Jordbrukspolitik

Anf. 27 Kristina Yngwe (C)

Fru talman! Då är det dags att debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU17 om jordbrukspolitik.

Fru talman! Den debatt som nyss avslutades handlade om krisberedskap. Jag måste säga att det är väldigt passande att ha denna debatt om svenskt jordbruk precis därefter, för livsmedelsförsörjning är en oerhört viktig del i svensk krisberedskap och i samhällets motståndskraft. Men tyvärr är vår livsmedelsproduktion alltför sårbar.

När vi stod i den här debatten i fjol hade coronapandemin ganska nyligen brutit ut. På sina håll hade butikshyllorna börjat gapa tomma sedan medborgare börjat hamstra inför en eventuell isolering. Även om frågan om livsmedelsförsörjning inte är riktigt lika påtaglig denna vår är frågan minst lika aktuell.

Förra veckan arrangerade miljö- och jordbruksutskottet en utfrågning om lantbrukets sårbarhet med anledning av den rapport i ämnet som utskottet nyligen presenterat. Både rapporten och de medverkande på seminariet hade en väldigt stark samsyn. Svenskt lantbruk är sårbart, och svensk livsmedelsproduktion måste bli mer robust.

Vi måste trygga tillgången till fossilfria drivmedel, säkerställa produktion i hela landet och vidta åtgärder för att hantera såväl för mycket som för lite vatten, till exempel genom dränering och bevattningsdammar. Vi måste också jobba för långsiktiga spelregler som gör lantbruket till ett attraktivt yrke som unga vågar satsa på.

Just lantbrukets sårbarhet är en fråga som Centerpartiet prioriterade under arbetet med en svensk livsmedelsstrategi. Det är också en prioritering för oss nu när livsmedelsstrategin ska genomföras. I sommar presenteras en utredning om fossiloberoende lantbruk. Förhoppningsvis kommer den att presentera konkreta förslag på hur omställningen från importerad diesel till inhemskt producerade fossilfria drivmedel kan ske på ett konkurrenskraftigt sätt.

I den övergångsbudget för landsbygdsprogrammet som gäller för 2021 och 2022 har Centerpartiet förhandlat fram en historiskt hög nivå på svensk medfinansiering som kompensation för de neddragningar som skett på EU-nivå. Totalt satsas över 4,7 miljarder under två år.

Eftersom vi lyft ut bredbandspengarna ur landsbygdsprogrammet är summan som riktas till svenska lantbrukare större än den tidigare varit. Det är viktigt att dessa pengar verkligen satsas på åtgärder som kan göra lantbruket mindre sårbart och mer rustat för framtiden. Centerpartiet har därför i förhandlingarna prioriterat satsningar på bland annat investeringsstöd och startstöd för att få nya som vill starta i näringen.

Men, fru talman, en nyckelfråga för att minska lantbrukets sårbarhet är konkurrenskraft. Regelkrångel, stelbenta tolkningar och brist på långsiktighet var också något som lyftes fram tydligt under utskottets sårbarhetsutfrågning. I möte med lantbrukare är minskat regelkrångel det som jag upplever väldigt ofta lyfts fram överst på önskelistan när man pratar om konkurrenskraft.

Antalet lagkrav som berör lantbruksföretag ökade med 120 procent under perioden 1996 till 2016. Det totala antalet lagkrav för en mjölkproducent med växtodling är cirka 450. Detta är verkligen siffror att ta på allvar. Regelbördan har faktiskt ökat oavsett färg på regeringen. Och hur gärna man än skulle önska finns det ingen quickfix.

Från Centerpartiets sida jobbar vi fokuserat på att steg för steg försöka minska regelbördan. Vi har i förhandlingarna med regeringen drivit igenom ett regelförenklingspaket med fokus på snabbare och enklare tillståndsprocesser. Ett vildsvinspaket för bland annat enklare regler för försäljning av vildsvinskött är på rull för att öka avskjutningen och minska skadorna. Tillväxtverket har fått ett uppdrag att identifiera regler som försämrar konkurrenskraften i livsmedelskedjan och föreslå förändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Vidare är ett arbete igång med ett digitalt system för färre myndighetskontakter. En utredning om enklare och effektivare regler vid tillståndsprövning, till exempel vid byggnation av mjölkstall eller biogas, är igång. Jordbruksverket och Livsmedelsverket har fått förtydligade uppdrag om att ha fokus på företagarens förutsättningar och minskat regelkrångel i sina regleringsbrev. Men mer krävs.

Fru talman! En viktig pusselbit för att klara målen i livsmedelsstrategin är EU:s jordbrukspolitik. När den kommande programperioden, som vi nu har framför oss, avslutas 2027 är det inte alls särskilt många år kvar till 2030, då livsmedelsstrategins mål ska vara uppfyllda. Därför kommer 2021 att bli ett helt avgörande år för huruvida vi ska klara livsmedelsstrategins mål eller inte. Dels kommer förhoppningsvis förhandlingarna på EU-nivå att gå i mål under våren, dels ska Sverige bestämma vilka åtgärder vi vill välja när vi ska genomföra den så kallade strategiska planen.

Ännu vet vi inte riktigt hur regelverket på EU-nivå kommer att se ut, vilket gör att även arbetet med en svensk strategisk plan blir lite grann som att skjuta på ett rörligt mål. Men några principer är viktiga att slå fast. Den svenska strategiska planen måste gå i linje med livsmedelsstrategin. Det innebär att den måste ha fokus på hur produktionen ska öka, hur sårbarheten ska minska, hur konkurrenskraften ska stärkas, hur hållbarhetsarbetet ska växlas upp och hur produktion i hela landet ska säkerställas.

En parallell EU-process som blir viktig är Farm to Fork-strategin, EU:s livsmedelsstrategi. Här måste regeringen säkerställa att de ambitiösa mål som diskuteras om minskad användning av exempelvis antibiotika och bekämpningsmedel inte blir ett hinder för svenska lantbrukare att fortsätta sitt hållbara brukande utan i stället blir en konkurrensfördel när övriga Europa måste höja sig mot svenska nivåer.

Fru talman! En viktig näring som är värd att uppmärksamma när man pratar om de gröna näringarna är hästnäringen. Hästföretagandet är en väldigt viktig del av det gröna näringslivet, men vi behöver göra mer för att underlätta för denna näring. Inte minst under coronapandemin har allt fler fått upp ögonen för ridsporten, och köerna till många av Sveriges ridskolor är nu långa. Detta är verkligen ett intresse som är värt att ta vara på.

Just nu pågår inom ramen för januariavtalet processer där man bland annat tittar på reglerna för bygglov för till exempel ridhus, någonting som vi i Centerpartiet har drivit på för förenklingar av. Men även inom andra områden, exempelvis inom jordbrukspolitiken, ser vi att hästen inte likställs med andra lantbruksdjur. Vi ser ett fortsatt behov av att jobba för att hästnäringen i högre grad ska kunna likställas med övriga lantbruksnäringar.

Jordbrukspolitik

Jag vill också lyfta fram vikten av hållbarhetsarbete i hästnäringen. I fjol presenterades Övergödningsutredningen, och i den ägnades en hel del uppmärksamhet åt just hästnäringen. Att arbeta med minskat kväveläckage och fosforläckage från beteshagar är otroligt viktigt. Men liksom för övriga lantbruksföretag tror vi i Centerpartiet att den bästa vägen är genom frivilliga och kunskapshöjande åtgärder. Jag vill därför yrka bifall till Centerpartiets reservation nummer 21.

Avslutningsvis: Det är ibland lätt när man hör debatten om svenskt lantbruk att tro att framtiden är väldigt mörk. Visst finns det utmaningar. Men jag vill ändå från utskottets sida säga att vi tror på svenskt lantbruk.

I morse läste jag ett inlägg om LRF Kickers. Det är ett nätverk av barn till lantbrukare som träffas för att göra studiebesök och prata om jordbruk, som är deras största intresse. Det gör mig så väldigt glad att det finns nya generationer lantbrukare som tror på svenskt lantbruk. För det gör jag också. Svenskt lantbruk är bokstavligt talat en livsviktig näring för Sverige.

Så till er barn och unga där ute: Fortsätt att tro på en framtid inom lantbruket, så ska vi här inne göra vad vi kan för att den drömmen ska bli verklighet!

(forts. § 15)

Anf. 99 John Widegren (M)

Fru talman! Det är synd att ledamöterna lämnar kammaren efter voteringen - det borde vara tvärtom, att alla stannar kvar och lyssnar på den här viktiga debatten om jordbrukspolitik! Det är kanske det viktigaste vi har.

Vi debatterar alltså MJU17 Jordbrukspolitik. Först och främst yrkar jag bifall till reservation nummer 6.

Vår eminenta ordförande hade sitt anförande innan alla ajourneringar, och det sas mycket klokt. Jag kommer nog att upprepa många av de sakerna, och för det ber jag om ursäkt. Jag hoppas dock att det även kommer fram en del nya saker.

Under våren går vi som sagt in i slutförhandlingar av EU:s nya jordbrukspolitik - förhoppningsvis. Det sköts på plats av vår landsbygdsminister. Det finns en sak som vi ska landa där nere för att på bästa möjliga sätt få en ny jordbrukspolitik till Sverige, men när vi sedan ska införliva den svenska modellen av den nya gemensamma jordbrukspolitiken är det otroligt viktigt att den på många sätt blir klok och bra för svenskt jordbruk.

Vi talar såklart om regelförenklingar och om konkurrenskraft, och vi talar om vikten av att bevara våra naturbetesmarker för den biologiska mångfalden. Alla dessa saker är bekymmer som har lyfts fram i svenskt jordbruk under lång tid, såväl förenkling och konkurrenskraft som betesmarker och att mängden betesdjur minskar i Sverige. Detta är problempunkter, och därför är det viktigt att den nya politiken på ett bra och klokt sätt faktiskt förbättrar förutsättningarna för detta.

En av de absolut viktigaste sakerna i detta nya är såklart att vi inte får komma in i en ny jordbrukspolitikperiod där EU-stöden inte kommer ut till lantbrukarna i tid. Det är otroligt viktigt. För ungefär ett år sedan lyfte vi äntligen fram jordbruk som en samhällsviktig sektor i Sverige, vilket gör det desto viktigare att pengar som ska vara jordbruket till gagn kommer i rätt tid. Nu tror jag att man börjar komma ikapp med de flesta av de debacle som skedde 2015 och 2016 på grund av att stöden inte kom ut i tid och att alla jordbrukare har fått sina pengar. Det är väl hög tid, som sagt.

Det var CAP:en. Några saker på EU-nivå som bekymrar och som jag är fundersam över - de bekymrar, men de kan också vara stora möjligheter för framtiden - är EU:s nya strategier, bland annat Farm to Fork och biodiversitetsstrategierna. Där lyfter man fram alltifrån hur vi ska använda växtnäring och växtskydd till hur vi ska ägna oss åt markavsättningar för olika produktionssystem - konventionellt eller ekologiskt - och att vi ska avsätta marker för enbart biologisk mångfald med mera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Jag tycker att detta är lite intressant. Jag läste en rapport från USDA, United States Department of Agriculture, där man pratar om att dessa strategier, om de genomförs på EU-nivå och det blir som det är sagt, kommer att leda till 22 miljoner människors svält - det är ju ganska allvarliga siffror - eftersom produktionen på EU-nivå kommer att minska så mycket. Detta är väldigt bekymmersamt.

När vi åker ned från Sverige och ska förhandla dessa frågor till EU:s nya strategier är det otroligt viktigt att vi även här lyfter in de punkter som vi pratade om tidigare gällande förenkling och konkurrenskraft. Det är också viktigt att vi inte går på sådana tokigheter som de lyfter fram med växtnäring och växtskydd, där man ska bestämma markanvändningen med produktionsinriktningar. Detta är ju ett ingrepp i äganderätten och brukanderätten, men det kan också vara ett hot mot självförsörjningen i hela EU.

Jag ser en del andra hot mot ökad produktion i Sverige. Det handlar om de frågor som vi i Moderaterna brukar lyfta fram.

Det handlar om skatterna - om de ökade särskatter vi har i Sverige.

Vi har ett stort bekymmer med djurrättsaktivister som slår mot svenskt jordbruk.

Jordbrukarna själva lyfter i Jordbruksbarometern fram att de tycker att det är besvärligt med myndighetskontakter och myndighetsarbetet kontra jordbruket.

Regelkrånglet lyfts fram, som vanligt - så är det varje gång i de här barometrarna. Vi skulle kanske behöva kika på någon form av one-stop-shop för jordbrukarna för att kunna minska antalet myndighetskontakter; det borde inte vara omöjligt med digitalisering i dagens samhälle. Här kommer nästa fråga in, nämligen fiberutbyggnaden. Detta förutsätter ju att vi har fiber ut till alla jordbruksföretag på landsbygden.

Just detta med regelkrångel är intressant. Vi har pratat om det så otroligt många gånger i Sveriges riksdag när det gäller jordbruk. Det ena uppdraget efter det andra ges, och även inom livsmedelsstrategin tillsätts paket för att utreda regelkrånglet.

