Bostadspolitiken
Betänkande 1997/98:BoU10
Bostadsutskottets betänkande
1997/98:BOU10
Bostadspolitiken
Innehåll
1997/98 BoU10
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas proposition 1997/98:119 - Bostadspolitik för hållbar utveckling jämte 18 motioner. I propositionen redovisas mål och inriktning för den framtida bostadspolitiken. Följande förslag läggs fram av regeringen. - Räntebidragssystemet enligt 1993 års regler reformeras. Ekologiskt hållbara investeringar främjas vid ny- och ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus. Ändrade regler för statliga kreditgarantier vid ny- och ombyggnad av bostäder förordas. - Räntebidraget för nybyggda hyres- och bostadsrättshus avvecklas långsammare för fastigheter i de s.k. krisårgångarna. I stället för en upptrappning med 0,35 procentenheter föreslås den s.k. garanterade räntan trappas upp med 0,10 procentenheter. - Särskilt stöd lämnas till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. Möjligheter öppnas också för att i vissa fall lösa av kommunala borgensåtaganden till förmån för bostadsrättsföreningar. - Den nuvarande skattereduktionen för utgifter för reparationer m.m. på bostadshus förlängs att gälla t.o.m. den 31 mars 1999. Utskottet föreslår att riksdagen gör två tillkännagivanden till regeringen nämligen om den bostadspolitiska målsättningen samt om det statliga kreditgarantisystemet för bostäder. I övrigt tillstyrks regeringens förslag. Samtliga motioner avstyrks. Sammanlagt har 74 reservationer och ett särskilt yttrande avgivits.
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1997/98:119 att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus (lagförslaget finns som bilaga 1 intaget i detta betänkande), dels godkänner regeringens förslag om 1. ändrade regler för räntebidrag vid ny- och ombyggnad av bostäder (avsnitt 8.1), 2. ändrade regler för statliga kreditgarantier vid ny- och ombyggnad av bostäder (avsnitt 8.2), 3. bidrag för bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet (avsnitt 8.3), 4. ändrade regler för vissa räntebidrag för det sent byggda beståndet (avsnitt 9), 5. stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet (avsnitt 11.3).
Motionerna
I betänkandet behandlas dels de med anledning av proposition 1997/98:119 väckta motionerna 1997/98:Bo10 av Eva Persson Sellin och Lars U Granberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de ungas bostadssituation. 1997/98:Bo11 av Christina Axelsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstiftning för bostadsförmedlingar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om auktorisation av bostadsförmedlare. 1997/98:Bo12 av Cinnika Beiming m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot segregation. 1997/98:Bo13 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida bostadspolitiken. 1997/98:Bo14 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar om sänkt fastighetsskatt till 1,5 % från och med 1999, 2. att riksdagen beslutar om fortsatt befrielse från fastighetsskatt för de så kallade krisårgångarna, i avvaktan på att beslut fattas om ändrad fastighetstaxering och ändrade principer för fastighetsskatteuttag, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de aspekter av fastighetsskatteproblematiken som måste behandlas i en bred översyn, 4. att riksdagen beslutar om slopande av belägenhetsfaktorn för fastboende och fastställer så kallad normaltomt till minst 300 kvadratmeter från och med innevarande år, 5. att riksdagen beslutar om att årlig omtaxering av fastighetstaxeringsvärdena ej genomförs, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om ett permanent skatteavdrag för ombyggnad och reparation kopplat till en schablonintäkt, 7. att riksdagen avslår regeringens förslag till långsammare avtrappning av räntebidragen för de så kallade krisårgångarna, 8. att riksdagen beslutar om en övergång från Danellsystemets räntebidrag till ett investeringsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av lagen att statligt byggstöd endast ges till bostadsinvesteringar som uppfyller krav på viss ekologisk hållbarhet, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kreditgaranti vid installation av ekologiskt hållbar energiförsörjning, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppdelning av ekonomiskt ansvar mellan stat, banker och bostadsföretag (kommuner), 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att spekulation med räntebidrag, oaktsamhet och andra försumligheter från kommuners sida bör innebära att stöd från staten endast ges i undantagsfall, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en plan måste fastställas för hur och när den föreslagna delegationen skall avvecklas, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omvandling av hyresrätter till bostadsrätter i utsatta bostadsområden, 15. att riksdagen avslår regeringens förslag om bidrag till äldrebostäder, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bostadssocial beredning särskilt måste beakta de ensamståendes situation och att en allt större del av nettoinkomsten går åt till utgifter för boende. 1997/98:Bo15 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principer för bostadspolitiken, 2. att riksdagen beslutar befria årgångar med värdeår 1989-1992 från fastighetsskatt under 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för kommuner som har problem med kommunala bostadsbolag, 4. att riksdagen beslutar avskaffa Lex Nacka i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändring av räntebidragssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen avslår regeringens förslag till bidrag för merkostnader för investeringar som främjar ekologisk hållbarhet i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändiga steg för en ny bostadspolitik. 1997/98:Bo16 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att, inom anslaget Ekologisk hållbarhet på 5,4 miljarder kronor, kunna riva och förflytta hela eller delar av boendemiljöer samt att återuppbygga dessa. 1997/98:Bo17 av Tone Tingsgård m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte begränsa åtgärder för s.k. utsatta områden till vissa kommuner. 1997/98:Bo18 av Barbro Andersson och Ingrid Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det föreslagna stödet till kommunerna skall kunna beviljas direkt till kommunala bostadsföretag. 1997/98:Bo19 av Elving Andersson (c) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att införa särregler för s.k. slutna sparkassor i bolags- eller föreningsform i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen beslutar att samtliga svenskregistrerade bosparinstitut som marknadsför bosparande skall omfattas av Finansinspektionens tillsyn, 3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om premierat bosparande i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Bo20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnittet Fortsatt instabila villkor, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompletteringar i den parlamentariska kommitténs uppgifter, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en delegation för att sänka hyreskostnaderna som andel av disponibel inkomst, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadsminister och bostadsdepartement, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadsbyggandet, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringsbidrag för flerfamiljshus, 7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ekologiskt hållbart byggande i lagstiftning och i tillämpningsföreskrifter enligt vad i motionen anförts, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vad som är bidragsberättigat i samband med statliga räntebidrag, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringsbidrag för ombyggnation, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnittet Krisårgångarna 1989-1992, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Fastighetsskatteutredningen, skattereformen, räntebidragen och budgetsaneringen, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastighetsskatten och fortsatt översyn av nu gällande regler, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas roll i bostadspolitiken, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om definition av allmännyttiga bostadsföretag, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatoriska boendeplaneringsprogram, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vinstutdelning ur de kommunala bostadsbolagen, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utförsäljningar och de kommunala bolagen, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till kommuner i kris, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ROT-avdraget. 1997/98:Bo21 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om neutralitet och evigt räntebidrag, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statliga kreditgarantier, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utvidgande av bidraget till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet att gälla även i egnahemsområden, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om produktansvarslag för bostads- och lokalhyresmarknaden, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av estetiska kvaliteter i bostadsbyggandet och minst 1 % till konstnärlig utsmyckning, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bosparande, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bred översyn av fastighetsskatten och möjligheterna till utväxling enligt Miljöpartiets förslag, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utsatta bostadsområden, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden och de hemlösas situation, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utförsäljning av de kommunala bostadsföretagen, 11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ökade möjligheter till skatteavdrag för självförvaltning i enlighet med vad som anförts i motionen, 12. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, 13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till statsbidrag för allergisanering i enlighet med vad som anförts i motionen, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barn, jämställdhet och funktionshinder, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldrebostäder, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till uppförande av särskilda rehabiliteringshem för elöverkänsliga. 1997/98:Bo22 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen avslår förslaget om ett särskilt ekonomiskt stöd till kommunala bostadsbolag, 2. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om att reservera en halv miljard kronor till en ?kommunakut?, 3. att riksdagen beslutar att upphäva lagstiftningen som förhindrar kommuner att sälja kommunala bostadsbolag, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkt fastighetsskatt, 5. att riksdagen avslår regeringens förslag om en långsammare avveckling av räntebidragen för de s.k. krisårgångarna, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att låta de s.k. krisårgångarna slippa fastighetsskatt under år 1999, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av skattelättnader för tjänster i hushållen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av ett individuellt bostads- och pensionssparande, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av ett särskilt stöd till kommunerna för att bygga bort alla flerbäddsrum på sjukhemmen så att alla som vill kan få ?eget rum?, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat stöd för miljösanering av fastigheter, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka den generella tillgängligheten till byggnader, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en social dimension i bostadsbyggandet, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en lösning på problemet med oseriösa bostadsförmedlare bör kunna utarbetas mellan fastighetsägare och bostadsförmedlare. 1997/98:Bo23 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1997/98:119 i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning av kommunala bostadsföretag som en långsiktigt hållbar lösning för kommuner med ekonomiska problem. 1997/98:Bo24 av Sinikka Bohlin och Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om neutralitetsprincipen för olika boendeformer. 1997/98:Bo25 av Helena Frisk och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de allmännyttiga bostadsföretagens ställning. 1997/98:Bo26 av Ulf Björklund m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida bostadspolitiken, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändring av reglerna för räntebidrag vid nyproduktion, 3. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändring av räntebidraget för det sent byggda bostadsbeståndet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättringar för de s.k. krisårgångarna, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bosparande, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastighetsskatten, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de kommunala bostadsföretagen, 8. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändring av ROT- reduktionen i enlighet med det som anförts i motionen, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa ett bredare system för skattereduktion. dels den med anledning av proposition 1997/98:46 väckta motionen 1997/98:Bo9 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om social bostadspolitik.
Beredningen av ärendet m.m. Bostadsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionen jämte motioner i de delar förslagen berör skatteutskottets beredningsområde. Skatteutskottets yttrande har tagits in som bilaga 2 i detta betänkande. Med anledning av propositionen jämte motioner anordnade utskottet en offentlig utfrågning tisdagen den 28 april 1998. Program för och protokoll från utfrågningen har som bilaga 3 tagits in i detta betänkande. Torsdagen den 7 maj 1998 hade utskottet en utfrågning på temat: Resurssvaga grupper på bostadsmarknaden. Program från utfrågningen har som bilaga 4 tagits in i detta betänkande. Skrivelser med anknytning till propositionen har inkommit från statssekreteraren Sören Häggroth Inrikesdepartementet, Stockholms Kooperativa Bostadsförening, Bostadsrättsföreningen Syrenen Haninge, Stockholms Studentkårers centralorganisation SSCO, Sveriges Fastighetsägareförbund, Småhusägare mot boendeskatt, Riksbyggens bostadsrättsföreningars representantskap i Stockholm och Järfällahus AB.
Utskottet
Den framtida bostadspolitiken - mål och uppgifter Under denna rubrik i propositionen redovisar regeringen sin bedömning av hur det övergripande målet för bostadspolitiken bör formuleras. Detta mål uttrycks där (s. 38) på följande sätt.
Bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom ekologiskt hållbara ramar. Boendemiljön skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. I propositionen anförs att det övergripande bostadspolitiska målet kommer att prägla inriktningen av statsmakternas handlande inom många områden. Regeringen redovisar hur de olika komponenterna som tillsammans formulerar målet avses komma att tillgodoses under de närmaste åren. Innan utskottet går in på de överväganden om det bostadspolitiska målet och dess delar som tas upp i propositionen och i vissa motioner finns anledning att något erinra om riksdagens tidigare behandling av frågan om den bostadspolitiska målsättningen. Vad först gäller det bostadspolitiska målet kan sägas att det, med vissa smärre variationer, under relativt lång tid, traditionellt formulerats så att alla människor skall ha tillgång till en sund, rymlig, välplanerad och ändamålsenligt utrustad bostad till rimligt pris. Utskottet har praktiskt taget årligen haft att diskutera utformning av målet och därvid bl.a. kunnat konstatera att en bred politisk enighet råder i riksdagen om målsättningen sådan den hittills uttryckts. Samtidigt har utskottet konstaterat att den breda enighet som råder om den bostadspolitiska målsättningen som sådan inte sällan förbyts i sin motsats när det gäller att besluta hur och med vilka insatser målsättningen skall förverkligas. Senast behandlade utskottet och riksdagen den bostadspolitiska målsättningen hösten 1997 (bet. 1997/98:BoU1). Den breda enighet som finns kom då till uttryck genom att ett praktiskt taget enigt bostadsutskott - endast utskottets m-ledamöter reserverade sig mot utskottets ställningstagande - ansåg att den då och nu gällande målformuleringen borde vägleda statsmakternas handlande avseende bostadspolitiken. Liknande var förhållandet år 1995 (bet. 1994/95:BoU13). Efter denna mycket korta återblick övergår utskottet nu till att behandla den bostadspolitiska målsättningen sådan den formuleras i den nu behandlade propositionen. Frågan om målsättningen har också tagits upp i den moderata partimotionen 1997/98:Bo15 yrkande 1, i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkandena 1 och 3 samt i motionerna 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 14, 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 1 och i den med anledning av proposition 1997/98:46 väckta motionen 1997/98:Bo9 (v) yrkande 1. Den tas motivledes upp också i Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14. I den moderata partimotionen föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om principerna för bostadspolitiken. Enligt motionärerna skall bostadsmarknaden styras av människors efterfrågan och inte av detaljreglering, politiker och byråkrater. Bostadspolitiken skall underlätta personligt ägande av bostad. En öppen och fungerande bostadsmarknad anges vara nödvändig för att medborgarna skall kunna välja en bostad som passar deras önskemål. Sammanfattningsvis anför motionärerna att bostadspolitiken skall inriktas på att skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader i en stimulerande och trygg miljö. Boendemiljön skall bidra till värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. För att dessa mål skall uppnås måste, enligt motionärerna, skatterna sänkas, avregleringen fortsätta och eget ägande underlättas. Skillnaden mellan den nu redovisade motionen och motionerna från företrädare för Centerpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna är att i dessa accepteras målsättningen sådan den formuleras i propositionen. I dessa motioner kritiseras inte målsättningen utan snarare hur den skall omsättas i praktiken. Exempel på en samsyn mellan regeringen och motionärer är t.ex. Centerpartiets partimotion. Där sägs att regeringens formulering av bostadspolitikens mål är acceptabel. Liknande synpunkter förs fram i Vänsterpartiets partimotion. I mp-motionen 1997/98:Bo21 sägs att motionärerna till fullo delar bedömningen vad gäller målformuleringen. Inte heller i kd- motionen 1997/98:Bo26 förs fram förslag som kan anses stå emot den målformulering som finns i propositionen. Samma är förhållandet i fp-motionen i den mån målsättningen över huvud taget tas upp av motionärerna. Vad nu sammanfattningsvis redovisats om innehållet i dessa motioner innebär alltså snarare en kritik av hur det bostadspolitiska målet skall föras ut i praktisk handling än av målet i sig. Inledningsvis tar utskottet upp målformuleringen i propositionen och formuleringen med det innehåll den enligt Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 bör ha. Ovan har de båda förslagen redovisats. Utskottet konstaterar att den formulering som finns i propositionen har mycket stor likhet med den som den bostadspolitiska utredningen i november 1996 förde fram i sitt slutbetänkande Bostadspolitik 2000 - från produktions- till bostadspolitik (SOU 1996:156). Skillnaden mellan regeringens och utredningens formuleringar är att i propositionen tillagts orden ?Bostaden är en social rättighet?. I övrigt är de båda formuleringarna innehållsmässigt identiska. Utskottet, som anser det i propositionen gjorda tillägget viktigt, vill också fästa uppmärksamheten på den delvisa nyorienteringen av målsättningen som ligger i att bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för invånarna att leva i goda bostäder i en stimulerande miljö inom ekologiskt hållbara ramar. Genom att lyfta fram det ekologiska perspektivet kommer, som också utredningen anför, bostadspolitiken att överensstämma med miljöpolitikens krav. För att återknyta till propositionen kan erinras om att där slås fast att den sociala bostadspolitikens grundläggande inriktning ligger fast inför inträdet i det tjugoförsta århundradet. Även om målsättningen sådan den uttrycks i den moderata partimotionen delvis kan anses ligga i linje med den som finns i propositionen vill utskottet hävda att det finns mera som skiljer än förenar de båda synsätten. I motionen finns knappast utrymme för en målsättning som delvis bygger på att riksdag och regering skall vara neutrala när det gäller den boendes val av upplåtelseform. Inte heller ägnas i den moderata målsättningen idéer och tankar om bostaden som en social rättighet nämnvärd tyngd. Ytterligare exempel skulle kunna anföras på avgörande skillnader beträffande den bostadspolitiska målsättningen inte bara mellan m-motionärerna och regeringen utan även mellan dessa och motionärer från övriga partier som tagit upp frågan om målsättningen. Att den relativt breda enighet om den bostadspolitiska målsättningen som sådan som finns i riksdagen även kan behållas framöver är en styrka. Att denna breda samsyn finns är i och för sig inte förvånande om man erinrar sig att även i den bostadspolitiska utredningen målsättningen accepterades av företrädare för samtliga i riksdagen representerade partier utom Moderata samlingspartiet. Som framgått ovan har målsättningen, sådan den formuleras i propositionen, i stort sett samma lydelse som den som finns i utredningen. Det finns goda skäl för riksdagen att genom ett tillkännagivande till regeringen ge sin anslutning till den målformulering som förs fram i propositionen. Som utskottet ser det måste det vara en styrka med en bred uppslutning kring dessa mål. Vad nu anförts skiljer sig inte oväsentligt från den uppfattning som förs fram i den moderata partimotionen 1997/98:Bo15 och som motsvaras av yrkande 1 i motionen. Detta bör alltså avslås av riksdagen. Utskottet övergår nu till att behandla propositionen och motioner från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna om precisering av målsättningen och möjligheterna att omsätta den i praktisk politik. De motionsyrkanden som mer eller mindre uttalat kan sägas ha denna inriktning är Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkandena 1 och 3 samt motionerna 1997/98:Bo9 (v) yrkande 1, 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 14 och 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 1. I de båda v-motionerna förs fram förslag som enligt motionärerna går ut på att utveckla och försvara den sociala bostadspolitiken. Bl.a. förs fram krav på obligatoriska boendeplaneringsprogram i kommunerna, ändrade regler för bostadsbidragen, ett långsiktigt integrationsarbete i segregerade bostadsområden, barnens rätt vid boendeplanering och krav på att genomföra tillgänglighetsåtgärder. Vidare anser motionärerna att en delegation bör tillsättas vars främsta uppgift skall vara att föreslå åtgärder för att minska boendekostnaderna. Vad nu redovisats om bostadspolitiken bör riksdagen, enligt motionärerna, med anledning av yrkande 1 i motion 1997/98:Bo9 (v) och yrkandena 1 och 3 i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 som sin mening ge regeringen till känna. Också i motion 1997/98:Bo21 (mp) förs fram förslag som behandlar bostadspolitiken från ett mera övergripande perspektiv. Motionärerna hävdar att barnens särskilda situation inte alls uppmärksammats i propositionen. Inte heller jämställdhetsperspektivet inom bostadssektorn eller de funktionshindrades situation har fått berättigat genomslag i propositionen. I yrkande 14 i motionen föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om vad motionärerna anfört om barn, jämställdhet och om de funktionshindrades situation. Även i motion 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om den framtida bostadspolitiken. Denna bör utformas så att den bidrar till jämlika och värdiga levnadsförhållanden för alla människor och särskilt främjar en god uppväxtmiljö för barn och ungdomar. Bostäder och boendemiljöer skall vara tillgängliga också för människor med funktionshinder. En negativ segregation av boendemiljöerna skall motverkas. Boendepolitiken är en del av Kristdemokraternas familjepolitik. Utskottet vill med anledning av propositionen och de nu refererade motionerna från v, mp och kd återknyta till vad som anförts ovan och konstatera att det finns mera som förenar förslagen än som skiljer dem. I propositionen bryts det övergripande bostadspolitiska målet ned i olika komponenter. I vad delmålen tas upp i motionerna kan erinras om att också regeringen i propositionen utvecklar sin syn på dessa delmål. I propositionen (s. 38-42) utvecklar regeringen sålunda närmare sin uppfattning om delkomponenternas innehåll. Där behandlas närmare bl.a. innehållet beträffande - bostaden som en social rättighet - bostadspolitikens inriktning i vad gäller att skapa förutsättningar för alla att växa upp och leva i en stimulerande och trygg miljö - de boendes inflytande över den egna bostaden m.m. - en bostadspolitik som utvecklas inom ekologiskt hållbara ramar - utformning av boendemiljön i avsikt att bidra till att skapa jämlika och värdiga bostadsförhållanden samt - utformning av bostadspolitiken så att social, ekonomisk och etnisk integration främjas Den nu redovisade uppdelningen av det övergripande målet tydliggörs i propositionen genom att delmålen, som utskottet uppfattat regeringsförslaget, konkretiseras uppenbarligen i avsikt att lägga dem till grund för kommande förslag avseende den framtida inriktningen av bostadspolitiken. Utskottet finner inte anledning att i alla delar redovisa regeringens uppfattning härvidlag utan hänvisar till propositionen i ovan angiven del (s. 38-42). Vad i de tre motionerna förordas kan alltså snarare ses som en markering av att vissa delmoment i målsättningen bör ges större vikt än motionärerna anser de givits i regeringsförslaget. Utskottet konstaterar emellertid att vad i motionerna speciellt tagits upp också i huvudsak omfattas av regeringens uppfattning om målformuleringens närmare innebörd. Vad nu anförts leder utskottet till slutsatsen att de i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkandena 1 och 3 samt i motionerna 1997/98:Bo9 (v) yrkande 1, 1997/98: Bo21 (mp) yrkande 14 och 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 1 föreslagna tillkännagivanden till regeringen om den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning inte kan anses tjäna något reellt syfte, varför de avstyrks. De får anses tillgodosedda utan någon riksdagens åtgärd. I detta avsnitt bör ytterligare två motionsförslag behandlas. Det gäller yrkandena 4 och 5 i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20. I yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande från riksdagen om att det i regeringen bör finnas en bostadsminister och att - under vissa förutsättningar - ett bostadsdepartement bör återinrättas. Förslag med liknande inriktning har utskottet och riksdagen behandlat flera gånger tidigare och senast hösten 1997 (bet. 1997/98:BoU1 s. 53-54). Utskottet anförde då, med anledning av en motion, att det fanns anledning att betona vikten av att bostadsfrågorna i regeringsarbetet ges en sammanhållen behandling. Den omorganisation av regeringsarbetet som gjordes år 1994 och som innebar att inrikesministern gavs ett beredningsansvar i regeringen för vissa bostadspolitiska frågor borde enligt utskottets mening utvidgas så att han gavs ansvar också bl.a. för frågor om bostadsbidrag och hyrespolitik. Utskottet konstaterade att frågan om regeringsarbetets organisation är en fråga för regeringen. Av detta skäl avstyrktes den då behandlade motionen av utskottet. Riksdagen följde utskottet. Utskottet vidhåller sin uppfattning. I sak finns goda motiv för att ge bostadsfrågorna i vid mening en mera sammanhållen behandling i regeringens kansli än de har för närvarande. Med hänvisning till den beslutsordning som föreligger beträffande regeringsarbetets organisation avstyrker utskottet dock Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkande 4 om beredningen av bostadsfrågorna i regeringens kansli. I yrkande 5 i samma motion föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om bostadsbyggandet. Motionärerna kritiserar redovisningen i propositionen av påbörjandet av nya bostäder 1998 och 1999. I propositionen (s. 24) redovisas att Boverkets prognoser innebär att 14 000 nya bostäder påbörjas år 1998 och 18 000 året därefter. Boverket har sedermera - februari 1998 - reviderat sina prognoser till en lägre volym om 13 000 respektive 17 000 lägenheter. Denna nya bedömning borde enligt motionärerna redovisats i propositionen. De i motionen och i propositionen redovisade uppgifterna om bl.a. nyproduktionen av bostäder är inte att se som ett uttryck från regeringens sida om lämplig nivå på denna produktion. De redovisas inte heller i propositionens ?förslagsdel?. De underställs således inte riksdagen för ställningstagande utan är en redogörelse för en av Boverket förväntad utveckling på bostadsmarknaden. Det är naturligtvis av stor vikt att redovisningen av denna utveckling är så väl dokumenterad som möjligt. Det kan emellertid inte anses att de i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 redovisade uppgifterna avseende revideringen av Boverkets prognos är av den betydenheten att de skulle försvåra olika bedömningar av bostadsbyggandet framöver. Med det anförda avstyrker utskottet yrkande 5 i motionen om redovisning av nyproduktion av bostäder.
Reformer av statens stöd till bostadsproduktion
Ändrade regler för räntebidrag vid bostadsbyggande Det statliga stödet till nyproduktion av bostäder och till vissa ombyggnader lämnas fr.o.m. den 1 januari 1993 enligt bestämmelserna i förordningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention. Detta bostadsfinansieringssystem - ?1993 års system?- bygger på att staten vid nyproduktion lämnar ett räntebidrag med en procentuell andel av en schablonberäknad räntekostnad för investeringen, dock utan krav på särskild lånefinansiering. Till grund för beräkningen ligger dels den s.k. subventionsräntan, dels ett bidragsunderlag vars storlek vid nybyggnad bestäms genom två schablonbelopp - ett på 13 000 kr/m2 för ytor upp till 35 m2 per lägenhet och ett på 6 000 kr/m2 för ytor därutöver. Högst 120 m2 per lägenhet berättigar till bidrag. För byggande av vissa servicebostäder gäller särskilda bestämmelser. När det gäller ombyggnad beräknas bidragsunderlaget med utgångspunkt från skälig faktisk kostnad för stödberättigade ombyggnadsåtgärder. För ett enskilt projekt till vilket bidrag har beviljats minskar bidragets storlek varje år med i förväg fastställda procentsatser. Dessutom är systemet så konstruerat att för varje ny årgång som produceras minskar det statliga bidraget. År 2000 kommer stödet till nyproducerade småhus att vara helt avvecklat och stödet till hyres- och bostadsrättshus att uppgå till 30 %. Denna stödnivå är avsedd att utgöra en kompensation för egnahemsägarnas avdragsrätt. Regeringens förslag om reformer av statens stöd till bostadsproduktionen innebär inte någon förändring av huvuddragen i uppbyggnaden av räntebidragssystemet. Förslaget är inriktat på justeringar i beräkningen av bidragsunderlaget. De ovan omnämnda schablonbeloppen för beräkning av bidragsunderlaget för nybyggda bostäder föreslås förändras i förhållande till nuvarande regler så att bidragsunderlaget blir mindre för små lägenheter och större för medelstora lägenheter. Innebörden i regeringens förslag är följande. Bidragsunderlaget skall för nybyggnader vara 11 000 kr/m2 uppvärmd bruksarea för bostadsändamål ovan mark upp t.o.m. 35 m2 per lägenhet. Därefter minskas underlaget med 35 kr/m2 för hela den bidragsgrundande ytan för varje ytterligare tillkommande m2. Bidragsunderlaget får beräknas på högst 120 m2 per bostadslägenhet, vilket innebär att underlaget högst kan uppgå till 963 000 kr per lägenhet. Vid nyproduktion av bostäder i särskilda boendeformer kan tillägg till bidragsunderlaget göras med upp till 2 000 kr/m2 för de första 35 m2 per lägenhet. Regeringen föreslår att de ändrade reglerna tillämpas i fråga om hus som färdigställs efter utgången av år 1999. Detta föreslås dock inte gälla för ärenden där bidragsbeslut fattats senast den 19 mars 1998. Det bör i sammanhanget påpekas att även om regeringens förslag endast avser beräkningsmetoden för bidragsunderlaget för nyproduktionen kan också stödet till ombyggnader indirekt komma att påverkas. Bidragsunderlaget som för ombyggnad utgår från de faktiska kostnaderna är nämligen begränsat till att maximalt uppgå till 80 % av bidragsunderlaget för en motsvarande nybyggnad av det ombyggda huset, minskat med husets värde före ombyggnaden. Utskottet tar inledningsvis i detta avsnitt upp två motionsförslag som innebär att räntebidragssystemet bör avvecklas eller ändras i grundläggande avseenden. Som framgått ovan är innebörden i regeringens överväganden och förslag att det nuvarande räntebidragssystemet behålls men justeras i vissa avseenden. Förslaget om att räntebidragssystemet helt bör avvecklas och ersättas med ett system med investeringsbidrag finns i Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14 yrkande 8. I motionen anförs att ett system med investeringsbidrag ger förutsättningar för tydligare spelregler på bostadsmarknaden och samtidigt leder till en bättre kontroll över statens utgifter. Investeringsbidraget föreslås utgå med 10 % av ett schablonberäknat bidragsunderlag. Kritiken i c-motionen mot det nuvarande systemet för statligt stöd till bostadsproduktionen avser bl.a. att detta förutsätter ?eviga? räntebidrag till de hyres- och bostadsrättshus som en gång beviljats stöd. Denna fråga tas även upp i motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 1. Motionärerna föreslår att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen understryker att arbetet med att ersätta de ?eviga? räntebidragen med ett annat system bör fortsätta. Inriktningen på detta arbete bör enligt motionen vara att neutraliteten mellan olika upplåtelseformer skall kunna tillgodoses. Bostadsutskottet konstaterar vad gäller frågan om fortsatt stöd enligt det nuvarande räntebidragssystemet att regeringens förslag om reglerna för räntebidrag utgår från att systemet i huvudsak behålls tills vidare. Olika invändningar kan visserligen riktas mot systemets principiella uppbyggnad, men flera skäl talar mot att nu avveckla räntebidragssystemet och ersätta det med ett system med den inriktning som förordas i c-motionen. Det kan konstateras att regeringen i stället föreslagit att räntebidragssystemet skall kompletteras med ett investeringsbidrag inriktat på att stödja åtgärder som främjar ekologisk hållbarhet. Till detta förslag återkommer utskottet nedan. Det bör i sammanhanget också erinras om den påtagliga förbättringen av det allmänekonomiska läget som skett under de senaste åren. Den kraftiga sänkningen av räntenivån har i hög grad minskat belastningen på räntebidragssystemet och även i viss mån begränsat systemets betydelse som förutsättning för bostadsproduktion. Utskottet vill vidare framhålla att den fråga som tas upp i motionerna om hur systemet med ?eviga? räntebidrag bidrar till att neutraliteten mellan upplåtelseformerna kan upprätthållas har starkt samband med övriga förhållanden som påverkar neutraliteten. En analys av hur neutraliteten påverkas av nuvarande skatteregler är en central uppgift i den översyn av reglerna för fastighetsskatt som regeringen nyligen beslutat uppdra åt en parlamentarisk kommitté att genomföra (se vidare avsnittet Utformningen av fastighetsskattesystemet m.m. nedan). Något tillkännagivande om att frågor om neutraliteten bör övervägas erfordras således inte. Sammantaget delar således utskottet regeringens bedömning att grunderna i det nuvarande räntebidragssystemet kan behållas tills vidare. Motionerna 1997/98:Bo14 (c) yrkande 8 samt 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 1 avstyrks. Utskottet övergår nu till att behandla regeringens ovan i korthet redovisade förslag om ändrade regler för beräkning av bidragsunderlaget för räntebidrag. Detta förslag har mött invändningar i två motioner. I Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 5 i motsvarande del förordas att regeringens förslag om bidragsunderlaget skall avslås. Motionärerna motiverar avslagsförslaget med att regelsystemen måste vara stabila för att bostadsmarknaden skall kunna fungera. Även i motion 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 2 föreslås att riksdagen skall avslå regeringsförslaget. I motionen redovisas bedömningen att beslutsunderlaget i propositionen i denna del är bristfälligt. Motionärerna ifrågasätter om regeringens förslag syftar till att minska andelen smålägenheter eller om det är avsett som en besparing. Förslaget i propositionen om ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget överensstämmer i denna del med den bostadspolitiska utredningens förslag. Utredningen konstaterade att nuvarande regler inneburit en överkompensation av kostnaderna för små lägenheter som inte är särskilda boendeformer. Vidare ansåg utredningen att en ändrad beräkningsmetod skulle medföra att tröskeleffekten i bidragsunderlagets storlek vid 35 m2 kan undvikas. Motsvarande motiv framförs i propositionen. Utskottet kan mot denna bakgrund inte dela bedömningen i kd- motionen att förslaget är bristfälligt motiverat. Syftet med den ändrade beräkningsmetoden är således inte att minska andelen smålägenheter. Utgångspunkten är i stället att beräkningsmetoden för alla lägenhetsstorlekar bättre skall spegla relationen mellan verklig produktionskostnad och schablonbeloppen för beräkningen av bidragsunderlaget. Utskottet kan inte heller finna att motivet för avslagsyrkandet i m-motionen har någon större relevans i detta sammanhang. Visserligen kan hävdas att stabilitet i olika regelsystem bör eftersträvas, inte minst inom bostadspolitikens område, men detta får givetvis inte utesluta att väl motiverade justeringar genomförs. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om ändrade regler för beräkning av räntebidrag till bostäder och avstyrker motionerna 1997/98:Bo15 (m) yrkande 5 i motsvarande del samt 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 2. Det behandlade regeringsförslaget om beräkningen av bidragsunderlag för bostadssubvention avser primärt reglerna för nyproduktion. I Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkande 8 tas en fråga om bidragsunderlaget vid ombyggnad upp. Motionärerna anför att endast ca 50 % av kostnaderna för en omfattande ombyggnation räknas med i bidragsunderlaget. Detta anses i sin tur leda till stora hyreshöjningar i samband med ombyggnad. I motionen föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande förordar att reglerna för vad som är stödberättigat i samband med ombyggnad skall ses över. Som framgått ovan beräknas bidragsunderlaget vid ombyggnad på annat sätt än vid nybyggnad. Huvudregeln är att bidragsunderlaget vid ombyggnad får fastställas till 90 % av skäliga, faktiska kostnader för ombyggnader som överstiger 100 000 kr per projekt. I bidragsunderlaget får emellertid inte medräknas alla kostnader i samband med ombyggnaden. De bidragsberättigade åtgärderna skall antingen avse nyinvesteringar som i väsentlig mån förbättrar sådana grundläggande funktioner som krävs för att huset skall fungera tillfredsställande för bostadsändamål eller vissa underhålls- och reparationsåtgärder. Exempel på stödberättigade underhålls- och reparationsåtgärder är utbyte eller förbättring av husets elanläggning, va- system, ventilationssystem, värmedistributionssystem och hissanläggning. Däremot ges inte stöd till åtgärder som utbyte av fasadskikt, takbeläggning eller fönster, ej heller till utbyte och underhåll av apparater, reglerdon o.d. Denna begränsning har tillkommit bl.a. för att undvika att eftersatt underhåll ges ombyggnadssubvention. Åtgärder för reparation och underhåll kan dock ges stöd genom det system med skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus som i den nu aktuella propositionen föreslås bli förlängt (se nedan). Vad i motionen anförts ger inte utskottet underlag att förorda en översyn av reglerna för bidragsunderlag vid ombyggnad. Motion 1997/98:Bo20 (v) yrkande 8 avstyrks således. Slutligen behandlas i detta avsnitt ett förslag i motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 5 som innebär att som krav för alla former av statligt stöd vid större ny- och ombyggnader skall gälla att minst 1 % av byggkostnaden skall användas för konstnärlig utsmyckning. I den bostadspolitiska utredningens slutrapport (SOU 1996:156) diskuteras möjligheten att som motionärerna föreslår införa krav på att en viss andel av produktionskostnaden används för konstnärlig utsmyckning. Av flera skäl ansåg utredningen emellertid att ett sådant krav inte var motiverat. Utredningen hänvisade bl.a. till de kraftigt varierande behoven och möjligheterna till konstnärlig utsmyckning mellan olika projekt samt till de kontrollproblem som ett krav skulle kunna leda till. Bostadsutskottet delar utredningens bedömning att ett direkt krav på att en viss andel av produktionskostnaden skall avsättas för konstnärlig utsmyckning inte bör införas som villkor för statligt räntebidrag till ny- och ombyggnad. Motionsförslaget avstyrks således. Däremot finns skäl för staten att på andra sätt framhålla vikten av att de estetiska frågorna ges tillräcklig uppmärksamhet vid utformning av bostadsområden och enskilda byggnader. Dessa frågor har också uppmärksammats i olika sammanhang under de senaste åren. Riksdagen har nyligen antagit regeringens förslag om ett handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design (prop. 1997/98:117, BoU6y, KrU14, rskr. 225).
Statliga kreditgarantier Fram till år 1992 fanns en statligt reglerad utlåning för ny- och ombyggnad av bostäder. När den statliga utlåningen upphörde infördes i stället ett system med statlig kreditgaranti. Enligt gällande regler får kreditgarantin endast lämnas för lån som avser färdigställda bostäder som beviljats räntebidrag. Kreditgarantin kan lämnas för nyproduktion av bostäder i samtliga upplåtelseformer (hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt) samt till större ombyggnader av flerbostadshus med hyres- eller bostadsrätt. Kreditgarantin utfärdas av Statens bostadskreditnämnd (BKN) på begäran av kreditinstitut som lämnat lån till bostadsbyggande. Storleken på kreditgarantin uppgår normalt till 30 % av ett schablonberäknat garantiunderlag som i princip motsvarar bidragsunderlaget för räntebidragen. För garantin betalar kreditinstituten för närvarande en årlig avgift motsvarande 0,5 % av garantibeloppet. Kreditgarantin har formen av fyllnadsborgen. Detta innebär att långivaren även skall ha säkerhet i form av pantbrev och att det är pantsäkerheten som i första hand skall tas i anspråk om låntagaren inte kan fullfölja sina åtaganden gentemot långivaren. Regeringen föreslår i propositionen följande förändringar vad avser de statliga kreditgarantierna. Statlig kreditgaranti skall, till skillnad mot vad som gäller i dag, kunna lämnas även för bostadsinvesteringar som inte är berättigade till annat bostadspolitiskt stöd. Garantiunderlaget beräknas på motsvarande sätt som bidragsunderlaget för räntebidrag. Ersättning ur kreditgarantin skall lämnas högst för förluster som avser det garanterade lånet samt 50 % av det tillägg som kan beräknas enligt 6 kap. 3 § jordabalken till den del tillägget avser det garanterade lånet. Enligt den aktuella paragrafen får tillägget inte överstiga 15 % av pantbrevsbeloppet jämte tillägg för vissa upplupna räntor. Förslagen om ändrade regler är avsedda att tillämpas i fråga om hus som färdigställs efter utgången av år 1999. De två motionsförslag som väckts angående statliga kreditgarantier synes inte innebära några invändningar mot vad som förordats i propositionen. Utskottet inleder därför med att överväga regeringsförslaget. Det kan inledningsvis konstateras att systemet med statliga kreditgarantier hittills varit starkt sammankopplat med räntebidragssystemet i flera avseenden. De två systemen kan sägas utgöra ett sammanhållet system för statens stöd till ny- och ombyggnad av bostäder. Som framgått ovan är också beviljat räntebidrag ett villkor för att kreditgaranti skall kunna lämnas. Räntebidragssystemet är dock så uppbyggt att statens bidragsandel minskar för varje nytillkommande årgång fram till år 2000. För hyres- och bostadsrättshusen lämnas därefter räntebidrag med 30 % av en beräknad räntekostnad för både befintliga och nya ärenden. Räntebidrag lämnas däremot inte för egnahem som påbörjas efter år 1999. Det finns mot denna bakgrund skäl att som regeringen föreslår öppna en möjlighet att bevilja statlig kreditgaranti även för nyinvesteringar i bostäder som inte får annat bostadspolitiskt stöd. Garantiunderlaget bör i dessa fall, som regeringen förordar, beräknas på motsvarande sätt som bidragsunderlaget för räntebidrag. Vad gäller frågan om vilka bostadsinvesteringar som skall omfattas av den utvidgade möjligheten till kreditgaranti bör ett förtydligande göras i förhållande till vad som anges i propositionen. I dagsläget kan räntebidrag utgå vid nyproduktion av bostäder i samtliga upplåtelseformer i såväl småhus (en- och tvåbostadshus) som flerbostadshus. Räntebidrag till ombyggnad kan dock endast lämnas till bostäder i flerbostadshus upplåtna med hyres- eller bostadsrätt. Motsvarande begränsning gäller för den statliga kreditgarantin. Enligt vad utskottet erfarit har regeringens avsikt med förslaget i propositionen inte varit att utvidga kretsen som framgent skall kunna beviljas kreditgaranti till att omfatta även ombyggnad av småhus. Inte heller bostadsutskottet anser att en sådan utvidgning bör genomföras. Vad gäller småhusen bör således den utvidgade möjligheten till kreditgaranti endast gälla i samband med nybyggnad. Regeringens förslag bör även korrigeras i ett avseende, nämligen i fråga om tillämpningen av den förordade regeln om att ersättning ur kreditgarantin skall lämnas högst för förluster som avser det garanterade lånet samt 50 % av visst tillägg. Enligt regeringsförslaget skall denna regeländring, liksom det ovan behandlade förslaget om utvidgad möjlighet till kreditgaranti, tillämpas i fråga om hus som färdigställs efter utgången av år 1999. Utskottet har emellertid erfarit att regeringen anser att starka skäl talar för att förslaget om ändrade villkor för ersättning ur kreditgarantin bör tillämpas även för redan beviljade kreditgarantier samt för alla nytillkommande garantier så snart detta är praktiskt möjligt. Förslaget om viss begränsning av ersättningen ur kreditgarantin är avsett att påskynda hanteringen av betalningsförsummelser och därigenom undvika onödiga skuldökningar för låntagaren. Ett sådant incitament bör givetvis inte begränsas till att endast avse kreditgarantier för hus färdigställda efter år 1999. Utskottet anser därför, liksom regeringen, att de ändrade villkoren bör tillämpas även för övriga kreditgarantier så snart detta är möjligt i enlighet med gällande regler för villkorsändring. Utskottet har erfarit att villkorsperioderna för enskilda kreditgarantier normalt löper för sex år i taget. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att regeringens förslag om ändrade regler för statliga kreditgarantier bör godkännas med det förtydligande och den korrigering som utskottet föreslagit. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I de två motioner som tar upp frågor om statliga kreditgarantier föreslås att en prövning skall göras vid kreditgivningen av projektens ekologiska hållbarhet och av att byggnaderna uppförts på ett miljö- och hälsoriktigt sätt. Centerpartiet föreslår i sin partimotion 1997/98:Bo14 yrkande 10 att underlaget för statlig kreditgaranti skall få utökas med upp till 20 % i samband med installation av ekologiskt hållbar energiförsörjning. I motion 1997/98: Bo21 (mp) yrkande 2 föreslås att villkor för kreditgaranti skall införas som innebär att endast miljö- och hälsoriktigt byggande skall beviljas kreditgaranti. Utskottet delar motionärernas syn på vikten av att byggnader uppförs på ett ekologiskt hållbart och hälsoriktigt sätt. Det kan emellertid ifrågasättas om krav på miljöriktigt byggande m.m. som går utöver gällande bestämmelser i byggnadslagstiftningen eller de villkor som gäller för statlig bostadsbyggnadssubvention bör hävdas med stöd av kreditgarantisystemet. Dagens administration av kreditgarantisystemet är inte heller anpassad för en prövning och kontroll i detta avseende. Utskottet avstyrker således motionerna 1997/98:Bo14 (c) yrkande 10 och 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 2. Förslag om andra former av stöd för ett ekologiskt byggande behandlas nedan.
Bidrag till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet Regeringen föreslår att ett särskilt statligt stöd skall kunna lämnas till merkostnader för att införa och tillämpa ekologiskt hållbar teknik vid ny- och ombyggnader av hyres- och bostadsrättshus i sammanhållna bostadsområden. Bidraget skall kunna användas för att införa kvaliteter som inte direkt kan förräntas av fastighetens ägare. Stödet förutsätts i första hand riktas till åtgärder som minskar den fortlöpande belastningen på omgivningen och lämnas i form av bidrag för kostnader som inte ryms inom de schablonbelopp som bestämmer underlaget för räntebidrag och kreditgarantier. Regeringen föreslår att ett bidrag med denna inriktning skall kunna uppgå till högst 2 000 kr/m2 bruksarea för bostadsändamål ovan mark upp t.o.m. 35 m2 per lägenhet. Stödet föreslås fr.o.m. år 2000 få lämnas inom en årlig ram om 250 miljoner kronor. Frågor om införande av ett ekologiskt investeringsbidrag har tagits upp i fyra motioner. I Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 6 föreslås att riksdagen helt avvisar regeringens förslag. Motionärerna anser att regeringsförslaget skulle leda till ökad byråkrati. Centerpartiet framhåller i sin partimotion 1997/98:Bo14 att krav på ekologisk hållbarhet bör gälla för allt byggande som uppbär statligt produktionsstöd, oavsett om detta utgår som räntebidrag eller investeringsbidrag. I motionens yrkande 9 föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande begär att regeringen återkommer till riksdagen med ett nytt förslag med denna inriktning. Även i motion 1997/98:Bo21 (mp) förutsätts att de generella kraven som ställs på byggandet som villkor för statlig bostadssubvention skall höjas. I avvaktan på att miljövänlig teknik har utprovats anser dock motionärerna att regeringens förslag om ett riktat bidrag bör tillstyrkas. I motionens yrkande 3 föreslås emellertid att stödet skall kunna utgå även i egnahemsområden och inte bara till hyres- och bostadsrättshus som regeringen föreslår. I Vänsterpartiets partimotion föreslås att investeringsbidrag till miljöriktig ny- och ombyggnad av bostadshus införs. Enligt vad som preciserats under utskottets beredning bör dessa bidrag ses som alternativ till regeringsförslaget om ett ekologiskt investeringsbidrag. Som villkor för investeringsbidraget till nyproduktion bör enligt motionens yrkande 6 bl.a. gälla skärpta krav på miljöriktigt byggande samt att hyran i nyproduktionen inte får överstiga 800 kr/m2. Storleken på detta investeringsbidrag föreslås vara ca 100 000 kr per lägenhet. I motionens yrkande 9 föreslås att även ett investeringsbidrag till ombyggnation skall kunna utgå med motsvarande belopp. Stödet förutsätts utgå till miljöanpassningsåtgärder som allergisanering, utbyte av miljöfarliga byggmaterial, energieffektivisering, åtgärder på va- sidan m.m. Bostadsutskottet vill anföra följande angående förslagen om investeringsbidrag för ekologiska åtgärder i samband med ny- och ombyggnad av bostadshus. Utskottet har under lång tid i olika sammanhang framhållit vikten av att bostadsbyggandet sker på ett miljöriktigt sätt. Inte sällan har en bred enighet kunnat uppnås inom utskottet vid behandlingen av förslag som syftat till att underlätta en utveckling i denna riktning. Under de senaste åren har riksdagen på utskottets förslag bl.a. initierat ett brett utredningsarbete som syftat till att öka kunskapen om långsiktigt ekologiskt hållbara åtgärder inom bygg- och bostadssektorn. Ett fullgott kunskapsunderlag är en grundförutsättning för att sektorn successivt skall kunna anpassa sina investeringar och sin verksamhet så att ekologiska hänsyn tas inom alla områden. Det finns emellertid skäl att på olika sätt söka påskynda denna utveckling genom att stimulera initiativ till miljöriktigt byggande som går utöver de krav som i dag kan hävdas med stöd av gällande lagstiftning. Regeringens förslag om att införa ett investeringsbidrag med denna inriktning bör enligt utskottets mening kunna fylla ett sådant syfte. Det avslagsförslag i m-motionen som motiveras med risken för ökad byråkrati bör avvisas. Krav på en effektiv bidragshandläggning bör givetvis gälla även för detta stöd. Vad gäller de övriga motionsförslag som väckts i frågan har utskottet förståelse för synpunkterna som förs fram i Centerpartiets motion om att krav på ekologisk hållbarhet bör gälla för allt statligt byggstöd. Risken med ett sådant krav är emellertid att det i praktiken inte bidrar till att successivt flytta fram positionerna på området. Krav på miljöriktigt utförande som är så väl underbyggda att de i princip kan ställas på allt byggande bör i stället kunna hävdas genom byggnads- och miljölagstiftningen. Därigenom omfattas allt bostadsbyggande av de generella bestämmelserna, vilket naturligtvis är att föredra. Vänsterpartiet har i sin motion endast mycket kortfattat skisserat ett alternativt förslag om investeringsbidrag med en delvis annan inriktning än vad regeringen förordat. Någon närmare värdering av hur förslagen förhåller sig till varandra är därför inte möjlig att göra. Utskottet gör emellertid bedömningen att syftet med v-motionen i betydande utsträckning torde kunna bli tillgodosett även med regeringens förslag. Vad slutligen gäller förslaget i mp-motionen om att också egnahem skall kunna omfattas av investeringsbidraget anser utskottet liksom regeringen att den förordade inriktningen av stödet talar för att bidrag lämnas till sammanhållna bostadsområden med flerbostadshus. De tillämpningar av en ekologisk hållbar teknik som i första hand bör kunna komma i fråga för stöd bör vara lösningar som omfattar så många hushåll som möjligt. Även den rambegränsning som föreslås gälla för stödet talar för att bidragskretsen avgränsas på föreslaget sätt. Utskottet anser således att riksdagen bör godkänna regeringens förslag om införande av bidrag till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet. Det bör dock framhållas att den närmare utformningen av bidragsvillkoren i vissa avseenden samt avgränsningen av de bidragsberättigade åtgärderna inte klarlagts i propositionen. Det finns därför, som även konstateras i propositionen, skäl för regeringen att under hösten 1998 återkomma till riksdagen med de ytterligare frågor som i sammanhanget kan behöva underställas riksdagen. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1997/98:Bo14 (c) yrkande 9, 1997/98:Bo15 (m) yrkande 6, 1997/98:Bo20 (v) yrkandena 6 och 9 samt 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 3.
Bosparande Regeringen anför i propositionen att betydelsen av eget kapital i samband med större investeringar som t.ex. bostadsinvesteringar har ökat avsevärt och därmed även betydelsen av ett långsiktigt sparande. Denna typ av sparande bör enligt regeringen i första hand stimuleras genom information och opinionsbildning. Det anges vara en uppgift för bl.a. det nybildade Spar- och placeringsfrämjandet att svara för detta. Enligt propositionen har också regeringen från främjandets huvudmän, de stora bankerna och försäkringsbolagen, erfarit att man avser att arbeta mycket aktivt för att verksamheten skall få ett brett genomslag hos allmänheten. Sammanfattningsvis redovisar regeringen bedömningen att tillräckliga motiv saknas för att införa generella sparpremier eller ett av staten på annat sätt initierat bosparande, bl.a. mot bakgrund av det utbud av olika sparformer som marknaden erbjuder. Härtill kommer att statliga sparpremier enligt propositionen inte är fördelningspolitiskt effektiva, eftersom de ekonomiskt mest svaga hushållen inte har möjligheter att spara. Dessa hushåll kan därmed inte heller tillgodogöra sig premier av detta slag. Förslag om insatser för att åstadkomma ett förbättrat och därmed ökat bosparande förs fram i fem motioner. Sparandet till egen bostad bör enligt Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7, i motsvarande del, stimuleras. Utöver de fördelar ett bosparande innebär för det enskilda hushållet bidrar det enligt motionen till en stabilisering av bostadsmarknaden. Ett bosparande som bygger på ett system med statlig kreditgaranti bör därför införas i enlighet med det förslag som lades fram i betänkandet Bosparande (SOU 1994:121). För att minska det generella stödet till boendet och på sikt sänka fastighetsskatten bör enligt motion 1997/98:Bo19 (c) ett målinriktat bosparande införas. Sparandet bör enligt förslaget utformas så att en sparare tecknar ett bosparavtal med en särskild bosparkassa till låg sparränta för att därigenom kvalificera sig för ett lån som löper med en låg fast ränta. Till detta sparande skall enligt förslaget kopplas en statlig bosparpremie. Enligt motionens yrkande 3 bör regeringen förelägga riksdagen ett förslag med denna inriktning. Dessutom förordas i motionens yrkande 1 att särregler för s.k. bosparkassor skall införas och i yrkande 2 att samtliga svenskregistrerade bosparinstitut skall omfattas av Finansinspektionens tillsyn. Det finns enligt motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 6 knappast behov av att staten tillskapar ytterligare sparformer för bosparande. Däremot bör frågan om bosparande skall premieras övervägas - detta för att skapa stabila förhållanden kring boendet genom att prioritera sparande framför att låna. Det skulle enligt motionen kunna ske genom att bosparandet ger skattebefrielse eller genom att sparandet ger rätt till statlig kreditgaranti. En förutsättning anges dock vara att det sker i former som särskilt vänder sig till resurssvaga grupper. De senaste årens i och för sig nödvändiga minskning av bostadssubventionerna har enligt motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 8 ökat behovet av ett svenskt bosparsystem. Enligt motionen bör därför ett individuellt bostads- och pensionssparande införas. Sparformen skall enligt förslaget tillskapas genom att dagens individuella pensionsparande modifieras till att också bli ett bosparande. På detta sätt sparade medel skall bara kunna disponeras för förvärv av egen bostad. Till sparandet skall också knytas en lånemöjlighet. Lånade medel skall sedan löpa med förmånsränta och vara återbetalade innan pensionen enligt avtal skall börja utgå. Det är enligt Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Bo26 yrkande 5 viktigt att lära ungdomar att bospara. Det kan därför vara motiverat med statliga regler som särskilt uppmuntrar ungdomar att spara till en egen bostad. Enligt motionen bör det undersökas om inte dagens ungdomsbosparande kan utvecklas så att det blir mer attraktivt. Ett annat intressant alternativ som bör studeras anges vara det bosparsystem som Bofrämjandet föreslagit, och som bygger på det tyska systemet med s.k. bosparkassor. Som framhålls i såväl proposition som motioner har det blivit allt viktigare med ett eget kapital för den som vill skaffa en bostad. Det innebär naturligtvis att vikten av ett långsiktigt bosparande har ökat. Även bostadsutskottet har tidigare gett uttryck för denna uppfattning (senast i bet. 1997/98:BoU1 s. 49). Vi har i Sverige under en lång tid haft en situation där bostadsinvesteringar till helt övervägande del finansierats med lånat kapital. Inte minst utvecklingen under det sena 1980-talet och det tidiga 1990-talet har visat att den egna insatsen måste öka vid bostadsförvärv - något som förutsätter ett sparande. Frågan är mot bakgrund härav hur en erforderlig ökning av bosparandet skall komma till stånd. I samtliga motioner hävdas uppfattningen att ett ökat sparande förutsätter statliga insatser i form av sparpremier, kreditgarantier eller särskilda bosparkassor m.m. Utskottet delar inte denna uppfattning. Det finns redan i dag banker, försäkringsbolag och bosparinstitut av olika slag som erbjuder bosparande med olika utformning och villkor. Det finns inte heller något i dagens finansiella lagstiftning som hindrar tillkomsten av slutna bosparkassor där både sparande och utlåning sker till låg ränta. Det finns också sparinstitut med i princip denna utformning som är verksamma på den svenska marknaden. Den som bestämmer sig för att bospara torde sålunda ha goda möjligheter att finna en sparform som passar den egna situationen. När det gäller möjligheterna att öka bosparandet genom någon form av sparpremier har bl.a. den bostadspolitiska kommittén redovisat uppfattningen att det inte har kunnat visas att sådana premier leder till ett ökat nysparande. Som framhålls i propositionen är inte heller sparpremier fördelningspolitiskt effektiva, eftersom de ekonomiskt svaga hushållen har svårt att tillgodogöra sig premierna. Utskottet delar den uppfattning som förs fram i propositionen - att bosparande i första hand bör stimuleras genom information och opinionsbildning, bl.a. genom de insatser som Spar- och Placeringsfrämjandet planerar. Till detta kommer att den i dag låga inflationen och den relativt höga realräntan i sig utgör stimulanser till ett ökat sparande. Utskottet avstyrker med det nu anförda Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del samt motionerna 1997/98:Bo19 (c), 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 6, 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 8 och 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 5.
