Biologisk mångfald m.m.

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2010/11:MJU19

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 4 maj 2011

Beslut

Nej till motioner om biologisk mångfald (MJU19)

Riksdagen har sagt nej till motioner från allmänna motionstiden 2010 om biologisk mångfald. Skälet är bland annat tidigare riksdagsbeslut och att det redan pågår arbete i flera av de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om områdesskydd, allemansrätt, rovdjursförvaltning och genetiskt modifierade organismer. Andra motioner tar upp utrotningshotade arter, främmande arter och biologisk mångfald i ett internationellt perspektiv.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på samtliga motioner
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag.

Hela betänkandet

Betänkande 2010/11:MJU19 (pdf, 255 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

23 motioner

Motioner från ledamöterna

Markägares ersättning vid expropriation Motion 2010/11:C222 av Anders Sellström (KD)
Levande landsbygd Motion 2010/11:C311 av Irene Oskarsson (KD)
Utrotningshotade djur i reklam Motion 2010/11:MJ209 av Elin Lundgren (S)
Förbud mot GMO-grödor Motion 2010/11:MJ235 av Jens Holm m.fl. (V)
Förvaltning av varg Motion 2010/11:MJ243 av Carl-Oskar Bohlin och Ulf Berg (M)
Reservatsbildningar i norra Sverige Motion 2010/11:MJ245 av Krister Hammarbergh (M)
Samförvaltning i stället för naturreservat Motion 2010/11:MJ257 av Christian Holm m.fl. (M)
Skyddsjakt på varg Motion 2010/11:MJ266 av Margareta B Kjellin (M)
Miljökonsekvenser och ansvar vid odling av GMO-grödor Motion 2010/11:MJ267 av Tina Ehn m.fl. (MP)
Biologisk mångfald Motion 2010/11:MJ275 av Lars-Axel Nordell (KD)
Sveriges arbete med Cites-koncventionen Motion 2010/11:MJ284 av Elin Lundgren (S)
Biologisk mångfald Motion 2010/11:MJ294 av Jens Holm m.fl. (V)
Föreskrifter för nationalparker Motion 2010/11:MJ312 av Magdalena Andersson (M)
En livskraftig vargstam Motion 2010/11:MJ349 av Lennart Axelsson och Ann-Kristine Johansson (S)
Respekt för markägarna Motion 2010/11:MJ373 av Finn Bengtsson m.fl. (M)
Allemansrätten Motion 2010/11:MJ412 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
Växtgenetiska resurser Motion 2010/11:MJ419 av Tina Ehn (MP)
Antalet vargar i Sverige Motion 2010/11:MJ420 av Tina Ehn m.fl. (MP)
Förbud mot jakt under tider då djuren har årsungar Motion 2010/11:MJ423 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
Bevarandet av vargstammen Motion 2010/11:MJ425 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
Skötsel av naturreservat Motion 2010/11:MJ431 av Maria Plass (M)
Bildande av Ombergs nationalpark Motion 2010/11:MJ437 av Johan Andersson m.fl. (S)
Skogens skatter Motion 2010/11:Sk218 av Anders Sellström (KD)

Beredning

Beredning i utskottet: 2011-03-29
Justering: 2011-04-14
Betänkande publicerat: 2011-04-18
Trycklov: 2011-04-15

Reservationer 15
Betänkande 2010/11:MJU19

Nej till motioner om biologisk mångfald (MJU19)

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2010 om biologisk mångfald. Skälet är bland annat tidigare riksdagsbeslut och att det redan pågår arbete i flera av de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om områdesskydd, allemansrätt, rovdjursförvaltning och genetiskt modifierade organismer. Andra motioner tar upp utrotningshotade arter, främmande arter och biologisk mångfald i ett internationellt perspektiv.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2011-05-04

Webb-tv Debatt om förslag: Biologisk mångfald m.m.

4 maj 2011
Debatt om förslag 2010/11:MJU19

Dokument från debatten

2011-05-04

Protokoll för debatten

Helén Pettersson i Umeå (S)

Anf. 18 Helén Pettersson i Umeå (S)

Fru talman! I dag ska vi diskutera miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 19 som handlar om biologisk mångfald. Det är ett motionsbetänkande där de motioner som inkom under den allmänna motionstiden i höstas behandlas. Motionerna berör ämnet biologisk mångfald som inte tidigare har behandlats i budgeten. Biologisk mångfald är ett svindlande stort politikområde om man ger sig tid att tänka efter. Allt levande på jorden innefattas där. Alla element omkring allt levande på jorden innefattas där. Själva förutsättningarna för liv på jorden i alla dess former innefattas i detta politikområde. Det, fru talman, är vad vi ska diskutera här i dag. I helgen var det fiskepremiär i Rickleån i Västerbotten. Det är det bästa harr- och öringsvatten som ligger nära mitt hem. Jag och familjen klädde tappert på oss, som vi alltid brukar göra de första dagarna i maj, långkalsonger, regntäta kläder och mössa och gick ut i plus två grader och lätt snöfall för att inleda årets fiskesäsong. Det var spännande. Som vanligt var slutresultatet obefintligt och fingrarna stelfrusna. Draglådan saknade några av de allra bästa dragen som inhandlats under vintern. De hade fastnat på ställen som vi aldrig någonsin kommer att hitta, men humöret var på topp. När jag stod där fick jag faktiskt ett ordentligt hugg en gång. Upp kom en hel hög av någon typ av vattenväxter som satt fast på en jättestor gren. När jag skulle kroka loss den högen såg jag plötsligt hur det myllrade i den. Små, små varelser med massor av ben rörde sig i den där kalla, gröna sörjan som satt på kroken. Jag hajade till, och sedan blev jag stående där och stirrade med förundran på den här myllrande, gröna klumpen. Jag tänkte: Det är ju på något sätt häftigt ändå. I det här iskalla vattnet där isklumpar flöt omkring levde de här små typerna och var otroligt chockerade och stressade över att ha blivit lyfta upp över vattenytan och i min varma hand. Jag böjde mig ned och släppte försiktigt tillbaka den klumpen i Rickleån. Varför berättar jag då det här i riksdagens kammare? Jo, det är bland annat det här som det handlar om. De där små krypen hör ju ihop med mig och med mina förutsättningar att leva på den här jorden. Jordens ekologiska och biologiska system hör ihop. Plockar man bort den ena sorten riskerar den andra att försvinna också, och vi är många gånger inte ens medvetna om varandras existens. Fru talman! Det är när man kommer till insikten om hur allting hör ihop som man hoppas att alla andra politiker på planeten också har gjort det. Jag både hoppas och tror att alla mina utskottskamrater ser sambanden och att de också ser att biologisk mångfald inte är ett politikområde som alla andra. Det här handlar om alla arters förutsättningar för överlevnad, inklusive vår egen art. Men vi kan ändå konstatera att även på det här området har vi olika sätt att se lösningar på de utmaningar som vi har framför oss. En av dem grundar sig på att vi har olika grundideologisk syn på vem som ska bestämma, marknad, människa eller miljö. En del grundar sig helt enkelt på att vi har olika verklighetsbeskrivningar som ligger till grund för vår politik. Skrämmande nog kan vi ändå konstatera att anslagen för biologisk mångfald har minskat markant sedan den borgerliga regeringen tog över i Sverige 2006. Det är både tragiskt och dumt. Fru talman! Grunden i min och Socialdemokraternas syn på frågan om biologisk mångfald är ödmjukhet. Det handlar om ödmjukhet inför det faktum att vi själva som människosläkte inte styr över allt, ödmjukhet inför det faktum att vi inte heller har alla fakta, ödmjukhet inför det faktum att vi därmed, genom våra handlingar och de politiska beslut som vi fattar, riskerar att rubba system och existenser som vi knappt känner till och ödmjukhet inför vetskapen om att i andra änden på alla politiska beslut som vi fattar finns en levande varelse eller organism som på ett eller annat sätt påverkas av de beslut som vi fattar. I naturen försvinner alltid arter av naturliga skäl. Nya tillkommer, och vi människor har långt ifrån upptäckt alla befintliga arter ännu. Vad som är det naturliga i artförlust är väldigt svårt att definiera, men det finns de som säger att innan människan kom och petade alltför mycket i naturen försvann det en art ungefär vart tredje till vart femte år. Nu pratar man om att det försvinner upp mot 50 arter varje år. Fru talman! Det är siffror och fakta, även om de inte är alldeles exakta, som vi som politiker måste ta på allvar. Genom att behandla naturen som vi gör i dag utrotar vi vissa arter, och vi riskerar framtiden för väldigt många av dem. Konsekvenserna av att rubba system vet vi inte speciellt mycket om. De kan bli väldigt stora. Med anledning av det kan vi inte riskera att fatta politiska beslut som vi inte kan överblicka. Vi vet inte vad konsekvenserna av dem blir. När vi pratar om arters fortlevnad har vi inte råd att riskera politiska snedsteg. De kan bli helt omöjliga att rätta till. I det betänkande vi diskuterar i dag ryms många olika sakpolitiska områden. Det handlar om rovdjursförvaltning, vargstammen, GMO och internationellt samarbete. Alla de delarna är viktiga i frågan om biologisk mångfald. Vi socialdemokrater har ett antal reservationer som vi står bakom i betänkandet. Den ena handlar om den svenska vargstammen och huruvida man ska inplantera individer från andra länder för att förstärka den genetiskt eller ej. Vi socialdemokrater tycker inte att det är en bra lösning. Vi ser, som alla andra, att den svenska vargstammen förvisso bygger på ett väldigt litet antal individer. Vi ser också att under de senaste åren har vi fått tillskott till den svenska vargstammen från den finsk-ryska stammen med individer som har vandrat hit alldeles själva på naturlig väg. Det ser vi så klart som det bästa sättet att förstärka den svenska stammen. Att inplantera varg är att ta många risker. Det är också något som vi har diskuterat många gånger här i kammaren tidigare. Vi vet inte riktigt vilka konsekvenser det kan få. Däremot vet vi att det sannolikt inte kommer att öka förtroendet för den förda rovdjurspolitiken, vilket är precis just det som vi måste lyckas med för att få en lyckad förvaltning på sikt. Att stressa fram förändringar i vargstammens genetik känns inte seriöst. Det ger en känsla av att vi försöker göra något slags snabbfix på en hel arts fortlevnad i Sverige. Vi socialdemokrater vill att vi ska ha en långsiktig och mer seriös ansats när det gäller att förstärka genetiken i den svenska vargstammen. Jag fick alldeles nyss en rapport om att den varg som flyttades från Jämtland till Örebro län för en tid sedan har vandrat tillbaka till Jämtland. Hon ville inte bli flyttad till Örebro. Vi ska inte tro att vi med politiska beslut kan påverka naturen hur som helst. Det är svårt att platsa vargar som inte vill bli platsade. Det här är någonting som regeringen både bör och måste fundera på innan man ger sig på ytterligare konstgjorda åtgärder för att förstärka den svenska vargstammen. Fru talman! Vidare har vi socialdemokrater ställt oss bakom två reservationer som handlar om genmodifierade grödor, GMO. Det handlar bland annat om att vi anser att enskilda länder själva måste få äga rätten att säga nej till att använda GMO-grödor. Vi anser inte att andra länder ska ha bestämmanderätten över det och tvinga GMO-grödor på de länder som själva beslutat att de inte vill ha dem. Dessutom handlar det om att förbättra reglerna för samexistens så att de odlare som inte vill ha GMO på sina marker får ett rimligt säkerhetsavstånd till odlare som använder dem. Frågan om GMO är verkligen inte ny här i kammaren. Vi har diskuterat den många gånger förut, och vi kommer att diskutera den många gånger framöver. Vi socialdemokrater anser att vi bör ha en ödmjuk inställning även här. Vi bör ha en ödmjuk inställning till de länder och de odlare som av olika skäl har bestämt sig för att de inte vill använda GMO-grödor. Försiktighetsprincipen måste få vara ett motto. Vi kan debattera det här fram och tillbaka hur många gånger som helst, men vi kan ändå inte annat än landa i att vi faktiskt inte har något facit på vilken långsiktig påverkan GMO har på den biologiska mångfalden. Att påstå något annat vore att modifiera sanningen. Fru talman! Till sist anser vi att Sverige måste stärka det internationella samarbetet när det gäller biologisk mångfald och att vi alltid ska vara en drivande aktör. Alla länder, fattiga som rika, måste ges förutsättningar att jobba med bevarandet av den biologiska mångfalden. Vi har faktiskt inte råd med någonting annat än det. Fru talman! Med det vill jag avsluta med att säga att jag självfallet står bakom alla de socialdemokratiska reservationerna, men här yrkar jag bifall till reservation nr 5. (Applåder)

