Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Bostadspolitiken

Betänkande 1997/98:BoU10

Bostadsutskottets betänkande 1997/98:BOU10

Bostadspolitiken

Innehåll

1997/98
BoU10

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 1997/98:119 - Bostadspolitik för
hållbar utveckling jämte 18 motioner.
I propositionen redovisas mål och inriktning för den framtida
bostadspolitiken. Följande förslag läggs fram av regeringen.
- Räntebidragssystemet enligt 1993 års regler reformeras. Ekologiskt hållbara
investeringar främjas vid ny- och ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus.
Ändrade regler för statliga kreditgarantier vid ny- och ombyggnad av bostäder
förordas.
- Räntebidraget för nybyggda hyres- och bostadsrättshus avvecklas långsammare
för fastigheter i de s.k. krisårgångarna. I stället för en upptrappning med
0,35 procentenheter föreslås den s.k. garanterade räntan trappas upp med 0,10
procentenheter.
- Särskilt stöd lämnas till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet.
Möjligheter öppnas också för att i vissa fall lösa av kommunala
borgensåtaganden till förmån för bostadsrättsföreningar.
- Den nuvarande skattereduktionen för utgifter för reparationer m.m. på
bostadshus förlängs att gälla t.o.m. den 31 mars 1999.
Utskottet föreslår att riksdagen gör två tillkännagivanden till regeringen
nämligen om den bostadspolitiska målsättningen samt om det statliga
kreditgarantisystemet för bostäder.
I övrigt tillstyrks regeringens förslag. Samtliga motioner avstyrks.
Sammanlagt har  74 reservationer och ett särskilt yttrande avgivits.

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1997/98:119 att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för
byggnadsarbete på bostadshus (lagförslaget finns som bilaga 1 intaget i detta
betänkande),
dels godkänner regeringens förslag om
1. ändrade regler för räntebidrag vid ny- och ombyggnad av bostäder (avsnitt
8.1),
2. ändrade regler för statliga kreditgarantier vid ny- och ombyggnad av
bostäder (avsnitt 8.2),
3. bidrag för bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet (avsnitt
8.3),
4. ändrade regler för vissa räntebidrag för det sent byggda beståndet
(avsnitt 9),
5. stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet (avsnitt 11.3).

Motionerna

I betänkandet behandlas
dels de med anledning av proposition 1997/98:119 väckta motionerna
1997/98:Bo10 av Eva Persson Sellin och Lars U Granberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de
ungas bostadssituation.
1997/98:Bo11 av Christina Axelsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagstiftning för bostadsförmedlingar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om auktorisation av bostadsförmedlare.
1997/98:Bo12 av Cinnika Beiming m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot
segregation.
1997/98:Bo13 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida
bostadspolitiken.
1997/98:Bo14 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sänkt fastighetsskatt till 1,5 % från och med
1999,
2. att riksdagen beslutar om fortsatt befrielse från fastighetsskatt för de
så kallade krisårgångarna, i avvaktan på att beslut fattas om ändrad
fastighetstaxering och ändrade principer för fastighetsskatteuttag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de aspekter av fastighetsskatteproblematiken som måste behandlas i
en bred översyn,
4. att riksdagen beslutar om slopande av belägenhetsfaktorn för fastboende
och fastställer så kallad normaltomt till minst 300 kvadratmeter från och med
innevarande år,
5. att riksdagen beslutar om att årlig omtaxering av
fastighetstaxeringsvärdena ej genomförs,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om ett permanent skatteavdrag för ombyggnad och
reparation kopplat till en schablonintäkt,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till långsammare avtrappning av
räntebidragen för de så kallade krisårgångarna,
8. att riksdagen beslutar om en övergång från Danellsystemets räntebidrag
till ett investeringsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av lagen att
statligt byggstöd endast ges till bostadsinvesteringar som uppfyller krav på
viss ekologisk hållbarhet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kreditgaranti vid installation av ekologiskt hållbar
energiförsörjning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppdelning av ekonomiskt ansvar mellan stat, banker och
bostadsföretag (kommuner),
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att spekulation med räntebidrag, oaktsamhet och andra försumligheter
från kommuners sida bör innebära att stöd från staten endast ges i
undantagsfall,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en plan måste fastställas för hur och när den föreslagna
delegationen skall avvecklas,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omvandling av hyresrätter till bostadsrätter i utsatta
bostadsområden,
15. att riksdagen avslår regeringens förslag om bidrag till äldrebostäder,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bostadssocial beredning särskilt måste beakta de ensamståendes
situation och att en allt större del av nettoinkomsten går åt till utgifter för
boende.
1997/98:Bo15 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principer för bostadspolitiken,
2. att riksdagen beslutar befria årgångar med värdeår 1989-1992 från
fastighetsskatt under 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för kommuner som har problem med kommunala bostadsbolag,
4. att riksdagen beslutar avskaffa Lex Nacka i enlighet med vad som anförts i
motionen,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändring av
räntebidragssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till bidrag för merkostnader för
investeringar som främjar ekologisk hållbarhet i enlighet med vad som anförts i
motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändiga steg för en ny bostadspolitik.
1997/98:Bo16 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att,
inom anslaget Ekologisk hållbarhet på 5,4 miljarder kronor, kunna riva och
förflytta hela eller delar av boendemiljöer samt att återuppbygga dessa.
1997/98:Bo17 av Tone Tingsgård m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte begränsa
åtgärder för s.k. utsatta områden till vissa kommuner.
1997/98:Bo18 av Barbro Andersson och Ingrid Andersson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att det föreslagna stödet till kommunerna skall kunna beviljas direkt till
kommunala bostadsföretag.
1997/98:Bo19 av Elving Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att införa särregler för s.k. slutna sparkassor i
bolags- eller föreningsform i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att samtliga svenskregistrerade bosparinstitut som
marknadsför bosparande skall omfattas av Finansinspektionens tillsyn,
3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om premierat
bosparande i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Bo20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnittet Fortsatt instabila villkor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompletteringar i den parlamentariska kommitténs uppgifter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en delegation för att sänka hyreskostnaderna som andel av disponibel
inkomst,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bostadsminister och bostadsdepartement,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bostadsbyggandet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringsbidrag för flerfamiljshus,
7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ekologiskt hållbart
byggande i lagstiftning och i tillämpningsföreskrifter enligt vad i motionen
anförts,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vad som är bidragsberättigat i samband med statliga räntebidrag,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringsbidrag för ombyggnation,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnittet Krisårgångarna 1989-1992,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Fastighetsskatteutredningen, skattereformen, räntebidragen och
budgetsaneringen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastighetsskatten och fortsatt översyn av nu gällande regler,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunernas roll i bostadspolitiken,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om definition av allmännyttiga bostadsföretag,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatoriska boendeplaneringsprogram,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vinstutdelning ur de kommunala bostadsbolagen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utförsäljningar och de kommunala bolagen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till kommuner i kris,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ROT-avdraget.
1997/98:Bo21 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om neutralitet och evigt räntebidrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statliga kreditgarantier,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utvidgande av bidraget
till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet att gälla även i
egnahemsområden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om produktansvarslag för bostads- och lokalhyresmarknaden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av estetiska kvaliteter i bostadsbyggandet och minst 1 %
till konstnärlig utsmyckning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bosparande,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en bred översyn av fastighetsskatten och möjligheterna till
utväxling enligt Miljöpartiets förslag,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utsatta bostadsområden,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden och de hemlösas
situation,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utförsäljning av de kommunala bostadsföretagen,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ökade möjligheter till
skatteavdrag för självförvaltning i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till statsbidrag för
allergisanering i enlighet med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barn, jämställdhet och funktionshinder,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldrebostäder,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till uppförande av särskilda rehabiliteringshem för
elöverkänsliga.
1997/98:Bo22 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget om ett särskilt ekonomiskt stöd till
kommunala bostadsbolag,
2. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om att reservera en halv
miljard kronor till en ?kommunakut?,
3. att riksdagen beslutar att upphäva lagstiftningen som förhindrar kommuner
att sälja kommunala bostadsbolag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkt fastighetsskatt,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag om en långsammare avveckling av
räntebidragen för de s.k. krisårgångarna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att låta de s.k. krisårgångarna slippa fastighetsskatt under år
1999,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av skattelättnader för tjänster i hushållen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av ett individuellt bostads- och pensionssparande,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av ett särskilt stöd till kommunerna för att bygga bort
alla flerbäddsrum på sjukhemmen så att alla som vill kan få ?eget rum?,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat stöd för miljösanering av fastigheter,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att öka den generella tillgängligheten till byggnader,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en social dimension i bostadsbyggandet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en lösning på problemet med oseriösa bostadsförmedlare bör kunna
utarbetas mellan fastighetsägare och bostadsförmedlare.
1997/98:Bo23 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1997/98:119 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försäljning av kommunala bostadsföretag som en långsiktigt hållbar
lösning för kommuner med ekonomiska problem.
1997/98:Bo24 av Sinikka Bohlin och Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
neutralitetsprincipen för olika boendeformer.
1997/98:Bo25 av Helena Frisk och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de
allmännyttiga bostadsföretagens ställning.
1997/98:Bo26 av Ulf Björklund m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den framtida bostadspolitiken,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändring av reglerna för
räntebidrag vid nyproduktion,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändring av räntebidraget
för det sent byggda bostadsbeståndet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättringar för de s.k. krisårgångarna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bosparande,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastighetsskatten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de kommunala bostadsföretagen,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändring av ROT-
reduktionen i enlighet med det som anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa ett bredare system för skattereduktion.
dels den med anledning av proposition 1997/98:46 väckta motionen 1997/98:Bo9 av
Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om social bostadspolitik.
Beredningen av ärendet m.m.
Bostadsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att avge yttrande över
propositionen jämte motioner i de delar förslagen berör skatteutskottets
beredningsområde. Skatteutskottets yttrande har tagits in som bilaga 2 i detta
betänkande.
Med anledning av propositionen jämte motioner anordnade utskottet en
offentlig utfrågning tisdagen den 28 april 1998. Program för och protokoll från
utfrågningen har som bilaga 3 tagits in i detta betänkande. Torsdagen den 7 maj
1998 hade utskottet en utfrågning på temat: Resurssvaga grupper på
bostadsmarknaden. Program från utfrågningen har som bilaga 4 tagits in i detta
betänkande.
Skrivelser med anknytning till propositionen har inkommit från
statssekreteraren Sören Häggroth Inrikesdepartementet, Stockholms Kooperativa
Bostadsförening, Bostadsrättsföreningen Syrenen Haninge, Stockholms
Studentkårers centralorganisation SSCO, Sveriges Fastighetsägareförbund,
Småhusägare mot boendeskatt, Riksbyggens bostadsrättsföreningars
representantskap i Stockholm och Järfällahus AB.