De ekonomiska villkoren för det sent byggda bostadsbeståndet De bostäder som färdigställdes under slutet av 1980-talet och i början av 1990- talet uppbär räntebidrag enligt de äldre räntebidragssystem som då gällde, dvs. enligt 1992 års regler och äldre. För dessa bostäder trappas den ursprungliga s.k. garanterade räntan upp med 0,35 procentenheter per år. I den bostadspolitiska propositionen framhålls att de högre kostnader som följer av denna successiva avtrappning av räntebidragen blir alltmer märkbara för fastighetsägarna. Till detta kommer enligt propositionen att fastigheterna nu också fasas in i fastighetsskattesystemet. Fr.o.m. år 1998 upphör skattefriheten för de fastigheter som har värdeår 1989-1992 genom att de detta år börjar betala halv fastighetsskatt. Beroende på den låga inflationen innebär detta enligt propositionen avsevärda reala kostnadsökningar för dessa fastigheter. För att minska de ekonomiska påfrestningarna för fastigheter byggda under den aktuella perioden föreslår regeringen att avtrappningen av räntebidragen bör ske i långsammare takt än vad som följer av gällande regler. Härigenom mildras enligt förslaget de likviditetsmässiga påfrestningarna i förhållande till vad som annars skulle ha gällt och fastighetsägarna får tid att ställa om till de förändrade ekonomiska villkoren. Regeringen föreslår därför att den s.k. garanterade räntan trappas upp med 0,10 procentenheter - i stället för med 0,35 procentenheter - för det bidragsår som i det enskilda ärendet påbörjas närmast efter den 31 augusti 1998 för nyproducerade hyres- och bostadsrättshus där bidragstiden började löpa fr.o.m. år 1989 och som har räntebidrag enligt 1992 års bidragsregler eller äldre regler. Efter detta bidragsår fortsätter upptrappningen av räntesatsen varje år enligt nu gällande regler. Statens kostnader för den långsammare upptrappningen av räntebidragen beräknas i propositionen till 1 485 miljoner kronor för treårsperioden 1999-2001. Inrikesdepartementet har i en skrivelse till utskottet den 29 april 1998 redovisat en reviderad kostnadsberäkning. Enligt skrivelsen kan kostnaden för regeringens förslag till långsammare nedtrappning av räntebidragen nu beräknas till sammanlagt 920 miljoner kronor för åren 1999-2001. Den lägre totala kostnaden beror dels på att ränteantagandena reviderats ned, dels på att den ursprungliga kostnaden beräknats på en för stor grupp fastigheter. Förslaget om att trappa av räntebidragen i långsammare takt avvisas i fyra motioner. I dessa motioner förordas att påfrestningarna för de s.k. krisårgångarna, dvs. de bostäder som byggdes åren kring 1990, i stället minskas genom att de inte fasas in i fastighetsskattesystemet. Enligt Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14 bör fastighetsskatten användas som ett mer träffsäkert och effektivt instrument. I motionens yrkande 2 föreslås att riksdagen skall besluta om fortsatt befrielse från fastighetsskatt för de s.k. krisårgångarna i avvaktan på att beslut fattas om ändrad fastighetstaxering och ändrade principer för fastighetsskatteuttag. Regeringens förslag till långsammare nedtrappning av räntebidragen avvisas med hänvisning härtill - yrkande 7. Även i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 förespråkas att fastighetsskatten används för att lindra påfrestningarna i krisårgångarna. Regeringens förslag om långsammare nedtrappning av räntebidragen bör därför enligt motionens yrkande 5 i motsvarande del avslås. Enligt motionen bör riksdagen i stället besluta att befria årgångar med värdeår 1989-1992 från fastighetsskatt år 1999 - yrkande 2. I dagsläget är det enligt motion 1997/98:Bo22 (fp) effektivare att, i stället för en långsammare avveckling av räntebidragen, använda fastighetsskatten för att lindra påfrestningarna för årgångarna 1989-1992. Regeringens förslag avseende räntebidragen bör därför avslås - yrkande 5. De aktuella årgångarna bör enligt motionens yrkande 6 i stället slippa fastighetsskatt under år 1999. Regeringens förslag att minska upptrappningen av räntebidragen under ett år är enligt motion 1997/98:Bo26 (kd) ovanligt kortsiktigt. Förslaget bör därför avvisas - yrkande 3. I stället föreslås att de s.k. krisårgångarna (värdeår 1989-1992) inte skall betala halv fastighetsskatt år 1999, utan helt befrias från den - yrkande 4. Förslaget om en långsammare nedtrappning av räntebidragen accepteras i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20. Enligt motionen är åtgärden nödvändig för att minska påfrestningarna för de s.k. krisårgångarna. Enbart den långsammare nedtrappningen anges dock inte vara tillräcklig eftersom samma årgångar samtidigt fasas in i fastighetsskattesystemet. I motionens yrkande 10 föreslås därför att infasningen i fastighetsskattesystemet för nybyggda hyres- och bostadsrättshus i årgångarna 1989-1992 skjuts upp de närmaste tre åren. Under beredningen i utskottet av frågan om hur påfrestningarna för de s.k. krisårgångarna skall kunna minskas har flera olika lösningar kommit att diskuteras. Frågan har främst gällt om åtgärder inom fastighetsskatte- eller räntebidragssystemets ram bör väljas för att uppnå de önskvärda effekterna. Det har därvid kunnat konstateras att det är angeläget att fastighetsägarna i det aktuella bostadsbeståndet ges tillräcklig tid för att ställa om till de förändrade ekonomiska villkoren. En sådan omställning förutsätter också att klara besked ges om villkoren för räntebidrag och fastighetsskatt under de närmaste åren. Genom en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet under slutskedet av utskottets beredning av detta ärende har förutsättningar för ett sådant klarläggande skapats. Överenskommelsen innebär i korthet att fastighetsskatten sänks för fastboende i attraktiva kustområden och att den generella fastighetsskattenivån för bostäder sänks från 1,7 % till 1,5 % redan under innevarande år. Detta ger enligt överenskommelsen också bra förutsättningar för att genomföra förslaget i den bostadspolitiska propositionen om en begränsning av upptrappningen av den garanterade räntan. Utskottet återkommer nedan till överenskommelsens innebörd vad gäller fastighetsskatten (se avsnittet Utformningen av fastighetsbeskattningen). Vad gäller den nu aktuella frågan om åtgärder för de s.k. krisårgångarna vill utskottet anföra följande. Regeringens förslag om att räntebidragen under ett år endast skall trappas upp med 0,1 procentenheter i vissa årgångar bör vinna riksdagens bifall. Det finns flera skäl till att denna lösning är att föredra framför alternativet att vänta med infasningen av de aktuella årgångarna i fastighetsskattesystemet. Bland fördelarna med den förordade räntebidragsåtgärden kan nämnas att denna leder till att fler fastigheter omfattas av de ekonomiska lättnaderna än vad som är fallet med de diskuterade alternativen. Vidare ger räntebidragsåtgärden en mer varaktig effekt för många fastigheter. För vissa årgångar bostäder medför den minskade upptrappningen av den garanterade räntan att en kostnadsbegränsning kvarstår ännu efter tre år. Slutligen är åtgärden att föredra även ur statsfinansiell synvinkel eftersom finansieringsfrågan i detta fall redan är löst. De överväganden som utskottet ovan redovisat har således lett fram till slutsatsen att regeringens förslag om ändrade regler för vissa räntebidrag för det sent byggda beståndet (avsnitt 9 i propositionen) bör godkännas av riksdagen. Det aktuella fastighetsbeståndet kommer därutöver att få ekonomisk lindring genom den generella sänkning av fastighetsskatteuttaget som kommer att genomföras enligt den refererade överenskommelsen. Utskottet vill också framhålla att fastighetsskattesystemets konsekvenser för detta bostadsbestånd även i vissa andra avseenden kommer att övervägas. I direktiven för den översyn av reglerna för fastighetsskatt som regeringen nyligen beslutat tillsätta anförs således att fastighetsskatteuttaget under de inledande åren av en fastighets livstid behöver ses över. Det finns i detta sammanhang även skäl att beakta effekterna av reglerna för beräkning av taxeringsvärdet särskilt för de hyreshus som producerats under senare år. Utskottets ställningstagande vad avser åtgärder för de s.k. krisårgångarna är inte förenligt med de aktuella motionsförslagen om åtgärder inom fastighetsskattesystemets ram. Motionerna 1997/98:Bo14 (c) yrkandena 2 och 7, 1997/98:Bo15 (m) yrkandena 2 och 5, det senare yrkandet i motsvarande del, 1997/98:Bo20 (v) yrkande 10, 1997/98:Bo22 (fp) yrkandena 5 och 6 samt 1997/98:Bo26 (kd) yrkandena 3 och 4 avstyrks av detta skäl.
Utformningen av fastighetsbeskattningen m.m. Regeringen redovisar i den bostadspolitiska propositionen bedömningen att en allmän översyn bör göras av fastighetsskatten och anslutande frågor. I propositionen aviserar regeringen därför sin avsikt att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att göra en allmän översyn av fastighetsskatten m.m. Enligt regeringen skall översynen bl.a. omfatta - en noggrann analys av de olika övergångseffekter som kan uppkomma vid olika förändringar i skatteunderlag och skattestruktur, - neutraliteten mellan olika upplåtelseformer, varvid inverkan av såväl fastighetsskatteregler som reglerna för räntebidrag skall beaktas samt - en vidareutveckling av den analys av alternativa underlag för fastighetsskatten som gjorts i departementspromemorian Fastighetsskatt - alternativa underlag m.m. (Ds 1998:3). Förslag om förändringar i fastighetsskatten läggs fram i sju motioner. I Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14 yrkande 3 begärs ett riksdagens tillkännagivande om de aspekter på fastighetsskatten som måste behandlas i den aviserade översynen. De frågor som översynen bör omfatta är enligt motionen bl.a. neutraliteten i beskattningen och infasningen av nya hus i fastighetsskattesystemet. I motionen förs även fram förslag till omedelbara ändringar av fastighetsbeskattningen. I yrkande 1 föreslås att fastighetsskatten på bostäder skall sänkas till 1,5 % med verkan fr.o.m. år 1999. Dessutom förordas i motionens yrkande 4 att belägenhetsfaktorn skall slopas för fastboende i vissa attraktiva områden och att storleken på en s.k. normaltomt skall fastställas till minst 300 m2 redan fr.o.m. år 1998. Slutligen förordas att den årliga omräkningen av taxeringsvärdena inte längre skall genomföras - yrkande 5. Även i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del föreslås att fastighetsskatten skall sänkas till 1,5 % fr.o.m. år 1998. Därefter skall skatten sänkas med 0,1 procentenhet per år. Förslaget i motionen innebär vidare att hälften av markvärdet, med början år 1999, skall undantas från fastighetsskatt. På sikt bör fastighetsskatten enligt motionen helt avvecklas och ersättas med en schablonbeskattning. Förslagen i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 och 12 innebär bl.a. att den aviserade översynen av fastighetsbeskattningen skall utökas till att omfatta även skattereformen, förändringarna av räntebidragen och den pågående saneringen av statens finanser. Vidare förordas att neutraliteten mellan olika boendeformer skall vara en central fråga i översynen. Dessutom bör översynen enligt motionen omfatta alternativa beskattningsmodeller som den s.k. Kalifornienmodellen där inköpspriset utgör bas för beskattningen. Även en överföring av intäkterna från fastighetsskatten till kommunerna föreslås ingå i övervägandena. Det är enligt motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 7 nödvändigt med en förändrad syn på fastighetsbeskattningen. Utgångspunkten för beskattningen bör inte vara själva boendet, utan den miljöbelastning som bostäderna medför. Enligt förslaget bör fastighetsskatten därför på sikt avskaffas i sin nuvarande utformning. Det finns enligt motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 4 inte behov av en fastighetsskatteutredning med det begränsade uppdrag som regeringen förordar. Vad som erfordras är i stället omedelbara åtgärder. Som ett första steg bör därför fastighetsskatten sänkas till 1,5 %. Dessutom måste särskilda åtgärder vidtas för att sänka skatten för dem som är mest utsatta för kraftiga höjningar av taxeringsvärdena, bl.a. i boende i attraktiva kustområden. I motion 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 6 föreslås att fastighetsskatten bör trappas ned i takt med räntebidragen. Som ett första steg bör skattesatsen enligt förslaget sänkas till 1,5 %. Dessutom förordas att en del av tomtvärdet skall undantas från beskattning. Enligt motionen bör fastighetsskatten på sikt ersättas med en kommunal avgift. Skattesystemets inverkan på räntekostnaderna innebär enligt motion 1997/98:Bo24 (s) orättvisa villkor för boende i olika upplåtelseformer. Den översyn av fastighetsskatten som aviserats bör därför syfta till att göra skattesystemet neutralt. Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (yttr. 1997/98:SkU3y) över förslagen avseende fastighetsbeskattningen motionerna i berörda delar. Det sker bl.a. med hänvisning till den kommande fastighetsskatteutredningen. Med anledning av vad som i motionerna förordats beträffande fastighetsbeskattningen vill bostadsutskottet anföra följande. Redan i anslutning till budgetbehandlingen hösten 1996 uttalade bostadsutskottet i sitt yttrande till finansutskottet (yttr. 1996/97:BoU1y) att det inte minst från bostadspolitiska utgångspunkter framstod som naturligt att en översyn gjordes av reglerna för fastighetstaxeringen för att i olika avseenden kontrollera utfallet av 1996 års allmänna fastighetstaxering. Utskottet står fast vid denna uppfattning. Utan att i detalj gå in på vilka frågor som en översyn bör omfatta vill utskottet framhålla vikten av att lösningar söks på några av de problem som ur bostadspolitisk synvinkel följer av beskattningens nuvarande utformning. Det gäller effekterna av fastighetsbeskattningen på nyproduktionen dels genom den stegvisa infasningen i fastighetsskattesystemet, dels som en följd av beräkningen av skatteunderlaget. Ett ytterligare problem som enligt utskottets mening måste få en snar lösning är utformningen av beskattningen för boende i attraktiva områden, bl.a. vid våra kuster. Sedan den bostadspolitiska propositionen förelades riksdagen har en uppgörelse om fastighetsbeskattningen träffats mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet. Genom uppgörelsen löses några av de problem som utskottet ovan pekat på när det gäller fastighetsskatten. Uppgörelsen innebär dels att skattesatsen sänks från 1,7 till 1,5 % redan för inkomståret 1998, dels att en lättnad genomförs för fastboende i attraktiva kustområden genom att man under ett övergångsskede bortser från belägenhetsfaktorn i underlaget för fastighetsskatt. Sammantaget innebär de överenskomna åtgärderna sålunda att fastighetsskatten generellt kommer att sänkas för alla hus samtidigt som de bofasta i attraktiva områden får en ytterligare lättnad i beskattningen. De nu överenskomna skattesänkningarna bör enligt utskottets mening kunna bidra till att på sikt ge fastighetsbeskattningen en utformning som svarar också mot väsentliga bostadspolitiska krav. Samtidigt är det viktigt att den utredning av fastighetsbeskattningen som regeringen aviserat genomförs i enlighet med de riktlinjer som utskottet förespråkat ovan. En förutsättning för uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet är också att den övergångslösning för de fastboende i vissa attraktiva områden som överenskommits skall ersättas av en mer permanent lösning när fastighetsskatteutredningen är klar med sitt arbete. Utredningen har att behandla denna fråga med förtur. De åtgärder på fastighetsskatteområdet som nu överenskommits kommer att ligga till grund för den fortsatta beredning av frågan som pågår i finansutskottet. Detta förhållande tillsammans med den översyn av fastighetsbeskattningen som nu inletts motiverar enligt utskottets mening att ställning nu inte tas till de framlagda motionsförslagen. Det bör i anslutning härtill erinras om att samtliga de motionsförslag som nu är aktuella hos bostadsutskottet också har väckts med anledning av den ekonomiska vårpropositionen. Dessa motioner har hänvisats till finansutskottet. I avsikt att få en sammanhållen behandling av förslagen anser bostsdsutskottet att bedömningen av dem bör ske i finansutskottet. Förslagen i partimotionerna 1997/98:Bo14 (c) yrkandena 1 samt 3-5, 1997/98:Bo15 (m) yrkande 7 i motsvarande del och 1997/98:Bo20 (v) yrkandena 2, 11 och 12 samt motionerna 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 7, 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 4, 1997/98:Bo24 (s) och 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 6 avstyrks sålunda utan behandling i sak. Avslutningsvis tar utskottet i detta avsnitt upp frågan om omfattningen av skattebefrielsen vid självförvaltning. Som en framkomlig väg att minska hyran förordas i motion 1997/98:Bo21 (mp) att möjligheterna till självförvaltning för hyresgäster skall förbättras. Det föreslås i motionens yrkande 11 ske genom att det skattefria beloppet ökas till omkring ett halvt basbelopp. Förslaget avvisas i skatteutskottets yttrande (yttr. 1997/98:SkU3y) med hänvisning till att det inte finns skäl att nu ändra de aktuella reglerna. Enligt skatteutskottet gäller rent allmänt att kontantersättningar för arbetsinsatser skall beskattas i vanlig ordning. Inte heller bostadsutskottet är berett att ställa sig bakom förslaget i motion 1997/98:Bo21 (mp). Utskottet vill erinra om att reglerna om skattebefrielse vid självförvaltning bara funnits i knappt ett år. Det torde därför saknas tillräckliga erfarenheter för att avgöra om dagens nivå är sådan att självförvaltning kommer till stånd i den utsträckning som motiveras av hyresgästernas intresse och förmåga. Motionens yrkande 11 avstyrks.
Förbättrade levnadsvillkor i utsatta bostadsområden Under ovanstående rubrik i propositionen redovisar regeringen en bedömning som är formulerad enligt följande.
Levnadsvillkoren i särskilt storstädernas bostadsområden måste förbättras. Riktade insatser till bostadsområdena behöver samverka med mer generella åtgärder som motverkar segregation. Inför det fortsatta arbetet finns därför ett behov av bl.a. förbättrad samordning av åtgärder inom olika politikområden. Alla insatser i de utsatta bostadsområdena bör baseras på aktiv medverkan från dem som bor och verkar i området. Regeringen avser att senare under våren 1998 återkomma till riksdagen med förslag om hur möjligheterna till en socialt hållbar utveckling i storstäderna skall förbättras. Den av regeringen aviserade storstadspolitiska propositionen har den 19 maj överlämnats till riksdagen. Propositionen avses bli behandlad i riksdagen under hösten 1998. Regeringens redovisning i den bostadspolitiska propositionen av sin bedömning av hur levnadsvillkoren i utsatta bostadsområden skall kunna förbättras har föranlett förslag i ett antal motioner om tillkännagivanden från riksdagen i frågan. Innebörden i de förordade tillkännagivandena i respektive motion kan starkt sammanfattat beskrivas på följande sätt. - 1997/98:Bo12 (s): Hyresgästerna bör få ett större inflytande över sitt boende. Goda grunder bör skapas för ett småskaligt egenföretagande. Ett system med ekonomiska frizoner bör övervägas. Bostadsföretagen bör samarbeta med socialtjänsten, arbetsförmedlingen och företagarföreningen. En representant för hyresgästerna bör ingå i bostadsföretagens styrelse. - 1997/98:Bo14 (c) yrkande 14: En blandning av olika upplåtelseformer är eftersträvansvärd och en större andel av lägenheterna i de utsatta bostadsområdena bör omvandlas till bostadsrätter. - 1997/98:Bo17 (s): Åtgärder för utsatta bostadsområden bör inte begränsas till storstadsområden. - 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 8: Frizoner och stöd till lokala företags- satsningar bör övervägas. Hyresgästernas självförvaltning bör vidareutvecklas. Blandade upplåtelseformer bör eftersträvas. Ekonomiska satsningar bör genomföras för de mest utsatta bostadsområdena. - 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 12: Etablering av servicenäringar och andra arbetsplatser bör uppmuntras. En blandning av upplåtelseformer bör eftersträvas. Renoveringar av fastigheter och närmiljöer bör genomföras varsamt och i samförstånd med hyresgästerna. Bostadsutskottet kan konstatera att gemensamt för flertalet av de ovan i korthet återgivna motionerna med överväganden om olika åtgärder i utsatta bostadsområden är att i dem tas upp önskvärda satsningar, dock utan att förslagen närmare konkretiseras. På detta övergripande plan torde inte några större meningsskiljaktigheter föreligga. Utskottet kan således instämma i att det bl.a. är önskvärt med ett ökat arbetsplats- och serviceutbud i de aktuella områdena, t.ex. genom nya företagsetableringar. Som framhålls i flera motioner finns också anledning att utveckla formerna för boendeinflytande och hyresgästernas delaktighet i förvaltningen av bostäder. Insatserna från bostadsföretagen, kommunala och statliga förvaltningar och andra instanser bör i möjligaste mån samordnas. Renoveringar och ombyggnader bör genomföras på ett sådant sätt att stor hänsyn tas till de boendes önskemål osv. Som framgår av den beskrivning som finns i propositionen av bakgrunden till de redovisade övervägandena i frågan är även regeringen väl medveten om situationen i de utsatta bostadsområdena. De behov av insatser som regeringen aktualiserar sammanfaller till stor del med vad som tagits upp i motionerna. Regeringen pekar således på behovet av samordnade insatser i det lokala arbetet, bl.a. genom ett ökat engagemang från såväl fastighetsägare som hyresgäster. Vidare framhålls de insatser som gjorts för att stödja nyföretagandet i de aktuella områdena och i övrigt stimulera näringslivet. Även frågan om självförvaltning och boendeinflytande tas upp. Utskottets slutsats av de överväganden som redovisas i propositionen och i de aktuella motionerna är att nya övergripande uttalanden, t.ex. i form av ett tillkännagivande från riksdagen, knappast kan tillföra något nytt. En bred insikt finns redan om problemens omfattning i de utsatta bostadsområdena och om behovet av åtgärder som kan bryta en negativ utvecklingsspiral. Det frågan nu i stället gäller är vilka konkreta åtgärder som bör vidtas på kortare och längre sikt från statens, kommunernas och övriga berörda parters sida. Regeringen hänvisar i propositionen till kommande förslag och överväganden i en storstadspolitisk proposition. Som framgått ovan har denna proposition nu förelagts riksdagen. Regeringen föreslår i propositionen bl.a. att närmare 2 miljarder kronor under en treårsperiod avsätts för särskilt stöd till lokalt utvecklingsarbete i de utsatta bostadsområdena. En särskild storstadsdelegation kommer också att tillsättas med uppgift att samordna den nationella storstadspolitiken. En central uppgift i dettta sammanhang anges vara att främja en god utveckling i storstädernas utsatta bostadsområden. Utskottet anser mot denna bakgrund att den fortsatta diskussionen om nödvändiga åtgärder för att vända utvecklingen i de aktuella bostadsområdena bör föras med utgångspunkt i förslagen i den storstadspolitiska propositionen och i de motioner som kan komma att väckas med anledning av denna. Det finns i detta sammanhang även möjlighet för dem som står bakom de motioner som ovan behandlats att vidareutveckla och konkretisera sina förslag. Något behov av ett tillkännagivande utifrån den diskussion som förs i de nu aktuella motionerna torde således nu inte föreligga. Mot denna bakgrund avstyrks motionerna 1997/98:Bo12 (s), 1997/98:Bo14 (c) yrkande 14, 1997/98:Bo17 (s), 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 8 och 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 12. Ytterligare en motion med något annorlunda inriktning bör behandlas i detta avsnitt. I motion 1997/98:Bo16 (s) anförs att de medel som riksdagen avsatt för stöd till lokala investeringsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling bör användas för åtgärder i utsatta bostadsområden. Motionärerna föreslår att stöd skall kunna ges till åtgärder som innebär att delar av bostadsbeståndet rivs samt i förekommande fall återuppbyggs på andra ställen. Utskottet vill erinra om att ekologiskt motiverade insatser i utsatta bostadsområden skall prioriteras vid fördelningen av medel för stöd till lokala investeringsprogram enligt vad som framhölls vid beslutet om att införa denna stödform. Detta framgår även av gällande bidragsförordning (SFS 1998:23). Utskottet bör emellertid inte ta ställning till om den av motionärerna föreslagna medelsanvändningen i övrigt kan anses uppfylla de föreskrivna bidragsvillkoren. Bedömningen av vilka åtgärder som i de enskilda fallen bäst kan främja en utveckling mot ett ekologiskt hållbart samhälle har enligt riksdagens beslut överlåtits till regeringens avgörande i samband med medelsfördelningen. Motion 1997/98:Bo16 (s) avstyrks således.
Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden I propositionen redovisar regeringen sin bedömning av vissa frågor som avser hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden. Regeringen framhåller betydelsen av att såväl kommunerna genom sina egna bostadsföretag som övriga fastighetsägare medverkar till en väl fungerande lokal bostadsförsörjning. Enligt regeringens bedömning visar erfarenheterna att man genom frivilliga överenskommelser och avtal mellan kommunerna och de olika fastighetsägarna når goda resultat när det gäller att tillgodose utsatta gruppers bostadsbehov. Mot denna bakgrund anser regeringen att det inte finns behov av att nu ge kommunerna lagstödd rätt till anvisning av bostadslägenheter. Det framhålls emellertid i propositionen att situationen för utsatta gruppers bostadsförsörjning ingående bör följas och att det inte kan uteslutas att någon form av regelsystem måste aktualiseras om förhållandena på bostadsmarknaden motiverar detta. Mot den angivna bakgrunden redovisar regeringen sin avsikt att tillkalla en bostadssocial beredning med uppgift att följa utvecklingen på det bostadssociala området och föreslå åtgärder när det gäller särskilt utsatta gruppers ställning på bostadsmarknaden. Beredningen avses också få i uppgift att uppmärksamma de bostadssociala effekterna av konkurser och rekonstruktioner som berör bostadsrättshavare och dem som bor i egnahem. Frågor om särskilda insatser för hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden har aktualiserats i fyra motioner. Två av dessa motioner tar särskilt upp de ungas bostadssituation. Motionärerna beskriver de svårigheter som många ungdomar i dag har att hitta en bostad till rimlig kostnad. Bristen på lämpliga bostäder anses bl.a. leda till att många ungdomar tvingas bo kvar i föräldrahemmet. I motion 1997/98:Bo10 (s) föreslås mot denna bakgrund att den bostadssociala beredning som regeringen avser att tillkalla särskilt skall uppmärksamma ungdomarnas situation och även föreslå lämpliga åtgärder. Motionärerna hänvisar därvid till den bostadspolitiska utredningens förslag om att metoder för kartläggning av studenternas bostadssituation bör utvecklas och att reglerna för bostadsbidrag till ungdomar bör ses över. I motion 1997/98:Bo13 (s) förordas i motsvarande del att stödet till studentbostäder vidgas till att omfatta även ungdomsbostäder samt att ett särskilt stöd utformas så att ungdomar kan efterfråga tomma lägenheter. Centerpartiet framhåller i sin partimotion 1997/98:Bo14 (c) att man stöder regeringens avsikt att tillsätta en bostadssocial beredning. Enligt motionens yrkande 16 bör emellertid riksdagen i ett tillkännagivande understryka att beredningen särskilt måste beakta de ensamståendes situation och att en allt större del av nettoinkomsten går åt till utgifter för boendet. Även i motion 1997/98:Bo21 (mp) tillstyrks regeringens initiativ att tillsätta en beredning. Motionärerna anför dock att man inte är främmande för att återinföra en kommunal bostadsanvisningsrätt om en sådan behövs för att ge alla kommuninvånare rätt till en bra bostad. Yrkande 9 i motionen innebär att riksdagen i ett tillkännagivande särskilt bör framhålla hemlösas utsatta situation. Motionärerna anser också att ett särskilt statligt stöd bör övervägas för ombyggnader av bl.a. nedlagda sjukhus och institutioner till ett boende anpassat för denna grupp. Bostadsutskottet har vid upprepade tillfällen uttryckt sin oro över situationen för hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden. Det kan konstateras att vissa hushåll i dag har betydande svårigheter att komma in på den ordinarie bostadsmarknaden. Det gäller både ungdomshushåll som söker sin första bostad och hushåll som tidigare varit etablerade på bostadsmarknaden men av olika skäl nu saknar fast bostad. Även många hushåll som i dag har ett tillfredsställande boende känner osäkerhet inför möjligheterna att ekonomiskt klara boendeutgifterna. Inte minst svårigheterna på arbetsmarknaden har bidragit till den oroande utvecklingen. Denna situation kan givetvis inte i längden accepteras. Som framhålls i de bostadspolitiska mål som utskottet ovan i bred enighet ställt sig bakom skall bostadspolitiken skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader. Utskottet har under beredningen av detta ärende genomfört en intern utfrågning om situationen för resurssvaga hushåll på bostadsmarknaden. Under utfrågningen redovisades exempel på de ansträngningar som görs runt om i landet för att lösa problemen för dessa hushåll. Enligt utskottets mening är det nödvändigt att berörda parter engageras för att de diskuterade problemen skall kunna ges en godtagbar lösning. Den bostadssociala beredning som regeringen avser att tillsätta bör kunna fungera som ett forum för erfarenhetsutbyte om möjliga vägar att tillgodose de resurssvaga hushållens bostadsefterfrågan. Utskottet finner det därför angeläget att beredningen engagerar representanter för såväl kommuner, fastighetsägare som de boende. Enligt vad som anförs i propositionen är detta också regeringens avsikt. Utskottet har vidare erfarit att regeringens avsikt är att ge beredningen en parlamentarisk sammansättning. Det kommer således att finnas möjlighet att i detta sammanhang aktualisera och diskutera de överväganden som olika partier givit uttryck för i sina motioner. Sett mot denna bakgrund ser inte utskottet anledning att genom ett riksdagsuttalande snäva in beredningens arbete. Det kan även av andra skäl framstå som mindre lämpligt att i ett tillkännagivande framhålla den ena utsatta gruppen framför den andra. De grupper som särskilt uppmärksammats i de aktuella motionerna är alla exempel på hushåll som i olika avseenden kan ha en svår situation på bostadsmarknaden. Även andra grupper med betydande svårigheter skulle kunna avgränsas. Det får förutsättas att beredningen kommer att analysera dessa problem ingående och föreslå vilka åtgärder som behöver vidtas. Vad gäller förslagen om åtgärder för att underlätta för ungdomar att etablera sig på bostadsmarknaden vill utskottet framhålla att ett av motionsyrkandena - att investeringsstödet för studentbostäder bör utvidgas till att också omfatta ungdomsbostäder - sammanfaller med ett regeringsförslag som sedermera förelagts riksdagen i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1997/98:150). Bostadsutskottet har i ett yttrande till finansutskottet (yttr. 1997/98:BoU7y) tillstyrkt detta förslag. Med hänvisning till det anförda bedömer utskottet att förslagen i motionerna 1997/98:Bo10 (s), 1997/98:Bo13 (s) i motsvarande del, 1997/98:Bo14 (c) yrkande 16 samt 1997/98:Bo21(mp) yrkande 9 torde komma att övervägas i den bostadssociala beredningens arbete även utan ett riksdagens tillkännagivande i frågan.
Bostadsförmedling Det har enligt regeringen i olika sammanhang uppmärksammats att vissa privata bostadsförmedlare bedriver en oseriös verksamhet. Bostadsförmedlingsverksamheten anses emellanåt dra till sig mindre nogräknade personer. Det har enligt propositionen bl.a. förekommit att bostadssökande som betalat in förskott på förmedlingsavgiften inte får tillbaka sina pengar därför att förmedlingsföretaget försvunnit eller gått i konkurs. Regeringen ser allvarligt på problemet med oseriösa bostadsförmedlare. Det kan enligt regeringens bedömning därför finnas behov av att överväga någon form av samhällskontroll och regler av konsumentskyddskaraktär även för hyresförmedling. Som ett första steg avser regeringen därför att låta undersöka förutsättningarna för samhällskontroll av yrkesmässiga bostadsförmedlare. Problemet med oseriösa bostadsförmedlare tas också upp i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, liksom i motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 13. Enligt motionerna löses inte problemen med oseriösa bostadsförmedlare genom att en statlig kontroll införs. I stället föreslås att problemen löses i samarbete mellan bostadsförmedlare och fastighetsägare. Det kan t.ex. ske genom att ett av branschen utarbetat auktorisationsförfarande införs. Det är enligt motion 1997/98:Bo11 (s) rimligt att bostadsförmedling skall få bedrivas av såväl kommun som av annan huvudman. Det förutsätter dock enligt motionens yrkande 2 att någon form av auktorisation av bostadsförmedlare kommer till stånd, t.ex. liknande den för fastighetsmäklare. För att förmedlingen av bostäder skall ske rättvist förordas dessutom i motionens yrkande 1 att tydliga regler skall införas för förmedlingsverksamheten. Reglerna skall enligt förslaget avse såväl kommunala som andra bostadsförmedlingar. Antalet kommuner som i egen regi bedriver bostadsförmedling har minskat under 1990-talet. Samtidigt har nya samarbetsformer för bostadsförmedlingsverksamheten vuxit fram mellan kommunen och andra aktörer på bostadsmarknaden, som de kommunala bostadsföretagen och privata fastighetsägare. Vid sidan av dessa samarbetsformer med ett mer eller mindre stort kommunalt inflytande finns det också privata bostadsförmedlingar. Som redovisas i propositionen har det i olika sammanhang uppmärksammats att en del av dessa bedriver en oseriös verksamhet. Detta är naturligtvis inte acceptabelt. Det är enligt utskottets mening därför bra att regeringen nu som ett första steg avser att låta undersöka förutsättningarna för att införa en samhällskontroll av yrkesmässiga bostadsförmedlare. Enligt utskottets mening bör resultatet av den aviserade översynen avvaktas. Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del samt motionerna 1997/98:Bo11 (s) och 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 13 bör därför inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd.
Kommunernas roll i bostadspolitiken
Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen Den avreglering av den kommunala verksamheten inom bostadssektorn som vidtogs i början av 1990-talet har enligt regeringen inte förändrat kommunernas grundläggande ansvar på området. Det kommunala ansvaret baseras i allt väsentligt på kommunallagen samt socialtjänstlagen. Dessutom ger plan- och bygglagen kommunerna ett grundläggande ansvar för planeringen av markanvändningen som också är av betydelse i sammanhanget. När det gäller de bostadspolitiska styrmedlen innebär merparten av regel- ändringarna att styrmedlen blev frivilliga för kommunerna i stället för obligatoriska. Det innebär enligt regeringen att kommunerna liksom tidigare har möjlighet att bedriva bostadsförsörjningsplanering och att upprätta särskilda bostadsförsörjningprogram samt att engagera sig i förmedlingen av bostäder m.m. Regeringen gör bedömningen att de styrmedel som kommunerna i dag förfogar över är tillräckliga och att de inte nu bör ändras. Den lagstiftning som i dag grundar kommunernas bostadspolitiska ansvar, dvs. kommunallagen, socialtjänstlagen samt plan- och bygglagen, är enligt Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 inte tillräcklig. Genom att kommunernas uppgifter på området nu är frivilliga tar många kommuner inte det ansvar för bostadsförsörjningen som de borde ta. De kommunala bostadsförmedlingarna avvecklas i snabb takt samtidigt som allt färre kommuner planerar för sin bostadsförsörjning. Vad som erfordras är enligt motionens yrkande 13 därför att kommunernas ansvar tydliggörs genom att bostadförsörjningslagen liksom bostadsanvisningslagen återinförs. I motionens yrkande 15 förordas dessutom att det skall bli obligatoriskt för kommunerna att upprätta boendeplaneringsprogram. Förslaget i partimotionen (v) synes utgå från uppfattningen att kommunernas grundläggande ansvar på bostadsområdet skulle ha minskat eller ändrats i sådan omfattning att kommunerna i dag inte kan eller behöver ta något ansvar på området. Utskottet delar inte denna uppfattning. Även om den rättsliga regleringen av kommunernas bostadspolitiska ansvar i dag har en delvis annan utformning än tidigare innebär detta inte att ansvaret skulle ha förändrats på ett avgörande sätt. Kommunernas möjligheter att engagera sig på området följer av kommunallagens bestämmelser och skyldigheterna av bestämmelserna i socialtjänstlagen. När det gäller de bostadspolitiska styrmedlen innebär dagens regler, som framgår ovan, att styrmedlen är frivilliga i stället för som tidigare obligatoriska. Det är därför möjligt för kommunerna att även fortsättningsvis vidta olika bostadspolitiskt motiverade åtgärder som bostadsförsörjningsplanering och bostadsförmedling. Som bostadsutskottet vid flera tidigare tillfällen och senast i april 1998 (yttr. 1997/98:Bo6y) framhållit innefattar det också en möjlighet för kommunerna att upprätta boendeplaneringsprogram av den typ som efterfrågas i Vänsterpartiets partimotion. Det nu anförda innebär att utskottet delar uppfattningen att de styrmedel som kommunerna förfogar över får bedömas vara tillräckliga och att de därför inte nu bör ändras. Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkandena 13 och 15 avstyrks med hänvisning härtill.
De kommunala bostadsföretagen I propositionen gör regeringen beträffande de kommunala bostadsföretagen följande bedömning. Starka och välskötta bostadsföretag som kan tillhandahålla goda bostäder för alla slags hushåll och som står under demokratisk kontroll samt drivs utan vinstsyfte är en väsentlig förutsättning för att hela befolkningen skall få en reell valfrihet i boendet på ett sätt som främjar integrationen mellan olika grupper i samhället. Det kommunala engagemanget för bostadsförsörjningen bör utvecklas genom att kommunerna tar en alltmer aktiv roll i ledningen för sina företag. Kommunallagens regler om kommunala företag bör även i fortsättningen gälla fullt ut för de kommunala bostadsföretagen. Förslag om de kommunala bostadsföretagen tas upp i sex motionsyrkanden. I ett av dem - yrkande 7 i motsvarande del i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 - föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om att det kommunala ägandet skall avskaffas. Motivledes tas i motion 1997/98:Bo22 (fp) upp frågan om kommunala bolag. Motionärerna hävdar att sådana bolag inte uppfyller kriterierna på demokratisk styrning med full öppenhet och insyn för medborgarna. I de övriga fem motionsyrkandena som behandlas i detta avsnitt tas upp frågor om vissa regler som bör vägleda handlandet i de kommunala bostadsföretagen. Utskottet behandlar inledningsvis den bedömning som görs i propositionen och i den moderata partimotionen 1997/98:Bo15 om de kommunala bostadsföretagen. Utskottet har ovan sammanfattat regeringens bedömning. Vad gäller motivet för förslaget i m-motionen kan detta sammanfattas på följande sätt. Motionärerna menar att det inte är nödvändigt för en kommun att äga stora delar av fastighetsbeståndet på den lokala marknaden för att klara det bostadspolitiska målet. Enligt dem bör det kommunala ansvaret på den lokala bostadsmarknaden förverkligas genom det s.k. kommunala planmonopolet. Kommunen har dock ett oavvisligt ansvar för att praktiskt lösa bostadsproblem för resurssvaga hushåll på bostadsmarknaden och för människor som på grund av sin ålder är i behov av särskilda boendeformer. Kommunalt ägande av företag som konkurrerar med privata företag på en marknad leder ofelbart till problem. Utskottet vill anföra följande. Inledningsvis och utifrån motionärernas uppfattning sådan den beskrivs i motionen beträffande den bostadspolitiska målsättningen är det föga förvånande att de har en helt annan inställning till de kommunala bostadsföretagen än regeringen. Det är heller inte särskilt anmärkningsvärt att utskottets uppfattning är en annan än den som förs fram i m-motionen. Den syn som utskottet ovan redovisat som den som bör vägleda de bostadspolitiska strävandena skiljer sig väsentligt från motionärernas. Inte heller är det särskilt förvånande att de allmännyttiga bostadsföretagen inte anses ha något verkligt berättigande i den moderata bostadspolitiken. Utskottet vidhåller dock sin tidigare uppfattning om de allmännyttiga bostadsföretagen. Denna innebär att dessa företag har en viktig roll när det gäller att förverkliga en social och rättvis bostadspolitik. Med hänvisning till vad nu anförts och mot bakgrund av den bostadspolitiska målsättningen utskottet ovan uttalat sig för har utskottet ingen invändning mot den bedömning som görs i propositionen om de allmännyttiga bostadsföretagen. Denna bedömning är oförenlig med den som görs i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15. Yrkande 7 i motsvarande del avstyrks. I fem motionsyrkanden förs fram förslag om utformningen av det regelverk de allmännyttiga bostadsföretagen har att verka inom. Sådana förslag förs fram i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15, i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 samt i motionerna 1997/98:Bo13 (s) och 1997/98:Bo25 (s). I partimotion 1997/98:Bo20 (v) yrkande 14 föreslås ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om definition av begreppet allmännyttigt bostadsföretag. En definition av begreppet bör enligt motionärerna tas in i hyreslagen. Bl.a. denna fråga tas upp också i motion 1997/98:Bo25 (s). I yrkande 16 i Vänsterpartiets partimotion föreslås ett tillkännagivande om en utredning om reglerna för vinstutdelning från de allmännyttiga bostadsföretagen i avsikt att göra dem mera restriktiva än i dag. I Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om att de kommunala bostadsbolagens hyresledande roll skall slopas. I motion 1997/98:Bo13 (s) i motsvarande del föreslås bl.a. att Fastighetsskattekommittén bör behandla frågan om fondering för framtida underhåll för boende i bl.a. de allmännyttiga bostadsföretagen. Innan utskottet bemöter förslagen i motionerna finns anledning att erinra om att frågan om förutsättningar och villkor för de allmännyttiga bostadsföretagen setts över av en särskild utredare. Denna redovisade i juni 1997 sina förslag (SOU 1997:81) i betänkandet Allmännyttiga bostadsföretag. I betänkandet lämnas förslag bl.a. om allmännyttigförklaringens innebörd och dess betydelse inom hyreslagstiftning. I utredningen föreslås också att den reglering som finns i kommunallagen och som stadgar att kommunal näringsverksamhet skall drivas utan vinstsyfte också skall gälla allmännyttiga bostadsföretag. Av propositionen (s. 67) framgår att allmännyttigbegreppet inom hyreslagstiftningen kommer att beredas ytterligare innan förslag föreläggs riksdagen. Vad gäller villkoret att allmännyttiga bostadsföretag skall drivas utan enskilt vinstsyfte hänvisas i propositionen till och betonas vikten av att kommunallagens regler iakttas. Vad nu redovisats innebär enligt utskottets mening att de frågor som tas upp i yrkande 14 i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 samt i motion 1997/98:Bo25 (s) kommer att övervägas utan någon riksdagens begäran därom. Samma är förhållandet med förslaget i motion 1997/98:Bo13 (s) i motsvarande del om fonderingsmöjligheter i allmännyttiga bostadsföretag. Skatteutskottet som yttrat sig över detta motionsförslag anför att Fastighetsskattekommitténs direktiv inte hindrar att utredningen bedömer även denna fråga. Med hänvisning till pågående överväganden avstyrker utskottet de nu behandlade v- och s- motionerna om vissa frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen. Vad gäller yrkande 16 i partimotionen (v) om reglerna för vinstutdelning från de allmännyttiga bostadsföretagen hänvisar utskottet till vad i propositionen anförts om regleringen av denna fråga i kommunallagen. Med anledning av förslaget i den moderata partimotionen 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del om att de allmännyttiga bostadsföretagens hyresledande roll skall slopas vill utskottet erinra om att denna fråga behandlats av utskottet vid åtskilliga tillfällen. Utskottet har alltid ställt sig avvisande till liknande förslag. Utskottet som inte finner anledning att ändra uppfattning avstyrker med det anförda förslaget i m-motionen. Under rubriken Konsolidering och försäljning erinras i propositionen (s. 66-67) om de tillfälliga regler som numera gäller om överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder. Reglerna gäller längst till utgången av år 1999. Utskottet och riksdagen behandlade dessa såväl hösten 1996 som hösten 1997 (bet. 1996/97:BoU7 och bet. 1997/98:BoU1 s. 36-40). I betänkande 1997/98:BoU1 redovisades reglerna på följande sätt. - Till skillnad från tidigare kan ägandet i ett allmännyttigt företag breddas utan att företagets ställning som allmännyttigt går förlorad. Det gäller så länge som kommunen alltjämt har det bestämmande inflytandet över företaget. - Upphör kommunens bestämmande inflytande över företaget skall allmännyttigförklaringen återkallas och räntestöd inte längre lämnas för företagets bostäder. - Om företaget säljer eller på annat sätt avhänder sig mer än 25 % av det bestånd bostäder som företaget ägde den 11 oktober 1996 lämnas inte längre räntestöd för vare sig de bostäder som överlåtits eller dem som finns kvar i företaget. Regeringen kan dock under vissa förutsättningar medge att räntestöd ändå lämnas. Har företaget förlorat rätten till räntestöd för sina kvarvarande bostäder skall förklaringen som allmännyttigt bostadsföretag återkallas. Frågan om hur de nu redovisade reglerna skall utformas så att de kommunala bostadsföretagen ges förutsättningar att fortsatt konsolidera sig kommer enligt propositionen att beredas ytterligare i Regeringskansliet. I avvaktan härpå bör enligt regeringen de tillfälliga reglerna behållas. I fyra motioner tas upp frågan om de tillfälliga reglerna. Förslagen i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 4 samt i motionerna 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 10, 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 3 och 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 7 går ut på att de tillfälliga reglerna skall avskaffas. Enligt utskottets uppfattning bör den pågående beredningsprocessen slutföras och resultatet därav redovisas för riksdagen. I avvaktan på att så sker bör nu gällande regler behållas. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till de nu behandlade förslagen i Moderata samlingspartiets partimotion samt i fp-, mp- och kd-motionerna om avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering av allmännyttiga bostadsföretag. I Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkande 17 förordas ett riksdagens tillkännagivande om att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med förslag som bibehåller och stärker de kommunala bostadsbolagens ställning. Detta motionsförslag går stick i stäv mot de ovan behandlade. Utskottet delar, som framgått ovan, motionärernas uppfattning om att de allmännyttiga bostadsföretagen även framöver bör ha en viktig roll i den sociala bostadspolitiken. Det finns emellertid inte tillräckliga skäl att nu rikta en begäran till regeringen om ett skyndsamt förslag i frågan. Som också framgått ovan gäller de tillfälliga reglerna längst till utgången av år 1999. Detta innebär att riksdagen senast nästa år kommer att ha anledning att överväga huruvida ytterligare åtgärder behövs för att stärka de allmännyttiga bostadsföretagen. Detta regeringsförslag bör avvaktas. Med hänvisning till det nu anförda föreslås att partimotion 1997/98:Bo 20 (v) yrkande 17 avslås av riksdagen.
Stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet Förslaget i propositionen innebär sammanfattningsvis följande. En särskild delegation inrättas för att från den 1 juli 1998 tillfälligtvis hantera frågor om stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. I delegationens uppgifter ingår att bereda ärenden om stöd, överlägga med enskilda kommuner om lämpliga åtgärder och krav samt samordna olika insatser för att bistå med stöd. Det föreslås ankomma på delegationen att från fall till fall bedöma vilka åtgärder som är mest lämpade med hänsyn till kommunens förutsättningar. Om statligt stöd blir aktuellt skall det lämnas på sådana villkor att statens kostnader minimeras. Statens bostadskreditnämnd föreslås ges rätt att utfärda kreditgarantier för lån som en kommun tar upp för att kunna fullgöra sina åtaganden för boendet. Regeringen föreslås ges möjlighet att låta Venantius AB lämna lån till kommuner på samma sätt som andra kreditföretag. Regeringen ges vidare möjlighet att bilda ett bolag med uppgift att äga och förvalta bostadsföretag och fastigheter som övertas från kommuner. En kommun med svag ekonomi föreslås vidare under vissa förutsättningar kunna erbjudas att få sina borgensåtaganden till förmån för bostadsrättsföreningar avlösta. Erbjudandet kan innebära att staten lämnar en kreditgaranti upp till samma belopp, dock högst upp till 99 % av det pantvärde som fastställts i bostadslåneärendet. En förutsättning för att kreditgaranti skall kunna lämnas är att det motsvarande inteckningsutrymmet inte har använts som pant för annan skuld. Kommunen skall betala en engångsavgift för utbytet. Statens bostadskreditnämnd ges rätt att utfärda även sådana kreditgarantier. Kostnaderna för den föreslagna delegationen samt de övriga kostnader som staten åsamkas för de föreslagna stödinsatserna skall belasta anslaget för bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Riksdagen föreslås godkänna vad i propositionen föreslagits om stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. I två motioner yrkas att riksdagen avslår det nu refererade regeringsförslaget. Sådana förslag förs fram i motionerna 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 1 och 1997/98:Bo23 (m) yrkande 1. I fp-motionen anförs att det inte är statens uppgift att hålla misslyckade kommunala bolag under armarna. I m- motionen sägs att ett genomförande av regeringsförslaget sannolikt skulle innebära att krisperioden för de kommunala bostadsbolagen förlängs. I propositionen anförs att en kommun själv bär det yttersta ansvaret för sina åtaganden för boendet. Om en kommun hamnar i en särskilt svår ekonomisk situation och därmed inte kan fullgöra sina ekonomiska åtaganden som följer av tidigare fattade beslut bör staten, enligt propositionen, kunna bistå kommunen med ett tillfälligt stöd. Utskottet har vid olika tillfällen tidigare och även ovan i detta betänkande givit uttryck för en uppfattning som innebär att kommunerna och de kommunala bostadsföretagen har en viktig roll i bostadspolitiken. Här skall dessa motiv inte nu återigen utvecklas. Utskottet anser, med hänvisning till sin uppfattning om dessa företag, att olika åtgärder kan behöva vidtas till stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. I fortsättningen av detta avsnitt kommer utskottet att närmare diskutera utformningen av detta stöd. Vad nu anförts innebär att utskottet föreslår riksdagen att godkänna vad i propositionen i motsvarande del föreslagits. Denna uppfattning är inte förenlig med den som förs fram i motionerna 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 1 och 1997/98:Bo23 (m) yrkande 1 om avslag på propositionen i denna del. I propositionen anförs att det stöd som nu diskuteras bör kunna lämnas i form av kreditgarantier, lån och i särskilda fall bidrag. Stödet bör förenas med villkor om insatser från kommunens sida. Avser åtagandena ett bostadsföretag som kommunen har bestämmande inflytande över kan villkoren, enligt propositionen, ytterst innebära att kommunen under vissa förutsättningar helt eller delvis frånträder företaget eller dess bostäder. Vidare anförs i propositionen att det är kommunernas förmåga att klara av bostadsföretagens svårigheter - och inte svårigheterna i sig - som skall bestämma inriktningen och omfattningen av statens insatser. Frågor om stöd skall således prövas i första hand mot kommunens egna ekonomiska förutsättningar. Endast kommuner med en särskilt svår ekonomisk situation kommer därför i fråga för stöd. En ytterligare förutsättning är att de förhållanden som ligger bakom kommunens svaga ekonomi inte är sådana att de på kort sikt kan påverkas av kommunen själv och att kommunen vidtagit nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med sin ekonomiska situation. I propositionen redovisas (s. 72-77) olika lösningar beroende på de olika stödbehov en kommun kan ha. Vidare redovisas den hanteringsordning regeringen förordar och som framgått ovan bl.a. innebär att en särskild delegation inrättas för att bereda och, i den utsträckning regeringen medger, besluta i ärenden om stöd. Också frågan om avlösen av kommunala borgensåtaganden till förmån för bostadsrättsföreningar behandlas i propositionen. För uppgifter om förslagens närmare innebörd hänvisas till propositionen i nu angiven del. I tre motioner, nämligen i partimotionen 1997/98:Bo15 (m) yrkande 3 samt i motionerna 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 2 och 1997/98:Bo23 (m) yrkande 2, tas upp frågor om den närmare hanteringen av stödet och om vissa förutsättningar som skall ställas som krav för att stöd skall beviljas. I partimotionen anförs att kommunen först måste göra allt som står i dess makt för att komma till rätta med de kommunala finanserna. Detta kan inbegripa försäljning t.ex. av mark- och energibolag. Att det kommunala bostadsbolaget avyttras skall, enligt motionärerna, vara en förutsättning för det statliga stöd som nu diskuteras. Även i motionerna 1997/98:Bo22 (fp) och 1997/98:Bo23 (m) förs fram förslag med liknande innebörd. I fp-motionen föreslås att staten reserverar 500 miljoner kronor till en s.k. kommunakut från vilken stöd skall kunna lämnas till kommuner där vården och skolan hotas och där alla andra handlingsalternativ är uttömda. Som framgår av det ovan anförda har regeringen och motionärerna i grunden samma uppfattning om när stöd till en kommun skall kunna komma i fråga. Motionärerna delar regeringens mening om att stöd i vissa fall skall komma i fråga endast för kommuner med en särskilt svår ekonomisk situation på grund av övermäktiga åtaganden för boendet. Enligt utskottet måste olika lösningar kunna prövas för att i det enskilda fallet komma till rätta med de problem som vissa kommuner hamnat i. Det kan inte anses lämpligt att, så som föreslås i de nu behandlade motionerna, ställa krav på att olika förutsättningar ovillkorligen skall vara uppfyllda för att stöd skall kunna medges. En sådan ordning skulle inte sällan innebära att staten skulle avhända sig flera möjliga handlingsalternativ. Ett sådant förhållningssätt kan inte anses tjäna syftet med stödhanteringen. Det ligger alltså i sakens natur att olika lösningar, inom ramen för den ordning som presenteras i propositionen, måste kunna prövas utan föregående bindningar av den karaktär som förordas i motionerna. Med det anförda avstyrker utskottet Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 3 samt motionerna 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 2 och 1997/98:Bo23 (m) yrkande 2 om förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. Propositionen tillstyrks i motsvarande del. I två motioner föreslås att stöd skall kunna utgå inte bara till kommuner utan också till kommunala bostadsföretag med ekonomiska problem. Förslag med denna innebörd förs fram i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkande 18 och i motion 1997/98:Bo18 (s). Utskottet delar inte motionärernas uppfattning om att stödgivningen direkt skall inriktas på de kommunala bostadsföretagen. Genom den ordning regeringen förordar kan stödåtgärderna bedömas i ett större kommunalpolitiskt perspektiv, vilket måste vara att föredra för att lösa de problem stödgivningen avses inriktas på. Motionärernas förslag om stöd till allmännyttiga bostadsföretag avstyrks med hänvisning till det nu anförda. I yrkandena 11-13 i Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14 tas upp stödgivningen ur olika aspekter. Tillkännagivanden till riksdagen föreslås om att det ekonomiska ansvaret för stödgivningen skall fördelas på stat, banker och kommuner, yrkande 11, att spekulation med räntebidrag, oaktsamhet och andra kommunala försumligheter i princip skall innebära att stöd inte medges, yrkande 12, samt att en plan måste fastställas för hur och när den föreslagna delegationen skall avvecklas, yrkande 13. Utskottet vill med anledning av motionsförslagen anföra följande. En utgångspunkt för den statliga stödgivningen är att statens kostnader för stödet minimeras samt att alla normalt verksamma kreditinstitut skall kunna uppträda som långivare. För att detta skall bli möjligt torde vanligen krävas att statliga kreditgarantier kan lämnas. Vad gäller motionsförslaget om att stöd skall vägras bl.a. om ?spekulation med räntebidrag? gjorts utgår utskottet självfallet från att sådana bidrag erhållits i enlighet med de regler som gäller i sammanhanget och som godkänts av riksdagen. Vad slutligen gäller motionsförslaget om en avvecklingsplan för den i propositionen föreslagna delegationen vill utskottet erinra om att i propositionen anförs att avsikten är att den av regeringen föreslagna hanteringsordningen skall avvecklas inom loppet av några år. Den redovisning som nu lämnats innebär enligt utskottets mening att förslagen i motionen antingen kommer att tillgodoses utan någon riksdagens begäran därom eller att de inte bör vinna riksdagens bifall. Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14 yrkandena 11-13 om stödgivningens inriktning m.m. avstyrks med hänvisning till vad nu anförts. Som framgår av det ovan anförda har utskottet accepterat att en särskild delegation inrättas för att hantera stödgivningen. Utskottet har heller ingen erinran mot vad i propositionen i övrigt föreslagits i vad avser stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. Detta innebär bl.a. att utskottet tillstyrker att ett särskilt bolag bildas som i vissa fall och inom ramen för det stödsystem som nu diskuteras ges i uppgift att äga och förvalta sådana enskilda fastigheter och bostadsföretag för vilka staten tar på sig ett ansvar.
Skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus För närvarande medges skattereduktion för utgifter för reparation samt om- och tillbyggnad av bostadshus. Reduktion medgavs ursprungligen för utgifter under tiden den 15 april 1996-den 31 december 1997. Perioden har sedermera förlängts till att också omfatta år 1998. Reglerna för skattereduktion gäller för småhus, hyreshus liksom för utgifter som avser bostadsrättslägenhet. Reduktion medges med 30 % av arbetskostnaden. Den maximala skattereduktionen uppgår till 10 500 kr för småhus, 20 000 kr eller tre gånger fastighetsskatten för hela kalenderåret 1996 för hyreshus och 5 000 kr för bostadsrättslägenhet. Till grund för införandet liksom för förlängningen av skattereduktionen ligger en strävan att motverka en avmattning i byggnadsverksamheten. Enligt regeringen förväntas byggverksamheten öka kraftigt under år 1999. I avvaktan på detta och för att begränsa byggarbetslösheten under vintern 1998/99 är det enligt regeringen motiverat med en viss förlängning av stimulansperioden. Samtidigt anges det vara angeläget att stimulansen inte ligger kvar när byggverksamheten kommer i gång under år 1999. Mot bakgrund härav föreslås att perioden skall förlängas t.o.m. mars månad 1999. För att stärka stimulanseffekten under kvarvarande period, dvs. under tiden den 19 mars 1998- den 31 mars 1999, föreslås att underlaget för beräkningen av skattereduktionen skall höjas. Procentandelen föreslås däremot oförändrad. Regeringsförslaget innebär att den maximala reduktionen höjs till 14 000 kr för småhus, till 27 000 kr eller högst fyra gånger fastighetsskatten för år 1996 för hyreshus och till 7 000 kr för bostadsrätter. Kostnaden för förslaget beräknas till 920 miljoner kronor, varav 350 miljoner kronor för år 1999 och resterande 570 miljoner kronor för år 2000. Regeringens förslag avvisas i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del. Enligt motionen bör i stället ett bredare system med en permanent skattereduktion införas för alla hushålls- tjänster med 50 % av arbetskostnaderna upp till 50 000 kr per hushåll och år. Det innebär att den maximala skattereduktionen blir 25 000 kr per hushåll och år. I motion 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 8 yrkas avslag på regeringsförslaget i den del som avser bostadsrätter och småhus. Även i denna motion, yrkande 9, liksom i motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 7 förs fram förslag om en skattereduktion för hushållstjänster motsvarande vad som föreslås i Moderata samlingspartiets partimotion. Systemet med skattereduktion bör enligt motion 1997/98:Bo21 (mp) avvecklas bl.a. därför att det inte är miljövillkorat. Regeringens förslag om att förlänga tidsperioden för reduktionen bör enligt motionens yrkande 12 därför avvisas. Enligt motionen bör i stället ett stöd till riktade miljöinvesteringar införas - yrkande 13. Detta stöd föreslås bl.a. avse allergisaneringsåtgärder inom en årlig ram om 300 miljoner kronor för vart och ett av åren 1998-2000. Förslaget om att förlänga tidsperioden för skattereduktionen bejakas i Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14. Enligt motionens yrkande 6 bör dessutom möjligheterna att införa ett permanent skatteavdrag för reparation och ombyggnad kopplat till en schablonintäkt utredas. Inte heller motionärerna i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkande 19 motsätter sig regeringsförslaget. Däremot anges det vara mindre bra att det saknas styrmedel för att ge de arbeten som utförs med stöd av skattereduktionen en ekologiskt hållbar inriktning. I motionen sätts dessutom regeringens bedömning att ROT-avdraget inte behövs längre än till början av år 1999 i fråga. Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande samtliga motionsförslag avseende skattereduktionen. De i propositionen föreslagna förstärkningarna av ROT- avdraget tillstyrks. Med hänvisning till sitt ställningstagande till motsvarande motionsförslag i samband med behandlingen av budgeten för år 1998 uttalar skatteutskottet att det inte finns utrymme för skattelättnader av den art och omfattning som förutsätts i motionerna. Skatteutskottet anför vidare att samtliga de frågor som tagits upp i de olika motionerna rörande utvecklingen av tjänstesektorn omfattas av de överväganden som pågår inom regeringen. Bostadsutskottet vill erinra om att möjligheten till skattereduktion för vissa byggnadsarbeten, de s.k. ROT-avdragen, hittills har använts i betydande utsträckning. Det innebär att de också i hög grad torde ha fått sin avsedda effekt på sysselsättningen. Som framgår ovan grundas förslaget om att förlänga och förbättra ROT-avdragen på en strävan att begränsa byggarbetslösheten under vintern 1998/99 - detta i avvaktan på att byggverksamheten kommer i gång under år 1999. Mot bakgrund av de hittillsvarande erfarenheterna av ROT-avdragen bör enligt utskottets mening stimulanstiden förlängas och underlaget för avdraget förlängas i enlighet med förslaget i propositionen. Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:723) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus tillstyrks med vissa redaktionella ändringar. Motstående motionsyrkanden avstyrks. Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom förslagen om att införa någon form av permanent avdragsmöjlighet för byggnadsarbeten eller andra hushållstjänster. Denna fråga får bedömas i ett större skattesammanhang. Motionerna avstyrks också i denna del. Utskottet avstyrker med det nu anförda partimotionerna 1997/98:Bo14 (c) yrkande 6, 1997/98:Bo15 (m) yrkande 7 i motsvarande del och 1997/98:Bo20 (v) yrkande 19 samt motionerna 1997/98:Bo21 (mp) yrkandena 12 och 13, 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 7 och 1997/98:Bo26 (kd) yrkandena 8 och 9.