Åsa Romson (Mp)

Anf. 19 Åsa Romson (Mp)

Fru talman! I denna debatt om biologisk mångfald och ett antal motioner som väcktes under den allmänna motionstiden ska jag ta ett axplock av de kommentarer som Miljöpartiet har och där vi tyvärr inte är överens med majoritetens partier i utskottet. Först och främst är biologisk mångfald, precis som föregående talare pekade på i tydliga ordalag, en förutsättning för allt vårt liv på jorden. Det är också någonting som är extremt svårt att styra med lagar och regler men som vi påverkar extremt mycket både med lagar och regler och med samhällets utformning. Därför påverkas den biologiska mångfalden överallt, både i vårt samhälle i vårt land och i världen runt omkring oss. Jag har, fru talman, under den första tiden i riksdagens miljö- och jordbruksutskott ägnat en del studiebesök åt forskningsinstitutioner runt omkring i Sverige. När man besöker forskare som jobbar med området biologisk mångfald försöker de förtvivlat visa på framför allt de stora kunskapsluckor som de, våra främsta företrädare i forskningsvärlden, naturligtvis är mest medvetna om. Ju mer man vet, desto mer vet man att man inte känner till. Men de visar också på de stora kunskapsframsteg som har skett de senaste åren, inte minst när det gäller att se på ekosystemens samband och sambanden med andra miljöproblem. Se bara på Östersjön och sambanden mellan den biologiska mångfalden med arter och rovfiskar i Östersjön och övergödningen, när man påvisar bestånden av torsk som rovfisk till skarpsill, till plankton, till övergödningsmekanismerna, som sedan visar sig som algblomning. Fru talman! Jag tror att vi, precis som Helén Pettersson sade i sitt anförande, behöver vara extremt ödmjuka inför uppgiften att försöka reglera den biologiska mångfalden. Vi ska vara oerhört försiktiga och så långt det bara är möjligt försäkra oss om att de ingrepp och de samhällsutvecklingsåtgärder som vi härifrån vidtar påverkar så lite som möjligt och stärker och stöder de processer som vi alla är så oerhört beroende av. De påverkar också i princip alla andra miljöpolitiska områden som vi annars debatterar, från klimatfrågor till utsläpp av miljögifter. När det gäller det internationella arbetet är Sverige ofta en aktiv aktör, och det är högst befogat och välkommet på detta område. Den process man nu har inlett efter Nagoya med att komma fram med en mer konkretiserad plan för att skydda 17 procent av tillgångarna på markytan och 10 procent i havs- och vattenområdena kan för Sveriges del vara en ambitiös plan om man tar uppgiften på allvar. Vi har tyvärr inte sett mer av konkretisering i den svenska debatten, utan vi hör mest en miljöminister som slår sig för bröstet med att det var så bra att få till uppgörelsen. Det vi i den rödgröna reservationen om det internationella arbetet trycker på är att konsumtions- och produktionsmönstrens negativa effekter globalt måste uppmärksammas mer. Det är precis det som forskarna säger till mig under mina besök. Vi har ibland en syn att det är enskilda ingrepp och strukturella förändringar som leder till ingreppen och försvårar biologisk mångfald, när det snarare handlar väldigt mycket om större system, hur vi lägger om produktionssystemen och konsumtionssystemen. Det exemplifierades väldigt tydligt i P1 i morse i en redovisning av forskningsresultat från Sveriges lantbruksuniversitet. Där påvisar man att ekologisk eller biologisk bekämpning av angrepp på vitkålsodling - man har studerat det i Nicaragua, där den odlingen är stor - på lång sikt har bättre effekt än kemisk. Det beror på att man med den kemiska bekämpningen också slår ut de naturliga fienderna till de skadedjur som finns på kålen. I ett längre perspektiv ser man ofta att naturen själv är det bästa läkemedlet. Det borde även vi inom politiken ta till oss lite oftare. Fru talman! Det mest signifikanta i fråga om biologisk mångfald i Sverige - en debatt som har varit hetsig under ganska lång tid i vinter - är vargdebatten. Jag tycker att det är oerhört tragiskt att vi i ett av världens rikaste eller mest välmående länder anser att en hotad art måste hållas nere genom en allmän licensjakt. Jag lyssnade på miljöministern i utfrågningen i konstitutionsutskottet i går, och han upprepade den förklaring som regeringen och majoritetspartierna står bakom i Sveriges riksdag när det gäller varför vi ska fortsätta med ett system där rovdjurspolitiken - som det är sagt, vilket låter väldigt bra - står på flera ben. Men det enda ben som i dag är verksamt är benet att skjuta och hålla nere stammen på det magiska talet 210 individer. Miljöpartiet har tillsammans med Vänsterpartiet en reservation i detta betänkande som handlar om det populationstak som är satt för vargen, drygt 200 individer i hela Sveriges land. Även om vargen av renbetesskäl inte kan finnas i hela landet och även om den kanske inte än så länge själv har önskat befinna sig mycket i Skåne är det extremt stora områden vi talar om och extremt få individer. Jag tror att vi är ganska medvetna om att varg är bland det mest sällsynta vi någonsin kan skåda i de svenska skogarna. Det är också ett väldigt mytomspunnet djur. Jag hade hoppats på den ansats som finns i rovdjurspolitiken när man läser propositionen från förra mandatperioden, då man hade den stora diskussionen om det nuvarande rovdjursbeslutet. Det skulle bli en ökad dialog, en ökad medvetenhet och en ökad kunskapsspridning i samhället om biologisk mångfald, om ekosystem, om hur arter behöver samexistera, om hur också skogens levande ekosystem precis som havets är beroende av både rovdjur och djur som blir ätna. Då är det märkligt att man har gått in på linjen att vi ska förklara det hotade rovdjuret varg ett legalt byte i den omfattning som har skett de två senaste vintrarna, samtidigt som de andra benen i jordbrukspolitiken, framför allt genetisk förstärkning, inte alls fungerar på samma sätt som man har tänkt sig. Framför allt kan vi inte beordra de ryska och finska vargarna att vandra in i Sverige. Det är, som Helén Pettersson också sade, någonting som är oerhört svårt att reglera fram. Men vi ser att de föryngrar sig. Populationen kan växa också med egen kraft. Det finns en stor debatt bland genetikerna. Det är inte alls en lika stor självklarhet, som miljöministern i går ville låta påskina, att den genetiska mångfalden ökar mest med en liten stam. Vilken grundstudent i genetik som helst säger att ju fler gener, desto större bas har man att bygga på. Den debatten, fru talman, kommer vi att återkomma till. Jag vill särskilt yrka bifall till den reservationen, nr 6, i betänkandet. Slutligen, fru talman, ska jag nämna någonting om genmodifierade grödor, där det finns flera motioner och flera yrkanden som vi stöder. Jag vill särskilt trycka på det som Helén Pettersson tog upp i sitt anförande om behovet av ökade skyddsavstånd i det svenska jordbrukslandskapet. I Sverige har vi extremt korta skyddsavstånd. Vi tror tydligen att de här generna känner när åkern slutar och inte sprider sig. Men det finns fröspridande växter som sprids med långt större mekanismer än så som man bör ha betydligt bättre skyddsavstånd för. Där håller jag med. Jag ska också peka på, fru talman, att Miljöpartiet har ett särskilt yttrande när det gäller nationella förbud mot GMO-grödor och EU som finns på s. 47 i betänkandet. Med detta, fru talman, ställer jag mig bakom samtliga reservationer från Miljöpartiet, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 6 om vargstammens populationsstorlek.

