Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1994/95
Betänkande 1993/94:FiU20
Finansutskottets betänkande
1993/94:FIU20
Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1994/95 (prop. 1993/94:150)
Innehåll
1993/94
FiU20
Sammanfattning
Den ekonomiska utvecklingen
I jämförelse med den bedömning av den internationella utvecklingen som utskottet redovisade i februari 1994, som byggde på årets finansplan, ser utvecklingen nu väsentligt ljusare ut. I Förenta staterna förstärks tillväxten i år och nästa år. Även i Tyskland, där utvecklingen i januari var mycket svårbedömd, ökar nu tillväxten. Allt fler indikatorer pekar mot en i jämförelse med bedömningarna i kompletteringspropositionen något högre tillväxt i Västeuropa. Dessvärre är det svårt att se att den återhämtning av ekonomierna i Västeuropa som blir allt tydligare nämnvärt kommer att bidra till att förbättra det svåra arbetsmarknadsläget.
I Sverige bryts nu de senaste tre årens ekonomiska tillbakagång. I år ökar den totala produktionen med nära 2,5 % och nästa år med 3 %. Återhämtningen är exportledd och drar nu med sig investeringarna i näringslivet som år 1995 bedöms öka med inte mindre än 14 %. Inflationen förväntas under prognosperioden att ligga under genomsnittet för OECD. Genomslaget på arbetsmarknaden dröjer dock och det är först år 1995 som arbetslösheten förväntas minska något.
Riktlinjer för den ekonomiska politiken
Den ekonomiska politiken måste ha en sådan inriktning att den som resultat ger en tillräckligt hög och uthållig produktionstillväxt för att uppnå målen nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem. Den nödvändiga investeringsökningen i näringslivet som nu kommer till stånd via den kraftiga ökningen av exporten kräver att den uppnådda förbättringen av investeringsklimatet bibehålls och utvecklas. Det är angeläget att den bakomliggande nedåtgående räntetrenden i Västeuropa också kommer Sverige till del. Detta kräver att förtroendet för saneringen av statsfinanserna befästs. Vidare måste arbetet med en fortsatt reformering av skattesystemet drivas vidare med förändringar av sådana skatter som är särskilt skadliga för produktion och sysselsättning.
De genomförda reformerna av arbetsmarknadspolitiken och arbetsrätten utgör en god grund för att sysselsättningsökningen främst blir inriktad mot näringslivet. Utskottet framhåller att det nu krävs en särskild bevakning av tendenser till flaskhalsar som kan uppträda inom olika sektorer av ekonomin. De inflationstendenser som eventuellt kan uppträda i den nu inledda återhämtningsfasen måste tidigt identifieras och motarbetas.
Företrädare för Socialdemokraterna och Ny demokrati har i reservationer redovisat alternativa riktlinjer för den ekonomiska politiken med utgångspunkt i resp. partimotion. I sin meningsyttring har Vänsterpartiet gjort detsamma.
De åtgärder som Socialdemokraterna vill se genomförda är i första hand investeringsstimulanser, främst riktade mot näringslivet (direktavskrivningar). Vidare krävs bl.a. en ökad satsning på reparationer och underhåll (bl.a. skolor och vägar). Ytterligare medel föreslås tillföras arbetsmarknadspolitiken. Enligt Socialdemokraternas bedömning skulle dessa åtgärder ge en i jämförelse med regeringens prognos högre tillväxt i år och nästa år. Arbetslösheten beräknas enligt deras bedömningar gå ner till 5 % nästa år.
Ny demokratis förslag koncentreras till en sanering av statsfinanserna. Genom ett lägre budgetunderskott anser man att ett ökat förtroende kommer att etableras för den ekonomiska politiken vilket bör bidra till att pressa ned räntorna och stimulera investeringar och produktion.
I Vänsterpartiets meningsyttring föreslås en ytterligare förstärkning av budgeten för att öka möjligheten till en sänkt räntenivå. Förstärkningen av budgeten föreslås ske såväl genom skattehöjningar som besparingar. Samtidigt föreslås att den offentliga sektorn tillförs ytterligare medel för att snabbt förbättra läget på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadspolitiken
Utskottet biträder i allt väsentligt de förslag regeringen lagt fram om utformningen av arbetsmarknadspolitiken. I två avseenden förordar finansutskottet dock delvis andra lösningar. På initiativ av arbetsmarknadsutskottet förordar utskottet sålunda att 50 miljoner kronor skall avsättas för åtgärder som främjar kvinnligt företagande. Liksom arbetsmarknadsutskottet föreslår finansutskottet att även de som har ett väsentligt inflytande över verksamheten i fråga skall kunna få del av en av regeringen föreslagen utökning av rätten till bidrag till utbildning i företag. I det senare fallet föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen med anledning av propositionen och motioner från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
Företrädare för Socialdemokraterna, Ny demokrati och Vänsterpartiet har var för sig anmält en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning. Socialdemokraterna vill anvisa ytterligare 4,7 miljarder kronor till arbetsmarknadspolitiska åtgärder, medan Ny demokrati vill minska samma anslag med 5,8 miljarder kronor. Vänsterpartiet förordar en anslagsnivå som överstiger utskottets förslag med 7,8 miljarder kronor. Socialdemokraterna vill genom olika åtgärder främja investeringar för att på så sätt få igång sysselsättningen. Socialdemokraterna vill liksom Vänsterpartiet också främja ungdomars möjligheter att få arbete.
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om utökade satsningar på underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt om 1,6 miljarder kronor. I detta sammanhang behandlar utskottet även frågan om en ny flygplats i Värmland. Ny demokratis representant i utskottet anser att utgifterna för underhållsåtgärder blir för stora med regeringens förslag och har reserverat sig mot förslaget.
Utbildningssatsningar och studiestöd
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om utbildningssatsningar och ökade anslag för studiestöd. Satsningarna innebär bl.a. att 26 100 platser anvisas i gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår och att 20 000 platser inrättas inom gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. Vidare införs s.k. utbildningscheckar. Även inom folkbildningen och för särskilda utgifter inom universitet och högskolor utökas anslagen för att bereda fler personer studieplatser.
I ett antal reservationer avvisar Socialdemokraterna regeringens förslag som otillräckliga och förordar för egen del mer omfattande satsningar.
Invandrarfrågor
Som en följd av det ökade behovet av kommunplatser för flyktingar tillstyrker utskottet regeringens förslag till ökat anslag med 500 miljoner kronor för ersättningar till kommunerna för åtgärder för flyktingar. Ny demokrati reserverar sig mot förslaget.
Budgetpolitiken
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till budgetpolitiska riktlinjer och framhåller att budgetpolitiken under kommande år i första hand bör inriktas på att hejda statsskuldens fortsatta ökning. Som långsiktigt mål för budgetpolitiken bör gälla att den konsoliderade offentliga sektorns nettoskuld inte skall öka realt mot slutet av detta decennium, dvs kvoten mellan den offentliga sektorns finansiella nettoställning och BNP skall vara oförändrad eller minska. För att nå detta mål måste saneringsprogrammet tidigareläggas och utökas på det sätt regeringen föreslagit. I enlighet med de grundläggande principer som gäller för saneringsprogrammet skall vidare alla tillkommande reformförslag som leder till att budgeten försvagas vara finansierade fullt ut när de läggs fram för riksdagen.
Företrädare för Socialdemokraterna och Ny demokrati har var för sig anmält en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning om budgetpolitikens inriktning. Socialdemokraterna förespråkar i sin reservation en budgetpolitik som syftar till att främja tillväxten och då framför allt den investeringsledda tillväxten. Enligt partiets egen bedömning kommer den föreslagna inriktningen att leda till att 90 000 fler personer kommer att få arbete under nästa år. Ny demokrati vill i sitt budgetalternativ förstärka budgeten med netto 27,5 miljarder kronor under nästa budgetår.
Finansfullmakten
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om en utökad finansfullmakt, men föreslår riksdagen att göra ett tillkännagivande där villkoren för finansfullmaktens användande preciseras.
Avveckling av statliga beredskapslager av olja
Riksdagen har beslutat att de statliga oljelagren skall avvecklas. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget anser utskottet att de merinkomster som följer av den pågående och framtida utförsäljningen av oljelagren skall tillgodogöras statsbudgeten. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i kompletteringspropositionen.
Övrigt
I övrigt tillstyrker utskottet förslagen i kompletteringspropositionen och avstyrker de med anledning därav väckta motionsyrkandena.
Socialdemokraterna har fogat 22 reservationer till betänkandet och Ny demokrati 12 reservationer. Reservationerna framgår av innehållsförteckningen.
Inledning
Remittering av proposition 150 jämte motioner
Proposition 1993/94:150 med bilagorna 1--14 har hänvisats till finansutskottet som har beslutat att överlämna vissa delar av propositionen enligt följande:
Bilaga 2 Justitiedepartementet -- till justitieutskottet.
Bilaga 3 Utrikesdepartementet -- till näringsutskottet.
Bilaga 4 Försvarsdepartementet -- till försvarsutskottet.
Bilaga 5 Socialdepartementet -- till socialförsäkringsutskottet i vad avser yrkande 3 beträffande avsnitt 7 Förändrade regler för delpensionsförsäkringen.
Bilaga 6 Kommunikationsdepartementet -- till trafikutskottet med undantag av avsnitt A Infrastruktur.
Bilaga 7 Finansdepartementet -- till näringsutskottet i vad avser punkt I 9 Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken.
Bilaga 9 Jordbruksdepartementet -- till jordbruksutskottet.
Bilaga 12 Näringsdepartementet -- till näringsutskottet.
Bilaga 13 Civildepartementet -- till lagutskottet i vad avser punkt C 1 Konsumentverket.
Bilaga 14 Miljö- och naturresursdepartementet -- till jordbruksutskottet.
Med anledning av proposition 150 har följande motioner väckts:
1993/94:Fi30 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), 1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd), 1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v), 1993/94:Fi33 av Ulla Orring (fp), 1993/94:Fi34 av Lennart Fremling (fp), 1993/94:Fi35 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp), 1993/94:Fi36 av Sinikka Bohlin och Britt Bohlin (s), 1993/94:Fi37 av Stig Bertilsson (m), 1993/94:Fi38 av Jarl Lander m.fl. (s), 1993/94:Fi39 av Mats Lindberg m.fl. (s), 1993/94:Fi40 av Mats Lindberg m.fl. (s), 1993/94:Fi41 av Ulla Orring (fp), 1993/94:Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s), 1993/94:Fi43 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s), 1993/94:Fi44 av Oskar Lindkvist m.fl. (s), 1993/94:Fi45 av Birgitta Johansson m.fl. (s), 1993/94:Fi46 av Lennart Fridén m.fl. (m, fp, c, kds), 1993/94:Fi47 av Doris Håvik m.fl. (s), 1993/94:Fi48 av Marianne Carlström m.fl. (s), 1993/94:Fi49 av Marianne Carlström m.fl. (s), 1993/94:Fi50 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s), 1993/94:Fi51 av Erling Bager m.fl. (fp, m, c, kds), 1993/94:Fi52 av Birgitta Dahl m.fl. (s), 1993/94:Fi53 av Lars Hedfors m.fl. (s), 1993/94:Fi54 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), 1993/94:Fi55 av Birgitta Dahl m.fl. (s), 1993/94:Fi56 av Hans Stenberg m.fl. (s), 1993/94:Fi57 av Lisbet Calner och Sverre Palm (s), 1993/94:Fi58 av Isa Halvarsson m.fl. (fp, m), 1993/94:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s), 1993/94:Fi60 av Kjell Ericsson (c), 1993/94:Fi61 av Margareta Winberg m.fl. (s), 1993/94:Ju40 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s), 1993/94:Ju41 av Inga Berggren och Per Stenmarck (m) och 1993/94:Jo73 av Karin Starrin och Kjell Ericsson (c).
Motionerna har hänvisats enligt följande:
till justitieutskottet motionerna Ju40, Ju41 och Fi31 yrkandena 42--44, till jordbruksutskottet motionerna Jo73 och Fi54 yrkande 6, till arbetsmarknadsutskottet motion Fi32 yrkandena 15, 37 och 38, i övrigt till finansutskottet.
Finansutskottet har därefter överlämnat
till socialförsäkringsutskottet motion Fi32 yrkandena 61 och 62 samt motionerna Fi52 och Fi55 yrkande 1.
Finansutskottets behandling
Finansutskottet behandlar
proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan
i vad avser hemställan under 4 i sitt betänkande om statsbudgetens inkomster för budgetåret 1994/95 (1993/94:FiU27),
i vad avser hemställan under 5 och 6 i sitt betänkande om statsbudgetens utgifter för budgetåret 1994/95 (1993/94:FiU28),
i vad avser hemställan under 7 och 8 i sitt betänkande om anslag till räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1994/95 (1993/94:FiU26),
proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet
i vad avser avsnitt 2 Kommunal ekonomi, i sitt betänkande om den kommunala ekonomin (1993/94:FiU19).
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1993/94:100 (budgetpropositionen) bilaga 8 Finansdepartementet i vad avser punkt E 6 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m.,
dels proposition 1993/94:150 (kompletteringspropositionen),
bilaga 1 Reviderad finansplan, i vad avser yrkandena 1--3 och 9--11,
bilaga 5 Socialdepartementet, i vad avser yrkandena 1, 2 och 4--6,
bilaga 6 Kommunikationsdepartementet, i vad avser avsnitt A Infrastruktur,
bilaga 7 Finansdepartementet, i vad avser avsnitt E Statliga arbetsgivaravgifter och avsnitt F Bostadsväsendet,
bilaga 8 Utbildningsdepartementet,
bilaga 10 Arbetsmarknadsdepartementet,
bilaga 11 Kulturdepartementet,
dels de med anledning av proposition 1993/94:150 väckta motionerna
1993/94:Fi30 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), 1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) yrkandena 1--41, 45 och 46, 1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 1, 2, 4--14, 16--36, 39--60 och 63, 1993/94:Fi33 av Ulla Orring (fp), 1993/94:Fi34 av Lennart Fremling (fp), 1993/94:Fi35 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp), 1993/94:Fi36 av Sinikka Bohlin och Britt Bohlin (s), 1993/94:Fi37 av Stig Bertilsson (m), 1993/94:Fi38 av Jarl Lander m.fl. (s), 1993/94:Fi39 av Mats Lindberg m.fl. (s), 1993/94:Fi40 av Mats Lindberg m.fl. (s), 1993/94:Fi41 av Ulla Orring (fp), 1993/94:Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s), 1993/94:Fi44 av Oskar Lindkvist m.fl. (s), 1993/94:Fi45 av Birgitta Johansson m.fl. (s), 1993/94:Fi46 av Lennart Fridén m.fl. (m, fp, c, kds), 1993/94:Fi47 av Doris Håvik m.fl. (s), 1993/94:Fi48 av Marianne Carlström m.fl. (s), 1993/94:Fi49 av Marianne Carlström m.fl. (s), 1993/94:Fi50 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s), 1993/94:Fi51 av Erling Bager m.fl. (fp, m, c, kds), 1993/94:Fi53 av Lars Hedfors m.fl. (s), 1993/94:Fi54 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 1--5 och 7--17, 1993/94:Fi55 av Birgitta Dahl m.fl. (s) yrkande 2, 1993/94:Fi56 av Hans Stenberg m.fl. (s), 1993/94:Fi57 av Lisbet Calner och Sverre Palm (s), 1993/94:Fi58 av Isa Halvarsson m.fl. (fp, m), 1993/94:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s), 1993/94:Fi60 av Kjell Ericsson (c), 1993/94:Fi61 av Margareta Winberg m.fl. (s),
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1993/94:Sf507 av Lena Öhrsvik och Hans Dau (s, m), 1993/94:Ub607 av Barbro Westerholm (fp), 1993/94:Ub608 av Leif Carlson och Maud Ekendahl (m), 1993/94:Ub676 av Kristina Svensson (s), 1993/94:Ub677 av Sinikka Bohlin m.fl. (s), i vad avser yrkande 3, 1993/94:Ub679 av Bertil Måbrink (v), 1993/94:Ub688 av Karin Starrin (c), i vad avser yrkande 3, 1993/94:Ub690 av Marianne Andersson och Elving Andersson (c), i vad avser yrkande 1, 1993/94:Ub714 av Gudrun Schyman m.fl. (v), i vad avser yrkandena 5--7 och 1993/94:Ub721 av Kjell Ericsson (c).
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 150 framlagda lagförslag som behandlas i detta betänkande återfinns i bilaga 1.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett berörda utskott tillfälle att avge yttrande över de förslag i proposition 150 jämte motioner som rör resp. utskotts beredningsområde.
Avlämnade yttranden från skatteutskottet (1993/94:SkU9y), försvarsutskottet (1993/94:FöU9y), socialförsäkringsutskottet (1993/94:SfU7y), socialutskottet (1993/94:SoU6y), kulturutskottet (1993/94:KrU10y), utbildningsutskottet (1993/94:UbU6y), trafikutskottet (1993/94:TU5y), näringsutskottet (1993/94:NU8y), arbetsmarknadsutskottet (1993/94:AU8y) och bostadsutskottet (1993/94:BoU9y) återfinns i bilagorna 2--11 till betänkandet.
Inkommen skrivelse
Under ärendets behandling har utskottet mottagit en skrivelse från Odontologiska fakulteten vid Göteborgs universitet.
Offentlig utfrågning
Utskottet anordnade den 19 april 1994 en offentlig utfrågning av riksbankschefen Urban Bäckström angående penning- och valutapolitiken.
Protokoll från utfrågningen återfinns i bilaga 12 till detta betänkande.
Propositionernas förslag
Proposition 100
I proposition 100 bilaga 8 Finansdepartementet föreslår regeringen under punkt E 6 (s. 113--114)
att riksdagen till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 103 000 000 kr.
Proposition 150
I proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan föreslår regeringen --
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen har förordat,
2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som regeringen har förordat,
3. att riksdagen godkänner det som regeringen har förordat om redovisning av nettoinkomsterna från utförsäljning av olja ur de statliga beredskapslagren,
9. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning,
10. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 4 000 000 000 kr,
11. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 justera vissa anslag under fjärde huvudtiteln avseende lokalkostnader (avsnitt 8.5.4).
I proposition 150 bilaga 5 Socialdepartementet föreslår regeringen
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:221) om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner,
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner,
4. att riksdagen till förslagsanslaget Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett belopp som är 40 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 6,
5. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:SfU23, rskr. 204) och med återkallande av förslaget i proposition 1993/94:148 i denna del (p. 16), till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 321 647 000 kr,
6. att riksdagen till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 75 000 000 kr.
I proposition 150 bilaga 6 Kommunikationsdepartementet föreslår regeringen i avsnitt A Infrastruktur punkt A 15 (s. 1--2)
att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet. 1993/94:TU13, rskr. 157) till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 2 800 000 000 kr.
I proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet föreslår regeringen
dels i avsnitt E Statliga arbetsgivarfrågor punkt E 8 (s. 1)
1. att riksdagen till Bidrag till kompetensutveckling på det statligt reglerade området för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr,
dels i avsnitt F Bostadsväsendet punkt F 3 (s. 1--2)
2. att riksdagen under sjunde huvudtitelns förslagsanslag Räntebidrag m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 3 400 000 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 8.
I proposition 150 bilaga 8 Utbildningsdepartementet föreslår regeringen
dels under punkt A 9 (s. 4--7)
1. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU7, rskr. 208) till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 469 587 000 kr,
dels under punkt B 1 (s. 7--8)
2. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU13, rskr. 177) till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 2 356 038 000 kr,
dels under punkt C 1 (s. 12--13)
3. att riksdagen till Uppsala universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 2 031 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
dels under punkt C 3 (s. 13)
4. att riksdagen till Lunds universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 4 062 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
dels under punkt C 5 (s. 13--14)
5. att riksdagen till Göteborgs universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 4 928 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
dels under punkt C 9 (s. 14--15)
6. att riksdagen godkänner att Umeå universitet får som särskilt åtagande att svara för utveckling och drift vid Bildmuseet,
7. att riksdagen till Umeå universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 51 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
dels under punkt C 13 (s. 15)
8. att riksdagen till Karolinska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 7 683 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
dels under punkt C 20 (s. 15--16)
9. att riksdagen till Dramatiska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 1 620 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
dels under punkt C 45 (s. 16--18)
10. att riksdagen till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. anvisar ett reservationsanslag som är 199 000 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
dels i avsnitt E (s. 18--20)
11. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),
12. att riksdagen under åttonde huvudtitelns ramanslag E 1 Centrala studiestödsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar 21 300 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
13. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag E 3 Studiehjälp m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 176 175 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
14. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Studiemedel m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 96 000 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
15. att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 2 603 730 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
dels under punkt F 4 (s. 21)
16. att riksdagen till Försökverksamhet med trainee-utbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 22 800 000 kr.
I proposition 150 bilaga 10 Arbetsmarknadsdepartementet föreslår regeringen
dels under punkt A 1 (s. 9--10)
att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr. 189) till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 876 516 000 kr,
dels under punkt A 2 (s. 10--20)
1. att riksdagen godkänner att högst 395 000 000 kr av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfällig personalförstärkning vid arbetsförmedlingen (avsnitt 2.3),
2. att riksdagen godkänner att högst 10 000 000 kr av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för informationsinsatser (avsnitt 2.4),
3. att riksdagen godkänner regeringens förslag om akademikerpraktik (avsnitt 2.5),
4. att riksdagen godkänner regeringens förslag om bidrag till utbildning i företag (avsnitt 2.6),
5. att riksdagen godkänner regeringens förslag om försöksverksamhet med rekryteringsstöd för högskoleutbiladade (avsnitt 2.7),
6. att riksdagen godkänner vad regeringen har anfört om förenklade regler inom ungdomspraktiken (avsnitt 2.8),
7. att riksdagen godkänner vad regeringen har anfört om en flexiblare användning av rekryteringsstödet (avsnitt 2.8),
8. att riksdagen med ändring av dels riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr. 189), dels regeringens förslag i proposition 1993/94:140, under tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 25 766 738 000 kr,
dels i avsnittet Lönegarantifonden (s. 20--21)
att riksdagen medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 5 000 000 000 kr under budgetåret 1994/95 för utbetalningar enligt lönegarantilagen,
dels i avsnittet Arbetsmarknadsfonden (s. 21--23)
att riksdagen medger att en kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 100 miljarder kronor för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag,
dels under punkt B 5 (s. 23--28)
1. att riksdagen godkänner att högst 50 000 000 kr av under anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisade medel får användas till s.k. otraditionella insatser (avsnitt 2.1),
2. att riksdagen godkänner förslaget om försöksverksamhet med ändrade regler för statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 2.2),
3. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om utbildningsbidrag till handikappade skolungdomar som deltar i vägledningsveckor (avsnitt 2.3).
I proposition 150 bilaga 11 Kulturdepartementet föreslår regeringen
dels i avsnitt 1 punkt B 33 (s. 2--3)
att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU26, rskr. 196) till Bidrag till vissa museer m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 101 938 000 kr,
dels i avsnitt 2.1 (s. 3--5)
att riksdagen under elfte huvudtitelns förslagsanslag Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 500 000 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 12,
dels i avsnitt 2.2 (s. 5--7)
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
Motionsyrkandena
Motionsyrkanden med anledning av proposition 150
1993/94:Fi30 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:150 godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken inkl. penningpolitiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:150 godkänner de allmänna riktlinjer för budgetpolitiken som anförts i motionen.
1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som Ny demokrati har förordat i motionen,
2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som Ny demokrati har förordat i motionen,
3. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1994/95 med de ändringar som Ny demokrati föreslagit i motionen,
4. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna för budgetåret 1994/95 med de ändringar som Ny demokrati föreslagit i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger riksbanksfullmäktige till känna vad i motionen anförts om att räntesänkningstakten måste öka,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finanspolitiken,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tjänstemomsen snarast bör sänkas till 12 %,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att sänka räntenivån,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyndsamma åtgärder måste vidtas mot finansiella derivat,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundläggande förändringar i socialförsäkringssystemet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en oberoende arbetsgrupp med uppgift att arbeta fram förslag till ett nytt socialförsäkringssystem,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovsprövade barnbidrag,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flerbarnstillägg,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en rättvis familjepolitik,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omläggning av trafikförsäkringen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektiva åtgärder mot bidragsfusk,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om näringspolitiken,
18. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett belopp som är 5 766 738 000 kr lägre än vad regeringen föreslagit eller således 20 000 000 000 kr,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av ett väsentligt lägre skattetryck,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om moms på tidningar och böcker,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en höjning av tobaksskatten,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avdragsrätt för hushållstjänster,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om öppen redovisning av samtliga varu- och löneskatter,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att biståndsmålet för närvarande fastställs till 0,5 %,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en restriktiv flyktingpolitik,
26. att riksdagen avslår förslaget om ökning av anslaget Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. med 500 miljoner kronor,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om temporära uppehållstillstånd,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdragen inom medicin och odontologi,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisa förutsättningar för odontologiska fakulteten i Göteborg,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökat utbildningsuppdrag till 145 årsstudieplatser avseende läkarutbildningen i Göteborg,
31. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid Uppsala universitet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det medicinska området,
32. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid Lunds universitet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det medicinska området,
33. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid Göteborgs universitet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdraget för de medicinska och odontologiska områdena,
34. att riksdagen anslår ytterligare 10 000 000 kr för budgetåret 1994/95 till Göteborgs universitet: Grundutbildning, för att skapa rättvisa förutsättningar inom de medicinska och odontologiska områdena,
35. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid Umeå universitet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det odontologiska området,
36. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid Karolinska institutet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det medicinska och odontologiska området,
37. att riksdagen hos regeringen begär förslag till erforderliga lagändringar som syftar till att slopa kommunernas skyldighet att erbjuda hemspråksundervisning,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostads- och byggpolitiken,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av rätten till bostadsbidrag,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om oklarheter beträffande anslutningen till EU,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot den politiska sektorn,
45. att riksdagen avslår förslaget om att höja anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt med 1,6 miljarder kronor för budgetåret 1994/95,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om basbeloppet.
1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken,
2. att riksdagen beslutar godkänna Vänsterpartiets förslag till allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken,
4. att riksdagen för budgetåret 1994/95 beslutar avslå regeringens förslag om utökad finansfullmakt med 1 500 000 000 kr,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av ett eventuellt EU-medlemskap,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av arbetsmarknadspolitiken,
7. att riksdagen beslutar enligt vad i motionen anförts om B 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag att överföra 1 500 000 000 kr från Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till finansfullmakten,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag att föra över 1 600 000 000 kr från Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till Kommunikationsdepartementet för investeringar i vägar,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag att finansiera nya regionalpolitiska åtgärder för 800 000 000 kr med medel från Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
11. att riksdagen avslår regeringens förslag att finansiera kulturmiljövård för 300 000 000 kr med medel från Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag att finansiera förstärkningen av Norrlandfonden med 120 000 000 kr med medel från Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
13. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 33 586 738 000 kr,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av ytterligare budgetmedel,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stoppa uppsägningar i kommunsektorn,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskapsarbeten,
18. att riksdagen godkänner att regeringen använder högst 5 000 000 kr av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för informationsinsatser enligt vad i motionen anförts,
19. att riksdagen avslår regeringens förslag om förlängd akademikerpraktik,
20. att riksdagen beslutar att bidraget höjs till 90 kr per timme för att stimulera kompetensutveckling i företagen,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag till utbildning i företag,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rekryteringsstöd till högskoleutbildade,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslivsutveckling,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om praktikantavtal,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomsgaranti,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomsprojekt med miljöinriktning,
27. att riksdagen beslutar att inrätta mikrostöd för ungdomar i rörelse enligt vad i motionen anförts,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomspraktik,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadsutbildning,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet och all upphandlad arbetsmarknadsutbildning bör ersättas med fullt utbildningsbidrag,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsvikariat,
32. att riksdagen avslår regeringens förslag om 15 000 000 kr för administration av den i proposition 1993/94:209 föreslagna arbetsmarknadskassan,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,
34. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr. 1993/94:189) till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 961 516 000 kr,
35. att riksdagen beslutar att regeringen får disponera en rörlig kredit i Riksgäldskontoret om högst 6 000 000 000 kr under budgetåret 1994/95 för utbetalningar enligt lönegarantilagen,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Arbetsmarknadsfonden och a-kassan,
39. att riksdagen beslutar att högst 60 000 000 kr av under anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisade medel får användas till s.k. otraditionella insatser,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidragsberättigad lönesumma i samband med lönebidrag,
41. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om så kallade utbildningscheckar,
42. att riksdagen till vuxenutbildningsplatser inom den kommunala vuxenutbildningen A 9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. anvisar 1 074 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår eller således 2 543 587 000 kr,
43. att riksdagen till B 1 Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1994/95 anvisar 260 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 2 616 038 000 kr,
44. att riksdagen till anslaget F 4 till försöksverksamhet med trainee-utbildning för budgetåret 1994/95 anvisar 11 400 000 kr mindre än vad regeringen anvisar eller således 11 400 000 kr,
45. att riksdagen till anslaget C 5 till Göteborgs universitet: Grundutbildningen anvisar 4 928 000 kr mer än vad regeringen föreslår eller således 864 062 000 kr,
46. att riksdagen till anslaget E 8 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar anvisar 50 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 107 000 000 kr,
47. att riksdagen beslutar att grundavdraget skall vara 32 % av basbeloppet vid 1995 års taxering,
48. att riksdagen beslutar anvisa 4 000 000 000 kr till kommunerna som kompensation för höjt grundavdrag enligt vad som anförts i föregående yrkande,
49. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slopat grundavdrag enligt vad i motionen anförts,
50. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade skatteskalor för inkomstbeskattningen enligt vad i motionen anförts,
51. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpningar i kapitalbeskattningen från den 1 juli 1994 enligt vad i motionen anförts,
52. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjd reklamskatt enligt vad i motionen anförts,
53. att riksdagen hos regeringen begär förslag till återställd energibeskattning för industrin enligt vad i motionen anförts,
54. att riksdagen med undantag för processindustrin beslutar höja koldioxidskatten för industrin från 8 till 16 öre per kg koldioxid,
55. att riksdagen beslutar höja elskatten med 0,5 öre per kilowattimme för all förbrukning utom industriell verksamhet,
56. att riksdagen beslutar höja koldioxidskatten enligt vad i motionen anförts,
57. att riksdagen beslutar höja vissa miljörelaterade skatter i övrigt enligt vad i motionen anförts,
58. att riksdagen hos regeringen begär förslag till system för klassificering och beskattning av bränslen utifrån miljöbelastning,
59. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet. 1993/94:TU13, rskr. 1993/94:157) till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln anvisar 2 700 000 kr,
60. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jordbruket,
63. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning av Atle AB och Bure AB.
1993/94:Fi33 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omfördelning av anslaget till det odontologiska utbildningsområdet så att anslaget till Umeå universitet läggs på en anslagsnivå som motsvarar 50 intagningsplatser för budgetåret 1994/95.
1993/94:Fi34 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de äldre arbetslösas situation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av speciella arbetsmarknadspolitiska åtgärder för personer över 50 år.
1993/94:Fi35 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av medel till vägunderhåll i Älvsborgs län.
1993/94:Fi36 av Sinikka Bohlin och Britt Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel för arbetslivsutveckling inom sektorn natur-, landskaps- och fornvård.
1993/94:Fi37 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning till Dalslandsandelen av Älvsborgs län av medel för sysselsättning och tillväxt.
1993/94:Fi38 av Jarl Lander m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av anslaget A 15,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en flexiblare användning av anslaget A 15,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel till den nya flygplatsen i Värmland.
1993/94:Fi39 av Mats Lindberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslaget till det odontologiska utbildningsområdet vid Umeå universitet skall bibehållas på en anslagsnivå som motsvarar minst 50 intagningsplatser för budgetåret 1994/95.
1993/94:Fi40 av Mats Lindberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tilldela läkarutbildningen vid Umeå universitet ökade anslag som motsvarar en utexamination av 130 läkare per år.
1993/94:Fi41 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omfördelning av anslaget till läkarutbildningen så att anslaget till Umeå universitet läggs på en anslagsnivå som motsvarar en utexamination av 130 läkare per år.
1993/94:Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att de medel som finns i Fond 92--94 i Allmänna pensionsfonden, den 9 maj 1994 uppgående till ca 8,2 miljarder kronor, överförs till statsverket,
2. att riksdagen beslutar att anvisa medel till kommunerna för extrainsatser inom gymnasieskolan omfattande 30 000 platser enligt de riktlinjer som anvisats,
3. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa 117 miljoner kronor för att bestrida kostnaderna för de platser inom gymnasieskolan som är utöver dem som regeringen föreslagit,
4. att riksdagen beslutar att ge medel till kommunerna för extrainsatser inom kommunal vuxenutbildning omfattande 40 000 platser under budgetåret 1994/95 enligt de riktlinjer som angivits,
5. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa 560 miljoner kronor för att bestrida kostnaderna för de platser inom komvux som är utöver dem som regeringen föreslagit för komvux och med utbildningscheck,
6. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till s.k. utbildningscheck och att de medel som föreslås för denna utbildningsform i stället ges till kommunerna för komvuxutbildning,
7. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att systemet med utbildningscheck även skall omfatta det offentliga skolväsendet,
8. att riksdagen beslutar att anslagna medel för förstärkning av den kommunala vuxenutbildningen och gymnasieskolan tillförs Skolverket genom anslaget A 9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet och fördelas efter ansökan hos Skolverket i enlighet med de principer som gäller för innevarande budgetår och med möjlighet till omfördelning mellan skolformerna om så befinns nödvändigt,
9. att riksdagen beslutar att utbildningsuppdragen inom det medicinska området från och med budgetåret 1994/95 minskar med totalt 60 nyantagna studerande i stället för med av regeringen föreslagen minskning,
10. att riksdagen beslutar att minska utbildningsuppdraget inom det medicinska området vid Lunds universitet från och med budgetåret 1994/95 med 30 nyantagna studerande,
11. att riksdagen beslutar att minska utbildningsuppdraget inom det medicinska området vid Karolinska institutet från och med budgetåret 1994/95 med 30 nyantagna studerande,
12. att riksdagen beslutar anvisa 15 miljoner kronor till regeringens disposition under anslaget C 45 Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för 500 platser till det naturvetenskaplig-tekniska basåret utöver dem som regeringen föreslagit för budgetåret 1994/95,
13. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa 125 miljoner kronor till regeringens disposition under anslaget C 45 Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för ytterligare 3 500 platser i högskolan varav 500 platser inom YTH i enlighet med vad som anförts,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försämringar av studiestödet till de YTH-studerande,
15. att riksdagen beslutar att kostnaden för försöksverksamhet med s.k. trainee-utbildning skall begränsas till de medel som anslås under anslaget F 4, dvs. 22,8 miljoner kronor,
16. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa 18 miljoner kronor utöver regeringens förslag till regeringens disposition under anslaget C 45 Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor till stöd för ökad distansutbildning inom högskolan,
17. att riksdagen beslutar att anslaget E 3 Studiehjälp m.m. för budgetåret 1994/95 ökas med 19 miljoner kronor utöver regeringens förslag,
18. att riksdagen beslutar att anslaget E 4 Studiemedel m.m. för budgetåret 1994/95 ökas med 92 miljoner kronor utöver regeringens förslag,
19. att riksdagen beslutar att anslaget E 5 Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1994/95 ökas med 576 miljoner kronor utöver regeringens förslag,
1993/94:Fi44 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att tidigare beslutade besparingar på bostadssektorn skjuts upp tills fastighetsmarknaden har stabiliserats samt uttalar att när besparingen genomförs så skall den ske på hela bostadsbeståndet och i alla upplåtelseformer,
2. att riksdagen beslutar att införa ett särskilt investeringsbidrag för budgetåret 1994/95 i syfte att stimulera nyproduktionen och att investeringsbidraget skall utgå med 10 % av investeringens bidragsunderlag,
3. att riksdagen beslutar om ett särskilt investeringsbidrag på 2 200 miljoner kronor för budgetåret 1994/95 i syfte att stimulera ombyggnader av bostäder i flerfamiljshus,
4. att riksdagen beslutar att stödformen Särskilt ombyggnadsbidrag för äldrebostäder för budgetåret 1994/95 tillförs 200 miljoner kronor,
5. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 bevilja Boverket ett engångsanslag på 100 miljoner kronor för bidrag till handikappinvesteringar i offentliga lokaler,
6. att riksdagen beslutar att utöka beslutsramen för anslaget Stöd till icke-statliga kulturlokaler med 75 miljoner kronor,
7. att riksdagen beslutar att utöka beslutsramen för anslaget Bidrag till allmänna samlingslokaler med 50 miljoner kronor,
8. att riksdagen beslutar att utöka beslutsramen för anslaget Bidrag till konstnärlig utsmyckning i bostadsområdena med 10 miljoner kronor.
1993/94:Fi45 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att anvisa ytterligare 300 miljoner kronor till utvecklingsbolagets lånekapital,
2. att riksdagen för budgetåret 1994/95 beslutar anvisa ytterligare 50 miljoner kronor för stöd till uppfinnarverksamhet,
3. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa 335 miljoner kronor för insatser i vissa branscher i enlighet med vad som anförts i motionen Aktiv näringspolitik,
4. att riksdagen beslutar att anvisa 42 miljoner kronor för åtgärder för småföretagens exportverksamhet,
5. att riksdagen hos regeringen begär att statens aktieinnehav i förvaltningsbolagen Atle och Bure säljs,
6. att riksdagen beslutar återkalla det bemyndigande som hösten 1991 gavs regeringen att sälja ut AB Pharmacia.
1993/94:Fi46 av Lennart Fridén m.fl. (m, fp, c, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utbildningsuppdraget för läkarlinjen vid Göteborgs universitet fastställs till 135 utbildningsplatser per år att omfördelas inom det totala anslaget för läkarutbildning.