Bidrag till äldrebostäder De kommunala bygginvesteringarna har fallit kraftigt mellan åren 1994 och 1997. Som en följd av detta finns det enligt regeringen i dag ett betydande investeringsbehov för bl.a. utbyggnad och anpassning av bostäder och lokaler för äldre de närmaste åren. Även om den kommunala ekonomin nu förbättras finns det fortfarande ett antal kommuner som fortsatt måste anpassa sin kostnadsnivå. Mot bakgrund härav kan det enligt propositionen inte uteslutas att nödvändiga upprustningar skjuts på framtiden. Regeringen gör därför bedömningen att ett tillfälligt och särskilt stöd kan vara nödvändigt för att tillförsäkra bostäder och lokaler av god kvalitet för äldre. Samtidigt aviserar regeringen sin avsikt att återkomma med en närmare beskrivning och utformning av ett sådant stöd i sin proposition om äldrepolitiken. Det av regeringen förordade stödet till äldrebostäder m.m. avvisas utan närmare motivering i Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14 yrkande 15. Det kan enligt motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 15 vara riktigt att i dagens situation införa ett särskilt stöd till kommunerna för att tillförsäkra de äldre bostäder och lokaler av god kvalitet. En förutsättning för stöd skall dock bl.a. vara att ekologiskt och hälsomässigt anpassade material och metoder används. Det anges dessutom vara särskilt viktigt att de äldrebostäder som kommer till byggs i centrala lägen med närhet till service, handel och kultur. Som ett alternativ till regeringens förslag förordas i motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 9 att ett särskilt stimulansbidrag skall införas till kommunerna för att bygga bort alla flerbäddsrum på sjukhemmen - detta så att alla de som vill skall få ?eget rum?. Totalt beräknas mer än 13 000 äldre dela rum med en icke-anhörig. Kostnaden för att ge dessa ett eget rum beräknas enligt motionen uppgå till 1,5 miljarder kronor. Andelen äldre i den svenska befolkningen har ökat under en rad av år och andelen förutses dessutom fortsätta att stiga även i framtiden. Det innebär att också resursbehovet inom äldrevården kan förväntas öka framöver. Som en följd av detta kommer det att bli nödvändigt att bygga ut och upprusta bostäder och lokaler särskilt avsedda för äldre. Som redovisas i propositionen är den ekonomiska situationen i många kommuner i dag sådan att det inte kan uteslutas att erforderliga upprustningar inte kommer till stånd utan att de skjuts på framtiden. Sedan riksdagen förelades förslaget i den bostadspolitiska propositionen har också regeringen i propositionen om en nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) preciserat stödets utformning m.m. Av denna proposition framgår bl.a. att stödet skall kunna användas för utbyggnad och anpassning av särskilda boendeformer för äldre i syfte att bereda plats för fler boende samt för att öka standarden i redan befintliga bostäder. Utskottet delar mot bakgrund av det nu anförda regeringens bedömning att ett tillfälligt och särskilt stöd bör inrättas för utbyggnad och anpassning av bostäder och lokaler för äldre. Även enligt utskottets mening bör sålunda ett bidrag till äldrebostäder införas. Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14 yrkande 15 samt motionerna 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 15 och 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 9 avstyrks.
Vissa övriga frågor
Förslag om stöd till vissa miljöåtgärder m.m. I två motionsyrkanden förs fram förslag om stöd till vissa miljöåtgärder. Förslagen gäller dels en helt ny stödform, dels förbättringar av redan utgående stöd. Det finns enligt motion 1997/98:Bo21 (mp) i dag en växande grupp el- överkänsliga som har så svåra problem att de inte kan leva i en normal miljö. Denna grupp - s.k. elflyktingar - får så starka allergiska symtom i närheten av el- och magnetfält att de ofta tvingas på flykt och måste övernatta i bilar, husvagnar eller tält. För att ge också dessa svårt elöverkänsliga en möjlighet att leva i en miljö fri från elektromagnetiska fält föreslås i motionens yrkande 16 att statligt stöd skall utgå för att bygga rehabiliteringshem fria från elektricitet och långt borta från elledningsgator och andra elektromagnetiska källor. Bostadsutskottet har vid en rad tillfällen (senast i bet. 1997/98:BoU4) uttalat sin oro över problemen med elöverkänslighet. Utskottet har i dessa sammanhang också poängterat nödvändigheten av forskningsinsatser på området liksom vikten av att resultaten av dessa tas till vara så att de så snart som möjligt kommer till praktisk användning. Samtidigt har utskottet tvingats konstatera att orsakssambanden vid elöverkänslighet ännu inte är klarlagda. Även om det i och för sig kan finnas skäl att vidta åtgärder av den typ som förordas i motion 1997/98:Bo21 (mp) är utskottet inte nu berett att ställa sig bakom förslaget. Det får enligt utskottets mening förutsättas att frågor som avser anpassningen m.m. av bostäder för elöverkänsliga kommer att uppmärksammas i det fortsatta arbetet på området. Motionens yrkande 16 avstyrks. Trots låga saneringskostnader, som dessutom delvis täcks av bidrag, sker radonsanering enligt motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 10 inte i tillräcklig omfattning. Som ett led i strävandena att få till stånd en ökad radonsanering föreslås därför att bidraget till radonsanering skall höjas till maximalt 25 000 kr. Även i fråga om radonsanering har bostadsutskottet vid flera tillfällen framhållit vikten av att sådan sanering kommer till stånd i de bostäder som berörs. Utskottets ställningstagande i denna del står fast. Det får förutsättas att kommunerna liksom berörda statliga myndigheter fortsätter sin verksamhet på området för att informera om riskerna med radon och om de möjligheter som redan nu finns att få bidrag. Samtidigt visar de senaste årens insatser att bidraget för radonsanering inte ensamt kan stimulera till att nödvändiga åtgärder vidtas. Fortsatta informationsinsatser är därför av största betydelse. Motionens yrkande 10 avstyrks. Enligt vad utskottet erfarit kommer frågan om radonsanering att tas upp i den byggpolitiska propositionen som avses avlämnas till riksdagen hösten 1998.
Förslag om byggnaders tekniska egenskaper I detta avsnitt behandlar utskottet avslutningsvis tre motionsförslag som tar upp frågor om vilka krav på byggnaders tekniska egenskaper som bör hävdas genom lagstiftning eller på annat sätt. Vänsterpartiet hänvisar i sin partimotion 1997/98:Bo20 till de förslag som man vid ett flertal tillfällen tidigare lagt fram om förändringar i byggnadslagstiftningen i syfte att stärka kravet på ekologisk utformning av byggnader. I motionens yrkande 7 upprepas nu ett sådant förslag med innebörden att Boverket bör ges i uppdrag att utreda och komma med förslag till hur begreppet ekologiskt hållbart byggande lämpligen bör införas i lagstiftning och tillämpningsföreskrifter. Som motionärerna själva anför har bostadsutskottet vid flera tillfällen behandlat förslag med likartad innebörd. Utskottet kan hänvisa till sin senaste behandling tidigare i vår i betänkande 1997/98:BoU4 (s. 16) av motsvarande yrkande om ekologiska begrepp i byggnadslagstiftningen. Som framgått ovan kommer en proposition om vissa byggfrågor att presenteras hösten 1998. I denna proposition kommer regeringen att redovisa överväganden med anledning av ett omfattande utredningsarbete som bl.a. Boverket genomfört i frågor om ett miljöriktigt byggande. Detta utredningsarbete har tillkommit bl.a. på bostadsutskottets initiativ. Det finns således skäl att avvakta med ställningstaganden om vilka eventuella ytterligare utredningsinsatser på området som kan behövas tills den aktuella propositionen presenterats. Motion 1997/98:Bo20 (v) yrkande 7 avstyrks således. I motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 11 föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande framhåller vikten av att öka den generella tillgängligheten till byggnader. Motionärerna anser att till plan- och bygglagen bör fogas föreskrifter som anger hur en förbättrad tillgänglighet kan uppnås. Även yrkanden som motsvarar det nu aktuella motionsförslaget om tillgängligheten för funktionshindrade har utskottet behandlat tidigare under innevarande år. Utskottet hänvisar främst till behandlingen i betänkande 1997/98:BoU4 (s. 11). I detta betänkande samt i betänkande 1997/98:BoU5 (s. 14) finns också en redovisning av olika genomförda eller planerade insatser i syfte att ge frågan ökad uppmärksamhet. En insats som för närvarande är aktuell är ett planerat regeringsuppdrag till Boverket att samordna arbetet med att utforma ett generellt program för ökad tillgänglighet. Det kan enligt vad utskottet erfarit också förväntas att regeringen i den ovan omnämnda propositionen om vissa byggfrågor kommer att ta upp frågor om tillgängligheten i bebyggelsen. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 11. Slutligen i detta betänkande behandlar utskottet motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 4. Innebörden i yrkandet är att en produktansvarslag för bostads- och lokalhyresmarknaden bör utarbetas. Motionärerna menar att en sådan lag bör lägga ett helhetsansvar på hyresvärden respektive bostadsrättsföreningen för de boendes hälsa i den mån ohälsa uppkommer genom brister i boendemiljön. Detta ansvar föreslås omfatta såväl utrednings- och rehabiliteringsansvar som skyldighet att erbjuda ersättningslägenhet till dem som drabbats av brister i boendemiljön. Ansvarsfördelningen för brister i bostäder som uppkommit genom byggfel, bristande underhåll eller på annat sätt är en mycket komplicerad fråga. Bostadsutskottet har ägnat denna fråga stor uppmärksamhet under det senaste decenniet. Här kan exempelvis erinras om de krav på byggfelsförsäkring och obligatorisk ventilationskontroll som införts under denna period. Det finns starka skäl att även fortsättningsvis ägna frågan stor uppmärksamhet samt att överväga utformningen av nuvarande lagstiftning. Utskottet är emellertid inte berett att i detta sammanhang utifrån de kortfattade överväganden som motionärerna redovisar inleda en sådan prövning. Det bör dock erinras om att Byggkvalitetsutredningen hösten 1997 presenterade sitt slutbetänkande (SOU 1997:177) med ett flertal förslag till lagändringar och andra åtgärder på det aktuella området. Regeringens ställningstagande till denna utredning är att vänta i propositionen om vissa byggfrågor hösten 1998. Motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 4 avstyrks med hänvisning till det anförda.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande den bostadspolitiska målsättningen att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 samt med avslag på motion 1997/98:Bo15 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 1 (m) 2. beträffande den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo9 yrkande 1, 1997/98: Bo20 yrkandena 1 och 3, 1997/98:Bo21 yrkande 14 samt 1997/98: Bo26 yrkande 1, res. 2 (m) - motiv. res. 3 (fp) res. 4 (v) res. 5 (mp) res. 6 (kd) 3. beträffande beredningen av bostadsfrågorna i regeringens kansli att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo20 yrkande 4, res. 7 (m) - motiv. res. 8 (v) 4. beträffande redovisning av nyproduktionen av bostäder att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo20 yrkande 5, res. 9 (v) 5. beträffande det nuvarande räntebidragssystemet att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 8 samt 1997/98:Bo21 yrkande 1, res. 10 (m) - motiv. res. 11 (c) res. 12 (mp) 6. beträffande ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget att riksdagen godkänner proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt avslår motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 5 i motsvarande del och 1997/98:Bo26 yrkande 2, res. 13 (m) res. 14 (kd) 7. beträffande bidragsunderlaget vid ombyggnad att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo20 yrkande 8, res. 15 (m) - motiv. res. 16 (v) 8. beträffande konstnärlig utsmyckning att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo21 yrkande 5, res. 17 (mp) 9. beträffande statliga kreditgarantier att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 i motsvarande del godkänner vad där förordats och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 10. beträffande krav på miljöriktigt byggande m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 10 och 1997/98:Bo21 yrkande 2, res. 18 (c) res. 19 (mp) 11. beträffande investeringsbidrag för ekologiska åtgärder att riksdagen godkänner proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt avslår motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 9, 1997/98:Bo15 yrkande 6, 1997/98:Bo20 yrkandena 6 och 9 samt 1997/98:Bo21 yrkande 3, res. 20 (m) res. 21 (c) res. 22 (v) res. 23 (mp) 12. beträffande bosparande att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvar-ande del, 1997/98:Bo19, 1997/98:Bo21 yrkande 6, 1997/98:Bo22 yrkande 8 och 1997/98:Bo26 yrkande 5, res. 24 (m) res. 25 (fp) res. 26 (mp) res. 27 (kd) 13. beträffande åtgärder för de s.k. krisårgångarna att riksdagen godkänner proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt avslår motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 2 och 7, 1997/98: Bo15 yrkandena 2 och 5 det senare i motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkande 10, 1997/98:Bo22 yrkandena 5 och 6 samt 1997/98:Bo26 yrkandena 3 och 4, res. 28 (m, fp, mp, kd) res. 29 (v) 14. beträffande fastighetsbeskattningen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 1 samt 3-5, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 samt 12, 1997/98:Bo21 yrkande 7, 1997/98:Bo22 yrkande 4, 1997/98:Bo24 och 1997/98:Bo26 yrkande 6, res. 30 (m) res. 31 (fp) res. 32 (v) res. 33 (mp) res. 34 (kd) 15. beträffande skattebefrielse vid självförvaltning att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo21 yrkande 11, res. 35 (mp) 16. beträffande åtgärder i utsatta bostadsområden att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo12, 1997/98:Bo14 yrkande 14, 1997/98:Bo17, 1997/98:Bo21 yrkande 8 och 1997/98:Bo22 yrkande 12, res. 36 (m) - motiv. res. 37 (fp, kd) res. 38 (c) res. 39 (mp) 17. beträffande ekologiskt motiverade insatser att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo16, res. 40 (m, fp) - motiv. 18. beträffande hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo10, 1997/98:Bo13 i motsvarande del, 1997/98:Bo14 yrkande 16 samt 1997/98:Bo21 yrkande 9, res. 41 (m) - motiv. res. 42 (fp, v) - motiv. res. 43 (c) res. 44 (mp) 19. beträffande bostadsförmedling att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo11, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del och 1997/98:Bo22 yrkande 13, res. 45 (m, fp) 20. beträffande kommunernas bostadspolitiska ansvar att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo20 yrkandena 13 och 15, res. 46 (v) 21. beträffande de allmännyttiga bostadsföretagen att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, res. 47 (m, kd) 22. beträffande vissa frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo13 i motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkandena 14 och 16 samt 1997/98:Bo25, res. 48 (m, kd) - motiv. res. 49 (v) 23. beträffande de allmännyttiga bostadsföretagens hyresledande roll att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, res. 50 ( m) 24. beträffande avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering av allmännyttiga bostadsföretag att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 4, 1997/98: Bo21 yrkande 10, 1997/98:Bo22 yrkande 3 samt 1997/98:Bo26 yrkande 7, res. 51 (m, c, fp, kd) res. 52 (mp) 25. beträffande ytterligare åtgärder för att stärka de allmännyttiga bostadsföretagen att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo20 yrkande 17, res. 53 (m) - motiv. res. 54 (v) 26. beträffande stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet att riksdagen godkänner proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt avslår motionerna 1997/98:Bo22 yrkande 1 samt 1997/98: Bo23 yrkande 1, res. 55 (m, fp, kd) 27. beträffande förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet att riksdagen godkänner proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt avslår motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 3, 1997/98:Bo22 yrkande 2 och 1997/98:Bo23 yrkande 2, res. 56 (m, kd) - villk. mom. 26 res. 57 (fp) - villk. mom. 26 28. beträffande stöd till allmännyttiga bostadsföretag att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo18 samt 1997/98:Bo20 yrkande 18, res. 58 (m, fp, kd) - motiv. res. 59 (v) 29. beträffande stödgivningens inriktning m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo14 yrkandena 11-13, res. 60 (c) 30. beträffande propositionen i övrigt i vad avser stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet att riksdagen godkänner proposition 1997/98:119 i motsvarande del, res. 61 (m, fp, kd) 31. beträffande ROT-avdragen att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 samt med avslag på motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 6, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkande 19, 1997/98:Bo21 yrkandena 12 och 13, 1997/98:Bo22 yrkande 7, 1997/98:Bo26 yrkandena 8 och 9 antar som bilaga 1 till detta betänkande intaget förslag till lag om ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, res. 62 (m, fp, kd) res. 63 (c) res. 64 (v) res. 65 (mp) 32. beträffande bidrag till äldrebostäder att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 15, 1997/98: Bo21 yrkande 15 och 1997/98:Bo22 yrkande 9, res. 66 (m) - motiv res. 67 (c) res. 68 (fp) res. 69 (mp) 33. beträffande anpassning m.m. av bostäder för elöverkänsliga att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo21 yrkande 16, res. 70 (mp) 34. beträffande radonsanering att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo22 yrkande 10, res. 71 (fp) 35. beträffande ekologiska begrepp i byggnadslagstiftningen att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo20 yrkande 7, res. 72 (v, mp) 36. beträffande tillgängligheten för funktionshindrade att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo22 yrkande 11, res. 73 (c, fp, v, mp, kd) 37. beträffande produktansvarslag att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo21 yrkande 4. res. 74 (mp)
Stockholm Stockholm den 26 maj 1998
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Marianne Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager (mp) och Michael Stjernström (kd).
Reservationer
1. Den bostadspolitiska målsättningen (mom. 1) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Skillnaden mellan? och på s. 10 slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse: Grunden för bostadspolitiken måste vara att den utformas så att människorna kan välja den bostad de önskar. Tyvärr har de statliga insatserna på bostadsmarknaden under lång tid utmärkts av omfattande regleringar, ett kostsamt subventionssystem och en uttalad politisk styrning. En sådan politik går alltså stick i stäv mot den som bör vägleda de bostadspolitiska reformerna. Effekterna av den bostadspolitik som hittills förts har lett till höga boendekostnader, ett extremt lågt nybyggande, obalanser på bostadsmarknaden och tilltagande segregation. Utskottet tvingas tyvärr konstatera att regeringen inte nu och inte heller tidigare under mandatperioden förmått lägga om kursen i bostadspolitiken så att denna utformas utifrån de boendes perspektiv och inte utifrån ett perspektiv som grundas på socialistiska regleringsmekanismer. För att den bostadspolitiska målsättningen skall kunna ges den utformning som nu beskrivits bör den innehålla följande delmål. Sammanfattningsvis bör - fastighetsskatten avvecklas successivt, - schablonbeskattning av småhus införas samtidigt som skatteuttaget reduceras successivt så att 4 % av det taxerade byggnadsvärdet tas upp till beskattning som inkomst av kapital med full avdragsrätt för ränteutgifter, - reglerna för fastighetstaxering förenklas kraftigt, - förmögenhetsskatten avvecklas successivt, - årgångar med värdeår 1989-1992 ej betala fastighetsskatt 1999. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad nu anförts om den bostadspolitiska målsättningen. Vad nu förordats är en anslutning till yrkande 1 i partimotionen 1997/98:Bo15 (m). dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande den bostadspolitiska målsättningen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo15 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2, motiveringen) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet vill? och slutar med ?riksdagens åtgärd? bort ha följande lydelse: Utskottet har anslutit sig till den moderata partimotionen 1997/98:Bo15 i vad gäller den bostadspolitiska målsättningen. Vad utskottet anfört och föreslagit är delvis förenligt med förslag i vissa motioner i vilka tas upp den närmare utformningen av denna målsättning. Eftersom det väsentliga i dessa kommer att förverkligas vid ett genomförande av det moderata motionsförslaget finns inte anledning att föreslå för riksdagen att vad i dem förordats skall ges regeringen till känna.
3. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2) Erling Bager (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Den nu? och slutar med ?riksdagens åtgärd? bort ha följande lydelse: Vad i propositionen anförts och exemplifierats beträffande den bostadspolitiska målsättningen är i och för sig acceptabelt men bör ges ytterligare innehåll. Att bostadspolitiken skall ha en social aspekt råder stor enighet om. Tyvärr måste dock konstateras att regeringen mycket summariskt eller inte alls tar upp vissa andra aspekter som också måste finnas för att den bostadspolitiska målsättningen skall ges fullödigt innehåll. Vad utskottet nu syftar på är följande. - Det bostadspolitiska målet måste utformas så att valfriheten på bostadsmarknaden ökar. Neutraliteten mellan olika upplåtelseformer måste stärkas. - Omvandlingen från hyresrätt till bostadsrätt måste intensifieras. Vidare måste ägandet av den egna bostaden underlättas. - Rörligheten på bostadsmarknaden måste öka. Därigenom förbättras den enskildes möjligheter att få en bostad. Inte minst viktigt är detta för resurssvaga hushåll. - Åtgärder måste vidtas så att kreativiteten i byggandet ökar. De boendes inflytande över sitt boende måste stärkas. - Bostadsbidragen måste utformas så att valfriheten ökar för barnfamiljerna att utifrån egna prioriteringar gör sina val mellan förvärvsarbete och hemarbete. Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av de nu behandlade motionerna som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo9 yrkande 1, 1997/98:Bo20 yrkandena 1 och 3, 1997/98:Bo21 yrkande 14 och 1997/98:Bo26 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet vill? och slutar med ?riksdagens åtgärd? bort ha följande lydelse: Som framförs i partimotion 1997/98:Bo20 från Vänsterpartiet är propositionens formulering av den bostadspolitiska målsättningen tungt förpliktande. Utskottet, som ovan redovisat lydelsen av den, har ingen invändning mot målsättningen som sådan. Det gäller emellertid att vidta olika åtgärdar så att den kan omsättas i praktiken. I partimotionen tas upp vissa frågor som måste lösas för att ge trovärdighet åt den bostadspolitiska målsättningen. Som där anförs är det mycket troligt att den nu förda politiken kommer att leda till ytterligare krav på hyreshöjningar. Regeringen bör därför tillsätta en delegation, vars främsta uppgift skall vara att lämna förslag om hur hyreskostnadernas andel av den disponibla inkomsten skall kunna minskas. I delegationen bör finnas företrädare för regering och riksdag, kommuner, bostadsmarknadens aktörer och representanter for boendeorganisationerna. Dessutom måste lagstiftningen skärpas så att den sociala bostadspolitiken kan hävdas bättre än i dag. Rätten till en egen bostad måste följas upp av en skärpt lagstiftning på flera områden. Bostaden tenderar mer och mer att bli en handelsvara vilken som helst där kraven på hyresgästerna ökar på alla plan. Många hyresvärdar, både kommunala och privata, ställer orimliga krav för att hyra ut sina lägenheter, dessutom skiftar kraven väsentligt och godtycket ökar. I denna situation har en bostadssökande inte mycket att sätta emot, eftersom lagstiftningen inte ger någon rätt att överklaga beslut om man blir avvisad som bostadssökande. I takt med att bostadsförmedlingarna avvecklats sköter numera fastighetsägarna på egen hand ofta förmedlingen. Kraven från ägarna - både kommunala och privata - är i första hand inte sällan avkastning på insatt kapital. Den sociala bostadspolitiken får då stå åt sidan. Vad som behövs är bl.a. också en lagstiftad bostadsanvisningsrätt, ändrade regler för bostadsbidragen, ett långsiktigt integrationsarbete i segregerade bostadsområden samt rätt för kommunerna att ingripa mot orimliga och diskriminerande krav på bostadssökande. Vad nu föreslagits är en anslutning till yrkandena 1 och 3 i partimotion 1997/98:Bo20 (v) och till yrkande 1 i motion 1997/98:Bo9 (v). Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts. De motioner från mp och kd som behandlats i detta avsnitt bör avslås av riksdagen. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo9 yrkande 1 samt 1997/98:Bo20 yrkandena 1 och 3 samt med avslag på motionerna 1997/98:Bo21 yrkande 14 och 1997/98:Bo26 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet vill? och slutar med ?riksdagens åtgärd? bort ha följande lydelse: Som framgått ovan föreslår utskottet att riksdagen genom ett tillkännagivande till regeringen ger uttryck för sin uppfattning om hur det bostadspolitiska målet övergripande bör formuleras. När detta mål sedan bryts ned i delkomponenter borde vissa företeelser hävdas med större tydlighet än de görs i propositionen. Vad utskottet syftar på är de frågor i sammanhanget som gäller barnen, jämställdheten och de funktionshindrade. Dessa tas upp i motion 1997/98:Bo21 (mp). Där anförs följande.
Barnen är det viktigaste vi har i samhället, vilket vi alla torde vara överens om. Barnen borde också därför vara ett slags minsta gemensamma nämnare för all samhällsplanering. Det som är bra för barn är bra för hela samhället. Tyvärr har regeringen inte alls uppmärksammat barnens särskilda situation i propositionen. Deras större känslighet och utsatthet borde vara naturliga gränser och trösklar för hur vi planerar samhällsbygget, utvecklar våra bostadsområden och nya boendeformer. Miljöpartiet har föreslagit obligatoriska barnkonsekvensbeskrivningar i alla statliga utredningar för att poängtera vikten av barnens roll. Jämställdhetsperspektivet inom bostadssektorn får inte heller något särskilt utrymme i regeringens förslag, trots att det kraftigt betonades i utredningen. Kvinnors möjlighet till inflytande vid planering, byggande, boendeutformning med sociala förutsättningar, är fortfarande långt ifrån tillfredsställande. Bostadssektorn domineras av män, och ?manliga? lösningar och därför måste jämställdheten ständigt stå högt på dagordningen. Miljöpartiet anser att jämställdhet är nödvändig och effektiv. Inte heller de funktionshindrade har regeringen valt att ta upp i propositionen. I portalparagrafen står att bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder. Detta innebär bl.a. ett särskilt ansvar för att öka tillgängligheten till bra bostäder för dem som har olika funktionshinder. Vad nu redovisats bör riksdagen med anledning av yrkande 14 i motionen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner som behandlas i detta avsnitt bör avslås av riksdagen. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 14 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo9 yrkande 1, 1997/98: Bo20 yrkandena 1 och 3 samt 1997/98:Bo26 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2) Michael Stjernström (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet vill? och slutar med ?riksdagens åtgärd? bort ha följande lydelse: Som framgått ovan har utskottet accepterat regeringens övergripande formuleringar av den bostadspolitiska målsättningen. När målet bryts ned i sina delkomponenter lämnar emellertid regeringens bedömning en del övrigt att önska. I motion 1997/98:Bo26 (kd) behandlas frågan om hur den framtida bostadspolitiken närmare bör utformas. Där betonas bl.a. vikten av valfrihet i boendet och att människor skall kunna känna sig trygga i sitt boende. Målsättningen är att bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden för alla människor och särskilt främja en god uppväxtmiljö för barn och ungdomar. Människors skiftande önskemål och behov av bostäder i livets olika skeden måste tillgodoses till rimliga kostnader. Bostäder och boendemiljöer skall också vara tillgängliga för människor med funktionshinder och fria från olika typer av negativ segregation. Den av motionärerna förordade boendepolitiken grundar sig på medvetenheten om att familjer som har frihet att välja den boendeform som passar dem bäst, också är de som bäst skapar en boendemiljö som främjar en god uppväxt för barn och ungdomar. Därmed är bl.a. frågan om neutralitet mellan olika boendeformer viktig. Samhällsplaneringen är ett viktigt instrument för samhällets utveckling. Bostäder, arbetsplatser, kommunikationer och anläggningar för fritidsaktiviteter tar i anspråk stora delar av samhällets resurser och måste utformas så att ett ansvarigt och långsiktigt förvaltande uppnås. Planeringen bör så långt som möjligt integrera boende, arbete och fritid så att människor med olika erfarenhet och bakgrund kan mötas och utvecklas. Särskilda insatser måste riktas till den växande gruppen bostadslösa och uteliggarna i våra storstäder. Samhällsplaneringen skall också ske i överensstämmelse med en ekologisk helhetssyn så att tillgång till frisk luft, ostörd natur och åkermark för livsmedelsproduktion säkerställs. Viktigt är också en långsiktig och god hushållning med naturresurser, samt skydd av natur- och kulturlandskapet. Planeringen skall också utgå från respekten för det enskilda ägandet och besluten skall läggas så nära människorna som möjligt. Riksdagen bör med anledning av yrkande 1 i kd-motionen som sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts. Övriga motioner som är aktuella i sammanhanget får delvis anses tillgodosedda när förslagen i kd-motionen förverkligas. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo26 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo9 yrkande 1, 1997/98:Bo20 yrkandena 1 och 3 samt 1997/98:Bo21 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Beredningen av bostadsfrågorna i regeringens kansli (mom. 3, motiveringen) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?regeringens kansli? bort ha följande lydelse: Vid behandling tidigare i bostadsutskottet av förslag i motioner om organisationen i regeringens kansli av bostadsfrågorna har företrädare för Moderata samlingspartiet alltid hävdat att regeringen självständigt har att avgöra denna fråga. Utskottet delar denna uppfattning. Yrkande 4 i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 avstyrks utan granskning av dess sakliga innebörd.
8. Beredningen av bostadsfrågorna i regeringens kansli (mom. 3) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?regeringens kansli ? bort ha följande lydelse: Utskottet avstyrkte hösten 1997 (bet. 1997/98:BoU1 s. 53 och 54) en s-motion i vilken togs upp organisationer av bostadsfrågorna i regeringens kansli. Utskottet delade då motionärens uppfattning om att en bättre samordning av frågorna borde åstadkommas. Eftersom Regeringskansliets organisation ansågs vara en fråga för regeringen var utskottet inte berett tillstyrka motionen. Ett förslag i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 går ut på att den kommande regeringen bör tillsätta en särskild bostadsminister med uppdrag att samordna de frågor som berör hela bostadspolitikens verksamhetsområde, dvs. ekonomiska frågor, sociala frågor, planfrågor, miljöfrågor och estetiska frågor. Inom regeringen bör en samverkansgrupp över departements- och sektorsgränser arbeta med de bostadspolitiska frågorna i vid mening. I förlängningen kan också finnas anledning överväga att återinrätta ett bostadsdepartement. Den nu behandlade propositionens sakligt dåliga kvalitet är ett uttryck för att bostadsfrågorna i regeringens kansli har låg prioritet och mer eller mindre satts på undantag. En bättre samordning av bostadsfrågorna i regeringen under ledning av en handlingskraftig minister med progressiva idéer om hur den sociala bostadspolitiken skall omsättas i praktisk handling skulle kunna återge denna fråga den tyngd och det intresse den onekligen förtjänar. Vad nu anförts om bostadsminister och bostadsdepartement är en anslutning till yrkande 4 i partimotion 1997/98:Bo20 (v). Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande beredningen av bostadsfrågorna i regeringens kansli att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Redovisning av nyproduktionen av bostäder (mom. 4) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?De i? och slutar med ?av bostäder? bort ha följande lydelse: Utskottet finner det både beklagligt och anmärkningsvärt att regeringens bostadspolitiska proposition - efter nästan fyra års väntan - är så kvalitativt undermålig. Propositionen verkar snarast tillkommen främst för att lösa vissa i och för sig viktiga frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen än för att tjäna som ett dokument för en heltäckande bostadspolitik. Här skall denna fråga inte utvecklas. Utskottet kan emellertid inte underlåta att kritisera regeringens brist på analys och kvantifiering av bl.a. så viktiga uppgifter som bostadsbyggandets omfattning och fördelning. I Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 har uppmärksammats att den redovisning av Boverkets uppgifter om nybyggandet av bostäder åren 1998 och 1999 inte är de senaste som verket lämnat innan regeringen överlämnade propositionen till riksdagen. Detta är anmärkningsvärt och tyder på en mindre omsorgsfull behandling av frågan i Inrikesdepartementet. Det finns all anledning för riksdagen att genom ett tillkännagivande till regeringen framhålla vikten av en omsorgsfull och heltäckande beredning också i regeringen av de bostadspolitiska frågorna. Vad nu anförts är en anslutning till yrkande 5 i partimotionen. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande redovisning av nyproduktionen av bostäder att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Det nuvarande räntebidragssystemet (mom. 5, motiveringen) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Bostadsutskottet konstaterar? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande lydelse: Bostadsutskottet konstaterar att regeringen utgår från att det nuvarande räntebidragssystemet - det s.k. Danellsystemet - i huvudsak skall behållas. Även utskottet har denna uppfattning. Det bör understrykas att Danellsystemet är så utformat att det statliga produktionsstödet successivt skall minska för att därefter helt upphöra. Således minskar stödet för varje nytillkommande årgång fram till år 2000 då det helt upphör för egnahem. Även för hyres- och bostadsrättshus var den ursprungliga avsikten att stödet helt skulle kunna avvecklas. Detta förutsätter emellertid att åtgärder samtidigt vidtas inom skattesystemets ram. Utskottet återkommer till denna fråga. Utskottets uppfattning att det statliga produktionsstödet helt bör avvecklas låter sig inte förenas med motionsförslaget om att införa ett nytt system med investeringsbidrag. Den fråga om neutraliteten mellan olika upplåtelseformer som tas upp i mp-motionen får beaktas vid utformningen av förändrade skatteregler för bostadsföretag. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1997/98:Bo14 (c) yrkande 8 samt 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 1.
11. Det nuvarande räntebidragssystemet (mom. 5) Rigmor Ahlstedt (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Bostadsutskottet konstaterar? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande lydelse: Bostadsutskottet instämmer i Centerpartiets förslag om att det nuvarande räntebidragssystemet bör avvecklas och ersättas med ett system som bygger på investeringsbidrag. Ett förslag med denna inriktning fick också bred politisk anslutning i den bostadspolitiska utredningens slutbetänkande. Ett investeringsbidrag är att föredra av flera olika skäl. Genom att statens åtagande uppfylls redan vid investeringstillfället får bostadssektorn klara besked om vilka förutsättningar som gäller. De senaste årens kritik från sektorn mot att staten i efterhand ändrar förutsättningarna för bostadsinvesteringar kan därigenom undvikas. Övergången till investeringsbidrag innebär också att räntebidragssystemets orimliga ordning med ?eviga? räntebidrag till vissa bostadshus kan avvecklas. Som framhålls i c-motionen bör en övergång till investeringsbidrag kunna ske redan år 1999. Övergången underlättas av att bostadsbyggandet för närvarande ligger på en låg nivå. Investeringsbidraget bör utgå med 10 % av ett schablonberäknat bidragsunderlag. Det bör ankomma på regeringen att utforma de närmare bidragsreglerna och under hösten 1998 återkomma till riksdagen i frågan. Vad utskottet ovan med anledning av motion 1997/98:Bo14 (c) yrkande 8 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Detta innebär att även vad som i motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 1 föreslagits om åtgärder för att minska problemen med ?eviga? räntebidrag kan anses bli tillgodosett. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande det nuvarande räntebidragssystemet att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkande 8 och med avslag på motion 1997/98:Bo21 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Det nuvarande räntebidragssystemet (mom. 5) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Bostads- utskottet konstaterar? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det är bra att avtrappningen av räntebidragen fullföljs i enlighet med reglerna för det nuvarande räntebidragssystemet. En kvarstående fråga som måste få sin snara lösning är emellertid de ?eviga? räntebidrag som utgår till hyres- och bostadsrättshus som en gång beviljats räntebidrag enligt dessa regler. Den bostadspolitiska utredningen anvisade ett sätt att lösa detta problem. Utskottet anser sig inte i dagsläget ha tillräckligt underlag för att ta ställning till om denna metod kan tillgodose de krav på neutralitet mellan upplåtelseformerna som bör ställas. Riksdagen bör dock med anledning av motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 1 genom ett tillkännagivande understryka att arbetet med att ersätta de ?eviga? räntebidragen med en annan ordning för att uppnå neutralitet bör fortsätta. Motion 1997/98:Bo14 (c) yrkande 8 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande det nuvarande räntebidragssystemet att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 1 och med avslag på motion 1997/98:Bo14 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget (mom. 6) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Förslaget i? och på s. 15 slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse: Förslaget i propositionen om ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget bör avslås i enlighet med vad som förordats i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 (m) yrkande 5 i motsvarande del samt i motion 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 2. Det är angeläget att bostadsmarknaden ges stabila regelsystem av verka utifrån. I avvaktan på att räntebidragssystemet helt kan avvecklas bör därför nuvarande regler för beräkning av stödets storlek behållas. Detta bör riksdagen med anledning av de aktuella motionerna som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 5 i motsvarande del och 1997/98:Bo26 yrkande 2 samt med avslag på proposition 1997/98:119 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget (mom. 6) Michael Stjernström (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Förslaget i? och på s. 15 slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse: Förslaget i propositionen om ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget är som framhålls i motion 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 2 bristfälligt motiverat. Det framgår inte om avsikten med förslaget är att minska utgifterna för räntebidrag eller om syftet är att minska andelen små lägenheter i nyproduktionen. Förslaget att ge smålägenheter minskat stöd inom räntebidragssy-stemet är särskilt förvånande med tanke på att regeringen nyligen föreslagit att ett investeringsstöd skall ges till ungdomsbostäder. Eftersom ungdomar vanligen efterfrågar små lägenheter blir följden att de två regeringsförslagen motverkar varandra. Utskottet som nyligen tillstyrkt införandet av investeringsstödet till ungdomsbostäder (se yttr. 1997/98:Bo7y) anser följaktligen att regeringens förslag om ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget bör avvisas av riksdagen. Vad utskottet nu med anledning av motionerna 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 2 samt 1997/98:Bo15 (m) yrkande 5 i motsvarande del anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 5 i motsvarande del och 1997/98:Bo26 yrkande 2 samt med avslag på proposition 1997/98:119 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Bidragsunderlaget vid ombyggnad (mom. 7, motiveringen) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Som framgått? och slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse: Utskottet avstyrker v-motionen. Någon utvidgning av vilka åtgärder som bör berättiga till ombyggnadsstöd är inte aktuell. De förändringar som bör vidtas vad gäller regler för fastighetsförvaltning bör i stället vara inriktade på förändringar i skattesystemet. Skattereglerna bör utformas så att fastighetsägarna har möjlighet till fondering av medel för underhåll och förbättringar av fastigheten. Detta kommer också att minska behovet av omfattande ombyggnassåtgärder till följd av eftersatt underhåll.
16. Bidragsunderlaget vid ombyggnad (mom. 7) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Som framgått? och slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse: Som anförs i Vänsterpartiets partimotion innebär reglerna för det nuvarande räntebidragssystemet flera problem för ombyggnadsverksamheten. I dagsläget genomförs därför inte ombyggnader av bostäder i tillräcklig omfattning. De ombyggnader som ändå kommer till stånd leder dessutom till krav på alltför stora hyreshöjningar. Orsaken till dessa problem är att räntebidragsreglerna innebär att endast omkring 50 % av kostnaderna för en omfattande ombyggnad beaktas vid beräkning av bidragsunderlaget. Regelsystemet för vad som är bidragsberättigat när det gäller möjligheten till statliga räntebidrag måste därför ses över. Detta bör riksdagen med anledning av Vänsterpartiets partimotion 1997/98: Bo20 yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande bidragsunderlaget vid ombyggnad att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Konstnärlig utsmyckning (mom. 8) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?I den? och slutar med ?rskr. 225)? bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i förslaget att minst 1 % av byggkostnaden i de större byggprojekt som ges statligt produktionsstöd skall användas för konstnärlig utsmyckning. Som anförs i mp-motionen måste större vikt i fortsättningen läggas vid att alla ny- och ombyggnader genomförs på ett sådant sätt att behovet av estetiska kvaliteter tillgodoses. Erfarenheten visar att vackra hus med omsorgsfullt utformade gemensamhetsutrymmen och en närmiljö med skönhetsvärden starkt bidrar till trivseln i ett område. Detta kan i sin tur bidra till bl.a minskad skadegörelse och ett ökat engagemang i bostadsområdets skötsel. Ett krav på konstnärlig utsmyckning kan därigenom även i ekonomiska termer anses vara befogat. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande konstnärlig utsmyckning att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Krav på miljöriktigt byggande m.m. (mom. 10) Rigmor Ahlstedt (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?behandlas nedan? bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i förslaget i Centerpartiets partimotion om att underlaget för statlig kreditgaranti skall kunna utökas med maximalt 20 % i samband med installation av ekologiskt hållbar energiförsörjning, såsom exempelvis vattenburen värme. Det måste anses ligga i samhällets intresse att stödja denna typ av investeringar eftersom de på sikt blir lönsamma för såväl de boende som samhället. Den utökade kreditgarantin bör medges om installationen medför en ökad investeringskostnad. Utskottets ställningstagande i denna fråga bör riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 (c) yrkande 10 som sin mening ge regeringen till känna. Förslaget i motion 1997/98:Bo21 (mp) om att kreditgaranti endast skall lämnas till miljö- och hälsoriktigt byggande avstyrks med hänvisning till ett mer övergripande förslag i c-motionen som innebär att krav på ekologisk hållbarhet bör ställas vid allt statligt byggstöd. Utskottet återkommer nedan till denna fråga. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande krav på miljöriktigt byggande m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkande 10 och med avslag på motion 1997/98:Bo21 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Krav på miljöriktigt byggande m.m. (mom. 10) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?behandlas nedan? bort ha följande lydelse: De statliga kreditgarantierna har i dag en stor betydelse för att ett bostadsbyggnadsprojekt skall kunna komma till stånd. Det måste anses vara rimligt att staten kan ställa krav på att de projekt som erhåller kreditgaranti är utförda så att byggnaden långsiktigt kan fylla sin funktion och därmed behålla sitt värde. Om denna förutsättning skall kunna uppfyllas måste krav ställas på att byggnaden uppförs på ett miljö- och hälsoriktigt sätt. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 2 om att ett sådant krav skall införas. Vad utskottet anfört med anledning av den aktuella motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det bör ankomma på regeringen att utforma de närmare villkor som bör gälla för att kravet på miljö- och hälsoriktigt byggande skall kunna hävdas. I detta sammanhang bör även beaktas vad som i motion 1997/98:Bo14 (c) yrkande 10 föreslagits om förhöjd kreditgaranti vid installation av ekologiskt hållbar energiförsörjning. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande krav på miljöriktigt byggande m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 10 och 1997/98:Bo21 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Utskottet har? och på s. 20 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: Förslaget om att införa ytterligare en bidragsform för bostadsbyggande bör avvisas av riksdagen. Det av regeringen föreslagna bidraget skulle endast leda till onödig byråkrati och till att konkurrensförhållandena på bostadsmarknaden skulle snedvridas i än högre utsträckning. Inriktningen bör i stället vara att successivt avveckla det nuvarande produktionsstödet och genom förändringar i skattesystemet skapa goda förutsättningar för fastighetsägare att göra investeringar, oberoende av samhällets stöd. Vad utskottet nu med anledning av Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 6 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsförslag som tagits upp i detta avsnitt är inte förenliga med utskottets ställningstagande och avstyrks således. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande investeringsbidrag för ekologiska åtgärder att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo15 yrkande 6 samt med avslag på proposition 1997/98:119 i motsvarande del och motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 9, 1997/98:Bo20 yrkandena 6 och 9 samt 1997/98:Bo21 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11) Rigmor Ahlstedt (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Utskottet har? och på s. 20 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: Som anförs i Centerpartiets partimotion är regeringens förslag om ett investeringsbidrag för ekologiska åtgärder intressant och måste anses vara ett steg i rätt riktning. Utskottet vill dock liksom Centerpartiet ifrågasätta om inte en bättre ordning är att införa ett krav på ekologisk hållbarhet redan för grundstödet till bostadsbyggande. Ett sådant krav skulle på ett effektivt sätt bidra till att höja kvaliteten i nyproduktionen och förhindra att ombyggnader genomförs utan att möjligheter till miljöförbättringar tas till vara. Utskottet noterar att regeringen föreslår att investeringsbidraget för ekologiska åtgärder skall utgå först från år 2000. Det bör vara möjligt att vid samma tidpunkt i stället införa ett krav i enlighet med vad utskottat ovan förordat. Det bör ankomma på regeringen att utveckla ett regelsystem med denna utgångspunkt. Regeringen bör skyndsamt inleda detta arbete med inriktningen att förslag i frågan skall kunna presenteras under nästa riksdagsår. Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i motion 1997/98:Bo14 (c) yrkande 9 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Regeringens förslag i motsvarande del samt övriga motionsförslag som behandlas i detta avsnitt avstyrks. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande investeringsbidrag för ekologiska åtgärder att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkande 9 samt med avslag på proposition 1997/98:119 i motsvarande del och motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 6, 1997/98:Bo20 yrkandena 6 och 9 samt 1997/98:Bo21 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Utskottet har? och på s. 20 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: Enligt bostadsutskottets bedömning kan de förslag om investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av flerbostadshus som förs fram i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 bättre än regeringsförslaget tillgodose syftet att stimulera ett miljöriktigt byggande. Det kan konstateras att Vänsterpartiets förslag dels innebära att mer omfattande stöd kan ges, dels att kravet på ekologiskt och miljöriktigt utförande kombineras med andra angelägna krav. Utskottet syftar här på förslaget att investeringsbidraget till nyproduktion endast skall kunna utgå om fastighetsägaren förbinder sig att begränsa hyresuttaget till högst 800 kr/m2. Vad gäller stödet till ombyggnader instämmer utskottet i förslaget att bidrag skall kunna ges bl.a. till miljöanpassningsåtgärder som allergisanering, utbyte av miljöfarliga byggmaterial, energieffektiviseringar, åtgärder för omhändertagande av dagvatten, förberedelse för urinseparering och källsortering av sopor. Utskottet anser att regeringen bör ta intitativ till att ett bidragssystem med den förordade inriktningen skyndsamt utarbetas och därefter återkomma till riksdagen med förslag i frågan. Detta bör riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 (v) yrkandena 6 och 9 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsförslag i detta avsnitt liksom regeringsförslaget utgår från andra förutsättningar än vad utskottet nu förordat, varför de avstyrks. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande investeringsbidrag för ekologiska åtgärder att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkandena 6 och 9 samt med avslag på proposition 1997/98:119 i motsvarande del och motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 9, 1997/98:Bo15 yrkande 6 samt 1997/98:Bo21 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Vad slutligen? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: Utskottet anser således att det ekologiska investeringsbidraget bör kunna påskynda introduktionen av ny miljövänlig teknik. Syftet med stödet bör vara att den nya tekniken sedan den utprovats skall kunna tillämpas i allt byggande genom de generella krav som ställs i byggnadslagstiftningen och de krav som bör gälla för statligt produktionsstöd. Förslaget i propositionen bör enligt utskottets mening vinna riksdagens bifall utom i ett avseende. Enligt regeringsförslaget skall bidrag endast kunna lämnas till hyres- och bostadsrättshus i sammanhållna bostadsområden. Utskottet anser för sin del att stödet även bör kunna utgå i egnahemsområden. Även i dessa områden finns starka skäl att stödja introduktionen av nya tekniska lösningar som kan bidra till en ekologiskt hållbar utveckling. Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen med anledning av propositionen och motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks med hänvisning till det anförda. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande investeringsbidrag för ekologiska åtgärder att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 i motsvarande del och motion 1997/98:Bo21 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 9, 1997/98:Bo15 yrkande 6 och 1997/98:Bo20 yrkandena 6 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Bosparande (mom. 12) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Som framhålls? och på s. 22 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse: Det egna sparandet spelar i de flesta länder en avgörande roll för den som skall förvärva en bostad. Däremot har det i Sverige under en lång rad av år bara krävts en mycket liten egen insats av förvärvaren. Även om detta har bidragit till att göra det lättare att skaffa en bostad har de senaste årens utveckling visat att det gjort det desto svårare för många människor att behålla bostaden. Den stora lånebörda som följer av en låg kontantinsats gör den boende mycket utsatt för räntehöjningar. Det har också visat sig att många som förvärvat en bostad fått ekonomiska svårigheter när räntorna stigit. En ökad egen insats motverkar detta och bidrar därmed till en bättre ekonomisk stabilitet för den enskilde och en stabilare bostadsmarknad för samhället. Det finns enligt utskottets mening starka skäl för att förutsättningarna för ett långsiktigt bosparande bör förbättras. I betänkandet Bosparande (SOU 1994:121) läggs fram ett förslag till bosparande. Förslaget innebär att sparandet skall stimuleras genom en statlig kreditgaranti. Sparare som regelbundet bosparar i någon av de sparformer som erbjuds på marknaden, således även sparande i särskilda bosparkassor, skall kunna kvalificera sig för en statlig kreditgaranti i samband med köp av eget hem eller bostadsrätt. Enligt utskottets mening skulle en sådan garanti kunna ge den stimulans som nu erfordras för att få till stånd ett erforderligt bosparande. Utskottet delar sålunda vad som i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 anförts om att utredningsförslaget nu bör genomföras. Det bör ankomma på regeringen att snarast vidta de åtgärder som erfordras för ett genomförande. Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses tillgodosedda med det anförda avstyrks de av utskottet. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande bosparande att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del och med avslag på motionerna 1997/98:Bo19, 1997/98:Bo21 yrkande 6, 1997/98:Bo22 yrkande 8 samt 1997/98:Bo26 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Bosparande (mom. 12) Erling Bager (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Som framhålls? och på s. 22 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse: De senaste årens utveckling på bostadsmarknaden med minskade subventioner och ökade bostadskostnader har tydligt illustrerat nackdelarna med en alltför låg egen insats vid bostadsförvärv. Den som finansierar en stor del av sitt bostadsförvärv med lån blir naturligtvis mera känslig för förändringar i ränteläget och andra ekonomiska faktorer som påverkar boendekostnaderna. Vad som på sikt erfordras är därför, som framhålls i motion 1997/98:Bo22 (fp), en ökad egen insats. En sådan ökning förutsätter naturligtvis att bosparandet ökar. Det finns anledning att överväga på vilket sätt den avsedda ökningen kan komma till stånd. I motion 1997/98:Bo22 (fp) förordas att det individuella pensionssparandet skall modifieras så att det också kan fungera som ett bosparande. Utskottet delar denna uppfattning. I enlighet med förslaget i motionen bör sålunda reglerna för det individuella pensionssparandet justeras så att sparade medel även kan användas för förvärv av bostad. Det kan ske genom att spararen får låna från det egna kontot till en förmånsränta som i princip motsvarar avkastningen på medel placerade i bostadsobligationer. Till sparandet skall också knytas en lånemöjlighet. Lånade medel skall sedan vara återbetalade innan pensionen enligt avtal skall börja utgå. Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 8 anfört om ett individuellt bostads- och pensionssparande bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I den mån övriga motionsförslag inte kan anses tillgodosedda med det nu anförda avstyrks de av utskottet. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande bosparande att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo22 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo19, 1997/98:Bo21 yrkande 6 samt 1997/98:Bo26 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Bosparande (mom. 12) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Som framhålls? och på s. 22 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse: Även om frågan om bosparande blivit väl utredd av den bostadspolitiska utredningen finns det enligt utskottets mening anledning att ytterligare överväga de två huvudfrågor som är relevanta i sammanhanget. Det gäller dels om det finns ett behov för staten att i egen regi ta ansvar för någon form av bosparande, dels om det finns skäl att stimulera bosparandet. När det gäller frågan om statens direkta engagemang i bosparandet delar utskottet bedömningen i motion 1997/98:21 (mp) att detta inte torde vara nödvändigt. Som anförs i motionen kan det däremot finnas skäl för staten att på olika sätt stimulera bosparandet inom det utbud av sparformer som finns redan i dag - detta inte minst för att skapa stabila förhållanden kring boendet genom att prioritera sparande framför lån. Den nu förordade stimulansen kan t.ex. utformas som en begränsad skattebefrielse motsvarande vad som tidigare gällt för Allemanssparandet eller som en extra kreditgaranti. En förutsättning för införandet av en sparstimulans för bosparande är dock att den kan ges en utformning så att den särskilt vänder sig till resurssvaga grupper. Vad utskottet nu med anslutning till motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 6 anfört om bosparande bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses tillgodosedda med det nu anförda avstyrks de av utskottet. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande bosparande att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo19, 1997/98:Bo22 yrkande 8 samt 1997/98:Bo26 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Bosparande (mom. 12) Michael Stjernström (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Som framhålls? och på s. 22 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse: Regeringen gör bedömningen att bosparandet inte behöver stimuleras. Utskottet delar inte denna kategoriska uppfattning. Som framhålls i Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Bo26 finns det skäl att närmare överväga frågan om hur sparandet i allmänhet och bosparandet i synnerhet skall kunna ökas. Värdet av ett tillräckligt sparande kan enligt utskottets mening inte överskattas. Inte minst på bostadsområdet bidrar ett eget sparande till att skapa stabilitet för såväl samhället som för den enskilde. Det är därför angeläget att ungdomar lär sig att bospara så att de i vuxen ålder har bättre förutsättningar att skaffa sig en egen bostad. Även om vi i dag har ett särskilt ungdomsbosparande är detta enligt utskottets mening inte tillräckligt eftersom det är alltför begränsat till sin inriktning och omfattning. För att ungdomsbosparandet skall får en tillräcklig omfattning måste det därför utvecklas och förbättras. Ett alternativ som då bör övervägas är det sparlånesystem som Bofrämjandet föreslagit. Systemet bygger på det tyska systemet med s.k. bosparkassor. Bofrämjandets förslag innebär i korthet att den som sparar kontinuerligt till låg ränta kvalificerar sig för ett lån som också det löper med låg ränta. Till sparandet är knutet en statlig sparpremie om 10 %, som betalas ut vid investeringstillfället. Vad utskottet nu med anslutning till Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Bo26 yrkande 5 anfört om bosparande bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses tillgodosedda avstyrks de av utskottet. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande bosparande att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo26 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo19, 1997/98:Bo21 yrkande 6 samt 1997/98:Bo22 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Åtgärder för de s.k. krisårgångarna (mom. 13) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Inga Berggren (m), Per Lager (mp) och Michael Stjernström (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ?Under beredningen? och på s. 25 slutar med ?detta skäl? bort ha följande lydelse: Med utgångspunkt i förslagen i propositionen och i vad som förts fram under utskottets beredning av frågan vill utskottet anföra följande beträffande åtgärder för de s.k. krisårgångarna. Det råder i dag en bred enighet om att de ekonomiska svårigheterna för de s.k. krisårgångarna nu är så stora att åtgärder måste vidtas för att mildra påfrestningarna för dem. Frågan gäller hur det lämpligast bör ske. Enligt regeringsförslaget bör de s.k. krisårgångarna avlastas genom en långsammare minskning av räntebidragen. Utskottet delar inte denna uppfattning. Övervägande skäl talar enligt utskottets mening i stället för att en modell med en uppskjuten infasning i fastighetsbeskattningen bör användas. Som anförs i flera av motionerna torde en sådan åtgärd vara både effektivare och mer träffsäker. Fler av dem som uttalade sig i frågan vid utskottets utfrågning med anledning av den bostadspolitiska propositionen uttalade sig också till förmån för ett uppskov med infasningen i fastighetsskatten. De redovisningar av det ekonomiska utfallet för respektive åtgärd som dels återfinns i propositionen, dels framkom vid utskottets utfrågning visar också att ett uppskov med infasningen i fastighetsskatten är klart fördelaktigare. Ett sådant uppskov för de berörda årgångarna kan också ses som ett första steg mot en nödvändig omläggning och sänkning av fastighetsskatten för hela bostadsbeståndet. Den ordning som regeringen förordar innebär att räntebidrag först betalas ut och att staten därefter börjar ta ut en fastighetsskatt som väsentligt överstiger förbättringen i räntebidragen. Det är naturligtvis inte rimligt att statsmakterna på detta sätt skapar en rundgång i bidrags- och skattesystemen. Regeringens förslag avstyrks. Mot bakgrund av vad som kan bedömas vara ekonomiskt och skattetekniskt möjligt bör stödet till de s.k. krisårgångarna i stället utformas på följande sätt. Flerbostadshus upplåtna med hyres- eller bostadsrätt som inkomståret 1998 (taxeringsåret 1999) enligt gällande regler skulle ha börjat betala halv fastighetsskatt befrias från fastighetsskatt även inkomståret 1998. Det bör ankomma på regeringen att utforma erforderlig lagtext och därefter återkomma till riksdagen i frågan, dock senast i eller i anslutning till budgetpropositionen för år 1999. Det nu föreslagna uppskovet med infasningen i fastighetsskatten beräknas inte påverka statens budget för år 1998, däremot minskar statens intäkter för år 1999. Totalt sett innebär dock det nu förordade fastighetsskatteförslaget en besparing jämfört med regeringsförslaget. Vad utskottet nu med anledning av partimotionerna 1997/98:Bo14 (c) yrkande 2, 1997/98:Bo15 (m) yrkande 2 och 1997/98:Bo20 (v) yrkande 10 samt motionerna 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 6 och 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 4 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär att regeringens förslag avstyrks i enlighet med vad som förordas i partimotionerna 1997/98:Bo14 (c) yrkande 7 och 1997/98:Bo15 (m) yrkande 5 samt motionerna 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 5 och 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 3. