Barns och ungas läsning

Anf. 80 Christer Nylander (L)

Barns och ungas läsning

Fru talman! Jag får ofta höra från föräldrar och vänner att de oroar sig för att de inte lyckas få sina barn att läsa. En del inför regler om skärmtid. Andra tjatar. Några vill att skolan ska hjälpa till. En del frågar mig och andra människor som är intresserade av böcker om de kan få tips på någon roman eller bok som fångar en åttaåring, en tolvåring eller en sextonåring.

Jag hamnar hela tiden i sådana diskussioner och samtal. Sedan säger föräldrarna ofta att de själva skulle vilja läsa lite mer. De tycker att de ägnar för mycket tid åt mobilen eller sociala medier och för lite tid åt böcker. Kanske finns det ett samband mellan föräldrarnas egen prioritering och barnens.

Det positiva är att det är så många som faktiskt inser att läsning är viktigt, att de vill läsa mer och att de vill att deras barn ska läsa mer.

Det finns skäl att tycka så. Förutom att läsning ger en härlig avkoppling finns en lång rad positiva följder av att vara en bokläsare. Därför är jag stolt, fru talman, över att vi nu som en följd av januariavtalet mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna tar ett nytt grepp för att främja barns och ungas läsning.

Jag tror att vi underskattar vikten av att vara ett läsande folk. Det får konsekvenser om färre läser, och det får konsekvenser om läsklyftan växer. Det blir konsekvenser för både den enskilde och för samhället.

Enligt hjärnforskare kan man se att de som ofta läser böcker har bättre minne, bättre uppmärksamhet, bättre faktaförståelse och bättre förmåga till kritiskt tänkande. Eller låt mig återge den just avlidne litteraturvetaren Harold Bloom: Det är svårt att förstå hur en människa ska kunna tänka självständigt och fatta självständiga beslut om hon inte fortsätter att läsa.

Tänk om de har rätt. Tänk om det är så att färre läser, som det ibland framgår av statistiken, och tänk om klyftorna mellan dem som läser mycket och dem som inte läser alls faktiskt ökar. Vad vi kommer att ångra att vi inte ansträngde oss mer för att främja läsningen, att vi inte ansträngde oss mer för att fler ska få uppleva det som böcker och berättelser kan ge i form av fantastiska världar och även bieffekter.

Fru talman! Under lång tid har det tagits en rad initiativ runt om i landet, och det har startats många projekt för att främja läsning och läslust. Många av dem är bra, och en hel del av dem är riktigt bra. Samtidigt har det varit svårt att få de riktigt bra projekten att spridas över landet. Det är ofta så att man inte lär av varandra och att man försöker uppfinna hjulet på sitt eget sätt.

Nu hoppas jag att vi får en bred, långsiktig och strategisk nystart för läsfrämjandet i hela landet. Nu införs till exempel ett läsråd. Det ska samla och samordna aktörer och insatser inom kultur, skola, myndigheter och civilsamhälle, företag, folkbildning, bokhandel, förlag och andra delar av näringslivet. Det ska ansvara för kunskapsinsamling, följa relevant forskning, identifiera utvecklingsbehov och sprida goda idéer. Jag hoppas och tror att detta kan bli en nystart för ett mer strukturerat och långsiktigt strategiskt arbete för att främja läsning i Sverige. Nu stärks också uppföljning av läsfrämjande insatser, nu utvecklas Bokstart ytterligare och nu förlängs satsningen på att öka nyfikenheten för läsning av böcker också i förskolan.

Fru talman! Bibliotek är en fantastisk uppfinning. Det är lite grann som Google fast på riktigt - mycket mer än Google. Samtidigt som man har tillgång till det digitala, Google, har man också tillgång till det fysiska och det mänskliga. I den lässatsning som partierna bakom januariavtalet gör har naturligtvis biblioteken en central roll. Till exempel finns ett läsfrämjandelyft för bibliotekarier. Vidare finns det en satsning på läsfrämjande och folkbildning om läsfrämjande för folkbibliotekarier som gör att fler kan hjälpa unga människor att hitta den bok som kan locka deras fantasi och stärka deras läslust.

Särskilt viktiga är naturligtvis skolbiblioteken. Det är stor skillnad mellan kommuner, och det är ibland stor skillnad inom kommuner. Skolbiblioteken har en särskilt viktig roll i läsfrämjandet.

Satsningen på att stärka biblioteken fortsätter också. Biblioteken har förstås en särskild roll i mitt liberala hjärta. Jag tänker på biblioteken som någon form av finmaskigt nätverk av mötesplatser för läsning, bildning, berättelser och fördjupade samtal. Jag tänker att det kan bli mer av uppsökande verksamhet, att samarbete med andra mötesplatser kan öka, och det kan ge fler möjligheter att nå dem som i dag inte söker upp biblioteken. Därför är biblioteken en central och vital del av demokratin, och de är också en central del i människors strävanden efter förståelse och makt över det egna livet och friheten.

Fru talman! Jag är stolt och glad över de satsningar som görs. Samtidigt är det viktigt att påminna om att detta inte är något som enbart kan lösas av ett statligt läsråd eller offentliga arrangemang. Vi har alla ett ansvar. Det är ett fint och rimligt ställningstagande och en levnadsregel att tänka att det man vill ha mer av i samhället ska man också försöka bidra med själv. Det är sannolikt bättre om en vuxen som vill se fler barn läsa själv någon gång lägger bort telefonen och läser en bok.

Vi behöver fler läsande förebilder. Det skulle vara kul om fler politiker och näringslivsledare, idrottsmän, mammor, pappor och många fler blev läsande förebilder. Kanske vi kan få några boktips från svenska fotbollslandslaget de närmaste veckorna. Kommer partiledarna, fru talman, att ha en bok i handen under sommaren - ni vet som Barack Obama hade ibland? Han gick från ett möte till ett annat med ett finger instucket mitt i en roman. Han kunde inte hålla sig förrän han kunde öppna boken igen och fortsätta att läsa. Det gör mycket för läsningen och läsfrämjandet att ha den typen av förebilder.

Fru talman! Slutligen vill jag påminna om en helt avgörande sak som delvis ligger utanför dagens ämne. Det är bra med läsfrämjande, det är bra med projekt, det är bra med läsråd och det är bra med stärkta bibliotek, men man får inte glömma författarna.

Få saker är bättre läsfrämjare än en riktigt bra bok som många vill läsa. Det kan vara en bok om Sveriges främsta fotbollsspelare eller en påhittad berättelse om mystiska händelser i Valleby. Sverige behöver bra villkor för dem som skapar litteratur och berättelser, och vi behöver riktigt bra villkor för läsning.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 10 om trygga bibliotek.