Utskottet

Den framtida bostadspolitiken - mål och uppgifter
Under denna rubrik i propositionen redovisar regeringen sin bedömning av hur
det övergripande målet för bostadspolitiken bör formuleras. Detta  mål uttrycks
där (s. 38) på följande sätt.
Bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken skall skapa
förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i
en stimulerande och trygg miljö inom ekologiskt hållbara ramar. Boendemiljön
skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en
god uppväxt för barn och ungdomar.
I propositionen anförs att det övergripande bostadspolitiska målet kommer att
prägla inriktningen av statsmakternas handlande inom många områden. Regeringen
redovisar hur de olika komponenterna som tillsammans formulerar målet avses
komma att tillgodoses under de närmaste åren.
Innan utskottet går in på de överväganden om det bostadspolitiska målet och
dess delar som tas upp i propositionen och i vissa motioner finns anledning att
något erinra om riksdagens tidigare behandling av frågan om den
bostadspolitiska målsättningen.
Vad först gäller det bostadspolitiska målet kan sägas att det, med vissa
smärre variationer, under relativt lång tid, traditionellt formulerats så att
alla människor skall ha tillgång till en sund, rymlig, välplanerad och
ändamålsenligt utrustad bostad till rimligt pris. Utskottet har praktiskt taget
årligen haft att diskutera utformning av målet och därvid bl.a. kunnat
konstatera att en bred politisk enighet råder i riksdagen om målsättningen
sådan den hittills uttryckts. Samtidigt har utskottet konstaterat att den breda
enighet som råder om den bostadspolitiska målsättningen som sådan inte sällan
förbyts i sin motsats när det gäller att besluta hur och med vilka insatser
målsättningen skall förverkligas.
Senast behandlade utskottet och riksdagen den bostadspolitiska målsättningen
hösten 1997 (bet. 1997/98:BoU1). Den breda enighet som finns kom då till
uttryck genom att ett praktiskt taget enigt bostadsutskott - endast utskottets
m-ledamöter reserverade sig mot utskottets ställningstagande -  ansåg att den
då och nu gällande målformuleringen borde vägleda statsmakternas handlande
avseende bostadspolitiken. Liknande var förhållandet år 1995 (bet.
1994/95:BoU13).
Efter denna mycket korta återblick övergår utskottet nu till att behandla den
bostadspolitiska målsättningen sådan den formuleras i den nu behandlade
propositionen. Frågan om målsättningen har också tagits upp i den moderata
partimotionen 1997/98:Bo15 yrkande 1, i Vänsterpartiets partimotion
1997/98:Bo20 yrkandena 1 och 3 samt i motionerna 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 14,
1997/98:Bo26 (kd) yrkande 1 och i den med anledning av proposition 1997/98:46
väckta motionen 1997/98:Bo9 (v) yrkande 1. Den tas motivledes upp också i
Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14.
I den moderata partimotionen  föreslås ett riksdagens tillkännagivande till
regeringen om principerna för bostadspolitiken. Enligt motionärerna skall
bostadsmarknaden styras av människors efterfrågan och inte av detaljreglering,
politiker och byråkrater. Bostadspolitiken skall underlätta personligt ägande
av bostad. En öppen och fungerande bostadsmarknad anges vara nödvändig för att
medborgarna skall kunna välja en bostad som passar deras önskemål.
Sammanfattningsvis anför motionärerna att bostadspolitiken skall inriktas på
att skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga
kostnader i en stimulerande och trygg miljö. Boendemiljön skall bidra till
värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och
ungdomar. För att dessa mål skall uppnås måste, enligt motionärerna, skatterna
sänkas, avregleringen fortsätta och eget ägande underlättas.
Skillnaden mellan den nu redovisade motionen och motionerna från företrädare
för Centerpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna är att i
dessa accepteras målsättningen sådan den formuleras i propositionen. I dessa
motioner kritiseras inte målsättningen utan snarare hur den skall omsättas i
praktiken. Exempel på en samsyn mellan regeringen och motionärer är t.ex.
Centerpartiets partimotion. Där sägs att regeringens formulering av
bostadspolitikens mål är acceptabel. Liknande synpunkter förs fram i
Vänsterpartiets partimotion. I mp-motionen 1997/98:Bo21 sägs att motionärerna
till fullo delar bedömningen vad gäller målformuleringen. Inte heller i kd-
motionen 1997/98:Bo26 förs fram förslag som kan anses stå emot den
målformulering som finns i propositionen. Samma är förhållandet i fp-motionen i
den mån målsättningen över huvud taget tas upp av motionärerna. Vad nu
sammanfattningsvis redovisats om innehållet i dessa motioner innebär alltså
snarare en kritik av hur det bostadspolitiska målet skall föras ut i praktisk
handling än av målet i sig.
Inledningsvis tar utskottet upp målformuleringen i propositionen och
formuleringen med det innehåll den enligt Moderata samlingspartiets partimotion
1997/98:Bo15 bör ha. Ovan har de båda förslagen redovisats. Utskottet
konstaterar att den formulering som finns i propositionen har mycket stor
likhet med den som den bostadspolitiska utredningen i november 1996 förde fram
i sitt slutbetänkande Bostadspolitik 2000 - från produktions- till
bostadspolitik (SOU 1996:156). Skillnaden mellan regeringens och utredningens
formuleringar är att i propositionen tillagts orden ?Bostaden är en social
rättighet?. I övrigt är de båda formuleringarna innehållsmässigt identiska.
Utskottet, som anser det i propositionen gjorda tillägget viktigt, vill också
fästa uppmärksamheten på den delvisa nyorienteringen av målsättningen som
ligger i att bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för invånarna att
leva i goda bostäder i en stimulerande miljö inom ekologiskt hållbara ramar.
Genom att lyfta fram det ekologiska perspektivet kommer, som också utredningen
anför, bostadspolitiken att överensstämma med miljöpolitikens krav. För att
återknyta till propositionen kan erinras om att där slås fast att den sociala
bostadspolitikens grundläggande inriktning ligger fast inför inträdet i det
tjugoförsta århundradet. Även om målsättningen sådan den uttrycks i den
moderata partimotionen delvis kan anses ligga i linje med den som finns i
propositionen vill utskottet hävda att det finns mera som skiljer än förenar de
båda synsätten. I motionen finns knappast utrymme för en målsättning som delvis
bygger på att riksdag och regering skall vara neutrala när det gäller den
boendes val av upplåtelseform. Inte heller ägnas i den moderata målsättningen
idéer och tankar om bostaden som en social rättighet nämnvärd tyngd.
Ytterligare exempel skulle kunna anföras på avgörande skillnader beträffande
den bostadspolitiska målsättningen inte bara mellan m-motionärerna och
regeringen utan även mellan dessa och motionärer från övriga partier som tagit
upp frågan om målsättningen.
Att den relativt breda enighet om den bostadspolitiska målsättningen som
sådan som finns i riksdagen även kan behållas framöver är en styrka. Att denna
breda samsyn finns är i och för sig inte förvånande om man erinrar sig att även
i den bostadspolitiska utredningen målsättningen accepterades av företrädare
för samtliga i riksdagen representerade partier utom Moderata samlingspartiet.
Som framgått ovan har målsättningen, sådan den formuleras i propositionen, i
stort sett samma lydelse som den som finns i utredningen. Det finns goda skäl
för riksdagen att genom ett tillkännagivande till regeringen ge sin anslutning
till den målformulering som förs fram i propositionen. Som utskottet ser det
måste det vara en styrka med en bred uppslutning kring dessa mål. Vad nu
anförts skiljer sig inte oväsentligt från den uppfattning som förs fram i den
moderata partimotionen 1997/98:Bo15 och som motsvaras av yrkande 1 i motionen.
Detta bör alltså avslås av riksdagen.
Utskottet övergår nu till att behandla propositionen och motioner från
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna om precisering av
målsättningen och möjligheterna att omsätta den i praktisk politik.
De motionsyrkanden som mer eller mindre uttalat kan sägas ha denna inriktning
är Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkandena 1 och 3 samt motionerna
1997/98:Bo9 (v) yrkande 1, 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 14 och 1997/98:Bo26 (kd)
yrkande 1.
I de båda v-motionerna förs fram förslag som enligt motionärerna går ut på
att utveckla och försvara den sociala bostadspolitiken. Bl.a. förs fram krav på
obligatoriska boendeplaneringsprogram i kommunerna, ändrade regler för
bostadsbidragen, ett långsiktigt integrationsarbete i segregerade
bostadsområden, barnens rätt vid boendeplanering och krav på att genomföra
tillgänglighetsåtgärder. Vidare anser motionärerna att en delegation bör
tillsättas vars främsta uppgift skall vara att föreslå åtgärder för att minska
boendekostnaderna. Vad nu redovisats om bostadspolitiken bör riksdagen, enligt
motionärerna,  med anledning av yrkande 1 i motion 1997/98:Bo9 (v) och
yrkandena 1 och 3 i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 som sin mening ge
regeringen till känna.
Också i motion 1997/98:Bo21 (mp) förs fram förslag som behandlar
bostadspolitiken från ett mera övergripande perspektiv. Motionärerna hävdar att
barnens särskilda situation inte alls uppmärksammats i propositionen. Inte
heller jämställdhetsperspektivet inom bostadssektorn eller de
funktionshindrades situation har fått berättigat genomslag i propositionen. I
yrkande 14 i motionen föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen
om vad motionärerna anfört om barn, jämställdhet och om de funktionshindrades
situation.
Även i motion 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om
den framtida bostadspolitiken. Denna bör utformas så att den bidrar till
jämlika och värdiga levnadsförhållanden för alla människor och särskilt främjar
en god uppväxtmiljö för barn och ungdomar. Bostäder och boendemiljöer skall
vara tillgängliga också för människor med funktionshinder. En negativ
segregation av boendemiljöerna skall motverkas. Boendepolitiken är en del av
Kristdemokraternas familjepolitik.
Utskottet vill med anledning av propositionen och de nu refererade motionerna
från v, mp och kd återknyta till vad som anförts ovan och konstatera att det
finns mera som förenar förslagen än som skiljer dem. I propositionen bryts det
övergripande bostadspolitiska målet ned i olika komponenter. I vad delmålen tas
upp i motionerna kan erinras om att också regeringen i propositionen utvecklar
sin syn på dessa delmål. I propositionen (s. 38-42) utvecklar regeringen
sålunda  närmare sin uppfattning om delkomponenternas innehåll. Där behandlas
närmare bl.a. innehållet beträffande
- bostaden som en social rättighet
- bostadspolitikens inriktning i vad gäller att skapa förutsättningar för alla
att växa upp och leva i en stimulerande och trygg miljö
- de boendes inflytande över den egna bostaden m.m.
- en bostadspolitik som utvecklas inom ekologiskt hållbara ramar
- utformning av boendemiljön i avsikt att bidra till att skapa jämlika och
värdiga bostadsförhållanden samt
- utformning av bostadspolitiken så att social, ekonomisk och etnisk
integration främjas
Den nu redovisade uppdelningen av det övergripande målet tydliggörs i
propositionen genom att delmålen, som utskottet uppfattat regeringsförslaget,
konkretiseras uppenbarligen i avsikt att lägga dem till grund för kommande
förslag avseende den framtida inriktningen av bostadspolitiken. Utskottet
finner inte anledning att i alla delar redovisa regeringens uppfattning
härvidlag utan  hänvisar till propositionen i ovan angiven del (s. 38-42).
Vad i de tre motionerna förordas kan alltså snarare ses som en markering av
att vissa delmoment i målsättningen bör ges större vikt än motionärerna anser
de givits i regeringsförslaget. Utskottet konstaterar  emellertid att vad i
motionerna speciellt tagits upp också i huvudsak omfattas av regeringens
uppfattning om målformuleringens närmare innebörd. Vad nu anförts leder
utskottet till slutsatsen att de i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20
yrkandena 1 och 3 samt i motionerna 1997/98:Bo9 (v) yrkande 1, 1997/98:
Bo21 (mp) yrkande 14 och 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 1 föreslagna
tillkännagivanden till regeringen om den bostadspolitiska målsättningens
närmare utformning inte kan anses tjäna något reellt syfte, varför de avstyrks.
De får anses tillgodosedda utan någon riksdagens åtgärd.
I detta avsnitt bör ytterligare två motionsförslag behandlas. Det gäller
yrkandena 4 och 5 i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20. I yrkande 4
föreslås ett tillkännagivande från riksdagen om att det i regeringen bör finnas
en bostadsminister och att - under vissa förutsättningar - ett
bostadsdepartement bör återinrättas.
Förslag med liknande inriktning har utskottet och riksdagen behandlat  flera
gånger tidigare  och senast hösten 1997 (bet. 1997/98:BoU1 s. 53-54). Utskottet
anförde då, med anledning av en motion, att det fanns anledning att betona
vikten av att bostadsfrågorna i regeringsarbetet ges en sammanhållen
behandling. Den omorganisation av regeringsarbetet som gjordes år 1994 och som
innebar att inrikesministern gavs ett beredningsansvar i regeringen för vissa
bostadspolitiska frågor borde enligt utskottets mening utvidgas så att han gavs
ansvar också bl.a. för frågor om bostadsbidrag och hyrespolitik. Utskottet
konstaterade att frågan om regeringsarbetets organisation är en fråga för
regeringen. Av detta skäl avstyrktes den då behandlade motionen av utskottet.
Riksdagen följde utskottet.
Utskottet vidhåller sin uppfattning. I sak finns goda motiv för att ge
bostadsfrågorna i vid mening en mera sammanhållen behandling i regeringens
kansli än de har för närvarande. Med hänvisning till den beslutsordning som
föreligger beträffande regeringsarbetets organisation avstyrker utskottet dock
Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkande 4 om beredningen av
bostadsfrågorna i regeringens kansli.
I yrkande 5 i samma motion föreslås ett riksdagens tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om bostadsbyggandet. Motionärerna
kritiserar redovisningen i propositionen av påbörjandet av nya bostäder 1998
och 1999. I propositionen (s. 24) redovisas att Boverkets prognoser innebär att
14 000 nya bostäder påbörjas år 1998 och 18 000 året därefter. Boverket har
sedermera - februari 1998 - reviderat sina prognoser till en lägre volym om 13
000 respektive 17 000 lägenheter. Denna nya bedömning borde enligt motionärerna
redovisats i propositionen.
De i motionen och i propositionen redovisade uppgifterna om bl.a.
nyproduktionen av bostäder är inte att se som ett uttryck från regeringens sida
om lämplig nivå på denna produktion. De redovisas inte heller i propositionens
?förslagsdel?. De underställs således inte riksdagen för ställningstagande utan
är en redogörelse för en av Boverket förväntad utveckling på bostadsmarknaden.
Det är naturligtvis av stor vikt att redovisningen av denna utveckling är så
väl dokumenterad som möjligt. Det kan emellertid inte anses att de i
Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 redovisade uppgifterna avseende
revideringen av Boverkets prognos är av den betydenheten att de skulle försvåra
olika bedömningar av bostadsbyggandet framöver. Med det anförda avstyrker
utskottet  yrkande 5 i motionen om redovisning av nyproduktion av bostäder.
Reformer av statens stöd till bostadsproduktion
Ändrade regler för räntebidrag vid bostadsbyggande
Det statliga stödet till nyproduktion av bostäder och till vissa ombyggnader
lämnas fr.o.m. den 1 januari 1993 enligt bestämmelserna i förordningen
(1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention. Detta
bostadsfinansieringssystem - ?1993 års system?- bygger på att staten vid
nyproduktion lämnar ett räntebidrag med en procentuell andel av en
schablonberäknad räntekostnad för investeringen, dock utan krav på särskild
lånefinansiering. Till grund för beräkningen ligger dels den s.k.
subventionsräntan, dels ett bidragsunderlag vars storlek vid nybyggnad bestäms
genom två schablonbelopp - ett på 13 000 kr/m2 för ytor upp till 35 m2 per
lägenhet och ett på 6 000 kr/m2 för ytor därutöver. Högst 120 m2 per lägenhet
berättigar till bidrag. För byggande av vissa servicebostäder gäller särskilda
bestämmelser. När det gäller ombyggnad beräknas bidragsunderlaget med
utgångspunkt från skälig faktisk kostnad för stödberättigade
ombyggnadsåtgärder.
För ett enskilt projekt till vilket bidrag har beviljats minskar bidragets
storlek varje år med i förväg fastställda procentsatser. Dessutom är systemet
så konstruerat att för varje ny årgång som produceras minskar det statliga
bidraget. År 2000 kommer stödet till nyproducerade småhus att vara helt
avvecklat och stödet till hyres- och bostadsrättshus att uppgå till 30 %. Denna
stödnivå är avsedd att utgöra en kompensation för egnahemsägarnas avdragsrätt.
Regeringens förslag om reformer av statens stöd till bostadsproduktionen
innebär inte någon förändring av huvuddragen i uppbyggnaden av
räntebidragssystemet. Förslaget är inriktat på justeringar i beräkningen av
bidragsunderlaget. De ovan omnämnda schablonbeloppen för beräkning av
bidragsunderlaget för nybyggda bostäder föreslås förändras i förhållande till
nuvarande regler så att bidragsunderlaget blir mindre för små lägenheter och
större för medelstora lägenheter. Innebörden i regeringens förslag är följande.
Bidragsunderlaget skall för nybyggnader vara 11 000 kr/m2 uppvärmd bruksarea
för bostadsändamål ovan mark upp t.o.m. 35 m2 per lägenhet. Därefter minskas
underlaget med 35 kr/m2 för hela den bidragsgrundande ytan för varje
ytterligare tillkommande m2. Bidragsunderlaget får beräknas på högst 120 m2 per
bostadslägenhet, vilket innebär att underlaget högst kan uppgå till 963 000 kr
per lägenhet. Vid nyproduktion av bostäder i särskilda boendeformer kan tillägg
till bidragsunderlaget göras med upp till 2 000 kr/m2 för de första 35 m2 per
lägenhet. Regeringen föreslår att de ändrade reglerna tillämpas i fråga om hus
som färdigställs efter utgången av år 1999. Detta föreslås dock inte gälla för
ärenden där bidragsbeslut fattats senast den 19 mars 1998.
Det bör i sammanhanget påpekas att även om regeringens förslag endast avser
beräkningsmetoden för bidragsunderlaget för nyproduktionen kan också stödet
till ombyggnader indirekt komma att påverkas. Bidragsunderlaget som för
ombyggnad utgår från de faktiska kostnaderna är nämligen begränsat till att
maximalt uppgå till 80 % av bidragsunderlaget för en motsvarande nybyggnad av
det ombyggda huset, minskat med husets värde före ombyggnaden.
Utskottet tar inledningsvis i detta avsnitt upp två motionsförslag som
innebär att räntebidragssystemet bör avvecklas eller ändras i grundläggande
avseenden. Som framgått ovan är innebörden i regeringens överväganden och
förslag att det nuvarande räntebidragssystemet behålls men justeras i vissa
avseenden.
Förslaget om att räntebidragssystemet helt bör avvecklas och ersättas med ett
system med investeringsbidrag finns i Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14
yrkande 8. I motionen anförs att ett system med investeringsbidrag ger
förutsättningar för tydligare spelregler på bostadsmarknaden och samtidigt
leder till en bättre kontroll över statens utgifter. Investeringsbidraget
föreslås utgå med 10 % av ett schablonberäknat bidragsunderlag.
Kritiken i c-motionen mot det nuvarande systemet för statligt stöd till
bostadsproduktionen avser bl.a. att detta förutsätter ?eviga? räntebidrag till
de hyres- och bostadsrättshus som en gång beviljats stöd. Denna fråga tas även
upp i motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 1. Motionärerna föreslår att riksdagen i
ett tillkännagivande till regeringen understryker att arbetet med att ersätta
de ?eviga? räntebidragen med ett annat system bör fortsätta. Inriktningen på
detta arbete bör enligt motionen vara att neutraliteten mellan olika
upplåtelseformer skall kunna tillgodoses.
Bostadsutskottet konstaterar vad gäller frågan om fortsatt stöd enligt det
nuvarande räntebidragssystemet att regeringens förslag om reglerna för
räntebidrag utgår från att systemet i huvudsak behålls tills vidare.  Olika
invändningar kan visserligen riktas mot systemets principiella uppbyggnad, men
flera skäl talar mot att nu avveckla räntebidragssystemet och ersätta det med
ett system med den inriktning som förordas i c-motionen. Det kan konstateras
att regeringen i stället föreslagit att räntebidragssystemet skall kompletteras
med ett  investeringsbidrag inriktat på att stödja åtgärder som främjar
ekologisk hållbarhet. Till detta förslag återkommer utskottet nedan.
Det bör i sammanhanget också erinras om den påtagliga förbättringen av det
allmänekonomiska läget som skett under de senaste åren. Den kraftiga sänkningen
av räntenivån har i hög grad minskat belastningen på räntebidragssystemet och
även i viss mån begränsat systemets betydelse som förutsättning för
bostadsproduktion.
Utskottet vill vidare framhålla att den fråga som tas upp i motionerna om hur
systemet med ?eviga? räntebidrag bidrar till att neutraliteten mellan
upplåtelseformerna kan upprätthållas har starkt samband med övriga förhållanden
som påverkar neutraliteten. En analys av hur neutraliteten påverkas av
nuvarande skatteregler är en central uppgift i den översyn av reglerna för
fastighetsskatt som regeringen nyligen beslutat uppdra åt en parlamentarisk
kommitté att genomföra (se vidare avsnittet Utformningen av
fastighetsskattesystemet m.m. nedan). Något tillkännagivande om att frågor om
neutraliteten bör övervägas erfordras således inte.
Sammantaget delar således utskottet regeringens bedömning att grunderna i det
nuvarande räntebidragssystemet kan behållas tills vidare. Motionerna
1997/98:Bo14 (c) yrkande 8 samt 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 1 avstyrks.
Utskottet övergår nu till att behandla regeringens ovan i korthet redovisade
förslag om ändrade regler för beräkning av bidragsunderlaget för räntebidrag.
Detta förslag har mött invändningar i två motioner.
I Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 5 i motsvarande
del förordas att regeringens förslag om bidragsunderlaget skall avslås.
Motionärerna motiverar avslagsförslaget med att regelsystemen måste vara
stabila för att bostadsmarknaden skall kunna fungera.
Även i motion 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 2 föreslås att riksdagen skall avslå
regeringsförslaget. I motionen redovisas bedömningen att beslutsunderlaget i
propositionen i denna del är bristfälligt. Motionärerna ifrågasätter om
regeringens förslag syftar till att minska andelen smålägenheter eller om det
är avsett som en besparing.
Förslaget i propositionen om ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget
överensstämmer i denna del med den bostadspolitiska utredningens förslag.
Utredningen konstaterade att nuvarande regler inneburit en överkompensation av
kostnaderna för små lägenheter som inte är särskilda boendeformer. Vidare ansåg
utredningen att en ändrad beräkningsmetod skulle medföra att tröskeleffekten i
bidragsunderlagets storlek vid 35 m2 kan undvikas. Motsvarande motiv framförs i
propositionen. Utskottet kan mot denna bakgrund  inte dela bedömningen i kd-
motionen att förslaget är bristfälligt motiverat. Syftet med den ändrade
beräkningsmetoden är således inte att minska andelen smålägenheter.
Utgångspunkten är i stället att beräkningsmetoden för alla lägenhetsstorlekar
bättre skall spegla relationen mellan verklig produktionskostnad och
schablonbeloppen för beräkningen av bidragsunderlaget.
Utskottet kan inte heller finna att motivet för avslagsyrkandet i m-motionen
har någon större relevans i detta sammanhang. Visserligen kan hävdas att
stabilitet i olika regelsystem bör eftersträvas, inte minst inom
bostadspolitikens område, men detta får givetvis inte utesluta att väl
motiverade justeringar genomförs.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om
ändrade regler för beräkning av räntebidrag till bostäder och avstyrker
motionerna 1997/98:Bo15 (m) yrkande 5 i motsvarande del samt 1997/98:Bo26 (kd)
yrkande 2.
Det behandlade regeringsförslaget om beräkningen av bidragsunderlag för
bostadssubvention avser primärt reglerna för nyproduktion. I Vänsterpartiets
partimotion 1997/98:Bo20 yrkande 8 tas en fråga om bidragsunderlaget vid
ombyggnad upp. Motionärerna anför att endast ca 50 % av kostnaderna för en
omfattande ombyggnation räknas med i bidragsunderlaget. Detta anses i sin tur
leda till stora hyreshöjningar i samband med ombyggnad. I motionen föreslås att
riksdagen i ett tillkännagivande förordar att reglerna för vad som är
stödberättigat i samband med ombyggnad skall ses över.
Som framgått ovan beräknas bidragsunderlaget vid ombyggnad på annat sätt än
vid nybyggnad. Huvudregeln är att bidragsunderlaget vid ombyggnad får
fastställas till 90 % av skäliga, faktiska kostnader för ombyggnader som
överstiger 100 000 kr per projekt. I bidragsunderlaget får emellertid inte
medräknas alla kostnader i samband med ombyggnaden. De bidragsberättigade
åtgärderna skall antingen avse nyinvesteringar som i väsentlig mån förbättrar
sådana grundläggande funktioner som krävs för att huset skall fungera
tillfredsställande för bostadsändamål eller vissa underhålls- och
reparationsåtgärder. Exempel på stödberättigade underhålls- och
reparationsåtgärder är utbyte eller förbättring av husets elanläggning, va-
system, ventilationssystem, värmedistributionssystem och hissanläggning.
Däremot ges inte stöd till åtgärder som utbyte av fasadskikt, takbeläggning
eller fönster, ej heller till utbyte och underhåll av apparater, reglerdon o.d.
Denna begränsning har tillkommit bl.a. för att undvika att eftersatt underhåll
ges ombyggnadssubvention. Åtgärder för reparation och underhåll kan dock ges
stöd genom det system med skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus som i den nu aktuella propositionen föreslås bli förlängt (se
nedan).
Vad i motionen anförts ger inte utskottet underlag att förorda en översyn av
reglerna för bidragsunderlag vid ombyggnad. Motion 1997/98:Bo20 (v) yrkande 8
avstyrks således.
Slutligen behandlas i detta avsnitt ett förslag i motion 1997/98:Bo21 (mp)
yrkande 5 som innebär att som krav för alla former av statligt stöd vid större
ny- och ombyggnader skall gälla att minst 1 % av byggkostnaden skall användas
för konstnärlig utsmyckning.
I den bostadspolitiska utredningens slutrapport (SOU 1996:156) diskuteras
möjligheten att som motionärerna föreslår införa krav på att en viss andel av
produktionskostnaden används för konstnärlig utsmyckning. Av flera skäl ansåg
utredningen emellertid att ett sådant krav inte var motiverat. Utredningen
hänvisade bl.a. till de kraftigt varierande behoven och möjligheterna till
konstnärlig utsmyckning mellan olika projekt samt till de kontrollproblem som
ett krav skulle kunna leda till.
Bostadsutskottet delar utredningens bedömning att ett direkt krav på att en
viss andel av produktionskostnaden skall avsättas för konstnärlig utsmyckning
inte bör införas som villkor för statligt räntebidrag till ny- och ombyggnad.
Motionsförslaget avstyrks således. Däremot finns skäl för staten att på andra
sätt framhålla vikten av att de estetiska frågorna ges tillräcklig
uppmärksamhet vid utformning av bostadsområden och enskilda byggnader. Dessa
frågor har också uppmärksammats i olika sammanhang under de senaste åren.
Riksdagen har nyligen antagit regeringens förslag om ett handlingsprogram för
arkitektur, formgivning och design (prop. 1997/98:117, BoU6y, KrU14, rskr.
225).
Statliga kreditgarantier
Fram till år 1992 fanns en statligt reglerad utlåning för ny- och ombyggnad av
bostäder. När den statliga utlåningen upphörde infördes i stället ett system
med statlig kreditgaranti. Enligt gällande regler får kreditgarantin endast
lämnas för lån som avser färdigställda bostäder som beviljats räntebidrag.
Kreditgarantin kan lämnas för nyproduktion av bostäder i samtliga
upplåtelseformer (hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt) samt till större
ombyggnader av flerbostadshus med hyres- eller bostadsrätt.
Kreditgarantin utfärdas av Statens bostadskreditnämnd (BKN) på begäran av
kreditinstitut som lämnat lån till bostadsbyggande. Storleken på kreditgarantin
uppgår normalt till 30 % av ett schablonberäknat garantiunderlag som i princip
motsvarar bidragsunderlaget för räntebidragen. För garantin betalar
kreditinstituten för närvarande en årlig avgift motsvarande 0,5 % av
garantibeloppet.  Kreditgarantin har formen av fyllnadsborgen. Detta innebär
att långivaren även skall ha säkerhet i form av pantbrev och att det är
pantsäkerheten som i första hand skall tas i anspråk om låntagaren inte kan
fullfölja sina åtaganden gentemot långivaren.
Regeringen föreslår i propositionen följande förändringar vad avser de
statliga kreditgarantierna.
Statlig kreditgaranti skall, till skillnad mot vad som gäller i dag, kunna
lämnas även för bostadsinvesteringar som inte är berättigade till annat
bostadspolitiskt stöd. Garantiunderlaget beräknas på motsvarande sätt som
bidragsunderlaget för räntebidrag. Ersättning ur kreditgarantin skall lämnas
högst för förluster som avser det garanterade lånet samt 50 % av det tillägg
som kan beräknas enligt 6 kap. 3 § jordabalken till den del tillägget avser det
garanterade lånet. Enligt den aktuella paragrafen får tillägget inte överstiga
15 % av pantbrevsbeloppet jämte tillägg för vissa upplupna räntor. Förslagen om
ändrade regler är avsedda att tillämpas i fråga om hus som färdigställs efter
utgången av år 1999.
De två motionsförslag som väckts angående statliga kreditgarantier synes inte
innebära några invändningar mot vad som förordats i propositionen. Utskottet
inleder därför med att överväga regeringsförslaget.
Det kan inledningsvis konstateras att systemet med statliga kreditgarantier
hittills varit starkt sammankopplat med räntebidragssystemet i flera avseenden.
De två systemen kan sägas utgöra ett sammanhållet system för statens stöd till
ny- och ombyggnad av bostäder. Som framgått ovan är också beviljat räntebidrag
ett villkor för att kreditgaranti skall kunna lämnas. Räntebidragssystemet är
dock så uppbyggt att statens bidragsandel minskar för varje nytillkommande
årgång fram till år 2000. För hyres- och bostadsrättshusen lämnas därefter
räntebidrag med 30 % av en beräknad räntekostnad för både befintliga och nya
ärenden. Räntebidrag lämnas däremot inte för egnahem som påbörjas efter år
1999. Det finns mot denna bakgrund skäl att som regeringen föreslår öppna en
möjlighet att bevilja statlig kreditgaranti även för nyinvesteringar i bostäder
som inte får annat bostadspolitiskt stöd. Garantiunderlaget bör i dessa fall,
som regeringen förordar, beräknas på motsvarande sätt som bidragsunderlaget för
räntebidrag.
Vad gäller frågan om vilka bostadsinvesteringar som skall omfattas av den
utvidgade möjligheten till kreditgaranti bör ett förtydligande göras i
förhållande till vad som anges i propositionen. I dagsläget kan räntebidrag
utgå vid nyproduktion av bostäder i samtliga upplåtelseformer i såväl småhus
(en- och tvåbostadshus) som flerbostadshus. Räntebidrag till ombyggnad kan dock
endast lämnas till bostäder i flerbostadshus upplåtna med hyres- eller
bostadsrätt. Motsvarande begränsning gäller för den statliga kreditgarantin.
Enligt vad utskottet erfarit har regeringens avsikt med förslaget i
propositionen inte varit att utvidga kretsen som framgent skall kunna beviljas
kreditgaranti till att omfatta även ombyggnad av småhus. Inte heller
bostadsutskottet anser att en sådan utvidgning bör genomföras. Vad gäller
småhusen bör således den utvidgade möjligheten till kreditgaranti endast gälla
i samband med nybyggnad.
Regeringens förslag bör även korrigeras i ett avseende, nämligen i fråga om
tillämpningen av den förordade regeln om att ersättning ur kreditgarantin skall
lämnas högst för förluster som avser det garanterade lånet samt 50 % av visst
tillägg. Enligt regeringsförslaget skall denna regeländring, liksom det ovan
behandlade förslaget om utvidgad möjlighet till kreditgaranti, tillämpas i
fråga om hus som färdigställs efter utgången av år 1999. Utskottet har
emellertid erfarit att regeringen anser att starka skäl talar för att förslaget
om ändrade villkor för ersättning ur kreditgarantin bör tillämpas även för
redan beviljade kreditgarantier samt för alla nytillkommande garantier så snart
detta är praktiskt möjligt.
Förslaget om viss begränsning av ersättningen ur kreditgarantin är avsett att
påskynda hanteringen av betalningsförsummelser och därigenom undvika onödiga
skuldökningar för låntagaren. Ett sådant incitament bör givetvis inte begränsas
till att endast avse kreditgarantier för hus färdigställda efter år 1999.
Utskottet anser därför, liksom regeringen, att de ändrade villkoren bör
tillämpas även för övriga kreditgarantier så snart detta är möjligt i enlighet
med gällande regler för villkorsändring. Utskottet har erfarit att
villkorsperioderna för enskilda kreditgarantier normalt löper för sex år i
taget.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att regeringens förslag om
ändrade regler för statliga kreditgarantier bör godkännas med det förtydligande
och den korrigering som utskottet föreslagit. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I de två motioner som tar upp frågor om statliga kreditgarantier föreslås att
en prövning skall göras vid kreditgivningen av projektens ekologiska hållbarhet
och av att byggnaderna uppförts på ett miljö- och hälsoriktigt sätt.
Centerpartiet föreslår i sin partimotion 1997/98:Bo14 yrkande 10 att underlaget
för statlig kreditgaranti skall få utökas med upp till 20 % i samband med
installation av ekologiskt hållbar energiförsörjning. I motion 1997/98:
Bo21 (mp) yrkande 2 föreslås att villkor för kreditgaranti skall införas som
innebär att endast miljö- och hälsoriktigt byggande skall beviljas
kreditgaranti.
Utskottet delar motionärernas syn på vikten av att byggnader uppförs på ett
ekologiskt  hållbart och hälsoriktigt sätt. Det kan emellertid ifrågasättas om
krav på miljöriktigt byggande m.m. som går utöver gällande bestämmelser i
byggnadslagstiftningen eller de villkor som gäller för statlig
bostadsbyggnadssubvention bör hävdas med stöd av kreditgarantisystemet. Dagens
administration av kreditgarantisystemet är inte heller anpassad för en prövning
och kontroll i detta avseende. Utskottet avstyrker således motionerna
1997/98:Bo14 (c) yrkande 10 och 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 2. Förslag om andra
former av stöd för ett ekologiskt byggande behandlas nedan.
Bidrag till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet
Regeringen föreslår att ett särskilt statligt stöd skall kunna lämnas till
merkostnader för att införa och tillämpa ekologiskt hållbar teknik vid ny- och
ombyggnader av hyres- och bostadsrättshus i sammanhållna bostadsområden.
Bidraget skall kunna användas för att införa kvaliteter som inte direkt kan
förräntas av fastighetens ägare. Stödet förutsätts i första hand riktas till
åtgärder som minskar den fortlöpande belastningen på omgivningen och lämnas i
form av bidrag för kostnader som inte ryms inom de schablonbelopp som bestämmer
underlaget för räntebidrag och kreditgarantier. Regeringen föreslår att ett
bidrag med denna inriktning skall kunna uppgå till högst 2 000 kr/m2 bruksarea
för bostadsändamål ovan mark upp t.o.m. 35 m2 per lägenhet. Stödet föreslås
fr.o.m. år 2000 få lämnas inom en årlig ram om 250 miljoner kronor.
Frågor om införande av ett ekologiskt investeringsbidrag har tagits upp i
fyra motioner.
I Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 6 föreslås att
riksdagen helt avvisar regeringens förslag.  Motionärerna anser att
regeringsförslaget skulle leda till ökad byråkrati.
Centerpartiet framhåller i sin partimotion 1997/98:Bo14 att krav på ekologisk
hållbarhet bör gälla för allt byggande som uppbär statligt produktionsstöd,
oavsett om detta utgår som räntebidrag eller investeringsbidrag. I motionens
yrkande 9 föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande begär att regeringen
återkommer till riksdagen med ett nytt förslag med denna inriktning.
Även i motion 1997/98:Bo21 (mp) förutsätts att de generella kraven som ställs
på byggandet som villkor för statlig bostadssubvention skall höjas. I avvaktan
på att miljövänlig teknik har utprovats anser dock motionärerna att regeringens
förslag om ett riktat bidrag bör tillstyrkas. I motionens yrkande 3 föreslås
emellertid att stödet skall kunna utgå även i egnahemsområden och inte bara
till hyres- och bostadsrättshus som regeringen föreslår.
I Vänsterpartiets partimotion föreslås att investeringsbidrag till
miljöriktig ny- och ombyggnad av bostadshus införs. Enligt vad som preciserats
under utskottets beredning bör dessa bidrag ses som alternativ till
regeringsförslaget om ett ekologiskt investeringsbidrag. Som villkor för
investeringsbidraget till nyproduktion bör enligt motionens yrkande 6  bl.a.
gälla skärpta krav på miljöriktigt byggande samt att hyran i nyproduktionen
inte får överstiga 800 kr/m2. Storleken på detta investeringsbidrag föreslås
vara ca 100 000 kr per lägenhet. I motionens yrkande 9 föreslås att även ett
investeringsbidrag till ombyggnation skall kunna utgå med motsvarande belopp.
Stödet förutsätts utgå till miljöanpassningsåtgärder som allergisanering,
utbyte av miljöfarliga byggmaterial, energieffektivisering, åtgärder på va-
sidan m.m.
Bostadsutskottet vill anföra följande angående förslagen om
investeringsbidrag för ekologiska åtgärder i samband med ny- och ombyggnad av
bostadshus.
Utskottet har under lång tid i olika sammanhang framhållit vikten av att
bostadsbyggandet sker på ett miljöriktigt sätt. Inte sällan har en bred enighet
kunnat uppnås inom utskottet vid behandlingen av förslag som syftat till att
underlätta en utveckling i denna riktning. Under de senaste åren har riksdagen
på utskottets förslag bl.a. initierat ett brett utredningsarbete som syftat
till att öka kunskapen om långsiktigt ekologiskt hållbara åtgärder inom bygg-
och bostadssektorn.
Ett fullgott kunskapsunderlag är en grundförutsättning för att sektorn
successivt skall kunna anpassa sina investeringar och sin verksamhet så att
ekologiska hänsyn tas inom alla områden. Det finns emellertid skäl att på olika
sätt söka påskynda denna utveckling genom att stimulera initiativ till
miljöriktigt byggande som går utöver de krav som i dag kan hävdas med stöd av
gällande lagstiftning. Regeringens förslag om att införa ett investeringsbidrag
med denna inriktning bör enligt utskottets mening kunna fylla ett sådant syfte.
Det avslagsförslag i m-motionen som motiveras med risken för ökad byråkrati bör
avvisas. Krav på en effektiv bidragshandläggning bör givetvis gälla även för
detta stöd.
Vad gäller de övriga motionsförslag som väckts i frågan har utskottet
förståelse för synpunkterna som förs fram i Centerpartiets motion om att krav
på ekologisk hållbarhet bör gälla för allt statligt byggstöd. Risken med ett
sådant krav är emellertid att det i praktiken inte bidrar till att successivt
flytta fram positionerna på området. Krav på miljöriktigt utförande som är så
väl underbyggda att de i princip kan ställas på allt byggande bör i stället
kunna hävdas genom byggnads- och miljölagstiftningen. Därigenom omfattas allt
bostadsbyggande av de generella bestämmelserna, vilket naturligtvis är att
föredra.
Vänsterpartiet har i sin motion endast mycket kortfattat skisserat ett
alternativt förslag om investeringsbidrag med en delvis annan inriktning än vad
regeringen förordat. Någon närmare värdering av hur förslagen förhåller sig
till varandra är därför inte möjlig att göra. Utskottet gör emellertid
bedömningen att syftet med v-motionen i betydande utsträckning torde kunna bli
tillgodosett även med regeringens förslag.
Vad slutligen gäller förslaget i mp-motionen om att också egnahem skall kunna
omfattas av investeringsbidraget anser utskottet liksom regeringen att den
förordade inriktningen av stödet talar för att bidrag lämnas till sammanhållna
bostadsområden med flerbostadshus. De tillämpningar av en ekologisk hållbar
teknik som i första hand bör kunna komma i fråga för stöd bör vara lösningar
som omfattar så många hushåll som möjligt. Även den rambegränsning som föreslås
gälla för stödet talar för att bidragskretsen avgränsas på föreslaget sätt.
Utskottet anser således att riksdagen bör godkänna regeringens förslag om
införande av  bidrag till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk
hållbarhet. Det bör dock framhållas att den närmare utformningen av
bidragsvillkoren i vissa avseenden samt avgränsningen av de bidragsberättigade
åtgärderna inte klarlagts i propositionen. Det finns därför, som även
konstateras i propositionen, skäl för regeringen att under hösten 1998
återkomma till riksdagen med de ytterligare frågor som i sammanhanget kan
behöva underställas riksdagen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1997/98:Bo14
(c) yrkande 9, 1997/98:Bo15 (m) yrkande 6, 1997/98:Bo20 (v) yrkandena 6 och 9
samt 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 3.
Bosparande
Regeringen anför i propositionen att betydelsen av eget kapital i samband med
större investeringar som t.ex. bostadsinvesteringar har ökat avsevärt och
därmed även betydelsen av ett långsiktigt sparande. Denna typ av sparande bör
enligt regeringen i första hand stimuleras genom information och
opinionsbildning. Det anges vara en uppgift för bl.a. det nybildade Spar- och
placeringsfrämjandet att svara för detta. Enligt propositionen har också
regeringen från främjandets huvudmän, de stora bankerna och försäkringsbolagen,
erfarit att man avser att arbeta mycket aktivt för att verksamheten skall få
ett brett genomslag hos allmänheten.
Sammanfattningsvis redovisar regeringen bedömningen att tillräckliga motiv
saknas för att införa generella sparpremier eller ett av staten på annat sätt
initierat bosparande, bl.a. mot bakgrund av det utbud av olika sparformer som
marknaden erbjuder. Härtill kommer att statliga sparpremier enligt
propositionen inte är fördelningspolitiskt effektiva, eftersom de ekonomiskt
mest svaga hushållen inte har möjligheter att spara. Dessa hushåll kan därmed
inte heller tillgodogöra sig premier av detta slag.
Förslag om insatser för att åstadkomma ett förbättrat och därmed ökat
bosparande förs fram i fem motioner.
Sparandet till egen bostad bör enligt Moderata samlingspartiets partimotion
1997/98:Bo15 yrkande 7, i motsvarande del, stimuleras. Utöver de fördelar ett
bosparande innebär för det enskilda hushållet bidrar det enligt motionen till
en stabilisering av bostadsmarknaden. Ett bosparande som bygger på ett system
med statlig kreditgaranti bör därför införas i enlighet med det förslag som
lades fram i betänkandet Bosparande (SOU 1994:121).
För att minska det generella stödet till boendet och på sikt sänka
fastighetsskatten bör enligt motion 1997/98:Bo19 (c) ett målinriktat bosparande
införas. Sparandet bör enligt förslaget utformas så att en sparare tecknar ett
bosparavtal med en särskild bosparkassa till låg sparränta för att därigenom
kvalificera sig för ett lån som löper med en låg fast ränta. Till detta
sparande skall enligt förslaget kopplas en statlig bosparpremie. Enligt
motionens yrkande 3 bör regeringen förelägga riksdagen ett förslag med denna
inriktning. Dessutom förordas i motionens yrkande 1 att särregler för s.k.
bosparkassor skall införas och i yrkande 2 att samtliga svenskregistrerade
bosparinstitut skall omfattas av Finansinspektionens tillsyn.
Det finns enligt motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 6 knappast behov av att
staten tillskapar ytterligare sparformer för bosparande. Däremot bör frågan om
bosparande skall premieras övervägas - detta för att  skapa stabila
förhållanden kring boendet genom att prioritera sparande framför att låna. Det
skulle enligt motionen kunna ske genom att bosparandet ger skattebefrielse
eller genom att sparandet ger rätt till statlig kreditgaranti. En förutsättning
anges dock vara att det sker i former som särskilt vänder sig till resurssvaga
grupper.
De senaste årens i och för sig nödvändiga minskning av bostadssubventionerna
har enligt motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 8 ökat behovet av ett svenskt
bosparsystem. Enligt motionen bör därför ett individuellt bostads- och
pensionssparande införas. Sparformen skall enligt förslaget tillskapas genom
att dagens individuella pensionsparande modifieras till att också bli ett
bosparande. På detta sätt sparade medel skall bara kunna disponeras för förvärv
av egen bostad. Till sparandet skall också knytas en lånemöjlighet. Lånade
medel skall sedan löpa med förmånsränta och vara återbetalade innan pensionen
enligt avtal skall börja utgå.
Det är enligt Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Bo26 yrkande 5 viktigt
att lära ungdomar att bospara. Det kan därför vara motiverat med statliga
regler som särskilt uppmuntrar ungdomar att spara till en egen bostad. Enligt
motionen bör det undersökas om inte dagens ungdomsbosparande kan utvecklas så
att det blir mer attraktivt. Ett annat intressant alternativ som bör studeras
anges vara det bosparsystem som Bofrämjandet föreslagit, och som bygger på det
tyska systemet med s.k. bosparkassor.
Som framhålls i såväl proposition som motioner har det blivit allt viktigare
med ett eget kapital för den som vill skaffa en bostad. Det innebär
naturligtvis att vikten av ett långsiktigt bosparande har ökat. Även
bostadsutskottet har tidigare gett uttryck för denna uppfattning (senast i bet.
1997/98:BoU1 s. 49). Vi har i Sverige under en lång tid haft en situation där
bostadsinvesteringar till helt övervägande del finansierats med lånat kapital.
Inte minst utvecklingen under det sena 1980-talet och det tidiga 1990-talet har
visat att den egna insatsen måste öka vid bostadsförvärv - något som
förutsätter ett sparande. Frågan är mot bakgrund härav hur en erforderlig
ökning av bosparandet skall komma till stånd. I samtliga motioner hävdas
uppfattningen att ett ökat sparande förutsätter statliga insatser i form av
sparpremier, kreditgarantier eller särskilda bosparkassor m.m. Utskottet delar
inte denna uppfattning.
Det finns redan i dag banker, försäkringsbolag och bosparinstitut av olika
slag som erbjuder bosparande med olika utformning och villkor. Det finns inte
heller något i dagens finansiella lagstiftning som hindrar tillkomsten av
slutna bosparkassor där både sparande och utlåning sker till låg ränta. Det
finns också sparinstitut med i princip denna utformning som är verksamma på den
svenska marknaden. Den som bestämmer sig för att bospara torde sålunda ha goda
möjligheter att finna en sparform som passar den egna situationen.
När det gäller möjligheterna att öka bosparandet genom någon form av
sparpremier har bl.a. den bostadspolitiska kommittén redovisat uppfattningen
att det inte har kunnat visas att sådana premier leder till ett ökat
nysparande. Som framhålls i propositionen är inte heller sparpremier
fördelningspolitiskt effektiva, eftersom de ekonomiskt svaga hushållen har
svårt att tillgodogöra sig premierna. Utskottet delar den uppfattning  som förs
fram i propositionen - att bosparande i första hand bör stimuleras genom
information och opinionsbildning, bl.a. genom de insatser som Spar- och
Placeringsfrämjandet planerar. Till detta kommer att den i dag låga inflationen
och den relativt höga realräntan i sig utgör stimulanser till ett ökat
sparande.
Utskottet avstyrker med det nu anförda Moderata samlingspartiets partimotion
1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del samt motionerna 1997/98:Bo19 (c),
1997/98:Bo21 (mp) yrkande 6, 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 8 och 1997/98:Bo26 (kd)
yrkande 5.
De ekonomiska villkoren för det sent byggda bostadsbeståndet
De bostäder som färdigställdes under slutet av 1980-talet och i början av 1990-
talet uppbär räntebidrag enligt de äldre räntebidragssystem som då gällde, dvs.
enligt 1992 års regler och äldre. För dessa bostäder trappas den ursprungliga
s.k. garanterade räntan upp med 0,35 procentenheter per år. I den
bostadspolitiska propositionen framhålls att de högre kostnader som följer av
denna successiva avtrappning av räntebidragen blir alltmer märkbara för
fastighetsägarna. Till detta kommer enligt propositionen att fastigheterna nu
också fasas in i fastighetsskattesystemet. Fr.o.m. år 1998 upphör
skattefriheten för de fastigheter som har värdeår 1989-1992 genom att de detta
år börjar betala halv fastighetsskatt. Beroende på den låga inflationen innebär
detta enligt propositionen avsevärda reala kostnadsökningar för dessa
fastigheter.
För att minska de ekonomiska påfrestningarna för fastigheter byggda under den
aktuella perioden föreslår regeringen att avtrappningen av räntebidragen bör
ske i långsammare takt än vad som följer av gällande regler. Härigenom mildras
enligt förslaget de likviditetsmässiga påfrestningarna i förhållande till vad
som annars skulle ha gällt och fastighetsägarna får tid att ställa om till de
förändrade ekonomiska villkoren. Regeringen föreslår därför att den s.k.
garanterade räntan trappas upp med 0,10 procentenheter - i stället för med 0,35
procentenheter - för det bidragsår som i det enskilda ärendet påbörjas närmast
efter den 31 augusti 1998 för nyproducerade hyres- och bostadsrättshus där
bidragstiden började löpa fr.o.m. år 1989 och som har räntebidrag enligt 1992
års bidragsregler eller äldre regler. Efter detta bidragsår fortsätter
upptrappningen av räntesatsen varje år enligt nu gällande regler.
Statens kostnader för den långsammare upptrappningen av räntebidragen
beräknas i propositionen till 1 485 miljoner kronor för treårsperioden
1999-2001. Inrikesdepartementet har i en skrivelse till utskottet den 29 april
1998 redovisat en reviderad kostnadsberäkning. Enligt skrivelsen kan kostnaden
för regeringens förslag till långsammare nedtrappning av räntebidragen nu
beräknas till sammanlagt 920 miljoner kronor för åren 1999-2001. Den lägre
totala kostnaden beror dels på att ränteantagandena reviderats ned, dels på att
den ursprungliga kostnaden beräknats på en för stor grupp fastigheter.
Förslaget om att trappa av räntebidragen i långsammare takt avvisas i fyra
motioner. I dessa motioner förordas att påfrestningarna för de s.k.
krisårgångarna, dvs. de bostäder som byggdes åren kring 1990, i stället minskas
genom att de inte fasas in i fastighetsskattesystemet.
Enligt Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14 bör fastighetsskatten användas
som ett mer träffsäkert och effektivt instrument. I motionens yrkande 2
föreslås att riksdagen skall besluta om fortsatt befrielse från fastighetsskatt
för de s.k. krisårgångarna i avvaktan på att beslut fattas om ändrad
fastighetstaxering och ändrade principer för fastighetsskatteuttag. Regeringens
förslag till långsammare nedtrappning av räntebidragen avvisas med hänvisning
härtill - yrkande 7.
Även i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 förespråkas att
fastighetsskatten används för att lindra påfrestningarna i krisårgångarna.
Regeringens förslag om långsammare nedtrappning av räntebidragen bör därför
enligt motionens yrkande 5 i motsvarande del avslås. Enligt motionen bör
riksdagen i stället besluta att befria årgångar med värdeår 1989-1992 från
fastighetsskatt år 1999 - yrkande 2.
I dagsläget är det enligt motion 1997/98:Bo22 (fp) effektivare att, i stället
för en långsammare avveckling av räntebidragen, använda fastighetsskatten för
att lindra påfrestningarna för årgångarna 1989-1992. Regeringens förslag
avseende räntebidragen bör därför avslås - yrkande 5. De aktuella årgångarna
bör enligt motionens yrkande 6 i stället slippa fastighetsskatt under år 1999.
Regeringens förslag att minska upptrappningen av räntebidragen under ett år
är enligt motion 1997/98:Bo26 (kd) ovanligt kortsiktigt. Förslaget bör därför
avvisas - yrkande 3. I stället föreslås att de s.k. krisårgångarna (värdeår
1989-1992) inte skall betala halv fastighetsskatt år 1999, utan helt befrias
från den - yrkande 4.
Förslaget om en långsammare nedtrappning av räntebidragen accepteras i
Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20. Enligt motionen är åtgärden nödvändig
för att minska påfrestningarna för de s.k. krisårgångarna. Enbart den
långsammare nedtrappningen anges dock inte vara tillräcklig eftersom samma
årgångar samtidigt fasas in i fastighetsskattesystemet. I motionens yrkande 10
föreslås därför att infasningen i fastighetsskattesystemet för nybyggda hyres-
och bostadsrättshus i årgångarna 1989-1992 skjuts upp de närmaste tre åren.
Under beredningen i utskottet av frågan om hur påfrestningarna för de s.k.
krisårgångarna skall kunna minskas har flera olika lösningar kommit att
diskuteras. Frågan har främst gällt om åtgärder inom fastighetsskatte- eller
räntebidragssystemets ram bör väljas för att uppnå de önskvärda effekterna. Det
har därvid kunnat konstateras att det är angeläget att fastighetsägarna i det
aktuella bostadsbeståndet ges tillräcklig tid för att ställa om till de
förändrade ekonomiska villkoren. En sådan omställning förutsätter också att
klara besked ges om villkoren för räntebidrag och fastighetsskatt under de
närmaste åren. Genom en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och
Centerpartiet under slutskedet av utskottets beredning av detta ärende har
förutsättningar för ett sådant klarläggande skapats.
Överenskommelsen innebär i korthet att fastighetsskatten sänks för
fastboende i attraktiva kustområden och att den generella fastighetsskattenivån
för bostäder sänks från 1,7 % till 1,5 % redan under innevarande år. Detta ger
enligt överenskommelsen också bra förutsättningar för att genomföra förslaget i
den bostadspolitiska propositionen om en begränsning av upptrappningen av den
garanterade räntan. Utskottet återkommer nedan till överenskommelsens innebörd
vad gäller fastighetsskatten (se avsnittet Utformningen av
fastighetsbeskattningen). Vad gäller den nu aktuella frågan om åtgärder för de
s.k. krisårgångarna vill utskottet anföra följande.
Regeringens förslag om att räntebidragen under ett år endast skall trappas
upp med 0,1 procentenheter i vissa årgångar bör vinna riksdagens bifall. Det
finns flera skäl till att denna lösning är att föredra framför alternativet att
vänta med infasningen av de aktuella årgångarna i fastighetsskattesystemet.
Bland fördelarna med den förordade räntebidragsåtgärden kan nämnas att denna
leder till att fler fastigheter omfattas av de ekonomiska lättnaderna än vad
som är fallet med de diskuterade alternativen. Vidare ger räntebidragsåtgärden
en mer varaktig effekt för många fastigheter. För vissa årgångar bostäder
medför den minskade upptrappningen av den garanterade räntan att en
kostnadsbegränsning kvarstår ännu efter tre år. Slutligen är åtgärden att
föredra även ur statsfinansiell synvinkel eftersom finansieringsfrågan i detta
fall redan är löst.
De överväganden som utskottet ovan redovisat har således lett fram till
slutsatsen att regeringens förslag om ändrade regler för vissa räntebidrag för
det sent byggda beståndet (avsnitt 9 i propositionen) bör godkännas av
riksdagen. Det aktuella fastighetsbeståndet kommer därutöver att få ekonomisk
lindring genom den generella sänkning av fastighetsskatteuttaget som kommer att
genomföras enligt den refererade överenskommelsen. Utskottet vill också
framhålla att fastighetsskattesystemets konsekvenser för detta bostadsbestånd
även i vissa andra avseenden kommer att övervägas. I direktiven för den översyn
av reglerna för fastighetsskatt som regeringen nyligen beslutat tillsätta
anförs således att fastighetsskatteuttaget under de inledande åren av en
fastighets livstid behöver ses över. Det finns i detta sammanhang även skäl att
beakta effekterna av reglerna för beräkning av taxeringsvärdet särskilt för de
hyreshus som producerats under senare år.
Utskottets ställningstagande vad avser åtgärder för de s.k. krisårgångarna är
inte förenligt med de aktuella motionsförslagen om åtgärder inom
fastighetsskattesystemets ram. Motionerna 1997/98:Bo14 (c) yrkandena 2 och 7,
1997/98:Bo15 (m) yrkandena 2 och 5, det senare yrkandet i motsvarande del,
1997/98:Bo20 (v) yrkande 10, 1997/98:Bo22 (fp) yrkandena 5 och 6 samt
1997/98:Bo26 (kd) yrkandena 3 och 4 avstyrks av detta skäl.
Utformningen av fastighetsbeskattningen m.m.
Regeringen redovisar i den bostadspolitiska propositionen bedömningen att en
allmän översyn bör göras av fastighetsskatten och anslutande frågor. I
propositionen aviserar regeringen därför sin avsikt att tillkalla en
parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att göra en allmän översyn av
fastighetsskatten m.m. Enligt regeringen skall översynen bl.a. omfatta
- en noggrann analys av de olika övergångseffekter som kan uppkomma vid olika
förändringar i skatteunderlag och skattestruktur,
- neutraliteten mellan olika upplåtelseformer, varvid inverkan av såväl
fastighetsskatteregler som reglerna för räntebidrag skall beaktas samt
- en vidareutveckling av den analys av alternativa underlag för
fastighetsskatten som gjorts i departementspromemorian Fastighetsskatt -
alternativa underlag m.m. (Ds 1998:3).
Förslag om förändringar i fastighetsskatten läggs fram i sju motioner.
I Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14 yrkande 3 begärs ett riksdagens
tillkännagivande om de aspekter på fastighetsskatten som måste behandlas i den
aviserade översynen. De frågor som översynen bör omfatta är enligt motionen
bl.a. neutraliteten i beskattningen och infasningen av nya hus i
fastighetsskattesystemet. I motionen förs även fram förslag till omedelbara
ändringar av fastighetsbeskattningen. I yrkande 1 föreslås att
fastighetsskatten på bostäder skall sänkas till 1,5 % med verkan fr.o.m. år
1999. Dessutom förordas i motionens yrkande 4 att belägenhetsfaktorn skall
slopas för fastboende i vissa attraktiva områden och att storleken på en s.k.
normaltomt skall fastställas till minst 300 m2 redan fr.o.m. år 1998. Slutligen
förordas att den årliga omräkningen av taxeringsvärdena inte längre skall
genomföras - yrkande 5.
Även i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i
motsvarande del föreslås att fastighetsskatten skall sänkas till 1,5 % fr.o.m.
år 1998. Därefter skall skatten sänkas med 0,1 procentenhet per år. Förslaget i
motionen innebär vidare att hälften av markvärdet, med början år 1999, skall
undantas från fastighetsskatt. På sikt bör fastighetsskatten enligt motionen
helt avvecklas och ersättas med en schablonbeskattning.
Förslagen i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 och 12
innebär bl.a. att den aviserade översynen av fastighetsbeskattningen skall
utökas till att omfatta även skattereformen, förändringarna av räntebidragen
och den pågående saneringen av statens finanser. Vidare förordas att
neutraliteten mellan olika boendeformer skall vara en central fråga i
översynen. Dessutom bör översynen enligt motionen omfatta alternativa
beskattningsmodeller som den s.k. Kalifornienmodellen där inköpspriset utgör
bas för beskattningen. Även en överföring av intäkterna från fastighetsskatten
till kommunerna föreslås ingå i övervägandena.
Det är enligt motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 7 nödvändigt med en förändrad
syn på fastighetsbeskattningen. Utgångspunkten för beskattningen bör inte vara
själva boendet, utan den miljöbelastning som bostäderna medför. Enligt
förslaget bör fastighetsskatten därför på sikt avskaffas i sin nuvarande
utformning.
Det finns enligt motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 4 inte behov av en
fastighetsskatteutredning med det begränsade uppdrag som regeringen förordar.
Vad som erfordras är i stället omedelbara åtgärder. Som ett första steg bör
därför fastighetsskatten sänkas till 1,5 %. Dessutom måste särskilda åtgärder
vidtas för  att sänka skatten för dem som är mest utsatta för kraftiga
höjningar av taxeringsvärdena, bl.a. i boende i attraktiva kustområden.
I motion 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 6 föreslås att fastighetsskatten bör
trappas ned i takt med räntebidragen. Som ett första steg bör skattesatsen
enligt förslaget sänkas till 1,5 %. Dessutom förordas att en del av tomtvärdet
skall undantas från beskattning. Enligt motionen bör fastighetsskatten på sikt
ersättas med en kommunal avgift.
Skattesystemets inverkan på räntekostnaderna innebär enligt motion
1997/98:Bo24 (s) orättvisa villkor för boende i olika upplåtelseformer. Den
översyn av fastighetsskatten som aviserats bör därför syfta till att göra
skattesystemet neutralt.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (yttr. 1997/98:SkU3y) över
förslagen avseende fastighetsbeskattningen motionerna i berörda delar. Det sker
bl.a. med hänvisning till den kommande fastighetsskatteutredningen.
Med anledning av vad som i motionerna förordats beträffande
fastighetsbeskattningen vill bostadsutskottet anföra följande.
Redan i anslutning till budgetbehandlingen hösten 1996 uttalade
bostadsutskottet i sitt yttrande till finansutskottet (yttr. 1996/97:BoU1y) att
det inte minst från bostadspolitiska utgångspunkter framstod som naturligt att
en översyn gjordes av reglerna för fastighetstaxeringen för att i olika
avseenden kontrollera utfallet av 1996 års allmänna fastighetstaxering.
Utskottet står fast vid denna uppfattning. Utan att i detalj gå in på vilka
frågor som en översyn bör omfatta vill utskottet framhålla vikten av att
lösningar söks på några av de problem som ur bostadspolitisk synvinkel följer
av beskattningens nuvarande utformning. Det gäller effekterna av
fastighetsbeskattningen på nyproduktionen dels genom den stegvisa infasningen i
fastighetsskattesystemet, dels som en följd av beräkningen av skatteunderlaget.
Ett ytterligare problem som enligt utskottets mening måste få en snar lösning
är utformningen av beskattningen för boende i attraktiva områden, bl.a. vid
våra kuster.
Sedan den bostadspolitiska propositionen förelades riksdagen har en
uppgörelse om fastighetsbeskattningen träffats mellan Socialdemokraterna och
Centerpartiet. Genom uppgörelsen löses några av de problem som utskottet ovan
pekat på när det gäller fastighetsskatten. Uppgörelsen innebär dels att
skattesatsen sänks från 1,7 till 1,5 % redan för inkomståret 1998, dels att en
lättnad genomförs för fastboende i attraktiva kustområden genom att man under
ett övergångsskede bortser från belägenhetsfaktorn i underlaget för
fastighetsskatt. Sammantaget innebär de överenskomna åtgärderna sålunda att
fastighetsskatten generellt kommer att sänkas för alla hus samtidigt som de
bofasta i attraktiva områden får en ytterligare lättnad i beskattningen.
De nu överenskomna skattesänkningarna bör enligt utskottets mening kunna
bidra till att på sikt ge fastighetsbeskattningen en utformning som svarar
också mot väsentliga bostadspolitiska krav. Samtidigt är det viktigt att den
utredning av fastighetsbeskattningen som regeringen aviserat genomförs i
enlighet med de riktlinjer som utskottet förespråkat ovan. En förutsättning för
uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet är också att den
övergångslösning för de fastboende i vissa attraktiva områden som
överenskommits skall ersättas av en mer permanent lösning när
fastighetsskatteutredningen är klar med sitt arbete. Utredningen har att
behandla denna fråga med förtur.
De åtgärder på fastighetsskatteområdet som nu överenskommits kommer att ligga
till grund för den fortsatta beredning av frågan som pågår i finansutskottet.
Detta förhållande tillsammans med den översyn av fastighetsbeskattningen som nu
inletts motiverar enligt utskottets mening att ställning nu inte tas till de
framlagda motionsförslagen. Det bör i anslutning härtill erinras om att
samtliga de motionsförslag som nu är aktuella hos bostadsutskottet också har
väckts med anledning av den ekonomiska vårpropositionen. Dessa motioner har
hänvisats till finansutskottet. I avsikt att få en sammanhållen behandling av
förslagen anser bostsdsutskottet att bedömningen av dem bör ske i
finansutskottet. Förslagen i partimotionerna 1997/98:Bo14 (c) yrkandena 1 samt
3-5, 1997/98:Bo15 (m) yrkande 7 i motsvarande del och 1997/98:Bo20 (v)
yrkandena 2, 11 och 12 samt motionerna 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 7,
1997/98:Bo22 (fp) yrkande 4, 1997/98:Bo24 (s) och 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 6
avstyrks sålunda utan behandling i sak.
Avslutningsvis tar utskottet i detta avsnitt upp frågan om omfattningen av
skattebefrielsen vid självförvaltning.
Som en framkomlig väg att minska hyran förordas i motion 1997/98:Bo21 (mp)
att möjligheterna till självförvaltning för hyresgäster skall förbättras. Det
föreslås i motionens yrkande 11 ske genom att det skattefria beloppet ökas till
omkring ett halvt basbelopp.
Förslaget avvisas i skatteutskottets yttrande (yttr. 1997/98:SkU3y) med
hänvisning till att det inte finns skäl att nu ändra de aktuella reglerna.
Enligt skatteutskottet gäller rent allmänt att kontantersättningar för
arbetsinsatser skall beskattas i vanlig ordning.
Inte heller bostadsutskottet är berett att ställa sig bakom förslaget i
motion 1997/98:Bo21 (mp). Utskottet vill erinra om att reglerna om
skattebefrielse vid självförvaltning bara funnits i knappt ett år. Det torde
därför saknas tillräckliga erfarenheter för att avgöra om dagens nivå är sådan
att självförvaltning kommer till stånd i den utsträckning som motiveras av
hyresgästernas intresse och förmåga. Motionens yrkande 11 avstyrks.
Förbättrade levnadsvillkor i utsatta bostadsområden
Under ovanstående rubrik i propositionen redovisar regeringen en bedömning som
är formulerad enligt  följande.
Levnadsvillkoren i särskilt storstädernas bostadsområden måste förbättras.
Riktade insatser till bostadsområdena behöver samverka med mer generella
åtgärder som motverkar segregation. Inför det fortsatta arbetet finns därför
ett behov av bl.a. förbättrad samordning av åtgärder inom olika politikområden.
Alla insatser i de utsatta bostadsområdena bör baseras på aktiv medverkan från
dem som bor och verkar i området.
Regeringen avser att senare under våren 1998 återkomma till riksdagen med
förslag om hur möjligheterna till en socialt hållbar utveckling i storstäderna
skall förbättras.
Den av regeringen aviserade storstadspolitiska propositionen har den 19 maj
överlämnats till riksdagen. Propositionen avses bli behandlad i riksdagen under
hösten 1998.
Regeringens redovisning i den bostadspolitiska propositionen av sin bedömning
av hur levnadsvillkoren i utsatta bostadsområden skall kunna förbättras har
föranlett förslag i ett antal motioner om tillkännagivanden från riksdagen i
frågan. Innebörden i de förordade tillkännagivandena i respektive motion kan
starkt sammanfattat beskrivas på följande sätt.
- 1997/98:Bo12 (s): Hyresgästerna bör få ett större inflytande över sitt
boende. Goda grunder bör skapas för ett småskaligt egenföretagande. Ett
system med ekonomiska frizoner bör övervägas. Bostadsföretagen bör samarbeta
med socialtjänsten, arbetsförmedlingen och företagarföreningen. En
representant för hyresgästerna bör ingå i bostadsföretagens styrelse.
- 1997/98:Bo14 (c) yrkande 14: En blandning av olika upplåtelseformer är
eftersträvansvärd och en större andel av lägenheterna i de utsatta
bostadsområdena bör omvandlas till bostadsrätter.
- 1997/98:Bo17 (s): Åtgärder för utsatta bostadsområden bör inte begränsas till
storstadsområden.
- 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 8: Frizoner och stöd till lokala företags-
satsningar bör övervägas. Hyresgästernas självförvaltning bör
vidareutvecklas. Blandade upplåtelseformer bör eftersträvas. Ekonomiska
satsningar bör genomföras för de mest utsatta bostadsområdena.
- 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 12: Etablering av servicenäringar och andra
arbetsplatser bör uppmuntras. En blandning av upplåtelseformer bör
eftersträvas. Renoveringar av fastigheter och närmiljöer bör genomföras
varsamt och i samförstånd med hyresgästerna.
Bostadsutskottet kan konstatera att gemensamt för flertalet av de ovan i
korthet återgivna motionerna med överväganden om olika åtgärder i utsatta
bostadsområden är att i dem tas upp önskvärda satsningar, dock utan att
förslagen närmare konkretiseras. På detta övergripande plan torde inte några
större meningsskiljaktigheter föreligga. Utskottet kan således instämma i att
det bl.a. är önskvärt med ett ökat arbetsplats- och serviceutbud i de aktuella
områdena, t.ex. genom nya företagsetableringar. Som framhålls i flera motioner
finns också anledning att utveckla formerna för boendeinflytande och
hyresgästernas delaktighet i förvaltningen av bostäder. Insatserna från
bostadsföretagen, kommunala och statliga förvaltningar och andra instanser bör
i möjligaste mån samordnas. Renoveringar och ombyggnader bör genomföras på ett
sådant sätt att stor hänsyn tas till de boendes önskemål osv.
Som framgår av den beskrivning som finns i propositionen av bakgrunden till
de redovisade övervägandena i frågan är även regeringen väl medveten om
situationen i de utsatta bostadsområdena. De behov av insatser som regeringen
aktualiserar sammanfaller till stor del med vad som tagits upp i motionerna.
Regeringen pekar således på behovet av samordnade insatser i det lokala
arbetet, bl.a. genom ett ökat engagemang från såväl fastighetsägare som
hyresgäster. Vidare framhålls de insatser som gjorts för att stödja
nyföretagandet i de aktuella områdena och i övrigt stimulera näringslivet. Även
frågan om självförvaltning och boendeinflytande tas upp.
Utskottets slutsats av de överväganden som redovisas i propositionen och i de
aktuella motionerna är att nya övergripande uttalanden, t.ex. i form av ett
tillkännagivande från riksdagen, knappast kan tillföra något nytt. En bred
insikt finns redan om problemens omfattning i de utsatta bostadsområdena och om
behovet av åtgärder som kan bryta en negativ utvecklingsspiral. Det frågan nu i
stället gäller är vilka konkreta åtgärder som bör vidtas på kortare och längre
sikt från statens, kommunernas och övriga berörda parters sida.
Regeringen hänvisar i propositionen till kommande förslag och överväganden i
en storstadspolitisk proposition. Som framgått ovan har denna proposition nu
förelagts riksdagen. Regeringen föreslår i propositionen bl.a. att närmare 2
miljarder kronor under en treårsperiod avsätts för särskilt stöd till lokalt
utvecklingsarbete i de utsatta bostadsområdena. En särskild storstadsdelegation
kommer också att tillsättas med uppgift att samordna den nationella
storstadspolitiken. En central uppgift i dettta sammanhang anges vara att
främja en god utveckling i storstädernas utsatta bostadsområden.
Utskottet anser mot denna bakgrund att den fortsatta diskussionen om
nödvändiga åtgärder för att vända utvecklingen i de aktuella bostadsområdena
bör föras med utgångspunkt i förslagen i den storstadspolitiska propositionen
och i de motioner som kan komma att väckas med anledning av denna. Det finns i
detta sammanhang även möjlighet för dem som står bakom de motioner som ovan
behandlats att vidareutveckla och konkretisera sina förslag. Något behov av ett
tillkännagivande utifrån den diskussion som förs i de nu aktuella motionerna
torde således nu inte föreligga. Mot denna bakgrund avstyrks motionerna
1997/98:Bo12 (s), 1997/98:Bo14 (c) yrkande 14, 1997/98:Bo17 (s), 1997/98:Bo21
(mp) yrkande 8 och 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 12.
Ytterligare en motion med något annorlunda inriktning bör behandlas i detta
avsnitt. I motion 1997/98:Bo16 (s) anförs att de medel som riksdagen avsatt för
stöd till lokala investeringsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling bör
användas för åtgärder i utsatta bostadsområden. Motionärerna föreslår att stöd
skall kunna ges till åtgärder som innebär att delar av bostadsbeståndet rivs
samt i förekommande fall återuppbyggs på andra ställen.
Utskottet vill erinra om att ekologiskt motiverade insatser i utsatta
bostadsområden skall prioriteras vid fördelningen av medel för stöd till lokala
investeringsprogram enligt vad som framhölls vid beslutet om att införa denna
stödform. Detta framgår även av gällande bidragsförordning (SFS 1998:23).
Utskottet bör emellertid inte ta ställning till om den av motionärerna
föreslagna medelsanvändningen i övrigt kan anses uppfylla de föreskrivna
bidragsvillkoren. Bedömningen av vilka åtgärder som i de enskilda fallen bäst
kan främja en utveckling mot ett ekologiskt hållbart samhälle har enligt
riksdagens beslut överlåtits till regeringens avgörande i samband med
medelsfördelningen. Motion 1997/98:Bo16 (s) avstyrks således.
Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden
I propositionen redovisar regeringen sin bedömning av vissa frågor som avser
hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden. Regeringen framhåller  betydelsen
av att såväl kommunerna genom sina egna bostadsföretag som övriga
fastighetsägare medverkar till en väl fungerande lokal bostadsförsörjning.
Enligt regeringens bedömning visar erfarenheterna att man genom frivilliga
överenskommelser och avtal mellan kommunerna och de olika fastighetsägarna når
goda resultat när det gäller att tillgodose utsatta gruppers bostadsbehov. Mot
denna bakgrund anser regeringen att det inte finns behov av att nu ge
kommunerna lagstödd rätt till anvisning av bostadslägenheter. Det framhålls
emellertid i propositionen att situationen för utsatta gruppers
bostadsförsörjning ingående bör följas och att det inte kan uteslutas att någon
form av regelsystem måste aktualiseras om förhållandena på bostadsmarknaden
motiverar detta.
Mot den angivna bakgrunden redovisar regeringen sin avsikt att tillkalla en
bostadssocial beredning med uppgift att följa utvecklingen på det
bostadssociala området och föreslå åtgärder när det gäller särskilt utsatta
gruppers ställning på bostadsmarknaden. Beredningen avses också få i uppgift
att uppmärksamma de bostadssociala effekterna av konkurser och rekonstruktioner
som berör bostadsrättshavare och dem som bor i egnahem.
Frågor om särskilda insatser för hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden
har aktualiserats i fyra motioner. Två av dessa motioner tar särskilt upp de
ungas bostadssituation. Motionärerna beskriver de svårigheter som många
ungdomar i dag har att hitta en bostad  till rimlig kostnad. Bristen på
lämpliga bostäder anses bl.a. leda till att många ungdomar tvingas bo kvar i
föräldrahemmet. I motion 1997/98:Bo10 (s) föreslås mot denna bakgrund att den
bostadssociala beredning som regeringen avser att tillkalla särskilt skall
uppmärksamma ungdomarnas situation och även föreslå lämpliga åtgärder.
Motionärerna hänvisar därvid till den bostadspolitiska utredningens förslag om
att metoder för kartläggning av studenternas bostadssituation bör utvecklas och
att reglerna för bostadsbidrag till ungdomar bör ses över. I motion
1997/98:Bo13 (s) förordas i motsvarande del att stödet till studentbostäder
vidgas till att omfatta även ungdomsbostäder samt att ett särskilt stöd
utformas så att ungdomar kan efterfråga tomma lägenheter.
Centerpartiet framhåller i sin partimotion 1997/98:Bo14 (c) att man stöder
regeringens avsikt att tillsätta en bostadssocial beredning. Enligt  motionens
yrkande 16 bör emellertid riksdagen i ett tillkännagivande understryka att
beredningen särskilt måste beakta de ensamståendes situation och att en allt
större del av nettoinkomsten går åt till utgifter för boendet.
Även i  motion 1997/98:Bo21 (mp) tillstyrks regeringens initiativ att
tillsätta en beredning. Motionärerna anför dock att man inte är främmande för
att återinföra en kommunal bostadsanvisningsrätt om en sådan behövs för att ge
alla kommuninvånare rätt till en bra bostad. Yrkande 9 i motionen innebär att
riksdagen i ett tillkännagivande särskilt bör framhålla hemlösas utsatta
situation. Motionärerna anser också att ett särskilt statligt stöd bör
övervägas för ombyggnader av bl.a. nedlagda sjukhus och institutioner till ett
boende anpassat för denna grupp.
Bostadsutskottet har vid upprepade tillfällen uttryckt sin oro över
situationen för hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden. Det kan
konstateras att vissa hushåll i dag har betydande svårigheter att komma in på
den ordinarie bostadsmarknaden. Det gäller både ungdomshushåll som söker sin
första bostad och hushåll som tidigare varit etablerade på bostadsmarknaden men
av olika skäl nu saknar fast bostad. Även många hushåll som i dag har ett
tillfredsställande boende känner osäkerhet inför möjligheterna att ekonomiskt
klara boendeutgifterna. Inte minst svårigheterna på arbetsmarknaden har
bidragit till den oroande utvecklingen. Denna situation kan givetvis inte i
längden accepteras. Som framhålls i de bostadspolitiska mål som utskottet ovan
i bred enighet ställt sig bakom skall bostadspolitiken skapa förutsättningar
för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader.
Utskottet har under beredningen av detta ärende genomfört en intern
utfrågning om situationen för resurssvaga hushåll på bostadsmarknaden. Under
utfrågningen redovisades exempel på de ansträngningar som görs runt om i landet
för att lösa problemen för dessa hushåll. Enligt utskottets mening är det
nödvändigt att berörda parter engageras för att de diskuterade problemen skall
kunna ges en godtagbar lösning. Den bostadssociala beredning som regeringen
avser att tillsätta bör kunna fungera som ett forum för erfarenhetsutbyte om
möjliga vägar att tillgodose de resurssvaga hushållens bostadsefterfrågan.
Utskottet finner det därför angeläget att beredningen engagerar representanter
för såväl kommuner, fastighetsägare som de boende. Enligt vad som anförs i
propositionen är detta också regeringens avsikt. Utskottet har vidare erfarit
att regeringens avsikt är att ge beredningen en parlamentarisk sammansättning.
Det kommer således att finnas möjlighet att i detta sammanhang aktualisera och
diskutera de överväganden som olika partier givit uttryck för i sina motioner.
Sett mot denna bakgrund ser inte utskottet anledning att genom ett
riksdagsuttalande snäva in beredningens arbete. Det kan även av andra skäl
framstå som mindre lämpligt att i ett tillkännagivande framhålla den ena
utsatta gruppen framför den andra. De grupper som särskilt uppmärksammats i de
aktuella motionerna är alla exempel på hushåll som i olika avseenden kan ha en
svår situation på bostadsmarknaden. Även andra grupper med betydande
svårigheter skulle kunna avgränsas. Det får förutsättas att beredningen kommer
att analysera dessa problem ingående och föreslå vilka åtgärder som behöver
vidtas.
Vad gäller förslagen om åtgärder för att underlätta för ungdomar att etablera
sig på bostadsmarknaden vill utskottet framhålla att ett av motionsyrkandena -
att investeringsstödet för studentbostäder bör utvidgas till att också omfatta
ungdomsbostäder - sammanfaller med ett regeringsförslag som sedermera förelagts
riksdagen i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1997/98:150).
Bostadsutskottet har i ett yttrande till finansutskottet (yttr. 1997/98:BoU7y)
tillstyrkt detta förslag.
Med hänvisning till det anförda bedömer utskottet att förslagen i motionerna
1997/98:Bo10 (s), 1997/98:Bo13 (s) i motsvarande del, 1997/98:Bo14 (c) yrkande
16 samt 1997/98:Bo21(mp) yrkande 9 torde komma att övervägas i den
bostadssociala beredningens arbete även utan ett riksdagens tillkännagivande i
frågan.
Bostadsförmedling
Det har enligt regeringen i olika sammanhang uppmärksammats att vissa privata
bostadsförmedlare bedriver en oseriös verksamhet.
Bostadsförmedlingsverksamheten anses emellanåt dra till sig mindre nogräknade
personer. Det har enligt propositionen bl.a. förekommit att bostadssökande som
betalat in förskott på förmedlingsavgiften inte får tillbaka sina pengar därför
att förmedlingsföretaget försvunnit eller gått i konkurs. Regeringen ser
allvarligt på problemet med oseriösa bostadsförmedlare. Det kan enligt
regeringens bedömning därför finnas behov av att överväga någon form av
samhällskontroll och regler av konsumentskyddskaraktär även för
hyresförmedling. Som ett första steg avser regeringen därför att låta undersöka
förutsättningarna för samhällskontroll av yrkesmässiga bostadsförmedlare.
Problemet med oseriösa bostadsförmedlare tas också upp i Moderata
samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, liksom i
motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 13. Enligt motionerna löses inte problemen med
oseriösa bostadsförmedlare genom att en statlig kontroll införs. I stället
föreslås att problemen löses i samarbete mellan bostadsförmedlare och
fastighetsägare. Det kan t.ex. ske genom att ett av branschen utarbetat
auktorisationsförfarande införs.
Det är enligt motion 1997/98:Bo11 (s) rimligt att bostadsförmedling skall få
bedrivas av såväl kommun som av annan huvudman. Det förutsätter dock enligt
motionens yrkande 2 att någon form av auktorisation av bostadsförmedlare kommer
till stånd, t.ex. liknande den för fastighetsmäklare. För att förmedlingen av
bostäder skall ske rättvist förordas dessutom i motionens yrkande 1 att tydliga
regler skall införas för förmedlingsverksamheten. Reglerna skall enligt
förslaget avse såväl kommunala som andra bostadsförmedlingar.
Antalet kommuner som i egen regi bedriver bostadsförmedling har minskat under
1990-talet. Samtidigt har nya samarbetsformer för
bostadsförmedlingsverksamheten vuxit fram mellan kommunen och andra aktörer på
bostadsmarknaden, som de kommunala bostadsföretagen och privata
fastighetsägare. Vid sidan av dessa samarbetsformer med ett mer eller mindre
stort kommunalt inflytande finns det också privata bostadsförmedlingar. Som
redovisas i propositionen har det i olika sammanhang uppmärksammats att en del
av dessa bedriver en oseriös verksamhet. Detta är naturligtvis inte
acceptabelt. Det är enligt utskottets mening därför bra att regeringen nu som
ett första steg avser att låta undersöka förutsättningarna för att införa en
samhällskontroll av yrkesmässiga bostadsförmedlare. Enligt utskottets mening
bör resultatet av den aviserade översynen avvaktas. Moderata samlingspartiets
partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del samt motionerna
1997/98:Bo11 (s) och 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 13 bör därför inte nu föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Kommunernas roll i bostadspolitiken
Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen
Den avreglering av den kommunala verksamheten inom bostadssektorn som vidtogs i
början av 1990-talet har enligt regeringen inte förändrat kommunernas
grundläggande ansvar på området. Det kommunala ansvaret baseras i allt
väsentligt på kommunallagen samt socialtjänstlagen. Dessutom ger plan- och
bygglagen kommunerna ett grundläggande ansvar för planeringen av
markanvändningen som också är av betydelse i sammanhanget.
När det gäller de bostadspolitiska styrmedlen innebär merparten av regel-
ändringarna att styrmedlen blev frivilliga för kommunerna i stället för
obligatoriska. Det innebär enligt regeringen att kommunerna liksom tidigare har
möjlighet att bedriva bostadsförsörjningsplanering och att upprätta särskilda
bostadsförsörjningprogram samt att engagera sig i förmedlingen av bostäder m.m.
Regeringen gör bedömningen att de styrmedel som kommunerna i dag förfogar över
är tillräckliga och att de inte nu bör ändras.
Den lagstiftning som i dag grundar kommunernas bostadspolitiska ansvar, dvs.
kommunallagen, socialtjänstlagen samt plan- och bygglagen, är enligt
Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 inte tillräcklig. Genom att
kommunernas uppgifter på området nu är frivilliga tar många kommuner inte det
ansvar för bostadsförsörjningen som de borde ta. De kommunala
bostadsförmedlingarna avvecklas i snabb takt samtidigt som allt färre kommuner
planerar för sin bostadsförsörjning. Vad som erfordras är enligt motionens
yrkande 13 därför att kommunernas ansvar tydliggörs genom att
bostadförsörjningslagen liksom bostadsanvisningslagen återinförs. I motionens
yrkande 15 förordas dessutom att det skall bli obligatoriskt för kommunerna att
upprätta boendeplaneringsprogram.
Förslaget i partimotionen (v) synes utgå från uppfattningen att kommunernas
grundläggande ansvar på bostadsområdet skulle ha minskat eller ändrats i sådan
omfattning att kommunerna i dag inte kan eller behöver ta något ansvar på
området. Utskottet delar inte denna uppfattning. Även om den rättsliga
regleringen av kommunernas bostadspolitiska ansvar i dag har en delvis annan
utformning än tidigare innebär detta inte att ansvaret skulle ha förändrats på
ett avgörande sätt. Kommunernas möjligheter att engagera sig på området följer
av kommunallagens bestämmelser och skyldigheterna av bestämmelserna i
socialtjänstlagen.
När det gäller de bostadspolitiska styrmedlen innebär dagens regler, som
framgår ovan, att styrmedlen är frivilliga i stället för som tidigare
obligatoriska. Det är därför möjligt för kommunerna att även fortsättningsvis
vidta olika bostadspolitiskt motiverade åtgärder som
bostadsförsörjningsplanering och bostadsförmedling. Som bostadsutskottet vid
flera tidigare tillfällen och senast i april 1998 (yttr. 1997/98:Bo6y)
framhållit innefattar det också en möjlighet för kommunerna att upprätta
boendeplaneringsprogram av den typ som efterfrågas i Vänsterpartiets
partimotion.
Det nu anförda innebär att utskottet delar uppfattningen att de styrmedel som
kommunerna förfogar över får bedömas vara tillräckliga och att de därför inte
nu bör ändras. Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkandena 13 och 15
avstyrks med hänvisning härtill.
De kommunala bostadsföretagen
I propositionen gör regeringen beträffande de kommunala bostadsföretagen
följande bedömning.  Starka och välskötta bostadsföretag som kan tillhandahålla
goda bostäder för alla slags hushåll och som står under demokratisk kontroll
samt drivs utan vinstsyfte är en väsentlig förutsättning för att hela
befolkningen skall få en reell valfrihet i boendet på ett sätt som främjar
integrationen mellan olika grupper i samhället. Det kommunala engagemanget för
bostadsförsörjningen bör utvecklas genom att kommunerna tar en alltmer aktiv
roll i ledningen för sina företag. Kommunallagens regler om kommunala företag
bör även i fortsättningen gälla fullt ut för de kommunala bostadsföretagen.
Förslag om de kommunala bostadsföretagen tas upp i sex motionsyrkanden. I ett
av dem - yrkande 7 i motsvarande del i Moderata samlingspartiets partimotion
1997/98:Bo15 - föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om att
det kommunala ägandet skall avskaffas. Motivledes tas i motion 1997/98:Bo22
(fp) upp frågan om kommunala bolag. Motionärerna hävdar att sådana bolag inte
uppfyller kriterierna på demokratisk styrning med full öppenhet och insyn för
medborgarna. I de övriga fem motionsyrkandena som behandlas i detta avsnitt tas
upp frågor om vissa regler som bör vägleda handlandet i de kommunala
bostadsföretagen.
Utskottet behandlar inledningsvis den bedömning som görs i propositionen och
i den moderata partimotionen 1997/98:Bo15 om de kommunala bostadsföretagen.
Utskottet har ovan sammanfattat regeringens bedömning. Vad gäller motivet för
förslaget i m-motionen kan detta sammanfattas på följande sätt. Motionärerna
menar att det inte är nödvändigt för en kommun att äga stora delar av
fastighetsbeståndet på den lokala marknaden för att klara det bostadspolitiska
målet. Enligt dem bör det kommunala ansvaret på den lokala bostadsmarknaden
förverkligas genom det s.k. kommunala planmonopolet. Kommunen har dock ett
oavvisligt ansvar för att praktiskt lösa bostadsproblem för resurssvaga hushåll
på bostadsmarknaden och för människor som på grund av sin ålder är i behov av
särskilda boendeformer. Kommunalt ägande av företag som konkurrerar med privata
företag på en marknad leder ofelbart till problem.
Utskottet vill anföra följande. Inledningsvis och utifrån motionärernas
uppfattning sådan den beskrivs i motionen beträffande den bostadspolitiska
målsättningen är det föga förvånande att de har en helt annan inställning till
de kommunala bostadsföretagen än regeringen. Det är heller inte särskilt
anmärkningsvärt att utskottets uppfattning är en annan än den som förs fram i
m-motionen. Den syn som utskottet ovan redovisat som den som bör vägleda de
bostadspolitiska strävandena skiljer sig väsentligt från motionärernas. Inte
heller är det särskilt förvånande att de allmännyttiga bostadsföretagen inte
anses ha något verkligt berättigande i den moderata bostadspolitiken. Utskottet
vidhåller dock sin tidigare uppfattning om de allmännyttiga bostadsföretagen.
Denna innebär att dessa företag har en viktig roll när det gäller att
förverkliga en social och rättvis bostadspolitik. Med hänvisning till vad nu
anförts och mot bakgrund av den bostadspolitiska målsättningen utskottet ovan
uttalat sig för har utskottet ingen invändning mot den bedömning som görs i
propositionen om de allmännyttiga bostadsföretagen. Denna bedömning är
oförenlig med den som görs i Moderata samlingspartiets partimotion
1997/98:Bo15. Yrkande 7 i motsvarande del  avstyrks.
I fem motionsyrkanden förs fram förslag om utformningen av det regelverk de
allmännyttiga bostadsföretagen har att verka inom. Sådana förslag förs fram i
Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15, i Vänsterpartiets
partimotion 1997/98:Bo20 samt i motionerna 1997/98:Bo13 (s) och 1997/98:Bo25
(s).
I partimotion 1997/98:Bo20 (v) yrkande 14 föreslås ett tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om definition av begreppet allmännyttigt
bostadsföretag. En definition av begreppet bör enligt motionärerna tas in i
hyreslagen. Bl.a. denna fråga tas upp också i motion 1997/98:Bo25 (s). I
yrkande 16 i Vänsterpartiets partimotion föreslås ett tillkännagivande om en
utredning om reglerna för vinstutdelning från de allmännyttiga bostadsföretagen
i avsikt att göra dem mera restriktiva än i dag. I Moderata samlingspartiets
partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del föreslås ett riksdagens
tillkännagivande till regeringen om att de kommunala bostadsbolagens
hyresledande roll skall slopas. I motion 1997/98:Bo13 (s) i motsvarande del
föreslås bl.a. att Fastighetsskattekommittén bör behandla frågan om fondering
för framtida underhåll för boende i bl.a. de allmännyttiga bostadsföretagen.
Innan utskottet bemöter förslagen i motionerna finns anledning att erinra om
att frågan om förutsättningar och villkor för de allmännyttiga bostadsföretagen
setts över av en särskild utredare. Denna redovisade i juni 1997 sina förslag
(SOU 1997:81) i betänkandet Allmännyttiga bostadsföretag. I betänkandet lämnas
förslag bl.a. om allmännyttigförklaringens innebörd och dess betydelse inom
hyreslagstiftning. I utredningen föreslås också att den reglering som  finns i
kommunallagen och som stadgar att kommunal näringsverksamhet skall drivas utan
vinstsyfte också skall gälla allmännyttiga bostadsföretag.
Av propositionen (s. 67) framgår att allmännyttigbegreppet inom
hyreslagstiftningen kommer att beredas ytterligare innan förslag föreläggs
riksdagen. Vad gäller villkoret att allmännyttiga bostadsföretag skall drivas
utan enskilt vinstsyfte hänvisas i propositionen till och betonas vikten av att
kommunallagens regler iakttas.
Vad nu redovisats innebär enligt utskottets mening att de frågor som tas upp
i yrkande 14 i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 samt i motion
1997/98:Bo25 (s) kommer att övervägas utan någon riksdagens begäran därom.
Samma är förhållandet med förslaget i motion 1997/98:Bo13 (s) i motsvarande del
om fonderingsmöjligheter i allmännyttiga bostadsföretag. Skatteutskottet  som
yttrat sig över detta motionsförslag anför att Fastighetsskattekommitténs
direktiv inte hindrar att utredningen bedömer även denna fråga. Med hänvisning
till pågående överväganden avstyrker utskottet de nu behandlade v- och s-
motionerna om vissa frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen. Vad gäller
yrkande 16 i partimotionen (v) om reglerna för vinstutdelning från de
allmännyttiga bostadsföretagen hänvisar utskottet till vad i propositionen
anförts om regleringen av denna fråga i kommunallagen.
Med anledning av förslaget i den moderata partimotionen 1997/98:Bo15 yrkande
7 i motsvarande del om att de allmännyttiga bostadsföretagens hyresledande roll
skall slopas vill utskottet erinra om att denna fråga behandlats av utskottet
vid åtskilliga tillfällen. Utskottet har alltid ställt sig avvisande till
liknande förslag. Utskottet som inte finner anledning att ändra uppfattning
avstyrker med det anförda förslaget i m-motionen.
Under rubriken Konsolidering och försäljning erinras i propositionen (s.
66-67) om de tillfälliga regler som numera gäller om överlåtelser av
allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder. Reglerna gäller längst till
utgången av år 1999. Utskottet och riksdagen behandlade dessa såväl hösten 1996
som hösten 1997 (bet. 1996/97:BoU7 och bet. 1997/98:BoU1 s. 36-40). I
betänkande 1997/98:BoU1 redovisades reglerna på följande sätt.
- Till skillnad från tidigare kan ägandet i ett allmännyttigt företag breddas
utan att företagets ställning som allmännyttigt går förlorad. Det gäller så
länge som kommunen alltjämt har det bestämmande inflytandet över företaget.
- Upphör kommunens bestämmande inflytande över företaget skall
allmännyttigförklaringen återkallas och räntestöd inte längre lämnas för
företagets bostäder.
- Om företaget säljer eller på annat sätt avhänder sig mer än 25 % av det
bestånd bostäder som företaget ägde den 11 oktober 1996 lämnas inte längre
räntestöd för vare sig de bostäder som överlåtits eller dem som finns kvar i
företaget. Regeringen kan dock under vissa förutsättningar medge att
räntestöd ändå lämnas. Har företaget förlorat rätten till räntestöd för sina
kvarvarande bostäder skall förklaringen som allmännyttigt bostadsföretag
återkallas.
Frågan om hur de nu redovisade reglerna skall utformas så att de kommunala
bostadsföretagen ges förutsättningar att fortsatt konsolidera sig kommer enligt
propositionen att beredas ytterligare i Regeringskansliet. I avvaktan härpå bör
enligt regeringen de tillfälliga reglerna behållas.
I fyra motioner tas upp frågan om de tillfälliga reglerna. Förslagen i
Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 4 samt i motionerna
1997/98:Bo21 (mp) yrkande 10, 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 3 och 1997/98:Bo26 (kd)
yrkande 7 går ut på att de tillfälliga reglerna skall avskaffas.
Enligt utskottets uppfattning bör den pågående beredningsprocessen slutföras
och resultatet därav redovisas för riksdagen. I avvaktan på att så sker bör nu
gällande regler behållas. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till de nu
behandlade förslagen i Moderata samlingspartiets partimotion samt i fp-, mp-
och kd-motionerna om avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering
av allmännyttiga bostadsföretag.
I Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkande 17 förordas ett riksdagens
tillkännagivande om att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med
förslag som bibehåller och stärker de kommunala bostadsbolagens ställning.
Detta motionsförslag går stick i stäv mot de ovan behandlade. Utskottet
delar, som framgått ovan,  motionärernas uppfattning om att de allmännyttiga
bostadsföretagen även framöver bör ha en viktig roll i den sociala
bostadspolitiken. Det finns emellertid inte tillräckliga skäl att nu rikta en
begäran till regeringen om ett skyndsamt förslag i frågan. Som också framgått
ovan gäller de tillfälliga reglerna längst till utgången av år 1999. Detta
innebär att riksdagen senast nästa år kommer att ha anledning att överväga
huruvida ytterligare åtgärder behövs för att stärka de allmännyttiga
bostadsföretagen.  Detta regeringsförslag bör avvaktas. Med hänvisning till det
nu anförda föreslås att partimotion 1997/98:Bo 20 (v) yrkande 17 avslås av
riksdagen.
Stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet
Förslaget i propositionen innebär sammanfattningsvis följande.
En särskild delegation inrättas för att från den 1 juli 1998 tillfälligtvis
hantera frågor om stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. I
delegationens uppgifter ingår att bereda ärenden om stöd, överlägga med
enskilda kommuner om lämpliga åtgärder och krav samt samordna olika insatser
för att bistå med stöd. Det föreslås ankomma på delegationen att från fall till
fall bedöma vilka åtgärder som är mest lämpade med hänsyn till kommunens
förutsättningar. Om statligt stöd blir aktuellt skall det lämnas på sådana
villkor att statens kostnader minimeras.
Statens bostadskreditnämnd föreslås ges rätt att utfärda kreditgarantier för
lån som en kommun tar upp för att kunna fullgöra sina åtaganden för boendet.
Regeringen föreslås ges möjlighet att låta Venantius AB lämna lån till kommuner
på samma sätt som andra kreditföretag. Regeringen ges vidare möjlighet att
bilda ett bolag med uppgift att äga och förvalta bostadsföretag och fastigheter
som övertas från kommuner.
En kommun med svag ekonomi föreslås vidare under vissa förutsättningar kunna
erbjudas att få sina borgensåtaganden till förmån för bostadsrättsföreningar
avlösta. Erbjudandet kan innebära att staten lämnar en kreditgaranti upp till
samma belopp, dock högst upp till 99 % av det pantvärde som fastställts i
bostadslåneärendet. En förutsättning för att kreditgaranti skall kunna lämnas
är att det motsvarande inteckningsutrymmet inte har använts som pant för annan
skuld. Kommunen skall betala en engångsavgift för utbytet. Statens
bostadskreditnämnd ges rätt att utfärda även sådana kreditgarantier.
Kostnaderna för den föreslagna delegationen samt de övriga kostnader som
staten åsamkas för de föreslagna stödinsatserna skall belasta anslaget för
bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.
Riksdagen föreslås godkänna vad i propositionen föreslagits om stöd till
kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet.
I två motioner yrkas att riksdagen avslår det nu refererade
regeringsförslaget. Sådana förslag förs fram i motionerna 1997/98:Bo22 (fp)
yrkande 1 och 1997/98:Bo23 (m) yrkande 1. I fp-motionen anförs att det inte är
statens uppgift att hålla misslyckade kommunala bolag under armarna. I m-
motionen sägs att ett genomförande av regeringsförslaget sannolikt skulle
innebära att krisperioden för de kommunala bostadsbolagen förlängs.
I propositionen anförs att en kommun själv bär det yttersta ansvaret för sina
åtaganden för boendet. Om en kommun hamnar i en särskilt svår ekonomisk
situation och därmed inte kan fullgöra sina ekonomiska åtaganden som följer av
tidigare fattade beslut bör staten, enligt propositionen, kunna bistå kommunen
med ett tillfälligt stöd.
Utskottet har vid olika tillfällen tidigare och även ovan i detta betänkande
givit uttryck för en uppfattning som innebär att kommunerna och de kommunala
bostadsföretagen har en viktig roll i bostadspolitiken. Här skall dessa motiv
inte nu återigen utvecklas. Utskottet anser, med hänvisning till sin
uppfattning om dessa företag, att olika åtgärder kan behöva vidtas till stöd
till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. I fortsättningen av detta
avsnitt kommer utskottet att närmare diskutera utformningen av detta stöd. Vad
nu anförts innebär att utskottet föreslår riksdagen att godkänna vad i
propositionen i motsvarande del föreslagits. Denna uppfattning är inte förenlig
med den som förs fram i motionerna 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 1 och 1997/98:Bo23
(m) yrkande 1 om avslag på propositionen i denna del.
I propositionen anförs att det stöd som nu diskuteras bör kunna lämnas i form
av kreditgarantier, lån och i särskilda fall bidrag. Stödet bör förenas med
villkor om insatser från kommunens sida. Avser åtagandena ett bostadsföretag
som kommunen har bestämmande inflytande över kan villkoren, enligt
propositionen, ytterst innebära att kommunen under vissa förutsättningar helt
eller delvis frånträder företaget eller dess bostäder. Vidare anförs i
propositionen att det är kommunernas förmåga att klara av bostadsföretagens
svårigheter - och inte svårigheterna i sig - som skall bestämma inriktningen
och omfattningen av statens insatser. Frågor om stöd skall således prövas i
första hand mot kommunens egna ekonomiska förutsättningar. Endast kommuner med
en särskilt svår ekonomisk situation kommer därför i fråga för stöd. En
ytterligare förutsättning är att de förhållanden som ligger bakom kommunens
svaga ekonomi inte är sådana att de på kort sikt kan påverkas av kommunen själv
och att kommunen vidtagit nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med sin
ekonomiska situation.
I propositionen redovisas (s. 72-77) olika lösningar beroende på de olika
stödbehov en kommun kan ha. Vidare redovisas den hanteringsordning regeringen
förordar och som framgått ovan bl.a. innebär att en särskild delegation
inrättas för att bereda och, i den utsträckning regeringen medger, besluta i
ärenden om stöd. Också frågan om avlösen av kommunala borgensåtaganden till
förmån för bostadsrättsföreningar behandlas i propositionen. För uppgifter om
förslagens närmare innebörd hänvisas till propositionen i nu angiven del.
I tre motioner, nämligen i partimotionen 1997/98:Bo15 (m) yrkande 3 samt i
motionerna 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 2 och 1997/98:Bo23 (m) yrkande 2, tas upp
frågor om den närmare hanteringen av stödet och om vissa förutsättningar som
skall ställas som krav för att stöd skall beviljas. I partimotionen anförs att
kommunen först måste göra allt som står i dess makt för att komma till rätta
med de kommunala finanserna. Detta kan inbegripa försäljning t.ex. av mark- och
energibolag. Att det kommunala bostadsbolaget avyttras skall, enligt
motionärerna, vara en förutsättning för det statliga stöd som nu diskuteras.
Även i motionerna 1997/98:Bo22 (fp) och 1997/98:Bo23 (m) förs fram förslag med
liknande innebörd. I fp-motionen föreslås att staten reserverar 500 miljoner
kronor till en s.k. kommunakut från vilken stöd  skall kunna lämnas till
kommuner där vården och skolan hotas och där alla andra handlingsalternativ är
uttömda.
Som framgår av det ovan anförda har regeringen och motionärerna i grunden
samma uppfattning om när stöd till en kommun skall kunna komma i fråga.
Motionärerna delar regeringens mening om att stöd i vissa fall skall komma i
fråga endast för kommuner med en särskilt svår ekonomisk situation på grund av
övermäktiga åtaganden för boendet. Enligt utskottet måste olika lösningar kunna
prövas för att i det enskilda fallet komma till rätta med de problem som vissa
kommuner hamnat i. Det kan inte anses lämpligt att, så som föreslås i de nu
behandlade motionerna, ställa krav på att olika förutsättningar ovillkorligen
skall vara uppfyllda för att stöd skall kunna medges. En sådan ordning skulle
inte sällan innebära att staten skulle avhända sig flera möjliga
handlingsalternativ. Ett sådant förhållningssätt kan inte anses tjäna syftet
med stödhanteringen. Det ligger alltså i sakens natur att olika lösningar, inom
ramen för den ordning som presenteras i propositionen, måste kunna prövas utan
föregående bindningar av den karaktär som förordas i motionerna. Med det
anförda avstyrker utskottet Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15
yrkande 3 samt motionerna 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 2 och 1997/98:Bo23 (m)
yrkande 2 om  förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden
för boendet.  Propositionen tillstyrks i motsvarande del.
I två motioner föreslås att stöd skall kunna utgå inte bara till kommuner
utan också till kommunala bostadsföretag med ekonomiska problem. Förslag med
denna innebörd förs fram i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkande 18
och i motion 1997/98:Bo18 (s).
Utskottet delar inte motionärernas uppfattning om att stödgivningen direkt
skall inriktas på de kommunala bostadsföretagen.  Genom den ordning regeringen
förordar kan stödåtgärderna bedömas i ett större kommunalpolitiskt perspektiv,
vilket måste vara att föredra för att lösa de problem stödgivningen avses
inriktas på. Motionärernas förslag om stöd till allmännyttiga bostadsföretag
avstyrks med hänvisning till det nu anförda.
I yrkandena 11-13 i Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14 tas upp
stödgivningen ur olika aspekter. Tillkännagivanden till riksdagen föreslås om
att det ekonomiska ansvaret för stödgivningen skall fördelas på stat, banker
och kommuner, yrkande 11, att spekulation med räntebidrag, oaktsamhet och andra
kommunala försumligheter i princip skall innebära att stöd inte medges, yrkande
12, samt att en plan måste fastställas för hur och när den föreslagna
delegationen skall avvecklas,  yrkande 13.
Utskottet vill med anledning av motionsförslagen anföra följande. En
utgångspunkt för den statliga stödgivningen är att statens kostnader för stödet
minimeras samt att alla normalt verksamma kreditinstitut skall kunna uppträda
som långivare. För att detta skall bli möjligt torde vanligen krävas att
statliga kreditgarantier kan lämnas. Vad gäller motionsförslaget om att stöd
skall vägras bl.a. om ?spekulation med räntebidrag? gjorts utgår utskottet
självfallet från att sådana bidrag erhållits i enlighet med de regler som
gäller i sammanhanget och som godkänts av riksdagen. Vad slutligen gäller
motionsförslaget om en avvecklingsplan för den i propositionen föreslagna
delegationen vill utskottet erinra om att i propositionen anförs att avsikten
är att den av regeringen föreslagna hanteringsordningen skall avvecklas inom
loppet av några år.
Den redovisning som nu lämnats innebär enligt utskottets mening att förslagen
i motionen antingen kommer att tillgodoses utan någon riksdagens begäran därom
eller att de inte bör vinna riksdagens bifall. Centerpartiets partimotion
1997/98:Bo14 yrkandena 11-13 om stödgivningens inriktning m.m. avstyrks med
hänvisning till vad nu anförts.
Som framgår av det ovan anförda har utskottet accepterat att en särskild
delegation inrättas för att hantera stödgivningen. Utskottet har heller ingen
erinran mot vad i propositionen i övrigt föreslagits i vad avser stöd till
kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. Detta innebär bl.a. att
utskottet tillstyrker att ett särskilt bolag bildas som i vissa fall och inom
ramen för det stödsystem som nu diskuteras ges i uppgift att äga och förvalta
sådana enskilda fastigheter och bostadsföretag för vilka staten tar på sig ett
ansvar.
Skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus
För närvarande medges skattereduktion för utgifter för reparation samt om- och
tillbyggnad av bostadshus. Reduktion medgavs ursprungligen för utgifter under
tiden den 15 april 1996-den 31 december 1997. Perioden har sedermera förlängts
till att också omfatta år 1998. Reglerna för skattereduktion gäller för småhus,
hyreshus liksom för utgifter som avser bostadsrättslägenhet. Reduktion medges
med 30 % av arbetskostnaden. Den maximala skattereduktionen uppgår till 10 500
kr för småhus, 20 000 kr eller tre gånger fastighetsskatten för hela
kalenderåret 1996 för hyreshus och 5 000 kr för bostadsrättslägenhet.
Till grund för införandet liksom för förlängningen av skattereduktionen
ligger en strävan att motverka en avmattning i byggnadsverksamheten. Enligt
regeringen förväntas byggverksamheten öka kraftigt under år 1999. I avvaktan på
detta och för att begränsa byggarbetslösheten under vintern 1998/99 är det
enligt regeringen motiverat med en viss förlängning av stimulansperioden.
Samtidigt anges det vara angeläget att stimulansen inte ligger kvar när
byggverksamheten kommer i gång under år 1999. Mot bakgrund härav föreslås att
perioden skall förlängas t.o.m. mars månad 1999.
För att stärka stimulanseffekten under kvarvarande period, dvs. under tiden
den 19 mars 1998- den 31 mars 1999, föreslås att underlaget för beräkningen av
skattereduktionen skall höjas. Procentandelen föreslås däremot oförändrad.
Regeringsförslaget innebär att den maximala reduktionen höjs till 14 000 kr för
småhus, till 27 000 kr eller högst fyra gånger fastighetsskatten för år 1996
för hyreshus och till 7 000 kr för bostadsrätter.
Kostnaden för förslaget beräknas till 920 miljoner kronor, varav 350 miljoner
kronor för år 1999 och resterande 570 miljoner kronor för år 2000.
Regeringens förslag avvisas i Moderata samlingspartiets partimotion
1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del. Enligt motionen bör i stället ett
bredare system med en permanent skattereduktion införas för alla hushålls-
tjänster med 50 % av arbetskostnaderna upp till 50 000 kr per hushåll och år.
Det innebär att den maximala skattereduktionen blir 25 000 kr per hushåll och
år.
I motion 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 8 yrkas avslag på regeringsförslaget i den
del som avser bostadsrätter och småhus. Även i denna motion, yrkande 9, liksom
i motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 7 förs fram förslag om en skattereduktion
för hushållstjänster motsvarande vad som föreslås i Moderata samlingspartiets
partimotion.
Systemet med skattereduktion bör enligt motion 1997/98:Bo21 (mp) avvecklas
bl.a. därför att det inte är miljövillkorat. Regeringens förslag om att
förlänga tidsperioden för reduktionen bör enligt motionens yrkande 12 därför
avvisas. Enligt motionen bör i stället ett stöd till riktade miljöinvesteringar
införas - yrkande 13. Detta stöd föreslås bl.a. avse allergisaneringsåtgärder
inom en årlig ram om 300 miljoner kronor för vart och ett av åren 1998-2000.
Förslaget om att förlänga tidsperioden för skattereduktionen bejakas i
Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14. Enligt motionens yrkande 6 bör
dessutom möjligheterna att införa ett permanent skatteavdrag för reparation och
ombyggnad kopplat till en schablonintäkt utredas.
Inte heller motionärerna i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20  yrkande
19 motsätter sig regeringsförslaget. Däremot anges det vara mindre bra att det
saknas styrmedel för att ge de arbeten som utförs med stöd av skattereduktionen
en ekologiskt hållbar inriktning. I motionen sätts dessutom regeringens
bedömning att ROT-avdraget inte behövs längre än till början av år 1999 i
fråga.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande samtliga motionsförslag avseende
skattereduktionen. De i propositionen föreslagna förstärkningarna av ROT-
avdraget tillstyrks. Med hänvisning till sitt ställningstagande till
motsvarande motionsförslag i samband med behandlingen av budgeten för år 1998
uttalar skatteutskottet att det inte finns utrymme för skattelättnader av den
art och omfattning som förutsätts i motionerna. Skatteutskottet anför vidare
att samtliga de frågor som tagits upp i de olika motionerna rörande
utvecklingen av tjänstesektorn omfattas av de överväganden som pågår inom
regeringen.
Bostadsutskottet vill erinra om att möjligheten till skattereduktion för
vissa byggnadsarbeten, de s.k. ROT-avdragen, hittills har använts i betydande
utsträckning. Det innebär att de också i hög grad torde ha fått sin avsedda
effekt på sysselsättningen. Som framgår ovan grundas förslaget om att förlänga
och förbättra ROT-avdragen på en strävan att begränsa byggarbetslösheten under
vintern 1998/99 - detta i avvaktan på att byggverksamheten kommer i gång under
år 1999. Mot bakgrund av de hittillsvarande erfarenheterna av ROT-avdragen bör
enligt utskottets mening stimulanstiden förlängas och underlaget för avdraget
förlängas i enlighet med förslaget i propositionen. Regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1996:723) om skattereduktion för utgifter för
byggnadsarbete på bostadshus tillstyrks med vissa redaktionella ändringar.
Motstående motionsyrkanden avstyrks.
Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom förslagen om att införa
någon form av permanent avdragsmöjlighet för byggnadsarbeten eller andra
hushållstjänster. Denna fråga får bedömas i ett större skattesammanhang.
Motionerna avstyrks också i denna del.
Utskottet avstyrker med det nu anförda partimotionerna 1997/98:Bo14 (c)
yrkande 6, 1997/98:Bo15 (m) yrkande 7 i motsvarande del och 1997/98:Bo20 (v)
yrkande 19 samt motionerna 1997/98:Bo21 (mp) yrkandena 12 och 13, 1997/98:Bo22
(fp) yrkande 7 och 1997/98:Bo26 (kd) yrkandena 8 och 9.
Bidrag till äldrebostäder
De kommunala bygginvesteringarna har fallit kraftigt mellan åren 1994 och 1997.
Som en följd av detta finns det enligt regeringen i dag ett betydande
investeringsbehov för bl.a. utbyggnad och anpassning av bostäder och lokaler
för äldre de närmaste åren. Även om den kommunala ekonomin nu förbättras finns
det fortfarande ett antal kommuner som  fortsatt måste anpassa sin
kostnadsnivå. Mot bakgrund härav kan det enligt propositionen inte uteslutas
att nödvändiga upprustningar skjuts på framtiden. Regeringen gör därför
bedömningen att ett tillfälligt och särskilt stöd kan vara nödvändigt för att
tillförsäkra bostäder och lokaler av god kvalitet för äldre. Samtidigt aviserar
regeringen sin avsikt att återkomma med en närmare beskrivning och utformning
av ett sådant stöd i sin proposition om äldrepolitiken.
Det av regeringen förordade stödet till äldrebostäder m.m. avvisas utan
närmare motivering i Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14 yrkande 15.
Det kan enligt motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 15 vara riktigt att i dagens
situation införa ett särskilt stöd till kommunerna för att tillförsäkra de
äldre bostäder och lokaler av god kvalitet. En förutsättning för stöd skall
dock bl.a. vara att ekologiskt och hälsomässigt anpassade material och metoder
används. Det anges dessutom vara särskilt viktigt att de äldrebostäder som
kommer till byggs i centrala lägen med närhet till service, handel  och kultur.
Som ett alternativ till regeringens förslag förordas i motion 1997/98:Bo22
(fp) yrkande 9  att ett särskilt stimulansbidrag skall införas till kommunerna
för att bygga bort alla flerbäddsrum på sjukhemmen - detta så att alla de som
vill skall få ?eget rum?. Totalt beräknas mer än 13 000 äldre dela rum med en
icke-anhörig. Kostnaden för att ge dessa ett eget rum beräknas enligt motionen
uppgå till 1,5 miljarder kronor.
Andelen äldre i den svenska befolkningen har ökat under en rad av år och
andelen förutses dessutom fortsätta att stiga även i framtiden. Det innebär att
också resursbehovet inom äldrevården kan förväntas öka framöver. Som en följd
av detta kommer det att bli nödvändigt att bygga ut och upprusta bostäder och
lokaler särskilt avsedda för äldre. Som redovisas i propositionen är den
ekonomiska situationen i många kommuner i dag sådan att det inte kan uteslutas
att erforderliga upprustningar inte kommer till stånd utan att de skjuts på
framtiden. Sedan riksdagen förelades förslaget i den bostadspolitiska
propositionen har också regeringen i propositionen om en nationell
handlingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) preciserat stödets
utformning m.m. Av denna proposition framgår bl.a. att stödet skall kunna
användas för utbyggnad och anpassning av särskilda boendeformer för äldre i
syfte att bereda plats för fler boende samt för att öka standarden i redan
befintliga bostäder.
Utskottet delar mot bakgrund av det nu anförda regeringens bedömning att ett
tillfälligt och särskilt stöd bör inrättas för utbyggnad och anpassning av
bostäder och lokaler för äldre. Även enligt utskottets mening bör sålunda ett
bidrag till äldrebostäder införas. Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14
yrkande 15 samt motionerna 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 15 och 1997/98:Bo22 (fp)
yrkande 9 avstyrks.
Vissa övriga frågor
Förslag om stöd till vissa miljöåtgärder m.m.
I två motionsyrkanden förs fram förslag om stöd till vissa miljöåtgärder.
Förslagen gäller dels en helt ny stödform, dels förbättringar av redan utgående
stöd.
Det finns enligt motion 1997/98:Bo21 (mp) i dag en växande grupp el-
överkänsliga som har så svåra problem att de inte kan leva i en normal miljö.
Denna grupp - s.k. elflyktingar - får så starka allergiska symtom i närheten av
el- och magnetfält att de ofta tvingas på flykt och måste övernatta i bilar,
husvagnar eller tält. För att ge också dessa svårt elöverkänsliga en möjlighet
att leva i en miljö fri från elektromagnetiska fält föreslås i motionens
yrkande 16 att statligt stöd skall utgå för att bygga rehabiliteringshem fria
från elektricitet och långt borta från elledningsgator och andra
elektromagnetiska källor.
Bostadsutskottet har vid en rad tillfällen (senast i bet. 1997/98:BoU4)
uttalat sin oro över problemen med elöverkänslighet. Utskottet har i dessa
sammanhang också poängterat nödvändigheten av forskningsinsatser på området
liksom vikten av att resultaten av dessa tas till vara så att de så snart som
möjligt kommer till praktisk användning. Samtidigt har utskottet tvingats
konstatera att orsakssambanden vid elöverkänslighet ännu inte är klarlagda.
Även om det i och för sig kan finnas skäl att vidta åtgärder av den typ som
förordas i motion 1997/98:Bo21 (mp) är utskottet inte nu berett att ställa sig
bakom förslaget. Det får enligt utskottets mening förutsättas att frågor som
avser anpassningen m.m. av bostäder för elöverkänsliga kommer att uppmärksammas
i det fortsatta arbetet på området. Motionens yrkande 16 avstyrks.
Trots låga saneringskostnader, som dessutom delvis täcks av bidrag, sker
radonsanering enligt motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 10 inte i tillräcklig
omfattning. Som ett led i strävandena att få till stånd en ökad radonsanering
föreslås därför att bidraget till radonsanering skall höjas till maximalt 25
000 kr.
Även i fråga om radonsanering har bostadsutskottet vid flera tillfällen
framhållit vikten av att sådan sanering kommer till stånd i de bostäder som
berörs. Utskottets ställningstagande i denna del står fast. Det får förutsättas
att kommunerna liksom berörda statliga myndigheter fortsätter sin verksamhet på
området för att informera om riskerna med radon och om de möjligheter som redan
nu finns att få bidrag. Samtidigt visar de senaste årens insatser att  bidraget
för radonsanering inte ensamt kan stimulera till att nödvändiga åtgärder
vidtas. Fortsatta informationsinsatser är därför av största betydelse.
Motionens yrkande 10 avstyrks. Enligt vad utskottet erfarit kommer frågan om
radonsanering att tas upp i den byggpolitiska propositionen som avses avlämnas
till riksdagen hösten 1998.
Förslag om byggnaders tekniska egenskaper
I detta avsnitt behandlar utskottet avslutningsvis tre motionsförslag som tar
upp frågor om vilka krav på byggnaders tekniska egenskaper som bör hävdas genom
lagstiftning eller på annat sätt.
Vänsterpartiet hänvisar i sin partimotion 1997/98:Bo20 till de förslag som
man vid ett flertal tillfällen tidigare lagt fram om förändringar i
byggnadslagstiftningen i syfte att stärka kravet på ekologisk utformning av
byggnader. I motionens yrkande 7 upprepas nu ett sådant förslag med innebörden
att Boverket bör ges i uppdrag att utreda och komma med förslag till hur
begreppet ekologiskt hållbart byggande lämpligen bör införas i lagstiftning och
tillämpningsföreskrifter.
Som motionärerna själva anför har bostadsutskottet vid flera tillfällen
behandlat förslag med likartad innebörd. Utskottet kan hänvisa till sin senaste
behandling tidigare i vår i betänkande 1997/98:BoU4 (s. 16) av motsvarande
yrkande om ekologiska begrepp i byggnadslagstiftningen. Som framgått ovan
kommer en proposition om vissa byggfrågor att presenteras hösten 1998. I denna
proposition kommer regeringen att redovisa överväganden med anledning av ett
omfattande utredningsarbete som bl.a. Boverket genomfört i frågor om ett
miljöriktigt byggande. Detta utredningsarbete har tillkommit bl.a. på
bostadsutskottets initiativ. Det finns således skäl att avvakta med
ställningstaganden  om vilka eventuella ytterligare utredningsinsatser på
området som kan behövas tills den aktuella propositionen presenterats. Motion
1997/98:Bo20 (v) yrkande 7 avstyrks således.
I motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 11 föreslås att riksdagen i ett
tillkännagivande framhåller vikten av att öka den generella tillgängligheten
till byggnader. Motionärerna anser att till plan- och bygglagen bör fogas
föreskrifter som anger hur en förbättrad tillgänglighet kan uppnås.
Även yrkanden som motsvarar det nu aktuella motionsförslaget om
tillgängligheten för funktionshindrade har utskottet behandlat tidigare under
innevarande år. Utskottet hänvisar främst till behandlingen i betänkande
1997/98:BoU4 (s. 11). I detta betänkande samt i betänkande 1997/98:BoU5 (s. 14)
finns också en redovisning av olika genomförda eller planerade insatser i syfte
att ge frågan ökad uppmärksamhet. En insats som för närvarande är aktuell är
ett planerat regeringsuppdrag till Boverket att samordna arbetet med att
utforma ett generellt program för ökad tillgänglighet. Det kan enligt vad
utskottet erfarit också förväntas att regeringen i den ovan omnämnda
propositionen om vissa byggfrågor kommer att ta upp frågor om tillgängligheten
i bebyggelsen. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion
1997/98:Bo22 (fp) yrkande 11.
Slutligen i detta betänkande behandlar utskottet motion 1997/98:Bo21 (mp)
yrkande 4. Innebörden i yrkandet är att en produktansvarslag för bostads- och
lokalhyresmarknaden bör utarbetas. Motionärerna menar att en sådan lag bör
lägga ett helhetsansvar på hyresvärden respektive bostadsrättsföreningen för de
boendes hälsa i den mån ohälsa uppkommer genom brister i boendemiljön. Detta
ansvar föreslås omfatta såväl utrednings- och rehabiliteringsansvar som
skyldighet att erbjuda ersättningslägenhet till dem som drabbats av brister i
boendemiljön.
Ansvarsfördelningen för brister i bostäder som uppkommit genom byggfel,
bristande underhåll eller på annat sätt är en mycket komplicerad fråga.
Bostadsutskottet har ägnat denna fråga stor uppmärksamhet under det senaste
decenniet. Här kan exempelvis erinras om de krav på byggfelsförsäkring och
obligatorisk ventilationskontroll som införts under denna period. Det finns
starka skäl att även fortsättningsvis ägna frågan stor uppmärksamhet samt att
överväga utformningen av nuvarande lagstiftning. Utskottet är emellertid inte
berett att i detta sammanhang utifrån de kortfattade överväganden som
motionärerna redovisar inleda en sådan prövning. Det bör dock erinras om att
Byggkvalitetsutredningen hösten 1997 presenterade sitt slutbetänkande (SOU
1997:177) med ett flertal förslag till lagändringar och andra åtgärder på det
aktuella området. Regeringens ställningstagande till denna utredning är att
vänta i propositionen om vissa byggfrågor hösten 1998. Motion 1997/98:Bo21 (mp)
yrkande 4 avstyrks med hänvisning till det anförda.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande den bostadspolitiska målsättningen
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 samt med avslag på
motion  1997/98:Bo15 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
res. 1 (m)
2. beträffande den bostadspolitiska målsättningens närmare
utformning
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:Bo9 yrkande 1, 1997/98: Bo20 yrkandena
1 och 3, 1997/98:Bo21 yrkande 14 samt 1997/98: Bo26 yrkande 1,
res. 2 (m) - motiv.
res. 3 (fp)
res. 4 (v)
res. 5 (mp)
res. 6 (kd)
3. beträffande beredningen av bostadsfrågorna i regeringens kansli
att riksdagen avslår motion  1997/98:Bo20 yrkande 4,
res. 7 (m) - motiv.
res. 8 (v)
4. beträffande redovisning av nyproduktionen av bostäder
att riksdagen avslår motion  1997/98:Bo20 yrkande 5,
res. 9 (v)
5. beträffande det nuvarande räntebidragssystemet
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:Bo14 yrkande 8 samt 1997/98:Bo21
yrkande 1,
res. 10 (m) - motiv.
res. 11 (c)
res. 12 (mp)
6. beträffande ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget
att riksdagen godkänner proposition 1997/98:119  i motsvarande del samt avslår
motionerna  1997/98:Bo15 yrkande 5  i motsvarande del och 1997/98:Bo26
yrkande 2,
res. 13 (m)
res. 14 (kd)
7. beträffande bidragsunderlaget vid ombyggnad
att riksdagen avslår motion  1997/98:Bo20 yrkande 8,
res. 15 (m) - motiv.
res. 16 (v)
8. beträffande konstnärlig utsmyckning
att riksdagen avslår motion  1997/98:Bo21 yrkande 5,
res. 17 (mp)
9. beträffande statliga kreditgarantier
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119  i motsvarande del
godkänner vad där förordats och som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
10. beträffande krav på miljöriktigt byggande m.m.
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:Bo14 yrkande 10 och 1997/98:Bo21
yrkande 2,
res. 18 (c)
res. 19 (mp)
11. beträffande investeringsbidrag för ekologiska åtgärder
att riksdagen godkänner proposition 1997/98:119  i motsvarande del samt avslår
motionerna  1997/98:Bo14 yrkande 9, 1997/98:Bo15 yrkande 6, 1997/98:Bo20
yrkandena 6 och 9 samt 1997/98:Bo21 yrkande 3,
res. 20 (m)
res. 21 (c)
res. 22 (v)
res. 23 (mp)
12. beträffande bosparande
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:Bo15 yrkande 7  i motsvar-ande del,
1997/98:Bo19, 1997/98:Bo21 yrkande 6, 1997/98:Bo22 yrkande 8 och
1997/98:Bo26 yrkande 5,
res. 24 (m)
res. 25 (fp)
res. 26 (mp)
res. 27 (kd)
13. beträffande åtgärder för de s.k. krisårgångarna
att riksdagen godkänner proposition 1997/98:119  i motsvarande del samt avslår
motionerna  1997/98:Bo14 yrkandena 2 och 7, 1997/98: Bo15 yrkandena 2 och
5 det senare  i motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkande 10, 1997/98:Bo22
yrkandena 5 och 6 samt 1997/98:Bo26 yrkandena 3 och 4,
res. 28 (m, fp, mp, kd)
res. 29 (v)
14. beträffande fastighetsbeskattningen
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:Bo14 yrkandena 1 samt 3-5,
1997/98:Bo15 yrkande 7  i motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11
samt 12, 1997/98:Bo21 yrkande 7, 1997/98:Bo22 yrkande 4, 1997/98:Bo24 och
1997/98:Bo26 yrkande 6,
res. 30 (m)
res. 31 (fp)
res. 32 (v)
res. 33 (mp)
res. 34 (kd)
15. beträffande skattebefrielse vid självförvaltning
att riksdagen avslår motion  1997/98:Bo21 yrkande 11,
res. 35 (mp)
16. beträffande åtgärder i utsatta bostadsområden
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:Bo12, 1997/98:Bo14 yrkande 14,
1997/98:Bo17, 1997/98:Bo21 yrkande 8 och 1997/98:Bo22 yrkande 12,
res. 36 (m) - motiv.
res. 37 (fp, kd)
res. 38 (c)
res. 39 (mp)
17. beträffande ekologiskt motiverade insatser
att riksdagen avslår motion  1997/98:Bo16,
res. 40 (m, fp) - motiv.
18. beträffande hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:Bo10, 1997/98:Bo13  i motsvarande del,
1997/98:Bo14 yrkande 16 samt 1997/98:Bo21 yrkande 9,
res. 41 (m) - motiv.
res. 42 (fp, v) - motiv.
res. 43 (c)
res. 44 (mp)
19. beträffande bostadsförmedling
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:Bo11, 1997/98:Bo15 yrkande 7  i
motsvarande del och  1997/98:Bo22 yrkande 13,
res. 45 (m, fp)
20. beträffande kommunernas bostadspolitiska ansvar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo20 yrkandena 13 och 15,
res. 46 (v)
21. beträffande de allmännyttiga bostadsföretagen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo15 yrkande 7  i motsvarande del,
res. 47 (m, kd)
22. beträffande vissa frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:Bo13  i motsvarande del, 1997/98:Bo20
yrkandena 14 och 16 samt 1997/98:Bo25,
res. 48 (m, kd) -  motiv.
res. 49 (v)
23. beträffande de allmännyttiga bostadsföretagens hyresledande
roll
att riksdagen avslår motion  1997/98:Bo15 yrkande 7  i motsvarande del,
res. 50 ( m)
24. beträffande avskaffande av de tillfälliga reglerna för
konsolidering av allmännyttiga bostadsföretag
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:Bo15 yrkande 4, 1997/98: Bo21 yrkande
10, 1997/98:Bo22 yrkande 3 samt 1997/98:Bo26 yrkande 7,
res. 51 (m, c, fp, kd)
res. 52 (mp)
25. beträffande ytterligare åtgärder för att stärka de allmännyttiga
bostadsföretagen
att riksdagen avslår motion  1997/98:Bo20 yrkande 17,
res. 53 (m) - motiv.
res. 54 (v)
26. beträffande stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för
boendet
att riksdagen godkänner proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt avslår
motionerna  1997/98:Bo22 yrkande 1 samt 1997/98: Bo23 yrkande 1,
res. 55 (m, fp, kd)
27. beträffande förutsättningar för stöd till kommuner med
övermäktiga åtaganden för boendet
att riksdagen godkänner proposition 1997/98:119  i motsvarande del samt avslår
motionerna  1997/98:Bo15 yrkande 3, 1997/98:Bo22 yrkande 2 och
1997/98:Bo23 yrkande 2,
res. 56 (m, kd) - villk. mom. 26
res. 57 (fp) - villk. mom. 26
28. beträffande stöd till allmännyttiga bostadsföretag
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo18 samt 1997/98:Bo20 yrkande 18,
res. 58 (m, fp, kd) - motiv.
res. 59 (v)
29. beträffande stödgivningens inriktning m.m.
att riksdagen avslår motion  1997/98:Bo14 yrkandena 11-13,
res. 60 (c)
30. beträffande propositionen i övrigt i vad avser stöd till kommuner
med övermäktiga åtaganden för boendet
att riksdagen godkänner  proposition 1997/98:119  i motsvarande del,
res. 61 (m, fp, kd)
31. beträffande ROT-avdragen
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 samt med avslag på
motionerna  1997/98:Bo14 yrkande 6, 1997/98:Bo15 yrkande 7  i motsvarande
del, 1997/98:Bo20 yrkande 19, 1997/98:Bo21 yrkandena 12 och 13,
1997/98:Bo22 yrkande 7, 1997/98:Bo26 yrkandena 8 och 9 antar som bilaga 1
till detta betänkande intaget förslag till lag om ändring i lagen
(1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus,
res. 62 (m, fp, kd)
res. 63 (c)
res. 64 (v)
res. 65 (mp)
32. beträffande bidrag till äldrebostäder
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:Bo14 yrkande 15, 1997/98: Bo21 yrkande
15 och 1997/98:Bo22 yrkande 9,
res. 66 (m) - motiv
res. 67 (c)
res. 68 (fp)
res. 69 (mp)
33. beträffande anpassning m.m. av bostäder för elöverkänsliga
att riksdagen avslår motion  1997/98:Bo21 yrkande 16,
res. 70 (mp)
34. beträffande radonsanering
att riksdagen avslår motion  1997/98:Bo22 yrkande 10,
res. 71 (fp)
35. beträffande ekologiska begrepp i byggnadslagstiftningen
att riksdagen avslår motion  1997/98:Bo20 yrkande 7,
res. 72 (v, mp)
36. beträffande tillgängligheten för funktionshindrade
att riksdagen avslår motion  1997/98:Bo22 yrkande 11,
res. 73 (c, fp, v, mp, kd)
37. beträffande produktansvarslag
att riksdagen avslår motion  1997/98:Bo21 yrkande 4.
res. 74 (mp)
Stockholm
Stockholm den 26 maj 1998
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson
(s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Marianne
Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m),
Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga
Berggren (m), Per Lager (mp) och Michael Stjernström (kd).