För ett tag sedan fick vi siffror för perioden 1996-2016. Antalet lagkrav inom jordbruket har ökat med 120 procent under denna tid. Antalet krav på journalföring har under samma tid ökat med 350 procent. Antalet krav på tillstånd och anmälningar till myndigheter har ökat med över 400 procent på den här tiden. Siffrorna rör inte riktigt de senaste 20 åren, men närapå.

Vi står här och säger i varenda debatt vi har att vi ska göra det enklare att vara lantbrukare och att vi ska minska regelkrånglet och den administrativa bördan, men det blir precis tvärtom. Det är tydligt att detta har ökat kraftfullt egentligen oavsett färg på regeringen, men ansvaret ligger ju sedan ett antal år på företrädarna för den här regeringen.

Vi lyckas inte med det här. Det är en stor belastning för svenskt jordbruk.

Magnus Oscarsson från Kristdemokraterna brukar ibland lyfta fram denna fråga: När ska bonden hinna vara bonde? Det ligger någonting i detta. Fortfarande är det så att många av våra jordbruksföretagare är enmansföretag eller fåmansföretag. Ändå lägger vi en sådan administrativ börda på dem - det är ju helt orimligt.

Nästa fråga vi ska ställa oss om vi nu ökat alla dessa krav så kraftfullt som vi har gjort är: Vilka problem är det vi ska lösa genom att lägga på dessa ökade krav? Vilka problem ska vi lösa med det? Har vi verkligen sådana problem i Sverige att vi behöver belasta näringen med så här mycket regler och krångel? Detta tycker jag att vi ska ta en ordentlig funderare på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Vi ska också se till att livsmedelsstrategins intentioner blir verklighet nu. Det är nio år kvar; vår ordförande tog upp det. År 2030 ska vi ha uppnått livsmedelsstrategins intentioner. Då ska vi ha vänt alla dessa kurvor och ökat vår produktion. Samtidigt halveras mängden mjölkbönder på tio år. Det finns ju en risk att vi i stället för dagens ungefär 3 000 mjölkbönder om tio år har 1 500 mjölkbönder, som ska leverera mer än vad dagens 3 000 mjölkbönder gör.

Mjölken är, som vi brukar säga här, motorn i svenskt jordbruk. Det är en bra faktor för att avläsa hur det går för svenskt jordbruk.

Det finns en del andra farhågor som jag tycker är viktiga att lyfta upp.

Bristen på veterinärer är en jätteviktig fråga. Det handlar om veterinärer i hela landet. Ingen lantbrukare ska, när han står med en svår kalvning klockan två på natten, behöva ringa till en veterinär och få höra att veterinären kommer om tre timmar. Det får inte vara så i en samhällsviktig sektor som jordbruket och livsmedelsproduktionen.

Det finns såklart möjligheter, och livsmedelsstrategin är viktig. Den ska genomföras, och vi ska nå våra mål i livsmedelsstrategin. För detta kommer det att krävas bättre lönsamhet, vilket är den ständigt återkommande frågan. Utan lönsamhet kommer vi inte att leverera ökad produktion. Vi kommer inte att leverera det som krävs för en stärkt beredskap. Vi kommer heller inte att leverera de miljö- och klimatnyttor som vi kräver av svenskt jordbruk i dag och som vi vet att svenskt jordbruk kan leverera.

Frågan kommer tillbaka till regeringen. Ni har nu suttit i ett antal år - sedan 2014. Livsmedelsstrategin har kommit under tiden, och det har tagits fram handlingsplaner. Men när blir det verklighet av detta? När kommer lantbrukarna att se att det faktiskt är en skillnad? När kommer vi att vända kurvorna och öka vår produktion? Det är upp till regeringen att svara på detta.

(Applåder)

Anf. 100 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! Vi sverigedemokrater står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 7 om konkurrenskraft och regelförenkling.

Livsmedelsstrategin är bra men inte tillräcklig. Det behövs fler initiativ för att förenkla regler. Vi sverigedemokrater levererar dem. Det behövs fler initiativ för innovation, teknikutveckling och teknikspridning. Vi levererar dem. Det behövs en större förståelse för näringarna vid både tillsyn och regelutveckling. Vi levererar det. Men framför allt behövs högre lönsamhet. Genom skattesänkningar och ersättningar för merkrav gör vi svenskt lantbruk mer lönsamt direkt. Man kan inte vänta på att livsmedelsstrategins åtgärder ska ge ökad lönsamhet, och man kan inte ställa krav på omställning utan ökad lönsamhet. Direkt ökad lönsamhet ger i stället en styrkeposition för näringen att utgå ifrån och att tackla alla de frågor som både näringen och medborgarna vill lösa, såsom ökad livsmedelsproduktion, ökad miljövänlighet och minskade klimatgasutsläpp. Det ger kapital, framtidstro och möjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Jag tror att ni känner igen denna den sverigedemokratiska analysen vid det här laget och vad vi vill med det svenska lantbruket. Därför tänker jag fokusera på EU-dimensionen i resten av anförandet. Min kollega John Widegren från Moderaterna lyfte förtjänstfullt fram EU-dimensionen, som smyger sig in och tränger sig på alltmer. Allt ska tydligen lösas på EU-nivå nu för tiden.

Sverige är ett skogsland med inslag av jordbruk snarare än tvärtom, som är det vanliga i de tongivande EU-länderna. Det innebär att våra förutsättningar är annorlunda, och så är det i snart sagt varje fråga. Sverige ligger nästan aldrig på EU:s genomsnitt. För Sverige är det alltså viktigt att alltför mycket inte centralstyrs från Bryssel. Vi behöver ha stor flexibilitet för medlemsstaterna.

De nya jordbruksstödsreglerna i EU, som reglerar så mycket av lantbruket och lantbrukarnas liv, skulle bli flexibelt. Mycket skulle lämnas åt respektive medlemsstat. I viss mån verkar det bli så just när det gäller stödreglerna. Men EU-kommissionen kan inte låta bli att vara klåfingrig, för precis som John Widegren säger har, parallellt med de nya reglerna, en hel hop dokument tagits fram: den gröna given, strategin från jord till bord, biodiversitetsstrategin, taxonomireglerna om hållbara investeringar, en skogsstrategi och nu senast en handlingsplan för ökad ekologisk produktion. Och inuti handlingsplanen för ekologisk produktion finns fröet till nästa dokument som definierar, begränsar och omöjliggör - ett till taxonomidokument för att bestämma obligatoriska minimikrav för vad som anses vara hållbar offentlig upphandling. Det är som de ryska babushkadockorna - en docka i en docka, i en docka. Alla innehåller de det som kommer att bli detaljregler som medlemsstaterna ska följa under EU-kommissionens övervakning. Dessutom är de utformade utan förståelse för den svenska verkligheten. Kombinationen av avsaknad av flexibilitet och avsaknad av förståelse för svenska förhållanden är en toxisk kombination för Sverige och svenska näringar.

Många av dokumenten innehåller en uppskrämmande och moraliserande text, exakta siffersatta mål dragna ur en hatt och slarv med referenserna, häpp! Det är inte utan att jag längtar tillbaka till förr när EU-kommissionen var torr, grå, byråkratisk och faktaorienterad. Den nuvarande EU-kommissionen har hittills kastat allting över ända för att följa sina känslobaserade mål. Konsekvensanalyser anser man att man kan göra senare, efter att man har satt målen. Ja, ni hörde rätt.

Det svenska självbestämmandet kommer att minska avsevärt om allt i de här dokumenten träder i kraft, och det kommer det att göra så länge som svenska politiker är undfallande. Och efter dessa dokument kommer ännu fler. Det ankommer på oss politiker att reagera. Vi måste säga ifrån i ett tidigt skede och tydligt. Det gäller naturligtvis även er som gillar EU, för annars kommer EU att transformeras till någonting som inte heller ni gillar.

Jag vill uppehålla mig en stund vid just bindande siffersatta mål. EU-kommissionen har fastställt ett halvdussin sådana mål bara inom jordbrukssektorn. Det finns fler utanför, till exempel en minskning av gödselmedel med 20 procent till 2030 och näringsförlusterna med 50 procent på nio år. Det kanske låter bra. I så fall ska du hejda dig och fundera på varför målsättningarna, om de nu är så bra, inte har uppnåtts tidigare. Jo, saken är den att varje föreslagen förändring kan leda till konsekvenser för andra värden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Problemet med siffersatta, bindande mål är att de kortsluter möjligheterna att fatta avvägda, balanserade beslut. Man vet kanske vad man får när det gäller exempelvis minskning av gödselmedelanvändningen. Men man vet inte vilka effekter man får på övergödningen, på klimatet, på livsmedelsproduktionen och på landsbygden.

Utan bindande siffersatta mål är man fri att ta hänsyn till annat och att anpassa målsättningen och åtgärderna till verklighetens krav och förändringar och till vunna insikter längs vägen.

Nåja, lite flexibilitet kommer det nog i ärlighetens namn att finnas i de siffersatta målen men mest med avseende på metod och bara lite med avseende på hur långt man redan har kommit.

Det ska också sägas, i ärlighetens namn, att även Sverige har påhitt som är orealistiska och obalanserade. Hästnäringen drabbades nyligen av en rad förslag i en SOU som skulle göra det mycket svårt för hästnäringen att över huvud taget existera. Så kan vi inte ha det.

Åter till EU och EU:s siffersatta mål. Ett av de siffersatta målen handlar om ekologisk produktion. 25 procent av EU:s jordbruksmark ska brukas ekologiskt senast 2030, om nio år. I dag brukas 8,5 procent av marken ekologiskt.

Vi sverigedemokrater ser positiva aspekter av ekologisk produktion men också negativa. Bland fördelarna kan nämnas att ekologisk produktion bidrar till biologisk mångfald och minskad bekämpningsmedelsanvändning. Det är bra. Men det viktigaste är kanske ändå att ekologisk produktion kan fungera som en pionjär och utveckla miljövänlig teknik som sedan ofta även kan användas i konventionellt jordbruk.

Bland nackdelarna finns att ekologisk produktion ger lägre produktion med 20-40 procent, beroende på vad man tittar på. Det gör att miljövinster ofta äts upp om man räknar per kilo produkt, och det är ju så man måste räkna, för vi vill ju inte äta mindre. Dessutom sänker det självförsörjningsgraden. Men den viktigaste nackdelen är nog ändå de begränsningar som de detaljerade och ibland ologiska reglerna innebär för jordbrukets utveckling. Sverige har genom åren försökt att hålla emot en del av de ologiska begränsningarna men har misslyckats alltmer.

Vi ser gärna ekologisk produktion. Men det är viktigt att mängden ekologiska produkter styrs av konsumenternas efterfrågan och inte av siffersatta mål tagna ur luften. När man ökar produktionen och efterfrågan är svag, som den tidvis har varit den senaste tiden, kan det resultera i prisfall. Det betyder att lantbrukare som är inlåsta i en produktion med ett högt kostnadsläge och lågt utbyte inte kan få betalt för sina insatser. Det blir som en fälla. Situationen har blivit svårare ju fler som har lockats av EU och svenska staten att ställa om.

Vi tycker också att ekologiska produkter ska konkurrera på egna meriter. Samhället kan och ska hjälpa till att vässa miljönyttan och pressa produktionskostnaderna genom olika utvecklings- och rådgivningsinsatser. Det långsiktiga målet måste vara att skattesubventionering inte ska behövas. Efterfrågan ska inte heller drivas genom ensidigt kampanjande där bara fördelarna tas upp, som EU-kommissionen föreslår i sitt handlingsprogram, för då lurar man ju medborgarna.

Det är också viktigt att hindra ekologiska importprodukter från att tränga undan lokalproducerade konventionella produkter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Allt detta försvåras av tondöva, siffersatta mål. Siffersatta mål för ekologisk produktion riskerar alltså att skapa en fälla för de lantbrukare som ställer om till ekologisk produktion, att minska livsmedelsproduktionen, att låsa produktionen vid ett högt kostnadsläge, att dämpa innovationer och teknikutveckling, att lura medborgare och att tränga undan lokal livsmedelsproduktion. Vi säger nej.

Anf. 101 Elin Segerlind (V)

Fru talman! Svenskt jordbruk är en av flera förutsättningar för att Sverige ska klara av klimatomställningen.

Vänsterpartiet menar att Sverige borde utforma sin jordbrukspolitik på nationell nivå. EU:s gemensamma jordbrukspolitik är varken hållbar ekologiskt eller socialt. De senaste åren har antalet gårdar runt om i Europa minskat samtidigt som de som blivit kvar har blivit allt större. Det är en utveckling Vänsterpartiet vill vända på. Vi behöver fler, inte färre, människor som lever av ett aktivt jordbruk.

EU:s gemensamma jordbrukspolitik ser fortsatt ut att inrikta sig på att främja just den industriella stordriften framför hållbarheten. Hela 80 procent av utbetalningarna av jordbruksstöden inom den gemensamma jordbrukspolitiken går till 20 procent av de största jordbruksföretagen runt om i Europa. Den intensiva animalieproduktionen och de monotona odlingslandskapen ger negativa effekter för både klimat och biologisk mångfald. Stora stödbelopp hamnar hos stora godsägare och multinationella företag.