Anf. 81 Aron Emilsson (SD)

Fru talman! Litteratur och läsning har alltid varit en viktig del av mitt liv, och många med mig. Så har det varit sedan barnsben och sagostunderna med mormor framför brasan eller morfar på sängkanten. Vilken atmosfär det var när man strök runt i biblioteket i den stora prästgården och förundrades över hyllmeter efter hyllmeter av kända och okända verk.

Min kusin och jag fastnade ofta framför indianhjälten Texas Jacks äventyr på de nedre hyllorna. De lockade till läsning.

Som barn skrev jag brev till Astrid Lindgren och bad henne vänligt att skriva en fortsättning på Bröderna Lejonhjärta, närmare bestämt om Nangilima. Man ville ju veta hur det skulle gå. Jag var väldigt nyfiken.

Framför tv:n lyssnade jag, precis som tidigare generationer och därpå följande, till Magnus, Brasse och Eva när de i Fem myror är fler än fyra elefanter skapade fullständigt lysande pedagogiska kreationer och sånger kring alfabetet och läsandet. Inte undra på att serien har repriserats för generation efter generation och även i dag står till buds genom SVT Play.

Fru talman! Jag anser att samhället ska visa att läsning och bildning är viktigt. Det går att göra genom ett läsråd, som berörs i betänkandet, men det kan också ske via de värderingar som sänds ut i det offentliga om språk och läsning. Det görs genom att värna och vårda språket i all offentlig kommunikation och verksamhet samt genom att vårda de institutioner, till exempel bibliotek, som har till uppgift att främja språk, läsning och bildning.

I vårt förslag till en kulturkanon, som omnämns i betänkandet, ingår framtagandet av en klassikerlista över litteratur. Med hjälp av en klassikerlista skulle det under skoltiden bli tydligare vad man bör få med sig för att stå rustad, för att förstå och föra vidare vårt kollektiva minne, och för den enskilda eleven bli lättare att ta del av den svenska litteraturskatten genom några av våra mest kända verk.

En bred läsning av klassiker i skolan leder också, tror jag, till att man utvecklar sitt språk och sin förståelse för vår omvärld, för vår närmiljö och för vår egen kulturs utveckling. En klassikerlista visar också att vi värdesätter vårt språk. Unga som får läsa klassiker får goda förutsättningar att också själva få läsglädje, språkfärdigheter och uppskatta ett rikt och vackert språk. Förkovran i klassiker i skolvärlden och den pedagogiska idén är i dag alldeles för beroende av den enskilda läraren, och den nationella likvärdigheten är svag.

Fru talman! Gällande tillgången till språket och litteraturskatten är det fortfarande anmärkningsvärt att det i dag inte är en rättighet för en synskadad att lära sig svensk punktskrift. Dessutom är det märkligt att regeringen fortsätter att ignorera att språklagen så som den är utformad inte garanterar synskadades rätt till svenska språket i form av punktskrift. Så är fallet i dag, och år för år avfärdas frågan från bordet i brist på politisk vilja från övriga partier.

Mot bakgrund av vår mening i frågan anser vi att mer kan och måste göras. Därför har vi en reservation i betänkandet.

Vi framför vidare i betänkandet att vår mening är att regeringen i högre grad bör utreda om det går att åtgärda några faktorer som gör att unga läser allt mindre, även om det skiftar. Det är mycket som konkurrerar om vår uppmärksamhet och tid i dagens informationsflöde. Samtidigt kommer fler och fler rapporter om att de stora techbolagen skickligt utformar algoritmer som får oss att spendera mer och mer tid på deras plattformar än vad vi egentligen vill. Genom maskininlärning utnyttjar man våra hjärnors belöningssystem. Det påverkar naturligtvis fler delar av livet än läsning, men när det ändå ofrivilligt hämmar beteenden och leder bort vår energi från att uppnå mål och språkfärdigheter och läsande blir det problematiskt.

Fru talman! Vi delar inte regeringens inställning till modersmålsundervisning. Således delar vi inte heller regeringens uppfattning om modersmålspolitiken i språk- och litteraturfrågorna.

Vi ifrågasätter på från vår sida sett goda grunder argumentet att modersmålsundervisning underlättar tillgodogörandet av svenska. Om modersmålsundervisning vore nyckeln till inlärning i den utsträckning man hävdar skulle detta tillämpas i fler länder.

I Danmark har man slutat med modersmålsundervisning eftersom studier visar att den inte gynnar inlärningen av danska och inte heller inlärning av andra ämnen. Det finns ingen anledning att tro att situationen i Sverige skulle vara radikalt annorlunda än den i Danmark.

Sverige har som land ett särskilt ansvar för litteratur på svenska, för de nationella minoritetsspråken och för personer med funktionsnedsättning i de litterära målen.

Bibliotekslagen specificerar att biblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt några prioriterade grupper. Dessa grupper är personer med funktionsnedsättning, personer som tillhör någon av de nationella minoriteterna och personer med annat modersmål än svenska utöver de nationella minoritetsspråken.

Hur resurser ska fördelas är alltid en prioriteringsfråga, så också inom biblioteksväsendet. Vi stöder till fullo att särskild uppmärksamhet riktas mot de nationella minoritetsspråken och mot personer med särskilda behov med anledning av funktionsnedsättning. Däremot anser vi det både principiellt och långsiktigt orimligt att personer med annat modersmål än svenska utöver de nationella minoritetsspråken ska vara en prioritet för det svenska biblioteksväsendet, för det är det vi talar om här. Låt oss vara noggranna med det.

Har man utrymme, ekonomi och samsyn om att internationella språk kan tas in i samma utsträckning är det ofta ett lokalt och oproblematiskt beslut. Men att i lag tilldela främmande språk samma status som svenskan i prioriteringsordningen är i min värld absurt. Vi kan enkelt konstatera att gruppen övriga språk är väldigt omfattande och växande och att det av både principiella, kulturella och ekonomiska skäl vore kostsamt och ansträngande för biblioteken att på ett trovärdigt sätt uppnå en sådan målsättning som den lagstiftande församlingen stipulerar.

Litteratur på andra språk än svenska och de nationella minoritetsspråken bör vara aktuell att prioritera primärt i utbildningssyfte och i de fall en svensk upplaga av boken inte finns tillgänglig. Men kravet på prioritering menar vi borde strykas ur bibliotekslagen.

Samtidigt är det viktigt att understryka att denna förändring skulle handla om vad som bör prioriteras och inte, inte om någon av de samlingar som finns i dag eller om att i den mån man har möjlighet fortsätta med de inköp man har planerat. Men det bör vara en fråga för biblioteket och huvudmannen.

