Byggfrågor

Herr talman! Civilutskottets betänkande CU18 behandlar motioner om byggfrågor från allmänna motionstiden. De motioner från Vänsterpartiet som jag vill ta upp här i dag berör främst byggregler för att få en bättre energihushållning i nyproducerade och befintliga bostäder. Jag vill inledningsvis yrka bifall till Vänsterpartiets reservationer nr 1 och nr 9. Herr talman! En effektivare energianvändning och en bättre energihushållning har en avgörande betydelse för energiomställningen och klimatarbetet. Det finns fortfarande en mycket stor potential för att energieffektivisera. Enligt EU:s grönbok om energi finns en kostnadseffektiv potential på 20 procent energibesparing inom EU. Energirådgivarna bedömer att det är möjligt att effektivisera el- och värmeanvändning i Sverige med sammanlagt 62 terawattimmar till 2020. Inom bygg- och bostadssektorn är det nödvändigt att skärpa kraven på energieffektivt utförande både vid ny- och ombyggnation. Regeringen bör därför återkomma med förslag på skärpta byggregler avseende energihushållning. Det är också nödvändigt med strängare krav på uppföljning av att detta regelverk verkligen efterlevs. Det är också mycket angeläget att möjligheten till energieffektiviseringar tas till vara i samband med renovering av äldre bostäder. Detta gäller inte minst vid det förestående omfattande förnyelsearbetet med flerbostadshusen i de så kallade miljonprogramsområdena. Detta kan uppnås om Vänsterpartiets motion i miljö- och jordbruksutskottet 266 bifalles och då särskilt yrkandena 37 och 38 som berörs i detta betänkande. Det är viktigt att den tillkommande bebyggelsen ges en utformning som innebär att behovet av tillförd energi kan minimeras. Under de senaste åren har det i flera projekt kunnat visas att det är möjligt att bygga bostäder och andra byggnader som i princip blir självförsörjande med energi för uppvärmning genom att solenergin och värmen från människorna i huset tas till vara. Det finns emellertid ett behov av att ytterligare utveckla och marknadsföra denna typ av så kallade lågenergihus eller passivhus. Även om vissa initiativ på området redan har tagits bör ytterligare åtgärder nu vidtas för att staten och byggbranschen tillsammans ska kunna utforma incitament som ökar byggandet av dessa hus. Herr talman! Allt fler människor upplever elöverkänslighet av varierande grad. Enligt Elöverkänsligas förbund lider i dag omkring 180 000 svenskar av sådana problem. Inom forskningen råder fortfarande delade meningar om orsakerna till elöverkänsligheten. De elöverkänsliga möts ofta med misstro och nekas stöd för åtgärder som kan förbättra deras dagliga tillvaro. Vi anser att oavsett orsakerna till elöverkänsligheten måste de människor som drabbats få hjälp att klara av sitt boende. Det har visat sig att elsanering av den drabbades bostad kan bidra till att besvären av elöverkänsligheten minskar avsevärt. Bostadsanpassningsbidrag bör därför kunna utgå för elsanering av bostäder. Om detta ställningstagande skulle förutsätta en lagändring bör regeringen skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag i denna fråga. Andra viktiga motioner som berör byggfrågor är motioner om alternativa värmekällor, kostnader för byggmaterial, källsortering, tillgänglighet för funktionshindrade och forskning om byggmaterial. Jag tar inte upp dessa mer än så och vill avslutningsvis, herr talman, yrka bifall till reservation 1 och 9 i betänkande CU18 om byggfrågor.