Livsmedelsproduktionen sker i dag på bekostnad av miljö och klimat, trots att EU har åtagit sig att arbeta för ett hållbart jordbruk, bevara biologisk mångfald och bekämpa klimathotet. Det intensiva jordbruket pekas av forskare ut som en av de största orsakerna till minskningen av biologisk mångfald. Om hållbarhetsmålen ska tas på allvar av EU krävs reformer som är bättre anpassade för att nå våra klimatmål.

Vänsterpartiet skulle som sagt helst se att Sverige kunde utforma sin egen nationella jordbrukspolitik. Så länge Sverige är en del av EU verkar vi ändå för att stöden ska utformas i enlighet med hållbarhetsmålen, att det införs ett tak för hur mycket EU-stöd stora lantegendomar kan få samt att utveckla EU:s subventioner bort från den storskaliga animalieindustrin.

Sverige har goda förutsättningar att utveckla ett hållbart jordbruk som i framtiden både bidrar till den globala livsmedelsförsörjningen och stärker vår egen nationella självförsörjning av livsmedel.

I ett grönt och hållbart samhälle är ett hållbart jordbruk centralt. Det svenska jordbruket har alltid varit en viktig del av den svenska självbilden, likaväl som en viktig faktor i samhällsutvecklingen. Bra skördeår har historiskt gett ett välmående samhälle. Så kan det bli igen, och så behöver det vara, genom att vi tryggar vår tillgång på livsmedel som produceras nära, hållbart och ekologiskt. Det blir en grön omställning som skapar jobb i hela landet.

Vänsterpartiet vill se att Sverige höjer ambitionen för vår självförsörjningsgrad från 50 till 80 procent och inför ett beredskapslager för livsmedel. Sverige har haft det tidigare, men det har successivt avvecklats.

Sverige behöver också bygga upp sin uthållighet. Därför har vi lyft fram ett förslag som funnits från myndigheterna sedan tidigare om att påbörja en pilotstudie där naturbruksgymnasier testar att producera beredskapslivsmedel löpande. Det skulle minska vårt importberoende och öka vår motståndskraft mot störningar - ett förslag med många vinster för både miljön och jordbrukets hållbara utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

För Vänsterpartiet är det också viktigt med ett starkare ekologiskt jordbruk. Det har flera fördelar då kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel inte används. Vi vill ge stöd för omställningen från konventionellt jordbruk till ekologiskt. Det ger oss en starkare biologisk mångfald, likaväl som en stärkt djurvälfärd. Stödet vi vill se riktar sig såväl till omställningen som till produktionen. Vi vill också se en ökning av anslaget för stöd till betesmarker.

För att främja möjligheten till småskalighet och öka djurvälfärden föreslår Vänsterpartiet också ett investeringsstöd för mobila slakterier. Antalet slakterier minskar och det är för många långa avstånd, vilket inte är att föredra från djurskyddssynpunkt. Trycket att hålla nere priser på grund av import av billigt kött och konkurrens från stora slakterier är några faktorer bakom detta, men även brist på utbildad personal. Genom att förbättra tillgången till lokala slakterier kan vi minska behovet av långa djurtransporter men också stärka förutsättningarna för lokal produktion och förbättrad nationell självförsörjningsgrad. Det ger också ökade möjligheter för småskaligt och lokalt producerad mat.

Överlag behövs det fler möjligheter till förädling av livsmedel runt om i hela landet.

Fru talman! I pandemins spår har vi sett hur djurmarknader varit centrala i smittspridningen. Likaså är den västerländska storskaliga köttindustrin också en viktig faktor bakom spridningen av globala virussjukdomar. Just nu ser vi förhoppningsvis slutet på många fall av fågelinfluensa i Sverige och runt om i Europa. Smittan tros den här gången ha haft sitt ursprung hos vilda fåglar som kommit i kontakt med tamfåglar. Sedan smittan kom till Sverige har 2 miljoner kycklingar och kalkoner avlivats.

Fågelinfluensan är ett exempel på smittor som sprids mellan djur och ibland muterar och sprids vidare till människor som så kallade zoonoser, vilket också är fallet med coronaviruset. Virusutbrott ses ofta som naturkatastrofer och enskilda tragedier för de inblandade, och tragedier är de helt klart. Men smittorna blir vitt spridda epidemier när de landar i djurbesättningar med tusentals djurindivider på en minimal yta. Smittan sprider sig sedan som en löpeld. Det är djurfabrikerna som möjliggör att smittan kan fästa, muteras och spridas vidare.

Minkuppfödningen är ytterligare ett exempel. Vänsterpartiet har krävt att minkfarmerna ska stängas, både av djurskyddsskäl och på grund av risken för virusspridning.

Fru talman! Det behövs ett starkt jordbruk för att vi ska klara livsmedelsförsörjningen, likaväl som det behövs ett starkt jordbruk inom naturens ramar för att vi ska klara klimatet. Att prata om jordbrukets utmaningar är inte att vara kritisk inför jordbrukandet som sådant, tvärtom. FNrapporten Climate Change and Land konstaterade att världens nuvarande jord- och skogsbruk hotar både klimatmålen, den biologiska mångfalden och matsäkerheten. Den konstaterade att dagens jordbruk ger stora klimatutsläpp och att det driver på klimatförändringarna.

Om vi inte tar tag i de problem som finns kopplat mellan jordbruk, klimat och biologisk mångfald kommer vi att göra oss själva en otjänst. Skulden ligger inte hos enskilda jordbrukare; skulden ligger hos oss tillsammans som har varit med och skapat ett system för jordbruket som i längden inte är ekologiskt hållbart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Vi behöver ett jordbruk och en livskraftig livsmedelsförsörjning. Det är inget snack om den saken. Men det vi behöver är ett jordbruk inom naturens gränser. Vi ser nu bara början av vad som händer när vi inte håller oss inom naturens ramar, och ingen av oss vill vara med och uppleva vad en femgradig ökning av jordens medeltemperatur skulle innebära. Så vi arbetar med vad vi har och gör det bästa vi kan.

För Vänsterpartiet blir det tydligt att vi behöver komma bort från den storskaliga rationaliseringen som tvingar in bönder i storskalig produktion och mot ett jordbruk som uppmuntrar småskalighet, tar jordbruket närmare människorna och gör livsmedelsförsörjningen till ett gemensamt samhällsintresse.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Där hörde jag inte något yrkande.)

Nej, det är helt sant. Jag har glömt siffran.

Anf. 102 John Widegren (M)

Fru talman! Jag lyssnade på Vänsterpartiet här, och en del frågor poppar upp. Jag måste få lite klargöranden.

Det låter som en väldigt vacker värld som målas upp. Det är positivt och alltihop. Först av allt: EU-stöden går till stora producenter. Vet Vänsterpartiet vad EU-stöden i grunden är till för? Det skulle vara intressant att höra.

Sedan är man emot detta med storleksrationalisering. Den har varit ganska stark i svenskt jordbruk, ska sägas. Vi har haft en kraftig storleksrationalisering. Men det finns ju en orsak till det, och det är bristande lönsamhet. Det är det som gör att jordbruksföretagen blir större och större. Då måste jag ändå ställa frågan: Hur tänker man sig att åtgärda den här lönsamhetsbristen? Är man från Vänsterpartiet redo, fru talman, att sänka skatter och annat? Det är ju det som krävs för att öka lönsamheten i det svenska jordbruket. Det skulle vara intressant att höra om man är beredd att sänka skatterna, till exempel, för svenskt jordbruk.

Mobila slakterier lyftes också upp. Det tycker jag är en jättebra sak. Jag känner väl dem som hade det mobila slakteriet i Sverige. En av anledningarna till att det gick i konkurs och fick lägga ned var förstås bekymmer med lönsamheten, men det som var absolut svårast för det mobila slakteriet var att det var extremt mycket krångel med regler, byråkrati och myndigheter. Man såg det här mobila slakteriet som vilket vanligt slakteri som helst fast det skulle åka runt på vägarna.

Är man från Vänsterpartiets sida beredd att kraftigt förändra reglerna och minska krånglet och annat? Jag skulle vilja höra lite om hur man tänker sig en ökad livsmedelsproduktion. Hur ska det gå till?

Anf. 103 Elin Segerlind (V)

Fru talman! Jag passar på att yrka bifall till reservation 15, så har vi det ur världen.

Tack, John, för frågan och möjligheten att prata vidare om detta! Det är alltid trevligt - vi har stått här förut och diskuterat detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Regler hörde vi om på den hearing vi hade i förra veckan. Var kom de här reglerna och den ökade regelbördan ifrån? De kom från EU. Och vem tycker att EU är en käck institution? Ja, inte är det Vänsterpartiet i alla fall. Det finns en del att göra när det gäller detta, och att ta tillbaka jordbrukspolitiken till nationell nivå är ett sätt att hantera regelbördan, tänker jag.

När det gäller gårdsslakterier är det jättekul att höra att Moderaterna och John Widegren tycker att det är ett bra förslag i grunden. Jag förstår, precis som John Widegren, att det inte är helt oproblematiskt och inte bara kan rullas ut och löpa friktionsfritt, utan det är klart att det kommer att kräva åtgärder. Det är därför vi också lägger in ekonomiskt stöd för det i vår budget. Vi ser att det behövs.

Det här handlar också i grund och botten om vad det är för typ av jordbruk man vill ha. Vad är det för samhälle vi vill vara med och bygga? Vänsterpartiet tror starkt på att ett lokalt förankrat jordbruk som bygger på ekologisk grund inom naturens ramar är vägen framåt. Bort från storskalig EU-rationalisering med allt vad som kommer med det!

Anf. 104 John Widegren (M)

Fru talman! I grunden kom EU-stöden till för att vi skulle kunna hålla livsmedelspriserna nere. Alltså är EU-stödet en kompensation till jordbruket för att livsmedelspriserna ska vara så låga som möjligt. För 30 år sedan gick 30 procent av en människas inkomst till att köpa livsmedel, och i dag är vi nere på någonstans mellan 12 och 14 procent, tänker jag. Där har vi en anledning till att vi har EU-stöden.

Jag kan hålla med om att EU:s byråkrati när det kommer till jordbruket många gånger är alldeles onödig, krånglig och stökig. Ledamoten som talade här tidigare lyfte fram att det också finns många hot med det nya. Men faktum kvarstår. Vänsterpartiet står här och säger att vi ska öka livsmedelsproduktionen och öka vår självförsörjningsgrad, men vi ska ha mer ekologisk odling. Mängden åkermark i Sverige är ganska ändlig. I nästa mening talar man om de stora djurfabrikerna som man inte heller tycker om.

Jag förstår inte riktigt vad de här djurfabrikerna är för något, för stora rationella jordbruk är i dag de som i princip alltid investerar mest i klimatsmarta och miljösmarta lösningar och lösningar som innebär en god djurvälfärd. Det är det vi ser är bäst hos de stora, lönsamma jordbruken i dag. Det är de som klarar av att göra de här investeringarna.

Då kvarstår faktum. Hur ska vi öka vår livsmedelsproduktion och höja vår självförsörjningsgrad genom att öka mängden ekologiskt producerad mat och inte ha de riktigt stora djurproduktionerna? Jag får inte ihop ekvationen, fru talman, så det skulle vara intressant att höra hur man tänker.

Anf. 105 Elin Segerlind (V)

Fru talman! Tack, John Widegren, för dina frågor!

Jag förstår att John Widegren inte får ihop ekvationen. Jag tänker så här: Ett livskraftigt och ekologiskt hållbart jordbruk som sker inom naturens ramar behöver vara nära människorna om det ska vara hållbart i längden och i en krissituation också kunna bidra till vår självförsörjning. Om vi har stora gårdar som rationaliseras ihop med en livsmedelsproduktion som centreras någonstans i Centraltyskland tänker jag att det gör föga för självförsörjningen i säg norra Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Vi behöver ha en produktion av livsmedel som är nära människorna, och då behövs det en ökad småskalighet. Vi behöver också ha fler och inte färre som deltar i den livsmedelsproduktion som vi behöver. Det är Vänsterpartiets starka åsikt.

Ja, åkermarken är ändlig, men jag tänker att även John Widegren och Moderaterna vill se en ökad livsmedelsproduktion i Sverige och att det svenska jordbruket ska stärkas. Även de förslagen kräver mer åkermark, och då gäller det att vi använder den till bra och förnuftiga saker och inte bygger hus och motorvägar på den.

Jag tänker att det är fullständigt rimligt och möjligt att skapa ett jordbruk i Sverige som håller sig inom de planetära gränserna, ökar den svenska självförsörjningsgraden och samtidigt går bort från storskalighet. Jag ser inte att det på något vis skulle finnas en motsättning i det.

Anf. 106 Magnus Oscarsson (KD)

Fru talman! I dag debatteras jordbrukspolitiken. Jag vill yrka bifall till reservation 9.

Jag vill börja med att tacka alla Sveriges bönder för det fantastiskt viktiga arbete som de gör. Det är faktiskt helt avgörande för att vi konsumenter ska kunna få livsmedel.

I dag när jag åkte upp med tåget från Ödeshög och vidare från Mjölby var det fantastiskt att se på vårbruket. Vissa är helt klara och andra är i full gång.

Sverige är ett fantastiskt jordbruksland med skickliga bönder, bra klimat och bra jordar för både spannmål och mjölk- och köttproduktion. Ändå hör vi, fru talman, i debatten att Sveriges bönder blir anklagade för att vara miljöbovar. Man hör till och med ibland att det talas om bondeskam, och det är helt förfärligt, menar jag. Det är precis tvärtom: Svenskt jordbruk är inte ett problem utan en del av lösningen!