Jens Holm (V)

Anf. 20 Jens Holm (V)

Fru talman! Det är ganska uppenbart att vår livsstil och den ekonomiska modell som vi lever under i dag inte är hållbara. Tittar vi på utsläppen av växthusgaser ser vi att de ökar allt fortare, och i princip har vi redan passerat de nivåer som anger vad som är hållbart ur ett klimatperspektiv. Våra utsläpp av koldioxid ligger nu på drygt 390 miljonandelar i atmosfären, och ökningstakten är ungefär 2 miljonandelar varje år. En så snabb ökning skulle jag våga påstå att vi aldrig någonsin sett i världshistorien. Andelen koldioxid är högre nu än under de senaste 600 000 åren. På ungefär samma sätt är det med den biologiska mångfalden. Vi ser att utrotningen av ekosystem går fortare än någonsin. Det är en direkt följd av vår livsstil som bygger på att vi konsumerar mer och mer och att vi hela tiden tar upp nya naturresurser, men vi ersätter dem inte på något vis. Det är självklart att det inte håller i längden. Vi i Sverige drabbas av det här, men hade vi levt på den fattiga delen av jordklotet hade vi redan nu upptäckt att vattnet smutsas ned mer är någonsin, att det inte finns tillräckligt med bin som kan pollinera våra växter, att jorderosionen breder ut sig på grund av avskogning och så vidare. Det här är någonting som vi måste komma till rätta med så fort som det bara går. Vi rödgröna har föreslagit en handlingsplan för hur vi ska kunna komma till rätta med vårt ohållbara konsumtionsmönster. Jag tycker att det är ett ganska modigt förslag, därför att vi pekar på oss själva och säger att vi i Sverige och i västvärlden lever på ett sådant sätt som inte är hållbart. Vi säger att vi måste söka problemet hos oss själva, självklart vid sidan om bistånd, ett separat miljö- och klimatbistånd, men om inte vi ställer om vår livsstil här i den rika världen kommer vi aldrig att komma till rätta med de här problemen. Jag skulle också vilja ta upp frågan om genmodifierade produkter. De innebär också ett stort hot mot den biologiska mångfalden. Vi kan se att i jordbruken världen över breder ett kemikalieintensivt monokulturjordbruk ut sig. Ju mer GMO-produkter som tillåts, desto mer beroende blir bönderna av ett fåtal multinationella företag, till exempel Monsanto och Syngenta. De levererar ett helthetspaket. De levererar utsädet, de levererar bekämpningsmedel, de levererar kemikalierna som man blir beroende av ifall man anammar deras utvecklingsmodell. I Nord- och Sydamerika kan vi se att när det gäller många produkter som till exempel soja, majs och raps har GMO-jordbruket helt och hållet tagit över. De som vill försöka leva vid sidan om och till exempel bedriva ett ekologiskt hållbart jordbruk och satsa på biologisk mångfald kan ofta inte gör det på sikt, därför att deras jordbruk kontamineras, alltså smittas, av GMO-produkterna. Greenpeace gjorde en studie om Spanien för några år sedan. Och Spanien är väl det land i Europa som kanske har gått längst vad det gäller att tillåta GMO-produkter, inte minst vad gäller majs och raps. Där kunde de konstatera att de jordbruk som ligger intill de genmodifierade jordbruken kontaminerades. När de gjorde studien var det ungefär 24 procent av de jordbruken som hade genmodifierade produkter i sina leveranser. Det här pekar på att vi måste hålla nere tillstånden över lag vad gäller GMO. Vi i Vänsterpartiet vill ha ett moratorium, ett stopp, för nya GMO-tillstånd till dess att de socioekonomiska och biologiska effekterna har utretts noggrant. Det är också viktigt, som vi rödgröna slår fast i reservation 11, att se till att det finns ett stort avstånd till GMO-lantbruken så att ekologiska odlare och konventionella odlare kan bedriva sin verksamhet utan att riskera att smittas av GMO, för en kravodlare lovar ju att hans eller hennes produkter är producerade utan bekämpningsmedel och GMO. Men ifall man hittar GMO bland kravprodukterna faller ju självklart hela det konceptet. Fallet Spanien i Greenpeacerapporten som jag pratade om visar också att allt fler ekologiska jordbrukare säger att de inte kan bedriva sin odling därför att de inte kan garantera att de levererar en produkt som är fri från GMO. Vi har också motionerat om att det ska vara tydligare märkning av GMO-varor, helt enkelt att alla varor som innehåller GMO på något vis ska vara tydligt märkta. Jag tycker att EU:s förslag om att enskilda medlemsländer ska kunna säga nej till GMO är väldigt välkommet, och det är självklart någonting som Vänsterpartiet ställer sig positiva till. Jag tycker att det är synd att vi har en regering som motarbetar förslaget. Det är också synd att vi har en regering som vid ett flertal tillfällen i ministerrådet har röstat emot att enskilda EU-länder ska kunna ha ett moratorium, alltså tillfälligt stopp, för GMO. Jag förstår inte varför den här borgerliga regeringen tycker att det är så viktigt att tvinga in alla EU-länder i GMO-fällan. Avslutningsvis skulle jag vilja ta upp frågan om vargjakten. Vargen är också en del av den biologiska mångfalden. Jag tycker att det är frapperande att vi har en regering som säger att man står bakom alla EU-lagar och att man ska verkställa beslut som kommer från Bryssel men samtidigt startar en licensjakt som bryter mot EU:s art- och habitatdirektiv. Det är väldigt märkligt, tycker jag, att vi har en regering som har satt ett tak för hur många vargar som får finnas i Sverige. Det får inte finnas fler än 210 vargar. Det har man bara bestämt. På vilka grunder egentligen? Och tror regeringen verkligen att den genetiska statusen ökar hos den svenska vargstammen ifall vargarna blir färre och färre? Ju fler vargar vi har, desto bättre möjligheter finns det självklart för en god genetisk status och för friska vargar i Sverige. Och jag förstår inte var den magiska siffran max 210 vargar kommer ifrån. Jag kan sammanfatta den svenska vargpolitiken som att jakt, ut och skjuta vargar, är det som den här regeringen har åstadkommit. När det gäller andra åtgärder för att till exempel stärka vargstatusen i Sverige har man inte gjort någonting. Man har pratat om att man ska inplantera vargar från Finland eller Ryssland i djurparker och så vidare, men det har ju totalt misslyckats. Vi i Vänsterpartiet vill se en ökad naturlig invandring för att stärka den svenska vargstammen, men då kan man inte samtidigt tillåta en storskalig licensjakt där friska och välmående vargar riskerar att skjutas. Därför tycker jag att den reservation som Åsa Romson från Miljöpartiet tidigare biföll är viktig, reservation nr 6. Med detta vill jag passa på att säga att jag står bakom alla rödgröna och vänsterpartistiska reservationer, men för tids vinning är det bara reservation 11 som jag yrkar bifall till. Den handlar om bättre regler för samexistens vid GMO.

Bengt-Anders Johansson (M)

Anf. 21 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! Först vill jag yrka bifall till betänkandets förslag och avslag på de reservationer som finns i betänkandet. Det här handlar, som sagts tidigare, om biologisk mångfald. Det är ett jätteområde. Och jag kan i mångt och mycket instämma i Helén Petterssons beskrivning av den utmaning som vi har att hantera denna enorma mångfald. Vårt ansvar är oinskränkt, och i takt med ökad kunskap och ökad erfarenhet har vi också, påstår jag, förutsättningarna och möjligheten att bedriva ett bättre långsiktigt arbete. Jag tänkte, fru talman, uppehålla mig vid tre områden i dag. Jag tänkte tala om områdesskydd, rovdjur och lite grann om GMO. Jag börjar med områdesskyddet. Jag läste i en nyligen utgiven bok av Skogsindustrierna att vi i Sverige, enligt svenska mått, har skyddat ungefär 8,4 procent av den produktiva skogsmarken. Om vi gör en internationell beräkning av detta, alltså som man gör i andra länder, har vi skyddat drygt 20 procent. Jag tycker att det är viktigt att vi lyfter fram detta eftersom vi i debatten ofta får höra att vi inte har kommit någon vart. Jag ska berätta en liten sedelärande historia som jag lärde mig när jag var väldigt ung. Vinden och solen kivades om huruvida de kunde få människor att plocka av sig sina kläder. Vinden skulle börja. Den satte i gång att blåsa våldsamt. Ju mer den blåste desto mer höll människorna om sina kläder för att skydda sig mot vinden. Sedan fick solen chansen. Den lyste med sina strålar över mänskligheten, och folk började klä av sig och kände sig väldigt behagliga. Den här lilla historien har en tydlig koppling till hur vi från svensk sida har betraktat det här med områdesskydd när det gäller att skydda skog. Den förutvarande regeringen arbetade enligt vindprincipen, nämligen genom att med lagar och med ett starkt lagstöd tvinga sig fram över markägares marker för att därigenom skydda skog. Den nuvarande alliansregeringen har i stället valt den andra sidan, nämligen att försöka öppna möjligheterna att hitta andra vägar. Vi har tittat på ett sätt att närma sig frågorna som man använder i Finland som heter Metsosystemet, som går ut på att människor får ange: Jag kanske har skyddsvärd skog. Är detta någonting för samhället att ställa upp på? Vi har infört något liknande, fast det kallas för Komet i Sverige. Jag kan nu, i och med den första delrapporteringen, se att man på sju månader hade lyckats få fram 60 objekt med 400 hektar. Jag tycker att det är intressant och värt att pröva för framtiden, att gå den vägen i stället. Dessutom finns det olika kvalitetsbegrepp inom skogsnäringen eller bland skogsägarna. Det är nämligen två frivilliga certifieringar som man kan använda sig av. Den ena heter FSC, och den andra heter PEFC. Båda har knytning till att det ska vara ett uthålligt skogsbruk, men det är lite olika innehåll. Då är det intressant att notera att internationellt sett har man anammat detta när det gäller ungefär 10 procent av skogsmarken, och i Sverige är det 60 procent. Jag tycker att detta är oerhört intressant. Det visar ändå på det engagemang som vi i Sverige har, inte minst när det gäller det frivilliga åtagandet. Fru talman! Då ska jag gå över till rovdjuren. Låt mig börja med att säga att det är väldigt besvärande att alltid fragmentisera denna fråga, för då ska vi tala om ett djur i sänder och bara fokusera på detta. I min värld handlar det om en balans i de ekosystem som vi har. I den världen handlar det om att det måste finnas en balans när det gäller foder. Det måste finnas balans i fråga om antalet växtätare och antalet rovdjur och i fråga om tamdjursuppfödning och möjligheten till friluftsliv och meningsfull jakt. Det här hänger ihop. Så länge vi inte inser det hamnar vi bara i problem. Jag påstår att oppositionens paradnummer är just att fragmentisera, att tala om en sak i sänder, eftersom man inte förmår att hålla ihop helheten. Jag beklagar detta. För att få ihop den här helheten lade vi fram förslag om en ny rovdjursförvaltning, som vi antog här 2009. Den är nu under införande. I den ingår det bland annat att man ska regionalisera förvaltningen så mycket som möjligt, och man har då bland annat inrättat viltförvaltningsdelegationer i varje län. Det här har inte gått smärtfritt, och vi är inte färdiga. Jag kan påstå att det finns viltförvaltningsdelegationer som fungerar dåligt, och det finns de som fungerar bra. Jag hoppas nu att man nu får ett utbyte av varandra, så att det här blir riktigt bra. Jag och vi tror nämligen att detta är en förutsättning för att man just ska kunna ta ett helhetsgrepp över allt vilt och inte enstaka viltarter. Vi har en pågående rovdjursutredning som lämnade ett delbetänkande i april. Man kan konstatera att det i detta första delbetänkande handlar väldigt mycket om att ta fram den gynnsamma bevarandestatusen, ungefär hur mycket djur vi behöver ha. Det visar sig då att vi när det gäller björnen vida har överstigit den gynnsamma bevarandestatusen. Den bör enligt utredningen ligga på 1 800. Vi har ungefär 3 200 björnar i Sverige. Lodjuren ligger ungefär på det talet. Det är något över när det gäller antalet lodjur i de senaste siffrorna. När det gäller järven ligger vi strax under. Och beträffande vargen ligger vi under, enligt den utredning som föreligger. Låt mig uppehålla mig lite grann just vid vargen. Utredaren säger att det bör vara ca 450 vargar i Sverige för att man ska uppnå en gynnsam bevarandestatus. Då tar man inte hänsyn till Norge eller de omkringliggande länderna. I den siffran har man inte tagit hänsyn till de sociala omständigheterna, nämligen den påverkan som vargstammen har på de omkringliggande mänskliga verksamheterna. Det ska tas fram innan utredningen redovisas. Jag tror att den här siffran kommer att reduceras när man lägger in de sociala värderingarna i detta. Vem vet? Vi kanske landar på just det antal som finns i den nuvarande målbeskrivningen, ca 200 vargar, för att klara detta. Men det bygger i sin tur på att vi kan ha en fortsatt genförstärkning av den svenska vargstammen, eftersom den är genetiskt svag. Då handlar det om att flytta vargar eller importera. Och nog är det väl bättre att flytta en varg från ett område i landet där den kan utgöra en risk för skada på exempelvis rennäringen till en annan del av landet, så att vi därigenom får en ökad genetisk uppblandning, än att använda skyddsjakt på den. Fru talman! Det är viktigt, som jag sade inledningsvis om rovdjursfrågan, att det hänger ihop. Man kan inte bara se till ett djurslag i sänder, för det är det samlade rovdjurstrycket som människorna upplever som det stora bekymret. Låt mig avsluta med GMO. Det är en fråga som i allt väsentligt är EU-gemensam. Det är därför som det är så viktigt att vi också slår vakt om de EU-gemensamma regelverken. Därför har vi ett organ i EU som heter Efsa, som gör de här utvärderingarna. Jag påstår att de använder sig av försiktighetsprincipen när det gäller att pröva de nya GMO-produkterna. Och för att vara riktigt säker och kunna ge människor upplysningar är det också sagt att har man mer än 0,9 procent av GMO i något livsmedel, som oavsiktligt har kommit dit, ska det märkas. I övrigt ska naturligtvis GMO-livsmedel märkas generellt sett. Jag tror att detta är en viktig och klok avvägning. Enligt vad jag har erfarit är det nämligen väldigt svårt att mäta mindre inslag än 0,9 procent. Det finns de som säger att allt ska märkas, men det är en omöjlig uppgift. Den pågående diskussionen gäller nu huruvida man ska ha möjlighet att göra nationella undantag eller inte. Vi ska inom kort ha en överläggning med regeringen i miljö- och jordbruksutskottet just i denna fråga. Personligen är jag av den uppfattningen att jag inte är säker på att det är det lyckligaste att skapa möjligheter till de här undantagen. Man ska nog behålla det här som någon form av gemensam lagstiftning. Men det kan måhända, för sakens skull, eftersom det ideligen går troll i denna fråga, vara klokt att ändå pröva den möjligheten, och det ska vi göra framöver. Med de orden, herr talman, yrkar jag, som sagt, bifall till betänkandets förslag. (Applåder)