Fru talman! Förslaget till nationell biblioteksstrategi understryker betydelsen av ett nationellt bibliotekskort som gäller på landets alla bibliotek och leder till sökordsoptimering, länkade data, användning av och anknytning till existerande söktjänster och andra lösningar. Vi anser att de nationella lånemöjligheterna kan bli bättre genom till exempel ett nationellt lånekort, vilket vi uttrycker i betänkandet.

Där och då biblioteksmiljön är mindre tillgänglig fyller digitaliseringen en avgörande roll. Sverigedemokraterna anser att det behövs en digitaliseringsstrategi på allvar för landets samlade verk. Digitalisering av samtliga svenska verk skulle öka tillgängligheten till litteratur, inte minst för barn och unga. Samtidigt värnas och säkras tillgängligheten till litteraturen över tid, något som skulle gagna nu uppväxande och framtida generationer. Det kräver en nationell åtgärdsplan, vilket också påpekas i den nationella biblioteksstrategin.

Vad våra nordiska grannländer har gjort i flera avseenden bör vi lära oss av och utveckla när det gäller såväl arbete med digitalisering och landsbygdsbibliotek som samordningsmöjligheter.

Jag vill avslutningsvis meddela att jag står bakom samtliga sverigedemokratiska reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till vår reservation nummer 2 om läsning i skolan.

Anf. 82 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Jag ställer mig bakom samtliga kristdemokratiska reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nummer 11.

Fru talman! Kristdemokraterna ser det som viktigt att främja barns och ungas läsning. Vi är därför oroade över att den tid som barn och unga lägger på läsning sjunker. Unga i dag möter inte heller krav som ställs på deras förmåga att uttrycka sig skriftligt när de ska läsa vidare på högskola och universitet eller söka ett kvalificerat arbete.

Att behärska det svenska språket är en nyckel för framgång i samhället. För ett barn som växer upp i ett hem utan böcker och utan en lästradition är det särskilt viktigt att skolan stimulerar och uppmuntrar läsning, inte minst om barnet inte har svenska som modersmål.

Kristdemokraterna vill utöka den fria läsningen genom att ge den utrymme under skoltid. Vi instämmer i det som regeringens skrivelse berör om behovet av läsfrämjande insatser i och utanför skolan, av att samverkan ökar mellan folkbibliotek, barnhälsovård och förskola för att stärka små barns språkutveckling och av att skolan fortsätter stärka elevers språk, läs och skrivutveckling.

Fru talman! Kristdemokraterna saknar dock ett fokus hos regeringen på familjen som en viktig grogrund för såväl läs- som språkinlärning där inspiration ges. Vi vill därför understryka vikten av läsning i hemmen och behovet av att politiken uppmuntrar familjer till läsning och högläsning i högre grad än i dag.

En studie av Krishnan och Johnson från 2014 visar att de barn som fått erfarenhet av böcker redan vid tre fyra månaders ålder har bättre kommunikativa förmågor vid åtta månaders ålder än barn som inte har den erfarenheten. Att förälder och barn delar upplevelsen av böcker bidrar till att utveckla sociala förmågor, som är viktiga vid senare inlärning.

Fru talman! Om inte skolan erbjuder vägledning in i litteraturhistorien blir den ett privilegium förbehållet dem som får detta med sig hemifrån eller vars föräldrar medvetet valt en skola där det är ett inslag.

Kristdemokraterna vill därför införa en klassikerlista, en lista med litterära verk - romaner, noveller, essäer, sagor och dikter från antiken till nutid - men också filmer och musik, som alla elever bör komma i kontakt med och ta del av under sin skolgång. Skolverket bör ha huvudansvaret, och de litteratur- och idéhistoriska institutionerna spelar en viktig roll för urvalet. Det är inte politiker som ska bestämma vilka verk som ska ingå. Urvalet bör göras utifrån verkens litterära och språkliga kvaliteter och kulturhistoriska betydelse.

Det här är vi ganska ensamma om. Man kan rikta kritik av olika slag mot det. Något parti har tidigare tyckt att det här var en bra idé men sedan lämnat idén om en klassikerlista.

Jag fick i min hand för en tid sedan en bok som heter Sverige läser! : 1066 böcker ur tusen år av svensk litteratur från vikingatid till år 2000, som bland annat Svenska Akademien har varit med och tagit fram. Det är alltså 1 066 böcker ur tusen år av litteratur. Det kallar jag en klassikerlista! Jag tycker att det här är något vi missar om vi inte ser värdet av det.

Tidningen Fokus skrev en artikel om 50 böcker som man bör läsa. Det kan man också säga är en lista över klassiker.

Så fundera lite mer på inställningen, ni som tidigare varit negativa till det här!

För att underlätta förutsättningarna för läsning är biblioteken en ytterst viktig aktör. Vi vill understryka vikten av skolbibliotek för att väcka barns och ungas intresse för läsning och böcker. Dessutom är skolbiblioteken av stor vikt för elevers bildning och lästräning.

Kristdemokraterna menar att en bred satsning på läsning och kunskapsinhämtning görs genom att betona skolans bildningsuppdrag och rikta insatser för ökad läsförståelse och läsinlärning så att de kommer alla barn till del.

Fru talman! Ben White, som är ordförande för Conference of European National Librarians Copyright Working Group, skriver i en artikel från 2012 att bibliotek är viktiga i samhället som en väg in till kunskap och kultur. Bibliotek är, enligt White, synonyma med utbildning och erbjuder många olika möjligheter till lärande, vilket sedan kan understödja ekonomisk, social och kulturell utveckling.

Kristdemokraterna anser att det är viktigt att bibliotek finns tillgängliga för människor i olika sociala kontexter för att främja inte minst läsförståelse. Av denna anledning vill vi även fortsätta satsningen som Kristdemokraterna och Moderaterna gjorde i vår gemensamma budget inför 2019 på bibliotek i utanförskapsområden.

Till sist skulle jag vilja ge er några rader av Hjalmar Gullberg:

Byta ett ord eller tvågjorde det lätt att gå.Alla människors möteborde vara så.

Anf. 83 Lawen Redar (S)

Fru talman! Det sägs att det tog tolv år av efterforskning i allt från gamla brev till kyrkobokföring, dagböcker, gamla tidningar och museisamlingar samt en lång resa till USA för att samtala med ättlingar och se byggnaderna och gravplatserna innan författaren Vilhelm Moberg påbörjade skrivandet av en av de mest betydande svenska skönlitterära romansviterna.

Utvandrarna, om paret från Ljuders socken i Småland som emigrerar på grund av fattigdom, svält och religionsförföljelse och på fartyget Charlotta tar sig över Atlanten till Nordamerika och slutligen hamnar i Minnesota, är en skildring av de 1 ½ miljon svenskar som under åren 1840-1910 utvandrade från den hopplösa tillvaron i dåtidens Sverige till ett nytt, bättre liv. Berättelsen om bonden Karl Oskar från Korpamoen och Kristina från Duvemåla är ett tidlöst verk. Den gör det som skönlitteraturen gör med oss: Den tvingar oss att bearbeta frågor om oss själva, vår egen identitet, vår historia, vårt arv och vårt känsloliv.