I stället för nedvärderande ord och skuldbeläggande ska vi vara evigt tacksamma för det arbete som görs varje dag, 24:7, av våra svenska bönder. Man kan fråga sig hur många av oss som kan tänka sig att arbeta så intensivt som de. Det är några här inne, och det är väldigt bra. Om man jämför med hur vi har det ute i landet tycker jag att vi ska vara tacksamma mot bönderna.

Fru talman! För ett tag sedan kom en rapport från Jordbruksverket. Den visar att Sverige har ett handelsunderskott av livsmedel på över 55 miljarder kronor. Det är enormt mycket pengar. Det är positivt att vi är stora exportörer av spannmål, men sedan är det tyvärr dystra siffror. Ett exempel är nötkött. Här exporterar vi för 168 miljoner men importerar för 3,7 miljarder. Ett annat exempel är mejeriprodukter, som ost, som vi exporterar för 704 miljoner men importerar för hela 6,6 miljarder svenska kronor. Detsamma gäller kyckling- och griskött. Det är en enorm övervikt för det kött vi importerar jämfört med det kött vi exporterar.

Det här menar jag är ett stort bekymmer. Vi har de svenska mervärdena som vi ofta pratar om här i kammaren - vi har knorr på grisen och minst antibiotikaanvändning i EU - men ändå ser vi hur importen ökar. Och den ökar inte bara lite utan enormt mycket.

Tänk om vi kunde få 10 procent att vända hem. Det motsvarar 5,5 miljarder som skulle gå till det svenska jordbruket och till landsbygden. Det tycker jag vore någonting att jobba med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Fru talman! I mitten av mars deltog jag i Mjölkens dag. Vi fick ta del av en rapport från LRF Mjölk. Ledamoten John Widegren har refererat lite till den. Det hade ställts frågor till bönder om hur de ser på läget nu och i framtiden. Två svar stack ut: lönsamheten och regelkrånglet. De är fortfarande de viktigaste frågorna för svenskt jordbruk. I livsmedelsstrategin är en bärande byggsten att lönsamheten ska öka och att regelbördan ska minska. Hur har det då blivit? Det har faktiskt blivit tvärtom; regelbördan ökar hela tiden.

Det finns en sak i detta som jag tycker är intressant. Vi antog strategin 2017, men det står fortfarande i miljöbalken att jordbruk är miljöfarlig verksamhet. Med andra ord har alla mjölkbönder som i dag har varit ute och mjölkat korna eller alla bönder som har varit ute och gett köttdjuren, grisarna eller kycklingarna foder hållit på med miljöfarlig verksamhet. Det är naturligtvis väldigt fel, och det ger en mycket märklig signal.

Jag vill rikta mig till regeringens företrädare. Varför tar ni inte tag i den frågan? Det är hur enkelt som helst. Miljöbalken går att förändra. Det står inte skrivet i sten. Man kan fixa det, om man - just det - vill.

Fru talman! Myndigheter har en viktig roll i fråga om att stötta och underlätta för företag. Det fungerar inte alltid på önskvärt sätt. Det behövs enkla rutiner, regler och processer hos myndigheter som förenklar för livsmedelsföretagare. Myndigheter och tjänstemän bör även ha företagsaspekten i fokus när de fattar beslut eller utformar regler. Det kan till exempel handla om att göra en konsekvensanalys innan ett datasystem byts ut, för att förhindra att stödens utbetalningar fördröjs. Det har vi sett hela förra året och året före det; bönder drabbas på ett förfärligt sätt.

Kristdemokraterna anser att berörda myndigheter bör få ett främjandeuppdrag som förtydligar att de inte enbart ska utgöra ett kontrollerande organ. Fokus bör skifta från ett myndighetsperspektiv till ett tydligare brukarperspektiv. Det bör tydligt framgå av regeringens regleringsbrev. Myndigheter som arbetar med livsmedelsstrategin bör i större utsträckning tillhandahålla information samt underlätta och stödja livsmedelsföretagande.

Fru talman! En annan sak i livsmedelsstrategin är att vi ska öka vår självförsörjning av livsmedel. Det är väldigt intressant. Det är också en grundsten i livsmedelsstrategin. Faktum är att det i dag hela tiden går nedåt. Vi har nått bottennivåerna, får man hoppas. Det kan bara bli bättre. Här i Stockholm klarar vi två dygn. Sedan är det tomt på hyllorna. Runt om i Sverige klarar vi kanske sju-åtta dygn, kanske lite mer, innan det blir tomt på hyllorna. Så kan vi inte ha det. Det måste bli en förändring.

Vi kan titta på och ha Finland som exempel. De är ett jättebra exempel på hur man kan agera och jobba för att det ska vara åtminstone 80 procent. Det ska jämföras med Sverige, som har under 50 procent, fru talman. Vi i Kristdemokraterna menar att det måste bli bättre. Självförsörjningen av livsmedel måste öka, för vårt lands skull och för dem som lever och verkar här.

Anf. 107 Nina Lundström (L)

Fru talman! Inledningsvis vill jag för tids vinnande yrka bifall endast till Liberalernas reservation nummer 4. Men vi står självfallet bakom alla våra reservationer. Några av dem handlar om bland annat våtmarker, konkurrenskraft och regelförenklingar.

Fru talman! Den här debatten visar att det är lätt att hamna i ett entydigt produktionsperspektiv i jordbrukspolitiken. I och med att vi heter miljö och jordbruksutskottet tänker jag spegla också jordbrukspolitikens miljö- och klimatperspektiv. Det finns nämligen inget motsatsförhållande. Det är viktigt att se till att omställningen sker inom alla sektorer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

EU:s jordbrukspolitik har nämnts. Liberalerna menar att det behövs ökade satsningar på landskapsvård, miljöskydd och bevarande av biologisk mångfald. Jordbruks- och livsmedelspolitiken bör ha ett tydligt konsument- och hållbarhetsperspektiv. Klimatsmart produktion med god djuromsorg och miljöhänsyn behöver värnas. Jordbrukets klimatpåverkan är viktig att uppmärksamma samtidigt som, vilket redan har konstaterats i debatten, jordbruket är viktigt för mat- och livsmedelsförsörjningen.

EU är en viktig aktör i sammanhanget. Om vi ska jobba med miljö- och klimatfrågan behöver vi arbeta inom ramen för EU-samarbetet. Höga klimat- och miljöambitioner bör vara självklara krav för en hållbar svensk livsmedelspolitik samt för djurhållningen. Det bör även vara målsättningen inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik.

När vi debatterar frågor i olika betänkanden är det ibland svårt att ha helikopterperspektiv. Många av frågorna i miljö- och jordbruksutskottet går ju i varandra. Liberalerna menar att Sverige, även nationellt, bör fokusera på klimat- och miljöambitionerna i EU:s jordbruksstöd för nästa period. Det är av stor vikt hur klimatåtgärderna utformas i landsbygdsprogrammet för nästa period. Kommande landsbygdsprogram behöver bli ett verktyg i klimatomställningen och innefatta incitament och insatser för kolinlagring.

Fru talman! Liberalerna har många förslag i betänkandet. Jag vill beröra några av miljöperspektiven som rör också jordbrukspolitiken. Exempelvis bör strandängarna beaktas i utvecklingen av insatser inom landsbygdsprogrammet. Det är en viktig miljöåtgärd. Naturtypen strandängar har under 1900-talet minskat vid Östersjön på grund av igenväxning, inte minst för att marken inte längre slås eller betas. Vegetationen påverkar även andra naturliga faktorer, till exempel landhöjning och växlingar i vattenståndet. Det tycker vi är viktigt att lyfta fram som en åtgärd.

Bete på strandängarna kan få positiva effekter, inte minst för att motverka att ängarna växer igen. Oftast hör vi den andra delen av diskussionen som handlar om läckage av näringsämnen. Men vi menar att strandängarna bör få betas av såväl hästar som kor och andra djur, oavsett ägarnas huvudsakliga försörjning. Där vet vi nämligen att det finns en stor utmaning, om man är lantbrukare eller har hobbyverksamhet.

Det är också angeläget att i kommande jordbruksprogram beakta vikten av öppna landskap och habitat för pollinerande insekter. Den utbredda bidöden, som finns i många länder, har oroat många. Eftersom den hotar både den biologiska mångfalden och livsmedelsproduktionen måste frågan lyftas upp.

I takt med att jordbruket förändras täcks allt fler stora områden av åkrar eller skogsplanteringar samtidigt som ängar med stor mångfald av blommande växter försvinner. När marker växer igen, på grund av att de inte längre tas om hand genom bete eller slåtter, försvinner blommor och vegetation som marklevande pollinerande insekter livnär sig på.

Jordbrukslandskapet är en viktig livsmiljö för många växter och djur. Det är framför allt ängs- och betesmarkerna samt jordbrukslandskapets kantzoner som har stora värden. Blommande grödor utgör föda för insekter, och dessa insekter bidrar med denna viktiga pollinering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Det finns ett ekonomiskt värde av pollineringen i Sverige. Exempelvis bidrar honungsbina enligt uppskattning till någonstans mellan 300 och 600 miljoner kronor. Till det kommer värdet av vilda insekters pollinering av odlade grödor och av vilda bär. Men det finns för lite pollinerande insekter på sina håll, vilket också påverkar grödorna. Biodlarnas verksamhet är viktig och bidrar till målen i livsmedelsstrategin. Vi i Liberalerna är väldigt glada över de satsningar som har gjorts från regeringens sida på att stärka förutsättningarna för biodlarna.

Fru talman! En stor andel av Sveriges ursprungliga våtmarker har försvunnit till följd av utdikning och odling. Det finns varierande och mångfasetterade skäl att återställa våtmarkerna. Det handlar bland annat om att skapa vattenreserver, hantera dagvatten och kraftiga regn, skapa förebyggande åtgärder mot bränder och gynna det lokala klimatet vid höga temperaturer, men också om att hindra avgången av klimatgaser och inte minst stoppa övergödningen av haven.

I dag finns det en rad hinder mot att anlägga våtmarker. Vi liberaler menar att alla regler som kan hämma utvecklingen och anläggandet av våtmarker behöver ses över. Det omfattar även reglerna kring strandskydd. Självfallet bör strandskyddsregler revideras för att möjliggöra både våtmarker och dammar.

Fru talman! Vid svår torka minskar grödans förmåga att ta upp vatten. Därför kan en kontinuerlig och begränsad bevattning förebygga långsiktigt näringsläckage från odlingslandskap och marker genom att grödans förmåga att ta upp näringsämnen bevaras. Därför menar vi även att frågan om bevattningsdammar och regelverket kring dem är väldigt viktig. I framtiden kan man möjligen skapa kombinationsdammar.

Fru talman! Företagandet har många tidigare talare varit inne på. Men jag vill även från Liberalernas sida lyfta fram hur viktigt det är att värna det lokala företagandet. Det är viktigt att se över alla regelverk och myndighetsstrukturer - trots allt är de ofta anpassade till väldigt stora kommersiella aktörer. Villkoren för små hantverksmässiga företag och nystartade livsmedelsföretag ska vara sådana att de har möjlighet att utveckla sin verksamhet.

Fru talman! Hästnäringen är en fråga som engagerar väldigt många liberaler. Ibland blir det väldigt starkt fokus på bara miljökonsekvenserna. Vi vill samtidigt lyfta fram hästens betydelse för dem som är engagerade. Det är ett fantastiskt engagemang som många av våra medborgare uppvisar. Många lägger ned stora delar av sin fritid på arbetet i stallet och träningen. Dessutom är ridsporten en stor del av många flickors och kvinnors fritid.

Det finns miljökonsekvenser, och de åtgärder som enkelt kan vidtas för att minska problemen med övergödning från hästhållningen ska naturligtvis vidtas. Men samtidigt vill vi verkligen lyfta fram nyttan och nöjet med hästhållningen och ridsporten. Vi vill också rikta uppmärksamhet mot att det finns möjlighet att lära av exempelvis Greppa näringens arbetssätt för att bidra till utveckling inom hästnäringen. Det är viktigt att ha fokus där problemen är störst. Sverige är ett glest befolkat land. Därför behöver man också se till att de insatser som görs beaktar de lokala förutsättningarna.

Fru talman! Det finns många andra frågor som engagerar och som berör jordbrukspolitiken. Jag vill bara nämna en, som vi har anledning att återkomma till: Vi ser fram emot debatten i juni om utfodring av vilt.

Anf. 108 Staffan Eklöf (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Fru talman! Jag tackar Nina Lundström för anförandet.

Nu är det så att våra partier och vi som ledamöter vad jag förstår har lite olika tillit till EU-kommissionen och dess förmåga att förstå förutsättningarna för en randstat som Sverige. Jag tror att det är en gradskillnad. Det gäller också nyttan med EU-gemensamma åtgärder. Där tror jag också att det finns en gradskillnad. Detsamma gäller siffersatta mål, som jag vill komma in på.

Jag tycker att Nina Lundströms anförande andades ganska mycket av avvägningar mellan olika värden. Det välkomnar jag. Det är väldigt positivt, tycker jag.