1993/94:Fi47 av Doris Håvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att korrigera de felaktigheter i resurstilldelningssystemet som kommit att drabba odontologiska fakulteten vid Göteborgs universitet.
1993/94:Fi48 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskningen av antalet utbildningsplatser vid odontologiska fakulteten vid Göteborgs universitet.
1993/94:Fi49 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående utbildningsuppdraget inom läkarutbildningen i Göteborg.
1993/94:Fi50 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen till anslaget A 2 Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1994/95 anvisar ytterligare 2 524 miljoner kronor,
2. att riksdagen till anslaget A 10 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1994/95 anvisar ytterligare 500 miljoner kronor,
3. att riksdagen till anslaget A 3 Byggande av vägar för budgetåret 1994/95 anvisar ytterligare 1 800 miljoner kronor,
4. att riksdagen på ett särskilt anslag anvisar Luftfartsverket 70 miljoner kronor för investeringar i flygplatser,
5. att riksdagen på ett särskilt anslag anvisar 45 miljoner kronor till byggande av ny flygplats i Karlstad,
6. att riksdagen på ett särskilt anslag anvisar SJ 17 miljoner kronor för byggande av godsterminal i Luleå,
7. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att verka för att AXE-systemet är utbyggt år 1997,
8. att riksdagen på ett särskilt anslag anvisar 25 miljoner kronor för täckande av räntekostnaden i Riksgäldskontoret för Telia AB.
1993/94:Fi51 av Erling Bager m.fl. (fp, m, c, kds) vari yrkas
1. att riksdagen, med upphävande av tidigare beslut, anslår 8,1 miljoner kronor till anslagsposten C 6 Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning,
2. att riksdagen beslutar om motsvarande minskning av de övriga fakultetsanslagen för odontologisk forskning vid Sveriges universitet och högskolor.
1993/94:Fi53 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att grundavdrag skall få göras vid taxeringen till statlig inomstskatt fr.o.m. 1996 års taxering,
2. att riksdagen beslutar att den statliga inkomstskatten fr.o.m. den 1 januari 1995 höjs till 25 % på inkomster över den s.k. brytpunkten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vad i motionen anförts om att höjningen av statsskatten skall användas för att finansiera kostnaderna för arbetslösheten och att den skall kvarstå till dess att Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är i balans,
4. att riksdagen beslutar att skatten på fysiska personers och dödsbons kapitalinkomster skall vara 30 % även efter den 1 januari 1995,
5. att riksdagen beslutar att skatten på realisationsvinster på aktier och andra finansiella instrument som beskattas enligt aktievinstreglerna skall vara 30 % fr.o.m. den 1 juli 1994,
6. att riksdagen beslutar att avkastningsskatten skall vara 15 % för pensionssparande och 30 % för kapitalförsäkringar och värdepappersfonder fr.o.m. den 1 juli 1994,
7. att riksdagen beslutar att mottagen utdelning på aktier eller aktieliknande papper skall beskattas som kapitalinkomst fr.o.m. den 1 juli 1994,
8. att riksdagen beslutar att de olika reduceringsreglerna vid beräkning av skattepliktig reavinst på aktier och andra finansiella instrument som beskattas enligt aktievinstreglerna avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1994,
9. att riksdagen beslutar att nuvarande lagregler om förmögenhetsskatt skall fortsätta att gälla även efter den 1 januari 1995,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny lag om förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar att möjligheten att kvitta underskott av näringsverksamhet mot inkomst av tjänst skall avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1995,
12. att riksdagen beslutar att återförda SURV-medel skall beskattas i sin helhet fr.o.m. 1995 års taxering,
13. att riksdagen beslutar att aktiebolag har rätt till avdrag enligt tidigare regler för utdelning på nyemissioner som görs efter den 1 juli 1994,
14. att riksdagen beslutar att bolagsskatten skall vara 30 % fr.o.m. den 1 januari 1995,
15. att riksdagen beslutar att företag inom industrin och övrigt näringsliv under tiden den 1 juli 1994 t.o.m. den 30 juni 1995 skattemässigt får utnyttja ett värdeminskningsavdrag som motsvarar 70 % av anskaffningskostnaden för inköp av vissa maskiner och inventarier,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reklamskatt på TV- och radiosänd reklam,
17. att riksdagen beslutar att dieseloljeskatten för oljeprodukter tillhöriga miljöklass 1 skall vara 843 kr/kubikmeter fr.o.m. den 1 juli 1994,
18. att riksdagen beslutar att miljöskatt och täktavgift för naturgrus skall införas i huvudsaklig överensstämmelse med Naturvårdsverkets förslag fr.o.m. den 1 juli 1994,
19. att riksdagen beslutar att höja miljöskatterna för kväve och fosfor i handelsgödsel fr.o.m. den 1 juli 1994 så att det sammantagna avgiftsuttaget når upp till den tidigare nivån,
20. att riksdagen beslutar att införa en miljöskatt på 30 kr/g kadmium per ton fosfor i handelsgödsel fr.o.m. den 1 juli 1994.
1993/94:Fi54 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitiken,
2. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om stöd till kommuner och landsting för att förlänga uppsägningtider,
3. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om en ny åtgärd för ungdomar kallad ungdomsintroduktion,
4. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om stöd för upprustning av skolor,
5. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om stöd för investeringar i kommunernas gatu- och vägnät,
7. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om utbildningsvikariaten,
8. att riksdagen beslutar om beräkningen av statsbidragen till beredskapsarbeten i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadsutbildningen,
10. att riksdagen beslutar att utbildningsbidragen skall motsvara arbetslöshetsersättningen i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för att bekämpa ungdomsarbetslösheten,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel för personalförstärkning vid arbetsförmedlingen,
13. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i proposition 1993/94:150 om att anvisa 15 000 000 kr för administration av arbetsmarknadskassor,
14. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i proposition 1993/94:150 om medel för informationsinsatser,
15. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i proposition 1993/94:150 om akademikerpraktik,
16. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om bidrag till utbildning i företag,
17. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1993/94:150 om minskning av tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 4 658 000 000 kr utöver vad som tidigare beslutats eller föreslagits av regeringen.
1993/94:Fi55 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349).
1993/94:Fi56 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av särskilda satsningar på de vägar som skogsindustrin är beroende av för sin virkesförsörjning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en betydande del av anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt bör tillfalla vägnätet i Västernorrland.
1993/94:Fi57 av Lisbet Calner och Sverre Palm (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om erforderliga medel till vägprojekt i Fyrstadsregionen.
1993/94:Fi58 av Isa Halvarsson m.fl. (fp, m) vari yrkas att riksdagen beslutar anslå 45 miljoner kronor ur anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt (prop. 1993/94:150 bilaga 6) att tillställas Luftfartsverket för byggande av ny länsflygplats i Värmland.
1993/94:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet, ny anslagspost Kultur/medier i skolan, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 7 500 000 kr,
2. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet, ny anslagspost Kultur/medier i barn- och skolbarnomsorg och på fritidsgårdar, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 3 000 000 kr,
3. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet, ny anslagspost Kultur/medieprojekt för barn och ungdom, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 3 000 000 kr,
4. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet, ny anslagspost Länskonstnärer, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 2 000 000 kr,
5. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet, anslagsposten Samlingslokalägande organisationers kulturverksamhet, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 7 000 000 kr utöver regeringens förslag,
6. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet, anslagsposten Kultur i arbetslivet, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 4 000 000 kr utöver regeringens förslag,
7. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet, ny anslagspost Kultur i vården, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 2 000 000 kr,
8. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet, ny anslagspost Kultur för handikappade, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 2 000 000 kr,
9. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet, anslagsposten Centrumbildningar, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 1 000 000 kr utöver regeringens förslag,
10. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet, till Statens kulturråds disposition för institutioner med stor andel lönebidragsanställda, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 5 000 000 kr,
11. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet, ny anslagspost Kulturpojekt mot främlingsfientlighet och rasism, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 3 000 000 kr,
12. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet, till Statens kulturråds disposition för föremålsvård m.m. museer, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 11 000 000 kr,
13. att riksdagen beslutar att till B 1 Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisa 100 000 000 kr utöver regeringens förslag,
14. att riksdagen beslutar att till B 15 Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 4 500 000 kr utöver regeringens förslag,
15. att riksdagen beslutar att till B 1 Bidrag till folkbildningen, för särskilda insatser för att motverka rasism och främlingsfientlighet, för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisa 3 000 000 kr utöver regeringens förslag,
16. att riksdagen beslutar att till B 18 Statens konstråd för Konst där vi bor för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 2 000 000 kr utöver regeringens förslag,
17. att riksdagen beslutar att till B 19 Förvärv av konst till statens byggnader m.m. för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 4 000 000 kr utöver regeringens förslag,
18. att riksdagen beslutar att bidragsramen för B 20 Bidrag till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln ökas med 10 000 000 kr,
19. att riksdagen beslutar att bidragsramen för B 4 Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln ökas med 75 000 000 kr utöver regeringens förslag,
20. att riksdagen beslutar att bidragsramen för E 3 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret 1994/95 under trettonde huvudtiteln ökas med 50 000 000 kr utöver regeringens förslag.
1993/94:Fi60 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar anslå 45 miljoner kronor (prop. 1993/94:150 bilaga 6) att tillställas Luftfartsverket för byggande av ny länsflygplats i Värmland.
1993/94:Fi61 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar om en besparing på 710 000 000 kr inom jordbruksområdet i enlighet med vad som i motionen anförts.
Motionsyrkanden från allmänna motionstiden
1993/94:Sf507 av Lena Öhrsvik och Hans Dau (s, m) vari yrkas
1. att riksdagen under anslaget E 7 eller på annat lämpligt sätt inom given budgetram avsätter 10,5 miljoner kronor för information till svenska studerande utomlands,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Centrala studiestödsnämnden får i uppdrag att träffa avtal om information till svenska studerande utomlands med lämpligt förslag, samt att utvärdera och redovisa effekterna av satsade medel.
1993/94:Ub607 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en minskning av antalet utbildningsplatser för läkare.
1993/94:Ub608 av Leif Carlson och Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskning av intagningen till läkarutbildning.
1993/94:Ub676 av Kristina Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskning av dimensionering av läkarutbildningen.
1993/94:Ub677 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sommaruniversitet vid Högskolan i Gävle/Sandviken,
1993/94:Ub679 av Bertil Måbrink (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av sommaruniversitet vid Högskolan Gävle/Sandviken.
1993/94:Ub688 av Karin Starrin (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att få inrätta sommaruniversitet.
1993/94:Ub690 av Marianne Andersson och Elving Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om genomförandet av trainee-utbildningen,
1993/94:Ub714 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen avslår regeringens förslag om utbildningscheck enligt vad i motionen anförts,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om trainee-utbildning enligt vad i motionen anförts,
7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan om sommaruniversitet i enlighet med vad i motionen anförts,
1993/94:Ub721 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av entreprenörutbildning vid Högskolan i Karlstad.
Proposition 150
I propositionen framhålls att regeringens politik har lagt grunden för ny period av tillväxt och företagande. Det sker nu en snabb återhämtning från den svåra ekonomiska nedgång som följt efter två decenniers försyndelser. De fyra områden som har stått i centrum den gångna mandatperioden -- Europapolitiken, ekonomin, välfärdspolitiken och miljön -- måste sättas främst också under de år som ligger framför oss.
Den ekonomiska politiken är utformad för att genom god och uthållig tillväxt uppnå två centrala mål: nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem. Målet om nya riktiga jobb innebär minst en halvering av arbetslösheten till slutet av 1990-talet och bör ses som ett etappmål på vägen mot full sysselsättning. Målet om tillförlitliga trygghetssystem innebär att medborgarna skall kunna lita på att de system för trygghet och omsorg som det offentliga ansvarar för kommer att fungera väl även i ett långt perspektiv.
Strategin som lagts fast för att nå dessa mål bygger på medlemskap i Europeiska unionen, sanering av statsfinanserna och stabila priser. Det är bara genom en kombination av dessa förutsättningar som den höga och uthålliga tillväxt kan skapas som krävs för att uppfylla målen. Medlemskap ökar förutsägbarheten i de institutionella spelreglerna som kommer att råda i Sverige. Vårt lands förmåga att dra till sig investeringar och produktion ökar. Det gäller inte bara utländska investeringar utan i hög grad också svenska. Både investeringsvolymen och kvaliteten på investeringarna blir högre. Tilltron till stabiliteten i svensk ekonomisk politik och våra internationella ekonomiska relationer ökar, förutsättningarna för lägre räntor blir bättre och risken minskar för att den nuvarande återhämtningen bryts i förtid.
Den andra delen i strategin är att minska underskotten i de offentliga finanserna och minska statens lånebehov. Nästa steg måste syfta till att balansera och minska den offentliga sektorns finansiella nettoskuld. Saneringsprogrammet med besparingar, inkomstförstärkningar och strukturellt riktiga regeländringar fullföljs. Förutsatt att den starka uppgång som vi nu ser i svensk ekonomi fortsätter är regeringens avsikt att tidigarelägga delar av saneringsprogrammet så att beslut fattas nästa budgetår inte bara avseende dessa 15 miljarder kronor utan därutöver minst 10 miljarder kronor. Regeringen kommer således i början av år 1995 att lägga fram förslag om budgetförstärkningar om minst 25 miljarder kronor.
Regeringen avser vidare att då lägga fram förslag om 20 miljarder kronor i ytterligare budgetförstärkningar så att saneringsprogrammets totala omslutning därmed ökas från 81 till ca 100 miljarder kronor (avseende nettobudgeteffekt för den offentliga sektorn i 1993 års penningvärde). Dessa tillkommande 20 miljarder kronor får genomslag på de offentliga finanserna senast år 1999. Huvuddelen av detta bör åstadkommas dels genom ytterligare åtgärder för att minska underskottet i pensionssystemet, dels genom åtgärder för att hålla utgifterna för den offentliga konsumtionen realt oförändrade.
Statsskuldens ökning måste upphöra. Som närmare framgår av de beräkningar som redovisas i propositionen är vid oförändrat saneringsprogram kravet för att hejda statsskuldens ökning som andel av BNP (nettoskuldkvoten) en BNP-tillväxt om ca 4 % i genomsnitt per år fr.o.m. 1996 t.o.m. 1999. Statsskuldens tillväxt är emellertid ett så allvarligt hot att den måste stoppas även vid en mindre gynnsam tillväxttakt än 4 % BNP-ökning åren 1996--1999. Ränteoron under år 1994 är liksom tidigare valutaoro allvarliga påminnelser om hur viktigt det är att ha säkerhetsmarginaler i den ekonomiska politiken. Med en tidigareläggning av beslut om minst 10 miljarder kronor i det ursprungliga saneringsprogrammet och en utökning av saneringsprogrammet med ca 20 miljarder kronor kommer nettoskuldkvotens ökning att upphöra år 1999 inte bara i alternativet med 4 % genomsnittlig tillväxt för perioden 1996--1999 utan även i alternativet med 3 % tillväxt åren 1996--1999. Tillväxten måste därtill vara uthållig och ske i sådana former att våra långsiktiga produktionsmöjligheter inte minskar. Grunden har lagts under de gångna tre åren, men ett fortsatt gott kostnadsläge och reformer som innebär såväl en tillväxtbefrämjande som en miljövänlig samhällsomvandling är nödvändiga även fortsättningsvis.
Ett tredje led i den ekonomiska strategin är att bevara den låga inflationen. Detta är en förutsättning för en uthållig tillväxt och ökad sysselsättning liksom för en rättvis fördelning. Den ekonomiska politiken måste därför utformas så att den snabba ökningen av sysselsättningen kan ske utan accelererande löner och priser. Dagens förmånliga kostnadsläge måste bibehållas. Detta kräver att ekonomin är dynamisk och har god anpassningsförmåga. I synnerhet krävs att arbetsmarknaden i hela landet fungerar smidigt vid strukturomvandling. Vissa delar av ekonomin måste expandera snabbare än andra. Människor bör stimuleras att, när de så önskar, flytta mellan olika områden. En låg inflation är vidare en förutsättning för att motverka godtyckliga och orättvisa inkomst- och förmögenhetsförändringar.
Med en snabb ekonomisk utveckling kan sysselsättningen öka så mycket att arbetslösheten halveras. För att detta skall vara möjligt är också en fortsatt reformering av arbetsmarknadspolitiken nödvändig.
En god regional fördelning av företagandet minskar riskerna för överhettning på lokala arbets- och bostadsmarknader och för en kostnadsdriven inflation. Därmed läggs en grund för att de nya riktiga jobben växer fram över hela landet. Då tillvaratas också landsbygdens produktionsresurser.
I propositionen framhålls att reformeringen av skattesystemet skall fortsätta. Regeringen kommer att fortsätta att prioritera förändringar av sådana skatter som är särskilt skadliga för produktion och sysselsättning. Miljörelateringen av skatterna drivs vidare.
Den generella välfärdspolitiken ligger fast. Den riskspridning som de obligatoriska socialförsäkringarna innebär skall bevaras. Försäkringarna skall fortsätta att utvecklas i riktning mot ett starkare samband mellan avgifter och förmåner. Samtidigt skall ett grundläggande skydd bibehållas. Regeringen har påbörjat en valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken. I propositionen framhålls att rätten att välja husläkare, daghem och skola nu är etablerad. Familjepolitiken kompletteras med vårdnadsbidrag och barnomsorgsgaranti. Människorna i Sverige får ökad makt över de viktiga valen i livet. Valfriheten blir inte som tidigare förbehållen ett fåtal utan öppnas också för människor med vanliga inkomster. Konkurrensen mellan offentliga och enskilda alternativ stimulerar utveckling och förnyelse och innebär nya möjligheter för alla som arbetar inom vård, omsorg och utbildning.
Regeringens fasta föresats att forma en långsiktigt hållbar utveckling mot ett samhälle med god miljö och att förhindra att miljöskulden ökar skall genomsyra arbetet även under nästa mandatperiod. En central uppgift är att uppnå en varaktigt hög tillväxt vars miljöeffekter är förenliga med naturens förmåga att bearbeta och tåla olika typer av miljöbelastning. Ingen ekonomisk tillväxt kan vara uthållig som inte också är miljömässigt uthållig. Minskad statsskuld får inte växlas mot ökad miljöskuld.
I propositionen konstateras att de genomförda åtgärderna nu börjar ge resultat. Svensk ekonomi återhämtar sig. Nyföretagandet ökar och produktion och investeringar i näringslivet expanderar. Hushållens optimism inför framtiden är stor och den privata konsumtionen växer. Läget på arbetsmarknaden ljusnar genom att sysselsättningen ökar. Budgetunderskottet och lånebehovet sjunker. Budgetförstärkningarna ger successivt större effekt. Denna positiva utveckling kan emellertid omintetgöras om regeringens ekonomiska strategi inte fullföljs. Därför måste strategin drivas vidare. Detta sker nu genom fortsatt reformering av de sociala försäkringssystemen, t.ex. arbetslöshetsförsäkringen och förtidspensioneringen, samt genom offensiva tillväxtsatsningar inom bl.a. informationsteknologin, kommunikationerna och innovationspolitiken.
Partimotionerna om den ekonomiska politiken
Socialdemokraternas partimotion Fi30
I motion Fi30 (s) understryks att en ny inriktning av den ekonomiska politiken med kraftigt höjda ambitioner när det gäller investeringar, sysselsättning, tillväxt och statsfinanser är en nödvändighet om Sverige skall komma ur den nuvarande krisen. Sverige får inte fastna i en arbetslöshetsfälla med hög och bestående arbetslöshet. Vårt land får inte under 1990-talet gå samma väg som land efter land i Europa gick under 1980-talet där massarbetslösheten nu har permanentats.
Sveriges ekonomi präglas av en fundamental obalans mellan sparande och investeringar i den privata sektorn. Inget annat land i OECD-området har en så djupgående störning som Sverige. Framtidsbyggandet har inte varit så lågt på nästan 60 år. Denna brist på investeringar är den främsta orsaken till arbetslösheten och till de väldiga underskotten i de offentliga finanserna. Aldrig någonsin i modern tid har de offentliga finanserna försämrats så kraftigt som under den gångna mandatperioden. Den svenska krisen har blivit djupare och längre än i andra länder.
Med regeringens politik kommer, enligt motionärerna, den extrema obalansen mellan sparande och investeringar att bestå under de närmaste åren. Arbetslösheten kommer att fortsätta att ligga på en rekordhög nivå. Underskotten i statsfinanserna kommer att fortsätta att bestå med nuvarande politik.
Inriktningen av den ekonomiska politiken måste vara att investera Sverige ur krisen, göra det lönsamt att investera i ny och mera produktiv kapacitet i näringslivet. Bara på så sätt kan företagen nyanställa och därigenom varaktigt minska arbetslösheten. Spridningen av ny teknik måste stimuleras för att höja produktiviteten och därmed utrymmet för investeringar och för ökade reallöner.
Investeringar i näringslivet ser motionärerna som det centrala för den ekonomiska återhämtningen. Men sådana investeringar måste understödjas av andra investeringar: i ADB-nät, i vägar och järnvägar, i forskning och utveckling, i nya miljövänliga energisystem.
Utgångspunkten för politiken är att få till stånd en långsiktig och hållbar överenskommelse om näringslivets villkor mellan arbetsmarknadens parter och staten. Ett nytt "samhällskontrakt" måste upprättas mellan näringsliv, fack och stat. Det är nödvändigt att komma bort från konfrontation i politiken och på arbetsmarknaden. Det bästa i den svenska modellen måste återupprättas.
En ny inriktning av den ekonomiska politiken måste komma till stånd. För att värna sysselsättning och välfärd och återskapa sunda statsfinanser måste insatser för att åstadkomma hög och varaktig tillväxt överordnas andra ambitioner och krav. En prisstabilitet på god europeisk nivå är därvid en viktig förutsättning för internationell konkurrenskraft och god tillväxt.
Den viktigaste insatsen i kampen mot arbetslösheten är att skapa nya arbetstillfällen på den ordinarie arbetsmarknaden. I motionen understryks att det främsta syftet med den inriktning av politiken som föreslås är att bryta den kraftiga nedgången i sysselsättningen och öka antalet arbetstillfällen inom företagssektorn.
Men endast fler arbetstillfällen räcker inte, understryker motionärerna. Enbart en ökad efterfrågan på arbetskraft kan leda till inflationsdrivande flaskhalsar om inte insatser sätts in för att höja utbildningsnivån och förbättra den enskilda individens kompetens. Det gäller både för dem som har arbete och dem som är arbetslösa.
En socialdemokratisk regering kommer att ta initiativ till en ny, mera aktiv arbetsmarknadspolitik. Arbetsmarknadspolitiken måste under de kommande åren arbeta med de expanderande företagens behov av att få personal med rätt kompetens. Den måste samtidigt vara inriktad på att ge de arbetslösa möjlighet att snabbt komma tillbaka i arbetslivet, direkt till ett nytt jobb, till en utbildning eller omskolning eller till ett tillfälligt arbete. Ambitionerna när det gäller insatserna mot ungdomsarbetslösheten måste höjas kraftigt.
För att kunna pressa tillbaka arbetslösheten och öka sysselsättningen krävs en låg inflation. I motionen understryks att varje tecken på stigande inflation måste motverkas. Utan en inflation på god europeisk nivå kan varken bibehållen konkurrenskraft eller ökad sysselsättning klaras.
Att sanera statsfinanserna blir en huvuduppgift under de närmaste åren. Statsskuldens andel av BNP måste stabiliseras. Detta är helt avgörande för Sveriges konkurrenskraft och trovärdighet utomlands. Ökad sysselsättning, i första hand i näringslivet, och minskad arbetslöshet är den i särklass bästa vägen att komma till rätta med underskotten. Det leder till minskade utgifter och ökade inkomster. Men detta räcker inte. Det kommer också att bli nödvändigt med både inkomstförstärkningar och utgiftsbegränsningar. Det krävs nu största möjliga hushållning med statens utgifter. I motionen betonas att nya, onödiga och utmanande utgiftsökningar skall tas tillbaka. Budgetprövningen måste bli konsekventare och mer distinkt. Varje utgift över statsbudgeten måste prövas mot dess ändamål och andra utgifters ändamål. Statsinkomsterna måste förstärkas genom att skattereformen återställs.
I följande tabell ges en redovisning av hur motionärerna bedömer effekterna på ekonomin av de förslag som läggs fram i motionen.
Försörjningsbalans Procentuell förändring
00> 37>Mdkr 53>Med regeringens 81>Med Social- 00> 53>politik81>demokraternas 00> 81>politik
00> 37>1993 53>1994 67>1995 81>1994100>1995
00>Privat konsumtion 44>792,858>1,272>1,5 86>1,5100>2,3 00>Offentlig konsumtion 44>401,758>-1,672>-0,986>-0,6100>0,6
00>Bruttoinvesteringar 44>204,4 58>-3,5 72> 8,586>1,6100>16,0 00>- näringsliv 44>109,9 58> 9,472>13,986>12,6100>18,4 00>- bostäder44>60,4 58>-41,0 72>-7,086>-34,0100>9,7 00>- offentliga 44>34,1 58>-0,3 72> 1,286>8,6 100>13,0 00>Lagerinvesteringar* 44>-5,3 58>0,1 72>0,186>0,1 100>0,4
00>Inhemsk användning 44>1 393,6 58>-0,2 72>2,186>1,0 100>4,5
00>Export 44> 474,3 58>10,0 72>8,086>10,0 100>8,0 00>Import 44>418,5 58>4,1 72>6,586>4,6 100>8,3
00>BNP 44>1 449,5 58>2,4 72>3,086>3,3 100>4,5
00>Bytesbalans (mdkr) 44>-2,1 58>33,6 72>55,986>30,6 100>45,4
* Förändring i procent av föregående års BNP.
De åtgärder som föreslås har sin tyngdpunkt i investeringarna. Dessa beräknas bli 25 miljarder kronor högre år 1995 som en följd av förslagen i motionen. Investeringarna i näringslivet beräknas bli ca 10 miljarder kronor högre, varav direktavskrivningarna svarar för 6 miljarder kronor.
Även den privata konsumtionen antas öka något mer i jämförelse med propositionens prognos som en följd av att den försämring av ränteavdragens värde som riksdagen beslutat skall ske år 1995 rivs upp. Även den förutsatta högre sysselsättningen bidrar till en bättre konsumtionsutveckling. Dessa effekter reduceras av att vissa budgetförstärkningar verkar i motsatt riktning, som t.ex. att vårdnadsbidraget inte genomförs.
Den offentliga konsumtionen antas bli högre, i första hand som en följd av att reparationer och underhåll av bl.a. skolor och vägar, som utgör viktiga delar av investeringsprogrammet, i detta sammanhang redovisas som konsumtion. Också förlängningen av uppsägningstiderna för kommunal personal och satsningen på utbildning får till följd att konsumtionsutgifterna ökar. Dessa effekter dämpas av de föreslagna besparingarna inom bl.a. försvaret.
Som motionärerna ser det visar den här angivna inriktningen av den ekonomiska politiken att det går att vända utvecklingen och börja pressa tillbaka arbetslösheten. Det går att föra en politik som är förenlig med ett stabilt penningvärde och sundare statsfinanser, och som pressar ner den öppna arbetslösheten till under 5 % redan nästa år. Det går att föra en politik med en fördelningsprofil som innebär att bördorna fördelas efter förmågan att bära dem.
Ny demokratis partimotion Fi31
Inledningsvis framhålls i motion Fi31 (nyd) att Sverige är i en akut kris med hög arbetslöshet. Statsfinanserna är i obalans och statsskulden växer okontrollerat. Regeringen är enligt motionärerna handlingsförlamad och skjuter problemen framför sig i en förhoppning att marknaden skall lösa alla problem. Det är, framhåller motionärerna, helt nödvändigt att i grunden förändra transfereringarna både vad gäller huvudmannaskap och nivåer. Alla budgetposter måste analyseras, inget får lämnas utanför. Vi får inte lämna över ett land i ekonomisk ruin till våra barn och barnbarn.
I motionen framhålls att Ny demokrati under hela mandatperioden har anvisat betydligt större budgetförstärkningar än regeringen, men de flesta förslagen har lämnats utan åtgärd. Det är nu dags att beakta alla förslag till besparingar, även de obekväma.
Som motionärerna ser det måste riksdagen därför lägga partitaktiken åt sidan och enas om kraftfulla åtgärder för att gemensamt lösa landets ekonomiska problem. Förslagen till åtgärder sammanfattas i följande tabell.
Ny demokratis besparingar jämfört med regeringens budget 1994/95 Miljoner kronor
00>Flerbarnstillägget 82>1 700 00>Föräldraförsäkringen 00>03> 90--80 % 82>1 500 00>Behovsprövade barnbidrag 82>3 000 00>Sjukförsäkringen 7,5--5,5 82>1 300 00>Bostadsbidrag endast till 00>03> barnfamiljer 82>510 00>Bistånd 82>6 160 00>Flykting 82>2 360 00>Hemspråk 82>1 000 00>Statliga organisationsbidrag 82>1 500 00>Infra 82>2 000 00>Jordbruk 82>360 00>Kultur och presstöd 82>250 00>Svarta sektorn 82>2 000 00>Bidragsfusk 82>2 000 00>Diverse 82>280
00>Summa (från budgetprop.) 82>25 920
00>Dessutom tillkommer:
00>Sänkt arbetsmarknadsstöd 82>5 700 00>Norrlandsvägar 82>1 600 00>Vårdnadsbidrag 82>3 700 00>Ökad tobaksskatt 82>1 500 00>Ersättn. för trafikskadade 00>03> till trafikförsäkringen 82>1 000 00>Moms på tidningar 82>500
00>Summa (nya) 82>14 000
00>Totalt 82>39 920
Kostnadsökningar Miljoner kronor
00>Minskad tjänstemoms 82>-8 500 00>Minskad byggmoms 82>-4 000
00>Summa 82>-12 500
00>Budgetförstärkning 82>27 420
Angående penning- och valutapolitiken anförs i motionen följande. Riksbanken ansvarar för penning- och valutapolitiken. Det viktigaste verktyget är marginalräntan, som enligt motionärernas uppfattning har använts alldeles för försiktigt. Resultatet har blivit att våra marknadsräntor är alltför höga. Sverige har inte i mannaminne haft så extrema realräntor och det har inträffat i en extrem lågkonjunktur när industrin borde ha investerat för framtiden. I motionen understryks att räntesänkningstakten måste öka.
Räntan är den mest betydelsefulla komponenten i den ekonomiska politiken och är inte enbart ett resultat av den förda politiken. Den mest direkta och omedelbara påverkan på räntans förändring och utveckling har riksbanksfullmäktige som tillsammans med riksbankschefen fattar beslut om marginalräntans storlek och utveckling.
Ny demokrati har konsekvent framhållit att marginalräntan borde ha sänkts tidigare och framför allt kraftigare. Särskilt gäller det hösten 1992 när kronan släpptes fri. Då borde marginalräntan samtidigt sänkts mycket kraftigt. Ny demokrati var det enda parti som i riksdagsdebatten rekommenderade att den dåvarande riksbankschefen borde överväga att avgå. I motionen understryks att riksbanksfullmäktige borde ha en ickepolitisk sammansättning med en större fackkunskap. Även politiker kan ingå, men då i minoritet.
Det är, sägs det i motionen, ytterst anmärkningsvärt att regeringen inte har gjort något åt det enorma räntegap som vi nu har haft under lång tid. Staten är ägare till Nordbanken och kan där genom styrelsen påverka en räntesänkning, vilket omedelbart skulle påverka räntan i hela banksystemet. Det borde även ha varit möjligt att vid förhandlingar mellan bankerna och Bankstödsnämnden om stöd och garantier ställa krav på räntebegränsningar.
Finanspolitiken måste hållas fortsatt stram men mer inriktas på att förändra systemen och ersättningsnivåerna än att, som motionärerna uttrycker det, skära litet här och där. Det är framför allt transfereringarna som måste förändras i grunden och då till en nivå som Sverige kan klara av. Vi kan inte heller enbart spara oss ur de ekonomiska problemen, vi måste också få fart på de privata investeringarna. Med hänvisning härtill måste, menar motionärerna, tjänstemomsen snarast sänkas till 12 %.
Regeringen uttalar med viss försiktighet att det finns tecken som tyder på att en vändning har inletts på arbetsmarknaden. Arbetslösheten minskar. Varslen om personalinskränkningar sjunker kontinuerligt. Motionärerna gör en annan bedömning än regeringen i fråga om minskningen av arbetslösheten. Förbättringen på arbetsmarknaden går snabbare än vad regeringen antagit. Detta leder till att anslaget för Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 kan sättas ned till 20 miljarder kronor. Dessutom har man ju haft uppenbara svårigheter att göra av med de medel som avsatts för innevarande budgetår.
Reformeringen av arbetsrätten måste fortsätta. Det råder enligt motionärerna en bred enighet om att anställningsskyddet kan ha medfört hinder för arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden. Ny demokrati har i tidigare motioner fört fram radikala förslag i syfte att skapa bättre förutsättningar för en öppen och flexibel arbetsmarknad som kan ge ungdomar riktiga jobb. De områden inom arbetsrätten där ändringar måste vidtas är följande.
Tidsbegränsad anställning
Dispens från LAS för arbetslösa
Provanställning
Konjunkturanpassad arbetstid
Den s.k. månadsregeln
Turordning vid uppsägning av arbetskraft
I motionen konstateras att den nya näringspolitiken, som igångsatts av den nuvarande regeringen, nu börjar sätta sina spår i form av en tillväxt i ekonomin. Genom medverkan från Ny demokrati har regeringen bl.a. fått igenom ett antal skattelättnader som främjar företagande och nyinvesteringar.
Motionärerna konstaterar emellertid att kraftfulla åtgärder måste vidtas för att förbättra innovationsstödet och öka tillgången på riskkapital. Det stora räntegapet skapar alltjämt stora svårigheter för de mindre företagen. Konkurrensverket måste därför undersöka hur konkurrenssituationen ser ut inom bankområdet.
Vänsterpartiets partimotion Fi32
I motion Fi32 (v) sägs det att Sverige håller på att få en generation ungdomar som aldrig haft ett reguljärt arbete. Om det nu i den pågående konjunkturuppgången inte går att åstadkomma en radikal ökning av antalet förvärvsarbetande så kommer Sverige om några år att ha fastnat i permanent massarbetslöshet. I motionen understryks att minskad arbetslöshet måste vara det överordnade målet för den ekonomiska politiken. Att flera kommer ut på den ordinarie arbetsmarknaden är inte bara bra i sig, det är också en grundläggande förutsättning för en sanering av de offentliga finanserna. Men också det omvända gäller: Arbetslösheten kan inte minskas rejält utan att räntorna faller, och det kräver minskade offentliga underskott.
Den grundläggande tanken i Vänsterpartiets alternativ till statsbudget är att det stora privata finansiella överskottssparandet skall omsättas i effektiv efterfrågan på ett sådant sätt att de offentliga underskotten samtidigt minskar. Detta kan enligt motionärerna åstadkommas genom att en starkare budget ger möjligheter till sänkt ränta vilket leder till ökade investeringar i näringslivet. I motionen föreslås att skatterna höjs för dem som kan bära detta och därigenom finansieras ett ökat antal arbeten inom byggande, miljövård, skola, vård och omsorg.
Långsiktigt vill Vänsterpartiet ha en annan inriktning på produktion och försörjningsbalans samt en radikalt annorlunda och mer rättvis fördelning jämfört med det som följer av nuvarande ekonomiska politik. Investeringarna måste omfördelas i riktning mot det ekologiskt hållbara. Skola, omsorg och vård tar med denna politik ett utrymme på den materiella konsumtionens bekostnad. I motionen krävs att skatter, bostadssubventioner och socialförsäkringar omfördelas så att inkomster och förmögenheter utjämnas.
Följande sammanställning visar hur de intäkts- och utgiftsökningar som föreslås i motionen påverkar budgetutfallet. Enligt motionen blir slutresultatet ett i jämförelse med regeringens budgetförslag minskat budgetunderskott med 9,5 miljarder kronor.
Vänsterpartiets förslag i förhållande till regeringens budgetåret 1994/95 Miljoner kronor
00>Intäkter statsbudgeten
00>Besparingar 82>13 100 00>Atle och Bure 82>1 000 00>Skattehöjningar 82>14 530 00>Överföringspost 82>1 300 00>Uteblivet EU-medlemskap 82>4 500
00>Summa förstärkningar 82>34 430
00>Utgifter statsbudgeten
00>Näringspolitik 82>1 000 00>ROT 82>3 000 00>Nybyggnation 82>400 00>Arbetsmarknadspolitik 82>7 820 00>Regionalpolitik 82>650 00>Utbildning 82>1 400 00>Miljö 82>550 00>Infrastruktur 82>1 870 00>Sextimmarsdagen 82>1 000 00>U-hjälp m.m. 82>1 710 00>Pensionstillskott 00>03>+långtidssjuka 82>1 020 00>Räntebidrag 82>500 00>Komp. av höjt grundavdrag 00>03>till kommunerna 82>4 000 00>Övrigt 82>474
00>Summa utgiftsökningar 82>25 394
00>Summa starkare statsbudget 9 036 miljoner kronor
00>Utfall för staten, inkl. socialförsäkringar, m.m.
00>Intäkter
00>Budgetförstärkning 82>9 510 00>Höjd a-avgift 82>8 200 00>Bibehållna a-kasseregler 82>2 000 00>Slopat grundavdrag 82>2 500
00>Summa 82> 22 210
00>Utgifter
00>Arbetsmarknadsfond 82>4 700 00>Framtidsfond 82>3 500 00>Kommunakut 82>2 500 00>Delpensionsfond 82>150
00>Summa 82>11 850
00>Total förstärkning av offentliga finanser = 10 360 miljoner kronor.