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande åtgärder för de s.k. krisårgångarna att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 2 och 7, 1997/98:Bo15 yrkandena 2 och 5, det senare yrkandet i motsvarande del, och 1997/98:Bo20 yrkande 10, 1997/98:Bo22 yrkandena 5 och 6 samt 1997/98:Bo26 yrkandena 3 och 4 samt avslag på proposition 1997/98:119 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Åtgärder för de s.k. krisårgångarna (mom. 13) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ?Under beredningen? och på s. 25 slutar med ?detta skäl? bort ha följande lydelse: De bostäder som uppfördes omkring 1990 har i dag så stora ekonomiska problem att omedelbara insatser är nödvändiga. Regeringen föreslår också att påfrestningarna på dessa årgångar skall mildras genom en långsammare upptrappning av räntebidragen. Det är naturligtvis bra att nu också regeringen har insett att åtgärder måste vidtas. Som framhålls i Vänsterpartiets partimotion är dock den åtgärd som regeringen föreslår inte tillräcklig. Även om förslaget under utskottsbehandlingen kommit att modifieras något till det bättre är inte heller detta ensamt tillräckligt för att motverka den ekonomiska kris som många av fastigheterna befinner sig i. Situationen blir något bättre om räntebidragsupptrappningen helt fryses med i övrigt samma regler som föreslås i propositionen. Utskottet förordar att regeringsförslaget ges denna utformning. Den förbättring som ett stopp av räntebidragsupptrappningen innebär motverkas dock av att fastigheterna samtidigt börjar fasas in i fastighetsskattesystemet. De kostnadsökningar som följer av att årgångarna 1989-1992 nu börjar betala halv fastighetsskatt överstiger vida den lättnad som den långsammare upptrappningen av räntebidragen ger. Det är enligt utskottets mening oacceptabelt att regeringen på detta sätt ger med den ena handen och tar med den andra. Det nu anförda leder utskottet till slutsatsen att en frysning av räntebidragsnedtrappningen måste kombineras med ett stopp av infasningen i fastighetsskatten. Mot bakgrund av de modifieringar av förslagen som förts fram under utskottsbehandlingen, såväl när det gäller räntebidragsupptrappningen som infasningen i fastighetsskattesystemet, föreslår utskottet följande. För nyproducerade hyres- och bostadsrättshus, där bidragstiden börjat löpa fr.o.m. år 1989 och som har räntebidrag enligt 1992 års bidragsregler eller äldre regler, görs inte någon upptrappning av den s.k. garanterade räntan för det bidragsår som börjar löpa närmast efter den 31 augusti 1998. Hyres- och bostadsrättshus som enligt gällande regler skall börja betala halv fastighetsskatt inkomståret 1998 (taxeringsåret 1999) befrias helt från fastighetsskatt under treårsperioden 1998-2000. Vad utskottet nu med anledning av förslaget i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkande 10 samt regeringens förslag anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande åtgärder för de s.k. krisårgångarna att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt motion 1997/98:Bo20 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 2 och 7, 1997/98:Bo15 yrkandena 2 och 5, det senare yrkandet i motsvarande del, 1997/98:Bo22 yrkandena 5 och 6 samt 1997/98:Bo26 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Fastighetsbeskattningen (mom. 14) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Redan i? och på s. 27 slutar med ?i sak? bort ha följande lydelse: Beräkningar från Byggentreprenörerna visar att över 60 % av hyran i en nybyggd lägenhet utgörs av skatt. Det är därför inte förvånande att bostadskostnaderna i nybyggda bostäder blir betungande. Effekterna av detta är vikande efterfrågan eftersom många av dem som söker sig ut på bostadsmarknaden inte har råd att efterfråga dessa lägenheter. Följden av denna utveckling är att många kommuner i dag har eller går mot en bostadsbrist som det kan komma att bli svårt att råda bot på. Det är emellertid inte bara nyproducerade bostäder som drabbas av det höga skattetrycket på boendet. Även i beståndet blir effekterna av framför allt fastighetsskatten alltmer kännbara. I en ordinär hyreslägenhet går i dag mellan en och två månadshyror åt till att betala den fastighetsskatt som belastar lägenheten. Utskottet delar mot bakgrund härav uppfattningen i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 om att fastighetsskatten på sikt måste avskaffas. Den nu förordade avvecklingen av fastighetsskatten bör enligt utskottets mening inledas omedelbart. Det bör ske genom att fastighetsskatten i ett första steg sänks från 1,7 till 1,5 % redan fr.o.m. inkomståret 1998. Skatten skall därefter sänkas med 0,1 procentenheter årligen. Samtidigt med den nu förordade sänkningen av skattesatsen bör också beskattningen reformeras genom att underlaget för skatten begränsas så att endast halva markvärdet ingår och genom att ett tak för markvärdet införs. På något längre sikt måste en schablonbeskattning av småhus införas samtidigt som skatteuttaget successivt reduceras så att 4 % av det taxerade byggnadsvärdet tas upp till beskattning som inkomst av kapital, kombinerat med full avdragsrätt för ränteutgifter. Vad utskottet nu med anslutning till Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del anfört om fastighetsbeskatt-ningen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Regeringen har också klokt nog långt om länge nu anslutit sig till vissa av förslagen. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses tillgodosedda med det nu anförda avstyrks de av utskottet. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande fastighetsbeskattningen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del och med avslag på motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 1 samt 3-5, 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 samt 12, 1997/98:Bo21 yrkande 7, 1997/98:Bo22 yrkande 4, 1997/98:Bo24 samt 1997/98:Bo26 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Fastighetsbeskattningen (mom. 14) Erling Bager (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Redan i? och på s. 27 slutar med ?i sak? bort ha följande lydelse: Många boende har i dag orimligt höga kostnader. En av de främsta orsakerna till detta är den höjning av fastighetsskatten från 1,5 till 1,7 % som gjordes fr.o.m. inkomståret 1996. Till kostnadsökningen har också de höjda taxeringsvärdena bidragit. Som ett första steg i en nödvändig reformering av fastighetsbeskattningen bör därför fastighetsskatten sänkas till 1,5 % redan fr.o.m. inkomståret 1998. Den nu förordade sänkningen av skattesatsen är dock bara en första del i en nödvändig omdaning av hela fastighetsskattesystemet. En bred översyn av fastighetsbeskattningen bör leda till genomgripande förändringar. En sådan översyn får dock inte ges de begränsade uppgifter som den av regeringen förordade utredningen. I översynen måste ingå alla aspekter på fastighetsbeskattningen. Häri ingår naturligtvis också nivån på beskattningen - en fråga som regeringen däremot inte vill låta utreda. En fråga som måste ägnas särskild uppmärksamhet och som också måste få sin snara lösning är enligt utskottets mening beskattningen av fastigheter i attraktiva områden, bl.a. i våra kustsamhällen. Här har dagens skattesystem lett till helt orimliga konsekvenser för de fastboende. Vad som erfordras är sålunda skatteregler som omedelbart lättar skattebördan för de drabbade. Det är bra att också regeringen sent omsider nu insett det riktiga i Folk- partiets förslag och ansluter sig till dem. För att emellertid försäkra sig om att de genomförs bör riksdagen med anslutning till motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna vad där förordats. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses tillgodosedda med det nu anförda avstyrks de av utskottet. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande fastighetsbeskattningen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo22 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 1 samt 3-5, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 samt 12, 1997/98:Bo21 yrkande 7, 1997/98:Bo24 samt 1997/98:Bo26 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Fastighetsbeskattningen (mom. 14) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Redan i? och på s. 27 slutar med ?i sak? bort ha följande lydelse: Som framhålls i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 har bostadskostnaderna i olika boendeformer genomgått en dramatisk ökning under 1990-talet. Till stor del beror detta på beslut i riksdagen. Bland den faktorer som har lett till försämringar är skattereformen, den snabbare avtrappningen av räntebidragen och saneringen av statens finanser. Förändringarna har framför allt drabbat dem som bor i hyreshus, medan kostnaderna för villaägarna numera har begränsats tack vare lägre räntenivåer. De förslag som regeringen nu för fram för att mildra effekterna har begränsats till att avse en tillfällig begränsning i avtrappningen av räntebidragen samt tillsättandet av en bostadssocial beredning och av en parlamentarisk kommitté för att se över de tekniska problemen med fastighetsskatten. Utskottet kan mot bakgrund härav konstatera att regeringens förslag är otillräckliga, och att det saknas en grundlig analys av hur dagens orättvisor har uppstått. Vad som erfordras är enligt utskottets mening en ingående analys för att dels utvärdera vilka samlade effekter skattereformen, förändringen av räntebidragen och budgetsaneringen fått på kostnadsutvecklingen för olika boendeformer, dels studera effekterna för hushåll i olika inkomstgrupper. Som framhålls i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 borde redan den bostadspolitiska utredningen haft en sådan analys som grund för sina förslag. Det är därför nödvändigt att denna uppgift nu ges till den utredning av fastig-hetsskatten som regeringen aviserat. På grundval av den nu förordade analysen bör förändringar av fastighetsskatten genom t.ex. begränsningar av olika slag övervägas. Som framhålls i Vänsterpartiets partimotion bör i övervägandena bl.a. ingå den s.k. Kalifornien-modellen som utgår från fastighetens inköpspris, särskilda regler för miljö- och energiinvesteringar och att fastighetsskatten överförs till kommunerna. Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 och 12 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande fastighetsbeskattningen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 samt 12 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 1 samt 3-5, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo21 yrkande 7, 1997/98:Bo22 yrkande 4, 1997/98:Bo24 samt 1997/98: Bo26 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Fastighetsbeskattningen (mom. 14) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Redan i? och på s. 27 slutar med ?i sak? bort ha följande lydelse: Utskottet delar vad som i Miljöpartiets partimotion 1997/98:Bo21 anförts om att det nu är nödvändigt med en förändring av synen på fastighetsbeskattningen. På sikt bör den nuvarande beskattningen av ett fiktivt kapitalvärde styras över till skatteformer som samverkar med strävandena att främja ett miljöriktigt beteende. Dagens fastighetsskattesystem måste därför ersättas med ett system där utgångspunkten för beskattningen är fastighetens resursanvändning i form av energi och material, eventuellt annan miljöbelastning och utnyttjandet av den kommunala infrastrukturen. Det innebär att den nuvarande bostadsbeskattningen successivt bör växlas över till en kombination av energiskatt, reavinstskatt och en avgift för gator, räddningstjänst, planering och annan kommunal service. Åtgärder i denna riktning innebär att beskattningen frigörs från de i många fall orimligt uppskruvade taxeringsvärdena och kan avvägas på ett lämpligare sätt än i dag. En fastighetsbeskattning med denna utformning kan också bidra till att lösa en del av de kommunalekonomiska problemen, t.ex. för vissa kommuner med ett stort antal fritidsbostäder. Många kommuner har höga kostnader för infrastrukturen, men skatteinkomsterna från fastighetsägarna hamnar i dag hos staten. Det har enligt utskottets mening länge framstått som nödvändigt att en bred och förutsättningslös översyn av fastighetsbeskattningen kommer till stånd. Det är därför bra att regeringen nu tillsätter en utredning med denna uppgift. Samtidigt måste vikten av att utredningen också ges den nu förordade inriktningen betonas. En huvuduppgift för utredningen bör sålunda vara att belysa hur en miljöanpassning av fastighetsbeskattningen skall komma till stånd. Vad utskottet nu med anslutning till Miljöpartiets partimotion 1997/98: Bo21 yrkande 7 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande fastighetsbeskattningen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 1 samt 3-5, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 samt 12, 1997/98:Bo22 yrkande 4, 1997/98:Bo24 samt 1997/98: Bo26 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Fastighetsbeskattningen (mom. 14) Michael Stjernström (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Redan i? och på s. 27 slutar med ?i sak? bort ha följande lydelse: Regeringen gör i den bostadspolitiska propositionen bedömningen att en allmän översyn av fastighetsbeskattningen bör göras. Utskottet delar inte denna uppfattning. Fastighetsskatten har redan utretts vid flera tillfällen och ur en rad olika aspekter. Vad som erfordras är därför inte en ny utredning, utan snara reformer. De problem som följer av dagens fastighetsskattesystem är så väl kända att åtgärder redan nu kan och bör vidtas. Som ett första steg i den nu förordade reformeringen av fastighetsskatten bör skattesatsen sänkas till 1,5 %. På den del av markvärdet som överstiger 150 000 kr bör skatten dessutom bara beräknas på en tredjedel av värdet. I ett något längre perspektiv bör en mera genomgripande omdaning av fastighetsskatten komma till stånd. I enlighet med förslaget i Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Bo26 bör fastighetsskatten på sikt tas bort helt. I stället bör kommunerna ges möjlighet att ta ut en avgift som täcker kommunens kostnader för gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal service som är direkt knuten till fastighetsbeståndet. Vad utskottet nu med anslutning till Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Bo26 yrkande 6 anfört om fastighetsbeskattningen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Glädjande nog har regeringen, om än alltför sent, nu anslutit sig till flera av förslagen i kd-motionen om fastighetsbeskattningen. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses tillgodosedda avstyrks de av utskottet. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande fastighetsbeskattningen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo26 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 1 samt 3-5, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 samt 12, 1997/98:Bo21 yrkande 7, 1997/98:Bo22 yrkande 4 samt 1997/98:Bo24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Skattebefrielse vid självförvaltning (mom. 15) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ?Inte heller? och slutar med ?11 avstyrks? bort ha följande lydelse: Dagens hyror ligger på en alldeles för hög nivå. Inte minst gäller detta nyproduktionen. Åtgärder måste därför vidtas som dels verkar på lång sikt, dels leder till omedelbara lättnader i hyreskostnaderna. En åtgärd som har förutsättningar att på kort sikt ge utrymme för lägre hyror är att, som föreslås i motion 1997/98:Bo21 (mp), öka möjligheterna till självförvaltning. I enlighet med förslaget i motionens yrkande 11 bör därför det skattefria beloppet vid självförvaltning höjas till omkring ett halvt basbelopp, dvs. till 18 000 kr med dagens basbelopp. Genom att på detta sätt förbättra förutsättningarna för en egen arbetsinsats ges hyresgästen möjlighet att i högre utsträckning påverka sin hyra och därmed också till att prioritera annan konsumtion eller sparande. Vad utskottet nu med anslutning till motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 11 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande skattebefrielse vid självförvaltning att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16, motiveringen) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Bostadsutskottet kan? och på s. 29 slutar med ?yrkande 12? bort ha följande lydelse: Regeringen konstaterar i propositionen att situationen i vissa utsatta bostadsområden förvärrats under de senaste åren. Några förslag till åtgärder för att begränsa problemen och vända utvecklingen presenteras dock inte. Inte heller redovisas någon analys av orsakerna till dagens problem. Utskottet vill hävda att grundorsakerna till de problem som i dag finns i vissa utsatta bostadsområden står att finna i den socialdemokratiska bostadspolitiken från 1960- och 70-talen. Under denna period bedrevs en starkt centraliserad bostadspolitik där staten bestämde finansieringsförutsättningarna och kommunerna den fysiska utformningen av bostadsområdena. Dessutom äger kommunala bostadsföretag huvuddelen av de hyresbostäder som tillkom under denna period. Det är också i dessa s.k. miljonprogramsområden som de största problemen finns i dag. Problemen beror delvis på att kommunerna i många fall låtit politiska överväganden gå före kravet på en professionell fastighetsförvaltning. Resultatet har blivit eftersatt underhåll och en i olika avseenden negativ utveckling i detta bostadsbestånd. Vad som nu erfordras för att komma till rätta med dagens problem och för att undvika att nya problemområden skapas är en avreglering av bostadsmarknaden. En avreglering ger förutsättningar för ett mer varierat utbud av bostäder. Nya former för förvaltning och ägande av bostäderna bör öppnas. För att möjliggöra ett varierat utbud är det nödvändigt att en försäljning av de kommunala bostadsbolagen inleds. Ett viktigt inslag i avregleringen är dessutom att få till stånd en samordning av bostadsbidrag med socialpolitiken i övrigt. Till detta kommer nödvändiga åtgärder som bl.a. innebär att det ges bättre möjligheter för invandrare och flyktingar att arbeta, leva och bo i vårt land. En av de viktigaste åtgärderna är att sänka skatterna så att människor kan efterfråga de bostäder de önskar. Utskottet har i andra delar av detta betänkande tagit upp vissa av de åtgärder som bör vidtas inom bostadspolitikens ram. Vad gäller de motionsförslag i övrigt som behandlas i detta avsnitt kan utskottet instämma i flera förslag, som exempelvis att förutsättningarna för nyföretagande måste förbättras. Vidare överväganden i dessa och andra frågor som har betydelse för situationen i utsatta bostadsområden får göras när mer konkreta förslag i dessa frågor aktualiseras i riksdagsarbetet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1997/98:Bo12 (s), 1997/98:Bo14 (c) yrkande 14, 1997/98:Bo17 (s), 1997/98: Bo21 (mp) yrkande 8 och 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 12.
37. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16) Erling Bager (fp) och Michael Stjernström (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Bostads- utskottet kan? och på s. 29 slutar med ?yrkande 12? bort ha följande lydelse: Under framför allt 1960-talet skapades - till stor del till följd av en felaktig bostadspolitik - stora opersonliga bostadsområden i utkanten av alla större städer i landet. I många av dessa områden finns det i dag brister i miljön, dålig service, bristande underhåll av fastigheterna och en social situation som gör de boende otrygga. Invånarna i dessa områden har generellt sett lägre inkomster, kortare utbildning och sämre hälsa än i andra områden. Flera av områdena tycks också ha kommit in i en negativ utvecklingsspiral med tilltagande segregation, arbetslöshet och kriminalitet. Som framhålls i motion 1997/98:Bo22 (fp) måste en rad olika åtgärder sättas in för att bryta denna utveckling. Dessa åtgärder faller endast till en del inom det område som bostadspolitiken omfattar. Nödvändiga åtgärder måste bl.a. vidtas inom ramen för politikområdena för arbete, utbildning, sociala frågor och fritid. Ledstjärnan för samtliga åtgärder bör vara att de boende själva skall vara delaktiga i besluten. Vad gäller de åtgärder som kan vidtas inom ramen för bostadspolitiken vill utskottet ansluta sig till vad som anförs i fp-motionen. Det är således nödvändigt att införa en social dimension i bostadsplaneringen. Detta innebär att alla bostadsområden bör utformas med tanke på att efterfrågan på service och arbetsplatser skall kunna tillgodoses. Bostadsområdena bör också utformas med tanke på att de skall kunna erbjuda ett varierat utbud av bostäder i olika upplåtelseformer och av olika storlek. När renoveringar genomförs i det befintliga beståndet bör åtgärderna vidtas varsamt och i samförstånd med hyresgästerna. Det är också viktigt att människor med medicinska eller sociala förturer ges möjlighet att erhålla lämpliga bostäder. Vad utskottet ovan med anledning av motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 12 anfört om en social dimension i bostadsplaneringen och bostadsbyggandet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I den mån övriga motionsyrkanden som tagits upp i detta avsnitt inte kan anses vara tillgodosedda med det anförda avstyrks de. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande åtgärder i utsatta bostadsområden att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo22 yrkande 12 samt med avslag på motionerna 1997/98:Bo12, 1997/98:Bo14 yrkande 14, 1997/98:Bo17 och 1997/98:Bo21 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16) Rigmor Ahlstedt (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Utskottets slutsats? och slutar med ?yrkande 12? bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i den bedömning som regeringen redovisar i propositionen av hur problemen i de utsatta bostadsområdena bör angripas. Åtgärder behöver således vidtas inom ett flertal politikområden. Vidare överväganden om nödvändiga åtgärder som inte primärt faller inom bostadspolitikens område får ske i samband med riksdagsbehandlingen av den nyligen avlämnade storstadspolitiska propositionen. I detta sammanhang bör dock en fråga med klar bostadspolitiska inriktning tas upp, nämliget förslaget i Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14 yrkande 14. Motionärerna förespråkar en större blandning av olika upplåtelseformer i de utsatta bostadsområdena. Detta förutsätter i flertalet fall att hyreslägenheter omvandlas till bostadsrätter. Det bör ankomma på regeringen att föreslå åtgärder som kan underlätta en sådan utveckling. Vad utskottet anfört ovan med anledning av motion 1997/98:Bo14 (c) yrkande 14 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks med hänvisning till det anförda. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande åtgärder i utsatta bostadsområden att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkande 14 samt med avslag på motionerna 1997/98:Bo12, 1997/98:Bo17, 1997/98:Bo21 yrkande 8 och 1997/98:Bo22 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
39. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Bostads- utskottet kan? och på s. 29 slutar med ?yrkande 12? bort ha följande lydelse: Det är nödvändigt att kraftfulla åtgärder vidtas inom en rad olika områden för att begränsa de problem som blivit följden av framför allt den tilltagande segregationen. Bland de åtgärder som bör övervägas kan nämnas ?frizoner? vad gäller regler för sociala stöd och andra bidrag, stöd till lokala företagssatsningar, bättre förutsättningar för självförvaltning, utlokalisering av utbildningsinstitutioner och andra samhällsorgan samt åtgärder för att åstadkomma en större variation av upplåtelseformerna i de aktuella områdena. De politiska besluten i detta syfte måste självklart utgå från den kunskap som finns hos de boende i dessa områden och från initiativ till lokala lösningar. Det är också angeläget att erfarenheterna från aktuell forskning om segregationsproblemen tas till vara. Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande åtgärder i utsatta bostadsområden att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 8 samt med avslag på motionerna 1997/98:Bo12, 1997/98:Bo14 yrkande 14, 1997/98:Bo17 och 1997/98:Bo22 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. Ekologiskt motiverade insatser (mom. 17, motiveringen) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp) och Inga Berggren (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Utskottet vill?och på s. 30 slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse: Motion 1997/98:Bo16 (s) innehåller förslag om nya användningsområden avseende medlen för bidrag till lokala investeringsprogram. Utskottet anser emellertid att denna bidragsform snarast bör avvecklas. Motionen avstyrks.
41. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18, motiveringen) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Bo- stadsutskottet har? och på s. 32 slutar med ?i frågan? bort ha följande lydelse: Bostadsutskottet noterar med tillfredsställelse att den socialdemokratiska regeringen numer delvis tycks ha kommit till insikt om att frivilliga överenskommelser på bostadsmarknaden bäst kan tillgodose utsatta gruppers bostadsbehov. Denna ordning tillkom under det borgerliga regeringsinnehavet genom att lagstiftningen om bostadsanvisning och bostadsförsörjning avskaffades. Tyvärr tyder inte den bostadspolitiska propositionen i övrigt på att regeringen insett vad som ytterligare krävs för att hjälpa de hushåll som i dagsläget har svårigheter att betala för sin bostad. Utskottet instämmer i denna fråga i vad som anförs i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98: Bo15. Motionärerna framhåller att det på kort sikt behövs regelförändringar i bostadsbidragssystemet så att inte som i dag många barnfamiljer i behov av stöd missgynnas. De nödvändiga regelförändringarna gäller dubbelräkningen av räntebidrag, beräkningen av hushållsinkomsten, ytnormen för bostaden samt villkoren för att barnpension skall beaktas vid bidragsgivningen. Utskottet avser återkomma till dessa frågor. Som anförs i motionen bör emellertid inriktningen på sikt vara att bostadsbidragen skall kunna minska eller avskaffas genom en sund skattepolitik som skapar större marginaler för låg- och medelinkomsttagare. Även den omläggning av bostadspolitiken som utskottet i andra delar av detta betänkande förordat med anledning av förslag framförda i den aktuella m- motionen kommer att bidra till förbättrade villkor för många hushåll med ekonomiska svårigheter. Genom avreglering och en större frihet för enskilda initiativ kommer boendekostnaderna att sjunka, något som inte minst kommer dessa hushåll till godo. Däremot finns inte skäl att hysa några större förhoppningar om att diskussionerna i den bostadssociala beredning som regeringen avser tillsätta kan ge de utsatta hushållen en bättre situation. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de motioner som tagits upp till behandling i detta avsnitt.
42. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18, motiveringen) Erling Bager (fp) och Owe Hellberg (v) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Vad gäller? och på s. 32 slutar med ?detta förslag? bort utgå.
43. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18) Rigmor Ahlstedt (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Sett mot? och på s. 32 slutar med ?i frågan? bort ha följande lydelse: Utskottet anser liksom regeringen att det finns skäl att tillsätta en bostadssocial beredning med uppgift att följa utvecklingen på det bostadssociala området och föreslå åtgärder när det gäller särskilt utsatta hushåll. En sådan grupp där allt fler fått en ohållbar situation genom arbetslöshet eller på grund av att en allt högre andel av nettoinkomsten går till boendet är de ensamstående. De som har den allra svåraste situationen är de ensamstående med barn. Denna grupp bör ägnas särskild uppmärksamhet i den bostadssociala beredningens arbete. Vad ovan anförts med anledning av Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14 yrkande 16 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Synpunkterna i övriga motioner som behandlas i detta avsnitt torde kunna beaktas i beredningens arbete utan något tillkännagivande i frågan, varför de avstyrks. dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkande 16 samt med avslag på motionerna 1997/98:Bo10, 1997/98:Bo13 i motsvarande del och 1997/98:Bo21 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Sett mot? och på s. 32 slutar med ?i frågan? bort ha följande lydelse: Bostadsutskottet anser att det är ett bra initiativ av regeringen att tillsätta en bostadssocial beredning. Den frivilliga väg som detta innebär för att åstadkomma ett större samhällsanvar från berörda parter är givetvis att föredra. Det bör dock samtidigt framhållas att det kan bli aktuellt att överväga införandet av en ny lag om kommunal bostadsanvisningsrätt om inte kommuninvånarnas rätt till en god bostad kan åstadkommas genom frivilliga överenskommelser. Den bostadssociala beredningen har skäl att uppmärksamma flera olika grupper som har en utsatt situation på bostadsmarknaden. I motion 1997/98: Bo21 (mp) framhålls en grupp som det finns anledning för beredningen att ägna särskild uppmärksamhet, nämligen de hemlösa. Som motionärerna anför bör vårt samhälle både ha medel och utrymme för att kunna bereda denna grupp någon form av alternativt boende. För att tillförsäkra de hemlösa en möjlighet att åtminstone få tak över huvudet och på sikt ordna upp sin situation i övrigt bör det övervägas att inrätta ett statligt stöd för ombyggnad av fastigheter som inte används. Det kan exempelvis röra sig om nedlagda sjukhus, institutioner, skolor eller gamla ungkarlshotell som kan inrättas för enskilt boende eller olika former av gruppboende. Det bör ankomma på den bostadssociala beredningen att vidareutveckla ett förslag med denna inriktning. Detta bör riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 9 som sin mening ge regeringen till känna. Motionsförslagen i övrigt avstyrks. dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 9 samt med avslag på motionerna 1997/98:Bo10, 1997/98:Bo13 i motsvarande del och 1997/98:Bo14 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Bostadsförmedling (mom. 19) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp) och Inga Berggren (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ?Antalet kommuner? och på s. 33 slutar med ?riksdagens åtgärd? bort ha följande lydelse: Det ligger enligt utskottets mening ett stort värde i att det nu vuxit fram en rad olika modeller för hur bostadsförmedlingsverksamheten skall bedrivas i landets kommuner. Den avreglering som gjordes av verksamheten under den förra borgerliga regeringen har inneburit att verksamheten i de flesta kommuner nu har en omfattning och utformning som är mera styrd av de lokala förutsättningarna och behoven än av stelbenta regler. I ett sådant system har också privata bostadsförmedlingar en plats. Det förutsätter naturligtvis att verksamheten bedrivs på ett seriöst och professionellt sätt. Varken bostadssökande eller fastighetsägare har något intresse av att bostadsförmedlingen sker på ett oordnat sätt eller i mindre nogräknade former. Det är därför bra att regeringen nu avser att se över de problem med oseriös bostadsförmedling som uppmärksammats i olika sammanhang. Däremot bör inte denna översyn ges den begränsade inriktning som regeringen uppenbarligen avser. Översynen bör i stället primärt syfta till att säkra kvaliteten i förmedlingsverksamheten genom ett samarbete mellan fastighetsägare och bostadsförmedlare. Det kan t.ex. ske genom ett av branscherna gemensamt utarbetat auktorisationsförfarande. Vad utskottet nu med anslutning till Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del samt Folkpartiets partimotion 1997/98:Bo22 yrkande 13 anfört om bostadsförmedling bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande bostadsförmedling att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del samt 1997/98:Bo22 yrkande 13 och med avslag på motion 1997/98:Bo11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. Kommunernas bostadspolitiska ansvar (mom. 20) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ?Förslaget i? och på s. 34 slutar med ?hänvisning härtill? bort ha följande lydelse: Ett fullföljande av de bostadspolitiska målen förutsätter bl.a. att kommunerna ges ett övergripande ansvar för bostadsförsörjningen på den lokala nivån. Detta ansvar är enligt utskottets mening inte tillräckligt klart uttryckt. Som framhålls i Vänsterpartiets partimotion följer kommunernas skyldigheter och rättigheter på området i dag av mera allmänt hållna bestämmelser i kommunallagen och socialtjänstlagen. Det har inneburit att grundläggande kommunala uppgifter som bostadsförsörjningsplanering och bostadsförmedling nu är frivilliga. Det har också lett till att många kommuner inte längre svarar för dessa uppgifter. Ett resultat av de senaste årens utveckling är att det bostadspolitiska ansvaret i många kommuner kommit att föras över till de kommunala bostadsföretagen. Även om dessa företag gör ett i och för sig gott arbete är det enligt utskottets mening olyckligt att bostadsfrågorna på detta sätt mer eller mindre förts bort från den politiska dagordningen. En förutsättning för att den lokala bostadspolitiken skall få en bra utformning är naturligtvis att den debatteras och beslutas i de politiska organen med det demokratiska inflytande som följer av detta. Mot bakgrund av det nu anförda bör enligt bostadsutskottets mening kommunernas bostadspolitiska ansvar tydliggöras. I enlighet med förslaget i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 bör det ske genom att bostadsförsörjningslagen och bostadsanvisningslagen återinförs. Dessutom bör det bli obligatoriskt för kommunerna att upprätta boendeplaneringsprogram. Vad utskottet nu med anslutning till Vänsterpartiets partimotion 1997/98: Bo20 yrkandena 13 och 15 anfört om kommunernas bostadspolitiska ansvar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande kommunernas bostadspolitiska ansvar att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkandena 13 och 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
47. De allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 21) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Michael Stjernström (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ?Utskottet vill? och på s. 35 slutar med ?del avstyrks? bort ha följande lydelse: Som anförs i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 leder kommunalt ägande av företag som konkurrerar med privata företag på en marknad ofelbart till problem. Kommunala företag har en konkurrensfördel framför privata. Genom att t.ex. använda beskattningsmakten kan en kommun garantera ett bolag aktieägartillskott. Banker och kreditinstitut kan erbjuda kommunala företag med kommunal borgen lägre räntor eftersom riskerna är mindre. Samtidigt behöver kommunen som ägare inte ställa ett avkastningskrav på bolaget. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det inte är nödvändigt för en kommun att äga stora delar av fastighetsbeståndet på den lokala bostadsmarknaden för att klara sina bostadspolitiska åtaganden. Kommunen har dock ett oavvisligt ansvar för att praktiskt lösa bostadsproblem för människor med sociala problem, handikapp eller för människor som på grund av sin ålder är i behov av särskilda boendeformer. Vid en jämförelse mellan de kommunala bostadsföretagen och andra fastighetsägare kan konstateras att de senare ofta har en sämre finansiell styrka. Beträffande de kommunala bolagen kan, som framgått ovan, kommuninvånarna med skatt nödgas skjuta till det kapital som behövs vid reinvestering eller vid förluster. Kommunala bolag medför risker för att kommunerna i strid med kommunallagen ägnar sig åt affärsverksamhet som snedvrider konkurrensen på en marknad där lokala småföretag skall kunna utvecklas. Bl.a. Konkurrensverket har pekat på detta problem. På senare tid har många kommuner bildat koncerner. Det främsta syftet är ofta avancerad skatteplanering, bl.a. för att uppnå den skattebefrielse som kommunen ändå skulle ha haft om man bedrev verksamheten som kommunal förvaltning. I många kommuner riskerar de kommunala bolagen, framför allt bostadsbolagen som verkar på svaga bostadsmarknader, att tränga ut annan primärkommunal verksamhet som skola och äldreomsorg. Detta är en mycket allvarlig tendens som snarast måste åtgärdas. I hög grad kan kommunerna redan i dag påbörja avvecklingen av sitt engagemang i bostadsbolagen, men i några fall försvåras detta av långtgående kommunala borgensåtaganden. Vad nu anförs innebär sammanfattningsvis att det kommunala ägandet av bostadsbolag bör avskaffas. Riksdagen bör med anledning av yrkande 7 i motsvarande del i partimotionen 1997/98:Bo15 (m) som sin mening ge regeringen detta till känna. dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande de allmännyttiga bostadsföretagen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
48. Vissa frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 22, motiveringen) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Michael Stjernström (kd) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ?Vad nu? och på s. 36 slutar med ?i kommunallagen? bort ha följande lydelse: Utskottet har ovan anslutit sig till den moderata partimotionen 1997/98:Bo15 i vilken förordas att det kommunala ägandet av bostadsbolag bör avskaffas. Skäl saknas därför att i sak granska de förslag om vissa frågor som rör dessa företag och som tas upp i partimotionen 1997/98:Bo20 (v) och i de båda s- motionerna 1997/98:Bo13 och 1997/98:Bo25.
49. Vissa frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 22) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ?Vad nu? och på s. 36 slutar med ?i kommunallagen? bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 och i de båda s-motionerna 1997/98:Bo13 i motsvarande del samt 1997/98:Bo25 om att regeringen bör återkomma med förslag i de frågor som motionärerna tagit upp. Det gäller tillkännagivanden till regeringen om - en definition i hyreslagen om begreppet allmännyttiga bostadsföretag, - vinstutdelning från de allmännyttiga bostadsföretagen i avsikt att göra den mera restriktiv än i dag, - fondering för underhåll för boende i allmännyttiga bostadsföretag. De frågor som motionärerna aktualiserat är viktiga. Det är att beklaga att beredningen av dem i regeringens kansli går så långsamt som den faktiskt gör. Riksdagen bör skyndsamt föreläggas förslag i enlighet med vad nu anförts. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande vissa frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo13 i motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkandena 14 och 16 samt 1997/98:Bo25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
50. De allmännyttiga bostadsföretagens hyresledande roll (mom. 23) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Med anledning? och slutar med ?i m-motionen? bort ha följande lydelse: Utskottet har tillstyrkt förslaget i Moderata samlingspartiets partimotion om att de kommunala bostadsbolagen bör avskaffas. Det blir då också nödvändigt att avskaffa den hyresledande roll dessa företag har i dag. Även om vissa av dessa bolag skulle finnas kvar bör de befrias från denna roll. I takt med att de avvecklas blir det för övrigt alltmera illusoriskt att ge dem en hyresledande roll. Detta bör riksdagen med anledning av yrkande 7 i motsvarande del i partimotionen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande de allmännyttiga bostadsföretagens hyresledande roll att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
51. Avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering av allmännyttiga bostadsföretag (mom. 24) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Rigmor Ahlstedt (c), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Inga Berggren (m) och Michael Stjernström (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Enligt utskottets? och på s. 37 slutar med ?allmännyttiga bostadsföretag? bort ha följande lydelse: Det är tredje gången sedan hösten 1996 som riksdagen har att behandla de regler som nu gäller för överlåtelser av kommunala bostadsföretag eller deras bostäder. Dessa regler, som redovisats ovan i betänkandet, betecknas av regeringen ironiskt nog som tillfälliga. Nu vidhåller regeringen att dessa tillfälliga regler - enligt tidigare riksdagsbeslut - skall gälla även fortsättningsvis längst till utgången av år 1999. Om så sker kommer alltså de ?tillfälliga? reglerna att ha gällt i mera än tre år. Det nu redovisade visar med all önskvärd tydlighet att regeringen saknar idéer och genomtänkta förslag när det gäller de kommunala bostadsbolagen. Initiativ till och genomförande av ägarförändringar i dessa företag måste beslutas av dem själva och inte som nu i realiteten av regeringen. När utskottet hade att behandla frågan hösten 1996 (bet. 1996/97:BoU7) anfördes i en reservation (m, c, fp, kd) följande.
Det råder förvisso delade meningar om de allmännyttiga bostadsföretagens nuvarande och framtida roll som ett instrument för bostadspolitiken. I de motioner från (m), (fp), (c) och (kd) i vilka yrkas avslag på regeringens förslag finns emellertid en bred samsyn på ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna när det gäller de kommunala bostadsföretagen. Utskottet vill punktvis redovisa motiven i motionerna på följande sätt. Ett genomförande av regeringens förslag innebär - att kommunala bostadsföretag diskrimineras och inte tillåts verka på samma villkor som privata, - att hyresgästerna hos de kommunala bostadsföretagen kommer i en sämre position än hyresgästerna hos privata bostadsföretag om de allmännyttiga bostadsföretagen förlorar sitt räntestöd, - ett faktiskt intrång i det kommunala självstyret, - att ombildning från hyresrätt till bostadsrätt försvåras eller förhindras, - att nödvändiga och väl motiverade omstruktureringar av de kommunala bostadsföretagen inte kommer att kunna genomföras.
Att regeringen och motionärerna har helt olika syn på var och av vem besluten om en eventuell omstrukturering av de allmännyttiga bostadsföretagen skall fattas torde stå helt klart. Utskottet finner det liksom motionärerna naturligt att besluten fattas av ägarna till dessa företag, nämligen kommunerna, medan regeringen tydligen de facto anser sig bättre skickad än företagens ägare att fatta dessa beslut. Ett synsätt som bygger på ett ?centralt beslutsfattande? går på tvärs mot den ordning som statsmakterna i andra sammanhang hävdar och som innebär att besluten skall fattas så nära dem som möjligt som är berörda därav. Det borde inte råda någon tvekan om att ärenden som rör de allmännyttiga bostadsföretagens ägarprofil bäst kan bedömas i ett kommunalpolitiskt perspektiv och inte mot bakgrund av någon mer eller mindre ?ideologisk centralistisk doktrin?. Vad i den nu redovisade reservationen anfördes är alltjämt aktuellt. Argumenten i reservationen har, under den period de nu gällande överlåtelsereglerna varit i kraft, snarast tilltagit i styrka. I den utvärdering av försäljning av kommunala bostadsföretag som utredningen om de allmännyttiga bostadsföretagen (SOU 1997:81) tagit initiativet till framgår bl.a. att genomförda försäljningar inte i något fall påverkat utbudet av hyreslägenheter på den lokala bostadsmarknaden. Endast 3 % av de sålda lägenheterna har omvandlats till bostadsrätter. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av de nu behandlade motionerna som sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts. I den mån vad nu föreslagits inte är förenligt med förslaget i mp-motionen bör detta avslås av riksdagen. dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering av allmännyttiga bostadsföretag att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 4, 1997/98:Bo22 yrkande 3 och 1997/98:Bo26 yrkande 7 och med avslag på motion 1997/98:Bo21 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
52. Avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering av allmännyttiga bostadsföretag (mom. 24) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Enligt utskottets? och på s. 37 slutar med ?allmännyttiga bostadsföretag? bort ha följande lydelse: I mp-motionen 1997/98:Bo21 anförs följande om reglerna för utförsäljning av de kommunala bostadsföretagen.
Miljöpartiet anser att bostadsmarknaden behöver de kommunala bostadsföretagen, ?allmännyttan?, men samtidigt anser vi att kommunen själv måste fatta det avgörande beslutet om att äga eller inte. Vi har tidigare ställt upp på regeringens tillfälliga broms vad gäller utförsäljningen. När frågan återkom - utan någon långsiktig lösning - sade vi nej. Detta berodde på att vi inte accepterar den ena tillfälliga lösningen på den andra. Regeringen måste lägga mer långsiktiga förslag. Nu säger regeringen att man avvaktar fortsatt beredning av frågan. Vad betyder det? Det är inte acceptabelt att begränsa kommunernas självbestämmanderätt med fortsatt tillämpning av tillfälliga regler. Möjliga vägar till mer fasta och acceptabla regler för utförsäljning av hela eller väsentliga delar av kommunala och samhällsviktiga verksamheter, som bostäder, skulle kunna vara krav på kvalificerad majoritet i fullmäktige, beslut i fullmäktige med mellanliggande val eller folkomröstning. När det gäller bostäder bör de boende ha ett stort inflytande och även köparna skulle kunna prioriteras; t.ex. i första hand till de boende, i andra hand till kooperativ osv. Med sådana här förslag skulle kommunens självbestämmanderätt inte rubbas, men besluten kräva större uppslutning i fullmäktige, kommuninvånarnas mening i val eller folkomröstning. För övrigt anser vi att det är viktigt att fullmäktige har en god insyn i de kommunala bostadsbolagen. Utskottet, som delar motionärernas uppfattning, föreslår att riksdagen med anledning av yrkande 10 i motionen som sin mening ger regeringen till känna vad nu anförts. Detta är inte i alla delar förenligt med förslagen i m-, fp- och kd-motionerna. Dessa avstyrks därför. dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering av allmännyttiga bostadsföretag att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 4, 1997/98:Bo22 yrkande 3 och 1997/98:Bo26 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
53. Ytterligare åtgärder för att stärka de allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 25, motiveringen) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Detta motionsförslag? och slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse: Utskottet har ovan anslutit sig till förslaget i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 om att de kommunala bostadsbolagen bör avvecklas. Skäl saknas därför att i sak behandla förslagen i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 om vissa åtgärder för att stärka dessa företag.
54. Ytterligare åtgärder för att stärka de allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 25) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Detta motionsförslag? och slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse: Utskottet har i det föregående anslutit sig bl.a. till förslag i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 om kommunernas roll i bostadspolitiken och om vissa frågor rörande de allmännyttiga bostadsföretagens verksamhet. Utskottet delar även vad i motionen anförts om utformning av reglerna för försäljning av dessa företag. I denna del anförs i motionen följande.
När det gäller den tillfälliga regeln om utförsäljning av kommunala bostadsbolag skall de fortsätta att gälla, dock längst till och med utgången av 1999. Den regeln ger ett bristfälligt skydd mot utförsäljningar av kommunala bostadsfastigheter. Påföljden av en försäljning motsvarande mer än 25 % av beståndet är att bolaget mister sin allmännyttiga status och därmed rätten till statliga räntebidrag. Eftersom räntebidragen är under snabb avveckling får den påföljden allt mindre betydelse. Den offentliga utredningen om de allmännyttiga bostadsföretagen konstaterade att användningen av räntebidragen som ett styrmedel för att förhindra utförsäljning av kommunala bostäder inte är särskilt effektiv för att förhindra en sådan utveckling. Utredningens förslag tar regeringen inte nu ställning till. Regeringen bör skyndsamt komma med förslag till hur den starka ställning, som man vill att de kommunala bostadsbolagen skall ha i kommunerna, skall kunna bibehållas och förstärkas. Detta bör ges regeringen till känna. Vad nu redovisats är en anslutning till yrkande 17 i partimotionen 1997/98:Bo20 (v). dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande ytterligare åtgärder för att stärka de allmännyttiga bostadsföretagen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
55. Stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet (mom. 26) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Inga Berggren (m) och Michael Stjernström (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?denna del? bort ha följande lydelse: Utskottet avvisar regeringens förslag till stöd för kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. I det föregående har utskottet anslutit sig till motionsförslag som innebär att de kommunala bostadsbolagen bör avyttras. Kommunen bör koncentrera verksamheten på skola, vård och omsorg. I motionerna 1997/98:Bo22 (fp) och 1997/98:Bo23 (m), som nu behandlas, förordas med rätta att sådana kommuner som kommer att erhålla stöd om regeringens förslag accepteras skulle vara mera betjänta att genom försäljning ?befrias? från sina bostadsbolag. Bl.a. visar de åtgärder som vidtogs i Haninge kommun och även erfarenheter från andra bolag, att detta var en riktig ordning. Vad nu anförts är en anslutning till yrkande 1 i fp- och m-motionen. Propositionen avstyrks i motsvarande del. dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo22 yrkande 1 och 1997/98:Bo23 yrkande 1 och med avslag på proposition 1997/98: 119 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
56. Förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet (mom. 27) Under förutsättning av bifall till mom. 26 Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Michael Stjernström (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ?Som framgår? och slutar med ?motsvarande del? bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 och i motionerna 1997/98:Bo22 (fp) och 1997/98:Bo23 (m) att yttersta restriktivitet måste gälla när det gäller att bevilja stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. En förutsättning för statligt stöd bör vara att såväl det kommunala bostadsbolaget som vissa andra kommunala bolag, t.ex. mark- och energibolag, först avyttras. I princip bör stöd kunna medges endast till sådana kommuner där vården, skolan och omsorgen hotas och där utförsäljning av kommunala bolag inte är realistiska handlings-alternativ. dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 i motsvarande del och motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 3, 1997/98:Bo22 yrkande 2 och 1997/98:Bo23 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
57. Förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet (mom. 27) Under förutsättning av bifall till mom. 26 Erling Bager (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ?Som framgår? och slutar med ?motsvarande del? bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen i fp-motionen 1997/98:Bo22 om att stöd till kommuner skall utgå först sedan de själva gjort allt för att täcka förlusterna i sina bostadsbolag t.ex. genom att avveckla annan kommunal bolags-verksamhet. Utskottet kan inte stödja ett förslag som så lättsinnigt utgår från att staten skall ta på sig ett ansvar för upprensningen i den kommunala bostadsdjungeln. Det kan emellertid finns skäl för staten att i undantagsfall gå in och lämna stöd till kommunerna. Sådana fall är om vården, skolan och omsorgen hotas genom att kommunerna måste sanera sina bolag. I sådana fall bör staten träda in för att rädda verksamheten på dessa viktiga områden. Utskottet delar vad i fp- motionen föreslagits om att 500 miljoner kronor för dessa ändamål bör reserveras i en ?kommunakut?. Vad nu anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 i motsvarande del och motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 3, 1997/98:Bo22 yrkande 2 och 1997/98:Bo23 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
58. Stöd till allmännyttiga bostadsföretag (mom. 28, motiveringen) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Inga Berggren (m) och Michael Stjernström (kd) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?nu anförda? bort ha följande lydelse: Med hänvisning till utskottets ställningstagande saknas anledning att i sak behandla förslagen i motion 1997/98:Bo18 (s) och i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 huruvida det i propositionen föreslagna stödet skall kunna utgå inte bara till kommuner utan även till kommunala bostadsföretag.
59. Stöd till allmännyttiga bostadsföretag (mom. 28) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?nu anförda? bort ha följande lydelse: I Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 erinras om att privata fastighetsägare och bostadsrättsföreningar har möjlighet till rekonstruktion med hjälp av statliga medel. Detta bör också gälla kommunala bostadsbolag, utan att det för den skull är så att ägaren kommunen står på ruinens brant. Den särskilda delegation som tillsätts för hanteringen av stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet bör även kunna hantera direkta stöd till kommunala bostadsföretag eller tillse att stödet hanteras via statens eget kreditriskföretag Venantius AB. Förslag med samma innebörd förs fram i s- motionen 1997/98:Bo18. Vad nu anförts bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: 28. beträffande stöd till allmännyttiga bostadsföretag att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo18 och 1997/98:Bo20 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
60. Stödgivningens inriktning m.m. (mom. 29) Rigmor Ahlstedt (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ?Utskottet vill? och på s. 40 slutar med ?nu anförts? bort ha följande lydelse: När det gäller den stödgivningen till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet är det viktigt att vissa aspekter vägs in. Bl.a. måste stödgivningen utformas så att prövningen från statens sida är sträng samt att en del övriga aspekter vägs in. Det måste vara fråga om individuella prövningar. Det uttryckliga målet måste också vara att alla parter tar sin rättmätiga del av det ekonomiska ansvaret. Det förefaller rimligt att banker, stat och bostadsföretag (kommuner) delar på kostnaderna när ekonomiska åtaganden inte kan fullgöras. Räntebidragsreglerna, med den garanterade räntan, har varit utformade så att bidragstagarna kunnat binda sina lån för valfria perioder. Detta har i vissa fall inneburit att man avvikit från den tidsperiod som statens garanterade ränta har gällt. Ett sådant beteende har så gott som uteslutande varit ämnat att resultera i en vinst för bidragstagaren. Har resultatet av det inte blivit det av företaget förväntade resultatet till följd av att ränteutvecklingen missbedömts, bör denna omständighet beaktas vid bedömning av om statligt stöd skall ges. Det är av stor vikt att orsakerna till problemen analyseras. Oaktsamhet och andra försumligheter från kommuners sida bör innebära att stöd från staten endast ges i undantagsfall. Detta bör ges regeringen till känna. Det är viktigt att en plan fastställs för när och hur denna delegation för att hjälpa kommuner med övermäktiga ekonomiska åtaganden för boendet skall avvecklas. Det får inte bli fråga om ett evighetsprojekt. Detta bör ges regeringen till känna. Vad nu anförts om ansvarsfördelning, räntebidrag m.m. och tidsplan för den delegation som skall administrera stödverksamheten är en anslutning till yrkandena 11-13 i partimotionen 1997/98:Bo14 (c). dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse: 29. beträffande stödgivningens inriktning m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkandena 11-13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
61. Propositionen i övrigt i vad avser stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet (mom. 30) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Inga Berggren (m) och Michael Stjernström (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ?Som framgår? och slutar med ?ett ansvar? bort utgå, dels att utskottets hemställan under 30 bort utgå,
62. ROT-avdragen (mom. 31) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Inga Berggren (m) och Michael Stjernström (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?Bostadsutskottet vill? och på s. 42 slutar med ?och 9? bort ha följande lydelse: Det nuvarande systemet med ROT-avdrag för vissa åtgärder på bostadshus är enligt utskottets mening alltför begränsat. I enlighet med ett förslag som såväl Moderata samlingspartiet som Folkpartiet och Kristdemokraterna står bakom bör i stället ett generellt system med sänkt skatt på hushållstjänster införas. Tjänster som utförs i det egna hemmet och på tomten, inklusive ROT-arbeten, och som inte är offentligt subventionerade skall ge rätt till en skattereduktion. Skattereduktion skall få göras med 50 % av nedlagda arbetskostnader inklusive moms upp till 50 000 kr och år. Maximalt kan den årliga skattereduktionen därmed uppgå till 25 000 kr. Vad utskottet nu med anslutning till Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del samt motionerna 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 7 och 1997/98:Bo26 (kd) yrkandena 8 och 9 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse: 31. beträffande ROT-avdragen att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo22 yrkande 7 samt 1997/98:Bo26 yrkandena 8 och 9 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 6, 1997/98:Bo20 yrkande 19 samt 1997/98:Bo21 yrkandena 12 och 13 avslår proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
63. ROT-avdragen (mom. 31) Rigmor Ahlstedt (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?Bostads- utskottet vill? och på s. 42 slutar med ?och 9? bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen att möjligheten till ROT-avdrag bör förbättras och förlängas. Sysselsättningen i byggbranschen är fortfarande på en så låg nivå att stimulanser behövs. En förlängning av rätten till skattereduktion bör kunna medverka till att förbättra sysselsättningen och till att behålla kompetens och kunnande i byggandet. Det är också väl känt att avdragsrätten bidrar till att arbeten i högre grad utförs lagligt. På sikt bör enligt utskottets mening en permanent rätt till skattereduktion för ROT-åtgärder införas. Det bör därför uppdras åt regeringen att närmare utreda hur ett sådant system skall utformas och att snarast återkomma till riksdagen med ett förslag. Vad utskottet nu med anslutning till Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14 yrkande 6 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse: 31. beträffande ROT-avdragen att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt motion 1997/98:Bo14 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkande 19, 1997/98:Bo21 yrkandena 12 och 13, 1997/98:Bo22 yrkande 7 samt 1997/98:Bo26 yrkandena 8 och 9 antar som bilaga 1 till detta betänkande intaget förslag till lag om ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
64. ROT-avdragen (mom. 31) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?Bostads- utskottet vill? och på s. 42 slutar med ?och 9? bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen att möjligheten till ROT-avdrag bör förbättras och förlängas. Inte minst sysselsättningsskäl talar för detta. Däremot kan det enligt utskottets mening ifrågasättas om förlängningsperioden är tillräckligt lång. Regeringens förslag bygger på förutsättningen att byggverksamheten skall skjuta fart redan under 1999. Som framhålls i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 är det en bedömning som starkt kan sättas i fråga. Ett exempel som belyser detta är att Boverket helt nyligen reviderat ner sina prognoser för nyproduktionen för såväl 1998 som 1999. Den nedgång i ombyggnadsverksamheten som skett mellan 1996 och 1997 indikerar också den att det är mycket osäkert hur ombyggandet kommer att utvecklas under det närmaste året. Även om utskottet ovan ställt sig bakom förslaget om att förlänga ROT- avdragen finns det skäl som talar för att dagens avdrag bör ersättas med bidrag. Den nu gällande ordningen innebär att avdragen hanteras av skattemyndigheterna som har dålig eller ingen kunskap om byggnadsverksamheten. Genom att övergå till ett system med bidrag kan administrationen föras över till Boverket samtidigt som bidragsreglerna utformas så att de stimulerar ett hälso- och miljöriktigt byggande. Vad utskottet nu med anslutning till Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkande 19 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse: 31. beträffande ROT-avdragen att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt motion 1997/98:Bo20 yrkande 19 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 6, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo21 yrkandena 12 och 13, 1997/98:Bo22 yrkande 7 samt 1997/98:Bo26 yrkandena 8 och 9 antar som bilaga 1 till detta betänkande intaget förslag till lag om ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
65. ROT-avdragen (mom. 31) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?Bostads- utskottet vill? och på s. 42 slutar med ?och 9? bort ha följande lydelse: Det nuvarande systemet med ROT-avdrag bör enligt utskottets mening avvecklas. Som framhålls i Miljöpartiets partimotion 1997/98:Bo22 är systemet behäftat med sådana brister att det i stället bör ersättas med riktade miljöinvesteringar. Det kan visserligen hävdas att skattereduktionen bidragit till att förbättra sysselsättningen, men den saknar samtidigt incitament som leder till ett miljöriktigt byggande. I enlighet med förslaget i Miljöpartiets partimotion bör därför ROT-avdragen ersättas med miljöriktiga satsningar som leder till att sunda, barnvänliga inomhusmiljöer och socialt anpassade och vackra utomhusområden skapas. Som föreslås i motionen kan det ske genom att de påbörjade allergisaneringsåtgärderna fullföljs och genom att bidraget till ekologisk hållbarhet utvidgas till att också gälla vid ny- och ombyggnad av småhus. Vad utskottet nu med anslutning till motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkandena 12 och 13 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse: 31. beträffande ROT-avdragen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkandena 12 och 13 och med avslag på proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 6, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkande 19, 1997/98:Bo22 yrkande 7 samt 1997/98:Bo26 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
66. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32, motiveringen) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?Andelen äldre? och på s. 43 slutar med ?9 avstyrks? bort ha följande lydelse: Det är utskottets principiella uppfattning att stödet till bostadsproduktionen på sikt bör avvecklas. Det s.k. Danellsystemet - som även regeringen föreslår att det i huvudsak skall behållas - innebär också att produktionsstödet successivt tas bort. Det förutsätter dock att förändringar samtidigt vidtas i fastighetsbeskattningen i enlighet med vad Moderata samlingspartiet föreslagit i sin partimotion 1997/98:Bo15 - förslag som enligt utskottets mening bör genomföras. Den nu i korthet redovisade uppfattningen låter sig enligt utskottets mening inte förenas med regeringens bedömning att ett nytt stöd till äldreboende nu skall införas. I den mån motionerna inte kan anses vara tillgodosedda med det nu anförda avstyrks de av utskottet.
67. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32) Rigmor Ahlstedt (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?Andelen äldre? och på s. 43 slutar med ?9 avstyrks? bort ha följande lydelse: Regeringens förslag om att ett tillfälligt stöd för utbyggnad och anpassning av bostäder liksom lokaler för äldre bygger på uppfattningen att staten genom riktade stödåtgärder måste styra den kommunala verksamheten. Utskottet delar inte denna uppfattning. I enlighet med det förslag som Centerpartiet lagt fram bör kommunerna i stället tilldelas ytterligare resurser som de får disponera utifrån de lokala förutsättningar och behov som finns. I den mån satsningar på äldreboende bedöms som angelägna bör de alltså komma till stånd inom en ökning av det generella stödet till kommunerna. Regeringens förslag bör sålunda avvisas i enlighet med vad som förordas i Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14 yrkande 15. dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse: 32. beträffande bidrag till äldrebostäder att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkande 15 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo21 yrkande 15 samt 1997/98: Bo22 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-skottet anfört,
68. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32) Erling Bager (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?Andelen äldre? och på s. 43 slutar med ?9 avstyrks? bort ha följande lydelse: Det är enligt utskottets mening en angelägen åtgärd att förbättra boendevillkoren för de äldre som i dag inte har ett boende som svarar mot deras behov. En sådan grupp av äldre är de som i dag bor på sjukhem och som inte har eget rum, utan tvingas dela rum med någon som inte är anhörig. Som redovisas i motion 1997/98:Bo22 (fp) uppgår denna grupp till omkring 13 000 personer. Det är naturligtvis oacceptabelt att äldre i dag måste bo på detta sätt. I enlighet med förslaget i motionens yrkande 9 bör därför ett särskilt statsbidrag införas för att bygga bort alla flerbäddsrum på sjukhem och andra liknande inrättningar. Det nu förordade stödet bör ersätta det av regeringen föreslagna stödet. Utskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse: 32. beträffande bidrag till äldrebostäder att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo22 yrkande 9 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 15 samt 1997/98: Bo21 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
69. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?Andelen äldre? och på s. 43 slutar med ?9 avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen att ett stöd till bostäder och lokaler för äldre bör införas. I enlighet med förslaget i motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 9 bör dock stödet ges en sådan utformning att det leder till ett ekologiskt och hälsomässigt riktigt byggande och boende. Som ytterligare förutsättningar för stöd bör gälla att bostäder och lokaler är av god estetisk kvalitet och att boendeinflytandet säkras. I anslutning härtill bör även vikten av att äldrebostäderna byggs i centrala lägen med närhet till service, kultur och handel betonas. Utskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse: 32. beträffande bidrag till äldrebostäder att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 15 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 15 samt 1997/98: Bo22 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
70. Anpassning m.m. av bostäder för elöverkänsliga (mom. 33) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med ?Bostadsutskottet har? och slutar med ?16 avstyrks? bort ha följande lydelse: Som redovisas i motion 1997/98:Bo21 (mp) finns det i dag en grupp el- överkänsliga som har så svåra problem att de inte kan vistas i den normala miljön. Det är människor som får så allvarliga allergiska symtom i närheten av elektriska och magnetiska fält att de mer eller mindre drivs på flykt från samhället. Deras elöverkänslighet tvingar dem att bo primitivt utan moderniteter i mer eller mindre tillfälliga bostäder långt från samhällen och anordningar som alstrar elektromagnetiska fält. Den situation som de drabbade befinner sig i är i längden ohållbar. De måste därför få samhällets stöd för att hitta en miljö som är helt fri från elektromagnetiska fält där de kan vistas på samma villkor som andra människor. Utskottet delar uppfattningen i mp-motionen om att statligt stöd bör utgå till byggandet av ett rehabiliteringshem för dem som är svårast drabbade av elöverkänslighet. Genom att på detta sätt skapa en plats för rehabilitering och möjligheter till ett socialt umgänge skulle många umbäranden och mycket lidande kunna undvikas. Samtidigt finns det enligt utskottets mening skäl att också vidta andra åtgärder för att förbättra situationen för de elöverkänsliga. En sådan åtgärd som är relativt enkelt att genomföra, men som ger god effekt, är att inventera förekomsten av områden som är fria från elektromagnetiska fält. Samtidigt måste forskningen på området intensifieras och reglerna för byggandet utformas så att förekomsten av elektromagnetiska fält minimeras. Vad utskottet nu med anslutning till motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 16 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse: 33. beträffande anpassning m.m. av bostäder för elöverkänsliga att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
71. Radonsanering (mom. 34) Erling Bager (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med ?Även i? och slutar med ?hösten 1998? bort ha följande lydelse: Trots att farorna med radon i inomhusluften varit väl kända under många år finns det fortfarande ett stort antal bostäder som har alldeles för höga radonhalter. Även om samhället på olika sätt verkat för att radonsanering skall komma till stånd har detta uppenbarligen inte varit tillräckligt. Bakom detta ligger bl.a. okunskap, men också en rädsla för att värdet på fastigheten skall sjunka om det blir känt att åtgärder mot radon har måst vidtas. Ett sätt att komma till rätta med detta är enligt utskottets mening att höja bidragen för radonsanering i enlighet med förslaget i motion 1997/98:Bo22 (fp). Även enligt utskottets mening bör sålunda det maximala bidraget till radonsanering höjas till 25 000 kr. Den nu förordade bidragshöjningen bör dessutom kompletteras med andra åtgärder. Exempel på en sådan åtgärd är ett intygsförfarande där kommunen kan utfärda ett intyg om att ett hus inte befinner sig i ett riskområde. En ytterligare åtgärd kan vara att kommunerna förmås att mer strikt tillämpa reglerna om sanitär olägenhet vid förekomsten av radon. Vad utskottet nu med anslutning till motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 10 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse: 34. beträffande radonsanering att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo22 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
72. Ekologiska begrepp i byggnadslagstiftningen (mom. 35) Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med ?Som motionärerna? och slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse: Insikten om att samhället måste ställas om i riktning mot en kretsloppsanpassning av i princip all verksamhet har under de senaste åren fått en allt större spridning. Det är nödvändigt att denna insikt även får genomslag i de regelverk som styr samhällsutvecklingen. Som anförs i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 är emellertid kraven på ekologiskt byggande inte tillräckligt tydliga i byggnadslagstiftningen. Det finns därför ett behov av att revidera och komplettera gällande regler med utgångspunkten att ekologiska principer, kretsloppsanpassning och resurshushållning bör tillämpas vid allt byggande. Utskottet anser att regeringen bör ge Boverket i uppdrag att utreda och komma med förslag till åtgärder för att införa begreppet ekologiskt hållbart byggande i lagstiftning och i tillämpningsföreskrifter. Vad utskottet förordat med anledning av motion 1997/98:Bo20 (v) yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse: 35. beträffande ekologiska begrepp i byggnadslagstiftningen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
73. Tillgängligheten för funktionshindrade (mom. 36) Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Michael Stjernström (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med ?Även yrkanden? och på s. 45 slutar med ?yrkande 11? bort ha följande lydelse: Bostadsutskottet anser det vara en stor brist att regeringen i en proposition om inriktningen av den framtida bostadspolitiken inte alls berör frågan om hur de handikappades situation skall kunna förbättras. Alltför länge har denna fråga förhalats genom olika utredningar och genom till intet förpliktigande uttalanden. Utskottet instämmer för sin del i den syn på frågan som redovisas i motion 1997/98:Bo22 (fp). Riksdagen bör således i ett tillkännagivande understryka vikten av att olika åtgärder vidtas för att förbättra tillgängligheten för funktionshindrade. Målet måste vara att göra ett samhälle tillgängligt för alla. I ett flertal utredningar under de senaste åren har det kunnat konstateras att mycket återstår att göra innan detta mål kan anses vara uppfyllt. Förslag finns dock om hur arbetet med att undanröja hindren mot tillgängligheten kan inledas. Det krävs bl.a. att statliga myndigheter och kommuner aktivt verkar för att tillgänglighetsskapande åtgärder snarast vidtas inom respektive ansvarsområden och att även övriga berörda parter ger tillgänglighetsfrågorna högre prioritet. Utskottet instämmer också i den bedömning som görs i fp-motionen och som innebär att påtagliga förbättringar av tillgängligheten förutsätter vissa förändringar i lagstiftningen. Bostadsutskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag som innebär att ett krav införs på att enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten måste åtgärdas. Innebörden i förslaget bör vara att enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten i offentliga lokaler och på allmänna platser skall vara undanröjda senast år 2005. Det bör understrykas att frågor om innebörden och omfattningen av ett sådant lagförslag redan är väl utredda. Redan våren 1995 fanns inom Regeringskansliet ett färdigutformat förslag till komplettering av plan- och bygglagen. Utskottet förutsätter därför att ett lagförslag kan läggas fram för riksdagen redan i samband med den proposition om vissa byggfrågor som aviserats till hösten 1998. Vad utskottet nu med anledning av motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 11 anfört om tillgängligheten för funktionshindrade bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse: 36. beträffande tillgängligheten för funktionshindrade att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo22 yrkande11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
74. Produktansvarslag (mom. 37) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ?Ansvars- fördelningen för? och slutar med ?det anförda? bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i vad som i motion 1997/98:Bo21 (mp) anförts om behovet av att genom lagstiftning tydliggöra fastighetsägarnas ansvar för boendemiljön. Ett lagstiftat ansvar bör således införas som innebär att fastighetsägaren - dvs. hyresvärden eller bostadsrättsföreningen - får ta fullt ansvar för de följder som brister i boendemiljön kan få. Om hyresgästen eller bostadsrättshavaren drabbas av hälsoproblem av detta skäl, bör fastighetsägaren ansvara för att orsakerna utreds och att den boende får en ersättningslägenhet tills felet avhjälpts. Ansvaret bör även omfatta kostnaderna för eventuell rehabilitering. Vid tvister om orsaken till hälsoproblemen bör bevisningsanvaret för att lägenheten inte kan framkalla ohälsa ligga på fastighetsägaren. Regeringen bör initiera ett utredningsarbete med uppgift att utforma en lagstiftning med den inriktning som utskottet ovan förordat. Detta bör riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse: 37. beträffande produktansvarslag att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Anpassningen m.m. av bostäder för elöverkänsliga Erling Bager (fp) anför: Alltför många människor har i dag problem med elöverkänslighet. Vi är i snart sagt alla sammanhang utsatta för elektromagnetiska fält av olika slag och av olika styrka. Det kan därför vara svårt för personer med svår elöverkänslighet att finna en omgivning där de kan undgå besvär. Det är därför viktigt att källorna till de elektromagnetiska fälten elimineras i så stor utsträckning som möjligt. Det betyder att bl.a. elinstallationer måste göras så att de elektromagnetiska fälten motverkas i bostäder och lokaler. I den yttre miljön utgör sändare för mobiltelefoni ett tilltagande problem. Antalet sändare växer snabbt och de täcker i dag en stor del av landets yta. Sändare har också börjat sättas upp i den vanliga stadsmiljön på hustak, husfasader och i tunnlar m.m. Vi har från Folkpartiets sida krävt att utbyggnaden av mobiltelefonsändare skall ske med större försiktighet och om möjligt undvikas i stadsmiljö. En på detta sätt begränsad tillkomst av nya källor till elektromagnetisk strålning skulle naturligtvis innebära en lättnad för många elöverkänsliga. Det är därför min och Folkpartiets avsikt att till riksdagen återkomma med förslag som syftar till att förbättra levnadsvillkoren för de elöverkänsliga i den dagliga miljön.
Lagförslag
Förslag till Lag om ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus
Härmed föreskrivs att 3, 4, 6 och 10-12 §§ lagen (1996:725) om skatte- reduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus skall ha följande lydelse.
-------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse | -------------------------------------------------------- 3 §[1] -------------------------------------------------------- | Underlaget för | Underlaget för | |skattereduktionen |skattereduktionen | |omfattar endast utgifter |omfattar endast utgifter | |för byggnadsarbete som |för byggnadsarbete som | |har utförts under tiden |har utförts under tiden | |den 15 april 1996-31 |den 15 april 1996-31 mars| |december 1998 och som är |1999 och som är betalda | |betalda vid tidpunkten |vid tidpunkten för | |för ansökan. |ansökan. | -------------------------------------------------------- Utgifter för byggnadsarbete inräknas i underlaget endast om arbetet utförts av någon som innehar F-skattesedel vid den tidpunkt när avtalet om arbete träffades eller när ersättningen utbetalades. En uppgift om innehav av en F-skattesedel får tas för god om den lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer. Detta gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattesedel är oriktig.
4 § -------------------------------------------------------- | Skattereduktionen | Skattereduktionen | |uppgår till 30 procent av |uppgår till 30 procent av| |underlaget. Skatte- |underlaget. Skatte- | |reduktionen får dock |reduktionen får dock | |sammanlagt inte överstiga |sammanlagt inte överstiga| | 1. för småhus som utgör | 1. för småhus som utgör | |en taxeringsenhet 10 500 |en taxeringsenhet 14 000 | |kronor, |kronor, | | 2. för hyreshus som | 2. för hyreshus som | |utgör en taxeringsenhet |utgör en taxeringsenhet | |det högsta av beloppen 20 |det högsta av beloppen 27| |000 kronor och ett belopp |000 kronor och ett belopp| |motsvarande tre gånger |motsvarande fyra gånger | |fastighetsskatten för |fastighetsskatten för | |bostadsdelen för hela |bostadsdelen för hela | |kalenderåret 1996, |kalenderåret 1996, | | 3. för en bostadsrätt 5 | 3. för en bostadsrätt 7 | |000 kronor om inte annat |000 kronor om inte annat | |framgår av fjärde |framgår av fjärde | |stycket. |stycket. | -------------------------------------------------------- Om sökandens underlag inte uppgår till sammanlagt minst 2 000 kronor medges inte någon skattereduktion. I fråga om taxeringsenhet som består av två eller flera småhus som till övervägande del upplåtits med hyresrätt får reglerna tillämpas som om småhusen tillsammans utgör ett hyreshus, om skattereduktionen därigenom blir högre. I fråga om taxeringsenhet som består av två eller flera småhus som upplåtits med bostadsrätt, skall varje bostadsrättsinnehavare medges skattereduktion som om han eller hon ägde det med bostadsrätt upplåtna småhuset. I sådant fall har fastighetsägaren inte rätt att erhålla skattereduktion. Skattereduktionen för en delägare i en fastighet eller i en bostadsrätt utgör högst så stor andel av den totala skattereduktionen för fastigheten eller bostadsrätten som svarar mot hans eller hennes andel i fastigheten eller bostadsrätten när arbetet utfördes.
6 §[2] Ansökningen skall innehålla uppgift om 1. sökandens personnummer eller organisationsnummer samt, om sökanden är bostadsrättsinnehavare, föreningens eller bolagets organisationsnummer, 2. fastighetens beteckning samt om sökanden är bostadsrättsinnehavare, lägenhetens eller småhusets beteckning, 3. sökandens andel i fastigheten eller i bostadsrätten när arbetet utfördes, 4. det byggnadsarbete som utförts på fastigheten eller på bostadsrätten och när arbetet utförts, 5. underlaget för den skattereduktion som begärs, 6. organisationsnummer eller personnummer för den som utfört byggnadsarbetet samt 7. huruvida sådan ersättning eller sådant stöd som avses i 2 § tredje stycket har beviljats. -------------------------------------------------------- | Om sökanden har | Om sökanden har | |förvärvat fastigheten |förvärvat fastigheten | |eller bostadsrätten under |eller bostadsrätten under| |något av åren 1996, 1997 |något av åren 1996, 1997,| |eller 1998, skall |1998 eller 1999, skall | |ansökningen också |ansökningen också | |innehålla uppgift om |innehålla uppgift om | |förvärvet och om den som |förvärvet och om den som | |fastigheten eller |fastigheten eller | |bostadsrätten förvärvats |bostadsrätten förvärvats | |från. |från. | -------------------------------------------------------- Till ansökningen skall fogas kopia av faktura eller motsvarande handling utvisande vilket byggnadsarbete som utförts och utgiften för detta arbete, uppgift om utgiften för material och utrustning samt, om sökanden är bostadsrättsinnehavare, intyg från föreningen eller bolaget som visar att han eller hon är medlem i föreningen eller delägare i bolaget och bostadsrättsinnehavare. Av ansökningen eller en handling som fogas till denna skall framgå när betalning har ägt rum.
10 §[3] -------------------------------------------------------- | Ansökan om | Ansökan om | |skattereduktion skall ha |skattereduktion skall ha | |kommit in till en skatte- |kommit in till en skatte-| |myndighet senast den 1 |myndighet senast den 1 | |mars 1999. |mars 2000. | | Om en ansökan om | Om en ansökan om | |skattereduktion har |skattereduktion har | |kommit in före den 1 mars |kommit in före den 1 mars| |1997 skall |1997 skall | |skattereduktionen till- |skattereduktionen till- | |godoräknas vid debitering |godoräknas vid debitering| |av skatt på grund av 1997 |av skatt på grund av 1997| |eller 1998 års taxering |eller 1998 års taxering | |efter vad som anges i |efter vad som anges i | |ansökningen. Har ansökan |ansökningen. Har ansökan | |kommit in efter den 28 |kommit in efter den 28 | |februari 1997 men före |februari 1997 men före | |den 1 mars 1998 skall |den 1 mars 1998 skall | |skatte-reduktionen |skatte-reduktionen | |tillgodoräknas vid de- |tillgodoräknas vid de- | |bitering av skatt på |bitering av skatt på | |grund av 1998 eller 1999 |grund av 1998 eller 1999 | |års taxering efter vad |års taxering efter vad | |som anges i ansökningen. |som anges i ansökningen. | |Kommer ansökningen in |Har ansökan kommit in | |senare tillgodoräknas |efter den 28 februari | |skattereduktionen vid |1998 men före den 1 mars | |debitering på grund av |1999 skall | |1999 års taxering. |skattereduktionen till- | | |godoräknas vid debitering| | |av skatt på grund av 1999| | |eller 2000 års taxering | | |efter vad som anges i an-| | |sökan. Kommer ansökningen| | |in senare tillgodoräknas | | |skattereduk- tionen vid | | |debitering på grund av | | |2000 års taxering. | -------------------------------------------------------- 11 §[4] Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksskatteverket bestämmer vilken eller vilka skattemyndigheter som beslutar i ärenden enligt denna lag. -------------------------------------------------------- | Sedan en | Sedan en | |skattemyndighet avgjort |skattemyndighet avgjort | |ett sådant ärende får en |ett sådant ärende får en | |ny ansökan inte prövas |ny ansökan inte prövas | |förrän efter utgången av |förrän efter utgången av | |år 1998, om inte |år 1999, om inte | |ansökningen avser |ansökningen avser | |utgifter på minst 1 000 |utgifter på minst 1 000 | |kronor som ingår i |kronor som ingår i | |sökandens underlag för |sökandens underlag för | |skattereduktion. |skattereduktion. | --------------------------------------------------------
12 §[5] Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får omprövas, förutom i fall som anges i förvaltningslagen (1986:223), om sökanden har lämnat oriktig uppgift eller sådan ersättning eller sådant stöd som avses i 2 § tredje stycket har beviljats efter det att ansökningen gjordes. Beslut får också omprövas om det föranleds av ett annat beslut av skattemyndighet eller förvaltningsdomstol som rör skattereduktion enligt denna lag, fastighetstaxering eller debitering av fastighetsskatt. -------------------------------------------------------- | Beslut får vidare, på | Beslut får vidare, på | |begäran av sökanden, |begäran av sökanden, | |omprövas om denne begärt |omprövas om denne begärt | |att skattereduktion skall |att skattereduktion skall| |tillgodoräknas honom |tillgodoräknas honom | |eller henne vid |eller henne vid | |debitering av skatt på |debitering av skatt på | |grund av 1997 eller 1998 |grund av 1997, 1998 eller| |års taxering och beslutad |1999 års taxering och | |skattereduktion därefter |beslutad skattereduktion | |inte fullt ut kunnat |därefter inte fullt ut | |tillgodoräknas honom |kunnat tillgodoräknas | |eller henne vid denna |honom eller henne vid | |debitering. |denna debitering. | -------------------------------------------------------- Omprövning får ske intill utgången av femte kalenderåret efter det år då beslut om skattereduktion meddelades. Omprövning enligt första stycket andra meningen får ske även efter den tid som anges i föregående mening men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen. _________
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. 2. För byggnadsarbete som utförts under tiden den 15 april 1996-18 mars 1998 gäller 4 § i dess äldre lydelse.
**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 1997:957.
[2]: Senaste lydelse 1997:957.
[3]: Senaste lydelse 1997:957.
[4]: Senaste lydelse 1997:957.
[5]: Senaste lydelse 1997:957. Skatteutskottets yttrande 1997/98:SkU3y
Bostadspolitik för hållbar utveckling
Till bostadsutskottet Bostadsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1997/98:119 Bostadspolitik för hållbar utveckling och de motioner som har väckts i ärendet, såvitt rör skatteutskottets ämnesområde. Förslagen i propositionen innebär bl.a. att räntebidragssystemet och reglerna om statliga kreditgarantier vid ny- och ombyggnad ändras. Bland förslagen ingår att räntebidraget skall avvecklas långsammare för fastigheter i de s.k. kris- årgångarna. Syftet är att motverka de kostnadsökningar som minskade bidrag och tillkommande fastighetsskatt har inneburit för dessa årgångar. Detta förslag beräknas medföra utgiftsökningar för staten under budgetåren 1999-2000 med 555, 590 respektive 340 miljoner kronor. Vid sidan härav föreslås att särskilt stöd skall kunna utgå till kommuner med övermäktiga ekonomiska åtaganden för boendet. På skatteområdet föreslås att det s.k. ROT-avdraget förlängs tre månader och att maximibeloppet höjs, för småhusen till 14 000 kr. Propositionen innehåller också en beskrivning av målen och uppgifterna för den framtida bostadspolitiken och en redogörelse för behovet av fortsatta reformer. Av redogörelsen i propositionen framgår att regeringen inom kort kommer att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté för den allmänna översyn av fastighetsskatten m.m. som har planerats inom Finansdepartementet. Direktiv för kommitténs arbete har nu utfärdats av regeringen (dir. 1998:20). Motionerna Bo13 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s), Bo14 av Olof Johansson m.fl. (c), Bo15 av Carl Bildt m.fl. (m), Bo20 av Gudrun Schyman m.fl. (v), Bo21 av Per Lager m.fl. (mp), Bo22 av Erling Bager m.fl. (fp), Bo24 av Sinikka Bohlin och Helena Frisk (s) och Bo26 av Ulf Björklund m.fl. (kd) berör skatteutskottets ämnesområde genom olika förslag om sänkningar av fastighetsskatten, bl.a. som ett alternativ till regeringens förslag beträffande de s.k. krisårgångarna. Motionerna innehåller också krav på andra uttalanden om fastighetsbeskattningens framtida utformning. Även ROT-avdraget och frågan om skattelättnader för hushållstjänster tas upp i en del av dessa motioner. Ett par yrkanden berör vissa andra detaljer i beskattningen.
Fastighetsskatt m.m. I motion Bo14 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen nu beslutar att sänka fastighetsskatten på bostäder från 1,7 till 1,5 % med verkan fr.o.m. inkomståret 1999 (yrkande 1). I motionen yrkas också att riksdagen, med verkan fr.o.m. 1998, skall besluta att slopa belägenhetsfaktorn för fastboende i vissa attraktiva områden och att fastställa storleken på en s.k. normaltomt till minst 300 kvm (yrkande 4) samt att den årliga omräkningen av taxeringsvärdena inte längre skall genomföras (yrkande 5). Yrkande 3 i motionen innehåller krav på ett riksdagsuttalande om att vissa aspekter på fastighetsbeskattningen, som anges i motionen, skall behandlas i en bred översyn. Yrkandena 1 och 7 i motion Bo15 av Carl Bildt m.fl. (m) innehåller krav på ett riksdagsuttalande om vissa principer som enligt motionärernas uppfattning bör gälla för bostadspolitiken. På skatteområdet innebär dessa principer bl.a. att fastighetsskatten sänks till 1,4 % fr.o.m. 1999 och därefter med 0,1 procentenhet per år, att hälften av markvärdet successivt med början 1999 undantas från fastighetsskatt, att gränsen för förmögenhetsskatt höjs till 1 200 000 kr och att fastighetsbeskattningen förändras till en schablon- beskattning i enlighet med Fastighetsbeskattningsutredningens förslag i SOU 1994:57. I motion Bo22 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkande 4 krävs ett uttalande om att fastighetsbeskattningen måste sänkas genom särskilda åtgärder för dem som är mest utsatta för kraftiga höjningar av taxeringsvärdena och genom en omedelbar sänkning av skattesatsen till 1,5 %. Motionärerna anser också att förmögenhetsskatten bör slopas eller sänkas. Yrkandena 1 och 6 i motion Bo26 av Ulf Björklund m.fl. (kd) går i samma riktning. Motionärerna begär ett riksdagsuttalande om att fastighetsskatten bör trappas ned i takt med räntebidragen och i ett första steg sänkas genom att begränsa skattesatsen till 1,5 % och genom att undanta en del av tomtvärdet från beskattning. Enligt motionen bör fastighetsskatten på sikt ersättas med en kommunal avgift. Enligt motion Bo21 av Per Lager m.fl. (mp) yrkande 4 bör riksdagen bl.a. uttala att själva boendet inte bör beskattas men däremot den miljöbelastning som bostäderna medför. Vidare bör fastighetsskatten på sikt avskaffas i sin nuvarande utformning. I motion Bo24 av Sinikka Bohlin och Helena Frisk (s) krävs ett riksdagsuttalande om att skattereglerna bör ändras så att hyresgäster inte längre missgynnas. Yrkandena 2, 11 och 12 i motion Bo20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) går ut på att den planerade översynen utökas till att omfatta även skattereformen, förändringarna av räntebidragen och den pågående saneringen av statens finanser. I översynen bör även tidigare förslag från Vänsterpartiets sida beaktas, bl.a. om en ny modell för fastighetsskatten som utgår från fastighetens inköpspris. Utskottet har vid sin återkommande behandling av likartade motionsyrkanden framhållit att det saknas utrymme för sådana skattelättnader och omläggningar av beskattningen som nu på nytt föreslås i en del av de aktuella motionerna. Utskottet har ansett att de grundläggande principerna för beskattningen bör ligga fast och har tagit sikte på tillfälliga lättnader i särskilda fall och på att begränsa uppräkningen av 1996 års taxeringsnivå. Denna inställning har också delats av finansutskottet och godtagits av riksdagen. I sitt nyligen avgivna betänkande 1997/98:SkU15 hänvisade utskottet också till finansutskottets ställningstaganden i betänkande 1997/98:FiU1 (s. 148). Finansutskottet anförde bl.a. att de dramatiskt höjda taxeringsvärdena inom vissa kustnära områden och skärgårdsområden medfört problem i synnerhet för de fastboende i dessa områden. Med anledning av en motion från Centerpartiets sida underströk finansutskottet vikten av att arbetet inom Fastighetstaxerings- utredningen (Fi 1997:07, dir. 1997:37), som skall vara klar före utgången av 1998 med sin genomgripande analys av samtliga faktorer som har inflytande på taxeringsvärdena, bedrivs skyndsamt och att frågan om bedömningen av lägesfaktorerna och deras betydelse för taxeringen ges särskild prioritet. Enligt finansutskottet borde utredaren så snart som möjligt, helst under första halvåret 1998, presentera resultatet av sina överväganden när det gäller lägesfaktorerna och frågan om ett utökat lokalt inflytande över fastighetstaxeringen med sikte på att uppnå förändringar av nuvarande taxeringssystem med giltighet fr.o.m. 1998. Finansutskottets uppfattning godtogs av riksdagen som med anledning av motionen riktade ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd. I sitt nyssnämnda betänkande SkU15 fann skatteutskottet det alltjämt angeläget att arbetet fullföljs så att de taxeringsvärden som gäller för 1998 påverkas. Skatteutskottet framhöll vidare att man inom Finansdepartementet övervägde frågan om en parlamentarisk utredning om de olika alternativ som står till buds i fråga om fastighetsbeskattningens allmänna utformning. Utskottet ansåg att det skulle vara värdefullt om den kritik som har riktats mot fastighetsskatten i olika hänseenden och möjligheterna att uppnå förbättringar snabbt kunde belysas inom ramen för en sådan utredning. Syftet borde vara att allsidigt belysa fördelar och nackdelar med olika tänkbara alternativ i en strävan att uppnå breda politiska lösningar av dessa viktiga frågor. I sammanhanget framhöll utskottet att det saknades utrymme för generella sänkningar av fastighetsskatten. Eventuella framtida sänkningar av fastighetsskatten måste, framhöll utskottet, vägas mot andra angelägna skattelättnader eller reformer. Enligt utskottet borde det däremot ingå i utredningens uppdrag att pröva om speciella skäl talar för särskilda lättnader för begränsade kategorier, t.ex. den bofasta skärgårdsbefolkningen, och att avväga lämpligheten härav mot behovet av andra angelägna åtgärder. Utskottet utgick från att regeringen snarast skulle tillsätta en parlamenta- risk utredning med denna inriktning. Samtidigt anförde utskottet att Fastighetstaxeringsutredningen vid sidan härav borde fullfölja sitt uppdrag skyndsamt enligt de intentioner som utskottet redovisat. Det anförda innebar enligt utskottets mening att syftet med de då aktuella motionerna helt eller delvis kunde anses tillgodosett. Utskottet avstyrkte alltså motionerna i dessa delar, och utskottets förslag godtogs av riksdagen. De direktiv som regeringen nu har utfärdat för den aktuella utredningen har det innehåll som utskottet förutsatt, och de motioner som nu åter har väckts i dessa frågor innehåller inte något nytt som bör föranleda ändrade ställnings- taganden. Vad som anförs i motionerna bekräftar endast angelägenheten av att allsidigt belysa fördelar och nackdelar med de olika alternativen i syfte att uppnå breda politiska lösningar av dessa viktiga frågor. Utskottet vill också tillfoga att regeringen i vårpropositionen 1997/98:150 (s. 169) föreslagit att omräkningstalen för bostäder skall frysas vid sin nuvarande nivå även för år 1999. Utskottet avstyrker alltså motionerna i nu berörda delar. Vad utskottet nu har anfört innebär också att utskottet inte kan ställa sig bakom tanken att nu befria krisårgångarna från fastighetsskatt eller skjuta upp infasningen i fastighetsbeskattningen för fastigheter i dessa eller andra yngre årgångar. Som framgår av direktiven skall också de särskilda undantag som gäller för nya fastigheter under en tioårsperiod övervägas inom den nya kommittén. Att nu utöka dessa generella skattelättnader kan enligt utskottets mening inte ses som något godtagbart alternativ till regeringens förslag om andra lättnader för krisårgångarna. Utskottet avstyrker alltså motionerna även i dessa delar (Bo14 yrkandena 2 och 7, Bo15 yrkandena 2 och 5, Bo20 yrkande 10, Bo22 yrkandena 5 och 6 och Bo26 yrkandena 3 och 4). I motion Bo20 begär Vänsterpartiet också ett uttalande om att regeringens bostadspolitik leder till fortsatt instabila villkor på grund av höjningar av fastighetsskatten, förändringar av ROT-avdraget och avtrappningen av räntebidraget (yrkande 1). Syftet med den utredning som nu planeras är att skapa förutsättningar för stabila regler på skatteområdet. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet för sin del detta yrkande. Enligt motion Bo13 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s) bör den kommande utredningen belysa möjligheterna för olika boendeformer att avsätta medel till fonder för framtida underhåll. Motionärerna anför att de allmännyttiga bostadsföretagen tidigare kunde göra avsättningar för sådana ändamål men att detta system har upplösts efter övergången till konventionell beskattning. Fr.o.m. 1995 års taxering har den tidigare schablonbeskattningen av allmännyttiga bostadsföretag ersatts av en konventionell beskattning (prop. 1992/93:241, SkU30). Vad som anförs i motionen tyder inte på att de allmännyttiga bostadsföretagen därmed fått en sämre ställning än andra bostadsföretag. Om de nya reglerna har medfört problem i något hänseende hindrar inte direktiven att utredningen bedömer även denna fråga, utan något särskilt uttalande från riksdagens sida. Med det anförda avstyrker utskottet motionen.
ROT-avdraget I avvaktan på den ökning av byggverksamheten som regeringen väntar under 1999 föreslås att perioden för det s.k. ROT-avdraget förlängs med tre månader och att avdragsrätten utökas. Enligt nuvarande regler medges skattereduktion med 30 % av arbetskostnaderna för byggnadsarbeten på bostadshus under perioden den 15 april 1996-den 31 december 1998, med vissa beloppsmässiga begränsningar. Perioden förlängs alltså t.o.m. den 31 mars 1999. För byggnadsarbete som har utförts efter den 18 mars 1998 innebär förslaget att maximibeloppen höjs från 10 500 till högst 14 000 kr för småhus och från 5 000 till högst 7 000 kr för bostadsrätter som inte är småhus. För hyreshus är skattereduktionen maximerad till det största av beloppen 20 000 kr eller tre gånger fastighetsskatten för 1996. Maximigränsen för hyreshus höjs enligt förslaget till högst 27 000 kr eller högst fyra gånger fastighetsskatten för 1996. Kostnaden för förslaget beräknas till 920 miljoner kronor, varav 350 för år 1999 och 570 för år 2000. I motion Bo26 av Ulf Björklund m.fl. (kd) yrkas avslag på propositionen till den del som avser bostadsrätter och småhus (yrkande 8). Motionärerna begär i stället ett riksdagsuttalande om ett bredare system med en permanent skattereduktion för alla hushållstjänster med 50 % av arbetskostnaderna upp till 50 000 kr per hushåll och år. Den maximala skattereduktionen blir alltså enligt detta förslag 25 000 kr per hushåll och år. Yrkande 7 i motion Bo15 av Carl Bildt m.fl. (m) och yrkande 7 i motion Bo22 av Erling Bager m.fl. (fp) innehåller också krav på ett riksdagsuttalande om en skattereduktion för hushållstjänster med denna utformning. I motion Bo14 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas en utredning om ett permanent skatteavdrag för ombyggnad och reparation kopplat till en schablonintäkt. I sitt nyligen avgivna betänkande 1997/98:SkU15 behandlade utskottet ett antal motioner om skattepolitikens inriktning m.m. Här ingick bl.a. likartade krav som de nu aktuella om skattereduktion för tjänster i hemmen eller andra åtgärder för att nedbringa skattekilarna inom den privata tjänstesektorn. Utskottet framhöll att det inte fanns utrymme för skattelättnader av den art och omfattning som föreslogs i flertalet av motionerna och konstaterade också att samtliga de frågor som tagits upp i de olika motionerna rörande utvecklingen av tjänstesektorn omfattas av de överväganden som pågår inom regeringen. Utskottet avstyrkte alltså motionerna i överensstämmelse med sina och finansutskottets ställningstaganden till motsvarande frågor i samband med budgetbehandlingen i höstas (1997/98:FiU1, SkU1y). Vad som anförs i motionerna i dessa frågor innehåller inte något nytt som bör föranleda att dessa ställningstaganden omprövas i detta sammanhang. Utskottet avstyrker alltså motionerna Bo14, Bo15, Bo22 och Bo26 även i dessa delar. I motion Bo20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) godtar motionärerna förslaget i propositionen men begär ett riksdagsuttalande om att ett investeringsbidrag är att föredra och om att regeringens bedömning att ROT-avdraget inte behövs längre än till början av 1999 är tvivelaktig (yrkande 19). I motion Bo21 yrkar Per Lager m.fl. (mp) avslag på propositionen (yrkande 12) och anför att de i stället vill ha ett system för riktade miljöinvesteringar och fortsatta satsningar på allergisanering och en utbyggnad av det i propositionen föreslagna bidraget för ekologisk hållbarhet. Utskottet kan i och för sig instämma i uppfattningen att direkta bidrag i vissa fall kan ge en bättre stimulans till önskvärda åtgärder än en allmän avdragsrätt vid beskattningen. Samtidigt vill utskottet framhålla att systemet med ROT-avdrag nu är inarbetat och att det inte lämpligen kan komma i fråga att nu välja andra metoder för att åstadkomma den förstärkning av stimulanserna som regeringen vill uppnå fram till den 31 mars 1999. Det ankommer inte heller på skatteutskottet att närmare bedöma behovet av fortsatta satsningar på miljöinvesteringar och allergisaneringar som föreslås i motion Bo21. Med det anförda avstyrker utskottet även motionerna Bo20 och Bo21 i dessa delar och tillstyrker de i propositionen föreslagna förstärkningarna av ROT- avdraget.
Självförvaltning Våren 1997 infördes ett undantag under särskilda förutsättningar från beskattning för inkomst i form av hyresrabatter till hyresgäster och bostadsrättshavare som deltar i s.k. självförvaltning av hyreshus (prop. 1996/97:119, SkU24). Yrkande 11 i motion Bo21 av Per Lager m.fl. (mp) och yrkande 1 i motion Bo26 av Ulf Björklund m.fl. (kd) innebär bl.a. att detta undantag utvidgas. Det förstnämnda yrkandet innebär en skattefrihet för hyresrabatter eller liknande upp till cirka ett halvt basbelopp och det sistnämnda yrkandet att rabatter till hyresgästerna för egna arbetsinsatser skall skattebefrias helt. Som utskottet anförde i betänkande 1997/98:SkU15 vid sin prövning av ett likartat motionsyrkande finns det inte skäl för att nu ändra de aktuella reglerna. Rent allmänt gäller att kontantersättningar för arbetsinsatser skall beskattas i vanlig ordning. Utskottet avstyrker alltså motionerna.
Bosparande Enligt propositionen finns det inte tillräckliga motiv för att åter införa generella statliga sparpremier. Hithörande frågor tas också upp i en del av motionerna, men i allmänhet föreslås inte några åtgärder i denna riktning på skatteområdet. Ett undantag härifrån är motion Bo22 av Erling Bager m.fl. (fp) som innehåller ett yrkande om ett riksdagsuttalande om ett individuellt bo- och pensionssparande där en pensionsförsäkring skall kunna belånas för förvärv av egen bostad (yrkande 8). Utskottet avstyrker att reglerna om pensionsförsäkring på detta sätt omvandlas till en särskild form för skattefinansiering av lånekostnader.
Stockholm den 21 april 1998
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Anita Johansson (s), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s), Karl-Gösta Svenson (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf Kenneryd (c), Björn Ericson (s), Carl Fredrik Graf (m), Karin Pilsäter (fp), Inger Lundberg (s), Per Rosengren (v), Ulla Wester (s), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp), Holger Gustafsson (kd) och Carl Erik Hedlund (m).
Avvikande meningar
1. Fastighetsskatt m.m. (m) Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m) och Carl Erik Hedlund (m) anför: De stora problemen inom bostadssektorn har under en följd av år förvärrats genom den socialdemokratiska skattepolitiken. Skatteomläggningen 1990 ledde till att boendet blev över 40 % dyrare jämfört med annan konsumtion. Under 1990-talet inledde den borgerliga regeringen en nödvändig reformering i syfte att pressa ned boendekostnaderna. I takt med att subventionerna minskades skulle också bostadsbeskattningen läggas om och skatteuttaget sänkas. När Socialdemokraterna efter hösten 1994 övertog regeringsansvaret valde de att - i stället för att fullfölja de påbörjade förbättringarna - höja fastighetsskatten. Den nya förmögenhetsskatt som Socialdemokraterna genomdrivit innebär att allt fler måste betala förmögenhetsskatt på sin bostad, förutom en redan hög fastighetsskatt. De allt högre energiskatterna leder också till att bostadskostnaderna stiger, och den energipolitik som Socialdemokraterna driver kommer att höja bostadskostnaderna ännu mer. Det är beklagligt att regeringen, trots alla utredningsförslag som har lagts fram, inte förmår att göra något åt fastighetsskatten. I stället förklarar regeringen att man avser att tillsätta ännu en utredningen. Regeringens förhoppning är tydligen att man därmed skall kunna skjuta frågan över valet. Men utredningen skall endast syssla med tekniken för fastighetsskatten. Storleken på skatteuttaget ligger utanför utredningsuppdraget, trots att problemet framför allt är att beskattningen är orimligt hög. Det är en allmän uppfattning att fastighetsskatten har fått helt absurda effekter. Vårt förslag innebär att skattesatsen i ett första steg sänks från 1,7 till 1,5 % av taxeringsvärdet, räknat fr.o.m. den 1 januari 1998, och att skatteuttaget sedan sänks stegvis med ytterligare 0,1 procentenhet per år ned till nivån 1,2 %. Vidare skall underlaget för skatten begränsas genom att ta upp markvärdet endast till hälften och genom att införa ett tak för att eliminera de stötande effekter som fastighetstaxeringen annars kan medföra i vissa fall. För en del fastighetsägare begränsas bostadskostnaderna också av vårt förslag att slopa förmögenhetsskatten. Vårt förslag att krisårgångarna i hyresbeståndet inte skall drabbas av höjd fastighetsskatt behandlas nedan under en särskild rubrik. - De förslag som vi lägger fram är fullt finansierade inom ramen för vår budgetpolitik. På sikt bör fastighetsskatten avvecklas helt. För att behålla den allmänna symmetrin i beskattningen och motverka risken för att rätten till avdrag för ränteutgifter ifrågasätts bör en beräknad schablonintäkt för egna bostäder tas upp till beskattning som kapitalinkomst. Denna kapitalinkomst bör beräknas till en väsentligt lägre nivå än vad som motsvarar dagens fastighetsskatt. Vårt för- slag är att ta upp intäkten till 4 % av det taxerade byggnadsvärdet. Att endast byggnadsvärdet räknas med i beskattningsunderlaget gör att förslaget i genom- snitt leder till ett skatteuttag på 0,8 % av hela taxeringsvärdet. Långsiktigt måste skattesystemet inom bostadsmarknaden förändras i syfte att åstadkomma neutralitet i beskattningen av olika upplåtelseformer och att suc- cessivt minska beskattningen av boendet som helhet. Enligt Moderata samlings- partiets uppfattning bör skattesystemet inte vara konstruerat så att det gynnar eller missgynnar vissa boendeformer. Hushållens val av bostad måste kunna ske utifrån andra grunder än vad som är mest fördelaktigt från skattesynpunkt. Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de aktuella lagändringar som behövs. Vad vi här har anfört bör riksdagen med bifall till motion Bo15 av Carl Bildt m.fl. (m) i dessa delar som sin mening ge regeringen till känna. Syftet med övriga motioner är därmed helt eller delvis tillgodosett.
2. Fastighetsskatt m.m. (c) Rolf Kenneryd (c) anför: Att fastighetsskatten skärpts från 1,5 till 1,7 % fr.o.m. inkomståret 1996 har i kombination med höjda taxeringsvärden inneburit en kraftigt ökad belastning för många boende. Skärpningarna har enligt vår uppfattning lett till så stora olägenheter att man bör återgå till procentsatsen 1,5 med verkan fr.o.m. den 1 januari 1999. Som framhålls i motion Bo14 av Olof Johansson m.fl. (c) har de fastboende i skärgården drabbats hårt av att fritidsboende pressat upp försäljningspriserna på fastigheter i skärgården. I många fall tillkommer förmögenhetsskatt, trots att enda tillgången ofta är just den fastighet som fått ett mycket högt taxeringsvärde. Effekten blir en total skatt på 3,2 % på fastighetens taxeringsvärde över 900 000 kr, vilket naturligtvis är helt oförsvarbart. Centerpartiet har vid upprepade tillfällen krävt att något måste göras för att dessa människor inte skall tvingas flytta. Det är viktigt av mänskliga skäl och för att behålla en levande skärgård. Regeringen har hittills inte tagit problemet på allvar. I framtiden måste den lokala förankringen stärkas vid fastighetstaxeringen. Fastighetstaxeringsutredningen, som Centerpartiet varit pådrivande för att få till stånd, skall överväga frågan om lokalt lekmannainflytande. Det lokala inflytande som tidigare fanns genom de lokala taxeringsnämnderna måste i någon form återinföras. Vidare har Centerpartiet i riksdagen föreslagit att den så kallade belägenhetsfaktorn skall slopas för fastboende. Det skulle innebära att alla fastboende med strandtomt eller strandnära tomt fick en väsentlig nedjustering av taxeringsvärdet, eftersom närheten till vatten i dag med automatik leder till att fastigheter åsätts högre taxeringsvärden. Situationen är så kritisk för dem som drabbats att utredningen, som har att lägga förslag till justeringar, inte kan inväntas. Vidare förekommer det i tillämpningen att en så kallad normaltomt fastställs till 100 kvm. Som framhålls i vår motion är det aldrig befogat att fastställa en så liten normaltomt. Vi föreslår att en normaltomt sätts till minst 300 kvm. - Det är viktigt att ett slopande av belägenhetsfaktorn för fastboende och vår föreslagna förändring beträffande en normaltomts storlek gäller fr.o.m. 1998. Riksdagen bör med bifall till motion Bo14 yrkande 1 samt yrkandena 3 och 4 i vad avser förändringar i fastighetstaxeringen begära att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till de lagändringar som behövs. Centerpartiet instämmer i regeringens uppfattning att en särskild parlamentarisk utredning nu bör tillsättas för att snabbt lägga fram ett förslag om fastighetsbeskattningens utformning på något längre sikt. Direktiven för denna utredning är dock alltför begränsade. Beskattningens nivå är givetvis en fråga som bör ingå i denna översyn. Eftersom översynen bör leda till så breda politiska lösningar som möjligt av de aktuella problemen är det också viktigt att de synpunkter som vi har anlagt på dessa frågor kommer att bli tillräckligt belysta. Så t.ex. bör taxeringsvärdena för krisårgångarna kunna anpassas till de i praktiken mycket låga marknadsvärdena för dessa fastigheter. I detta sammanhang vill vi peka på den komplicerande faktor som bruksvärdesprincipen utgör samt på att neutralitet mellan boendeformerna måste analyseras utifrån statens samtliga engagemang i bostadspolitiken. Vad nu har anförts om beskattningens uformning på något längre sikt bör riksdagen med bifall till motion Bo14 yrkande 3 i dessa delar som sin mening ge regeringen till känna. Med det anförda är syftet med övriga motioner i dessa frågor i allt väsentligt tillgodosett.
3. Fastighetsskatt m.m. (fp, kd) Karin Pilsäter (fp) och Holger Gustafsson (kd) anför: Att fastighetsskatten skärpts från 1,5 till 1,7 % fr.o.m. inkomståret 1996 har i kombination med höjda taxeringsvärden inneburit en kraftigt ökad belastning för många boende. Skärpningarna har enligt vår uppfattning lett till så stora olägenheter att man bör återgå till procentsatsen 1,5 snarast. Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de lagändringar som behövs. Vid sidan härav kräver vi också andra ändringar i bostadsbeskattningen. Vi anser att det är av särskild vikt att reglerna omformas så att vissa grupper inte längre drabbas på det sätt som nu är fallet, t.ex. fastboende i attraktiva skärgårdsområden. I direktiven för den nya utredning som regeringen nu planerar framhålls särskilt att utredningen bör ta ställning till denna fråga och redovisa hur undantagsregler skulle kunna utformas. Vi instämmer i regeringens uppfattning att en särskild parlamentarisk utredning nu bör tillsättas för att snabbt lägga fram ett förslag om fastighetsbeskattningens utformning på något längre sikt. Direktiven för denna utredning är dock alltför begränsade. Beskattningens nivå är givetvis en fråga som bör ingå i denna översyn. Eftersom översynen bör leda till så breda politiska lösningar som möjligt av de aktuella problemen är det också viktigt att de synpunkter som vi har anlagt på dessa frågor i olika motioner kommer att bli tillräckligt belysta. Enligt vår uppfattning bör direktiven kompletteras i dessa hänseenden. Till frågan om krisårgångarnas särskilda problem återkommer vi under en särskild rubrik nedan. Vad som här har anförts bör regeringen med bifall till motionerna Bo22 yrkande 4 och Bo26 yrkandena 1 och 6 i dessa delar som sin mening ge regeringen till känna. Härmed är även syftet med övriga motioner i dessa frågor i allt väsentligt tillgodosett.
4. Fastighetsskatt m.m. (v) Per Rosengren (v) anför: Kostnaderna för olika boendeformer har under 1990-talet genomgått en dramatisk utveckling. Som framhålls i motion Bo20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) beror detta till stor del på beslut i riksdagen. Tunga faktorer som har lett till försämringar är skattereformen, den snabbare avtrappningen av räntebidragen och saneringen av statens finanser. Förändringarna har framför allt drabbat dem som bor i hyreshus medan kostnaderna för villaägarna numera har begränsats tack vare lägre räntenivåer. Regeringens förslag är att tillfälligtvis mildra avtrappningen av räntebidragen, att tillsätta en bostadssocial beredning och att tillsätta en parlamentarisk kommitté för att se över de tekniska problemen med fastighetsskatten. Avsikten med kommittén är framför allt att skapa neutralitet mellan de olika boendeformerna. Regeringens förslag är otillräckliga, och det saknas en grundlig analys av hur dagens orättvisor har uppstått. Från Vänsterpartiets sida krävde vi i samband med den bostadspolitiska utredningen att en ingående analys skulle genomföras för att dels utvärdera vilka samlade effekter skattereformen, förändringen av räntebidragen och budgetsaneringen fått på kostnadsutvecklingen för olika boendeformer, dels studera effekterna för hushåll i olika inkomstgrupper. Någon sådan analys genomfördes inte, trots att detta behövs för en allsidig bedömning av problemen. Direktiven för den nya kommittén bör alltså kompletteras med denna uppgift. Som framgår av vår motion är vi öppna för förändringar av fastighetsskatten genom t.ex. begränsningar av olika slag. Vi kan också tänka oss en helt ny modell för beskattningen som utgår från fastighetens inköpspris, särskilda regler för miljö- och energiinvesteringar, att fastighetsskatten överförs till kommunerna och att även andra mer eller mindre genomgripande förändringar övervägs. Vänsterpartiet förutsätter att de förslag i dessa hänseenden som vi har lagt fram vid upprepade tillfällen kommer att beaktas i den översyn som nu skall genomföras av skattefrågorna. Vi är däremot inte beredda att i nuläget föreslå någon generell sänkning av nivån på fastighetsskatten. Till problemen för krisårgångarna återkommer jag under en särskild rubrik. Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Bo20 yrkandena 1, 2, 11 och 12 i dessa delar som sin mening ge regeringen till känna.
5. Fastighetsskatt m.m. (mp) Ronny Korsberg (mp) anför: Höjningen av fastighetsskatten på bostäder har, i kombination med höjda taxeringsvärden, inneburit en kraftigt ökad belastning för många boende. Vi har därför i annat sammanhang yrkat att skattesatsen återställs från 1,7 till 1,5 % inom ramen för en skatteväxling. På sikt bör den nuvarande beskattningen av ett fiktivt kapitalvärde styras över till skatteformer som samverkar med strävandena att främja ett miljöriktigt beteende. Utgångspunkten för beskatt- ningen måste vara resursanvändningen i form av energi och material, annan miljöbelastning och utnyttjandet av den kommunala infrastrukturen. Enligt vår uppfattning bör alltså den nuvarande bostadsbeskattningen successivt växlas över till en kombination av energiskatt, reavinstskatt och en avgift för gator, räddningstjänst, planering och annan kommunal service. Åtgärder i denna riktning innebär att beskattningen frigörs från de i många fall orimligt uppskruvade taxeringsvärdena och kan avvägas på ett lämpligare sätt än i dag. På detta sätt kan man också lösa en del av de kommunalekonomiska problemen, t.ex. för vissa kommuner med ett stort antal fritidsbostäder. Många kommuner har höga kostnader för infrastrukturen, men skatteinkomsterna från fastighets- ägarna hamnar i dag hos staten. Att miljöanpassa fastighetsbeskattningen är en viktig del av Miljöpartiets bostadspolitik. Att boendet förbrukar resurser är ofrånkomligt, och det är därför viktigt att ett miljöriktigt beteende gynnas. Vi har därför sedan länge drivit kravet på en stor och bred översyn av fastighetsskattefrågorna. Trots dröjsmålen vill vi ändå uttrycka vår tillfredsställelse med att regeringen nu kommer att tillsätta en sådan utredning. Enligt vår uppfattning bör det vara en viktig uppgift för utredningen att belysa hur möjligheterna till utväxling enligt Miljöpartiets förslag kan tas till vara. Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Bo21 yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna.
6. Krisårgångarna (m, c, fp, kd) Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf (m), Karin Pilsäter (fp), Jan-Olof Franzén (m), Holger Gustafsson (kd) och Carl Erik Hedlund (m) anför: För att underlätta situationen för nybyggda hyreshus föreslår regeringen att räntebidraget avvecklas långsammare för de s.k. krisårgångarna. Som anförs i motionerna Bo14 av Olof Johansson m.fl. (c), Bo15 av Carl Bildt m.fl. (m), Bo22 av Erling Bager m.fl. (fp) och Bo26 av Ulf Björklund m.fl. (kd) innebär detta förslag endast en marginell och tillfällig förbättring. I stället bör krisårgångarna få fortsatt befrielse från fastighetsskatt. Propositionen bör alltså avslås, och regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de lagändringar som behövs för en fortsatt befrielse. Vi tillstyrker alltså motionerna i dessa delar. Därmed tillgodoses också yrkande 10 i motion Bo20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) om uppskov med infasningen i fastighetsskatten.
7. Krisårgångarna (v) Per Rosengren (v) anför: Avtrappningen av räntebidragen leder till reala kostnadsökningar och till motsvarande krav på hyreshöjningar. Vi delar regeringens uppfattning att det är nödvändigt att mildra dessa effekter genom en långsammare avtrappning av räntebidragen. Förslaget är dock otillräckligt. Samtidigt som regeringen vill lindra avtrappningsreglerna låter man reglerna om infasningen av krisårgångarna i fastighetsskatten stå kvar. De skatteskärpningar som dessa regler medför är betydligt större än förbättringarna av räntebidragen. Enligt Vänsterpartiets uppfattning bör infasningen i fastighetsskattesystemet för nybyggda hyreshus skjutas upp de närmaste åren. Som anförs i vår motion återkommer vi till denna fråga i den ekonomiska vårmotionen. Vi har alltså för närvarande inte något yrkande på denna punkt.
8. Rotavdraget (m, fp, kd) Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Karin Pilsäter (fp), Jan-Olof Franzén (m), Holger Gustafsson (kd) och Carl Erik Hedlund (m) anför: Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna föreslår tillsammans att skatten sänks på hushållstjänster. Förslaget innebär en skatte- reduktion på 50 % för tjänster, inklusive ROT-arbeten, som utförs i det egna hemmet och på tomten och som inte är offentligt subventionerade. Avsikten är att skattereduktionen skall kunna utnyttjas av alla, oavsett om man bor i hyresrätt, bostadsrätt, småhus eller fritidshus. Den maximala skattereduktionen för ROT-arbeten kan därmed bli betydligt större än enligt regeringens förslag. Mot denna bakgrund bör regeringens förslag avslås i motsvarande del. Regeringen bör i stället skyndsamt lägga fram ett nytt förslag i enlighet med de angivna riktlinjerna. Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motionerna Bo15 yrkande 7 i denna del, Bo22 yrkande 7 och Bo26 yrkandena 8 och 9 som sin mening ge regeringen till känna. Regeringens förslag beträffande ROT-avdraget kan enligt vår uppfattning godtas såvitt avser hyreshus (inbegripet bostadsrätts- föreningar) men bör avslås i övriga delar.
9. Rotavdraget (c) Rolf Kenneryd (c) anför: I motion Bo14 av Olof Johansson m.fl. (c) ställer sig Centerpartiet bakom regeringens förslag att förlänga och utöka ROT-avdraget. Centerpartiet har drivit denna fråga hårt. Vi anser att byggarbetslösheten måste bekämpas så att kompetens, som annars går förlorad, kan bevaras. Vi anser det angeläget att ett skatteavdrag kan permanentas. Det bör vara obegränsat och kopplas till en schablonintäkt. En sådan ordning bör utredas. Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Bo14 yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna.
10. Rotavdraget (v) Per Rosengren (v) anför: Vänsterpartiet motsätter sig inte att ROT-avdraget förlängs och utökas något, så som regeringen föreslår. Detta är ett sätt att motverka svartarbete och har säkert en positiv inverkan. Som framhålls i vår motion Bo20 är det dock mindre bra att man i skattereduktionen saknar styrmedel så att de arbeten som utförs går i en ekologiskt hållbar riktning. Enligt vår uppfattning är ett investeringsbidrag att föredra. Det bör också framhållas att regeringens bedömning att skattereduktionen inte behövs längre än t.o.m. mars 1999 är tvivelaktig. Som anförs i motionen är antagandet att byggverksamheten kommer att öka kraftigt under 1999 högst osäkert. Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Bo20 yrkande 19 som sin mening ge regeringen till känna.
11. Rotavdraget (mp) Ronny Korsberg (mp) anför: Miljöpartiet har tidigare tagit ställning mot ROT-avdraget, eftersom detta avdrag inte är miljövillkorat. I stället för att fortsätta satsningen på allergisanering av skolor, daghem och bostäder har regeringen valt en ?betongvariant? som visserligen kan vara positiv för sysselsättningen inom byggnadssektorn men som inte alls har krav på sig att skapa sunda, barnvänliga inomhusmiljöer eller socialt anpassade och vackra utomhusområden. Som framgår av vår motion Bo21 är vi fortfarande emot den här formen av skatteavdrag. Vi vill i stället ha riktade miljöinvesteringar. Självklart borde de påbörjade allergisaneringsåtgärderna fullföljas, och Miljöpartiet har i sin budgetmotion för åren 1998-2000 avsatt 200 miljoner kronor per år för sådana ändamål. Vi anser att satsningar av detta slag är avgörande för barnens hälsa och därför bör gå före andra ny- och ombyggnader. Bidraget bör också kunna utgå vid ny- och ombyggnad av egnahemsområden. Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Bo21 yrkande 12 som sin mening ge regeringen till känna.