Nu diskuterar vi siffersatta mål i EU. Man sa från början: Här har vi siffersatta mål. Vi föreslår dem. Vi kommer att göra konsekvensanalyser sedan, när det blir skarpt läge och vi ska stifta lagar.

Men emellan det har det kommit en handlingsplan för ekologisk produktion som spikar fast de här siffersatta målen. Vi har dock fortfarande inte sett någon konsekvensutredning.

Min fråga blir: Anser inte Nina Lundström, precis som vi, att det måste komma en konsekvensutredning först, innan man spikar de siffersatta målen? Bör man inte också innan dess ha en diskussion om var de ska ligga? Man kan diskutera om de ska ligga på 20, 25 eller kanske 15 procent när man kan se vilka effekter det får för andra samhällsområden.

Anf. 109 Nina Lundström (L)

Fru talman! Det är lite svårt att begripa Sverigedemokraternas ingång i detta. Handlar det om att Sverigedemokraterna vill ha siffersatta mål, eller handlar det om att efterfrågan från konsumenterna ska styra?

Från Liberalernas sida menar vi att siffersatta mål kan vara bra inom vissa områden, beroende på vilken sektor inom näringarna som vi diskuterar. Men vad gäller livsmedel, typer av livsmedel och typer av produktion menar vi att konsumenternas efterfrågan är väldigt viktig. Det handlar om vad konsumenterna efterfrågar, men också om att konsumenterna måste få relevant information för att kunna göra det aktiva valet.

Vi står upp för frihandel och tycker att EU-samarbetet är viktigt. Som jag försökte avspegla i mitt huvudanförande handlar det också om att den här sektorn, jordbrukssektorn, har en väldigt stor och viktig del av både klimat- och miljöutmaningarna. För att konsumenternas efterfrågan ska kunna få genomslag och för att konsumenterna verkligen ska kunna göra de aktiva valen, om vi nu fokuserar på att det är en drivkraft för att påverka produktionen, menar vi att man också måste stärka konsumenternas makt till information.

Vi tror att det finns konsumenter som gärna efterfrågar ekologiskt producerade produkter, likaväl som det finns de som efterfrågar konventionellt odlade produkter. Det finns de som vill äta importerat kött, och det finns de som vill äta svenskproducerat. Ytterst måste konsumenterna kunna göra det valet.

Anf. 110 Staffan Eklöf (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Fru talman! Jag tackar Nina Lundström för svaret. Jag valde det här området för replik för att jag tror att det kanske är här som det finns minst konflikt mellan våra partier. Jag gillar det jag hör. Men sedan är frågan vilken den yttersta slutsatsen blir.

Nu kan Nina Lundström rätta mig, men jag tolkar Liberalernas svar som att Liberalerna inte ställer upp nu på ett 25-procentigt mål för ekologisk produktion utan vill ha en konsekvensutredning. Man vill att konsumenterna också ska ha inflytande i frågan och att marknaden ska få ha åtminstone en del av styrningen av hur mycket ekologisk produktion det blir. Så tolkade jag svaret. Men det kanske var fel. I så fall får Nina Lundström möjlighet att rätta till det.

Anf. 111 Nina Lundström (L)

Fru talman! Som jag sa tycker vi att det är viktigt att konsumenternas efterfrågan ska påverka produktionen. Oavsett vilken procentsats man hamnar i måste man också fundera på vilken roll stödsystemen och de statliga bidragen och åtgärderna har i allt detta.

Vi tror att det har varit viktigt att få igång ekologisk produktion därför att det finns en stark miljökonsekvens av det. Vi har ofta i debatterna avspeglat exempelvis frågan om pollinerande insekter kontra ekologiskt jordbruk och hur det kan bidra till att ta miljöhänsyn. Den typen av vågskålar tycker vi är viktiga att alltid lyfta i debatten. Men om det handlar om att renodlat sätta stöd för renodlad produktion i något syfte är vi alltid väldigt skeptiska.

Vi tycker att EU-samarbetet är väldigt viktigt för att kunna ta ett gemensamt ansvar för klimat- och miljöfrågan. Det är otroligt viktigt som verktyg, och det ger också ett större genomslag. Det andra är att det också skapar en utveckling av produkter för konsumenterna som konsumenterna kan efterfråga.

Jag är fortfarande väldigt osäker på var Sverigedemokraterna står någonstans. Å ena sidan är det en fråga om procentsatser och på vilken procent man ska lägga sig. Men vad är vågskålen i den debatten? Är det konsumenternas efterfrågan, är det miljö- och klimatperspektivet eller är det något annat perspektiv som är viktigt?

Jag tolkar ofta Sverigedemokraterna som att det handlar om att Sverige självt ska avgöra allt om det som produceras i Sverige och att man ska ta tillbaka makten från EU. Det är den viktigaste vågskålen.

Vi tror väldigt mycket på att ta ett EU-ansvar och ett globalt ansvar. Vi tror att konsumenternas efterfrågan egentligen påverkar miljön och klimatet i hela världen eftersom vi har ett frihandelssystem. Vi tror att det är väldigt viktigt att fortsätta den vägen.

Det finns anledning att återkomma i frågan. Det handlar om vågskålarna. Vad är det vi vill premiera? För oss är det väldigt viktigt med konsumenternas efterfrågan, miljö och klimat.

Anf. 112 Markus Selin (S)

Fru talman! Vi behöver alla äta. Människor ska kunna bo och verka i hela Sverige. I ett starkare samhälle finns resurser och kraft för en aktiv landsbygdspolitik som utnyttjar hela Sveriges potential. Detta skapar ett starkare och tryggare Sverige som håller ihop. Detta talar vi nu om här i riksdagens kammare i och med att vi behandlar miljö- och jordbruksutskottets betänkande nummer 17 om jordbrukspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

I juni 2017 antog riksdagen livsmedelsstrategin som sträcker sig fram till år 2030. Detta är en långsiktig tillväxtstrategi som omfattar hela livsmedelskedjan. Målet med livsmedelsstrategin är en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ska öka, relevanta miljömål nås och hållbar tillväxt och sysselsättning skapas i hela Sverige.

Miljö- och jordbruksutskottets studie och nyligen publicerade rapport om lantbrukets sårbarhet visar på många styrkor men också svagheter i lantbruket. I arbetet har många faktorer lyfts fram som betydelsefulla för att minska denna sårbarhet. Övergripande faktorer är här till exempel lönsamhet och konkurrenskraft, klimatanpassningsåtgärder, säkrad tillgång på insatsmedel, ökad tillgång på personal och samarbete.

Lantbrukarna har många idéer om vad staten kan och bör göra, som till exempel att ge lantbrukarna långsiktiga spelregler och satsa på inhemska produkter och alternativa biobränslen. Här finns likheter och gemensamma beröringspunkter med vår livsmedelsstrategi.

Vi socialdemokrater tror på det svenska lantbrukets framtid. Sverige ska hålla ihop, och det ska vara möjligt att bo, leva och verka i alla delar av landet. Vi har i dag problem med klyftor mellan stad och land. Landsbygden har en stor potential att utvecklas och växa. Grunden är växtkraften i entreprenörskap och småföretagande på landsbygden. En modern och aktiv regionalpolitik är ett verktyg för utveckling och jobb i hela landet.

Om lantbruket ska kunna utvecklas behövs ett samhälle som håller ihop. Konkret kan det innebära mer och bättre bredband, bättre vägar, postservice som fungerar, fler poliser, ett rättsväsen med större kunskap och resurser för att stoppa stöldligor och djurrättsaktivister som förpestar vardagen för alltför många.

Finansiell service är också en aktuell fråga då det privata drar sig undan i många glesbygder, med tråkiga meddelanden om stängda bankkontor.

I januariavtalet med dess 73 punkter och fyrpartiuppgörelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna finns flera punkter som behandlar och vidrör hur vårt svenska jordbruk ska stärkas.

Fru talman! Det handlar exempelvis om digital infrastruktur i hela landet, att bygga ut fler servicekontor i hela landet och om stärkt och ökad konkurrenskraft inom det svenska jordbruket i hela landet.

Svensk livsmedelsproduktion är helt avgörande för jobb och tillväxt på landsbygden. Pågående uppdateringar av EU:s gemensamma jordbrukspolitik lyfter just fram frågan om framtiden som viktig genom mera stöd till unga lantbrukare och generationsväxling.

Inriktningen är här att förstärkningen ska gå till insatser som stärker landsbygden och återhämtningen efter härjningarna efter covid-19, och härigenom stärka den svenska konkurrenskraften och underlätta uppfyllandet av miljö- och klimatmål. De gröna näringarna har tack och lov klarat sig relativt bra under pandemin, men det finns såklart investeringsbehov.

EU:s gemensamma jordbrukspolitik har reformerats nästan oavbrutet sedan början på 1990-talet, och utvecklingen är inte avslutad. Reformerna har lett till tydliga förbättringar. Produktionen anpassas nu efter marknadsförhållanden, och överskottsproduktionen har försvunnit.

Vägledande principer för den socialdemokratiskt ledda regeringen i förhandlingarna om EU:s gemensamma jordbrukspolitik är generellt: totalt väsentligt minskade utgifter, marknadsorientering, stärkt konkurrenskraft och lika konkurrensvillkor, stärkta miljö- och klimatambitioner, mer fokus på resultat och förenkling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Jordbruksutgifternas andel av EU:s budget minskar kontinuerligt sedan flera år tillbaka. Medan den gemensamma jordbrukspolitiken utgjorde två tredjedelar av EU-budgeten i början av 1980-talet utgjorde dess andel endast 37,8 procent för perioden 2014-2020.

Hur medel och förstärkning av budgeten för den svenska landsbygden exakt ska fördelas på olika åtgärder kommer att preciseras närmare framöver. För oss socialdemokrater är det viktigt att nästa period för EU:s gemensamma jordbrukspolitik blir så ren och tydlig som möjligt. Stöd ska vara lätta att hantera, och man ska minska administrationen och undvika kontroller i onödan.

Många som verkar inom de gröna näringarna är småföretagare med små marginaler och begränsad likviditet. Det är därför avgörande att myndigheters agerande och till exempel utbetalningar är tydliga och förutsägbara.

Torka och lågt grundvatten påminner oss också om hur sårbart svenskt lantbruk är. Nu krävs långsiktiga åtgärder som gör att företagen kan bygga en god lönsamhet, så att de klarar framtida dalar och också ger lantbrukarna verktyg att hantera ett förändrat klimat.

Det handlar om att sänka kostnader, om arbete, insatsvaror, att säkerställa att lantbrukare kan bedriva sin verksamhet utan risk för hat och hot och att se till att regelverk och myndigheters agerande bidrar till lantbruksföretagens utveckling snarare än hindrar.

Det handlar om att ställa om till fossilfritt lantbruk med tåliga grödor och system som kan hantera ett förändrat klimat med både för mycket och för lite nederbörd.

Vi socialdemokrater tror starkt på hela Sveriges potential och möjligheter. Vi vill se ett Sverige där alla kan leva och förverkliga sina drömmar oavsett var de bor. För såväl enskilda människor som företag är frihet och självbestämmande väsentliga delar för viljan och möjligheten att skapa utveckling.

Under pandemin har fler börjat välja lokalproducerat, lokalt framför importerat. Fler äldreboenden och skolkök bör välja svenskt. Därför är också ursprungsmärkning på restauranger en relevant fråga.

Politiken går från målsättningar och ord till konkret handling och åtgärder som ger framtidstro. Vi menar allvar när vi säger att hela Sverige ska leva och växa och att framtiden även finns på landsbygden.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på alla reservationer.

Anf. 113 John Widegren (M)

Fru talman! Jag vet inte om jag blev varm av munskyddet eller av ledamotens brandtal här framme i talarstolen!

Fru talman! Det är intressant att höra det här anförandet, för jag håller med om väldigt mycket av det som sägs. Det finns otroligt många bra visioner och tankar om vart vi ska, hur vi uppnår livsmedelsstrategin och annat.

Men det jag reagerar en del på är att det verkar finnas en stark tro på att EU:s nya jordbrukspolitik löser mycket av de problem vi har i Sverige, med svenskt jordbruk. Jag är inte lika säker på det. Jag lyfte tidigare fram en del orosmoln med de nya strategierna och om vi inte landar dem på ett för Sverige bra sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Jag tycker också att miljö- och klimatfrågor i jordbruket många gånger lyfts ganska slentrianmässigt. Det hade varit intressant att höra vad Socialdemokraterna anser vara de stora utmaningarna när det kommer till miljö- och klimatfrågan i svenskt jordbruk. Vad har vi för utmaningar där?

Om vi nu tänker oss att vi ska uppfylla livsmedelsstrategin till 2030 kommer vi såklart bara att få en ökad produktion om vi har en ökad lönsamhet. EU är en sak. Den gemensamma EU-budgeten ska bli mindre, som det redogjordes för här. Då kommer det att komma mindre pengar från EU till att stärka lönsamheten. Vad exakt ska vi då göra rent nationellt för att stärka lönsamheten i det svenska jordbruket?

Anf. 114 Markus Selin (S)

Fru talman! Tack, John Widegren, för ett flertal viktiga och bra frågor!