00>Dessutom tillkommer 00>ökade skatteinkomster 00>och minskade utgifter 00>p.g.a. lägre arbetslöshet: 100>5 000--10 000 miljoner kronor
De viktigaste förslagen i motionen för att på kort sikt förbättra läget på arbetsmarknaden är följande.
Ett snabbt och enkelt sätt att genom riksdagsbeslut minska arbetslösheten är att ge kommuner och landsting ett tydligt besked att de kommer att få en framtida ekonomi som möjliggör ett omedelbart stopp för avskedanden och drastiska sparprogram. I motionen upprepas förslaget från partiets motion i anslutning till budgetpropositionen om en "kommunakut" som skall förhindra ytterligare minskningar av personalstyrkan i kommunerna. Kommunerna bör också få ett löfte om inga ytterligare minskningar av statsbidragen under 1990-talet.
Akuta stödåtgärder behövs också, menar motionärerna, inom byggbranschen som nu står på gränsen till sammanbrott. Den för riksdagen mest effektiva åtgärden nu för att förhindra ett sammanbrott är ett besked om att vänta med minskningarna av räntesubventionerna. I motionen framhålls att särskilt på universitetsorterna behövs i dag ett ökat bostadsbyggande. Det kan också bli nödvändigt att vidta åtgärder så att en hyressänkning möjliggörs i de fastigheter som byggts efter år 1980.
Arbetsmarknadspolitiken bör enligt Vänsterpartiets mening ändras radikalt. Arbetslinjen måste hävdas så att passivt bidragsberoende så långt som möjligt ersätts med åtgärder som stimulerar till utbildning och arbete. I motionen föreslås en förstärkning av insatserna för arbetsmarknadsutbildning, företagsutbildning, utbildningsvikariat och beredskapsarbeten. Utbildningsbidragens nivå bör återställas. En ungdomsgaranti bör införas som ger ungdomar rätt till meningsfull sysselsättning inom en kort tidsperiod. Praktikantplatser med avtalad ersättning föreslås bli inrättade vid företag med mer än 50 anställda. Projekt med miljöinriktning i samverkan med kommunernas Agenda 21-arbete inriktas på ungdom. Även en ny stödform "mikrostöd till ungdomar i rörelse" som bygger på ungdomars självansvar och kollektiva organisering bör inrättas. ALU i form av "gratis arbetskraft" som tränger bort ordinarie jobb måste helt utmönstras.
I motionen upprepas också förslaget om en fond till försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag.
Mer långsiktigt behövs kraftfulla och rättvist fördelade investeringsprogram för utbildning, miljö- och informationsteknologi som underlättar en omställning av produktionen i hållbar riktning. Vänsterpartiet hänvisar i detta sammanhang till tidigare framförda förslag om bl.a. innovationsstöd, inrättande av en framtidsfond och hur löntagarfondsmedel kan utnyttjas för stöd till forskning och utbildning.
I motionen understryks att saneringen av statsfinanserna inte kan klaras utan skattehöjningar. Den som påstår något annat talar, menar motionärerna, helt enkelt inte sanning. Sverige är fortfarande bland de utpräglade lågskatteländerna för kapitalägare. Flera länder i Västeuropa har också högre inkomstskatt för höginkomsttagare än vad vi har i Sverige. Men det räcker inte med skattehöjningar sägs det i motionen. Det behövs också besparingar i statsutgifterna. Det finns i dag ett utrymme för totalt minskade militärutgifter även om resurser omfördelas till svenska insatser i FN:s regi. Investeringar som skadar miljön är slöseri, stoppa Öresundsbron och storskaliga motorvägssatsningar. Det är också långsiktigt nödvändigt att reducera kostnaderna för bostadssubventioner och socialförsäkringar. I motionen betonas att en sanering av statsfinanserna inte kan göras utan en stark och rättvis fördelningspolitik. Bl.a. föreslås en ökad progressivitet i skatteskalorna och att grundavdraget avvecklas för höginkomsttagare.
I följande sammanställning redovisas motionärernas bedömning av hur försörjningsbalansen påverkas av förslagen i motionen i jämförelse med den inriktning av politiken som förordas av regeringen.
Försörjningsbalans. Förändring i 1993 års priser Miljarder kronor
00> 39>1993 55> 1995
00> 55>Med reg:s69>Med v:s 00> 55>politik69>politik
00>BNP 46>1 450 60> + 79 74>+ 80 00>Import 46> 419 60>+ 45 74>+ 40 00>Privat konsumtion 46>793 60>+ 22 74>+ 15 00>Statlig konsumtion 46>127 60>- 2 74>- 5 00>Kommunal konsumtion 46>275 60>- 8 74>+ 10 00>Investering 46>205 60>+ 10 74>+ 20 00>Export 46>474 60>+ 90 74>+ 80
Utskottet
Utskottet Den ekonomiska politiken
Internationell utveckling
I betänkandet om den ekonomiska politiken med anledning av årets budgetproposition (1993/94:FiU10) konstaterade utskottet, utifrån de bedömningar som redovisades i den preliminära nationalbudgeten, att konjunkturbilden i OECD-området alltjämt är splittrad. I Förenta staterna och övriga anglosachsiska länder fortsätter återhämtningen. Den japanska ekonomin har emellertid betydande svårigheter att hitta en väg ur lågkonjunkturen. I Sydostasien med över hälften av världens befolkning är tillväxten mycket hög och den svenska exporten ökar kraftigt till länder inom detta område. Utskottet konstaterade också att i flera av de för svensk industri viktiga kontinentaleuropeiska länderna har återhämtningen ännu inte kommit igång på allvar. Särskilt vad beträffar Tyskland bedömdes det svårt att ange när den ekonomiska utvecklingen åter tar fart.
Tabell 1. Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring
_______________________________________________________________________________
Andel av 1991 1992 1993 1994 1995 OECD- _________________________________________________ områdets totala BNP* _______________________________________________________________________________
Förenta staterna 36,0 -0,7 2,6 3,0 (2,7)** 3,8 (3,3) 3,2 (3,0) Japan 19,2 3,9 1,3 0,1 (-0,5) 0,6 (0,5) 2,5 (2,5)
Västra Tyskland 8,8 4,5 1,5 -1,9 (-2,0) 0,1 (0,2) 1,8 (1,3) Frankrike 7,0 0,8 1,4 -0,7 (-1,0) 0,9 (0,8) 2,6 (2,2) Storbritannien 5,5 -2,1 -0,5 2,0 (2,0) 2,9 (2,8) 2,9 (2,7)
Danmark 0,8 1,2 1,1 0,0 (0,0) 2,7 (2,2) 3,0 (2,7) Finland 0,7 -7,1 -4,0 -2,5 (-2,6) 1,8 (0,5) 4,0 (2,0) Norge 0,7 1,9 2,9 2,5 (1,3) 3,0 (2,5) 2,8 (2,5) Sverige 1,3 -1,1 -1,9 -2,1 (-2,0) 2,4 (2,4) 3,0 (2,9)
Norden*** 2,2 -1,2 0,1 0,0 (-0,4) 2,5 (1,8) 3,3 (2,4) OECD-Europa 38,2 1,3 0,8 -0,6 (-0,7) 1,2 (1,2) 2,4 (2,2)
OECD totalt 1,0 1,6 1,0 (0,7) 2,2 (1,9) 2,8 (2,6)
_______________________________________________________________________________
* I % av 1987 års BNP ** Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i budgetpropositionen *** Exkl. Sverige
Den prognos för den internationella utvecklingen som nu redovisas i den reviderade nationalbudgeten avviker inte nämnvärt från den som presenterades i budgetpropositionen. Ser man till uppskattningar av produktionstillväxten för OECD-Europa och för hela OECD-området är avvikelserna mellan den preliminära och den reviderade nationalbudgeten inte stora. Bedömningen av utvecklingen för såväl hela OECD-området som för Västeuropa är dock mer positiv. Tillväxten ökar (jfr tabell 1).
Utvecklingen i Förenta staterna, Tyskland och Norden
Bland enskilda länder har prognoserna för Förenta staterna och Norden och då framför allt Finland nu skrivits upp.
Som framhålls i den reviderade nationalbudgeten steg den ekonomiska aktiviteten i Förenta staterna dramatiskt under andra halvåret i fjol. I synnerhet gäller detta för det fjärde kvartalet då BNP-tillväxten uppgick till hela 7 % i årstakt. Uppgången, som länge varit påtagligt svagare än i tidigare konjunkturuppgångar, har först under detta kvartal nått en sådan styrka som tidigare varit vanlig. BNP-tillväxten för år 1993 kom därmed att bli 3 %. I dagsläget pekar så gott som alla indikatorer i positiv riktning. Riskerna för en ökad inflation bedöms som ringa. Som framgår av tabell 2 kommer prisökningarna åren 1994 och 1995 att ligga i intervallet 3--3,5 %.
För Finland har en mycket kraftig upprevidering gjorts av prognosen. Det bör dock påpekas att den återhämtning som nu bedöms som sannolik sker efter tre års lågkonjunktur som inneburit att BNP minskat med 12 %. Förklaringen till den nu väsentligt mera positiva utvecklingen av den finska ekonomin är att spridningseffekterna på den inhemska marknaden från den extrema exportökningen blivit allt tydligare. I likhet med vad som skett i Danmark blir dock de positiva effekterna på arbetsmarknaden marginella. Några tecken på att den mycket höga arbetslösheten (18--20 %) nämnvärt skulle minska under åren 1994 och 1995 föreligger inte.
I utskottets betänkande FiU10 med anledning av budgetpropositionen underströks också betydelsen av att en återhämtning av ekonomin i Europas tidigare tillväxtmotor Tyskland kommer till stånd. Av den reviderade nationalbudgeten framgår att Tyskland nu går in i en återhämtningsfas om än med låg tillväxt. Företagens investeringsbenägenhet är alltjämt låg. Även om exportefterfrågan ökar -- i likhet med vad som är fallet i flera andra OECD-länder är det efterfrågan från länderna i Sydostasien som främst drar upp exporten -- så viker hemmamarknaden. Till följd av finanspolitiska åtgärder, sjunkande sysselsättning och reallönesänkningar minskar under år 1994 den privata konsumtionen.
I sin i början av maj reviderade höstprognos ger EU-kommissionen i jämförelse med bedömningen i den reviderade nationalbudgeten en något mer positiv bild av utvecklingen i Västeuropa. Tillväxttakten för kontinentens tre stora industriländer -- Tyskland, Frankrike och Italien -- skrivs upp. Även den senast redovisade ekonomiska statistiken visar att återhämtningen blivit allt tydligare. Det innebär att den totala produktionen i Västeuropa antas öka mer än vad som anges i den reviderade nationalbudgeten. Sålunda bör under innevarande år Tyskland nu definitivt lämna stagnationsperioden bakom sig.
Inflationen i OECD-området
Av tabell 2 framgår att inflationen i OECD-området kommer att sjunka under innevarande och nästa år och ligga under 3 %. Denna utveckling gäller också för Västeuropa. Man får gå åtskilliga decennier tillbaka i tiden för att finna motsvarande låga ökningar i konsumtionspriserna. Den främsta förklaringen till denna utveckling i Västeuropa torde vara den utdragna lågkonjunkturen med i de flesta länderna svag inhemsk efterfrågan och lågt kapacitetsutnyttjande. Som framgår av tabell 2 är det av de redovisade länderna Storbritannien som har de starkaste prisökningarna. I den reviderade nationalbudgeten framhålls att den brittiska ekonomin historiskt sett varit inflationsbenägen. Åtgärder har emellertid vidtagits för att avreglera arbetsmarknaden och därigenom skapa ökad flexibilitet och undvika en löneledd inflationsuppgång. Storbritannien blir ett testfall för om sådana åtgärder får till följd att inflationen stabiliseras på en låg nivå.
Tabell 2. Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder
________________________________________________________________
1991 1992 1993 1994 1995 ________________________________________________________________ KPI* USA 4,2 3,0 3,0 2,8 (3,5)** 3,5 (3,5) Japan 3,3 1,7 1,3 0,5 (1,2) 1,0 (2,0) Västra Tyskland 3,5 4,0 4,1 3,0 (3,0) 2,3 (2,5) Frankrike 3,2 2,4 2,1 1,9 (2,0) 2,0 (2,0) Storbritannien 5,9 3,7 1,6 3,0 (3,8) 3,6 (4,0)
Danmark 2,4 2,1 1,3 2,8 (2,8) 3,2 (3,0) Finland 4,1 2,5 2,2 2,0 (2,8) 3,2 (3,2) Norge 3,4 2,3 2,3 2,0 (2,5) 2,0 (2,5) Sverige 9,3 2,3 4,6 1,6 (2,5) 2,7 (2,8)
OECD-Europa 4,7 3,8 3,1 2,9 (3,1) 2,9 (3,0) OECD totalt 4,2 3,0 2,7 2,3 (2,8) 2,7 (3,0)
Arbetslöshet*** OECD-Europa 8,6 9,6 10,7 11,3 (11,5) 11,3 (11,7) OECD totalt 7,1 7,8 8,2 8,2 (8,5) 7,8 (8,5) ________________________________________________________________
* Årlig procentuell förändring ** Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i budgetpropositionen *** Procent av arbetskraften
Arbetslösheten i Västeuropa
Arbetslösheten inom hela OECD-området väntas minska något under de kommande två åren. Bl.a. fortsätter arbetslösheten att sjunka i Förenta staterna och är nu nere på en nivå som Västeuropa totalt inte har varit i närheten av sedan 1970-talet. I Västeuropa har emellertid arbetslösheten stannat på en hög nivå och är nu högre än under den svåra lågkonjunkturen under början av 1980-talet. Det mycket bekymmersamma läget på Västeuropas arbetsmarknad understryks av att den andel av befolkningen som tillhör arbetsmarknaden är lägre än motsvarande andel i t.ex. Förenta staterna. För de fyra stora industriländerna i EU -- Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien -- väntas den öppna arbetslösheten åren 1994 och 1995 komma att ligga i intervallet 10--12 %. I EG-kommissionens prognos anges en högre tillväxt i Västeuropa än vad som görs i den reviderade nationalbudgeten. Denna tillväxt antas dock inte leda till någon förbättring av arbetsmarknadsläget.
Osäkerhetsfaktorer i bedömningen
I OECD:s och andra etablerade prognosinstituts bedömningar framstår främst utvecklingen av räntorna som den stora osäkerhetsfaktorn i prognosen. I den reviderade nationalbudgeten framhålls att oron på de finansiella marknaderna hittills under våren har accentuerat frågan om hur stark kopplingen mellan de europeiska och amerikanska räntorna är. I takt med att den amerikanska ekonomin närmar sig fullt resursutnyttjande är en penningpolitisk åtstramning en naturlig följd. Hittills har de stigande amerikanska räntorna också tenderat att driva upp de europeiska räntenivåerna, trots att det inte existerar några fundamentala realekonomiska grunder för en sådan uppgång. I den bedömning som redovisas i den reviderade nationalbudgeten har förutsatts att denna koppling mellan nordamerikanska och europeiska räntor i huvudsak är av tillfällig natur.
Utformningen av penningpolitiken är mot denna bakgrund en faktor som i hög grad blir avgörande för den ekonomiska utvecklingen under de kommande två åren. Självfallet är det de sammanlagda effekterna av penning- och finanspolitiska åtgärder som i detta sammanhang är av intresse.
Alla indikatorer pekar mot att Förenta staterna under år 1994 kommer att nå toppen av den nu pågående högkonjunkturen. Såväl arbetslösheten som kapacitetsutnyttjandet ligger på nivåer som tidigare har inneburit att inflationstendenserna vuxit sig allt starkare. I dagsläget finns det dock knappast några tecken på att inflationen är på väg upp. Den ekonomiska politiken har emellertid fått en allt stramare inriktning. I RNB:s prognos förutsätts att såväl år 1994 som år 1995 kommer att innebära att både penningpolitiken och finanspolitiken stramas åt.
I Japan är situationen den motsatta. Kraftiga stimulansåtgärder har vidtagits för att föra landet ut ur lågkonjunkturen. Penningpolitiken är expansiv. Realräntorna ligger historiskt sett på en mycket låg nivå. Även finanspolitiken är mycket expansiv. De senaste 18 månaderna har en rad stimulanspaket genomförts som sammantaget motsvarar drygt 10 % av BNP. Men de positiva effekterna på såväl investeringarna som den privata konsumtionen har hittills uteblivit. Den troligaste förklaringen till att stimulansåtgärderna hittills inte förmått att häva stagnationen i den japanska ekonomin är att finanskrisen drabbat Japan hårdare än något annat land i OECD-området. I här redovisade bedömning har förutsatts att den ekonomiska politiken kommer att vara fortsatt expansiv och bidra till att tillväxten ökar till 2,5 % år 1995.
Förutsättningarna för att bedriva en effektiv stabiliseringspolitik i Västeuropa skiljer sig påtagligt från de förutsättningar som gäller för Förenta staterna och Japan. I Västeuropa har betydande räntesänkningar ägt rum i samtliga länder men dessa har inte hittills fått några nämnvärt positiva effekter på investeringsverksamheten. Vad gäller finanspolitiken kommer de offentliga underskotten att kvarstå på höga nivåer de närmaste åren vilket innebär att den trendmässiga ökningen av statsskulden inte kommer att brytas. Denna utveckling kan emellertid inte tolkas så att finanspolitiken är expansiv. Som framhålls i den reviderade nationalbudgeten kommer trots betydande budgetunderskott i Västeuropa förändringen i finanspolitiken att få en återhållande inverkan på ekonomin år 1994 jämfört med år 1993. Den här beskrivna konflikten mellan kraven på lättnader i penningpolitiken och en på grund av budgetunderskotten framtvingad stram finanspolitik illustreras väl av utvecklingen i Tyskland. Den allt lägre inflationstakten i Tyskland -- den underliggande inflationstakten ligger i dagsläget enligt Bundesbanks beräkningar på ca 2,5 % -- möjliggör för Bundesbank att ytterligare dra ner styrräntorna. Den 11 maj sänkte Bundesbank både diskontot och lombardräntan med en halv procentenhet. Samtidigt har emellertid regeringen sett sig tvingad att höja inkomstskatten vilket tillsammans med reallönesänkningar innebär att den privata konsumtionen hålls tillbaka.
Som påpekas i den reviderade nationalbudgeten är allmänt utvecklingen av hushållens konsumtion ett betydande osäkerhetsmoment. I Västeuropa har -- med undantag för Storbritannien -- den låga inhemska efterfrågan hållit tillbaka återhämtningen. Inkomsterna kommer i många länder att utvecklas svagt på grund av låga löneökningar, minskande sysselsättning och inte minst till följd av neddragningar av verksamheten i den offentliga sektorn. I de bedömningar av OECD-ländernas ekonomiska utveckling som här redovisats har emellertid förutsatts att hushållen i viss utsträckning skall minska sitt sparande.
Internationella prognosförutsättningar för den svenska ekonomin
De bedömningar av den internationella utvecklingen som redovisats i den reviderade nationalbudgeten ger sammanfattningsvis följande prognosförutsättningar för bedömningen av den svenska ekonomins utveckling.
Tabell 3. Prognosförutsättningar Årsgenomsnitt
______________________________________________________________________________
1992 1993 1994 1995
______________________________________________________________________________
BNP-tillväxt i OECD 1,6 1,0 2,2 (1,9)* 2,8 (2,6) Konsumentprisökning i OECD 3,0 2,7 2,3 (2,8) 2,7 (3,0) Världsmarknadstillväxt** -2,8 -1,7 4,2 - 5,7 - Råoljepris (US-dollar per fat) 19,3 17,3 14,2 (16,5) 15,8 (18,8)
Dollarkurs (i kr) 5,8 7,8 8,1 (8,3) 8,3 (8,3) Ecu-index 101,7 123,0 120,0 (123,0) 116,5 (117,5)
Tysk ränta 5-års statsobl. 7,8 6,0 5,4 (5,0) 5,25 (5,0) Svensk ränta 5-års statsobl. 10,4 8,0 7,0 (6,5) 6,5 (6,25) Svensk ränta 6-månaders ssvx. 12,6 8,1 6,7 (6,0) 6,0 (5,5) ______________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser bedömningarna i budgetpropositionen ** Avser bearbetade varor i 14 OECD-länder
Om man beaktar EG-kommissionens i jämförelse med den reviderade nationalbudgetens prognos mer positiva bedömning av utvecklingen i Tyskland, Frankrike och Italien innebär det en något högre BNP-tillväxt i OECD-området och därtill även en marginell ökning av världsmarknadstillväxten. Det bör tilläggas att i de förutsättningar som ligger till grund för prognosen över den svenska ekonomin antas att en viss appreciering av kronan sker under åren 1994 och 1995. Detta motiveras i den reviderade nationalbudgeten av att kronan, sedd från realekonomiska utgångspunkter, i nuläget sannolikt är undervärderad i ett långsiktigt perspektiv. Den reviderade nationalbudgetens prognos bygger också på förutsättningen att den europeiska räntenivån fortsätter att sjunka, då framför allt de korta räntorna. Det förutsätts också att den höjda räntemarginalen mellan svenska och tyska räntor som uppstod i samband med oron på finansmarknaderna i mars och april månad i huvudsak är av tillfällig natur. Denna marginal antas sjunka ytterligare mot slutet av perioden. Således grundas prognosen för ekonomins utveckling på antagandet att de svenska räntorna faller något.
Utvecklingen i Sverige
Sammanfattning av försörjningsbalansprognosen
Svensk ekonomi är nu på väg ut ur den djupaste lågkonjunktur som Sverige drabbats av under efterkrigstiden. Den avgörande drivkraften är exporten som ökade snabbt under andra halvåret 1993 och som väntas växa med 10 % år 1994. Nedgången i den totala inhemska efterfrågan, som inleddes år 1991, upphör i år. Som framgår av tabell 4 stiger åter den privata konsumtionen och samtidigt vänder utvecklingen i näringslivet där investeringarna ökar med nära 10 % år 1994 och 14 % år 1995. Industriinvesteringarna ökar med 17 % resp. 22 %.
Att bruttoinvesteringarna alltjämt faller i år förklaras av den fortsatta negativa utvecklingen av byggnadsverksamheten. Bostadsinvesteringarna minskar kraftigt. Nedgången gäller såväl nybyggnation som ombyggnad av bostäder.
Tabell 4. Försörjningsbalans
___________________________________________________________________________
Mdkr Procentuell volymförändring 1993 ________________________________________ 1992 1993 1994 1995 ___________________________________________________________________________
BNP 1 449,5 -1,9 -2,1 2,4 (2,4)* 3,0 (2,9) Import 418,5 1,3 -0,4 4,1 (3,5) 6,5 (6,5) Tillgång 1 868,0 -1,0 -1,6 2,8 (2,7) 3,9 (3,9)
Privat konsumtion 792,8 -1,9 -3,8 1,2 (0,7) 1,5 (2,0) Offentlig konsumtion 401,7 -0,6 -0,7 -1,6 (-1,3) -0,9 (-1,0) Stat 127,1 1,7 3,5 -2,0 (-1,0) 0,5 (-1,0) Kommuner 274,6 -1,6 -2,5 -1,5 (-1,5) -1,5 (-1,0) Bruttoinvesteringar 204,5 -11,0 -16,2 -3,5 (-6,7) 8,5 (7,1) Näringsliv 109,9 -15,6 -16,3 9,4 (8,7) 13,9 (11,9) Bostäder 60,4 -6,4 -28,3 -41,0 (-49,5) -7,0 (-6,5) Myndigheter 34,1 1,2 3,6 -0,3 (-1,7) 1,2 (-0,7) Lagerinvesteringar** -5,3 1,3 0,3 0,1 (0,4) 0,1 (0,5) Export 474,3 2,2 7,2 10,0 (10,7) 8,0 (7,0)
Användning 1 868,0 -1,0 -1,6 2,8 (2,7) 3,9 (3,9) Inhemsk användning 1 393,6 -2,2 -4,9 -0,2 (-0,7) 2,1 (2,5) ___________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i budgetpropositionen ** Förändring i % av föregående års BNP
Sammantaget görs bedömningen att tillväxten i den totala produktionen år 1994 når nära 2,5 % och år 1995 3 %.
Tabell 5. Nyckeltal Årlig procentuell förändring
________________________________________________________________________
1992 1993 1994 1995
________________________________________________________________________
Timlön (kostnad) 3,7 3,9 3,0 (3,5)* 3,3 (3,5) KPI (dec-dec) 1,9 4,1 1,9 (2,2) 2,8 (3,0) KPI (årsgenomsnitt) 2,3 4,7 1,6 (2,5) 2,7 (2,8) Nettoprisindex (dec-dec) 2,9 3,9 1,2 (1,6) 2,0 (2,2)
Disponibel inkomst 2,7 -3,9 2,1 (1,0) 0,7 (1,2) Sparkvot (nivå) 7,4 7,2 8,1 (8,1) 7,3 (7,4) Industriproduktion -0,7 1,8 8,5 (8,5) 6,1 (6,0) Relativ enhetsarbetskostnad -3,7 -25,9 0,2 (-1,2) 1,6 (3,8)
Handelsbalans (mdr kr) 34,3 55,2 90,2 (86,7) 109,0 (103,5) Bytesbalans (mdr kr) -38,7 -2,1 33,6 (44,6) 55,9 (67,1) Bytesbalans (% av BNP) -2,7 -0,1 2,2 (3,0) 3,5 (4,2)
Öppen arbetslöshet** 5,3 8,2 8,0 (8,0) 7,2 (7,2) Arbetsmarknadspolitiska åtgärder** 3,7 4,3 6,2 (6,4) 6,2 (7,0) ________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i budgetpropositionen ** I % av arbetskraften
Den återhämtningsfas den svenska ekonomin nu befinner sig i har i allt väsentligt sin förklaring i den mycket kraftiga förstärkningen av näringslivets konkurrenskraft (jfr tabell 5 Relativ enhetsarbetskostnad). Denna förstärkning har kommit till stånd genom en betydande produktivitetsökning och en sänkning av arbetsgivaravgifterna i anslutning till den tidigare s.k. krisuppgörelsen, men framför allt genom den kraftiga deprecieringen av kronan som blev resultatet av övergången till rörlig växelkurs.
År 1994 kommer emellertid inte att innebära någon påtaglig förbättring av den svåra situationen på arbetsmarknaden. Nästa år bör den öppna arbetslösheten minska något, medan den andel av arbetskraften som sysselsätts genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder blir oförändrad.
Av redovisningen i tabellerna 4 och 5 framgår att skillnaderna mellan den reviderade nationalbudgetens bedömningar och de som presenterades i anslutning till budgetpropositionen är med undantag för investeringarna marginella.
Som nämns i avsnittet om den internationella utvecklingen visar EG-kommissionens prognos av utvecklingen i de kontinentaleuropeiska länderna en mer optimistisk syn på utvecklingen under innevarande år än motsvarande bedömning i den reviderade nationalbudgeten. En högre exportledd tillväxt i Tyskland som efter hand kan förväntas generera en högre tillväxt i investeringarna bör även få genomslag på den svenska ekonomin. Om kommissionens prognos infrias och allt annat är oförändrat bör sålunda tillväxten i BNP bli något högre än vad som angetts i den reviderade nationalbudgeten.
Statistiska centralbyråns redovisning (maj 1994) av import- och prisutveckling och läget på arbetsmarknaden
Den information som blivit tillgänglig efter det att kalkylerna i den reviderade nationalbudgeten avslutats (940418) föranleder följande kommentarer.
Hittills i år har importen ökat mer än förväntat. De kraftigaste ökningarna noteras för hushållskapitalvaror och bilar men även importen av insatsvaror har ökat. Denna utveckling kan innebära att importprognosen är för lågt beräknad i den reviderade nationalbudgetens prognos. Det bör emellertid understrykas att den importstatistik som Statistiska centralbyrån (SCB) presenterade den 11 maj endast avser årets två första månader.
SCB:s senaste redovisning av prisutvecklingen visar att från mars till april steg konsumentpriserna med i genomsnitt 0,4 %. Uppgången hittills i år är därmed 1,6 %. Inflationstakten, ökningen under den senaste tolvmånadersperioden, var i april 1,8 %, dvs. oförändrad jämfört med mars. Nettopriserna, konsumentpriserna exkl. nettot av indirekta skatter och subventioner, steg med 0,3 % från mars till april. Uppgången hittills i år är 0,9 % och sedan april 1993 1,3 %. Här redovisade utveckling av priserna kan innebära att inflationsprognosen i den reviderade nationalbudgeten för år 1994 är något för låg. Som framgår av tabell 5 antas i den reviderade nationalbudgeten att priserna under loppet av år 1994 inte ökar mer än 1,9 %.
Vad gäller det rådande läget på arbetsmarknaden framhåller SCB att en ljusning nu börjar märkas. Den tendens till stigande sysselsättning och sjunkande arbetslöshet som noterats sedan början av året fortsätter. För första gången sedan början av år 1990 är antalet arbetslösa inte högre än motsvarande månad året innan. Dock har antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökat sedan början av året och även jämfört med april förra året.
Antalet personer i arbetskraften (antalet sysselsatta plus antalet arbetslösa) var under april nära 4,2 miljoner eller 76,3 % av befolkningen. Motsvarande andel ett år tidigare var 78,4 %.
Det totala antalet sysselsatta uppgick i april till 3 878 000 personer, vilket är 70 000 färre än för ett år sedan. Minskningen har skett bland de fast anställda, som på ett år minskat med drygt 150 000, medan däremot de tidsbegränsat anställda ökat med ca 75 000 personer.
Av SCB:s meddelande från den 18 maj framgår att antalet arbetslösa i april uppgick till 310 000 personer eller 7,4 % av arbetskraften. Motsvarande andel i april 1993 var 7,7 %. Bland ungdomar i åldern 16--24 år var arbetslösheten i april i år 15,3 %. Antalet arbetslösa med en sammanhängande arbetslöshetsperiod om minst 6 månader, dvs. långtidsarbetslösa, var i april 133 000 personer. Det innebär att ca 43 % av alla arbetslösa är långtidsarbetslösa jämfört med 29 % ett år tidigare. Antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgick i slutet av april till 255 000, vilket är ca 38 000 fler än för ett år sedan.
Investeringsutvecklingen
Såväl i propositionen som i partimotionerna understryks vikten av att den nu påbörjade exportledda tillväxten följs upp med en betydande ökning av investeringsverksamheten och då främst inom näringslivet. Mot denna bakgrund ser utskottet det som motiverat att något mer ingående redovisa vilken bedömning Finansdepartementet gör av investeringsutvecklingen för åren 1994 och 1995.
Förutsättningarna är goda för en uppgång i de totala bruttoinvesteringarna under de närmaste åren. En förväntad stark efterfrågetillväxt inom framför allt industrin samt antagandet om fallande realräntor och en hög lönsamhet bör lägga grunden till en kraftig investeringsökning inom näringslivet under åren 1994 och 1995.
Tabell 6. Bruttoinvesteringar efter näringsgren
__________________________________________________________________________
Mdkr Årlig procentuell volymförändring 1993 _________________________________________________ Löpande 1991 1992 1993 1994 1995 priser __________________________________________________________________________
Näringsliv 109,9 -13,9 -15,6 -16,3 9,4 (8,7)* 13,9 (11,9) Offentliga myndigheter 34,1 10,9 1,2 3,6 -0,3 (-1,7) 1,2 (-0,7) Bostäder 60,4 -2,4 -6,4 -28,3 -41,0 (-49,5) -7,0 (-6,5)
Totalt 204,4 -8,4 -11,0 -16,2 -3,5 (-6,7) 8,5 (7,1) därav maskiner 79,7 -11,9 -15,6 -14,9 9,6 (10,3) 15,1 (12,2) __________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i budgetpropositionen
Trots att de offentliga myndigheternas investeringar ökade förra året, tilltog som framgår av tabell 6 nedgången för de totala bruttoinvesteringarna. Till detta bidrog framför allt att nedgången i näringslivets investeringar sammanföll med en kraftig tillbakagång i bostadsproduktionen.
Kombinationen av en djup lågkonjunktur, fastighetskris och en hög realränta ledde till att näringslivets investeringar började minska år 1990. Inom bas- och verkstadsindustrierna vände emellertid investeringarna uppåt under år 1993. Investeringsutvecklingen inom övrigt näringsliv var däremot mycket svag till följd av en bristande efterfrågan från hemmamarknaden samt en fortsatt besvärlig finansiell situation.
Tabell 7. Bruttoinvesteringar i näringslivet
____________________________________________________________________________
Mdkr Årlig procentuell volymförändring 1993 ___________________________________________________ Löpande 1991 1992 1993 1994 1995 priser ____________________________________________________________________________
Industri 33,7 -20,9 -15,3 -3,0 17,0 (17,0) 22,0 (22,0) Basindustri 7,4 -37,0 -21,7 7,9 37,0 (36,5) 27,5 (26,5) Verkstads- industri 13,5 -22,7 -18,3 6,0 17,0 (16,7) 25,2 (25,5) Övrig industri 12,8 -6,3 -9,2 -15,5 5,6 (6,1) 14,1 (14,5) Statliga affärsverk 15,3 2,8 -18,6 -8,5 15,8 (12,4) 3,7 (6,9) Övrigt näringsliv 60,9 -14,4 -15,3 -24,1 3,5 (3,1) 12,4 (7,6)
Totalt 109,9 -13,9 -15,6 -16,3 9,4 (8,7) 13,9 (11,9) därav byggnader 39,0 -10,1 -11,6 -17,6 6,0 (2,0) 6,7 (7,3) maskiner 70,9 -15,9 -17,7 -15,8 11,2 (12,3) 17,5 (14,2) ____________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i budgetpropositionen
Det finns ett flertal faktorer som talar för en kraftig investeringsuppgång under prognosperioden. I den reviderade nationalbudgeten konstateras att kapacitetsutnyttjandet har ökat med drygt 4 procentenheter under loppet av år 1993. Fjärde kvartalet uppgick det till 84,4 %. Den prognosticerade produktionsuppgången innebär en fortsatt ökad utnyttjandegrad vilket successivt ökar behovet av kapacitetshöjande investeringar. I den reviderade nationalbudgeten framhålls även att behovet av ersättningsinvesteringar bör vara stort. Dessutom medför den höga lönsamheten inom industrin förbättrade möjligheter till egenfinansiering av investeringar.
I och med att bostadsinvesteringarna år 1993 minskade kraftigt, föll byggnadsinvesteringarna med över 17 % (jfr tabell 8). Infrastruktursatsningarna kunde bara i begränsad omfattning upprätthålla byggnadsverksamheten. Under våren 1993 beslutade riksdagen att 98 miljarder kronor skall investeras i vägar och järnvägar åren 1994--2003.
I år ökar byggnadsinvesteringarna inom näringslivet återigen. Genom den mycket svaga utvecklingen av bostadsbyggandet förutses dock en fortsatt nedgång i byggnadsinvesteringarna. Nedgången i den totala byggnadsverksamheten begränsas av att reparations- och underhållsverksamheten expanderar när ombyggnadsverksamheten minskar. Bidragande till denna utveckling är det stöd till ROT-åtgärder som regering och riksdag tidigare beslutat om.
Tabell 8. Byggnadsverksamhet
____________________________________________________________________________
Mdkr Årlig procentuell volymförändring 1993 ___________________________________________________ Löpande 1991 1992 1993 1994 1995 priser ____________________________________________________________________________
Byggnads- investeringar 124,7 -5,2 -7,1 -17,3 -14,6 (-20,6)* 1,6 (1,3) näringslivet 39,0 -10,1 -11,6 -17,6 6,0 (2,0) 6,7 (7,3) myndigheter 25,2 -0,6 1,8 12,3 -0,6 (-2,2) 2,0 (-1,2) bostäder 60,5 -2,4 -6,4 -28,3 -41,0 (-49,5) -7,0 (-6,5)
Reparationer och underhåll 73,1 0,8 -2,7 6,5 2,8 (8,0) 0,9 (-2,0) Totalt 197,8 -3,4 -5,7 -9,6 -7,9 (-10,5) 1,3 (-0,1) ____________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i budgetpropositionen
Hoten mot en positiv utveckling av ekonomin
Den avgörande förutsättningen för att här redovisade prognoser skall infrias är att exporten fortsätter att fungera som motor för återhämtningen. De viktigaste inhemska kraven som måste uppfyllas för att en återhämtning skall kunna fortgå utan allvarliga störningar är bl.a. att inflationen hålls under kontroll, att bestående kapacitetsrestriktioner i produktionen inte uppträder, och att förbättrade villkor för företagande och investeringar inte förändras. Ett annat nödvändigt villkor för en positiv utveckling är att den förväntade investeringsuppgång som här beskrivits inte bryts av stigande realräntor. RNB:s försörjningsbalansprognos utgår ifrån att de svenska räntorna följer och närmar sig de tyska räntorna och faller under prognosperioden (jfr tabell 3).
En central förutsättning för att räntenivån skall kunna pressas ned är att statsskuldens nivå och utveckling uppfattas som långsiktigt hållbar. Detta ställer stora krav på utformningen av den ekonomiska politiken. Utskottet återkommer härtill senare i betänkandet men vill här erinra om att Sverige, enligt OECD:s prognoser för år 1995, tillsammans med Belgien, Italien och Grekland har en skuldkvot -- definierad som statsskulden brutto i förhållande till BNP -- som klart ligger över OECD-genomsnittet.
Om tillväxten framöver skall kunna ligga på en tillfredsställande nivå måste den konkurrensförbättring som det svenska näringslivet nu erhållit utnyttjas och den får heller inte successivt urholkas. Som framgått har inflationen i Sverige kommit ner på en mycket låg nivå. Inflationen ligger nu under genomsnittet för OECD-länderna och förväntas under innevarande år vara lägre än vad som gäller för våra viktigaste handelspartners. För att inflationen även fortsättningsvis skall kunna hållas tillbaka krävs bl.a. en väl fungerande lönebildning. Löneökningstakten dämpades i början av 1990-talet kraftigt. Trots det försämrade arbetsmarknadsläget steg emellertid timlönekostnaden år 1993 snabbare än året före (jfr tabell 5). Detta skulle kunna vara en illavarslande signal om bristande effektivitet i lönebildningen.