Reservationer

1. Den bostadspolitiska målsättningen (mom. 1)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga  Berggren (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Skillnaden
mellan? och på s. 10 slutar med ?av riksdagen?  bort ha följande lydelse:
Grunden för bostadspolitiken måste vara att den utformas så att människorna
kan välja den bostad de önskar. Tyvärr har de statliga insatserna på
bostadsmarknaden under lång tid utmärkts av omfattande regleringar, ett
kostsamt subventionssystem och en uttalad politisk styrning. En sådan politik
går alltså stick i stäv mot den som bör vägleda de bostadspolitiska reformerna.
Effekterna av den bostadspolitik som hittills förts har lett till höga
boendekostnader, ett extremt lågt nybyggande, obalanser på bostadsmarknaden och
tilltagande segregation. Utskottet tvingas tyvärr konstatera att regeringen
inte nu och inte heller tidigare under mandatperioden förmått lägga om kursen i
bostadspolitiken så att denna utformas utifrån de boendes perspektiv och inte
utifrån ett perspektiv som grundas på socialistiska regleringsmekanismer.
För att den bostadspolitiska målsättningen skall kunna ges den utformning som
nu beskrivits bör den innehålla följande delmål.
Sammanfattningsvis bör
- fastighetsskatten avvecklas successivt,
- schablonbeskattning av småhus införas samtidigt som skatteuttaget reduceras
successivt så att 4 % av det taxerade byggnadsvärdet tas upp till beskattning
som inkomst av kapital med full avdragsrätt för ränteutgifter,
- reglerna för fastighetstaxering förenklas kraftigt,
- förmögenhetsskatten avvecklas successivt,
- årgångar med värdeår 1989-1992 ej betala fastighetsskatt 1999.
Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
nu anförts om den bostadspolitiska målsättningen. Vad nu förordats är en
anslutning till yrkande 1 i partimotionen 1997/98:Bo15 (m).
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande den bostadspolitiska målsättningen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo15 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2,
motiveringen)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)
anser  att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet
vill? och slutar med ?riksdagens åtgärd? bort ha följande lydelse:
Utskottet har anslutit sig till den moderata partimotionen 1997/98:Bo15 i vad
gäller den bostadspolitiska målsättningen. Vad utskottet anfört och föreslagit
är delvis förenligt med förslag i vissa motioner i vilka tas upp den närmare
utformningen av denna målsättning. Eftersom det väsentliga i dessa kommer att
förverkligas vid ett genomförande av det moderata motionsförslaget finns inte
anledning att föreslå för riksdagen att vad i dem förordats skall ges
regeringen till känna.
3. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2)
Erling Bager (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Den nu? och
slutar med  ?riksdagens åtgärd?  bort ha följande lydelse:
Vad i propositionen anförts och exemplifierats beträffande den
bostadspolitiska målsättningen är i och för sig acceptabelt men bör ges
ytterligare innehåll. Att bostadspolitiken skall ha en social aspekt råder stor
enighet om. Tyvärr måste dock konstateras att regeringen  mycket summariskt
eller inte alls tar upp vissa andra aspekter som också måste finnas för att den
bostadspolitiska målsättningen skall ges fullödigt innehåll. Vad utskottet nu
syftar på är följande.
- Det bostadspolitiska målet måste utformas så att valfriheten på
bostadsmarknaden ökar. Neutraliteten mellan olika upplåtelseformer måste
stärkas.
- Omvandlingen från hyresrätt till bostadsrätt måste intensifieras. Vidare
måste ägandet av den egna bostaden underlättas.
- Rörligheten på bostadsmarknaden måste öka. Därigenom förbättras den enskildes
möjligheter att få en bostad. Inte minst viktigt är detta för resurssvaga
hushåll.
- Åtgärder måste vidtas så att kreativiteten i byggandet ökar. De boendes
inflytande över sitt boende måste stärkas.
- Bostadsbidragen måste utformas så att valfriheten ökar för barnfamiljerna att
utifrån egna prioriteringar gör sina val mellan förvärvsarbete och hemarbete.
Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av de nu behandlade motionerna som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo9 yrkande 1, 1997/98:Bo20
yrkandena 1 och 3, 1997/98:Bo21 yrkande 14 och 1997/98:Bo26 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet
vill? och slutar med ?riksdagens åtgärd? bort ha följande lydelse:
Som framförs i partimotion 1997/98:Bo20 från Vänsterpartiet är propositionens
formulering av den bostadspolitiska målsättningen tungt förpliktande.
Utskottet, som ovan redovisat lydelsen av den, har ingen invändning mot
målsättningen som sådan. Det gäller emellertid att vidta olika åtgärdar så att
den kan omsättas i praktiken.
I partimotionen tas upp vissa frågor som måste lösas för att ge trovärdighet
åt den bostadspolitiska målsättningen. Som där anförs är det mycket troligt att
den nu förda politiken kommer att leda till ytterligare krav på hyreshöjningar.
Regeringen bör därför tillsätta en delegation, vars främsta uppgift skall vara
att lämna förslag om hur hyreskostnadernas andel av den disponibla inkomsten
skall kunna minskas. I delegationen bör finnas företrädare för regering och
riksdag, kommuner, bostadsmarknadens aktörer och representanter for
boendeorganisationerna.
Dessutom måste lagstiftningen skärpas så att den sociala bostadspolitiken kan
hävdas bättre än i dag.
Rätten till en egen bostad måste följas upp av en skärpt lagstiftning på
flera områden. Bostaden tenderar mer och mer att bli en handelsvara vilken som
helst där kraven på hyresgästerna ökar på alla plan. Många hyresvärdar, både
kommunala och privata, ställer orimliga krav för att hyra ut sina lägenheter,
dessutom skiftar kraven väsentligt och godtycket ökar. I denna situation har en
bostadssökande inte mycket att sätta emot, eftersom lagstiftningen inte ger
någon rätt att överklaga beslut om man blir avvisad som bostadssökande. I takt
med att bostadsförmedlingarna avvecklats sköter numera fastighetsägarna på egen
hand ofta förmedlingen. Kraven från ägarna - både kommunala och privata - är i
första hand inte sällan avkastning på insatt kapital. Den sociala
bostadspolitiken får då stå åt sidan.
Vad som behövs är bl.a. också en lagstiftad bostadsanvisningsrätt, ändrade
regler för bostadsbidragen, ett långsiktigt integrationsarbete i segregerade
bostadsområden samt rätt för kommunerna att ingripa mot orimliga och
diskriminerande krav på bostadssökande.
Vad nu föreslagits är en anslutning till yrkandena 1 och 3 i partimotion
1997/98:Bo20 (v) och till yrkande 1 i motion 1997/98:Bo9 (v). Riksdagen bör som
sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts. De motioner  från mp och kd
som behandlats i detta avsnitt bör avslås av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo9 yrkande 1 samt
1997/98:Bo20 yrkandena 1 och 3 samt med avslag på motionerna 1997/98:Bo21
yrkande 14 och 1997/98:Bo26 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
5. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet
vill? och slutar med ?riksdagens åtgärd?  bort ha följande lydelse:
Som framgått ovan föreslår utskottet att riksdagen genom ett tillkännagivande
till regeringen ger uttryck för sin uppfattning om hur det bostadspolitiska
målet övergripande bör formuleras. När detta mål sedan bryts ned i
delkomponenter borde vissa företeelser hävdas med större tydlighet än de görs i
propositionen. Vad utskottet syftar på är de frågor i sammanhanget som gäller
barnen, jämställdheten och de funktionshindrade. Dessa tas upp i  motion
1997/98:Bo21 (mp). Där anförs följande.
Barnen är det viktigaste vi har i samhället, vilket vi alla torde vara överens
om. Barnen borde också därför vara ett slags minsta gemensamma nämnare för all
samhällsplanering. Det som är bra för barn är bra för hela samhället. Tyvärr
har regeringen inte alls uppmärksammat barnens särskilda situation i
propositionen. Deras större känslighet och utsatthet borde vara naturliga
gränser och trösklar för hur vi planerar samhällsbygget, utvecklar våra
bostadsområden och nya boendeformer. Miljöpartiet har föreslagit obligatoriska
barnkonsekvensbeskrivningar i alla statliga utredningar för att poängtera
vikten av barnens roll.
Jämställdhetsperspektivet inom bostadssektorn får inte heller något särskilt
utrymme i regeringens förslag, trots att det kraftigt betonades i utredningen.
Kvinnors möjlighet till inflytande vid planering, byggande, boendeutformning
med sociala förutsättningar, är fortfarande långt ifrån tillfredsställande.
Bostadssektorn domineras av män, och ?manliga? lösningar och därför måste
jämställdheten ständigt stå högt på dagordningen. Miljöpartiet anser att
jämställdhet är nödvändig och effektiv.
Inte heller de funktionshindrade har regeringen valt att ta upp i
propositionen. I portalparagrafen står att bostadspolitiken skall skapa
förutsättningar för alla att leva i goda bostäder. Detta innebär bl.a. ett
särskilt ansvar för att öka tillgängligheten till bra bostäder för dem som har
olika funktionshinder.
Vad nu redovisats bör riksdagen med anledning av yrkande 14 i motionen som sin
mening ge regeringen till känna. Övriga motioner som behandlas i detta avsnitt
bör avslås av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 14  och med avslag
på motionerna 1997/98:Bo9 yrkande 1, 1997/98: Bo20 yrkandena 1 och 3 samt
1997/98:Bo26 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2)
Michael Stjernström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet
vill? och slutar med ?riksdagens åtgärd?  bort ha följande lydelse:
Som framgått ovan har utskottet accepterat regeringens övergripande
formuleringar av den bostadspolitiska målsättningen. När målet bryts ned i sina
delkomponenter lämnar emellertid regeringens bedömning en del övrigt att önska.
I motion 1997/98:Bo26 (kd) behandlas frågan om hur den framtida
bostadspolitiken närmare bör utformas. Där betonas bl.a. vikten av valfrihet i
boendet och att människor skall kunna känna sig trygga i sitt boende.
Målsättningen är att bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden för
alla människor och särskilt främja en god uppväxtmiljö för barn och ungdomar.
Människors skiftande önskemål och behov av bostäder i livets olika skeden måste
tillgodoses till rimliga kostnader. Bostäder och boendemiljöer skall också vara
tillgängliga för människor med funktionshinder och fria från olika typer av
negativ segregation.
Den av motionärerna förordade boendepolitiken grundar sig på medvetenheten om
att familjer som har frihet att välja den boendeform som passar dem bäst, också
är de som bäst skapar en boendemiljö som främjar en god uppväxt för barn och
ungdomar. Därmed är bl.a. frågan om neutralitet mellan olika boendeformer
viktig.
Samhällsplaneringen är ett viktigt instrument för samhällets utveckling.
Bostäder, arbetsplatser, kommunikationer och anläggningar för
fritidsaktiviteter tar i anspråk stora delar av samhällets resurser och måste
utformas så att ett ansvarigt och långsiktigt förvaltande uppnås. Planeringen
bör så långt som möjligt integrera boende, arbete och fritid så att människor
med olika erfarenhet och bakgrund kan mötas och utvecklas. Särskilda insatser
måste riktas till den växande gruppen bostadslösa och uteliggarna i våra
storstäder. Samhällsplaneringen skall också ske i överensstämmelse med en
ekologisk helhetssyn så att tillgång till frisk luft, ostörd natur och åkermark
för livsmedelsproduktion säkerställs. Viktigt är också en långsiktig och god
hushållning med naturresurser, samt skydd av natur- och kulturlandskapet.
Planeringen skall också utgå från respekten för det enskilda ägandet och
besluten skall läggas så nära människorna som möjligt.
Riksdagen bör med anledning av yrkande 1 i kd-motionen som sin mening ge
regeringen till känna vad nu anförts. Övriga motioner som är aktuella i
sammanhanget får delvis anses tillgodosedda när förslagen i kd-motionen
förverkligas.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo26 yrkande 1 och med avslag på
motionerna 1997/98:Bo9 yrkande 1, 1997/98:Bo20 yrkandena 1 och 3 samt
1997/98:Bo21 yrkande 14  som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Beredningen av bostadsfrågorna i regeringens kansli (mom. 3, motiveringen)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)
anser  att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet
vidhåller? och slutar med ?regeringens kansli? bort ha följande lydelse:
Vid behandling tidigare i bostadsutskottet av förslag i motioner om
organisationen i regeringens kansli av bostadsfrågorna har företrädare för
Moderata samlingspartiet alltid hävdat att regeringen självständigt har att
avgöra denna fråga. Utskottet delar denna uppfattning. Yrkande 4 i
Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 avstyrks utan granskning av dess
sakliga innebörd.
8. Beredningen av bostadsfrågorna i regeringens kansli (mom. 3)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet
vidhåller? och slutar med  ?regeringens kansli ?  bort ha följande lydelse:
Utskottet avstyrkte hösten 1997 (bet. 1997/98:BoU1 s. 53 och 54) en s-motion
i vilken togs upp organisationer av bostadsfrågorna i regeringens kansli.
Utskottet delade då motionärens uppfattning om att en bättre samordning av
frågorna borde åstadkommas. Eftersom Regeringskansliets organisation ansågs
vara en fråga för regeringen var utskottet inte berett tillstyrka motionen.
Ett förslag i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 går ut på att den
kommande regeringen bör tillsätta en särskild bostadsminister med uppdrag att
samordna de frågor som berör hela bostadspolitikens verksamhetsområde,  dvs.
ekonomiska frågor, sociala frågor, planfrågor, miljöfrågor och estetiska
frågor. Inom regeringen bör en samverkansgrupp över departements- och
sektorsgränser arbeta med de bostadspolitiska frågorna i vid mening. I
förlängningen kan också finnas anledning överväga att återinrätta ett
bostadsdepartement. Den nu behandlade  propositionens sakligt dåliga kvalitet
är ett uttryck för att bostadsfrågorna i regeringens kansli har låg prioritet
och mer eller mindre satts på undantag. En bättre samordning av bostadsfrågorna
i regeringen under ledning av en handlingskraftig minister med progressiva
idéer om hur den sociala bostadspolitiken skall omsättas i praktisk handling
skulle kunna återge denna fråga den tyngd och det intresse den onekligen
förtjänar.
Vad nu anförts om bostadsminister och bostadsdepartement är en anslutning
till yrkande 4 i partimotion 1997/98:Bo20 (v). Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen till känna vad nu anförts.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande beredningen av bostadsfrågorna i regeringens kansli
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Redovisning av nyproduktionen av bostäder (mom. 4)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?De i? och
slutar med  ?av bostäder? bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det både beklagligt och anmärkningsvärt att regeringens
bostadspolitiska proposition - efter nästan fyra års väntan - är så kvalitativt
undermålig. Propositionen verkar snarast tillkommen främst för att lösa vissa i
och för sig viktiga frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen än för att
tjäna som ett dokument för en heltäckande bostadspolitik. Här skall denna fråga
inte utvecklas. Utskottet kan emellertid inte underlåta att kritisera
regeringens brist på analys och kvantifiering av bl.a. så viktiga uppgifter som
bostadsbyggandets omfattning och fördelning.
I Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 har uppmärksammats att den
redovisning av Boverkets uppgifter om nybyggandet av bostäder åren 1998 och
1999 inte är de senaste som verket lämnat innan regeringen överlämnade
propositionen till riksdagen. Detta är anmärkningsvärt och tyder på en mindre
omsorgsfull behandling av frågan i Inrikesdepartementet. Det finns all
anledning för riksdagen att genom ett tillkännagivande till regeringen
framhålla vikten av en omsorgsfull och heltäckande beredning också i regeringen
av de bostadspolitiska frågorna. Vad nu anförts är en anslutning till yrkande 5
i partimotionen.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande redovisning av nyproduktionen av bostäder
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Det nuvarande räntebidragssystemet (mom. 5, motiveringen)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)
anser  att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med
?Bostadsutskottet konstaterar? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha
följande lydelse:
Bostadsutskottet konstaterar att regeringen utgår från att det nuvarande
räntebidragssystemet - det s.k. Danellsystemet - i huvudsak skall behållas.
Även utskottet har denna uppfattning. Det bör understrykas att Danellsystemet
är så utformat att det statliga produktionsstödet successivt skall minska för
att därefter helt upphöra. Således minskar stödet för varje nytillkommande
årgång fram till år 2000 då det helt upphör för egnahem. Även för hyres- och
bostadsrättshus var den ursprungliga avsikten att stödet helt skulle kunna
avvecklas. Detta förutsätter emellertid att åtgärder samtidigt vidtas inom
skattesystemets ram. Utskottet återkommer till denna fråga.
Utskottets uppfattning att det statliga produktionsstödet helt bör avvecklas
låter sig inte förenas med motionsförslaget om att införa ett nytt system med
investeringsbidrag. Den fråga om neutraliteten mellan olika upplåtelseformer
som tas upp i mp-motionen får beaktas vid utformningen av förändrade
skatteregler för bostadsföretag.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1997/98:Bo14
(c) yrkande 8 samt 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 1.
11. Det nuvarande räntebidragssystemet (mom. 5)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med
?Bostadsutskottet konstaterar? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha
följande lydelse:
Bostadsutskottet instämmer i Centerpartiets förslag om att det nuvarande
räntebidragssystemet bör avvecklas och ersättas med ett system som bygger på
investeringsbidrag. Ett förslag med denna inriktning fick också bred politisk
anslutning i den bostadspolitiska utredningens slutbetänkande.
Ett investeringsbidrag är att föredra av flera olika skäl. Genom att statens
åtagande uppfylls redan vid investeringstillfället får bostadssektorn klara
besked om vilka förutsättningar som gäller. De senaste årens kritik från
sektorn mot att staten i efterhand ändrar förutsättningarna för
bostadsinvesteringar kan därigenom undvikas. Övergången till investeringsbidrag
innebär också att räntebidragssystemets orimliga ordning med ?eviga?
räntebidrag till vissa bostadshus kan avvecklas.
Som framhålls i c-motionen bör en övergång till investeringsbidrag kunna ske
redan år 1999. Övergången underlättas av att bostadsbyggandet för närvarande
ligger på en låg nivå. Investeringsbidraget bör utgå med 10 % av ett
schablonberäknat bidragsunderlag. Det bör ankomma på regeringen att utforma de
närmare bidragsreglerna och under hösten 1998 återkomma till riksdagen i
frågan.
Vad utskottet ovan med anledning av motion 1997/98:Bo14 (c) yrkande 8 anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Detta innebär att även
vad som i motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 1 föreslagits om åtgärder för att
minska problemen med ?eviga? räntebidrag kan anses bli tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande det nuvarande räntebidragssystemet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkande 8 och med avslag på
motion 1997/98:Bo21 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12. Det nuvarande räntebidragssystemet (mom. 5)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Bostads-
utskottet konstaterar? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att det är bra att avtrappningen av räntebidragen fullföljs i
enlighet med reglerna för det nuvarande räntebidragssystemet. En kvarstående
fråga som måste få sin snara lösning är emellertid de ?eviga? räntebidrag som
utgår till hyres- och bostadsrättshus som en gång beviljats räntebidrag enligt
dessa regler. Den bostadspolitiska utredningen anvisade ett sätt att lösa detta
problem. Utskottet anser sig inte i dagsläget ha tillräckligt underlag för att
ta ställning till om denna metod kan tillgodose de krav på neutralitet mellan
upplåtelseformerna som bör ställas. Riksdagen bör dock med anledning av motion
1997/98:Bo21 (mp) yrkande 1 genom ett tillkännagivande understryka att arbetet
med att ersätta de ?eviga? räntebidragen med en annan ordning för att uppnå
neutralitet bör fortsätta.
Motion 1997/98:Bo14 (c) yrkande 8 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande det nuvarande räntebidragssystemet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 1 och med avslag på
motion 1997/98:Bo14 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
13. Ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget (mom. 6)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Förslaget i?
och på s. 15 slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse:
Förslaget i propositionen om ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget bör
avslås i enlighet med vad som förordats i Moderata samlingspartiets partimotion
1997/98:Bo15 (m) yrkande 5 i motsvarande del samt i motion 1997/98:Bo26 (kd)
yrkande 2. Det är angeläget att bostadsmarknaden ges stabila regelsystem av
verka utifrån. I avvaktan på att räntebidragssystemet helt kan avvecklas bör
därför nuvarande regler för beräkning av stödets storlek behållas. Detta bör
riksdagen med anledning av de aktuella motionerna som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget
att riksdagen med anledning av motionerna  1997/98:Bo15 yrkande 5  i
motsvarande del och 1997/98:Bo26 yrkande 2 samt med avslag på proposition
1997/98:119  i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
14. Ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget (mom. 6)
Michael Stjernström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Förslaget i?
och på s. 15 slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse:
Förslaget i propositionen om ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget är
som framhålls i motion 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 2 bristfälligt motiverat. Det
framgår inte om avsikten med förslaget är att minska utgifterna för räntebidrag
eller om syftet är att minska andelen små lägenheter i nyproduktionen.
Förslaget att ge smålägenheter minskat stöd inom räntebidragssy-stemet är
särskilt förvånande med tanke på att regeringen nyligen föreslagit att ett
investeringsstöd skall ges till ungdomsbostäder. Eftersom ungdomar vanligen
efterfrågar små lägenheter blir följden att de två regeringsförslagen motverkar
varandra. Utskottet som nyligen tillstyrkt införandet av investeringsstödet
till ungdomsbostäder (se yttr. 1997/98:Bo7y) anser följaktligen att regeringens
förslag om ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget bör avvisas av
riksdagen.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 2 samt
1997/98:Bo15 (m) yrkande 5 i motsvarande del anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget
att riksdagen med anledning av motionerna  1997/98:Bo15 yrkande 5  i
motsvarande del och 1997/98:Bo26 yrkande 2 samt med avslag på proposition
1997/98:119  i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
15. Bidragsunderlaget vid ombyggnad (mom. 7, motiveringen)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)
anser  att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Som
framgått? och slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse:
Utskottet avstyrker v-motionen. Någon utvidgning av vilka åtgärder som bör
berättiga till ombyggnadsstöd är inte aktuell. De förändringar som bör vidtas
vad gäller regler för fastighetsförvaltning bör i stället vara inriktade på
förändringar i skattesystemet. Skattereglerna bör utformas så att
fastighetsägarna har möjlighet till fondering av medel för underhåll och
förbättringar av fastigheten. Detta kommer också att minska behovet av
omfattande ombyggnassåtgärder till följd av eftersatt underhåll.
16. Bidragsunderlaget vid ombyggnad (mom. 7)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Som framgått?
och slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse:
Som anförs i Vänsterpartiets partimotion innebär reglerna för det nuvarande
räntebidragssystemet flera problem för ombyggnadsverksamheten. I dagsläget
genomförs därför inte ombyggnader av bostäder i tillräcklig omfattning. De
ombyggnader som ändå kommer till stånd leder dessutom till krav på alltför
stora hyreshöjningar.
Orsaken till dessa problem är att räntebidragsreglerna innebär att endast
omkring 50 % av kostnaderna för en omfattande ombyggnad beaktas vid beräkning
av bidragsunderlaget. Regelsystemet för vad som är bidragsberättigat när det
gäller möjligheten till statliga räntebidrag måste därför ses över.  Detta bör
riksdagen med anledning av Vänsterpartiets partimotion 1997/98: Bo20 yrkande 8
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande bidragsunderlaget vid ombyggnad
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Konstnärlig utsmyckning (mom. 8)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?I den? och
slutar med  ?rskr. 225)? bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i förslaget att minst 1 % av byggkostnaden i de större
byggprojekt som ges statligt produktionsstöd skall användas för konstnärlig
utsmyckning. Som anförs i mp-motionen måste större vikt i fortsättningen läggas
vid att alla ny- och ombyggnader genomförs på ett sådant sätt att behovet av
estetiska kvaliteter tillgodoses. Erfarenheten visar att vackra hus med
omsorgsfullt utformade gemensamhetsutrymmen och en närmiljö med skönhetsvärden
starkt bidrar till trivseln i ett område. Detta kan i sin tur bidra till bl.a
minskad skadegörelse och ett ökat engagemang i bostadsområdets skötsel. Ett
krav på konstnärlig utsmyckning kan därigenom även i ekonomiska termer anses
vara befogat.
Vad utskottet nu anfört med anledning av motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 5
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande konstnärlig utsmyckning
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Krav på miljöriktigt byggande m.m. (mom. 10)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Utskottet
delar? och slutar med ?behandlas nedan? bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i förslaget i Centerpartiets partimotion om att
underlaget för statlig kreditgaranti skall kunna utökas med maximalt 20 % i
samband med installation av ekologiskt hållbar energiförsörjning, såsom
exempelvis vattenburen värme. Det måste anses ligga i samhällets intresse att
stödja denna typ av investeringar eftersom de på sikt blir lönsamma för såväl
de boende som samhället. Den utökade kreditgarantin bör medges om
installationen medför en ökad investeringskostnad.
Utskottets ställningstagande i denna fråga bör riksdagen med anledning av
motion 1997/98:Bo14 (c) yrkande 10 som sin mening ge regeringen till känna.
Förslaget i motion 1997/98:Bo21 (mp) om att kreditgaranti endast skall lämnas
till miljö- och hälsoriktigt byggande avstyrks med hänvisning till ett mer
övergripande förslag i c-motionen som innebär att krav på ekologisk hållbarhet
bör ställas vid allt statligt byggstöd. Utskottet återkommer nedan till denna
fråga.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande krav på miljöriktigt byggande m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkande 10 och med avslag på
motion 1997/98:Bo21 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
19. Krav på miljöriktigt byggande m.m. (mom. 10)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Utskottet
delar? och slutar med ?behandlas nedan? bort ha följande lydelse:
De statliga kreditgarantierna har i dag en stor betydelse för att ett
bostadsbyggnadsprojekt skall kunna komma till stånd. Det måste anses vara
rimligt att staten kan ställa krav på att de projekt som erhåller kreditgaranti
är utförda så att byggnaden långsiktigt kan fylla sin funktion och därmed
behålla sitt värde. Om denna förutsättning skall kunna uppfyllas måste krav
ställas på att byggnaden uppförs på ett miljö- och hälsoriktigt sätt. Utskottet
tillstyrker därför förslaget i motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 2 om att ett
sådant krav skall införas.
Vad utskottet anfört med anledning av den aktuella motionen bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Det bör ankomma på regeringen att utforma
de närmare villkor som bör gälla för att kravet på miljö- och hälsoriktigt
byggande skall kunna hävdas. I detta sammanhang bör även beaktas vad som i
motion 1997/98:Bo14 (c) yrkande 10 föreslagits om förhöjd kreditgaranti vid
installation av ekologiskt hållbar energiförsörjning.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande krav på miljöriktigt byggande m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 10 och
1997/98:Bo21 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
20. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Utskottet har?
och på s. 20 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Förslaget om att införa ytterligare en bidragsform för bostadsbyggande bör
avvisas av riksdagen. Det av regeringen föreslagna bidraget skulle endast leda
till onödig byråkrati och till att konkurrensförhållandena på bostadsmarknaden
skulle snedvridas i än högre utsträckning. Inriktningen bör i stället vara att
successivt avveckla det nuvarande produktionsstödet och genom förändringar i
skattesystemet skapa goda förutsättningar för fastighetsägare att göra
investeringar, oberoende av samhällets stöd.
Vad utskottet nu med anledning av Moderata samlingspartiets partimotion
1997/98:Bo15 yrkande 6 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Övriga motionsförslag som tagits upp i detta avsnitt är inte förenliga
med utskottets ställningstagande och avstyrks således.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande investeringsbidrag för ekologiska åtgärder
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo15 yrkande 6 samt med avslag på
proposition 1997/98:119  i motsvarande del och motionerna  1997/98:Bo14
yrkande 9, 1997/98:Bo20 yrkandena 6 och 9 samt 1997/98:Bo21 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Utskottet har?
och på s. 20 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Som anförs i Centerpartiets partimotion är regeringens förslag om ett
investeringsbidrag för ekologiska åtgärder intressant och måste anses vara ett
steg i rätt riktning. Utskottet vill dock liksom Centerpartiet ifrågasätta om
inte en bättre ordning är att införa ett krav på ekologisk hållbarhet redan för
grundstödet till bostadsbyggande. Ett sådant krav skulle på ett effektivt sätt
bidra till att höja kvaliteten i nyproduktionen och förhindra att ombyggnader
genomförs utan att möjligheter till miljöförbättringar tas till vara.
Utskottet noterar att regeringen föreslår att investeringsbidraget för
ekologiska åtgärder skall utgå först från år 2000. Det bör vara möjligt att vid
samma tidpunkt i stället införa ett krav i enlighet med vad utskottat ovan
förordat. Det bör ankomma på regeringen att utveckla ett regelsystem med denna
utgångspunkt. Regeringen bör skyndsamt inleda detta arbete med inriktningen att
förslag i frågan skall kunna presenteras under nästa riksdagsår.
Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i motion 1997/98:Bo14 (c)
yrkande 9 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringens förslag i motsvarande del samt övriga motionsförslag som behandlas
i detta avsnitt avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande investeringsbidrag för ekologiska åtgärder
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkande 9 samt med avslag på
proposition 1997/98:119  i motsvarande del och motionerna 1997/98:Bo15
yrkande 6, 1997/98:Bo20 yrkandena 6 och 9 samt 1997/98:Bo21 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Utskottet har?
och på s. 20 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Enligt bostadsutskottets bedömning kan de förslag om investeringsbidrag för
ny- och ombyggnad av flerbostadshus som förs fram i Vänsterpartiets partimotion
1997/98:Bo20 bättre än regeringsförslaget tillgodose syftet att stimulera ett
miljöriktigt byggande. Det kan konstateras att Vänsterpartiets förslag dels
innebära att mer omfattande stöd kan ges, dels att kravet på ekologiskt och
miljöriktigt utförande kombineras med andra angelägna krav. Utskottet syftar
här på förslaget att investeringsbidraget till nyproduktion endast skall kunna
utgå om fastighetsägaren förbinder sig att begränsa hyresuttaget till högst 800
kr/m2. Vad gäller stödet till ombyggnader instämmer utskottet i förslaget att
bidrag skall kunna ges bl.a. till miljöanpassningsåtgärder som allergisanering,
utbyte av miljöfarliga byggmaterial, energieffektiviseringar, åtgärder för
omhändertagande av dagvatten, förberedelse för urinseparering och källsortering
av sopor.
Utskottet anser att regeringen bör ta intitativ till att ett bidragssystem
med den förordade inriktningen skyndsamt utarbetas och därefter återkomma till
riksdagen med förslag i frågan. Detta bör riksdagen med anledning av motion
1997/98:Bo20 (v) yrkandena 6 och 9 som sin mening ge regeringen till känna.
Övriga motionsförslag i detta avsnitt liksom regeringsförslaget utgår från
andra förutsättningar än vad utskottet nu förordat, varför de avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande investeringsbidrag för ekologiska åtgärder
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkandena 6 och 9 samt med
avslag på proposition 1997/98:119  i motsvarande del och motionerna
1997/98:Bo14 yrkande 9, 1997/98:Bo15 yrkande 6 samt 1997/98:Bo21 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Vad slutligen?
och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser således att det ekologiska investeringsbidraget bör kunna
påskynda introduktionen av ny miljövänlig teknik. Syftet med stödet bör vara
att den nya tekniken sedan den utprovats skall kunna tillämpas i allt byggande
genom de generella krav som ställs i byggnadslagstiftningen och de krav som bör
gälla för statligt produktionsstöd.
Förslaget i propositionen bör enligt utskottets mening vinna riksdagens
bifall utom i ett avseende. Enligt regeringsförslaget skall bidrag endast kunna
lämnas till hyres- och bostadsrättshus i sammanhållna bostadsområden. Utskottet
anser för sin del att stödet även bör kunna utgå i egnahemsområden. Även i
dessa områden finns starka skäl att stödja introduktionen av nya tekniska
lösningar som kan bidra till en ekologiskt hållbar utveckling.
Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen med anledning av propositionen och
motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
Övriga motionsyrkanden avstyrks med hänvisning till det anförda.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande investeringsbidrag för ekologiska åtgärder
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119  i motsvarande del och
motion 1997/98:Bo21 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1997/98:Bo14
yrkande 9, 1997/98:Bo15 yrkande 6 och 1997/98:Bo20 yrkandena 6 och 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Bosparande (mom. 12)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Som framhålls?
och på s. 22 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:
Det egna sparandet spelar i de flesta länder en avgörande roll för den som
skall förvärva en bostad. Däremot har det i Sverige under en lång rad av år
bara krävts en mycket liten egen insats av förvärvaren. Även om detta har
bidragit till att göra det lättare att skaffa en bostad har de senaste årens
utveckling visat att det gjort det desto svårare för många människor att
behålla bostaden. Den stora lånebörda som följer av en låg kontantinsats gör
den boende mycket utsatt för räntehöjningar. Det har också visat sig att många
som förvärvat en bostad fått ekonomiska svårigheter när räntorna stigit. En
ökad egen insats motverkar detta och bidrar därmed till en bättre ekonomisk
stabilitet för den enskilde och en stabilare bostadsmarknad för samhället. Det
finns enligt utskottets mening starka skäl för att förutsättningarna för ett
långsiktigt bosparande bör förbättras.
I betänkandet Bosparande (SOU 1994:121) läggs fram ett förslag till
bosparande. Förslaget innebär att sparandet skall stimuleras genom en statlig
kreditgaranti. Sparare som regelbundet bosparar i någon av de sparformer som
erbjuds på marknaden, således även sparande i särskilda bosparkassor, skall
kunna kvalificera sig för en statlig kreditgaranti i samband med köp av eget
hem eller bostadsrätt. Enligt utskottets mening skulle en sådan garanti kunna
ge den stimulans som nu erfordras för att få till stånd ett erforderligt
bosparande. Utskottet delar sålunda vad som i Moderata samlingspartiets
partimotion 1997/98:Bo15 anförts om att utredningsförslaget nu bör genomföras.
Det bör ankomma på regeringen att snarast vidta de åtgärder som erfordras för
ett genomförande.
Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i Moderata samlingspartiets
partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan
anses tillgodosedda med det anförda avstyrks de av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande bosparande
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del
och med avslag på motionerna 1997/98:Bo19, 1997/98:Bo21 yrkande 6,
1997/98:Bo22 yrkande 8 samt 1997/98:Bo26 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Bosparande (mom. 12)
Erling Bager (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Som framhålls?
och på s. 22 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:
De senaste årens utveckling på bostadsmarknaden med minskade subventioner och
ökade bostadskostnader har tydligt illustrerat nackdelarna med en alltför låg
egen insats vid bostadsförvärv. Den som finansierar en stor del av sitt
bostadsförvärv med lån blir naturligtvis mera känslig för förändringar i
ränteläget och andra ekonomiska faktorer som påverkar boendekostnaderna. Vad
som på sikt erfordras är därför, som framhålls i motion 1997/98:Bo22 (fp), en
ökad egen insats. En sådan ökning förutsätter naturligtvis att bosparandet
ökar. Det finns anledning att överväga på vilket sätt den avsedda ökningen kan
komma till stånd.
I motion 1997/98:Bo22 (fp) förordas att det individuella pensionssparandet
skall modifieras så att det också kan fungera som ett bosparande. Utskottet
delar denna uppfattning. I enlighet med förslaget i motionen bör sålunda
reglerna för det individuella pensionssparandet justeras så att sparade medel
även kan användas för förvärv av bostad. Det kan ske genom att spararen får
låna från det egna kontot till en förmånsränta som i princip motsvarar
avkastningen på medel placerade i bostadsobligationer. Till sparandet skall
också knytas en lånemöjlighet. Lånade medel skall sedan vara återbetalade innan
pensionen enligt avtal skall börja utgå.
Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i motion 1997/98:Bo22 (fp)
yrkande 8 anfört om ett individuellt bostads- och pensionssparande bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I den mån övriga
motionsförslag inte kan anses tillgodosedda med det nu anförda avstyrks de av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande bosparande
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo22 yrkande 8 och med avslag på
motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo19,
1997/98:Bo21 yrkande 6 samt 1997/98:Bo26 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Bosparande (mom. 12)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Som framhålls?
och på s. 22 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:
Även om frågan om bosparande blivit väl utredd av den bostadspolitiska
utredningen finns det enligt utskottets mening anledning att ytterligare
överväga de två huvudfrågor som är relevanta i sammanhanget. Det gäller dels om
det finns ett behov för staten att i egen regi ta ansvar för någon form av
bosparande, dels om det finns skäl att stimulera bosparandet. När det gäller
frågan om statens direkta engagemang i bosparandet delar utskottet bedömningen
i motion 1997/98:21 (mp) att detta inte torde vara nödvändigt. Som anförs i
motionen kan det däremot finnas skäl för staten att på olika sätt stimulera
bosparandet inom det utbud av sparformer som finns redan i dag - detta inte
minst för att skapa stabila förhållanden kring boendet genom att prioritera
sparande framför lån. Den nu förordade stimulansen kan t.ex. utformas som en
begränsad skattebefrielse motsvarande vad som tidigare gällt för
Allemanssparandet eller som en extra kreditgaranti. En förutsättning för
införandet av en sparstimulans för bosparande är dock att den kan ges en
utformning så att den särskilt vänder sig till resurssvaga grupper.
Vad utskottet nu med anslutning till motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 6
anfört om bosparande bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I
den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses tillgodosedda med det nu anförda
avstyrks de av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande bosparande
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 6 och med avslag på
motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo19,
1997/98:Bo22 yrkande 8 samt 1997/98:Bo26 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Bosparande (mom. 12)
Michael Stjernström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Som framhålls?
och på s. 22 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:
Regeringen gör bedömningen att bosparandet inte behöver stimuleras. Utskottet
delar inte denna kategoriska uppfattning. Som framhålls i Kristdemokraternas
partimotion 1997/98:Bo26 finns det skäl att närmare överväga frågan om hur
sparandet i allmänhet och bosparandet i synnerhet skall kunna ökas. Värdet av
ett tillräckligt sparande kan enligt utskottets mening inte överskattas. Inte
minst på bostadsområdet bidrar ett eget sparande till att skapa stabilitet för
såväl samhället som för den enskilde. Det är därför angeläget att ungdomar lär
sig att bospara så att de i vuxen ålder har bättre förutsättningar att skaffa
sig en egen bostad. Även om vi i dag har ett särskilt ungdomsbosparande är
detta enligt utskottets mening inte tillräckligt eftersom det är alltför
begränsat till sin inriktning och omfattning. För att ungdomsbosparandet skall
får en tillräcklig omfattning måste det därför utvecklas och förbättras. Ett
alternativ som då bör övervägas är det sparlånesystem som Bofrämjandet
föreslagit. Systemet bygger på det tyska systemet med s.k. bosparkassor.
Bofrämjandets förslag innebär i korthet att den som sparar kontinuerligt till
låg ränta kvalificerar sig för ett lån som också det löper med låg ränta. Till
sparandet är knutet en statlig sparpremie om 10 %, som betalas ut vid
investeringstillfället.
Vad utskottet nu med anslutning till Kristdemokraternas partimotion
1997/98:Bo26 yrkande 5 anfört om bosparande bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses
tillgodosedda avstyrks de av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande bosparande
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo26 yrkande 5 och med avslag på
motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo19,
1997/98:Bo21 yrkande 6 samt 1997/98:Bo22 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Åtgärder för de s.k. krisårgångarna (mom. 13)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Inga
Berggren (m), Per Lager (mp) och Michael Stjernström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ?Under
beredningen? och på s. 25 slutar med ?detta skäl? bort ha följande lydelse:
Med utgångspunkt i förslagen i propositionen och i vad som förts fram under
utskottets beredning av frågan vill utskottet anföra följande beträffande
åtgärder för de s.k. krisårgångarna.
Det råder i dag en bred enighet om att de ekonomiska svårigheterna för de
s.k. krisårgångarna nu är så stora att åtgärder måste vidtas för att mildra
påfrestningarna för dem. Frågan gäller hur det lämpligast bör ske. Enligt
regeringsförslaget bör de s.k. krisårgångarna avlastas genom en långsammare
minskning av räntebidragen. Utskottet delar inte denna uppfattning. Övervägande
skäl talar enligt utskottets mening i stället för att en modell med en
uppskjuten infasning i fastighetsbeskattningen bör användas. Som anförs i flera
av motionerna torde en sådan åtgärd vara både effektivare och mer träffsäker.
Fler av dem som uttalade sig i frågan vid utskottets utfrågning med anledning
av den bostadspolitiska propositionen uttalade sig också till förmån för ett
uppskov med infasningen i fastighetsskatten. De redovisningar av det ekonomiska
utfallet för respektive åtgärd som dels återfinns i propositionen, dels framkom
vid utskottets utfrågning visar också att ett uppskov med infasningen i
fastighetsskatten är klart fördelaktigare. Ett sådant uppskov för de berörda
årgångarna kan också ses som ett första steg mot en nödvändig omläggning och
sänkning av fastighetsskatten för hela bostadsbeståndet.
Den ordning som regeringen förordar innebär att räntebidrag först betalas ut
och att staten därefter börjar ta ut en fastighetsskatt som väsentligt
överstiger förbättringen i räntebidragen. Det är naturligtvis inte rimligt att
statsmakterna på detta sätt skapar en rundgång i bidrags- och skattesystemen.
Regeringens förslag avstyrks.
Mot bakgrund av vad som kan bedömas vara ekonomiskt och skattetekniskt
möjligt bör stödet till de s.k. krisårgångarna i stället utformas på följande
sätt. Flerbostadshus upplåtna med hyres- eller bostadsrätt som inkomståret 1998
(taxeringsåret 1999) enligt gällande regler skulle ha börjat betala halv
fastighetsskatt befrias från fastighetsskatt även inkomståret 1998. Det bör
ankomma på regeringen att utforma erforderlig lagtext och därefter återkomma
till riksdagen i frågan, dock senast i eller i anslutning till
budgetpropositionen för år 1999.
Det nu föreslagna uppskovet med infasningen i fastighetsskatten beräknas inte
påverka statens budget för år 1998, däremot minskar statens intäkter för år
1999. Totalt sett innebär dock det nu förordade fastighetsskatteförslaget en
besparing jämfört med regeringsförslaget.
Vad utskottet nu med anledning av partimotionerna 1997/98:Bo14 (c) yrkande 2,
1997/98:Bo15 (m) yrkande 2 och 1997/98:Bo20 (v) yrkande 10 samt motionerna
1997/98:Bo22 (fp) yrkande 6 och 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 4 anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att regeringens förslag avstyrks i
enlighet med vad som förordas i partimotionerna 1997/98:Bo14 (c) yrkande 7 och
1997/98:Bo15 (m) yrkande 5 samt motionerna 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 5 och
1997/98:Bo26 (kd) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande åtgärder för de s.k. krisårgångarna
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 2 och 7,
1997/98:Bo15 yrkandena 2 och 5, det senare yrkandet i motsvarande del, och
1997/98:Bo20 yrkande 10, 1997/98:Bo22 yrkandena 5 och 6 samt 1997/98:Bo26
yrkandena 3 och 4 samt avslag på proposition 1997/98:119 i motsvarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Åtgärder för de s.k. krisårgångarna (mom. 13)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ?Under
beredningen? och på s. 25 slutar med ?detta skäl? bort ha följande lydelse:
De bostäder som uppfördes omkring 1990 har i dag så stora ekonomiska problem
att omedelbara insatser är nödvändiga. Regeringen föreslår också att
påfrestningarna på dessa årgångar skall mildras genom en långsammare
upptrappning av räntebidragen. Det är naturligtvis bra att nu också regeringen
har insett att åtgärder måste vidtas. Som framhålls i Vänsterpartiets
partimotion är dock den åtgärd som regeringen föreslår inte tillräcklig. Även
om förslaget under utskottsbehandlingen kommit att modifieras något till det
bättre är inte heller detta ensamt tillräckligt för att motverka den ekonomiska
kris som många av fastigheterna befinner sig i. Situationen blir något bättre
om räntebidragsupptrappningen helt fryses med i övrigt samma regler som
föreslås i propositionen. Utskottet förordar att regeringsförslaget ges denna
utformning. Den förbättring som ett stopp av räntebidragsupptrappningen
innebär motverkas dock av att fastigheterna samtidigt börjar fasas in i
fastighetsskattesystemet. De kostnadsökningar som följer av att årgångarna
1989-1992 nu börjar betala halv fastighetsskatt överstiger vida den lättnad som
den långsammare upptrappningen av räntebidragen ger. Det är enligt utskottets
mening oacceptabelt att regeringen på detta sätt ger med den ena handen och tar
med den andra.
Det nu anförda leder utskottet till slutsatsen att en frysning av
räntebidragsnedtrappningen måste kombineras med ett stopp av infasningen i
fastighetsskatten. Mot bakgrund av de modifieringar av förslagen som förts fram
under utskottsbehandlingen, såväl när det gäller räntebidragsupptrappningen som
infasningen i fastighetsskattesystemet, föreslår utskottet följande.
För nyproducerade hyres- och bostadsrättshus, där bidragstiden börjat löpa
fr.o.m. år 1989 och som har räntebidrag enligt 1992 års bidragsregler eller
äldre regler, görs inte någon upptrappning av den s.k. garanterade räntan för
det bidragsår som börjar löpa närmast efter den 31 augusti 1998.
Hyres- och bostadsrättshus som enligt gällande regler skall börja betala halv
fastighetsskatt inkomståret 1998 (taxeringsåret 1999) befrias helt från
fastighetsskatt under treårsperioden 1998-2000.
Vad utskottet nu med anledning av förslaget i Vänsterpartiets partimotion
1997/98:Bo20 yrkande 10 samt regeringens förslag anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande åtgärder för de s.k. krisårgångarna
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt
motion 1997/98:Bo20 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo14
yrkandena 2 och 7, 1997/98:Bo15 yrkandena 2 och 5, det senare yrkandet i
motsvarande del, 1997/98:Bo22 yrkandena 5 och 6 samt 1997/98:Bo26
yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