Herr talman! Den borgerliga regeringen har nu suttit i mer än ett halvt år, och fortfarande är det mycket oklart vilken linje regeringen driver när det gäller energieffektivare byggande. För en hållbar energiförsörjning är det lika osäkert och när det gäller framsynta investeringar för att nå ett mål för energieffektivisering. Det är otydligt oavsett vilket mål regeringen nu må ha. Än så länge svävar vi alltså i stor okunskap om både mål och medel på det här området. I den svenska grundlagens första kapitel 2 § kan man läsa att det särskilt ska åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning, verka för social omsorg och trygghet och för en god livsmiljö. Den i grundlagen mycket tydliga rätten till en bostad slås även fast i den av Sverige ratificerade allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Där kan man i artikel 25 läsa hur den enskildes rätt till en bostad slås fast. Så bostäder är en grundläggande del av vår välfärd. Det torde det inte råda någon tvekan om. Men i Sverige har vi haft ambitionen att bostäderna ska vara mer än så, att de ska vara sunda och säkra, bidra till ett tryggt och gott liv men också självklart att de ska vara konstruerade och uppförda på ett sätt som gör dem till långsiktigt goda investeringar. Det här betänkandet, herr talman, handlar som jag ser det om miljö- och folkhälsoaspekter på bostadsfrågorna. I betänkandet har Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna bifogat ett särskilt yttrande där vi redovisar vår oro över bristen på intresse som vi upplever från regeringens sida. Det kan leda till att det arbete som påbörjades under den förra mandatperioden när det gäller just energieffektiviseringar kan stanna upp. Den borgerliga majoriteten i utskottet väljer att på fråga efter fråga hänvisa till pågående arbeten inom Regeringskansliet. Därför avstyrker man alla förslag. Vi är oroade över det. Men jag utgår ifrån att det inte bara är tomma ord utan att regeringen verkligen återkommer till riksdagen med konkreta förslag på politik för energieffektivitet i byggsektorn. Med anledning av det har jag avstått från ett antal annars ganska naturliga reservationer om tydlig politik på området energieffektivisering. Herr talman! Trots den återhållsamheten när det gäller reservationer på energieffektivitetssidan blev det ändå ett antal reservationer till det här ärendet. Självklart står jag bakom alla Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande och för att hålla antalet voteringar nere yrkar jag bifall bara till reservation 4 och 9. Om vi nu ska klara den stora utmaningen att bygga om det gamla västerländska konsumtionssamhället, slit-och-släng-samhället, till ett modernt och långsiktigt hållbart samhälle måste vi våga göra ett stort antal mycket stora investeringar. Det är inte bara transportsektorn som måste bli betydligt effektivare utan även bostadssektorn, livsmedelsproduktionen och industrin. Egentligen måste allt vi gör göras på ett smartare sätt. Det är därför som jag bland annat tjatar om järnvägen mellan Falun och Borlänge som är den tyngst trafikerade enkelspåriga sträckan i landet. Att bygga en hållbar framtid handlar om stora investeringar på alla samhällsområden. De måste vi göra snarast. I det här betänkandet finns ett av alla dessa framsynta förslag, nämligen ett förslag om att Sveriges regering skulle ta sig en titt på den så kallade Barcelonamodellen när det gäller att se till att långsiktigt hållbara energiinvesteringar görs. Det handlar om regler. Det handlar också om att sätta tydliga mål för byggandet av solfångare och solceller. Globalt växer solenergiindustrin som energikälla tio gånger snabbare än kärnkraften. Sedan millennieskiftet är nettotillförseln av ny effekt från kärnkraften bara 1 842 megawatt; det är knappt två medelstora reaktorer. Det är på grund av att det läggs ned fler reaktorer än vad som startas. Enbart i Europa installerades under 2005 solfångare med en termisk effekt på ungefär 1 400 megawatt, alltså en ökning på ett enda år som är nästan lika stor som kärnkraftens på sex år om man betänker att vi faktiskt gör värme med förlust av drygt hälften av den kärnkraftsel som vi producerar i vårt land. Detta är bara i Europa. Sedan kommer resten av världen till, där inte minst USA är stora på solvärme. Under 2006 installerades i hela världen solceller med en effekt på 1 500 megawatt, alltså även det nästan lika stort som kärnkraftens bidrag på sex år. Man ska komma ihåg att tillväxten när det gäller solvärme och solceller under de senaste åren har legat kring drygt 30 procent. I Sverige har politikerna haft en otroligt dålig känsla för energipolitik, tycker jag. Vi tycks missa tåg efter tåg. Sverige var faktiskt ett av världens ledande länder på vindkraftsområdet en gång i tiden. I dag är vindkraften den tredje största exportindustrin i Danmark, medan vi nästan helt saknar den typen av industri, även om vi turligt nog har företag som är underleverantörer till sektorn. Väldigt många komponenter inom solvärmeområdet och solcellsindustrin är faktiskt svenska uppfinningar som tyvärr inte har lockat några svenska företag. Jag tycker att det är ganska uppenbart att staten måste gå in och skapa goda förutsättningar för en hemmamarknad för att nya teknikområden ska utvecklas i vårt land. Det är nog inte bara i vårt land som det är så. Historiskt och runt om i vår omvärld finns det mängder av exempel på att det är en bra idé att samhället går in och skapar goda förutsättningar för en hemmamarknad när man vill att nya sektorer ska växa. En regering som säger att man vill driva en politik för flera jobb borde inte vända ryggen åt ett av världens snabbast växande industriområden där Sverige dessutom råkar ha mycket framgångsrika forskningscentrum och därmed väldigt mycket kunskap. Att utveckla en svensk variant av Barcelonamodellen och på lämpligt sätt stimulera en hemmamarknad för energieffektiva fasadmaterial och takmaterial skulle säkert ge oss några nya Ericsson och några nya Volvo att vara stolta över. Alla världens länder måste ställa om sin energiteknik så det är en ofantlig marknad som svenska företag skulle kunna erövra. Jag är därför besviken på att den borgerliga majoriteten avslår reservation 4 med yrkanden om en framsynt energipolitik för bostadssektorn. Här finns det tiotusentals, kanske hundratusentals, nya jobb som dessutom är så unika att de bidrar till att vi ska nå klimatmålet. Det är inte så lätt att hitta dem. Dem väljer alliansen aktivt att avstå från. Det är sorgligt för Sverige. Att jag har valt att yrka bifall till reservation 9 beror på att den berör en grupp som far oerhört illa i vårt samhälle. Än värre blir det faktiskt med den borgerliga politiken. Det verkar som om regeringen inte förstår att det finns människor som man inte med svältmetoder kan få fram till arbetsplatserna. Det finns människor som inte kan fungera på kommando. För den som har en skada som gör att vitala system i kroppen slutar att fungera när de utsätts för elektromagnetiska fält eller digitala signaler från någon modern teknisk utrustning är det oerhört svårt att hitta en arbetsplats. Därför är det inte heller så konstigt att många personer i den gruppen är småföretagare. Det är en överlevnadsstrategi. Ibland kan man jobba, men under långa perioder är det helt omöjligt. Även de som har nått långt i karriären och klättrat högt upp i hierarkierna i stora företag innan de drabbats av elöverkänslighet stöts ganska snabbt bort från sina gamla arbetsplatser, arbetskamrater och sociala nätverk och betraktas som omöjliga. Det är människor som faktiskt behöver samhällets stöd, inte piskor och pålagor. Jag tycker att det är märkligt att utskottets majoritet håller fast vid den förlegade uppfattningen att vetenskapliga studier skulle ge belägg för att det inte finns ett samband mellan de rapporterade besvärsreaktionerna och elektrisk utrustning. Det är faktiskt ett missförstånd. I dag är det fullt klarlagt att sambandet finns. Det som förlamar de ansvariga myndigheterna är att de inte förstår på vilket sätt denna påverkan sker och vilka fenomen som ligger bakom de kroppsliga reaktionerna. Det är bristen på förklaring som är orsaken, inte sambandet. Normalt brukar inte samhället backa bara för att man inte förstår varför vissa människor skadas. Det brukar ju räcka med att vi ser att de skadas. Utskottet avfärdar förslaget om att man ska kunna få bostadsanpassningsbidrag för elsanering med argumentet att forskningen inte har någon samsyn om orsakerna till problemet. Är det inte ganska vanligt att vi vet hur man lindrar symtomen men saknar kunskap om hur man egentligen botar? Den som till exempel har ett symtom som kan lindras med hjälp av en operation eller medicin är då lyckligt lottad. Den som till exempel behöver massage för symtomlindring är däremot inte alltid lika lyckligt lottad eftersom det inte är lika självklart att det är en metod som det är accepterat av samhället att använda. Den som till exempel behöver en finmaskig stålbur runt omkring sig för att få symtomlindring får inte alls stöd eller hjälp från samhället. Var finns logiken bakom det? Ingen av dem kan bli botad, eftersom vi inte vet och kan förklara varför de har smärta. Metoden som man kan använda för att lindra smärtan tycks avgöra vilka som ska få hjälp. Det handlar inte om att vissa människor är värda mer än andra - jag hoppas i alla fall att det inte är så - utan snarare om att vissa behandlingsmodeller har fått någon sorts religiös status och anbefalls av prästerskapet i vita rockar medan andra metoder inte har fått den välsignelsen ännu. Jag förstår inte varför människor ska behöva lida i onödan i väntan på att läkarvetenskapen ska få sin kunskapstörst mättad. Vetenskapen kommer säkerligen att kunna lösa gåtan en vacker dag. Jag kan inte förstå varför inte vi politiker skulle kunna gå in och se till att människor slipper lidandet tills kunskapsgåtan är löst. De är ju inte så många. Enligt en färsk undersökning som jag fick för någon vecka sedan är det bara 5 procent av befolkningen som har återkommande problem med elöverkänslighet. Bara 5 procent - jag hoppas att ni förstår att det var sagt med ironi och att det var ett försök till ett av mina konstiga skämt. Jag tycker naturligtvis att det är en oerhörd skandal att så mycket som 5 procent av befolkningen har återkommande besvär av mobiler och liknande digital teknisk utrustning utan att vi politiker tycks göra någonting. Att bifalla reservation 9 är alltså inte en fråga om huruvida vi politiker gör intrång på vetenskapens arena eller att vi på något sätt skulle legalisera en sjukdom som kanske inte finns. Det handlar om ren och skär humanism. Det handlar om människor som far oerhört illa av att inte kunna vistas i vårt alltmer tekniska samhälle, människor som får utmattningssymtom av olika slag - migrän, yrsel, svimningsanfall, ledvärk och andra problem - som läkarvetenskapen inte förstår. Det är människor som enligt läkarvetenskapen är fullt friska. Hur kan ni missunna dem hjälp med att till någon del minska smärtan och problemen och höja deras livskvalitet åtminstone i hemmen? Det handlar inte om att bota med de krav på kunskap som man naturligtvis måste koppla till en sådan fråga, utan bara om att minska smärta och lidande.