Jens Holm (V)

Anf. 22 Jens Holm (V)

Herr talman! Tack, Bengt-Anders Johansson, för ditt anförande! Det väckte två frågor från mig till att börja med. Den ena rör den biologiska mångfalden vad gäller de vilda djuren. Jag skulle vilja fråga varför Moderaterna tycker att det är så viktigt att slå fast ett tak för hur många vargar som får finnas i Sverige - 210 stycken. Nu har vi dessutom fått en statlig utredning som slår fast att det behövs mer än dubbelt så många vargar än det taket. Då säger Bengt-Anders Johansson att den utredningen inte tar hänsyn till de sociala aspekterna. Men jag vet att när det gjordes en opinionsundersökning tidigare i alla län runt om i Sverige så konstaterades det att det fanns en klar majoritet i alla län. Även i varglän som Gävleborg och Dalarna tyckte man att det var viktigt att det fanns vargar i Sverige och vill att de ska finnas kvar. Jämför man med andra länder i Europa är Sverige snarare ett u-land vad gäller antalet vargar. I Spanien, Bulgarien och de baltiska länderna lever tusentals vargar, och där lyckas man leva i en form av samexistens. Rovdjur är en naturlig del av den biologiska mångfalden i Sverige. Jag tror att vi måste konstatera det, och jag förstår inte varför Moderaterna ställer upp på en politik som innebär att man skjuter vargar. Det är det enda benet i regeringens vargpolitik. Den andra delen, hur man ska kunna stärka vargstammen, finns inte. Jag skulle också vilja veta varför Moderaterna inte tycker som EU-kommissionen har föreslagit: att enskilda länder ska kunna få ha ett förbud mot eller stopp för GMO-produkter. Varför kan vi inte låta de enskilda länderna få bestämma över dessa saker?

Bengt-Anders Johansson (M)

Anf. 23 Bengt-Anders Johansson (M)

Herr talman! När det gäller taket på 210 djur är det alltså ett tillfälligt tak under tiden som den här utredningen pågår av just de skäl som jag nämnde, nämligen att vi måste ta ett socialt ansvar för de människor som upplever att det samlade rovdjurstrycket har blivit för stort. Svårare än så är det inte. Jens Holm säger vidare att det finns en majoritet för rovdjuren, och så jämför han det med sociala hänsyn. Men det är att jämföra äpplen och päron, för de sociala hänsynen handlar just om att ta hänsyn till den påverkan som de ökade rovdjursstammarna har i Sverige. Vi har de snabbast ökande rovdjursstammarna i världen, och detta får naturligtvis en avspegling där de uppträder. Det är just den avvägningen vi försöker göra, och därför måste jag fråga Jens Holm hur det kommer sig att ni från Vänsterpartiet inte tar ansvar för helheten. Ni talar aldrig om helheten. Ni talar bara om enskilda djurslag, och så driver ni de frågorna. Saknar ni förmågan eller viljan att se helheten? Det skulle vara intressant att få svar på den frågan här i dag. Det är likadant när det gäller lo. Ni säger att ni inte ställer upp på att vi har minskat föryngringarna från 300 till 250 djur, trots att de i delar av landet saknar föda därför att de har blivit för talrika, i kombination med de andra. Återigen visar ni alltså att ni inte bryr er om totalen, utan ni tar djurslag för djurslag. Därför vill jag fråga: Vilket tak anser Jens Holm att man ska ha för vargen? Vilket antal är lämpligt? Kan vi få ett svar på det i dag så vore det trevligt.

Jens Holm (V)

Anf. 24 Jens Holm (V)

Herr talman! I sedvanlig ordning bemöter Bengt-Anders Johansson mina frågor med frågor till mig. Jag tycker inte att jag fick något särskilt bra svar på varför Moderaterna stöder en politik som bygger på att man ska ha ett tak för hur många vargar som får finnas: 210 vargar. Bengt-Anders Johansson sade visserligen att det här var ett temporärt tak, men när vi nu har en statlig utredning som totalsågar det taket och säger att det behövs mer än dubbelt så många vargar i Sverige än det som ni har lagt fram som statlig politik, då borde kanske Moderaterna kunna visa på någon form av självkritik och säga att detta temporära tak kanske inte var så genomtänkt. Jag menar att den borgerliga vargpolitiken bygger på att man tillmötesgår en liten men högljudd jaktgrupp i samhället som vill skjuta så mycket varg som möjligt. Läser man på hemsidor och i tidningar ser vi att de vill eliminera, ja, utrota, vargen i Sverige. Det är de strömningar som ni underblåser med er politik. Vi i Vänsterpartiet sätter inga tak för hur många rovdjur vi behöver i Sverige, men vi konstaterar att vi tycker att det är bra att Sverige är en nation där det finns rovdjur, och vi tycker att de ska kunna leva vidare. Därför sätter vi inga tak som hela tiden pressar ned antalet. Jag tycker inte att jag fick något riktigt svar på frågan om GMO. Varför kan inte Moderaterna säga att det är okej att enskilda länder själva ska få bestämma om de vill ha GMO-produkter eller inte? Bengt-Anders Johansson sade tidigare att de sociala aspekterna var så viktiga när det gäller rovdjur. Men Efsa, som Bengt-Anders hänvisar till, gör inga socioekonomiska analyser när de tittar på nya GMO-produkter. Det är en av de stora bristerna vad gäller Efsa, och det är just det som GMO ofta handlar om: hur det här påverkar samhället i stort, hur det påverkar ekologiska odlare och hur det påverkar oss konsumenter. Storföretagens makt över jordbruket och sådana saker bryr de sig inte om, för de har inte den kompetensen. Varför inte låta enskilda medlemsländer bestämma själva, Bengt-Anders Johansson?

Bengt-Anders Johansson (M)

Anf. 25 Bengt-Anders Johansson (M)

Herr talman! Om vi börjar med det tak vi för närvarande har när det gäller vargen säger, precis som Jens Holm säger, en utredning nu att GYBS:en, alltså den gynnsamma bevarandestatusen, bör vara 450. Det säger utredningen, men den har inte vägt in de socioekonomiska effekterna av detta, och det kommer i slutbetänkandet. Det vore huvudlöst att anta ett utredningsförslag innan det har remissbehandlats och innan det finns en tillräcklig genomlysning. Är det den huvudlösheten som Jens Holm står för tycker jag att svenska folket ska bevara sig för vänsterpolitik, för de beslut vi fattar måste ändå bygga på en rimlig grund och inte bara på lösryckta siffror i luften. Jens Holm ägnar sig också åt att vilseföra åhörarna när han säger att Jägarsverige vill utrota vargen. Det är inte sant. Det är förtal att påstå att exempelvis Svenska Jägarförbundet står för detta. De står upp för de fyra stora rovdjuren som går på marken, och det har de väldigt tydligt deklarerat. Därför tycker jag att det är väldigt beklämmande att får höra detta i riksdagens kammare. När det gäller GMO ska vi ha en överläggning med regeringen i juni om man ska öppna för möjligheten att kunna få ett utökat nationellt inflytande. Som jag sade i talarstolen är jag inte säker på att det är det mest lyckosamma att återföra detta till enskilda länder, eftersom det är så mycket mystik, beskrivningar som inte alltid har verklighetsförankring, rädsla och så vidare i de här frågorna. Därför tror jag att det gäller att ha en rejäl genomlysning av frågan, och det ska vi ha.