30. Fastighetsbeskattningen (mom. 14)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Redan i? och
på s. 27 slutar med ?i sak? bort ha följande lydelse:
Beräkningar från Byggentreprenörerna visar att över 60 % av hyran i en
nybyggd lägenhet utgörs av skatt. Det är därför inte förvånande att
bostadskostnaderna i nybyggda bostäder blir betungande. Effekterna av detta är
vikande efterfrågan eftersom många av dem som söker sig ut på bostadsmarknaden
inte har råd att efterfråga dessa lägenheter. Följden av denna utveckling är
att många kommuner i dag har eller går mot en bostadsbrist som det kan komma
att bli svårt att råda bot på. Det är emellertid inte bara nyproducerade
bostäder som drabbas av det höga skattetrycket på boendet. Även i beståndet
blir effekterna av framför allt fastighetsskatten alltmer kännbara. I en
ordinär hyreslägenhet går i dag mellan en och två månadshyror åt till att
betala den fastighetsskatt som belastar lägenheten. Utskottet delar mot
bakgrund härav uppfattningen i Moderata samlingspartiets partimotion
1997/98:Bo15 om att fastighetsskatten på sikt måste avskaffas.
Den nu förordade avvecklingen av fastighetsskatten bör enligt utskottets
mening inledas omedelbart. Det bör ske genom att fastighetsskatten i ett första
steg sänks från 1,7 till 1,5 % redan fr.o.m. inkomståret 1998. Skatten skall
därefter sänkas med 0,1 procentenheter årligen.
Samtidigt med den nu förordade sänkningen av skattesatsen bör också
beskattningen reformeras genom att underlaget för skatten begränsas så att
endast halva markvärdet ingår och genom att ett tak för markvärdet införs.
På något längre sikt måste en schablonbeskattning av småhus införas samtidigt
som skatteuttaget successivt reduceras så att 4 % av det taxerade
byggnadsvärdet tas upp till beskattning som inkomst av kapital, kombinerat med
full avdragsrätt för ränteutgifter.
Vad utskottet nu med anslutning till Moderata samlingspartiets partimotion
1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del anfört om fastighetsbeskatt-ningen bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Regeringen har också klokt
nog långt om länge nu anslutit sig till vissa av förslagen. I den mån övriga
motionsyrkanden inte kan anses tillgodosedda med det nu anförda avstyrks de av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande fastighetsbeskattningen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del
och med avslag på motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 1 samt 3-5,
1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 samt 12, 1997/98:Bo21 yrkande 7, 1997/98:Bo22
yrkande 4, 1997/98:Bo24 samt 1997/98:Bo26 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Fastighetsbeskattningen (mom. 14)
Erling Bager (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Redan i? och
på s. 27 slutar med ?i sak? bort ha följande lydelse:
Många boende har i dag orimligt höga kostnader. En av de främsta orsakerna
till detta är den höjning av fastighetsskatten från 1,5 till 1,7 % som gjordes
fr.o.m. inkomståret 1996. Till kostnadsökningen har också de höjda
taxeringsvärdena bidragit. Som ett första steg i en nödvändig reformering av
fastighetsbeskattningen bör därför fastighetsskatten sänkas till 1,5 % redan
fr.o.m. inkomståret 1998.
Den nu förordade sänkningen av skattesatsen är dock bara en första del i en
nödvändig omdaning av hela fastighetsskattesystemet. En bred översyn av
fastighetsbeskattningen bör leda till genomgripande förändringar. En sådan
översyn får dock inte ges de begränsade uppgifter som den av regeringen
förordade utredningen. I översynen måste ingå alla aspekter på
fastighetsbeskattningen. Häri ingår naturligtvis också nivån på beskattningen -
en fråga som regeringen däremot inte vill låta utreda.
En fråga som måste ägnas särskild uppmärksamhet och som också måste få sin
snara lösning är enligt utskottets mening beskattningen av fastigheter i
attraktiva områden, bl.a. i våra kustsamhällen. Här har dagens skattesystem
lett till helt orimliga konsekvenser för de fastboende. Vad som erfordras är
sålunda skatteregler som omedelbart lättar skattebördan för de drabbade.
Det är bra att också regeringen sent omsider nu insett det riktiga i Folk-
partiets förslag och ansluter sig till dem. För att emellertid försäkra sig om
att de genomförs bör riksdagen med anslutning till motion 1997/98:Bo22 (fp)
yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna vad där förordats. I den mån
övriga motionsyrkanden inte kan anses tillgodosedda med det nu anförda avstyrks
de av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande fastighetsbeskattningen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo22 yrkande 4 och med avslag på
motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 1 samt 3-5, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i
motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 samt 12, 1997/98:Bo21
yrkande 7, 1997/98:Bo24 samt 1997/98:Bo26 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Fastighetsbeskattningen (mom. 14)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Redan i? och
på s. 27 slutar med ?i sak? bort ha följande lydelse:
Som framhålls i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 har
bostadskostnaderna i olika boendeformer genomgått en dramatisk ökning under
1990-talet. Till stor del beror detta på beslut i riksdagen. Bland den faktorer
som har lett till försämringar är skattereformen, den snabbare avtrappningen av
räntebidragen och saneringen av statens finanser. Förändringarna har framför
allt drabbat dem som bor i hyreshus, medan kostnaderna för villaägarna numera
har begränsats tack vare lägre räntenivåer.
De förslag som regeringen nu för fram för att mildra effekterna har
begränsats till att avse en tillfällig begränsning i avtrappningen av
räntebidragen samt tillsättandet av en bostadssocial beredning och av en
parlamentarisk kommitté för att se över de tekniska problemen med
fastighetsskatten. Utskottet kan mot bakgrund härav konstatera att regeringens
förslag är otillräckliga, och att det saknas en grundlig analys av hur dagens
orättvisor har uppstått.
Vad som erfordras är enligt utskottets mening en ingående analys för att dels
utvärdera vilka samlade effekter skattereformen, förändringen av räntebidragen
och budgetsaneringen fått på kostnadsutvecklingen för olika boendeformer, dels
studera effekterna för hushåll i olika inkomstgrupper. Som framhålls i
Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 borde redan den bostadspolitiska
utredningen haft en sådan analys som grund för sina förslag. Det är därför
nödvändigt att denna uppgift nu ges till den utredning av fastig-hetsskatten
som regeringen aviserat.
På grundval av den nu förordade analysen bör förändringar av
fastighetsskatten genom t.ex. begränsningar av olika slag övervägas. Som
framhålls i Vänsterpartiets partimotion bör i övervägandena bl.a. ingå den s.k.
Kalifornien-modellen som utgår från fastighetens inköpspris, särskilda regler
för miljö- och energiinvesteringar och att fastighetsskatten överförs till
kommunerna.
Vad utskottet nu med  anslutning till förslagen i Vänsterpartiets partimotion
1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 och 12 anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande fastighetsbeskattningen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 samt 12 och
med avslag på motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 1 samt 3-5, 1997/98:Bo15
yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo21 yrkande 7, 1997/98:Bo22 yrkande
4, 1997/98:Bo24 samt 1997/98: Bo26 yrkande 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
33. Fastighetsbeskattningen (mom. 14)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Redan i? och
på s. 27 slutar med ?i sak? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar vad som i Miljöpartiets partimotion 1997/98:Bo21 anförts om
att det nu är nödvändigt med en förändring av synen på fastighetsbeskattningen.
På sikt bör den nuvarande beskattningen av ett fiktivt kapitalvärde styras över
till skatteformer som samverkar med strävandena att främja ett miljöriktigt
beteende. Dagens fastighetsskattesystem måste därför ersättas med ett system
där utgångspunkten för beskattningen är fastighetens resursanvändning i form av
energi och material, eventuellt annan miljöbelastning och utnyttjandet av den
kommunala infrastrukturen.
Det innebär att den nuvarande bostadsbeskattningen successivt bör växlas över
till en kombination av energiskatt, reavinstskatt och en avgift för gator,
räddningstjänst, planering och annan kommunal service. Åtgärder i denna
riktning innebär att beskattningen frigörs från de i många fall orimligt
uppskruvade taxeringsvärdena och kan avvägas på ett lämpligare sätt än i dag.
En fastighetsbeskattning med denna utformning kan också bidra till att lösa en
del av de kommunalekonomiska problemen, t.ex. för vissa kommuner med ett stort
antal fritidsbostäder. Många kommuner har höga kostnader för infrastrukturen,
men skatteinkomsterna från fastighetsägarna hamnar i dag hos staten.
Det har enligt utskottets mening länge framstått som nödvändigt att en bred
och förutsättningslös översyn av fastighetsbeskattningen kommer till stånd. Det
är därför bra att regeringen nu tillsätter en utredning med denna uppgift.
Samtidigt måste vikten av att utredningen också ges den nu förordade
inriktningen betonas. En huvuduppgift för utredningen bör sålunda vara att
belysa hur en  miljöanpassning av fastighetsbeskattningen skall komma till
stånd.
Vad utskottet nu med  anslutning till Miljöpartiets partimotion 1997/98: Bo21
yrkande 7 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande fastighetsbeskattningen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 7 och med avslag på
motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 1 samt 3-5, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i
motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 samt 12, 1997/98:Bo22
yrkande 4, 1997/98:Bo24 samt 1997/98: Bo26 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Fastighetsbeskattningen (mom. 14)
Michael Stjernström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Redan i? och
på s. 27 slutar med ?i sak? bort ha följande lydelse:
Regeringen gör i den bostadspolitiska propositionen bedömningen att en allmän
översyn av fastighetsbeskattningen bör göras. Utskottet delar inte denna
uppfattning. Fastighetsskatten har redan utretts vid flera tillfällen och ur en
rad olika aspekter. Vad som erfordras är därför inte en ny utredning, utan
snara reformer. De problem som följer av dagens fastighetsskattesystem är så
väl kända att åtgärder redan nu kan och bör vidtas.
Som ett första steg i den nu förordade reformeringen av fastighetsskatten bör
skattesatsen sänkas till 1,5 %. På den del av markvärdet som överstiger 150 000
kr bör skatten dessutom bara beräknas på en tredjedel av värdet.
I ett något längre perspektiv bör en mera genomgripande omdaning av
fastighetsskatten komma till stånd. I enlighet med förslaget i
Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Bo26 bör fastighetsskatten på sikt tas
bort helt. I stället bör kommunerna ges möjlighet att ta ut en avgift som
täcker kommunens kostnader för gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal
service som är direkt knuten till fastighetsbeståndet.
Vad utskottet nu med  anslutning till Kristdemokraternas partimotion
1997/98:Bo26 yrkande 6 anfört om fastighetsbeskattningen bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Glädjande nog har regeringen, om än alltför
sent, nu anslutit sig till flera av förslagen i kd-motionen om
fastighetsbeskattningen. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses
tillgodosedda avstyrks de av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande fastighetsbeskattningen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo26 yrkande 6 och med avslag på
motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 1 samt 3-5, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i
motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 samt 12, 1997/98:Bo21
yrkande 7, 1997/98:Bo22 yrkande 4 samt 1997/98:Bo24 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Skattebefrielse vid självförvaltning (mom. 15)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ?Inte heller?
och slutar med ?11 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Dagens hyror ligger på en alldeles för hög nivå. Inte minst gäller detta
nyproduktionen. Åtgärder måste därför vidtas som dels verkar på lång sikt, dels
leder till omedelbara lättnader i hyreskostnaderna. En åtgärd som har
förutsättningar att på kort sikt ge utrymme för lägre hyror är att, som
föreslås i motion 1997/98:Bo21 (mp), öka möjligheterna till självförvaltning. I
enlighet med förslaget i motionens yrkande 11 bör därför det skattefria
beloppet vid självförvaltning höjas till omkring ett halvt basbelopp, dvs. till
18 000 kr med dagens basbelopp. Genom att på detta sätt förbättra
förutsättningarna för en egen arbetsinsats ges hyresgästen möjlighet att i
högre utsträckning påverka sin hyra och därmed också till att prioritera annan
konsumtion eller sparande.
Vad utskottet nu med anslutning till motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 11
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande skattebefrielse vid självförvaltning
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 11 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16, motiveringen)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)
anser att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med
?Bostadsutskottet kan? och på s. 29 slutar med ?yrkande 12? bort ha följande
lydelse:
Regeringen konstaterar i propositionen att situationen i vissa utsatta
bostadsområden förvärrats under de senaste åren. Några förslag till åtgärder
för att begränsa problemen och vända utvecklingen presenteras dock inte. Inte
heller redovisas någon analys av orsakerna till dagens problem.
Utskottet vill hävda att grundorsakerna till de problem som i dag finns i
vissa utsatta bostadsområden står att finna i den socialdemokratiska
bostadspolitiken från 1960- och 70-talen. Under denna period bedrevs en starkt
centraliserad bostadspolitik där staten bestämde finansieringsförutsättningarna
och kommunerna den fysiska utformningen av bostadsområdena. Dessutom äger
kommunala bostadsföretag huvuddelen av de hyresbostäder som tillkom under denna
period. Det är också i dessa s.k. miljonprogramsområden som de största
problemen finns i dag. Problemen beror delvis på att kommunerna i många fall
låtit politiska överväganden gå före kravet på en professionell
fastighetsförvaltning. Resultatet har blivit eftersatt underhåll och en i olika
avseenden negativ utveckling i detta bostadsbestånd.
Vad som nu erfordras för att komma till rätta med dagens problem och för att
undvika att nya problemområden skapas är en avreglering av bostadsmarknaden. En
avreglering ger förutsättningar för ett mer varierat utbud av bostäder. Nya
former för förvaltning och ägande av bostäderna bör öppnas. För att möjliggöra
ett varierat utbud är det nödvändigt att en försäljning av de kommunala
bostadsbolagen inleds. Ett viktigt inslag i avregleringen är dessutom att få
till stånd en samordning av bostadsbidrag med socialpolitiken i övrigt. Till
detta kommer nödvändiga åtgärder som bl.a. innebär att det ges bättre
möjligheter för invandrare och flyktingar att arbeta, leva och bo i vårt land.
En av de viktigaste åtgärderna är att sänka skatterna så att människor kan
efterfråga de bostäder de önskar.
Utskottet har i andra delar av detta betänkande tagit upp vissa av de
åtgärder som bör vidtas inom bostadspolitikens ram. Vad gäller de
motionsförslag i övrigt som behandlas i detta avsnitt kan utskottet instämma i
flera förslag, som exempelvis att förutsättningarna för nyföretagande måste
förbättras. Vidare överväganden i dessa och andra frågor som har betydelse för
situationen i utsatta bostadsområden får göras när mer konkreta förslag i dessa
frågor aktualiseras i riksdagsarbetet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1997/98:Bo12
(s), 1997/98:Bo14 (c) yrkande 14, 1997/98:Bo17 (s), 1997/98: Bo21 (mp) yrkande
8 och 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 12.
37. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16)
Erling Bager (fp) och Michael Stjernström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Bostads-
utskottet kan? och på s. 29 slutar med  ?yrkande 12? bort ha följande lydelse:
Under framför allt 1960-talet skapades - till stor del till följd av en
felaktig bostadspolitik - stora opersonliga bostadsområden i utkanten av alla
större städer i landet. I många av dessa områden finns det i dag brister i
miljön, dålig service, bristande underhåll av fastigheterna och en social
situation som gör de boende otrygga. Invånarna i dessa områden har generellt
sett lägre inkomster, kortare utbildning och sämre hälsa än i andra områden.
Flera av områdena tycks också ha kommit in i en negativ utvecklingsspiral med
tilltagande segregation, arbetslöshet och kriminalitet. Som framhålls i motion
1997/98:Bo22 (fp) måste en rad olika åtgärder sättas in för att bryta denna
utveckling. Dessa åtgärder faller endast till en del inom det område som
bostadspolitiken omfattar. Nödvändiga åtgärder måste bl.a. vidtas inom ramen
för politikområdena för arbete, utbildning, sociala frågor och fritid.
Ledstjärnan för samtliga åtgärder bör vara att de boende själva skall vara
delaktiga i besluten.
Vad gäller de åtgärder som kan vidtas inom ramen för bostadspolitiken vill
utskottet ansluta sig till vad som anförs i fp-motionen. Det är således
nödvändigt att införa en social dimension i bostadsplaneringen. Detta innebär
att alla bostadsområden bör utformas med tanke på att efterfrågan på service
och arbetsplatser skall kunna tillgodoses. Bostadsområdena bör också utformas
med tanke på att de skall kunna erbjuda ett varierat utbud av bostäder i olika
upplåtelseformer och av olika storlek. När renoveringar genomförs i det
befintliga beståndet bör åtgärderna vidtas varsamt och i samförstånd med
hyresgästerna. Det är också viktigt att människor med medicinska eller sociala
förturer ges möjlighet att erhålla lämpliga bostäder.
Vad utskottet ovan med anledning av motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 12
anfört om en social dimension i bostadsplaneringen och bostadsbyggandet bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I den mån övriga
motionsyrkanden som tagits upp i detta avsnitt inte kan anses vara
tillgodosedda med det anförda avstyrks de.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande åtgärder i utsatta bostadsområden
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo22 yrkande 12  samt med avslag
på motionerna 1997/98:Bo12, 1997/98:Bo14 yrkande 14, 1997/98:Bo17 och
1997/98:Bo21 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
38. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Utskottets
slutsats? och slutar med ?yrkande 12? bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den bedömning som regeringen redovisar i propositionen
av hur problemen i de utsatta bostadsområdena bör angripas. Åtgärder behöver
således vidtas inom ett flertal politikområden. Vidare överväganden om
nödvändiga åtgärder som inte primärt faller inom bostadspolitikens område får
ske i samband med riksdagsbehandlingen av den nyligen avlämnade
storstadspolitiska propositionen. I detta sammanhang bör dock en fråga med klar
bostadspolitiska inriktning tas upp, nämliget förslaget i Centerpartiets
partimotion 1997/98:Bo14  yrkande 14. Motionärerna förespråkar en större
blandning av olika upplåtelseformer i de utsatta bostadsområdena. Detta
förutsätter i flertalet fall att hyreslägenheter omvandlas till bostadsrätter.
Det bör ankomma på regeringen att föreslå åtgärder som kan underlätta en sådan
utveckling.
Vad utskottet anfört ovan med anledning av motion 1997/98:Bo14 (c) yrkande 14
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden
avstyrks med hänvisning till det anförda.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande åtgärder i utsatta bostadsområden
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkande 14 samt med avslag
på motionerna 1997/98:Bo12, 1997/98:Bo17, 1997/98:Bo21 yrkande 8 och
1997/98:Bo22 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
39. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Bostads-
utskottet kan? och på s. 29 slutar med ?yrkande 12? bort ha följande lydelse:
Det är nödvändigt att kraftfulla åtgärder vidtas inom en rad olika områden
för att begränsa de problem som blivit följden av framför allt den tilltagande
segregationen. Bland de åtgärder som bör övervägas kan nämnas ?frizoner? vad
gäller regler för sociala stöd och andra bidrag, stöd till lokala
företagssatsningar, bättre förutsättningar för självförvaltning, utlokalisering
av utbildningsinstitutioner och andra samhällsorgan samt åtgärder för att
åstadkomma en större variation av upplåtelseformerna i de aktuella områdena. De
politiska besluten i detta syfte måste självklart utgå från den kunskap som
finns hos de boende i dessa områden och från initiativ till lokala lösningar.
Det är också angeläget att erfarenheterna från aktuell forskning om
segregationsproblemen tas till vara.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande
8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande åtgärder i utsatta bostadsområden
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 8  samt med avslag
på motionerna 1997/98:Bo12, 1997/98:Bo14 yrkande 14, 1997/98:Bo17 och
1997/98:Bo22 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
40. Ekologiskt motiverade insatser (mom. 17, motiveringen)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp) och
Inga Berggren (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar
med ?Utskottet vill?och på s. 30 slutar med ?avstyrks således? bort ha följande
lydelse:
Motion 1997/98:Bo16 (s) innehåller förslag om nya användningsområden avseende
medlen för bidrag till lokala investeringsprogram. Utskottet anser emellertid
att denna bidragsform snarast bör avvecklas. Motionen avstyrks.
41. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18, motiveringen)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)
anser att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Bo-
stadsutskottet har? och på s. 32 slutar med ?i frågan? bort ha följande
lydelse:
Bostadsutskottet noterar med tillfredsställelse att den socialdemokratiska
regeringen numer delvis tycks ha kommit till insikt om att frivilliga
överenskommelser på bostadsmarknaden bäst kan tillgodose utsatta gruppers
bostadsbehov. Denna ordning tillkom under det borgerliga regeringsinnehavet
genom att lagstiftningen om bostadsanvisning och bostadsförsörjning
avskaffades.
Tyvärr tyder inte den bostadspolitiska propositionen i övrigt på att
regeringen insett vad som ytterligare krävs för att hjälpa de hushåll som i
dagsläget har svårigheter att betala för sin bostad. Utskottet instämmer i
denna fråga i vad som anförs i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:
Bo15. Motionärerna framhåller att det på kort sikt behövs regelförändringar i
bostadsbidragssystemet så att inte som i dag många barnfamiljer i behov av stöd
missgynnas. De nödvändiga regelförändringarna gäller dubbelräkningen av
räntebidrag, beräkningen av hushållsinkomsten, ytnormen för bostaden samt
villkoren för att barnpension skall beaktas vid bidragsgivningen. Utskottet
avser återkomma till dessa frågor. Som anförs i motionen bör emellertid
inriktningen på sikt vara att bostadsbidragen skall kunna minska eller
avskaffas genom en sund skattepolitik som skapar större marginaler för låg- och
medelinkomsttagare.
Även den omläggning av bostadspolitiken som utskottet i andra delar av detta
betänkande förordat med anledning av förslag framförda i den aktuella m-
motionen kommer att bidra till förbättrade villkor för många hushåll med
ekonomiska svårigheter. Genom avreglering och en större frihet för enskilda
initiativ kommer boendekostnaderna att sjunka, något som inte minst kommer
dessa hushåll till godo. Däremot finns inte skäl att hysa några större
förhoppningar om att diskussionerna i den bostadssociala beredning som
regeringen avser tillsätta kan ge de utsatta hushållen en bättre situation.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de motioner som tagits
upp till behandling i detta avsnitt.
42. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18, motiveringen)
Erling Bager (fp) och Owe Hellberg (v) anser att den del av utskottets yttrande
som på s. 31 börjar med ?Vad gäller? och på s. 32 slutar med ?detta förslag?
bort utgå.
43. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Sett mot? och
på s. 32 slutar med ?i frågan? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom regeringen att det finns skäl att tillsätta en
bostadssocial beredning med uppgift att följa utvecklingen på det
bostadssociala området och föreslå åtgärder när det gäller särskilt utsatta
hushåll. En sådan grupp där allt fler fått en ohållbar situation genom
arbetslöshet eller på grund av att en allt högre andel av nettoinkomsten går
till boendet är de ensamstående. De som har den allra svåraste situationen är
de ensamstående med barn. Denna grupp bör ägnas särskild uppmärksamhet i den
bostadssociala beredningens arbete.
Vad ovan anförts med anledning av Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14
yrkande 16 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Synpunkterna
i övriga motioner som behandlas i detta avsnitt torde kunna beaktas i
beredningens arbete utan något tillkännagivande i frågan, varför de avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkande 16 samt med avslag
på motionerna 1997/98:Bo10, 1997/98:Bo13 i motsvarande del och
1997/98:Bo21 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
44. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Sett mot? och
på s. 32 slutar med ?i frågan? bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet anser att det är ett bra initiativ av regeringen att
tillsätta en bostadssocial beredning. Den frivilliga väg som detta innebär för
att åstadkomma ett större samhällsanvar från berörda parter är givetvis att
föredra. Det bör dock samtidigt framhållas att det kan bli aktuellt att
överväga införandet av en ny lag om kommunal bostadsanvisningsrätt om inte
kommuninvånarnas rätt till en god bostad kan åstadkommas genom frivilliga
överenskommelser.
Den bostadssociala beredningen har skäl att uppmärksamma flera olika grupper
som har en utsatt situation på bostadsmarknaden. I motion 1997/98:
Bo21 (mp) framhålls en grupp som det finns anledning för beredningen att ägna
särskild uppmärksamhet, nämligen de hemlösa. Som motionärerna anför bör vårt
samhälle både ha medel och utrymme för att kunna bereda denna grupp någon form
av alternativt boende. För att tillförsäkra de hemlösa en möjlighet att
åtminstone få tak över huvudet och på sikt ordna upp sin situation i övrigt bör
det övervägas att inrätta ett statligt stöd för ombyggnad av fastigheter som
inte används. Det kan exempelvis röra sig om nedlagda sjukhus, institutioner,
skolor eller gamla ungkarlshotell som kan inrättas för enskilt boende eller
olika former av gruppboende.
Det bör ankomma på den bostadssociala beredningen att vidareutveckla ett
förslag med denna inriktning. Detta bör riksdagen med anledning av motion
1997/98:Bo21 (mp) yrkande 9 som sin mening ge regeringen till känna.
Motionsförslagen i övrigt avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 9  samt med avslag
på motionerna 1997/98:Bo10, 1997/98:Bo13 i motsvarande del och
1997/98:Bo14 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
45. Bostadsförmedling (mom. 19)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp) och
Inga Berggren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ?Antalet
kommuner? och på s. 33 slutar med ?riksdagens åtgärd? bort ha följande lydelse:
Det ligger enligt utskottets mening ett stort värde i att det nu vuxit fram
en rad olika modeller för hur bostadsförmedlingsverksamheten skall bedrivas i
landets kommuner. Den avreglering som gjordes av verksamheten under den förra
borgerliga regeringen har inneburit att verksamheten i de flesta kommuner nu
har en omfattning och utformning som är mera styrd av de lokala
förutsättningarna och behoven än av stelbenta regler. I ett sådant system har
också privata bostadsförmedlingar en plats. Det förutsätter naturligtvis att
verksamheten bedrivs på ett seriöst och professionellt sätt. Varken
bostadssökande eller fastighetsägare har något intresse av att
bostadsförmedlingen sker på ett oordnat sätt eller i mindre nogräknade former.
Det är därför bra att regeringen nu avser att se över de problem med oseriös
bostadsförmedling som uppmärksammats i olika sammanhang. Däremot bör inte denna
översyn ges den begränsade inriktning som regeringen uppenbarligen avser.
Översynen bör i stället primärt syfta till att säkra kvaliteten i
förmedlingsverksamheten genom ett samarbete mellan fastighetsägare och
bostadsförmedlare. Det kan t.ex. ske genom ett av branscherna gemensamt
utarbetat auktorisationsförfarande.
Vad utskottet nu med anslutning till Moderata samlingspartiets partimotion
1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del samt Folkpartiets partimotion
1997/98:Bo22 yrkande 13 anfört om bostadsförmedling bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande bostadsförmedling
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande
del samt 1997/98:Bo22 yrkande 13 och med avslag på motion 1997/98:Bo11 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. Kommunernas bostadspolitiska ansvar (mom. 20)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ?Förslaget i?
och på s. 34 slutar med ?hänvisning härtill? bort ha följande lydelse:
Ett fullföljande av de bostadspolitiska målen förutsätter bl.a. att
kommunerna ges ett övergripande ansvar för bostadsförsörjningen på den lokala
nivån. Detta ansvar är enligt utskottets mening inte tillräckligt klart
uttryckt. Som framhålls i Vänsterpartiets partimotion följer kommunernas
skyldigheter och rättigheter på området i dag av mera allmänt hållna
bestämmelser i  kommunallagen och socialtjänstlagen. Det har inneburit att
grundläggande kommunala uppgifter som bostadsförsörjningsplanering och
bostadsförmedling nu är frivilliga. Det har också lett till att många kommuner
inte längre svarar för dessa uppgifter.
Ett resultat av de senaste årens utveckling är att det bostadspolitiska
ansvaret i många kommuner kommit att föras över till de kommunala
bostadsföretagen. Även om dessa företag gör ett i och för sig gott arbete är
det enligt utskottets mening olyckligt att bostadsfrågorna på detta sätt mer
eller mindre förts bort från den politiska dagordningen. En förutsättning för
att den lokala bostadspolitiken skall få en bra utformning är naturligtvis att
den debatteras och beslutas i de politiska organen med det demokratiska
inflytande som följer av detta.
Mot bakgrund av det nu anförda bör enligt bostadsutskottets mening
kommunernas bostadspolitiska ansvar tydliggöras. I enlighet med förslaget i
Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 bör det ske genom att
bostadsförsörjningslagen och bostadsanvisningslagen återinförs. Dessutom bör
det bli obligatoriskt för kommunerna att upprätta boendeplaneringsprogram.
Vad utskottet nu med anslutning till Vänsterpartiets partimotion 1997/98:
Bo20 yrkandena 13 och 15 anfört om kommunernas bostadspolitiska ansvar bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande kommunernas bostadspolitiska ansvar
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkandena 13 och 15 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
47. De allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 21)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och
Michael Stjernström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ?Utskottet
vill? och på s. 35 slutar med ?del avstyrks? bort ha följande lydelse:
Som anförs i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 leder
kommunalt ägande av företag som konkurrerar med privata företag på en marknad
ofelbart till problem. Kommunala företag har en konkurrensfördel framför
privata. Genom att t.ex. använda beskattningsmakten kan en kommun garantera ett
bolag aktieägartillskott. Banker och kreditinstitut kan erbjuda kommunala
företag med kommunal borgen lägre räntor eftersom riskerna är mindre. Samtidigt
behöver kommunen som ägare inte ställa ett avkastningskrav på bolaget.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det inte är nödvändigt för en
kommun att äga stora delar av fastighetsbeståndet på den lokala
bostadsmarknaden för att klara sina bostadspolitiska åtaganden. Kommunen har
dock ett oavvisligt ansvar för att praktiskt lösa bostadsproblem för människor
med sociala problem, handikapp eller för människor som på grund av sin ålder är
i behov av särskilda boendeformer.
Vid en jämförelse mellan de kommunala bostadsföretagen och andra
fastighetsägare kan konstateras att de senare ofta har en sämre finansiell
styrka. Beträffande de kommunala bolagen kan, som framgått ovan,
kommuninvånarna med skatt nödgas skjuta till det kapital som behövs vid
reinvestering eller vid förluster.
Kommunala bolag medför risker för att kommunerna i strid med kommunallagen
ägnar sig åt affärsverksamhet som snedvrider konkurrensen på en marknad där
lokala småföretag skall kunna utvecklas. Bl.a. Konkurrensverket har pekat på
detta problem. På senare tid har många kommuner bildat koncerner. Det främsta
syftet är ofta avancerad skatteplanering, bl.a. för att uppnå den
skattebefrielse som kommunen ändå skulle ha haft om man bedrev verksamheten som
kommunal förvaltning. I många kommuner riskerar de kommunala bolagen, framför
allt bostadsbolagen som verkar på svaga bostadsmarknader, att tränga ut annan
primärkommunal verksamhet som skola och äldreomsorg. Detta är en mycket
allvarlig tendens som snarast måste åtgärdas. I hög grad kan kommunerna redan i
dag påbörja avvecklingen av sitt engagemang i bostadsbolagen, men i några fall
försvåras detta av långtgående kommunala borgensåtaganden.
Vad nu anförs innebär sammanfattningsvis att det kommunala ägandet av
bostadsbolag bör avskaffas.
Riksdagen bör med anledning av yrkande 7 i motsvarande del i partimotionen
1997/98:Bo15 (m) som sin mening ge regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande de allmännyttiga bostadsföretagen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
48. Vissa frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 22, motiveringen)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och
Michael Stjernström (kd) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 35
börjar med ?Vad nu? och på s. 36 slutar med ?i kommunallagen? bort ha följande
lydelse:
Utskottet har ovan anslutit sig till den moderata partimotionen 1997/98:Bo15
i vilken förordas att det kommunala ägandet av bostadsbolag bör avskaffas. Skäl
saknas därför att i sak granska de förslag om vissa frågor som rör dessa
företag och som tas upp i partimotionen 1997/98:Bo20 (v) och i de båda s-
motionerna 1997/98:Bo13 och 1997/98:Bo25.
49. Vissa frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 22)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ?Vad nu? och på
s. 36 slutar med ?i kommunallagen? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 och
i de båda s-motionerna 1997/98:Bo13 i motsvarande del samt 1997/98:Bo25 om att
regeringen bör återkomma med förslag i de frågor som motionärerna tagit upp.
Det gäller tillkännagivanden till regeringen om
- en definition i hyreslagen om begreppet allmännyttiga bostadsföretag,
- vinstutdelning från de allmännyttiga bostadsföretagen i avsikt att göra den
mera restriktiv än i dag,
- fondering för underhåll för boende i allmännyttiga bostadsföretag.
De frågor som motionärerna aktualiserat är viktiga. Det är att beklaga att
beredningen av dem i regeringens kansli går så långsamt som den faktiskt gör.
Riksdagen  bör skyndsamt föreläggas förslag i enlighet med vad nu anförts.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande vissa frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo13 i motsvarande del,
1997/98:Bo20 yrkandena 14 och 16 samt 1997/98:Bo25 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
50. De allmännyttiga bostadsföretagens hyresledande roll (mom. 23)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Med anledning?
och slutar med ?i m-motionen?  bort ha följande lydelse:
Utskottet har tillstyrkt förslaget i Moderata samlingspartiets partimotion om
att de kommunala bostadsbolagen bör avskaffas. Det blir då också nödvändigt att
avskaffa den hyresledande roll dessa företag har i dag. Även om vissa av dessa
bolag skulle finnas kvar bör de befrias från denna roll. I takt med att de
avvecklas blir det för övrigt alltmera illusoriskt att ge dem en hyresledande
roll. Detta bör riksdagen med anledning av yrkande 7 i motsvarande del i
partimotionen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande de allmännyttiga bostadsföretagens hyresledande roll
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
51. Avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering av allmännyttiga
bostadsföretag (mom. 24)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Rigmor Ahlstedt (c), Stig Grauers (m),
Erling Bager (fp), Inga Berggren (m) och Michael Stjernström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Enligt
utskottets? och på s. 37 slutar med ?allmännyttiga bostadsföretag? bort ha
följande lydelse:
Det är tredje gången sedan hösten 1996 som riksdagen har att behandla de
regler som nu gäller för överlåtelser av kommunala bostadsföretag eller deras
bostäder. Dessa regler, som redovisats ovan i betänkandet, betecknas av
regeringen ironiskt nog som tillfälliga. Nu vidhåller regeringen att dessa
tillfälliga regler - enligt tidigare riksdagsbeslut - skall gälla även
fortsättningsvis längst till utgången av år 1999. Om så sker kommer alltså de
?tillfälliga? reglerna att ha gällt i mera än tre år. Det nu redovisade visar
med all önskvärd tydlighet att regeringen saknar idéer och genomtänkta förslag
när det gäller de kommunala bostadsbolagen. Initiativ till och genomförande av
ägarförändringar i dessa företag måste beslutas av dem själva och inte som nu i
realiteten av regeringen. När utskottet hade att behandla frågan hösten 1996
(bet. 1996/97:BoU7)  anfördes i en reservation (m, c, fp, kd) följande.
Det råder förvisso delade meningar om de allmännyttiga bostadsföretagens
nuvarande och framtida roll som ett instrument för bostadspolitiken. I de
motioner från (m), (fp), (c) och (kd) i vilka yrkas avslag på regeringens
förslag finns emellertid en bred samsyn på ansvarsfördelningen mellan staten
och kommunerna när det gäller de kommunala bostadsföretagen. Utskottet vill
punktvis redovisa motiven i motionerna på följande sätt.
Ett genomförande av regeringens förslag innebär
- att kommunala bostadsföretag diskrimineras och inte tillåts verka på samma
villkor som privata,
- att hyresgästerna hos de kommunala bostadsföretagen kommer i en sämre
position än hyresgästerna hos privata bostadsföretag om de allmännyttiga
bostadsföretagen förlorar sitt räntestöd,
- ett faktiskt intrång i det kommunala självstyret,
- att ombildning från hyresrätt till bostadsrätt försvåras eller förhindras,
- att nödvändiga och väl motiverade omstruktureringar av de kommunala
bostadsföretagen inte kommer att kunna genomföras.
Att regeringen och motionärerna har helt olika syn på var och av vem besluten
om en eventuell omstrukturering av de allmännyttiga bostadsföretagen skall
fattas torde stå helt klart.
Utskottet finner det liksom motionärerna naturligt att besluten fattas av
ägarna till dessa företag, nämligen kommunerna, medan regeringen tydligen de
facto anser sig bättre skickad än företagens ägare att fatta dessa beslut. Ett
synsätt som bygger på ett ?centralt beslutsfattande? går på tvärs mot den
ordning som statsmakterna i andra sammanhang hävdar och som innebär att
besluten skall fattas så nära dem som möjligt som är berörda därav. Det borde
inte råda någon tvekan om att ärenden som rör de allmännyttiga
bostadsföretagens ägarprofil bäst kan bedömas i ett kommunalpolitiskt
perspektiv och inte mot bakgrund av någon mer eller mindre ?ideologisk
centralistisk doktrin?.
Vad i den nu redovisade reservationen anfördes är alltjämt aktuellt. Argumenten
i reservationen har, under den period de nu gällande överlåtelsereglerna varit
i kraft, snarast tilltagit i styrka. I den utvärdering av försäljning av
kommunala bostadsföretag som utredningen om de allmännyttiga bostadsföretagen
(SOU 1997:81) tagit initiativet till framgår bl.a. att genomförda försäljningar
inte i något fall påverkat utbudet av hyreslägenheter på den lokala
bostadsmarknaden. Endast 3 % av de sålda lägenheterna har omvandlats till
bostadsrätter.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av de nu behandlade motionerna
som sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts. I den mån vad nu
föreslagits inte är förenligt med förslaget i mp-motionen bör detta avslås av
riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering
av allmännyttiga bostadsföretag
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 4, 1997/98:Bo22
yrkande 3 och 1997/98:Bo26 yrkande 7 och med avslag på motion 1997/98:Bo21
yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
52. Avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering av allmännyttiga
bostadsföretag (mom. 24)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Enligt
utskottets? och på s. 37 slutar med ?allmännyttiga bostadsföretag? bort ha
följande lydelse:
I mp-motionen 1997/98:Bo21 anförs följande om reglerna för utförsäljning av
de kommunala bostadsföretagen.
Miljöpartiet anser att bostadsmarknaden behöver de kommunala bostadsföretagen,
?allmännyttan?, men samtidigt anser vi att kommunen själv måste fatta det
avgörande beslutet om att äga eller inte. Vi har tidigare ställt upp på
regeringens tillfälliga broms vad gäller utförsäljningen. När frågan återkom -
utan någon långsiktig lösning - sade vi nej. Detta berodde på att vi inte
accepterar den ena tillfälliga lösningen på den andra. Regeringen måste lägga
mer långsiktiga förslag. Nu säger regeringen att man avvaktar fortsatt
beredning av frågan. Vad betyder det? Det är inte acceptabelt att begränsa
kommunernas självbestämmanderätt med fortsatt tillämpning av tillfälliga
regler. Möjliga vägar till mer fasta och acceptabla regler för utförsäljning av
hela eller väsentliga delar av kommunala och samhällsviktiga verksamheter, som
bostäder, skulle kunna vara krav på kvalificerad majoritet i fullmäktige,
beslut i fullmäktige med mellanliggande val eller folkomröstning. När det
gäller bostäder bör de boende ha ett stort inflytande och även köparna skulle
kunna prioriteras; t.ex. i första hand till de boende, i andra hand till
kooperativ osv. Med sådana här förslag skulle kommunens självbestämmanderätt
inte rubbas, men besluten kräva större uppslutning i fullmäktige,
kommuninvånarnas mening  i val eller folkomröstning. För övrigt anser vi att
det är viktigt att fullmäktige har en god insyn i de kommunala bostadsbolagen.
Utskottet, som delar motionärernas uppfattning, föreslår att riksdagen med
anledning av yrkande 10 i motionen som sin mening ger regeringen till känna vad
nu anförts. Detta är inte i alla delar förenligt med förslagen i m-, fp- och
kd-motionerna. Dessa avstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering
av allmännyttiga bostadsföretag
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 10 och med avslag på
motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 4, 1997/98:Bo22 yrkande 3 och 1997/98:Bo26
yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
53. Ytterligare åtgärder för att stärka de allmännyttiga bostadsföretagen
(mom. 25, motiveringen)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)
anser  att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Detta
motionsförslag? och slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan anslutit sig till förslaget i Moderata samlingspartiets
partimotion 1997/98:Bo15 om att de kommunala bostadsbolagen bör avvecklas. Skäl
saknas därför att i sak behandla förslagen i Vänsterpartiets partimotion
1997/98:Bo20 om vissa åtgärder för att stärka dessa företag.
54. Ytterligare åtgärder för att stärka de allmännyttiga bostadsföretagen
(mom. 25)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Detta
motionsförslag? och slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående anslutit sig bl.a. till förslag i
Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 om kommunernas roll i bostadspolitiken
och om vissa frågor rörande de allmännyttiga bostadsföretagens verksamhet.
Utskottet delar även vad i motionen anförts om utformning av reglerna för
försäljning av dessa företag. I denna del anförs i motionen följande.
När det gäller den tillfälliga regeln om utförsäljning av kommunala
bostadsbolag skall de fortsätta att gälla, dock längst till och med utgången av
1999. Den regeln ger ett bristfälligt skydd mot utförsäljningar av kommunala
bostadsfastigheter. Påföljden av en försäljning motsvarande mer än 25 % av
beståndet är att bolaget mister sin allmännyttiga status och därmed rätten till
statliga räntebidrag. Eftersom räntebidragen är under snabb avveckling får den
påföljden allt mindre betydelse. Den offentliga utredningen om de allmännyttiga
bostadsföretagen konstaterade att användningen av räntebidragen som ett
styrmedel för att förhindra utförsäljning av kommunala bostäder inte är
särskilt effektiv för att förhindra en sådan utveckling. Utredningens förslag
tar regeringen inte nu ställning till. Regeringen bör skyndsamt komma med
förslag till hur den starka ställning, som man vill att de kommunala
bostadsbolagen skall ha i kommunerna, skall kunna bibehållas och förstärkas.
Detta bör ges regeringen till känna.
Vad nu redovisats är en anslutning till yrkande 17 i partimotionen
1997/98:Bo20 (v).
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande ytterligare åtgärder för att stärka de allmännyttiga
bostadsföretagen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkande 17 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
55. Stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet (mom. 26)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Inga
Berggren (m) och Michael Stjernström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Utskottet har?
och slutar med ?denna del?  bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar regeringens förslag till stöd för kommuner med övermäktiga
åtaganden för boendet. I det föregående har utskottet anslutit sig till
motionsförslag som innebär att de kommunala bostadsbolagen bör avyttras.
Kommunen bör koncentrera verksamheten på skola, vård och omsorg. I motionerna
1997/98:Bo22 (fp) och 1997/98:Bo23 (m), som nu behandlas, förordas med rätta
att sådana kommuner som kommer att erhålla stöd om regeringens förslag
accepteras skulle vara mera betjänta att genom försäljning ?befrias? från sina
bostadsbolag. Bl.a. visar de åtgärder som vidtogs i Haninge kommun och även
erfarenheter från andra bolag, att detta var en riktig ordning.
Vad nu anförts är en anslutning till yrkande 1 i fp- och m-motionen.
Propositionen avstyrks i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo22 yrkande 1 och
1997/98:Bo23 yrkande 1 och med avslag på proposition 1997/98: 119 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
56. Förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för
boendet (mom. 27)
Under förutsättning av bifall till mom. 26
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m),  Inga Berggren (m) och
Michael Stjernström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ?Som framgår?
och slutar med ?motsvarande del? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i Moderata samlingspartiets partimotion
1997/98:Bo15 och i motionerna 1997/98:Bo22 (fp) och 1997/98:Bo23 (m) att
yttersta restriktivitet måste gälla när det gäller att bevilja stöd till
kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. En förutsättning för statligt
stöd bör vara att såväl det kommunala bostadsbolaget som vissa andra kommunala
bolag, t.ex. mark- och energibolag, först avyttras. I princip bör stöd kunna
medges endast till sådana kommuner där vården, skolan och omsorgen hotas och
där utförsäljning av kommunala bolag inte är realistiska handlings-alternativ.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga
åtaganden för boendet
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 i motsvarande del och
motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 3, 1997/98:Bo22 yrkande 2 och 1997/98:Bo23
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
57. Förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för
boendet (mom. 27)
Under förutsättning av bifall till mom. 26
Erling Bager (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ?Som framgår?
och slutar med  ?motsvarande del? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i fp-motionen 1997/98:Bo22 om att stöd till
kommuner skall utgå först sedan de själva gjort allt för att täcka förlusterna
i sina bostadsbolag t.ex. genom att avveckla annan kommunal bolags-verksamhet.
Utskottet kan inte stödja ett förslag som så lättsinnigt utgår från att staten
skall ta på sig ett ansvar för upprensningen i den kommunala bostadsdjungeln.
Det kan emellertid finns skäl för staten att i undantagsfall gå in och lämna
stöd till kommunerna. Sådana fall är om vården, skolan och omsorgen hotas genom
att kommunerna måste sanera sina bolag. I sådana fall bör staten träda in för
att rädda verksamheten på dessa viktiga områden. Utskottet delar vad i fp-
motionen föreslagits om att 500 miljoner kronor för dessa ändamål bör
reserveras i en ?kommunakut?. Vad nu anförts bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga
åtaganden för boendet
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 i motsvarande del och
motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 3, 1997/98:Bo22 yrkande 2 och 1997/98:Bo23
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
58. Stöd till allmännyttiga bostadsföretag (mom. 28, motiveringen)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Inga
Berggren (m) och Michael Stjernström (kd) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 39 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?nu anförda?
bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till utskottets ställningstagande saknas anledning att i sak
behandla förslagen i motion 1997/98:Bo18 (s) och i Vänsterpartiets partimotion
1997/98:Bo20 huruvida det i propositionen föreslagna stödet skall kunna utgå
inte bara till kommuner utan även till kommunala bostadsföretag.
59. Stöd till allmännyttiga bostadsföretag (mom. 28)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ?Utskottet
delar? och slutar med  ?nu anförda?  bort ha följande lydelse:
I Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 erinras om att privata
fastighetsägare och bostadsrättsföreningar har möjlighet till rekonstruktion
med hjälp av statliga medel. Detta bör också gälla kommunala bostadsbolag, utan
att det för den skull är så att ägaren kommunen står på ruinens brant. Den
särskilda delegation som tillsätts för hanteringen av stöd till kommuner med
övermäktiga åtaganden för boendet bör även kunna hantera direkta stöd till
kommunala bostadsföretag eller tillse att stödet hanteras via statens eget
kreditriskföretag Venantius AB. Förslag med samma innebörd förs fram i s-
motionen 1997/98:Bo18. Vad nu anförts bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande stöd till allmännyttiga bostadsföretag
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo18 och 1997/98:Bo20 yrkande
18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
60. Stödgivningens inriktning m.m. (mom. 29)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ?Utskottet
vill? och på s. 40 slutar med  ?nu anförts? bort ha följande lydelse:
När det gäller den stödgivningen till kommuner med övermäktiga åtaganden för
boendet är det viktigt att vissa aspekter vägs in. Bl.a. måste stödgivningen
utformas så att prövningen från statens sida är sträng samt att en del övriga
aspekter vägs in. Det måste vara fråga om individuella prövningar. Det
uttryckliga målet måste också vara att alla parter tar sin rättmätiga del av
det ekonomiska ansvaret. Det förefaller rimligt att banker, stat och
bostadsföretag (kommuner) delar på kostnaderna när ekonomiska åtaganden inte
kan fullgöras.
Räntebidragsreglerna, med den garanterade räntan, har varit utformade så att
bidragstagarna kunnat binda sina lån för valfria perioder. Detta har i vissa
fall inneburit att man avvikit från den tidsperiod som statens garanterade
ränta har gällt. Ett sådant beteende har så gott som uteslutande varit ämnat
att resultera i en vinst för bidragstagaren. Har resultatet av det inte blivit
det av företaget förväntade resultatet till följd av att ränteutvecklingen
missbedömts, bör denna omständighet beaktas vid bedömning av om statligt stöd
skall ges. Det är av stor vikt att orsakerna till problemen analyseras.
Oaktsamhet och andra försumligheter från kommuners sida bör innebära att stöd
från staten endast ges i undantagsfall. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är viktigt att en plan fastställs för när och hur denna delegation för
att hjälpa kommuner med övermäktiga ekonomiska åtaganden för boendet skall
avvecklas. Det får inte bli fråga om ett evighetsprojekt. Detta bör ges
regeringen till känna.
Vad nu anförts om ansvarsfördelning, räntebidrag m.m. och tidsplan för den
delegation som skall administrera stödverksamheten är en anslutning till
yrkandena 11-13 i partimotionen 1997/98:Bo14 (c).
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande stödgivningens inriktning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkandena 11-13 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
61. Propositionen i övrigt i vad avser stöd till kommuner med övermäktiga
åtaganden för boendet (mom. 30)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Inga
Berggren (m) och Michael Stjernström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ?Som framgår?
och slutar med ?ett ansvar? bort utgå,
dels att utskottets hemställan under 30 bort utgå,
62. ROT-avdragen (mom. 31)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp),
Inga Berggren (m) och Michael Stjernström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med
?Bostadsutskottet vill? och på s. 42 slutar med ?och 9? bort ha följande
lydelse:
Det nuvarande systemet med ROT-avdrag för vissa åtgärder på bostadshus är
enligt utskottets mening alltför begränsat. I enlighet med ett förslag som
såväl Moderata samlingspartiet som Folkpartiet och Kristdemokraterna står bakom
bör i stället ett generellt system med sänkt skatt på hushållstjänster införas.
Tjänster som utförs i det egna hemmet och på tomten, inklusive ROT-arbeten,
och som inte är offentligt subventionerade skall ge rätt till en
skattereduktion. Skattereduktion skall få göras med 50 % av nedlagda
arbetskostnader inklusive moms upp till 50 000 kr och år. Maximalt kan den
årliga skattereduktionen därmed uppgå till 25 000 kr.
Vad utskottet nu med anslutning till Moderata samlingspartiets partimotion
1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del samt motionerna  1997/98:Bo22 (fp)
yrkande 7 och 1997/98:Bo26 (kd) yrkandena 8 och 9 anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande ROT-avdragen
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande
del, 1997/98:Bo22 yrkande 7 samt 1997/98:Bo26 yrkandena 8 och 9 och med
avslag på motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 6, 1997/98:Bo20 yrkande 19 samt
1997/98:Bo21 yrkandena 12 och 13 avslår proposition 1997/98:119 i
motsvarande del samt som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
63. ROT-avdragen (mom. 31)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?Bostads-
utskottet vill? och på s. 42 slutar med ?och 9? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att möjligheten till ROT-avdrag bör förbättras
och förlängas. Sysselsättningen i byggbranschen är fortfarande på en så låg
nivå att stimulanser behövs. En förlängning av rätten till skattereduktion bör
kunna medverka till att förbättra sysselsättningen och till att behålla
kompetens och kunnande i byggandet. Det är också väl känt att avdragsrätten
bidrar till att arbeten i högre grad utförs lagligt.
På sikt bör enligt utskottets mening en permanent rätt till skattereduktion
för ROT-åtgärder införas. Det bör därför uppdras åt regeringen att närmare
utreda hur ett sådant system skall utformas och att snarast återkomma till
riksdagen med ett förslag.
Vad utskottet nu med anslutning till Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14
yrkande 6 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande ROT-avdragen
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt
motion 1997/98:Bo14 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo15
yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkande 19, 1997/98:Bo21
yrkandena 12 och 13, 1997/98:Bo22 yrkande 7 samt 1997/98:Bo26 yrkandena 8
och 9 antar som bilaga 1 till detta betänkande intaget förslag till lag om
ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för
byggnadsarbete på bostadshus samt som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
64. ROT-avdragen (mom. 31)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?Bostads-
utskottet vill? och på s. 42 slutar med ?och 9? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att möjligheten till ROT-avdrag bör förbättras
och förlängas. Inte minst sysselsättningsskäl talar för detta. Däremot kan det
enligt utskottets mening ifrågasättas om förlängningsperioden är tillräckligt
lång. Regeringens förslag bygger på förutsättningen att byggverksamheten skall
skjuta fart redan under 1999. Som framhålls i Vänsterpartiets partimotion
1997/98:Bo20 är det en bedömning som starkt kan sättas i fråga. Ett exempel som
belyser detta är att Boverket helt nyligen reviderat ner sina prognoser för
nyproduktionen för såväl 1998 som 1999. Den nedgång i ombyggnadsverksamheten
som skett mellan 1996 och 1997 indikerar också den att det är mycket osäkert
hur ombyggandet kommer att utvecklas under det närmaste året.
Även om utskottet ovan ställt sig bakom förslaget om att förlänga ROT-
avdragen finns det skäl som talar för att dagens avdrag bör ersättas med
bidrag. Den nu gällande ordningen innebär att avdragen  hanteras av
skattemyndigheterna som har dålig eller ingen kunskap om byggnadsverksamheten.
Genom att övergå till ett system med bidrag kan administrationen föras över
till Boverket samtidigt som bidragsreglerna utformas så att de stimulerar ett
hälso- och miljöriktigt byggande.
Vad utskottet nu med anslutning till Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20
yrkande 19 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande ROT-avdragen
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt
motion 1997/98:Bo20 yrkande 19  och med avslag på motionerna 1997/98:Bo14
yrkande 6, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo21
yrkandena 12 och 13, 1997/98:Bo22 yrkande 7 samt 1997/98:Bo26 yrkandena 8
och 9 antar som bilaga 1 till detta betänkande intaget förslag till lag om
ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för
byggnadsarbete på bostadshus samt som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
65. ROT-avdragen (mom. 31)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?Bostads-
utskottet vill? och på s. 42 slutar med ?och 9? bort ha följande lydelse:
Det nuvarande systemet med ROT-avdrag bör enligt utskottets mening avvecklas.
Som framhålls i Miljöpartiets partimotion 1997/98:Bo22 är systemet behäftat med
sådana brister att det i stället bör ersättas med riktade miljöinvesteringar.
Det kan visserligen hävdas att skattereduktionen bidragit till att förbättra
sysselsättningen, men den saknar samtidigt incitament som leder till ett
miljöriktigt byggande. I enlighet med förslaget i Miljöpartiets partimotion
bör därför ROT-avdragen ersättas med miljöriktiga satsningar som leder till att
sunda, barnvänliga inomhusmiljöer och socialt anpassade och vackra
utomhusområden skapas. Som föreslås i motionen kan det ske genom att de
påbörjade allergisaneringsåtgärderna fullföljs och genom att bidraget till
ekologisk hållbarhet utvidgas till att också gälla vid ny- och ombyggnad av
småhus.
Vad utskottet nu med anslutning till motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkandena  12
och 13 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande ROT-avdragen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkandena 12 och 13 och med
avslag på proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt motionerna
1997/98:Bo14 yrkande 6, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del,
1997/98:Bo20 yrkande 19, 1997/98:Bo22 yrkande 7 samt 1997/98:Bo26
yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
66. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32, motiveringen)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)
anser att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?Andelen
äldre? och på s. 43 slutar med ?9 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Det är utskottets principiella uppfattning att stödet till
bostadsproduktionen på sikt bör avvecklas. Det s.k. Danellsystemet - som även
regeringen föreslår att det i huvudsak skall behållas - innebär också att
produktionsstödet successivt tas bort. Det förutsätter dock att förändringar
samtidigt vidtas i fastighetsbeskattningen i enlighet med vad Moderata
samlingspartiet föreslagit i sin partimotion 1997/98:Bo15 - förslag som enligt
utskottets mening bör genomföras. Den nu i korthet redovisade uppfattningen
låter sig enligt utskottets mening inte förenas med regeringens bedömning att
ett nytt stöd till äldreboende nu skall införas. I den mån motionerna inte kan
anses vara tillgodosedda med det nu anförda avstyrks de av utskottet.
67. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?Andelen äldre?
och på s. 43 slutar med ?9 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag om att ett tillfälligt stöd för utbyggnad och anpassning
av bostäder liksom lokaler för äldre bygger på uppfattningen att staten genom
riktade stödåtgärder måste styra den kommunala verksamheten. Utskottet delar
inte denna uppfattning. I enlighet med det förslag som Centerpartiet lagt fram
bör kommunerna i stället tilldelas ytterligare resurser som de får disponera
utifrån de lokala förutsättningar och behov som finns. I den mån satsningar på
äldreboende bedöms som angelägna bör de alltså komma till stånd inom en ökning
av det generella stödet till kommunerna. Regeringens förslag bör sålunda
avvisas i enlighet med vad som förordas i Centerpartiets partimotion
1997/98:Bo14 yrkande 15.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande bidrag till äldrebostäder
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkande 15 och med avslag på
motionerna 1997/98:Bo21 yrkande 15 samt 1997/98: Bo22 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad ut-skottet anfört,
68. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32)
Erling Bager (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?Andelen
äldre? och på s. 43 slutar med ?9 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Det är enligt utskottets mening en angelägen åtgärd att förbättra
boendevillkoren för de äldre som i dag inte har ett boende som svarar mot deras
behov. En sådan grupp av äldre är de som i dag bor på sjukhem och som inte har
eget rum, utan tvingas dela rum med någon som inte är anhörig. Som redovisas i
motion 1997/98:Bo22 (fp) uppgår denna grupp till omkring 13 000 personer. Det
är naturligtvis oacceptabelt att äldre i dag måste bo på detta sätt. I enlighet
med förslaget i motionens yrkande 9 bör därför ett särskilt statsbidrag införas
för att bygga bort alla flerbäddsrum på sjukhem och andra liknande
inrättningar. Det nu förordade stödet bör ersätta det av regeringen föreslagna
stödet. Utskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande bidrag till äldrebostäder
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo22 yrkande 9 och med avslag på
motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 15 samt 1997/98: Bo21 yrkande 15 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
69. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?Andelen äldre?
och på s. 43 slutar med ?9 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att ett stöd till bostäder och lokaler för
äldre bör införas. I enlighet med förslaget i motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande
9 bör dock stödet ges en sådan utformning att det leder till ett ekologiskt och
hälsomässigt riktigt byggande och boende. Som ytterligare förutsättningar för
stöd bör gälla att bostäder och lokaler är av god estetisk kvalitet och att
boendeinflytandet säkras. I anslutning härtill bör även vikten av att
äldrebostäderna byggs i centrala lägen med närhet till service, kultur och
handel betonas. Utskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande bidrag till äldrebostäder
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 15 och med avslag på
motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 15 samt 1997/98: Bo22 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
70. Anpassning m.m. av bostäder för elöverkänsliga (mom. 33)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med
?Bostadsutskottet har? och slutar med ?16 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Som redovisas i motion 1997/98:Bo21 (mp) finns det i dag en grupp el-
överkänsliga som har så svåra problem att de inte kan vistas i den normala
miljön. Det är människor som får så allvarliga allergiska symtom i närheten av
elektriska och magnetiska fält att de mer eller mindre drivs på flykt från
samhället. Deras elöverkänslighet tvingar dem att bo primitivt utan
moderniteter i mer eller mindre tillfälliga bostäder långt från samhällen och
anordningar som alstrar elektromagnetiska fält. Den situation som de drabbade
befinner sig i är i längden ohållbar. De måste därför få samhällets stöd för
att hitta en miljö som är helt fri från elektromagnetiska fält där de kan
vistas på samma villkor som andra människor.
Utskottet delar uppfattningen i mp-motionen om att statligt stöd bör utgå
till byggandet av ett rehabiliteringshem för dem som är svårast drabbade av
elöverkänslighet. Genom att på detta sätt skapa en plats för rehabilitering och
möjligheter till ett socialt umgänge skulle många umbäranden och mycket lidande
kunna undvikas. Samtidigt finns det enligt utskottets mening skäl att också
vidta andra åtgärder för att förbättra situationen för de elöverkänsliga. En
sådan åtgärd som är relativt enkelt att genomföra, men som ger god effekt, är
att inventera förekomsten av områden som är fria från elektromagnetiska fält.
Samtidigt måste forskningen på området intensifieras och reglerna för byggandet
utformas så att förekomsten av elektromagnetiska fält minimeras.
Vad utskottet nu med anslutning till motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 16
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande anpassning m.m. av bostäder för elöverkänsliga
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 16 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
71. Radonsanering (mom. 34)
Erling Bager (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med ?Även i? och
slutar med ?hösten 1998? bort ha följande lydelse:
Trots att farorna med radon i inomhusluften varit väl kända under många år
finns det fortfarande ett stort antal bostäder som har alldeles för höga
radonhalter. Även om samhället på olika sätt verkat för att radonsanering skall
komma till stånd har detta uppenbarligen inte varit tillräckligt. Bakom detta
ligger bl.a. okunskap, men också en rädsla för att värdet på fastigheten skall
sjunka om det blir känt att åtgärder mot radon har måst vidtas. Ett sätt att
komma till rätta med detta är enligt utskottets mening att höja bidragen för
radonsanering i enlighet med förslaget i motion 1997/98:Bo22 (fp). Även enligt
utskottets mening bör sålunda det maximala bidraget till radonsanering höjas
till 25 000 kr.
Den nu förordade bidragshöjningen bör dessutom kompletteras med andra
åtgärder. Exempel på en sådan åtgärd är ett intygsförfarande där kommunen kan
utfärda ett intyg om att ett hus inte befinner sig i ett riskområde. En
ytterligare åtgärd kan vara att kommunerna förmås att mer strikt tillämpa
reglerna om sanitär olägenhet vid förekomsten av radon.
Vad utskottet nu med anslutning till motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 10
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande radonsanering
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo22 yrkande 10 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
72. Ekologiska begrepp i byggnadslagstiftningen (mom. 35)
Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med ?Som
motionärerna? och slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse:
Insikten om att samhället måste ställas om i riktning mot en
kretsloppsanpassning av i princip all verksamhet har under de senaste åren fått
en allt större spridning. Det är nödvändigt att denna insikt även får genomslag
i de regelverk som styr samhällsutvecklingen. Som anförs i Vänsterpartiets
partimotion 1997/98:Bo20 är emellertid kraven på ekologiskt byggande inte
tillräckligt tydliga i byggnadslagstiftningen. Det finns därför ett behov av
att revidera och komplettera gällande regler med utgångspunkten att ekologiska
principer, kretsloppsanpassning och resurshushållning bör tillämpas vid allt
byggande. Utskottet anser att regeringen bör ge Boverket i uppdrag att utreda
och komma med förslag till åtgärder för att införa begreppet ekologiskt
hållbart byggande i lagstiftning och i tillämpningsföreskrifter.
Vad utskottet förordat med anledning av motion 1997/98:Bo20 (v) yrkande 7 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande ekologiska begrepp i byggnadslagstiftningen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
73. Tillgängligheten för funktionshindrade (mom. 36)
Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och
Michael Stjernström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med ?Även yrkanden?
och på s. 45 slutar med ?yrkande 11? bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet anser det vara en stor brist att regeringen i en proposition
om inriktningen av den framtida bostadspolitiken inte alls berör frågan om hur
de handikappades situation skall kunna förbättras. Alltför länge har denna
fråga förhalats genom olika utredningar och genom till intet förpliktigande
uttalanden. Utskottet instämmer för sin del i den syn på frågan som redovisas i
motion 1997/98:Bo22 (fp). Riksdagen bör således i ett tillkännagivande
understryka vikten av att olika åtgärder vidtas för att förbättra
tillgängligheten för funktionshindrade. Målet måste vara att göra ett samhälle
tillgängligt för alla. I ett flertal utredningar under de senaste åren har det
kunnat konstateras att mycket återstår att göra innan detta mål kan anses vara
uppfyllt. Förslag finns dock om hur arbetet med att undanröja hindren mot
tillgängligheten kan inledas. Det krävs bl.a. att statliga myndigheter och
kommuner aktivt verkar för att tillgänglighetsskapande åtgärder snarast vidtas
inom respektive ansvarsområden och att även övriga berörda parter ger
tillgänglighetsfrågorna högre prioritet. Utskottet instämmer också i den
bedömning som görs i fp-motionen och som innebär att påtagliga förbättringar av
tillgängligheten förutsätter vissa förändringar i lagstiftningen.
Bostadsutskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett
lagförslag som innebär att ett krav införs på att enkelt åtgärdade hinder mot
tillgängligheten måste åtgärdas. Innebörden i förslaget bör vara att enkelt
åtgärdade hinder mot tillgängligheten i offentliga lokaler och på allmänna
platser skall vara undanröjda senast år 2005. Det bör understrykas att frågor
om innebörden och omfattningen av ett sådant lagförslag redan är väl utredda.
Redan våren 1995 fanns inom Regeringskansliet ett färdigutformat förslag till
komplettering av plan- och bygglagen. Utskottet förutsätter därför att ett
lagförslag kan läggas fram för riksdagen redan i samband med den proposition om
vissa byggfrågor som aviserats till hösten 1998.
Vad utskottet nu med anledning av motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 11 anfört
om tillgängligheten för funktionshindrade bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande tillgängligheten för funktionshindrade
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo22 yrkande11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
74. Produktansvarslag (mom. 37)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ?Ansvars-
fördelningen för? och slutar med ?det anförda? bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som i motion 1997/98:Bo21 (mp) anförts om behovet
av att genom lagstiftning tydliggöra fastighetsägarnas ansvar för boendemiljön.
Ett lagstiftat ansvar bör således införas som innebär att fastighetsägaren -
dvs. hyresvärden eller bostadsrättsföreningen - får ta fullt ansvar för de
följder som brister i boendemiljön kan få. Om hyresgästen eller
bostadsrättshavaren drabbas av hälsoproblem av detta skäl, bör fastighetsägaren
ansvara för att orsakerna utreds och att den boende får en ersättningslägenhet
tills felet avhjälpts. Ansvaret bör även omfatta kostnaderna för eventuell
rehabilitering. Vid tvister om orsaken till hälsoproblemen bör
bevisningsanvaret för att lägenheten inte kan framkalla ohälsa ligga på
fastighetsägaren.
Regeringen bör initiera ett utredningsarbete med uppgift att utforma en
lagstiftning med den inriktning som utskottet ovan förordat. Detta bör
riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 4 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande produktansvarslag
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Anpassningen m.m. av bostäder för elöverkänsliga
Erling Bager (fp) anför:
Alltför många människor har i dag problem med elöverkänslighet. Vi är i snart
sagt alla sammanhang utsatta för elektromagnetiska fält av olika slag och av
olika styrka. Det kan därför vara svårt för personer med svår elöverkänslighet
att finna en omgivning där de kan undgå besvär. Det är därför viktigt att
källorna till de elektromagnetiska fälten elimineras i så stor utsträckning som
möjligt. Det betyder att bl.a. elinstallationer måste göras så att de
elektromagnetiska fälten motverkas i bostäder och lokaler.
I den yttre miljön utgör sändare för mobiltelefoni ett tilltagande problem.
Antalet sändare växer snabbt och de täcker i dag en stor del av landets yta.
Sändare har också börjat sättas upp i den vanliga stadsmiljön på hustak,
husfasader och i tunnlar m.m. Vi har från Folkpartiets sida krävt att
utbyggnaden av mobiltelefonsändare skall ske med större försiktighet och om
möjligt undvikas i stadsmiljö. En på detta sätt begränsad tillkomst av nya
källor till elektromagnetisk strålning skulle naturligtvis innebära en lättnad
för många elöverkänsliga. Det är därför min och Folkpartiets avsikt att till
riksdagen återkomma med förslag som syftar till att förbättra levnadsvillkoren
för de elöverkänsliga i den dagliga miljön.

Lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för
byggnadsarbete på bostadshus
Härmed föreskrivs att 3, 4, 6 och 10-12 §§ lagen (1996:725) om skatte-
reduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus skall ha följande
lydelse.
--------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse           |Föreslagen lydelse       |
--------------------------------------------------------
3 §[1]
--------------------------------------------------------
| Underlaget          för    | Underlaget          för |
|skattereduktionen           |skattereduktionen        |
|omfattar endast utgifter    |omfattar endast utgifter |
|för  byggnadsarbete  som    |för  byggnadsarbete  som |
|har  utförts under tiden    |har  utförts under tiden |
|den   15  april  1996-31    |den 15 april 1996-31 mars|
|december 1998 och som är    |1999  och som är betalda |
|betalda  vid  tidpunkten    |vid    tidpunkten    för |
|för ansökan.                |ansökan.                 |
--------------------------------------------------------
Utgifter för byggnadsarbete inräknas i underlaget endast om arbetet utförts av
någon som innehar F-skattesedel vid den tidpunkt när avtalet om arbete
träffades eller när ersättningen utbetalades.
En uppgift om innehav av en F-skattesedel får tas för god om den lämnas i en
anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även
innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress
eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om
betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer. Detta gäller dock
inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av
en F-skattesedel är oriktig.
4 §
--------------------------------------------------------
| Skattereduktionen          | Skattereduktionen       |
|uppgår till 30 procent av   |uppgår till 30 procent av|
|underlaget.      Skatte-    |underlaget.      Skatte- |
|reduktionen   får   dock    |reduktionen   får   dock |
|sammanlagt inte överstiga   |sammanlagt inte överstiga|
| 1. för småhus som utgör    | 1. för småhus som utgör |
|en taxeringsenhet 10 500    |en taxeringsenhet 14 000 |
|kronor,                     |kronor,                  |
| 2.   för  hyreshus  som    | 2.   för  hyreshus  som |
|utgör  en taxeringsenhet    |utgör  en taxeringsenhet |
|det högsta av beloppen 20   |det högsta av beloppen 27|
|000 kronor och ett belopp   |000 kronor och ett belopp|
|motsvarande  tre  gånger    |motsvarande  fyra gånger |
|fastighetsskatten    för    |fastighetsskatten    för |
|bostadsdelen   för  hela    |bostadsdelen   för  hela |
|kalenderåret 1996,          |kalenderåret 1996,       |
| 3. för en bostadsrätt 5    | 3. för en bostadsrätt 7 |
|000 kronor om inte annat    |000 kronor om inte annat |
|framgår     av    fjärde    |framgår     av    fjärde |
|stycket.                    |stycket.                 |
--------------------------------------------------------
Om sökandens underlag inte uppgår till sammanlagt minst 2 000 kronor medges
inte någon skattereduktion.
I fråga om taxeringsenhet som består av två eller flera småhus som till
övervägande del upplåtits med hyresrätt får reglerna tillämpas som om småhusen
tillsammans utgör ett hyreshus, om skattereduktionen därigenom blir högre.
I fråga om taxeringsenhet som består av två eller flera småhus som upplåtits
med bostadsrätt, skall varje bostadsrättsinnehavare medges skattereduktion som
om han eller hon ägde det med bostadsrätt upplåtna småhuset. I sådant fall har
fastighetsägaren inte rätt att erhålla skattereduktion.
Skattereduktionen för en delägare i en fastighet eller i en bostadsrätt utgör
högst så stor andel av den totala skattereduktionen för fastigheten eller
bostadsrätten som svarar mot hans eller hennes andel i fastigheten eller
bostadsrätten när arbetet utfördes.
6 §[2]
Ansökningen skall innehålla uppgift om
1. sökandens personnummer eller organisationsnummer samt, om sökanden är
bostadsrättsinnehavare, föreningens eller bolagets organisationsnummer,
2. fastighetens beteckning samt om sökanden är bostadsrättsinnehavare,
lägenhetens eller småhusets beteckning,
3. sökandens andel i fastigheten eller i bostadsrätten när arbetet utfördes,
4. det byggnadsarbete som utförts på fastigheten eller på bostadsrätten  och
när arbetet utförts,
5. underlaget för den skattereduktion som begärs,
6. organisationsnummer eller personnummer för den som utfört byggnadsarbetet
samt
7. huruvida sådan ersättning eller sådant stöd som avses i 2 § tredje stycket
har beviljats.
--------------------------------------------------------
| Om     sökanden     har    | Om     sökanden     har |
|förvärvat    fastigheten    |förvärvat    fastigheten |
|eller bostadsrätten under   |eller bostadsrätten under|
|något av åren 1996, 1997    |något av åren 1996, 1997,|
|eller     1998,    skall    |1998  eller  1999, skall |
|ansökningen        också    |ansökningen        också |
|innehålla   uppgift   om    |innehålla   uppgift   om |
|förvärvet och om den som    |förvärvet och om den som |
|fastigheten        eller    |fastigheten        eller |
|bostadsrätten förvärvats    |bostadsrätten förvärvats |
|från.                       |från.                    |
--------------------------------------------------------
Till ansökningen skall fogas kopia av faktura eller motsvarande handling
utvisande vilket byggnadsarbete som utförts och utgiften för detta arbete,
uppgift om utgiften för material och utrustning samt, om sökanden är
bostadsrättsinnehavare, intyg från föreningen eller bolaget som visar att han
eller hon är medlem i föreningen eller delägare i bolaget och
bostadsrättsinnehavare. Av ansökningen eller en handling som fogas till denna
skall framgå när betalning har ägt rum.
10 §[3]
--------------------------------------------------------
| Ansökan              om    | Ansökan              om |
|skattereduktion skall ha    |skattereduktion skall ha |
|kommit in till en skatte-   |kommit in till en skatte-|
|myndighet  senast  den 1    |myndighet  senast  den 1 |
|mars 1999.                  |mars 2000.               |
| Om    en   ansökan   om    | Om    en   ansökan   om |
|skattereduktion      har    |skattereduktion      har |
|kommit in före den 1 mars   |kommit in före den 1 mars|
|1997               skall    |1997               skall |
|skattereduktionen  till-    |skattereduktionen  till- |
|godoräknas vid debitering   |godoräknas vid debitering|
|av skatt på grund av 1997   |av skatt på grund av 1997|
|eller  1998 års taxering    |eller  1998 års taxering |
|efter  vad  som  anges i    |efter  vad  som  anges i |
|ansökningen. Har ansökan    |ansökningen. Har ansökan |
|kommit  in  efter den 28    |kommit  in  efter den 28 |
|februari  1997  men före    |februari  1997  men före |
|den  1  mars  1998 skall    |den  1  mars  1998 skall |
|skatte-reduktionen          |skatte-reduktionen       |
|tillgodoräknas  vid  de-    |tillgodoräknas  vid  de- |
|bitering   av  skatt  på    |bitering   av  skatt  på |
|grund av 1998 eller 1999    |grund av 1998 eller 1999 |
|års  taxering  efter vad    |års  taxering  efter vad |
|som anges i ansökningen.    |som anges i ansökningen. |
|Kommer   ansökningen  in    |Har  ansökan  kommit  in |
|senare    tillgodoräknas    |efter  den  28  februari |
|skattereduktionen    vid    |1998 men före den 1 mars |
|debitering  på  grund av    |1999               skall |
|1999 års taxering.          |skattereduktionen  till- |
|                            |godoräknas vid debitering|
|                            |av skatt på grund av 1999|
|                            |eller  2000 års taxering |
|                            |efter vad som anges i an-|
|                            |sökan. Kommer ansökningen|
|                            |in senare tillgodoräknas |
|                            |skattereduk-  tionen vid |
|                            |debitering  på grund  av |
|                            |2000 års taxering.       |
--------------------------------------------------------
11 §[4]
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksskatteverket bestämmer
vilken eller vilka skattemyndigheter som beslutar i ärenden enligt denna lag.
--------------------------------------------------------
| Sedan                en    | Sedan                en |
|skattemyndighet  avgjort    |skattemyndighet  avgjort |
|ett sådant ärende får en    |ett sådant ärende får en |
|ny  ansökan  inte prövas    |ny  ansökan  inte prövas |
|förrän efter utgången av    |förrän efter utgången av |
|år    1998,    om   inte    |år    1999,    om   inte |
|ansökningen        avser    |ansökningen        avser |
|utgifter  på minst 1 000    |utgifter  på minst 1 000 |
|kronor   som   ingår   i    |kronor   som   ingår   i |
|sökandens  underlag  för    |sökandens  underlag  för |
|skattereduktion.            |skattereduktion.         |
--------------------------------------------------------
12 §[5]
Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får omprövas, förutom i fall som
anges i förvaltningslagen (1986:223), om sökanden har lämnat oriktig uppgift
eller sådan ersättning eller sådant stöd som avses i 2 § tredje stycket har
beviljats efter det att ansökningen gjordes. Beslut får också omprövas om det
föranleds av ett annat beslut av skattemyndighet eller förvaltningsdomstol som
rör skattereduktion enligt denna lag, fastighetstaxering eller debitering av
fastighetsskatt.
--------------------------------------------------------
| Beslut  får  vidare, på    | Beslut  får  vidare, på |
|begäran   av   sökanden,    |begäran   av   sökanden, |
|omprövas om denne begärt    |omprövas om denne begärt |
|att skattereduktion skall   |att skattereduktion skall|
|tillgodoräknas     honom    |tillgodoräknas     honom |
|eller      henne     vid    |eller      henne     vid |
|debitering  av  skatt på    |debitering  av  skatt på |
|grund av 1997 eller 1998    |grund av 1997, 1998 eller|
|års taxering och beslutad   |1999  års  taxering  och |
|skattereduktion därefter    |beslutad skattereduktion |
|inte   fullt  ut  kunnat    |därefter  inte  fullt ut |
|tillgodoräknas     honom    |kunnat    tillgodoräknas |
|eller  henne  vid  denna    |honom  eller  henne  vid |
|debitering.                 |denna debitering.        |
--------------------------------------------------------
Omprövning får ske intill utgången av femte kalenderåret efter det år då beslut
om skattereduktion meddelades. Omprövning enligt första stycket andra meningen
får ske även efter den tid som anges i föregående mening men senast sex månader
efter det beslut som föranleder ändringen.
_________
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2. För byggnadsarbete som utförts under tiden den 15 april 1996-18 mars 1998
gäller 4 § i dess äldre lydelse.
**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 1997:957.
[2]: Senaste lydelse 1997:957.
[3]: Senaste lydelse 1997:957.
[4]: Senaste lydelse 1997:957.
[5]: Senaste lydelse 1997:957.
Skatteutskottets yttrande
1997/98:SkU3y
Bostadspolitik för hållbar utveckling
Till bostadsutskottet
Bostadsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1997/98:119 Bostadspolitik för hållbar utveckling och de motioner
som har väckts  i ärendet, såvitt rör skatteutskottets ämnesområde.
Förslagen i propositionen innebär bl.a. att räntebidragssystemet och reglerna
om statliga kreditgarantier vid ny- och ombyggnad ändras. Bland förslagen ingår
att räntebidraget skall avvecklas långsammare för fastigheter i de s.k. kris-
årgångarna. Syftet är att motverka de kostnadsökningar som minskade bidrag och
tillkommande fastighetsskatt har inneburit för dessa årgångar. Detta förslag
beräknas medföra utgiftsökningar för staten under budgetåren 1999-2000 med 555,
590 respektive 340 miljoner kronor. Vid sidan härav föreslås att särskilt stöd
skall kunna utgå till kommuner med övermäktiga ekonomiska åtaganden för
boendet. På skatteområdet föreslås att det s.k. ROT-avdraget förlängs tre
månader och att maximibeloppet höjs,  för småhusen till 14 000 kr.
Propositionen innehåller också en beskrivning av målen och uppgifterna för
den framtida bostadspolitiken och en redogörelse för behovet av fortsatta
reformer. Av redogörelsen i propositionen framgår att regeringen inom kort
kommer att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté för den allmänna
översyn av fastighetsskatten m.m. som har planerats inom Finansdepartementet.
Direktiv för kommitténs arbete har nu utfärdats av regeringen (dir. 1998:20).
Motionerna Bo13 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s), Bo14 av Olof Johansson
m.fl. (c), Bo15 av Carl Bildt m.fl. (m), Bo20 av Gudrun Schyman m.fl. (v), Bo21
av Per Lager m.fl. (mp), Bo22 av Erling Bager m.fl. (fp), Bo24 av Sinikka
Bohlin och Helena Frisk (s) och Bo26 av Ulf Björklund m.fl. (kd) berör
skatteutskottets ämnesområde genom olika förslag om sänkningar av
fastighetsskatten, bl.a. som ett alternativ till regeringens förslag
beträffande de s.k. krisårgångarna. Motionerna innehåller också krav på andra
uttalanden om fastighetsbeskattningens framtida utformning. Även ROT-avdraget
och frågan om skattelättnader för hushållstjänster tas upp i en del av dessa
motioner. Ett par yrkanden berör vissa andra detaljer i beskattningen.
Fastighetsskatt m.m.
I motion Bo14 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen nu beslutar att
sänka fastighetsskatten på bostäder från 1,7 till 1,5 % med verkan fr.o.m.
inkomståret 1999 (yrkande 1). I motionen yrkas också att riksdagen, med verkan
fr.o.m. 1998, skall besluta att slopa belägenhetsfaktorn för fastboende i vissa
attraktiva områden och att fastställa storleken på en s.k. normaltomt till
minst 300 kvm (yrkande 4) samt att den årliga omräkningen av taxeringsvärdena
inte längre skall genomföras (yrkande 5). Yrkande 3 i motionen innehåller krav
på ett riksdagsuttalande om att  vissa aspekter på fastighetsbeskattningen, som
anges i motionen, skall behandlas i en bred översyn.
Yrkandena 1 och 7 i motion Bo15 av Carl Bildt m.fl. (m) innehåller krav på
ett riksdagsuttalande om vissa principer som enligt motionärernas uppfattning
bör gälla för bostadspolitiken. På skatteområdet innebär dessa principer bl.a.
att fastighetsskatten sänks till 1,4 % fr.o.m. 1999 och därefter med 0,1
procentenhet per år, att hälften av markvärdet successivt med början 1999
undantas från fastighetsskatt, att gränsen för förmögenhetsskatt höjs till
1 200 000 kr och att fastighetsbeskattningen förändras till en schablon-
beskattning i enlighet med Fastighetsbeskattningsutredningens förslag i SOU
1994:57.
I motion Bo22 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkande 4 krävs ett uttalande om att
fastighetsbeskattningen måste sänkas genom särskilda åtgärder för dem som är
mest utsatta för kraftiga höjningar av taxeringsvärdena och genom en omedelbar
sänkning av skattesatsen till 1,5 %. Motionärerna anser också att
förmögenhetsskatten bör slopas eller sänkas.
Yrkandena 1 och 6 i motion Bo26 av Ulf Björklund m.fl. (kd) går i samma
riktning. Motionärerna begär ett riksdagsuttalande om att fastighetsskatten bör
trappas ned i takt med räntebidragen och i ett första steg sänkas genom att
begränsa skattesatsen till 1,5 % och genom att undanta en del av tomtvärdet
från  beskattning. Enligt motionen bör fastighetsskatten på sikt ersättas med
en kommunal avgift.
Enligt motion Bo21 av Per Lager m.fl. (mp) yrkande 4 bör riksdagen bl.a.
uttala att själva boendet inte bör beskattas men däremot den miljöbelastning
som bostäderna medför. Vidare bör fastighetsskatten på sikt avskaffas i sin
nuvarande utformning.
I motion Bo24 av Sinikka Bohlin och Helena Frisk (s) krävs ett
riksdagsuttalande om att skattereglerna bör ändras så att hyresgäster inte
längre missgynnas.
Yrkandena 2, 11 och 12 i motion Bo20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) går ut på
att den planerade översynen utökas till att omfatta även skattereformen,
förändringarna av räntebidragen och den pågående saneringen av statens
finanser. I översynen bör även tidigare förslag från Vänsterpartiets sida
beaktas, bl.a. om en ny modell för fastighetsskatten som utgår från
fastighetens inköpspris.
Utskottet har vid sin återkommande behandling av likartade motionsyrkanden
framhållit att det saknas utrymme för sådana skattelättnader och omläggningar
av beskattningen som nu på nytt föreslås i en del av de aktuella motionerna.
Utskottet har ansett att de grundläggande principerna för beskattningen bör
ligga fast och har tagit sikte på tillfälliga lättnader i särskilda fall och på
att begränsa uppräkningen av 1996 års taxeringsnivå. Denna inställning har
också delats av finansutskottet och godtagits av riksdagen. I sitt nyligen
avgivna betänkande 1997/98:SkU15 hänvisade utskottet också till
finansutskottets ställningstaganden i betänkande 1997/98:FiU1 (s. 148).
Finansutskottet anförde bl.a. att de dramatiskt höjda taxeringsvärdena inom
vissa kustnära områden och skärgårdsområden medfört problem i synnerhet för de
fastboende i dessa områden. Med anledning av en motion från Centerpartiets sida
underströk finansutskottet vikten av att arbetet inom Fastighetstaxerings-
utredningen (Fi 1997:07, dir. 1997:37), som skall vara klar före utgången av
1998 med sin genomgripande analys av samtliga faktorer som har inflytande på
taxeringsvärdena, bedrivs skyndsamt och att frågan om bedömningen av
lägesfaktorerna och deras betydelse för taxeringen ges särskild prioritet.
Enligt finansutskottet borde utredaren så snart som möjligt, helst under första
halvåret 1998, presentera resultatet av sina överväganden när det gäller
lägesfaktorerna och frågan om ett utökat lokalt inflytande över
fastighetstaxeringen med sikte på att uppnå förändringar av nuvarande
taxeringssystem med giltighet fr.o.m. 1998. Finansutskottets uppfattning
godtogs av riksdagen som med anledning av motionen riktade ett tillkännagivande
till regeringen av denna innebörd. I sitt nyssnämnda betänkande SkU15 fann
skatteutskottet det alltjämt angeläget att arbetet fullföljs så att de
taxeringsvärden som gäller för 1998 påverkas.
Skatteutskottet framhöll vidare att man inom Finansdepartementet övervägde
frågan om en parlamentarisk utredning om de olika alternativ som står till buds
i fråga om fastighetsbeskattningens allmänna utformning. Utskottet ansåg att
det skulle vara värdefullt om den kritik som har riktats mot fastighetsskatten
i olika hänseenden och möjligheterna att uppnå förbättringar snabbt kunde
belysas inom ramen för en sådan utredning. Syftet borde vara att allsidigt
belysa fördelar och nackdelar med olika tänkbara alternativ i en strävan att
uppnå breda politiska lösningar av dessa viktiga frågor. I sammanhanget
framhöll utskottet att det saknades utrymme för generella sänkningar av
fastighetsskatten. Eventuella framtida sänkningar av fastighetsskatten måste,
framhöll utskottet, vägas mot andra angelägna skattelättnader eller reformer.
Enligt utskottet borde det däremot ingå i utredningens uppdrag att pröva om
speciella skäl talar för särskilda lättnader för begränsade kategorier, t.ex.
den bofasta skärgårdsbefolkningen, och att avväga lämpligheten härav mot
behovet av andra angelägna åtgärder.
Utskottet utgick från att regeringen snarast skulle tillsätta en parlamenta-
risk utredning med denna inriktning. Samtidigt anförde utskottet att
Fastighetstaxeringsutredningen vid sidan härav borde fullfölja sitt uppdrag
skyndsamt enligt de intentioner som utskottet redovisat. Det anförda innebar
enligt utskottets mening att syftet med de då aktuella motionerna helt eller
delvis kunde anses tillgodosett. Utskottet avstyrkte alltså motionerna i dessa
delar, och utskottets förslag godtogs av riksdagen.
De direktiv som regeringen nu har utfärdat för den aktuella utredningen har
det innehåll som utskottet förutsatt, och de motioner som nu åter har väckts i
dessa frågor innehåller inte något nytt som bör föranleda ändrade ställnings-
taganden. Vad som anförs i motionerna bekräftar endast angelägenheten av att
allsidigt belysa fördelar och nackdelar med de olika alternativen i syfte att
uppnå breda politiska lösningar av dessa viktiga frågor. Utskottet vill också
tillfoga att regeringen i vårpropositionen 1997/98:150 (s. 169) föreslagit att
omräkningstalen för bostäder skall frysas vid sin nuvarande nivå även för år
1999.
Utskottet avstyrker alltså motionerna i nu berörda delar.
Vad utskottet nu har anfört innebär också att utskottet inte kan ställa sig
bakom tanken att nu befria krisårgångarna från fastighetsskatt eller skjuta upp
infasningen i fastighetsbeskattningen för fastigheter i dessa eller andra yngre
årgångar. Som framgår av direktiven skall också de särskilda undantag som
gäller för nya fastigheter under en tioårsperiod övervägas inom den nya
kommittén. Att nu utöka dessa generella skattelättnader kan enligt utskottets
mening inte ses som något godtagbart alternativ till regeringens förslag om
andra lättnader för krisårgångarna. Utskottet avstyrker alltså motionerna även
i dessa delar (Bo14 yrkandena 2 och 7, Bo15 yrkandena 2 och 5, Bo20 yrkande 10,
Bo22 yrkandena 5 och 6 och Bo26 yrkandena 3 och 4).
I motion Bo20 begär Vänsterpartiet också ett uttalande om att regeringens
bostadspolitik leder till fortsatt instabila villkor på grund av höjningar av
fastighetsskatten, förändringar av ROT-avdraget och avtrappningen av
räntebidraget (yrkande 1).
Syftet med den utredning som nu planeras är att skapa förutsättningar för
stabila regler på skatteområdet. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet för
sin del detta yrkande.
Enligt motion Bo13 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s) bör den kommande
utredningen belysa möjligheterna för olika boendeformer att avsätta medel till
fonder för framtida underhåll. Motionärerna anför att de allmännyttiga
bostadsföretagen tidigare kunde göra avsättningar för sådana ändamål men att
detta system har upplösts efter övergången till konventionell beskattning.
Fr.o.m. 1995 års taxering har den tidigare schablonbeskattningen av
allmännyttiga bostadsföretag ersatts av en konventionell beskattning (prop.
1992/93:241, SkU30). Vad som anförs i motionen tyder inte på att de
allmännyttiga bostadsföretagen därmed fått en sämre ställning än andra
bostadsföretag. Om de nya reglerna har medfört problem i något hänseende
hindrar inte direktiven att utredningen bedömer även denna fråga, utan något
särskilt uttalande från riksdagens sida. Med det anförda avstyrker utskottet
motionen.
ROT-avdraget
I avvaktan på den ökning av byggverksamheten som regeringen väntar under 1999
föreslås att perioden för det s.k. ROT-avdraget förlängs med tre månader och
att avdragsrätten utökas. Enligt nuvarande regler medges skattereduktion med
30 % av arbetskostnaderna för byggnadsarbeten på bostadshus under perioden den
15 april 1996-den 31 december 1998, med vissa beloppsmässiga begränsningar.
Perioden förlängs alltså t.o.m. den 31 mars 1999. För byggnadsarbete som har
utförts efter den 18 mars 1998 innebär förslaget att maximibeloppen höjs från
10 500 till högst 14 000 kr för småhus och från 5 000 till högst 7 000 kr för
bostadsrätter som inte är småhus. För hyreshus är skattereduktionen maximerad
till det största av beloppen 20 000 kr eller tre gånger fastighetsskatten för
1996. Maximigränsen för hyreshus höjs enligt förslaget till högst 27 000 kr
eller högst fyra gånger fastighetsskatten för 1996.
Kostnaden för förslaget beräknas till 920 miljoner kronor, varav  350 för år
1999 och 570 för år 2000.
I motion Bo26 av Ulf Björklund m.fl. (kd) yrkas avslag på propositionen till
den del som avser  bostadsrätter och småhus (yrkande 8). Motionärerna begär i
stället ett riksdagsuttalande om ett bredare system med en permanent
skattereduktion för alla hushållstjänster med 50 % av arbetskostnaderna upp
till 50 000 kr per hushåll och år. Den maximala skattereduktionen blir alltså
enligt detta förslag 25 000 kr per hushåll och år. Yrkande 7 i motion Bo15 av
Carl Bildt m.fl. (m) och yrkande 7 i motion Bo22 av Erling Bager m.fl. (fp)
innehåller också krav på ett riksdagsuttalande om en skattereduktion för
hushållstjänster med denna utformning.
I motion Bo14 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas en utredning om ett permanent
skatteavdrag för ombyggnad och reparation kopplat till en schablonintäkt.
I sitt nyligen avgivna betänkande 1997/98:SkU15 behandlade utskottet ett
antal motioner om skattepolitikens inriktning m.m. Här ingick bl.a. likartade
krav som de nu aktuella om skattereduktion för tjänster i hemmen eller andra
åtgärder för att nedbringa skattekilarna inom den privata tjänstesektorn.
Utskottet framhöll att det inte fanns utrymme för skattelättnader av den art
och omfattning som föreslogs i flertalet av motionerna och konstaterade också
att samtliga de frågor som tagits upp i de olika motionerna rörande
utvecklingen av tjänstesektorn omfattas av de överväganden som pågår inom
regeringen. Utskottet avstyrkte alltså motionerna i överensstämmelse med sina
och finansutskottets ställningstaganden till motsvarande frågor i samband med
budgetbehandlingen i höstas (1997/98:FiU1, SkU1y). Vad som anförs i motionerna
i dessa frågor innehåller inte något nytt som bör föranleda att dessa
ställningstaganden omprövas i detta sammanhang. Utskottet avstyrker alltså
motionerna Bo14, Bo15, Bo22 och Bo26 även i dessa delar.
I motion Bo20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) godtar motionärerna förslaget i
propositionen men begär ett riksdagsuttalande om att ett investeringsbidrag  är
att föredra och om att regeringens bedömning att ROT-avdraget inte behövs
längre än till början av 1999 är tvivelaktig (yrkande 19). I motion Bo21 yrkar
Per Lager m.fl. (mp) avslag på propositionen (yrkande 12) och anför att de i
stället vill ha ett system för riktade miljöinvesteringar och fortsatta
satsningar på allergisanering och en utbyggnad av det i propositionen
föreslagna bidraget för ekologisk hållbarhet.
Utskottet kan i och för sig instämma i uppfattningen att direkta bidrag i
vissa fall kan ge en bättre stimulans till önskvärda åtgärder än en allmän
avdragsrätt vid beskattningen. Samtidigt vill utskottet framhålla att systemet
med ROT-avdrag nu är inarbetat och att det inte lämpligen kan komma i fråga att
nu välja andra metoder för att åstadkomma den förstärkning av stimulanserna som
regeringen vill uppnå fram till den 31 mars 1999. Det ankommer inte heller på
skatteutskottet att närmare bedöma behovet av fortsatta satsningar på
miljöinvesteringar och allergisaneringar som föreslås i motion Bo21.
Med det anförda avstyrker utskottet även motionerna Bo20 och Bo21 i dessa
delar och tillstyrker de i propositionen föreslagna förstärkningarna av ROT-
avdraget.
Självförvaltning
Våren 1997 infördes ett undantag under särskilda förutsättningar från
beskattning för inkomst i form av hyresrabatter till hyresgäster och
bostadsrättshavare som deltar i s.k. självförvaltning av hyreshus (prop.
1996/97:119, SkU24). Yrkande 11 i motion Bo21 av Per Lager m.fl. (mp) och
yrkande 1 i motion Bo26 av Ulf Björklund m.fl. (kd) innebär bl.a. att detta
undantag utvidgas. Det förstnämnda yrkandet innebär en skattefrihet för
hyresrabatter eller liknande upp till cirka ett halvt basbelopp och det
sistnämnda yrkandet att rabatter till hyresgästerna för egna arbetsinsatser
skall skattebefrias helt.
Som utskottet anförde i betänkande 1997/98:SkU15 vid sin prövning av ett
likartat motionsyrkande finns det inte skäl för att nu ändra de aktuella
reglerna. Rent allmänt gäller att kontantersättningar för arbetsinsatser skall
beskattas i vanlig ordning. Utskottet avstyrker alltså motionerna.
Bosparande
Enligt propositionen finns det inte tillräckliga motiv för att åter införa
generella statliga sparpremier. Hithörande frågor tas också upp i en del av
motionerna, men i allmänhet föreslås inte några åtgärder i denna riktning på
skatteområdet. Ett undantag härifrån är motion Bo22 av Erling Bager m.fl. (fp)
som innehåller ett yrkande om ett riksdagsuttalande om ett individuellt bo- och
pensionssparande där en pensionsförsäkring skall kunna belånas för förvärv av
egen bostad (yrkande 8).
Utskottet avstyrker att reglerna om pensionsförsäkring på detta sätt
omvandlas till en särskild form för skattefinansiering av lånekostnader.
Stockholm den 21 april 1998
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors

I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Anita Johansson (s), Sverre Palm
(s), Karl Hagström (s), Karl-Gösta Svenson (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s),
Rolf Kenneryd (c), Björn Ericson (s), Carl Fredrik Graf (m), Karin Pilsäter
(fp), Inger Lundberg (s), Per Rosengren (v), Ulla Wester (s), Jan-Olof Franzén
(m), Ronny Korsberg (mp), Holger Gustafsson (kd) och Carl Erik Hedlund (m).
Avvikande meningar
1. Fastighetsskatt m.m. (m)
Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m) och Carl
Erik Hedlund (m) anför:
De stora problemen inom bostadssektorn har under en följd av år förvärrats
genom den socialdemokratiska skattepolitiken. Skatteomläggningen 1990 ledde
till att boendet blev över 40 % dyrare jämfört med annan konsumtion. Under
1990-talet inledde den borgerliga regeringen en nödvändig reformering i syfte
att pressa ned boendekostnaderna. I takt med att subventionerna minskades
skulle också bostadsbeskattningen läggas om och skatteuttaget sänkas. När
Socialdemokraterna efter hösten 1994 övertog regeringsansvaret valde de att - i
stället för att fullfölja de påbörjade förbättringarna - höja
fastighetsskatten. Den nya förmögenhetsskatt som Socialdemokraterna genomdrivit
innebär att allt fler måste betala förmögenhetsskatt på sin bostad, förutom en
redan hög fastighetsskatt. De allt högre energiskatterna leder också till att
bostadskostnaderna stiger, och den energipolitik som Socialdemokraterna driver
kommer att höja bostadskostnaderna ännu mer.
Det är beklagligt att regeringen, trots alla utredningsförslag som har lagts
fram, inte förmår att göra något åt fastighetsskatten. I stället förklarar
regeringen att man avser att tillsätta ännu en utredningen. Regeringens
förhoppning är tydligen att man därmed skall kunna skjuta frågan över valet.
Men utredningen skall endast syssla med tekniken för fastighetsskatten.
Storleken på skatteuttaget ligger utanför utredningsuppdraget, trots att
problemet framför allt är att beskattningen är orimligt hög.
Det är en allmän uppfattning att fastighetsskatten har fått helt absurda
effekter. Vårt förslag innebär att skattesatsen i ett första steg sänks från
1,7 till 1,5 % av taxeringsvärdet, räknat fr.o.m. den 1 januari 1998, och att
skatteuttaget sedan sänks stegvis med ytterligare 0,1 procentenhet per år ned
till nivån 1,2 %. Vidare skall underlaget för skatten begränsas genom att ta
upp markvärdet endast till hälften och genom att införa ett tak för att
eliminera de stötande effekter som fastighetstaxeringen annars kan medföra i
vissa fall. För en del fastighetsägare begränsas bostadskostnaderna också av
vårt förslag att slopa förmögenhetsskatten. Vårt förslag att krisårgångarna i
hyresbeståndet inte skall drabbas av höjd fastighetsskatt behandlas nedan under
en särskild rubrik. - De förslag som vi lägger fram är fullt finansierade inom
ramen för vår budgetpolitik.
På sikt bör fastighetsskatten avvecklas helt. För att behålla den allmänna
symmetrin i beskattningen och motverka risken för att rätten till avdrag för
ränteutgifter ifrågasätts bör en beräknad schablonintäkt för egna bostäder tas
upp till beskattning som kapitalinkomst. Denna kapitalinkomst bör beräknas till
en väsentligt lägre nivå än vad som motsvarar dagens fastighetsskatt. Vårt för-
slag är att ta upp intäkten till 4 % av det taxerade byggnadsvärdet. Att endast
byggnadsvärdet räknas med i beskattningsunderlaget gör att förslaget i genom-
snitt leder till ett skatteuttag på 0,8 % av hela taxeringsvärdet.
Långsiktigt måste skattesystemet inom bostadsmarknaden förändras i syfte att
åstadkomma neutralitet i beskattningen av olika upplåtelseformer och att suc-
cessivt minska beskattningen av boendet som helhet. Enligt Moderata samlings-
partiets uppfattning bör skattesystemet inte vara konstruerat så att det gynnar
eller missgynnar vissa boendeformer. Hushållens val av bostad måste kunna ske
utifrån andra grunder än vad som är mest fördelaktigt från skattesynpunkt.
Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de aktuella lagändringar som
behövs.
Vad vi här har anfört bör riksdagen med bifall till motion Bo15 av Carl Bildt
m.fl. (m) i dessa delar som sin mening ge regeringen till känna. Syftet med
övriga motioner är därmed helt eller delvis tillgodosett.
2. Fastighetsskatt m.m. (c)
Rolf Kenneryd (c) anför:
Att fastighetsskatten skärpts från 1,5 till 1,7 % fr.o.m. inkomståret 1996 har
i kombination med höjda taxeringsvärden inneburit en kraftigt ökad belastning
för många boende. Skärpningarna har enligt vår uppfattning lett till så stora
olägenheter att man bör återgå till procentsatsen 1,5 med verkan fr.o.m. den 1
januari 1999.
Som framhålls i motion Bo14 av Olof Johansson m.fl. (c) har de fastboende i
skärgården drabbats hårt av att fritidsboende pressat upp försäljningspriserna
på fastigheter i skärgården. I många fall tillkommer förmögenhetsskatt, trots
att enda tillgången ofta är just den fastighet som fått ett mycket högt
taxeringsvärde. Effekten blir en total skatt på 3,2 % på fastighetens
taxeringsvärde över 900 000 kr, vilket naturligtvis är helt oförsvarbart.
Centerpartiet har vid upprepade tillfällen krävt att något måste göras för att
dessa människor inte skall tvingas flytta. Det är viktigt av mänskliga skäl och
för att behålla en levande skärgård. Regeringen har hittills inte tagit
problemet på allvar.
I framtiden måste den lokala förankringen stärkas vid fastighetstaxeringen.
Fastighetstaxeringsutredningen, som Centerpartiet varit pådrivande för att få
till stånd, skall överväga frågan om lokalt lekmannainflytande. Det lokala
inflytande som tidigare fanns genom de lokala taxeringsnämnderna måste i någon
form återinföras. Vidare har Centerpartiet i riksdagen föreslagit att den så
kallade belägenhetsfaktorn skall slopas för fastboende. Det skulle innebära att
alla fastboende med strandtomt eller strandnära tomt fick en väsentlig
nedjustering av taxeringsvärdet, eftersom närheten till vatten i dag med
automatik leder till att fastigheter åsätts högre taxeringsvärden. Situationen
är så kritisk för dem som drabbats att utredningen, som har att lägga förslag
till justeringar, inte kan inväntas. Vidare förekommer det i tillämpningen att
en så kallad normaltomt fastställs till 100 kvm. Som framhålls i vår motion är
det aldrig befogat att fastställa en så liten normaltomt. Vi föreslår att en
normaltomt sätts till minst 300 kvm. - Det är viktigt att ett slopande av
belägenhetsfaktorn för fastboende och vår föreslagna förändring beträffande en
normaltomts storlek gäller fr.o.m. 1998.
Riksdagen bör med bifall till motion Bo14 yrkande 1 samt yrkandena 3 och 4 i
vad avser förändringar i fastighetstaxeringen begära att regeringen skyndsamt
lägger fram förslag till de lagändringar som behövs.
Centerpartiet instämmer i regeringens uppfattning att en särskild
parlamentarisk utredning nu bör tillsättas för att snabbt lägga fram ett
förslag om fastighetsbeskattningens utformning på något längre sikt. Direktiven
för denna utredning är dock alltför begränsade. Beskattningens nivå är givetvis
en fråga som bör ingå i denna översyn. Eftersom översynen bör leda till så
breda politiska lösningar som möjligt av de aktuella problemen är det också
viktigt att de synpunkter som vi har anlagt på dessa frågor kommer att bli
tillräckligt belysta. Så t.ex. bör taxeringsvärdena för krisårgångarna kunna
anpassas till de i praktiken mycket låga marknadsvärdena för dessa fastigheter.
I detta sammanhang vill vi peka på den komplicerande faktor som
bruksvärdesprincipen utgör samt på att neutralitet mellan boendeformerna måste
analyseras utifrån statens samtliga engagemang i bostadspolitiken.
Vad nu har anförts om beskattningens uformning på något längre sikt bör
riksdagen med bifall till motion Bo14 yrkande 3 i dessa delar som sin mening ge
regeringen till känna.
Med det anförda är syftet med övriga motioner i dessa frågor i allt
väsentligt tillgodosett.
3. Fastighetsskatt m.m. (fp, kd)
Karin Pilsäter (fp) och Holger Gustafsson (kd) anför:
Att fastighetsskatten skärpts från 1,5 till 1,7 % fr.o.m. inkomståret 1996 har
i kombination med höjda taxeringsvärden inneburit en kraftigt ökad belastning
för många boende. Skärpningarna har enligt vår uppfattning lett till så stora
olägenheter att man bör återgå till procentsatsen 1,5 snarast. Regeringen bör
skyndsamt lägga fram förslag till de lagändringar som behövs.
Vid sidan härav kräver vi också andra ändringar i bostadsbeskattningen. Vi
anser att det är av särskild vikt att reglerna omformas så att vissa grupper
inte längre drabbas på det sätt som nu är fallet, t.ex. fastboende i attraktiva
skärgårdsområden. I direktiven för den nya utredning som regeringen nu planerar
framhålls särskilt att utredningen bör ta ställning till denna fråga och
redovisa hur undantagsregler skulle kunna utformas.
Vi instämmer i regeringens uppfattning att en särskild parlamentarisk
utredning nu bör tillsättas för att snabbt lägga fram ett förslag om
fastighetsbeskattningens utformning på något längre sikt. Direktiven för denna
utredning är dock alltför begränsade. Beskattningens nivå är givetvis en fråga
som bör ingå i denna översyn. Eftersom översynen bör leda till så breda
politiska lösningar som möjligt av de aktuella problemen är det också viktigt
att de synpunkter som vi har anlagt på dessa frågor i olika motioner kommer att
bli tillräckligt belysta. Enligt vår uppfattning bör direktiven kompletteras i
dessa hänseenden.
Till frågan om krisårgångarnas särskilda problem återkommer vi under en
särskild rubrik nedan.
Vad som här har anförts bör regeringen med bifall till motionerna Bo22
yrkande 4 och Bo26 yrkandena 1 och 6 i dessa delar som sin mening ge regeringen
till känna. Härmed är även syftet med övriga motioner i dessa frågor i allt
väsentligt tillgodosett.
4. Fastighetsskatt m.m. (v)
Per Rosengren (v) anför:
Kostnaderna för olika boendeformer har under 1990-talet genomgått en dramatisk
utveckling. Som framhålls i motion Bo20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) beror detta
till stor del på beslut i riksdagen. Tunga faktorer som har lett till
försämringar är skattereformen, den snabbare avtrappningen av räntebidragen och
saneringen av statens finanser. Förändringarna har framför allt drabbat dem som
bor i hyreshus medan  kostnaderna för villaägarna numera har begränsats tack
vare lägre räntenivåer.
Regeringens förslag är att tillfälligtvis mildra avtrappningen av
räntebidragen, att tillsätta en bostadssocial beredning och att tillsätta en
parlamentarisk kommitté för att se över de tekniska problemen med
fastighetsskatten. Avsikten med kommittén är framför allt att skapa neutralitet
mellan de olika boendeformerna. Regeringens förslag är otillräckliga, och det
saknas en grundlig analys av hur dagens orättvisor har uppstått.
Från Vänsterpartiets sida krävde vi i samband med den bostadspolitiska
utredningen att en ingående analys skulle genomföras för att dels utvärdera
vilka samlade effekter skattereformen, förändringen av räntebidragen och
budgetsaneringen fått på kostnadsutvecklingen för olika boendeformer, dels
studera effekterna för hushåll i olika inkomstgrupper. Någon sådan analys
genomfördes inte, trots att detta behövs för en allsidig bedömning av
problemen. Direktiven för den nya kommittén bör alltså kompletteras med denna
uppgift.
Som framgår av vår motion är vi öppna för förändringar av fastighetsskatten
genom t.ex. begränsningar av olika slag. Vi kan också tänka oss en helt ny
modell för beskattningen som utgår från fastighetens inköpspris, särskilda
regler för miljö- och energiinvesteringar, att fastighetsskatten överförs till
kommunerna och att även andra mer eller mindre genomgripande förändringar
övervägs. Vänsterpartiet förutsätter att de förslag i dessa hänseenden som vi
har lagt fram vid upprepade tillfällen kommer att beaktas i den översyn som nu
skall genomföras av skattefrågorna. Vi är däremot inte beredda att i nuläget
föreslå någon generell sänkning av nivån på fastighetsskatten. Till problemen
för krisårgångarna återkommer jag under en särskild rubrik.
Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Bo20 yrkandena
1, 2, 11 och 12 i dessa delar som sin mening ge regeringen till känna.
5. Fastighetsskatt m.m. (mp)
Ronny Korsberg (mp) anför:
Höjningen av fastighetsskatten på bostäder har, i kombination med höjda
taxeringsvärden, inneburit en kraftigt ökad belastning för många boende. Vi har
därför i annat sammanhang yrkat att skattesatsen återställs från 1,7 till 1,5 %
inom ramen för en skatteväxling. På sikt bör den nuvarande beskattningen av ett
fiktivt kapitalvärde styras över till skatteformer som samverkar med
strävandena att främja ett miljöriktigt beteende. Utgångspunkten för beskatt-
ningen måste vara resursanvändningen i form av energi och material, annan
miljöbelastning och utnyttjandet av den kommunala infrastrukturen. Enligt vår
uppfattning bör alltså den nuvarande bostadsbeskattningen successivt växlas
över till en kombination av energiskatt, reavinstskatt och en avgift för gator,
räddningstjänst, planering och annan kommunal service. Åtgärder i denna
riktning innebär att beskattningen frigörs från de i många fall orimligt
uppskruvade taxeringsvärdena och kan avvägas på ett lämpligare sätt än i dag.
På detta sätt kan man också lösa en del av de kommunalekonomiska problemen,
t.ex. för vissa kommuner med ett stort antal fritidsbostäder. Många kommuner
har höga kostnader för infrastrukturen, men skatteinkomsterna från fastighets-
ägarna hamnar i dag hos staten.
Att miljöanpassa fastighetsbeskattningen är en viktig del av Miljöpartiets
bostadspolitik. Att boendet förbrukar resurser är ofrånkomligt, och det är
därför viktigt att ett miljöriktigt beteende gynnas. Vi har därför sedan länge
drivit kravet på en stor och bred översyn av fastighetsskattefrågorna. Trots
dröjsmålen vill vi ändå uttrycka vår tillfredsställelse med att regeringen nu
kommer att tillsätta en sådan utredning. Enligt vår uppfattning bör det vara en
viktig uppgift för utredningen att belysa hur möjligheterna till utväxling
enligt Miljöpartiets förslag kan tas till vara.
Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Bo21 yrkande 7
som sin mening ge regeringen till känna.
6. Krisårgångarna (m, c, fp, kd)
Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf (m), Karin
Pilsäter (fp), Jan-Olof Franzén (m), Holger Gustafsson (kd) och Carl Erik
Hedlund (m) anför:
För att underlätta situationen för nybyggda hyreshus föreslår regeringen att
räntebidraget avvecklas långsammare för de s.k. krisårgångarna. Som anförs i
motionerna Bo14 av Olof Johansson m.fl. (c), Bo15 av Carl Bildt m.fl. (m), Bo22
av Erling Bager m.fl. (fp) och Bo26 av Ulf Björklund m.fl. (kd) innebär detta
förslag endast en marginell och tillfällig förbättring. I stället bör
krisårgångarna få fortsatt befrielse från fastighetsskatt. Propositionen bör
alltså avslås, och regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de
lagändringar som behövs för en fortsatt befrielse. Vi tillstyrker alltså
motionerna i dessa delar. Därmed tillgodoses också yrkande 10 i motion Bo20 av
Gudrun Schyman m.fl. (v) om uppskov med infasningen i fastighetsskatten.
7. Krisårgångarna (v)
Per Rosengren (v) anför:
Avtrappningen av räntebidragen leder till reala kostnadsökningar och till
motsvarande krav på  hyreshöjningar. Vi delar regeringens uppfattning att det
är nödvändigt att mildra dessa effekter genom en långsammare avtrappning av
räntebidragen. Förslaget är dock otillräckligt. Samtidigt som regeringen vill
lindra avtrappningsreglerna låter man reglerna om infasningen av krisårgångarna
i fastighetsskatten stå kvar. De skatteskärpningar som dessa regler medför är
betydligt större än förbättringarna av räntebidragen. Enligt Vänsterpartiets
uppfattning bör infasningen i fastighetsskattesystemet för nybyggda hyreshus
skjutas upp de närmaste åren. Som anförs i vår motion återkommer vi till denna
fråga i den ekonomiska vårmotionen. Vi har alltså för närvarande inte något
yrkande på denna punkt.
8. Rotavdraget (m, fp, kd)
Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Karin Pilsäter (fp), Jan-Olof
Franzén (m), Holger Gustafsson (kd) och Carl Erik Hedlund (m) anför:
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna föreslår
tillsammans att skatten sänks på hushållstjänster. Förslaget innebär en skatte-
reduktion på 50 % för tjänster, inklusive ROT-arbeten, som utförs i det egna
hemmet och på tomten och som inte är offentligt subventionerade. Avsikten är
att skattereduktionen skall kunna utnyttjas av alla, oavsett om man bor i
hyresrätt, bostadsrätt, småhus eller fritidshus. Den maximala skattereduktionen
för ROT-arbeten kan därmed bli betydligt större än enligt regeringens förslag.
Mot denna bakgrund bör regeringens förslag avslås i motsvarande del. Regeringen
bör i stället skyndsamt lägga fram ett nytt förslag i enlighet med  de angivna
riktlinjerna.
Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motionerna Bo15 yrkande
7 i denna del, Bo22 yrkande 7 och Bo26 yrkandena 8 och 9 som sin mening ge
regeringen till känna. Regeringens förslag beträffande ROT-avdraget kan enligt
vår uppfattning godtas såvitt avser hyreshus (inbegripet bostadsrätts-
föreningar) men bör avslås i övriga delar.
9. Rotavdraget (c)
Rolf Kenneryd (c) anför:
I motion Bo14 av Olof Johansson m.fl. (c) ställer sig Centerpartiet bakom
regeringens förslag att förlänga och utöka ROT-avdraget. Centerpartiet har
drivit denna fråga hårt. Vi anser att byggarbetslösheten måste bekämpas så att
kompetens, som annars går förlorad, kan bevaras. Vi anser det angeläget att ett
skatteavdrag kan permanentas. Det bör vara obegränsat och kopplas till en
schablonintäkt. En sådan ordning bör utredas.
Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Bo14 yrkande 6
som sin mening ge regeringen till känna.
10. Rotavdraget (v)
Per Rosengren (v) anför:
Vänsterpartiet motsätter sig inte att ROT-avdraget förlängs och utökas något,
så som regeringen föreslår. Detta är ett sätt att motverka svartarbete och har
säkert en positiv inverkan. Som framhålls i vår motion Bo20 är det dock mindre
bra att man i skattereduktionen saknar styrmedel så att de arbeten som utförs
går i en ekologiskt hållbar riktning. Enligt vår uppfattning är ett
investeringsbidrag att föredra. Det bör också framhållas att regeringens
bedömning att skattereduktionen inte behövs längre än t.o.m. mars 1999  är
tvivelaktig. Som anförs i motionen är antagandet att byggverksamheten kommer
att öka kraftigt under 1999 högst osäkert.
Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Bo20 yrkande 19
som sin mening ge regeringen till känna.
11. Rotavdraget (mp)
Ronny Korsberg (mp) anför:
Miljöpartiet har tidigare tagit ställning mot ROT-avdraget, eftersom detta
avdrag inte är miljövillkorat. I stället för att fortsätta satsningen på
allergisanering av skolor, daghem och bostäder  har regeringen valt en
?betongvariant? som visserligen kan vara positiv för sysselsättningen inom
byggnadssektorn men som inte alls har krav på sig att skapa sunda, barnvänliga
inomhusmiljöer eller socialt anpassade och vackra utomhusområden.
Som framgår av vår motion Bo21 är vi fortfarande emot den här formen av
skatteavdrag. Vi vill i stället ha riktade miljöinvesteringar. Självklart borde
de påbörjade allergisaneringsåtgärderna fullföljas, och Miljöpartiet har i sin
budgetmotion för åren 1998-2000 avsatt 200 miljoner kronor per år för sådana
ändamål. Vi anser att satsningar av detta slag är avgörande för barnens hälsa
och därför bör gå före andra ny- och ombyggnader. Bidraget bör också kunna utgå
vid ny- och ombyggnad av egnahemsområden.
Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Bo21 yrkande 12
som sin mening ge regeringen till känna.
12. Självförvaltning (mp, kd)
Ronny Korsberg (mp) och Holger Gustafsson (kd) anför:
Hyrorna är i dag i många fall alltför höga. Det är angeläget att man tar vara
på de möjligheter som finns att nedbringa hyresnivåerna, bl.a. genom att sänka
fastighetsskatten. En annan snabb och framkomlig väg,  som vi också förordar,
är att öka möjligheterna till självförvaltning. På senare tid har regler om
undantag från beskattning genomförts för hyresrabatter till hyresgäster som
deltar, men reglerna är alltför krångliga och begränsade för att få tillräcklig
effekt. Vi anser att egna insatser för att sänka boendekostnaderna bör
skattebefrias i större utsträckning än i dag. En hyresnedsättning på upp till
omkring ett halvt basbelopp i dessa fall bör alltid kunna undantas från
beskattning.
Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motionerna Bo21 yrkande
11 och Bo26 yrkande 1 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.

