Anf. 37 Kjell-Arne Ottosson (KD)
Fru talman! Vi står självfallet bakom alla våra reservationer både i betänkandet och i den förenklade beredningen, men för att vinna tid vid voteringen yrkar jag här bifall endast till reservation nr 10.
Det är glädjande att cirkulär ekonomi blir alltmer i ropet igen och på många fronter, även om vi vanligtvis kanske använder andra ord för fenomenet. Sedan är ju cirkulär ekonomi verkligen inte något nytt utan något gammalt som har blivit i ropet igen. Det beror väl på att folk har insett att det är bra även om det är gammalt.
Jag ärvde själv kläder från äldre syskon eller äldre kompisar. Det var helt okej när man var barn. Var det någon man verkligen såg upp till var det en högtidsstund när man fick ta på sig kläderna, även om de varken var nya eller moderna.
På gamla jaktbilder ser man att männen - för då var det bara män - inte hade några fancy jaktkläder som vi har i dag. De hade på sig sin gamla yllekostym. När yllekostymen var så sliten att den inte längre dög i de finare rummen hade man den när man var på jakt.
Så kan vi fortsätta att rada upp hur det såg ut. Men även då fanns det förstås ett slut när kläderna inte längre gick att rädda. Hemma i min garderob ligger det fortfarande trasmattor med mina gamla byxor och skjortor invävda. Det var slutstationen.
Tanken då var kanske inte cirkulär ekonomi utan snarare ekonomi. I dag lever de flesta av oss under helt andra förutsättningar, men vi borde ändå ta lärdom av detta. Vi måste hela tiden sträva efter långsiktighet i våra beslut och systematiskt arbete framåt kring det cirkulära, eftersom det leder till bättre resultat och därmed en snabbare övergång till ett mer resurseffektivt samhälle - dit vi faktiskt måste.
Fru talman! Plast är ett fantastiskt material när det befinner sig på rätt ställe. En god vän till mig och näst intill granne på norska sidan gränsen säger att han tackar Gud för plasten varje dag. Plasten är bra, men tyvärr får den ofta ta stryk i debatten. Då fokuserar vi på plast som befinner sig på fel plats.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cirkulär ekonomi
I en av Kristdemokraternas kommittémotioner skriver vi att Sverige bör verka för en internationell nytillverkningsavgift på fossil plast. Ekonomiska incitament är ofta effektiva och skulle troligtvis ha effekt även för att öka återvinningen av plast. Plast är ett vanligt material som förekommer i ett oräkneligt antal produkter. Det är dessutom billigt att framställa och har många önskvärda egenskaper som efterfrågas för många olika typer av produkter.
Många av de produkter som tillverkas av plast är av engångskaraktär eller används bara under en kortare tid. Därefter slängs plastföremålen i soporna och tyvärr alltför ofta även på andra platser.
Från människornas samhällen sprids plastskräp vidare ut i naturen. Det har beräknats att fyra femtedelar av allt marint skräp är plast och, som jag nämnt tidigare här i kammaren, att 90 procent av denna plast kommer från endast tio floder. Åtta av dessa floder är belägna i Asien och två i Afrika. Det visar att vi även måste hjälpa andra länder i deras jobb.
Det är angeläget att minska nedskräpningen av plast liksom att undvika att fossil plast bränns med åtföljande koldioxidutsläpp till atmosfären. Huvudstrategin för att hindra dessa fenomen bör vara att öka återvinningen. Med en nytillverkningsavgift skulle plast få ett högre återvinningsvärde, och plast tillverkad av icke fossilt material skulle ha betydligt lättare att slå sig in på marknaden.
Fru talman! Vi har haft en hel del diskussioner den senaste tiden kring hushållsnära insamling av tidningspapper. Detta har varit en het potatis ända sedan jag kom in i riksdagen 2018, och det har varit många kontakter från många olika aktörer för att peka på problemet med detta.
Under föregående mandatperiod fattade regeringen beslut om nya förordningar som gäller för att införa nya krav för insamling av förpackningar och tidningar. Kraven syftar till att öka återvinningen och flytta insamlingen närmare människors hem. Detta är i grunden positivt, men utfallet av regeringens förslag kan bli väldigt omfattande kostnader som dessutom skulle komma att vältras över på konsumenterna. Därför hade vi i vår kommittémotion skrivningar om att den nuvarande kostnadseffektiva insamlingen av tidningspapper skulle få fortsätta. Annars finns risk att den svenska pappersåtervinningen slutar att fungera eftersom det blir betydligt billigare att importera papper från utlandet.