Herr talman! Vi debatterar nu civilutskottets betänkande 18 om byggfrågor. I detta betänkande behandlas ett 30-tal motioner som rör allt från byggfelsförsäkringar till byggregler för studentbostäder. Socialdemokraterna har ingen reservation i detta betänkande, men jag ska ändå belysa några av de delar i betänkandet som vi tycker är extra viktiga. Våren 2006 presenterade den socialdemokratiska regeringen en proposition om ett nationellt program för energieffektivisering och energismart byggande samt ett förslag om en ny lag om energideklarationer för byggnader. Många av de motioner som vi behandlar här i dag bygger på just dessa frågor. Därför har vi i ett särskilt yttrande förtydligat hur viktiga vi tycker att dessa frågor är. Energieffektivisering vid byggande är en av de stora utmaningarna inför framtiden. Vi måste alla ta vårt ansvar för att minska utsläppen av växthusgaser. Sveriges energimål i dag för bostäder och lokaler är att energianvändningen år 2020 ska vara 20 procent lägre än den var 1995. Därför är det viktigt att denna process inte avstannar nu, utan den måste fortsätta både vid nyproduktion och vid ombyggnad. Vi har massor med områden i Sverige i dag där vi har problem och där ombyggnad och energieffektivisering kan leda till en uppfräschning och en energibesparing. Men vi kommer också att kunna få mycket trevligare och gemytligare miljöer. Ett exempel är de miljonprogramsområden som finns i dag, där man faktiskt skulle kunna göra oerhört mycket genom ombyggnader och renoveringar på befintlig bebyggelse för att uppnå ett antal väldigt goda mål. Ett av dem kommer att vara energieffektiviseringar. Ett annat område som den borgerliga regeringen har lyft fram som viktigt och som har diskuterats mycket är miljötekniken. Regeringen har under det senaste halvåret lyft fram miljöfrågorna och frågan om miljöteknik som oerhört viktiga. Därför är det viktigt att den nuvarande regeringen också i detta avseende fortsätter detta arbete. I dag är miljöteknik en av våra viktigaste exportvaror. Det handlar om de nya byggmaterial och det kunnande som vi har inom detta område. Men om den nya regeringens ambitioner mer är ord på ett papper än verklig handling, då är jag orolig för att även exporten av detta kunnande och de nya byggmetoderna kommer att gå förlorade. Jag läste till exempel i tidningen Byggindustrin en artikel om utvecklingen av passivhus. Byggandet av passivhus har under de senaste åren ökat i Sverige, och tekniken är delvis svensk. Men den stora produktionen av passivhus har genomförts i de tysktalande länderna Tyskland, Schweiz och Österrike. Men delar av detta koncept är svenskt. Och jag tycker att det är viktigt att lyfta fram att genom att den socialdemokratiska regeringen faktiskt lyfte fram frågan om energieffektivisering och ett antal andra saker så har det lett till energibesparing men också till produkter som vi har kunnat sprida till andra. Herr talman! Energieffektivisering är framtiden. Det är viktigt för konsumenten, för samhället men framför allt för miljön. Det är viktigt för att vi kan spara pengar för den enskilde och för att vi kan hitta produkter och innovationer som skapar arbetstillfällen och intäkter till statskassan. Men framför allt kan vi ge våra barn en bättre framtid och en bättre värld att leva i. Därför är det viktigt att dessa frågor inte glöms bort. Hur kommer den borgerliga regeringen att ta tag i frågan nu? Kommer det nationella program som den tidigare regeringen har lyft fram och jobbat med att vara någonting som man kommer att fortsätta att utveckla? Jag känner en viss oro för att arbetet kommer att avstanna nu. Det vore oerhört olyckligt när vi nu har tagit ett antal steg framåt för att skapa ett energieffektivt byggande och när vi faktiskt nu ser att utvecklingen går åt rätt håll. Min fråga till den borgerliga regeringen och till mina borgerliga kamrater i civilutskottet är: Hur kommer man att jobba vidare? Kommer man att uppnå energimålet om att minska energianvändandet i bostäder och i lokaler? Och vad kommer man att göra konkret på dessa områden?

Herr talman! Detta är ett av många betänkanden från civilutskottet om bostäder och byggande. Detta handlar om byggfrågor. Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer och motioner. I betänkandet behandlas byggfrågor som spretar åt många håll. Jag kan konstatera att det handlar om tekniska egenskaper för fastigheter, energihushållning, byggfelsförsäkring, bostadsanpassningsbidrag och byggforskning. Jag väljer här att lyfta fram frågor om energihushållning och energieffektivisering som har stor betydelse både för den enskildes direkta kostnader för boendet men också för, som många andra talare har varit inne på, den globala och nationella miljöpåverkan. Lättast är det naturligtvis att göra förbättringar i detta sammanhang i nyproduktion. Men de stora vinsterna får man när man kan göra förbättringar i äldre bostadsbestånd. Det blir en vinst både för den enskilde och för miljön i stort. Johan Löfstrand var också inne på att man då måste ta ställning till miljöpolitiken som helhet. Då kommer man också in på frågor om bland annat omstrukturering av miljonprogramsområden. Men det finns också många andra stora områden med gammal bebyggelse såväl i flerbostadsfastigheter som i enfamiljsfastigheter där dessa vinster skulle kunna bli ganska stora om man ser till att göra detta vid omstruktureringar och ombyggnation av områdena. Boverkets byggregler för energihushållning har nyligen ändrats, och krav har införts på att byggnadernas användning ska kunna följas upp genom mätsystem. Vi får se hur detta utvecklas och vilka förbättringar som kan göras. Ett område som jag tycker är viktigt att föra fram gäller de offentliga byggnaderna som kan bli ett föredöme för omstrukturering när det gäller ombyggnation för att spara energi. Tittar man till exempel på de stora delarna som de kommunala fastigheterna men också universitet och statliga byggnader kommer man att kunna göra ganska stora vinster om man verkligen ser över kostnaderna och de förbättringar som man kan göra. I betänkandet behandlas också en motion om energideklarering, och utskottet konstaterar att det redan finns i befintlig lag. Separata elmätare är det som ger mest incitament för den enskilde. I hyresfastigheter och i andra fastigheter där det sätts in separata elmätare ser man att man som enskild person kan påverka kostnaderna och också de effekter på miljön som är viktiga. Det pågår en utredning på detta område som vi vill avvakta innan vi vidtar ytterligare åtgärder. Men jag kan också konstatera att det på många håll i landet finns många projekt, och många är genomförda. Det handlar om åtgärder där man genom att sätta in separata elmätare i fastigheterna kan se effekterna för den enskildes förbrukning. En annan viktig fråga som kommer upp i betänkandet är den om byggregler för studentboenden. En del av motionärerna vill att man tittar närmare på de byggregler som finns. Det gäller då att kunna bygga billigare studentlägenheter. På något sätt tycker jag att det blir lite fel när man resonerar om att för enskilda gruppers boende diskutera om att ta bort byggregler. Viktigast är väl att man beträffande byggregler som är besvärliga för byggande av bostäder för studenter och andra måste ha en mer generell syn och försöka få ned kostnaderna för byggnationer totalt sett. Studenter är, som vi tidigare har konstaterat i denna kammare, inte en homogen grupp. Det finns olika förutsättningar och behov inom den gruppen. Jag tror inte att man löser någonting genom att ta bort byggregler för enskilda grupper. Något som kanske inte tagits upp här i kammaren när det gäller det här betänkandet är den motion där man tar upp frågan om byggfelsförsäkringar för självbyggare. Som enskild byggare och även som självbyggare, enmansbyggare, måste man teckna en försäkring. Man har dock ingen möjlighet att få ut något på försäkringen om någonting skulle gå fel. När den här motionen kom trodde jag som nyvald riksdagsman i min enfald att det inte var sant, så jag tittade lite extra på den. Men jag konstaterade att det är helt riktigt att försäkringen inte gäller för självbyggare. Inom departementet pågår dock ett arbete. Därmed tycker jag att man kan se en ljusning även när det gäller detta problem. En annan sak som kommit fram i debatten här i dag är det som Jan Lindholm diskuterar om bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga. Jag har full förståelse för dina åsikter, Jan Lindholm. Men jag tycker att du resonerar något felaktigt. Viktigast är väl det som kommer fram i betänkandet om hur bostadsutskottet tidigare resonerat när man har avstyrkt tidigare motioner, nämligen att man inte vill att riksdag och regering ska peka ut vissa grupper för vilka bostadsanpassningsreglerna ska gälla. Det viktiga är i stället de bedömningar som handläggarna ute i kommunerna gör. Man diskuterar också om att inte peka ut andra grupper heller, utan det är krav och regler för andra bostadsanpassningar som finns som ska gälla. Fru talman! Avslutningsvis: Viktigast att konstatera är att det gäller att bygga rätt från början. Det viktigaste budskapet i betänkandet är att man redan från början ska titta på energihushållningen och på olika planläggningar och att man följer den forskning som finns, för när man sedan ska göra om i det befintliga beståndet blir det väldigt dyrt. Det är väl där som jag i diskussionen i samband med det här betänkandet kan se en ljusning. Det gäller alltså den framtida forskningen och att den forskning som finns kommer till nytta i kommunernas planering.