13. Bosparande (fp)
Karin Pilsäter (fp) anför:
Utvecklingen inom bostadssektorn har medfört att behovet av ett svenskt
bosparsystem har ökat. Enligt besked som bostadsministern har lämnat i
riksdagen skulle regeringen i samband med den bostadspolitiska propositionen
lägga fram förslag om ett sådant  sparsystem. Den propositionen som regeringen
nu lägger fram innehåller dock inte något sådant förslag.
De hushåll som siktar på att i framtiden bo i eget hus eller bostadsrätt
måste inrikta sig på en betydligt större finansiering genom topplån. Enligt
Folkpartiets uppfattning är det angeläget att ett individuellt bostads- och
pensionssparande införs. I vår motion Bo32 föreslår vi ett system som innebär
att en privat pensionsförsäkring skall kunna belånas för förvärv av egen
bostad. Formerna för det individuella pensionssparandet kan lätt modifieras så
att detta sparande kombineras med en lånerätt för bostadsändamål.
Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Bo32 i denna del
(yrkande 8) som sin mening ge regeringen till känna.
Bostadsutskottets offentliga utfrågning
den 28 april 1998 med anledning av proposition 1997/98:119 Bostadspolitik för
hållbar utveckling
Inbjudna (i den ordning de deltog)
Bengt Turner, Institutet för bostadsforskning
Anders Frostell, Byggentreprenörerna
Bengt Nyman, Sveriges Fastighetsägareförbund
Pär Svanberg, Hyresgästernas Riksförbund
Ylva Yngvesson, Institutet för privat ekonomi, Föreningssparbanken
Björn Karlberg, Bostadskreditnämnden
Gunnevi Petersson, Boverket
Gun-Britt Mårtensson, HSB:s Riksförbund
Mirja Kvaavik-Bartley, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation
Lars-Olof Pettersson, Byggnads
Klas-Göran Åkeson, Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva
Nils Schirren, Villaägarnas Riksförbund
Per Sjöblom, Finansdepartementet
Hans-Eric Johansson, Byggentreprenörerna
Bengt-Owe Birgersson, SABO
Carl Sundvik, Svenska Bankföreningen
Håkan Johansson, Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund
Jan Nygren, Riksbyggen
Stellan Lundström, Institutionen för fastigheter och byggande, KTH
Sören Häggroth, Inrikesdepartementet
Kjell Wedin, Riksbyggen
Deltagande ledamöter från bostadsutskottet
Knut Billing (m), ordförande
Lennart Nilsson (s), vice ordförande
Rune Evensson (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Britta Sundin (s)
Sten Andersson (m)
Marianne Carlström (s)
Rigmor Ahlstedt (c)
Lars Stjernkvist (s)
Stig Grauers (m)
Erling Bager (fp)
Lena Larsson (s)
Owe Hellberg (v)
Lilian Virgin (s)
Inga Berggren (m)
Per Lager (mp)
Ulf Björklund (kd)
Carina Moberg (s)
Juan Fonseca (s)
Peter Weibull Bernström (m)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Ulf Kero (s)
Lennart Fremling (fp)
Agne Hansson (c)
Michael Stjernström (kd).

Program för bostadsutskottets offentliga utfrågning
Lokal: Förstakammarsalen
09.30 Inledning
Ordföranden
09.40-12.00
Tema 1: Vilka förändringar medför den bostadspolitiska propositionen för
bostadssektorn? Skapas fasta regler?
De frågor som avses bli belysta är bl.a.
- Förutsättningarna för bostadsproduktion (var kommer det att byggas, vilken
typ av bostäder, för vilka grupper, boendekostnaden i nybyggda bostäder)?
- Förutsättningarna för bostadsbeståndet (bostadsförvaltning, boendekostnader,
neutraliteten och bostadskapitalet)?
9.40-10.30
Inledande anföranden om högst 10 minuter vardera av:
Bengt Turner, Institutet för bostadsforskning
Anders Frostell, Byggentreprenörerna
Bengt Nyman, Sveriges Fastighetsägareförbund
Jan Danneman, Hyresgästernas Riksförbund
Ylva Yngvesson, Föreningssparbanken
Kort paus
10.40-12.00
Frågor från utskottet till inledarna och övriga inbjudna.
Ca 12.00-12.30
Kaffepaus
12.30-14.00
Tema 2: Bostäder med svag ekonomi
De frågor som avses bli belysta är bl.a.
- Vilken är situationen i dag för krisårgångarna och för de kommunala
bostadsföretagen?
- Hur påverkas krisårgångarna av ett genomförande av förslagen i propositionen?
- Betydelsen av långsammare avveckling av räntebidrag för bostäder i
krisårgångarna
- Förutsättningarna för kommunala bostadsföretag med svag ekonomi
Inledande anföranden om högst 10 minuter vardera av:
Bengt-Owe Birgersson, SABO
Jan Nygren, Riksbyggen
Stellan Lundström, Institutionen för fastigheter och byggande, KTH
Björn Karlberg, Bostadskreditnämnden
Frågor från utskottet till inledarna och övriga inbjudna.
Inbjudna
Förutom de som håller inledande anföranden under respektive tema inbjuds
företrädare för följande myndigheter och organisationer. Även företrädarna för
dessa bör vara beredda att besvara ledamöternas frågor.
Finansdepartementet, Knut Rexed, Per Sjöblom och Jonas Norlin
Inrikesdepartementet, Sören Häggroth, Lars Magnusson och Anneli Lagerbro
Socialdepartementet, Ann-Christine Taubermann och Inger Philipson
Boverket, Gunnevi Petersson och Eva Hedman
Byggnads, Hans Tilly och Lars-Olof Pettersson
Fastighetstaxeringsutredningen, Margit Kärrström och Gunilla Hulting
Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva, Klas-Göran Åkeson
HSB:s Riksförbund, Gun-Britt Mårtensson och Hans Almgren
Svenska Bankföreningen, Carl Sundvik och Bengt-Göran Löwenthal
Svenska Kommunförbundet, Ted Lindkvist
Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation, Mirja Kvaavik-Bartley
Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund
Venantius AB, Eva Britt Gustafsson och Jan Engström
Villaägarnas Riksförbund, Nils Schirren
Förutom de som håller inledningsanföranden kommer att närvara från
Byggentreprenörerna, Jan Kielland och Hans-Eric Johansson
Sveriges Fastighetsägareförbund, Per-Åke Eriksson
Hyresgästernas Riksförbund, Pär Svanberg
Riksbyggen, Kjell Wedin
Bostadskreditnämnden, Rolf Westerlund