Som framhållits i den reviderade nationalbudgeten kan emellertid den uppmätta löneökningen på 3,9 % till en icke oväsentlig del förklaras av den s.k. strukturella löneglidningen som uppstår när sysselsättningen faller. Den genomsnittliga timlönen kan då stiga utan att någon enskild person får högre lön. Detta beror dels på att de som kvarstår i sysselsättning normalt har högre genomsnittslön, dels på att när hela företag slås ut är det också vanligen sådana som har låg produktivitet och lågt löneläge. En annan faktor som bidrar till den s.k. strukturella löneglidningen är ökande utbetalningar av avgångsvederlag etc., vilka höjer lönesumman utan att något arbete utförs. I den reviderade nationalbudgeten understryks att prognoserna för löneutvecklingen är förhållandevis osäkra då kunskapen är mycket begränsad om hur den svenska lönebildningen fungerar vid nuvarande arbetsmarknadsläge.
Vad som också skulle kunna bidra till att inflationen tar fart är möjligheten att ekonomin slår i kapacitetstaket. I den ekonomiska debatten har den under våren oväntat kraftiga ökningen av importen tagits som intäkt för att så skulle vara fallet.
Att de expansiva delarna av ekonomin i en återhämtningsfas når kapacitetstaket måste ses som en naturlig del i en strukturomvandlingsprocess. För att ekonomin skall kunna växa i en sådan takt att situationen på bl.a. arbetsmarknaden åter blir acceptabel och att statsfinanserna kommer i ordning krävs att en betydande kapacitetsutbyggnad kommer till stånd. I det avsnitt i den reviderade nationalbudgeten som behandlar utvecklingen fram till år 2000 illustreras vilka krav som måste ställas på den svenska ekonomin vid olika tillväxttakter. I alternativet med hög tillväxt -- en genomsnittlig tillväxt på 4 % per år t.o.m. år 1999 -- bedöms bruttoinvesteringarna behöva öka med närmare 16 % per år. Om så sker kommer inte i detta räkneexempel kapacitetsrestriktioner som kan utlösa prisökningar att göra sig gällande.
När det gäller utvecklingen på kort sikt -- dvs. för prognosperioden 1994--1995 -- framhålls i den reviderade nationalbudgeten att riskerna för överhettningstendenser inte är överhängande. Risken för att generella kapacitetsbrister inom industrin skall uppstå bedöms sålunda som liten. Möjligheten finns att det allt bättre utnyttjandet av befintliga produktionsanläggningar medför att kapitalkvoten -- dvs. realkapitalstocken i förhållande till produktionen -- kan falla mer än vad som förutsätts i RNB-prognosen utan att kapacitetsutnyttjandet behöver bli extremt högt. Till skillnad från 1980-talet kommer sannolikt också tillgången på kvalificerad personal under hela prognosperioden att vara tillfredsställande, vilket ytterligare minskar risken för överhettningstendenser.
Inriktningen av den ekonomiska politiken
Inledning
Efter tre år av minskande total produktion är nu Sverige inne i en återhämtningsfas. Utrikeshandeln visar stora överskott och tecknen på att den inhemska efterfrågan åter börjar öka blir allt tydligare. Som framgått av utskottets redogörelser för det ekonomiska läget kommer den inhemska efterfrågan att år 1995 öka med drygt 2 % samtidigt som exportökningen ligger kvar på en mycket hög nivå. Det stora problemet för den svenska ekonomin är att arbetsmarknadsläget visserligen förbättras men endast i långsam takt.
Det som nu sker i svensk ekonomi är en återhämtning från den svåra ekonomiska nedgång som följt efter två decenniers försyndelser inom det ekonomisk-politiska området. De omfattande strukturproblemen och den höga skuldsättningen under 1970- och 80-talen hade gjort ekonomin extremt sårbar för den internationella lågkonjunkturen och realräntechocken. Problemen förstärktes av grava stabiliseringspolitiska missgrepp under andra hälften av 1980-talet. Det finns som utskottet ser det skäl att här upprepa propositionens citat från OECD:s senaste Sverigerapport (OECD ECONOMIC SURVEYS 1993--1994. Sweden. February 1994 s. 99).
Dagens kris har inte minst förorsakats av 1980-talets felaktiga politik. Liksom i vissa andra länder skapade ordningsföljden av strukturreformer oförutsedda problem. Avreglering av de finansiella marknaderna före avlägsnande av skatteincitamenten för lånefinansierad konsumtion och spekulativa investeringar skapade en "bubbelekonomi" med överhettade varu- och arbetsmarknader. När bubblan var på väg att spricka förstärkte den sedan länge nödvändiga skattereformen uppgången i hushållens sparkvot. Dessa händelser tilläts ha sin gång utan särskilt mycket korrigering från den makroekonomiska politiken. Den offentliga sektorns finanser uppvisade ett stort överskott under högkonjunkturen, men detta återspeglade snarare ekonomins överhettning och speciella faktorer än en underliggande förbättring. Sanningen är att det offentliga saldot, rensat från cykliska och exceptionella faktorer, förmodligen aldrig blev positivt och försämrades mycket snabbt under början av 1990-talet. Penningpolitiken var inriktad på att upprätthålla valutakursen och kunde därför inte utnyttjas för en kortsiktig stabilisering av ekonomin. Under överhettningen tillät inte utvecklingen av valutakursen att räntorna höjdes.
I detta prekära ekonomiska läge tog den nya regeringen över hösten 1991.
Kraven på den ekonomiska politiken
Den ekonomiska politiken måste ha en sådan inriktning att den som resultat ger en tillräckligt hög och uthållig produktionstillväxt för att uppnå målen nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem. Målet nya riktiga jobb innebär minst en halvering av arbetslösheten vid 1990-talets slut.
Med riktiga jobb avses här sådana arbetstillfällen som inom de närmaste åren ökar avkastningen (realt ökade vinster och/eller löner) i den privata sektorn och bidrar till den nödvändiga strukturomvandlingen. Utskottet vill framhålla att en sådan ökning av sysselsättningen kan komma till stånd såväl i den privata som i den offentliga sektorn. En viktig förutsättning är emellertid att de nya jobben inte ytterligare försvagar statsfinanserna. Med hänsyn till att industrisektorn måste byggas ut är det nödvändigt att en ökning av sysselsättningen främst koncentreras till den privata sektorn.
Målet om tillförlitliga trygghetssystem innebär att medborgarna skall kunna lita på att de system för trygghet och omsorg som det offentliga ansvarar för kommer att fungera väl även i ett långt perspektiv.
Den strategi som regeringen lagt fast för att nå dessa två mål bygger på medlemskap i EU, sanering av statsfinanserna och stabila priser. En genomgång av de åtgärder som är nödvändiga för en sanering av statsfinanserna återkommer utskottet till i avsnittet om budgetpolitiken.
Oppositionspartiernas alternativa riktlinjer för den ekonomiska politiken
I oppositionens partimotioner om den ekonomiska politiken upprepas med vissa mindre justeringar de förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framfördes i motionerna med anledning av budgetpropositionen (jfr betänkande 1993/94:FiU10).
I motion Fi30 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) understryks vikten av att den ekonomiska politiken måste skapa förtroende både hos de svenska medborgarna och de som agerar på de finansiella marknaderna. Politiken måste på en och samma gång vara inriktad på att stärka Sveriges produktionsförmåga och upprätthålla finansiell stabilitet. I motionen betonas att en kraftig ökning av sysselsättningen måste komma till stånd i näringslivet. Inget annat är så verkningsfullt för att sanera statsfinanserna som ett arbete som minskar beroendet av a-kassa och andra offentliga inkomststöd. Vidare uttalas i motionen att varje tecken på förnyad inflation måste motverkas.
De viktigaste finanspolitiska åtgärderna som föreslås i motion Fi30 (s) är följande.
Investeringarna skall stimuleras genom: Direktavskrivningar för näringslivets maskininvesteringar. Av investeringarna får 70 % skrivas av. Åtgärden föreslås träda i kraft den 1 juli i år och gälla till den 30 juni 1995. Stimulansbidrag (20 %) till ROT i lägenheter. Investeringsstöd på 10 % till nyproduktion av bostäder. Igångsättning före 1 juli 1995 krävs. Ökade satsningar på infrastrukturinvesteringar i kommunikationssystemet. Investeringsstöd för reparation av skolor och andra kommunala byggnader.
Dessa finanspolitiska åtgärder borde, menar motionärerna, också kunna kompletteras med en aktiv och investeringsstimulerande penningpolitik. Just nu finns inte några inflationsimpulser eller inflationsförväntningar.
Utöver de i motionen föreslagna finans- och penningpolitiska åtgärderna föreslås i motion Fi30 (s) att ytterligare medel tillförs arbetsmarknadspolitiken och att vissa näringspolitiska åtgärder vidtas. Inom det näringspolitiska området föreslås bl.a. att företagens kapitalförsörjning förbättras genom att utvecklingsfonderna ges större möjligheter att stödja småföretagen och att AP-fonderna tillåts att utöka sin rätt till aktieplaceringar.
De allmänna formuleringarna i motion Fi30 (s) av de övergripande målen för den ekonomiska politiken är enligt utskottets mening knappast kontroversiella. Kraven på en sanering av de offentliga finanserna, på prisstabilitet, på en kraftig utbyggnad av näringslivssektorn och på att tillväxten skall vara miljömässigt uthållig är mål som alla politiska grupperingar i dag ställer sig bakom. Men när målen närmare konkretiseras genom de åtgärder som motionärerna vill genomföra hopar sig frågetecknen kring det socialdemokratiska förslaget till inriktning av den ekonomiska politiken. Utskottet konstaterar dock med tillfredsställelse att motionärerna frångått sin tidigare mycket oprecisa formulering av prisstabilitetsmålet. I sin partimotion till budgetpropositionen angav socialdemokraterna att målet var att "hålla inflationen i schack på god europeisk nivå". Denna formulering återkommer i den nu aktuella motionen men kompletteras nu med att inflationen inte får överstiga 3 %. Därmed ansluter sig motionärerna till det av Riksbanken uppsatta målet.
I motionen framhålls att förslagen till åtgärder har sin tyngdpunkt i investeringarna. Särskilt hävdas att industriinvesteringarna kraftigt skulle öka om företagen fick tillåtelse att göra direktavskrivningar.
Som utskottet ser det saknar den analys som redovisas i motionen av effekterna av de i motionen föreslagna åtgärderna realism. Enligt de beräkningar som redovisas i motionen skulle produktionstillväxten år 1995 med den socialdemokratiska politiken bli nära 2 procentenheter över den tillväxt som förutses i den reviderade finansplanen. En viktig förklaring till de högre tillväxttakterna är att bruttoinvesteringarna antas ligga inte mindre än nära 8 procentenheter över regeringens bedömning. Det är en anmärkningsvärd investeringsökning med tanke på att man redan i finansplanen förutser kraftiga investeringsökningar.
Den bakomliggande orsaken till den i motionen förutsedda investeringsökningen i näringslivet är de bedömda effekterna av bl.a. förslaget om att direktavskriva investeringar. Som anfördes i utskottets betänkande FiU10 med anledning av budgetpropositionen har utskottet i höstas i sitt yttrande till skatteutskottet (1993/94:FiU4y) utförligt behandlat direktavskrivningarnas effekter på den inhemska ekonomin. Eftersom motionärerna återkommer med förslaget om direktavskrivningar finner utskottet det motiverat att ånyo sammanfatta vad utskottet anförde i detta yttrande.
I yttrandet framhålls att det bör uppmärksammas att rätten att göra direktavskrivningarna inte kan avgränsas till de tidigarelagda investeringarna utan de måste med nödvändighet omfatta hela investeringsstocken. Man kan nämligen inte särskilja tidigarelagda investeringar från redan planerade. Ett företag som gör en direktavskrivning får vid investeringstillfället i princip en skattekredit, som därefter amorteras genom högre skattebetalningar i framtiden på grund av bortfallande reguljära avskrivningar. Skattebetalningarna omfördelas alltså över tiden, och likviditetsmässigt uppnår företagen bara en temporär fördel. För företagen innebär metoden vissa fördelar, i synnerhet om det rör sig om investeringar i tillgångar med långa avskrivningsperioder. Av yttrandet framgår vidare att för att få företagen att tidigarelägga sina investeringar måste staten sålunda först ge dem en skattekredit för de investeringar som ändå skulle ha kommit till stånd. Dessutom måste staten på motsvarande sätt stödja nytillskottet av investeringar. Hur stort tillskott som därigenom uppkommer är svårbedömt. Gjorda beräkningar -- som utgår från att det reala förräntningskravet på en nyinvestering sjunker vid en partiell direktavskrivning -- tyder dock på att tillskottet kan väntas bli tämligen begränsat, och att den tidigarelagda investeringsvolymen inte ens skulle komma att motsvara skattekrediten. Redan denna osäkerhet om det väntade utbytet av satsningen talar för att andra vägar bör sökas för att stimulera tillväxten och få i gång sysselsättningen. Osäkerheten förstärks av att maskininvesteringar generellt sett har ett mycket stort importinnehåll, och att den föreslagna satsningen därigenom bara delvis skulle få effekt i Sverige. Därtill kommer att det i första hand är de vinstrika exportföretagen som kan dra fördel av förslaget, vilket ytterligare skulle förstärka nuvarande tudelning mellan å ena sidan utlandsinriktade företag som redan arbetar under gynnsamma betingelser och å andra sidan företag som arbetar mot en kärv hemmamarknad. En annan och avgörande invändning mot förslaget är de reaktioner som kan komma mot att budgetunderskottet och det statliga upplåningsbehovet ökar kraftigt. Detta kommer att leda till högre räntor, vilket i sin tur kommer att verka dämpande på efterfrågan och på investeringsaktiviteten.
Utskottets slutsats kvarstår att det är mycket tveksamt huruvida effekten av en investeringsstimulans genom direktavskrivningar ens är i närheten av den storleksordning som måste vara en förutsättning för att prognosen i motion Fi30 (s) skall infrias.
Det i motionen föreslagna stödet till byggsektorn -- dvs. stöd till nyproduktion av bostäder, ROT-åtgärder och infrastruktursatsningar -- antas också ge betydande effekter. De ofta förekommande igångsättningsproblemen leder utskottet till slutsatsen att de betydande investeringsökningar i den offentliga sektorn som redan under år 1994 antas bli följden av de föreslagna åtgärderna också saknar realism. Som utskottet vid ett flertal tillfällen understrukit bör den nödvändiga ökningen av investeringarna inte främst avse den offentliga sektorn och byggverksamheten. Det är i stället industrisektorn som måste ges utrymme att växa.
I den socialdemokratiska motionen föreslås att ytterligare 4,7 miljarder kronor satsas på arbetsmarknadspolitiken.
I likhet med motionärerna anser utskottet att situationen på arbetsmarknaden fortfarande är mycket allvarlig. Det finns emellertid nu allt mer tydliga tecken på en återhämtning på vissa delar av arbetsmarknaden. Konkurrenskraften har förbättrats inom industrin. Varslen om uppsägning minskar påtagligt och antalet nyanmälda lediga platser inom industrin är på uppåtgående. Utskottet vill i detta sammanhang betona att en varaktigt förbättrad sysselsättning bara kan nås genom god och uthållig tillväxt i en stabil ekonomi med en flexibel arbetsmarknad och en god regional utveckling. Arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift måste därför vara att bidra till en flexiblare arbetsmarknad.
Som framgår av kompletteringspropositionen kommer omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser att bibehållas för att hålla tillbaka arbetslösheten och för att bevara och förstärka de arbetssökandes anknytning till arbetsmarknaden. Under innevarande och nästa år beräknas i genomsnitt ca 6 % av arbetskraften delta i någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
De reformer av arbetsmarknadspolitiken och arbetsrätten som hittills har genomförts under mandatperioden utgör enligt utskottets uppfattning en god grund för att sysselsättningsexpansionen främst blir inriktad mot näringslivet i den konjunkturuppgång som nu blir alltmer märkbar.
Utskottet delar även den uppfattning som framförs i propositionen att det krävs en särskild bevakning av tendenser till flaskhalsar som kan uppträda inom olika sektorer av arbetsmarknaden.
Åtgärder för att undanröja riskerna för inflationsspridning från sådana sektorer blir framöver en viktig uppgift för den ekonomiska politiken.
I motion Fi30 (s) riktas stark kritik mot regeringens fördelningspolitik. Den förda politiken har, sägs det i motionen, inneburit växande klyftor i samhället. Tudelningen i ekonomin -- dvs. den snabbt växande exportsektorn samtidigt som hemmamarknaden stagnerar -- är ett allvarligt hot mot Sveriges framtida återhämtning.
Utskottet är självfallet väl medvetet om att den ekonomiska kris som drabbade Sverige efter överhettningsåren i slutet av 1980-talet har satt många människor i en svår situation inte minst genom den kraftiga ökningen av arbetslösheten. Utskottet konstaterar att de två stora fördelningsproblemen i dag är den växande statsskulden och arbetslösheten. Statsskuldens hantering och saneringen av de offentliga finanserna återkommer utskottet till i avsnittet om budgetpolitiken. När det gäller arbetslösheten är den ekonomiska politiken inriktad på att den skall ha minst halverats i slutet av 1990-talet.
Under den exceptionellt svåra lågkonjunktur som Sverige genomlevt under de tre senaste åren har fördelningspolitiken ställts inför mycket svåra avvägningar. En bedömning av fördelningspolitikens resultat kan emellertid endast göras utifrån en seriös analys. Det kan från denna synpunkt vara av värde att ta del av den fördelningspolitiska studie som redovisas i kompletteringspropositionens bilaga 1.5.
Studien leder bl.a. fram till följande slutsatser:
Den ökade inkomstspridning som fanns på 1980-talet, bl.a. till följd av de stora prisökningarna, överhettningen och kasinoekonomin, bröts under perioden 1991--1994.
Under regeringsperioden 1991--1994 minskade inkomstspridningen något. Detta står i motsats till vad som skedde under 1980-talet.
Det är också tvärtemot vad som ofta framförs i debatten om fördelningspolitiken gruppen höginkomsttagare som har förlorat mest på budgetsaneringen och den ekonomiska neddragningen -- både i absoluta tal och som andel av inkomsten.
Pensionärernas ekonomiska standard har förbättrats. Detta är en viktig faktor som bidragit till att hålla tillbaka inkomstspridningen. Särskilt de pensionärer som endast har grundförmåner har fått ökad köpkraft genom höjt pensionstillskott och KBT.
Riksdagen har tidigare framhållit (jfr 1992/93:FiU30, rskr. 447) att en redovisning av bedömningarna av fördelningspolitikens effekter borde göras regelbundet, t.ex. i anslutning till den preliminära eller reviderade nationalbudgeten. I bilaga 1.5 till den nu aktuella kompletteringspropositionen lämnas en sådan redogörelse. Utskottet finner det beklagligt att inte socialdemokraterna i sin partimotion och heller inte de övriga oppositionspartierna ser det som angeläget att ta upp de frågor som behandlas i fördelningsstudien till en mer ingående diskussion.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört om det socialdemokratiska förslaget till inriktning av den ekonomiska politiken avstyrker utskottet motion Fi30 (s) yrkande 1 i här aktuell del.
I motion Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) konstateras att Sverige är i en akut kris med hög arbetslöshet. Huvudbudskapet i motionen är att besparingarna i statens budget måste bli väsentligt större. Finanspolitiken är inte tillräckligt stram och den måste inriktas på långtgående förändringar i transfereringssystemen med kraftiga neddragningar av ersättningsnivåerna. Det duger inte, sägs det i motionen, att "skära lite här och där". Regeringen är, menar motionärerna, handlingsförlamad och förmår inte vidta nödvändiga åtgärder. Arbetsmarknadspolitiken måste ändra inriktning vilket bl.a. innebär att reformeringen av arbetsrätten måste intensifieras. Penningpolitiken måste bli tydligt expansiv genom att man ökar takten i räntesänkningarna. I ett särskilt yrkande framhålls betydelsen av att skattetrycket sänks.
Det är utskottets uppfattning att den kritik av den av regeringen valda inriktningen av den ekonomiska politiken som framförs i Ny demokratis partimotion i flera avseenden saknar rimlig balans. Med anledning av de invändningar som framförs i motionen vill utskottet sammanfattningsvis i korthet erinra om hur den ekonomiska politiken utformats under de gångna tre åren.
Under den snart avslutade mandatperioden har omfattande åtgärder vidtagits inom flera av de områden som tas upp i motionen. Regeringens saneringsprogram för de offentliga finanserna har fullföljts enligt planerna och förslag om ytterligare 20 miljarder kronor i budgetförstärkningar kommer att läggas fram. Saneringsprogrammets totala omslutning ökar därmed från 81 till ca 100 miljarder kronor. Avregleringar, åtgärder för ökad konkurrens, strategiska skattesänkningar, förbättrad kapitalförsörjning och insatser för att stimulera innovationer är exempel på genomförda åtgärder. Arbetet med att skapa goda förutsättningar för företagande fortsätter. Vad gäller transfereringssystemen har de sociala försäkringssystemen reformerats. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har inriktats på att hävda de aktiva åtgärdernas företräde och motverka långtidsarbetslöshet, och samtidigt minska arbetsmarknadspolitikens negativa statsfinansiella effekter. Arbetsrätten har reformerats för att öka de mindre företagens växtkraft och öka arbetsmarknadens anpassningsförmåga bl.a. genom ökade möjligheter till tidsbegränsad anställning. I samma syfte har det offentliga monopolet på arbetsförmedling avskaffats.
De förslag till åtgärder som framförs i motion Fi31 (nyd) nu, liksom i Ny demokratis motion väckt med anledning av budgetpropositionen, hänför sig framför allt till det budgetpolitiska området. Utskottet återkommer till dessa frågor senare i betänkandet.
Den inriktning av penningpolitiken som förordas i motion Fi31 (nyd) innebär krav på större och snabbare sänkningar av marginalräntan än de som Riksbanken hittills genomfört. Penningpolitiken behandlas i ett särskilt avsnitt i betänkandet men utskottet vill ändå här göra följande kommentar till motionärernas krav på kraftiga marginalräntesänkningar.
En kraftig sänkning av den korta räntan kan skapa osäkerhet om Riksbankens ambition att hålla nere inflationen. Det kan i sin tur framkalla en försvagning av kronkursen och förväntningar om stigande långa räntor. Det kan därför inte uteslutas att en sådan inriktning av penningpolitiken direkt skulle motverka en ökning av investeringarna. Det är därför enligt utskottets mening viktigt att Riksbanken värnar om sin uppgift att hålla inflationen på en låg nivå. Först därigenom kan en långsiktigt låg räntenivå komma till stånd.
I motion Fi31 (nyd) finns även två mycket allmänt hållna yrkanden. I motionens yrkande 6 ställs krav på en stram finanspolitik som inte har, som det uttrycks i motionen, som kännetecken att man "skär lite här och där". Framför allt måste transfereringarna förändras i grunden till en nivå som Sverige kan klara av. I yrkande 19 framhålls nödvändigheten av ett väsentligt lägre skattetryck.
I motsats till vad som anförs i motionen anser utskottet att den förda finanspolitiken är stram och att åtgärder genomförts utifrån ett omfattande och väl genomtänkt saneringsprogram. I likhet med motionärerna ser även utskottet det som angeläget att sänka skattetrycket. Med kravet att saneringen av den offentliga finansieringen måste genomföras på ett ansvarsfullt sätt är dock möjligheterna för närvarande begränsade att genomföra en sänkning av skatterna. Med en ökad BNP-tillväxt förväntas dock skatteandelen fortsätta att sjunka. Vissa fortsatta förändringar i skattesystemet är nödvändiga att vidta. Den allvarliga statsfinansiella situationen skärper emellertid kraven på valet mellan var för sig angelägna skatteförändringar. Det innebär som utskottet ser det att regeringen måste fortsätta att prioritera förändringar av sådana skatter som är särskilt skadliga för produktion och sysselsättning.
Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks yrkandena 1, 6 och 19 i motion Fi31 (nyd).
I motion Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) understryks vikten av att Sverige inte fastnar i en permanent massarbetslöshet. Flera måste komma ut på den ordinarie arbetsmarknaden om de offentliga finanserna skall kunna saneras. Omvänt gäller att en rejäl sänkning av arbetslösheten inte är möjlig om inte räntorna går ned vilket kräver minskade offentliga underskott. För en starkare budget krävs besparingar, men motionärerna ser det som nödvändigt att också skatterna höjs för dem som kan bära detta. Enligt motionärerna kan läget på arbetsmarknaden omedelbart förbättras genom att kommuner och landsting får besked om att de inte kommer att drabbas av några drastiska sparprogram som framtvingar avskedanden. Vänsterpartiets tidigare förslag om inrättande av en "kommunakut" upprepas också i motionen. Byggbranschen är i akut behov av stödåtgärder. Den mest effektiva åtgärden är att vänta med neddragningen av räntesubventionerna. Insatserna för arbetsmarknadsutbildning, företagsutbildning, utbildningsvikariat och beredskapsarbete måste förstärkas. Långsiktigt behövs enligt motionärerna investeringsprogram för utbildning, miljö och informationsteknologi. Det tidigare förslaget om en framtidsfond återkommer även i denna motion. I motionen understryks kravet på vad motionärerna uppfattar som en rättvis fördelningspolitik innebärande bl.a. ökad progressivitet i skatteskalorna och avvecklandet av grundavdraget för höginkomsttagare.
Utskottet finner att förslagen i motion Fi32 (v) med ökade satsningar på offentlig sektor, höjt skattetryck och krav på åtgärder för att styra företagens verksamhet står i god överensstämmelse med den inriktning av den ekonomiska politiken som Vänsterpartiet tidigare förordat. Det är utskottets bestämda uppfattning att en sådan inriktning av den ekonomiska politiken måste avvisas.
I det inledande avsnittet till motionen ges emellertid en beskrivning av de ekonomiska problemen i den svenska ekonomin som borde kunnat bilda utgångspunkt för en diskussion av åtgärder som skiljer sig från traditionell vänsterpolitik. I inledningen anges att nya arbetstillfällen måste skapas på den ordinarie arbetsmarknaden och att detta endast kan ske genom en ekonomisk politik som bidrar till lägre räntor och stimulerar investeringar. Förslagen i motionen innebär i stället att det är i en återigen expanderande offentlig sektor som de nya jobben skall skapas. Vänsterpartiet går t.o.m. så långt i stödet till den offentliga sektorn att man föreslår att riksdagen garanterar ett resursgolv för kommuner och landsting. Kommuner och landsting skall sålunda få en garanti av riksdagen att inga ytterligare minskningar av statsbidragen skall ske under resten av 1990-talet. Finansieringen av en växande offentlig sektor föreslås ske genom t.ex. höjda kapitalskatter och ett återinförande av dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. Utskottet vill nu liksom vid ett flertal tidigare tillfällen understryka att det inte är möjligt att lösa arbetslöshetsproblemen genom en förnyad expansion av den offentliga sektorn. För att en uthållig tillväxt och en ökad sysselsättning skall komma till stånd måste det privata näringslivet tillåtas växa. Ett nödvändigt villkor för att så skall kunna ske är att inga nya tillväxthämmande skatter införs.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motion Fi32 (v) yrkandena 1 och 2.
Penningpolitiken
Utvecklingen på penning- och obligationsmarknaderna har varit relativt olika i skilda länder under senhösten och vintern. I USA, där konjunkturuppgången varit kraftfull, bromsades obligationsräntefallet upp och ersattes av en stigande trend. Som framgått av utskottets redogörelse tidigare i betänkandet för den internationella ekonomiska utvecklingen har önskemålet om att i tid motverka tendenser till ökande inflation gjort att Federal Reserve börjat bedriva en mindre expansiv penningpolitik. Effekten därav har också märkts i Europa. Centralbankerna har gjort bedömningen att uppgången av långräntorna i Europa i allt väsentligt inte är ett uttryck för ökade inflationsförväntningar. Allmänt gör man den bedömningen att räntetrenden fortsatt pekar nedåt. Det måste dock konstateras att de internationella räntorna alltjämt stiger. Sålunda har den tyska obligationsräntan stigit kraftigt och dragit med sig räntorna i många andra länder, däribland Sverige. Dessutom har räntedifferensen mot bl.a. Tyskland ökat. Detta är en erfarenhet som Sverige delar med andra länder med stora underskott i de offentliga finanserna och som varit höginflationsländer. Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att förtroendet för saneringen av statsfinanserna befästs. Detta är en avgörande faktor för att den bakomliggande nedåtgående räntetrenden i Europa också skall omfatta Sverige.
I motion Fi30 (s) framhålls att realräntor på dagens nivåer självfallet verkar starkt dämpande på den ekonomiska aktiviteten, dels indirekt genom effekterna på förmögenhetsvärden och köpkraft, dels direkt genom att höja avkastningskraven på investeringar.
Penningpolitiken kännetecknas av lång och varierande eftersläpning mellan åtgärd och effekt. Penningpolitiken måste därför ha en långsiktig inriktning på de för samhällsekonomin centrala problemen. Det är, sägs det i motionen, ett nationellt intresse att åstadkomma ett investeringsvänligt klimat, och penningpolitiken har därvid en viktig roll. Men det är den sammanvägda effekten av finans- och penningpolitiken som måste vara sådan att vi får till stånd en kraftig förbättring av kapacitetsutnyttjandet och sysselsättningen i den svenska ekonomin. Det är framgångarna i dessa avseenden som är avgörande för nationens finansiella styrka och för förtroendet för den svenska kronan.
Som motionärerna ser det finns det flera faktorer som nu underlättar en sådan inriktning av penningpolitiken. För det första visar bytesbalansen nu inte något underskott, vilket innebär att behovet av kapitalimport försvinner. För det andra finns det goda förutsättningar att under de närmaste åren hävda en prisstabilitet på god europeisk nivå och klara det uppställda målet om en inflation under tre procent. Prisstegringarna är nu mycket låga, bland de lägsta i Västeuropa och cirka hälften av de tyska. Såväl penningpolitiken som övrig ekonomisk politik måste utformas så att det uppställda målet om en inflation under tre procent uppnås. I motionen understryks att det är av yttersta vikt att inflationsproblemen inte tillåts återkomma i den svenska ekonomin.
Ny demokrati har, sägs det i motion Fi31 (nyd), konsekvent framhållit att marginalräntan borde ha sänkts tidigare och framför allt kraftigare. I motionen upprepas kravet att räntesänkningstakten måste öka.
Motionärerna ser det som ytterst anmärkningsvärt att regeringen inte har gjort något åt det enorma räntegap som vi nu har haft under lång tid. Staten är ägare till Nordbanken och kan där, menar motionärerna, genom styrelsen påverka en räntesänkning, vilket omedelbart skulle påverka räntan i hela banksystemet. I motionen hävdas att det även borde ha varit möjligt att vid förhandlingar mellan bankerna och Bankstödsnämnden om stöd och garantier ställa krav på räntebegränsningar.
Det avsnitt som behandlar inriktningen av penningpolitiken i motion Fi30 (s) är enligt utskottets mening svårtolkat. I den socialdemokratiska motionen i januari med anledning av budgetpropositionen ställdes krav på en "djärvare penningpolitik" utan att innebörden av detta uttalande närmare definierades. I den nu aktuella motionen sägs allmänt att penningpolitiken utgör en del av medelarsenalen för att föra Sverige ut ur det nuvarande svåra ekonomiska läget. Samtidigt betonas uttryckligen att penningpolitiken måste inriktas så att inflationsproblemen inte återkommer i den svenska ekonomin och att målet för Riksbankens inriktning av penningpolitiken skall vara att begränsa förändringen i konsumentpriserna till 2 % med en tolerans om +/- 1 procentenhet. Utskottet kan inte se annat än att socialdemokraterna till fullo stöder Riksbankens nuvarande uppläggning av penningpolitiken.
Utskottet avstyrker med det anförda yrkande 1 i motion Fi30 (s) i här aktuell del.
I motion Fi31 (nyd) yrkande 5 ställs krav på snabba successiva sänkningar av marginalräntan. Av vad utskottet framfört i det föregående om penningpolitikens inriktning med anledning av motion Fi30 (s) följer att det är utskottets uppfattning att detta yrkande måste avstyrkas.
I motion Fi31 (nyd) yrkande 8 krävs åtgärder som leder till att räntenivån sänks. Av texten i motionen framgår att vad motionärerna avser är en minskning av bankernas räntemarginaler.
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Det ankommer inte på riksdagen eller regeringen att besluta om bankernas räntemarginaler. Räntegreglering som kreditpolitiskt instrument i fredstid har numera utmönstrats ur den kreditpolitiska arsenalen. Genom liberalisering av lagstiftningen på det kreditpolitiska området och olika åtgärder för att stärka det finansiella systemet har goda förutsättningar skapats för att öka konkurrenstrycket inom banksektorn. Bankernas räntemarginaler har successivt sjunkit det senaste året. Skillnaden mellan de genomsnittliga in- och utlåningsräntorna i bankerna för lån i svenska kronor var per den sista december 1993 enligt Riksbankens rapport 6,3 procentenheter, vilket innebar en minskning med 1,1 procentenhet sedan motsvarande tidpunkt förra året. Fram till februari 1994 minskade skillnaden med ytterligare 0,2 procentenheter. Med en ökad konkurrens inom banksektorn kan denna utveckling förväntas fortsätta, vilket inte minst antalet ansökningar om oktroj och det ökande antalet utländska banker som bedriver verksamhet här tyder på.
Något uttalande i enlighet med vad som anförs i motion Fi31 (nyd) kan utskottet således inte ställa sig bakom. Motionens yrkande 8 avstyrks därför av finansutskottet.
Finansiella derivat
I motion Fi31 (nyd) yrkande 9 hemställs om åtgärder för att öka kontrollen av handeln med finansiella derivat. Derivat är spekulationsobjekt som till sin natur på sikt inte kan länkas in i kontrollerade banor, anför motionärerna. Motionärerna menar att regeringen bör hörsamma de varningar som framförts beträffande handeln med olika derivat och återkomma till riksdagen med förslag till erforderliga åtgärder.
Med anledning av detta yrkande anför näringsutskottet (NU8y) följande. Användningen av olika derivatinstrument (optioner, terminer, svappar och futures) har ökat starkt under senare år och kommit att utgöra en icke oväsentlig del av de finansiella marknaderna. Inom Riksbanken har i början av år 1994 påbörjats ett projekt rörande derivatmarknaderna. I projektet kartläggs storleken på handeln med derivat i Sverige samt omfattningen av svenska aktörers användning av derivat gentemot utländska motparter. Huvudinriktningen är att risksituationen på OTC-marknaden skall studeras. En rapport beräknas kunna framläggas under sommaren 1994. Handeln med derivat är också för närvarande en prioriterad fråga inom Finansinspektionen. Där pågår nu en granskning av denna handel med avseende på olika aspekter -- rapportering, redovisning, marknadsrisker och normgivning.
Av den lämnade redovisningen framgår att handeln med finansiella derivat för närvarande är föremål för översyn inom såväl Riksbanken som Finansinspektionen. Om det därvid framkommer behov av åtgärder från riksdagens sida förutsätter näringsutskottet att regeringen lägger fram förslag härom.
Finansutskottet ansluter sig till näringsutskottets ställningstagande och avstyrker motion Fi31 (nyd) yrkande 9.
Den ekonomiska politiken och EU:s konvergenskrav
Ny demokrati anför i sin motion Fi31 att man hoppas att folkomröstningen i höst skall leda till att Sverige blir medlem i EU redan den 1 januari 1995. Man ställer sig emellertid frågan hur och när Sverige med regeringens ekonomiska politik kommer att uppfylla de fyra konvergenskraven. Regeringen uppmanas i motionen redovisa ett program härom.
Alla medlemsländer -- utom Luxemburg -- har under den pågående lågkonjunkturen stora problem med att uppfylla EU:s konvergensvillkor. Förutsättningarna för en hög och varaktig tillväxt i Sverige måste emellertid i nuläget bedömas vara gynnsamma. De strukturella reformer som genomförts de senaste åren, t.ex. skattereformen och förändringar inom sjuk-, arbetskade- och arbetslöshetsförsäkringen har förbättrat ekonomins funktionssätt. Detta kan förväntas komma till tydligt uttryck i ett läge med högre kapacitetsutnyttjande. Riksdagen har vidare ställt sig bakom ett program för sanering av de offentliga finanserna som bidrar till att underskottet sjunker under åren framöver. Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen en utökning av detta program. Prisstabilitetsmålet för penningpolitiken ligger fast.
Det konvergenskrav som kan bli besvärligt för Sverige att uppfylla även på några års sikt är konvergenskriteriet om skuldkvotens storlek. Ett land vars skuldkvot är högre än referensvärdet 60 % av BNP och/eller hotar att öka i en oroväckande takt, kan hållas utanför deltagande i valutaunionen med hänvisning till bristande konvergens. Enligt OECD:s prognos för år 1995 hamnar Sverige -- tillsammans med Belgien, Italien och Grekland -- bland de europeiska länder som har en skuldkvot för den konsoliderade offentliga sektorn som ligger klart över EU-genomsnittet. Om Irlands nuvarande utveckling består kan landet komma att lämna denna grupp.
Enligt Maastrichtfördraget skall skuldkvoten inte överstiga referensvärdet 60 %, om den inte "minskar tillräckligt och närmar sig referensvärdet i en tillfredsställande takt". En allmän tolkning i dag av detta kriterium är att EU i bedömningen av skuldsättningen kommer att ta mer fasta på den trendmässiga utvecklingen än på nivån. Det innebär att en skuldkvot högre än 60 % kan komma att accepteras om den stabiliserats/minskats under ett antal år och förutsättningarna för en fortsatt minskning bedöms som goda. I dagsläget är det endast ett mindre antal medlemsländer som uppfyller kriteriet. Mot bakgrund av det rådande konjunkturläget kommer sannolikt regeln att för närvarande tillämpas med stor återhållsamhet.