Vilhelm Mobergs utvandrarserie har näst intill alla generationer fått läsa. Hans författargärning bidrog med en av 1900-talets största svenska romanserier. Och i årtionden har dess betydelse återaktualiserats, inte minst för de svenska barn och unga vars föräldrar har upplevt flykten.

Det finns så mycket, fru talman, hos Karl Oskar och Kristina som barn med flykterfarenheter ser i sina föräldrar - deras oerhörda kraft att ta sig framåt i en ny tillvaro, men också den hemlängtan som finns till allt som en gång var.

Fru talman! Tänk att gå miste om skönlitteraturen - att faktiskt inte läsa böcker. Hur obegripligt liten blir inte världen då? Vad händer med ens språkliga förmåga, ens kritiska tänkande, ens reflektioner och ens eftertänksamhet? Kan man förhålla sig till sanningar och osanningar? Skapas en brist på förståelse inför andra?

I regeringens skrivelse om barns och ungas läsning, som är föremål för dagens debatt, sammanställs de undersökningar som finns tillgängliga för att ge en helhetsbild av hur det står till med läskunnigheten bland barn och unga i vårt land. Och utvecklingen, fru talman, är entydig. Av landets 15åringar är det 18 procent som inte når upp till basnivån i läsförståelse, vilket är grundläggande för fortsatt lärande. Samtliga undersökningar av skolelevers läskunskaper konstaterar att det finns samband mellan elevers läsförmåga och deras familjers socioekonomiska status.

Skolan, som har den grundläggande uppgiften att kompensera för ojämlika livsvillkor, klarar inte i dag den fundamentalt viktiga uppgiften. Vi har ett skolval som sorterar barnen. Vi har en resursfördelning som påstås vara rättvis men som segregerar. Vi har en skola där resursstarka hem kan välja bort andra barn, inte minst barn från resurssvaga hem. Vi har en skola som, i stället för att samverka kring elevers utbildning, tvingas in i en konkurrenssituation och tävlan, och allt detta råder för att vi har ett marknadstänk i något som inte bör vara en marknad.

När skolan inte kan utföra ett av sina viktigaste grunduppdrag, att kompensera för barnens ojämlika livsvillkor, skapas ett A- och ett B-lag bland barnen. Detta kommer med all säkerhet att bli ett långsiktigt problem för Sverige. Det handlar inte bara om vårt lands behov av kvalificerad arbetskraft, utan också om den ökade risken för att fler unga misslyckas i skolan.

Läsningen, som är en baskunskap för allt annat lärande, har en oerhörd inverkan på den enskilda människans framtida förutsättningar och liv.

Men det finns också, som vissa här har lyft, samband mellan den bristande läsningen och vår digitala samtid. En rad internationella och svenska undersökningar pekar på att ungas bristande läsande handlar om konkurrensen mellan boken och de skärmar vi ständigt använder.

I en enkätundersökning från MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, har andelen unga mellan 16 och 25 år som svarar att de läser böcker på fritiden varje vecka halverats. Den har gått från 60 procent till dryga 30 procent mellan åren 2007 och 2018.

Statens medieråds rapport Ungar & medier 2019 visar att läsandet av böcker eller tidningar når sin lägsta nivå någonsin. År 2012 läste 23 procent av alla 17-18-åringar på sin fritid. Motsvarande siffra för 2018 är 11 procent. Enligt Svenska Förläggareföreningen har svenska ungdomar ett påfallande mindre intresse för frivillig läsning än ungdomar i andra länder.

Fru talman! Det är därför hög tid att ta ett samlat grepp om barns och ungas läsning. Många av de insatser regeringen genomför är nödvändiga för att öka läsintresset i tidig ålder och därmed höja läskunskaperna bland landets elever.

Ett framgångsrikt exempel är Läslyftet, som är den största kompetensutvecklingsinsatsen för lärare i läs- och skrivkunnighet och som sedan 2016 även riktar sig till förskollärare och skolbibliotekarier. Regeringen bedömer att satsningen ska fortsätta inom ramen för de nationella skolutvecklingsprogrammen för att åstadkomma långsiktighet. Satsningen har hittills nått uppemot 25 procent av landets lärare, förskolepersonal och skolbibliotekarier.

Andra exempel är statsbidraget för språkutveckling i svenska förskolan, som nu förstärks med ytterligare 100 miljoner kronor, och Kulturrådets läsfrämjande insatser, som Bokstart, inköpsstöd till folk- och skolbiblioteken, stöd till läs- och litteraturfrämjande insatser, satsningen Stärkta bibliotek och stöd till den regionala biblioteksverksamheten inom ramen för kultursamverkansmodellen.

Regeringen har därtill infört läsa-skriva-räkna-garantin för tidiga stödinsatser, gjort satsningar på läsning i fritidshem, samordnat aktörer som kan främja läsning under läslovet och nu gett två nya uppdrag till Kulturrådet: att inrätta ett läsråd med uppdraget att samla och samordna aktörer kring barns och ungas läsning samt att genomföra ett läsfrämjandelyft för folkbibliotekarier. Därutöver har man tillsatt en utredning om skolbibliotek, som lämnar sitt slutbetänkande den 30 juni - alldeles snart.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis tala om vikten av djupläsningen, den skönlitterära läsningen. I den digitala eran blir vi allt duktigare på den ytliga informationsläsningen men allt sämre på djupläsningen. Och därmed riskerar vi att förlora en del av vår förståelse eftersom vi tenderar att läsa mindre tät text. Potentiellt förlorar vi komplexitet och perception av innehåll och betydelse, och vi riskerar att begränsa oss till ordens ytliga betydelse utan att komma åt alla deras djupare nivåer.

Det är djupläsningen som ger oss en sofistikerad förmåga till kritisk analys och förmågan att anta andras perspektiv och som får människans empati att växa. Enligt forskningen är det just när man drar samman den kritiska analysen och empatin som man har förmågan att värdera vad som är sanning.

I förlängningen betyder detta att om vi inte vänder utvecklingen när det gäller läsförståelse och bibringar unga ett ökat intresse för djupläsning kan vi stå inför demokratiska problem. Samtalet förlorar sitt djup, och det kritiska förhållningssättet till all digital textmassa försvagas.