Jag väljer att börja i det stora, helt enkelt. Vart är vi på väg, och hur tar vi oss dit? EU har satt väldigt offensiva klimatmål, om det nu är klimatbenet vi ska tala om. Sverige ska med januariavtalet bli första fossilfria eller nettonollutsläppande land i västvärlden, i den industrialiserade världen. År 2045 kommer vi inte att ha några nettoutsläpp i Sverige.

Om vi ska börja närma oss jordbrukspolitiken här, fru talman, finns det flera punkter - som jag visserligen vidrörde i mitt anförande - som direkt går in på klimatarbete kopplat till fossilfrihet även inom lantbruket.

Ett exempel är den nyligen presenterade utredningen om att få bort och ned fossilanvändandet i jordbruksmaskiner. Senast jag tittade var det 14 procent av Sveriges koldioxidutsläpp som tyvärr kommer från jordbruksmaskiner. Det här kan vi i Sverige åtgärda. Vi har mycket goda förutsättningar att bli självförsörjande på till exempel biodrivmedel, biogas, och att få våra jordbruksmaskiner och även skogsmaskiner, för den delen, att gå på inhemskt producerat drivmedel.

Anf. 115 John Widegren (M)

Fru talman! Tack för en del svar! Jag håller med; fossilfriheten är en jätteintressant fråga. Jag tycker att den utredning om fossilfrihet i jordbruket som ska presenteras i juni eller juli månad någon gång är jätteviktig och jätteintressant.

På vägen dit är det också otroligt viktigt att vi inte slår undan lönsamhet och gör det svårare för svenskt jordbruk med till exempel för höga drivmedelsskatter. Jag är inte så orolig för att svenskt jordbruk inte är berett att ställa om när möjligheten finns. LRF har ju ganska tydligt gått ut och sagt att man vill bli fossilfri, särskilt på drivmedel, till 2030 eller något liknande. Det är otroligt bra, för det betyder att näringen vill dit själv. Men faktum kvarstår med hela lönsamhetsfrågan: Man kommer inte att leverera det här utan en god lönsamhet.

När det gäller klimatfrågan i sig lyftes siffran 14 procent här. Men jord och skogsbruket är också de näringar som i princip är de enda som faktiskt också binder koldioxid. Vad som står på sista raden är kanske mer intressant än att veta hur mycket de faktiskt släpper ut. Det ska vi ha med oss i diskussionen.

Faktum kvarstår, och frågan är fortfarande: Tror Socialdemokraterna och Markus Selin verkligen att vi kommer att fixa de stora miljö- och klimatmässiga utmaningarna om vi sänker EU-budgeten?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Vi har varit överens om att vi kan sänka EU-budgeten, men från moderat sida har vi ett antal förslag om hur vi stärker lönsamheten nationellt. Jag tycker inte riktigt att de förslagen kommer från Socialdemokraterna i den här debatten. Om vi gör en sak på EU-nivå måste vi göra andra saker nationellt, och de förslagen skulle jag vilja se, fru talman.

Anf. 116 Markus Selin (S)

Fru talman! Återigen: Ledamoten John Widegren från Moderaterna lyfter upp angelägna och viktiga frågor. Jag ska försöka hinna svara på dem på mina sista två minuters talartid.

Det är en palett av åtgärder vi ska se. Jag ska inledningsvis ta vid där ledamoten John Widegren slutade, fru talman. Ja, jordbruket är både mål och medel i och med kolsänkor. Jordbruket är ett medel i klimatarbetet.

När det gäller paletten med att få upp lönsamheten är det samma palett som vi kan se i allt företagande. Företagande och risk hänger ihop. Det handlar om att få tillgång till insatsvaror och resurser och om tydliga regler och lagar som vi stiftar här inne - det har vi även gjort i dag. Regelförenklingsarbetet ska fortgå. Vi är inte färdiga; det måste fortgå.

Vi ska binda ihop klimatarbetet och den stora kris som vi har framför oss efter att pandemin är över. Vi ska rikta in oss på smart, grön miljöteknik och klimatarbete, till exempel för jordbruksmaskiner och framtidens jordbruksmaskiner. Dem kan exempelvis Sverige vara med och utveckla.

Det handlar om en palett från EU, EU-lagar, EU-direktiv och EU-organisation, ned till Sverige. Det handlar om allt från det regeringsunderlag vi har nu med januariavtalet och en tydlig riktning mot 2045 och fossilfrihet till enskilt företagande, förenkling, god tillgång på arbetskraft, lönsamhet och att hela Sverige ska kunna leva och även växa.

Anf. 117 Magnus Oscarsson (KD)

Fru talman! Tack, ledamoten Markus Selin, för ett jätteintressant anförande! Mycket av det du säger är sådant som jag tycker är viktigt, och du framhåller det på ett bra sätt.

Det jag funderar lite grann på är livsmedelsstrategin, som vi var med och antog här sommaren 2017, närmare bestämt i juni. Vi hade många förhandlingar fram och tillbaka, och jag tyckte att strategin blev väldigt bra. Den pekar på det Markus Selin lyfte fram om att lönsamheten ska öka och att konkurrenskraften och även självförsörjningen av livsmedel ska öka.

Nu har det gått några år sedan vi antog strategin. Det är alltid intressant att tänka på att det är en sak att anta något och en annan sak att sedan summera och se efter hur det ser ut. Om man ser efter hur det ser ut i dag märker man att det inte har blivit så mycket bättre. Exempelvis är självförsörjningen av livsmedel fortfarande nere under 50 procent. Den skulle öka, sa vi.

Man kan se på Lantbruksbarometern och vad lantbrukarna säger där. Vad är det de pekar på? De pekar på två saker, som verkligen sticker ut. Det första är att lönsamheten och konkurrenskraften måste öka. Det är fortfarande det som hotar och som gör att de inte vill satsa. Det andra är att det är för mycket byråkrati - regelbörda, regelbörda och regelbörda.

Det skulle vara intressant att veta hur ledamoten tänker när han får höra det här.

Anf. 118 Markus Selin (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Fru talman! Jag väljer att inleda där ledamoten Magnus Oscarsson avslutade.

Jag har själv varit egenföretagare, och jag har träffat åtskilliga egenföretagare i Sverige. Jag har inte någon gång någonstans träffat någon företagare som vill ha mer regler och större regelbörda. Begreppet är alltså bekant, men samtidigt är det upp till oss att se till att regler och regelbördan minskar.

Jag ska gå tillbaka till vårt betänkande och vårt ärende i miljö- och jordbrukspolitiken. Då ska jag gå tillbaka till ledamoten Magnus Oscarssons fråga om livsmedelsstrategin. Jag tittar lite försiktigt i mina papper på vad som har hänt bara de senaste åren och förra året när det gäller satsningar kring regler och byråkrati.

Jag går tillbaka till juli 2017. Regeringen gav Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Tillväxtverket i uppdrag inom ramen för livsmedelsstrategin att minska regelbördan. Regeringen gav i december 2019 Tillväxtverket i uppdrag att under perioden 2020-2025 - vi är alltså i inledningen av den perioden - löpande genomföra analyser av den samlade regelgivningen för livsmedelskedjan. I budgetpropositionen för 2021 framhåller regeringen att konkurrenskraft är ett område som fler myndigheter ska fortsätta arbeta med enligt en viss förordning, och Statens jordbruksverk ska verka aktivt för konkurrenskraft. Regeringen gav 2018 uppdrag till länsstyrelser, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, SLU, Formas och Vinnova. I regleringsbreven 2019 infördes återrapporteringskrav för länsstyrelser, Tillväxtverket och Livsmedelsverket. I regleringsbrev för 2020 utökades återrapporteringskravet till att omfatta även Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten. År 2019 påbörjade Livsmedelsverket ett tvåårigt projekt.

Anf. 119 Magnus Oscarsson (KD)

Fru talman! Tack, ledamoten Markus Selin, för ett engagerat svar! Det är bra att ledamoten tar upp olika saker som har hänt.

Det intressanta är dock att Barometern frågar bönderna: Vad hindrar er från att satsa, i dag och framåt? Då är det fortfarande detta. När jag träffar bönder säger de: Magnus, lönsamheten måste öka. Regelbördan är fortsatt fördärvlig. Detta måste även ledamoten märka - när man kan vara ute på ett normalt sätt igen efter coronan.

Utvärdering måste också vara något som regeringen har i sin hand. Hur har det gått? Hur funkar det här egentligen? Blir det som vi har sagt, eller är det bara massor med papper och prat? På prat blir ingen människa rik - det kan jag säga.

Jag vill ändå berömma ledamoten för en sak, och det gäller detta med att ursprungsmärka livsmedel. Det tror jag är jättebra. Det ställer vi kristdemokrater upp på. Vi tycker att det är viktigt att man får veta varifrån livsmedlet kommer.

Vi har ett handelsunderskott, som jag tog upp i mitt anförande, på 55 miljarder. Det är rejält mycket pengar. Då är min fråga: Hur tänker ledamoten om det? Vi pratar mycket om mervärden. Vi har knorren på grisen. Vi har lägst antibiotikaanvändning i hela EU när det gäller djur. Ändå ökar importen av exempelvis ost - det är enorma pengar - och nötkött och griskött och kycklingkött. Hur tänker ledamoten om detta?

Anf. 120 Markus Selin (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Fru talman! Tack, Magnus Oscarsson, för bra frågor!

Det här med självförsörjningsgraden, som jag tror att alla hittills i dag har nämnt i debatten, är lite lurigt. Det är en procentsats där vi inte gör själv och där vi köper in utifrån. Det innebär att vi politiskt har två möjligheter. Vi kan öka produktionen av svenska livsmedel eller politiskt se till att vi inte äter näringsämnen från utlandet.

Jag vill inte gå in politiskt och säga att ledamoten Magnus Oscarsson inte får äta avokado och banan och inte får dricka kaffe. Det är svårt, och jag vill inte se ett sådant samhälle. Däremot kan vi som politiker och riksdagsledamöter öka produktionen och gynna svenskt lantbruk och svenska bönder.

Jag var inne på det i mitt anförande, fru talman. Det är helt enkelt en palett. Det handlar till och med om sådana praktiska saker som internet till alla. Det handlar om vägar, polis och servicekontor - att hela landet ska växa och leva.

Lite mer konkret när det gäller regelkrånglet vill jag lyfta fram exempel som kanske inte har så mycket med jordbrukspolitik att göra. Men de passar att lyfta i detta sammanhang i Sveriges riksdag. Det är Skatteverket, Verksamt och Bolagsverket. Som egenföretagare har jag faktiskt blivit förvånad och paff över hur lätt det är att göra aktiebolagets bokföring. Det är till och med lätt att registrera ett aktiebolag. Det går på några dagar nu för tiden. Det tog längre tid att kommunicera med banken, apropå regler och krångel, än att få aktiebolaget beviljat via Bolagsverket. Det finns alltså goda exempel.

Anf. 122 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! Inledningsvis kan jag inte låta bli att göra en liten reflektion om regelkrångel. Jag tror att det ofta börjar här i kammaren och i EU, förstås, så vi måste vara återhållsamma med vilka målsättningar vi sätter upp för att minska regelkrångel i slutändan.

Men jag vill prata om djurskydd. Sverige har ett högt djurskydd. Vi har till exempel ett beteskrav för mjölkkor. Det är osäkert om vi får ge mjölkbönderna kostnadsersättning för beteskravet på grund av EU-regler. Vi, Kristdemokraterna och Moderaterna har pressat på för att regeringen i sin tur ska pressa på i EU-förhandlingarna när det gäller detta, och det har man gjort.

En öppning visade sig. Flera medlemsstater och hela EU-parlamentet ställde sig bakom en position om att man visst kan göra detta om man också kan tänka sig att tillåta nationellt stöd när länder går före i miljöavseende. Men då backade regeringen ur detta. Då undrar jag: Varför vill Socialdemokraterna inte driva den möjligheten för mjölkböndernas och den biologiska mångfaldens skull när samma möjlighet skulle ges till andra länder när de går före i miljöavseende? Hur tänker Socialdemokraterna där? Jag förstår det inte.

Anf. 123 Markus Selin (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Fru talman! Jag blev lite ambivalent. Jag ska svara på frågan. Den är ganska konkret, lite för konkret för mina skor, så att säga. Jag kan svara lite mer allmänt. Jag tycker att Sverige i allmänhet ska sträva efter att gå före. Utan att gå in på alla detaljer kring beteskrav, som var andemeningen i ledamoten Staffan Eklöfs fråga, tycker jag att EU är en framgångsfaktor. EU är bra. EU har gynnat oss. EU har gynnat Sverige, och Sverige har faktiskt också gynnat EU. Det är en stor inhemsk marknad.

Jag har funderat efter att jag lyssnat på Sverigedemokraterna. Jag ska passa på att fråga innan vi avslutar detta för i kväll: Vad vill Sverigedemokraterna egentligen med EU? Är EU bra, eller är EU dåligt? Jag har lyssnat under kvällen. Det är mål som blandas ihop med ambition. Ambition blandas ihop med önskemål. Önskemål blir krav. Krav blir löfte. Och löfte blir plötsligt, upplever jag, lite dåligt.

Samarbete är generellt bra. Jag vill passa på här i kväll att vända mitt svar till en fråga: Vad vill Sverigedemokraterna egentligen med EU-samarbetet?