För Sveriges vidkommande sammanfaller EU:s målsättningar med den svenska regeringens egna målsättningar att stabilisera skuldutvecklingen. Detta framgår inte minst av de riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen redovisat. Ett tillkännagivande om ett särskilt program som krävs i motionen från Ny demokrati är därför obehövligt. Motion Fi31 (nyd) yrkande 40 i denna del avstyrks av utskottet.
Arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning
I propositionen (bil. 10 s. 1--9) framhålls att den akuta finans- och kostnadskrisen nu har passerats och att det finns tecken på att en vändning inletts även på arbetsmarknaden. Arbetslösheten minskar, varslen om personalinskränkningar sjunker kontinuerligt och efterfrågan på arbetskraft har börjat öka.
Regeringen har, sägs det vidare, angripit problemen med den mycket höga arbetslösheten på tre fronter, nämligen: med ekonomisk-politiska åtgärder för att korrigera kostnadsläget, sanera statens finanser och skapa förutsättningar för en hållbar ekonomisk utveckling och nya varaktiga arbeten, med satsningar på utbildning, forskning, förbättrad infrastruktur och stimulans till företagande, med utbyggd reguljär utbildning samt med en aktiv arbetsmarknadspolitik i en omfattning som aldrig uppnåtts tidigare.
Om sysselsättningen skall kunna öka så snabbt att arbetslösheten, i enlighet med uppställda mål, minst halveras till decenniets slut måste arbetsmarknaden fungera bättre än tidigare. Detta kräver bl.a. flexiblare lönebildning och ökad rörlighet.
De övergripande mål och riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken som redovisades i årets budgetproposition bör ligga fast, anser regeringen. Ambitionen bör således vara att förbättra arbetsmarknadens funktionsförmåga så att obalanser mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft begränsas.
De riktlinjer som förordas i propositionen sammanfattas i följande fyra satser: förebygg långtidsarbetslöshet och utslagning, utnyttja den reguljära arbetsmarknaden och stimulera rekryteringen till näringlivet, effektivisera medelsanvändningen, öka jämställdheten på arbetsmarknaden.
Enligt regeringen måste man vid fördelningen av arbetsmarknadspolitiska insatser särskilt uppmärksamma de problem som de långtidsarbetslösa och invandrarna har.
Regeringen räknar med att den öppna arbetslösheten kommer att minska från 8,0 % i år till 7,2 % nästa år. Mot bakgrund härav bör de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under nästa budgetår kunna begränsas till i genomsnitt 270 000 personer per månad -- dvs. till en något lägre nivå än vad man räknade med i årets budgetproposition. Regeringens nu framlagda förslag till medelsberäkning ger dock utrymme för 293 000 personer, om bara anordnare och arbetsgivare ställer platser till förfogande och dessa godtas av de arbetssökande.
Regeringen vill kunna hålla en mycket hög beredskap om arbetsmarknadsläget inte skulle förbättras så snabbt som förutsetts. När nu medelstilldelningen till olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder begränsas bör i stället finansfullmakten ökas från 2,5 till 4,0 miljarder kronor. Finansfullmaktens nuvarande användningsområde bör samtidigt vidgas till andra åtgärder som regeringen finner ge omedelbar effekt på sysselsättningen. Skulle finansfullmakten tas i anspråk fullt ut får de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i stort sett samma omfattning som man räknade med i årets budgetproposition.
Socialdemokraterna förordar i motion Fi54 yrkande 1 en ny, mera aktiv arbetsmarknadspolitik, vilken kan bidra till såväl ekonomisk tillväxt som balans på arbetsmarknaden, liksom till en rättvis fördelning. Framför allt gäller det att få till stånd en kraftig ökning av sysselsättningen i näringslivet för att på så sätt bekämpa arbetslösheten och få ner budgetunderskottet. Det gäller att undvika flaskhalsar i exportindustrin, att få i gång hemmamarknaden samt att förhindra ytterligare avskedanden i kommuner och landsting. Sverige behöver fler företag och fler företagare. Det är därför nödvändigt med ett nytt klimat som ger stabila spelregler för både företagare och löntagare.
Enligt Socialdemokraterna bör den ekonomiska politikens alla medel samordnas för att göra det lönsamt att investera i ny och mer produktiv kapacitet i näringslivet. För att inte få inflationsdrivande flaskhalsar måste man också inrikta sig på att höja utbildningsnivån och förbättra individernas kompetens.
De riktlinjer som Socialdemokraterna presenterade i anslutning till årets budgetproposition ligger fast. Med marginella avvikelser gäller detsamma för det investeringsprogram som då också presenterades. Enligt motionärerna skulle deras förslag leda till att ca 90 000 fler arbeten kan komma till stånd under nästa år. Omkring 30 000 personer ytterligare skulle dessutom få utbildning. På så sätt kan -- hävdar motionärerna -- arbetslösheten pressas ned till under 5 % under år 1995.
Ny demokrati framhåller i motion Fi31 yrkande 18 (delvis) att Sverige befinner sig i en akut kris, med hög arbetslöshet, statsfinanser i obalans och en galopperande statsskuld. Motionärerna delar regeringens bedömning att obalanserna på arbetsmarknaden är stora, även om utvecklingen nu går åt rätt håll. De anser dock att läget på arbetsmarknaden förbättras snabbare än vad regeringen har utgått från. De noterar också att regeringen haft uppenbara svårigheter att göra av med de budgetmedel som avsatts för innevarande budgetår. Detta leder motionärerna till slutsatsen att resursanspråken bör kunna minskas mer än vad regeringen föreslagit. För att öka nyanställningarna är det enligt deras mening nödvändigt med en fortsatt reformering av arbetsrätten. Företag med mindre än 25 anställda bör undantas från det regelverk som finns i lagen om anställningsskydd.
Vänsterpartiet riktar i motion Fi32 yrkandena 6--8 hård kritik mot regeringens bristande vilja och mot att den har övergivit arbetslinjen. I motionen hänvisas till de synpunkter partiet förde fram i anslutning till årets budgetproposition. Dessa synpunkter är alltjämt giltiga och innebär att Vänsterpartiet vill sätta kravet på full sysselsättning i centrum för den ekonomiska politiken.
Vänsterpartiet är också kritiskt mot det sätt på vilket anslaget B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder utnyttjats under innevarande budgetår. Minst 2--3 miljarder kronor kommer att kvarstå vid budgetårets slut, hävdar motionärerna. Medlen bör utnyttjas effektivt under detta budgetår, bl.a. på det sätt som Vänsterpartiet tidigare föreslagit i anslutning till den regionalpolitiska propositionen. Därutöver bör 800 miljoner kronor av anslaget användas till upprustning och underhåll av vägar. Därmed har Vänsterpartiet budgeterat om sammanlagt 1 300 miljoner kronor av årets anslag för nya ändamål. Eventuellt utgående reservationer bör dock tas i anspråk för avsedda ändamål under nästa budgetår, anser motionärerna.
Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag att öka finansfullmakten från 2,5 till 4,0 miljarder kronor, samtidigt som resurserna inom arbetsmarknadspolitiken reduceras under budgetåret 1994/95. Beloppen bör enligt Vänsterpartiet användas för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och inte för att regeringen vid behov och utan riksdagsbeslut skall kunna anpassa åtgärder till förändringar på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker i sitt yttrande (AU8y) de redovisade motionerna. Utskottet konstaterar att regeringen och oppositionspartierna har en gemensam syn på behovet av aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och vikten av att få bort obalanserna på arbetsmarknaden. Alla betonar dessutom vikten av expansion och sysselsättning inom näringslivet, liksom betydelsen av företagande. Gemensamt är slutligen också att samtliga partier anser att det föreligger ett mycket uttalat behov av en allmän kompetenshöjning i arbetslivet. Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att en parlamentarisk utredning (dir. 1993:12) har givits i uppdrag att undersöka arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning.
Liksom Vänsterpartiet anser arbetsmarknadsutskottet att medlen under anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall användas på ett effektivt sätt -- såväl under innevarande som under nästa budgetår. Arbetsmarknadsutskottet har dock en annan uppfattning än Vänsterpartiet när det gäller medlens användningsområden. Att eventuellt utgående reservationer under anslaget bör tas i anspråk för avsedda ändamål under kommande budgetår anser arbetsmarknadsutskottet vara en självklarhet.
Arbetsmarknadsutskottet godtar slutligen också den lösning som förordas i propositionen om en uppräkning av finansfullmakten och en motsvarande minskning av anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Företrädarna för Socialdemokraterna, Ny demokrati och Vänsterpartiet har var för sig redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.
Finansutskottet har tidigare i detta betänkande redovisat sin syn på den ekonomiska politikens inriktning. Den överensstämmer helt med vad arbetsmarknadsutskottet här har givit uttryck för. Liksom arbetsmarknadsutskottet avstyrker finansutskottet därför motionerna Fi31 (nyd) yrkande 18 i denna del, Fi32 (v) yrkandena 6--8 samt Fi54 (s) yrkande 1.
Frågan om en utökning av finansfullmakten behandlar finansutskottet i avsnittet om budgetpolitiken som återfinns längre fram i detta betänkande.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Regeringen har i en nyligen avlämnad proposition (prop. 1993/94:209) om den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen föreslagit att särskilda arbetsmarknadskassor skall administrera den inkomstrelaterade ersättning som skall utgå inom KAS-systemet vid arbetslöshet. Eftersom de nya reglerna avses träda i kraft den 1 juli 1994 måste arbetsmarknadskassorna ha kapacitet för att kunna hantera nya ersättningsärenden redan från denna tidpunkt. Det är dock en tillfällig lösning. Regeringen har nämligen för avsikt att under hösten 1994 lägga fram förslag om kassornas organisatoriska hemvist och om formerna för finansieringen av deras verksamhet, förslag som skall träda i kraft den 1 januari 1995.
I kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 9--10) föreslår regeringen att arbetsmarknadskassornas verksamhet tilldelas dels 9,9 miljoner kronor för investeringar och kostnader av engångskaraktär, dels 5,1 miljoner kronor för driftkostnader under tiden den 1 juli -- den 31 december 1994. Finansieringen av driftkostnaderna fr.o.m. den 1 januari 1995 kommer att behandlas i den aviserade propositionen om arbetsmarknadskassornas organisatoriska hemvist. De föreslagna medlen -- sammanlagt 15 miljoner kronor -- skall enligt propositionen anvisas på Arbetsmarknadsverkets reguljära förvaltningsanslag (A 1) som föreslås bli utökat till 2 876 516 000 kr under nästa budgetår.
Arbetsmarknadsverkets resurstilldelning påverkas också av ett annat förslag i propositionen. Med hänsyn till att arbetsförmedlingen är fortsatt hårt belastad föreslår regeringen att Arbetsmarknadsverket skall få disponera högst 395 miljoner kronor av de medel som finns anvisade på anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2) för tillfällig personalförstärkning under budgetåret 1994/95. Härav bör minst 75 miljoner kronor användas för lön till sådan personal som skall ha till uppgift att få arbetsgivarna att tidigarelägga anställningar.
Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkandena 12 och 13 (i denna del) regeringens förslag till finansiering av arbetsmarknadskassorna under andra halvåret 1994. Det görs med hänvisning till att partiet också avvisar regeringens förslag till ny arbetslöshetsförsäkring.
Vänsterpartiet ger i motion Fi32 yrkande 32 uttryck för samma uppfattning.
I den andra frågan stöder Socialdemokraterna i motion Fi54 yrkande 12 (i denna del) den föreslagna personalförstärkningen men kräver att resurstillskottet skall vara permanent och ingå i Arbetsmarknadsverkets reguljära förvaltningsanslag.
Vänsterpartiet biträder i motion Fi32 yrkandena 33 och 34 regeringens förslag om en tillfällig förstärkning, finansierad på angivet sätt, men anser att denna förstärkning är otillräcklig. Därutöver finns det behov av en permanent förstärkning av arbetsförmedlingarna. De av Vänsterpartiet förordade insatserna för kompetenshöjning, ungdomsåtgärder m.m. för med sig att förvaltningskostnadsanslaget bör höjas med 100 miljoner kronor till 2 961 516 000 kr.
Arbetsmarknadsutskottet biträder propositionens förslag och avstyrker motionerna.
Av yttrandet framgår att arbetsmarknadsutskottet inom kort kommer att ta ställning till regeringens förslag om en ny arbetslöshetsförsäkring. Redan nu klargör emellertid utskottet att det inte delar Socialdemokraternas och Vänsterpartiets syn på den föreslagna medelstilldelningen till de nya arbetsmarknadskassorna.
Utskottet erinrar också om att den personalförstärkning det är fråga om för arbetsförmedlingens del är en helt konjunkturberoende förstärkning och att utskottet tidigare i år avvisat snarlika motionskrav på permanent resurstillskott. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt.
Vänsterpartiets förslag om en permanent höjning av anslaget till Arbetsmarknadsverket med 100 miljoner kronor avvisas av arbetsmarknadsutskottet med hänvisning till att utskottet inte godtar de av partiet förordade insatserna för bl.a. ungdomsåtgärder.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har var för sig redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning att de aktuella motionerna bör avstyrkas och att ytterligare 15 miljoner kronor bör anvisas på ramanslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för det angivna ändamålet. Med ändring av riksdagens tidigare beslut (AU11, rskr. 189) kommer detta anslag därmed att uppgå till 2 876 516 000 kr.
Till frågan om finansieringen av det konjunkturbetonade personaltillskottet återkommer utskottet i avsnittet om medelsanvisningen på A 2-anslaget.
Finansutskottet biträder således propositionens förslag i denna del (bil. 10, A 1) och avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkandena 32--34 samt Fi54 (s) yrkandena 12 (i denna del) och 13.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I propositionen (bil. 10 s. 10--20) och i flera motioner framläggs förslag som berör medelsbehovet på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Finansutskottet behandlar i detta avsnitt av betänkandet först förslag som rör den allmänna inriktningen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, tar därefter upp de olika sakförslagen till prövning och gör slutligen en samlad bedömning av medelsbehovet på anslaget.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas inriktning
Riksdagen har för nästa budgetår tidigare anvisat 28 608,9 miljoner kronor på anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av dessa medel fördelades inte 1 940,6 miljoner kronor på ändamål, utan regeringen bemyndigades att besluta om deras användning. I en nyligen avlämnad proposition om regionalpolitiken (prop. 1993/94:140) har regeringen föreslagit att av dessa ofördelade medel skall 800 miljoner kronor få disponeras av länsstyrelserna för extraordinära tillväxtfrämjande insatser samt 120 miljoner kronor få användas som kapitaltillskott till Norrlandsfonden.
Till bilden hör också att vissa sysselsättningspolitiska åtgärder regelmässigt finansieras vid sidan av A 2-anslaget. Sålunda har av arbetsmarknadsskäl medel anvisats på andra anslag för såväl utbildningsinsatser som investeringar i vägar. Dessutom är det i allt väsentligt arbetsmarknadsfonden som belastas med kostnaderna för arbetslivsutveckling (ALU) och utbildningsvikariat.
På annat ställe i kompletteringspropositionen (bil. 6) föreslår regeringen att ytterligare 1 600 miljoner kronor skall anvisas på anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Detta förslag -- som utskottet behandlar längre fram i betänkandet -- innebär att sammanlagt 2 800 miljoner kronor kommer att stå till regeringens förfogande för vägupprustningsåtgärder under nästa budgetår, vilket beräknas motsvara 13 000 årsarbeten i direkta och indirekta effekter.
I kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 11--12) redovisar regeringen i en sammanställning hur den önskar fördela det arbetsmarknadspolitiska anslaget liksom övriga arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder under budgetåret 1994/95. Av sammanställningen framgår att regeringen förordar att den för budgetåret 1994/95 tidigare fastställda nivån på A 2-anslaget sänks med 2 842,2 miljoner kronor till 25 766,7 miljoner kronor. Regeringen uppger att den vid sin förnyade medelsfördelning har eftersträvat att anpassa åtgärderna till en situation med ökad efterfrågan på arbetskraft samtidigt som man i möjligaste mån försökt tillgodose de arbetssökandes behov.
Arbetsmarknadsutbildningen måste även i fortsättningen prioriteras högt, anser regeringen. I en uppåtgående konjunktur är det särskilt viktigt med utbildad arbetskraft. I nuvarande arbetsmarknadsläge bör i första hand ungdomspraktik och ALU kunna begränsas. De från arbetsmarknadsfonden finansierade utbildningsvikariaten har under innevarande budgetår legat på en högre nivå än någon gång tidigare men bör under nästa budgetår utökas ytterligare.
För åtgärder inom kulturmiljövård föreslås 300 miljoner kronor, vilket beräknas ge ca 1 800 årsarbetsplatser. Åtgärderna avser upprustning av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Medlen bör disponeras av Riksantikvarieämbetet.
Sammantaget ger det reviderade förslaget till fördelning av medlen under A 2-anslaget utrymme för åtgärder för 203 300 personer per månad. Satsningen på vägnätet, som delvis finansieras genom omföring av medel från A 2-anslaget, ger 13 000 arbetstillfällen per månad. Till detta kommer 90 000 platser i ALU och utbildningsvikariat, finansierade med medel från arbetsmarknadsfonden. Det tidigare redovisade förslaget om en ökning av finansfullmakten gör det möjligt att hålla en beredskap och att vid behov uppnå totalt 400 000 platser i genomsnitt per månad.
Socialdemokraterna kritiserar i motion Fi54 yrkandena 2, 7--10 samt 17 (i denna del) regeringen för att den trappar ner ambitionen och minskar anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder trots att vi fortfarande har en exceptionellt hög arbetslöshet. Motionärerna vill anvisa mer resurser till arbetsmarknadsutbildning, utbildningsbidrag, beredskapsarbete, rekryteringsstöd och investeringar. De vill också ta krafttag mot ungdomsarbetslösheten samt stödja kommuner så att de kan behålla uppsagd personal.
Motionärerna är positiva till regeringens satsning på vägarbeten och kulturminnesvård men anser att en sådan satsning inte bör göras på bekostnad av andra åtgärder som finansieras inom ramen för A 2-anslaget. Den tidigare ofördelade reserv på 1,9 miljarder kronor, som ställts till regeringens disposition, borde inte få användas inom regionalpolitiken på det sätt som nu föreslås i proposition 140. Dessa medel behövs inom AMS.
Socialdemokraterna vill anvisa 4,7 miljarder kronor utöver vad regeringen budgeterat på A 2-anslaget. Detta resurstillskott skall bl.a. användas till arbetsmarknadsutbildning, höjt utbildningsbidrag, beredskapsarbeten, rekryteringsstöd samt för att förhindra att kommunanställda sägs upp. Satsningen på arbetsmarknadsutbildningen ser motionärerna som betydelsefull för att kunna möta efterfrågan på kompetenta arbetssökande och därmed undvika flaskhalsproblem. Deras förslag på detta område ger närmare 10 000 fler platser i månaden än regeringens förslag.
Statsbidraget till beredskapsarbeten bör enligt motionärerna räknas på hela arbetstiden och inte som nu på endast 90 %.
Vidare föreslås i motionen att AMS skall få i uppdrag att förhandla med kommuner och landsting om att förlänga uppsägningstiden för uppsagd personal. AMS bör få särskilda medel för att stimulera kommunerna att fatta sådana beslut.
Vänsterpartiet vill i motion Fi32 yrkandena 9--12, 14, 16, 17, 23 och 29--31 förstärka insatserna mot arbetslösheten. Regeringen har enligt motionärerna sent omsider tänkt om och minskat volymerna för ALU och ungdomspraktik. Den har också insett behovet av mer arbetsmarknadsutbildning och kompetenshöjande insatser. Motionärerna vill emellertid gå längre och förordar därför ytterligare insatser för arbetsmarknadsutbildning inkl. utbildningsbidrag, företagsutbildning, rekryteringsstöd och beredskapsarbeten. De vill också göra en kraftfull ungdomssatsning. För dessa åtgärder krävs ytterligare 3 500 miljoner kronor i budgetmedel jämfört med regeringens förslag.
Vänsterpartiet ser utbildningsvikariat som en utmärkt metod och anser att formella skäl inte bör hindra dess användning. Partiet motsätter sig också regeringens förslag att omfördela eller utnyttja A 2-anslaget till vägunderhåll (1 600 mkr), särskilda regionala åtgärder (800 mkr), kulturmiljövård (300 mkr) och förstärkning av Norrlandsfonden (120 mkr). Detta innebär att Vänsterpartiet avvisar att sammanlagt 4 320 miljoner kronor tas från A 2-anslaget.
I motionen betonas vikten av att satsa på arbetsmarknadsutbildning för att höja kompetensnivån och på så sätt eliminera flaskhalsar i produktionen. Motionärerna anser slutligen också att omfattningen av beredskapsarbetena måste öka samt att statsbidragsreglerna för sådana arbeten åter skall baseras på en veckoarbetstid på 40 timmar.
I motion Fi36 begär Sinikka Bohlin och Britt Bohlin (båda s) ett tillkännagivande om ytterligare medel för ALU inom sektorn natur-, landskaps- och fornvård.
Kulturutskottet välkomnar den föreslagna satsningen med 300 miljoner kronor på ROT-insatser i byggnader och miljöer av kulturhistoriskt värde. De regionala insatser som görs på kulturmiljövårdens område är angelägna inte minst för det regionala utvecklingsarbetet, anser kulturutskottet.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden som är aktuella i detta sammanhang.
Med hänsyn till den osäkerhet som råder om den kommande konjunkturuppgångens sysselsättningseffekter har regeringen enligt arbetsmarknadsutskottets mening funnit en flexibel lösning, där omfattningen och fördelningen av åtgärderna vid behov kan expanderas och justeras. Arbetsmarknadsutskottet håller med regeringen om att man i första hand bör dra ner på ALU och ungdomspraktik. Arbetsmarknadsutbildning och utbildningsvikariat, särskilt med inriktning mot näringslivet, kan däremot höja kompetensnivån och fungera som "smörjmedel" i konjunkturuppgången. Liksom regeringen och motionärerna har arbetsmarknadsutskottet starkt intresse av att frågorna om kompetenshöjning får en tillfredsställande lösning.
Arbetsmarknadsutskottet har intet att erinra mot regeringens förslag till fördelning av de arbetsmarknadspolitiska medlen på olika områden och ändamål. Utskottet förutsätter dock att regeringen återkommer med rapport om de sysselsättningseffekter som kan uppnås genom satsningen på kulturmiljövård och omfördelning av resurser till regionalpolitiska insatser m.m. Utskottet instämmer således inte i den kritik som riktas mot den nya anslagsfördelningen i motion Fi32 (v) yrkandena 9--12.
Med hänsyn till att regeringens förslag är utformat som ett flexibelt och justerbart åtgärdspaket, och då det dessutom lätt kan expanderas har arbetsmarknadsutskottet svårt att förstå den kritik som framförs i motionerna Fi54 (s) yrkande 17 (i denna del) och Fi32 (v) yrkande 14 där motionärerna talar om nedtrappade ambitionsnivåer och framför krav på mera budgetmedel.
I frågan om stöd till kommuner och landsting som skjuter upp planerade personalindragningar framför arbetsmarknadsutskottet den åsikten att de arbetsmarknadspolitiska medlen inte bör användas för reguljär kommunal verksamhet. Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat att AMS tycks nå goda resultat med de överenskommelser man gör med kommuner och landsting om vidareutbildning av uppsagd personal. Mot denna bakgrund avvisar utskottet förslagen i motionerna Fi54 (s) yrkande 2 och Fi32 (v) yrkande 16.
Socialdemokraternas och Vänsterpartiets krav på ökad satsning på arbetsmarknadsutbildning avvisar utskottet med hänvisning till regeringsalternativets flexibla utformning. Arbetsmarknadsutskottet anser således att motionerna Fi54 (s) yrkande 9 och Fi32 (v) yrkande 29 bör avstyrkas av finansutskottet.
Arbetsmarknadsutskottet avvisar också den kritik som framförs i motionerna mot att utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning har ändrats. Utskottet finner det skäligt att den enskilde får betala en viss del av kostnaderna för sådana studier med återbetalningspliktiga lån. Det är här fråga om en utbildning som den enskilde själv ansöker om i konkurrens med andra personer. Ungdomar under 25 år som antas till arbetsmarknadsutbildning bör alltså i likhet med ungdomar som väljer andra studieformer själva svara för en del av studiekostnaden. Med hänvisning härtill avstyrker arbetsmarknadsutskottet motionerna Fi32 (v) yrkande 30 och Fi54 (s) yrkande 10.
Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill ändra reglerna för statsbidrag till beredskapsarbete så att hela arbetstiden och inte som nu bara 90 % berättigar till bidrag. Arbetsmarknadsutskottet har tidigare i år avstyrkt likartade motionskrav med hänvisning till att en sådan förändring skulle leda till en kostnadsökning som utskottet inte kan ställa sig bakom. Arbetsmarknadsutskottet, som inte ändrat uppfattning i frågan avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkande 17 och Fi54 (s) yrkande 8.
Arbetsmarknadsutskottet ser utbildningsvikariaten som en viktig åtgärd i nuvarande arbetsmarknadsläge och delar regeringens uppfattning att särskilda ansträngningar bör göras för att dessa skall öka inom näringslivet. Beträffande omfattningen av åtgärden anser utskottet att flexibilitet och samtidig kostnadskontroll uppnås med den i propositionen föreslagna ordningen som innebär att en ram ges för ALU och utbildningsvikariat tillsammans. Sammanlagt bör antalet platser ligga på högst 90 000 per månad och den totala årskostnaden bör uppgå till högst 10 723 miljoner kronor. Med hänvisning härtill anser arbetsmarknadsutskottet att de krav på vidgad användning av utbildningsvikariat som framförs i motionerna Fi32 (v) yrkande 31 och Fi54 (s) yrkande 7 bör avstyrkas.
Vänsterpartiet kräver att satsningen på ALU skall minskas till förmån för arbetsmarknadsutbildning. Dock bör ALU-projekt inom miljöområdet prioriteras. Synpunkter av det senare slaget tas också upp och utvecklas ytterligare i motion Fi36 (s). Arbetsmarknadsutskottet anser emellertid att motionerna inte bör påkalla någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet har nämligen inhämtat att ALU-delegationen försökt finna områden för nya ALU-projekt som inte konkurrerar med ordinarie arbetsinsatser. Enligt delegationen utgör natur- och landskapsvård stora potentiella områden för ALU-verksamheten. En inventering inom vissa län ger också vid handen att det förekommer ett antal ALU-projekt med miljöinriktning, bl.a. med anknytning till kretsloppspropositionen. Med hänvisning till den utveckling som är på gång anser arbetsmarknadsutskottet således att även motionerna Fi32 (v) yrkande 23 och Fi36 (s) bör avstyrkas.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har var för sig redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning till de olika motionsförslagen.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning om regeringens reviderade förslag till inriktning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Förslaget är flexibelt utformat och den valda lösningen gör det möjligt att inom vissa givna ramar anpassa insatsernas omfattning och fördelning efter den fortsatta utvecklingen. Eftersom de medel som anvisats för innevarande budgetår på motsvarande anslag inte kommer att tas i anspråk fullt ut utan balanseras till efterföljande budgetår ter sig en sådan lösning ändamålsenlig.
Finansutskottet delar också arbetsmarknadsutskottets syn på de i motionerna framförda förslagen om nya eller ändrade arbetsmarknadspolitiska insatser. Även finansutskottet anser således att dessa förslag bör avvisas av riksdagen.
Med det anförda avstyrker finansutskottet motion Fi32 (v) yrkandena 9--12, 14, 16, 17, 23, 29--31 samt motionerna Fi36 (s) och Fi54 (s) yrkandena 2, 7--10 och 17 (i denna del).
Främjande av kvinnligt företagande
Arbetsmarknadsutskottet föreslår genom ett utskottsinitiativ att särskilda medel skall avdelas för att göra det möjligt att ytterligare stärka kvinnors företagande i ett regional-, arbetsmarknads- och näringspolitiskt perspektiv. Enligt arbetsmarknadsutskottets mening är det synnerligen angeläget att även kvinnorna och det kvinnliga företagandet kan bidra till och utnyttja den kommande konjunkturuppgången.
De medel som arbetsmarknadsutskottet föreslår för kvinnors företagande bör i första hand bestå av lån för finansieringsändamål i företagsverksamheten. Ett nytt anslag bör därför inrättas för detta ändamål anser arbetsmarknadsutskottet som föreslår att medlen skall disponeras av Industri- och nyföretagarfonden. Beslut om enskilda låneärenden bör inom vissa ramar fattas av de regionala utvecklingsbolagen, som bör ges dragningsrätt hos fonden. Det bör i övrigt vara regeringens uppgift att utforma de närmare bestämmelserna för dessa lån.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår således att 50 miljoner kronor anvisas på ett nytt anslag för kvinnors företagande under Näringsdepartementets huvudtitel. Satsningen bör finansieras genom att anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med ett lika stort belopp. Utskottet ser det som angeläget att information om denna satsning förs ut så snart som möjligt.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.
Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets initiativ. Eftersom arbetsmarknadsutskottet anvisar en för ändamålet lämplig finansiering har finansutskottet från sina utgångspunkter inget att erinra. Tvärtom ser utskottet det som värdefullt om kvinnligt företagande främjas på det föreslagna sättet. Många kvinnor bär på idéer och andra uppslag som kan omsättas i affärsmässigt hållbara företagsprojekt om de bara får finansiellt stöd för sina förslag. Ofta kan det vara svårt att få låna mindre belopp för att utveckla en bra företagsidé. Liksom arbetsmarknadsutskottet ser finansutskottet det som angeläget att information om detta stöd till kvinnligt företagande förs ut så snart som möjligt.
Verksamheten bör utvärderas efterhand. Om det därvid visar sig att stödet väl uppfyller det avsedda syftet bör insatserna fortgå under längre tid.
Finansutskottet föreslår således att riksdagen beslutar föra upp ett nytt reservationsanslag till främjande av kvinnligt företagande på Näringsdepartementets huvudtitel och på detta anslag föra upp 50 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.
Ungdomsarbetslöshet
Socialdemokraterna lägger i motion Fi54 yrkandena 3 och 11 fram ett program för att bekämpa arbetslösheten för ungdomar. Målet är att ingen under 25 år skall behöva gå arbetslös längre än 100 dagar. Motionärerna är beredda att satsa 2 miljarder kronor för att ge 70 000 ungdomar arbete. Programmet skall finansieras med den reservation som under innevarande budgetår väntas uppkomma på anslaget för Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Ungdomsprogrammet innebär i korthet bl.a. följande: Utbildningsbidragen höjs. Antalet ungdomar i arbetsmarknadsutbildning ökas kraftigt. Utbyggnaden av den treåriga gymnasieskolan påskyndas. Antalet högskoleplatser utökas. Gymnasieutbildade ungdomar skall kunna få särskilda utlandsstipendier. Dessutom skall utbytesstuderande kunna få behålla sitt studiebidrag. Kommunerna ges ansvar för att alla ungdomar har meningsfull sysselsättning t.o.m. vårterminen det år de fyller 20 år; ett s.k. utvecklingsår. Ett system med ungdomsintroduktion införs i stället för de nuvarande åtgärderna ungdomspraktik och ALU. Utbildningsvikariaten inriktas mot ungdomsvikariat. En särskild garanti i form av praktiktjänstgöring införs för arbetslösa akademiker. Utvecklingsbolagen ges ytterligare resurser för att kunna erbjuda ungdomar som vill starta företag riskvilligt kapital.
Även Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkandena 24--28 åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. Partiet vill införa en särskild ungdomsgaranti som innebär att ungdomar under 20 år inte skall behöva vara öppet arbetslösa mer än några veckor. För ungdomar som är äldre skall gränsen gå vid 2--3 månader. Motionärerna vill också införa obligatoriska praktikantplatser för ungdomar på medelstora och stora företag. De vill satsa på ungdomsprojekt med miljöinriktning samt införa ett särskilt stöd, kallat mikrostöd, på högst 20 000 kr för ungdomar mellan 16 och 30 år som vill driva egen rörelse eller kooperativ. Ungdomspraktiken bör enligt motionärerna snabbt trappas ned och ersättas av ett introduktionsprogram där kortare praktik kombineras med anställning med rekryteringsstöd.
Partiets tidigare redovisade satsning på arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag är också förslag som kommer ungdomar till del.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionerna men anser samtidigt att arbetsmarknadsläget för ungdomar är fortsatt mycket bekymmersamt. Man kan dock skönja tendenser till en förbättring och det är arbetsmarknadsutskottets förhoppning att den vändning i konjunkturen som skett skall leda till ökad efterfrågan på ungdomar i arbetslivet. Utskottet förutser dock att behovet av arbetsmarknadspolitiska resurser riktade till ungdomar kommer att vara stort även under nästa budgetår och då särskilt under de inledande sommarmånaderna.
Det råder enligt arbetsmarknadsutskottet inga delade meningar om att det behövs kraftfulla insatser för att bekämpa arbetslösheten i stort och särskilt arbetslösheten bland ungdomar. Satsningen måste emellertid hållas inom ramen för vad en ansvarsfull ekonomisk politik tillåter. Utskottet anser att regeringens ansträngningar för att bekämpa arbetslösheten är berömvärda mot bakgrund av det statsfinansiella läget.
All erfarenhet visar att ungdomar är arbetslösa i större utsträckning än äldre även vid mera normala konjunkturlägen än det nuvarande. Utskottet pekar på de relativt höga ungdomslönerna som kan antas försvåra ungdomars möjlighet att få sysselsättning. Samtidigt hänvisar utskottet till de förändringar som skett inom det arbetsrättsliga regelsystemet och som ger ungdomar bättre möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden, bl.a. genom provanställning.
I likhet med regeringen anser arbetsmarknadsutskottet att staten skall förbättra ungdomars möjligheter att få sysselsättning genom bl.a. ändringar av regelsystemen inom arbetsmarknadspolitiken. Utskottet hänvisar till regeringens uttalanden i finansplanen om att parterna på arbetsmarknaden har ett stort ansvar för att lönebildningen sker på ett sätt som inte försvårar för ungdomar att få arbete. Utskottet hänvisar också till att en särskild utredare har tillkallats (dir. 1992:107) med uppgift att beskriva och analysera ungdomars levnadsvillkor i ekonomiskt och socialt hänseende. Utredaren kommer att bl.a. studera konsekvenser av lagar och avtal på arbetsmarknadsområdet samt lönenivåns betydelse för ungdomars möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Utredaren kommer inom kort att presentera sina förslag.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att regeringen under nästa budgetår satsar närmare 25,8 miljarder kronor över budgeten på olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder varav en stor del kan komma ungdomar till del. Härtill kommer sysselsättningsskapande åtgärder på närmare 11 miljarder kronor som finansieras via Arbetsmarknadsfonden. Beaktas bör vidare den satsning som görs av arbetsmarknadsskäl och som hänför sig till andra huvudtitlar i budgeten. Dessutom uppkommer resursförstärkningar på andra håll till följd av reservationer i innevarande års anslag. Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens uppfattning att det i ett förbättrat läge på arbetsmarknaden med ökad efterfrågan på reguljär arbetskraft finns anledning att något börja begränsa åtgärder som ALU och ungdomspraktik.
De åtgärdsprogram för ungdomar som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet för fram leder i båda fallen till stor extra belastning på statsfinanserna. Det är självfallet angeläget att den tid varunder ungdomar går arbetslösa är så kort som möjligt. Arbetsmarknadsutskottet ser det emellertid inte som realistiskt att låta en sådan strävan ta formen av en garanti. Eftersom utskottet ställt sig bakom regeringens förslag att öka antalet utbildningsvikariat har utskottet heller inte någon principiell invändning mot förslaget att ge fler ungdomar sådana vikariat.
I de föreslagna programmen ingår vissa åtgärder som arbetsmarknadsutskottet inte kan ställa sig bakom. Det gäller t.ex. förslaget om obligatorisk praktikantplats. I vissa fall har förslagen också stora likheter med inslag i det befintliga åtgärdsprogrammet. Det gäller t.ex. ungdomsintroduktionen och introduktionsprogrammet samt garantin för arbetslösa akademiker. Arbetsmarknadsutskottet har i andra sammanhang behandlat och avstyrkt förslag som motionärerna nu åter för fram, som t.ex. förslaget om ungdomsintroduktion och förslaget om ungdomsprojekt med miljöinriktning.
Arbetsmarknadsutskottet anser sammanfattningsvis att de satsningar regeringen gör för att möta ungdomsarbetslösheten är väl avvägda både till innehåll och volym. Utskottet kan således inte biträda de program mot ungdomsarbetslöshet som motionärerna förordat.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har var för sig redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning om de olika motionsförslagen.
Finansutskottet har när det gäller frågan om ungdomsarbetslösheten och de åtgärder som erfordras för att komma till rätta med den ingen annan uppfattning än arbetsmarknadsutskottet.
Finansutskottet avstyrker således motionerna Fi32 (v) yrkandena 24--28 samt Fi54 (s) yrkandena 3 och 11.
Ungdomspraktik
I propositionen anmäls (bil. 10 s. 19) att en ny förenklad förordning om ungdomspraktikanter skall börja gälla fr.o.m. den 1 juli 1994. Förenklingarna kommer att avse sådana frågor som förutsättningarna för anvisningar, praktik på deltid, anvisningstiderna och definitionen på funktionshinder.
Regeringen begär riksdagens godkännande av vad som anförts om förenklade regler inom ungdomspraktiken.
Arbetsmarknadsutskottet noterar att, såvitt framgår av propositionen, kommer de aviserade ändringarna inte att medföra någon förändring av de grundläggande riktlinjerna för ungdomspraktik. Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört i frågan.