Fru talman! Jag vill att fler ska läsa klassiker som Utvandrarna. Och jag kan bara avundas den unga människa som för första gången ska få komma in i Karl Oskars och Kristinas värld. Men för att läsresan ska omfatta alla barn och unga krävs förändringar inom skolsystemet, liksom kompetenshöjande insatser.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Anf. 84 Per Lodenius (C)

Fru talman! Som denna skrivelse om barns och ungas läsning vi i dag debatterar här i kammaren säger är läsning viktigt. Att läsa och ta del av texter har stor betydelse för både arbetsliv och fritid. Det har betydelse för förståelse, kunskap och bildning. Inte minst är det då viktigt att vi ger barnen en stabil grund för sitt läsande att ta med sig vidare genom livet.

Skolan spelar här självklart en otroligt viktig roll, med professionella lärare som ger stöd och motivation till läsandets glädje och i förlängningen också nytta. Biblioteken och bibliotekarierna blir självklart också viktiga förmedlare och läsinspiratörer.

Lärare och bibliotekarier är experter på att hitta vad som kan inspirera barnet till att finna intresset för läsning, läslusten. Då är det helt orimligt att politiken ska fatta beslut om att ta fram listor med böcker som i första hand alla skolelever sedan förväntas läsa. Lärarna och bibliotekarierna har ju redan kunskapen och erfarenheten att erbjuda barn tillgång till de litterära skatter som kan leda just det enskilda barnet vidare i sin läsning och bildning. Det är med en insikt i och kunskap om vad just det barnet kan behöva i form av stöd och konkreta tips för litterära upplevelser och med det en möjlighet att utveckla ett rikare språk.

Språket, ja - det är nyckeln till så mycket, till nya kunskaper, insikter och nya läsupplevelser men också till bättre möjligheter att delta i samhällslivet i stort och i det demokratiska samtalet. Men då är det viktigt att alla barn får ta del av denna möjlighet, oberoende av förmåga att ta till sig en skriven text på svenska.

Litteraturen är ju bärare av kunskap, av bildning och av det demokratiska samtalet. Men då behöver litteraturen och läsning också vara tillgänglig för alla.

Därför är det otroligt viktigt med god tillgång till tillgänglig och anpassad litteratur och med en bred kunskap inom professionen om olika sätt och behov att ta del av och ta till sig av god litteratur. Det kan handla om litteratur på lättläst svenska, litteratur på teckenspråk eller litteratur skriven med punktskrift. Det kan handla om möjligheten för den som tillhör en nationell minoritet att få ta del av litteratur på minoritetsspråket för att lära sig, utveckla och använda språket. Även om man har ett annat modersmål måste man få möjlighet att utveckla och använda sitt språk.

Fru talman! Jag har själv förmånen att vara ordförande i juryn för Studieförbundet Vuxenskolans lättlästpris. Det är ett årligt pris som ges till författare och återberättare av nyligen utgiven litteratur på just lättläst. Det ger mig möjligheten att få ta del av och läsa stora delar av den lättlästa litteratur som ges ut i Sverige. I detta fall handlar det om litteratur som vänder sig till unga vuxna och vuxna.

Lättläst är i det här fallet inte en skolbokstext eller en text för läsinlärning. Lättläst både kan och måste också få vara tillgänglig och god litteratur som ger fler möjlighet att hitta litteratur som passar just dem och deras behov. Alla borde ges möjlighet till sann läsglädje. Och genom att uppmärksamma bra lättläst litteratur får också fler chansen att uppleva det.

Många behöver lättläst för att förstå och tillgodogöra sig en skriven text. Samtidigt är läsupplevelser av hög litterär, konstnärlig kvalitet något som uppskattas av alla och bör vara tillgängligt för fler. Det gäller som sagt inte bara lättläst litteratur utan som jag tidigare nämnt litteratur skriven med punktskrift, på teckenspråk eller på annat språk.

Fru talman! Vi får inte glömma eller förminska föräldrarnas roll och möjligheter när det gäller barns läsning. Vikten av läsning i hemmet och föräldrar som läsande förebilder kan inte överskattas. Men då är det också viktigt att kunskapen om tillgänglighet även finns när man sprider information om vikten av läsning och föräldrars roll och möjlighet att ge sina barn stöd i läsningen.

Om jag som förälder själv har svårigheter att ta till mig skriven text eller tidigare inte har haft möjligheten att möta litteraturen i en positiv kontext kan önskemål och uppmaningar om att ge mitt barn stöd med just detta i stället bli kontraproduktiva om de uppfattas som krav eller presenteras på ett sätt jag inte kan ta till mig. Risken finns då att man tvärtemot intentionerna ökar klyftorna mellan de läsvana och redan intresserade föräldrarna och dem som kanske är de viktigaste föräldrarna att nå. Här måste i stället strategier till för att nå alla föräldrar och då inte minst dem som har behov av information och stöd på anpassade sätt för att sluta det gap som annars riskerar att uppstå mellan de vana läsarna och dem som inte har samma vana, kunskap, förmåga eller intresse.

Här har myndigheterna, Läsrådet, lärarna och bibliotekarierna en stor och viktig uppgift. Det är en uppgift som vi från politiken måste ge utrymme för och möjligheter till att genomföra, bland annat med fortbildning och kunskapsinhämtning liksom stöd och anpassad litteratur av god kvalitet. Men det behövs också stöd och utbildning till personal inom exempelvis skola, förskola och bibliotek om hur man ska förstå och möta alla föräldrar och vårdnadshavare. Här behövs också särskilda satsningar på information, kunskap, hjälpmedel och anpassad litteratur även för föräldrarna.

Detta har också varit en av Centerpartiets viktigaste frågor när det gäller barns och ungas läsning. Det handlar om tillgången och möjligheten för alla att få ta del av, sprida och känna sig hemma i litteraturen men också i andra texter, som fakta, nyheter och information som de själva kan ta till sig. Det handlar om allas möjlighet att vara delaktiga i vårt samhälle, att också som fria medborgare kunna vara med och påverka.

Fru talman! Det är en fråga om demokrati och en fråga om allas rätt och frihet att få vara en del av vårt samhälle.

Anf. 85 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Det pågår många positiva insatser varje dag för att gynna barns läsning. Det handlar om förskolepedagoger, lärare, bibliotekarier, föräldrar, fritidspedagoger, föreningsledare och andra entusiaster som på olika sätt uppmuntrar, motiverar och lockar fram läsglädjen hos barnen.

Vi är många som vet hur viktigt det är för barn att bli duktiga på att läsa. Det är nyckeln till en fantastisk skatt, litteraturen. Som småbarnsförälder får jag dagligen ta del av den stora utgivningen av barnböcker i Sverige. Jag får chansen att läsa spännande, tankeväckande och sorgliga berättelser med fantastiska illustrationer.