Fru talman! Det sista som Christine Jönsson anförde kan jag verkligen hålla med om - att det gäller att från början bygga rätt. Det är också därför som vi i Miljöpartiet i en partimotion har ett yrkande som tas upp i det här betänkandet och som handlar just om att med hjälp av lagstiftningen se till att tak, husfasader och sådant på något sätt är energiaktiva vid nybyggnation. I fråga om det fortsatta byggandet av vårt samhälle gäller det alltså att redan från början bygga hus som klarar sin egen elförsörjning, såsom passivhus, och som dessutom kan leverera energi till samhället. Det är fullt möjligt med dagens teknik. Jag hoppas att ni tar till er detta. Egentligen begärde jag ordet med anledning av att Christine Jönsson pekade på en fråga som jag lyfte fram i mitt anförande. Det gäller då de elöverkänsligas situation. Jag skulle helt enkelt bara vilja fråga hur man tänker från regeringens sida. Hur tänker allianssidan hantera den här växande gruppen av människor? I dag är det oerhört svårt för de här människorna att få stöd när det gäller bostadsanpassning. En alldeles färsk Temoundersökning som presenterades för kanske två veckor sedan visar att så mycket som 5 procent av befolkningen har tämligen regelbundet återkommande problem med elöverkänslighet. Ytterligare 4 procent har ibland problem. Det här problemet växer ganska snabbt i vårt samhälle. Har ni någon strategi för hur detta ska hanteras?

Fru talman! Jag börjar med Jan Lindholms första fråga, om att man redan i dag gör väldigt mycket vad gäller nybyggnation. Ja, jag håller med om den analysen. Jag tror också att det kommer att hända väldigt mycket mer med tanke på den forskning som finns och också med tanke på det intresse som jag uppfattar finns bland de byggföretag som i dag bygger nytt. När det gäller elöverkänslighet är det väl ganska magstarkt att som Jan Lindholm tycka att alliansregeringen efter sex månader ska kunna ha en lösning på detta. Jag kan inte se att man under de senaste 20-30 åren har lyckats få fram ett ordentligt underlag - man kan helt enkelt inte. Som framgår av betänkandet har regeringen - jag förutsätter att det gäller den tidigare regeringen - gett Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap i uppdrag att fortsätta att följa utvecklingen i de här frågorna. Jag tror att det är viktigt att fortsätta diskussionen och att fortsatt visa på de problem som den här gruppen har. Men det måste också bygga på någon form av vetenskap och forskning - detta för att kunna vidta de åtgärder som krävs. Jag förutsätter att den nuvarande regeringen gör som den gamla regeringen i det här fallet och avvaktar den forskning som finns. När det gäller bostadsanpassningsbidraget framkommer det att man inte vill peka ut den här gruppen som specialdestinerad för bostadsanpassning, utan bostadsanpassning ska ske utifrån samma bedömning som i andra fall. Därför tyckte jag att det var viktigt att avstyrka motionen och att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Det är bra att Christine Jönsson upprepar att det är viktigt att göra rätt från början. Vi skiljer oss väl åt såtillvida att vi i Miljöpartiet inte är lika säkra på att byggindustrin och byggsektorn själva kommer att göra det här om det inte finns en politik för det. Vi tror alltså att det behövs en politik på området för att något ska hända. Vi ser ju att det än så länge inte finns någon sådan från den här regeringen. Det är klart att det kan vara magstarkt att säga att ni ska komma med en lösning. Men det var inte vad jag sade när det gäller de elöverkänsligas situation. Jag tycker att jag i mitt anförande här tidigare liksom inte har behandlat lösningen i frågan. Den vet vi ingenting om. Det behövs mycket forskning innan vi kommer dit. Det sades här att den här gruppen av människor ska behandlas som andra. Ja, vi vet vad resultatet av det är. De får ingen hjälp med symtomlindring. De får ingen hjälp med att minska sin smärta. Jag har inte begärt någon lösning. Jag tycker bara att det är tråkigt att den här regeringen agerar precis som föregående regering. Man skickar inga signaler till kommunerna om att dessa inom socialtjänstens ram ska, som de faktiskt borde, ta ett ansvar. Bostadsanpassningsbidrag för de här människorna skulle innebära att en stor och en växande grupp av människor skulle få möjlighet att i sin bostad få en större lindring. Det skulle göra att de därmed har större möjligheter att fungera på dagtid. Ni pratar mycket om att människor ska komma i jobb. Men då är det en viktig faktor att man faktiskt också får möjlighet att vila, för annars är det svårt att jobba. De här människorna har svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Ett sätt att stödja dem vore att se till att de fick möjlighet till bostadsanpassningsbidrag.

Fru talman! När det gäller frågan om byggares intresse för miljöteknik och miljöfrågor kan jag väl efter att i nästan 20 år ha följt bostadsmarknaden konstatera att det kanske inte är byggarna själva som drivit fram utvecklingen utan snarare konsumenterna, något som Jan Lindholm i andra sammanhang brukar vara noga med att peka på. Kraven från dem som ska köpa bostäder - villor till exempel - har gjort att byggmarknaden har blivit väldigt intresserad av att titta på miljöteknik, på solfångare, miljötak med mera. Jag tror att det är så man kan påverka den utveckling som finns i Sverige i dag, nämligen att konsumenten trycker på för ett miljövänligt byggande. Det finns ett intresse från byggföretagen också. Det vet jag efter att under ett antal år ha träffat på många byggare med det intresset. Elöverkänslighet är ingen lätt fråga. Det vet Jan Lindholm också. Det finns motstridig forskning och vi vet inte riktigt vilka åtgärder som kan lindra för denna grupp som, vilket du mycket riktigt säger, har symtom. Man vet kanske inte heller varför man har symtom och hur man ska bygga bort problemet eller göra andra förändringar. Det är många gånger ett individuellt perspektiv som man kommer tillbaka till. Men det är viktigt att du har fört fram dessa tankar här i dag.

Fru talman! Enligt mitt sätt att se det finns det fortfarande många byggnader som dels använder för mycket energi och dels använder fel energislag till uppvärmning. Ett antal fastigheter byggda framför allt före 1980 har en energiförbrukning som skulle kunna minska radikalt med rätt insatser. Det kan vara nya fönster, tilläggsisolering på vindar och i väggar men också nya värmekällor. Det finns en besparingspotential som är så stor att det direkt skulle märkas på den totala energiförbrukningen i landet. Byter man samtidigt ut gamla oljepannor mot förnybar energi får vi en miljöförbättring på köpet. Till förnybar energi räknar jag självfallet även solfångare och solceller. El är för fin energi för att värma hus med. Den behövs i stället för produktion, belysning och teknisk utrustning. Att stimulera övergång till annat energislag kommer att bli viktigt framöver. Jag skulle välkomna en väl genomarbetad plan för energibesparing i övergången från fossilt bränsle och el till förnybar energi, gärna biobränsle. För att det ska fungera är det nödvändigt med stimulansåtgärder från staten. Det ser jag som en naturlig del i den framtida energipolitiken. Låt mig säga så här när det gäller motionen om källsortering av avfall: Källsortering är nödvändigt och det bästa sättet att få rena returvaror, vilket är ett bättre begrepp än sopor och avfall. Det är nämligen returvaror som vi pratar om. Returvaror som kan återanvändas och återvinnas till nya produkter eller till energi. Den del som inte går att använda utan måste deponeras ska minimeras. I takt med att kraven på produkter ökar ska det i framtiden inte behöva finnas deponier i samma utsträckning som i dag. Ett led i detta är att bredda sorteringen till att omfatta material och inte enbart förpackningar. För att detta ska fungera är det högst väsentligt att det är enkelt och hyfsat bekvämt att sortera. Annars avstår folk och kastar osorterat. Då blir det verkligen sopor. Jag tycker dock att förslaget om urinseparering kan rinna ut i sanden. Fru talman! Tillgängligheten i bostäder påverkar både byggkostnaderna och intresset för att bygga. Det positiva med hög tillgänglighet från början är att man slipper en framtida bostadsanpassning, vilket långsiktigt ger en lägre kostnad. Samtidigt måste vi våga ställa frågan om det är rimligt att alla bostäder måste vara anpassade, med tanke på hur många som är i behov av det. Kravet på hiss i trevåningshus är åtminstone i min hemkommun ett hinder. På grund av detta nyproduceras inga hus högre än två plan. Kan det inte vara tillräckligt att det finns ett hisschakt som förberedelse för eventuella framtida behov eller att en viss andel är förberedda för en ökad tillgänglighet? Är det heligt att man alltid ska har rätt att bo kvar i sin bostad även när man drabbas av ett handikapp? Eller är det tillräckligt att det alltid finns tillgång till bostäder som vid behov underlättar för den enskilde? Jag tänker på våra föräldrar eller egentligen framför allt på deras föräldrar i sin tur. De allra flesta sålde sina gårdar eller hus och flyttade in till tätorten eftersom de visste att de skulle klara sin ålderdom lättare där. Om de var så kloka, varför kan vi inte resonera på samma sätt? Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna.