Finansutskottet ansluter sig till detta ställningstagande och föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om förenklade regler inom ungdomspraktiken (bil. 10, A 2, yrkande 6).
Förstärkning av arbetsförmedlingen
I propositionen (bil. 10 s. 15--16) föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna att högst 395 miljoner kronor av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfällig personalförstärkning vid arbetsförmedlingen under budgetåret 1994/95. Finansutskottet har redan tidigare i detta betänkande delvis berört detta förslag.
Socialdemokraterna kräver i motion Fi54 yrkande 12 (i denna del) att den föreslagna förstärkningen av arbetsförmedlingen skall vara permanent. Som tidigare framgått stöder Vänsterpartiet den tillfälliga förstärkningen men vill därutöver ha ett permanent resurstillskott.
Arbetsmarknadsutskottet har i enlighet med vad som tidigare redovisats tillstyrkt en tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen av konjunkturskäl. Utskottet anser det därför logiskt att vid medelstilldelningen använda sig av anslaget för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadsutskottet föreslår således att finansutskottet skall tillstyrka regeringens förslag och avstyrka motionsyrkandet.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning i denna fråga.
Finansutskottet finner det rimligt att Arbetsmarknadsverket tillförs extra resurser med tanke på den hårda belastning arbetsförmedlingen är utsatt för. Tillskottet är helt uppenbart betingat av konjunkturella skäl och bör därför inte ges formen av ett permanent resurstillskott till arbetsförmedlingen. Med hänsyn härtill delar finansutskottet arbetsmarknadsutskottets uppfattning att åtgärden skall finansieras över anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Riksdagen bör således godkänna att högst 395 miljoner kronor av medlen under detta anslag får användas för ändamålet.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker propositionens förslag (bil. 10 A 2 yrkande 1) samt avstyrker motion Fi54 (s) yrkande 12 (i denna del).
Extra informationsinsatser
I propositionen (bil. 10, s. 16) föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna att högst 10 miljoner kronor av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får disponeras för vissa informationsinsatser. Resurstillskottet fördelar sig i två lika stora delar på dels information om åtgärder som syftar till att tidigarelägga nyanställningar, dels information om den allmänna arbetslöshetsförsäkring som föreslås införd fr.o.m. den 1 juli 1994.
Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkande 14 regeringens förslag i den del som rör medel för information om den föreslagna arbetslöshetsförsäkringen.
Vänsterpartiet gör i motion Fi32 yrkande 18 samma sak. De båda partierna grundar sitt ställningstagande på att de är mot regeringens förslag till ny arbetslöshetsförsäkring.
Arbetsmarknadsutskottet anser att information om förändringar i arbetslöshetsförsäkringen bör planeras i god tid. Enligt arbetsmarknadsutskottet finns det behov av sådan information oberoende av hur utskottet ställer sig till enskilda frågor i propositionen med förslag till ny arbetslöshetsförsäkring. Arbetsmarknadsutskottet anser således att A 2-anslaget bör få användas för de informationsinsatser som regeringen föreslagit. Det innebär att arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker de båda motionerna.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning i denna fråga.
Finansutskottet gör i denna fråga ingen annan bedömning än arbetsmarknadsutskottet. Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag (bil. 10, A 2 yrkande 2) och avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkande 18 och Fi54 (s) yrkande 14.
Bidrag till utbildning i företag
Bidrag till utbildning i företag får enligt förordningen (1984:518) lämnas till arbetsgivare som tillhandahåller utbildning åt de anställda för att upprätthålla och främja sysselsättningen. Utbildning av arbetsgivare och företagare som inte är anställda berättigar däremot inte till bidrag.
I propositionen (bil. 10 s. 17) föreslår regeringen att bidrag också skall få lämnas för utbildning av den som äger en del i ett litet eller medelstort företag och som arbetar i verksamheten utan att vara anställd där. Den som berörs får dock inte ha ett väsentligt inflytande över verksamheten.
Socialdemokraterna framhåller i motion Fi54 yrkande 16 att de flesta delägare rimligen har ett väsentligt inflytande över verksamheten. Regeringens förslag att endast delägare utan väsentligt inflytande över verksamheten skall få del av stödet är utomordentligt svårtolkat anser motionärerna som också påpekar att någon motivering inte ges till denna uppdelning. Motionärerna föreslår därför att begränsningen tas bort.
Vänsterpartiet ser i motion Fi32 yrkande 21 det som viktigt att höja kompetensnivån i de små och medelstora företagen. Även sådana delägare som har ett väsentligt inflytande över verksamheten bör därför kunna få bidrag till utbildning. Annars föreligger risk att begränsningen omintetgör åtgärden. I motionen föreslås också att bidraget till utbildning i företag skall höjas från högst 60 till högst 90 kr per timme för att stimulera till kompetensutveckling.
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med regeringen och motionärerna att det är angeläget att höja kompetensnivån i de små och medelstora företagen. I rådande arbetsmarknadsläge finns det behov av utbildning och kompetenshöjande insatser för såväl anställda som småföretagare. Enligt utskottet är det svårt att ta ställning till den begränsningsregel som regeringen föreslagit för sådana delägare som har ett väsentligt inflytande över verksamheten. Som motionärerna påpekar kan denna begränsning göra åtgärden mindre verkningsfull. Utskottet föreslår därför att riksdagen gör ett tillkännagivande med anledning av propositionen och motionerna Fi32 (v) yrkande 21 och Fi54 (s) yrkande 16 och anmodar regeringen att ta bort den föreslagna begränsningen.
Vänsterpartiets förslag att höja bidraget vid företagsutbildning från 60 till 90 kr per timme avvisas av arbetsmarknadsutskottet.
Vänsterpartiets företrädare har i den senare frågan redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets bedömning av den föreslagna regeländringen. Det är önskvärt att kompetensnivån kan höjas i de små och medelstora företagen och att de utbildningsinsatser som kommer till stånd omfattar även de i företagens ledning som inte är anställda. Utskottet har i och för sig förståelse för den begränsningsregel som regeringen föreslagit men ser samtidigt att betydande svårigheter kan uppkomma vid tillämpningen av en sådan föreskrift. Den föreslagna begränsningen bör därför tas bort men i övrigt bör riksdagen godkänna regeringens förslag.
Finansutskottet föreslår alltså att riksdagen med anledning av dels regeringens förslag (bil. 10, A 2 yrkande 4), dels motionerna Fi32 (v) yrkande 21 och Fi54 (s) yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om vidgad rätt till utbildning i företag.
Liksom arbetsmarknadsutskottet ser finansutskottet inte skäl att nu höja bidragsnivån vid företagsutbildning. Utskottet avstyrker därför motion Fi32 (v) yrkande 20.
Akademikerpraktik
I propositionen (bil. 10 s. 16--17) föreslår regeringen dels att akademikerpraktiken skall förlängas från nuvarande tre till högst sex månader, dels att de som tar sig an en akademikerpraktikant skall betala ett finansieringsbidrag på 1 000 kr per månad.
Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkande 15 regeringens förslag.
Vänsterpartiet ger i motion Fi32 yrkande 19 uttryck för samma uppfattning.
Arbetsmarknadsutskottet har tidigare i år uttalat att akademikerpraktiken har en viktig uppgift att fylla eftersom arbetslösheten är högst bland nyutexaminerade akademiker. Enligt utskottet kommer åtgärden även under nästa budgetår att vara ett viktigt inslag i samhällets insatser mot ungdomsarbetslösheten. Den avvaktande hållning som arbetsgivare uppenbarligen haft till akademikerpraktik har lett till att åtgärden inte nått upp till önskade volymer. Försiktigheten kan bero på den korta anvisningstiden. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag att förlänga praktikperioden till sex månader.
Det föreslagna finansieringsbidraget väcker enligt arbetsmarknadsutskottet frågan om inte en sådan avgift snarare skulle minska än öka åtgärdens attraktivitet bland arbetsgivare. Utskottet bedömer dock att finansieringsbidraget är utomordentligt blygsamt med tanke på hur kvalificerad arbetskraft som ställs till arbetsgivarens förfogande. Rimligen bör det därför inte inverka negativt på viljan att anordna praktik. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag rörande akademikerpraktik och avstyrker motionerna.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning i dessa frågor.
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets uppfattning och föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag om akademikerpraktik (bil. 10, A 2 yrkande 3) samt avslår motionerna Fi32 (v) yrkande 19 och Fi54 (s) yrkande 15.
Rekryteringsstöd för högskoleutbildade
I propositionen (bil. 10 s. 18--19) föreslår regeringen att man på försök skall införa ett rekryteringsstöd för arbetslösa högskoleutbildade under nästa budgetår. Stödet skall hjälpa akademiker med arbetslivserfarenhet att återgå till den reguljära arbetsmarknaden. Det bör kunna utgå vid anställning i små företag som saknar motsvarande högskolekompetens. Småföretag saknar ofta kunskap om vad kvalificerad arbetskraft kan bidra med för att utveckla verksamheten. Bidragsperioden bör vara högst tolv månader och bidrag skall kunna lämnas med högst 50 % av den totala lönekostnaden. Kostnaderna för stödet bör inrymmas i de medel som har beräknats för rekryteringsstöd under nästa budgetår.
Vänsterpartiet ställer sig i motion Fi32 yrkande 22 positivt till åtgärden i sig men ifrågasätter bidragsdelen. Efter sex månaders anställning bör företaget självt bära en större del av lönekostnaden. Bl.a. rättviseaspekter talar för att begränsa bidragsdelen. Vänsterpartiet förordar därför att 50 % av lönekostnaderna utgår som bidrag under de första sex månaderna och 25 % under de följande sex.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller att det föreslagna rekryteringsstödet är en försöksverksamhet under ett budgetår. Internationella motsvarigheter har fallit väl ut. Såväl för att stödja högskoleutbildade arbetslösa som för att höja kompetensen i de små företagen finner utskottet åtgärden väl värd att pröva. Arbetsmarknadsutskottet är medvetet om att det kan ta viss tid innan de högskoleutbildades insatser i ett företag ger resultat. Därför bör bidragsperioden vara förhållandevis lång. En period på högst tolv månader ser utskottet som en flexibel lösning. Arbetsmarknadsutskottet tar också fasta på att bidragsnivån skall vara högst 50 % av lönekostnaderna och förutsätter att denna regel utnyttjas på ett sådant sätt att arbetsförmedlingen inte betalar ut mer än vad som krävs. Försöksverksamheten skall enligt propositionen utvärderas. Arbetsmarknadsutskottet utgår från att man inför en eventuell förlängning av stödet tar upp bidragsnivå m.m. till diskussion i ett sådant sammanhang. Med hänvisning härtill tillstyrker arbetsmarknadsutskottet försöksverksamheten i den föreslagna formen och avstyrker motionsyrkandet.
Finansutskottet delar denna bedömning och föreslår att riksdagen skall godkänna regeringens förslag om försöksverksamhet med rekryteringsstöd för högskoleutbildade (bil. 10, A 2 yrkande 5) samt avstyrka motion Fi32 (v) yrkande 22.
Flexiblare användning av rekryteringsstödet
I propositionen (bil. 10 s. 19) föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna vad som sägs om en flexiblare användning av rekryteringsstödet. Av redovisningen framgår att regeringen har beslutat införa mer flexibla anvisningsregler för platser med rekryteringsstöd. För att få sådant stöd skall det inte längre vara nödvändigt att ha gått arbetslös i minst tre månader, resp. för dem som är under 25 år i minst en månad. Om det finns synnerliga skäl skall dessutom rekryteringsstöd kunna utgå för att anvisa äldre arbetslösa plats i högst tolv månader inom hela arbetsmarknaden i stället för som tidigare bara i kommuner och landsting. Över hälften av de äldre arbetslösa är långtidsarbetslösa.
I motion Fi34 tar Lennart Fremling (fp) upp de äldre arbetslösas situation. Med hänsyn till svårigheterna på arbetsmarknaden för äldre arbetslösa bör speciella arbetsmarknadspolitiska åtgärder införas för personer över 50 år.
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med regeringen att den genomförda ändringen gör det möjligt att använda rekryteringsstödet på ett mera offensivt sätt. Utskottet ser positivt på en sådan ändring som vidgar användningsområdet för rekryteringsstödet och stimulerar till fasta anställningar. Likaså är utskottet positivt till den ändring som ger äldre arbetslösa möjlighet att få plats med rekryteringsstöd i högst tolv månader inom hela arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutskottet har förståelse för de synpunkter som framförs i motion Fi34 (fp) och vill väcka frågan om och hur man bör angripa förlegade attityder som olika grupper på arbetsmarknaden kan möta. Över hälften av de äldre arbetslösa är långtidsarbetslösa. Utskottet vill inte att man skall ställa äldre i motsatsförhållande till yngre. Utskottet vill dock erinra om de riktlinjer som gäller för arbetsmarknadspolitiken. Enligt dessa skall långtidsarbetslösa vara den grupp som kommer i första hand för olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadsutskottet konstaterar också att de ändringar som regeringen nyligen gjort i rekryteringsstödet ligger i linje med motionärens önskemål. Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida är därför inte påkallad, anser arbetsmarknadsutskottet.
Finansutskottet biträder detta förslag och föreslår alltså att riksdagen skall godkänna vad regeringen har anfört om en flexiblare användning av rekryteringsstödet (bil. 10, A 2 yrkande 7) och avstyrka motion Fi34 (fp).
Sammanfattande bedömning av medelsbehovet på A 2-anslaget
I propositionen (bil. 10 s. 11--12) föreslår regeringen som tidigare nämnts att anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder bestäms till 25 766 738 000 kr för nästa budgetår. Denna nivå är 2 842 193 000 kr lägre än vad riksdagen tidigare har beslutat (1993/94:AU11, rskr. 189).
Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkande 17 (i denna del) regeringens förslag till anslagsminskning och förordar att anslaget skall tas upp med ett belopp som är 4 658 miljoner kronor högre än vad som tidigare har beslutats resp. föreslagits i detta sammanhang. Därutöver vill Socialdemokraterna för insatser under nästa budgetår utnyttja 2 200 miljoner kronor av de medel som kvarstår outnyttjade på innevarande års anslag för arbetsmarknadspolitiska insatser.
Ny demokrati förordar i motion Fi31 yrkande 18 (i denna del) att 20 000 miljoner kronor anvisas på anslaget, dvs. 5 766,7 miljoner kronor mindre än regeringen föreslår.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkande 13 att anslaget fastställs till 33 586 738 000 kr. Denna nivå, som överstiger regeringens förslag med 7 820 miljoner kronor, har sin grund i att Vänsterpartiet dels vill utöka budgetmedlen med 3 500 miljoner kronor, dels avvisar regeringens förslag att föra över 4 320 miljoner kronor från A 2-anslaget till andra användningsområden.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att utskottet ställt sig bakom regeringens förslag till jämkningar i den arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen. Utskottet har dessutom avstyrkt de motioner där förslag framförs om ändrad omfattning och fördelning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Utskottet uppger också att det belopp på 1 940,6 miljoner kronor som tidigare stått ofördelat till regeringens disposition nu är budgeterade för olika ändamål.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar slutligen också om sitt förslag till initiativ som innebär att A 2-anslaget minskas med 50 miljoner kronor till förmån för ett nytt anslag för insatser i syfte att främja kvinnligt företagande.
I konsekvens härmed anser arbetsmarknadsutskottet att det av regeringen begärda beloppet minskat med 50 miljoner kronor bör anslås för Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1994/95, dvs. 25 716 738 000 kr. De aktuella motionsyrkandena bör således avstyrkas, anser arbetsmarknadsutskottet.
Finansutskottet har vid behandlingen av de förslag som berör medelsberäkningen på anslaget genomgående ställt sig bakom arbetsmarknadsutskottets förslag. I enlighet härmed bör sålunda anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för nästa budgetår föras upp med 25 716 738 000 kr.
Utskottet föreslår alltså att riksdagen med anledning av propositionen (bil. 10, A 2 yrkande 8) och med avslag på motionerna Fi31 (nyd) yrkande 18 (i denna del), Fi32 (v) yrkande 13 och Fi54 (s) yrkande 17 (i denna del) anvisar 25 716 738 000 kr på reservationsanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95.
Lönegarantifonden
På grund av de senaste årens stora antal konkurser beräknas i kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 20--21) underskottet i Lönegarantifonden till ca 4 miljarder kronor vid utgången av budgetåret 1993/94. Underskottet i fonden har finansierats via en rörlig kredit hos Riksgäldskontoret. För budgetåret 1993/94 uppgår denna kredit till 7 miljarder kronor.
Regeringen bedömer att utbetalningarna från Lönegarantifonden kommer att minska till följd av ett lägre antal konkurser och till följd av de uppstramningar som gjorts i lönegarantireglerna.
Regeringen föreslår att riksdagen medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 5 miljarder kronor under budgetåret 1994/95 för utbetalningar enligt lönegarantilagen.
Vänsterpartiet förordar i motion Fi32 (yrk. 35) att sänkningen av den rörliga krediten begränsas till 6 miljarder kronor.
Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens bedömning av utvecklingen när det gäller utbetalningar från Lönegarantifonden under nästa budgetår. Utskottet tillstyrker således att en rörlig kredit om högst 5 miljarder kronor får disponeras i Riksgäldskontoret under nästa budgetår för utbetalningar enligt lönegarantilagen. Därmed avstyrks motion Fi32 (v) yrkande 35.
Med instämmande i vad arbetsmarknadsutskottet anfört föreslår finansutskottet att riksdagen med bifall till regeringens förslag i kompletteringspropositionen (bil. 10, s. 20--21) och med avslag på motion Fi32 yrkande 35 medger att Kammarkollegiet får disponera en rörlig kredit i Riksgäldskontoret om högst 5 miljarder kronor under budgetåret 1994/95 för utbetalningar enligt lönegarantilagen.
Arbetsmarknadsfonden
Utgifterna för Arbetsmarknadsfonden bestäms huvudsakligen av nivån på arbetslösheten och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Av betydelse är också ersättningens storlek och antalet ersättningsberättigade bland de arbetslösa.
I kompletteringspropositionen (bil. 10, s. 21--23) beräknas Arbetsmarknadsfondens utgifter överstiga inkomsterna med ca 30 miljarder kronor under nästa budgetår. Till detta belopp skall även läggas ett redan befintligt underskott i fonden som beräknas uppgå till ca 54 miljarder kronor vid ingången av budgetåret. Härtill kommer räntekostnader på ca 4,5 miljarder kronor. Vid utgången av budgetåret 1994/95 beräknas Arbetsmarknadsfonden således redovisa ett underskott på nära 90 miljarder kronor.
Riksförsäkringsverket disponerar för närvarande en rörlig kredit i Riksgäldskontoret om högst 55 miljarder kronor för de ändamål som skall finansieras från Arbetsmarknadsfonden. Regeringen föreslår att krediten utökas till högst 100 miljarder kronor.
Vänsterpartiet begär i motion Fi32 (yrk. 36), med anledning av förslaget att kraftigt höja krediten för Arbetsmarknadsfonden, ett tillkännagivande om att partiets politik innebär en väsentligt minskad belastning på fonden.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag om att en rörlig kredit om högst 100 miljarder kronor får disponeras i Riksgäldskontoret för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag. Ett sådant tillkännagivande som begärs i motion Fi32 yrkande 36 (v) bedöms i sammanhanget vara obehövligt. Motionen i berörd del avstyrks därför.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande och föreslår att riksdagen med bifall till kompletteringspropositionen (bil. 10, s. 21--23) och med avslag på motion Fi32 (v) yrkande 36 medger att Riksförsäkringsverket får disponera en kredit i Riksgäldskontoret om högst 100 miljarder kronor för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag.
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Otraditionella insatser
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att medelsramen för s.k. otraditionella insatser höjs till 50 miljoner kronor budgetåret 1994/95. I propositionen betonas det angelägna i att nya metoder prövas och utvecklas för rehabilitering av människor med funktionshinder.
Vänsterpartiet begär i motion Fi32 yrkande 39 att medelsramen för otraditionella insatser för nästa budgetår höjs till 60 miljoner kronor.
Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens bedömning av medelsbehovet för otraditionella insatser budgetåret 1994/95 och avstyrker motion Fi32 yrkande 39 (v).
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande och föreslår att riksdagen med bifall till kompletteringspropositionen (s. 23--24) och med avslag på motion Fi32 yrkande 39 (v) godkänner att högst 50 miljoner kronor av under anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisade medel får användas till s.k. otraditionella insatser (avsnitt 2.1).
Lönebidrag
Högsta bidragsgrundande månadslön vid anställning med lönebidrag är 13 700 kr per månad.
Riksdagen har under våren 1994 beslutat (1993/94:AU12, rskr. 190) att möjligheten att i särskilda fall medge att högre lönebelopp läggs till grund för bidraget skall upphöra den 1 juli 1994.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 (yrk. 40) att lönebidrag i särskilda fall skall kunna baseras på en högre lönesumma än 13 700 kr.
Arbetsmarknadsutskottet behandlade motsvarande yrkande för ca två månader sedan, då med anledning av ett yrkande i den socialdemokratiska sysselsättningspolitiska motionen 1993/94:A254. Utskottet avstyrkte vid det tillfället motionen i ifrågavarande del. Arbetsmarknadsutskottet vidhåller i sitt yttrande (AU8y) den tidigare intagna ståndpunkten och avstyrker bifall till Vänsterpartiets yrkande i motion Fi32 (yrk. 40). Socialdemokraternas representanter i utskottet har anmält en avvikande mening. Vänsterpartiet har i en meningsyttring förordat motionens förslag.
Finansutskottet finner i likhet med arbetsmarknadsutskottet ingen anledning att frångå det tidigare i vår fattade riksdagsbeslutet och föreslår därför att riksdagen avslår motion Fi32 yrkande 32 (v).
Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)
Till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare kan anvisas sökande med socialmedicinska arbetshandikapp. För stödformen gäller föreskrifterna i förordningen (1985:276) om statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare. Enligt dessa föreskrifter kan bidrag lämnas med högst 75 % av lönekostnaden för den arbetshandikappade anställde.
Riksdagen har under våren 1994 (1993/94:AU12 rskr. 190) beslutat att målgruppen för denna form av skyddat arbete även skall omfatta personer som är berättigade till insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade samt personer med psykiskt betingade handikapp. För de nytillkomna grupperna skall bidrag kunna lämnas med upp till hela lönekostnaden.
En följd av den nämnda regeländringen är att bidraget för socialmedicinskt arbetshandikappade i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) särregleras genom att en begränsning till högst 75 % av lönesumman gäller för den nämnda gruppen arbetshandikappade.
AMS har i skrivelse till regeringen föreslagit att bidragsnivån vid skyddat arbete för samtliga målgrupper skall kunna uppgå till högst 100 % av lönekostnaden för de anvisade arbetstagarna.
Regeringen förordar i kompletteringspropositionen att ett system med flexibla lönebidrag tillämpas fullt ut även för socialmedicinskt arbetshandikappade i OSA. För stödformen skall gälla att en bedömning av den arbetshandikappades personliga förutsättningar skall avgöra bidragets nivå.
Som en försöksverksamhet under tidsperioden den 1 juli 1994--30 juni 1996 föreslås således att ett system med flexibla bidrag skall tillämpas enligt samma regler som sedan den 1 juli 1991 gäller för bidrag vid anställning med lönebidrag.
Förslaget innebär att bidrag skall kunna lämnas för socialmedicinskt arbetshandikappade i OSA med mer än 75 % av lönesumman. Regeringen förutser dock att en mer omsorgsfull prövning av den enskildes förutsättningar i många fall bör kunna leda till en lägre bidragsnivå än den ofta schablonmässigt tillämpade 75-procentsnivån.
Arbetsmarknadsutskottet ser fördelar med ett mer enhetligt lönebidragssystem för olika kategorier arbetshandikappade och ställer sig i sitt yttrande (AU8y) bakom förslaget att även för socialmedicinskt handikappade i OSA ett system med flexibla bidrag skall tillämpas under en försöksperiod.
Utskottet erinrar om att riksdagen nyligen uttalat (1993/94:AU12, rskr. 190) att verksamheten vad gäller arbetshandikappade skall inriktas på att fler skall kunna få arbete eller utbildning och att inriktningen bör vara att söka minska den genomsnittliga åtgärdskostnaden per sysselsättningsmånad. Utskottet delar regeringens farhågor att en höjning av bidragsgränsen, som ett flexibelt system innebär, kan leda till en höjning av den genomsnittliga bidragsnivån och att därigenom färre kan sysselsättas för anvisade medel. Utskottet noterar därför med tillfredsställelse att regeringen avser att låta AMS redovisa utvecklingen av bidragsnivåerna, kostnaderna m.m. för arbete hos offentliga arbetsgivare.
Finansutskottet har från sin utgångspunkt inget att erinra mot regeringens förslag och föreslår därför riksdagen att med bifall till kompletteringspropositionen (bil. 11, s. 25--26) godkänna förslaget om försöksverksamhet med ändrade regler för statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 2.2).
Funktionshindrade skolungdomars deltagande i Af/Ami:s vägledningsveckor inför studie- och yrkesval
Enligt förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning kan handikappade ungdomar, som inte fyllt 20 år, beviljas arbetsmarknadsutbildning, förutsatt att de är eller riskerar att bli arbetslösa och är arbetssökande. Ungdomar på grundskolans högstadium eller i gymnasieskolan kan inte anses stå till arbetsmarknadens förfogande på det sätt som avses i förordningen. För att funktionshindrade skolungdomar skall kunna få kostnader i samband med vägledningsveckor betalda behöver regelsystemet ändras.
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att ungdomar skall kunna få utbildningsbidrag som inskrivna vid Ami, då de deltar i vägledningsveckor inom ramen för AMV:s insatser för unga handikappade. Bidraget föreslås avse kostnader för resor och uppehälle -- i normalfallet kostnad för boende och måltider -- under deltagandet. Regeringen uppskattar att upp till 300 ungdomar årligen beräknas delta. Kostnaden beräknas uppgå till ca en miljon kronor och inryms i anslaget.
Arbetsmarknadsutskottet har så sent som i mars 1994 i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:AU12 uttalat att det är angeläget att alla funktionshindrade skolungdomar kan få del av de aktuella vägledningsveckorna. Det är utomordentligt tillfredsställande att regeringen nu återkommer med ett förslag om att ungdomarna under vägledningsveckorna i samband med inskrivning vid Ami skall kunna få utbildningsbidrag till kostnader. Utskottet tillstyrker därför förslaget i sitt yttrande (AU8y).
Finansutskottet föreslår mot denna bakgrund att riksdagen godkänner vad regeringen förordar i kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 27--28) om utbildningsbidrag till handikappade skolungdomar som deltagit i vägledningsveckor (avsnitt 2.3).
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Anslag för underhållsåtgärder
Riksdagen har tidigare denna vår anvisat 1,2 miljarder kronor för särskilda insatser för upprustning och underhåll av länsvägar och länsjärnvägar (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet. TU13, rskr. 157). Medlen som anvisats över anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt skall fördelas av regeringen med hänsyn till upprustningsbehovet och till arbetsmarknadsläget i länen. Hänsyn skall dessutom tas till i vilka län övriga investeringar i det regionala transportnätet är av jämförelsevis mindre omfattning. Enligt riksdagens beslut är det regeringen som bestämmer medelsfördelningen inom ramen för de riktlinjer som meddelats.
Regeringen anger i kompletteringspropositionen (bil. 6 punkt A 15) att trots en rad tidigare särskilda åtgärder behöver ytterligare insatser göras som är inriktade mot projekt som kan påbörjas snabbt och där sysselsättningseffekten är hög. Dessa insatser bör komplettera de långsiktiga och samlade investeringar som riksdagen och regeringen tidigare har fattat beslut om. Åtgärderna bör i huvudsak inriktas mot upprustning och underhåll av länsvägar för bl.a. bärighet och framkomlighet samt i viss omfattning riksvägar som har liknande förutsättningar och problem. För att främja en effektiv medelsanvändning anges att en mindre del av anslaget bör kunna användas för de ändamål som gäller för anslaget Byggande av länstrafikanläggningar.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att till anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt ytterligare 1,6 miljarder kronor anvisas för budgetåret 1994/95. Det bör enligt propositionen ankomma på regeringen att fördela medlen på länen inom ramen för de riktlinjer som tidigare meddelats i budgetpropositionen och som nu anges i kompletteringspropositionen.
Regeringens förslag har föranlett ett flertal motionsyrkanden varav två behandlar medelsanvisningens storlek.
I motion Fi31 (nyd) yrkande 45 anges att regeringens motiv för en ytterligare anslagstilldelning inte övertygande visar att den föreslagna satsningen är rimlig i det kärva finansiella läge som staten befinner sig i. Motionärerna avstyrker därför förslaget.
I motion Fi32 (v) yrkande 59 framhålls att den föreslagna satsningen är alltför generöst tilltagen samtidigt som det i många regioner finns andra investeringar som är mer angelägna. Det gäller exempelvis inom ROT-sektorn, data- och telekommunikationsområdet samt inom utbildningssektorn. Enligt motionen bör därför regeringens förslag till ytterligare medelsanvisning reduceras med 100 miljoner kronor till 1,5 miljarder kronor.
Vidare har ett flertal motioner väckts som behandlar de föreslagna riktlinjerna för medelsanvändningen och som för fram krav på en rad regionala insatser.
I motion Fi37 (m) framhålls att vid medelsfördelningen bör beaktas att Älvsborgs län under många år eftersatts vid tilldelningen av medel för förbättringar och underhåll av det allmänna vägnätet. Detta anges i synnerhet gälla Dalsland där upp till 50 % av det allmänna vägnätet i år varit avstängt för tung trafik till följd av tjälskador.
Samma län uppmärksammas i motion Fi35 (fp) där det anges att Älvsborgs län tillhör de län som har landets sämsta landsbygdsvägnät. De största bristerna finns i Dalsland och i Sjuhäradsbygden och innebär bl.a. att en stor del av vägnätet periodvis avstängs för tung trafik.
I motion Fi38 (s) framhålls att det är nödvändigt att Värmlands län tillförs ytterligare medel för infrastrukturella åtgärder. Som skäl anförs att varje år uppstår allvarliga störningar inom transportnäringen i samband med den återkommande tjällossningen.
I motion Fi57 (s) behandlas Fyrstadsregionen som omfattar kommunerna Lysekil, Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg. Motionärerna framhåller att det behövs extra insatser i regionen för att hantera arbetsmarknadssituationen och för att ge näringslivet nya och bättre förutsättningar så att en positiv utveckling uppnås.
I motion Fi56 (s) anges att Västernorrlands län har landets sämsta vägar. Detta förklaras delvis med länets naturgeografiska förutsättningar men anges framför allt bero på bristande rättvisa i anslagsfördelningen. Den allvarligaste konsekvensen av den dåliga vägstandarden är enligt motionen att skogsindustrins utveckling bromsas av de långvariga vägavstängningar som inträffar varje år. Mot denna bakgrund framhålls behovet av att särskilda satsningar görs på de vägar som skogsindustrin är beroende av för sin virkesförsörjning och att en betydande del av anslaget därmed bör tillfalla vägnätet i Västernorrland.
I sitt yttrande (TU5y) hänvisar trafikutskottet till att utskottet vid ett flertal tillfällen på senare år betonat vikten av ökade insatser för drift och underhåll av det statliga vägnätet så att det samlade vägkapitalet kan bibehållas. Trafikutskottet delar därför regeringens uppfattning om behovet av att ytterligare insatser behöver göras för att främst rusta upp och underhålla länsvägar.
Beträffande de i motionerna föreslagna riktlinjerna anför trafikutskottet att det enligt utskottets mening bör ankomma på regeringen och berörda länsstyrelser att närmare fastställa medelsanvändningen medan riksdagens uppgift i första hand bör vara att ange de övergripande ramarna och riktlinjerna för investeringsverksamheten. Med denna arbetsfördelning bör riksdagen normalt inte ta ställning till konkreta krav på investeringar och underhållsåtgärder.
Trafikutskottet är mot denna bakgrund inte berett att förorda att riksdagen anvisar särskilda medel för vissa län eller projekt. Vad avser motionärernas påpekanden om de problem som särskilt skogsindustrin möter på många länsvägar med brister i bärighet och framkomlighet kan trafikutskottet dessutom konstatera att syftet med flera motionsyrkanden torde komma att tillgodoses genom de aktuella förslagen i propositionen. Utskottet tillstyrker därmed regeringens förslag till medelsanvisning och riktlinjer för medelsanvändningen.
Finansutskottet delar trafikutskottets bedömningar och anser att riksdagen bör avstyrka motionerna Fi31 (nyd) yrkande 45, Fi32 (v) yrkande 59, Fi35 (fp), Fi37 (m), Fi38 (s) yrkandena 1 och 2, Fi56 (s) och Fi57 (s) och tillstyrker kompletteringspropositionens (bil. 6 punkt A 15) förslag att ytterligare 1,6 miljarder kronor anvisas under anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Detta innebär att riksdagens tidigare beslut (bet. TU13, rskr. 157) bör ändras och att ett reservationsanslag på 2,8 miljarder kronor bör anvisas för nästa budgetår.
Värmlands flygplats
I fyra motioner (Fi38 (s), Fi50 (s), Fi58 (m, fp) och Fi60 (c)) behandlas utbyggnaden av en ny flygplats i Värmland. I alla motioner föreslås att de 45 miljoner kronor som återstår för att finansiera utbyggnaden av den nya länsflygplatsen anvisas.
Med anledning av motionerna hänvisar trafikutskottet i sitt yttrande (TU5y) till att utskottet tidigare i vår i betänkandet Luftfart behandlat förslag om att anlägga en ny flygplats i Värmland (bet. 1993/94:TU15). Utskottet erinrade där om att redan för flera år sedan dömdes Karlstads flygplats ut av Koncessionsnämnden för miljöskydd. Utskottet framhöll mot denna bakgrund att det är angeläget att en ny flygplats byggs i Värmlands län och att stöd ges till finansieringen av anläggningen. Riksdagen följde utskottets hemställan den 16 mars 1994 (rskr. 1993/94:159).
Trafikutskottet, vars uppfattning ligger fast, föreslår att riksdagen på ett särskilt anslag anvisar 45 miljoner kronor till Luftfartsverket för att samfinansiera utbyggnaden av en ny länsflygplats i Värmland. Det är, anför utskottet, angeläget att snarast förverkliga detta projekt, och riksdagen bör därför med hänsyn bl.a. till rådande arbetsmarknadsläge nu fatta ett beslut om dess finansiering genom att anvisa 45 miljoner kronor över ett särskilt anslag till Luftfartsverket för att samfinansiera utbyggnaden. Härav följer att finansutskottet förordas tillstyrka motion Fi50 (s) yrkande 5. Av det anförda följer vidare att syftet med motionerna Fi38 (s) yrkande 3, Fi58 (m, fp) och Fi60 (c) blir tillgodosett.
Representanterna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Centern och Kristdemokratiska samhällspartiet har anmält en avvikande mening till trafikutskottets yttrande vari de anför att något initiativ i frågan -- vars planeringsordning fastställts i stor enighet -- inte erfordras från riksdagen. De understryker emellertid det angelägna i att den nya flygplatsen kan byggas så snart som möjligt och anger att regeringen kan besluta härom trots att särskilda medel inte har anvisats på statsbudgeten för ändamålet.
Finansutskottet har under hand tagit del av förutsättningarna för finansieringen av flygplatsen. Den totala byggkostnaden beräknas till 355 miljoner kronor. Luftfartsverket, som skall vara byggherre, ägare och även svara för driften, svarar för 85 miljoner kronor. Karlstads kommun och Värmlands läns landsting bidrar med vardera 60 miljoner kronor. Vidare förutsätts ett bidrag om 105 miljoner kronor från Arbetsmarknadsstyrelsen som förfogar över medel för att möjliggöra tidigareläggning av vissa sysselsättningsintensiva investeringar inom affärsverken. Dessa medel har riksdagen tidigare anvisat till arbetsmarknadspolitiska åtgärder över tionde huvudtiteln.
Det är viktigt att regeringen löser denna fråga eftersom Koncessionsnämnden dömt ut den nuvarande flygplatsen. Utskottet kan konstatera att det finns ett brett stöd för att det bör byggas en flygplats i Karlstad men förordar inte från sin utgångspunkt att ett nytt anslag upprättas för ändamålet. Det bör ankomma på regeringen att finna en lämplig finansieringsform för de resterande kostnaderna. Utskottet vill i sammanhanget peka på de möjligheter som eventuellt finns att ta i anspråk ej utnyttjade medel på anslaget B 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under tionde huvudtiteln för innevarande budgetår. Därigenom torde syftet med motionerna Fi38 (s) yrkande 3, Fi50 (s) yrkande 5, Fi58 (m, fp) och Fi60 (c) vara tillgodosett varför dessa avstyrks.
Utbildningsdepartementet
Skolväsendet
Regeringen aviserade i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 9 s. 15 f.) att det även för nästa budgetår skulle anvisas medel till extra insatser inom gymnasieskolan och komvux mot bakgrund av den rådande arbetslösheten. Vidare aviserades ett förslag om en ny utbildningsform s.k. utbildningscheck. Som riktvärden för planeringen angavs därvid 26 100 platser inom gymnasieskolan och 28 000 platser i komvux och med utbildningscheck.
I kompletteringspropositionen lägger regeringen nu fram sina förslag på dessa punkter. Regeringen föreslår med anledning härav att 1 469 587 000 kr anvisas under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m., vilket innebär en ökning med 1 421 400 000 kr.
Därvid beräknas medel för statsbidrag till 26 100 platser i ett tredje gymnasieår avsett för elever som genomgått tvåårig linje i gymnasieskolan. Statsbidrag föreslås utgå med 30 000 kr per helårsplats.