Anita Brodén (Fp)

Anf. 26 Anita Brodén (Fp)

Herr talman! Ingen fråga kan vara viktigare än att säkerställa en rik biologisk mångfald - för kommande generationers skull, för klimatets skull och för framtidens och själva livets skull. Ekosystemen måste därför ges förutsättningar att fungera genom skyddsinsatser, genom ett hållbart brukande och genom att man hejdar utsläpp av gifter, växthusgaser och andra föroreningar. Den biologiska mångfalden, naturvården och allemansrätten har alltid engagerat många av oss liberaler. Bevarande av orörda älvar, den vitryggiga hackspetten, SNF:s och Naturvårdsverkets bildande och grundande är några områden där vi har agerat. I alliansregeringen har vi kunnat fortsätta driva miljöfrågor, och jag kan kort säga att vi är stolta men ännu inte helt nöjda. Jag vill därför, herr talman, passa på tillfället att lyfta fram ett antal områden där jag känner en stolthet och avsluta med ett par områden där jag ännu inte är nöjd utan menar att här krävs fortsatta ansträngningar. Jag är mycket stolt över Nagoyaresultatet. Det var ett genombrott med 193 länder. För det genombrottet spelade Sveriges regering och Sveriges miljöminister en aktiv roll. Det innebar en rättvis fördelning av genetiska resurser, ett skydd av 17 procent landområden och 10 procent havsområden och marina områden. Mikael Karlsson, som ofta citeras, säger så här: "Det globala miljöarbetet . är åter på banan. Det borgar gott för framtiden." Jag är stolt över havsmiljösatsningen som alliansregeringen nu arbetar hårt med. Det har vi gjort sedan vi kom till makten. Många av oss tänker på Sverker Thorén och hans Östersjöengagemang. Nu finns det en Östersjömiljard. Det görs stora satsningar på Östersjön. Vi är ordförande i Helcom, Helsingforskommittén, med allt det gemensamma arbetet runt Östersjön. Vi fortsätter. Det är inte enbart Östersjön utan det är också marina skyddsområden, marina reservat. Vi har bildat det första marina reservatet i Koster. Som svar till Miljöpartiets Åsa Romson, som efterfrågade konkreta åtgärder, kan jag säga att regeringen dessutom har beslutat om en kraftfull expansion av ytterligare marina reservat. År 2011 utlyses tio nya marina reservat, 2015 kommer 15 procent i planeringen att vara marint skyddade områden och 2020 blir det 40 procent. Det tycker jag är kraftfulla åtgärder. Jag är stolt över att Alliansen som första regering lade fram en friluftsproposition. Friluftslivets betydelse kan inte nog uppskattas och värdesättas. Här hjälps människor ut i naturen. De får kunskap om allemansrätten och vi pekar på hur viktigt det här är. Det finns en annan sak som är mycket aktuell i dagarna och som jag också känner en stor stolthet över. Det är den arktiska strategi som kommer att presenteras inom kort. Nästa vecka, på torsdag, tar Sverige över ordförandeskapet i Arktiska rådet och nu presenteras för första gången en strategi där vi i det här samarbetet visar vårt mål och vår viljeinriktning. Vi har redan nu fått reda på huvudpunkterna i strategin. Detaljerna kommer vi att få reda på om några dagar. Miljö och klimat är ett av huvudområdena. Den mänskliga dimensionen kommer också att lyftas fram. Det bor miljoner människor i de arktiska områdena. Sverige är ett arktiskt område. Vi har stora möjligheter att i det här sköra området agera på ett hållbart sätt och se till att det blir en hållbar utveckling. Rovdjurspolitiken tänker jag inte orda så mycket om, men jag kan ändå säga att jag tycker att det är positivt att alliansregeringen vågade ta tag i en känslig fråga, med ambitionen att få en hållbar och framgångsrik förvaltning. GMO är också en fråga som har tagits upp här i dag. Det är en svår fråga. Jag tycker att det är viktigt att visa respekt för att vi här har olika uppfattningar men att också vara tydlig med att tala om hur allvarligt vi tar det här. Vi har en gentekniknämnd där de etiska aspekterna vägs in. Vi har forskare inom EU, Efsa, som har nämnts. Det är dessutom viktigt att säga att när vi hela tiden har en försiktighetsprincip så handlar den försiktighetsprincipen också om huruvida svaret är ja eller om det blir nej. Vi ska alltid ha denna försiktighetsprincip. Vi ska inte heller glömma att smalna av det här svåra området genom att förbise att det också pågår en förädling, det som vi ofta brukar kalla den vanliga eller traditionella förädlingen, växtförädlingen. Den har man också anledning att följa. Kring detta ska det också vara ett regelverk. Den goda förvaltningen är den sista punkten som jag skulle vilja lyfta fram som stolthetspunkt. Det finns många fler, Lonasatsningen och mycket annat. Ibland stör det mig väldigt mycket när oppositionen raljerar och talar i ekonomiska termer om att nu utarmas det och minskas, och så glömmer man vad vi använder våra medel till och att vi faktiskt när vi tog över regeringsmakten ökade många av de här anslagen. Jag har roat mig med att jämföra hur det såg ut 2005 och hur det ser ut nu. På område efter område har anslagen höjts. Vi tydliggör att vi delar på anslaget till den biologiska mångfalden genom att det både är åtgärder till biologisk mångfald och att en del går till skydd av biologisk mångfald. Oppositionen glömmer av miljardsatsningen på havet. Det är också en satsning på biologisk mångfald. Oppositionen glömmer av att vi nu satsar stort på en havs- och vattenmyndighet, att vi satsar stort på internationella klimatinsatser och att det görs en mångmiljardsatsning på det internationella klimat- och miljöbiståndet. Jag tycker att vi kan vara rättvisa när vi raljerar med sifferexercis. Det som jag ändå tycker är det allra viktigaste är vad vi gör med varje satsad krona. Hur förvaltar vi våra medel? Gör vi det på ett optimalt sätt? Jag menar att vi nu tar nya grepp. Sveaskogslösningen är ett exempel vad gäller skydd av skogsavsättningar. Det är klart att det här kostar oss 200 miljoner varje år, men om man räknar på vad staten tjänar på det i stället för att gå ut på den öppna marknaden och köpa och betala för de här avsättningarna handlar det om miljardbelopp. Där finns en variation från 5 miljarder och uppåt. Den exakta siffran kan jag inte säga. Vi använder också andra aktörer i arbetet, näringslivet och den ideella sektorn. Vi arbetar internationellt för att kunna förvalta pengarna. Det här är en ekonomisk hävstång också för arbete, affärsutveckling och den gröna ekonomin. Herr talman! Det finns många punkter som jag känner en oerhörd stolthet över. Jag tycker att vi har tagit många steg framåt. Vi visar att vi är engagerade i de här frågorna. Vi har en otroligt hög målsättning. I det sammanhanget vill jag ta upp ett par punkter där vi borde kunna gå vidare ganska snabbt. Jag är inte tillfreds med att vi inte når upp till hänsynsreglerna, att man inte vid avsättningar följer de hänsynsregler som vi har. En rapport från Dalarna som diskuterades i helgen visar att näst intill 40 procent inte lever upp till hänsynsreglerna. Det är inte acceptabelt. Jag är bekymrad över avverkning i de fjällnära områdena. Jag är, slutligen, också bekymrad över och starkt kritisk till att det fortfarande sker en olaglig jakt. Det underminerar vårt enorma arbete med att få en hållbar viltförvaltning. De frågorna känner jag ett stort engagemang för att arbeta vidare med. Jag vill, herr talman, avsluta med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och också läsa upp ett par meningar från ett övergripande mål som alliansregeringen har. Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Det är en hög ambition. Vi har denna ambition i Miljömålsberedningen och jobbar frenetiskt. Jag skickar en boll till oppositionen med en vädjan om att vara med konstruktivt i detta arbete. (Applåder)

Åsa Romson (Mp)

Anf. 27 Åsa Romson (Mp)

Herr talman! Där var en vädjan om konstruktiv opposition. Jag tror att vi bedriver en konstruktiv opposition. I det ingår att påpeka när man inte tycker att regeringen gör tillräckligt. Jag tror att även Anita Brodén tycker att det tillhör oppositionsrollen, i alla fall så den har praktiserats tidigare i huset. Det är konstruktivt. Jag har några frågor till Anita Brodén. Du är, precis som jag, djupt engagerad i skogsvården och skogsskyddet i Sverige. Där ligger en viktig del av den biologiska mångfalden när vi pratar om det svenska natursystemet. Vad tycker du om att miljöministern i valrörelsen gjorde ett stort utspel om att öka anslaget till skogsskyddet med 190 miljoner? Sedan visade det sig egentligen vara 35 miljoner när vi räknade på vad som kommer ut i budgeten. Utspel i valrörelsen innebär ofta att få upp en debatt på agendan med till exempel oss i oppositionen för att få en samsyn i frågor. Då är det frustrerande när det visar sig att utspelet var i det närmaste lögn. Nu har miljöministern bett om ursäkt, men det var ändå något som var stort i valrörelsen. Håller du med Bengt-Anders Johansson om att i stället för att skydda skog på det traditionella sättet, att köpa ut markägare, ska man enbart gå till det frivilliga systemet? Hur ska man notifiera och säkerställa vinsterna i den biologiska mångfalden över hela systemet? Det var så jag uppfattade Moderaternas syn på regeringens politik. Behövs det sanktioner för att klara minimikraven i skogsvårdslagen?

Anita Brodén (Fp)

Anf. 28 Anita Brodén (Fp)

Herr talman! Jag ska vara snabb så att jag hinner besvara frågorna. Först var det en fråga om konstruktivt arbete. Jag upplever att det kommer fram många konstruktiva förslag i riksdagsdebatten. Jag saknar däremot en ökad möjlighet till att lägga fram förslag i Miljömålsberedningen. Det är en vädjan att skicka till era representanter i Miljömålsberedningen. Sedan var det frågan om vad som togs upp om skogsskyddet i valrörelsen. Det är väl ingen hemlighet att varje parti har en egen budgetagenda. Det är ingen hemlighet att Folkpartiet skulle önska ännu mer medel till biologisk mångfald. I alliansregeringen kommer vi fram till en gemensam budget. Då är det ett givande och tagande. Det viktigaste i frågan är att vi har hittat nya vägar. Jag nämnde från talarstolen Sveaskogslösningen. Vi betalar en symbolisk summa, men i gengäld får vi möjlighet att i ett trepartsbyte få stora områden skyddade. Det har också inneburit att vi har uppnått delmålet Levande skogar, vilket är helt fantastiskt och oväntat. Oppositionen ansåg att det var helt omöjligt. Sedan var det frågan om det frivilliga systemet. Det är inget parti i Alliansen som anser att vi enbart ska ha frivilliga avsättningar. Här är vi öppna för allt. Vi måste ha reservat. Vi ska också ha de olika frivilliga systemen. Sedan lyfter vi fram nya modeller, bland annat har Bengt-Anders Johansson nämnt Kometsatsningen. Den enskilda brukaren kan meddela att han eller hon är villig att avsätta vissa biotoper. Jag har sedan en fråga kvar att besvara.