Men det är också många som saknar möjligheter och uppmuntran hemma, och tyvärr är det rätt många som inte heller får rätt förutsättningar i skolan. Det kan bero på för stora klasser, där man inte hinner se alla barns behov. Det kan också finnas brist på stöd för den som har inlärningssvårigheter.

Men tyvärr har vi också genom åren sett exempel på hur skolföretag hellre stoppar vinst i egen ficka än satsar på att bygga upp ett ordentligt skolbibliotek med rätt kompetens.

Regeringen har i många delar gjort ett bra arbete och kan visa upp många insatser i skrivelsen. Vänsterpartiet har tillsammans med regeringen gjort flera viktiga satsningar också under förra mandatperioden för att öka tillgängligheten till biblioteksverksamhet. I skrivelsen nämns till exempel satsningen om 105 miljoner för att få fler skolbibliotekarier och Stärkta bibliotek, som blev en flerårig reform om 250 miljoner.

Tyvärr har regeringen och dess samarbetspartier Liberalerna och Centern nu successivt sänkt anslaget, trots att Stärkta bibliotek har varit uppskattat och lett till möjligheter för biblioteksverksamheten i hela landet. Jag ser i budgettabellen att så lite som 75 miljoner finns kvar i den här satsningen för de kommande åren.

Fru talman! Vänsterpartiet har länge drivit på för att skärpa regelverket kring skolbiblioteken. Det var mycket positivt när man för ungefär tio år sedan skrev in i skollagen att varje skola ska ha ett skolbibliotek. Det var en stor framgång, men i skollagen har det inte funnits krav på bemanning. Därför har verksamheten fortsatt halta, och tyvärr är det fortfarande så på många håll att skolbiblioteket inte har varit den fantastiska pedagogiska resurs i skolan som forskningen visar att det kan vara.

I vårt budgetförslag i höstas föreslog vi att man snabbt ska utöka antalet utbildningsplatser på bibliotekarieutbildningen så att man kan tillsätta fler skolbibliotekarier runt om i landet. Jag tycker nog att regeringen trots alla insatser har agerat lite för saktfärdigt just när det gäller den här delen. Den har skjutit frågan framför sig år efter år och hänvisat till långa utredningar kring en egentligen ganska enkel fråga som hade kunnat lösas tidigare.

Fru talman! Nationella språkråd och kampanjer i all ära, men vill vi förbättra barns läsförmåga och läslust är förstås skolan den bästa arenan för att sätta in insatser. Här når man alla barn, och med rätt kompetens och tillgång till en inspirerande biblioteksmiljö kan fler barn få en positiv och läsfrämjande vardag.

För oss i Vänsterpartiet är det också viktigt att barn som är flerspråkiga ska ha tillgång till litteratur på andra språk än svenska. Vi var oroliga när det borgerliga styret i Stockholm för något år sedan förändrade förutsättningarna för Internationella biblioteket, och vi har ställt en fråga till ansvarig minister för att säkerställa att hela landet fortsatt har ett bra stöd när det gäller att förmedla böcker på världens alla språk.

Slutligen vill jag lyfta frågan om en kulturkanon, fru talman. Det förekommer lite olika begrepp, men jag uppfattar ändå att det finns två partier som driver frågan om att våra skolelever ska få någon form av lista över verk att förhålla sig till.

Varje gång frågan kommer upp slås jag av hur långt ifrån verkligheten i klassrummen man befinner sig i argumentationen. Självklart ingår det redan att dagens elever ska få kunskap om svensk litteraturhistoria och få läsa delar av olika svenska verk, liksom verk ur hela världens litterära skatt. Det handlar både om att få förståelse för litteraturens och språkets utveckling genom seklerna och om att få en allmänbildning kring kända verk.

Exakt vilka verk som ska läsas i klassrummet avgörs dock bäst av den enskilda läraren, och då gärna i samarbete med en skolbibliotekarie. Man får fundera: Finns det en tematik som kanske passar extra bra utifrån en aktuell debatt? Vad händer i samhället just nu? Är det så att just den här klassen är särskilt intresserad av en viss fråga och därför kan uppskatta en specifik bok? Det måste vara den som dagligen möter eleverna som bäst kan avgöra hur deras läslust ska väckas. Ser man inte upp kan ett förslag om en kulturkanon få motsatt effekt och faktiskt avskräcka ungdomar från fortsatt läsning.

Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och därmed avslag på samtliga motioner.

Anf. 86 Aron Emilsson (SD)

Fru talman! Jag slås av att både Vasiliki Tsouplaki och tidigare talare från andra partier ömt och varmt värnar skolans betydelse och att alla elever ska ha lika tillgång till och möjlighet att ta del av vår gemensamma litteratur och våra gemensamma referenser. Det är ju precis det som inte är fallet i dag.

När det gäller frågan om framarbetandet av en nationell klassikerlista som en del av en kulturkanon i skolan hör jag Vasiliki Tsouplaki nämna att detta redan finns. Men jag har befunnit mig nära klassrummet under utarbetandet av det här förslaget, som vi har drivit i flera år, och mot bakgrund av både egna erfarenheter och vad dagens elever på såväl grundskolenivå som gymnasienivå ger uttryck för säger jag: Man kan möjligen få ett par veckors undervisning i en liten provkarta av någon enstaka klassiker - ett enstaka verk som har gjort något särskilt både för vår bild av Sverige och för Sverigebilden utomlands och som har placerat sig i något slags nationell kanon - men där stannar det.

När vi besökte Danmark och det danska kulturutskottet för några år sedan fick hela kulturutskottet en föredragning om hur den här diskussionen hade väckts, slagit rot och spridit glädje i den danska debatten för många år sedan, när dåvarande utbildnings- och undervisningsminister Bertel Haarder lanserade förslaget. Kulturpolitiken hamnade överst på den politiska dagordningen, och från vänster till höger blev man överens om att detta faktiskt var en ganska bra idé. I dag är man från vänster till höger - från socialdemokratin till borgerliga partier - överens om att detta är något man vill behålla i skolorna, för det ger alla ökad bildning och ökad robusthet mot fördomar, kunskapsförakt och snedfördelning.

Jag tror alltså starkt på den här idén och vill höra varför man inte gör det från Vänsterpartiets sida.

Anf. 87 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Framför allt är det för att jag tittar på hur verkligheten i skolan ser ut. Jag är själv gymnasielärare, och även om jag inte undervisar i svenska har jag många kollegor. Jag har umgåtts med gymnasieelever under många år, och jag ser den vardag de befinner sig i - den situation de har med väldigt många mål som ska uppnås.

När jag hänvisar till att detta redan pågår i skolan tittar jag på det utifrån vad det finns för kursplaner och vilken kurslitteratur man har. Det gäller framför allt gymnasieskolan, som jag har erfarenhet av, men det är liknande mål även på högstadiet. Man får ta del av litteraturhistoria, och man har kurslitteratur där delar tas upp - som Aron Emilsson nämner är det få hela verk. Men om man tittar på hur stort utrymme att läsa hela romaner det över huvud taget finns i skolvardagen i dag ser man att det inte är många hela böcker våra elever tar del av, vilket är ett problem i sig.