Fru talman! Det var ett publikfriande sätt att uttrycka sig på - att låta urinsepareringen "rinna ut i sanden". Man kan naturligtvis ha olika ambitioner för i vilken takt man ska göra saker. Jag kan förstå att för många ligger ett förslag om urinseparering långt fram i tiden och känns inte aktuellt. Men när du uttrycker det på det sättet kan jag inte låta bli att begära replik. Vi måste faktiskt fundera på hur vi ska klara vår långsiktiga livsmedelsproduktion här i världen. Vi pratar mycket om koldioxidproblematiken och om att oljan håller på att ta slut. Inom de närmaste fem åren har vi nått peak oil . Men situationen i världen när det gäller fosfor är ännu värre. Fosforreserverna är mycket koncentrerade till några få platser i världen. Nordvästafrika är ett område där vi kanske i framtiden får se samma typ av konflikter som man i dag har om oljan i Mellanöstern. Jag tror inte att det är möjligt att klara livsmedelsförsörjningen i framtiden utan att återcirkulera fosfor. Jag ser därför att urinseparering, där vi alltså har fosforreserverna som kan användas om och om igen, är något som vi måste satsa på. Det är en viktig fråga att lyfta fram och göra något åt. Men nu var det kanske inte det viktigaste. Lennart Pettersson sade mycket bra att el är för fint för att bara skapa värme med. Det är jättebra uttryckt. Det är alltså så att vi eldar upp 40 terawattimmar av vår kärnkraftsel. Har Centerpartiet någon idé om hur vi ska komma bort från att elda upp 40 terawattimmar el per år?

Fru talman! Centerpartiet är inte i den fasen att vi har någon lösning på detta. Det är högst personliga reflexioner. Vi måste hitta en kombination när det gäller energifrågan och klimatfrågan, framför allt vid uppvärmning, som innebär att vi kombinerar användning av förnybar energi med ett borttagande av framför allt direktverkande el i bostäder. Vi har framför allt oerhört många 70-talsvillor då man byggde grupphus, om jag nu håller mig på villasidan, med direktverkande el. Där finns inget alternativ i dag annat än att sätta in en värmeväxlare. Det är också el, förvisso oftast, men inte alltid, med en lägre konsumtion, men vi låser fortfarande fast oss vid elen som uppvärmning. Vattenburen värme är ett led i att komma bort från elberoendet. Det andra är möjligheten, och ibland kanske skyldigheten, att ansluta till fjärrvärmenät. I dag har fjärrvärmenät oftast en produktion i form av biobränsle eller liknande och ibland mer eller mindre sorterat restavfall. Vi kommer inte ifrån att det är en framtida energikälla som kommer att visa sig vara den mest lönsamma jämfört med att återvinna eller återanvända. Dessa frågor i kombination måste vi lyfta fram och se om det går att hitta lösningar som gör att folk är beredda att göra dessa förändringar så att vi kan frigöra elenergi till annat.

Fru talman! Förändringsbenägenheten brukar vara kopplad till ekonomiska incitament och ekonomisk verklighet. Åtminstone brukar representanter för alliansregeringen vara noga med att påpeka just detta och jag tror att det ligger mycket sanning i det. Under de två senaste mandatperioderna, när Miljöpartiet hade en viss inverkan på den då sittande regeringen utan att vi hade möjlighet att delta i den, lyckades vi ändå få fram en hel del förslag om just ekonomiska styrmedel. Genom koldioxidskatten, skatt på kärnkraft och också genom subventioner till installation av småskalig solvärme till exempel har vi lyckats göra det mer intressant för till exempel de villaägare som Lennart Pettersson tar upp att byta system. Vi upplever att mycket av det som är grön politik har fått stryka på foten. Och jag uttryckte här tidigare en väldig oro för att vi inte ser någon inriktning i regeringens energieffektiviseringspolitik och energipolitik över huvud taget. Hur ser Lennart Pettersson på ekonomiska styrmedel för att göra det mer intressant för både enskilda villaägare och, vilket kanske är än viktigare i dag, fastighetsägare av större bestånd, både bostäder och olika typer av lokaler, att ta steget att välja bort el som energikälla, som ju är en viktig del av problemet, men också att effektivisera sin energianvändning?

Fru talman! Det behöver inte enbart handla om ekonomiska styrmedel utan också om lagstiftning. När det gäller fjärrvärmelagen är det inte så i dag att en kommun baserat på miljöaspekter kan tvinga ett nytt bostadsområde att ansluta sig till fjärrvärme. Det innebär att även om man har miljöambitioner och biobränsle i fjärrvärmen når man inte dit, utan det är fortsatt el eller annan energikälla som används. Det är aviserat att det kommer en proposition om fjärrvärmen till hösten. Jag kan inte i dag svara på om den kommer att innehålla dessa inslag eller om det finns någon annan bakgrund till propositionen, men jag kommer i alla fall att lyfta den frågan. Energiprisutvecklingen är en annan del som med viss automatik kan påverka vår benägenhet att byta energikälla, och den styr vi inte själva över. Men om vi tar klimatproblematiken på allvar och vill ha förnybara energikällor är jag inte främmande för att diskutera även ekonomisk stimulans. Vi har det i dag när det gäller energibesparing i form av fönsterbyte och en del annat, så jag kan inte se att det skulle vara främmande att lägga in den komponenten även vid byte av energislag. Jag ser det som tänkbart. Om det sedan blir så kan jag inte svara på i dag.