Sedan har det hänt väldigt mycket de senaste månaderna som har gjort att även den motionen har blivit inaktuell. Nu hoppas vi att vi hittar en lösning för den svenska pappersåtervinningen så att vi inte slår sönder ett redan väl fungerande system. Återvinningsgraden i dag ligger på ca 90 procent. Dock ser vi stor förbättringspotential när det gäller andra fraktioner som till exempel plast.
Sedan är det ju inte bara återvinningen som skulle drabbas, så som läget ser ut nu, utan även våra svenska medier skulle drabbas hårt om vi skulle införa det förslag som regeringen tidigare lagt fram när det gäller den hushållsnära insamlingen.
Därför måste vi få en fungerande lösning. Jag är glad att regeringen tagit åt sig av kritiken både från drabbade aktörer och från andra politiska partier och hoppas på ett bra beslut i frågan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cirkulär ekonomi
Fru talman! Det uppskattas att omkring en tredjedel av alla livsmedel som produceras kasseras utan att ätas upp. Det gäller från bonden till slutkonsumenten och allt som kasseras i alla led från råvara till färdig produkt hemma i kylskåpet. Samtidigt ökar trycket på vår jords resurser, vilket ställer ökade krav på oss att hushålla med både mat och jordbruksmark. Det mesta av svinnet sker i hushållen, men även detaljhandelsledet har ett betydande matsvinn.
Återigen, fru talman, borde vi lära av gamla tider. Det är inte farligt att lukta eller smaka på maten för att ta reda på om den är skämd. Datummärkningen på en del livsmedel är helt horribelt kort, som vi hörde i ett tidigare inlägg här, och många följer datummärkningen slaviskt och vågar därmed inte äta mat som gått ut utan kastar den.
En av mina ungdomskamraters föräldrar hade en liten lanthandel i en grannby. Hon säger själv att hon är "uppfödd på för gammal mat" eftersom föräldrarna tog med sig maten som passerat bästföredatum från affären och åt den hemma i stället för att kasta den. Hon liksom jag närmar sig nu 50 och lever i bästa välmåga.
Vi måste få till en attitydförändring och inse att det inte är farligt att lukta eller smaka på maten. Tyvärr ser vi även här att EU är inne och petar i detaljer utan att ta hänsyn till att klimatet ser väldigt olika ut i olika delar av Europa, som vi hörde här tidigare om till exempel äggen.
I dag törs handlare inte frysa in kylvaror innan de går ut. Livsmedelsverkets föreskrifter ger intrycket att det inte är tillåtet, men på Livsmedelsverkets hemsida har man en lite mer liberal hållning. Dessutom gör olika inspektörer på olika sätt i olika kommuner.
Genom att frysa in kylvaror kan man minska svinnet. Samtidigt får kunder möjlighet att köpa de frysta produkterna till ett bättre pris, vilket är välkommet för många. Därför föreslår vi att livsmedelslagen förtydligas så att det framgår att butiker får frysa in kylvaror.
Annars är förädling det enklaste sättet att hantera matvaror som är på väg att passera bästföredatum. Butikerna skulle kunna få använda till exempel köttfärs och göra matlådor att sälja över disk. Om en butik inte har den möjligheten kan den kanske samarbeta med andra verksamheter såsom skolor och cateringfirmor. Därför anser vi att Livsmedelsverket ska tydliggöra för handlarna att de får förädla sina kylvaror, till exempel kyckling och köttfärs.
Livsmedelsverket bör också få i uppdrag att ta fram en handledningsbok till företagarna om hur de kan minska sitt matsvinn.
Slutligen, fru talman, föreslår Kristdemokraterna att en utredning genomförs av hur ett producentansvar för läkemedlens negativa miljöpåverkan ska utformas. Redan i dag tillämpas systemet med producentansvar för en rad produkter.
Läkemedel och rester av läkemedel i vårt avloppsvatten gör att extra rening krävs i reningsverken, och många gånger räcker inte det för att helt reducera miljögifterna. Det är rimligt att läkemedelsbranschen, likt andra branscher med miljöfarliga ämnen, tar ett producentansvar och täcker miljökostnaden för att gifter från dess produktion läcker ut via avloppsnätet eller i dagvattnet.