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 att medel anvisas för 30 000 platser, alltså 3 900 fler än regeringen föreslagit (yrkande 2). För dessa ytterligare platser föreslås i motionen att riksdagen skall anvisa 117 miljoner kronor (yrkande 3).
För vuxna arbetslösa föreslår regeringen att medel avsätts motsvarande 28 000 helårsplatser. Av dessa skall enligt propositionen 20 000 platser avsättas för gymnasial utbildning och påbyggnadsutbildning inom komvux och 8 000 platser avsättas för utbildning finansierad med utbildningscheck. Regeringen framhåller att kommunerna enligt skollagen har ett grundansvar för att tillgodose behoven av utbildning i komvux. De tillkommande resurserna skall alltså användas för nya platser. För både komvuxplatser och utbildningscheckar föreslås ett belopp om 22 800 kr per helårsplats.
Systemet med utbildningscheck är en nyhet som regeringen introducerar för att möjliggöra insatser från olika utbildningsanordnare vid sidan av skolväsendet. Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 att riksdagen skall avslå förslaget om utbildningscheckar, som enligt deras uppfattning inte har något annat syfte än att skapa ytterligare möjligheter för privata utbildningsanordnare. Motionärerna vill i stället avsätta de medel som regeringen avsett för utbildningscheckar till utbildning inom komvux (yrkande 6). Om detta yrkande avslås vill motionärerna att systemet med utbildningscheck även skall omfatta det offentliga skolväsendet (yrkande 7).
Även Vänsterpartiet yrkar i motion Fi32 avslag på regeringens förslag om att införa utbildningscheckar och påpekar att den språkutbildning som efterfrågas mycket väl kan genomföras i komvux och folkhögskolan (yrkande 41). Också i motion Ub714 (v), som väcktes under allmänna motionstiden, yrkas avslag på förslaget om utbildningscheckar (yrkande 5).
I fråga om antalet platser föreslår Socialdemokraterna att det för extrainsatser inom komvux skall avsättas medel för 25 000 platser i mera teoretiskt inriktad utbildning och för 15 000 platser i den yrkesinriktade delen av komvux (motion Fi42 yrkande 4). Sammanlagt föreslås alltså 40 000 platser, att jämföra med regeringens förslag om 28 000. För att bestrida kostnaderna för de platser i komvux som går utöver regeringens förslag föreslår de att riksdagen skall anvisa 560 miljoner kronor (yrkande 5). Medlen föreslås bli anvisade under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. (yrkande 8). Enligt sistnämnda yrkande skall medlen fördelas av Skolverket efter ansökan och i enlighet med de principer som gäller för innevarande budgetår, med möjlighet till omfördelning mellan skolformerna om så befinns nödvändigt.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 att drygt 1 miljard kronor anvisas utöver regeringens förslag för en kraftig ökning av antalet platser i komvux (yrkande 42).
Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande (UbU6y) att det innevarande läsår beräknats medel för 40 000 extra platser för ett tredje gymnasieår. Av dessa har enligt uppgift i förevarande proposition ca 26 000 platser utnyttjats. Mot den bakgrunden delar utskottet regeringens bedömning att det nu är till fyllest att medel beräknas för 26 100 platser. Utbildningsutskottet påpekar i det sammanhanget att det anslag från vilket statsbidrag utgår för det tredje gymnasieåret är ett förslagsanslag. Statsbidrag har innevarande budgetår utgått enligt en förordning (SKOLFS 1993:15). Utskottet utgår från att det är regeringens avsikt att medlen även för budgetåret 1994/95 skall anvisas under ett förslagsanslag -- även om det i kompletteringspropositionen hemställs om ett obetecknat anslag -- och att rätten till statsbidrag skall regleras i förordning.
Innevarande budgetår finns medel anvisade för 33 000 extra helårsplatser inom komvux. Av propositionen framgår att ca 25 000 av dessa har utnyttjats. Mot denna bakgrund delar utbildningsutskottet regeringens uppfattning att det platsantal som beräknats i kompletteringspropositionen är tillräckligt. Systemet med utbildningscheckar innebär att insatser från olika typer av utbildningsanordnare blir möjliga, vilket utbildningsutskottet anser värdefullt. Utskottet kan inte ställa sig bakom motionsförslaget att även kommuner i sitt skolväsen för vuxna skall kunna utnyttja utbildningscheckarna.
Yrkande 8 i motion Fi42 är enligt utbildningsutskottets uppfattning tillgodosett i propositionen.
Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag och avstyrka motionerna. Socialdemokraternas representanter i utskottet förordar i en avvikande mening att motion Fi42 (s) yrkandena 2--8 borde ha tillstyrkts.
Finansutskottet gör från sin utgångspunkt ingen annan bedömning än utbildningsutskottet och föreslår därför att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna Fi32 yrkandena 41 och 42, Fi42 yrkandena 2--8 samt Ub714 yrkande 5 -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU7, rskr. 208) -- till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 469 587 000 kr.
Folkbildningen
I enlighet med vad som aviserats i årets budgetproposition föreslår regeringen i kompletteringspropositionen (bil. 8 s. 7--8) att medel skall anvisas under anslaget Bidrag till folkbildningen för särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser. För 8 900 extra platser inom folkhögskolan beräknas 390 710 000 kr. Vidare beräknas 100 miljoner kronor för särskilda kurser för arbetslösa anordnade av studieförbund eller folkhögskolor. Utbildningsinsatser i svenska och främmande språk bör prioriteras. Vidare anför regeringen att det är angeläget med utbildningsinsatser i naturvetenskapliga och tekniska ämnen.
I motion Fi59 (s) yrkande 13 hemställs -- mot bakgrund av riksdagens beslut under senare år om nedskärningar på folkbildningsanslaget -- att riksdagen skall anvisa 100 miljoner kronor som en förstärkning av det ordinarie anslaget. Motionärerna har ingen erinran mot propositionsförslaget att -- utöver ordinarie medel -- anvisa särskilda medel till folkbildningen av arbetsmarknadspolitiska skäl. I motionen begärs vidare att riksdagen skall anvisa 3 miljoner kronor för särskilda insatser för att motverka rasism och främlingsfientlighet (yrkande 15).
Det ordinarie anslaget till folkbildningen bör enligt motion Fi32 (v) förstärkas med 260 miljoner kronor, bl.a. mot bakgrund av de arbetslösas stora utbildningsbehov (yrkande 43).
I sitt yttrande tillstyrker kulturutskottet (KrU10y) regeringens förslag att av arbetsmarknadspolitiska skäl anvisa särskilda medel under anslaget Bidrag till folkbildningen, nämligen 390 710 000 kr för 8 900 extra platser inom folkhögskolan och 100 miljoner kronor för särskilda kurser inom folkbildningen för arbetslösa.
Kulturutskottet hänvisar vidare till vad som anfördes i betänkande 1993/94:KrU13 att riksdagen mot bakgrund av rådande statsfinansiella läge borde följa regeringens förslag i budgetpropositionen att spara 100 miljoner kronor på det ordinarie folkbildningsanslaget för budgetåret 1994/95. Riksdagen följde förslaget (rskr. 1993/94:177). Kulturutskottet anser att det inte finns anledning för riksdagen att nu ändra ståndpunkt, varför förslagen i motionerna Fi32 yrkande 43 och Fi59 yrkande 13 om förstärkningar av folkbildningsanslaget avstyrks.
Vidare anförde kulturutskottet i sitt betänkande 1993/94:KrU13 att folkbildningen har goda möjligheter att bidra till att främlingsfientlighet och rasism motverkas. Kulturutskottet ansåg emellertid att några särskilt anvisade medel för detta ändamål inte borde anvisas. Med hänvisning till sitt tidigare ställningstagande föreslår kulturutskottet att finansutskottet avstyrker motion Fi59 yrkande 15. Kulturutskottet erinrar slutligen om att riksdagen under våren anvisat väsentligt utökade medel för åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism (prop. 1993/94:100 bil. 12 punkt D 11, bet. 1993/94:SfU14, rskr. 263). I en avvikande mening har kulturutskottets socialdemokratiska medlemmar anfört att kulturutskottet borde ha tillstyrkt förslaget i motion Fi59 (s) yrkande 13 om att anvisa ytterligare 100 miljoner kronor till folkbildningen samt yrkande 15 om att anvisa 3 miljoner kronor för att bidra till att främlingsfientlighet och rasism motverkas.
Finansutskottet har för egen del ingen annan mening än vad kulturutskottet anfört. Utskottet anser därmed att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna Fi32 yrkande 43 och Fi59 yrkandena 13 och 15, med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1993/94:KrU13, rskr. 177) till Bidrag till folkbildningen för nästa budgetår anvisar ett anslag på 2 356 038 000 kr.
Bildmuseet i Umeå
Riksdagen har tidigare under detta riksmöte beslutat att anvisa 1 miljon kronor till Bildmuseet i Umeå. Medlen anvisades under elfte huvudtiteln, anslaget B 33 Bidrag till vissa museer m.m. (bet. 1993/94:KrU26, rskr. 196). Bildmuseet har Umeå universitet som huvudman. Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 8 punkt C 9, s. 14 och bil. 11 punkt B 33 s. 2--3) att Umeå universitet som ett särskilt åtagande bör svara för utveckling och drift av verksamheten vid Bildmuseet. Medel för detta bör enligt regeringen anvisas under åttonde huvudtiteln, anslaget C 9 Umeå universitet: Grundutbildning, varvid anslaget B 33 Bidrag till vissa museer m.m. under elfte huvudtiteln föreslås bli minskat med 1 000 000 kr. Regeringen föreslår vidare att ytterligare 500 000 kr anslås för Bildmuseet, vilket medför att anslaget Umeå universitet: Grundutbildning bör ökas med 1 500 000 kr.
Utbildningsutskottet redovisar i sitt yttrande (UbU6y) att Kulturdepartementet gjort den bedömningen att Bildmuseet bör tillföras sammanlagt 2 miljoner kronor för att satsningen skall vara meningsfull. Av nämnda belopp kommer Statens kulturråd att bidra med 500 000 kr.
Utbildningsutskottet föreslår i likhet med kulturutskottet (yttrande KrU10y) att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om att Umeå universitet ges som ett särskilt åtagande att svara för utveckling och drift av verksamheten vid Bildmuseet.
Även finansutskottet ställer sig bakom regeringens förslag och tillstyrker att riksdagen med bifall till propositionen ger Umeå universitet ett särskilt åtagande att svara för utveckling och drift av verksamheten vid Bildmuseet. Vidare bör riksdagen med ändring av tidigare beslut (bet. KrU26, rskr. 196) med bifall till propositionen till Bidrag till vissa museer m.m. för nästa budgetår under elfte huvudtiteln anvisa ett anslag på 101 938 000 kr. Utskottet återkommer i det följande till anslagsbeloppet för Umeå universitet: Grundutbildning.
Universitet och högskolor: Utbildningen av läkare och tandläkare
Budgetåret 1993/94 infördes ett helt nytt system för dimensionering och resurstilldelning för grundläggande högskoleutbildning. Statsmakternas styrning av utbildningsutbud och dimensionering sker numera genom det utbildningsuppdrag som för vart och ett av de statliga universiteten och högskolorna anges i regleringsbrev. Med den nya ordningen fastställs inte längre antalet nybörjarplatser i olika slags utbildning av riksdag och regering.
Vid förra riksmötet godkände riksdagen de riktlinjer för utbildningsuppdragen till de olika universiteten och högskolorna som regeringen presenterat i proposition 1992/93:169 (bet. UbU14, rskr. 363). I nämnda proposition (s. 50) anförde regeringen, mot bakgrund av önskemål om ökning av läkarutbildningen i Umeå, att behovet av en eventuell ökning av läkarutbildningen måste bedömas mot en långsiktig prognos över tillgång och efterfrågan på läkararbetskraft i olika delar av landet. En sådan prognos planerades då av statsrådet Könberg och avsågs föreligga i sådan tid att hänsyn till den kunde tas i följande års budgetproposition, varför inget förslag om ökning av läkarutbildningen i Umeå fördes fram i den nyss nämnda propositionen. Utbildningsministern anförde också att en ökning av antalet avlagda läkarexamina borde kunna ske inom ramen för befintliga medel.
När det gäller tandläkarutbildningen konstaterades i samma proposition (s. 51 f.) att det fanns en stor osäkerhet i bedömningen av det framtida behovet av tandläkare. Därför föreslogs att den utökning med 10 platser i tandläkarutbildning som gjordes vid Karolinska institutet budgetåret 1992/93 inte skulle permanentas. Vidare nämndes att statsrådet Könberg planerade ett uppdrag till Socialstyrelsen att göra en förnyad bedömning av behovet av tandläkare när utformningen av det nya ersättningssystemet i tandvården klarnat.
De utbildningsuppdrag som givits för perioden 1993/94--1995/96 för Karolinska institutet och de universitet som anordnar läkarutbildning resp. tandläkarutbildning innefattar angivande av vilket antal examina av resp. slag som skall presteras under treårsperioden samt för vilket antal helårsprestationer inom det medicinska resp. det odontologiska utbildningsområdet som lärosätena kan påräkna ersättning under treårsperioden.
I årets budgetproposition aviserade regeringen ett förslag om minskning av utbildningsuppdragen när det gäller läkar- och tandläkarutbildning. I kompletteringspropositionen har regeringen nu lagt fram sitt förslag om detta.
Utskottet tar först upp frågan om läkarutbildningen.
Regeringen tillsatte i januari 1994 en arbetsgrupp med uppgift att bedöma den framtida efterfrågan på läkare vid olika antaganden om hälso- och sjukvårdens volymutveckling. Arbetsgruppens rapport (Ds 1994:57) lades fram i april. Den viktigaste frågan när det gäller att bedöma den framtida efterfrågan på läkare är enligt regeringen antaganden om det ekonomiska utrymme som samhället medger för expansion av hälso- och sjukvården. Det tillgängliga underlaget har lett regeringen fram till slutsatsen att de beslutade utbildningsuppdragen för de medicinska områdena är alltför omfattande, varför förslag nu läggs fram om att de skall ändras så att antalet nyantagna studenter kan minskas fr.o.m. budgetåret 1994/95 med totalt 120. De förändringar som regeringen nu föreslår innebär att anslagen och utbildningsuppdragen till Uppsala, Lunds och Göteborgs universitet samt Karolinska institutet minskas. Regeringen utgår därvid från att läkarutbildningen minskas motsvarande 120 nybörjarplatser, varav 40 avser Karolinska institutet, 20 Uppsala universitet, 40 Lunds universitet och 20 Göteborgs universitet. Inga minskningar föreslås för Umeå och Linköpings universitet. Det sistnämnda universitetet har det minsta utbildningsuppdraget i landet inom det medicinska området. När det gäller Umeå har regeringen tagit hänsyn till att det fortfarande -- trots viss arbetslöshet bland läkare på andra håll i landet -- finns vakanta läkartjänster i de fyra Norrlandslänen.
Socialdemokraterna, som delar regeringens uppfattning att de förra året beslutade utbildningsuppdragen för det medicinska området är för omfattande, föreslår i motion Fi42 yrkande 9 en minskning motsvarande sammanlagt 60 nybörjarplatser, alltså hälften så många som i regeringens förslag. Motionärerna anser att dessa 60 platser bör fördelas med 30 på Karolinska institutet och 30 på Lunds universitet (yrkandena 10 resp. 11). Ingen minskning föreslås alltså för Uppsala och Göteborgs universitet.
Ny demokrati anser i motion Fi31 att ingen minskning av utbildningsuppdragen för läkarutbildningen bör göras (yrkande 28 i denna del). Motionärerna anser att de av regeringen anförda motiveringarna är klart planekonomiska och att det är ologiskt att regeringen inte föreslår minskningar av utbildningsuppdragen när det gäller arkitekter och civilekonomer, yrkesgrupper bland vilka det sedan flera år råder en omfattande arbetslöshet. De avstyrker minskningsförslagen när det gäller Uppsala universitet (yrkande 31), Lunds universitet (yrkande 32) och Karolinska institutet (yrkande 36 i denna del). För Göteborgs universitet avstyrker de regeringens minskningsförslag (yrkande 33 i denna del) och föreslår i stället en ökning av utbildningsuppdraget för det medicinska området till motsvarande 145 nybörjarplatser (yrkande 30). För denna utökning föreslår de en anslagsökning med 2 miljoner kronor (yrkande 34 i denna del).
Vänsterpartiet avstyrker i motion Fi32 regeringens förslag om minskat utbildningsuppdrag för det medicinska området för Göteborgs universitet (yrkande 45 i denna del).
I motion Fi46 (m, fp, c, kds) föreslås en ökning av utbildningsuppdraget för Göteborgs universitet när det gäller det medicinska området till 135 nybörjarplatser. Detta bör enligt motionärerna ske genom en omfördelning i landet inom det totala anslaget till läkarutbildning. Även i motion Fi49 (s) föreslås en ökning i Göteborg, men till 145 nybörjarplatser. I båda motionerna hävdas att Västsverige har färre läkarutbildningsplatser i förhållande till invånarantalet än någon annan region i landet och att denna situation förvärras med regeringens förslag. Vidare pekar motionärerna på den biomedicinska industrins utvecklingsmöjligheter och att den medicinska fakulteten i Göteborg har utvecklat en utbildning med naturvetenskaplig profil.
Motionerna Fi40 (s) och Fi41 (fp) tar upp behovet av att öka läkarutbildningen vid Umeå universitet så att den motsvarar en examination av 130 läkare per år i stället för nuvarande ca 100. Motionärerna hänvisar till den i det föregående nämnda utredningen om den framtida efterfrågan på läkare, där det konstateras att pensionsavgångarna bland läkare ökar kraftigt omkring år 2010. Den därav följande bristen på läkare kommer först att uppstå i Norrland och inlandskommunerna, anför motionärerna.
Tre motioner från allmänna motionstiden pläderar för en minskning av läkarutbildningens dimensionering. Enligt motion Ub607 (fp) är det angeläget att vidta åtgärder för att minska det överskott som nuvarande utbildningsvolym skapar. I motion Ub608 (m) sägs att det är viktigt att snabbt halvera läkarutbildningens dimensionering. Detta bör inte ske genom att lägga ner en eller två fakulteter utan genom att antagning till utbildningen på nuvarande orter sker en gång per år i stället för två. En intagning en gång per år i stället för två förespråkas också i motion Ub676 (s), där motionären påtalar det samhälleliga slöseri som ligger i att utbilda högt begåvade studenter till arbetslöshet. Dimensioneringen av läkarutbildningen bör därför minskas till förmån för andra efterfrågade högskoleutbildningar, t.ex. civilingenjörsutbildning.
Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU6y) att en minskning av läkarutbildningen under i varje fall de närmaste åren är befogad mot bakgrund av det underlag som presenterats. En minskning motsvarande totalt 60 nybörjarplatser bör göras och i enlighet med förslaget i motion Fi42 (s) fördelas med 30 platser vardera vid Karolinska institutet och Lunds universitet. Vid Uppsala och Göteborgs universitet bör däremot ingen minskning av anslagen och utbildningsuppdragen för det medicinska området företas. Utskottet kan inte ställa sig bakom förslagen om omfördelning av utbildningsplatser så att utbildningsuppdragen vid Göteborgs och Umeå universitet skulle ökas.
Finansutskottet delar regeringens bedömning beträffande läkarutbildningens omfattning och finner det särskilt angeläget att minska omfattningen under rådande statsfinansiella läge. Därför avstyrks motionerna Fi31 yrkandena 28 i denna del, 30--34 och 36, de tre sistnämnda i denna del, Fi32 yrkande 45 i denna del, Fi40, Fi41, Fi42 yrkandena 9--11, Fi46, Fi49, Ub607, Ub608 och Ub676. Utskottet tillstyrker däremot att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om läkarutbildningens dimensionering.
I fråga om tandläkarutbildningen föreslår regeringen en minskning av utbildningsuppdragen motsvarande sammanlagt 110 nybörjarplatser, fördelade med 50 vid Karolinska institutet, 40 vid Göteborgs universitet och 20 vid Umeå universitet. Regeringen har tagit hänsyn till att de tidigare utbildningsuppdragen innebar en möjlighet till en ökad antagning i förhållande till de ramar som tidigare fastställts av riksdagen.
Ny demokrati avvisar i motion Fi31 yrkandena 28 och 33, båda i denna del, 35 och 36 i denna del regeringens förslag när det gäller tandläkarutbildningen. Samma principiella skäl anförs som beträffande läkarutbildningen, vilka redovisats ovan.
Vänsterpartiet avvisar i motion Fi32 yrkande 45 i denna del regeringens förslag beträffande Göteborgs universitet.
I motionerna Fi33 (fp) och Fi39 (s) anförs att tandläkarutbildningen i Umeå bör bibehållas på en anslagsnivå som motsvarar minst 50 intagningsplatser för budgetåret 1994/95. I motion Fi48 (s) avvisas regeringens förslag till minskning vid Göteborgs universitet.
Utbildningsutskottet delar i sitt yttrande (UbU6y) regeringens uppfattning att tandläkarutbildningens dimensionering bör minskas. Minskningens storlek är också enligt utskottets mening väl avvägd och lämpligt fördelad mellan de lärosäten som ger utbildningen. Utskottet har noterat att det nya resurstilldelningssystemet som tillämpas för första gången i år har medfört att antagningen till tandläkarutbildning har ökat så att den med ca 10 % överstiger de planeringstal som låg till grund för anslagsberäkningen förra året (prop. 1992/93:169, bet. UbU14, rskr. 363).
Finansutskottet, som inte gör någon annan bedömning än utbildningsutskottet, föreslår att riksdagen med avslag på motionerna Fi31 yrkandena 28, 33 och 34, alla i denna del, 35 och 36 i denna del, Fi32 yrkande 45 i denna del, Fi33, Fi39 och Fi48 godkänner vad regeringen förordat om tandläkarutbildningens dimensionering.
Regeringens förslag som finansutskottet anslutit sig till i det föregående angående dimensioneringen av läkar- och tandläkarutbildningen medför att anslagsbeloppen för de berörda universiteten och Karolinska institutet bör förändras enligt följande. Beträffande Umeå universitet har hänsyn även tagits till den anvisning av medel till Bildmuseet i Umeå som utskottet behandlade i föregående avsnitt.
Till Uppsala universitet: Grundutbildning bör anvisas 2 031 000 kr lägre än vad riksdagen tidigare beslutat;
Till Lunds universitet: Grundutbildning bör anvisas 4 062 000 kr lägre än vad riksdagen tidigare beslutat;
Till Göteborgs universitet: Grundutbildning bör anvisas 4 928 000 kr lägre än vad riksdagen tidigare beslutat;
Till Umeå universitet: Grundutbildning bör anvisas 51 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat; samt
Till Karolinska institutet: Grundutbildning bör anvisas 7 683 000 kr lägre än vad riksdagen tidigare beslutat.
Beträffande den långsiktiga bedömningen av behovet av läkare och tandläkare har socialutskottet i sitt yttrande (1993/94:SoU6y) föreslagit finansutskottet att göra tillkännagivanden mot bakgrund av situationen i norra Sverige.
Finansutskottet gör för egen del ingen bedömning av det långsiktiga behovet av läkare och tandläkare utan förutsätter att regeringen i samarbete med berörda myndigheter beaktar relevant information om behovet och föreslår en väl avvägd dimensionering av anslagens storlek även i fortsättningen. Något initiativ i detta ärende från riksdagens sida i detta sammanhang kan utskottet, från sina utgångspunkter, inte finna anledning till mot bakgrund av den arbetsfördelning som råder i det reformerade budgetberedningsarbetet.
Det odontologiska fakultetsanslaget i Göteborg
Anslagen till forskning och forskarutbildning berörs inte i kompletteringspropositionen. I tre motioner -- Fi31 (nyd) yrkandena 29 och 34 i denna del, Fi47 (s) och Fi51 (fp, m, c, kds) -- anförs att anslaget till odontologiska fakulteten vid Göteborgs universitet bör ökas. Nämnda anslag ingår som en del i anslaget Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning. Enligt de två sistnämnda motionerna har den odontologiska fakulteten i Göteborg drabbats hårt i samband med omläggningen av anslagssystemet förra året. Det sammanhänger med vad motionärerna kallar en felaktig fördelning som gjordes vid anslagsomläggningen år 1977 på förslag från fakulteten.
I sitt yttrande framhåller utbildningsutskottet (UbU6y) att för riksdagen måste det centrala vara att i nuläget och inför kommande planeringsperiod bedöma vilka resurser som bör avsättas för grundutbildning inom olika utbildningsområden och för forskning och forskarutbildning inom olika fakultetsområden, och hur de bör fördelas mellan olika lärosäten. För fakulteternas del skedde detta vid förra årets beslut med anledning av forskningspropositionen (prop. 1992/93:170, bet. UbU15, rskr. 388). En omfördelning mellan de odontologiska fakulteterna, så att Göteborgsfakulteten tillförs 8 miljoner kronor, skulle leda till att denna fakultet får ett betydligt större anslag än motsvarande fakulteter vid Lunds och Umeå universitet. Utskottet avstyrker därmed förslagen i motionerna. Till utskottets yttrande har emellertid en avvikande mening anmälts från Ny demokratis och Kristdemokratiska samhällspartiets representanter i utskottet.
Finansutskottet utgår, i likhet med utbildningsutskottet, från att regeringen inför varje ny budgetperiod -- och vid behov även däremellan -- gör bedömningar och lägger fram förslag till riksdagen om eventuella behövliga förändringar. Utskottet avstyrker därmed motionerna Fi31 yrkandena 29 och 34 i denna del, Fi47 och Fi51.
Dramatiska institutet
Regeringen föreslår en ökning av anslaget Dramatiska institutet: Grundutbildning med 1 620 000 kr. Den föreslagna ökningen motsvaras av en ökning av institutets utbildningsuppdrag med sex helårsstudenter budgetåret 1994/95. Regeringens motivering är att Dramatiska institutets pågående förnyelsearbete, som hittills kunnat finansieras inom givna ramar, var planerat att nästa år finansieras bl.a. genom en minskning av lokalkostnaderna. Denna minskning kommer Dramatiska institutet nu inte att kunna genomföra på grund av regeringens förslag till samlad lokalisering av de konstnärliga utbildningarna i Stockholm.
Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU6y) att det pågående förnyelsearbetet inom Dramatiska institutet är angeläget och inte bör få hindras av att planeringen för lokalförsörjningen kommit i ett nytt läge.
Finansutskottet instämmer häri och tillstyrker med hänsyn till detta regeringens förslag om ytterligare 1 620 000 kr till Dramatiska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 samt den därmed sammanhängande ökningen av utbildningsuppdraget med sex helårsstudenter.
Särskilda åtgärder inom den grundläggande högskoleutbildningen
I enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 9 s. 15 f.) framlägger regeringen förslag om medel för att bereda ca 21 500 ytterligare studenter plats vid universitet och högskolor budgetåret 1994/95 i s.k. sommaruniversitet/sommarhögskola, basår och distansutbildning. Ytterligare 199 000 000 kr föreslås bli anvisade under anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för detta. Regeringen räknar med att ca 20 000 studenter skall kunna beredas plats sommartid inom kurser om lägst 5 och högst 10 poäng, hämtade ur lärosätenas ordinarie kursutbud. Vidare skall s.k. basår kunna anordnas i samma omfattning som innevarande budgetår, dvs. ca 1 500 platser. För distansutbildning har medel redan anvisats under nämnda anslag för nästa budgetår. Regeringen ser sommaruniversitet/sommarhögskola, basår och distansutbildning som åtgärder vilka kompletterar varandra och som bör kunna bereda sammanlagt ca 21 500 studenter utbildningsplats, utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen.
I motion Ub714 (v), som väcktes under allmänna motionstiden, föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära en utredning av frågan om sommaruniversitet (yrkande 7). Motionärerna vill inte bakvägen medverka till en omläggning av terminsuppdelningen med fler terminer och krav på intensivare studier. Enligt deras mening bör en mer långsiktig sommaruniversitetsmodell utarbetas mer i detalj, varvid effekterna för den sociala snedrekryteringen, studenternas skuldsättning samt möjligheterna till flexiblare regler för studieuppehåll under andra delar av året beaktas. Utredningen bör remissbehandlas.
Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande (UbU6y) att ett flertal universitet och högskolor -- på inbjudan av Utbildningsdepartementet -- redan planerar verksamhet under den förestående sommaren. Utbildningsutskottet anser inte att riksdagen bör begära en sådan utredning som föreslås i motionen.
Finansutskottet instämmer häri och avstyrker därmed motion Ub714 (v) yrkande 7.
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 yrkande 12 ytterligare 15 miljoner kronor under det aktuella anslaget för 500 platser till det naturvetenskapligt-tekniska basåret utöver dem som regeringen föreslagit. I samma motion (yrkande 13) föreslår de 125 miljoner kronor för ytterligare 3 500 platser i högskolan, varav 500 platser inom yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH). Yrkande 16 i motionen innebär att 18 miljoner kronor utöver regeringens förslag skall avsättas till stöd för ökad distansutbildning. Motionärernas förslag innebär alltså sammanfattningsvis att anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. skall tillföras 158 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (UbU6y) om att riksdagen nyligen tagit ställning till motsvarande motionsyrkanden, väckta med anledning av budgetpropositionen (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287). Den medelsram som regeringen föreslagit är enligt utskottets bedömning tillräcklig för den utökning av verksamheten vid universitet och högskolor -- i form av sommaruniversitet, basår och distansutbildning -- som det är realistiskt att räkna med att lärosätena kan genomföra med hänsyn till kvalitetsanspråk, planeringstid och personella resurser. Till yttrandet har utskottets socialdemokratiska ledamöter anmält avvikande mening.
Finansutskottet instämmer i utbildningsutskottets yttrande och föreslår riksdagen att -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion Fi42 yrkandena 12, 13 och 16 till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på (468 572 000 + 199 000 000 =) 667 572 000 kr.
Under allmänna motionstiden väcktes tre motioner -- Ub677 (s) yrkande 3, Ub679 (v) och Ub688 (c) yrkande 3 -- om att Högskolan i Gävle/Sandviken bör få anordna sommaruniversitet.
Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande att Utbildningsdepartementet tidigt under vårterminen erbjudit alla statliga universitet och högskolor tillfälle att ansöka om medel för sommaruniversitetsverksamhet ur det nyss nämnda anslaget. Utskottet anser inte att riksdagen bör göra något uttalande om sådan verksamhet vid en viss högskola.
Finansutskottet instämmer i utbildningsutskottets yttrande och avstyrker därmed motionerna Ub677 (s) yrkande 3, Ub679 (v) och Ub688 (c) yrkande 3.
Trainee-utbildning
I enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 9 s. 15 f.) framlägger regeringen i kompletteringspropositionen förslag om en ny utbildningsform, kallad trainee-utbildning. För trainee-utbildningen föreslår regeringen att ett nytt reservationsanslag, benämnt Försöksverksamhet med trainee-utbildning, förs upp på statsbudgeten för 1994/95 med 22 800 000 kr. Beloppet avser 1 000 trainee-platser, vilket ger en medelsram per plats på 22 800 kr, dvs. samma belopp som för de extra platserna inom komvux och med utbildningscheck. Regeringen anser att även medel under det i det föregående behandlade anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. skall kunna användas för trainee-utbildning.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkande 44 att verksamheten skall starta först vårterminen 1995, varför endast halva det föreslagna beloppet bör anvisas för budgetåret 1994/95. De anser regeringens förslag intressant, men menar att det kräver ytterligare utredning bl.a. av frågan hur ett trainee-system påverkas av eller påverkar det ordinarie antagningssystemet inom universitet och högskolor.
Socialdemokraterna yrkar i motion Fi42 att kostnaderna för trainee-utbildning skall begränsas till det föreslagna nya anslaget, och att alltså medel under anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. inte skall få tas i anspråk för detta (yrkande 15).
I motion Ub690 (c) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande till regeringen om att Högskolan i Trollhättan/Uddevalla bör få genomföra trainee-utbildning, och att detta bör ske på sådant sätt att den blir en komplettering till den s.k. coop-modell som högskolan tillämpar i ett ingenjörsprogram och ett ekonomprogram.
Under allmänna motionstiden yrkades i motion 1993/94:Ub714 (v) avslag på regeringens förslag om trainee-utbildning (yrkande 6).
Utbildningsutskottet ser i sitt yttrande (UbU6y) trainee-utbildningen som en utveckling av kombinationer mellan teori och praktik på hög nivå av intresse även bortom de arbetsmarknadspolitiska motiven. De begränsningar som föreslås i motionerna Ub32 och Ub42 är enligt utskottets mening inte behövliga. Riksdagen bör inte göra några uttalanden om vilka högskolor som skall delta i trainee-verksamheten.
Finansutskottet instämmer häri och tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkande 44, Fi42 (s) yrkande 15, Ub690 (c) yrkande 1 och Ub714 (v) yrkande 6.
Högskolan i Karlstad
I motion Ub721 (c), som väcktes under allmänna motionstiden, begärs ett tillkännagivande av riksdagen angående behovet av entreprenörutbildning vid Högskolan i Karlstad. Motionären anser att en sådan utbildning bör vara bred och omfatta bl.a. ekonomi, teknik, juridik, arbetsvetenskap, EU-kunskap och språk. En sådan utbildning bör enligt hans mening kunna erbjudas vid Högskolan i Karlstad inom ramen för de utbildningsinitiativ i form av utbildningscheck och trainee-utbildning som regeringen skisserat.
Utbildningsutskottet noterar i sitt yttrande (UbU6y) att statliga högskolor avses kunna bli tilldelade utbildningscheckar för utbildning för arbetslösa. Den teoretiska delen i en trainee-utbildning kan också enligt regeringens förslag anordnas av en statlig högskola. Utskottet anser emellertid inte att riksdagen bör göra några uttalanden om viss utbildning eller viss ort för vare sig utbildningscheckar eller trainee-utbildning.
Finansutskottet delar utbildningsutskottets mening och avstyrker därför motion Ub721 (c).
Studiestöd
Med anledning av att det i kompletteringspropositionen föreslås att medel anslås för extra platser inom skolväsendet, folkbildningen och den högre utbildningen föreslås också att anslagen för studiestöd höjs i motsvarande grad. De extra platserna beräknas föranleda en ytterligare kostnad för studiestöd på ca 2 891 miljoner kronor. Kostnaderna belastar anslaget Centrala studiestödsnämnden m.m. med 15 miljoner kronor, anslaget Studiehjälp m.m. med 176,175 miljoner kronor, anslaget Studiemedel m.m. med 96 miljoner kronor och anslaget Vuxenstudiestöd m.m. med 2 603,73 miljoner kronor.
I motion Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) föreslås en större utökning av antalet platser. Motionärerna framhåller vidare den yrkestekniska högskoleutbildningens (YTH) stora betydelse och vidhåller i yrkande 14 att särskilt vuxenstudiestöd bör kunna beviljas studerande i YTH-utbildningar. Motionärerna räknar som en följd härav med en kostnad för studiestöd som är 687 miljoner kronor högre än regeringens. Merkostnaden är 19 miljoner kronor under anslaget Studiehjälp m.m., 92 miljoner kronor under anslaget Studiemedel m.m. och 576 miljoner kronor under anslaget Vuxenstudiestöd m.m. Också i motion Fi32 (v) vidhåller motionärerna sin inställning till de besparingar som nyligen beslutats när det gäller vuxenstudiestödet till viss högskoleutbildning. Enligt motionärerna bör stödet kvarstå i tidigare omfattning och i yrkande 46 begär de därför en höjning av anslaget Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar med 50 miljoner kronor.
Socialförsäkringsutskottet anför följande i sitt yttrande (SfU7y) med anledning av förslagen till ändrade anslag till studiestöd. Riksdagen har vid sin behandling av budgetpropositionen sparat 25 miljoner kronor på det särskilda vuxenstudiestödet vid viss yrkesteknisk högskoleutbildning genom att studerande som påbörjar utbildningen den 1 juli 1994 eller senare hänvisas till att finansiera sina studier med vanliga studiemedel. Bakgrunden är att undersökningar har visat att de yrkestekniska utbildningarna ger den enskilde lika god ekonomisk utdelning som andra högskoleutbildningar. Även på anslaget till särskilt vuxenstudiestöd vid vissa lärarutbildningar har på motsvarande sätt en besparing gjorts.
Socialförsäkringsutskottet uttryckte vid sin behandling av budgetpropositionen förståelse för de förslag till besparingar som regeringen lade fram och biträdde dessa. Utskottet har inte ändrat inställning i denna del. Finansutskottet bör därför enligt socialförsäkringsutskottets mening avstyrka motionerna Fi42 (s) yrkandena 14 och 17--19 och Fi32 yrkande 46.
I övrigt bör enligt socialförsäkringsutskottets mening beräkningen av kostnaden för studiestöd grundas på de förslag som regeringen lagt fram. Utskottet föreslår därför att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning i nu aktuella delar och avstyrker motionsyrkandena. Socialdemokraternas representanter i utskottet har till denna del i yttrandet anmält en avvikande mening till förmån för förslagen i motion Fi42 (s).
Finansutskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets bedömningar och tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi42 yrkandena 14 och 17--19 och Fi32 yrkande 46.
Information till svenska studerande utomlands
I kompletteringspropositionen anförs att antalet studerande utomlands har ökat kraftigt under senare år och att den som väljer att studera utomlands befinner sig i en utsatt och sårbar situation. Enligt regeringens mening finns det därför anledning att från statens sida medverka till att de studerande ges en fortlöpande information om Sverige. Regeringen avser därför att ge Centrala studiestödsnämnden i uppdrag att närmare utreda på vilket sätt och i vilka former sådan information skall kunna förmedlas. Regeringen föreslår att 6,3 miljoner kronor ställs till regeringens disposition för detta ändamål under anslaget Centrala studiestödsnämnden.