Anf. 124 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! I motsats till ledamoten Markus Selin tänker jag svara på frågan. Om EU är bra eller dåligt beror på hur EU ser ut. EU utvecklar sig nu till en allt tajtare union, och det gillar inte vi. Vi vill ha en mindre tajt union där medlemsstaterna har mer att säga till om. Om man får en union som ser ut så kan det vara övervägande positivt, men med en alltför tajt union är det övervägande negativt.

Det gäller att vara aktiv i EU, och det är egentligen vad min första fråga handlar om. Det handlar om att se till att EU-reglerna blir bra för Sverige, för svenska medborgare och för svenska näringsutövare. Därför kommer jag att be Markus Selin att ändå försöka svara på frågan. Varför vill Socialdemokraterna inte driva möjligheten för Sverige att ersätta mjölkbönderna för beteskravet när det är villkorat med att samma sak ska vara möjligt på miljöområdet? Det är fråga om nationella pengar, så det påverkar inte EU:s budget. Det handlar vidare om kostnadsersättningar, så det påverkar inte heller den inre marknaden. Jag förstår helt enkelt inte varför regeringen och Socialdemokraterna släppte frågan. Det vore positivt med någon form av svar.

Anf. 125 Markus Selin (S)

Fru talman! Jag kan bara svara att Sverige och Socialdemokraterna generellt ska välja att gå före, att vara ett föredöme. Det är mitt korta och enkla svar.

Anf. 126 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Vi ska vara glada i Sveriges riksdag när Sverige på flera sätt är en förebild inom EU.

EU-kommissionen har presenterat sin nya handlingsplan för ekologiskt jordbruk. Planen syftar till att nå målet om att 25 procent av jordbruksmarken i hela EU ska brukas med hjälp av ekologiska metoder 2030.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Just det, fru talman! Det här är inget förslag från Miljöpartiet utan det är ett förslag från EU-kommissionen. Tidigare i debatten har vi hört synpunkter på EU:s politik, bland annat den gröna given. Jag vill ändå påminna ledamöterna i kammaren om att riksdagen gett ett brett stöd till utvecklingen inom EU, den gröna given och Farm to Fork.

EU-kommissionen skriver i handlingsplanen att organic farming should be a model to follow. Det är fina ord. Jordbruksmarker för ekologiskt jordbruk har 30 procent mer biologisk mångfald än konventionell jordbruksmark. Pollinatörerna trivs. Ekologisk odling utan bekämpningsmedel ger positiva effekter för miljö och folkhälsa.

Dagens Nyheter har i dag en artikel om regenerativt jordbruk. Det är intressant. Låt oss lägga det begreppet på minnet. Jordförbättrande åtgärder som höjer produktiviteten i jordbruket samtidigt som vi binder in mer kol kan vara en viktig klimatfråga för jordbruket framöver.

Den ekologiska livsmedelsproduktionen måste öka för böndernas, landsbygdens, hälsans och den biologiska mångfaldens skull. Sverige ligger långt fram där över 20 procent av åkerarealen är ekologiskt odlad. När ekomarknaden kommer att växa i hela Europa, tack vare ambitionerna i den gröna given, kommer det att gynna Sverige eftersom vi redan har en god produktion av ekologiska livsmedel.

Livsmedelsstrategin har som mål att livsmedelsproduktionen ska öka samtidigt som relevanta miljömål nås. Detta inkluderar den ekologiska produktionen. I vår handlingsplan finns konkreta mål om 30 procent av jordbruksmarken och 60 procent av de offentliga inköpen. Jag är helt övertygad om att EU har inspirerats av Sverige.

EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP, bör styra åt ökad miljö- och samhällsnytta genom att enskilda lantbrukare får möjlighet till ersättningar för det arbete och de åtgärder som de vidtar på gårdsnivå. Miljöpartiet anser att EU-budgeten till generella inkomststöd, det vill säga gårdsstödet, bör minska till förmån för ökade miljö- och djurvälfärdsersättningar. Miljöpartiet är också positivt till eco-schemes, ökade miljöersättningar, som kommissionen har föreslagit som en obligatorisk del av arealstöden.

Ekologiskt lantbruk innebär en mångfald av tekniker, metoder och åtgärder. Ekologiskt och Kravmärkt är dessutom etablerade marknadskoncept som starkt bidrar till lönsamhet och konkurrenskraft, även till det svenska jordbruket som helhet. Ekologisk produktion är alltså marknadsdriven, det vill säga att miljö och lönsamhet ska gå hand i hand.

EU:s jordbruksbudget tillsammans med en nationell medfinansiering är grunden för att nå miljömålen och målen i livsmedelsstrategin för att främja landsbygdsutveckling och företag i gröna näringar. Som vi hörde tidigare i debatten har regeringen lagt fram förslag om en stärkt nationell medfinansiering som balanserar effekten av brexit. Återhämtningsfonden ger också möjlighet att stärka lantbruk och landsbygd. Framför allt är inriktningen mot klimatinvesteringar mycket viktig. Jag är också stolt över att vi under mandatperioden har gjort ökade satsningar på ekologisk produktion, kvalitativ livsmedelsförädling, forskning med mera.

Även om jag lyfter fram ekologiskt lantbruk vill jag säga att Miljöpartiet vill ha ett ökat lantbruk i Sverige på totalen. Vi vill ha fler lantbrukare; fler unga lantbrukare, fler lantbrukare med mindre gårdar, med mellanstora gårdar och med stora gårdar. Vi behöver fler lantbrukare som ägnar sig åt växtodling, grönsaksodling, djurhållning och alla kombinationer. Vi behöver inga minkfarmar, men vi behöver fler lantbrukare som utvecklar livsmedelsförädling och som vill samarbeta med lokala livsmedelsföretag. Miljöpartiet vill ha en ökad självförsörjning av mat i Sverige, och vi vill att det genomförs på ett sätt så att det går att minska klimatutsläppen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Klimatförändringarna påverkar lantbrukets sårbarhet. I miljö- och jordbruksutskottet hade vi en utfrågning om dessa frågor i förra veckan. Växtnäringsfrågan är central, lyfte SLU Future Food upp. Många lantbrukare är i dag helt beroende av att köpa in mineralgödsel för att säkra matproduktionen. Det gäller särskilt kväve men även fosfor. Gödsel är ett viktigt insatsmedel. Men SLU lyfter fram att det finns resurser för växtnäring, särskilt för fosfor, i stallgödsel och i human växtnäring som borde utnyttjas mer optimalt. Användningen av de resurserna kan minska lantbrukets sårbarhet. Ett ökat utnyttjande av kvävefixering minskar beroendet av mineralgödselkväve, som SLU också lyfter fram. Att minska beroendet av importerad konstgödsel är viktigt. Det skulle minska utsläppen av koldioxid och minska utsläppen av lustgas. Här ligger det ekologiska lantbruket i framkant som en inspiratör.

Fru talman! En annan fråga som togs upp i sårbarhetsrapporten från miljö- och jordbruksutskottet handlade om att lantbrukare måste våga satsa på sitt lantbruk. Här fanns exempel från Finland om en lag om avbytarservice för lantbruksföretagare. Sverige har inga särskilda trygghetssystem för lantbrukare, men det är onekligen en fördel för lantbrukare i Finland som håller djur att de har rätt till en månads semester varje sommar.

Fru talman! Svensk mat och dryck exporteras till ett värde av mer än 50 miljarder kronor per år. När vi tittar på de storsäljande produkterna som exporteras från Sverige ser vi att det handlar om norsk lax, vodka, godis och kaffe. De här produkterna har väldigt lite med svenskt jordbruk att göra.

Jag tycker att vi ska ha en inriktning i den svenska livsmedelsmedelsstrategin som inte bara stärker och utökar den svenska produktionen rent allmänt utan också stärker och utvecklar det svenska jordbrukets konkurrenskraft mer.

När det gäller livsmedelsstrategins inriktning finns det också kritik mot att livsmedelsstrategin inriktas lite för snävt mot strukturrationalisering därför att resultatet blir färre och färre jordbrukare.

Jordbruksverket har alldeles nyligen gjort en utvärdering av den svenska livsmedelsstrategin. Jag vill passa på att nämna två slutsatser från deras rapport.

Intensifieringen av jordbruket har en negativ effekt på den biologiska mångfalden. Det framgår tydligt av rapporten.

En annan tydlig sak är att de arbetstillfällen som skapats på området till följd av den tillväxt som skett de senaste åren till stor del kommit till i storstadsregionerna.

Om jag fick frågan vad som är det absolut viktigaste för svenskt lantbruk i framtiden skulle jag svara att det behövs fler unga lantbrukare. Det behövs fler unga lantbrukare som har förmåga att utveckla lantbruket och förädlingen och som satsar på klimatdriven affärsutveckling. Jag tror att det är nyckeln till framgång.

Anf. 127 Magnus Oscarsson (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Fru talman! Tack, ledamoten Maria Gardfjell, för anförandet!

En fråga som ledamoten lyfte fram var regelförenklingar. Det är en fråga som jag tror att alla här har tagit upp i dag. Det är spännande att vi är i princip överens om att den frågan är viktig och att det verkar som att vi vill göra något åt den.

Samtidigt märker bonden inte av det här, i alla fall inte de jag pratar med gårdsnivå. De ser ingen skillnad. De tycker att det är mycket prat och lite verkstad, och det är ju inte positivt att de upplever det så.

En fråga som jag skulle vilja ställa till ledamoten, fru talman, handlar om något som jag också talade om - det här med miljöbalken och vad det står i den. Jag menar att regelförenklingar hör ihop med vad det står i miljöbalken: att jordbruk är en miljöfarlig verksamhet.

Jag menar att det är väldigt dumt att det står så, och som jag sa är signalen det skickar helt förfärlig - att de som går ut i ladugården och mjölkar sina kor, de som går ut och ger grisarna mat och, ni vet, allt som man gör som lantbrukare samtidigt får på sig att det är miljöfarlig verksamhet. Man är alltså dömd på förhand. Det menar jag är en väldigt dålig signal.

Det borde ju vara den enklaste saken i världen att ändra det här. Miljöbalken är ju inte huggen i sten, utan vi kan ändra den om vi bara vill.

Anf. 128 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Jag vill tacka Magnus Oscarsson för frågan. Det är inte första gången jag får den frågan, och därför har jag tänkt till lite grann nu när jag ska svara.

Vi är ju mitt i en coronapandemi, och vi vet hur otroligt hårt man arbetar inom sjukvården, inom intensivvården och på våra stora sjukhus runt om i landet.

Sjukhusen är också klassade som miljöfarlig verksamhet. Men vi vet ju att det bedrivs ett otroligt viktigt arbete inom sjukvården.

Precis likadant är det inom lantbruket. Det bedrivs ett enormt viktigt arbete inom lantbruket, och väldigt många delar av lantbruket är bra för miljön. Jag skulle vilja säga att bara det faktum att vi har lantbruk är bra för miljön - kanske det absolut viktigaste.

Att vi sedan har lantbrukare som aktivt är med och bidrar till att spara småbiotoper, häckar och allt vad det nu är som gynnar den biologiska mångfalden är ju jättebra. Att vi också har ekologiska lantbrukare, som inte använder bekämpningsmedel, är fantastiskt för den biologiska mångfalden. Lantbruket gör enormt mycket för miljön.

Samtidigt finns det vissa moment inom lantbruket, till exempel att man hanterar kemiska bekämpningsmedel och har lager av drivmedel och sådana saker, som kan bidra till miljöproblem. Det är därför lantbruket är en del av miljöbalken. Man måste sköta sig så att det inte uppstår miljöproblem. Det tror jag inte ska behöva belasta den enskilda lantbrukaren.

Anf. 129 Magnus Oscarsson (KD)

Fru talman! Tack, ledamot Maria Gardfjell, för svaret!

Så positivt att ledamoten har tänkt till! Det märkte jag ju. Samtidigt, fru talman, menar jag att signalvärdet här är förkastligt därför att man upplever att miljöbalken så att säga prickar jordbrukare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Man måste kunna ändra ordalydelsen. "Miljöfarlig" är ju något väldigt dåligt, så jag hoppas att regeringen skyndsamt gör en ändring där.

Vi pratade förut lite om mervärdena för svenska livsmedel. Det tycker jag är viktigt att lyfta fram i det här sammanhanget. Vi har ju fantastiska jordbrukare som verkligen har gjort otroliga saker för att exempelvis minska antibiotikaanvändningen. Här har vi knorr på grisen, och vi använder minst antibiotika av alla länder i hela EU.

Samtidigt märker vi att importen ökar av just det som vi har så mycket bra av i Sverige.

Min fråga är hur vi ska tänka framåt. Vad kan vi göra så att vi kanske kan hämta hem några miljarder? Ledamoten var inne på 55 miljarder, fru talman. Då tänker jag att det är viktigt att ha en fundering. Det är ändå 55 miljarder - det är gigantiskt mycket pengar. Hur ser ledamoten på det, och hur kan vi agera för att konsumenterna och även det offentliga ska köpa mer svenskt? Man har ofta kunskapen, och man kanske också förstår att vi i Sverige har fantastiska produkter att erbjuda.

Anf. 130 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Jag undrar mest hur Kristdemokraterna tänker kring att stryka kraven i miljöbalken för lantbrukets verksamhet.