Om man då som Aron Emilsson vill att det ska in fler verk och att man ska utgå ifrån en lista måste man dock även fundera på vad som ska plockas bort. Med tanke på allt det som ska hinnas med i skolan i dag kan man nämligen inte förvänta sig att eleverna ska läsa väldigt många klassiker på det sätt man ger uttryck för. Det är därför jag säger att jag tycker att det finns ett avstånd till skolverkligheten i den här debatten.

Ska man uppmuntra barn att läsa tror jag som sagt att det måste göras utifrån var de befinner sig i dag, inte utifrån en önskan om att föra vidare ett kulturarv eller den typen av tankar som Aron Emilsson ger uttryck för. Det måste utgå ifrån att vi ska hitta ett sätt att främja barns intresse och motivation att läsa mer. Det kan man göra på olika sätt, och jag tror inte att det sätt som Aron Emilsson och Sverigedemokraterna ger uttryck för är det rätta sättet. Det handlar i stället om att motivera barnen och göra det utifrån var de befinner sig i dag - inte utifrån ett önsketänkande.

Anf. 88 Aron Emilsson (SD)

Fru talman! När det gäller det rätta sättet är ju vårt förslag att man faktiskt vänder sig till en bred massa - till professionen i skolvärlden och till elevrepresentationen, liksom till akademin, till beslutsfattare och till medborgare - för att ringa in vad man vill ska ingå i en sådan här kanon eller klassikerlista.

Om man tittar närmare på vår idé, vilket jag föreslår att man gör, ser man att det egentligen inte någonstans uttrycks att eleverna ska läsa ett visst antal hela verk eller så. Det handlar i stället om att få en gemensam referensram. Ju mer förståelse, insikt, insyn och kunskap människor har om vår gemensamma historia, desto säkrare blir de nämligen i sig själva. De blir säkra både i mötet med sina egna identiteter och i mötet med andra identiteter. Det finns väldigt mycket forskningsbelägg för detta, och det finns ingenting som hindrar att människor lär sig mer i stället för mindre.

I dagens mål i kursplanerna kan det finnas korta nedslag och stickprov i något enstaka, men man får aldrig en helhetsbild av det vi håller på att förlora i det svenska samhället - förståelsen för vår generella kulturella sammanhållning.

Vad är det Vänsterpartiet har emot att vända sig till den bredare kretsen? Det är inte politiker som ska ta fram förslaget, utan det är som sagt alla de representanter jag nämnde. Ringar man in kärnan i detta tror jag att man kan väcka en otroligt stark motivation och ett stort intresse för dessa guldklimpar - dessa skatter. Det handlar om att göra ett allvarligt försök att skapa engagemang och liv kring den här kulturpolitiska frågan, vilket vi kulturpolitiker kämpar för över partigränserna.

Tittar vi som sagt på utvecklingen i Danmark kan vi konstatera att man där står bakom detta från vänster till höger och till och med har utvecklat reformen med en Danmarkskanon och många fler inslag.

Återigen: Anser ni att vänstern i Danmark har gjort fel som har bejakat det här förslaget?

Anf. 89 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Jag tänker så här: Det är jätteviktigt att barn och ungdomar får en känsla för historien, vårt kulturarv, platsen de bor på och situationen de befinner sig i. De ska känna sig trygga i sin tillhörighet. Det är jätteviktiga frågor. Men jag tycker inte att frågan om barns läslust och att använda en kulturkanon hör dit. Jag uppfattar att man använder barnens vardag som ett instrument, ett verktyg, för någonting helt annat. Det är olika saker, uppfattar jag.

Ska vi ha insatser som just skapar motivation att läsa, läsglädje, är det någonting annat än kulturkanon. Vill vi lyfta fram vilka böcker som vore intressanta för folk att ta del av finns det ju lästipslistor, som vi hörde från Roland Utbult tidigare. Det förekommer på alla kultursidor. Det finns jättemånga sätt.

Jag tror inte att det behövs någon nationell samling med olika kompetenser som ska sitta och fundera på vilka böcker som är viktiga. Olika böcker är olika viktiga för olika människor vid olika tidpunkter i livet. Jag tror inte att vuxnas perspektiv och listor är det som behövs i skolan för att få barn att läsa mer.

Jag tycker att hela den debatt vi har haft i dag visar att det finns en stor vilja från alla partier att få barn att läsa mer. Då är min uppfattning att vi ska hålla den här kulturkanondiskussionen utanför de läsfrämjande insatserna för barn och unga.

Sedan kan Aron Emilsson och jag prata väldigt länge om varför det över huvud taget är problematiskt att göra det här urvalet, vilka som inte kommer med på listorna och vilka perspektiv som ska föras fram. När det gäller vilka verk som har varit viktiga i litteraturhistorien tror jag att vi skiljer oss. Även forskarna skiljer sig. Det finns olika uppfattningar om vilka som har varit de viktiga verken, varför de är viktiga och varför de ska läsas i dag. Där kommer vi nog inte att komma överens.

Anf. 90 Pernilla Stålhammar (MP)

Fru talman! Min dotter Saga är 16 år, har mandelformade jeansblå ögon och blonda korkskruvslockar som fladdrar i vinden. Hon formligen älskar böcker. Man kan se henne i en bokhandel gå och liksom känna och läsa på alla böcker, böcker från hela världen, välja med omsorg och sedan med kärlek komma hem och säga: Mamma, nu har jag köpt fem böcker. Och så kastar hon sig över dem. Hon kommer ut till mig ibland och säger: Jag vill prata om det här som jag precis har läst om.

Hon älskar också att skriva. Hon skriver noveller och romaner. Hon sitter helt uppslukad. Det är fascinerande att läsa det hon har författat.

Jag är så lycklig över att min dotter verkligen har funnit glädjen i läsningen, i orden, i möjligheten att lära sig om omvärlden. Jag är så lycklig över att den möjligheten finns i vårt land. Nu kanske min dotter har fått det hemifrån. Hon har vuxit upp i ett hem där det finns mycket böcker och där vi har läst sedan hon var liten. Vi hängde på biblioteken när hon var i krypstadiet.

Fru talman! Läsningen ger oss verkligen möjligheten att vidga våra vyer, att stöta och blöta olika tankar och idéer med varandra, att kliva in i en annan del av världen, att gå in i en science fiction som inte finns och låta oss flyga iväg i en rymdraket. Den ger oss möjligheten att låta oss förloras i de sköna orden i poesin.