Protokoll från bostadsutskottets offentliga utfrågning den 28 april 1998 med
anledning av proposition 1997/98:119 Bostadspolitik för hållbar utveckling
I en underbilaga till detta protokoll har samlats de bilder som tillhör
protokollet.
Ordföranden: Tiden är inne. Jag ber att få hälsa er välkomna till denna
utfrågning om bostadspolitik som bostadsutskottet arrangerar. Riksdagen har nu
länge väntat på en bostadspolitisk proposition. Det har tagit lång tid att få
fram den. Jag skall inte recensera den här och nu. Det återkommer vi i
bostadsutskottet till i det betänkande som skall justeras den 26 maj och
behandlas i kammaren den 5 juni.
Valet av de två teman som skall behandlas vid dagens utfrågning har sin
naturliga förklaring dels i den debatt som har föregått propositionen och som
pågått under hela den här mandatperioden och kanske ännu längre, dels i de
förslag som finns i propositionen om de kommunala bostadsföretagen.
Som ni sett av det program som vi sänt ut tidigare och som delats här i dag
är utfrågningen uppdelad i två avdelningar med en kort kaffepaus emellan,
cirka kl. 12.00. För att vi skall kunna strukturera utfrågningen är det bra om
vi kan hålla oss till den plan för utfrågningen som har delats ut. Det är också
viktigt att vi försöker hålla isär de båda teman som utfrågningen omfattar.
Så till de praktiska frågorna. Inledarna bör hålla sina anföranden från den
talarstol som vi har bredvid oss. Om ni har overheadbilder går det bra att visa
dem. Vi flyttar i så fall på oss så att ni alla kan se. Overheadapparaten finns
här bakom. Jag vill understryka vikten av vad som framgår av programmet,
nämligen att inledningsanförandena skall vara högst tio minuter. På den punkten
kommer jag att vara ganska tuff. Vi kommer inte att medge tids-överdrag,
eftersom vi då inte kommer att kunna hålla den tid som vi har planerat.
Kammarens arbete börjar i dag kl. 14.00, och då bör vi vara färdiga.
Vi börjar med inledningsanförandena på tema 1 på en gång. Därefter blir det
en kort bensträckare före de frågor som ledamöterna kommer att ställa. Jag tar
för givet att mina kolleger har många frågor inte bara till inledarna utan
också till alla er övriga inbjudna. Jag vädjar om att ni ställer korta frågor
och att ni som svarar har korta svar. I annat fall blir det inte tillräckligt
mycket utrymme för ledamöterna att få den kunskap och fördjupning som är
avsikten med den här utfrågningen.
Med detta hälsar jag er välkomna än en gång och överlämnar ordet till Bengt
Turner från Institutet för bostadsforskning, den första av de inledande
talarna.
Bengt Turner: Hej! Det är kul att vara här. Jag tänkte tala litet grand om
bostadspolitik, som jag tror är ämnet för dagens session.
Jag skall tala om tre saker. Jag tänkte först tala om stigande
boendekostnader, sedan om följderna av den fortsatta avvecklingen av
räntebidragen och till sist, i den mån mina tio minuter inte har gått, skall
jag tala litet grand om svaga orter och samspelet mellan hyresbostäder och
småhus.
(Bild 1)
Vi vet alla vad som händer på grund av de stigande kostnaderna för
nyproduktionen. Detta är på sätt och vis bostadspolitikens blinda fläck. Man
tittar inte så mycket på att de faktiska boendekostnaderna har stigit och vilka
effekter det kan tänkas få. Vi får en fallande nyproduktion och många tomma
lägenheter. Vi ser här att bostadsutgiftens andel av inkomsten stiger. Vissa
hushålls boendekonsumtion sjunker. Jag skall återkomma till den punkten och
också till andra punkter.
Hyrorna som andel av inkomsten ökar. Jag skall under några minuter försöka
visa litet grand på det fördelningsperspektiv som finns. Det är trots allt
litet eftersatt i propositionen. Vi delar upp det i år 1982 till år 1995 och i
hushåll med en vuxen, hushåll med två vuxna och hushåll med en vuxen och barn.
Det går litet upp och ned, men mest upp. Det går från 21 % till 28-29 % under
den här perioden, med ett stort hopp naturligtvis runt åren 1989-1991. Däremot
är ökningen ganska mild för t.ex. hushåll som består av två vuxna. Detta gäller
inom hyresrätt. Tar man fasta på enpersonshushållen och tittar på unga,
medelålders och äldre ser man att för unga hushåll är bostadskostnaden 40-45 %
år 1995 enligt bostadshyresundersökningen.
(Bild 2)
Går jag ett steg till blir det nästan snudd på demagogiskt. Jag talar nu om
unga hushåll och hur det är när man bor i yngre eller äldre bostäder. Då hamnar
vi någonstans uppåt 50-55 %. Effekterna ökade bostadsutgifter och
inkomstförändringar över tiden, som särskilt drabbat ungdomar, åstadkommer en
situation som är väldigt utmejslad och som är väldigt besvärande för ungdomar.
(Bild 3)
Den fråga som jag ställer mig som ekonom är: Vilka effekter får detta för
boendekonsumtionen och för hushållsetablering? Jag hann tyvärr inte få fram
data på det, och det är inte riktigt jag som har utredningsapparaten för det
heller. Vad vi ser här är att i regel har inte bostadskonsumtionen ändrats
nämnvärt i landet. För ungdomar kan jag se att genomsnittskonsumtionen har
sjunkit med 1 à 2 kvadratmeter och att det är i viss mån färre ungdomar som
etablerar sig på bostadsmarknaden i en viss åldersklass. Men effekterna är
hitintills väldigt små, vilket är intressant. Det säger någonting om att de
mest kraftigt stigande boendeutgifterna trots allt ännu inte har fått sitt
fulla genomslag. Det är det jag menar med att det är en av bostadspolitikens
blinda fläckar. Det är den ena poängen, i mån det är en poäng.
Den andra poängen är att vi fortsätter att avveckla räntebidragen. Alla som
läser den offentliga statistiken ser att de sammanlagda räntebidragen har
sjunkit ganska kraftigt. En del beror på minskad nyproduktion. Det vet alla. En
del beror på ränteförändringar. Den fråga som inte belyses så ofta är: Hur
mycket är då resten, dvs. det som beror på regelförändringar?
Vi kan titta på det som nuvärdet av de återstående räntebidragen för olika
årgångar. Det är litet kryptiskt att läsa här, eftersom det står inne i texten
på grund av att mina overheadblad tog slut. Här står 55 %. För årgången 1990
räknar vi med att årets räntebidrag och kommande räntebidrag omräknat till
nuvärde motsvarar ungefär 55 % av produktionskostnaderna vid det tillfället.
Vi går nu nedåt i diagonalen till nyproduktionen år 01. De sammantagna
räntebidragen för de återstående åren är ungefär 12 %. Sedan sker en
kontinuerlig förändring över tiden. Det är ganska markanta förändringar i
nyproduktionens förutsättningar. Det är inte så märkligt att vi har en
nyproduktion som är så låg som den år 1840 just nu.
När man gör det här blir det litet märkligt. Man måste säga någonting om
tidshorisonten. Det är nämligen så att dessa 30 procents räntebidrag är eviga.
Tänker man sig också evig tid blir det besynnerliga subventioner. De ökar
nämligen efter ett tag på ett sätt som jag inte riktigt tror man hade tänkt
sig. Jag antar att det är något utskott någonstans som kommer att rätta till
det någon gång.
Hitintills har jag talat om vad propositionen inte har. Nu kan jag vara mer
kortfattad. Jag kan tala om vad propositionen har. Man gick från 0,35 till 0,1
upptrappning i krisårgångar. Alla förstår vad jag menar när jag säger 0,35 till
0,1, i varje fall i det här rummet. Det motsvarar ungefär 20, 25 kronor i
minskad kapitalutgift per kvadratmeter. Om det är mycket eller litet och om det
kommer att få några effekter är svårt att säga. En del hävdar att det är
felräkningspengar. Men med ett generöst sinnelag tror jag ändå att det kommer
att få viss effekt.
En annan punkt gäller små orter och samspelet mellan kommunala hyresbostäder
och småhus. Vad man kan konstatera är att vi har fått kraftigt ökade regionala
skillnader i landet.
(Bild 4)
Tittar vi på småhusen och deras priser är det i stort sett bara på några få
ställen i landet som det är rimligt att tänka sig en nyproduktion. De vita
fläckarna här på bilden är de orter som inte har någon rimlig nyproduktion de
närmaste åren. Det blir litet grand i Stockholmsområdet, i Göteborg och i
Sotenäs kommun, som en av bostadsutskottets ledamöter kommer från, och sedan
blir det litet grand i Malmöregion. Men i övrigt finns det väldigt små
förutsättningar för nyproduktion.
Den intressanta frågan blir här. Om nu småhuspriserna i vissa delar av landet
är en fjärdedel av nyproduktionspriserna, hur påverkar det då hyresmarknaden?
Det är naturligtvis en idiotisk fråga.
(Bild 5)
Det finns ett väldigt lätt svar på den frågan. Det blir många tomma
lägenheter på de orterna. Det är en nästan perfekt korrelation mellan låga
småhuspriser och många tomma bostäder. Det är inte riktigt perfekt korrelation,
men det är en stark överensstämmelse.
Jag roade mig för några dagar sedan med att räkna fram en bild som man inte
ser så ofta. Jag sorterade landets kommuner efter stigande priser. Sedan roade
jag mig med att räkna ut genomsnittshyran i de kommunerna genom att sammanföra
litet olika databaser. Med en väl fungerande marknad skulle man föreställa sig
att det skulle finnas ett visst samband mellan småhuspriser och hyresnivån. Det
ser ut så här.
(Bild 6)
Man får vara väldigt statistiskt flink om man skall hitta ett samband här.
Den här kurvan visar småhuspriserna, och den här visar hyresnivåerna. De är på
väg ut mot golvet. Det här är den s.k. Tobins q, som förekommer i diagrammet.
Här är Danderyd, Lidingö någonstans här uppe. Det är de enda ställena där det
riktigt finns nyproduktionsförutsättningar. Den här kurvan visar hyrorna i
landets olika kommuner.
Detta skapar naturligtvis tomma bostäder. Det skapar också ett slags
volatilitet, som är ett underbart nysvenskt ord. Det är en överrörlighet och
osäkerhet när det gäller överlåtelsepriserna på hyreshus. Å ena sidan kan man
tänka sig att på svaga orter skulle hyresnivån ligga till grund för
prissättning, överlåtelsepriser på fastigheter. Men samtidigt vet vi att
aktörerna inte riktigt tror på den prisnivån i svaga orter. Därför blir i
själva verket priserna betydligt lägre, kanske 500 kr upp till 1 000 kr lägre
per kvadratmeter än vad de borde vara med tanke på hyresintäkterna. Det beror
på att situationen i väldigt många kommuner upplevs som väldigt labil och
osäker. En del av problemet beror naturligtvis på att de allmännyttiga
företagen av skilda skäl inte kan sänka sin hyra och inte har några incitament
att sänka sin hyra på de svaga orterna.
Sammanfattningsvis har jag i denna korta inledning försökt att göra tre
poänger. Den första är att bostadsutgifterna har stigit kraftigt, särskilt för
vissa grupper i samhället. Detta kommer att få effekter under en lång följd av
år. Det skulle vara oerhört viktigt att följa upp de effekterna. Den andra är
att räntebidragets fortsatta avveckling naturligtvis åstadkommer betydligt
sämre produktionsförutsättningar för de byggande företagen. Samtidigt kan man
föreställa sig en viss återstående osäkerhet i regelverket. Jag ser markanta
fördelar med att växla av räntebidragen med ett investeringsbidrag. Den tredje
poängen är att det finns svaga orter där man föreställer sig att det finns ett
väldigt illa fungerande samband mellan hyressektorn och småhussektorn. Jag kan
tänka mig att Venantius och andra parter skulle kunna göra mycket för att rensa
upp en del och försöka åstadkomma en bättre fungerande bostadsmarknad på de
sämre gynnade orterna. Heja Venantius! är min avslutning. Tack för ordet.
Ordföranden: Tack själv. Det var utomordentligt bra att du lyckades hålla tiden
så väl. Då skall vi se om Anders Frostell från Byggentreprenörerna har några
ytterligare invändningar eller några tillägg att göra till det som har sagts
hittills. Ordet är ditt. Varsågod.
Anders Frostell: Herr ordförande! Tack för att vi har fått tillfälle att komma
hit till denna hearing. Jag skall på den angivna tiden försöka att besvara de
frågor som utskottet har tillställt oss. Därutöver finns det naturligtvis
möjlighet för ledamöterna att ställa frågor till oss. Jag biträds här i dag av
Jan Kielland från Byggentreprenörerna och Hans Eric Johansson från Skanska
Bostäder. Hans Eric kan dissekera i allt vad som handlar om
produktionskostnader ner till minst skruv och spik om ledamöterna vill
diskutera det. Jag avstår därför från att i detalj gå in på detta. Det medger
tyvärr inte tiden.
(Bild 7)
Den första frågan som utskottet ställer är: Vilka förändringar medför den
bostadspolitiska propositionen för bostadssektorn? Enligt vår snabba bedömning
är svaret: Inga alls för nyproduktionen. Vi karakteriserade propositionen när
den kom som en bostadspolitik för det redan byggda. Med det menar vi att den
har väldigt liten betydelse för nyproduktionen. Däremot har den naturligtvis i
ett antal avseenden betydelse för byggbranschen genom de olika stöd som
propositionen innehåller. Stödet till ROT utvecklas och förlängs. Det gäller
också stödet till ny- och ombyggnad av äldre bostäder. Det stöd för ekologisk
ombyggnad och anpassning som propositionen innehåller är en fortsättning på det
ganska omfattande stöd som riksdagen tidigare fattat beslut om.
Den andra frågan gäller om det skapas fasta spelregler. På det svarar vi: Ja
och nej. Ja indirekt genom att den strama budgetlinjen som riksdagen har fattat
beslut om för många år sedan ligger fast. Det innebär att vi fortsätter att gå
mot en alltmer marknadsstyrd bostadssektor. Det är någonting som Bygg-
entreprenörerna liksom tidigare tycker är bra. Förutom detta finns det i ett
antal avseenden inslag om innebär att vi inte får de fasta spelregler som
branschen länge har talat om. Det gäller framför allt på skattesidan. Den
utredning som nu tillsätts innebär att det kommer att finnas fortsatt osäkerhet
kring metoderna för fastighetstaxering, fastighetsskatternas utformning,
skatte- och bidragsregler för bostadsrätter och neutrala skatte- och
bidragsregler för hyresbostäder.
Därutöver finns det ett antal frågor som propositionen inte behandlar men som
leder till att det kommer att finnas en fortsatt osäkerhet i produktions- och
investeringsledet. Det gäller bruksvärdeslagens funktionssätt. Den möjliggör i
dag - vi har fått exempel på det i Stockholm - de facto en politisk
hyressättning. Det leder till en väldig osäkerhet för investerarna. Följden av
det är att det är få som i dag är beredda att investera i hyresfastigheter ens
där det finns en marknad för det.
Vidare upplever vi att kommunernas roll i bostadsförsörjningen är oklar och
förblir oklar. Kommunerna har en dubbelroll genom att vara både aktörer genom
sina stora bostadsföretag och också ha en myndighetsroll. Vi är inte alltid
riktigt säkra på att kommunerna gärna vill se en konkurrens mellan nyproduktion
och befintligt bestånd ens om nyproduktionen skulle bli billigare.
(Bild 8)
Utskottet frågar vidare om förutsättningarna för bostadsproduktionen. Här
finns ett antal dämpande faktorer. Vi kommer att uppehålla oss mycket kring dem
i dag tror jag. Det gäller att boendekostnaden som andel av disponibel inkomst
har ökat kraftigt och hushållens svaga ekonomi. Investeringsförutsättningarna
för hyresbostäder är, som jag nyss var inne på, utan tvekan en dämpande faktor.
Anpassningen till en positiv realränta är självfallet bra ur ett
nationalekonomiskt perspektiv. Men sanningen är den att en bransch som länge
har varit en del av inflationsekonomin har svårigheter i omställningen.
De flesta byggherrar har svag ekonomi. Det gäller framför allt allmännyttan
men även tidigare traditionella byggherrar. De har i nuvarande läge inte en
ekonomi som möjliggör någon mer omfattande nyproduktion. Kravet på egen insats
är säkert bra. Men vi är just nu i ett läge där många bostadskonsumenter inte
har hunnit spara ihop till en egen insats till bostadsrätten eller villan. På
samma sätt har investerare inte alltid hunnit spara ihop till den egna insatsen
som behövs för en investering. I det här sammanhanget är naturligtvis en
diskussion om ett bosparande av intresse. Utanför tätorterna är vakansgraden
hög, som vi också kommer att bli varse i dag.
Det finns ett antal positiva förutsättningar för bostadsproduktionen.
Priserna på andrahandsmarknaden stiger. På vissa platser i landet är det nu
inte längre orimligt dyrt att bygga en ny villa eller en ny bostadsrätt i
förhållande till priset på andrahandsmarknaden. Bostadsproducenterna,
byggföretagen, har under en följd av år pressat sina produktionskostnader. Det
finns en begynnande bostadsbrist med början här i Stockholm som också sprider
sig ut till andra tätorter och tillväxtområden. Den låga räntan är självfallet
också en positiv faktor för ett ökat byggande.
(Bild 9)
Utskottet frågar vidare. Var kommer det att byggas? Våra svar där är inte
särskilt originella: Där näringslivet expanderar och på högskoleorter. Och
ytterligare ett enkelt svar: Där människor vill bo. Där kommer det att byggas.
Vilken typ av bostäder kommer att byggas och för vem? Svaret kan även här
göras möjligen litet schablonartat och enkelt: Vi skall bygga för den
efterfrågan som finns. Vi har lämnat den tid bakom oss då det bestämdes i
politiska beslut för vem det skulle byggas. Nyproduktionen kommer nu att
inriktas på den efterfrågan som inte kan tillgodoses i det redan byggda
beståndet. Det finns på flera håll i landet en efterfrågan i dag på mer
exklusiva bostäder i attraktiva lägen. Genom att tillgodose denna efterfrågan
sätter vi i gång byteskedjor som innebär ett ökat tillskott på bostäder för en
stor grupp av bostadskonsumenter.
Jag har här försökt att mycket enkelt att ge några exempel på aktuella
produktionskostnader. Vi kan återkomma till det om ledamöterna så vill. De
omfattar i dag ett mycket brett spann på 9 000-20 000 kr per kvadratmeter, om
man skall ta ytterligheterna, vilket motsvarar en hyra på från 750 kr
kvadratmetern upp till 1 600 kr kvadratmetern. Inom detta spann finns i dag en
produktion, och det finns en efterfrågan.
Det kommer också att byggas för allas betalningsförmåga. Det finns som sagt
de som efterfrågar exklusiva bostäder, och för dem bygger vi. Det finns de som
efterfrågar enklare och billigare bostäder, och för dem bygger vi också. Tyvärr
tror vi att hyresrätter inte kommer att byggas om det inte är så att de blir
lönsammare än vad de är i dag för dem som investerar i dem.
(Bild 10)
Sammanfattningsvis är det möjligen inte så originella synpunkter. Hur ökar vi
bostadsbyggandet? Genom att öka efterfrågan. För det krävs högre tillväxt i
ekonomin. Jag inser att inte enbart detta utskott kan åstadkomma det. Vi gör
det också genom en lägre boendekostnad. Där tror vi att ett viktigt inslag är
att sänka skatterna så att folk får mer pengar att konsumera bostäder för, men
naturligtvis också de särskilda skatter som belastar fastigheter och byggandet,
och då framför allt fastighetsskatten.
Dessutom handlar det om att se till att åstadkomma klarare spelregler på de
punkter där vi inte tycker att det finns riktigt klara spelregler. Jag vill i
det sammanhanget än en gång återkomma till de inslag i bruksvärdeslagen som vi
inte tycker fungerar bra.
Bengt Nyman: Det vi har att säga blir gärna en upprepning av det som har sagts
tidigare. I mångt och mycket håller jag med om det som Anders nyss sade och
till en del också det som Bengt Turner tidigare sade. Jag skall försöka att
strikt hålla mig till de frågor som ställs i inbjudan.
(Bild 11)
Huvudfrågorna för det här förmiddagspasset är: Vilka förändringar medför
propositionen? Skapas fasta spelregler? Jag vill påstå att förslagen i
propositionen i allt väsentligt ger enbart marginella effekter. Den andra och
för många aktörer på marknaden kanske viktigare frågan är: Skapas fasta
spelregler? Jag tror att den frågan snarast besvaras av vilket intryck man får
när man läser propositionen eller liknande förslag.
Jag vill påstå att det intryck som propositionen sammantaget ger läsaren är
att vi även fortsättningsvis kommer att få kortsiktiga ingrepp i spelreglerna.
Exempel på detta är ett års nedsättning av den garanterade räntans
upptrappning, ett kvartals förlängning av skattereduktionen, tillfälligt
byggstöd för bostäder och lokaler för äldre och investeringsbidrag i tre år för
merkostnader i investeringar för ekologisk hållbarhet - dvs. det skall ske en
utvärdering efter tre år, och vad som händer därefter vet man egentligen
väldigt litet om.
(Bild 12)
Vad gäller bostadsproduktionen har Anders Frostell sagt det mesta, och jag
instämmer i allt väsentligt i det. Jag vill hävda att det är osäkert om
justeringen av bidragsunderlaget ger upphov till större lägenheter, om nu det
har varit avsikten. Det är i dag så mycket annat än subventionsinslaget som
påverkar produktionens inriktning och omfattning. Det är i betydligt större
utsträckning än t.ex. under 80-talet den faktiska efterfrågan, som demografiska
förändringar och annat på den lokala marknaden, som avgör detta.
Man kan dessutom konstatera att subventionsinslaget i princip är oförändrat
med den successiva avtrappningen respektive att fastighetsskatten i vart fall
tills vidare är oförändrad. Som har påpekats här tidigare leder det till ökande
regionala och lokala skillnader i boendekostnaderna. Sverige utvecklas i dag
väldigt olika. Det kommer bl.a. till uttryck genom ökade skillnader i
boendekostnaderna. Tillämpningen av bruksvärdessystemet hindrar dessutom, inte
minst genom de politiska signaler som vi har fått i Stockholm, byggandet av
hyresrätter i storstadsområdena. Detta ser vi nu även på orter utanför
storstadsområdena. Man säger litet förenklat att kan man göra på det här sättet
i Stockholm kan man säkert också göra det i Kungsbacka. Det innebär att
beställare och byggherrar inte vågar dra i gång projekt som annars, med den
kalkyl man kan göra i dag, vore ekonomiskt motiverade.
(Bild 13)
Beträffande bostadsbeståndet är, som tidigare konstaterats i utredningen och
som nu också sägs i propositionen, det stora bekymret de sent byggda årgångarna
- eller vad de nu skall kallas. Precis som Bengt tidigare konstaterade
motsvarar den tillfälliga nedsättningen av den garanterade räntans upptrappning
ungefär 25 kr per kvadratmeter. Man måste samtidigt komma ihåg att den
successiva infasningen av fastighetsskatten i de här årgångarna betyder ungefär
50 kr för halv skatt respektive ungefär 100 kr per kvadratmeter för full skatt.
Det får naturligtvis även fortsättningsvis negativa konsekvenser framför allt
för de många små fastighetsägare som byggde mycket nytt under slutet av 80-
talet och början av 90-talet. Det här riskerar naturligtvis att leda till en ny
våg av konkurser, och det ger också en signal om att det är riskfyllt att
investera i bostadskapital, såväl för bostadsrättsföreningar och
bostadsrättshavare som för enskilda investerare.
En betydande del av propositionen ägnas åt kommuner som har kommunala bolag
med en besvärlig ekonomi. Vi vill bara peka på den risk som finns att alltför
stora statliga bidrag snedvrider konkurrensen på hyresmarknaden.
Vi vill också, som vi har gjort många gånger tidigare, stryka under att
fastighetsskatt på hyresrätt ger upphov till orättvisa mellan upplåtelseformer.
Det bryter neutraliteten mellan upplåtelseformerna.
Herr ordförande! Det går inte att fullt ut utläsa vad konsekvenserna av
propositionen blir i och med att propositionen i en hel del avseenden är
tämligen allmänt hållen. För att man fullständigt skall kunna förstå
konsekvenserna krävs ett antal förtydliganden.
(Bild 14)
För det första: Vilka kommer reglerna att bli för hanteringen av det statliga
stödet till kommuner med ekonomiska problem?
För det andra: Vilken typ av åtgärder skall stödjas med investeringsbidrag
för ekologisk hållbarhet?
För det tredje föreslår man att statliga kreditgarantier skall kunna lämnas
även till åtgärder som i övrigt inte kommer i åtnjutande av statligt stöd.
Vilken typ av åtgärder blir det i så fall fråga om, och skall övriga regler för
räntebidrag också gälla för den typen av åtgärder?
Slutligen tror jag att man skulle få en betydande stimulans för ökad
bostadsproduktion om skattereduktionen för byggnadsarbete också omfattade
åtgärder som omvandlar lokaler till bostäder. Det förekommer i allt större
utsträckning i dag men syns inte i den offentliga statistiken. Här finns en
potential för en ökad bostadsproduktion.
Pär Svanberg: Propositionen har ett uppfordrande namn, Bostadspolitik för
hållbar utveckling, och dessutom, tycker vi, ganska bra målformuleringar. Vi
sätter trots det ganska många frågetecken kring i vad mån förslagen leder till
en hållbar utveckling. Snarare kan man konstatera att det leder i motsatt
riktning. Risken är stor att vi med de här förslagen får ett lappverk i
bostadspolitiken i stället för något som bidrar till ett ekologiskt, socialt
och ekonomiskt hållbart samhälle.
Jag skall säga något om vilka vi tycker är de stora problemen i dag och som
vi förväntade oss att propositionen skulle bidra till att lösa. Det jag kommer
att säga blir också ett axplock av vad tidigare talare har sagt - bilden är
inte speciellt olik.
(Bild 15)
Vi kan börja med att se på den allmänna kostnadsutvecklingen mätt enligt
konsumentprisindex efter skattereformen och fram till nu, utvecklingen av
hyreskostnaderna och utvecklingen av egnahemskostnaderna. Vi kan då konstatera
att utvecklingen av hyreskostnaderna har varit kraftig och att denna till stora
delar beror på politiska beslut. Det handlar om den budgetsanering som gjordes,
där man skar i räntebidragssystem, osv. Det är också en effekt av det Bengt
Turner var inne på, dvs. att det finns många tomma lägenheter som fortfarande
till stor del finansieras över hyrorna. De som bor kvar i de utsatta orterna,
som lider av bl.a. befolkningsminskning, får alltså betala högre
boendekostnader.
(Bild 16)
Vi kan också se litet mer detaljerat på utvecklingen av kostnaderna för olika
hushållstyper och studera förändringen i boendekostnadens andel av den
disponibla inkomsten mellan åren 1992 och 1997. Det är Pia Nilsson som har
gjort de beräkningar jag nu redovisar. För en ensamstående som bor i två rum
och kök var andelen av den disponibla inkomsten som går till hyra 1992 37 %,
och 1997 hade den ökat till 43 %. Alla hyresgrupper, även barnfamiljerna, har
fått en ökning med 4 procentenheter. För en ensamstående med ett barn som bor i
en trea är ökningen 6 procentenheter. En ensamstående pensionär har däremot
fått litet högre köpkraft, men en ensamstående pensionär har ändå en väldigt
hög hyresnivå mätt som andel av disponibel inkomst.
På egnahemssidan har det däremot skett en minskning på mellan 3 och 5
procentenheter. Detta är ytterligare en beskrivning av hur bostadspolitiken och
skattepolitiken bidrar till ökade klyftor mellan olika boendeformer.
(Bild 17)
När man diskuterar bostadspolitik måste man också se på vilken betydelse
boendet har i statens ekonomi. År 1995 kostade boendet netto staten ganska
mycket - skillnaden mellan intäkter och utgifter för bostadssektorn var då
ungefär 20 miljarder. Nu har staten i stället stora nettointäkter från boendet,
något som också står att läsa i propositionen. Det behöver finnas med i bilden
när man analyserar propositionens förslag.
Våra förväntningar har varit att boendekostnaderna skall kunna sänkas, att
den andel av hushållens disponibla inkomster som går till boendet skall kunna
sjunka. En förutsättning för detta är, som vi ser det, att man sänker
skattetrycket på boendet generellt, en åsikt som många delar med oss. Vill man
vara litet elak kan man säga att bostäder flyttar inte utomlands och att det
heller inte sker någon större smuggling men att det väl ändå borde gå att få en
rimlig beskattning.
Vad händer då med byggandet, utifrån propositionens förslag? Att villkoren
för nyproduktion och ombyggnad i dag inte är tillräckligt gynnsamma har redan
redovisats. Nyproduktionen kommer därför även i fortsättningen att bli låg och
koncentreras till särskilda boendeformer som äldrebostäder och kanske
studentbostäder samt dyr nyproduktion i väldigt attraktiva lägen. Utöver de
ogynnsamma villkoren tror vi att även de osäkra villkoren är en bidragande
orsak till detta. Osäkerheten om vad som händer med fastighetsskatten är
fortfarande stor, och den skall utredas. En annan sak är det eviga 30-
procentiga räntebidraget - det är väl inte så många som tror att det är evigt.
Om jag vore investerare skulle jag inte räkna med ett 30-procentigt, evigt
räntebidrag.
Kretsloppsmiljarderna till utsatta områden tror vi kan ge en del. Det är bra
att de resurserna satsas. Problemet är att man i de utsatta områdena inte har
några möjligheter att ta på sig ytterligare åtaganden. I den mån man skall
bidra fifty-fifty med investeringar, antingen från företagen, dvs. via hyrorna,
eller från kommunerna, kan det därför på många håll bli bekymmer, vilket kanske
begränsar möjligheten att använda de här pengarna.
Vad händer med beståndet? Som Bengt Nyman nämnde i fråga om neutraliteten
mellan upplåtelseformerna är hyresrätten missgynnad. Vi instämmer i det, och
det gör man också både i budgetpropositionen och i vårpropositionen, där man
har diskuterat skatteavvikelser mellan olika boendeformer. Det är bra att detta
nu utreds, men den fastighetsskatteutredning som skall tillsättas måste få ett
tydligt uppdrag att hitta en lösning på frågan om neutraliteten mellan
upplåtelseformerna.
I det sammanhanget vill jag säga att en allmän sänkning av fastighetsskatten
i dagens läge skulle slå alldeles fel. Det skulle snarare bidra till ökade
orättvisor, både mellan upplåtelseformerna och mellan olika egnahemsboenden,
eftersom sänkningarna av boendekostnaderna skulle bli betydligt större på orter
som i dag har höga taxeringsvärden och också höga priser på bostäder.
Allmännyttans ställning diskuteras relativt mycket i propositionen, men vi
saknar konkreta förslag. Vi skulle vilja ha förslag som gör att hyresgästerna
inte behöver hotas av utförsäljning, höga vinstuttag och skatteplanering med
hjälp av koncernbildning och förslag som gör att företag i trångmål kan få ett
bättre stöd. Nu sker en krisinsats genom den särskilda delegationen. Det är
bra, men vi kan ändå känna farhågor för att det blir en rätt byråkratisk
apparat. Stödet går dessutom till kommunerna, och vägen till företagen, och
ytterst till hyresgästernas plånböcker, kan nog vara ganska lång.
Förslaget om en långsam upptrappning av den garanterade räntan innebär en
mycket marginell förbättring vad avser krisårgångarna. Effekten av en infasning
av fastighetsskatten, som har nämnts här tidigare, är dubbelt så stor, och vi
tycker att det vore en bättre lösning. Det tycks också finnas en ganska stor
uppslutning bland motionärerna kring en sådan lösning.
Det verkar för övrigt som om man i propositionen har tagit till marginalen
när det gäller att beräkna kostnaden för de här åtgärderna. Man räknar med en
subventionsränta på 6,5 %; och i dag är den 5,23 %. Där kan det möjligen finnas
litet resurser att hämta om man i utskottet vill vara kreativ.
Skatteavdrag för ROT-insatser är bra, men sådana insatser som är motiverade
av sysselsättningsskäl bidrar ofta till att bostadspolitiken blir ryckig och
ett lapptäcke. Det vore mycket bättre om det generellt gavs
fonderingsmöjligheter vad gäller underhåll och ombyggnad. I dag får man genom
den konventionella beskattningen skatta bort en hel del av vinsterna, men genom
ett erbjudande om skattefri fondering skulle hyresgästerna kunna få ett bättre
inflytande över hur underhållsmedlen används.
För att summera tycker vi att skattetrycket måste sänkas. Neutraliteten
mellan upplåtelseformerna bör åstadkommas inom ramen för skattesystemet - den
kommitté som tillsätts borde få ett sådant uppdrag. Vi vill ha tydliga förslag
som definierar allmännyttiga företag, och vi vill ha skattefri avsättning till
underhåll och ombyggnad. Förstärkta bostadsbidrag, vilket över huvud taget inte
nämns i propositionen, tror vi är viktigt för de hushåll som har det svårast.
Slutligen menar vi att man bör avstå från infasningen av fastighetsskatten i
krisårgångarna i väntan på utredningen.
Ylva Yngvesson: Jag kommer från Institutet för privat ekonomi på
Föreningssparbanken, och jag skall belysa litet mer hur det kan se ut för
hushållen i dag. Jag kanske inte som tidigare talare ger så många svar på de
frågor som utskottet har ställt, men ett och annat kanske lyser fram i det jag
säger.
I Sverige tycks vi vara väldigt måna om vår hemmiljö. Vi prioriterar boendet,
vi pysslar gärna mycket med hemmet, och vi vistas mycket där. Det kanske är en
klimatfråga. I hushållsekonomin syns det här tydligt. Vi lägger i dag stora
pengar på boendet. Som vi har hört av tidigare talare går 30 % av de svenska
hushållens totala disponibla inkomster till boendet.
Man kan fråga sig om det bara har blivit så här eller om det är en medveten
prioritering från hushållens sida. Vad har hushållen i dag egentligen för
alternativ? Vad kan den person göra som vill sänka sina boendekostnader? Finns
det några alternativ? Har vi några val?
(Bild 18)
Vi går direkt in och tittar på några hushållstyper och ser hur det kan se ut.
Vi börjar med ett enpersonshushåll. För en person som har en lön som motsvarar
en genomsnittlig heltidsinkomst i Sverige tar boendet ungefär 35 % av den
disponibla inkomsten. För en genomsnittlig heltidare av LO-kvinnorna, med en
inkomst på 14 800, tar boendekostnaden ungefär 41 %, och för en ensamstående
pensionär ligger det ungefär i samma storleksordning. För den som går ut i
arbetslivet nu och därför har en ännu lägre inkomst ser situationen ännu värre
ut.
Dessa beräkningar är gjorda utifrån en hyreskostnad på 4 000 kr i månaden. Är
det då realistiskt? Det motsvarar en enrummare i nyproduktion, där hyran ligger
på 950 kr per kvadratmeter. Ute i landet kan man säkert hitta billigare
bostäder, men finns det arbeten där de billiga bostäderna finns?
På affischer i tunnelbanan från Hyresgästföreningen står det att 160 000 unga
i dag söker egen bostad. Hur ser lösningen egentligen ut för dem?
(Bild 19)
För ett par som flyttar ihop och delar på de fasta utgifterna blir
situationen naturligtvis betydligt bättre. Det kanske i dag krävs två inkomster
för att klara av ekonomin i ett hushåll. För en tvåbarnsfamilj med barn på
dagis och med ganska vanliga inkomster sjunker boendekostnadernas andel av den
disponibla inkomsten till ungefär 24 %. Familjen i det här exemplet behöver ha
litet större utrymmen och bor i en litet större lägenhet, en fyrarummare i det
begagnade beståndet.
(Bild 20)
Man kan tänka sig att den här familjen skulle vilja bygga ett nytt hus,
flytta in i ett eget småhus. Hur skulle situationen då se ut? Det ser faktiskt
inte så farligt ut. De hamnar på den genomsnittliga nivån för hushållen totalt
i Sverige, 30 %. De har ett hus med en produktionskostnad på knappt 1,3
miljoner; för den summan får man ett 120 kvadratmeter stort småhus i
landsorten. De har räntebidrag på närmare 6 000 - jag har då räknat på
siffrorna för januari - och de betalar ingen fastighetsskatt de första fem
åren. Det ser ju rätt drägligt ut. Vad händer om de skulle betala full
fastighetsskatt och räntebidragen skulle upphöra helt, vilket de ju gör om
några år? I så fall skulle deras boendekostnad stiga till 7 640 kr i månaden,
och boendet tar då 37 % av den disponibla inkomsten. Tyvärr går familjen back
på det här. De klarar inte det.
Om de bor i eget hus måste de också ha helt andra marginaler i sin ekonomi än
vad en hyresgäst behöver ha. De kanske inte behöver lägga ut så mycket pengar
under de närmaste åren på att byta vitvaror och liknande, men reparationer och
underhåll under en lång period ligger på närmare 1 500 kr i månaden. Den här
familjen skulle alltså behöva sätta av mellan 500 och 1 500 kr i månaden för
att klara framtida underhåll. Det kan naturligtvis lösas genom lån i framtiden,
men den summan kommer att belasta ekonomin.
Den här familjen har inte rätt till bostadsbidrag. De har för höga inkomster.
Om vi tänker oss att de skaffade ett barn till - vi kanske skulle behöva litet
fler nyfödda barn i Sverige - kanske det vore bra att en av föräldrarna
stannade hemma några år när barnen är små. Det skulle vara ganska skönt för
arbetsgivaren att slippa bemanningsproblem när barnen är sjuka och mamman - för
det blir nog hon - måste stanna hemma. Arbetsgivaren kanske får möjlighet att
anställa en arbetslös, och kommunen slipper en del kostnader för
barnomsorgsplatsen.
Men så vill inte politikerna att det skall se ut. I den proposition om
förändrade regler för bostadsbidrag som lades fram 1996 står det uttryckligen
att man inte vill subventionera den som inte yrkesarbetar eller som bara
arbetar litet. Man införde då individuella inkomstgränser, vilket gör att den
här familjen över huvud taget inte skulle få något bostadsbidrag. Om de hade
möjlighet att få ett bostadsbidrag skulle det, med mannens inkomst på 18 700
kr, betyda skillnaden mellan att gå back 300 kr i månaden och gå plus 900 kr i
månaden. Man kan fråga sig om det var för familjefridens, barnens och
arbetslöshetens skull som den förändringen infördes.
(Bild 21)
En familjetyp som man ofta pratar om, som har det svårt och som har fått
stora förändringar, är ensamföräldern. En ensam mor med två barn som går på
fritis har i det här exemplet en bostadskostnad som motsvarar 29 % av den
disponibla inkomsten. Det här är ändå inte riktigt hela sanningen, för hon får
faktiskt också bostadsbidrag. Om man i stället skulle minska hyran skulle
hennes bostadskostnad sjunka till 22 % av den disponibla inkomsten. Intressant
i det här fallet är att hon har högre disponibel inkomst än bruttolön. Faktum
är att samhällets stöd för barnens uppväxt, för att de skall ha drägliga
förhållanden, trots allt är ganska hyggligt. Hennes stora problem är att hon
har en så stor marginaleffekt på ökad inkomst. Om hon ökar sin inkomst med 100
kr försvinner 68 kr i höjd skatt, höjda barnomsorgskostnader och sänkt
bostadsbidrag. Det är svårt för henne att påverka sin ekonomi.
När man tittar på de här olika budgetarna kan man fråga sig om hushållen har
det bra eller dåligt. Det kan hända att man har det bra även om 30 % av den
disponibla inkomsten går till bostadskostnaderna. Hur skall de pengar man har
kvar att disponera egentligen räcka?
I våra budgetar räknar vi med levnadskostnadsnormer. Varje år i januari gör
vi beräkningar av vad som behövs på kort sikt för att hushållen över huvud
taget skall klara utgifterna för det som är absolut nödvändigt. Det är oerhört
mycket mer man behöver i sin ekonomi för att gå runt.
(Bild 22)
Jag visar ett axplock av vad de har kvar att disponera och vad det skall
räcka till.
Mycket gäller nyanskaffningar till hemmet. Man kanske behöver laga tänder.
Man kanske har öronbarn som kräver många läkarbesök och höga bensinkostnader.
Man kanske har glasögon i familjen. Veckopengen finns inte med. Det finns inte
ens en lättöl med i våra normer.
Hur mycket kan detta röra sig om, om vi bara tittar på vad en barnfamilj
skulle behöva spara och alltså inte på den ytterligare konsumtion som man
normalt har?
(Bild 23)
Barnen kan vara sjuka. Vi räknar här med att varje barn är sjukt sju dagar
per år och att de vuxna har två karensdagar var på ett år. Man skulle
egentligen behöva sätta av mellan 200 och 300 kr i månaden för att klara de
månader då inkomsterna sjunker drastiskt. Det är ett sätt att sprida ut den
inkomstsänkningen.
Nyanskaffningar till hemmet behövs. Allting går ju sönder någon gång, det vet
vi. Videon pajar liksom tvättmaskinen och liknande.
Semester åker man på. Pengarna skulle kunna räcka till en veckas stugsemester
inom Sverige.
Bilen - sparar vi inte i dag måste vi ta lån i morgon. Det belastar kanske
ekonomin ännu mer.
Ett litet pensionssparande. Men 2 700 kr är inte vad de här hushållen har
möjlighet att sätta av. Här har de ändå inte ett studielån som skall betalas
tillbaka, de betalar ingen veckopeng och man räknar inte med att de skall kunna
klara glasögon med den här inkomsten.
Det talas om att man skall spara till sin bostad. Jag förstår inte riktigt
hur våra hushåll i Sverige skall kunna klara det i dag. Utrymmet är alldeles
för litet. Det hjälper nog inte med stimulanser. I exemplet med villafamiljen
har vi räknat med att man satte in 200 000 kr kontant. Vilken vanlig löntagare
har det i dag?
Jag undrar om boendet verkligen måste vara så belastande på ekonomin som det
är i dag. Man kan fråga sig om det behöver vara så mycket skatt på boendet.
Fastigheterna går inte att flytta utanför Sverige. Om fastighetsskatten måste
vara kvar kanske det är rimligt att inkomstskatterna sänks, så att man har råd
att både leva och bo. Man skall inte enbart ha råd att bo i Sverige.
Gärna kan man få bestämma mer själv. I propositionen framhålls vikten av att
man får ta ett eget ansvar för sitt boende och får känna delaktighet i boendet.
Det kan faktiskt vara livskvalitet att även få känna att man har delaktighet i
sin ekonomi, att man själv lättare kan få styra sin ekonomi. Det är en rundgång
i att man betalar skatt och ändå får t.ex. bostadsbidrag, som ensamföräldern
hade det. Det kan vara bra att inte vara så i händerna på de politiska beslut
som man är i dag.
Den sanering som har skett och som har betalats av hushållen under 90-talet
ligger i mångt och mycket kvar. Var skall åtstramningen ske i nästa
konjunktursvacka? Vilken beredskap har vi för framtiden? Jag tycker att
hushållen måste få veta mer om hur politikerna vill att skatte- och
välfärdssystemen skall se ut i framtiden. Vi måste veta mer för att kunna
planera och kunna satsa även på boendet. Det känns litet oroväckande med alla
dessa hundratals miljoner som nämns i propositionen, som skall studsas ut som
något slags plåster på de sår som har uppstått av tidigare förd bostadspolitik.
Det är stora summor det rör sig om, som hushållen har fått dra in tidigare och
som har drabbat dem mycket hårt. Vore det inte bättre att i dagsläget ge
hushållen en ekonomisk möjlighet att klara sin situation på egen hand?
Ordföranden: Tack! Jag måste säga att jag är imponerad av våra inledare. Ni har
lyckats hålla er inom den tidsram vi satte. Därför kan vi säga att det är
berättigat med en bensträckare för allihop innan vi sätter i gång med frågorna.
Jag utgår från att ledamöterna är väl preparerade med mängder av frågor. Vi
återsamlas kl. 10.45.
(Paus)
Ordföranden: Jag får be er ta plats, så att vi kan sparka i gång med frågorna.
Agne Hansson (c): Jag skulle vilja ställa några frågor för att få belyst hur
räntebidragen fungerar om man vill ha stabila regler och för boendekostnaderna.
För det första skulle jag vilja vända mig till Anders Frostell, som jag tror
var den ende som nämnde att det var positivt att Danellsystemet inte rivs upp.
Det var en förutsättning för att ha stabila regler. Samtidigt påstod du att
investeringsförutsättningarna var oklara. Hur går det ihop? Vad är det som
fortfarande är oklart, om du undantar fastighetsskatten, som jag förstår att du
hade med som en av de oklara förutsättningarna för investeringarna?
För det andra skulle jag vilja fråga Bengt Turner: Går det att skapa stabila
regler med räntebidrag i botten? Du förordade investeringsbidrag. Jag skulle
vilja be dig utveckla det något. Hur skulle det ge stabilare spelregler för
bostadsmarknaden?
Slutligen skulle jag vilja fråga Carl Sundvik från Bankföreningen hur
räntebidragen verkar för att få snabbt genomslag på de kraftiga räntesänkningar
som nu har kommit genom en framgångsrik ekonomisk politik. Hur snabbt kan det
få ett genomslag på boendekostnaderna? Är det någon skillnad mellan hyresrätt
och villor, som bl.a. Pär Svanberg från Hyresgästernas Riksförbund pekade på?
Anders Frostell: Den oklarhet som finns för den som avser att investera i
fastigheter gäller framför allt dem som avser att investera i hyresfastigheter.
Den investeraren har i dag naturligtvis möjlighet att göra en förhoppningsvis
korrekt bedömning av kostnadssidan men inte av intäktssidan, eftersom
intäktssidan kan komma att förändras kort tid efter det att man har slutit
avtal mellan fastighetsägaren och de boende. I enlighet med den lag som finns
om bruksvärdesprövning kan hyran därefter komma att sänkas.
Om den skall sänkas och hur mycket den kommer att sänkas är vid
investeringstillfället omöjligt för investeraren att bedöma. Där finns alltså
en osäkerhet: Hur mycket kommer jag att kunna ta in på denna fastighet? Däremot
vet han hur mycket han har att betala. Därvidlag finns det en osäkerhet, och
den osäkerheten har i praktiken inneburit, som Bengt Nyman och jag nämnde,
något av en död hand över produktionen av hyresrätter, framför allt i
Stockholm, men det hotar också att sprida sig. Konsekvensen blir att de som i
dag vill bo i mer exklusiva lägenheter är hänvisade till bostadsrätter, för det
finns ingen som vågar bygga sådana lägenheter med hyresupplåtelse.
Det finns en annan osäkerhet för den som i dag avser att investera i
bostadsrätter. Men det är en mer traditionell osäkerhet, som man ofta kanske
får leva med. Inte desto mindre, eftersom skatteförhållandena för bostadsrätten
på nytt är föremål för diskussion, är det många som avser att investera i
bostadsrätter, som vill köpa bostadsrätter som lever i osäkerhet om vilken
beskattning som kommer att gälla om några år.
Ordföranden: Är det någon som vill komplettera detta svar i något avseende
innan jag lämnar ordet till Agne Hansson för att ställa någon form av
följdfråga?
Lennart Nilsson (s): Eftersom detta är en fråga som dyker upp ständigt och jämt
kunde man väl bolla över den till hyresgäströrelsen och fråga om man ser något
problem med just bruksvärdesprincipen och de tankegångar som förts fram.
Pär Svanberg: Det är självklart ett problem att hitta ett bra system som
garanterar ett besittningsskydd och en spärr mot oskäliga hyror.
Bruksvärdessystemet är ägnat att vara ett sådant system.
Jag kan ju se, och det är ganska typiskt för investerarsidan, att man så att
säga vill utnyttja en marknadssituation och bygga för den efterfrågan som finns
på marginalen. Det stora bekymret är väl att en upprivning av
bruksvärdessystemet skulle innebära rena marknadshyror. Det är absolut
ingenting som vi kan förespråka. Det innebär ju inte bara en höjd hyra för dem
som bor i just de här lägenheterna, utan det innebär en obalans i hela
systemet. Man kan tvärtom säga att det här är ett tecken på att
bruksvärdessystemet fungerar. När det gör det blir naturligtvis
fastighetsägarna kritiska.
Ordföranden: Jag skulle vilja komplettera frågeställningen. Vi ser i dag att
det inte ens i storstäderna går att bygga några bostäder. Vi har också sett att
de är de enda platserna där det finns någon efterfrågan. Vad säger exempelvis
BKN om att fastighetsägarna inte bygger? Man klarar inte av att få täckning för
en högre kostnad därför att Hyresgästföreningen går in och får fram en lägre
hyressättning. Då går fastigheten inte runt, säger Bengt Nyman. Är du beredd
att låna ut pengar till fastigheter i Stockholm som har ett högre kostnadsläge
än de intäkter man får fram vid hyresförhandlingarna?
Björn Karlberg: Bedömningen av lån till hyreshus handlar ju om långt mer än det
enskilda projekt som är aktuellt. Det handlar om vad ägaren kan klara av. Jag
brukar säga att vill Skanska ha kreditgarantier för 2 000 lägenheter som man
bygger på kronoöverloppsmark i Hietaniemi i Tornedalen så kommer man att få
det, därför att Skanska har betalningsförmåga även om de 2 000 lägenheterna
står tomma.
Ordföranden: Nu var det väl inte aktuellt att bygga just där. Det verkar inte
som om vare sig efterfrågan eller Skanskas intresse är så stort, utan det
handlade väl mer om att bygga i Stockholms innerstad, förstod jag av det hela.
Björn Karlberg: Eftersom det, som det har sagts från många olika håll, byggs
väldigt litet hyresrätter just nu över huvud taget ser vi väldigt litet av det
här problemet. Men vad det handlar om i Stockholms innerstad är ju att ägaren
måste vara i stånd att betala mellanskillnaden själv om man inte kan få
kostnadstäckande hyror. Det är ingen investerare som är beredd att satsa pengar
på den typen av affärsverksamhet.
Agne Hansson (c): Min avsikt var att få räntebidragen belysta ur de tre
aspekter som jag också ställde frågor om till de andra två. Jag är något
överraskad över svaret. Jag hade kanske inte väntat mig att det var
inkomstsidan man skulle skjuta in sig på. På vilket sätt kan du, med den
historiska bakgrund som nu finns, påstå att du vet hur kostnadssidan och
intäktssidan, t.ex. från räntebidragen, ser ut om du sätter en spade i jorden
och investerar?
Bengt Nyman: Min uppfattning är att det inte är höga eller låga kostnader i sig
som är problemet, utan det är osäkerheten i samband med investeringen. Utifrån
de spelregler som har gällt när man har producerat ett hus eller ett antal
lägenheter, till höga eller låga kostnader, har man gjort en kalkyl.
Spelreglerna är i dag sådana att jag kan räkna med vissa intäkter. Men ett år
senare kan spelreglerna vara helt annorlunda, så att den investering man har
gjort är fullständigt felkalkylerad. Det är det som jag uppfattar är det stora
problemet för dem som i dag till äventyrs skulle vilja bygga hyresrätter.
Bengt Turner: Jag ville komma in på frågan om osäkerheten i de förutsättningar
som finns när det gäller räntebidrag och argumentationen för
investeringsbidrag. Jämför man Danellsystemet med det tidigare systemet ser man
att osäkerheten på ett sätt har ökat genom att mer av ränteriskerna har
vältrats över på dem som bygger. Det hänger ihop med övergång från ett system
med garanterad ränta till nuvarande system.
Däremot har osäkerheten minskat genom att det är färre extra upptrappningar
nu än tidigare, vilket naturligtvis hänger ihop med att vi har högre realränta
och en mycket lägre inflationstakt. Det finns alltså betydligt mindre att spela
med numera om man skall undvika att få omvänd paritet och en mängd andra
ogynnsamma fenomen.
Trots detta är räntebidragssystemet som har omtalats några gånger fortfarande
ett mycket osäkert system ur en byggares synvinkel. Det är av det skälet som
ett investeringsbidrag skulle kunna skingra en del av osäkerheten och innebära
att de pengar som staten satsar i produktionsstöd faktiskt får avsedda
effekter.
Owe Hellberg (v): Jag har två frågor. Den första vill jag ställa till Pär
Svanberg. Det gäller de redovisade boendekostnaderna och skillnaderna mellan
hyresrätt och egna hem. Det står också i propositionen att alla hushåll i
hyresrätt har fått minskad inkomst. Enligt mitt sätt att se beror det framför
allt på skattereformen, förändringen av räntebidragen och budgetsaneringen. Nu
vill regeringen tillsätta en kommitté som skall se över fastighetsskatten för
att åstadkomma rättvisa mellan boendeformerna. Min fråga till dig blir: Räcker
det att göra detta eller behövs det andra åtgärder?
Min andra fråga är till Gunnevi Petersson på Boverket. Det sägs att
omfattningen av ombyggnationen är så låg i dag att värdet av bostadskapitalet
försämras. I början av 90-talet låg kostnaderna för ombyggnation av en lägenhet
på ca 700 000 kr. I dag är vi nere på 200 000 till 250 000 kr. Enligt experter
på Boverket som jag har pratat med beror mycket av detta på att det som är
räntebidragsberättigat i dag bara uppgår till ungefär 50 % av det som behöver
göras för en nödvändig renovering.
Frågan är då: Finns det något i propositionen som ändrar på detta, eller hur
skall man se på den här frågan?
Pär Svanberg: Det räcker inte att se över fastighetsskatten. Det handlar
naturligtvis om vad det leder till för resultat. Direktiven till den
parlamentariska kommittén var inte riktigt precisa i det avseendet. Då är det
svårt att se hur mycket man kan föreslå av t.ex. olika skattelösningar.
Vår principiella inställning är annars att man skulle kunna lösa upp den
grundläggande neutraliteten, som har brister och som innebär att hyresrätten i
dag är dubbelbeskattad, genom att t.ex. ta bort fastighetsskatten och införa
bättre fonderingsmöjligheter i hyresfastigheter. Ett alternativ är att skapa en
avdragsrätt, som vi har föreslagit, så att man kan tillgodogöra sig 30 % avdrag
gentemot statliga skatter som fastighetsägaren betalar. Men här är vi inte
låsta för den ena eller den andra lösningen, utan det viktiga är att skapa
neutralitet. Vi tror att utredningen skall ha ett sådant uppdrag att man
verkligen går i clinch med den frågan.
Owe Hellberg (v): Jag tolkar ditt svar så, att detta att enbart titta på
fastighetsskattens betydelse och förändringar av den inte är tillräckligt, utan
man behöver alltså se över andra delar av skattesystem och bidragssystem.
Pär Svanberg: Ja, det är riktigt.
Gunnevi Petersson: Det är riktigt, som Owe Hellberg säger, att ombyggnader
tidigare var mer omfattande än vad de är i dag. Det beror på två olika saker.
Husen som då byggdes om var av äldre typ, dvs. 30- och 40-talshus. De som i dag
byggs om är yngre årgångar. I och med att det tidigare var äldre årgångar som
byggdes om behövdes det en mer omfattande genomgång och förändring av ett
sådant hus för att föra upp det till modern standard. Men även
subventionssystemen uppmuntrade till större ombyggnader. I samband med att man
gjorde förändringar i Danellsystemet förändrade man också reglerna för
ombyggnad, och man begränsar då möjligheten att få räntebidrag till annat än
nyinvesteringar och förbättringar av försörjningssystemen. Det är en klar
begränsning av ombyggnadsåtgärderna i dagens räntebidragssy-stem. I
propositionen föreslår man ju inga ändringar när det gäller
räntebidragssystemet.
Owe Hellberg (v): Det var säkert en del ombyggnationer som inte var varsamma i
den grad som de skulle behöva vara, enligt dagens sätt att se på det hela. Men
frågan är ändå: Är de ombyggnationer som man gör av det modernare beståndet
tillräckligt omfattande för att vi skall behålla bostadskapitalet och den
standard på det byggda bestånd som vi har? Kommer det att ske i fortsättningen?
Gunnevi Petersson: I och med att räntebidragssystemet är så begränsat att det
är enbart till för nyinvesteringar och förbättringar av försörjningssystemen,
och det inte finns något stöd när det gäller räntebidragen till underhåll och
reparation, kan det bli så att sådana åtgärder eftersätts. Nu finns ju den här
skattereduktionen, som man har infört tillfälligt, som kan ge stöd till sådana
åtgärder.
Ulf Björklund (kd): Jag vill beröra bostadsbidragen. Jag tror att det var
framför allt Ylva Yngvesson som föredrog den frågan, och även Pär Svanberg
nämnde något om bostadsbidragen. Bostadsbidragen har ju under långa tider varit
en garant för att framför allt barnfamiljer skall ha möjlighet till valfrihet i
boendet. Vi vet att en väldigt stor andel av barnfamiljerna önskar ett eget
boende i småhus. De förändringar som har skett, framför allt beslutet 1996 med
start den 1 januari 1997, när vi har fått de individuella inkomstgränserna och
dessutom ytbegränsningsreglerna, har slagit orättvist mot olika typer av
familjer beroende på hur man får sin inkomst.
Många av oss har hävdat att det skall vara den totala familjeinkomsten som är
bidragsgrundande för bostadsbidragen. Det har vi fått tydligt redovisat här.
När det gäller ytbegränsningsreglerna vill jag ställa en fråga. Det drabbar i
viss mån också framför allt större familjer, som kanske har behov av många rum.
En målsättning har varit att åtminstone barn i skolåldern borde kunna erbjudas
eget rum. Med de här ytbegränsningsreglerna undrar jag om det verkligen är
möjligt.
När man för övrigt talar om att man måste förstärka bostadsbidragen, som Pär
Svanberg gjorde, vad är det då man tänker på? Bör vi ta bort de individuella
inkomstbegränsningarna och även ändra på ytbegränsningarna, eller vad finns det
för idéer?
Pär Svanberg: Jag skall erkänna att vi inte har helt preciserade krav på hur
bostadsbidragen skall förstärkas mer än i ett avseende, och det är att vi
tycker att ensamstående utan barn skall kunna få bostadsbidrag oavsett vilken
ålder de har. Det gäller ungdoms- eller studentbostadsbidrag. Det är många
ensamstående som har det kärvt i dag i och med att kostnaden för boendet har
blivit så hög, och det finns därför skäl att ha ett generellt bostadsbidrag för
ensamstående.
Ordföranden: Betyder det att om statens pengar inte räcker till allt så vill du
prioritera ensamstående? Är det så jag skall tolka svaret?
Pär Svanberg: Nej, men alla hushållsekonomiska undersökningar visar att
boendekostnaden för ensamstående, där man med en inkomst skall finansiera ett
eget boende, är väldigt tuff, oavsett om man är student eller ensamstående i
övrigt. I den meningen tycker vi att man bör återgå till det system som fanns
tidigare. Men det hindrar inte att man kan göra justeringar även i
bostadsbidraget till barnfamiljer. Vad jag sade var att vi inte har något exakt
förslag till en förändring, eftersom frågan var ganska detaljerad när det
gällde inkomstberäkning m.m.
Ulf Björklund (kd): Jag vill höra vad Ylva Yngvesson har att säga när det
gäller individuella inkomstgränser. Jag förstår Föreningssparbankens åsikt i
det här fallet, men hur är det med det övriga?
Ylva Yngvesson: Jag kan i alla fall belysa det du sade om hur det har gått om
man jämför bostadsbidragen i maj 1996 med februari 1998. Det var 403 000
hushåll, dvs. barnfamiljer, som fick bostadsbidrag i maj 1996. Det var alltså
väldigt många. Det har sjunkit till 273 000 i februari 1998. Det är en
tredjedel som inte har bostadsbidrag av det antal som hade det tidigare. När
det gäller boende i småhus har det sjunkit från 99 000 till 28 000. Där har det
alltså försvunnit fler; de har drabbats hårdare.
Man kan tycka att det är fråga om bostadsyta. När människor väl har gått in i
ett boende och i en situation och det görs förändringar av olika regler i
efterhand, som stökar till det så drastiskt som sådana här förändringar kan
göra, är det olyckligt för hushållen. Man vill då snabbt få fram beslut och
åtgärder för att sanera ekonomin, och man kanske inte har byggt under
tillräckligt med vilka konsekvenser det kan få. För de personer som drabbas
hårt och får förändra sin situation är det knepigt om man senare vill ändra
tillbaka olika typer av regler. Skall dessa personer först ändra sin situation
därför att de måste anpassa sig efter den förändring som har skett i ett sådant
här regelsystem? Men hur skall de då göra om det sedan ändras tillbaka? Det är
väldigt svårt i så här stora frågor för hushållen att planera vad de skall
göra. Det är svårt med förändringar över huvud taget. Jag tycker att man kan
återgå till de regler som gällde innan.
Ulf Björklund (kd): Med de vackra ord som står i propositionen om valfrihet och
att människor skall ta ett eget ansvar för sitt boende begränsas ju på något
sätt ändå möjligheterna med den här typen av tydlig detaljstyrning av
bostadsbidragen, som i stort sett gynnar en viss typ av boende. Det blir inte
neutralitet i det avseendet att man kan välja boendet fritt, och framför allt
kanske inte för barnfamiljer och i viss mån även ensamstående med barn som har
behov av det.
Tittar vi på målformuleringen, som även finns i propositionen, där det
uttryckligen står att boendet skall särskilt främja uppväxtförhållandena för
barn och ungdomar, är det på den punkten det saknas en del i propositionen. Det
var det jag ville få belyst. Jag tackar för svaren.
Carina Moberg (s): Jag skulle vilja fråga Ylva Yngvesson, i och med att hon gav
bilden av att antalet hushåll i egna hem som inte längre får bostadsbidrag hade
sjunkit drastiskt. Har du några siffror på hur stor andel av dessa som tack
vare det sänkta ränteläget osv. helt enkelt har fått en så pass mycket bättre
ekonomi att de inte längre är i behov av att söka bostadsbidrag? Finns det
någon sådan uträkning?
Ylva Yngvesson: Nej, jag har inte sådana siffror. Jag kan i och för sig säga
att det är synd att hushållen är så beroende av bidrag. Så skulle jag också
kunna uttrycka det. Det är bra att de finns, men det vore kanske bättre om man
kunde klara sig utan dem.
Stig Grauers (m): Jag är intresserad av krisårgångarna, och jag tror att
samtliga föredragande också är det. Jag vill speciellt ställa frågan till
företrädare för bostadsrättsorganisationerna. Den tillfälliga lindring som
föreslås för krisårgångarna innebär en oro för alla företag men även för
bostadsrättsföreningarna. Man ställer sig naturligtvis frågan: Vad händer
sedan? Jag skulle vilja höra hur företrädarna för bostadsrätten ser på läget i
dag när de förhandlar med banker om framtiden. Vilken riskpotential ligger i
att krisårgångarna kommer att drabbas av ytterligare kostnader framgent? Det
skulle vara intressant att få detta belyst, eftersom vi vet att det blir en
dämpande effekt av sådana här åtgärder, som inte blir långsiktig för
produktionen i dess helhet.
Gun-Britt Mårtensson: Frågan är utomordentligt relevant, därför att det är
precis den som vi tycker är viktigast av alla frågor. Det vi kan se är att om
vi inte får ytterligare åtgärder i både det korta och det långa perspektivet
kommer vi att få en våg igen av bostadsrättsföreningar bland krisårgångarna som
går i konkurs.
Vi är utomordentligt glada över Fastighetsskatteutredningen. Den ger en chans
att långsiktigt klara neutraliteten mellan upplåtelseformerna och också på sikt
klara nyproduktionen. Men det vi enträget önskar oss är att man fryser
fastighetsskatteinträdet i väntan på vad Fastighetsskatteutredningen kommer
fram till. Om man inte gör det kommer inte den förändrade upptrappningen att
vara tillräcklig för att klara den här frågan. Då får vi se en ny våg av
konkurser.
Mirja Kvaavik-Bartley: Vår uppfattning är att den här tillfälliga åtgärden, där
man fortsätter att manipulera med räntebidragen, inte är mycket värd. Vad man
skulle behöva är permanenta och bestående lösningar. Det naturliga hade i det
här fallet varit att försöka fördröja och förhala inträdet i
fastighetsskattesystemet. Boendekostnaderna kommer att fortsätta att öka med
det nuvarande förslaget i propositionen.
Vad gäller permanenta lösningar har ju alla bostadsrättsorganisationer
tillsammans hävdat uppfattningen att vi tror oss veta hur det skall se ut i
framtiden för att vi skall lösa problemen. Det är att helt och hållet slopa
fastighetsskattesystemet och införa bitar av Franckes utredning, dvs. ersätta
fastighetsskatten med en intäktsschablon till att börja med och se till att
neutraliteten mellan olika boendeformer verkligen kommer till genom att
bostadsrättsföreningarna ges samma möjligheter till avdrag som övriga. Vi har
räknat igenom ett stort antal föreningar som nu ?svävar? och där osäkerheten är
oerhört stor om de klarar sig eller inte och vilken hjälp de behöver. Skulle vi
ha kunnat få beslut nu och ingen utredning om ändringen i skattesystemet, på
det vis som Francke föreslog, skulle flertalet av dem klara sig av egen kraft.
Då skulle Venantius och kumpanerna också slippa satsa stora pengar på
rekonstruktioner. Eftersom pengarna är desamma, dvs. statens pengar, - om de är
i Venantius händer eller i skattemyndigheternas händer - skulle kostnaden för
staten, för samhället, inte alls behöva bli sådan som den kanske annars blir.
Lena Larsson (s): Jag tänkte ta upp en annan bit, och det har med boendet att
göra. Vad vi hörde av Ylva Yngvesson var - och det känner vi väl alla till -
att boendet betyder mycket för den enskilde i Sverige. När Pär Svanberg säger
att satsningen på det hållbara Sverige, dvs. hållbar utveckling och möjligheter
att förbättra det nuvarande bostadsbeståndet med en annan karaktär, dvs. ett
kretsloppstänkande och ekologi, undrar jag vad Pär Svanberg menade med att det
skulle vara ett lappverk, att det inte skulle förbättra bostadsmiljöerna,
främst för dem som bor i hyresrätt. Det är ganska mycket 60-talets
bostadsområden som behöver lyftas, inte minst miljöerna.
Vad satsningen på hållbara Sverige betyder för byggnadsarbetarna skulle jag
också vilja höra litet grand om av representanterna från
Byggnadsarbetareförbundet.
Inflytandet från hyresgästerna över sitt eget boende och över sin egen
boendekostnad skulle jag också vilja höra något om av Pär Svanberg, om han ser
några förbättringar i den här propositionen. Då kan jag ge en liten vink och
säga: Vad innebär satsningarna på allmännyttan och på de allmännyttiga
företagen eller kommunerna som har allmännytta och som är i en svår kris och
därmed kris för kommunen för den enskilde hyresgästen och för
Hyresgästföreningens medlemmar?
Pär Svanberg: Den första frågan gällde kretsloppspengarna, och om jag sade att
det var ett lapptäcke sade jag fel. Det jag tänkte på var ROT-avdragen, som var
ett lapptäcke, och att jag i stället ville ha skattefria underhållsfonder. Det
jag däremot sade när det gällde kretsloppspengarna var - förslaget här är inte
exakt utformat, utan aviserat - att om man tänker sig en delfinansiering, att
kommuner och företag skall stå för vissa delar och sedan har man
kretsloppspengar i andra delar, är det så att både hyresnivån och
uthyrningssituationen i många sådana här områden innebär att företagen inte kan
ta på sig högre balansräkningar, att de egentligen inte kan finansiera någon
del själva. En sådan oro finns. Däremot sade jag att jag tycker att förslaget
är bra. Jag ville bara höja ett varningens finger när det gäller
förväntningarna på det. Men jag tycker att det är bra att man satsar, att det
är bra med de intentioner som finns att hyresgästerna skall ha inflytande över
de satsningar som görs. När det gäller just investeringsdelen kan jag se att
man inte alltid orkar med, men det kan kanske regleras i tillämpningen av det.
Men satsningen som sådan är väldigt positiv.
När det gäller inflytandet i övrigt tycker jag att det borde finnas med ett
förslag om underhållsfonder. Det skulle också kunna finnas med frågor kring
självförvaltning, där vi tidigare har fört fram förslag om att ett halvt
basbelopp skulle kunna vara skattefritt när det gäller hyresreduktion för egna
insatser.
I fråga om åtgärder för krisföretagen - vi skall diskutera det mer i
eftermiddag - kommer de att hjälpa de kommuner som har problem, men det är inte
säkert att det kommer till uttryck i lägre hyror. Vi skulle kanske hellre ha
sett ett stöd direkt till företag. Men det får också tillämpningen utvisa.
Lena Larsson (s): Det handlar om inflytande i boendet och om att få lov att
vara med och utveckla sina egna miljöer. När det gäller kretsloppspengar finns
det alltså investeringsbidrag, som ligger i förslaget i propositionen, och
sedan är det den stora biten som handlar om hållbara Sverige, där det finns
pengar avsatta för bl.a. förbättring av bostadsområdena och påverkan för
hyresgästerna. Jag hade ett hyresgästperspektiv när jag frågade om
allmännyttan, och inte om kostnaderna. Jag hade en annan infallsvinkel, bl.a.
trygghetstänkandet.
Frågan om självförvaltningen behandlas i en speciell proposition och ligger i
dag inte med i denna proposition. Det här handlar om att kunna vara med och
påverka sin boendekostnad. Jag skulle vilja ha det litet mera utvecklat.
Pär Svanberg: Jag kan inte riktigt se vilka konkreta förslag som du anser så
tydligt stärker inflytandet. Självklart tycker vi att när det gäller kommunala
bostadsföretag, med de former av inflytande som finns i dag och som också kan
utvecklas, kan man koppla satsningar till ett hyresgästinflytande när det
gäller t.ex. utsatta områden. Vi ser självfallet mycket positivt på det. Vår
grundläggande inställning är, precis som din, att hyresgästerna måste få vara
med och ha inflytande och makt över sitt eget boende och delta i utvecklingen
av stadsdelar och bostadsområden.
Lars-Olof Pettersson: Vi har gjort en del beräkningar av vad vi tror om
sysselsättningsläget inom byggnadsverksamheten totalt sett. Då utgår vi från
att det finns en underliggande uppgång i konjunkturen när det gäller
byggnadsverksamheten. Därutöver har vi räknat in att det i propositionen sägs
ganska uttalat att de satsningar på ett ekologiskt hållbart Sverige som man
skall göra till mycket stor del skall gå till bostadssektorn. Det ser vi
naturligtvis mycket positivt på. Vi har dessutom räknat på de övriga pengar som
finns i den här propositionen
Vi räknar därför med att vi kan få en ökad sysselsättning mellan 1997 och
1999 inom byggnadsverksamheten totalt sett med ungefär 15 000 personer. Det är
vår förhoppning att det här skall leda fram till det. Jag vet inte om ni
noterade i går att våra nya arbetslöshetssiffror kom, och de är nu sjunkande.
De åtgärder som riksdagen tidigare har fattat beslut om börjar trots allt få en
viss effekt nu. De handlar framför allt om att många kommer in i
kunskapslyftet, att äldreavgångarna får en viss effekt och att en del av
byggnadsarbetarna söker sig ut från branschen till andra sektorer av ekonomin.
Men arbetslösheten faller nu bland byggnadsarbetarna - den saken kan vi notera.
Vi tycker att det hade varit mycket smakligt om den här propositionen också
hade innehållit en rejäl satsning på ROT-verksamheten. Vi tror att om man
skulle få en ytterligare effekt på sysselsättningen så är det där. Som flera
andra har påpekat, har ombyggnadsverksamheten halverats under 90-talet totalt
sett. Det är inte bara nyproduktionen av bostäder som har kapsejsat, utan även
ombyggnadsverksamheten är på en mycket låg nivå. Det finns en risk för att vi
rullar ett underhållsberg framför oss som det blir väldigt svårt att beta av
längre fram.
Lena Larsson (s): Det finns ju en satsning på ROT-verksamhet i propositionen
också. Menar du då att den inte är tillräcklig eller att det är ett annat
system man vill ha när det gäller bidrag, eller i detta fall skatteavdrag?
Lars-Olof Pettersson: Om du menar förlängningen med ett kvartal på
skattereduktionen skulle jag nog betrakta den från sysselsättningssynpunkt som
en marginell företeelse.
Owe Hellberg (v): Jag vill göra en koppling till sysselsättningen på
byggnadssidan. Regeringen påstår att det skall byggas 14 000 lägenheter i år
och 18 000 nästa år. Boverket har senare reviderat siffrorna, och det finns
konstigt nog inte med i propositionen. Det är en förändring till 13 000
respektive 17 000. Jag vill helt enkelt ställa frågan: Finns det någon
verklighetsförankring i de här prognoserna?
Gunnevi Petersson: När det gäller byggandet gör vi med jämna mellanrum sådana
här prognoser. När det gällde den senaste prognosen sänkte vi byggandet både
för 1998 och för 1999, och det var med anledning av BNP:s utveckling under den
här perioden och även sysselsättningen. I de tidigare prognoserna hade vi en
bättre utveckling än det visade sig bli på kort sikt. I och med det fick vi
sänka 1998 och 1999 års prognos till 13 000 och 17 000.
Ordföranden: Det enda man med säkerhet kan säga, som vi brukar göra i
bostadsutskottet, när det gäller den typen av prognoser är att de inte är
korrekta. Det är väl samma sak om vi skulle fråga byggentreprenörerna; de
skulle också ha en siffra, men den skulle inte heller vara absolut sann. Det är
svårt med prognoser.
Gunnevi Petersson: Det är ju en prognos, ingen exakthet.
Inga Berggren (m): Blir det verkligen fasta spelregler med den här
bostadspolitiska propositionen och även i viss mån den vårproposition som
regeringen har lagt? Som jag uppfattar det ändrar man litet här och litet där.
Det är ändringar i räntebidragen, lokala investeringsbidrag och särskilda
investeringsbidrag för bostäder till unga människor. För mig framstår det som
om man fortfarande har lämnat den här frågan utan svar. I de kommentarer som
jag har lyssnat till nu säger man från flera håll att det inte ger några
långsiktiga regler. Nja, säger man. Nej, det ger inte några fasta spelregler.
Hur skall då jag och min familj kunna veta vad som gäller? Hur skall jag
kunna sänka mina bostadskostnader? Det är ju detta som människor vill veta.
Därför vill jag gärna ställa frågan till företrädarna här, delvis till
Hyresgästerna och Pär Svanberg, och även till konsumentföreträdaren, om jag får
kalla Ylva Yngvesson det, och även fastighetsägarnas perspektiv: Ger det här
verkligen fasta spelregler på lång sikt, så att man är villig att investera i
bostäder? Vad är det som behövs? Vilka är de tre huvudsakliga förutsättningarna
för att de fasta spelreglerna skall kunna komma fram? Jag vill gärna ha svar på
de frågorna.
Ordföranden: Vi skall försöka ombesörja det. Vi börjar med Bengt Nyman, som
viftade först.
Bengt Nyman: I takt med att subventionsinslagen minskar i bostadspolitiken får
andra delar allt större betydelse. Jag sade i min inledning att det intryck som
läsaren av propositionen sammantaget får är att vi fortfarande kommer att få
leva med politiska beslut som är tämligen kortsiktiga.
Därutöver behandlas i propositionen inte det som får allt större betydelse
när subventionsinslagen minskar, nämligen principerna för hyressättningen -
intäktssidan, som Anders Frostell talade om - och fastighetsskatten. Enligt det
regeringsförslag som nu föreligger skall det bli en särskild utredning om
fastighetsskatten som speciellt skall ta hänsyn till neutralitetsaspekterna.
Men osäkerheten om vad utredningen kan komma att leda till får vi leva med i
åtminstone ytterligare två år. Innan dess har vi inte några klara besked om
fasta spelregler, vill jag hävda.
Herr ordförande! Detta skulle egentligen kräva ytterligare utvikning. Jag
skulle i så fall gärna vilja återkomma till utskottet med t.ex. en skrivelse
med våra åsikter i frågan.
Ordföranden: Det får bli under nästa mandatperiod i så fall. Tiden medger inte
särskilt mycket annat.
Pär Svanberg: Som jag nämnde tidigare tycker jag inte att de detaljerade
förslagen som finns i propositionen ger de fasta spelreglerna. Detta är i
mycket avhängigt bl.a. den utredning om fastighetsskatten som skall komma till
stånd. Vi tror att man måste klara ut den grundläggande neutraliteten inom
ramen för skattesystemet om det skall bli fasta spelregler. För att angelägna
åtgärder och investeringar under olika perioder över huvud taget skall komma i
gång får man därutöver arbeta med investeringsbidrag. Men det förutsätter att
skattesystemet i botten verkar någorlunda neutralt mellan de olika
upplåtelseformerna.
Jag tror också att det är viktigt att man löser de omställningsproblem till
den nya situationen som framför allt finns inom de allmännyttiga företagen.
Först och främst privata fastighetsägare, men även bostadsrättsföreningar, har
genom konkurser fått en rekonstruktion, vilket de kommunala bostadsföretagen
inte har fått. Jag tror att detta också är en viktig ingrediens i en fortsatt
långsiktigt hållbar utveckling.
Ylva Yngvesson: Inom själva bostadspolitiken tycker jag att det har framkommit
bra synpunkter här. Rent allmänt skulle jag naturligtvis vilja ta upp frågan om
arbetslösheten. Det finns ju andra frågor än de bostadspolitiska som kanske
berör hushållen i än högre grad och som kanske löser problemen. Det är viktigt
att man fortsätter föra en sådan ekonomisk politik att man kan behålla låga
räntor och låg inflation. Detta är oerhört viktigt för hushållen för att de
skall kunna planera för framtiden.
Jag skulle också vilja poängtera möjligheten för de vanliga hushållen att ha
marginaler i ekonomin. Det har de inte i dag. Det finns ingen möjlighet till
sparande till boende, och ingen möjlighet till sparande till de underhålls- och
renoveringsbehov som fastigheter och bostadsrätter har.
Bengt Turner: Jag tycker att det finns en viss förvirring om vad fasta
spelregler kan avse för någonting. Jag menar att de i huvudsak gäller
produktionen. De fasta spelreglerna gäller räntebidrag och ifall det skall bli
investeringsbidrag av dem, de gäller naturligtvis fastighetsskatten och hur den
skall utformas och de gäller neutralitetsfrågor. Man kan naturligtvis kräva och
begära fasta spelregler på de här områdena - det är fullt rimligt.
När det gäller hyressättning, som har mer med prissättning att göra, är det
väldigt svårt att kräva några fasta spelregler. Det är ju parterna själva som
bestämmer detta. Den modellen är ännu så länge ganska robust och oomtvistad.
Det kan också påpekas att när man tittar på allmännyttans prisledande roll ser
man att det egentligen bara är i Stockholmsområdet och i några andra områden
som allmännyttans prisdämpande roll är effektiv. Tittar man ute i landet, på
svaga orter, ser man att den privata sektorn ligger kanske 50 kr under det
allmännyttiga bostadsföretagets hyressättning. Där är alltså inte regelverket
restriktivt eller reglerande.
Ett annat område, där jag menar att man absolut inte skall ha fasta
spelregler, är alla effekter av subventionsavveckling som vi nu ser. Det gäller
t.ex. att man skall stödja svaga hushåll, unga hushåll, äldre hushåll och
områden och företag som av olika skäl har råkat i temporära svårigheter. Där
kan man naturligtvis inte kräva fasta spelregler. Det är självfallet politikens
uppgift att på kort sikt lösa de problem som nu har uppstått.
Jag tycker alltså att man skall vara på det klara med att fasta spelregler
framför allt gäller produktionsförutsättningarna, och knappast det som har att
göra med hushållen och deras efterfrågan.
Anders Frostell: Jag ber att få instämma i det sista som Bengt Turner säger.
Det är lätt att man använder begreppet fasta spelregler på ett sätt så att man
kanske förvirrar begreppen för sig själv. När vi successivt övergår till en
alltmer marknadsstyrd bostadspolitik bestäms mer och mer av spelreglerna av
marknaden och mindre och mindre av politikerna. Detta gäller särskilt i
förhållande till hur det var när man i detta hus bestämde väldigt mycket om var
det skulle byggas, för vem det skulle byggas, hur mycket det skulle byggas och
vad det skulle kosta.
De spelregler som vi nu talar om handlar väsentligt mer än tidigare om de
skattevillkor som gäller och som för producenter, investerare och konsumenter
får en väldigt stor betydelse när vi mer och mer går över mot en marknad. Då är
det långsiktiga, fasta skatteregler som blir avgörande för hela branschen. En
förhoppning från de boende och från alla som är verksamma i branschen är att
politikerna skall ha förmåga att undvika att ständigt gå in och ändra i dessa
regler på ett sätt som förändrar förutsättningarna.
Inga Berggren (m): Jag har en liten specifik kommentar till Pär Svanberg. Ett
av hans tidigare inlägg gällde utredningen av fastighetsskatten. Han sade då
att det var bra med en utredning, men att en generell sänkning av
fastighetsskatten inte var någonting som hyresgästerna eftertraktade. Jag
undrar om övriga här verkligen tycker att det inte skulle vara bra med en
generell sänkning av fastighetsskatten på kort sikt. Jag vill bara att du
nyanserar litet grand vad du menar med att en generell sänkning inte skulle
vara det som du eftertraktar nu.
Pär Svanberg: Vad övriga tycker får de svara på, men vi tycker att med hänsyn
till att fastighetsskatten är ett slags dubbelbeskattning på hyressidan - och
det är många som tycks vara överens om det - skulle en generell sänkning i dag
få negativa fördelningseffekter. Detta skulle också gälla egnahemssidan, menar
vi, eftersom sänkningen av skatten skulle bli störst i de områden där folk i
och för sig har betalat mest för sitt boende, men där marknadspriserna är höga.
Det blir alltså en omvänd regionalpolitisk insats, kan man säga. Den tycker jag
inte är motiverad i dagsläget. Det viktiga är att stoppa infasningen av
fastighetsskatten i väntan på en utredning, och inte så att säga smeta ut
pengarna på alla grupper av hyresgäster och boende, med den fördelningseffekt
det får. På kort sikt bör man hushålla med pengarna och rikta in det hela på de
mest angelägna sänkningsbehoven. Sedan får utredningen, hoppas jag, skapa
neutrala villkor.
Ordföranden: Det var klara besked. Jag har några talare på listan, och det är
möjligt att det blir fler. Vi skall använda tiden väl, och jag fortsätter att
vädja till er om korta frågor. Ville Lars Stjernkvist gå in i just denna fråga,
eller ville du bara påpeka att du står på listan? Det är din tur, så varsågod!
Lars Stjernkvist (s): Vilken tur! När man lyssnar på inledningarna och den
fortsatta diskussionen här kan man bli litet uppgiven. Å ena sidan efterlyses
fasta spelregler från alla, å andra sidan har vi de besked som ges i
propositionen om fasta spelregler, t.ex. det som Pär Svanberg m.fl. var inne på
om långsiktigt besked om räntebidragen. Den typen av besked tror vi inte på,
säger man. Många av er, Bengt Nyman, Anders Frostell m.fl., efterlyser sänkta
fastighetsskatter i stället. Då måste man ställa en fråga. Den kan låta
retorisk, men jag tycker inte att den är det. Finns det någonting som talar för
att beslut om sänkta skatter har längre hållbarhet än andra politiska beslut?
Ordföranden: Man kan vända på det, och säga höjda skatter också.
Bengt Nyman: Det var en bra fråga, tycker jag. En bärande grundprincip i
bostadspolitiken alltsedan 1974 har varit neutraliteten mellan
boendeupplåtelseformer i den del som statsmakten påverkar villkoren. Som jag
sade tidigare får andra delar i det som påverkar kostnaderna större betydelse i
takt med att subventionsinslagen minskar. Det som nu blir så uppenbart är att
bristen i neutralitet åtminstone de närmaste åren åstadkoms av att vi har en
enhetlig fastighetsskatt, oavsett upplåtelseformer, i kombination med
avdragsrätt i skattesystemet respektive de subventioner som finns kvar. Det är
detta som, i den mån man vill hålla fast vid neutraliteten och
neutralitetsmålet, blir det stora problemet under de närmaste åren.
Lars Stjernkvist (s): Det var ett ganska långt svar på en fråga som jag trodde
att det gick att svara ja eller nej på, men jag tolkar det som ett nej. Bengt
får rätta mig om jag har fel.
Ordföranden: Har han rätt?
Bengt Nyman: Ja.
Ordföranden: Det är bra. Sådana svar gillar jag.
Gun-Britt Mårtensson: Jag vill bara kort påminna om att det finns en fråga som
inte har kommit upp nu. Den handlar om fastighetstaxeringen. Vi kan sitta och
diskutera generella skattesänkningar, men en väsentlig sak är att
krisårgångarna är dubbelt så högt taxerade som andra årgångar. Det är ett av de
största problemen som vi måste råda bot på.
Rigmor Ahlstedt (c): Vi skulle bl.a. få belyst förutsättningarna för
bostadsproduktion och var det kommer att byggas. Byggentreprenörerna sade att
man skulle bygga där människor vill bo. Det innebär att man bör bygga överallt
i Sverige enligt min uppfattning, eftersom jag tycker att det borde finnas en
valfrihet i boendet. Jag skulle vilja fråga Folkrörelserådets representant
Klas-Göran Åkeson om det är stabila spelregler även för att bygga ute på ren
landsbygd.
Jag vill också fråga Nils Schirren från Villaägarnas Riksförbund om han
håller med Hyresgästernas Riksförbund när det gäller fastighetsskatten.
Dessutom vill jag fråga Ylva Yngvesson om hon har några jämförelser mellan
familjer som bor på landet, i mindre tätorter och i ren storstad. Jag tyckte
att bilen var väldigt markerad i alla de här tre exemplen. Det fanns inget
exempel där människor kanske kan välja bort bilen, och åka kollektivt. Jag
skulle vilja få litet mer verifierat hur detta slår.
Ordföranden: Du är välkommen ut till Stockholms förorter och titta på
billösheten.
Klas-Göran Åkeson: I regeringsförklaringen sades att hela Sverige skall leva.
Men den här konstruktionen har inte något särskilt landsbygdsperspektiv. Det
handlar om att bevara befintligt bostadskapital, att bevara stora kulturvärden
och framför allt att bevara underlag för service. När det gäller servicen kan
alla bosättningar vara möjliga att uppnå, när de ligger väldigt glest. Men ett
basservicenät som innefattar alla verksamheter där staten har ett inflytande
tycker vi skulle utformas så att man har en god service var man än bor.
Vi skulle också hemskt gärna vilja att investeringsbidraget för hållbar
utveckling inte reserveras enbart för sammanhållen bebyggelse. Det finns goda
möjligheter att uppnå hållbara boendeformer även på litet mer spridd
bebyggelse. Jag tror att man kan mjuka upp formuleringen från ?sammanhållen
bebyggelse? till en litet mer gles bebyggelse, men kanske ändå med en liten
form av grupperingar. Den borde stå i samklang med behovet av en
tillfredsställande service.
Ordföranden: Om vi tar frågorna var och en för sig blir det litet lättare att
föra en diskussion. Har Rigmor Ahlstedt någon följdkommentar till just detta?
Rigmor Ahlstedt (c): Tyvärr hörde jag dåligt i början, men jag hoppas att det
finns nedskrivet så att jag kan följa upp det sen.
Ordföranden: Då går vi vidare till Nils Schirren, som skulle tala om vad han
tyckte och tänkte om fastighetsskatten.
Nils Schirren: En av de stora bristerna i propositionen är naturligtvis att den
fullständigt tiger rörande den viktiga frågan om fastighetsskatten. Vår
uppfattning är att det generellt krävs en kraftig sänkning av fastighetsskatten
för alla upplåtelseformer. Med den synpunkten är man inne på frågan om
neutraliteten, som har berörts av flera talare här. Ett påstående om att
hyresrätterna ur neutralitetssynvinkel är oförmånligt behandlade i nuvarande
lagstiftning har upprepats ganska många gånger. Jag vill hävda att så inte är
fallet. Frågan är betydligt mer komplicerad än vad som påstås i debatten och
vad som har framförts litet kort och slarvigt i förarbetena till propositionen.
För att få en ordentlig neutralitet mellan upplåtelseformerna krävs det
nämligen att man tittar på fastighetsskatteprocenten som sådan och på basen för
skatteuttaget. Basen för beräkning av fastighetsskatten är helt annorlunda för
hyreshus än för småhus. Detta får till effekt att småhusägarna i dag betalar i
storleksordningen 16 miljarder kronor per år i fastighetsskatt, medan hyreshus
och bostadsrättshus tillsammans inlevererar ett betydligt mindre belopp, i
storleksordningen 5-6 miljarder kronor.
Det talas också om dubbelbeskattning av hyreshus. Låt mig bara påminna om att
det finns en dubbelbeskattning av småhus. Väldigt många småhusägare, framför
allt i storstädernas dyrområden, betalar ju både fastighetsskatt och
förmögenhetsskatt. Även vi välkomnar alltså att den nya utredningen tittar på
neutralitetsfrågan, men vi menar att svaret mycket väl kan bli att det är
småhusen som bör få lägre skatt för att neutraliteten skall upprätthållas.
Ylva Yngvesson: Vi kan titta på en jämförelse vi har gjort norrut. Den är i och
för sig från 1997, och barnbidraget är högre i år.
(Bild 24)
Man kan se att om husen har samma kvalitet, storlek och innehåll kostar de
naturligtvis väldigt olika i olika delar av landet. Detta får ganska stort
utslag i bostadskostnaden. De utvalda kommunerna är i och för sig drastiska
exempel - Lidingö och Täby, som har väldigt höga huspriser. De har också stigit
ännu mer sedan 1997.
Men det är ändå beklagligt att man med en inkomst som inte behöver skilja
över landet - det kan hända att det finns vissa yrken där man kan ha bättre
inkomster i Stockholm än i andra områden, men det finns också många
yrkesgrupper som har samma lön var de än bor i Sverige - dels får betala en
mycket större summa pengar i kontantinsats och för lån till ett boende där
småhuspriserna är höga, dels får en mycket högre fastighetsskatt. Detta är
ganska slående, och det hjälper inte precis med låga kommunalskatter. Det var
några exempel.
Rigmor Ahlstedt (c): Jag fick inget svar på om du har undersökt ren glesbygd.
Koppla bort detta, och ta in litet mer olika saker. Olika familjer har ju olika
behov. Ta en precis likadan familj och placera den i glesbygd kontra tätort och
storstad.
Ylva Yngvesson: I och för sig kan man ju säga att prisnivån på hus i Skellefteå
är ungefär densamma som i glesbygd. Med ett lågt pris på ett hus är det klart
att det är mycket lättare att klara boendekostnaden. Både lånekostnader och
skatter sjunker ju.
Ordföranden: Då går vi vidare. Vi skall försöka klara att såväl Per Lager,
Erling Bager som jag själv får möjlighet att ställa frågor under detta avsnitt.
Per Lager (mp): Herr ordförande! Ju längre ned man kommer på listan, desto
tommare blir det på ens egen frågelista.
Vi har gått runt frågan om fastighetsskatten som man går runt het gröt. Så
var det också i den bostadspolitiska utredningen, där vi inte fick ta upp
frågan. Den kom inte med i bostadspropositionen, och den är nu inlagd i en ny
utredning. Fastighetsskatten är kanske den viktigaste frågan vi har att hantera
när det gäller boendet just nu. Utredningen skall ju bara handla om neutralitet
och strukturer, och inte ligga på någon annan nivå. Det tycker jag är oerhört
beklagligt. Jag skulle gärna vilja ha sett en växling där man växlar ut
fastighetsskatten mot andra saker, nämligen energiskatt, avgifter för
miljöbelastning, infrastruktur osv. Men eftersom frågan är förlagd till en
utredning kan vi kanske inte diskutera den. Jag hade velat ha en kommentar från
...
Ordföranden: Vi skall ställa frågor.
Per Lager (mp): Det skall jag göra nu. Jag vet inte till vem från regeringens
departement jag skall vända mig, men jag vill ha reda på om man kan tänka sig
en utväxlingsmodell av den nuvarande fastighetsskattemodellen.
Frågan om delaktighet och hyresgästinflytande, dvs. självförvaltning, hade vi
uppe för en stund sedan. Jag skulle vilja veta hur långt man kan gå där. Jag
vill höra med Hyresgästföreningen hur långt den kan tänka sig att gå. Kan man
t.ex. gå upp till ett halvt basbelopp skattefritt?
Jag vill höra med byggentreprenörerna hur billigt man kan bygga i dag, med de
kunskaper och de insikter man har när det gäller byggmaterial osv.
Till sist undrar jag om vakansgraden. Det finns ju 60 000 lägenheter som det
inte bor någon i. Hur skall vi hantera dem i framtiden? Väntar vi på att folk
skall flytta in, eller skall vi helt enkelt flytta eller riva husen? Vilka är
alternativen? Jag vet inte vem jag skall fråga.
Ordföranden: De kanske kan fundera ut vem som vill svara. Låt oss börja med att
se om Finansdepartementet kan säga något om vad man vill göra med
fastighetsskatten. Varsågod!
Per Sjöblom: Jag kommer från skatteavdelningen. I direktivet finns det
ingenting om skatteväxling mellan fastighetsskatt och miljöskatt.
Ordföranden: Har du några kommentarer till det?
Per Lager (mp): Jag har en ganska enkel kommentar: Det är väldigt synd. Man har
missat poängen helt och hållet här, tycker jag.
Ordföranden: Du får ställa frågan i kammaren. Då går vi vidare med nästa fråga,
som gäller självförvaltning.
Pär Svanberg: Vad avser själva beloppet har vi gjort en bedömning tillsammans
med SABO. Vi skrev till regeringen för något år sedan om att ett halvt
basbelopp kunde vara lämpligt. Vi tycker att hyresgästerna skall ha stora
möjligheter att både gemensamt och enskilt förvalta i egen regi när det gäller
den egna lägenheten. Det är positivt om det utvecklas former och spelregler som
ger hyresgästerna stora möjligheter att påverka.
När jag ändå har ordet vill jag flika in något om fastighetsskatten. Bilderna
av boendekostnaderna i egnahem och fastighetsskatten visar att det hela är en
funktion av marknadspriserna på småhus i olika regioner. Med nödvändighet blir
det högre priser i tillväxtorter och storstäder, om man inte skall reglera
priserna. Det innebär också att t.ex. nytillkommande barnfamiljer inte är ett
dugg hjälpta av en sänkt fastighetsskatt. Den påverkar ju bara priserna uppåt.
Det sker en ständig anpassning med sänkta räntor och sänkta skatter och högre
priser på småhusen i tillväxtorterna. Sänkt fastighetsskatt är alltså ingen
lösning för nytillkommande barnfamiljer.
Ordföranden: Om det inte finns någon kommentar till detta går vi vidare till
frågan om ifall det går att bygga billigare. Har entreprenörerna, t.ex.
Skanska, något att säga?
Hans-Eric Johansson: Jag skall göra ett försök att svara på din fråga.
Totalkostnaden för ett byggprojekt består både av byggproduktionskostnader och
av andra kostnader. Om vi bortser från momsen, som är proportionell, finns det
kostnader för råmark och exploatering. Vi har också kostnader för anslutningar,
administration osv.
Investeringskostnaden för ett byggprojekt - och det är nog den som du frågar
om - är relaterad till totalkostnaden. Men den är också relaterad till den
utnyttjade ytan. När vi bygger är vår byggkostnad, dvs. byggproduktionskostnad,
relaterad till den producerade ytan. Det finns alltså en väsentlig skillnad i
hur stor del av den producerade ytan som utnyttjas, dvs. som är uthyrningsbar.
Spillprocentsatsen varierar från 10 % i de bästa projekten - i princip ett
radhus där du går rakt in i lägenheten, i hyresytan, utifrån - till ungefär
35-40 % i en storstad. Undan för undan tillkommer nämligen ytor för trapphus,
källare och gemensamma utrymmen. Inne i den riktigt täta staden går det t.o.m.
så långt att inte ens bottenvåningen är användbar för hyreslägenheter. Denna
utnyttjandeprocent gör att det med automatik blir dyrare i storstad vad avser
den kostnad du frågade efter.
När du frågar efter det billigaste som vi kan producera är svaret: Det är i
de absolut mest gynnsamma förhållandena, när avgifter för råmark och annat är
låga, eller kanske t.o.m. subventionerade, och byggkostnaden avser en yta som
till 90 % går att hyra ut. Skillnaden i byggproduktionskostnad mellan de
billigaste projekten, som vi i dag säger ligger något under 9 000 kr, och de
dyraste projekten, som i dag ligger över 20 000 kr, är alltså väldigt mycket
mindre än vad dessa siffror de facto kan verka tyda på.
Per Lager (mp): Det vi är ute efter är att söka ett billigare boende, framför
allt kanske för ungdomarna, som vi har försökt tala oss varma för. Men jag
menar att detta också skall gälla människor som vill lägga mindre pengar på
boendet och mer på andra saker i livet. Jag är intresserad av att veta om ni
inte tror att investeringskostnaden skulle kunna förändras genom att man
förändrar synen på hur byggnaderna och själva boendet skall se ut. Jag tänker
då på trapphus, på att lägga ned höghus på marken osv.
Hans-Eric Johansson: Det pågår sådant utvecklingsarbete hos de flesta
byggföretag. Men vi skall också ha klart för oss att i kombination med att man
söker nya former har vi fortfarande mer regler för det som skall produceras än
vi anar, åtminstone i den praktiska tillämpningen av exempelvis plan- och
bygglagen.
Ordföranden: Är Per Lager nöjd med svaret?
Per Lager (mp): Nej, jag undrade också över vakansgraden.
Bengt-Owe Birgersson: Ett kort och rakt svar är att det är litet olika.
Bengt Nyman: Vi har i dag vakansgrader som är något högre än de vi hade under
en period i början av 80-talet. Men den väsentliga skillnaden är att merparten
av den vakans vi har i dag är strukturellt betingad till skillnad mot vad den
var i början av 80-talet.
Nu kan man i och för sig hävda att en del av dagens vakanser också har att
göra med kostnadsutvecklingen. Det är framför allt de vakanser som finns i det
senast byggda beståndet där det naturligtvis med hjälp av rabatter och annat
går att få lägenheterna uthyrda. Men jag vill påstå att merparten av de 60 000
tomma lägenheterna i hyresbeståndet är strukturellt betingad, dvs. att det är
vakanser som för evigt kommer att bestå i den mån man inte river husen.
Erling Bager (fp): Jag vill vända mig till Ylva Yngvesson och till företrädare
för byggföretag, t.ex. trähusfabrikanterna. Vi har den entydiga bilden av
stigande boendekostnader i landet. Boendet får bära mer av sina egna kostnader
när subventionerna har minskat. Det ställs krav på högre egeninsats. Inga nya
statliga subventioner är i sikte oavsett regering.
Min uppfattning är att vi har ett stort behov av ett fungerande bosparsystem
i landet. Jag vill vända mig till Ylva Yngvesson. I sitt första inlägg sade hon
att det inte finns plats för bosparande. Senare återkom hon och sade att det
finns ett behov av mer bosparande. Delar inte Föreningssparbanken uppfattningen
att det finns behov av ett ökat bosparande, kanske i form av ett fungerande
bosparsystem? I den kalkyl som Ylva Yngvesson tidigare gjorde hade hon med en
post på 400 kr i pensionssparande. Det finns riksdagsförslag på att man skall
kunna bygga ut pensionssparandet till att också vara ett bosparande där man
exempelvis skall kunna låna av sina hopsparade pensionspengar till en egen
insats. Det går ganska lätt att bygga om det privata pensionssparandet.
Jag skulle vilja att Ylva Yngvesson och företrädare för byggföretagen
kommenterar detta.
Ylva Yngvesson: Jag tycker naturligtvis att det är ett väldigt viktigt behov
att spara till. Det är väldigt viktigt för den egna ekonomin att ha en
kontantinsats när man köper ett eget boende. Det är oerhört viktigt, speciellt
i dag när priserna trissas upp, att ha en marginal i fråga om skillnaden mellan
pris och lån.
Att kunna utnyttja det låsta pensionssparandet kan i och för sig vara en
möjlighet. Jag tycker att förslaget såg litet komplicerat ut, och jag har svårt
att se konsekvenserna av att man använder ett avdragsgillt sparande i den
vanliga ekonomin för att sedan återgå. Jag hade litet svårt att greppa detta.
Jag skulle vilja se litet mer av detta.
Det finns ju i dag bosparande i bankerna, i alla fall hos oss. Vi talar
mycket om att det finns ett behov av det. Men jag tycker inte att man skall
behöva göra så mycket. Jag tycker att det är rimligt, som det står i
propositionen, att använda de system som finns i dag.
Carl Sundvik: Jag tycker att den tanke som väcks, att använda bosparandet för
de kontantinsatser som behövs för bostäder, är intressant. Men jag tycker inte
att man behöver komplicera det så mycket som att man skall låna på sitt
pensionssparande. Man skulle kanske kunna tänka sig att utreda möjligheten att
flytta pensionssparande in i bostaden, så att man hade bostaden och
kontantinsatsen i bostaden som en del av sitt pensionssparande, att man så att
säga inte behövde skatta av pensionssparandet när man flyttar in det i bostaden
utan att man behåller pensionssparandet i bostaden och att man först när man
säljer bostaden flyttar över det till ett normalt pensionssparande igen. Det är
en intressant tanke som man skulle kunna jobba vidare med. Det finns inte några
färdiga förslag, men tanken är inte alls tokig.
Erling Bager (fp): Jag trycker på att behovet av ett fungerande bosparsystem är
viktigt. Vi har nu det lägsta byggandet i landet sedan tidigt 30-tal, och alla
här vet vad det innebär både för boendet och för de byggande företagen. Det är
inte komplicerat att göra en liten förändring i det nuvarande
pensionssparsystemet. Det är ganska enkelt att via ett riksdagsbeslut få
möjligheten att använda och frigöra pengarna. Det skulle också stimulera till
ytterligare pensionssparande, kanske även i tidigare år. Det vore också något
bra för bankerna. Men det finns ju fler företrädare här för branschen. Vi har
ju trähusföretagen också.
Håkan Johansson: Vi har vid ett antal tillfällen träffat bostadsutskottet och
framfört att bosparandet är en offensiv åtgärd som vi gärna ser att ni jobbar
vidare med. Detta saknas i propositionen.
Eftersom vi svarar för en tredjedel av bostadsproduktionen, kan jag också
passa på att säga att vi vill titta på investeringsbidraget. Vi anser att det
är för dyrt att betala nästan en kvarts miljon i moms för att bo. Det är nästan
två tre gånger så dyrt per månad som fastighetsskatten så småningom. Det är
också en offensiv åtgärd, där man kanske kan titta på den karta som tidigare
visades. Man kan differentiera saker, vilket ni kanske har gjort förr om åren.
Man kan ändra på saker och göra tillägg och avdrag. Allt behöver inte vara
lika. Trähusfabrikanterna bygger ju hus även i andra länder, så vi får också
anpassa oss.
När det gäller priser kan jag säga att vi har over head-kostnader, kostnader
för kvalitetskontroll på 15 000-30 000 kr, och man sänker inte
bygglovsavgifterna. Vi har tioårsförsäkringar då det görs besiktningar. Vi har
P-märkning. Vi har ISO-9 000-system. Vi trähusfabrikanter är ju ofta små
företag. Detta blir för mycket för oss. Vi hinner till slut inte bygga hus. Vi
har fullt upp med att sköta papper, och det är mycket dyrt. Allt detta innebär
kostnader på 50 000 kr per hus. Sedan tillkommer kommunernas markavgifter och
anslutningsavgifter. Dessa saker fördyrar oerhört mycket.
Erling Bager (fp): Jag är nöjd med svaret.
Ordföranden: Jag har själv en fråga att ställa avslutningsvis. Pär Svanberg
sade att en allmän sänkning av fastighetsskatten skulle slå orättvist. Han var
inne på att det skulle vara mest angeläget att göra en sådan för hyresrätterna.
Då har jag en fråga till några av er andra. Tycker ni som Pär Svanberg? Delar
ni uppfattningen att en fastighetsskattesänkning som skulle gälla annat än
hyresrätter skulle vara orättvis?
Bengt Nyman: Som jag sade tidigare bygger vi vår uppfattning på den gamla
principen om neutralitet mellan upplåtelseformerna. Om man vill upprätthålla
den förutsätter det att man tar bort fastighetsskatten på hyresrätter.
Ordföranden: Ni håller alltså med Pär Svanberg om att det räcker att ta bort
fastighetsskatten på hyresrätter?
Bengt Nyman: Om man räknar på neutralitet så kräver det att man tar bort
fastighetsskatten på hyresrätter. Jag kan då bara tala för hyresrätten. Andra
får tala för sin del.
Ordföranden: Tycker Nils Schirren också det?
Nils Schirren: Självfallet inte.
Ordföranden: Du behöver inte utveckla detta. Det räcker nästan att du säger att
du tycker annorlunda.
Jag vill fråga Mirja Kvaavik-Bartley om SBC också tycker att det räcker att
minska fastighetsskatten på hyresrätter.
Mirja Kvaavik-Bartley: Nej, fastighetsskatten borde slopas helt och hållet i
vårt skattesystem. Det är vår uppfattning, och det har även de andra
bostadsorganisationerna gett uttryck för i vissa gemensamma artiklar som vi har
skrivit. Vi inser i och för sig att vi över en natt inte kan bli av med
skattetrycket. Men byte av system, införande av en schablonbeskattning för alla
och naturligtvis en sänkning av skattetrycket för alla i takt med att statens
kostnader för bostadssubventionerna har minskat bör ske.
Ordföranden: Gun-Britt Mårtensson, vad tycker HSB om detta? Räcker det att
sänka fastighetsskatten enbart för hyresrätter?
Gun-Britt Mårtensson: Nej, det räcker inte. Jag kan i stora delar ansluta mig
till Mirja Kvaavik-Bartleys svar. Men jag vill också göra tillägget att det är
viktigt att man använder pengarna till rätt saker när man har litet pengar. Då
tror jag att det viktigaste just nu är att tillsätta en
fastighetsskatteutredning som kommer fram till att det skall råda neutralitet
mellan upplåtelseformerna.
Ordföranden: Men man har ju sagt att en sådan utredning inte skall komma med
något resultat snabbt. Räcker det då?
Gun-Britt Mårtensson: Jag tror att det är viktigt att det är rätt sak som man
för ut. Om man kommer fram till ett neutralitetsförfarande, behöver man i
mellantiden också göra det som jag tidigare talade om, nämligen frysa
fastighetsskatteinträdet för de årgångar som det annars kommer att gå illa för.
Annars tycker jag att det är en riktig åtgärd.
Ordföranden: Då har jag slutligen samma fråga till Bengt Turner,
vetenskapsmannen i detta sammanhang. Vad tycker Bengt Turner när han har hört
partsföreträdare som har litet varierande uppfattning? Vilken uppfattning har
Bengt Turner om fastighetsskatten? Vad bör man göra?
Bengt Turner: Min uppfattning är att de naturligtvis är partsföreträdare.
Självfallet är det så, som någon tidigare sade, att om man sänker
fastighetsskatten stiger också fastighetspriserna. Det finns ingen anledning
att tro något annat än att marknaden uppför sig perfekt i det avseendet, dvs.
att det inte är till mycket hjälp för dem som skall in på bostadsmarknaden.
Däremot är det till stor hjälp för de nu boende. En sänkning av
fastighetsskatten sänker boendeutgifterna för dem.
Neutralitetsfrågan är oerhört komplicerad. När vi talar om neutralitet har
jag en känsla av att de flesta som talar tänker på utfallet, nämligen
boendekostnaden i olika upplåtelseformer. Då skall man rimligtvis inte bara
titta på hyran, utan då skall man titta på alternativkostnaden på eget kapital,
på värdeförändring och annat. Jag tror egentligen att få talar om neutralitet i
den meningen som man talade om den för 10 eller 20 år sedan, nämligen att
staten skall ge lika mycket bidrag per kvadratmeter till alla upplåtelseformer.
Nu tittar man mer på utfallet, och då tycker jag att man skall vara ärlig och
säga att det snarare är fråga om utfallet än neutralitet i någon mer
byråkratisk och formalistisk mening.
Ordföranden: Därmed har vi klarat av den första delen av denna utfrågning och
vi tar paus fram till 12.40.
(Paus)
Ordföranden: Då skall vi gå över till dagens andra tema, som är bostäder med
svag ekonomi. Frågor som vi vill ha belysta är situationen i dag för
krisårgångar och mycket annat. Vi har skickat ut vad vi vill ha svar på, och vi
hoppas få svar på det så att vi sedan kan ställa följdfrågor och därmed få
detta med krisårgångar ordentligt belyst. Vi börjar med krisexperten Bengt-Owe
Birgersson från SABO.
Bengt-Owe Birgersson: Jag hade inte tänkt säga så mycket om krisårgångar. Jag
vet att det kommer tillbaka hos de andra inledarna. Däremot tänker jag
uppehålla mig vid allmännyttan, där det jag har att säga möjligen kan vara
intressantare.
Jag tänker börja med att visa två bilder av allmännyttan. På den första
bilden finns det 145 företag, vilka har 73 % av det samlade beståndet av
kommunalägda bostadsföretags lägenheter.
(Bild 25)
I den här gruppen har samtliga en positiv justerad soliditet som i genomsnitt
ligger på drygt 30 %. De här företagen utmärks av att de arbetar med låga
vakanser, har positiva kassaflöden och finns på bostadsmarknader där det - i
varje fall än så länge - finns en efterfrågan på bostäder som inte är alltför
dålig.
Jag kan också visa er en annan bild av allmännyttan. Här är det 45 företag.
De har 6 % av det samlade beståndet av lägenheter. De har sammantaget
undervärden, om man gör en avkastningsvärdering på marknadens villkor, med
ungefär 7 ½ miljard. De har höga vakansgrader. De har negativa kassaflöden. Vi
gör varje år en prognos över vad som kommer att hända med kassaflödena
framöver, med stöd av den ekonomiska statistiken på SABO, och vi håller nu på
att uppdatera en sådan prognos. Därför vill jag inte vara alltför exakt i fråga
om vad som kommer att krävas i form av ägartillskott för att balansera dessa
negativa kassaflöden, utan jag har satt upp siffran 1-3 miljarder. Jag vågar
inte ha någon uppfattning om huruvida vi kommer närmare 1 än 3.
Alla inser att 145 plus 45 inte blir 300. I gruppen häremellan finns det
alltså en mellangrupp av företag som har positiva kassaflöden men som, med
marknadens värdering, visar undervärden i balansräkningen.
Ett annat sätt att beskriva SABO-företagen och deras situation är den här
klassiska bilden, som vi brukar visa.
(Bild 26)
Ni behöver inte titta så mycket på siffrorna, för det kommer färskare sådana
om ett par månader.
Man kan beskriva SABO-företagen som sittande i fyra olika situationer:
1. Vi har de företag som befinner sig på en relativt god marknad. De har
nästan allting uthyrt, och de har ett bestånd som inte har byggts eller byggts
om i så stor utsträckning under senare år. På kontoret brukar vi kalla detta
för trygga hörnet. Här skall man vara väldigt begåvad för att misslyckas som
företagare.
2. Vi har ett ganska stort antal företag på orter med strukturella vakanser,
något som vi har varit inne på tidigare under förmiddagen. Problemet är att
befolkningen på orten minskar med några hundra varje år. Det är orter där det
finns överdimensionerade skolor. Det finns vattenledningar som skulle kunna
vara litet tunnare, om de inte hade behövt vara större tidigare. Det finns en
ganska stor och överdimensionerad infrastruktur samt naturligtvis vikande
skatteunderlag.
3. Vi har företag som byggde mycket i slutet av 80-talet och början av 90-
talet, som gjorde sina kalkyler med utgångspunkt i de räntebidragsregler som då
fanns och den inflationsregim som vi då levde med. Dessa kämpar i dag
naturligtvis med effekterna av systemskiftet och strukturkrisen i ekonomin. De
är dock företag som, om de bara håller ut, kommer att se en positiv utveckling
av sitt resultat.
4. Sedan har vi olycksbröderna, som jag brukar säga - de som hade mycket
outhyrda lägenheter på 70-talet, trodde att det var fel på bostäderna och
utnyttjade 80-talets ROT-program m.m. till att rusta upp bostäderna. Nu har de
upptäckt att det inte var bostäderna det var fel på utan marknaden, och nu
sitter de där med både höga vakanser och effekterna av systemskiftet. Dessa är
dock en minoritet. Allmännyttan totalt sett ser ut som på den här bilden: Vi
har 145 företag som ligger på den trygga sidan.
(Bild 27)
Bostadsutskottet skall ju behandla propositionen, och jag tänkte därför ägna
någon minut åt att beskriva hur långt ackordscentralen räcker, som jag brukar
säga. Jag tänker då på den delegation som regeringen föreslår i propositionen
och som skall få uppskattningsvis 2 miljarder till sitt förfogande.
Utgångspunkten för mitt resonemang är de 45 företag som har störst undervärden.
Dessa har 5,2 % av beståndet. De har i dag en nominell ränta på ungefär 7,1 % i
snitt, 4,35 % realt. Kapitalbehovet är 7,2 miljarder, och 16,7 % av deras
bostäder står tomma.
Som ett rent räkneexempel på hur man kan få de 2 miljarderna och regeringens
förslag i övrigt att räcka så långt som möjligt har vi gjort följande kalkyl.
(Bild 28)
Så här skall man naturligtvis inte göra i verkligheten, men vi har gjort det
som ett litet räkneexempel. Vi har utgått från att om det blir möjligt för
Venantius eller någon annan att lämna mjuka lån som innebär att den reala
räntan sänks med 1 %, vilket enligt våra bedömningar borde vara möjligt,
förbättrar man balansen i dessa företag med 1,8 miljarder. Sedan sade vi: Tänk
om vi river alla vakanta lägenheter i de här företagen. Det kostar i dag
ungefär 150 000 kr att riva en lägenhet, om man ser till låneavbetalningar,
rivningskostnader, flyttkostnader m.m. Att riva de vakanta lägenheterna skulle
kosta 1,1 miljard av de 2 miljarderna, men det förbättrar balansräkningen med
ungefär 3 miljarder som ett resultat av att de framtida förlustkällorna
försvinner. Vi har då förbättrat balansen i dessa företag med 4,8 miljarder. Då
behövs det övriga åtgärder i företagen från ägarna, möjligen också i form av
att man litet grand förändrar betalningsströmmar och annat, motsvarande 2,4
miljarder.
Man kan då ställa sig frågan: Är det realistiskt att tro att man skall kunna
åstadkomma övriga åtgärder i de här företagen av ungefär den storleksordningen?
Dessutom skall man självfallet inte riva alla lägenheter. Men denna kalkyl
visar ändå ungefär hur långt det här förslaget räcker när det gäller att
hantera de företag som har bekymmer.
Svaret på frågan är naturligtvis att man inte kan göra det. Därför måste alla
vi som allvarligt och seriöst vill föra en diskussion om det här, inte bara
puckla på varandra, fundera på fyra saker:
(Bild 29)
1. Vad händer med realräntan? Det har ju talats mycket i dag om att det borde
vara långsiktigt hållbara förutsättningar, och det håller väl alla med om. Men
de förändringar som kan åstadkommas genom politiska beslut börjar nu faktiskt
bli mindre avgörande för bostadsföretagen än de punkter som jag har här. Vad
händer med realräntan? Med det system som vi har i dag är fastighetsägarna
oerhört exponerade för ränterisken. Vi har nu haft en positiv utveckling av
realräntan under flera år och borde rimligen kunna förvänta oss en viss
ytterligare sänkning, vilket är positivt för de här företagen. Men man kan
naturligtvis känna en viss oro när man följer utvecklingen på Europas och
världens övriga börser.
Jag kanske skall vara litet försiktig när jag för de här resonemangen. Jag
läste i förra veckans The Economist en definition av en ekonom. En ekonom,
skrev man i tidningen, är en person som i morgon vet varför det som hände i går
har lett fram till den situation som vi har i dag. Jag känner mig litet grand i
den positionen nu. Här måste man fundera: Vad kommer att hända med realräntan?
(Bild 30)
2. Vad händer med vakansgraderna? Detta är också viktigt. Vi kommer vilken
dag som helst med nästa statistik över antalet lediga lägenheter, och vi kan då
se att ökningen enligt den sista mätningen nu planar ut i riksgenomsnittet. De
outhyrda lägenheterna börjar ta slut på några av våra bostadsmarknader, men de
ökar fortfarande på några marknader som haft negativ utveckling. Man kan alltså
säga att den här splittringen i utvecklingen fortsätter, men det handlar ändå
om en viss utplaning.
3. Vi har i våra undersökningar sett ett oerhört fint samband mellan
sysselsättningsutvecklingen och antalet outhyrda lägenheter. I dag störs nog
dessa samband litet grand, när man jämför bakåt, av den snabba regionala
strukturomvandlingen. Det är dock alldeles uppenbart att för SABO-företagen och
deras framtid har det en väldig betydelse vad som händer med
sysselsättningsutvecklingen.
(Bild 31)
4. Slutligen har vi inte råd med något hyresstopp, något som det ju förs
diskussioner om. Vi har till en rapport som Kommunförbundet gett ut -
Kommunförbundet representerar ägarna till SABO-företagen, och där är man
naturligtvis litet orolig för vad som är på väg att hända - räknat fram
följande: Vad händer med kapitaltillskottsbehovet om vi utgår från att vi höjer
hyran 1998 med knappt 1 %, hyran ligger still 1999 och 2000 och sedan höjer vi
hyran med ca 3,4 % 2001 och 2002? Vi ser då att behovet av kapitaltillskott
ökar ganska dramatiskt. Vi kommer upp till ett sammanlagt behov på ungefär 15
miljarder för åren 1998-2002.
Skall man göra en framtidsprognos över situationen i de kommunägda
bostadsföretagen är det alltså viktigt vad vi får för realränta. Den får inte
börja stiga igen. Det är väldigt viktigt vad hushållen får för
inkomstutveckling. Detta påverkar vakansgraderna, men det påverkar också
hushållens förutsättningar att betala hyra. Detta i sin tur är naturligtvis
beroende av vad som händer med sysselsättningen. Är det några som med intresse
följer arbetslöshetsstatistiken - eller kanske snarare statistiken över antalet
sysselsatta i landet, vilket är ett mycket bättre mått från dessa
utgångspunkter - är det vi som arbetar för att hjälpa de kommunägda
bostadsföretagen i tillvaron. Tack!
Jan Nygren: Herr ordförande! Jag skall försöka svara på de frågor som har
ställts i inbjudan och göra det så rakt jag någonsin kan. Jag skall också visa
några diabilder.
De förslag i propositionen som åtminstone i det korta perspektivet kan anses
beröra krisårgångarna, som de har kommit att kallas, är dels det vi litet
vårdslöst kallar för kommunakuten, dvs. en del av det som Bengt-Owe Birgersson
berörde, dels och framför allt den annorlunda upptrappningen av den garanterade
räntan. Självklart borde på lång sikt den aviserade fastighetsskatteutredningen
vara den mest avgörande ingrediensen i paketet. Jag återkommer till den också.
Jag vill också göra en kort kommentar om borgensåtaganden. Det är svårt att
med hjälp av propositionen avgöra på vilket sätt bostadsrättsföreningar som har
borgen hos kommunerna kommer att beröras. Principiellt är svaret att de kommer
att beröras, men eftersom det sannolikt blir kommunernas ekonomi i kombination
med det kommunala bolagets bekymmer som kommer att avgöra tågordningen -
åtminstone har vi uppfattat det så, men jag kan ha fel på den punkten - kan man
i det här sammanhanget inte exakt veta i vad mån kommuner med en relativt stor
pott av bostadsrättsföreningar med borgen kommer med i första omgången. Det är
litet oklart på vilka kriterier man kommer att behandla, om man får använda det
uttrycket, bostadsrättsföreningarna och deras eventuella borgen och relation
till kommunerna i den här processen. Det får väl signaleras som en fråga.
Annars är det klart att det i någon mening kan ha betydelse för krisårgångarna
i bostadsrättsföreningarna också.
Låt mig uppehålla mig vid det förslag som mera konkret har betydelse för
krisårgångarna. Det gäller den ändrade räntebidragsupptrappningen från 0,35
till 0,1 procentenheter. Jag har efter hand upptäckt att förslaget begränsar
sig till att omfatta i princip endast år 1999. Därefter återgår man alltså till
0,35 igen.
Som en första kommentar kan det väl sägas att det är ett litet märkligt
förfaringssätt. Det hade naturligtvis inte varit så kostsamt att låta 0,1 ligga
kvar hela vägen ut eftersom de allra flesta som är inne i det här systemet
kommer att rinna ut ur det inom en treårsperiod. Det var besvikelse nummer ett.
Om man tittar på situationen i de fastigheter vi nu talar om, kan
händelseutvecklingen illustreras med följande bild.
(Bild 32)
Det är kronor per kvadratmeter. Den här bilden beskriver några intressanta
fenomen. Här är 1991, och den nedre delen är alltså en tidsaxel som slutar 02.
Vi kan anta att detta är en bostadsrättsförening vars ekonomiska plan
upprättades 1989 och färdigställdes någon gång 1991. De hade att ta ställning
till en kapitalkostnad som då beskrevs i termer av garanterad ränta motsvarande
den ljusblå linjen. Det var den prognos som man kunde ställa ut. De kalkyler
som gjordes byggde på den blå linjen, dvs. att den garanterade räntan skulle
trappas upp i den takt som här visas. Den svarta linjen är KPI. Den är
åtminstone beräkningsbar fram t.o.m. 1998. Sedan är den prognostiserad till
2 %. Då börjar ni snabbt ana vad den röda linjen är för något. Det är det
faktiska utfallet av räntekostnaden relaterat till räntebidrag och garanterad
ränta för den fastigheten och liknande fastigheter runt om i landet.
På grund av extra upptrappningar, ordinarie upptrappningar som höjdes, har
kapitalkostnaden för den här bostadsrättsföreningen någonstans 1998 ökat med
ungefär 40 % beroende på politiska beslut som är relaterade till räntebidrag
och garanterad ränta. Det är alltså ingenting annat än det som har påverkat
detta. Ni ser att gapet inte tenderar att minska fram till år 2002. Det som
ligger ovanpå är fastighetsskatten.
När man rekonstruerar bostadsrättsföreningar i dag handlar det nog i huvudsak
om att kapa i stort sett ner till den blå linjen, kanske inte riktigt. Men det
handlar om 200-300 kr i kapitalkostnad per kvadratmeter som måste bort för att
den här bostadsrättsföreningen skall ha möjligheter att överleva. Det kan
variera, och man kan naturligtvis dyka ned i varje enskild förening och hitta
litet olika tal, men i huvudsak är det på det här viset.
(Bild 33)
I denna bild lägger vi in den minskade nedtrappningen från 0,35 till 0,1. Då
skall vi se om ni kan identifiera var den är någonstans. Den är där. Det är den
kilen som visas här som är vinsten av nedtrappningen såsom den har beskrivits i
propositionen. Det handlar sålunda om en summa som naturligtvis inte skall
föraktas. Visst är det så att det lättar på trycket, men om man skall se det i
relation till huruvida detta bidrar till att minska risken för konkurser eller
likvidation i huvuddelen av de bostadsrättsföreningar som har problem, är
svaret nej.
Man kan lägga på en bild som visar en annan relation, nämligen hur detta slår
på månadsavgiften.
(Bild 34)
Det här med kronor per kvadratmeter är kanske litet besvärligt ibland. Det är
samma bostadsrättsförening, men nu har vi räknat om kvadratmeterpriset till
kostnad per månad för en 87 kvadratmeter stor lägenhet. Om vi går in här i
början ungefär där vi är nu, ser vi att månadskostnaden ligger på ca 7 500 kr.
Nu är fastighetsskatt, drift m.m. inräknat i den röda linjen. Det är dock
exklusive värme. Då ser vi att vi sänker månadskostnaden med ungefär 200 kr per
månad i förhållande till vad det skulle blivit. Men vi konstaterar också att
gapet mellan den svarta och den blå linjen i förhållande till den röda linjen
näppeligen har förändrats så speciellt mycket.
Det betyder alltså att svaret på frågan i det här avseendet är att det
naturligtvis är tacknämligt att fastigheter, inte minst bostadsrättsföreningar,
får en möjlighet att inte höja sina kostnader fullt så mycket som de annars
skulle ha behövt. Men när det gäller konkurs eller inte betyder det inte mer än
mycket marginellt.
Låt mig avslutningsvis lägga på den här bilden.
(Bild 35)
Jag förstår att den har varit uppe och vänt några gånger i debatten. Den
visar problemet med fastighetsskatten. På den här bilden är det uttryckt i
kronor per månad och inte per kvadratmeter. Tidsaxeln börjar 1940 och slutar
1992. Den lila stapeln fram t.o.m. den hela blå stapeln illustrerar full
fastighetsskatt. Därefter kommer de årgångar som nu är på väg in i full
fastighetsskatt och vad de skulle få. Det är de gröna. Därefter kommer de som
nästkommande år är på väg in. Då kan vi snabbt konstatera att just den
produktion som jag talade om tidigare, nämligen den som har fått de här
problemen, också drabbas av det fenomenet att för produktion som har
färdigställts från 1986, 1987 eller 1988 motsvarar halv fastighetsskatt hel
fastighetsskatt i de fastigheter som är byggda 1940 t.o.m. 1970-1975.
När man lägger dessa två litet vårdslöst på varandra möts ju de här två
kurvorna i någonting som är en mindre katastrof. Det intressanta är att båda
dessa företeelser är ett resultat av politiska beslut och inte av någonting som
utifrån har påverkat de här fastigheterna eller bostadsrättsföreningarna. Skall
man uppnå effekt måste man hantera dels problemen med räntebidragen, dels
problemen med fastighetsskatten. Långsiktigt är det strukturella problemet med
fastighetsskatten kanske det viktigaste. Kortsiktigt borde man åtminstone,
tillsammans med minskningen av räntebidraget, ha avstått från att trappa in de
fastigheter som är på väg in i full fastighetsskatt under den tid som
Fastighetsskatteutredningen pågår. Det hade åtminstone varit ett sätt att
markera att man inte tänker låta kon dö medan gräset gror.
Sammanfattningsvis ger detta relativt liten effekt på krisårgångarna. Det är
alltid tacksamt när situationen vänder, dvs. att man inte får nya pålagor. I
den meningen får man väl säga att det hade något gott med sig. Men de här
åtgärderna löser inte huvudproblemet.
Ordföranden: Tack för det! Då har vi hört två representanter för organisationer
som verkar ihop med de boende, nämligen Bengt-Owe Birgersson, SABO och Jan
Nygren, Riksbyggen. Nu skall vi gå över och höra vad vetenskapen har att säga
om detta.
Stellan Lundström: Herr ordförande! Den första tanken är vad som egentligen
menas med rubriken, Bostäder med svag ekonomi. Tillåt mig göra en egen
tolkning. Det handlar alltså om sådana situationer, strukturer och förhållanden
som på något sätt missgynnar konsumenten. Man har alltså tagit konsumenten som
utgångspunkt.
Sedan kan man också försöka att summera litet grand av vad som sägs och dra
en slutsats av vad som sagts under förmiddagen.
(Bild 36)
Många av de grundproblem som vi försöker att lösa med bostadspolitiken har
egentligen inte bostadspolitiska lösningar. Det är andra förhållanden i
samhället som påverkar. Det mest påtagliga under de senaste åren är ju Sveriges
regionalisering, som Bengt-Owe Birgersson också var inne på. Man kan också
tillägga att vi där ser en strukturomvandling. Det traditionella
industrisamhället omvandlas till ett kunskapssamhälle. De orter som tidigare
var starka och hade en industribas förlorar i dag sysselsättning och
befolkning. Vi ser att tillväxten i stället sker runt våra universitetsorter
och högskoleorter. Vi går från en situation där allt var lika i Smedjebacken,
Östersund och Stockholm till en situation där det blir ganska olikt. Man skall
också ha klart för sig att många av de institutioner som byggts upp under tiden
bygger på den förutsättningen att det skall vara lika med kommunala
bostadsföretag, hyressättningsstrukturer m.m.
Man kan också lägga till att det viktiga bakom detta är tillväxt och
arbetslöshet. Om vi hade haft en ordentlig tillväxt i samhället skulle vi inte
föra många av de diskussioner som vi för i dag. Jag tycker att en av de kartor
som Bengt Turner visade är ganska slående.
(Åter bild 4)
Det är en Sverigekarta som ser ut så här. Den visar var det finns
förutsättningar att bygga nytt, dvs. att marknadsvärdena ligger över
produktionskostnaderna. För närvarande finns dessa förutsättningar bara i tre
regioner. Det finns kanske hopp om att man kan bygga i några fler. För att ni
skall förstå vad jag säger kan jag berätta att jag är född här.
Det tredje grundproblemet, om man nu skall kalla det så, är att vi ser ett
systemskifte inom bostadspolitiken. Sedan kan vi alltid undra över hur pass
medvetet det här systemskiftet är. Vi går från en utbudsorienterad politik till
den mer efterfrågeorienterade marknaden som skall styra mer. Jag tycker att den
faktor som inte har nämnts i dag, som man inte diskuterar, är skiftet när det
gäller risk. Tidigare har vi haft ett kollektivt riskbärande, och nu har vi
fått ett mer individuellt riskbärande. Staten har klivit tillbaka och helt
plötsligt upptäcker kommuner att man äger ett bostadsföretag.
Bostadsrättshavarna upptäcker också att man tagit en risk när man gått in i
detta. Jag tror att det är en av de förklarande faktorerna till att det byggs
så litet i dag. Folk känner en stor osäkerhet. Det är just det här riskskiftet
som vi ser där.
Sedan kan vi diskutera varför det inte byggs. Jag tror att det beror på en
annan faktor som inte har nämnts här, nämligen vem som har betalat
nyproduktionen tidigare. Då vill jag litet drastiskt säga att
omfördelningsutrymmet till stora delar är slut. Tidigare betalade den boende -
och nu pratar vi om hyresrätt - samt skattekollektivet via bidrag och det äldre
beståndet. I dag kliver skattekollektivet tillbaka och betalar mindre bidrag. I
det äldre beståndet finns ingenting att hämta. Det innebär också att om vi
skall bygga något nytt måste det vara finansierat av dem som skall bo där.
Då finns det en annan bild som är intressant.
(Åter bild 6)
Bengt Turner hade faktiskt ett par intressanta bilder den här gången. På den
här bilden ser man hyresstrukturen över Sverige. Man funderar naturligtvis över
var någonstans det finns ett hyresutvecklingsutrymme av något slag. I stora
delar av det här beståndet är potentialen nedåt och inte uppåt. I de här
regionerna kan man kanske tänka sig att höja hyran, men om vi ser detta i grova
drag är hyran i min hemtrakter lika hög som på Östermalm i Stockholm. Jag
förstår i och för sig att det måste ha vissa välfärdspolitiska grunder.
Men jag ser framför mig att vi har en felaktig hyresstruktur. Det kommer att
bli ett problem. När vi diskuterar hur mycket som kommer att krävas till den
här branschen i framtiden kan man antingen ha ett kortsiktigt perspektiv eller
långsiktigt. När vi skall bygga om det här beståndet, eller man kanske t.o.m.
skall tänka sig att man skall bygga någon ny lägenhet i framtiden, finns det
inga pengar att hämta varken i företagen eller hos hyresgästerna. Pengarna
måste hämtas någon annanstans.
En annan anledning till att det inte byggs någonting är att många kommuner
känner att de har en dubbel roll i dag. Man äger bl.a. ett bostadsföretag som i
och för sig inte behöver ha en dålig ekonomi, men man vet att om man bygger 200
nya lägenheter blir det med omflyttning och annat automatiskt så att det blir
tomt någonstans i det egna beståndet. Då tvekar man kanske att bygga i många
fall. Det finns en del institutionella förhållanden som man faktiskt måste
titta på här.
Sedan har vi själva beståndet. Det är ju karaktäristiskt att staten under
lång tid har gett kraftiga subventioner och stått för riskbärandet. Dessutom
har vi haft det här skattesystemet och en kraftig inflation. Då får vi det
förhållandet över hela sektorn att vi får ett litet eget kapital. Mest tydligt
har det varit i bostadsrättssektorn och i den kommunala sektorn. Man har i
princip gått in med 1 % eget kapital. Det är något man lider av i dag. Det
innebär ju också att man är fruktansvärt räntekänslig och vakanskänslig. Det är
alltså det som händer i omvärlden som påverkar här.
Sedan kan vi också titta i den rapport som gavs ut av Kommunförbundet för en
tid sedan. Där finns en del resultat som inte pratas om men som jag tycker är
intressanta i ett grundläggande perspektiv. Det är att det finns ett
minusresultat för 307 av 319 kommunala bostadsföretag före räntebidrag, dvs.
att om man skalar bort det som samhället tillskjuter och skall stå på egna ben
så går det faktiskt med minus. Detta är tankar som våra kommunalpolitiker bör
fundera över. De har samtidigt konstaterat att det är ganska vanligt att
bostadsföretaget står för ca 5 % av kommunens balansräkning. Då blir man kanske
litet nervös ibland och undrar vart pengarna skall gå i framtiden.
Om man skall göra någonting åt de kommunala bostadsföretagen och annat tycker
jag att man skall göra en kraftfull sanering av bostadsföretagen. Samtidigt
skall man fundera över vad man menar med en social bostadspolitik. Om man
sätter likhetstecken mellan en social bostadspolitik och att man äger ett
bostadsföretag, tycker jag att man tänker litet kortsiktigt. Det finns kanske
andra åtgärder som man kan göra för att bedriva en kraftfull bostadspolitik.
Jag tror också att man måste ha en anpassad intrappning av fastighetsskatten.
Man kan inte med berått mod köra ett antal bostadsrättsföreningar rakt i
fördärvet därför att man redan i förväg vet att man inte klarar av detta. Då
tycker jag att det är ganska rimligt - eftersom det är institutionella regler
vi pratar om, dvs. räntebidragssystem och fastighetsskattesystem - att man
anpassar detta så att dessa människor inte hamnar på obestånd. Annars måste man
vara ganska medveten om vad som händer i bakändan.
Min huvudpunkt här är att om vi ser ett nytt samhälle framför oss, att
samhället förändras, vi går till ett kunskapssamhälle, det blir större
olikheter mellan olika regioner och vi ser nya strukturer bildas, gäller det
också att man förnyar det jag kallar bostadsmarknadens institutioner.
Det innebär t.ex. att man tittar på hur hyressättningen skall se ut i
framtiden för att den i någon mening skall vara rättvis. Man kan naturligtvis
fråga sig om den här bilden som Bengt visade visar på rättvisa hyror. Det
tycker jag är en bra fråga. Det var kanske rättvisa hyror, eftersom
hyresstrukturen såg ut ungefär så här för 10-15 år sedan. Då låg de på en helt
annan nivå. I dag kan man fråga sig om rättvisa hyror är en annan lutning på
den här kurvan. Det gäller dels över landet som helhet, dels mellan lägenheter
med olika standard.
Det kan också handla om att vi tittar på alternativa upplåtelseformer och
diskuterar hur vi skall förändra i hyresrätten. Man skall kanske vara rädd om
hyresrätten och skapa andra upplåtelseformer. Vi skall kanske prata om
kooperativ hyresrätt, ägarlägenheter och hela det mellanskikt som finns
däremellan. Det handlar om att öka utbudet där. Vi skall kanske titta på
kommunernas roll i detta. Hur skall kommunerna ha sitt planmonopol, hur skall
de äga bostadsföretag i framtiden?
Här tror jag att det finns många idéer för att dra de grova penndragen också
och inte bara lirka litet grand med fastighetsskatt och räntebidrag. Jag tycker
att man skall ta ett djupare tag här.
Björn Karlberg: Bostadskreditnämnden hanterade vid årsskiftet kreditgarantier
på ungefär 24 miljarder kronor. Av det gällde 80 % nybyggnad och ungefär 20 %
ombyggnad. Drygt hälften av garantistocken avser bostadsrättsföreningar.
Ungefär 7 miljarder ligger i enskild hyresrätt. Resterande 3,5 miljarder ligger
i egna hem. Vi har alltså nästan ingen allmännytta i kreditgarantisystemet. Av
det skälet kan jag inte komplettera vad som har sagts i den delen eller besvara
de frågor som är inriktade just på allmännyttan.
Med anknytning till temat för förmiddagspasset vill jag säga att vi hade en
all-time-low-notering för registrering av nya kreditgarantier under det första
kvartalet i år. Vi hamnade på 200 miljoner kronor totalt på tre månader. Det
motsvarar ungefär 600 nybyggda lägenheter. Fram till förra veckan hade vi under
det här året prövat ärenden som gällde ungefär 2000 nybyggda lägenheter. Det är
väldigt svårt att säga hur många av dem som i verkligheten kommer att byggas.
Det handlar mest om bostadsrättsföreningar. Den typiska bilden för dessa
bostadsrättsföreningar är att summan av lån och insatser ligger långt över
marknadsvärdena för de här fastigheterna.
När det gäller krisdelen i detta kan jag säga att våra bekymmer framför allt
hänger ihop med den stora årgången 1992. Det var den första årgången i
kreditgarantisystemet. Färdigställandet 1992 var i runda slängar värt 110
miljarder kronor. De här kåkarna hade vid utgången av 1997 fått räntebidrag på
ungefär 43 miljarder kronor på ett produktionsvärde på 110 miljarder kronor.
Det är inte nuvärden utan bara adderade utbetalningar. Vid årsskiftet hade de
kostat oss ungefär 3 ½ miljard. För all framtid kommer de här husen att kosta
staten en dryg miljard i räntebidrag med det förslag som ligger nu. Vi har
hittills bedömt, och det är en ganska skakig bedömning, att de i förluster i
vårt system kommer att kosta ytterligare 5-6 miljarder kronor.
När det gäller ersättningar ur kreditgarantisystemet, som alltså var
summerade till 3 ½ miljard vid årsskiftet, har det hänt dramatiska saker under
det första kvartalet i år. Vi har ersatt 720 miljoner kronor under det första
kvartalet i år. Det innebär att om tendensen när det gäller inkomna
skadeärenden inte bryts under det andra kvartalet kommer de medel vi har på
anslag för de här ersättningarna inte att räcka till för det här året.
Det är alltså krisbilden. Den är inte upplyftande. Det finns väldigt få ljusa
tecken i skyn. Man kan dock konstatera att den omständigheten att 1998 skulle
bli det värsta året har stått klar väldigt länge eftersom 92:orna fick nya
subventionsräntesatser under 1997 och många av dem fortfarande ligger kvar med
lån som är bundna i ett högre ränteläge.
(Bild 37)
Vi är ju egentligen här för att prata om den här propositionen. Där har jag
några väldigt enkla kommentarer. Vi är mycket positiva till det förslag som
finns om ändrade bidragsschabloner. De här schablonerna får ju direkta
återverkningar i garantisystemet. Vi tycker att förslagen i den delen
underlättar pedagogiken i vår verksamhet eftersom de nya schablonerna kommer
att ligga närmare verkligheten på de bästa marknader som finns i Sverige än de
tidigare schablonerna gjorde.
Den andra kommentaren är en tolkningsfråga. För färdigställande fr.o.m. år
2000 skall det ju kunna lämnas kreditgarantier även för åtgärder som inte får
annat statligt stöd. Vi har tillåtit oss att tolka propositionen i den delen så
att det här avser nybyggda egnahem. Jag hoppas att det också kommer att bli
utskottets tolkning i den delen.
Sedan finns det ju förslag om ändrade ersättningsregler i garantisystemet som
innebär en självriskandel för långivarna när det gäller upplupna räntor. Vi
tror att det har positiva effekter av många slag, bl.a. därför att vi tror att
det snabbar upp obeståndshanteringen, vilket ytterst hjälper låntagarna som
kommer billigare ur de här förlusterna. Men vi vill ha ett mycket snabbt
ikraftträdande av de här reglerna. Det är nämligen så att garantisystemet i
övrigt innehåller skydd för långivarna på det sättet att garantivillkor inte
kan försämras under de garanterade lånens löptid. Det innebär att även om man
får ett väldigt snabbt formellt ikraftträdande för en sådan här regel kommer
det att dröja maximalt sex år innan regeln får ett faktiskt ikraftträdande.
(Bild 38)
Utöver detta skall jag bara kommentera en mening som finns på s. 83 i
propositionen där man pratar om de ekonomiska effekterna av de ändrade
avtrappningsreglerna för räntebidrag. Där står: ?Belastningen på BKN:s anslag
för kreditgarantier beräknas minska i viss utsträckning till följd av denna
åtgärd.?
Det har vi väldigt svårt att tro på. Det beror på att det finns två
kategorier som drar nytta av den här åtgärden. Nu pratar jag egentligen om
bostadsrättsföreningar. Den ena kategorin är de som har en långsiktig
överlevnadsförmåga. Det har man om man klarar sig när de räntebidrag som skall
bort är borta, och det har man när man kan betala full fastighetsskatt. I den
kategorin behövs inte den här förbättringen. Den andra gruppen - och dessvärre
antagligen den större gruppen - har inte en långsiktig överlevnadsförmåga. I
den gruppen minskar inte de här pengarna våra förluster. Den sannolika effekten
är väl att de skjuter upp obeståndet litet grand. Men såvitt jag kan se är de
här pengarna borta, i alla fall från vår horisont. Effekter i övrigt har jag
inte möjlighet att bedöma från mina utgångspunkter.
Peter Weibull Bernström (m): Jag skulle vilja fråga Stellan Lundström hur stora
han uppskattar att kostnaderna blir för att klara situationen för de
bostadsmonopol som befinner sig i kris framöver. Den siffra som nämns i
propositionen är tänjbar efter vad vi förstått, men den når ändå inte upp till
de höjder Stellan Lundström tidigare talat om. Hur är det med det?
Stellan Lundström: Det beror alldeles på vilket tidsperspektiv man har och
vilka förutsättningar man stoppar in i kalkylen. Förutsättningarna för de
siffror jag har nämnt är att om man vill att dessa företag skall kunna stå på
egna ben och inte gå till mamma och pappa och be om pengar, så krävs en
soliditet på runt 20-30 %. Dessutom skall de kunna klara av åtagandena att
bygga om och förnya sitt bestånd. Då hamnar vi någonstans mellan 30 och 50
miljarder kronor - på sikt. Vi kan naturligtvis prata om kanske tio års sikt.
De andra siffrorna som nämnts handlar mer om att täppa till hålen på kort sikt.
Men min utgångspunkt är att man kanske vill ha kommunpolitiker eller ägare som
inte varje dag behöver oroa sig för att det skall gå på tok med
bostadsföretaget på något sätt. Och då måste man rekonstruera företagen rätt
kraftigt.
Erling Bager (fp): Det råkar vara så att jag hade för avsikt att ställa samma
fråga till Stellan Lundström, men jag kan ta en annan del. Du nämnde att det
var 307 kommunala bostadsföretag som hade minusresultat och föreslog någon typ
av sanering av bostadsbolagen. Kan du utveckla vilken form av sanering du
tänker dig? Är det fråga om en ren utförsäljning?
Stellan Lundström: Det behöver inte innebära en ren utförsäljning. Min
utgångspunkt är att man skulle göra ungefär som när bankerna var på obestånd:
Ta ett ordentligt grepp både finansiellt och managementmässigt och se till att
skapa något som kan överleva långsiktigt. Men här finns också en politisk
dimension, så man måste naturligtvis ställa sig frågan: Hur skall man inom
kommunerna på lång sikt bedriva en social bostadspolitik? Det är vad jag menar
med ett ordentligt grepp och en sanering.
Erling Bager (fp): Kan man tolka ditt svar som att du tycker att det är
lämpligt att staten går in med alla dessa miljarder för att åstadkomma en sådan
här akut?
Stellan Lundström: Det är inte bara lämpligt utan helt och hållet nödvändigt
att man gör detta. Merparten av kommunerna och företagen klarar inte av att ta
sig ur situationen på egen hand. Sedan beror det på vilken prognos man har för
näringslivets och regionernas utveckling, hur snabbt regionaliseringen kommer
att gå. Men om den fortsätter som hittills krävs det rätt så stora insatser.
Erling Bager (fp): Regeringen har fått igenom ett riksdagsbeslut som i princip
omöjliggör för kommuner att sälja kommunala bostadsbolag. Jörgen Andersson har
ju faktiskt fått igenom det förslaget under den här valperioden. Har du någon
åsikt om just den typen av hinder?
Stellan Lundström: Utifrån betraktat verkar det som att man lägger en onödig
restriktion på kommunerna. I många fall kan det vara en bra lösning att kanske
avyttra delar av sitt företag, förutsatt att det finns köpare till relevanta
priser. Men det finns också andra beslut man kan ställa sig frågande till. Det
talas om att självkostnadsprincipen skall gälla samtidigt som ett eget kapital
skall byggas upp. Det där går inte ihop, åtminstone inte i min lärobok.
Stig Grauers (m): Jag har funderat på en fråga som kanske kan tyckas vara
ganska naiv, men som ändå innebär problem för oss förtroendevalda, nämligen:
Vad innebär begreppet vinst i kommunala bostadsbolag? Botaniserar man i
handlingar från 1986 och framåt finner man olika begrepp som tycks betyda samma
sak. Man talar om vinst, om vinstsyfte, om avkastning och om överskott. Jag
skulle vilja fråga om någon kan definiera vad ett kommunalt bostadsbolags vinst
egentligen är.
Stellan Lundström: Det beror på om man skall tolka kommunallagen eller inte.
Det tycker jag att Bengt-Owe Birgersson är bättre skickad att göra. Vinst för
mig är att ha en skälig förräntning på insatt kapital. Sedan blir frågan vad
insatt kapital är. Den bollar jag vidare till Bengt-Owe.
Bengt-Owe Birgersson: Att definiera vinst är inte så svårt. Det är det
överskott som uppstår i verksamheten, och till det bör man lägga den
värdeförändring som skett på tillgången. Det är vinst. Kommunallagen förbjuder
ju kommunerna att driva näringsverksamhet i vinstsyfte. Men därmed har man inte
förbjudit att det uppstår vinst i verksamheten. Såvitt jag kan bedöma är det
fullt möjligt att driva ett kommunägt bostadsföretag med en vinst som används
till att konsolidera och utveckla företaget. Svårigheterna med kommunallagen
torde komma in vid den tidpunkt då man börjar kräva avkastning, alltså att
vinsten skall utdelas. I den numer saligen avsomnade lagstiftning som reglerade
villkoren för allmännyttiga bostadsföretag - den används fortfarande, men man
kan inte använda den för att förklara något nytt företag allmännyttigt -
reglerades saken så att kommunen som ägare hade rätt till skälig avkastning på
tillfört kapital.
På den tiden jag hade inflytande över detta tolkade vi det som att det gällde
det kapital som ägaren hade skjutit till i form av grundkapital. Det som ansågs
vara skälig avkastning var den avkastning man kan få om man placerar i långa
papper. Motivet till att det låg på den nivån var att kommunen därmed fick
samma avkastning på det kapital som arbetade i det egna bostadsföretaget som om
man hade gjort en annan riskfri placering. Kommunen fick inte kompensation för
risken, kan man säga. Bedömningen var att det inte gällde vilken
affärsverksamhet som helst utan en form av välfärdspolitisk insats, jämförbar
med drift av skolor och liknande verksamhet. Det var motiven bakom reglernas
utformning då.
Stig Grauers (m): Det är intressant att notera att de kommunala
bostadsföretagen blir hyresledande, så att säga, eller grund för beräkning av
hyressättningen på orten. Då måste man såvitt jag förstår ha ett vinstbegrepp
som är allmänt vedertaget och inte har olika innebörder vid olika
användningsområden. Det tycker jag är ett problem. Samtidigt som man talar om
att man inte skall ha något vinstsyfte säger man ju också, som Bengt-Owe
Birgersson påpekade, att man skall ha en konsolidering av företagen. Det är vad
regeringen förordar. Det sker ju genom att man disponerar vinstmedlen på ett
vettigt sätt. Det behöver inte vara någon utdelning till aktieägaren, utan det
kan vara en intern uppbyggnad av det egna kapitalet. Finns det några
kommentarer till min bedömning?
Owe Hellberg (v): För några veckor sedan besökte jag allmännyttan i Ludvika,
som inte är ett av de 43 krisföretagen. Inte heller kommunen befinner sig väl i
någon direkt kris. Men situationen är sådan att det egna kapitalet är slut om
tre fyra år om ingenting annat händer. Min fråga blir då: På vilket sätt får
t.ex. Ludvikahem hjälp av den här krisdelegationen? Jag har tagit del av litet
olika kommentarer och yttranden från bl.a. Sören Häggroth, så det är väl bra om
han kan svara på detta.
Sören Häggroth: Om riksdagen godkänner propositionen kommer regeringen att
inrätta den bostadsdelegation som beskrivs i den. Då blir det delegationen som
får pröva vilka kommuner som skall få stöd enligt de kriterier som redovisas i
propositionen. Huvudinriktningen är att kommuner med svag egen ekonomi och
strukturella problem i bostadsföretagen i första hand skall få stöd. Hur detta
kommer att tillämpas på Ludvika återstår att se, men det är kombinationen av
svag egen ekonomi och strukturella problem i bostadsföretaget som är avgörande.
Jag kan också kommentera en sak som Jan Nygren tog upp. Han ställde
egentligen en fråga till mig om huruvida de kommunala borgensåtagandena skall
prioriteras eller sättas efter insatserna för de kommunala bostadsföretagen.
Svaret är att möjligheten att lösa av kommunala borgensåtaganden med
kreditgarantier, som vi har föreslagit i propositionen, också skall prövas från
första dagen Bostadsdelegationen träder i kraft, dvs. den 1 juli.
Förutsättningen är att riksdagen godkänner förslaget. Även i det fallet är det
kommunens egen ekonomiska situation som utgör grundkriteriet. Svag egen
ekonomi, stora borgensåtaganden och dystra framtidsutsikter när det gäller
sysselsättning, skatteutveckling osv. är grundkriteriet också i det här fallet.
Owe Hellberg (v): Generellt sett är det inte synd att man inte skulle få vända
sig direkt till bostadsbolagen, men i vissa fall borde det vara möjligt för
delegationen att få arbeta utifrån de spelreglerna. Det känns ju litet
underligt att kommunerna skall gå på knä för att över huvud taget få
regeringens nåd i den här frågan. Vore det möjligt med litet mer flexibilitet?
Eller är det slutgiltigt klart hur delegationen skall arbeta?
Sören Häggroth: Det avgör väl egentligen riksdagen, men i en situation med
knappa resurser har vi ändå bedömt det som viktigast att rikta insatserna mot
bostadsföretag med strukturella problem i kommuner med svag egen ekonomi. Det
är som sagt förslaget i propositionen.
Lars Stjernkvist (s): Jag återkommer till frågan om hur mycket pengar som krävs
för att sanera ekonomin i de allmännyttiga bostadsföretagen. Jag förstår att
varken Bengt-Owe eller Stellan vill ange någon siffra, men vi som sitter med
det krassa budgetarbetet måste ändå försöka prissätta insatsen. I
regeringsförslaget uppskattas kostnaden till 2 miljarder. I motionerna från
övriga partier räknar man snarare med en kostnad under det. Folkpartiet har
t.ex. sagt att det räcker med ½ miljard. Därför skulle jag vilja upprepa den
fråga som Erling Bager och andra ställde tidigare: Är de belopp som nämns
någorlunda rimliga för att man skall kunna sanera ekonomin i de företag som har
det mest besvärligt, enligt er bedömning?
Bengt-Owe Birgersson: Det beror på vilken utgångspunkt man har. Stellan
Lundström och jag har fört en diskussion, även i medierna, och den tror jag har
sin bakgrund i att vi ser olika på vilka problem som skall lösas. Som
företrädare för SABO-företagen är min utgångspunkt att det är naturligt att se
verksamheten going concern, dvs. att kommunen skall fortsätta att äga sitt
bostadsföretag tills vidare. Man kan ha andra utgångspunkter, men om man har
denna är det intressanta hur långt kassaflödet räcker. När blir kassaflödet så
dåligt att halva aktiekapitalet är förbrukat? Då måste man antingen likvidera
företaget eller gå in med ett ägartillskott. Vi gör sådana beräkningar varje år
med utgångspunkt i den statistik som är kopplad till boksluten. Jag har i år
inte någon aktuell uppgift, eftersom vi nu börjar få in boksluten. Vi är mitt i
den perioden. Men den analys som vi gjorde för ett år sedan pekade i riktning
mot att bara 1 miljard behövdes för att klara SABO:s medlemmar över
likvidationspliktsgränsen. Jag vill dock vara litet försiktig med den
uppgiften, eftersom den bygger på ett år gamla uppgifter. Under det år som gått
har vi sett en fortsatt negativ utveckling i de delar av landet där vakanserna
ökar och efterfrågan viker. Därför hade jag i min bild för säkerhets skull satt
upp någonstans mellan 1 och 3 miljarder.
Man kan också ha en annan utgångspunkt. Man kan säga att företagen skall
kunna leva vidare på marknaden utan att störa ägaren, dvs. ha så hög soliditet
att de har en egen reserv för svängningar på marknaden. Då kan man komma fram
till att det krävs 10 %, 20 % eller 30 % soliditet. Kräver man 30 % är man uppe
i någonstans mellan 45 och 50 miljarder. Det har de starkare SABO-företagen
redan i dag, men småföretagen runt om i landet ligger på nästan 0. En del har
också undervärden, som summerar till 7 ½ miljard. Men med denna utgångspunkt är
det inte bara fråga om att kassaflödena skall räcka, utan då gör man en
bedömning utifrån fastighetsmarknadens avkastningskrav. De kraven växlar med
optimismen i samhället. När vi förberedde fastighetskrisen på 1980-talet krävde
man väldigt låga diskonteringsräntor, medan vi i dag ser exempel på att man
vill ha 20 % tillbaka på vissa orter i landet. Det är förmodligen klokt av de
investerarna från företagsekonomisk utgångspunkt.
Om man funderar på att privatisera sina företag är uppgifterna om hur man
rättar till balansräkningarna intressanta. Men sett i det andra perspektivet
klarar man sig tills vidare. Att vi räknar på kassaflöden bygger inte bara på
att vi utgår från att kommunerna skall behålla sina bostadsföretag. Det bygger
också på den erfarenhet vi har av svårigheterna att göra långsiktiga prognoser.
Det finns ju en betydande risk för att kommunerna i dag skickar in mer pengar i
sina bostadsföretag än vad som i framtiden visar sig vara nödvändigt. På vilket
sätt innebär det en risk? Jo, man binder då kapital som annars skulle ha kunnat
användas i annan kommunal verksamhet.
Jag kan ge en sista kommentar i den här frågorna. Om jag sitter i en
koncernledning och har flera döttrar, har jag faktiskt två tänkbara
finansieringsstrategier att välja mellan när det gäller att kapitalisera
döttrarna. Jag kan behålla pengarna hos moderbolaget och bara skicka döttrarna
det de för tillfället behöver, eller så kan jag kapitalisera upp döttrarna så
att de klarar sig själva. Vilken av de strategierna jag skall välja beror på
var jag tycker att det kapital som jag disponerar över arbetar mest effektivt.
Arbetar det bäst låst i de olika döttrarna, eller vill jag använda det rörligt
över hela koncernen? Den gamla ordningen för de kommunägda bostadsföretagen, då
man inte behövde ta hänsyn till någon affärsrisk utan bara skickade in 1 % i
eget kapital, var egentligen en anvisning till kommunerna att tillämpa metoden
att behålla resurserna i moderbolaget. Detta gäller om man ser kommunerna som
en koncern, även om de naturligtvis inte är det i juridisk mening.
Stellan Lundström: Jag tycker att Bengt-Owe tog alla mina argument på en gång.
Men en sak som är viktig är att man ägnar kraft åt fel saker ute i kommunerna i
dag. Jag tycker att våra kommunalråd och kommunalpolitiker huvudsakligen skall
ägna sig åt barnomsorg, skola och äldreomsorg. Men nu kommer också
bostadsföretagen in i bilden, och då måste man ha en högre ambitionsnivå än att
klara dem över likvidationspunkten.
Lilian Virgin (s): Jag vill ställa en fråga till Bengt-Owe Birgersson. I
propositionen står det en del om ägardirektiv till de kommunala
bostadsföretagen. Den bild du visade av bostadsföretagen var ganska splittrad.
De ser väldigt olika ut. Så tror jag också att bilden ser ut när det gäller
ägardirektiven till bostadsbolagen. Finns det några bra exempel, eller vad
händer på det här området?
Bengt-Owe Birgersson: Det är riktigt att bilden är splittrad. Kommunerna
befinner sig i något av en omställningsperiod nu. Många kommuner har upptäckt
att det behövs ägardirektiv och arbetar med sådana för närvarande. Jag tycker
att det finns exempel på riktigt bra ägardirektiv i dag, men det finns också
ganska många kommuner där man skulle behöva se över dem. Som företrädare för
SABO-företagen välkomnar jag intresserade och engagerade ägare. Naturligtvis är
det viktigt att ägardirektiven tar upp de ekonomiska krav som man ställer på
företagen men också - och framför allt - den affärsidé som skall ligga till
grund för verksamheten, dvs. varför man driver bostadsföretaget. Detta saknas
många gånger i ägardirektiven. Det talas om vilken soliditet företaget skall
uppnå, men det framgår inte vilka bostads- eller välfärdspolitiska
målsättningar man sätter upp. Och det är ju de som motiverar kommunen att ta
den affärsrisk som det innebär att ha dessa företag.
Rigmor Ahlstedt (c): Jag skulle vilja ställa en fråga till SABO och Riksbyggen
och en annan till Stellan Lundström. Av SABO och Riksbyggen skulle jag vilja
höra fördelar och nackdelar med bruksvärdesprincipen vid hyressättningen. Jag
blev också nyfiken på vad Stellan Lundström menar med en av sina föreslagna
åtgärder, att förnya bostadsmarknadens institutioner.
Bengt-Owe Birgersson: Fördelarna med bruksvärdessystemet - om det tillämpas som
det är tänkt - är naturligtvis att hyran i en viss lägenhet skall svara mot vad
en genomsnittlig bostadskonsument anser det vara värt att bo i den lägenheten
jämfört med andra lägenheter. Det känns väldigt naturligt. Problemet vi
upplever med bruksvärdessystemet i dag är att vi hade en lång period med
väldigt snabbt ökande inflation, vilket gjorde att äldre bostäder ...
Ordföranden: Jag är ledsen, men det hinner du inte gå in på. Vi måste försöka
hinna färdigt.
Kjell Wedin: För bostadsrättsföreningarna betyder bruksvärdessystemet
egentligen ingenting. Jag kan möjligen ha en personlig uppfattning om
bruksvärdessystemet, men den kanske jag kan redogöra för vid något annat
tillfälle.
Stellan Lundström: Institutioner, t.ex. något som heter Stadshypotek, skapades
av den bostadspolitik som fördes. Man skulle låna ut och låna in pengar enligt
särskilda regler. Den institutionen har ju omvandlats på ett visst sätt. Vi har
hyressättningssystemet, som jag anser borde reformeras. Vi har kommunens roll
och den sociala bostadspolitiken. Skall vi ha ett skattesystem som på något
sätt skapar incitament både för byggande och boende? Det upplever jag att vi
inte har i dag, utan skattesystemet är mer av ett finansiellt instrument. Det
har ingenting att göra med hur vi skall producera bra boendemiljöer. Ett annat
exempel är att vi ser över bostadsrättsformen och alternativ till den, kopplat
till hyresrätt, ägarlägenhet eller annat. Det finns en lång rad förhållanden på
marknaden som man borde se över.
Ordföranden: Jag vill ställa en kort fråga mot bakgrund av det vita området på
kartan, som representerade större delen av konungariket. Tror ni att det går
att höja hyrorna inom dessa områden? Jag vill fråga båda SABO och
Fastighetsägarförbundet.
Bengt-Owe Birgersson: Jag tror att vi har närmat oss smärtgränsen i stora delar
av landet.
Bengt Nyman: Om man genom befintliga marknadspriser har funnit att det finns en
faktisk efterfrågan på ett ökat tillskott av bostäder i dessa områden borde
också detta vara ett uttryck för att det finns hushåll som är beredda att
betala ett högre pris för bostäderna än vad marknaden i dag presterar, oavsett
boendeform. Men jag håller delvis med Bengt-Owe om att vi generellt sett kan
säga att vi nått en smärtgräns. Det vi ännu inte utvecklat särskilt bra på
marknaden är en ökad differentiering av hyressättningen.
Ordföranden: Då blir den naturliga följdfrågan till Hyresgäströrelsen: Kan man
då säga att det innebär att det är marknadshyror i den delen av Sverige?
Pär Svanberg: Det är inte marknadshyror i egentlig mening, i och med att de är
satta i förhandlingar. Det är inte så att den som bjuder mest får lägenheten.
Däremot delar jag uppfattningen att det med råge är så att hyresnivåerna i dag
inte ger något utrymme för hyreshöjningar, t.ex. som ett sätt att lösa problem
med outhyrda lägenheter eller rekonstruktion av företag.
Lennart Nilsson (s): Jan Nygren visade en stapel föreställande
fastighetsskatten. Motsvarar fastigheterna som träder in i halv
fastighetsskatt, alltså de som byggts de senaste fem sex åren, taxeringsvärdet
bättre än de årgångar som träder in i hel fastighetsskatt? Är problemet större
med dem som träder in i hel fastighetsskatt än för dem som träder in i halv
fastighetsskatt? Förstår du hur jag menar?
Jan Nygren: Svaret är obetingat ja. De som nu är på väg in i halv
fastighetsskatt finns inom ett annat finansieringssystem och kan påräkna ett
30-procentigt evigt räntebidrag, åtminstone som situationen ser ut nu. Men de
som är inne i halv fastighetsskatt, dvs. som byggdes före 1992, har räntebidrag
som helt trappas av. Det gör att det finns en viktig grundskillnad mellan dessa
två som skapar problem. Sedan hör det till saken - utan att vi fördjupar oss i
tekniken - att de fastigheter från krisårgångar och framåt som går in i halv
och hel fastighetsskatt ju får en dramatiskt mycket högre skattesats. Det beror
som ni vet inte på procenttalet utan på värderingssystemet, som slår så oerhört
hårt mot nyproduktionen. Det var det jag hastigt försökte visa med staplarna.
Det finns en dubbel orättvisa. Dels är de senare inne i ett annat
finansieringssystem, som faktiskt blir förmånligare i slutändan, dels är
värderingssystemet sådant att det drabbar dem som redan är inne i halv
fastighetsskatt.
Ulf Björklund (kd): Jag vänder mig till Björn Karlberg och i viss mån till
Klas-Göran Åkeson. Jag vill ta upp det som sägs i propositionen om att bredda
kreditgarantin för bostadsinvesteringar som inte är berättigade till annat
bostadspolitiskt stöd. Motiveringen i propositionen är att det kan ske inte
minst av regionalpolitiska skäl. Jag skulle vilja ha detta litet utvecklat av
Björn Karlberg. Samtidigt undrar jag om Klas-Göran Åkeson kan säga om detta
möjligen kan vara något för landsbygden.
Björn Karlberg: Vi tolkar propositionen på ett sådant sätt att det handlar om
kreditgarantier för nybyggnad av egnahem som fr.o.m. år 2000 är ute ur
bidragssystemet. På väldigt många håll i landet skulle dessa egnahem bli
väldigt svåra att bygga utan kreditgarantier. I så fall skulle marknadsvärdet
bli helt styrande för finansieringen.
Klas-Göran Åkeson: Självklart är kreditgarantifrågorna viktiga. Det handlar om
att genom politiska åtgärder motverka den marknadsutveckling som vi nu har med
fortsatt snabb inflyttning till tätorterna. Det är en väldigt viktig åtgärd.
Per Lager (mp): Jag har en fråga som redan har ställts, men Stellan Lundström
kunde inte riktigt svara på den, och jag vet inte om det finns tid för en kort
följdfråga som gäller de alternativa upplåtelseformerna, som jag tycker är
intressant och som Stellan Lundström bara snuddade vid. Kan Stellan Lundström
säga något om dessa upplåtelseformer, dvs. kopplade till hyresrätter,
ägarlägenheter, osv.?
Stellan Lundström: Vi har ju i detta land vant oss vid att vi har äganderätt,
hyresrätt och bostadsrätt. Utvecklingen under de senaste åren har varit att man
försöker hitta olika sätt att tänja på framför allt hyresrätten. Det kan man i
och för sig göra. Men om vi skall hitta något nytt skall vi göra det i
mellanskiktet mellan hyresrätt och äganderätt. I grunden handlar det om att
hitta en ny riskfördelning, att hitta ett nytt sätt att förvalta dessa hus. Då
tycker jag att man skall hitta en lämplig juridisk och administrativ form för
detta. Då håller vi just på med ett projekt som innebär att vi ser hur man har
gjort i andra länder och vad som är överförbart till Sverige.
Ordföranden: Jag skall be att få tacka alla som har kommit hit och hjälpt oss
med föredragningarna och svarat på våra frågor. Det har varit upplysande. Om
det har varit värdefullt för slutresultatet är mer en politisk fråga. Den
tänkte jag därför avstå från att svara på i detta sammanhang. Det kommer att
visa sig i det betänkande och i de reservationer som kommer så småningom med
anledning av detta. Men då hälsar jag er åter välkomna att lyssna på den debatt
som skall hållas den 5 juni.
Med detta förklarar jag denna utfrågning avslutad.