12. Självförvaltning (mp, kd) Ronny Korsberg (mp) och Holger Gustafsson (kd) anför: Hyrorna är i dag i många fall alltför höga. Det är angeläget att man tar vara på de möjligheter som finns att nedbringa hyresnivåerna, bl.a. genom att sänka fastighetsskatten. En annan snabb och framkomlig väg, som vi också förordar, är att öka möjligheterna till självförvaltning. På senare tid har regler om undantag från beskattning genomförts för hyresrabatter till hyresgäster som deltar, men reglerna är alltför krångliga och begränsade för att få tillräcklig effekt. Vi anser att egna insatser för att sänka boendekostnaderna bör skattebefrias i större utsträckning än i dag. En hyresnedsättning på upp till omkring ett halvt basbelopp i dessa fall bör alltid kunna undantas från beskattning. Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motionerna Bo21 yrkande 11 och Bo26 yrkande 1 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
13. Bosparande (fp) Karin Pilsäter (fp) anför: Utvecklingen inom bostadssektorn har medfört att behovet av ett svenskt bosparsystem har ökat. Enligt besked som bostadsministern har lämnat i riksdagen skulle regeringen i samband med den bostadspolitiska propositionen lägga fram förslag om ett sådant sparsystem. Den propositionen som regeringen nu lägger fram innehåller dock inte något sådant förslag. De hushåll som siktar på att i framtiden bo i eget hus eller bostadsrätt måste inrikta sig på en betydligt större finansiering genom topplån. Enligt Folkpartiets uppfattning är det angeläget att ett individuellt bostads- och pensionssparande införs. I vår motion Bo32 föreslår vi ett system som innebär att en privat pensionsförsäkring skall kunna belånas för förvärv av egen bostad. Formerna för det individuella pensionssparandet kan lätt modifieras så att detta sparande kombineras med en lånerätt för bostadsändamål. Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Bo32 i denna del (yrkande 8) som sin mening ge regeringen till känna. Bostadsutskottets offentliga utfrågning den 28 april 1998 med anledning av proposition 1997/98:119 Bostadspolitik för hållbar utveckling
Inbjudna (i den ordning de deltog)
Bengt Turner, Institutet för bostadsforskning Anders Frostell, Byggentreprenörerna Bengt Nyman, Sveriges Fastighetsägareförbund Pär Svanberg, Hyresgästernas Riksförbund Ylva Yngvesson, Institutet för privat ekonomi, Föreningssparbanken Björn Karlberg, Bostadskreditnämnden Gunnevi Petersson, Boverket Gun-Britt Mårtensson, HSB:s Riksförbund Mirja Kvaavik-Bartley, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation Lars-Olof Pettersson, Byggnads Klas-Göran Åkeson, Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva Nils Schirren, Villaägarnas Riksförbund Per Sjöblom, Finansdepartementet Hans-Eric Johansson, Byggentreprenörerna Bengt-Owe Birgersson, SABO Carl Sundvik, Svenska Bankföreningen Håkan Johansson, Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund Jan Nygren, Riksbyggen Stellan Lundström, Institutionen för fastigheter och byggande, KTH Sören Häggroth, Inrikesdepartementet Kjell Wedin, Riksbyggen
Deltagande ledamöter från bostadsutskottet
Knut Billing (m), ordförande Lennart Nilsson (s), vice ordförande Rune Evensson (s) Bengt-Ola Ryttar (s) Britta Sundin (s) Sten Andersson (m) Marianne Carlström (s) Rigmor Ahlstedt (c) Lars Stjernkvist (s) Stig Grauers (m) Erling Bager (fp) Lena Larsson (s) Owe Hellberg (v) Lilian Virgin (s) Inga Berggren (m) Per Lager (mp) Ulf Björklund (kd) Carina Moberg (s) Juan Fonseca (s) Peter Weibull Bernström (m) Lisbeth Staaf-Igelström (s) Ulf Kero (s) Lennart Fremling (fp) Agne Hansson (c) Michael Stjernström (kd).
Program för bostadsutskottets offentliga utfrågning
Lokal: Förstakammarsalen
09.30 Inledning Ordföranden
09.40-12.00 Tema 1: Vilka förändringar medför den bostadspolitiska propositionen för bostadssektorn? Skapas fasta regler? De frågor som avses bli belysta är bl.a. - Förutsättningarna för bostadsproduktion (var kommer det att byggas, vilken typ av bostäder, för vilka grupper, boendekostnaden i nybyggda bostäder)? - Förutsättningarna för bostadsbeståndet (bostadsförvaltning, boendekostnader, neutraliteten och bostadskapitalet)?
9.40-10.30 Inledande anföranden om högst 10 minuter vardera av: Bengt Turner, Institutet för bostadsforskning Anders Frostell, Byggentreprenörerna Bengt Nyman, Sveriges Fastighetsägareförbund Jan Danneman, Hyresgästernas Riksförbund Ylva Yngvesson, Föreningssparbanken
Kort paus
10.40-12.00 Frågor från utskottet till inledarna och övriga inbjudna.
Ca 12.00-12.30 Kaffepaus
12.30-14.00 Tema 2: Bostäder med svag ekonomi De frågor som avses bli belysta är bl.a. - Vilken är situationen i dag för krisårgångarna och för de kommunala bostadsföretagen? - Hur påverkas krisårgångarna av ett genomförande av förslagen i propositionen? - Betydelsen av långsammare avveckling av räntebidrag för bostäder i krisårgångarna - Förutsättningarna för kommunala bostadsföretag med svag ekonomi
Inledande anföranden om högst 10 minuter vardera av: Bengt-Owe Birgersson, SABO Jan Nygren, Riksbyggen Stellan Lundström, Institutionen för fastigheter och byggande, KTH Björn Karlberg, Bostadskreditnämnden Frågor från utskottet till inledarna och övriga inbjudna.
Inbjudna Förutom de som håller inledande anföranden under respektive tema inbjuds företrädare för följande myndigheter och organisationer. Även företrädarna för dessa bör vara beredda att besvara ledamöternas frågor. Finansdepartementet, Knut Rexed, Per Sjöblom och Jonas Norlin Inrikesdepartementet, Sören Häggroth, Lars Magnusson och Anneli Lagerbro Socialdepartementet, Ann-Christine Taubermann och Inger Philipson Boverket, Gunnevi Petersson och Eva Hedman Byggnads, Hans Tilly och Lars-Olof Pettersson Fastighetstaxeringsutredningen, Margit Kärrström och Gunilla Hulting Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva, Klas-Göran Åkeson HSB:s Riksförbund, Gun-Britt Mårtensson och Hans Almgren Svenska Bankföreningen, Carl Sundvik och Bengt-Göran Löwenthal Svenska Kommunförbundet, Ted Lindkvist Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation, Mirja Kvaavik-Bartley Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund Venantius AB, Eva Britt Gustafsson och Jan Engström Villaägarnas Riksförbund, Nils Schirren
Förutom de som håller inledningsanföranden kommer att närvara från Byggentreprenörerna, Jan Kielland och Hans-Eric Johansson Sveriges Fastighetsägareförbund, Per-Åke Eriksson Hyresgästernas Riksförbund, Pär Svanberg Riksbyggen, Kjell Wedin Bostadskreditnämnden, Rolf Westerlund
Protokoll från bostadsutskottets offentliga utfrågning den 28 april 1998 med anledning av proposition 1997/98:119 Bostadspolitik för hållbar utveckling
I en underbilaga till detta protokoll har samlats de bilder som tillhör protokollet.
Ordföranden: Tiden är inne. Jag ber att få hälsa er välkomna till denna utfrågning om bostadspolitik som bostadsutskottet arrangerar. Riksdagen har nu länge väntat på en bostadspolitisk proposition. Det har tagit lång tid att få fram den. Jag skall inte recensera den här och nu. Det återkommer vi i bostadsutskottet till i det betänkande som skall justeras den 26 maj och behandlas i kammaren den 5 juni. Valet av de två teman som skall behandlas vid dagens utfrågning har sin naturliga förklaring dels i den debatt som har föregått propositionen och som pågått under hela den här mandatperioden och kanske ännu längre, dels i de förslag som finns i propositionen om de kommunala bostadsföretagen. Som ni sett av det program som vi sänt ut tidigare och som delats här i dag är utfrågningen uppdelad i två avdelningar med en kort kaffepaus emellan, cirka kl. 12.00. För att vi skall kunna strukturera utfrågningen är det bra om vi kan hålla oss till den plan för utfrågningen som har delats ut. Det är också viktigt att vi försöker hålla isär de båda teman som utfrågningen omfattar. Så till de praktiska frågorna. Inledarna bör hålla sina anföranden från den talarstol som vi har bredvid oss. Om ni har overheadbilder går det bra att visa dem. Vi flyttar i så fall på oss så att ni alla kan se. Overheadapparaten finns här bakom. Jag vill understryka vikten av vad som framgår av programmet, nämligen att inledningsanförandena skall vara högst tio minuter. På den punkten kommer jag att vara ganska tuff. Vi kommer inte att medge tids-överdrag, eftersom vi då inte kommer att kunna hålla den tid som vi har planerat. Kammarens arbete börjar i dag kl. 14.00, och då bör vi vara färdiga. Vi börjar med inledningsanförandena på tema 1 på en gång. Därefter blir det en kort bensträckare före de frågor som ledamöterna kommer att ställa. Jag tar för givet att mina kolleger har många frågor inte bara till inledarna utan också till alla er övriga inbjudna. Jag vädjar om att ni ställer korta frågor och att ni som svarar har korta svar. I annat fall blir det inte tillräckligt mycket utrymme för ledamöterna att få den kunskap och fördjupning som är avsikten med den här utfrågningen. Med detta hälsar jag er välkomna än en gång och överlämnar ordet till Bengt Turner från Institutet för bostadsforskning, den första av de inledande talarna. Bengt Turner: Hej! Det är kul att vara här. Jag tänkte tala litet grand om bostadspolitik, som jag tror är ämnet för dagens session. Jag skall tala om tre saker. Jag tänkte först tala om stigande boendekostnader, sedan om följderna av den fortsatta avvecklingen av räntebidragen och till sist, i den mån mina tio minuter inte har gått, skall jag tala litet grand om svaga orter och samspelet mellan hyresbostäder och småhus. (Bild 1) Vi vet alla vad som händer på grund av de stigande kostnaderna för nyproduktionen. Detta är på sätt och vis bostadspolitikens blinda fläck. Man tittar inte så mycket på att de faktiska boendekostnaderna har stigit och vilka effekter det kan tänkas få. Vi får en fallande nyproduktion och många tomma lägenheter. Vi ser här att bostadsutgiftens andel av inkomsten stiger. Vissa hushålls boendekonsumtion sjunker. Jag skall återkomma till den punkten och också till andra punkter. Hyrorna som andel av inkomsten ökar. Jag skall under några minuter försöka visa litet grand på det fördelningsperspektiv som finns. Det är trots allt litet eftersatt i propositionen. Vi delar upp det i år 1982 till år 1995 och i hushåll med en vuxen, hushåll med två vuxna och hushåll med en vuxen och barn. Det går litet upp och ned, men mest upp. Det går från 21 % till 28-29 % under den här perioden, med ett stort hopp naturligtvis runt åren 1989-1991. Däremot är ökningen ganska mild för t.ex. hushåll som består av två vuxna. Detta gäller inom hyresrätt. Tar man fasta på enpersonshushållen och tittar på unga, medelålders och äldre ser man att för unga hushåll är bostadskostnaden 40-45 % år 1995 enligt bostadshyresundersökningen. (Bild 2) Går jag ett steg till blir det nästan snudd på demagogiskt. Jag talar nu om unga hushåll och hur det är när man bor i yngre eller äldre bostäder. Då hamnar vi någonstans uppåt 50-55 %. Effekterna ökade bostadsutgifter och inkomstförändringar över tiden, som särskilt drabbat ungdomar, åstadkommer en situation som är väldigt utmejslad och som är väldigt besvärande för ungdomar. (Bild 3) Den fråga som jag ställer mig som ekonom är: Vilka effekter får detta för boendekonsumtionen och för hushållsetablering? Jag hann tyvärr inte få fram data på det, och det är inte riktigt jag som har utredningsapparaten för det heller. Vad vi ser här är att i regel har inte bostadskonsumtionen ändrats nämnvärt i landet. För ungdomar kan jag se att genomsnittskonsumtionen har sjunkit med 1 à 2 kvadratmeter och att det är i viss mån färre ungdomar som etablerar sig på bostadsmarknaden i en viss åldersklass. Men effekterna är hitintills väldigt små, vilket är intressant. Det säger någonting om att de mest kraftigt stigande boendeutgifterna trots allt ännu inte har fått sitt fulla genomslag. Det är det jag menar med att det är en av bostadspolitikens blinda fläckar. Det är den ena poängen, i mån det är en poäng. Den andra poängen är att vi fortsätter att avveckla räntebidragen. Alla som läser den offentliga statistiken ser att de sammanlagda räntebidragen har sjunkit ganska kraftigt. En del beror på minskad nyproduktion. Det vet alla. En del beror på ränteförändringar. Den fråga som inte belyses så ofta är: Hur mycket är då resten, dvs. det som beror på regelförändringar? Vi kan titta på det som nuvärdet av de återstående räntebidragen för olika årgångar. Det är litet kryptiskt att läsa här, eftersom det står inne i texten på grund av att mina overheadblad tog slut. Här står 55 %. För årgången 1990 räknar vi med att årets räntebidrag och kommande räntebidrag omräknat till nuvärde motsvarar ungefär 55 % av produktionskostnaderna vid det tillfället. Vi går nu nedåt i diagonalen till nyproduktionen år 01. De sammantagna räntebidragen för de återstående åren är ungefär 12 %. Sedan sker en kontinuerlig förändring över tiden. Det är ganska markanta förändringar i nyproduktionens förutsättningar. Det är inte så märkligt att vi har en nyproduktion som är så låg som den år 1840 just nu. När man gör det här blir det litet märkligt. Man måste säga någonting om tidshorisonten. Det är nämligen så att dessa 30 procents räntebidrag är eviga. Tänker man sig också evig tid blir det besynnerliga subventioner. De ökar nämligen efter ett tag på ett sätt som jag inte riktigt tror man hade tänkt sig. Jag antar att det är något utskott någonstans som kommer att rätta till det någon gång. Hitintills har jag talat om vad propositionen inte har. Nu kan jag vara mer kortfattad. Jag kan tala om vad propositionen har. Man gick från 0,35 till 0,1 upptrappning i krisårgångar. Alla förstår vad jag menar när jag säger 0,35 till 0,1, i varje fall i det här rummet. Det motsvarar ungefär 20, 25 kronor i minskad kapitalutgift per kvadratmeter. Om det är mycket eller litet och om det kommer att få några effekter är svårt att säga. En del hävdar att det är felräkningspengar. Men med ett generöst sinnelag tror jag ändå att det kommer att få viss effekt. En annan punkt gäller små orter och samspelet mellan kommunala hyresbostäder och småhus. Vad man kan konstatera är att vi har fått kraftigt ökade regionala skillnader i landet. (Bild 4) Tittar vi på småhusen och deras priser är det i stort sett bara på några få ställen i landet som det är rimligt att tänka sig en nyproduktion. De vita fläckarna här på bilden är de orter som inte har någon rimlig nyproduktion de närmaste åren. Det blir litet grand i Stockholmsområdet, i Göteborg och i Sotenäs kommun, som en av bostadsutskottets ledamöter kommer från, och sedan blir det litet grand i Malmöregion. Men i övrigt finns det väldigt små förutsättningar för nyproduktion. Den intressanta frågan blir här. Om nu småhuspriserna i vissa delar av landet är en fjärdedel av nyproduktionspriserna, hur påverkar det då hyresmarknaden? Det är naturligtvis en idiotisk fråga. (Bild 5) Det finns ett väldigt lätt svar på den frågan. Det blir många tomma lägenheter på de orterna. Det är en nästan perfekt korrelation mellan låga småhuspriser och många tomma bostäder. Det är inte riktigt perfekt korrelation, men det är en stark överensstämmelse. Jag roade mig för några dagar sedan med att räkna fram en bild som man inte ser så ofta. Jag sorterade landets kommuner efter stigande priser. Sedan roade jag mig med att räkna ut genomsnittshyran i de kommunerna genom att sammanföra litet olika databaser. Med en väl fungerande marknad skulle man föreställa sig att det skulle finnas ett visst samband mellan småhuspriser och hyresnivån. Det ser ut så här. (Bild 6) Man får vara väldigt statistiskt flink om man skall hitta ett samband här. Den här kurvan visar småhuspriserna, och den här visar hyresnivåerna. De är på väg ut mot golvet. Det här är den s.k. Tobins q, som förekommer i diagrammet. Här är Danderyd, Lidingö någonstans här uppe. Det är de enda ställena där det riktigt finns nyproduktionsförutsättningar. Den här kurvan visar hyrorna i landets olika kommuner. Detta skapar naturligtvis tomma bostäder. Det skapar också ett slags volatilitet, som är ett underbart nysvenskt ord. Det är en överrörlighet och osäkerhet när det gäller överlåtelsepriserna på hyreshus. Å ena sidan kan man tänka sig att på svaga orter skulle hyresnivån ligga till grund för prissättning, överlåtelsepriser på fastigheter. Men samtidigt vet vi att aktörerna inte riktigt tror på den prisnivån i svaga orter. Därför blir i själva verket priserna betydligt lägre, kanske 500 kr upp till 1 000 kr lägre per kvadratmeter än vad de borde vara med tanke på hyresintäkterna. Det beror på att situationen i väldigt många kommuner upplevs som väldigt labil och osäker. En del av problemet beror naturligtvis på att de allmännyttiga företagen av skilda skäl inte kan sänka sin hyra och inte har några incitament att sänka sin hyra på de svaga orterna. Sammanfattningsvis har jag i denna korta inledning försökt att göra tre poänger. Den första är att bostadsutgifterna har stigit kraftigt, särskilt för vissa grupper i samhället. Detta kommer att få effekter under en lång följd av år. Det skulle vara oerhört viktigt att följa upp de effekterna. Den andra är att räntebidragets fortsatta avveckling naturligtvis åstadkommer betydligt sämre produktionsförutsättningar för de byggande företagen. Samtidigt kan man föreställa sig en viss återstående osäkerhet i regelverket. Jag ser markanta fördelar med att växla av räntebidragen med ett investeringsbidrag. Den tredje poängen är att det finns svaga orter där man föreställer sig att det finns ett väldigt illa fungerande samband mellan hyressektorn och småhussektorn. Jag kan tänka mig att Venantius och andra parter skulle kunna göra mycket för att rensa upp en del och försöka åstadkomma en bättre fungerande bostadsmarknad på de sämre gynnade orterna. Heja Venantius! är min avslutning. Tack för ordet. Ordföranden: Tack själv. Det var utomordentligt bra att du lyckades hålla tiden så väl. Då skall vi se om Anders Frostell från Byggentreprenörerna har några ytterligare invändningar eller några tillägg att göra till det som har sagts hittills. Ordet är ditt. Varsågod. Anders Frostell: Herr ordförande! Tack för att vi har fått tillfälle att komma hit till denna hearing. Jag skall på den angivna tiden försöka att besvara de frågor som utskottet har tillställt oss. Därutöver finns det naturligtvis möjlighet för ledamöterna att ställa frågor till oss. Jag biträds här i dag av Jan Kielland från Byggentreprenörerna och Hans Eric Johansson från Skanska Bostäder. Hans Eric kan dissekera i allt vad som handlar om produktionskostnader ner till minst skruv och spik om ledamöterna vill diskutera det. Jag avstår därför från att i detalj gå in på detta. Det medger tyvärr inte tiden. (Bild 7) Den första frågan som utskottet ställer är: Vilka förändringar medför den bostadspolitiska propositionen för bostadssektorn? Enligt vår snabba bedömning är svaret: Inga alls för nyproduktionen. Vi karakteriserade propositionen när den kom som en bostadspolitik för det redan byggda. Med det menar vi att den har väldigt liten betydelse för nyproduktionen. Däremot har den naturligtvis i ett antal avseenden betydelse för byggbranschen genom de olika stöd som propositionen innehåller. Stödet till ROT utvecklas och förlängs. Det gäller också stödet till ny- och ombyggnad av äldre bostäder. Det stöd för ekologisk ombyggnad och anpassning som propositionen innehåller är en fortsättning på det ganska omfattande stöd som riksdagen tidigare fattat beslut om. Den andra frågan gäller om det skapas fasta spelregler. På det svarar vi: Ja och nej. Ja indirekt genom att den strama budgetlinjen som riksdagen har fattat beslut om för många år sedan ligger fast. Det innebär att vi fortsätter att gå mot en alltmer marknadsstyrd bostadssektor. Det är någonting som Bygg- entreprenörerna liksom tidigare tycker är bra. Förutom detta finns det i ett antal avseenden inslag om innebär att vi inte får de fasta spelregler som branschen länge har talat om. Det gäller framför allt på skattesidan. Den utredning som nu tillsätts innebär att det kommer att finnas fortsatt osäkerhet kring metoderna för fastighetstaxering, fastighetsskatternas utformning, skatte- och bidragsregler för bostadsrätter och neutrala skatte- och bidragsregler för hyresbostäder. Därutöver finns det ett antal frågor som propositionen inte behandlar men som leder till att det kommer att finnas en fortsatt osäkerhet i produktions- och investeringsledet. Det gäller bruksvärdeslagens funktionssätt. Den möjliggör i dag - vi har fått exempel på det i Stockholm - de facto en politisk hyressättning. Det leder till en väldig osäkerhet för investerarna. Följden av det är att det är få som i dag är beredda att investera i hyresfastigheter ens där det finns en marknad för det. Vidare upplever vi att kommunernas roll i bostadsförsörjningen är oklar och förblir oklar. Kommunerna har en dubbelroll genom att vara både aktörer genom sina stora bostadsföretag och också ha en myndighetsroll. Vi är inte alltid riktigt säkra på att kommunerna gärna vill se en konkurrens mellan nyproduktion och befintligt bestånd ens om nyproduktionen skulle bli billigare. (Bild 8) Utskottet frågar vidare om förutsättningarna för bostadsproduktionen. Här finns ett antal dämpande faktorer. Vi kommer att uppehålla oss mycket kring dem i dag tror jag. Det gäller att boendekostnaden som andel av disponibel inkomst har ökat kraftigt och hushållens svaga ekonomi. Investeringsförutsättningarna för hyresbostäder är, som jag nyss var inne på, utan tvekan en dämpande faktor. Anpassningen till en positiv realränta är självfallet bra ur ett nationalekonomiskt perspektiv. Men sanningen är den att en bransch som länge har varit en del av inflationsekonomin har svårigheter i omställningen. De flesta byggherrar har svag ekonomi. Det gäller framför allt allmännyttan men även tidigare traditionella byggherrar. De har i nuvarande läge inte en ekonomi som möjliggör någon mer omfattande nyproduktion. Kravet på egen insats är säkert bra. Men vi är just nu i ett läge där många bostadskonsumenter inte har hunnit spara ihop till en egen insats till bostadsrätten eller villan. På samma sätt har investerare inte alltid hunnit spara ihop till den egna insatsen som behövs för en investering. I det här sammanhanget är naturligtvis en diskussion om ett bosparande av intresse. Utanför tätorterna är vakansgraden hög, som vi också kommer att bli varse i dag. Det finns ett antal positiva förutsättningar för bostadsproduktionen. Priserna på andrahandsmarknaden stiger. På vissa platser i landet är det nu inte längre orimligt dyrt att bygga en ny villa eller en ny bostadsrätt i förhållande till priset på andrahandsmarknaden. Bostadsproducenterna, byggföretagen, har under en följd av år pressat sina produktionskostnader. Det finns en begynnande bostadsbrist med början här i Stockholm som också sprider sig ut till andra tätorter och tillväxtområden. Den låga räntan är självfallet också en positiv faktor för ett ökat byggande. (Bild 9) Utskottet frågar vidare. Var kommer det att byggas? Våra svar där är inte särskilt originella: Där näringslivet expanderar och på högskoleorter. Och ytterligare ett enkelt svar: Där människor vill bo. Där kommer det att byggas. Vilken typ av bostäder kommer att byggas och för vem? Svaret kan även här göras möjligen litet schablonartat och enkelt: Vi skall bygga för den efterfrågan som finns. Vi har lämnat den tid bakom oss då det bestämdes i politiska beslut för vem det skulle byggas. Nyproduktionen kommer nu att inriktas på den efterfrågan som inte kan tillgodoses i det redan byggda beståndet. Det finns på flera håll i landet en efterfrågan i dag på mer exklusiva bostäder i attraktiva lägen. Genom att tillgodose denna efterfrågan sätter vi i gång byteskedjor som innebär ett ökat tillskott på bostäder för en stor grupp av bostadskonsumenter. Jag har här försökt att mycket enkelt att ge några exempel på aktuella produktionskostnader. Vi kan återkomma till det om ledamöterna så vill. De omfattar i dag ett mycket brett spann på 9 000-20 000 kr per kvadratmeter, om man skall ta ytterligheterna, vilket motsvarar en hyra på från 750 kr kvadratmetern upp till 1 600 kr kvadratmetern. Inom detta spann finns i dag en produktion, och det finns en efterfrågan. Det kommer också att byggas för allas betalningsförmåga. Det finns som sagt de som efterfrågar exklusiva bostäder, och för dem bygger vi. Det finns de som efterfrågar enklare och billigare bostäder, och för dem bygger vi också. Tyvärr tror vi att hyresrätter inte kommer att byggas om det inte är så att de blir lönsammare än vad de är i dag för dem som investerar i dem. (Bild 10) Sammanfattningsvis är det möjligen inte så originella synpunkter. Hur ökar vi bostadsbyggandet? Genom att öka efterfrågan. För det krävs högre tillväxt i ekonomin. Jag inser att inte enbart detta utskott kan åstadkomma det. Vi gör det också genom en lägre boendekostnad. Där tror vi att ett viktigt inslag är att sänka skatterna så att folk får mer pengar att konsumera bostäder för, men naturligtvis också de särskilda skatter som belastar fastigheter och byggandet, och då framför allt fastighetsskatten. Dessutom handlar det om att se till att åstadkomma klarare spelregler på de punkter där vi inte tycker att det finns riktigt klara spelregler. Jag vill i det sammanhanget än en gång återkomma till de inslag i bruksvärdeslagen som vi inte tycker fungerar bra. Bengt Nyman: Det vi har att säga blir gärna en upprepning av det som har sagts tidigare. I mångt och mycket håller jag med om det som Anders nyss sade och till en del också det som Bengt Turner tidigare sade. Jag skall försöka att strikt hålla mig till de frågor som ställs i inbjudan. (Bild 11) Huvudfrågorna för det här förmiddagspasset är: Vilka förändringar medför propositionen? Skapas fasta spelregler? Jag vill påstå att förslagen i propositionen i allt väsentligt ger enbart marginella effekter. Den andra och för många aktörer på marknaden kanske viktigare frågan är: Skapas fasta spelregler? Jag tror att den frågan snarast besvaras av vilket intryck man får när man läser propositionen eller liknande förslag. Jag vill påstå att det intryck som propositionen sammantaget ger läsaren är att vi även fortsättningsvis kommer att få kortsiktiga ingrepp i spelreglerna. Exempel på detta är ett års nedsättning av den garanterade räntans upptrappning, ett kvartals förlängning av skattereduktionen, tillfälligt byggstöd för bostäder och lokaler för äldre och investeringsbidrag i tre år för merkostnader i investeringar för ekologisk hållbarhet - dvs. det skall ske en utvärdering efter tre år, och vad som händer därefter vet man egentligen väldigt litet om. (Bild 12) Vad gäller bostadsproduktionen har Anders Frostell sagt det mesta, och jag instämmer i allt väsentligt i det. Jag vill hävda att det är osäkert om justeringen av bidragsunderlaget ger upphov till större lägenheter, om nu det har varit avsikten. Det är i dag så mycket annat än subventionsinslaget som påverkar produktionens inriktning och omfattning. Det är i betydligt större utsträckning än t.ex. under 80-talet den faktiska efterfrågan, som demografiska förändringar och annat på den lokala marknaden, som avgör detta. Man kan dessutom konstatera att subventionsinslaget i princip är oförändrat med den successiva avtrappningen respektive att fastighetsskatten i vart fall tills vidare är oförändrad. Som har påpekats här tidigare leder det till ökande regionala och lokala skillnader i boendekostnaderna. Sverige utvecklas i dag väldigt olika. Det kommer bl.a. till uttryck genom ökade skillnader i boendekostnaderna. Tillämpningen av bruksvärdessystemet hindrar dessutom, inte minst genom de politiska signaler som vi har fått i Stockholm, byggandet av hyresrätter i storstadsområdena. Detta ser vi nu även på orter utanför storstadsområdena. Man säger litet förenklat att kan man göra på det här sättet i Stockholm kan man säkert också göra det i Kungsbacka. Det innebär att beställare och byggherrar inte vågar dra i gång projekt som annars, med den kalkyl man kan göra i dag, vore ekonomiskt motiverade. (Bild 13) Beträffande bostadsbeståndet är, som tidigare konstaterats i utredningen och som nu också sägs i propositionen, det stora bekymret de sent byggda årgångarna - eller vad de nu skall kallas. Precis som Bengt tidigare konstaterade motsvarar den tillfälliga nedsättningen av den garanterade räntans upptrappning ungefär 25 kr per kvadratmeter. Man måste samtidigt komma ihåg att den successiva infasningen av fastighetsskatten i de här årgångarna betyder ungefär 50 kr för halv skatt respektive ungefär 100 kr per kvadratmeter för full skatt. Det får naturligtvis även fortsättningsvis negativa konsekvenser framför allt för de många små fastighetsägare som byggde mycket nytt under slutet av 80- talet och början av 90-talet. Det här riskerar naturligtvis att leda till en ny våg av konkurser, och det ger också en signal om att det är riskfyllt att investera i bostadskapital, såväl för bostadsrättsföreningar och bostadsrättshavare som för enskilda investerare. En betydande del av propositionen ägnas åt kommuner som har kommunala bolag med en besvärlig ekonomi. Vi vill bara peka på den risk som finns att alltför stora statliga bidrag snedvrider konkurrensen på hyresmarknaden. Vi vill också, som vi har gjort många gånger tidigare, stryka under att fastighetsskatt på hyresrätt ger upphov till orättvisa mellan upplåtelseformer. Det bryter neutraliteten mellan upplåtelseformerna. Herr ordförande! Det går inte att fullt ut utläsa vad konsekvenserna av propositionen blir i och med att propositionen i en hel del avseenden är tämligen allmänt hållen. För att man fullständigt skall kunna förstå konsekvenserna krävs ett antal förtydliganden. (Bild 14) För det första: Vilka kommer reglerna att bli för hanteringen av det statliga stödet till kommuner med ekonomiska problem? För det andra: Vilken typ av åtgärder skall stödjas med investeringsbidrag för ekologisk hållbarhet? För det tredje föreslår man att statliga kreditgarantier skall kunna lämnas även till åtgärder som i övrigt inte kommer i åtnjutande av statligt stöd. Vilken typ av åtgärder blir det i så fall fråga om, och skall övriga regler för räntebidrag också gälla för den typen av åtgärder? Slutligen tror jag att man skulle få en betydande stimulans för ökad bostadsproduktion om skattereduktionen för byggnadsarbete också omfattade åtgärder som omvandlar lokaler till bostäder. Det förekommer i allt större utsträckning i dag men syns inte i den offentliga statistiken. Här finns en potential för en ökad bostadsproduktion. Pär Svanberg: Propositionen har ett uppfordrande namn, Bostadspolitik för hållbar utveckling, och dessutom, tycker vi, ganska bra målformuleringar. Vi sätter trots det ganska många frågetecken kring i vad mån förslagen leder till en hållbar utveckling. Snarare kan man konstatera att det leder i motsatt riktning. Risken är stor att vi med de här förslagen får ett lappverk i bostadspolitiken i stället för något som bidrar till ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart samhälle. Jag skall säga något om vilka vi tycker är de stora problemen i dag och som vi förväntade oss att propositionen skulle bidra till att lösa. Det jag kommer att säga blir också ett axplock av vad tidigare talare har sagt - bilden är inte speciellt olik. (Bild 15) Vi kan börja med att se på den allmänna kostnadsutvecklingen mätt enligt konsumentprisindex efter skattereformen och fram till nu, utvecklingen av hyreskostnaderna och utvecklingen av egnahemskostnaderna. Vi kan då konstatera att utvecklingen av hyreskostnaderna har varit kraftig och att denna till stora delar beror på politiska beslut. Det handlar om den budgetsanering som gjordes, där man skar i räntebidragssystem, osv. Det är också en effekt av det Bengt Turner var inne på, dvs. att det finns många tomma lägenheter som fortfarande till stor del finansieras över hyrorna. De som bor kvar i de utsatta orterna, som lider av bl.a. befolkningsminskning, får alltså betala högre boendekostnader. (Bild 16) Vi kan också se litet mer detaljerat på utvecklingen av kostnaderna för olika hushållstyper och studera förändringen i boendekostnadens andel av den disponibla inkomsten mellan åren 1992 och 1997. Det är Pia Nilsson som har gjort de beräkningar jag nu redovisar. För en ensamstående som bor i två rum och kök var andelen av den disponibla inkomsten som går till hyra 1992 37 %, och 1997 hade den ökat till 43 %. Alla hyresgrupper, även barnfamiljerna, har fått en ökning med 4 procentenheter. För en ensamstående med ett barn som bor i en trea är ökningen 6 procentenheter. En ensamstående pensionär har däremot fått litet högre köpkraft, men en ensamstående pensionär har ändå en väldigt hög hyresnivå mätt som andel av disponibel inkomst. På egnahemssidan har det däremot skett en minskning på mellan 3 och 5 procentenheter. Detta är ytterligare en beskrivning av hur bostadspolitiken och skattepolitiken bidrar till ökade klyftor mellan olika boendeformer. (Bild 17) När man diskuterar bostadspolitik måste man också se på vilken betydelse boendet har i statens ekonomi. År 1995 kostade boendet netto staten ganska mycket - skillnaden mellan intäkter och utgifter för bostadssektorn var då ungefär 20 miljarder. Nu har staten i stället stora nettointäkter från boendet, något som också står att läsa i propositionen. Det behöver finnas med i bilden när man analyserar propositionens förslag. Våra förväntningar har varit att boendekostnaderna skall kunna sänkas, att den andel av hushållens disponibla inkomster som går till boendet skall kunna sjunka. En förutsättning för detta är, som vi ser det, att man sänker skattetrycket på boendet generellt, en åsikt som många delar med oss. Vill man vara litet elak kan man säga att bostäder flyttar inte utomlands och att det heller inte sker någon större smuggling men att det väl ändå borde gå att få en rimlig beskattning. Vad händer då med byggandet, utifrån propositionens förslag? Att villkoren för nyproduktion och ombyggnad i dag inte är tillräckligt gynnsamma har redan redovisats. Nyproduktionen kommer därför även i fortsättningen att bli låg och koncentreras till särskilda boendeformer som äldrebostäder och kanske studentbostäder samt dyr nyproduktion i väldigt attraktiva lägen. Utöver de ogynnsamma villkoren tror vi att även de osäkra villkoren är en bidragande orsak till detta. Osäkerheten om vad som händer med fastighetsskatten är fortfarande stor, och den skall utredas. En annan sak är det eviga 30- procentiga räntebidraget - det är väl inte så många som tror att det är evigt. Om jag vore investerare skulle jag inte räkna med ett 30-procentigt, evigt räntebidrag. Kretsloppsmiljarderna till utsatta områden tror vi kan ge en del. Det är bra att de resurserna satsas. Problemet är att man i de utsatta områdena inte har några möjligheter att ta på sig ytterligare åtaganden. I den mån man skall bidra fifty-fifty med investeringar, antingen från företagen, dvs. via hyrorna, eller från kommunerna, kan det därför på många håll bli bekymmer, vilket kanske begränsar möjligheten att använda de här pengarna. Vad händer med beståndet? Som Bengt Nyman nämnde i fråga om neutraliteten mellan upplåtelseformerna är hyresrätten missgynnad. Vi instämmer i det, och det gör man också både i budgetpropositionen och i vårpropositionen, där man har diskuterat skatteavvikelser mellan olika boendeformer. Det är bra att detta nu utreds, men den fastighetsskatteutredning som skall tillsättas måste få ett tydligt uppdrag att hitta en lösning på frågan om neutraliteten mellan upplåtelseformerna. I det sammanhanget vill jag säga att en allmän sänkning av fastighetsskatten i dagens läge skulle slå alldeles fel. Det skulle snarare bidra till ökade orättvisor, både mellan upplåtelseformerna och mellan olika egnahemsboenden, eftersom sänkningarna av boendekostnaderna skulle bli betydligt större på orter som i dag har höga taxeringsvärden och också höga priser på bostäder. Allmännyttans ställning diskuteras relativt mycket i propositionen, men vi saknar konkreta förslag. Vi skulle vilja ha förslag som gör att hyresgästerna inte behöver hotas av utförsäljning, höga vinstuttag och skatteplanering med hjälp av koncernbildning och förslag som gör att företag i trångmål kan få ett bättre stöd. Nu sker en krisinsats genom den särskilda delegationen. Det är bra, men vi kan ändå känna farhågor för att det blir en rätt byråkratisk apparat. Stödet går dessutom till kommunerna, och vägen till företagen, och ytterst till hyresgästernas plånböcker, kan nog vara ganska lång. Förslaget om en långsam upptrappning av den garanterade räntan innebär en mycket marginell förbättring vad avser krisårgångarna. Effekten av en infasning av fastighetsskatten, som har nämnts här tidigare, är dubbelt så stor, och vi tycker att det vore en bättre lösning. Det tycks också finnas en ganska stor uppslutning bland motionärerna kring en sådan lösning. Det verkar för övrigt som om man i propositionen har tagit till marginalen när det gäller att beräkna kostnaden för de här åtgärderna. Man räknar med en subventionsränta på 6,5 %; och i dag är den 5,23 %. Där kan det möjligen finnas litet resurser att hämta om man i utskottet vill vara kreativ. Skatteavdrag för ROT-insatser är bra, men sådana insatser som är motiverade av sysselsättningsskäl bidrar ofta till att bostadspolitiken blir ryckig och ett lapptäcke. Det vore mycket bättre om det generellt gavs fonderingsmöjligheter vad gäller underhåll och ombyggnad. I dag får man genom den konventionella beskattningen skatta bort en hel del av vinsterna, men genom ett erbjudande om skattefri fondering skulle hyresgästerna kunna få ett bättre inflytande över hur underhållsmedlen används. För att summera tycker vi att skattetrycket måste sänkas. Neutraliteten mellan upplåtelseformerna bör åstadkommas inom ramen för skattesystemet - den kommitté som tillsätts borde få ett sådant uppdrag. Vi vill ha tydliga förslag som definierar allmännyttiga företag, och vi vill ha skattefri avsättning till underhåll och ombyggnad. Förstärkta bostadsbidrag, vilket över huvud taget inte nämns i propositionen, tror vi är viktigt för de hushåll som har det svårast. Slutligen menar vi att man bör avstå från infasningen av fastighetsskatten i krisårgångarna i väntan på utredningen. Ylva Yngvesson: Jag kommer från Institutet för privat ekonomi på Föreningssparbanken, och jag skall belysa litet mer hur det kan se ut för hushållen i dag. Jag kanske inte som tidigare talare ger så många svar på de frågor som utskottet har ställt, men ett och annat kanske lyser fram i det jag säger. I Sverige tycks vi vara väldigt måna om vår hemmiljö. Vi prioriterar boendet, vi pysslar gärna mycket med hemmet, och vi vistas mycket där. Det kanske är en klimatfråga. I hushållsekonomin syns det här tydligt. Vi lägger i dag stora pengar på boendet. Som vi har hört av tidigare talare går 30 % av de svenska hushållens totala disponibla inkomster till boendet. Man kan fråga sig om det bara har blivit så här eller om det är en medveten prioritering från hushållens sida. Vad har hushållen i dag egentligen för alternativ? Vad kan den person göra som vill sänka sina boendekostnader? Finns det några alternativ? Har vi några val? (Bild 18) Vi går direkt in och tittar på några hushållstyper och ser hur det kan se ut. Vi börjar med ett enpersonshushåll. För en person som har en lön som motsvarar en genomsnittlig heltidsinkomst i Sverige tar boendet ungefär 35 % av den disponibla inkomsten. För en genomsnittlig heltidare av LO-kvinnorna, med en inkomst på 14 800, tar boendekostnaden ungefär 41 %, och för en ensamstående pensionär ligger det ungefär i samma storleksordning. För den som går ut i arbetslivet nu och därför har en ännu lägre inkomst ser situationen ännu värre ut. Dessa beräkningar är gjorda utifrån en hyreskostnad på 4 000 kr i månaden. Är det då realistiskt? Det motsvarar en enrummare i nyproduktion, där hyran ligger på 950 kr per kvadratmeter. Ute i landet kan man säkert hitta billigare bostäder, men finns det arbeten där de billiga bostäderna finns? På affischer i tunnelbanan från Hyresgästföreningen står det att 160 000 unga i dag söker egen bostad. Hur ser lösningen egentligen ut för dem? (Bild 19) För ett par som flyttar ihop och delar på de fasta utgifterna blir situationen naturligtvis betydligt bättre. Det kanske i dag krävs två inkomster för att klara av ekonomin i ett hushåll. För en tvåbarnsfamilj med barn på dagis och med ganska vanliga inkomster sjunker boendekostnadernas andel av den disponibla inkomsten till ungefär 24 %. Familjen i det här exemplet behöver ha litet större utrymmen och bor i en litet större lägenhet, en fyrarummare i det begagnade beståndet. (Bild 20) Man kan tänka sig att den här familjen skulle vilja bygga ett nytt hus, flytta in i ett eget småhus. Hur skulle situationen då se ut? Det ser faktiskt inte så farligt ut. De hamnar på den genomsnittliga nivån för hushållen totalt i Sverige, 30 %. De har ett hus med en produktionskostnad på knappt 1,3 miljoner; för den summan får man ett 120 kvadratmeter stort småhus i landsorten. De har räntebidrag på närmare 6 000 - jag har då räknat på siffrorna för januari - och de betalar ingen fastighetsskatt de första fem åren. Det ser ju rätt drägligt ut. Vad händer om de skulle betala full fastighetsskatt och räntebidragen skulle upphöra helt, vilket de ju gör om några år? I så fall skulle deras boendekostnad stiga till 7 640 kr i månaden, och boendet tar då 37 % av den disponibla inkomsten. Tyvärr går familjen back på det här. De klarar inte det. Om de bor i eget hus måste de också ha helt andra marginaler i sin ekonomi än vad en hyresgäst behöver ha. De kanske inte behöver lägga ut så mycket pengar under de närmaste åren på att byta vitvaror och liknande, men reparationer och underhåll under en lång period ligger på närmare 1 500 kr i månaden. Den här familjen skulle alltså behöva sätta av mellan 500 och 1 500 kr i månaden för att klara framtida underhåll. Det kan naturligtvis lösas genom lån i framtiden, men den summan kommer att belasta ekonomin. Den här familjen har inte rätt till bostadsbidrag. De har för höga inkomster. Om vi tänker oss att de skaffade ett barn till - vi kanske skulle behöva litet fler nyfödda barn i Sverige - kanske det vore bra att en av föräldrarna stannade hemma några år när barnen är små. Det skulle vara ganska skönt för arbetsgivaren att slippa bemanningsproblem när barnen är sjuka och mamman - för det blir nog hon - måste stanna hemma. Arbetsgivaren kanske får möjlighet att anställa en arbetslös, och kommunen slipper en del kostnader för barnomsorgsplatsen. Men så vill inte politikerna att det skall se ut. I den proposition om förändrade regler för bostadsbidrag som lades fram 1996 står det uttryckligen att man inte vill subventionera den som inte yrkesarbetar eller som bara arbetar litet. Man införde då individuella inkomstgränser, vilket gör att den här familjen över huvud taget inte skulle få något bostadsbidrag. Om de hade möjlighet att få ett bostadsbidrag skulle det, med mannens inkomst på 18 700 kr, betyda skillnaden mellan att gå back 300 kr i månaden och gå plus 900 kr i månaden. Man kan fråga sig om det var för familjefridens, barnens och arbetslöshetens skull som den förändringen infördes. (Bild 21) En familjetyp som man ofta pratar om, som har det svårt och som har fått stora förändringar, är ensamföräldern. En ensam mor med två barn som går på fritis har i det här exemplet en bostadskostnad som motsvarar 29 % av den disponibla inkomsten. Det här är ändå inte riktigt hela sanningen, för hon får faktiskt också bostadsbidrag. Om man i stället skulle minska hyran skulle hennes bostadskostnad sjunka till 22 % av den disponibla inkomsten. Intressant i det här fallet är att hon har högre disponibel inkomst än bruttolön. Faktum är att samhällets stöd för barnens uppväxt, för att de skall ha drägliga förhållanden, trots allt är ganska hyggligt. Hennes stora problem är att hon har en så stor marginaleffekt på ökad inkomst. Om hon ökar sin inkomst med 100 kr försvinner 68 kr i höjd skatt, höjda barnomsorgskostnader och sänkt bostadsbidrag. Det är svårt för henne att påverka sin ekonomi. När man tittar på de här olika budgetarna kan man fråga sig om hushållen har det bra eller dåligt. Det kan hända att man har det bra även om 30 % av den disponibla inkomsten går till bostadskostnaderna. Hur skall de pengar man har kvar att disponera egentligen räcka? I våra budgetar räknar vi med levnadskostnadsnormer. Varje år i januari gör vi beräkningar av vad som behövs på kort sikt för att hushållen över huvud taget skall klara utgifterna för det som är absolut nödvändigt. Det är oerhört mycket mer man behöver i sin ekonomi för att gå runt. (Bild 22) Jag visar ett axplock av vad de har kvar att disponera och vad det skall räcka till. Mycket gäller nyanskaffningar till hemmet. Man kanske behöver laga tänder. Man kanske har öronbarn som kräver många läkarbesök och höga bensinkostnader. Man kanske har glasögon i familjen. Veckopengen finns inte med. Det finns inte ens en lättöl med i våra normer. Hur mycket kan detta röra sig om, om vi bara tittar på vad en barnfamilj skulle behöva spara och alltså inte på den ytterligare konsumtion som man normalt har? (Bild 23) Barnen kan vara sjuka. Vi räknar här med att varje barn är sjukt sju dagar per år och att de vuxna har två karensdagar var på ett år. Man skulle egentligen behöva sätta av mellan 200 och 300 kr i månaden för att klara de månader då inkomsterna sjunker drastiskt. Det är ett sätt att sprida ut den inkomstsänkningen. Nyanskaffningar till hemmet behövs. Allting går ju sönder någon gång, det vet vi. Videon pajar liksom tvättmaskinen och liknande. Semester åker man på. Pengarna skulle kunna räcka till en veckas stugsemester inom Sverige. Bilen - sparar vi inte i dag måste vi ta lån i morgon. Det belastar kanske ekonomin ännu mer. Ett litet pensionssparande. Men 2 700 kr är inte vad de här hushållen har möjlighet att sätta av. Här har de ändå inte ett studielån som skall betalas tillbaka, de betalar ingen veckopeng och man räknar inte med att de skall kunna klara glasögon med den här inkomsten. Det talas om att man skall spara till sin bostad. Jag förstår inte riktigt hur våra hushåll i Sverige skall kunna klara det i dag. Utrymmet är alldeles för litet. Det hjälper nog inte med stimulanser. I exemplet med villafamiljen har vi räknat med att man satte in 200 000 kr kontant. Vilken vanlig löntagare har det i dag? Jag undrar om boendet verkligen måste vara så belastande på ekonomin som det är i dag. Man kan fråga sig om det behöver vara så mycket skatt på boendet. Fastigheterna går inte att flytta utanför Sverige. Om fastighetsskatten måste vara kvar kanske det är rimligt att inkomstskatterna sänks, så att man har råd att både leva och bo. Man skall inte enbart ha råd att bo i Sverige. Gärna kan man få bestämma mer själv. I propositionen framhålls vikten av att man får ta ett eget ansvar för sitt boende och får känna delaktighet i boendet. Det kan faktiskt vara livskvalitet att även få känna att man har delaktighet i sin ekonomi, att man själv lättare kan få styra sin ekonomi. Det är en rundgång i att man betalar skatt och ändå får t.ex. bostadsbidrag, som ensamföräldern hade det. Det kan vara bra att inte vara så i händerna på de politiska beslut som man är i dag. Den sanering som har skett och som har betalats av hushållen under 90-talet ligger i mångt och mycket kvar. Var skall åtstramningen ske i nästa konjunktursvacka? Vilken beredskap har vi för framtiden? Jag tycker att hushållen måste få veta mer om hur politikerna vill att skatte- och välfärdssystemen skall se ut i framtiden. Vi måste veta mer för att kunna planera och kunna satsa även på boendet. Det känns litet oroväckande med alla dessa hundratals miljoner som nämns i propositionen, som skall studsas ut som något slags plåster på de sår som har uppstått av tidigare förd bostadspolitik. Det är stora summor det rör sig om, som hushållen har fått dra in tidigare och som har drabbat dem mycket hårt. Vore det inte bättre att i dagsläget ge hushållen en ekonomisk möjlighet att klara sin situation på egen hand? Ordföranden: Tack! Jag måste säga att jag är imponerad av våra inledare. Ni har lyckats hålla er inom den tidsram vi satte. Därför kan vi säga att det är berättigat med en bensträckare för allihop innan vi sätter i gång med frågorna. Jag utgår från att ledamöterna är väl preparerade med mängder av frågor. Vi återsamlas kl. 10.45. (Paus) Ordföranden: Jag får be er ta plats, så att vi kan sparka i gång med frågorna. Agne Hansson (c): Jag skulle vilja ställa några frågor för att få belyst hur räntebidragen fungerar om man vill ha stabila regler och för boendekostnaderna. För det första skulle jag vilja vända mig till Anders Frostell, som jag tror var den ende som nämnde att det var positivt att Danellsystemet inte rivs upp. Det var en förutsättning för att ha stabila regler. Samtidigt påstod du att investeringsförutsättningarna var oklara. Hur går det ihop? Vad är det som fortfarande är oklart, om du undantar fastighetsskatten, som jag förstår att du hade med som en av de oklara förutsättningarna för investeringarna? För det andra skulle jag vilja fråga Bengt Turner: Går det att skapa stabila regler med räntebidrag i botten? Du förordade investeringsbidrag. Jag skulle vilja be dig utveckla det något. Hur skulle det ge stabilare spelregler för bostadsmarknaden? Slutligen skulle jag vilja fråga Carl Sundvik från Bankföreningen hur räntebidragen verkar för att få snabbt genomslag på de kraftiga räntesänkningar som nu har kommit genom en framgångsrik ekonomisk politik. Hur snabbt kan det få ett genomslag på boendekostnaderna? Är det någon skillnad mellan hyresrätt och villor, som bl.a. Pär Svanberg från Hyresgästernas Riksförbund pekade på? Anders Frostell: Den oklarhet som finns för den som avser att investera i fastigheter gäller framför allt dem som avser att investera i hyresfastigheter. Den investeraren har i dag naturligtvis möjlighet att göra en förhoppningsvis korrekt bedömning av kostnadssidan men inte av intäktssidan, eftersom intäktssidan kan komma att förändras kort tid efter det att man har slutit avtal mellan fastighetsägaren och de boende. I enlighet med den lag som finns om bruksvärdesprövning kan hyran därefter komma att sänkas. Om den skall sänkas och hur mycket den kommer att sänkas är vid investeringstillfället omöjligt för investeraren att bedöma. Där finns alltså en osäkerhet: Hur mycket kommer jag att kunna ta in på denna fastighet? Däremot vet han hur mycket han har att betala. Därvidlag finns det en osäkerhet, och den osäkerheten har i praktiken inneburit, som Bengt Nyman och jag nämnde, något av en död hand över produktionen av hyresrätter, framför allt i Stockholm, men det hotar också att sprida sig. Konsekvensen blir att de som i dag vill bo i mer exklusiva lägenheter är hänvisade till bostadsrätter, för det finns ingen som vågar bygga sådana lägenheter med hyresupplåtelse. Det finns en annan osäkerhet för den som i dag avser att investera i bostadsrätter. Men det är en mer traditionell osäkerhet, som man ofta kanske får leva med. Inte desto mindre, eftersom skatteförhållandena för bostadsrätten på nytt är föremål för diskussion, är det många som avser att investera i bostadsrätter, som vill köpa bostadsrätter som lever i osäkerhet om vilken beskattning som kommer att gälla om några år. Ordföranden: Är det någon som vill komplettera detta svar i något avseende innan jag lämnar ordet till Agne Hansson för att ställa någon form av följdfråga? Lennart Nilsson (s): Eftersom detta är en fråga som dyker upp ständigt och jämt kunde man väl bolla över den till hyresgäströrelsen och fråga om man ser något problem med just bruksvärdesprincipen och de tankegångar som förts fram. Pär Svanberg: Det är självklart ett problem att hitta ett bra system som garanterar ett besittningsskydd och en spärr mot oskäliga hyror. Bruksvärdessystemet är ägnat att vara ett sådant system. Jag kan ju se, och det är ganska typiskt för investerarsidan, att man så att säga vill utnyttja en marknadssituation och bygga för den efterfrågan som finns på marginalen. Det stora bekymret är väl att en upprivning av bruksvärdessystemet skulle innebära rena marknadshyror. Det är absolut ingenting som vi kan förespråka. Det innebär ju inte bara en höjd hyra för dem som bor i just de här lägenheterna, utan det innebär en obalans i hela systemet. Man kan tvärtom säga att det här är ett tecken på att bruksvärdessystemet fungerar. När det gör det blir naturligtvis fastighetsägarna kritiska. Ordföranden: Jag skulle vilja komplettera frågeställningen. Vi ser i dag att det inte ens i storstäderna går att bygga några bostäder. Vi har också sett att de är de enda platserna där det finns någon efterfrågan. Vad säger exempelvis BKN om att fastighetsägarna inte bygger? Man klarar inte av att få täckning för en högre kostnad därför att Hyresgästföreningen går in och får fram en lägre hyressättning. Då går fastigheten inte runt, säger Bengt Nyman. Är du beredd att låna ut pengar till fastigheter i Stockholm som har ett högre kostnadsläge än de intäkter man får fram vid hyresförhandlingarna? Björn Karlberg: Bedömningen av lån till hyreshus handlar ju om långt mer än det enskilda projekt som är aktuellt. Det handlar om vad ägaren kan klara av. Jag brukar säga att vill Skanska ha kreditgarantier för 2 000 lägenheter som man bygger på kronoöverloppsmark i Hietaniemi i Tornedalen så kommer man att få det, därför att Skanska har betalningsförmåga även om de 2 000 lägenheterna står tomma. Ordföranden: Nu var det väl inte aktuellt att bygga just där. Det verkar inte som om vare sig efterfrågan eller Skanskas intresse är så stort, utan det handlade väl mer om att bygga i Stockholms innerstad, förstod jag av det hela. Björn Karlberg: Eftersom det, som det har sagts från många olika håll, byggs väldigt litet hyresrätter just nu över huvud taget ser vi väldigt litet av det här problemet. Men vad det handlar om i Stockholms innerstad är ju att ägaren måste vara i stånd att betala mellanskillnaden själv om man inte kan få kostnadstäckande hyror. Det är ingen investerare som är beredd att satsa pengar på den typen av affärsverksamhet. Agne Hansson (c): Min avsikt var att få räntebidragen belysta ur de tre aspekter som jag också ställde frågor om till de andra två. Jag är något överraskad över svaret. Jag hade kanske inte väntat mig att det var inkomstsidan man skulle skjuta in sig på. På vilket sätt kan du, med den historiska bakgrund som nu finns, påstå att du vet hur kostnadssidan och intäktssidan, t.ex. från räntebidragen, ser ut om du sätter en spade i jorden och investerar? Bengt Nyman: Min uppfattning är att det inte är höga eller låga kostnader i sig som är problemet, utan det är osäkerheten i samband med investeringen. Utifrån de spelregler som har gällt när man har producerat ett hus eller ett antal lägenheter, till höga eller låga kostnader, har man gjort en kalkyl. Spelreglerna är i dag sådana att jag kan räkna med vissa intäkter. Men ett år senare kan spelreglerna vara helt annorlunda, så att den investering man har gjort är fullständigt felkalkylerad. Det är det som jag uppfattar är det stora problemet för dem som i dag till äventyrs skulle vilja bygga hyresrätter. Bengt Turner: Jag ville komma in på frågan om osäkerheten i de förutsättningar som finns när det gäller räntebidrag och argumentationen för investeringsbidrag. Jämför man Danellsystemet med det tidigare systemet ser man att osäkerheten på ett sätt har ökat genom att mer av ränteriskerna har vältrats över på dem som bygger. Det hänger ihop med övergång från ett system med garanterad ränta till nuvarande system. Däremot har osäkerheten minskat genom att det är färre extra upptrappningar nu än tidigare, vilket naturligtvis hänger ihop med att vi har högre realränta och en mycket lägre inflationstakt. Det finns alltså betydligt mindre att spela med numera om man skall undvika att få omvänd paritet och en mängd andra ogynnsamma fenomen. Trots detta är räntebidragssystemet som har omtalats några gånger fortfarande ett mycket osäkert system ur en byggares synvinkel. Det är av det skälet som ett investeringsbidrag skulle kunna skingra en del av osäkerheten och innebära att de pengar som staten satsar i produktionsstöd faktiskt får avsedda effekter. Owe Hellberg (v): Jag har två frågor. Den första vill jag ställa till Pär Svanberg. Det gäller de redovisade boendekostnaderna och skillnaderna mellan hyresrätt och egna hem. Det står också i propositionen att alla hushåll i hyresrätt har fått minskad inkomst. Enligt mitt sätt att se beror det framför allt på skattereformen, förändringen av räntebidragen och budgetsaneringen. Nu vill regeringen tillsätta en kommitté som skall se över fastighetsskatten för att åstadkomma rättvisa mellan boendeformerna. Min fråga till dig blir: Räcker det att göra detta eller behövs det andra åtgärder? Min andra fråga är till Gunnevi Petersson på Boverket. Det sägs att omfattningen av ombyggnationen är så låg i dag att värdet av bostadskapitalet försämras. I början av 90-talet låg kostnaderna för ombyggnation av en lägenhet på ca 700 000 kr. I dag är vi nere på 200 000 till 250 000 kr. Enligt experter på Boverket som jag har pratat med beror mycket av detta på att det som är räntebidragsberättigat i dag bara uppgår till ungefär 50 % av det som behöver göras för en nödvändig renovering. Frågan är då: Finns det något i propositionen som ändrar på detta, eller hur skall man se på den här frågan? Pär Svanberg: Det räcker inte att se över fastighetsskatten. Det handlar naturligtvis om vad det leder till för resultat. Direktiven till den parlamentariska kommittén var inte riktigt