Fru talman! Vi har att behandla ett betänkande som heter Byggfrågor . Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Betänkandet handlar till största delen om energifrågor, och det är naturligt att det gör det med tanke på den diskussion som är i dagsläget kring just energifrågor och klimatfrågor. Jag vill först kommentera Socialdemokraternas och Miljöpartiets särskilda yttrande i betänkandet. Där kan vi läsa att det finns en oro på grund av att allianspartierna under föregående riksmöte intog en skeptisk hållning till det nationella programmet Energieffektivisering och energismart byggande. Här är det viktigt att skilja på om man är skeptisk mot metoder och byråkrati, som vi var skeptiska mot, och om man är skeptisk mot energieffektivisering i sig, som vi naturligtvis inte är skeptiska mot. Som jag uppfattar det har man inte riktigt tagit del av det som vi framförde. När det gäller målsättningen ville vi allianspartier gemensamt i stället rikta fokus på minskade utsläpp av växthusgaser. Vi hade inga andra målsättningar. Jag tycker att det var bra att vi fokuserade på just växthusgaser. Med tanke på den diskussion som alltmer har intensifierats om klimatfrågor känns det än mer naturligt att vi gjorde på det sättet. När det gäller programmet i övrigt framförde vi att vi ville sätta in de energitekniska frågorna i ett större sammanhang. Vi tog bland annat upp att vi ville ta med frågan om inomhusmiljö och faktiskt också ekonomin i sammanhanget. Det tror vi är viktigt, för till syvende och sist är det ekonomin som kan bli ett avgörande incitament för att det händer något i verkligheten. Om vi lägger till den nuvarande regeringens intensiva arbete kring miljö- och energifrågor med klimathotet i fokus vill jag nog påstå att det, som det heter, inte finns någon anledning till oro. Men jag respekterar naturligtvis att man vill se ett resultat innan man tar ställning. Men jag är, fru talman, mycket övertygad om att man inte kommer att bli besviken när det gäller detta. Fru talman! Jag vill också ta upp några reservationer i betänkandet. Miljöpartiet har en reservation som handlar om energideklarationer som ett instrument för ökade energibesparingar och ökad energieffektivitet. Här är vi nog helt ense. Det är bara att konstatera att detta redan är verklighet i och med att det finns en lag som trädde i kraft den 1 oktober 2006 som faktiskt handlar om detta, så det är lite att slå in öppna dörrar, skulle jag vilja påstå. För tydlighetens skull vill jag ändå framföra att när lagen kom till hade Folkpartiet och även övriga allianspartier inriktningen att lagstiftningen skulle vara lite mindre byråkratisk och med mer tyngdpunkt på möjligheten för fastighetsägarna att satsa på de ur energisynpunkt sämsta husen. Vi är dock i grunden positiva till energideklarationen som verktyg. Genom alliansregeringens arbete med förordningen tycker vi ändå att man fick regelverket en bit i rätt riktning. Jag förutsätter att även arbetet med de regelförenklingar som nu genomförs av regeringen kan få en viss inverkan och att man ser över även den typen av lagstiftning, för det finns krångligheter i den. Från branschens sida är man ense om att man skulle kunna göra något bra av detta om det bara inte vore så mycket regler och byråkrati kring det hela. Vi är nu inne i nästa fas när det gäller energideklarationerna. Det är fråga om en informationsfas för Boverkets del. Men jag är helt övertygad om att även branschen kommer att spela en stor roll här och kommer att engagera sig i frågan. Det visade sig även i processen för att ta fram lagstiftningen att man från fastighetsägarnas sida var väldigt mån om att tala om att man i grunden tyckte att detta med energideklarationer var bra. Man såg att det fanns starka incitament för att energieffektivisera sina hus. Det fanns inga motsättningar om det, utan som jag sade förut handlade det om byråkratiska regler och så vidare. I grunden kommer energideklarationerna naturligtvis att kunna vara ett verktyg. Eftersom reservationen tar upp en fråga som i princip redan är löst faller naturligtvis reservationen. Fru talman! Strax före påsk gjorde jag ett intressant studiebesök på det gamla varvsområdet Norra Älvstranden i Göteborg. Den utveckling som sker där för att ta fram energieffektiva hus visar med all tydlighet att det finns en mycket stor potential att spara energi när det gäller bostadsbebyggelsen. Ett av de hus som man har tagit fram är ett så kallat passivhus, som finns med under en punkt i en reservation från Vänsterpartiet. Här kunde man konstatera att det trots något högre investeringskostnader är en lönsam affär över tid att bygga på det sättet. Det aktuella huset använder bara 44 procent av den totala energi som ett likadant hus byggt enligt dagens byggnormer och med samma yta och samma antal lägenheter hade använt. Varför berättar jag om detta? Jo, därför att det är ett väldigt bra exempel på att det går att bygga energisnålt och lönsamt utan att vi fattar ytterligare politiska beslut. Jan Lindholm tar upp att det saknas politik, men det finns oerhört många andra drivkrafter i samhället som faktiskt driver fram bra saker. Det är snarare även här fråga om kunskapsspridning kring att man gör livscykelanalyser och att det blir lönsamt över tid. I Vänsterpartiets reservation efterfrågas incitament i största allmänhet, men det framgår inte vad det konkret innebär. Om det konkret skulle innebära produktionsstöd och sådant kan jag säga att det är helt inaktuellt. Vi har från alliansregeringens och den borgerliga majoritetens sida väldigt tydligt markerat att några styrande produktionsstöd inte tillhör byggbranschen. Den ska fungera med långsiktiga spelregler. Bygget där nere visar ändå att det går i verkligheten att bygga energisnålt och på ett lönsamt sätt. Boverkets byggnadsregler har nu förändrats när det gäller hur man anger energikravet. Man har börjat ange det i energi per kvadratmeter och år. I sig är det en bra metod. Det är snarare ett funktionskrav. Det är byggbranschen som sedan får arbeta fram de tekniska lösningarna för att klara av att uppfylla kraven. Det är naturligtvis viktigt att det finns ett samförstånd, eller åtminstone väldigt god kontakt, med byggbranschen om vad som är möjligt och vad som inte är möjligt så att man hamnar på en nivå som gör att det är genomförbart ur både ekonomisk synpunkt och miljösynpunkt. Fru talman! Jag skulle vilja nämna två saker som finns i betänkandet och som jag tycker är oerhört viktiga. En är att man från regeringen ser över byggfelsförsäkring för självbyggare. På något sätt blir det snett när man är tvungen att betala in pengar för en försäkring som man sedan aldrig kan utnyttja. Det ser jag som mycket tillfredsställande. När det gäller forskning kring byggmaterial ska inte vi här i riksdagen bestämma att forskningspengarna specifikt ska gå till byggmaterialforskning eller till någon annan forskning. Men jag kan konstatera att alliansregeringens satsning på att öka forskningsmedlen, inte minst till fakultetsbunden långsiktig forskning, gör att även forskning kring byggmaterial kommer att gynnas. Jag ser att också den sidan kommer att få en positiv framtid med den nuvarande regeringen.

Fru talman! Lars Tysklind höll ett väldigt bra anförande. Jag är glad över att få höra att den nya regeringen kommer att ta tag i de här frågorna och fortsätta att driva dem. Det känns tryggt. Sedan får vi naturligtvis tillsammans utvärdera dem under resans gång. Lars Tysklind har också rätt när han säger att den stora skillnaden var att det fanns en skeptisk hållning gällande en del regler, byråkrati och annat. Där finns det en skillnad mellan den borgerliga regeringen och den tidigare socialdemokratiska regeringen i hur man ser på olika saker. Det tydligaste exemplet är hur man ska uppnå olika förändringar. Jag tror att en del av energieffektiviseringen kan man uppnå till exempel genom nybyggnation, där passivhus är ett utmärkt exempel. Där tror jag att man kan hitta en väldigt energieffektiv byggnation där kostnaden samtidigt är väldigt liten så att producenten och konsumenten med största sannolikhet i längden kommer att tjäna på det. Det blir lite svårare med energieffektivisering i boendet när man pratar om det redan befintliga beståndet. Om marknadskrafterna helt och hållet ska styra energieffektiviseringen i befintligt bestånd tror jag att vi kommer att få problem. Min första fråga till Lars Tysklind är: Hur ska man lösa problemen kring energieffektivisering i befintligt bostadsbestånd? Det tror jag inte att marknaden klarar själv. Min andra fråga blir: Vad ska man ha för drivkrafter förutom regler som gör att vi kan uppnå de energimål som vi har satt upp? Det är väl ändå den borgerliga regeringens mål?

Fru talman! När det gäller vad som ska förmå en fastighetsägare att bygga energieffektivt när man bygger om sitt hus är jag övertygad att det finns så mycket ekonomiskt incitament i det här att ingen avstår det. Som ett komplement till detta måste samhället ställa krav. Vi tar upp i betänkandet att det finns ett givet tillfälle när det är lättast och mest kostnadseffektivt att vidta de här åtgärderna. Det är när man bygger om sitt hus ganska kraftigt. Det är en definitionsfråga. Jag tycker att det är väldigt viktigt att få in den definitionen. När bygger man om sitt hus? När ska man ställa de här kraven? Det är ändå ett gemensamt intresse att man får ned energiförbrukningen. Som sagt: Jag tror att de ekonomiska incitament som finns i dag för att spara energi är en väldigt stor drivkraft i sig.