Bild 1
Bild 2
Bild 3
Bild 4
Bild 5
Bild 6
Bild 7
Bild 8
Bild 9
Bild 10
Bild 11
Bild 12
Bild 13
Bild 14
Bild 15
Bild 16
Bild 17
Bild 18
Bild 19
Bild 20
Bild 21
Bild 22
Bild 23
Bild 24
Bild 25
Bild 26
Bild 27
Bild 28
Bild 29
Bild 30
Bild 31
Bild 32
Bild 33
Bild 34
Bild 35
Bild 36
Bild 37
Bild 38






Program
Bostadsutskottets interna utfrågning
torsdagen den 7 maj 1998 kl. 09.00
Tema:
Resurssvaga hushåll på bostadsmarknaden
------------------------------------------------------
|Avreglering               på  |Eva  Torn  - Larsson,|
|bostadsmarknaden              |Ordförande,          |
|                              |Bostadsförmedlarnas  |
|                              |förening;            |
|                              |Marknadschef, Haninge|
|                              |Bostäder             |
------------------------------------------------------
|                              |                     |
|Ungdomars     problem     på  |Tommy         Berger,|
|bostadsmarknaden              |Forskare,  Institutet|
|                              |för bostadsforskning,|
|                              |Uppsala universitet  |
------------------------------------------------------
|                              |                     |
|Två kommunala bostadsföretags |Stig Källgren, VD, AB|
|agerande    på   en   delvis  |Gavlegårdarna, Gävle |
|avreglerad bostadsmarknad     |Thomas        Brynås,|
|                              |Ekonomichef,         |
|                              |Falkenbergs Bostads AB|
------------------------------------------------------

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1
Propositionen.......................................1
Motionerna..........................................2
Beredningen av ärendet m.m..........................7
Utskottet...........................................8
Den framtida bostadspolitiken mål och uppgifter.8
Reformer av statens stöd till bostadsproduktion..12
Ändrade regler för räntebidrag vid bostadsbyggande12
Statliga kreditgarantier.......................16
Bidrag till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet18
Bosparande.....................................20
De ekonomiska villkoren för det sent byggda bostadsbeståndet22
Utformningen av fastighetsbeskattningen m.m......25
Förbättrade levnadsvillkor i utsatta bostadsområden28
Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden......30
Bostadsförmedling................................32
Kommunernas roll i bostadspolitiken..............33
Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen....33
De kommunala bostadsföretagen..................34
Stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet37
Skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus40
Bidrag till äldrebostäder........................42
Vissa övriga frågor..............................43
Förslag om stöd till vissa miljöåtgärder m.m...43
Förslag om byggnaders tekniska egenskaper......44
Hemställan.......................................45
Reservationer......................................50
1. Den bostadspolitiska målsättningen (mom. 1) (m)50
2. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2,
motiveringen) (m) 51
3. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2) (fp)
51
4. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2) (v)52
5. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2) (mp)
53
6. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2) (kd)
54
7. Beredningen av bostadsfrågorna i regeringens kansli (mom. 3,
motiveringen) (m) 55
8. Beredningen av bostadsfrågorna i regeringens kansli (mom. 3) (v)55
9. Redovisning av nyproduktionen av bostäder (mom. 4) (v)56
10. Det nuvarande räntebidragssystemet (mom. 5, motiveringen) (m)57
11. Det nuvarande räntebidragssystemet (mom. 5) (c)57
12. Det nuvarande räntebidragssystemet (mom. 5) (mp)58
13. Ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget (mom. 6) (m)58
14. Ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget (mom. 6) (kd)59
15. Bidragsunderlaget vid ombyggnad (mom. 7, motiveringen) (m)59
16. Bidragsunderlaget vid ombyggnad (mom. 7) (v).60
17. Konstnärlig utsmyckning (mom. 8) (mp)........60
18. Krav på miljöriktigt byggande m.m. (mom. 10) (c)61
19. Krav på miljöriktigt byggande m.m. (mom. 10) (mp)61
20. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11) (m)62
21. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11) (c)62
22. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11) (v)63
23. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11) (mp)64
24. Bosparande (mom. 12) (m).....................64
25. Bosparande (mom. 12) (fp)....................65
26. Bosparande (mom. 12) (mp)....................66
27. Bosparande (mom. 12) (kd)....................67
28. Åtgärder för de s.k. krisårgångarna (mom. 13) (m, fp, mp, kd)67
29. Åtgärder för de s.k. krisårgångarna (mom. 13) (v)69
30. Fastighetsbeskattningen (mom. 14) (m)........70
31. Fastighetsbeskattningen (mom. 14) (fp).......71
32. Fastighetsbeskattningen (mom. 14) (v)........71
33. Fastighetsbeskattningen (mom. 14) (mp).......72
34. Fastighetsbeskattningen (mom. 14) (kd).......73
35. Skattebefrielse vid självförvaltning (mom. 15) (mp)74
36. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16, motiveringen) (m)75
37. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16) (fp, kd)76
38. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16) (c)76
39. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16) (mp)77
40. Ekologiskt motiverade insatser (mom. 17, motiveringen) (m, fp)78
41. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18, motiveringen)
(m) 78
42. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18, motiveringen)
(fp, v) 79
43. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18) (c)79
44. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18) (mp)79
45. Bostadsförmedling (mom. 19) (m, fp)..........80
46. Kommunernas bostadspolitiska ansvar (mom. 20) (v)81
47. De allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 21) (m, kd)82
48. Vissa frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 22,
motiveringen) (m, kd) 83
49. Vissa frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 22) (v)83
50. De allmännyttiga bostadsföretagens hyresledande roll (mom. 23) (m)84
51. Avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering av
allmännyttiga bostadsföretag (mom. 24) (m, c, fp, kd)
84
52. Avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering av
allmännyttiga bostadsföretag (mom. 24) (mp)
86
53. Ytterligare åtgärder för att stärka de allmännyttiga
bostadsföretagen (mom. 25, motiveringen) (m)
86
54. Ytterligare åtgärder för att stärka de allmännyttiga
bostadsföretagen (mom. 25) (v) 87
55. Stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet (mom. 26)
(m, fp, kd) 87
56. Förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för
boendet (mom. 27) (m, kd)
88
57. Förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för
boendet (mom. 27) (fp)
88
58. Stöd till allmännyttiga bostadsföretag (mom. 28, motiveringen) (m,
fp, kd) 89
59. Stöd till allmännyttiga bostadsföretag (mom. 28) (v)89
60. Stödgivningens inriktning m.m. (mom. 29) (c).90
61. Propositionen i övrigt i vad avser stöd till kommuner med
övermäktiga åtaganden för boendet (mom. 30) (m, fp, kd)
91
62. ROT-avdragen (mom. 31) (m, fp, kd)...........91
63. ROT-avdragen (mom. 31) (c)...................91
64. ROT-avdragen (mom. 31) (v)...................92
65. ROT-avdragen (mom. 31) (mp)..................93
66. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32, motiveringen) (m)94
67. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32) (c)......94
68. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32) (fp).....94
69. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32) (mp).....95
70. Anpassning m.m. av bostäder för elöverkänsliga (mom. 33) (mp)95
71. Radonsanering (mom. 34) (fp).................96
72. Ekologiska begrepp i byggnadslagstiftningen (mom. 35)
(v, mp)..........................................97
73. Tillgängligheten för funktionshindrade (mom. 36)
(c, fp, v, mp, kd)...............................97
74. Produktansvarslag (mom. 37) (mp).............98
Särskilt yttrande
Anpassningen m.m. av bostäder för elöverkänsliga (fp)99
Bilaga 1: Förslag till lag om ändring i lagen (1996:725) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus
100
Bilaga 2:Skatteutskottets yttrande 1997/98:SkU3y..104
Bilaga 3: Bostadsutskottets offentliga utfrågning den 28 april 1998 med
anledning av proposition 1997/98:119 Bostadspolitik för hållbar utveckling
118
Bilaga 4: Program för utskottets interna utfrågning den 7 maj 1998 om
resurssvaga hushåll på bostadsmarknaden
212

Tillbaka till dokumentetTill toppen