Vad är det i miljöbalken som är problematiskt? Är det att miljöbalken gäller också för jordbruket? Vill inte Kristdemokraterna ha några regler alls kring hur man ska hantera de bekämpningsmedel och farliga kemikalier som används, kring lagring av diesel eller kring andra verksamheter som normalt förekommer på en gård? Det förekommer faktiskt oavsett om gården är konventionell eller ekologisk. Ja, kanske inte bekämpningsmedel, men en hel del andra saker. Ska det inte regleras över huvud taget?

Om vi är överens om att inga miljöfarliga verksamheter ska förekomma på ett lantbruk, då kommer inte miljöbalken att behövas. Men vi har ju en lagstiftning för att det ska vara ordning och reda inom miljöområdet och för att alla ska kunna följa de reglerna.

Fru talman! Miljöpartiet förespråkar starkt att vi ska få en ökad självförsörjningsförmåga, men också en ökad självförsörjningsgrad, när det gäller livsmedel i Sverige. Då behöver vi naturligtvis köpa mer svenskt.

En sak som jag nyligen har uppmärksammat är att svenskproducerade ekologiska livsmedel nu på vissa områden ersätts i butikerna med importerade konventionella livsmedel. Det gäller till exempel ett livsmedel som glass. Jag har tidigare köpt ekoglass, men nu kan man köpa vegoglass som är importerad.

Anf. 131 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! Tack för anförandet, Maria Gardfjell!

EU-kommissionen vill uppmuntra ekologisk produktion bland annat för klimatets skull. Jag har två frågor. Den första är: Vill även Miljöpartiet det?

Min andra fråga är: Hur tror ledamoten att ekologiskt jordbruk står sig i jämförelse med svenskt konventionellt jordbruk när det gäller klimatbelastning per producerat kilo - låt oss säga - kött. För enkelhetens skull ska jag säga vad jag tror. Det är att eko vinner, om man inte räknar per kilo produkt. Men gör man det är det ungefär jämnt skägg. Vi börjar med de två frågorna.

Anf. 132 Maria Gardfjell (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Fru talman! Tack för frågorna, Staffan Eklöf! Vi har stor anledning att prata mer om ekologiskt jordbruk. Som vi vet ska vi så småningom hantera handlingsplanen i miljö- och jordbruksutskottet.

Det ekologiska jordbruket bidrar till 8 av de 17 globala målen i Agenda 2030, inklusive det centrala målet att bekämpa klimatförändringar. Bland annat IPCC:s rapport om markanvändning visar att ekologiskt jordbruk är att föredra.

EU-kommissionen säger också i sitt underlag att ekologiskt jordbruk, i väntan på att vi får ett helt fossilfritt jordbruk, är det som är bäst. Det är också kontrollerat och certifierat, och man framhåller att det är det bästa.

När det gäller frågan om att jämföra ekologisk och konventionell mat per kilo producerad enhet måste man fråga sig vad jordbruket ska producera. Jordbruket ska producera livsmedel. Men det ska också producera rent vatten, ren luft, daggmaskar i marken, biologisk mångfald och olika ekosystemtjänster. Det kan handla om besöksnäring, turism och kvalitet.

Eftersom jordbruket inte bara ska producera livsmedel kan vi inte riktigt hålla oss till att bara jämföra per kilo producerat livsmedel. Men när det gäller mjölk- och köttproduktion är skillnaden betydligt mindre mellan ekologisk och konventionell produktion.

Anf. 133 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! Tack för svaret, Maria Gardfjell!

IPCC och EU-kommissionen rör sig på global nivå respektive EU-nivå. Jag vill hävda att när det gäller svenska förhållanden är skillnaden mindre. Där kommer konventionellt ut mycket bättre, för vi har ett så bra konventionellt lantbruk.

Varför är det på det viset? Jo, eko har en nackdel för klimatet eftersom det är mer extensiv produktion. Konventionellt har en nackdel i att man använder handelsgödsel. Det bidrar stort till klimatutsläpp, inte minst för att det i dag produceras med fossil energi. Det finns dock initiativ för att producera kväve utan fossil energi i Sverige. Det finns initiativ för att producera fosfor från svenska slagghögar. Och det finns initiativ med perenn stråsäd, som skulle vara väldigt bra för klimatet.

Allt detta är tillgängligt för konventionellt men inte för eko. Det kan göra att ekologisk produktion plötsligt blir betydligt sämre för klimatet. Är det inte problematiskt att vi med ekologisk produktion låser in oss i en enda lösning, som förvisso kan utvecklas inom sina ramar men ändå är mer statisk än det konventionella jordbruket? Vi kan inte tillämpa alla landvinningar när det gäller teknik och kunskap inom det ekologiska jordbruket. Över tid kommer det konventionella därför att bli alltmer miljövänligt, medan eko står och stampar. Det finns en risk för att det blir så.

Vore det inte bättre att lätta upp ekoregelverket och fokusera bara på miljönytta och produktion och skala bort de bitar som inte bidrar till det samfällda målet? Ett exempel är det förslag som nu kommer om heterogent utsäde; det ligger i den ekologiska handlingsplanen. Men då föregår jag skeendet.

Anf. 134 Maria Gardfjell (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Fru talman! Om jag inte hörde fel framhöll även Staffan Eklöf i sitt anförande att ekologiskt kan vara ett föredöme i vissa sammanhang. Det tycker jag är en ganska viktig del i denna diskussion. Vi har i dag lite drygt 3 000 ekologiska lantbrukare, som jobbar med ekologisk produktion utifrån sin utgångspunkt och de regler som finns i EU om ekologisk produktion men som också är i en utvecklingsfas. De utvecklar jordbruket och det ekologiska jordbruket väldigt starkt.

Jag är den absolut första att välkomna att det också händer saker inom det konventionella jordbruket. Det är helt nödvändigt om handelsgödsel ska användas i jordbruket att den kan produceras med hjälp av fossilfri energi och inte som i dag med hjälp av olja och naturgas.

Det är också oerhört viktigt att komma ihåg att de fördelar som åstadkoms inom det konventionella jordbruket också kan vara föredömen för det ekologiska jordbruket. Den enda lantbrukare jag har besökt som haft perenn stråsäd är en ekologisk bonde. Detta är alltså teknik som kan användas i båda produktionsformerna.

När det gäller frågan om att ekologiskt jordbruk är mer extensivt, alltså producerar mindre mat per ytenhet, måste man säga att det kan vara en väldigt stor fördel med det. Att man på en ytenhet har ett jordbruk som inte är så intensivt kan leda till att man till exempel på totalen får mindre utsläpp av övergödande ämnen. Även om det är mer per kilo produkt är det ju den totala mängd som går ut i naturen som räknas.

Anf. 135 John Widegren (M)

Fru talman! Nu ska vi gå in för landning i debatten om jordbrukspolitiken - det är hemskt tråkigt!

Vi har ju många gånger här inne pratat om ekologisk kontra konventionell produktion. Jag ska i stället vända den här debatten åt lite olika håll så att vi inte fastnar i gamla bekanta meningsutbyten.

Först och främst diskussionen om jordbruk som miljöfarlig verksamhet. Det är intressant att som parallell nämna att om jag odlar raps hemma på gården är det en miljöfarlig verksamhet. Sedan lämnar jag rapsen till ett bioraffinaderi, och då är det en miljöfarlig verksamhet. Sedan kör någon sin bil på detta - då är det ett miljövänligt alternativ. Det är intressant! Det var en parentes.

I anförandet, fru talman, lyftes fram att vi behöver satsa på de unga lantbrukarna; vi behöver få fler unga lantbrukare. Jag är den första att hålla med, och jag ser att det i dag finns stora bekymmer för unga lantbrukare när det gäller att komma in på marknaden. Det behövs otroligt mycket kapital både för att komma in som arrendator på ett jordbruk och för att köpa sig ett jordbruk. Det handlar om otroligt mycket bundet kapital för den som köper på sig en maskinpark och eventuellt startar en djurbesättning.

Det har funnits stöd i CAP till unga jordbrukare. Det har varit ganska låga stöd. Man kan undra om det är den vägen vi behöver gå: Ska vi få stöd till unga jordbrukare från den gemensamma jordbrukspolitiken, eller ska vi hitta lösningar nationellt? Det skulle vara väldigt intressant att få höra ett resonemang om detta.

Men två minuter är lång tid, och då tänker jag att man även kan resonera lite kring frågan om konventionellt kontra ekologiskt jordbruk. Här nämndes nämligen folkhälsa, och det skulle vara intressant att höra ett resonemang om det.

Anf. 136 Maria Gardfjell (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Fru talman! Tack, John Widegren, för dessa viktiga frågor! Jag börjar med detta med de unga lantbrukarna. Själva kontentan i mitt tal var ju att om jag får önska en enda sak för svenskt jordbruk är det att vi ska få fler unga lantbrukare och över huvud taget fler lantbrukare, fler trädgårdsmästare och fler livsmedelsföretagare.

Det är oerhört viktigt att diskutera hur vi kan få fler unga lantbrukare och hur vi kan skapa intresse för det. I den utvärdering av sårbarheten som presenterades i miljö- och jordbruksutskottet i förra veckan såg vi att Finland har en större andel unga lantbrukare och att de finska politikerna bedömer att det bland annat beror på att man har sociala trygghetssystem som är riktade specifikt mot lantbruket.

Jag tycker att detta är en viktig diskussion för oss. Över huvud taget är detta med att skapa en attraktivitet för lantbrukaryrket något som vi har missat.

Sedan har vi de andra aspekterna som John Widegren tar upp. Det är svårt att vara en ung person och inte ha tillgång till kapital och inte kunna få banklån för att köpa gårdar, maskiner, djurbesättningar och sådant. Därför behöver vi hitta ett arbetssätt där vi skapar en karriärmöjlighet inom lantbrukaryrket där man kan börja smått. Då får vi inte glömma bort att stödja de små jordbruken.

Anf. 137 John Widegren (M)

Fru talman! Tack, Maria Gardfjell, för svaret! Resonemanget om de unga och jordbruket är intressant och relevant. Vi ser verkligen att jordbrukarkåren börjar bli ordentligt gammal. Där finns stora problem att lösa. Jag hoppas att vi ska komma tillbaka till den diskussionen, för den behöver vi nog ta på allvar framöver.

I anförandet talades det om att den ekologiska produktionen är marknadsdriven, att den klarar att stå på egna ben och så vidare. Jag är lite skeptisk där. Särskilt i debatter med Miljöpartiet brukar jag lyfta upp frågan om ekologisk produktion. Jag tänker att den ekologiska produktionen är ganska beroende av till exempel gödsel från den konventionella produktionen, från svinsuggor, värphöns och annat. Där använder man gödsel från konventionell produktion i den ekologiska produktionen. Däremot får man göra tvärtom och använda gödsel från den ekologiska produktionen i den konventionella. Jag förstår inte riktigt varför, men det får man alltså inte.

Dessa produktionsgrenar är alltså beroende av varandra, och därför känns det ännu olustigare att sätta upp procentsatser. Varför kan inte marknaden i det här läget få vara fri? Vill någon ägna sig åt ekologisk produktion, låt den göra det utifrån de förutsättningar som råder! Låt den som vill ägna sig åt konventionell produktion få göra det! Vi ser ju att den konventionella produktionen utvecklas otroligt mycket nu. Tidigare nämndes fossilfri gödsel och vårt förståndiga och duktiga arbete i Sverige när det gäller växtskyddsmedel - inte bekämpningsmedel.

Jordbrukspolitik

Det skulle vara intressant om Maria Gardfjell ville resonera lite om detta. Miljöpartiet har en tendens att låsa sig fast vid den ekologiska produktionen och hålla tillbaka lovorden för den konventionella.

Anf. 138 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! En gång i tiden - det är nu väldigt lång sedan - arbetade jag på Krav, och då intervjuade jag lantbrukare som hade gått över till ekologiskt jordbruk. Det vanligaste svaret då, på 90-talet, var att man hade valt att ta steget över till ekologiskt för att slippa använda kemiska bekämpningsmedel. Lantbrukarna tänkte alltså på sin egen hälsa.

Det har säkert hänt mycket sedan dess när det gäller hur man hanterar bekämpningsmedel och sådant, men det är onekligen en folkhälsofråga. Lantbrukarnas hälsa och arbetsmiljö är utsatt vid användning av till exempel kemiska bekämpningsmedel. Det är naturligtvis något som är mycket allvarligare i andra länder, där man kanske använder farligare växtskyddsmedel och också olagliga kemiska bekämpningsmedel.

Det finns många intressanta resonemang om kopplingarna mellan ekologiskt och konventionellt jordbruk. Jag tror inte att den motsättning mellan ekologiskt och konventionellt som vi har brukat se i politiken och i samhällsdebatten är särskilt relevant för de allra flesta lantbrukare. I lantbrukarkretsar kan man ha en samverkan också mellan de olika produktionsformerna.

Jag ser det som positivt att man inom det ekologiska, till exempel i trädgårdsnäringen, kan ta om hand de stora mängder gödsel som produceras i till exempel hönsnäringen. Det är ju annars ett kvittblivningsproblem för dessa lantbrukare att bli av med gödseln. Det kan ju i värsta fall bli en miljöfarlig verksamhet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 5 maj.)

Idrott, friluftsliv och spel