Fru talman! Jag håller med om att det är väldigt viktigt att definiera när man från statens sida ska gå in med olika regelverk och kräva att det görs en ombyggnation. Men jag tror fortfarande inte att det kommer att räcka med bara ekonomiska incitament för att få en snabb övergång till ett mer energieffektivt boende. Jag tror att man faktiskt får se på andra delar också. Då är regelverket ganska viktigt, och då kommer det alltid att bli en avvägning om man vill införa ett regelverk som skapar byråkrati men som i förlängningen skapar en bättre miljö och ett mer energieffektivt boende. Den avvägningen kommer alltid att finnas där, och den diskussionen tror jag är viktig att ta. Marknaden kommer inte att klara av att sköta hela den här omställningen. Jag tror inte det. Hur ska man konkret försöka uppnå de energimål som nu är satta? Jag tror att det kommer att krävas extra ansträngningar, förutom de förändringar som redan har gjorts på de här områdena. Det kommer att finnas ett antal ytterligare satsningar som måste göras för att nå energisparmålet fram till 2020. Har den borgerliga regeringen några förslag på hur man ska lösa detta?

Fru talman! Man kan väl säga att det naturligtvis inte finns någon universallösning för detta. Vad vi däremot kan konstatera är att den sittande alliansregeringen jobbar oerhört brett kring frågorna om energieffektiviseringar. Det är inte bara i fråga om boendet som man har konstaterat att det finns en stor besparingspotential, utan det gäller även transporter och mycket annat. Den fokusering som man ändå gör på klimathotet och växthusgasutsläppen är en viktig drivkraft i sig. De målsättningar som vi har jobbat fram och kommit överens om inom EU ställer krav på oss att jobba med de här frågorna än intensivare. Vad gäller vilken enskild åtgärd som är viktig finns det en diskussion om enskilt mätande. Till syvende och sist måste det ändå ned på individnivå så att varje enskild individ ska kunna se vad man gör och inte gör. Det tror jag också är en stor drivkraft. Det pågår en utredning om hur vi ska göra för att uppfylla kraven i EG-direktivet, och det är en av de åtgärder som jag tror på sikt kan ha större effekt än man kan ana.

Fru talman! Jag tyckte väl att det kändes lite hårt när Lars Tysklind sade att vi slår in öppna dörrar med vår reservation kring det här med energideklarationer bara för att energideklarationerna så att säga finns nu. Men vår motion och reservationen handlar ju om någonting som inte på många år kommer att vara färdigt. Vi vill att man, nu när man har det här verktyget, ska utveckla dess möjligheter att användas, just för att både den som köper ett hus och den som äger ett hus med hjälp av den här informationen kan göra saker för att minska energianvändningen och då ska få stöd. Där menar vi att det finns mycket att göra som samhället och i första hand regeringen borde ta tag i när det gäller att hjälpa till att utveckla metoder för att få praktisk nytta av den här ökade kunskapen. Där tror jag inte att vi kommer att vara vid vägs ände på många år. Mer intressant är väl egentligen det här: Man pratar mycket från allianspartiernas företrädare om de ekonomiska styrmedlen och ned på individnivå. Vi har ju ett mål att vi ska försöka klara klimatfrågorna. Är vi effektiva när det gäller att utveckla metoder för att spara energi så resulterar det, även om energikostnaderna stiger, i att den enskilda individen kanske får ett bibehållet eller till och med utvecklat utrymme för konsumtion. Därför tycker jag att det skulle vara intressant, när vi håller på med sådana här saker, att höra mer om detta. Lars Tysklind sade att det för den enskilde finns ett ekonomiskt incitament att göra saker. Men vad gör man så att säga av den ökade köpkraften i slutändan för att den då inte ska användas för förnyad energikonsumtion i någon annan form? Då behövs det, tror jag, politiska styrmedel.

Fru talman! Som en kommentar till det här sista vill jag säga att om vi ska gå in och styra så, då har vi nog en stor uppförsbacke. Vi skulle i så fall säga: Ja, nu sparade du visserligen pengar här genom att spara energi, men de pengarna ska vi också styra vad du ska göra med. Det känns som en lite märklig väg att gå, men Jan Lindholm kanske kan få tillfälle att utveckla den tankegången lite. Jag vet inte, fru talman, om talet om att slå in öppna dörrar var ett speciellt hårt uttalande. Jag uppfattar nog ändå motionen och reservationen så att de handlar om ramverket och att man skulle tillkännage till regeringen att man skulle använda energideklarationer som verktyg i energieffektiviseringen. Den åtgärden är ju inaktuell eftersom energideklarationer faktiskt redan finns i verkligheten. Det finns mycket information om detta. Bland annat har Boverket detta, och jag är övertygad om att byggbranschen också kommer att jobba med frågan. Vi är ändå i ett läge nu när vi ska göra något bra av de här energideklarationerna. Om man sedan samtidigt kan göra förenklingar i dem är det naturligtvis väldigt bra. Konkret är det ju så att energideklarationen fungerar precis så som Jan Lindholm framhåller; den som köper, säljer och äger hus ska få en medvetenhet om vilka åtgärder som ändå kan vara bra att vidta. Det är ju det som är hela grundidén.

Fru talman! Vi menar ju att man kan gå vidare då och från statens sida till exempel stötta de kommunala energirådgivarna när det gäller att utveckla arbetsmetoder gentemot fastighetsägarna och hur man på bästa sätt hanterar den här informationen för att faktiskt i praktiken också åstadkomma energieffektiviseringar. Det är där vi menar att det finns mycket kvar att göra. Det kan ju också naturligtvis ta sig andra former. I vår motion nämner vi till exempel något som vi länge har drivit, nämligen att det vore rimligt att staten gav en tydlig signal genom att man kopplade energiförbrukningsnivå till exempel till ett förmånligare taxeringsvärde och därmed en lägre fastighetsskatt. Nu avskaffar ni ju så småningom fastighetsskatten, så då försvinner just den delen. Men det finns säkert många andra ekonomiska mekanismer runt fastighetsägandet. Man skulle kunna tänka sig att man från regeringens sida lägger in en sorts deklarationskrav på de kommunala avgifter som ska ersätta fastighetsskatten. När det gäller den andra frågan menar jag inte att man från samhällets sida ska gå in och styra vad du gör med de pengar du får över. Jag tycker att det mer är intressant att höra om man från allianssidan har funderat över detta. Om det är så att marknaden klarar det här, leder det då inte bara till att du förändrar din konsumtion av energi? Syftet ska ju vara att minska energianvändningen. Det där är ett dilemma. Jag medger att det kanske är en subtil fråga, men jag tror att det är just därför som vi behöver ha politiska styrmedel utöver det marknaden klarar av. Ska förbrukningen av energi minska - det upplever jag som ett politiskt mål - så är det så att säga någonting som står i motsats till en effektiv marknadsmekanism.

Fru talman! Egentligen blev jag inte så mycket klokare av det här sista. Energi har ju sina incitament. Jag är övertygad om att energipriserna i sig kommer att öka, och bara det är naturligtvis en väldig drivkraft. Om man sedan ändå, med individuella insatser, skulle kunna få pengar över så vet jag inte riktigt hur vi i dagsläget skulle kunna debattera vad man ska göra med dem. När det gäller frågan om lägre fastighetsskatt på grund av energisparande åtgärder kan man precis som Jan Lindholm konstatera att den blir inaktuell på så sätt att vi nu avskaffar fastighetsskatten. Samtidigt kan vi ju säga att det har varit en av de väldigt kritiska synpunkter vi har haft från allianspartierna, just detta att fastighetsskatten har varit så oförutsägbar även på detta område att när en enskild individ gör något som samhället tycker är bra så tackar man denna individ genom att höja fastighetsskatten. Det var ju faktiskt inte bara allianspartierna som hade den synpunkten utan det hade väl även Miljöpartiet. Men Miljöpartiet lyckades inte i det samarbete man hade då med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att få gehör för den frågan. Det kanske var en lite märklig sits. Trots att det fanns ett slags majoritet i riksdagen för att detta egentligen på ett sätt var vansinne så ledde det ingenvart. Nu har vi ändå en regering som har förändrat förutsättningarna för fastighetsskatten, och det är väldigt positivt på många sätt.