Åsa Romson (Mp)

Anf. 29 Åsa Romson (Mp)

Herr talman! Jag tackar för den intressanta inblicken att Andreas Carlgren enbart var centerföreträdare när han i valrörelsen sade att det skulle komma 190 miljoner extra till inköp av skog. Det var på det sättet han gjorde utspelet, och då förespeglades vi att det var miljöministern som pratade om sina pengapåsar. Det är självklart så att man inte alltid har samma uppfattning. Uppenbarligen var det några partier i regeringen som inte tyckte att pengarna skulle gå dit. Vi välkomnar Sveaskogslösningen som en lösning. Däremot har vi inte sett hur mycket den har gett. Hur många hektar skyddad skog kommer vi att få från Sveaskogslösningen? Från början lät det som att mängden skyddad skog skulle vara i proportion ett-mot-ett. De rapporter jag får säger att man ska vara glad om man får ut hälften av hektarytan eftersom den skog som byts in inte är lika mycket värd som den skog man ska byta till sig. När kommer redovisningen för detta? Sedan var det den sista frågan som Anita Brodén inte besvarade men som hon kan besvara nu. Den gäller om det behövs någon typ av sanktioner för att klara minimikraven. Jag är lika upprörd som du när nästan hälften av skogsavverkningarna i ett län inte når upp till minimikraven. Det är ett otroligt misslyckande för myndighetsutövningen och att upprätthålla miniminivån. Jag önskar att få diskutera hur vi säkerställer att nivån blir betydligt högre. Vi känner alla till att nivån medvetet sattes på en lägre nivå än vad som var rimligt och acceptabelt eftersom aktörerna sade att de frivilligt skulle ta på sig ett större ansvar. Det är dags för uppföljning. Än så länge har inte systemet gått ihop. Behövs sanktioner? Vad gör regeringen för att säkerställa att minimikraven i skogsavverkningarna upprätthålls?

Anita Brodén (Fp)

Anf. 30 Anita Brodén (Fp)

Herr talman! Det är viktigt att vi gör en uppföljning av Sveaskog. Det är sådant vi har tagit upp i vårt arbete tillsammans med departementet. Min stora förhoppning är att modellen ska visa sig så framgångsrik att vi kan fortsätta framgent. Jag vet att det har varit initiala problem. Därför är det angeläget att vi följer upp och ser hur det har fungerat, hur förhållandet har varit med bolagen, kyrkans mark, olika ägare på olika markområden, hur det har fungerat i bytesaffären som vi ändå tycker är så positiv. Sedan var det frågan om sanktionsavgift. För snart ett år sedan skrev undertecknad tillsammans med partiledare Jan Björklund en skogsdebattartikel. Där skrev vi att vi är öppna för att det kan finnas behov av att titta på sanktionsinstrumentet i de fall att skogsägaren i samband med avverkningarna inte lever upp till hänsynsreglerna. Vad gäller skogsfrågorna vill jag tillägga att frågan om skog- och markanvändning i Miljömålsberedningen kommer tillbaka. Nu kommer vi att jobba för framtiden i våra åtaganden, hur vi ska jobba vidare med skyddet och med en god förvaltning. Det handlar om ett hållbart brukande av våra skogar. Det handlar inte alltid om att lägga ett lock på utan det handlar också om en hållbar förvaltning, tillgänglighet och öppenhet så att det går att komma in i reservaten.

Jens Holm (V)

Anf. 31 Jens Holm (V)

Herr talman! Anita Brodéns inlägg föranleder två frågor från min sida. Anita Brodén säger att anslagen till miljön och den biologiska mångfalden höjs. Men om vi läser direkt ur budgeten för utgiftsområde 20, som just rör den biologiska mångfalden, ser vi att regeringen aviserar nedskärningar. Det är fråga om 116 miljoner det här året och 47 miljoner nästa år. För 2013 skär man ned 490 miljoner. För 2014 skär man ned 418 miljoner. Det är precis som Naturskyddsföreningen konstaterade i ett pressmeddelande, nämligen att det blir nedskärningar på det viktiga området med ungefär 1 miljard kronor under den här mandatperioden. Det kanske inte är så konstigt. Statsminister Fredrik Reinfeldt konstaterade i regeringsförklaringen att redan vidtagna åtgärder räcker för att nå klimatmålen. Regeringen aviserar inga nya skarpa mål, åtminstone inte på klimatpolitikens område. Det är fastslaget i regeringsförklaringen. Därför undrar jag hur man kan stödja regeringens nedskärningspolitik på den biologiska mångfaldens område om man har en hög ambitionsnivå. Anita Brodén och Folkpartiet tycker ofta att det är viktigt att lyssna på vad EU föreslår. Nu föreslår EU-kommissionen att enskilda länder ska kunna ha stopp för GMO ifall att de så önskar. Varför verkar ni emot det? Varför kan inte enskilda länder få bestämma själva över GMO, precis som kommissionen har föreslagit? Det är någonting som ni motsätter er.

Anita Brodén (Fp)

Anf. 32 Anita Brodén (Fp)

Herr talman! Jag ska börja med budgeten. Det är viktigt att vi ser till helheten, från vilken nivå man sänker. När vi tog över 2006 höjdes anslaget. Från en hög nivå har vi, jag vet, sänkt det. Jag nämnde 200 miljoner - det är beroende av Sveaskog. I totalen kan jag se det som vi har satsat på. Ni hade förut klimatinvesteringsprogrammen, vi arbetade med satsningen Hållbara städer. Nu minskas det, för nu har mycket av det nåtts som arbetet med Hållbara städer skulle leda till - pilotområden, inspiration för andra att jobba vidare. Det som inte lyfts fram och som jag sällan hör från Jens Holm är alla de satsningar som vi gör inom havsområdet, exempelvis havsmiljarden, satsningen med den nya myndigheten, internationella åtgärder och att vi nu tydliggör satsningen på miljö och biologisk mångfald genom både åtgärder och skydd. Sist men inte minst viktigt, jag upprepar det, är på vad sätt vi förvaltar pengarna. Vi hittar nya smarta former, nya samarbetsmodeller med nya aktörer och på så sätt använder pengarna på ett klokare sätt. Det kan jag med stolthet säga. Jag ber att få återkomma med svar på frågan i nästa omgång.

Jens Holm (V)

Anf. 33 Jens Holm (V)

Herr talman! Anita Brodén och jag är överens om att på utgiftsområde 20 som rör biologisk mångfald blir det nedskärningar. Det tycker jag säger någonting om den här regeringens ambitionsnivå för den här politiken. Ett av skälen till att det blir nedskärningar är, precis som Brodén tar upp, att man avvecklar Hållbara städer. Vi hade tidigare klimatinvesteringsprogram som var en omfattande satsning för våra kommuner och landsting, men även för småföretag, där man kunde söka pengar för att bedriva klimatarbete. Det ersatte regeringen med Hållbara städer, som jag tycker var en sämre satsning. Jag måste ändå säga att jag tycker att det är bra att man tittar på våra städer och kommuner och försöker få dem att arbeta mer med miljö- och klimatfrågor. Är det arbetet helt klart nu? Behöver inte kommuner några nya statliga pengar för att bedriva ett framgångsrikt klimatarbete? Fråga nästan vilka kommunalpolitiker som helst, och de kommer att säga att de är besvikna över att de inte får några nya statliga medel från regeringen. Anita Brodén säger att man satsar mer på internationella åtgärder. Det där är en sanning med modifikation. Det handlar om uppköp av billiga utsläppskrediter i utvecklingsländer, vilket gör att vi kan sänka våra klimatmål här i Sverige. En tredjedel av den här regeringens klimatpolitik handlar om att köpa upp billiga utsläppskrediter i andra länder. De ungefär 300 miljoner kronor som man varje år lägger på så kallade CDM-projekt innebär att vår ambitionsnivå i Sverige tyvärr blir lägre och att vi skjuter på den riktiga klimatomställningen för framtiden. Åter om GMO - du hann inte svara på frågan, men nu har du chansen: Varför stöder inte Folkpartiet kommissionens förslag? Låt länderna själva bestämma om de vill ha GMO eller inte. Det är väl inte så svårt?

Anita Brodén (Fp)

Anf. 34 Anita Brodén (Fp)

Herr talman! Att vi avvecklar är inte sant. Vi avvecklar inte, vi fasar ned satsningen Hållbara städer. Det är inte sant att kommuner är beroende av enbart statliga bidrag för att kunna jobba med denna fråga. Här finns en kraft i många kommuner, och man har kommit i gång på ett mycket positivt sätt. Jag skulle kunna räkna upp ett antal kommuner. Jag kan bara nämna min egen kommun Alingsås kommun, där man arbetar med passivhus. Det är ett exempel på att få fram hållbara städer där det också blir en industri av det, en företagsamhet. Naturvårdsverket har sedan 2005 fått ökade anslag, likaså miljöövervakning. Forskningen har fått ökade anslag. Vi har satsat stort på forskning inom miljö- och klimatområdet. Kemikalieinspektionen har fått ökade anslag. Det är några. Ibland blir det en annan rubrik, och då är det så lätt att man bara tittar på en spalt och ser den gamla rubriken. Det är viktigt att analysera ordentligt så att vi får ett samlat grepp. Det som är viktigt är hur vi förvaltar pengarna. Det är där jag känner en otrolig stolthet. GMO: Nu har vi haft två debatter. I den förra debatten om avfall minns jag att Jens Holm var tveksam till kommissionen och att vi skulle invänta kommissionen. I den här debatten om GMO har Jens Holm en annan uppfattning om kommissionen. Nu har vi en överläggning, det pågår debatt i EU, i kommissionen och en intern debatt i Alliansen och i regeringen, och vi ska ha en debatt tillsammans. Låt oss ta den frågan då.