precisa i det avseendet. Då är det svårt att se hur mycket man kan föreslå av t.ex. olika skattelösningar. Vår principiella inställning är annars att man skulle kunna lösa upp den grundläggande neutraliteten, som har brister och som innebär att hyresrätten i dag är dubbelbeskattad, genom att t.ex. ta bort fastighetsskatten och införa bättre fonderingsmöjligheter i hyresfastigheter. Ett alternativ är att skapa en avdragsrätt, som vi har föreslagit, så att man kan tillgodogöra sig 30 % avdrag gentemot statliga skatter som fastighetsägaren betalar. Men här är vi inte låsta för den ena eller den andra lösningen, utan det viktiga är att skapa neutralitet. Vi tror att utredningen skall ha ett sådant uppdrag att man verkligen går i clinch med den frågan. Owe Hellberg (v): Jag tolkar ditt svar så, att detta att enbart titta på fastighetsskattens betydelse och förändringar av den inte är tillräckligt, utan man behöver alltså se över andra delar av skattesystem och bidragssystem. Pär Svanberg: Ja, det är riktigt. Gunnevi Petersson: Det är riktigt, som Owe Hellberg säger, att ombyggnader tidigare var mer omfattande än vad de är i dag. Det beror på två olika saker. Husen som då byggdes om var av äldre typ, dvs. 30- och 40-talshus. De som i dag byggs om är yngre årgångar. I och med att det tidigare var äldre årgångar som byggdes om behövdes det en mer omfattande genomgång och förändring av ett sådant hus för att föra upp det till modern standard. Men även subventionssystemen uppmuntrade till större ombyggnader. I samband med att man gjorde förändringar i Danellsystemet förändrade man också reglerna för ombyggnad, och man begränsar då möjligheten att få räntebidrag till annat än nyinvesteringar och förbättringar av försörjningssystemen. Det är en klar begränsning av ombyggnadsåtgärderna i dagens räntebidragssy-stem. I propositionen föreslår man ju inga ändringar när det gäller räntebidragssystemet. Owe Hellberg (v): Det var säkert en del ombyggnationer som inte var varsamma i den grad som de skulle behöva vara, enligt dagens sätt att se på det hela. Men frågan är ändå: Är de ombyggnationer som man gör av det modernare beståndet tillräckligt omfattande för att vi skall behålla bostadskapitalet och den standard på det byggda bestånd som vi har? Kommer det att ske i fortsättningen? Gunnevi Petersson: I och med att räntebidragssystemet är så begränsat att det är enbart till för nyinvesteringar och förbättringar av försörjningssystemen, och det inte finns något stöd när det gäller räntebidragen till underhåll och reparation, kan det bli så att sådana åtgärder eftersätts. Nu finns ju den här skattereduktionen, som man har infört tillfälligt, som kan ge stöd till sådana åtgärder. Ulf Björklund (kd): Jag vill beröra bostadsbidragen. Jag tror att det var framför allt Ylva Yngvesson som föredrog den frågan, och även Pär Svanberg nämnde något om bostadsbidragen. Bostadsbidragen har ju under långa tider varit en garant för att framför allt barnfamiljer skall ha möjlighet till valfrihet i boendet. Vi vet att en väldigt stor andel av barnfamiljerna önskar ett eget boende i småhus. De förändringar som har skett, framför allt beslutet 1996 med start den 1 januari 1997, när vi har fått de individuella inkomstgränserna och dessutom ytbegränsningsreglerna, har slagit orättvist mot olika typer av familjer beroende på hur man får sin inkomst. Många av oss har hävdat att det skall vara den totala familjeinkomsten som är bidragsgrundande för bostadsbidragen. Det har vi fått tydligt redovisat här. När det gäller ytbegränsningsreglerna vill jag ställa en fråga. Det drabbar i viss mån också framför allt större familjer, som kanske har behov av många rum. En målsättning har varit att åtminstone barn i skolåldern borde kunna erbjudas eget rum. Med de här ytbegränsningsreglerna undrar jag om det verkligen är möjligt. När man för övrigt talar om att man måste förstärka bostadsbidragen, som Pär Svanberg gjorde, vad är det då man tänker på? Bör vi ta bort de individuella inkomstbegränsningarna och även ändra på ytbegränsningarna, eller vad finns det för idéer? Pär Svanberg: Jag skall erkänna att vi inte har helt preciserade krav på hur bostadsbidragen skall förstärkas mer än i ett avseende, och det är att vi tycker att ensamstående utan barn skall kunna få bostadsbidrag oavsett vilken ålder de har. Det gäller ungdoms- eller studentbostadsbidrag. Det är många ensamstående som har det kärvt i dag i och med att kostnaden för boendet har blivit så hög, och det finns därför skäl att ha ett generellt bostadsbidrag för ensamstående. Ordföranden: Betyder det att om statens pengar inte räcker till allt så vill du prioritera ensamstående? Är det så jag skall tolka svaret? Pär Svanberg: Nej, men alla hushållsekonomiska undersökningar visar att boendekostnaden för ensamstående, där man med en inkomst skall finansiera ett eget boende, är väldigt tuff, oavsett om man är student eller ensamstående i övrigt. I den meningen tycker vi att man bör återgå till det system som fanns tidigare. Men det hindrar inte att man kan göra justeringar även i bostadsbidraget till barnfamiljer. Vad jag sade var att vi inte har något exakt förslag till en förändring, eftersom frågan var ganska detaljerad när det gällde inkomstberäkning m.m. Ulf Björklund (kd): Jag vill höra vad Ylva Yngvesson har att säga när det gäller individuella inkomstgränser. Jag förstår Föreningssparbankens åsikt i det här fallet, men hur är det med det övriga? Ylva Yngvesson: Jag kan i alla fall belysa det du sade om hur det har gått om man jämför bostadsbidragen i maj 1996 med februari 1998. Det var 403 000 hushåll, dvs. barnfamiljer, som fick bostadsbidrag i maj 1996. Det var alltså väldigt många. Det har sjunkit till 273 000 i februari 1998. Det är en tredjedel som inte har bostadsbidrag av det antal som hade det tidigare. När det gäller boende i småhus har det sjunkit från 99 000 till 28 000. Där har det alltså försvunnit fler; de har drabbats hårdare. Man kan tycka att det är fråga om bostadsyta. När människor väl har gått in i ett boende och i en situation och det görs förändringar av olika regler i efterhand, som stökar till det så drastiskt som sådana här förändringar kan göra, är det olyckligt för hushållen. Man vill då snabbt få fram beslut och åtgärder för att sanera ekonomin, och man kanske inte har byggt under tillräckligt med vilka konsekvenser det kan få. För de personer som drabbas hårt och får förändra sin situation är det knepigt om man senare vill ändra tillbaka olika typer av regler. Skall dessa personer först ändra sin situation därför att de måste anpassa sig efter den förändring som har skett i ett sådant här regelsystem? Men hur skall de då göra om det sedan ändras tillbaka? Det är väldigt svårt i så här stora frågor för hushållen att planera vad de skall göra. Det är svårt med förändringar över huvud taget. Jag tycker att man kan återgå till de regler som gällde innan. Ulf Björklund (kd): Med de vackra ord som står i propositionen om valfrihet och att människor skall ta ett eget ansvar för sitt boende begränsas ju på något sätt ändå möjligheterna med den här typen av tydlig detaljstyrning av bostadsbidragen, som i stort sett gynnar en viss typ av boende. Det blir inte neutralitet i det avseendet att man kan välja boendet fritt, och framför allt kanske inte för barnfamiljer och i viss mån även ensamstående med barn som har behov av det. Tittar vi på målformuleringen, som även finns i propositionen, där det uttryckligen står att boendet skall särskilt främja uppväxtförhållandena för barn och ungdomar, är det på den punkten det saknas en del i propositionen. Det var det jag ville få belyst. Jag tackar för svaren. Carina Moberg (s): Jag skulle vilja fråga Ylva Yngvesson, i och med att hon gav bilden av att antalet hushåll i egna hem som inte längre får bostadsbidrag hade sjunkit drastiskt. Har du några siffror på hur stor andel av dessa som tack vare det sänkta ränteläget osv. helt enkelt har fått en så pass mycket bättre ekonomi att de inte längre är i behov av att söka bostadsbidrag? Finns det någon sådan uträkning? Ylva Yngvesson: Nej, jag har inte sådana siffror. Jag kan i och för sig säga att det är synd att hushållen är så beroende av bidrag. Så skulle jag också kunna uttrycka det. Det är bra att de finns, men det vore kanske bättre om man kunde klara sig utan dem. Stig Grauers (m): Jag är intresserad av krisårgångarna, och jag tror att samtliga föredragande också är det. Jag vill speciellt ställa frågan till företrädare för bostadsrättsorganisationerna. Den tillfälliga lindring som föreslås för krisårgångarna innebär en oro för alla företag men även för bostadsrättsföreningarna. Man ställer sig naturligtvis frågan: Vad händer sedan? Jag skulle vilja höra hur företrädarna för bostadsrätten ser på läget i dag när de förhandlar med banker om framtiden. Vilken riskpotential ligger i att krisårgångarna kommer att drabbas av ytterligare kostnader framgent? Det skulle vara intressant att få detta belyst, eftersom vi vet att det blir en dämpande effekt av sådana här åtgärder, som inte blir långsiktig för produktionen i dess helhet. Gun-Britt Mårtensson: Frågan är utomordentligt relevant, därför att det är precis den som vi tycker är viktigast av alla frågor. Det vi kan se är att om vi inte får ytterligare åtgärder i både det korta och det långa perspektivet kommer vi att få en våg igen av bostadsrättsföreningar bland krisårgångarna som går i konkurs. Vi är utomordentligt glada över Fastighetsskatteutredningen. Den ger en chans att långsiktigt klara neutraliteten mellan upplåtelseformerna och också på sikt klara nyproduktionen. Men det vi enträget önskar oss är att man fryser fastighetsskatteinträdet i väntan på vad Fastighetsskatteutredningen kommer fram till. Om man inte gör det kommer inte den förändrade upptrappningen att vara tillräcklig för att klara den här frågan. Då får vi se en ny våg av konkurser. Mirja Kvaavik-Bartley: Vår uppfattning är att den här tillfälliga åtgärden, där man fortsätter att manipulera med räntebidragen, inte är mycket värd. Vad man skulle behöva är permanenta och bestående lösningar. Det naturliga hade i det här fallet varit att försöka fördröja och förhala inträdet i fastighetsskattesystemet. Boendekostnaderna kommer att fortsätta att öka med det nuvarande förslaget i propositionen. Vad gäller permanenta lösningar har ju alla bostadsrättsorganisationer tillsammans hävdat uppfattningen att vi tror oss veta hur det skall se ut i framtiden för att vi skall lösa problemen. Det är att helt och hållet slopa fastighetsskattesystemet och införa bitar av Franckes utredning, dvs. ersätta fastighetsskatten med en intäktsschablon till att börja med och se till att neutraliteten mellan olika boendeformer verkligen kommer till genom att bostadsrättsföreningarna ges samma möjligheter till avdrag som övriga. Vi har räknat igenom ett stort antal föreningar som nu ?svävar? och där osäkerheten är oerhört stor om de klarar sig eller inte och vilken hjälp de behöver. Skulle vi ha kunnat få beslut nu och ingen utredning om ändringen i skattesystemet, på det vis som Francke föreslog, skulle flertalet av dem klara sig av egen kraft. Då skulle Venantius och kumpanerna också slippa satsa stora pengar på rekonstruktioner. Eftersom pengarna är desamma, dvs. statens pengar, - om de är i Venantius händer eller i skattemyndigheternas händer - skulle kostnaden för staten, för samhället, inte alls behöva bli sådan som den kanske annars blir. Lena Larsson (s): Jag tänkte ta upp en annan bit, och det har med boendet att göra. Vad vi hörde av Ylva Yngvesson var - och det känner vi väl alla till - att boendet betyder mycket för den enskilde i Sverige. När Pär Svanberg säger att satsningen på det hållbara Sverige, dvs. hållbar utveckling och möjligheter att förbättra det nuvarande bostadsbeståndet med en annan karaktär, dvs. ett kretsloppstänkande och ekologi, undrar jag vad Pär Svanberg menade med att det skulle vara ett lappverk, att det inte skulle förbättra bostadsmiljöerna, främst för dem som bor i hyresrätt. Det är ganska mycket 60-talets bostadsområden som behöver lyftas, inte minst miljöerna. Vad satsningen på hållbara Sverige betyder för byggnadsarbetarna skulle jag också vilja höra litet grand om av representanterna från Byggnadsarbetareförbundet. Inflytandet från hyresgästerna över sitt eget boende och över sin egen boendekostnad skulle jag också vilja höra något om av Pär Svanberg, om han ser några förbättringar i den här propositionen. Då kan jag ge en liten vink och säga: Vad innebär satsningarna på allmännyttan och på de allmännyttiga företagen eller kommunerna som har allmännytta och som är i en svår kris och därmed kris för kommunen för den enskilde hyresgästen och för Hyresgästföreningens medlemmar? Pär Svanberg: Den första frågan gällde kretsloppspengarna, och om jag sade att det var ett lapptäcke sade jag fel. Det jag tänkte på var ROT-avdragen, som var ett lapptäcke, och att jag i stället ville ha skattefria underhållsfonder. Det jag däremot sade när det gällde kretsloppspengarna var - förslaget här är inte exakt utformat, utan aviserat - att om man tänker sig en delfinansiering, att kommuner och företag skall stå för vissa delar och sedan har man kretsloppspengar i andra delar, är det så att både hyresnivån och uthyrningssituationen i många sådana här områden innebär att företagen inte kan ta på sig högre balansräkningar, att de egentligen inte kan finansiera någon del själva. En sådan oro finns. Däremot sade jag att jag tycker att förslaget är bra. Jag ville bara höja ett varningens finger när det gäller förväntningarna på det. Men jag tycker att det är bra att man satsar, att det är bra med de intentioner som finns att hyresgästerna skall ha inflytande över de satsningar som görs. När det gäller just investeringsdelen kan jag se att man inte alltid orkar med, men det kan kanske regleras i tillämpningen av det. Men satsningen som sådan är väldigt positiv. När det gäller inflytandet i övrigt tycker jag att det borde finnas med ett förslag om underhållsfonder. Det skulle också kunna finnas med frågor kring självförvaltning, där vi tidigare har fört fram förslag om att ett halvt basbelopp skulle kunna vara skattefritt när det gäller hyresreduktion för egna insatser. I fråga om åtgärder för krisföretagen - vi skall diskutera det mer i eftermiddag - kommer de att hjälpa de kommuner som har problem, men det är inte säkert att det kommer till uttryck i lägre hyror. Vi skulle kanske hellre ha sett ett stöd direkt till företag. Men det får också tillämpningen utvisa. Lena Larsson (s): Det handlar om inflytande i boendet och om att få lov att vara med och utveckla sina egna miljöer. När det gäller kretsloppspengar finns det alltså investeringsbidrag, som ligger i förslaget i propositionen, och sedan är det den stora biten som handlar om hållbara Sverige, där det finns pengar avsatta för bl.a. förbättring av bostadsområdena och påverkan för hyresgästerna. Jag hade ett hyresgästperspektiv när jag frågade om allmännyttan, och inte om kostnaderna. Jag hade en annan infallsvinkel, bl.a. trygghetstänkandet. Frågan om självförvaltningen behandlas i en speciell proposition och ligger i dag inte med i denna proposition. Det här handlar om att kunna vara med och påverka sin boendekostnad. Jag skulle vilja ha det litet mera utvecklat. Pär Svanberg: Jag kan inte riktigt se vilka konkreta förslag som du anser så tydligt stärker inflytandet. Självklart tycker vi att när det gäller kommunala bostadsföretag, med de former av inflytande som finns i dag och som också kan utvecklas, kan man koppla satsningar till ett hyresgästinflytande när det gäller t.ex. utsatta områden. Vi ser självfallet mycket positivt på det. Vår grundläggande inställning är, precis som din, att hyresgästerna måste få vara med och ha inflytande och makt över sitt eget boende och delta i utvecklingen av stadsdelar och bostadsområden. Lars-Olof Pettersson: Vi har gjort en del beräkningar av vad vi tror om sysselsättningsläget inom byggnadsverksamheten totalt sett. Då utgår vi från att det finns en underliggande uppgång i konjunkturen när det gäller byggnadsverksamheten. Därutöver har vi räknat in att det i propositionen sägs ganska uttalat att de satsningar på ett ekologiskt hållbart Sverige som man skall göra till mycket stor del skall gå till bostadssektorn. Det ser vi naturligtvis mycket positivt på. Vi har dessutom räknat på de övriga pengar som finns i den här propositionen Vi räknar därför med att vi kan få en ökad sysselsättning mellan 1997 och 1999 inom byggnadsverksamheten totalt sett med ungefär 15 000 personer. Det är vår förhoppning att det här skall leda fram till det. Jag vet inte om ni noterade i går att våra nya arbetslöshetssiffror kom, och de är nu sjunkande. De åtgärder som riksdagen tidigare har fattat beslut om börjar trots allt få en viss effekt nu. De handlar framför allt om att många kommer in i kunskapslyftet, att äldreavgångarna får en viss effekt och att en del av byggnadsarbetarna söker sig ut från branschen till andra sektorer av ekonomin. Men arbetslösheten faller nu bland byggnadsarbetarna - den saken kan vi notera. Vi tycker att det hade varit mycket smakligt om den här propositionen också hade innehållit en rejäl satsning på ROT-verksamheten. Vi tror att om man skulle få en ytterligare effekt på sysselsättningen så är det där. Som flera andra har påpekat, har ombyggnadsverksamheten halverats under 90-talet totalt sett. Det är inte bara nyproduktionen av bostäder som har kapsejsat, utan även ombyggnadsverksamheten är på en mycket låg nivå. Det finns en risk för att vi rullar ett underhållsberg framför oss som det blir väldigt svårt att beta av längre fram. Lena Larsson (s): Det finns ju en satsning på ROT-verksamhet i propositionen också. Menar du då att den inte är tillräcklig eller att det är ett annat system man vill ha när det gäller bidrag, eller i detta fall skatteavdrag? Lars-Olof Pettersson: Om du menar förlängningen med ett kvartal på skattereduktionen skulle jag nog betrakta den från sysselsättningssynpunkt som en marginell företeelse. Owe Hellberg (v): Jag vill göra en koppling till sysselsättningen på byggnadssidan. Regeringen påstår att det skall byggas 14 000 lägenheter i år och 18 000 nästa år. Boverket har senare reviderat siffrorna, och det finns konstigt nog inte med i propositionen. Det är en förändring till 13 000 respektive 17 000. Jag vill helt enkelt ställa frågan: Finns det någon verklighetsförankring i de här prognoserna? Gunnevi Petersson: När det gäller byggandet gör vi med jämna mellanrum sådana här prognoser. När det gällde den senaste prognosen sänkte vi byggandet både för 1998 och för 1999, och det var med anledning av BNP:s utveckling under den här perioden och även sysselsättningen. I de tidigare prognoserna hade vi en bättre utveckling än det visade sig bli på kort sikt. I och med det fick vi sänka 1998 och 1999 års prognos till 13 000 och 17 000. Ordföranden: Det enda man med säkerhet kan säga, som vi brukar göra i bostadsutskottet, när det gäller den typen av prognoser är att de inte är korrekta. Det är väl samma sak om vi skulle fråga byggentreprenörerna; de skulle också ha en siffra, men den skulle inte heller vara absolut sann. Det är svårt med prognoser. Gunnevi Petersson: Det är ju en prognos, ingen exakthet. Inga Berggren (m): Blir det verkligen fasta spelregler med den här bostadspolitiska propositionen och även i viss mån den vårproposition som regeringen har lagt? Som jag uppfattar det ändrar man litet här och litet där. Det är ändringar i räntebidragen, lokala investeringsbidrag och särskilda investeringsbidrag för bostäder till unga människor. För mig framstår det som om man fortfarande har lämnat den här frågan utan svar. I de kommentarer som jag har lyssnat till nu säger man från flera håll att det inte ger några långsiktiga regler. Nja, säger man. Nej, det ger inte några fasta spelregler. Hur skall då jag och min familj kunna veta vad som gäller? Hur skall jag kunna sänka mina bostadskostnader? Det är ju detta som människor vill veta. Därför vill jag gärna ställa frågan till företrädarna här, delvis till Hyresgästerna och Pär Svanberg, och även till konsumentföreträdaren, om jag får kalla Ylva Yngvesson det, och även fastighetsägarnas perspektiv: Ger det här verkligen fasta spelregler på lång sikt, så att man är villig att investera i bostäder? Vad är det som behövs? Vilka är de tre huvudsakliga förutsättningarna för att de fasta spelreglerna skall kunna komma fram? Jag vill gärna ha svar på de frågorna. Ordföranden: Vi skall försöka ombesörja det. Vi börjar med Bengt Nyman, som viftade först. Bengt Nyman: I takt med att subventionsinslagen minskar i bostadspolitiken får andra delar allt större betydelse. Jag sade i min inledning att det intryck som läsaren av propositionen sammantaget får är att vi fortfarande kommer att få leva med politiska beslut som är tämligen kortsiktiga. Därutöver behandlas i propositionen inte det som får allt större betydelse när subventionsinslagen minskar, nämligen principerna för hyressättningen - intäktssidan, som Anders Frostell talade om - och fastighetsskatten. Enligt det regeringsförslag som nu föreligger skall det bli en särskild utredning om fastighetsskatten som speciellt skall ta hänsyn till neutralitetsaspekterna. Men osäkerheten om vad utredningen kan komma att leda till får vi leva med i åtminstone ytterligare två år. Innan dess har vi inte några klara besked om fasta spelregler, vill jag hävda. Herr ordförande! Detta skulle egentligen kräva ytterligare utvikning. Jag skulle i så fall gärna vilja återkomma till utskottet med t.ex. en skrivelse med våra åsikter i frågan. Ordföranden: Det får bli under nästa mandatperiod i så fall. Tiden medger inte särskilt mycket annat. Pär Svanberg: Som jag nämnde tidigare tycker jag inte att de detaljerade förslagen som finns i propositionen ger de fasta spelreglerna. Detta är i mycket avhängigt bl.a. den utredning om fastighetsskatten som skall komma till stånd. Vi tror att man måste klara ut den grundläggande neutraliteten inom ramen för skattesystemet om det skall bli fasta spelregler. För att angelägna åtgärder och investeringar under olika perioder över huvud taget skall komma i gång får man därutöver arbeta med investeringsbidrag. Men det förutsätter att skattesystemet i botten verkar någorlunda neutralt mellan de olika upplåtelseformerna. Jag tror också att det är viktigt att man löser de omställningsproblem till den nya situationen som framför allt finns inom de allmännyttiga företagen. Först och främst privata fastighetsägare, men även bostadsrättsföreningar, har genom konkurser fått en rekonstruktion, vilket de kommunala bostadsföretagen inte har fått. Jag tror att detta också är en viktig ingrediens i en fortsatt långsiktigt hållbar utveckling. Ylva Yngvesson: Inom själva bostadspolitiken tycker jag att det har framkommit bra synpunkter här. Rent allmänt skulle jag naturligtvis vilja ta upp frågan om arbetslösheten. Det finns ju andra frågor än de bostadspolitiska som kanske berör hushållen i än högre grad och som kanske löser problemen. Det är viktigt att man fortsätter föra en sådan ekonomisk politik att man kan behålla låga räntor och låg inflation. Detta är oerhört viktigt för hushållen för att de skall kunna planera för framtiden. Jag skulle också vilja poängtera möjligheten för de vanliga hushållen att ha marginaler i ekonomin. Det har de inte i dag. Det finns ingen möjlighet till sparande till boende, och ingen möjlighet till sparande till de underhålls- och renoveringsbehov som fastigheter och bostadsrätter har. Bengt Turner: Jag tycker att det finns en viss förvirring om vad fasta spelregler kan avse för någonting. Jag menar att de i huvudsak gäller produktionen. De fasta spelreglerna gäller räntebidrag och ifall det skall bli investeringsbidrag av dem, de gäller naturligtvis fastighetsskatten och hur den skall utformas och de gäller neutralitetsfrågor. Man kan naturligtvis kräva och begära fasta spelregler på de här områdena - det är fullt rimligt. När det gäller hyressättning, som har mer med prissättning att göra, är det väldigt svårt att kräva några fasta spelregler. Det är ju parterna själva som bestämmer detta. Den modellen är ännu så länge ganska robust och oomtvistad. Det kan också påpekas att när man tittar på allmännyttans prisledande roll ser man att det egentligen bara är i Stockholmsområdet och i några andra områden som allmännyttans prisdämpande roll är effektiv. Tittar man ute i landet, på svaga orter, ser man att den privata sektorn ligger kanske 50 kr under det allmännyttiga bostadsföretagets hyressättning. Där är alltså inte regelverket restriktivt eller reglerande. Ett annat område, där jag menar att man absolut inte skall ha fasta spelregler, är alla effekter av subventionsavveckling som vi nu ser. Det gäller t.ex. att man skall stödja svaga hushåll, unga hushåll, äldre hushåll och områden och företag som av olika skäl har råkat i temporära svårigheter. Där kan man naturligtvis inte kräva fasta spelregler. Det är självfallet politikens uppgift att på kort sikt lösa de problem som nu har uppstått. Jag tycker alltså att man skall vara på det klara med att fasta spelregler framför allt gäller produktionsförutsättningarna, och knappast det som har att göra med hushållen och deras efterfrågan. Anders Frostell: Jag ber att få instämma i det sista som Bengt Turner säger. Det är lätt att man använder begreppet fasta spelregler på ett sätt så att man kanske förvirrar begreppen för sig själv. När vi successivt övergår till en alltmer marknadsstyrd bostadspolitik bestäms mer och mer av spelreglerna av marknaden och mindre och mindre av politikerna. Detta gäller särskilt i förhållande till hur det var när man i detta hus bestämde väldigt mycket om var det skulle byggas, för vem det skulle byggas, hur mycket det skulle byggas och vad det skulle kosta. De spelregler som vi nu talar om handlar väsentligt mer än tidigare om de skattevillkor som gäller och som för producenter, investerare och konsumenter får en väldigt stor betydelse när vi mer och mer går över mot en marknad. Då är det långsiktiga, fasta skatteregler som blir avgörande för hela branschen. En förhoppning från de boende och från alla som är verksamma i branschen är att politikerna skall ha förmåga att undvika att ständigt gå in och ändra i dessa regler på ett sätt som förändrar förutsättningarna. Inga Berggren (m): Jag har en liten specifik kommentar till Pär Svanberg. Ett av hans tidigare inlägg gällde utredningen av fastighetsskatten. Han sade då att det var bra med en utredning, men att en generell sänkning av fastighetsskatten inte var någonting som hyresgästerna eftertraktade. Jag undrar om övriga här verkligen tycker att det inte skulle vara bra med en generell sänkning av fastighetsskatten på kort sikt. Jag vill bara att du nyanserar litet grand vad du menar med att en generell sänkning inte skulle vara det som du eftertraktar nu. Pär Svanberg: Vad övriga tycker får de svara på, men vi tycker att med hänsyn till att fastighetsskatten är ett slags dubbelbeskattning på hyressidan - och det är många som tycks vara överens om det - skulle en generell sänkning i dag få negativa fördelningseffekter. Detta skulle också gälla egnahemssidan, menar vi, eftersom sänkningen av skatten skulle bli störst i de områden där folk i och för sig har betalat mest för sitt boende, men där marknadspriserna är höga. Det blir alltså en omvänd regionalpolitisk insats, kan man säga. Den tycker jag inte är motiverad i dagsläget. Det viktiga är att stoppa infasningen av fastighetsskatten i väntan på en utredning, och inte så att säga smeta ut pengarna på alla grupper av hyresgäster och boende, med den fördelningseffekt det får. På kort sikt bör man hushålla med pengarna och rikta in det hela på de mest angelägna sänkningsbehoven. Sedan får utredningen, hoppas jag, skapa neutrala villkor. Ordföranden: Det var klara besked. Jag har några talare på listan, och det är möjligt att det blir fler. Vi skall använda tiden väl, och jag fortsätter att vädja till er om korta frågor. Ville Lars Stjernkvist gå in i just denna fråga, eller ville du bara påpeka att du står på listan? Det är din tur, så varsågod! Lars Stjernkvist (s): Vilken tur! När man lyssnar på inledningarna och den fortsatta diskussionen här kan man bli litet uppgiven. Å ena sidan efterlyses fasta spelregler från alla, å andra sidan har vi de besked som ges i propositionen om fasta spelregler, t.ex. det som Pär Svanberg m.fl. var inne på om långsiktigt besked om räntebidragen. Den typen av besked tror vi inte på, säger man. Många av er, Bengt Nyman, Anders Frostell m.fl., efterlyser sänkta fastighetsskatter i stället. Då måste man ställa en fråga. Den kan låta retorisk, men jag tycker inte att den är det. Finns det någonting som talar för att beslut om sänkta skatter har längre hållbarhet än andra politiska beslut? Ordföranden: Man kan vända på det, och säga höjda skatter också. Bengt Nyman: Det var en bra fråga, tycker jag. En bärande grundprincip i bostadspolitiken alltsedan 1974 har varit neutraliteten mellan boendeupplåtelseformer i den del som statsmakten påverkar villkoren. Som jag sade tidigare får andra delar i det som påverkar kostnaderna större betydelse i takt med att subventionsinslagen minskar. Det som nu blir så uppenbart är att bristen i neutralitet åtminstone de närmaste åren åstadkoms av att vi har en enhetlig fastighetsskatt, oavsett upplåtelseformer, i kombination med avdragsrätt i skattesystemet respektive de subventioner som finns kvar. Det är detta som, i den mån man vill hålla fast vid neutraliteten och neutralitetsmålet, blir det stora problemet under de närmaste åren. Lars Stjernkvist (s): Det var ett ganska långt svar på en fråga som jag trodde att det gick att svara ja eller nej på, men jag tolkar det som ett nej. Bengt får rätta mig om jag har fel. Ordföranden: Har han rätt? Bengt Nyman: Ja. Ordföranden: Det är bra. Sådana svar gillar jag. Gun-Britt Mårtensson: Jag vill bara kort påminna om att det finns en fråga som inte har kommit upp nu. Den handlar om fastighetstaxeringen. Vi kan sitta och diskutera generella skattesänkningar, men en väsentlig sak är att krisårgångarna är dubbelt så högt taxerade som andra årgångar. Det är ett av de största problemen som vi måste råda bot på. Rigmor Ahlstedt (c): Vi skulle bl.a. få belyst förutsättningarna för bostadsproduktion och var det kommer att byggas. Byggentreprenörerna sade att man skulle bygga där människor vill bo. Det innebär att man bör bygga överallt i Sverige enligt min uppfattning, eftersom jag tycker att det borde finnas en valfrihet i boendet. Jag skulle vilja fråga Folkrörelserådets representant Klas-Göran Åkeson om det är stabila spelregler även för att bygga ute på ren landsbygd. Jag vill också fråga Nils Schirren från Villaägarnas Riksförbund om han håller med Hyresgästernas Riksförbund när det gäller fastighetsskatten. Dessutom vill jag fråga Ylva Yngvesson om hon har några jämförelser mellan familjer som bor på landet, i mindre tätorter och i ren storstad. Jag tyckte att bilen var väldigt markerad i alla de här tre exemplen. Det fanns inget exempel där människor kanske kan välja bort bilen, och åka kollektivt. Jag skulle vilja få litet mer verifierat hur detta slår. Ordföranden: Du är välkommen ut till Stockholms förorter och titta på billösheten. Klas-Göran Åkeson: I regeringsförklaringen sades att hela Sverige skall leva. Men den här konstruktionen har inte något särskilt landsbygdsperspektiv. Det handlar om att bevara befintligt bostadskapital, att bevara stora kulturvärden och framför allt att bevara underlag för service. När det gäller servicen kan alla bosättningar vara möjliga att uppnå, när de ligger väldigt glest. Men ett basservicenät som innefattar alla verksamheter där staten har ett inflytande tycker vi skulle utformas så att man har en god service var man än bor. Vi skulle också hemskt gärna vilja att investeringsbidraget för hållbar utveckling inte reserveras enbart för sammanhållen bebyggelse. Det finns goda möjligheter att uppnå hållbara boendeformer även på litet mer spridd bebyggelse. Jag tror att man kan mjuka upp formuleringen från ?sammanhållen bebyggelse? till en litet mer gles bebyggelse, men kanske ändå med en liten form av grupperingar. Den borde stå i samklang med behovet av en tillfredsställande service. Ordföranden: Om vi tar frågorna var och en för sig blir det litet lättare att föra en diskussion. Har Rigmor Ahlstedt någon följdkommentar till just detta? Rigmor Ahlstedt (c): Tyvärr hörde jag dåligt i början, men jag hoppas att det finns nedskrivet så att jag kan följa upp det sen. Ordföranden: Då går vi vidare till Nils Schirren, som skulle tala om vad han tyckte och tänkte om fastighetsskatten. Nils Schirren: En av de stora bristerna i propositionen är naturligtvis att den fullständigt tiger rörande den viktiga frågan om fastighetsskatten. Vår uppfattning är att det generellt krävs en kraftig sänkning av fastighetsskatten för alla upplåtelseformer. Med den synpunkten är man inne på frågan om neutraliteten, som har berörts av flera talare här. Ett påstående om att hyresrätterna ur neutralitetssynvinkel är oförmånligt behandlade i nuvarande lagstiftning har upprepats ganska många gånger. Jag vill hävda att så inte är fallet. Frågan är betydligt mer komplicerad än vad som påstås i debatten och vad som har framförts litet kort och slarvigt i förarbetena till propositionen. För att få en ordentlig neutralitet mellan upplåtelseformerna krävs det nämligen att man tittar på fastighetsskatteprocenten som sådan och på basen för skatteuttaget. Basen för beräkning av fastighetsskatten är helt annorlunda för hyreshus än för småhus. Detta får till effekt att småhusägarna i dag betalar i storleksordningen 16 miljarder kronor per år i fastighetsskatt, medan hyreshus och bostadsrättshus tillsammans inlevererar ett betydligt mindre belopp, i storleksordningen 5-6 miljarder kronor. Det talas också om dubbelbeskattning av hyreshus. Låt mig bara påminna om att det finns en dubbelbeskattning av småhus. Väldigt många småhusägare, framför allt i storstädernas dyrområden, betalar ju både fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Även vi välkomnar alltså att den nya utredningen tittar på neutralitetsfrågan, men vi menar att svaret mycket väl kan bli att det är småhusen som bör få lägre skatt för att neutraliteten skall upprätthållas. Ylva Yngvesson: Vi kan titta på en jämförelse vi har gjort norrut. Den är i och för sig från 1997, och barnbidraget är högre i år. (Bild 24) Man kan se att om husen har samma kvalitet, storlek och innehåll kostar de naturligtvis väldigt olika i olika delar av landet. Detta får ganska stort utslag i bostadskostnaden. De utvalda kommunerna är i och för sig drastiska exempel - Lidingö och Täby, som har väldigt höga huspriser. De har också stigit ännu mer sedan 1997. Men det är ändå beklagligt att man med en inkomst som inte behöver skilja över landet - det kan hända att det finns vissa yrken där man kan ha bättre inkomster i Stockholm än i andra områden, men det finns också många yrkesgrupper som har samma lön var de än bor i Sverige - dels får betala en mycket större summa pengar i kontantinsats och för lån till ett boende där småhuspriserna är höga, dels får en mycket högre fastighetsskatt. Detta är ganska slående, och det hjälper inte precis med låga kommunalskatter. Det var några exempel. Rigmor Ahlstedt (c): Jag fick inget svar på om du har undersökt ren glesbygd. Koppla bort detta, och ta in litet mer olika saker. Olika familjer har ju olika behov. Ta en precis likadan familj och placera den i glesbygd kontra tätort och storstad. Ylva Yngvesson: I och för sig kan man ju säga att prisnivån på hus i Skellefteå är ungefär densamma som i glesbygd. Med ett lågt pris på ett hus är det klart att det är mycket lättare att klara boendekostnaden. Både lånekostnader och skatter sjunker ju. Ordföranden: Då går vi vidare. Vi skall försöka klara att såväl Per Lager, Erling Bager som jag själv får möjlighet att ställa frågor under detta avsnitt. Per Lager (mp): Herr ordförande! Ju längre ned man kommer på listan, desto tommare blir det på ens egen frågelista. Vi har gått runt frågan om fastighetsskatten som man går runt het gröt. Så var det också i den bostadspolitiska utredningen, där vi inte fick ta upp frågan. Den kom inte med i bostadspropositionen, och den är nu inlagd i en ny utredning. Fastighetsskatten är kanske den viktigaste frågan vi har att hantera när det gäller boendet just nu. Utredningen skall ju bara handla om neutralitet och strukturer, och inte ligga på någon annan nivå. Det tycker jag är oerhört beklagligt. Jag skulle gärna vilja ha sett en växling där man växlar ut fastighetsskatten mot andra saker, nämligen energiskatt, avgifter för miljöbelastning, infrastruktur osv. Men eftersom frågan är förlagd till en utredning kan vi kanske inte diskutera den. Jag hade velat ha en kommentar från ... Ordföranden: Vi skall ställa frågor. Per Lager (mp): Det skall jag göra nu. Jag vet inte till vem från regeringens departement jag skall vända mig, men jag vill ha reda på om man kan tänka sig en utväxlingsmodell av den nuvarande fastighetsskattemodellen. Frågan om delaktighet och hyresgästinflytande, dvs. självförvaltning, hade vi uppe för en stund sedan. Jag skulle vilja veta hur långt man kan gå där. Jag vill höra med Hyresgästföreningen hur långt den kan tänka sig att gå. Kan man t.ex. gå upp till ett halvt basbelopp skattefritt? Jag vill höra med byggentreprenörerna hur billigt man kan bygga i dag, med de kunskaper och de insikter man har när det gäller byggmaterial osv. Till sist undrar jag om vakansgraden. Det finns ju 60 000 lägenheter som det inte bor någon i. Hur skall vi hantera dem i framtiden? Väntar vi på att folk skall flytta in, eller skall vi helt enkelt flytta eller riva husen? Vilka är alternativen? Jag vet inte vem jag skall fråga. Ordföranden: De kanske kan fundera ut vem som vill svara. Låt oss börja med att se om Finansdepartementet kan säga något om vad man vill göra med fastighetsskatten. Varsågod! Per Sjöblom: Jag kommer från skatteavdelningen. I direktivet finns det ingenting om skatteväxling mellan fastighetsskatt och miljöskatt. Ordföranden: Har du några kommentarer till det? Per Lager (mp): Jag har en ganska enkel kommentar: Det är väldigt synd. Man har missat poängen helt och hållet här, tycker jag. Ordföranden: Du får ställa frågan i kammaren. Då går vi vidare med nästa fråga, som gäller självförvaltning. Pär Svanberg: Vad avser själva beloppet har vi gjort en bedömning tillsammans med SABO. Vi skrev till regeringen för något år sedan om att ett halvt basbelopp kunde vara lämpligt. Vi tycker att hyresgästerna skall ha stora möjligheter att både gemensamt och enskilt förvalta i egen regi när det gäller den egna lägenheten. Det är positivt om det utvecklas former och spelregler som ger hyresgästerna stora möjligheter att påverka. När jag ändå har ordet vill jag flika in något om fastighetsskatten. Bilderna av boendekostnaderna i egnahem och fastighetsskatten visar att det hela är en funktion av marknadspriserna på småhus i olika regioner. Med nödvändighet blir det högre priser i tillväxtorter och storstäder, om man inte skall reglera priserna. Det innebär också att t.ex. nytillkommande barnfamiljer inte är ett dugg hjälpta av en sänkt fastighetsskatt. Den påverkar ju bara priserna uppåt. Det sker en ständig anpassning med sänkta räntor och sänkta skatter och högre priser på småhusen i tillväxtorterna. Sänkt fastighetsskatt är alltså ingen lösning för nytillkommande barnfamiljer. Ordföranden: Om det inte finns någon kommentar till detta går vi vidare till frågan om ifall det går att bygga billigare. Har entreprenörerna, t.ex. Skanska, något att säga? Hans-Eric Johansson: Jag skall göra ett försök att svara på din fråga. Totalkostnaden för ett byggprojekt består både av byggproduktionskostnader och av andra kostnader. Om vi bortser från momsen, som är proportionell, finns det kostnader för råmark och exploatering. Vi har också kostnader för anslutningar, administration osv. Investeringskostnaden för ett byggprojekt - och det är nog den som du frågar om - är relaterad till totalkostnaden. Men den är också relaterad till den utnyttjade ytan. När vi bygger är vår byggkostnad, dvs. byggproduktionskostnad, relaterad till den producerade ytan. Det finns alltså en väsentlig skillnad i hur stor del av den producerade ytan som utnyttjas, dvs. som är uthyrningsbar. Spillprocentsatsen varierar från 10 % i de bästa projekten - i princip ett radhus där du går rakt in i lägenheten, i hyresytan, utifrån - till ungefär 35-40 % i en storstad. Undan för undan tillkommer nämligen ytor för trapphus, källare och gemensamma utrymmen. Inne i den riktigt täta staden går det t.o.m. så långt att inte ens bottenvåningen är användbar för hyreslägenheter. Denna utnyttjandeprocent gör att det med automatik blir dyrare i storstad vad avser den kostnad du frågade efter. När du frågar efter det billigaste som vi kan producera är svaret: Det är i de absolut mest gynnsamma förhållandena, när avgifter för råmark och annat är låga, eller kanske t.o.m. subventionerade, och byggkostnaden avser en yta som till 90 % går att hyra ut. Skillnaden i byggproduktionskostnad mellan de billigaste projekten, som vi i dag säger ligger något under 9 000 kr, och de dyraste projekten, som i dag ligger över 20 000 kr, är alltså väldigt mycket mindre än vad dessa siffror de facto kan verka tyda på. Per Lager (mp): Det vi är ute efter är att söka ett billigare boende, framför allt kanske för ungdomarna, som vi har försökt tala oss varma för. Men jag menar att detta också skall gälla människor som vill lägga mindre pengar på boendet och mer på andra saker i livet. Jag är intresserad av att veta om ni inte tror att investeringskostnaden skulle kunna förändras genom att man förändrar synen på hur byggnaderna och själva boendet skall se ut. Jag tänker då på trapphus, på att lägga ned höghus på marken osv. Hans-Eric Johansson: Det pågår sådant utvecklingsarbete hos de flesta byggföretag. Men vi skall också ha klart för oss att i kombination med att man söker nya former har vi fortfarande mer regler för det som skall produceras än vi anar, åtminstone i den praktiska tillämpningen av exempelvis plan- och bygglagen. Ordföranden: Är Per Lager nöjd med svaret? Per Lager (mp): Nej, jag undrade också över vakansgraden. Bengt-Owe Birgersson: Ett kort och rakt svar är att det är litet olika. Bengt Nyman: Vi har i dag vakansgrader som är något högre än de vi hade under en period i början av 80-talet. Men den väsentliga skillnaden är att merparten av den vakans vi har i dag är strukturellt betingad till skillnad mot vad den var i början av 80-talet. Nu kan man i och för sig hävda att en del av dagens vakanser också har att göra med kostnadsutvecklingen. Det är framför allt de vakanser som finns i det senast byggda beståndet där det naturligtvis med hjälp av rabatter och annat går att få lägenheterna uthyrda. Men jag vill påstå att merparten av de 60 000 tomma lägenheterna i hyresbeståndet är strukturellt betingad, dvs. att det är vakanser som för evigt kommer att bestå i den mån man inte river husen. Erling Bager (fp): Jag vill vända mig till Ylva Yngvesson och till företrädare för byggföretag, t.ex. trähusfabrikanterna. Vi har den entydiga bilden av stigande boendekostnader i landet. Boendet får bära mer av sina egna kostnader när subventionerna har minskat. Det ställs krav på högre egeninsats. Inga nya statliga subventioner är i sikte oavsett regering. Min uppfattning är att vi har ett stort behov av ett fungerande bosparsystem i landet. Jag vill vända mig till Ylva Yngvesson. I sitt första inlägg sade hon att det inte finns plats för bosparande. Senare återkom hon och sade att det finns ett behov av mer bosparande. Delar inte Föreningssparbanken uppfattningen att det finns behov av ett ökat bosparande, kanske i form av ett fungerande bosparsystem? I den kalkyl som Ylva Yngvesson tidigare gjorde hade hon med en post på 400 kr i pensionssparande. Det finns riksdagsförslag på att man skall kunna bygga ut pensionssparandet till att också vara ett bosparande där man exempelvis skall kunna låna av sina hopsparade pensionspengar till en egen insats. Det går ganska lätt att bygga om det privata pensionssparandet. Jag skulle vilja att Ylva Yngvesson och företrädare för byggföretagen kommenterar detta. Ylva Yngvesson: Jag tycker naturligtvis att det är ett väldigt viktigt behov att spara till. Det är väldigt viktigt för den egna ekonomin att ha en kontantinsats när man köper ett eget boende. Det är oerhört viktigt, speciellt i dag när priserna trissas upp, att ha en marginal i fråga om skillnaden mellan pris och lån. Att kunna utnyttja det låsta pensionssparandet kan i och för sig vara en möjlighet. Jag tycker att förslaget såg litet komplicerat ut, och jag har svårt att se konsekvenserna av att man använder ett avdragsgillt sparande i den vanliga ekonomin för att sedan återgå. Jag hade litet svårt att greppa detta. Jag skulle vilja se litet mer av detta. Det finns ju i dag bosparande i bankerna, i alla fall hos oss. Vi talar mycket om att det finns ett behov av det. Men jag tycker inte att man skall behöva göra så mycket. Jag tycker att det är rimligt, som det står i propositionen, att använda de system som finns i dag. Carl Sundvik: Jag tycker att den tanke som väcks, att använda bosparandet för de kontantinsatser som behövs för bostäder, är intressant. Men jag tycker inte att man behöver komplicera det så mycket som att man skall låna på sitt pensionssparande. Man skulle kanske kunna tänka sig att utreda möjligheten att flytta pensionssparande in i bostaden, så att man hade bostaden och kontantinsatsen i bostaden som en del av sitt pensionssparande, att man så att säga inte behövde skatta av pensionssparandet när man flyttar in det i bostaden utan att man behåller pensionssparandet i bostaden och att man först när man säljer bostaden flyttar över det till ett normalt pensionssparande igen. Det är en intressant tanke som man skulle kunna jobba vidare med. Det finns inte några färdiga förslag, men tanken är inte alls tokig. Erling Bager (fp): Jag trycker på att behovet av ett fungerande bosparsystem är viktigt. Vi har nu det lägsta byggandet i landet sedan tidigt 30-tal, och alla här vet vad det innebär både för boendet och för de byggande företagen. Det är inte komplicerat att göra en liten förändring i det nuvarande pensionssparsystemet. Det är ganska enkelt att via ett riksdagsbeslut få möjligheten att använda och frigöra pengarna. Det skulle också stimulera till ytterligare pensionssparande, kanske även i tidigare år. Det vore också något bra för bankerna. Men det finns ju fler företrädare här för branschen. Vi har ju trähusföretagen också. Håkan Johansson: Vi har vid ett antal tillfällen träffat bostadsutskottet och framfört att bosparandet är en offensiv åtgärd som vi gärna ser att ni jobbar vidare med. Detta saknas i propositionen. Eftersom vi svarar för en tredjedel av bostadsproduktionen, kan jag också passa på att säga att vi vill titta på investeringsbidraget. Vi anser att det är för dyrt att betala nästan en kvarts miljon i moms för att bo. Det är nästan två tre gånger så dyrt per månad som fastighetsskatten så småningom. Det är också en offensiv åtgärd, där man kanske kan titta på den karta som tidigare visades. Man kan differentiera saker, vilket ni kanske har gjort förr om åren. Man kan ändra på saker och göra tillägg och avdrag. Allt behöver inte vara lika. Trähusfabrikanterna bygger ju hus även i andra länder, så vi får också anpassa oss. När det gäller priser kan jag säga att vi har over head-kostnader, kostnader för kvalitetskontroll på 15 000-30 000 kr, och man sänker inte bygglovsavgifterna. Vi har tioårsförsäkringar då det görs besiktningar. Vi har P-märkning. Vi har ISO-9 000-system. Vi trähusfabrikanter är ju ofta små företag. Detta blir för mycket för oss. Vi hinner till slut inte bygga hus. Vi har fullt upp med att sköta papper, och det är mycket dyrt. Allt detta innebär kostnader på 50 000 kr per hus. Sedan tillkommer kommunernas markavgifter och anslutningsavgifter. Dessa saker fördyrar oerhört mycket. Erling Bager (fp): Jag är nöjd med svaret. Ordföranden: Jag har själv en fråga att ställa avslutningsvis. Pär Svanberg sade att en allmän sänkning av fastighetsskatten skulle slå orättvist. Han var inne på att det skulle vara mest angeläget att göra en sådan för hyresrätterna. Då har jag en fråga till några av er andra. Tycker ni som Pär Svanberg? Delar ni uppfattningen att en fastighetsskattesänkning som skulle gälla annat än hyresrätter skulle vara orättvis? Bengt Nyman: Som jag sade tidigare bygger vi vår uppfattning på den gamla principen om neutralitet mellan upplåtelseformerna. Om man vill upprätthålla den förutsätter det att man tar bort fastighetsskatten på hyresrätter. Ordföranden: Ni håller alltså med Pär Svanberg om att det räcker att ta bort fastighetsskatten på hyresrätter? Bengt Nyman: Om man räknar på neutralitet så kräver det att man tar bort fastighetsskatten på hyresrätter. Jag kan då bara tala för hyresrätten. Andra får tala för sin del. Ordföranden: Tycker Nils Schirren också det? Nils Schirren: Självfallet inte. Ordföranden: Du behöver inte utveckla detta. Det räcker nästan att du säger att du tycker annorlunda. Jag vill fråga Mirja Kvaavik-Bartley om SBC också tycker att det räcker att minska fastighetsskatten på hyresrätter. Mirja Kvaavik-Bartley: Nej, fastighetsskatten borde slopas helt och hållet i vårt skattesystem. Det är vår uppfattning, och det har även de andra bostadsorganisationerna gett uttryck för i vissa gemensamma artiklar som vi har skrivit. Vi inser i och för sig att vi över en natt inte kan bli av med skattetrycket. Men byte av system, införande av en schablonbeskattning för alla och naturligtvis en sänkning av skattetrycket för alla i takt med att statens kostnader för bostadssubventionerna har minskat bör ske. Ordföranden: Gun-Britt Mårtensson, vad tycker HSB om detta? Räcker det att sänka fastighetsskatten enbart för hyresrätter? Gun-Britt Mårtensson: Nej, det räcker inte. Jag kan i stora delar ansluta mig till Mirja Kvaavik-Bartleys svar. Men jag vill också göra tillägget att det är viktigt att man använder pengarna till rätt saker när man har litet pengar. Då tror jag att det viktigaste just nu är att tillsätta en fastighetsskatteutredning som kommer fram till att det skall råda neutralitet mellan upplåtelseformerna. Ordföranden: Men man har ju sagt att en sådan utredning inte skall komma med något resultat snabbt. Räcker det då? Gun-Britt Mårtensson: Jag tror att det är viktigt att det är rätt sak som man för ut. Om man kommer fram till ett neutralitetsförfarande, behöver man i mellantiden också göra det som jag tidigare talade om, nämligen frysa fastighetsskatteinträdet för de årgångar som det annars kommer att gå illa för. Annars tycker jag att det är en riktig åtgärd. Ordföranden: Då har jag slutligen samma fråga till Bengt Turner, vetenskapsmannen i detta sammanhang. Vad tycker Bengt Turner när han har hört partsföreträdare som har litet varierande uppfattning? Vilken uppfattning har Bengt Turner om fastighetsskatten? Vad bör man göra? Bengt Turner: Min uppfattning är att de naturligtvis är partsföreträdare. Självfallet är det så, som någon tidigare sade, att om man sänker fastighetsskatten stiger också fastighetspriserna. Det finns ingen anledning att tro något annat än att marknaden uppför sig perfekt i det avseendet, dvs. att det inte är till mycket hjälp för dem som skall in på bostadsmarknaden. Däremot är det till stor hjälp för de nu boende. En sänkning av fastighetsskatten sänker boendeutgifterna för dem. Neutralitetsfrågan är oerhört komplicerad. När vi talar om neutralitet har jag en känsla av att de flesta som talar tänker på utfallet, nämligen boendekostnaden i olika upplåtelseformer. Då skall man rimligtvis inte bara titta på hyran, utan då skall man titta på alternativkostnaden på eget kapital, på värdeförändring och annat. Jag tror egentligen att få talar om neutralitet i den meningen som man talade om den för 10 eller 20 år sedan, nämligen att staten skall ge lika mycket bidrag per kvadratmeter till alla upplåtelseformer. Nu tittar man mer på utfallet, och då tycker jag att man skall vara ärlig och säga att det snarare är fråga om utfallet än neutralitet i någon mer byråkratisk och formalistisk mening. Ordföranden: Därmed har vi klarat av den första delen av denna utfrågning och vi tar paus fram till 12.40. (Paus) Ordföranden: Då skall vi gå över till dagens andra tema, som är bostäder med svag ekonomi. Frågor som vi vill ha belysta är situationen i dag för krisårgångar och mycket annat. Vi har skickat ut vad vi vill ha svar på, och vi hoppas få svar på det så att vi sedan kan ställa följdfrågor och därmed få detta med krisårgångar ordentligt belyst. Vi börjar med krisexperten Bengt-Owe Birgersson från SABO. Bengt-Owe Birgersson: Jag hade inte tänkt säga så mycket om krisårgångar. Jag vet att det kommer tillbaka hos de andra inledarna. Däremot tänker jag uppehålla mig vid allmännyttan, där det jag har att säga möjligen kan vara intressantare. Jag tänker börja med att visa två bilder av allmännyttan. På den första bilden finns det 145 företag, vilka har 73 % av det samlade beståndet av kommunalägda bostadsföretags lägenheter. (Bild 25) I den här gruppen har samtliga en positiv justerad soliditet som i genomsnitt ligger på drygt 30 %. De här företagen utmärks av att de arbetar med låga vakanser, har positiva kassaflöden och finns på bostadsmarknader där det - i varje fall än så länge - finns en efterfrågan på bostäder som inte är alltför dålig. Jag kan också visa er en annan bild av allmännyttan. Här är det 45 företag. De har 6 % av det samlade beståndet av lägenheter. De har sammantaget undervärden, om man gör en avkastningsvärdering på marknadens villkor, med ungefär 7 ½ miljard. De har höga vakansgrader. De har negativa kassaflöden. Vi gör varje år en prognos över vad som kommer att hända med kassaflödena framöver, med stöd av den ekonomiska statistiken på SABO, och vi håller nu på att uppdatera en sådan prognos. Därför vill jag inte vara alltför exakt i fråga om vad som kommer att krävas i form av ägartillskott för att balansera dessa negativa kassaflöden, utan jag har satt upp siffran 1-3 miljarder. Jag vågar inte ha någon uppfattning om huruvida vi kommer närmare 1 än 3. Alla inser att 145 plus 45 inte blir 300. I gruppen häremellan finns det alltså en mellangrupp av företag som har positiva kassaflöden men som, med marknadens värdering, visar undervärden i balansräkningen. Ett annat sätt att beskriva SABO-företagen och deras situation är den här klassiska bilden, som vi brukar visa. (Bild 26) Ni behöver inte titta så mycket på siffrorna, för det kommer färskare sådana om ett par månader. Man kan beskriva SABO-företagen som sittande i fyra olika situationer: 1. Vi har de företag som befinner sig på en relativt god marknad. De har nästan allting uthyrt, och de har ett bestånd som inte har byggts eller byggts om i så stor utsträckning under senare år. På kontoret brukar vi kalla detta för trygga hörnet. Här skall man vara väldigt begåvad för att misslyckas som företagare. 2. Vi har ett ganska stort antal företag på orter med strukturella vakanser, något som vi har varit inne på tidigare under förmiddagen. Problemet är att befolkningen på orten minskar med några hundra varje år. Det är orter där det finns överdimensionerade skolor. Det finns vattenledningar som skulle kunna vara litet tunnare, om de inte hade behövt vara större tidigare. Det finns en ganska stor och överdimensionerad infrastruktur samt naturligtvis vikande skatteunderlag. 3. Vi har företag som byggde mycket i slutet av 80-talet och början av 90- talet, som gjorde sina kalkyler med utgångspunkt i de räntebidragsregler som då fanns och den inflationsregim som vi då levde med. Dessa kämpar i dag naturligtvis med effekterna av systemskiftet och strukturkrisen i ekonomin. De är dock företag som, om de bara håller ut, kommer att se en positiv utveckling av sitt resultat. 