Fru talman! Först vill jag å Kristdemokraternas vägnar yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Fru talman! Det kändes rent av omtänksamt när Johan Löfstrand i sitt huvudanförande här vid ett par tillfällen uttryckte den oro han känner inför att allianspartierna inte ska ta ett helhetsgrepp i vissa frågor. Man måste ändå fundera på varifrån denna oro kommer. "På sig själv känner man andra" är ett gammalt uttryckssätt. Det är möjligtvis så att när det gäller saker som Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte orkade genomföra på tolv år försöker de nu använda våra argument som vi hade mot dem för att få oss att snabbt fixa det här på sju månader - helst på tre. Då tror jag att de hade varit nöjda, för jag vill minnas att de även i den bostadspolitiska debatten tidigare efterfrågade varför vi inte hade gjort mer. Då är det så, vill jag säga till oss alla och inte minst till Johan Löfstrand, fru talman, att det är precis det som den sittande regeringen gör. Jag är jättestolt över våra ministrar och statsråd. Jag tänker på bostadsminister Mats Odell och på Andreas Carlgren, som båda har visat på handlingskraft. Man jobbar på att tillsammans hitta en bostadspolitik som bygger en helhet. Men den kan inte bli klar på en kafferast. Det här måste få ta sin tid, och därför står vi här i dag och talar om att det här är inriktningen, att vi jobbar vidare på det här sättet och att vi här kommer att ta tag i alla de frågor och de missförhållanden som bostadsfrågorna har råkat ut för under den tidigare regeringsperioden. Ett sådant område är studentbostäderna. De har varit för dyra för många studenter. Studentbostäder har också saknats; man har inte byggt så mycket som har behövts. Det har varit styrning i form av byggregler. Det har varit dittan och dattan som försvårat det hela så att våra unga och studenter inte haft bostäder. När den dåvarande regeringen, med den ena ministern efter den andra, såg till att utbildningsplatserna byggdes ut vid universiteten tyckte vi att det var jättebra. Men man såg inte till att folk hade någonstans att bo så att utbyggnaden av antalet platser därmed kunde utnyttjas. På det sättet vill vi inte ha det, alltså att den ena handen inte vet vad den andra, det vill säga ministern, gör. Vi vill kunna samordna detta så att vi får en klar inriktning med en bostadspolitik som håller ihop. Det ska bli jättespännande att i morgon höra en del om dessa frågor vid den hearing som då äger rum. Hearingen har anordnats av civilutskottet och gäller alltså bostadspolitiken. Där kommer nog en del sakfrågor att tas upp. Nu är förhållandet vad gäller studentbostäder, bland annat, sådant att man lättat på en del byggregler. Det pågår ett arbete hela tiden för att vi ska komma till skott och få fler bostäder, med varierande standard, så att alla får möjlighet till bostad. Låt mig också nämna det som jag nämnt många gånger tidigare: Även studentbostäderna ska vara könsneutrala. Vi bryr oss inte om ifall kvarteren heter Karl-Axel eller Pia. Vi kommer att låta dem vara öppna för alla. Vad vill jag ha sagt med allt detta? Jo, ni kan vara lugna. Vi kommer att se till att det blir en sammanhållen bostadspolitik. Det kommer att hända mycket. Mycket har redan påbörjats, och jag vill lova Johan Löfstrand att vi kommer att se till att det blir en sammanhållen politik, en helhet.

Fru talman! Efter ett sådant anförande är det svårt att inte begära replik. Den oro som jag förmedlade i mitt anförande om hur den borgerliga regeringen ska bedriva energieffektiviseringen inom bostadsbyggandet tycker jag är befogad. Man behöver bara gå ett år, eller endast ett halvår, tillbaka för att påminnas om att de borgerliga partierna, framför allt Moderaterna som ledde den borgerliga valkampanjen, inte sade ett ord om hur viktig miljöanpassningen var. Det fanns viktigare saker att tala om, såsom ekonomiska drivkrafter och annat. När förslagen om energieffektivisering av boendet kommit upp har det i mångt och mycket handlat om att regelverket inte kan införas eftersom det blir för krångligt, att det inte kan införas eftersom marknaden då kommer att säga ifrån och så vidare. Nu har vi ett regelverk som jag tror att den tidigare socialdemokratiska och den nuvarande borgerliga regeringen är ganska nöjda med. Jag tror att det finns en samsyn. Det är dock viktigt att det även finns ambitioner för framtiden, och där är jag lite orolig. Min fråga till Yvonne Andersson rör emellertid inte detta utan byggandet av studentbostäder. Kan Yvonne Andersson lova, när hon nu ska ta tag i frågan om byggandet av studentbostäder, att det kommer att byggas fler och bättre studentbostäder under den innevarande mandatperioden än vad fallet var under den socialdemokratiska perioden?

Fru talman! Löften är till för att hållas. Det jag kan lova är att det finns en klar och tydlig ambition att vi ska ha bättre behovsanpassning av studentbostäder. Vi vill ha ett byggande som motsvarar behoven när det gäller normer i byggandet, kostnader, storlek och så vidare. Det finns ett intresse av att skapa mångfald också i fråga om bostäder för unga och studenter.

Fru talman! Vi fick alltså inget löfte om att det ska byggas fler bostäder. Marknaden ska styra bostadsbyggandet. Jag tycker att det är viktigt att det finns ett stort urval av bostäder, och den tidigare regeringen lyckades ganska bra med det om man ser till antalet bostäder som faktiskt byggdes under den förra mandatperioden. Om Yvonne Andersson inte är nöjd med antalet bostäder som byggdes under den förra mandatperioden är det väl inga problem att lova att det nu ska byggas fler. Alla prognoser från de organisationer som försökt beräkna hur många bostäder som kommer att byggas under den kommande mandatperioden visar att de förändringar som skett genom de borgerligas borttagandet av räntebidragen och bostadssubventionerna innebär att byggandet, framför allt av studentbostäder och hyresrätter, radikalt kommer att minska. Det visar alla de prognoser som i dag tagits fram. Jag förstår varför Yvonne Andersson inte vill lova att det ska byggas fler bostäder, men jag vill gärna höra från henne om det kanske är så att den borgerliga regeringen faktiskt tror att byggandet kommer att öka under mandatperioden på grund av de förändrade reglerna.

Fru talman! Det finns en annan aspekt i detta. Det jag sade var att vi kommer att se till att byggandet utgår från de behov som finns. I dag har vi flera lärosäten som inte fått tillräckligt antal sökande eftersom den tidigare regeringen inte såg till behovet av bostäder vid utbyggnaden av antalet studieplatser. Därför befinner vi oss i detta läge. Vi är intresserade av att genom kvalitet snarare än kvantitet se till att det finns en mångfald genom att nischa in på de behov ungdomarna har och genom att se till att det byggs mer. Där det finns bostadsbrist för studenterna ska det självfallet byggas mer. Slutligen har vi detta med att avge löften. Visst, jag har redan lovat att inriktningen och ambitionen är sådan, men vad som faktiskt kommer att hända får vi se. När vi nästa gång går ut i valrörelsen blir det jättespännande, Johan Löfstrand, att se vad som hänt i relation till det som hände under de tolv år som ni satt i regeringsställning.