Anf. 30 Helene Petersson i Stockaryd (S)
Herr talman! I dagens datoriserade värld finns uppgifter om oss överallt. I princip så fort vi gör en aktiv handling, oavsett om vi handlar med kontokort, skriver ett mejl, ringer ett telefonsamtal, reser, tar in på hotell eller gör något annat, finns våra uppgifter registrerade och lagrade. Det är därför viktigt att balansen finns mellan skyddet för den personliga integriteten och möjligheterna för våra brottsbekämpande myndigheter att göra ett bra och effektivt jobb.
Vi har oftast inget emot att våra uppgifter finns lagrade. Vi har vant oss, och det gör inget att uppgifterna finns där. Men den stora frågan är vem som ska få tillgång till dem, för vad och i vilken omfattning.
Den proposition och det betänkande som vi behandlar i dag rör de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till informationssystemet för viseringar. VIS är en gemensam databas för medlemsstaterna i Europeiska unionen. Den lagrar data som en person fyller i vid en ansökan om visum in i Schengenområdet. Om någon myndighet ska få tillgång till dessa uppgifter, som är integritetskänsliga, måste det finnas både hängslen och livrem. Jag håller med Vänsterpartiet, och jag anser att den balansen är tillgodosedd i denna proposition.
Det ska vara tydligt avgränsat för vilket ändamål uppgifterna får användas och vilka myndigheter som får söka ur registret. Medlemsstaterna ska också utse vilka myndigheter som ska ges tillgång till uppgifterna. Här har regeringen beslutat att ge tullmyndigheter, polismyndigheter, säkerhetspolis, ekobrottsmyndigheter och kustbevakning möjlighet att begära sökning i systemet. All sökning ska gå igenom polismyndigheterna, som har direktåtkomst till databaserna.
Det är bra att det är endast en myndighet som har denna åtkomst. Det innebär att det finns ytterligare brandväggar innan en sökning kan göras, även om polismyndigheterna inte får eller ska göra en överprövning. Dels ska myndigheten vara behörig att begära en sökning, dels ska villkoren för sökningen vara uppfyllda. Det ska vara fråga om ett brott där det finns skäl att anta att uppgifterna i systemet väsentligt kan komma att bidra till att utreda terroristbrott eller annan grov brottslighet, eller kunna förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar sådana brott för vilken sökning är tillåten.
Personer som vill skicka in begäran ska vända sig till den särskilda enheten vid sin egen myndighet, som i sin tur skickar en motiverad begäran till polismyndigheterna, som i sin tur kan utföra sökningen.
Man kan tycka att detta är ett administrativt krångligt system, men man kan också se det som att det finns flera instanser som faktiskt ska göra en form av prövning innan de ger sig in i det gemensamma systemet.
Regeringen har noga gått igenom vad som bör finnas i lag och vad som bör föreskrivas i förordning. Vilken myndighet som ska ha direktåtkomst till systemet, vilka sökbegrepp som får användas, begränsningar i användningen av hämtade uppgifter, rättelse och skadestånd föreslår regeringen ska finnas i lag. Här instämmer majoriteten i utskottet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Brottsbekämpande myndigheters tillgång till informations-systemet för viseringar (VIS)
Vilka myndigheter som ska vara behöriga att begära en sökning bör däremot enligt regeringen följa regleringen av informationsutbyte enligt Prümrådsbeslutet och CBE-direktivet, alltså på förordningsnivå. Även här instämmer utskottet i den avvägningen.
Herr talman! Datainspektionen är tillsynsmyndighet för personuppgiftsbehandling vid de myndigheter som berörs av rådsbeslutet. Datainspektionen har uppgett att myndigheterna under senare tid också fått tillsynsansvar för andra delar av det internationella utbytet av personuppgifter på brottsbekämpande områden. Det är bra att det sker en samlad tillsyn, men samtidigt måste vi också vara observanta på det sammantagna tillsynsansvaret Datainspektionen har så att myndigheten faktiskt ges möjlighet att utöva sin tillsyn på ett tillfredsställande sätt. Detta är regeringen medveten om, och den kommer att följa utvecklingen. Det tycker vi är bra.
Vi vet, herr talman, att grov brottslighet och terrorism inte stannar vid ett lands gränser. I dag är den grova brottsligheten ofta, och nästan alltid, gränsöverskridande. Det krävs ett samarbete mellan länder och myndigheter. Att då få tillgång till misstänkta personers resvanor är en metod för att kunna utreda och klara upp ett brott eller förhindra att det över huvud taget sker.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i justitieutskottets betänkande.