Fru talman! Det är något otroligt enastående att ha en bok i handen och se hur bilderna spelar för ens inre. Det är ganska fascinerande. När man sedan börjar tänka att detta bara är ord som jag har framför mig blir det väldigt märkligt. Så går man in i det igen och ser hela det här måleriska spelandet som finns i ens huvud. Vi ser också olika saker. Olika människor upplever det på olika sätt. Det är en underbart härlig värld som jag önskar att alla verkligen fick tillgång till.

Fru talman! Det är ju så: Det är inte så lätt att få den tillgången för alla barn. Det är därför det är så viktigt att vi satsar på att man i skolan ska ha mycket läsning, att det ska ingå i utbildningen att läsa olika verk, verk från hela världen, verk som stöter och blöter olika samhällsfrågor.

Det är viktigt att skolbiblioteken, som jag och Miljöpartiet anser ska finnas överallt, ska vara bemannade, att man kan gå in där och få hjälp att hitta rätt.

Det är viktigt att det finns bibliotek tillgängliga överallt. Jag tror att alla som har läst på universitetet och suttit på exempelvis Carolina Rediviva i Uppsala och studerat till tentamen har känt den här otroliga gemenskapen, känslan och rymden som finns bara just på ett stort bibliotek.

Det är viktigt att vi värnar det. Det är viktigt att vi har biblioteken som en samlingsplats dit äldre kan komma och träffas, mötas, diskutera och läsa tidningar. Biblioteken ska vara mer än bara böckerna i bokhyllan.

Fru talman! Det är också viktigt att vi ser till att punktskriften blir tillgänglig för alla, att det blir lätt att få möjligheten att lära sig punktskrift. Det är många som längtar efter det, särskilt de som behöver använda sig av punktskrift.

Det är också viktigt att det finns böcker på olika modersmål, att det finns böcker på alla språk på biblioteken. Alla ska kunna gå in där och känna sig hemma och känna att man är både hel och en del. Det är oerhört viktigt i vårt demokratiska och mångkulturella samhälle, ett samhälle som är så rikt på kultur och på olika erfarenheter och där alla ska få finnas som hela människor.

Fru talman! Med de orden vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet om barns och ungas läsning. Jag hoppas att alla ska få ett långt, härligt och soligt sommarlov och få ligga i en hängmatta någonstans med en bok på magen eller framför sig och bara njuta av såväl orden som ledigheten.

Anf. 91 John Weinerhall (M)

Fru talman! Jag är här i min kollega Ann-Britts ställe i dag. Jag har därför lite kort om tid, men jag ska försöka att säga det jag vill säga kärnfullt.

Att tillgängliggöra kultur är en del av Moderaternas övergripande arbete mot det växande utanförskapet. En stor del av vårt fokus ligger på alla barns och ungdomars rätt till kultur, och vi prioriterar särskilt barn och ungdomar från socioekonomiskt utsatta miljöer. Vi ser att kulturen behöver arbeta med att nå barn och unga från grupper som i lägre grad tar del av olika kulturyttringar.

Ofta är det i unga år som människors intresse för kultur och konstnärligt skapande bäst kan tillvaratas och stimuleras. Ett levande kulturliv breddar möjligheterna till livslångt lärande och livslånga bildningsresor. Biblioteken har i detta sammanhang en nyckelroll genom sitt samarbete med skolan, där alla barn och ungdomar dagligen befinner sig.

Jag är därför också väldigt stolt över att just vi moderater satsar 70 miljoner kronor extra på barnlitteratur och på biblioteken. Inget annat parti satsar mer på barns och ungas läsning än just Moderaterna.

Det gör mig lite bedrövad när jag läser den här skrivelsen om barns och ungas läsning att vi verkar överge den yngre generationen när det gäller att lotsa dem in i en värld av läsning. Alla vuxna har här ett ansvar: personal i förskola, skola, fritidshem och bibliotek, men givetvis också de som står barnen närmast, alltså föräldrarna.

Vi ser med stor oro på den bristande läsförmågan bland barn och unga och att allt färre ägnar sig åt nöjesläsning. Enligt Pisaundersökningen är barn och unga i Sverige också mer negativa till läsning än i andra länder. Vi välkomnar därför förslagen om att öka läsningen i skolan. Vi instämmer även i att både fritidshem och bibliotek har en stor potential att öka läsförmågan hos barn och unga.

Svenska språket är grunden för en lyckad skolgång. Det är därför viktigt att generellt i skolan stärka det svenska språket, läskunskapen och kunskapen om hur man söker fakta. En god läsförmåga är nyckeln till en framgångsrik skolgång och förståelse för andra skolämnen. Det skapar möjligheter för resten av livet.

Språkinlärning handlar också om alla barns och ungas rätt till kunskap. En god läsförmåga är nyckeln till en framgångsrik skolgång och till förståelse för andra. Läsning kan väcka nyfikenhet och bjuda in till reflektion om såväl den egna identiteten som andras.

Vi ser att det är viktigt med samarbete mellan förskola, skola och fritidshem och bibliotek. Barnbibliotekariens kompetens stärker de mindre barnens språkinlärning på olika pedagogiska sätt.

Givet samhällets utveckling och den digitalisering som sker i snabb takt kan man också ifrågasätta kravet på att kommunerna ska tillhandahålla fysiska bibliotek. Samtidigt vet vi att det inte minst för barn och unga är viktigt med läsning och bildning från tidig ålder för att lyckas bra i skolan. Därför borde det utredas hur bibliotekslagen kan bli mer flexibel samtidigt som läsfrämjande för barn och unga bejakas.

Moderaterna prioriterar satsningar på bibliotekens arbete med att nå barn som kanske inte har böcker hemma. Ett sätt att göra detta på är att stärka samarbetet mellan de kommunala biblioteken och skolorna. I tider av desinformation och falska nyheter behövs kunskap om källtillit. Bibliotekens roll och medie- och informationsteknik har aldrig varit viktigare än i dag.

En skolbiblioteksverksamhet är inte bara en samling böcker utan också en del i en pedagogisk verksamhet med bibliotekarien som nyckelperson. För att bidra till elevernas måluppfyllelse krävs ökad tillgång till utbildade skolbibliotekarier och bättre samverkan med ledning och lärare.

Barns och ungas läsning

Vi måste vara konsekventa med att barnen i skolan får en bra grund i det svenska språket som gör att de klarar sig i samhället i vuxen ålder. Därför är det viktigt att vi tar upp denna fråga, att vi alla är engagerade i den och att vi satsar på just barns och ungas läsning - gärna mer än i dag. Rösta gärna bifall till Moderaternas motioner nästa gång!

Fru talman! Med detta sagt vill jag yrka bifall till Moderaternas reservation 5.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 22 juni.)