Roger Tiefensee (C)

Anf. 35 Roger Tiefensee (C)

Herr talman! Riksdagsledamöter, åhörare! Biologisk mångfald - känn på orden. Det är vackra, men det är också viktiga ord. Biologisk mångfald är själva stabiliteten i det samspel som utgör våra ekosystem. Ekosystem i sin tur är helt avgörande för samhället och samhällets ekonomiska system. Precis som påpekats tidigare i debatten vet vi att vi inte vet allt om det här samspelet, om den biologiska mångfaldens omfattning och samspelet med ekosystemen. I miljöpolitiken brukar vi prata om försiktighetsprincip. Det är en viktig respekt att ha med sig. Det är också viktigt att se att vi behöver fortsätta att forska och förstå samspelet i ekosystemen. Det är viktigt att förstå biologiska mångfaldens och ekosystemstjänsternas betydelse för samhället och det ekonomiska systemet. Det har varit ett lite fult ord att säga att man sätter pris på biologisk mångfald eller ekosystemstjänster. På något sätt har det i miljödebatten låtit som att man då nedvärderar egenvärdet. Nej, tvärtom, egenvärdet av biologisk mångfald och ekosystemstjänster är okränkbart, och det är viktigt att ha med på något slags humanistisk bas. Jag tror att man definitivt inte nedvärderar det genom att sätta pris på ekosystemstjänster. Det som händer när man sätter pris på till exempel pollinering, rening av vatten och luft, för att ta några exempel, är att vi med det priset kan få in värdet av ekosystemstjänster i företagens och samhällets kalkyler. Då stärker vi det, då kan kalkylerna bli bättre, affärsmöjligheterna kan bli så mycket smartare. Då stärker vi möjligheterna att skydda och utveckla den biologiska mångfalden. Herr talman! Ett av de största hoten mot biologisk mångfald världen över är förlust av habitat, livsmiljöer för djur och växter. Det handlar om markanvändning. Hur vi använder våra markområden är en viktig diskussion. Det är intressant att notera att det i betänkandet inte finns några reservationer under punkten om områdesskydd. Jag tar det gärna som ett erkännande från oppositionen av att regeringen och traditionellt Sverige har jobbat bra med områdesskydd. Vi har ett miljömålssystem med 16 övergripande miljömål. Ett av de mål som gäller biologisk mångfald är Levande skogar. När alliansregeringen tillträdde 2006 var ett av de mest avlägsna målen ett delmål under Levande skogar som handlade om att skydda skyddsvärda skogar. Man pratar om ledsna gubbar - det var rött, och gubben var ledsen. Det delmålet var planerat att nås 2010, men med den förra socialdemokratiska regeringen, med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, var prognosen att det skulle uppnås 2020. Det var en osäker prognos, och det krävdes mycket stora insatser, miljardbelopp, för att nå målet. Det låg miljarder i prognos men inte inlagt i budget. Vi har haft en diskussion om det i kammaren tidigare, både i ekonomiska debatter och miljödebatter. Det alliansregeringen gjorde då var att säga: Det målet är så långt bort och svårt att nå att vi behöver fundera över om vi kan byta strategi. Och vi gjorde det. Vi började systematiskt skydda skyddsvärd skog på den statligt ägda marken. Vi har också använt statligt ägd skog som bytesmark för att skydda privat ägd skog. Den strategin, som Centerpartiet och alliansregeringen drev, har gjort att det finns möjlighet att nå det onåbara delmålet till 2010. Utvärderingen är ännu inte gjord, men det ligger inom möjlighetens ram att nå målet. Att använda statligt ägd skog för att byta till sig privat ägd skog har dubbel effekt. Dels använder vi samhällets resurser mer effektivt, dels lägger vi inte en våtvarm filt över skogsägares möjlighet till fortsatt utkomst, utan de får fortsätta att vara skogsägare och får ny mark att jobba med, medan deras skyddsvärda mark kommer under områdesskydd. Det blir alltså en dubbel vinst, både näringspolitiskt och miljöpolitiskt. Det har i debatten kommit upp att anslaget för biologisk mångfald har sänkts. För mig och Centerpartiet är det viktiga hur många hektar som skyddas, att vi når målet - inte hur många miljoner och miljarder som finns under anslaget för biologisk mångfald. Vi har kunnat skapa förutsättningar för att nå det målet på ett mer kostnadseffektivt sätt och, precis som Anita Brodén har sagt, fört över resurser från det anslaget till ett nytt anslag för havsmiljö som har skapats. Det fanns förut inget anslag i miljöpolitiken för havsmiljöinsatser. Det finns också ett mål om ett levande hav. Vi har börjat jobba mot det målet. Då tror jag att det är viktigt att inte försöka dribbla bort korten utan se att det viktiga är att vi skapar förutsättningar för att nå målen. Det viktiga är hur många hektar som skyddas och inte hur många miljoner som finns på ett konto i statens budget. Herr talman! Markanvändning är strategisk för skydd av biologisk mångfald. Det är just därför som Miljömålsberedningen har pekat ut markanvändning och strategier för hur vi långsiktigt och hållbart använder marken som ett viktigt område. Vi ska jobba med först skogslandskapet och sedan jordbrukslandskapet. Inom de strategierna ska vi också skapa förutsättningar för att nå den internationella framgång som vi fick i Nagoya kring biologisk mångfald, hur vi ska nå det och leva upp till de internationella överenskommelser som vi gjorde i Nagoya. Avslutningsvis, herr talman: Rovdjurspolitiken har tidigare varit uppe i debatten. Den har skjutits i delar, men rovdjurspolitiken är en helhet. Alliansregeringen har som första regering vågat ta tag i just den helheten. Man ska fråga sig: Hur skulle en rödgrön rovdjurspolitik se ut? Tittar man på reservationerna ser man ingen, för Socialdemokraterna skjuter från ena hållet och ifrågasätter en förstärkning av vargstammen, medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet skjuter från andra hållet och ifrågasätter licensjakten och numerären. Helheten finns inte där, utan det spretar helt otroligt. En regering har ett ansvar för att få ihop helheten. Sedan kanske det blir debatter om delarna, men en regering har ansvar för att leda och se till helheten. (Applåder)

Irene Oskarsson (Kd)

Anf. 36 Irene Oskarsson (Kd)

Herr talman! Biologisk mångfald m.m. står det som rubrik på dagens betänkande. Det är en bra rubrik. Bakom "m.m." döljer sig mycket. Hur ska skogen vårdas och värnas? Hur ska allemansrätten skyddas och samtidigt inte inskränka på det som ska värnas och vårdas och på äganderätten? Under rubriken om den biologiska mångfalden behandlas frågor om allt från nya, främmande arter till hur arter som är hotade ska bevaras - och allt däremellan. Herr talman! Som i så många frågor handlar det om olika mål och företeelser som kanske till och med står emot varandra. Dagens betänkande är ett motionsbetänkande. Därmed kan man väl säga till åhörarna att den ger en ögonblicksbild av vad som är överst på agendan just nu, det här riksdagsåret, för oss ledamöter inom det här frågeområdet. Jag väljer att lyfta upp några av de ämnen som finns i betänkandet och som tidigare har berörts i debatten: vargen, skogen, GMO och allemansrätten. Herr talman! När det gäller skogen och avsättningar för att värna den biologiska mångfalden är det viktigt att Skogsstyrelsens olika uppdrag kan fullföljas. Här har hänvisats till radioprogram och till den rapport som kom förra veckan, som jag hoppas att ledamöterna har tagit del av. Skogsstyrelsen har att förmedla kunskap om lagens krav till markägare och förvaltare och om att det gäller en miniminivå. Samtidigt ska Skogsstyrelsen utföra kontroller på ett sådant sätt som gör att man kan få fram tydliga resultat som kan användas i det fortsatta arbetet. Där har det funnits en och annan brist. Den rapport som jag hänvisar till kom i förra veckan från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Den heter Skogs- och miljöpolitiska mål - brister, orsaker och förslag på åtgärder . Den är nyttig att ta del av. Där står något sammandraget att en bättre samsyn med skogssektorn om mål, lagkrav och metoder för uppföljning behövs. § 30 behöver tydliggöras, så att både tjänstemän inom förvaltningen och berörda ska känna sig trygga med vad som görs och så att vi inte riskerar godtycke i hur man ser på vad det innebär att följa den hänsynsparagrafen, som på ett sätt är portalparagrafen i vår skogslagstiftning. Praxis behöver utarbetas, och därför ska Skogsstyrelsen under det här året driva ett antal processer, har man sagt i sin målbeskrivning, för att se vilken praxis som ska vara rådande. Var finns rågångarna? Men det är inte bara Skogsstyrelsens ansvar, utan det är också skogsbrukets och markägarnas ansvar, så att både den stora och den lilla markägaren förverkligar den politik som vi vill driva och tar till sig befintlig kunskap. Herr talman! I detta arbete har vi kristdemokrater stor tilltro till Kometprogrammet, som Bengt-Anders Johansson berörde i sitt anförande. Det är ett verktyg och innebär framför allt en stor förändring i synsättet och tilltron till att vi alla vill vara med och bidra. Ju mer kunskap och ju mer delaktighet, desto mer blir gjort - det är min och vår fasta övertygelse. Skogen är en resurs som vi har all anledning att värna och vårda. Den kommer att behövas alltmer till allt fler saker. Då är den svenska modellen oerhört viktig att värna. Det gör också Landsbygdsdepartementet just nu i sin nya satsning Skogsriket. Det är en viktig del i det arbetet. Det handlar om att samla aktörerna vid samma bord, att ta del av all ny teknik och kunskap som finns, att se vad vi kan använda skogen till som ersättningsmaterial för det vi inte vill ha och för att därmed också värna den biologiska mångfalden. Så över till något helt annat: vargfrågan. Det finns få frågor, herr talman, som upprör och rör upp så mycket känslor och synpunkter och som, om uttrycket tillåts, får klä skott för så mycket som vargen. Herr talman! I går utfrågades miljöministern i denna fråga i konstitutionsutskottet. Där gav han, enligt vad jag kunde höra när jag lyssnade på utfrågningen sent i går kväll, en mycket bra beskrivning av vad vi har beslutat i kammaren, av hur arbetet bedrivs och av att vi är rörande överens om att vargen har en viktig plats som en del i vår fauna. Han var också tydlig med den respekt vi måste ha för de människor som och bor och verkar i de områden där vi vill se varg. Sverige har ställt sig bakom art- och habitatdirektivet, och utifrån det ska vi jobba för att ha en livskraftig fauna i vårt land. Därför välkomnar jag den granskning som EU gör för att se om vi hanterat frågan på ett korrekt sätt. Herr talman! Jag har i tidigare debatter sagt att vi måste ge vargen fri lejd genom renbetesområden. Nu har ett sådant försök gjorts. Vi behöver en bättre genetisk stam, och det är viktigt att den genetiska statusen stärks. Jag ska inte förlänga debatten med detta, utan uppmuntrar åhörare och utskottsledamöter att ta del av utfrågningen i konstitutionsutskottet om ni inte gjorde det i går. Där sades mycket i denna fråga. Den utredning som görs av Lars-Erik Liljelund för att se hur stammen ska se ut i framtiden har kommit med ett delbetänkande som flera före mig har berört. Det är viktigt att påpeka att det inte är slutbetänkandet, och de socioekonomiska faktorerna har man inte tagit hänsyn till ännu. Det är en viktig punkt för att vi ska ha en acceptans och en respekt för både djur och människor. Herr talman! GMO är en förkortning som är förknippad med mycket fakta och känslor. Det är viktigt att de försök som görs sker på ett tryggt och säkert sätt. Jag är övertygad om att det regelverk och den uppföljning av Jordbruksverket vi har för att till exempel potatis ska kunna försöksodlas i Sverige är tillräckligt. Skulle det dock visa sig att vi behöver skärpa reglerna är jag den första att säga ja till det. Först måste vi dock ha kunskapsgrund och myndigheter som har sett att dagens lagstiftning inte räcker till. Det arbete som i dag sker på EU-nivå för att möjliggöra för länder att säga nej till GMO har tidigare berörts av i stort sett alla talare. Som kristdemokrat är jag skeptisk till detta. Jag tror att det kan få precis motsatt effekt till vad vi som ser på detta med försiktighet och önskar en tydlig vetenskaplig grund för det som ska göras vill. Herr talman! GMO är en teknik för förädling. Det vore konstigt om det är det sista tekniksprånget i förädlingsspåret som vi kommer att se. Det är viktigare att vi tar hänsyn till och får en tydlig debatt om vad det finns för risker och vilka skador vi kan se när grödor till exempel är kopplade till vissa bekämpningsmedel, oavsett om det har skett med GMO-teknik eller något annat. Herr talman! Jag dristar mig att ta upp ytterligare ett ämne, nämligen allemansrätten. Det är en grundbult för oss svenskar att vi ska få röra oss fritt i skog och mark och kunna plocka bär och svamp. Efter att ha deltagit i Svenskt Friluftslivs årsmöte och lyssnat på den föredragning som Klas Sandell, en av Sveriges experter på allemansrätten, höll vill jag understryka betydelsen av dialog och kunskapsspridning. I dag vistas vi i skog och mark på ett helt annat sätt än tidigare generationer. Mountainbike och skoter kände inte mina förfäder till. Skog och mark används också för företagande på ett annat sätt, exempelvis för turridning och bärplockning. Det gäller att vi hittar dialog och samarbetsformer i dessa sammanhang så att vi inte behöver gå fram med lagstiftning och förändring. Vi måste värna den fria rörlighet och den tillgång till naturen som vi är så stolta över. Klas Sandell sade något som jag tror är nyttigt att ha med sig: Vi behöver lära oss att läsa landskapet. Tidigare generationer kunde det. Vi behöver lära oss att läsa landskapet precis som vi lär oss läsa våra betänkandetexter, skulle man kunna säga. Därför finns det behov av utbildning och kunskapsspridning så att vi kan värna den biologiska mångfalden och allas vår tillgång till den. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Helén Pettersson i Umeå (S)