4. Sedan har vi olycksbröderna, som jag brukar säga - de som hade mycket outhyrda lägenheter på 70-talet, trodde att det var fel på bostäderna och utnyttjade 80-talets ROT-program m.m. till att rusta upp bostäderna. Nu har de upptäckt att det inte var bostäderna det var fel på utan marknaden, och nu sitter de där med både höga vakanser och effekterna av systemskiftet. Dessa är dock en minoritet. Allmännyttan totalt sett ser ut som på den här bilden: Vi har 145 företag som ligger på den trygga sidan. (Bild 27) Bostadsutskottet skall ju behandla propositionen, och jag tänkte därför ägna någon minut åt att beskriva hur långt ackordscentralen räcker, som jag brukar säga. Jag tänker då på den delegation som regeringen föreslår i propositionen och som skall få uppskattningsvis 2 miljarder till sitt förfogande. Utgångspunkten för mitt resonemang är de 45 företag som har störst undervärden. Dessa har 5,2 % av beståndet. De har i dag en nominell ränta på ungefär 7,1 % i snitt, 4,35 % realt. Kapitalbehovet är 7,2 miljarder, och 16,7 % av deras bostäder står tomma. Som ett rent räkneexempel på hur man kan få de 2 miljarderna och regeringens förslag i övrigt att räcka så långt som möjligt har vi gjort följande kalkyl. (Bild 28) Så här skall man naturligtvis inte göra i verkligheten, men vi har gjort det som ett litet räkneexempel. Vi har utgått från att om det blir möjligt för Venantius eller någon annan att lämna mjuka lån som innebär att den reala räntan sänks med 1 %, vilket enligt våra bedömningar borde vara möjligt, förbättrar man balansen i dessa företag med 1,8 miljarder. Sedan sade vi: Tänk om vi river alla vakanta lägenheter i de här företagen. Det kostar i dag ungefär 150 000 kr att riva en lägenhet, om man ser till låneavbetalningar, rivningskostnader, flyttkostnader m.m. Att riva de vakanta lägenheterna skulle kosta 1,1 miljard av de 2 miljarderna, men det förbättrar balansräkningen med ungefär 3 miljarder som ett resultat av att de framtida förlustkällorna försvinner. Vi har då förbättrat balansen i dessa företag med 4,8 miljarder. Då behövs det övriga åtgärder i företagen från ägarna, möjligen också i form av att man litet grand förändrar betalningsströmmar och annat, motsvarande 2,4 miljarder. Man kan då ställa sig frågan: Är det realistiskt att tro att man skall kunna åstadkomma övriga åtgärder i de här företagen av ungefär den storleksordningen? Dessutom skall man självfallet inte riva alla lägenheter. Men denna kalkyl visar ändå ungefär hur långt det här förslaget räcker när det gäller att hantera de företag som har bekymmer. Svaret på frågan är naturligtvis att man inte kan göra det. Därför måste alla vi som allvarligt och seriöst vill föra en diskussion om det här, inte bara puckla på varandra, fundera på fyra saker: (Bild 29) 1. Vad händer med realräntan? Det har ju talats mycket i dag om att det borde vara långsiktigt hållbara förutsättningar, och det håller väl alla med om. Men de förändringar som kan åstadkommas genom politiska beslut börjar nu faktiskt bli mindre avgörande för bostadsföretagen än de punkter som jag har här. Vad händer med realräntan? Med det system som vi har i dag är fastighetsägarna oerhört exponerade för ränterisken. Vi har nu haft en positiv utveckling av realräntan under flera år och borde rimligen kunna förvänta oss en viss ytterligare sänkning, vilket är positivt för de här företagen. Men man kan naturligtvis känna en viss oro när man följer utvecklingen på Europas och världens övriga börser. Jag kanske skall vara litet försiktig när jag för de här resonemangen. Jag läste i förra veckans The Economist en definition av en ekonom. En ekonom, skrev man i tidningen, är en person som i morgon vet varför det som hände i går har lett fram till den situation som vi har i dag. Jag känner mig litet grand i den positionen nu. Här måste man fundera: Vad kommer att hända med realräntan? (Bild 30) 2. Vad händer med vakansgraderna? Detta är också viktigt. Vi kommer vilken dag som helst med nästa statistik över antalet lediga lägenheter, och vi kan då se att ökningen enligt den sista mätningen nu planar ut i riksgenomsnittet. De outhyrda lägenheterna börjar ta slut på några av våra bostadsmarknader, men de ökar fortfarande på några marknader som haft negativ utveckling. Man kan alltså säga att den här splittringen i utvecklingen fortsätter, men det handlar ändå om en viss utplaning. 3. Vi har i våra undersökningar sett ett oerhört fint samband mellan sysselsättningsutvecklingen och antalet outhyrda lägenheter. I dag störs nog dessa samband litet grand, när man jämför bakåt, av den snabba regionala strukturomvandlingen. Det är dock alldeles uppenbart att för SABO-företagen och deras framtid har det en väldig betydelse vad som händer med sysselsättningsutvecklingen. (Bild 31) 4. Slutligen har vi inte råd med något hyresstopp, något som det ju förs diskussioner om. Vi har till en rapport som Kommunförbundet gett ut - Kommunförbundet representerar ägarna till SABO-företagen, och där är man naturligtvis litet orolig för vad som är på väg att hända - räknat fram följande: Vad händer med kapitaltillskottsbehovet om vi utgår från att vi höjer hyran 1998 med knappt 1 %, hyran ligger still 1999 och 2000 och sedan höjer vi hyran med ca 3,4 % 2001 och 2002? Vi ser då att behovet av kapitaltillskott ökar ganska dramatiskt. Vi kommer upp till ett sammanlagt behov på ungefär 15 miljarder för åren 1998-2002. Skall man göra en framtidsprognos över situationen i de kommunägda bostadsföretagen är det alltså viktigt vad vi får för realränta. Den får inte börja stiga igen. Det är väldigt viktigt vad hushållen får för inkomstutveckling. Detta påverkar vakansgraderna, men det påverkar också hushållens förutsättningar att betala hyra. Detta i sin tur är naturligtvis beroende av vad som händer med sysselsättningen. Är det några som med intresse följer arbetslöshetsstatistiken - eller kanske snarare statistiken över antalet sysselsatta i landet, vilket är ett mycket bättre mått från dessa utgångspunkter - är det vi som arbetar för att hjälpa de kommunägda bostadsföretagen i tillvaron. Tack! Jan Nygren: Herr ordförande! Jag skall försöka svara på de frågor som har ställts i inbjudan och göra det så rakt jag någonsin kan. Jag skall också visa några diabilder. De förslag i propositionen som åtminstone i det korta perspektivet kan anses beröra krisårgångarna, som de har kommit att kallas, är dels det vi litet vårdslöst kallar för kommunakuten, dvs. en del av det som Bengt-Owe Birgersson berörde, dels och framför allt den annorlunda upptrappningen av den garanterade räntan. Självklart borde på lång sikt den aviserade fastighetsskatteutredningen vara den mest avgörande ingrediensen i paketet. Jag återkommer till den också. Jag vill också göra en kort kommentar om borgensåtaganden. Det är svårt att med hjälp av propositionen avgöra på vilket sätt bostadsrättsföreningar som har borgen hos kommunerna kommer att beröras. Principiellt är svaret att de kommer att beröras, men eftersom det sannolikt blir kommunernas ekonomi i kombination med det kommunala bolagets bekymmer som kommer att avgöra tågordningen - åtminstone har vi uppfattat det så, men jag kan ha fel på den punkten - kan man i det här sammanhanget inte exakt veta i vad mån kommuner med en relativt stor pott av bostadsrättsföreningar med borgen kommer med i första omgången. Det är litet oklart på vilka kriterier man kommer att behandla, om man får använda det uttrycket, bostadsrättsföreningarna och deras eventuella borgen och relation till kommunerna i den här processen. Det får väl signaleras som en fråga. Annars är det klart att det i någon mening kan ha betydelse för krisårgångarna i bostadsrättsföreningarna också. Låt mig uppehålla mig vid det förslag som mera konkret har betydelse för krisårgångarna. Det gäller den ändrade räntebidragsupptrappningen från 0,35 till 0,1 procentenheter. Jag har efter hand upptäckt att förslaget begränsar sig till att omfatta i princip endast år 1999. Därefter återgår man alltså till 0,35 igen. Som en första kommentar kan det väl sägas att det är ett litet märkligt förfaringssätt. Det hade naturligtvis inte varit så kostsamt att låta 0,1 ligga kvar hela vägen ut eftersom de allra flesta som är inne i det här systemet kommer att rinna ut ur det inom en treårsperiod. Det var besvikelse nummer ett. Om man tittar på situationen i de fastigheter vi nu talar om, kan händelseutvecklingen illustreras med följande bild. (Bild 32) Det är kronor per kvadratmeter. Den här bilden beskriver några intressanta fenomen. Här är 1991, och den nedre delen är alltså en tidsaxel som slutar 02. Vi kan anta att detta är en bostadsrättsförening vars ekonomiska plan upprättades 1989 och färdigställdes någon gång 1991. De hade att ta ställning till en kapitalkostnad som då beskrevs i termer av garanterad ränta motsvarande den ljusblå linjen. Det var den prognos som man kunde ställa ut. De kalkyler som gjordes byggde på den blå linjen, dvs. att den garanterade räntan skulle trappas upp i den takt som här visas. Den svarta linjen är KPI. Den är åtminstone beräkningsbar fram t.o.m. 1998. Sedan är den prognostiserad till 2 %. Då börjar ni snabbt ana vad den röda linjen är för något. Det är det faktiska utfallet av räntekostnaden relaterat till räntebidrag och garanterad ränta för den fastigheten och liknande fastigheter runt om i landet. På grund av extra upptrappningar, ordinarie upptrappningar som höjdes, har kapitalkostnaden för den här bostadsrättsföreningen någonstans 1998 ökat med ungefär 40 % beroende på politiska beslut som är relaterade till räntebidrag och garanterad ränta. Det är alltså ingenting annat än det som har påverkat detta. Ni ser att gapet inte tenderar att minska fram till år 2002. Det som ligger ovanpå är fastighetsskatten. När man rekonstruerar bostadsrättsföreningar i dag handlar det nog i huvudsak om att kapa i stort sett ner till den blå linjen, kanske inte riktigt. Men det handlar om 200-300 kr i kapitalkostnad per kvadratmeter som måste bort för att den här bostadsrättsföreningen skall ha möjligheter att överleva. Det kan variera, och man kan naturligtvis dyka ned i varje enskild förening och hitta litet olika tal, men i huvudsak är det på det här viset. (Bild 33) I denna bild lägger vi in den minskade nedtrappningen från 0,35 till 0,1. Då skall vi se om ni kan identifiera var den är någonstans. Den är där. Det är den kilen som visas här som är vinsten av nedtrappningen såsom den har beskrivits i propositionen. Det handlar sålunda om en summa som naturligtvis inte skall föraktas. Visst är det så att det lättar på trycket, men om man skall se det i relation till huruvida detta bidrar till att minska risken för konkurser eller likvidation i huvuddelen av de bostadsrättsföreningar som har problem, är svaret nej. Man kan lägga på en bild som visar en annan relation, nämligen hur detta slår på månadsavgiften. (Bild 34) Det här med kronor per kvadratmeter är kanske litet besvärligt ibland. Det är samma bostadsrättsförening, men nu har vi räknat om kvadratmeterpriset till kostnad per månad för en 87 kvadratmeter stor lägenhet. Om vi går in här i början ungefär där vi är nu, ser vi att månadskostnaden ligger på ca 7 500 kr. Nu är fastighetsskatt, drift m.m. inräknat i den röda linjen. Det är dock exklusive värme. Då ser vi att vi sänker månadskostnaden med ungefär 200 kr per månad i förhållande till vad det skulle blivit. Men vi konstaterar också att gapet mellan den svarta och den blå linjen i förhållande till den röda linjen näppeligen har förändrats så speciellt mycket. Det betyder alltså att svaret på frågan i det här avseendet är att det naturligtvis är tacknämligt att fastigheter, inte minst bostadsrättsföreningar, får en möjlighet att inte höja sina kostnader fullt så mycket som de annars skulle ha behövt. Men när det gäller konkurs eller inte betyder det inte mer än mycket marginellt. Låt mig avslutningsvis lägga på den här bilden. (Bild 35) Jag förstår att den har varit uppe och vänt några gånger i debatten. Den visar problemet med fastighetsskatten. På den här bilden är det uttryckt i kronor per månad och inte per kvadratmeter. Tidsaxeln börjar 1940 och slutar 1992. Den lila stapeln fram t.o.m. den hela blå stapeln illustrerar full fastighetsskatt. Därefter kommer de årgångar som nu är på väg in i full fastighetsskatt och vad de skulle få. Det är de gröna. Därefter kommer de som nästkommande år är på väg in. Då kan vi snabbt konstatera att just den produktion som jag talade om tidigare, nämligen den som har fått de här problemen, också drabbas av det fenomenet att för produktion som har färdigställts från 1986, 1987 eller 1988 motsvarar halv fastighetsskatt hel fastighetsskatt i de fastigheter som är byggda 1940 t.o.m. 1970-1975. När man lägger dessa två litet vårdslöst på varandra möts ju de här två kurvorna i någonting som är en mindre katastrof. Det intressanta är att båda dessa företeelser är ett resultat av politiska beslut och inte av någonting som utifrån har påverkat de här fastigheterna eller bostadsrättsföreningarna. Skall man uppnå effekt måste man hantera dels problemen med räntebidragen, dels problemen med fastighetsskatten. Långsiktigt är det strukturella problemet med fastighetsskatten kanske det viktigaste. Kortsiktigt borde man åtminstone, tillsammans med minskningen av räntebidraget, ha avstått från att trappa in de fastigheter som är på väg in i full fastighetsskatt under den tid som Fastighetsskatteutredningen pågår. Det hade åtminstone varit ett sätt att markera att man inte tänker låta kon dö medan gräset gror. Sammanfattningsvis ger detta relativt liten effekt på krisårgångarna. Det är alltid tacksamt när situationen vänder, dvs. att man inte får nya pålagor. I den meningen får man väl säga att det hade något gott med sig. Men de här åtgärderna löser inte huvudproblemet. Ordföranden: Tack för det! Då har vi hört två representanter för organisationer som verkar ihop med de boende, nämligen Bengt-Owe Birgersson, SABO och Jan Nygren, Riksbyggen. Nu skall vi gå över och höra vad vetenskapen har att säga om detta. Stellan Lundström: Herr ordförande! Den första tanken är vad som egentligen menas med rubriken, Bostäder med svag ekonomi. Tillåt mig göra en egen tolkning. Det handlar alltså om sådana situationer, strukturer och förhållanden som på något sätt missgynnar konsumenten. Man har alltså tagit konsumenten som utgångspunkt. Sedan kan man också försöka att summera litet grand av vad som sägs och dra en slutsats av vad som sagts under förmiddagen. (Bild 36) Många av de grundproblem som vi försöker att lösa med bostadspolitiken har egentligen inte bostadspolitiska lösningar. Det är andra förhållanden i samhället som påverkar. Det mest påtagliga under de senaste åren är ju Sveriges regionalisering, som Bengt-Owe Birgersson också var inne på. Man kan också tillägga att vi där ser en strukturomvandling. Det traditionella industrisamhället omvandlas till ett kunskapssamhälle. De orter som tidigare var starka och hade en industribas förlorar i dag sysselsättning och befolkning. Vi ser att tillväxten i stället sker runt våra universitetsorter och högskoleorter. Vi går från en situation där allt var lika i Smedjebacken, Östersund och Stockholm till en situation där det blir ganska olikt. Man skall också ha klart för sig att många av de institutioner som byggts upp under tiden bygger på den förutsättningen att det skall vara lika med kommunala bostadsföretag, hyressättningsstrukturer m.m. Man kan också lägga till att det viktiga bakom detta är tillväxt och arbetslöshet. Om vi hade haft en ordentlig tillväxt i samhället skulle vi inte föra många av de diskussioner som vi för i dag. Jag tycker att en av de kartor som Bengt Turner visade är ganska slående. (Åter bild 4) Det är en Sverigekarta som ser ut så här. Den visar var det finns förutsättningar att bygga nytt, dvs. att marknadsvärdena ligger över produktionskostnaderna. För närvarande finns dessa förutsättningar bara i tre regioner. Det finns kanske hopp om att man kan bygga i några fler. För att ni skall förstå vad jag säger kan jag berätta att jag är född här. Det tredje grundproblemet, om man nu skall kalla det så, är att vi ser ett systemskifte inom bostadspolitiken. Sedan kan vi alltid undra över hur pass medvetet det här systemskiftet är. Vi går från en utbudsorienterad politik till den mer efterfrågeorienterade marknaden som skall styra mer. Jag tycker att den faktor som inte har nämnts i dag, som man inte diskuterar, är skiftet när det gäller risk. Tidigare har vi haft ett kollektivt riskbärande, och nu har vi fått ett mer individuellt riskbärande. Staten har klivit tillbaka och helt plötsligt upptäcker kommuner att man äger ett bostadsföretag. Bostadsrättshavarna upptäcker också att man tagit en risk när man gått in i detta. Jag tror att det är en av de förklarande faktorerna till att det byggs så litet i dag. Folk känner en stor osäkerhet. Det är just det här riskskiftet som vi ser där. Sedan kan vi diskutera varför det inte byggs. Jag tror att det beror på en annan faktor som inte har nämnts här, nämligen vem som har betalat nyproduktionen tidigare. Då vill jag litet drastiskt säga att omfördelningsutrymmet till stora delar är slut. Tidigare betalade den boende - och nu pratar vi om hyresrätt - samt skattekollektivet via bidrag och det äldre beståndet. I dag kliver skattekollektivet tillbaka och betalar mindre bidrag. I det äldre beståndet finns ingenting att hämta. Det innebär också att om vi skall bygga något nytt måste det vara finansierat av dem som skall bo där. Då finns det en annan bild som är intressant. (Åter bild 6) Bengt Turner hade faktiskt ett par intressanta bilder den här gången. På den här bilden ser man hyresstrukturen över Sverige. Man funderar naturligtvis över var någonstans det finns ett hyresutvecklingsutrymme av något slag. I stora delar av det här beståndet är potentialen nedåt och inte uppåt. I de här regionerna kan man kanske tänka sig att höja hyran, men om vi ser detta i grova drag är hyran i min hemtrakter lika hög som på Östermalm i Stockholm. Jag förstår i och för sig att det måste ha vissa välfärdspolitiska grunder. Men jag ser framför mig att vi har en felaktig hyresstruktur. Det kommer att bli ett problem. När vi diskuterar hur mycket som kommer att krävas till den här branschen i framtiden kan man antingen ha ett kortsiktigt perspektiv eller långsiktigt. När vi skall bygga om det här beståndet, eller man kanske t.o.m. skall tänka sig att man skall bygga någon ny lägenhet i framtiden, finns det inga pengar att hämta varken i företagen eller hos hyresgästerna. Pengarna måste hämtas någon annanstans. En annan anledning till att det inte byggs någonting är att många kommuner känner att de har en dubbel roll i dag. Man äger bl.a. ett bostadsföretag som i och för sig inte behöver ha en dålig ekonomi, men man vet att om man bygger 200 nya lägenheter blir det med omflyttning och annat automatiskt så att det blir tomt någonstans i det egna beståndet. Då tvekar man kanske att bygga i många fall. Det finns en del institutionella förhållanden som man faktiskt måste titta på här. Sedan har vi själva beståndet. Det är ju karaktäristiskt att staten under lång tid har gett kraftiga subventioner och stått för riskbärandet. Dessutom har vi haft det här skattesystemet och en kraftig inflation. Då får vi det förhållandet över hela sektorn att vi får ett litet eget kapital. Mest tydligt har det varit i bostadsrättssektorn och i den kommunala sektorn. Man har i princip gått in med 1 % eget kapital. Det är något man lider av i dag. Det innebär ju också att man är fruktansvärt räntekänslig och vakanskänslig. Det är alltså det som händer i omvärlden som påverkar här. Sedan kan vi också titta i den rapport som gavs ut av Kommunförbundet för en tid sedan. Där finns en del resultat som inte pratas om men som jag tycker är intressanta i ett grundläggande perspektiv. Det är att det finns ett minusresultat för 307 av 319 kommunala bostadsföretag före räntebidrag, dvs. att om man skalar bort det som samhället tillskjuter och skall stå på egna ben så går det faktiskt med minus. Detta är tankar som våra kommunalpolitiker bör fundera över. De har samtidigt konstaterat att det är ganska vanligt att bostadsföretaget står för ca 5 % av kommunens balansräkning. Då blir man kanske litet nervös ibland och undrar vart pengarna skall gå i framtiden. Om man skall göra någonting åt de kommunala bostadsföretagen och annat tycker jag att man skall göra en kraftfull sanering av bostadsföretagen. Samtidigt skall man fundera över vad man menar med en social bostadspolitik. Om man sätter likhetstecken mellan en social bostadspolitik och att man äger ett bostadsföretag, tycker jag att man tänker litet kortsiktigt. Det finns kanske andra åtgärder som man kan göra för att bedriva en kraftfull bostadspolitik. Jag tror också att man måste ha en anpassad intrappning av fastighetsskatten. Man kan inte med berått mod köra ett antal bostadsrättsföreningar rakt i fördärvet därför att man redan i förväg vet att man inte klarar av detta. Då tycker jag att det är ganska rimligt - eftersom det är institutionella regler vi pratar om, dvs. räntebidragssystem och fastighetsskattesystem - att man anpassar detta så att dessa människor inte hamnar på obestånd. Annars måste man vara ganska medveten om vad som händer i bakändan. Min huvudpunkt här är att om vi ser ett nytt samhälle framför oss, att samhället förändras, vi går till ett kunskapssamhälle, det blir större olikheter mellan olika regioner och vi ser nya strukturer bildas, gäller det också att man förnyar det jag kallar bostadsmarknadens institutioner. Det innebär t.ex. att man tittar på hur hyressättningen skall se ut i framtiden för att den i någon mening skall vara rättvis. Man kan naturligtvis fråga sig om den här bilden som Bengt visade visar på rättvisa hyror. Det tycker jag är en bra fråga. Det var kanske rättvisa hyror, eftersom hyresstrukturen såg ut ungefär så här för 10-15 år sedan. Då låg de på en helt annan nivå. I dag kan man fråga sig om rättvisa hyror är en annan lutning på den här kurvan. Det gäller dels över landet som helhet, dels mellan lägenheter med olika standard. Det kan också handla om att vi tittar på alternativa upplåtelseformer och diskuterar hur vi skall förändra i hyresrätten. Man skall kanske vara rädd om hyresrätten och skapa andra upplåtelseformer. Vi skall kanske prata om kooperativ hyresrätt, ägarlägenheter och hela det mellanskikt som finns däremellan. Det handlar om att öka utbudet där. Vi skall kanske titta på kommunernas roll i detta. Hur skall kommunerna ha sitt planmonopol, hur skall de äga bostadsföretag i framtiden? Här tror jag att det finns många idéer för att dra de grova penndragen också och inte bara lirka litet grand med fastighetsskatt och räntebidrag. Jag tycker att man skall ta ett djupare tag här. Björn Karlberg: Bostadskreditnämnden hanterade vid årsskiftet kreditgarantier på ungefär 24 miljarder kronor. Av det gällde 80 % nybyggnad och ungefär 20 % ombyggnad. Drygt hälften av garantistocken avser bostadsrättsföreningar. Ungefär 7 miljarder ligger i enskild hyresrätt. Resterande 3,5 miljarder ligger i egna hem. Vi har alltså nästan ingen allmännytta i kreditgarantisystemet. Av det skälet kan jag inte komplettera vad som har sagts i den delen eller besvara de frågor som är inriktade just på allmännyttan. Med anknytning till temat för förmiddagspasset vill jag säga att vi hade en all-time-low-notering för registrering av nya kreditgarantier under det första kvartalet i år. Vi hamnade på 200 miljoner kronor totalt på tre månader. Det motsvarar ungefär 600 nybyggda lägenheter. Fram till förra veckan hade vi under det här året prövat ärenden som gällde ungefär 2000 nybyggda lägenheter. Det är väldigt svårt att säga hur många av dem som i verkligheten kommer att byggas. Det handlar mest om bostadsrättsföreningar. Den typiska bilden för dessa bostadsrättsföreningar är att summan av lån och insatser ligger långt över marknadsvärdena för de här fastigheterna. När det gäller krisdelen i detta kan jag säga att våra bekymmer framför allt hänger ihop med den stora årgången 1992. Det var den första årgången i kreditgarantisystemet. Färdigställandet 1992 var i runda slängar värt 110 miljarder kronor. De här kåkarna hade vid utgången av 1997 fått räntebidrag på ungefär 43 miljarder kronor på ett produktionsvärde på 110 miljarder kronor. Det är inte nuvärden utan bara adderade utbetalningar. Vid årsskiftet hade de kostat oss ungefär 3 ½ miljard. För all framtid kommer de här husen att kosta staten en dryg miljard i räntebidrag med det förslag som ligger nu. Vi har hittills bedömt, och det är en ganska skakig bedömning, att de i förluster i vårt system kommer att kosta ytterligare 5-6 miljarder kronor. När det gäller ersättningar ur kreditgarantisystemet, som alltså var summerade till 3 ½ miljard vid årsskiftet, har det hänt dramatiska saker under det första kvartalet i år. Vi har ersatt 720 miljoner kronor under det första kvartalet i år. Det innebär att om tendensen när det gäller inkomna skadeärenden inte bryts under det andra kvartalet kommer de medel vi har på anslag för de här ersättningarna inte att räcka till för det här året. Det är alltså krisbilden. Den är inte upplyftande. Det finns väldigt få ljusa tecken i skyn. Man kan dock konstatera att den omständigheten att 1998 skulle bli det värsta året har stått klar väldigt länge eftersom 92:orna fick nya subventionsräntesatser under 1997 och många av dem fortfarande ligger kvar med lån som är bundna i ett högre ränteläge. (Bild 37) Vi är ju egentligen här för att prata om den här propositionen. Där har jag några väldigt enkla kommentarer. Vi är mycket positiva till det förslag som finns om ändrade bidragsschabloner. De här schablonerna får ju direkta återverkningar i garantisystemet. Vi tycker att förslagen i den delen underlättar pedagogiken i vår verksamhet eftersom de nya schablonerna kommer att ligga närmare verkligheten på de bästa marknader som finns i Sverige än de tidigare schablonerna gjorde. Den andra kommentaren är en tolkningsfråga. För färdigställande fr.o.m. år 2000 skall det ju kunna lämnas kreditgarantier även för åtgärder som inte får annat statligt stöd. Vi har tillåtit oss att tolka propositionen i den delen så att det här avser nybyggda egnahem. Jag hoppas att det också kommer att bli utskottets tolkning i den delen. Sedan finns det ju förslag om ändrade ersättningsregler i garantisystemet som innebär en självriskandel för långivarna när det gäller upplupna räntor. Vi tror att det har positiva effekter av många slag, bl.a. därför att vi tror att det snabbar upp obeståndshanteringen, vilket ytterst hjälper låntagarna som kommer billigare ur de här förlusterna. Men vi vill ha ett mycket snabbt ikraftträdande av de här reglerna. Det är nämligen så att garantisystemet i övrigt innehåller skydd för långivarna på det sättet att garantivillkor inte kan försämras under de garanterade lånens löptid. Det innebär att även om man får ett väldigt snabbt formellt ikraftträdande för en sådan här regel kommer det att dröja maximalt sex år innan regeln får ett faktiskt ikraftträdande. (Bild 38) Utöver detta skall jag bara kommentera en mening som finns på s. 83 i propositionen där man pratar om de ekonomiska effekterna av de ändrade avtrappningsreglerna för räntebidrag. Där står: ?Belastningen på BKN:s anslag för kreditgarantier beräknas minska i viss utsträckning till följd av denna åtgärd.? Det har vi väldigt svårt att tro på. Det beror på att det finns två kategorier som drar nytta av den här åtgärden. Nu pratar jag egentligen om bostadsrättsföreningar. Den ena kategorin är de som har en långsiktig överlevnadsförmåga. Det har man om man klarar sig när de räntebidrag som skall bort är borta, och det har man när man kan betala full fastighetsskatt. I den kategorin behövs inte den här förbättringen. Den andra gruppen - och dessvärre antagligen den större gruppen - har inte en långsiktig överlevnadsförmåga. I den gruppen minskar inte de här pengarna våra förluster. Den sannolika effekten är väl att de skjuter upp obeståndet litet grand. Men såvitt jag kan se är de här pengarna borta, i alla fall från vår horisont. Effekter i övrigt har jag inte möjlighet att bedöma från mina utgångspunkter. Peter Weibull Bernström (m): Jag skulle vilja fråga Stellan Lundström hur stora han uppskattar att kostnaderna blir för att klara situationen för de bostadsmonopol som befinner sig i kris framöver. Den siffra som nämns i propositionen är tänjbar efter vad vi förstått, men den når ändå inte upp till de höjder Stellan Lundström tidigare talat om. Hur är det med det? Stellan Lundström: Det beror alldeles på vilket tidsperspektiv man har och vilka förutsättningar man stoppar in i kalkylen. Förutsättningarna för de siffror jag har nämnt är att om man vill att dessa företag skall kunna stå på egna ben och inte gå till mamma och pappa och be om pengar, så krävs en soliditet på runt 20-30 %. Dessutom skall de kunna klara av åtagandena att bygga om och förnya sitt bestånd. Då hamnar vi någonstans mellan 30 och 50 miljarder kronor - på sikt. Vi kan naturligtvis prata om kanske tio års sikt. De andra siffrorna som nämnts handlar mer om att täppa till hålen på kort sikt. Men min utgångspunkt är att man kanske vill ha kommunpolitiker eller ägare som inte varje dag behöver oroa sig för att det skall gå på tok med bostadsföretaget på något sätt. Och då måste man rekonstruera företagen rätt kraftigt. Erling Bager (fp): Det råkar vara så att jag hade för avsikt att ställa samma fråga till Stellan Lundström, men jag kan ta en annan del. Du nämnde att det var 307 kommunala bostadsföretag som hade minusresultat och föreslog någon typ av sanering av bostadsbolagen. Kan du utveckla vilken form av sanering du tänker dig? Är det fråga om en ren utförsäljning? Stellan Lundström: Det behöver inte innebära en ren utförsäljning. Min utgångspunkt är att man skulle göra ungefär som när bankerna var på obestånd: Ta ett ordentligt grepp både finansiellt och managementmässigt och se till att skapa något som kan överleva långsiktigt. Men här finns också en politisk dimension, så man måste naturligtvis ställa sig frågan: Hur skall man inom kommunerna på lång sikt bedriva en social bostadspolitik? Det är vad jag menar med ett ordentligt grepp och en sanering. Erling Bager (fp): Kan man tolka ditt svar som att du tycker att det är lämpligt att staten går in med alla dessa miljarder för att åstadkomma en sådan här akut? Stellan Lundström: Det är inte bara lämpligt utan helt och hållet nödvändigt att man gör detta. Merparten av kommunerna och företagen klarar inte av att ta sig ur situationen på egen hand. Sedan beror det på vilken prognos man har för näringslivets och regionernas utveckling, hur snabbt regionaliseringen kommer att gå. Men om den fortsätter som hittills krävs det rätt så stora insatser. Erling Bager (fp): Regeringen har fått igenom ett riksdagsbeslut som i princip omöjliggör för kommuner att sälja kommunala bostadsbolag. Jörgen Andersson har ju faktiskt fått igenom det förslaget under den här valperioden. Har du någon åsikt om just den typen av hinder? Stellan Lundström: Utifrån betraktat verkar det som att man lägger en onödig restriktion på kommunerna. I många fall kan det vara en bra lösning att kanske avyttra delar av sitt företag, förutsatt att det finns köpare till relevanta priser. Men det finns också andra beslut man kan ställa sig frågande till. Det talas om att självkostnadsprincipen skall gälla samtidigt som ett eget kapital skall byggas upp. Det där går inte ihop, åtminstone inte i min lärobok. Stig Grauers (m): Jag har funderat på en fråga som kanske kan tyckas vara ganska naiv, men som ändå innebär problem för oss förtroendevalda, nämligen: Vad innebär begreppet vinst i kommunala bostadsbolag? Botaniserar man i handlingar från 1986 och framåt finner man olika begrepp som tycks betyda samma sak. Man talar om vinst, om vinstsyfte, om avkastning och om överskott. Jag skulle vilja fråga om någon kan definiera vad ett kommunalt bostadsbolags vinst egentligen är. Stellan Lundström: Det beror på om man skall tolka kommunallagen eller inte. Det tycker jag att Bengt-Owe Birgersson är bättre skickad att göra. Vinst för mig är att ha en skälig förräntning på insatt kapital. Sedan blir frågan vad insatt kapital är. Den bollar jag vidare till Bengt-Owe. Bengt-Owe Birgersson: Att definiera vinst är inte så svårt. Det är det överskott som uppstår i verksamheten, och till det bör man lägga den värdeförändring som skett på tillgången. Det är vinst. Kommunallagen förbjuder ju kommunerna att driva näringsverksamhet i vinstsyfte. Men därmed har man inte förbjudit att det uppstår vinst i verksamheten. Såvitt jag kan bedöma är det fullt möjligt att driva ett kommunägt bostadsföretag med en vinst som används till att konsolidera och utveckla företaget. Svårigheterna med kommunallagen torde komma in vid den tidpunkt då man börjar kräva avkastning, alltså att vinsten skall utdelas. I den numer saligen avsomnade lagstiftning som reglerade villkoren för allmännyttiga bostadsföretag - den används fortfarande, men man kan inte använda den för att förklara något nytt företag allmännyttigt - reglerades saken så att kommunen som ägare hade rätt till skälig avkastning på tillfört kapital. På den tiden jag hade inflytande över detta tolkade vi det som att det gällde det kapital som ägaren hade skjutit till i form av grundkapital. Det som ansågs vara skälig avkastning var den avkastning man kan få om man placerar i långa papper. Motivet till att det låg på den nivån var att kommunen därmed fick samma avkastning på det kapital som arbetade i det egna bostadsföretaget som om man hade gjort en annan riskfri placering. Kommunen fick inte kompensation för risken, kan man säga. Bedömningen var att det inte gällde vilken affärsverksamhet som helst utan en form av välfärdspolitisk insats, jämförbar med drift av skolor och liknande verksamhet. Det var motiven bakom reglernas utformning då. Stig Grauers (m): Det är intressant att notera att de kommunala bostadsföretagen blir hyresledande, så att säga, eller grund för beräkning av hyressättningen på orten. Då måste man såvitt jag förstår ha ett vinstbegrepp som är allmänt vedertaget och inte har olika innebörder vid olika användningsområden. Det tycker jag är ett problem. Samtidigt som man talar om att man inte skall ha något vinstsyfte säger man ju också, som Bengt-Owe Birgersson påpekade, att man skall ha en konsolidering av företagen. Det är vad regeringen förordar. Det sker ju genom att man disponerar vinstmedlen på ett vettigt sätt. Det behöver inte vara någon utdelning till aktieägaren, utan det kan vara en intern uppbyggnad av det egna kapitalet. Finns det några kommentarer till min bedömning? Owe Hellberg (v): För några veckor sedan besökte jag allmännyttan i Ludvika, som inte är ett av de 43 krisföretagen. Inte heller kommunen befinner sig väl i någon direkt kris. Men situationen är sådan att det egna kapitalet är slut om tre fyra år om ingenting annat händer. Min fråga blir då: På vilket sätt får t.ex. Ludvikahem hjälp av den här krisdelegationen? Jag har tagit del av litet olika kommentarer och yttranden från bl.a. Sören Häggroth, så det är väl bra om han kan svara på detta. Sören Häggroth: Om riksdagen godkänner propositionen kommer regeringen att inrätta den bostadsdelegation som beskrivs i den. Då blir det delegationen som får pröva vilka kommuner som skall få stöd enligt de kriterier som redovisas i propositionen. Huvudinriktningen är att kommuner med svag egen ekonomi och strukturella problem i bostadsföretagen i första hand skall få stöd. Hur detta kommer att tillämpas på Ludvika återstår att se, men det är kombinationen av svag egen ekonomi och strukturella problem i bostadsföretaget som är avgörande. Jag kan också kommentera en sak som Jan Nygren tog upp. Han ställde egentligen en fråga till mig om huruvida de kommunala borgensåtagandena skall prioriteras eller sättas efter insatserna för de kommunala bostadsföretagen. Svaret är att möjligheten att lösa av kommunala borgensåtaganden med kreditgarantier, som vi har föreslagit i propositionen, också skall prövas från första dagen Bostadsdelegationen träder i kraft, dvs. den 1 juli. Förutsättningen är att riksdagen godkänner förslaget. Även i det fallet är det kommunens egen ekonomiska situation som utgör grundkriteriet. Svag egen ekonomi, stora borgensåtaganden och dystra framtidsutsikter när det gäller sysselsättning, skatteutveckling osv. är grundkriteriet också i det här fallet. Owe Hellberg (v): Generellt sett är det inte synd att man inte skulle få vända sig direkt till bostadsbolagen, men i vissa fall borde det vara möjligt för delegationen att få arbeta utifrån de spelreglerna. Det känns ju litet underligt att kommunerna skall gå på knä för att över huvud taget få regeringens nåd i den här frågan. Vore det möjligt med litet mer flexibilitet? Eller är det slutgiltigt klart hur delegationen skall arbeta? Sören Häggroth: Det avgör väl egentligen riksdagen, men i en situation med knappa resurser har vi ändå bedömt det som viktigast att rikta insatserna mot bostadsföretag med strukturella problem i kommuner med svag egen ekonomi. Det är som sagt förslaget i propositionen. Lars Stjernkvist (s): Jag återkommer till frågan om hur mycket pengar som krävs för att sanera ekonomin i de allmännyttiga bostadsföretagen. Jag förstår att varken Bengt-Owe eller Stellan vill ange någon siffra, men vi som sitter med det krassa budgetarbetet måste ändå försöka prissätta insatsen. I regeringsförslaget uppskattas kostnaden till 2 miljarder. I motionerna från övriga partier räknar man snarare med en kostnad under det. Folkpartiet har t.ex. sagt att det räcker med ½ miljard. Därför skulle jag vilja upprepa den fråga som Erling Bager och andra ställde tidigare: Är de belopp som nämns någorlunda rimliga för att man skall kunna sanera ekonomin i de företag som har det mest besvärligt, enligt er bedömning? Bengt-Owe Birgersson: Det beror på vilken utgångspunkt man har. Stellan Lundström och jag har fört en diskussion, även i medierna, och den tror jag har sin bakgrund i att vi ser olika på vilka problem som skall lösas. Som företrädare för SABO-företagen är min utgångspunkt att det är naturligt att se verksamheten going concern, dvs. att kommunen skall fortsätta att äga sitt bostadsföretag tills vidare. Man kan ha andra utgångspunkter, men om man har denna är det intressanta hur långt kassaflödet räcker. När blir kassaflödet så dåligt att halva aktiekapitalet är förbrukat? Då måste man antingen likvidera företaget eller gå in med ett ägartillskott. Vi gör sådana beräkningar varje år med utgångspunkt i den statistik som är kopplad till boksluten. Jag har i år inte någon aktuell uppgift, eftersom vi nu börjar få in boksluten. Vi är mitt i den perioden. Men den analys som vi gjorde för ett år sedan pekade i riktning mot att bara 1 miljard behövdes för att klara SABO:s medlemmar över likvidationspliktsgränsen. Jag vill dock vara litet försiktig med den uppgiften, eftersom den bygger på ett år gamla uppgifter. Under det år som gått har vi sett en fortsatt negativ utveckling i de delar av landet där vakanserna ökar och efterfrågan viker. Därför hade jag i min bild för säkerhets skull satt upp någonstans mellan 1 och 3 miljarder. Man kan också ha en annan utgångspunkt. Man kan säga att företagen skall kunna leva vidare på marknaden utan att störa ägaren, dvs. ha så hög soliditet att de har en egen reserv för svängningar på marknaden. Då kan man komma fram till att det krävs 10 %, 20 % eller 30 % soliditet. Kräver man 30 % är man uppe i någonstans mellan 45 och 50 miljarder. Det har de starkare SABO-företagen redan i dag, men småföretagen runt om i landet ligger på nästan 0. En del har också undervärden, som summerar till 7 ½ miljard. Men med denna utgångspunkt är det inte bara fråga om att kassaflödena skall räcka, utan då gör man en bedömning utifrån fastighetsmarknadens avkastningskrav. De kraven växlar med optimismen i samhället. När vi förberedde fastighetskrisen på 1980-talet krävde man väldigt låga diskonteringsräntor, medan vi i dag ser exempel på att man vill ha 20 % tillbaka på vissa orter i landet. Det är förmodligen klokt av de investerarna från företagsekonomisk utgångspunkt. Om man funderar på att privatisera sina företag är uppgifterna om hur man rättar till balansräkningarna intressanta. Men sett i det andra perspektivet klarar man sig tills vidare. Att vi räknar på kassaflöden bygger inte bara på att vi utgår från att kommunerna skall behålla sina bostadsföretag. Det bygger också på den erfarenhet vi har av svårigheterna att göra långsiktiga prognoser. Det finns ju en betydande risk för att kommunerna i dag skickar in mer pengar i sina bostadsföretag än vad som i framtiden visar sig vara nödvändigt. På vilket sätt innebär det en risk? Jo, man binder då kapital som annars skulle ha kunnat användas i annan kommunal verksamhet. Jag kan ge en sista kommentar i den här frågorna. Om jag sitter i en koncernledning och har flera döttrar, har jag faktiskt två tänkbara finansieringsstrategier att välja mellan när det gäller att kapitalisera döttrarna. Jag kan behålla pengarna hos moderbolaget och bara skicka döttrarna det de för tillfället behöver, eller så kan jag kapitalisera upp döttrarna så att de klarar sig själva. Vilken av de strategierna jag skall välja beror på var jag tycker att det kapital som jag disponerar över arbetar mest effektivt. Arbetar det bäst låst i de olika döttrarna, eller vill jag använda det rörligt över hela koncernen? Den gamla ordningen för de kommunägda bostadsföretagen, då man inte behövde ta hänsyn till någon affärsrisk utan bara skickade in 1 % i eget kapital, var egentligen en anvisning till kommunerna att tillämpa metoden att behålla resurserna i moderbolaget. Detta gäller om man ser kommunerna som en koncern, även om de naturligtvis inte är det i juridisk mening. Stellan Lundström: Jag tycker att Bengt-Owe tog alla mina argument på en gång. Men en sak som är viktig är att man ägnar kraft åt fel saker ute i kommunerna i dag. Jag tycker att våra kommunalråd och kommunalpolitiker huvudsakligen skall ägna sig åt barnomsorg, skola och äldreomsorg. Men nu kommer också bostadsföretagen in i bilden, och då måste man ha en högre ambitionsnivå än att klara dem över likvidationspunkten. Lilian Virgin (s): Jag vill ställa en fråga till Bengt-Owe Birgersson. I propositionen står det en del om ägardirektiv till de kommunala bostadsföretagen. Den bild du visade av bostadsföretagen var ganska splittrad. De ser väldigt olika ut. Så tror jag också att bilden ser ut när det gäller ägardirektiven till bostadsbolagen. Finns det några bra exempel, eller vad händer på det här området? Bengt-Owe Birgersson: Det är riktigt att bilden är splittrad. Kommunerna befinner sig i något av en omställningsperiod nu. Många kommuner har upptäckt att det behövs ägardirektiv och arbetar med sådana för närvarande. Jag tycker att det finns exempel på riktigt bra ägardirektiv i dag, men det finns också ganska många kommuner där man skulle behöva se över dem. Som företrädare för SABO-företagen välkomnar jag intresserade och engagerade ägare. Naturligtvis är det viktigt att ägardirektiven tar upp de ekonomiska krav som man ställer på företagen men också - och framför allt - den affärsidé som skall ligga till grund för verksamheten, dvs. varför man driver bostadsföretaget. Detta saknas många gånger i ägardirektiven. Det talas om vilken soliditet företaget skall uppnå, men det framgår inte vilka bostads- eller välfärdspolitiska målsättningar man sätter upp. Och det är ju de som motiverar kommunen att ta den affärsrisk som det innebär att ha dessa företag. Rigmor Ahlstedt (c): Jag skulle vilja ställa en fråga till SABO och Riksbyggen och en annan till Stellan Lundström. Av SABO och Riksbyggen skulle jag vilja höra fördelar och nackdelar med bruksvärdesprincipen vid hyressättningen. Jag blev också nyfiken på vad Stellan Lundström menar med en av sina föreslagna åtgärder, att förnya bostadsmarknadens institutioner. Bengt-Owe Birgersson: Fördelarna med bruksvärdessystemet - om det tillämpas som det är tänkt - är naturligtvis att hyran i en viss lägenhet skall svara mot vad en genomsnittlig bostadskonsument anser det vara värt att bo i den lägenheten jämfört med andra lägenheter. Det känns väldigt naturligt. Problemet vi upplever med bruksvärdessystemet i dag är att vi hade en lång period med väldigt snabbt ökande inflation, vilket gjorde att äldre bostäder ... Ordföranden: Jag är ledsen, men det hinner du inte gå in på. Vi måste försöka hinna färdigt. Kjell Wedin: För bostadsrättsföreningarna betyder bruksvärdessystemet egentligen ingenting. Jag kan möjligen ha en personlig uppfattning om bruksvärdessystemet, men den kanske jag kan redogöra för vid något annat tillfälle. Stellan Lundström: Institutioner, t.ex. något som heter Stadshypotek, skapades av den bostadspolitik som fördes. Man skulle låna ut och låna in pengar enligt särskilda regler. Den institutionen har ju omvandlats på ett visst sätt. Vi har hyressättningssystemet, som jag anser borde reformeras. Vi har kommunens roll och den sociala bostadspolitiken. Skall vi ha ett skattesystem som på något sätt skapar incitament både för byggande och boende? Det upplever jag att vi inte har i dag, utan skattesystemet är mer av ett finansiellt instrument. Det har ingenting att göra med hur vi skall producera bra boendemiljöer. Ett annat exempel är att vi ser över bostadsrättsformen och alternativ till den, kopplat till hyresrätt, ägarlägenhet eller annat. Det finns en lång rad förhållanden på marknaden som man borde se över. Ordföranden: Jag vill ställa en kort fråga mot bakgrund av det vita området på kartan, som representerade större delen av konungariket. Tror ni att det går att höja hyrorna inom dessa områden? Jag vill fråga båda SABO och Fastighetsägarförbundet. Bengt-Owe Birgersson: Jag tror att vi har närmat oss smärtgränsen i stora delar av landet. Bengt Nyman: Om man genom befintliga marknadspriser har funnit att det finns en faktisk efterfrågan på ett ökat tillskott av bostäder i dessa områden borde också detta vara ett uttryck för att det finns hushåll som är beredda att betala ett högre pris för bostäderna än vad marknaden i dag presterar, oavsett boendeform. Men jag håller delvis med Bengt-Owe om att vi generellt sett kan säga att vi nått en smärtgräns. Det vi ännu inte utvecklat särskilt bra på marknaden är en ökad differentiering av hyressättningen. Ordföranden: Då blir den naturliga följdfrågan till Hyresgäströrelsen: Kan man då säga att det innebär att det är marknadshyror i den delen av Sverige? Pär Svanberg: Det är inte marknadshyror i egentlig mening, i och med att de är satta i förhandlingar. Det är inte så att den som bjuder mest får lägenheten. Däremot delar jag uppfattningen att det med råge är så att hyresnivåerna i dag inte ger något utrymme för hyreshöjningar, t.ex. som ett sätt att lösa problem med outhyrda lägenheter eller rekonstruktion av företag. Lennart Nilsson (s): Jan Nygren visade en stapel föreställande fastighetsskatten. Motsvarar fastigheterna som träder in i halv fastighetsskatt, alltså de som byggts de senaste fem sex åren, taxeringsvärdet bättre än de årgångar som träder in i hel fastighetsskatt? Är problemet större med dem som träder in i hel fastighetsskatt än för dem som träder in i halv fastighetsskatt? Förstår du hur jag menar? Jan Nygren: Svaret är obetingat ja. De som nu är på väg in i halv fastighetsskatt finns inom ett annat finansieringssystem och kan påräkna ett 30-procentigt evigt räntebidrag, åtminstone som situationen ser ut nu. Men de som är inne i halv fastighetsskatt, dvs. som byggdes före 1992, har räntebidrag som helt trappas av. Det gör att det finns en viktig grundskillnad mellan dessa två som skapar problem. Sedan hör det till saken - utan att vi fördjupar oss i tekniken - att de fastigheter från krisårgångar och framåt som går in i halv och hel fastighetsskatt ju får en dramatiskt mycket högre skattesats. Det beror som ni vet inte på procenttalet utan på värderingssystemet, som slår så oerhört hårt mot nyproduktionen. Det var det jag hastigt försökte visa med staplarna. Det finns en dubbel orättvisa. Dels är de senare inne i ett annat finansieringssystem, som faktiskt blir förmånligare i slutändan, dels är värderingssystemet sådant att det drabbar dem som redan är inne i halv fastighetsskatt. Ulf Björklund (kd): Jag vänder mig till Björn Karlberg och i viss mån till Klas-Göran Åkeson. Jag vill ta upp det som sägs i propositionen om att bredda kreditgarantin för bostadsinvesteringar som inte är berättigade till annat bostadspolitiskt stöd. Motiveringen i propositionen är att det kan ske inte minst av regionalpolitiska skäl. Jag skulle vilja ha detta litet utvecklat av Björn Karlberg. Samtidigt undrar jag om Klas-Göran Åkeson kan säga om detta möjligen kan vara något för landsbygden. Björn Karlberg: Vi tolkar propositionen på ett sådant sätt att det handlar om kreditgarantier för nybyggnad av egnahem som fr.o.m. år 2000 är ute ur bidragssystemet. På väldigt många håll i landet skulle dessa egnahem bli väldigt svåra att bygga utan kreditgarantier. I så fall skulle marknadsvärdet bli helt styrande för finansieringen. Klas-Göran Åkeson: Självklart är kreditgarantifrågorna viktiga. Det handlar om att genom politiska åtgärder motverka den marknadsutveckling som vi nu har med fortsatt snabb inflyttning till tätorterna. Det är en väldigt viktig åtgärd. Per Lager (mp): Jag har en fråga som redan har ställts, men Stellan Lundström kunde inte riktigt svara på den, och jag vet inte om det finns tid för en kort följdfråga som gäller de alternativa upplåtelseformerna, som jag tycker är intressant och som Stellan Lundström bara snuddade vid. Kan Stellan Lundström säga något om dessa upplåtelseformer, dvs. kopplade till hyresrätter, ägarlägenheter, osv.? Stellan Lundström: Vi har ju i detta land vant oss vid att vi har äganderätt, hyresrätt och bostadsrätt. Utvecklingen under de senaste åren har varit att man försöker hitta olika sätt att tänja på framför allt hyresrätten. Det kan man i och för sig göra. Men om vi skall hitta något nytt skall vi göra det i mellanskiktet mellan hyresrätt och äganderätt. I grunden handlar det om att hitta en ny riskfördelning, att hitta ett nytt sätt att förvalta dessa hus. Då tycker jag att man skall hitta en lämplig juridisk och administrativ form för detta. Då håller vi just på med ett projekt som innebär att vi ser hur man har gjort i andra länder och vad som är överförbart till Sverige. Ordföranden: Jag skall be att få tacka alla som har kommit hit och hjälpt oss med föredragningarna och svarat på våra frågor. Det har varit upplysande. Om det har varit värdefullt för slutresultatet är mer en politisk fråga. Den tänkte jag därför avstå från att svara på i detta sammanhang. Det kommer att visa sig i det betänkande och i de reservationer som kommer så småningom med anledning av detta. Men då hälsar jag er åter välkomna att lyssna på den debatt som skall hållas den 5 juni. Med detta förklarar jag denna utfrågning avslutad.
Bild 1 Bild 2 Bild 3 Bild 4 Bild 5 Bild 6 Bild 7 Bild 8 Bild 9 Bild 10 Bild 11 Bild 12 Bild 13 Bild 14 Bild 15 Bild 16 Bild 17 Bild 18 Bild 19 Bild 20 Bild 21 Bild 22 Bild 23 Bild 24 Bild 25 Bild 26 Bild 27 Bild 28 Bild 29 Bild 30 Bild 31 Bild 32 Bild 33 Bild 34 Bild 35 Bild 36 Bild 37 Bild 38
Program
Bostadsutskottets interna utfrågning torsdagen den 7 maj 1998 kl. 09.00
Tema: Resurssvaga hushåll på bostadsmarknaden
------------------------------------------------------ |Avreglering på |Eva Torn - Larsson,| |bostadsmarknaden |Ordförande, | | |Bostadsförmedlarnas | | |förening; | | |Marknadschef, Haninge| | |Bostäder | ------------------------------------------------------ | | | |Ungdomars problem på |Tommy Berger,| |bostadsmarknaden |Forskare, Institutet| | |för bostadsforskning,| | |Uppsala universitet | ------------------------------------------------------ | | | |Två kommunala bostadsföretags |Stig Källgren, VD, AB| |agerande på en delvis |Gavlegårdarna, Gävle | |avreglerad bostadsmarknad |Thomas Brynås,| | |Ekonomichef, | | |Falkenbergs Bostads AB| ------------------------------------------------------
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1 Propositionen.......................................1 Motionerna..........................................2 Beredningen av ärendet m.m..........................7 Utskottet...........................................8 Den framtida bostadspolitiken mål och uppgifter.8 Reformer av statens stöd till bostadsproduktion..12 Ändrade regler för räntebidrag vid bostadsbyggande12 Statliga kreditgarantier.......................16 Bidrag till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet18 Bosparande.....................................20 De ekonomiska villkoren för det sent byggda bostadsbeståndet22 Utformningen av fastighetsbeskattningen m.m......25 Förbättrade levnadsvillkor i utsatta bostadsområden28 Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden......30 Bostadsförmedling................................32 Kommunernas roll i bostadspolitiken..............33 Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen....33 De kommunala bostadsföretagen..................34 Stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet37 Skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus40 Bidrag till äldrebostäder........................42 Vissa övriga frågor..............................43 Förslag om stöd till vissa miljöåtgärder m.m...43 Förslag om byggnaders tekniska egenskaper......44 Hemställan.......................................45 Reservationer......................................50 1. Den bostadspolitiska målsättningen (mom. 1) (m)50 2. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2, motiveringen) (m) 51 3. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2) (fp) 51 4. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2) (v)52 5. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2) (mp) 53 6. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2) (kd) 54 7. Beredningen av bostadsfrågorna i regeringens kansli (mom. 3, motiveringen) (m) 55 8. Beredningen av bostadsfrågorna i regeringens kansli (mom. 3) (v)55 9. Redovisning av nyproduktionen av bostäder (mom. 4) (v)56 10. Det nuvarande räntebidragssystemet (mom. 5, motiveringen) (m)57 11. Det nuvarande räntebidragssystemet (mom. 5) (c)57 12. Det nuvarande räntebidragssystemet (mom. 5) (mp)58 13. Ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget (mom. 6) (m)58 14. Ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget (mom. 6) (kd)59 15. Bidragsunderlaget vid ombyggnad (mom. 7, motiveringen) (m)59 16. Bidragsunderlaget vid ombyggnad (mom. 7) (v).60 17. Konstnärlig utsmyckning (mom. 8) (mp)........60 18. Krav på miljöriktigt byggande m.m. (mom. 10) (c)61 19. Krav på miljöriktigt byggande m.m. (mom. 10) (mp)61 20. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11) (m)62 21. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11) (c)62 22. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11) (v)63 23. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11) (mp)64 24. Bosparande (mom. 12) (m).....................64 25. Bosparande (mom. 12) (fp)....................65 26. Bosparande (mom. 12) (mp)....................66 27. Bosparande (mom. 12) (kd)....................67 28. Åtgärder för de s.k. krisårgångarna (mom. 13) (m, fp, mp, kd)67 29. Åtgärder för de s.k. krisårgångarna (mom. 13) (v)69 30. Fastighetsbeskattningen (mom. 14) (m)........70 31. Fastighetsbeskattningen (mom. 14) (fp).......71 32. Fastighetsbeskattningen (mom. 14) (v)........71 33. Fastighetsbeskattningen (mom. 14) (mp).......72 34. Fastighetsbeskattningen (mom. 14) (kd).......73 35. Skattebefrielse vid självförvaltning (mom. 15) (mp)74 36. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16, motiveringen) (m)75 37. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16) (fp, kd)76 38. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16) (c)76 39. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16) (mp)77 40. Ekologiskt motiverade insatser (mom. 17, motiveringen) (m, fp)78 41. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18, motiveringen) (m) 78 42. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18, motiveringen) (fp, v) 79 43. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18) (c)79 44. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18) (mp)79 45. Bostadsförmedling (mom. 19) (m, fp)..........80 46. Kommunernas bostadspolitiska ansvar (mom. 20) (v)81 47. De allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 21) (m, kd)82 48. Vissa frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 22, motiveringen) (m, kd) 83 49. Vissa frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 22) (v)83 50. De allmännyttiga bostadsföretagens hyresledande roll (mom. 23) (m)84 51. Avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering av allmännyttiga bostadsföretag (mom. 24) (m, c, fp, kd) 84 52. Avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering av allmännyttiga bostadsföretag (mom. 24) (mp) 86 53. Ytterligare åtgärder för att stärka de allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 25, motiveringen) (m) 86 54. Ytterligare åtgärder för att stärka de allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 25) (v) 87 55. Stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet (mom. 26) (m, fp, kd) 87 56. Förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet (mom. 27) (m, kd) 88 57. Förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet (mom. 27) (fp) 88 58. Stöd till allmännyttiga bostadsföretag (mom. 28, motiveringen) (m, fp, kd) 89 59. Stöd till allmännyttiga bostadsföretag (mom. 28) (v)89 60. Stödgivningens inriktning m.m. (mom. 29) (c).90 61. Propositionen i övrigt i vad avser stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet (mom. 30) (m, fp, kd) 91 62. ROT-avdragen (mom. 31) (m, fp, kd)...........91 63. ROT-avdragen (mom. 31) (c)...................91 64. ROT-avdragen (mom. 31) (v)...................92 65. ROT-avdragen (mom. 31) (mp)..................93 66. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32, motiveringen) (m)94 67. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32) (c)......94 68. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32) (fp).....94 69. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32) (mp).....95 70. Anpassning m.m. av bostäder för elöverkänsliga (mom. 33) (mp)95 71. Radonsanering (mom. 34) (fp).................96 72. Ekologiska begrepp i byggnadslagstiftningen (mom. 35) (v, mp)..........................................97 73. Tillgängligheten för funktionshindrade (mom. 36) (c, fp, v, mp, kd)...............................97 74. Produktansvarslag (mom. 37) (mp).............98 Särskilt yttrande Anpassningen m.m. av bostäder för elöverkänsliga (fp)99 Bilaga 1: Förslag till lag om ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus 100 Bilaga 2:Skatteutskottets yttrande 1997/98:SkU3y..104 Bilaga 3: Bostadsutskottets offentliga utfrågning den 28 april 1998 med anledning av proposition 1997/98:119 Bostadspolitik för hållbar utveckling 118 Bilaga 4: Program för utskottets interna utfrågning den 7 maj 1998 om resurssvaga hushåll på bostadsmarknaden 212