Anf. 37 Helén Pettersson i Umeå (S)

Herr talman! Som vanligt när jag lyssnar på vad Irene Oskarsson säger om biologisk mångfald upplever jag att vi tycker ganska lika i stora delar, bland annat vad gäller GMO. Jag fastnade dock i vargavsnittet. Irene Oskarsson nämnde försöket med en vargkorridor genom renbetesland. Jag vet inte om Irene avsåg flytten av vargen från Gällivare till södra delen av landet. På senare tid har vi genomfört två flyttningar av varg inom landet. Den ena vargen berättade jag om i mitt anförande; den flyttades från Jämtland till Örebro län men är nu tillbaka i Jämtland. Hon ville hem. Den andra vargen flyttades från Gällivare söderut, men den har sprungit upp till Västerbotten och mina hemtrakter igen. Den ville inte heller bli platsad i södra Sverige utan hade valt Gällivare av en anledning. Jag undrar varför ingen från majoriteten har kommenterat detta misslyckande i regeringens vargstrategi. Hur har man tänkt hantera det? Hur tror Irene Oskarsson att det kommer att bli när regeringen vill flytta in 20 vargar från andra länder och placera ut dem på olika platser i landet i revir där man anser att stammen behöver förstärkning? Tror Irene Oskarsson verkligen att dessa vargar kommer att vilja stanna där regeringen placerar dem?

Irene Oskarsson (Kd)

Anf. 38 Irene Oskarsson (Kd)

Herr talman! Ja, Helén Pettersson och jag tycker lika i mycket. Heléns inledning med den egna fisketuren var lysande. Dessutom var det en hel del annat som jag skulle kunna ha sagt själv. När det gäller vargen ska man i första hand lära de små. Förflyttningen av valpar, som miljöministern tydligt redogjorde för i går, är på gång. Djurparkerna i Sverige tar nu ett ansvar för att inom sig under detta år få till förändringar och byta valpar och sedan under nästa år sätta ut. Jag tror personligen mest på detta, och jag uppfattade att miljöministern menade att det var ett bättre steg än att flytta vuxna djur för att få ut nya gener i vargstammen. Det steget kan dock också behöva tas, och då tror jag att det, precis som för andra djur, är lättare att flytta en lång sträcka än en kort. Precis som Helén Pettersson säger är vargen ett vandrande djur; vi har sett den vandra från Skåne till mina hemtrakter. Det går fort när de rör sig; man önskar att man hade samma kondition. Jag tror som sagt att det är betydligt lättare att flytta valpar, och där ligger fokus. Myndigheterna jobbar också med detta på ett mycket bra sätt.

Helén Pettersson i Umeå (S)

Anf. 39 Helén Pettersson i Umeå (S)

Herr talman! Jag tackar Irene Oskarsson för svaret. Det förklarar dock inte hur man har tänkt göra med de vargar som naturligt vandrar in via Finland och Ryssland. När det gäller vargkorridoren som vi har talat om har vi idéer om att man borde kunna underlätta den naturliga invandringen, inte i första hand genom att transportera vargen utan genom att i samverkan med de parter som är berörda i norra delen av landet se till att vargarna tar sig ned på egen hand. Vad händer med hela den diskussionen om man lägger allt fokus på vargvalpar? Jag är lika mån som alla i de andra partierna i denna riksdag förhoppningsvis är om att vi ska ha en stark genetisk bas i vår vargstam och att vi på något sätt måste underlätta för att så ska ske. Men till skillnad från regeringen tycker vi att det kan få ta lite tid i stället för att man hastar på det på det sätt som nu sker. Med anledning av det som har rapporterats i dag om de två försök som har gjorts med att flytta varg som är ett fullkomligt misslyckande vädjar jag till regeringspartierna att tänka över denna hantering en gång till innan det faller ett löjets skimmer över de flyttningar som är planerade att göras.

Irene Oskarsson (Kd)

Anf. 40 Irene Oskarsson (Kd)

Herr talman! Jag vet att detta arbete som flera myndigheter jobbar intensivt med sker med stor seriositet, och man tittar på alla olika varianter av att förstärka vargstammen genetiskt när det gäller både valpar och vuxna djur och hur förflyttningen ska gå till. Men som Helén Pettersson säger är det så att om man ska ha en korridor - det som jag för ett antal månader sedan i denna kammare kallade fri lejd - är det också oerhört viktigt att man i så fall kan hitta det tillsammans med dem som lever och verkar där. Jag tror att det kräver mycket arbete att hitta den delen. De andra delarna kanske är en enklare väg att gå som man kan se det just nu. Men det kan hända saker i detta sammanhang. Och, som sagt, djuren är rörliga, kommer så att förbli och ska så vara.

Beslut

Beslut: 2011-05-04

20 förslagspunkter, 17 acklamationer, 3 voteringar

Webb-tv: Beslut

4 maj 2011

Protokoll med beslut

2011-05-04

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Skydd av områden m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2010/11:C222 yrkandena 2 och 3, 2010/11:MJ245, 2010/11:MJ257, 2010/11:MJ275 yrkande 3, 2010/11:MJ312, 2010/11:MJ431 och 2010/11:MJ437.

2. Allemansrätt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Sk218 yrkande 1, 2010/11:C311 yrkande 5, 2010/11:MJ373 och 2010/11:MJ412 yrkandena 1 och 2.

3. Regionaliserad rovdjursförvaltning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ294 yrkande 10 i denna del.

Reservation 1 (V)

4. Förebyggande åtgärder mot rovdjursangrepp

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ294 yrkande 10 i denna del.

Reservation 2 (MP, V)

5. Licensjakt efter starkt hotade arter m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ294 yrkande 10 i denna del.

Reservation 3 (MP, V)

6. Lodjursstammens utveckling

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ294 yrkande 10 i denna del.

Reservation 4 (MP, V)

7. Åtgärder för att förstärka vargstammen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ349.

Reservation 5 (S)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 5 (S)
S	0	101	0	11
M	101	0	0	6
MP	21	1	0	3
FP	23	0	0	1
C	18	0	0	5
SD	20	0	0	0
V	0	0	17	2
KD	15	0	0	4
Totalt	198	102	17	32
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

8. Vargstammens populationsstorlek

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ420.

Reservation 6 (MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 6 (MP, V)
S	101	0	0	11
M	101	0	0	6
MP	0	22	0	3
FP	23	0	0	1
C	18	0	0	5
SD	20	0	0	0
V	0	17	0	2
KD	15	0	0	4
Totalt	278	39	0	32
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. Införlivande av genetiskt friska vargar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ294 yrkande 10 i denna del.

Reservation 7 (V)

10. Jakt efter varg

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ243, 2010/11:MJ266 och 2010/11:MJ425.

11. Effekter av skyddsjakt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ423 yrkande 2.

12. Nationella förbud mot GMO-grödor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ235 och 2010/11:MJ294 yrkande 3 i denna del.

Reservation 8 (S, V)

13. Märkning av produkter med GMO

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ294 yrkande 3 i denna del.

Reservation 9 (MP, V)

14. Ansvar för skador av GMO

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ267 yrkandena 1 och 5 samt 2010/11:MJ294 yrkande 3 i denna del.

Reservation 10 (MP, V)

15. Regler för samexistens vid odling av GMO

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ267 yrkande 2.

Reservation 11 (S, MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 11 (S, MP, V)
S	0	101	0	11
M	101	0	0	6
MP	0	22	0	3
FP	23	0	0	1
C	18	0	0	5
SD	20	0	0	0
V	0	17	0	2
KD	15	0	0	4
Totalt	177	140	0	32
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

16. Försiktighetsåtgärder vid odling av GMO m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ267 yrkandena 3 och 6 samt 2010/11:MJ294 yrkande 3 i denna del.

Reservation 12 (MP)
Reservation 13 (V)

17. Främmande arter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ275 yrkande 6.

18. Internationellt arbete

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ275 yrkande 4 och 2010/11:MJ294 yrkande 1.

Reservation 14 (S, MP, V)

19. Utrotningshotade arter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ209 och 2010/11:MJ284.

20. Bevarande av genetiska resurser

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ419.

Reservation 15 (MP, V)

Var är ärendet nu?

Beslut

Nej till motioner om biologisk mångfald (MJU19)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Nej till motioner om biologisk mångfald (MJU19)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Skydd av områden m.m.

2. Allemansrätt

3. Regionaliserad rovdjursförvaltning

4. Förebyggande åtgärder mot rovdjursangrepp

5. Licensjakt efter starkt hotade arter m.m.

6. Lodjursstammens utveckling

7. Åtgärder för att förstärka vargstammen

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

8. Vargstammens populationsstorlek

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. Införlivande av genetiskt friska vargar

10. Jakt efter varg

11. Effekter av skyddsjakt

12. Nationella förbud mot GMO-grödor

13. Märkning av produkter med GMO

14. Ansvar för skador av GMO

15. Regler för samexistens vid odling av GMO

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

16. Försiktighetsåtgärder vid odling av GMO m.m.

17. Främmande arter

18. Internationellt arbete

19. Utrotningshotade arter

20. Bevarande av genetiska resurser