I motion Sf507 (s, m) från den allmänna motionstiden har motionärerna uppmärksammat detta problem och lagt fram förslag som i huvudsak överensstämmer med det förslag som regeringen nu lägger fram. Motionärerna föreslår att 10,5 miljoner kronor görs tillgängliga genom omdisponeringar inom den givna budgetramen och att Centrala studiestödsnämnden får i uppdrag att träffa avtal med ett lämpligt förlag om informationen till dessa grupper. Centrala studiestödsnämnden bör enligt motionärerna också få i uppdrag att utvärdera effekterna av satsade medel.
Socialförsäkringsutskottet delar i sitt yttrande regeringens och motionärernas syn på dessa frågor och biträder därför regeringens förslag. Härigenom tillgodoses i allt väsentligt motion Sf507 (s, m).
Med den kostnad på 15 miljoner kronor som beräknats för administrationen av det utökade studiestödet uppgår härefter det tillkommande medelsbehovet under anslaget Centrala studiestödsnämnden till 21,3 miljoner kronor. Enligt socialförsäkringsutskottets mening bör finansutskottet tillstyrka regeringens förslag om en ytterligare medelsanvisning på detta belopp.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet och tillstyrker därmed propositionens förslag i denna del varmed även motion Sf507 (s, m) är tillgodosedd.
Ränta på studielån under värnpliktstjänstgöring
I kompletteringspropositionen (bil. 8 s. 19) framhålls att värnpliktiga som påbörjat sina högskolestudier före värnpliktstjänstgöringen på grund av skulduppräkningen får en större återbetalning än andra grupper. Regeringen föreslår därför att ränta inte skall tas ut på studielån under tid då en låntagare fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst.
I motion Fi55 (s) anförs att det visserligen finns skäl att överväga en räntesubventionering av studielån i sammanhang där den enskilde av olika skäl får minskade inkomster, men att dessa fall bör få en gemensam prövning i ett större sammanhang. I yrkande 2 hemställer motionärerna därför att regeringens förslag avslås.
Socialförsäkringsutskottet instämmer i sitt yttrande (SfU7y) i regeringens bedömning. Till yttrandet har emellertid utskottets socialdemokratiska ledamöter anmält avvikande mening. Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets instämmande och tillstyrker därmed regeringens förslag och avstyrker motion Fi55 yrkande 2.
Socialdepartementet
Anslag till Förtidspensioner och Allmänna försäkringskassor
I kompletteringspropositionen (bil. 5, avsnitt 4) anger regeringen att antalet förtidspensionärer stigit kraftigt under de senaste åren. För att bryta denna trend pågår inom regeringskansliet ett beredningsarbete. I propositionen uppges att en interdepartemental arbetsgrupp som berett frågan inom kort kommer att lämna en rapport. Utgångspunkten för gruppens arbete är att beviljandet av förtidspension ofta är slutpunkten i en lång händelsekedja med långa och upprepade sjukperioder och rehabiliteringsförsök. Åtgärderna skall därför inte enbart inriktas på förtidspensioneringen utan även på tidiga åtgärder i sjukfallen inom sjukförsäkringen. Enligt propositionen krävs för att bryta utvecklingen inom förtidspensioneringen åtgärder för att göra regelsystemet för aktörerna inom socialförsäkringssystemet tydligare och för att förbättra det medicinska underlag som ligger till grund för beslut om sjukpenning och förtidspension. Arbetsgruppens förslag kommer att remissbehandlas i vanlig ordning. Enligt regeringens uppfattning är det motiverat att redan nu föreslå åtgärder i syfte att höja den faktiska pensionsåldern och minska utgifterna för förtidspensioneringen. I propositionen uppges att försäkringskassornas förtroendeläkare bör få utökade och delvis annorlunda arbetsuppgifter. Förtroendeläkarnas uppgift är främst att på grundval av den behandlande läkarens intyg klarlägga och förklara för tjänstemannen den försäkrades status och vid behov begära kompletterande uppgifter från den behandlande läkaren. I propositionen uppges att förtroendeläkarens arbetsinsats bör utökas så att denne i mycket större utsträckning än hittills integreras i den ordinarie verksamheten samt att förtroendeläkaren ges reell möjlighet att medverka i tidiga skeden av bedömningen av rätt till sjukpenning samt inför prövning av förtidspension. För att förstärka förtroendeläkarens roll bör dennes arbetstid på försäkringskassan utökas så att den omfattar minst halvtid. Regeringen föreslår därför att försäkringskassorna tillförs 75 miljoner kronor för att kunna förstärka förtroendeläkarnas insatser. Medlen beräknas tillföra försäkringskassorna ca 300 halvtidsanställda förtroendeläkare. Regeringen förutsätter därvid att det antal läkare som finns i dag bibehålls, men att den genomsnittliga arbetstiden ökar kraftigt. Regeringen bedömer vidare att en förstärkning av förtroendeläkarnas roll innebär väsentligt minskade utgifter i socialförsäkringssystemet samt ett effektivare rehabiliteringsarbete. Enligt regeringen beräknas förslaget minska de totala utgifterna för förtidspensioneringen med 100 miljoner kronor varav 40 miljoner kronor inom folkpensioneringen och 60 miljoner kronor inom ATP. Regeringen föreslår i enlighet härmed att till anslaget Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 skall anvisas ett belopp som är 40 miljoner kronor lägre än vad som tidigare anvisats av riksdagen.
Det ovan anförda innebär att till anslaget Allmänna försäkringskassor skall tillföras ytterligare 75 miljoner kronor. Till detta anslag föreslår regeringen också att försäkringskassorna tillförs 23 miljoner kronor som kompensation för administrationen av finansieringsbidraget för ungdomspraktikanter. Vidare bör enligt propositionen medel till försäkringskassornas Utvecklingsråd tillföras försäkringskassorna med 6 005 000 kr. I propositionen (bil. 5, avsnitt 5) föreslås att riksdagen med ändring av beslutet avseende anslag till Allmänna försäkringskassor (prop. 1993/94:148) i denna del (punkt 16) anvisar ett ramanslag på 4 321 647 000 kr.
Socialförsäkringsutskottet har (Sfu7y) ingen erinran mot regeringens förslag till anslag. Utskottet vill dock i detta sammanhang erinra om att utskottet i betänkande 1993/94:SfU19, vari behandlas proposition 1993/94:205 med förslag om finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, i anslutning till ett motionsyrkande om ett vidareutvecklat och bredare program för förebyggande och rehabiliterande insatser föreslagit ett tillkännagivande till regeringen om att det behövs ett klargörande av arbetsgivarens rehabiliteringsansvar och att denna fråga bör utredas. Utskottet uttalar i övrigt att det skulle vara värdefullt om regeringen utformade ett samlat program för förebyggande och rehabiliterande insatser och föreslår i betänkandet att även detta ges regeringen till känna.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och tillstyrker regeringens förslag i budgetpropositionen (bil. 5, avsnitten 4 och 5) till anslag till Förtidspensioner och Allmänna försäkringskassor.
Medel till alkohol- och drogpolitiska åtgärder
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 5, avsnitt 6) att 75 miljoner kronor anvisas för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder under budgetåret 1994/95 med anledning av Alkoholpolitiska kommissionens slutbetänkande och den pågående europeiska integrationsprocessen.
Socialutskottet har inget att erinra mot den i propositionen föreslagna medelsanvisningen till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95. Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden.
Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och tillstyrker sålunda regeringens förslag i kompletteringspropositionen (bil. 5, avsnitt 6) till medelsanvisning.
Särskilt bidrag för ökade kostnader till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt
Socialutskottet anser att de i propositionen framlagda förslagen till lag om ändring i lagen (1994:221) om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner och lag om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner bör tillstyrkas. Förslagen har inte mött någon erinran i form av motioner.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialutskottet och tillstyrker propositionens förslag i denna del.
Kulturdepartementet
Anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
I kompletteringspropositionen (bil. 11, avsnitt 2) anförs att utflyttningen av bosnier från förläggningar till kommuner hittills skett i den takt som förutsattes i budgetpropositionen. Regeringen har emellertid den 14 april i år beslutat att barn och barnfamiljer som ansökt om uppehållstillstånd före den 1 januari 1993 och som inte fått ansökan slutligt prövad skall beviljas uppehållstillstånd om inte särskilda skäl talar emot detta. Beslutet bedöms enligt regeringen leda till att drygt 20 000 personer, varav nästan hälften barn, kommer att få permanent uppehållstillstånd. Enligt propositionen kommer mottagandet i kommunerna till allra största delen att ske under budgetåret 1994/95. Även regeringens vägledande beslut i mars i år om att ge permanent uppehållstillstånd till fyra somalier bedöms medföra att huvudparten av de drygt 1 700 somalier som i dag vistas på flyktingförläggningar under de närmaste månaderna kommer att beviljas permanent uppehållstillstånd och skall tas emot i kommunerna. Med viss följdinvandring av anhöriga beräknar regeringen att det rör sig om totalt ca 2 400 somalier. Regeringen beräknar att de nämnda besluten kommer att leda till att det för budgetåret 1994/95 behövs ytterligare ca 5 000 kommunplatser utöver vad som angetts i budgetpropositionen. Anslagskonsekvenserna beräknas till ytterligare 500 miljoner kronor för ersättningar till kommunerna för budgetåret 1994/95. Beräkningarna avser ökade kostnader för schablonersättningar och även kostnader för handikappade och för barn utan egna vårdnadshavare. I propositionen anges att det även kan uppstå ett behov av att öka anslagsposten för extraordinära kostnader utöver vad som redan föreslagits i budgetpropositionen. Regeringens beslut om uppehållstillstånd bör, enligt propositionen, även leda till minskade förläggningskostnader och förkortade handläggningstider för de berörda asylsökandena. Även kostnader för verkställighet av avvisningsbeslut bortfaller för de berörda som annars skulle ha avvisats. Regeringen uppskattar att detta leder till minskade utgifter inom de berörda anslagen på 150 miljoner kronor. Nettoeffekten på statsbudgeten skulle således bli 350 miljoner kronor. Regeringen avstår emellertid från att föreslå någon neddragning på förläggningsanslaget eller några andra anslag, eftersom utvecklingen på dessa anslag är så osäker.
I motion Fi31 (nyd) anförs bl.a. att priserna måste pressas vid upphandling av bostäder och förläggningar, att en noggrann och kontinuerlig granskning av Statens invandrarverk bör göras, att flyktinghjälpen bör sättas in i de drabbades närområden och att en uppstramning av flyktingpolitiken snarast bör ske (yrkande 25). Motionärerna anser vidare att nedskärningar i anslaget till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. bör göras genom att antalet beviljade asylansökningar begränsas och genom att schablonersättningen till kommunerna sänks med 20 %. De begär (yrkande 26) att riksdagen skall avslå förslaget om ett ökat anslag med 500 miljoner kronor.
Enligt socialförsäkringsutskottets mening (SfU7y) torde regeringens beräkning av hur många ytterligare kommunplatser som behövs vara tilltagen i underkant. Med hänsyn till att möjligheten att göra säkra bedömningar av hur många flyktingar och ansökningsfall som kommer att vara föremål för kommunmottagande är begränsad, vill utskottet emellertid inte motsätta sig regeringens förslag till medelsanvisning. Det anförda innebär att finansutskottet bör avstyrka bifall till motion Fi31 (nyd) yrkande 26 om minskad medelsanvisning. Ny demokrati har fogat en avvikande mening till yttrandet från socialförsäkringsutskottet.
Socialförsäkringsutskottet vill i övrigt hänvisa till att kommittén med uppgift att göra en översyn av invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken (dir. 1993:1) bl.a. skall göra överväganden om flyktingpolitiska insatser internationellt och belysa kostnaderna för stat och kommun samt invandringens samhällsekonomiska konsekvenser. Vad som anförts i motion Fi31 (nyd) yrkande 25 om flyktingpolitiken berör områden som ligger inom ramen för kommitténs uppdrag. Utskottet anser att resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas och att finansutskottet bör avstyrka bifall till motion Fi31 (nyd) yrkande 25.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet och tillstyrker sålunda regeringens förslag i budgetpropositionen (bil. 11, avsnitt 2.1) och avstyrker yrkandena 25 och 26 i motion Fi31 (nyd).
Nedsättning av ekonomiskt bistånd
I den nya lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., som träder i kraft den 1 juli 1994, infördes på förslag av socialförsäkringsutskottet en bestämmelse i 11 § som klargör att staten har kostnadsansvaret för en utlänning som fått beslut om avvisning eller utvisning även i de fall när en verkställighet drar ut på tiden (1993/94:SfU11, rskr. 188). Utskottet förutsatte att regeringen skulle återkomma med förslag om åtgärder i den mån ekonomiska sanktionsmöjligheter skulle erfordras gentemot utlänningar som på annat sätt än genom att hålla sig undan försvårar verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut. Invandrarverket har i en skrivelse den 28 mars 1994 till regeringen framhållit att en absolut rätt till bistånd fram till det att utlänningen lämnat landet avsevärt kommer att försvåra verkställigheten av beslut om avvisning och utvisning. Invandrarverket pekar i skrivelsen på att det i 10 § nämnda lag finns möjligheter att sätta ned och under vissa förutsättningar dra in det ekonomiska biståndet för den som försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd. Verket anser att åtminstone samma sanktionsmöjligheter borde finnas gentemot den som inte medverkar till avvisning. Regeringen gör i kompletteringspropositionen den bedömningen att det är nödvändigt att någon form av ekonomiska sanktionsmöjligheter finns för det fall att en utlänning vägrar medverka till en åtgärd som är nödvändig för att verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut skall kunna genomföras. Som exempel nämns att sanktionsmöjligheter t.ex. kan vara nödvändiga om en utlänning vägrar medverka till att söka en passhandling som krävs för återresan.
Socialförsäkringsutskottet har (SfU7y) ingen erinran mot att 10 § i lagen kompletteras med ett tredje stycke som innebär att bestämmelserna om nedsättning av bostadsersättning och dagersättning kan tillämpas även i dessa fall. Socialförsäkringsutskottet föreslår emellertid att den nya bestämmelsen även bör hänvisa till första stycket i paragrafen, varför orden "i andra stycket" bör strykas.
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag i kompletteringspropositionen (bil. 11, avsnitt 2.2) med den ändring av 10 § i lagen (1994:137) som socialförsäkringsutskottet förordar.
Tystnadsplikt
I kompletteringspropositionen (bil. 11, avsnitt 2.2) föreslås i enlighet med vad socialförsäkringsutskottet förordar i betänkandet SfU11 att en lagstadgad tystnadsplikt för privatanställd förläggningspersonal införs.
Socialförsäkringsutskottet ser med tillfredsställelse att regeringen skyndsamt lagt fram ett förslag om tystnadsplikt och föreslår att finansutskottet tillstyrker bifall till förslaget.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet och tillstyrker sålunda regeringens förslag.
Övriga motionsyrkanden
I motion Fi31 (nyd) begärs i yrkande 27 ett tillkännagivande om att endast temporära uppehållstillstånd skall beviljas.
Riksdagen har nyligen beslutat att utöka möjligheten att bevilja tidsbegränsade uppehållstillstånd (prop. 1993/94:94, bet. SfU11, rskr. 188). Fr.o.m. den 1 juli 1994 är det enligt 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529) möjligt att bevilja en skyddssökande utlänning som bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i landet ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Ett sådant uppehållstillstånd förutsätter att den skyddssökande inte har rätt till asyl i Sverige enligt utlänningslagen. Den nya lagstiftningen är främst avsedd för skyddssökande som flyr undan konflikter och kriser som bedöms ha en kortare varaktighet. Därvid kan tillfälliga tillstånd även beviljas utlänningens make eller maka samt barn under 20 år. Om ett barn under 20 år beviljats tillfälligt uppehållstillstånd kan även en förälder till barnet erhålla tillstånd.
Socialförsäkringsutskottet anser inte (SfU7y) att det finns anledning att införa en lagstiftning som endast ger utrymme för att bevilja temporära uppehållstillstånd, och utskottet föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi31 (nyd) yrkande 27. Utskottet vill även erinra om att det ligger inom den ovan nämnda kommitténs (dir. 1993:1) beredningsområde att ytterligare bereda frågan om vistelsetillstånd.
Finansutskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets uppfattning och avstyrker yrkande 27 i motion Fi31 (nyd).
Finansdepartementet
Räntebidragsanslaget
Beräkningar inom Boverket och Finansdepartementet har under våren visat att den bedömning av belastningen på förslagsanslaget Räntebidrag m.m. under budgetåret 1992/93 som redovisades i 1994 års budgetproposition utgår från en kalkyl som innehåller vissa brister och felbedömningar. Orsakerna till avvikelsen mot tidigare beräkningar har analyserats, och kalkylmodellen för anslagsberäkningen har därefter reviderats.
Till följd av vad som framkommit om anslagsbelastningen på räntebidragsanslaget under innevarande budgetår har en ny beräkning gjorts även vad avser budgetåret 1994/95. Medelsbehovet under nästa budgetår för detta ändamål beräknas nu till 29 000 miljoner kronor. Detta belopp överstiger med 3 400 miljoner kronor det anslag för räntebidrag som riksdagen fastställt med anledning av regeringens förslag i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 8, BoU15). Mot denna bakgrund föreslår regeringen i kompletteringspropositionen (bil. 7, avsnitt 1.2) att riksdagen skall anvisa 3 400 miljoner kronor utöver vad som tidigare föreslagits till anslaget Räntebidrag m.m.
Bostadsutskottet anför i sitt yttrande att det givetvis är angeläget att räntebidragsanslaget fastställs med ledning av så välgrundade bedömningar som möjligt. De nya beräkningar som gjorts av anslagsbehovet under budgetåret 1994/95 avviker så kraftigt från tidigare gjorda beräkningar att riksdagen bör besluta om ett tillägg på det aktuella anslaget. Bostadsutskottet tillstyrker således regeringsförslaget.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än bostadsutskottet och tillstyrker regeringens förslag i kompletteringspropositionen (bil. 7, avsnitt 1.2) att under sjunde huvudtitelns förslagsanslag Räntebidrag m.m. för budgetåret 1994/95 anvisa 3 400 000 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 8.
Statliga arbetsgivarfrågor
Budgetåret 1990/91 upptogs på statsbudgeten ett reservationsanslag på 300 miljoner kronor för Bidrag till kompetensutveckling på det statligt reglerade området. Bakgrunden till detta var att parterna i 1989 års ramavtal om löner för statstjänstemän m.fl. (RALS 1989-90) avsatt 300 miljoner kronor för att statsanställda skall kunna erbjudas en viss personalutbildning varje år.
Den 1 juli 1993 fanns det 6 125 000 kr kvar på detta anslag. Statens arbetsgivarverk bedömer att det fortfarande kommer att finnas medel kvar på anslaget vid utgången av budgetåret 1993/94. Eftersom anslaget är ett reservationsanslag och budgetåret 1993/94 är det tredje och sista året efter det budgetår då anslaget var uppfört på statsbudgeten kommer regeringen inte att ha dispositionsrätt till anslagsmedlen efter budgetårsskiftet. Statens arbetsgivarverk bedömer dock att det kommer att finnas ett behov av att kunna disponera medlen även efter denna tidpunkt. I kompletteringspropositionen (bilaga 7, avsnitt 1.1) föreslås därför att anslaget förs upp på nytt på statsbudgeten med ett formellt anslagsbelopp för att medlen skall kunna disponeras även nästa budgetår.
Finansutskottet tillstyrker att reservationsanslaget Bidrag till kompetensutveckling på det statligt reglerade området tas upp med 1 000 kr i statsbudgeten för budgetåret 1994/95.
Arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning
I propositionen (bil. 10 s. 1--9) framhålls att den akuta finans- och kostnadskrisen nu har passerats och att det finns tecken på att en vändning inletts även på arbetsmarknaden. Arbetslösheten minskar, varslen om personalinskränkningar sjunker kontinuerligt och efterfrågan på arbetskraft har börjat öka.
Regeringen har, sägs det vidare, angripit problemen med den mycket höga arbetslösheten på tre fronter, nämligen: med ekonomisk-politiska åtgärder för att korrigera kostnadsläget, sanera statens finanser och skapa förutsättningar för en hållbar ekonomisk utveckling och nya varaktiga arbeten, med satsningar på utbildning, forskning, förbättrad infrastruktur och stimulans till företagande, med utbyggd reguljär utbildning samt med en aktiv arbetsmarknadspolitik i en omfattning som aldrig uppnåtts tidigare.
Om sysselsättningen skall kunna öka så snabbt att arbetslösheten, i enlighet med uppställda mål, minst halveras till decenniets slut måste arbetsmarknaden fungera bättre än tidigare. Detta kräver bl.a. flexiblare lönebildning och ökad rörlighet.
De övergripande mål och riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken som redovisades i årets budgetproposition bör ligga fast, anser regeringen. Ambitionen bör således vara att förbättra arbetsmarknadens funktionsförmåga så att obalanser mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft begränsas.
De riktlinjer som förordas i propositionen sammanfattas i följande fyra satser: förebygg långtidsarbetslöshet och utslagning, utnyttja den reguljära arbetsmarknaden och stimulera rekryteringen till näringlivet, effektivisera medelsanvändningen, öka jämställdheten på arbetsmarknaden.
Enligt regeringen måste man vid fördelningen av arbetsmarknadspolitiska insatser särskilt uppmärksamma de problem som de långtidsarbetslösa och invandrarna har.
Regeringen räknar med att den öppna arbetslösheten kommer att minska från 8,0 % i år till 7,2 % nästa år. Mot bakgrund härav bör de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under nästa budgetår kunna begränsas till i genomsnitt 270 000 personer per månad -- dvs. till en något lägre nivå än vad man räknade med i årets budgetproposition. Regeringens nu framlagda förslag till medelsberäkning ger dock utrymme för 293 000 personer, om bara anordnare och arbetsgivare ställer platser till förfogande och dessa godtas av de arbetssökande.
Regeringen vill kunna hålla en mycket hög beredskap om arbetsmarknadsläget inte skulle förbättras så snabbt som förutsetts. När nu medelstilldelningen till olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder begränsas bör i stället finansfullmakten ökas från 2,5 till 4,0 miljarder kronor. Finansfullmaktens nuvarande användningsområde bör samtidigt vidgas till andra åtgärder som regeringen finner ge omedelbar effekt på sysselsättningen. Skulle finansfullmakten tas i anspråk fullt ut får de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i stort sett samma omfattning som man räknade med i årets budgetproposition.
Socialdemokraterna förordar i motion Fi54 yrkande 1 en ny, mera aktiv arbetsmarknadspolitik, vilken kan bidra till såväl ekonomisk tillväxt som balans på arbetsmarknaden, liksom till en rättvis fördelning. Framför allt gäller det att få till stånd en kraftig ökning av sysselsättningen i näringslivet för att på så sätt bekämpa arbetslösheten och få ner budgetunderskottet. Det gäller att undvika flaskhalsar i exportindustrin, att få i gång hemmamarknaden samt att förhindra ytterligare avskedanden i kommuner och landsting. Sverige behöver fler företag och fler företagare. Det är därför nödvändigt med ett nytt klimat som ger stabila spelregler för både företagare och löntagare.
Enligt Socialdemokraterna bör den ekonomiska politikens alla medel samordnas för att göra det lönsamt att investera i ny och mer produktiv kapacitet i näringslivet. För att inte få inflationsdrivande flaskhalsar måste man också inrikta sig på att höja utbildningsnivån och förbättra individernas kompetens.
De riktlinjer som Socialdemokraterna presenterade i anslutning till årets budgetproposition ligger fast. Med marginella avvikelser gäller detsamma för det investeringsprogram som då också presenterades. Enligt motionärerna skulle deras förslag leda till att ca 90 000 fler arbeten kan komma till stånd under nästa år. Omkring 30 000 personer ytterligare skulle dessutom få utbildning. På så sätt kan -- hävdar motionärerna -- arbetslösheten pressas ned till under 5 % under år 1995.
Ny demokrati framhåller i motion Fi31 yrkande 18 (delvis) att Sverige befinner sig i en akut kris, med hög arbetslöshet, statsfinanser i obalans och en galopperande statsskuld. Motionärerna delar regeringens bedömning att obalanserna på arbetsmarknaden är stora, även om utvecklingen nu går åt rätt håll. De anser dock att läget på arbetsmarknaden förbättras snabbare än vad regeringen har utgått från. De noterar också att regeringen haft uppenbara svårigheter att göra av med de budgetmedel som avsatts för innevarande budgetår. Detta leder motionärerna till slutsatsen att resursanspråken bör kunna minskas mer än vad regeringen föreslagit. För att öka nyanställningarna är det enligt deras mening nödvändigt med en fortsatt reformering av arbetsrätten. Företag med mindre än 25 anställda bör undantas från det regelverk som finns i lagen om anställningsskydd.
Vänsterpartiet riktar i motion Fi32 yrkandena 6--8 hård kritik mot regeringens bristande vilja och mot att den har övergivit arbetslinjen. I motionen hänvisas till de synpunkter partiet förde fram i anslutning till årets budgetproposition. Dessa synpunkter är alltjämt giltiga och innebär att Vänsterpartiet vill sätta kravet på full sysselsättning i centrum för den ekonomiska politiken.
Vänsterpartiet är också kritiskt mot det sätt på vilket anslaget B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder utnyttjats under innevarande budgetår. Minst 2--3 miljarder kronor kommer att kvarstå vid budgetårets slut, hävdar motionärerna. Medlen bör utnyttjas effektivt under detta budgetår, bl.a. på det sätt som Vänsterpartiet tidigare föreslagit i anslutning till den regionalpolitiska propositionen. Därutöver bör 800 miljoner kronor av anslaget användas till upprustning och underhåll av vägar. Därmed har Vänsterpartiet budgeterat om sammanlagt 1 300 miljoner kronor av årets anslag för nya ändamål. Eventuellt utgående reservationer bör dock tas i anspråk för avsedda ändamål under nästa budgetår, anser motionärerna.
Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag att öka finansfullmakten från 2,5 till 4,0 miljarder kronor, samtidigt som resurserna inom arbetsmarknadspolitiken reduceras under budgetåret 1994/95. Beloppen bör enligt Vänsterpartiet användas för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och inte för att regeringen vid behov och utan riksdagsbeslut skall kunna anpassa åtgärder till förändringar på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker i sitt yttrande (AU8y) de redovisade motionerna. Utskottet konstaterar att regeringen och oppositionspartierna har en gemensam syn på behovet av aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och vikten av att få bort obalanserna på arbetsmarknaden. Alla betonar dessutom vikten av expansion och sysselsättning inom näringslivet, liksom betydelsen av företagande. Gemensamt är slutligen också att samtliga partier anser att det föreligger ett mycket uttalat behov av en allmän kompetenshöjning i arbetslivet. Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att en parlamentarisk utredning (dir. 1993:12) har givits i uppdrag att undersöka arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning.
Liksom Vänsterpartiet anser arbetsmarknadsutskottet att medlen under anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall användas på ett effektivt sätt -- såväl under innevarande som under nästa budgetår. Arbetsmarknadsutskottet har dock en annan uppfattning än Vänsterpartiet när det gäller medlens användningsområden. Att eventuellt utgående reservationer under anslaget bör tas i anspråk för avsedda ändamål under kommande budgetår anser arbetsmarknadsutskottet vara en självklarhet.
Arbetsmarknadsutskottet godtar slutligen också den lösning som förordas i propositionen om en uppräkning av finansfullmakten och en motsvarande minskning av anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Företrädarna för Socialdemokraterna, Ny demokrati och Vänsterpartiet har var för sig redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.
Finansutskottet har tidigare i detta betänkande redovisat sin syn på den ekonomiska politikens inriktning. Den överensstämmer helt med vad arbetsmarknadsutskottet här har givit uttryck för. Liksom arbetsmarknadsutskottet avstyrker finansutskottet därför motionerna Fi31 (nyd) yrkande 18 i denna del, Fi32 (v) yrkandena 6--8 samt Fi54 (s) yrkande 1.
Frågan om en utökning av finansfullmakten behandlar finansutskottet i avsnittet om budgetpolitiken som återfinns längre fram i detta betänkande.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Regeringen har i en nyligen avlämnad proposition (prop. 1993/94:209) om den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen föreslagit att särskilda arbetsmarknadskassor skall administrera den inkomstrelaterade ersättning som skall utgå inom KAS-systemet vid arbetslöshet. Eftersom de nya reglerna avses träda i kraft den 1 juli 1994 måste arbetsmarknadskassorna ha kapacitet för att kunna hantera nya ersättningsärenden redan från denna tidpunkt. Det är dock en tillfällig lösning. Regeringen har nämligen för avsikt att under hösten 1994 lägga fram förslag om kassornas organisatoriska hemvist och om formerna för finansieringen av deras verksamhet, förslag som skall träda i kraft den 1 januari 1995.
I kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 9--10) föreslår regeringen att arbetsmarknadskassornas verksamhet tilldelas dels 9,9 miljoner kronor för investeringar och kostnader av engångskaraktär, dels 5,1 miljoner kronor för driftkostnader under tiden den 1 juli -- den 31 december 1994. Finansieringen av driftkostnaderna fr.o.m. den 1 januari 1995 kommer att behandlas i den aviserade propositionen om arbetsmarknadskassornas organisatoriska hemvist. De föreslagna medlen -- sammanlagt 15 miljoner kronor -- skall enligt propositionen anvisas på Arbetsmarknadsverkets reguljära förvaltningsanslag (A 1) som föreslås bli utökat till 2 876 516 000 kr under nästa budgetår.
Arbetsmarknadsverkets resurstilldelning påverkas också av ett annat förslag i propositionen. Med hänsyn till att arbetsförmedlingen är fortsatt hårt belastad föreslår regeringen att Arbetsmarknadsverket skall få disponera högst 395 miljoner kronor av de medel som finns anvisade på anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2) för tillfällig personalförstärkning under budgetåret 1994/95. Härav bör minst 75 miljoner kronor användas för lön till sådan personal som skall ha till uppgift att få arbetsgivarna att tidigarelägga anställningar.
Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkandena 12 och 13 (i denna del) regeringens förslag till finansiering av arbetsmarknadskassorna under andra halvåret 1994. Det görs med hänvisning till att partiet också avvisar regeringens förslag till ny arbetslöshetsförsäkring.
Vänsterpartiet ger i motion Fi32 yrkande 32 uttryck för samma uppfattning.
I den andra frågan stöder Socialdemokraterna i motion Fi54 yrkande 12 (i denna del) den föreslagna personalförstärkningen men kräver att resurstillskottet skall vara permanent och ingå i Arbetsmarknadsverkets reguljära förvaltningsanslag.
Vänsterpartiet biträder i motion Fi32 yrkandena 33 och 34 regeringens förslag om en tillfällig förstärkning, finansierad på angivet sätt, men anser att denna förstärkning är otillräcklig. Därutöver finns det behov av en permanent förstärkning av arbetsförmedlingarna. De av Vänsterpartiet förordade insatserna för kompetenshöjning, ungdomsåtgärder m.m. för med sig att förvaltningskostnadsanslaget bör höjas med 100 miljoner kronor till 2 961 516 000 kr.
Arbetsmarknadsutskottet biträder propositionens förslag och avstyrker motionerna.
Av yttrandet framgår att arbetsmarknadsutskottet inom kort kommer att ta ställning till regeringens förslag om en ny arbetslöshetsförsäkring. Redan nu klargör emellertid utskottet att det inte delar Socialdemokraternas och Vänsterpartiets syn på den föreslagna medelstilldelningen till de nya arbetsmarknadskassorna.
Utskottet erinrar också om att den personalförstärkning det är fråga om för arbetsförmedlingens del är en helt konjunkturberoende förstärkning och att utskottet tidigare i år avvisat snarlika motionskrav på permanent resurstillskott. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt.
Vänsterpartiets förslag om en permanent höjning av anslaget till Arbetsmarknadsverket med 100 miljoner kronor avvisas av arbetsmarknadsutskottet med hänvisning till att utskottet inte godtar de av partiet förordade insatserna för bl.a. ungdomsåtgärder.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har var för sig redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning att de aktuella motionerna bör avstyrkas och att ytterligare 15 miljoner kronor bör anvisas på ramanslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för det angivna ändamålet. Med ändring av riksdagens tidigare beslut (AU11, rskr. 189) kommer detta anslag därmed att uppgå till 2 876 516 000 kr.
Till frågan om finansieringen av det konjunkturbetonade personaltillskottet återkommer utskottet i avsnittet om medelsanvisningen på A 2-anslaget.
Finansutskottet biträder således propositionens förslag i denna del (bil. 10, A 1) och avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkandena 32--34 samt Fi54 (s) yrkandena 12 (i denna del) och 13.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I propositionen (bil. 10 s. 10--20) och i flera motioner framläggs förslag som berör medelsbehovet på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Finansutskottet behandlar i detta avsnitt av betänkandet först förslag som rör den allmänna inriktningen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, tar därefter upp de olika sakförslagen till prövning och gör slutligen en samlad bedömning av medelsbehovet på anslaget.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas inriktning
Riksdagen har för nästa budgetår tidigare anvisat 28 608,9 miljoner kronor på anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av dessa medel fördelades inte 1 940,6 miljoner kronor på ändamål, utan regeringen bemyndigades att besluta om deras användning. I en nyligen avlämnad proposition om regionalpolitiken (prop. 1993/94:140) har regeringen föreslagit att av dessa ofördelade medel skall 800 miljoner kronor få disponeras av länsstyrelserna för extraordinära tillväxtfrämjande insatser samt 120 miljoner kronor få användas som kapitaltillskott till Norrlandsfonden.
Till bilden hör också att vissa sysselsättningspolitiska åtgärder regelmässigt finansieras vid sidan av A 2-anslaget. Sålunda har av arbetsmarknadsskäl medel anvisats på andra anslag för såväl utbildningsinsatser som investeringar i vägar. Dessutom är det i allt väsentligt arbetsmarknadsfonden som belastas med kostnaderna för arbetslivsutveckling (ALU) och utbildningsvikariat.
På annat ställe i kompletteringspropositionen (bil. 6) föreslår regeringen att ytterligare 1 600 miljoner kronor skall anvisas på anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Detta förslag -- som utskottet behandlar längre fram i betänkandet -- innebär att sammanlagt 2 800 miljoner kronor kommer att stå till regeringens förfogande för vägupprustningsåtgärder under nästa budgetår, vilket beräknas motsvara 13 000 årsarbeten i direkta och indirekta effekter.
I kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 11--12) redovisar regeringen i en sammanställning hur den önskar fördela det arbetsmarknadspolitiska anslaget liksom övriga arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder under budgetåret 1994/95. Av sammanställningen framgår att regeringen förordar att den för budgetåret 1994/95 tidigare fastställda nivån på A 2-anslaget sänks med 2 842,2 miljoner kronor till 25 766,7 miljoner kronor. Regeringen uppger att den vid sin förnyade medelsfördelning har eftersträvat att anpassa åtgärderna till en situation med ökad efterfrågan på arbetskraft samtidigt som man i möjligaste mån försökt tillgodose de arbetssökandes behov.
Arbetsmarknadsutbildningen måste även i fortsättningen prioriteras högt, anser regeringen. I en uppåtgående konjunktur är det särskilt viktigt med utbildad arbetskraft. I nuvarande arbetsmarknadsläge bör i första hand ungdomspraktik och ALU kunna begränsas. De från arbetsmarknadsfonden finansierade utbildningsvikariaten har under innevarande budgetår legat på en högre nivå än någon gång tidigare men bör under nästa budgetår utökas ytterligare.
För åtgärder inom kulturmiljövård föreslås 300 miljoner kronor, vilket beräknas ge ca 1 800 årsarbetsplatser. Åtgärderna avser upprustning av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Medlen bör disponeras av Riksantikvarieämbetet.
Sammantaget ger det reviderade förslaget till fördelning av medlen under A 2-anslaget utrymme för åtgärder för 203 300 personer per månad. Satsningen på vägnätet, som delvis finansieras genom omföring av medel från A 2-anslaget, ger 13 000 arbetstillfällen per månad. Till detta kommer 90 000 platser i ALU och utbildningsvikariat, finansierade med medel från arbetsmarknadsfonden. Det tidigare redovisade förslaget om en ökning av finansfullmakten gör det möjligt att hålla en beredskap och att vid behov uppnå totalt 400 000 platser i genomsnitt per månad.
Socialdemokraterna kritiserar i motion Fi54 yrkandena 2, 7--10 samt 17 (i denna del) regeringen för att den trappar ner ambitionen och minskar anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder trots att vi fortfarande har en exceptionellt hög arbetslöshet. Motionärerna vill anvisa mer resurser till arbetsmarknadsutbildning, utbildningsbidrag, beredskapsarbete, rekryteringsstöd och investeringar. De vill också ta krafttag mot ungdomsarbetslösheten samt stödja kommuner så att de kan behålla uppsagd personal.
Motionärerna är positiva till regeringens satsning på vägarbeten och kulturminnesvård men anser att en sådan satsning inte bör göras på bekostnad av andra åtgärder som finansieras inom ramen för A 2-anslaget. Den tidigare ofördelade reserv på 1,9 miljarder kronor, som ställts till regeringens disposition, borde inte få användas inom regionalpolitiken på det sätt som nu föreslås i proposition 140. Dessa medel behövs inom AMS.
Socialdemokraterna vill anvisa 4,7 miljarder kronor utöver vad regeringen budgeterat på A 2-anslaget. Detta resurstillskott skall bl.a. användas till arbetsmarknadsutbildning, höjt utbildningsbidrag, beredskapsarbeten, rekryteringsstöd samt för att förhindra att kommunanställda sägs upp. Satsningen på arbetsmarknadsutbildningen ser motionärerna som betydelsefull för att kunna möta efterfrågan på kompetenta arbetssökande och därmed undvika flaskhalsproblem. Deras förslag på detta område ger närmare 10 000 fler platser i månaden än regeringens förslag.
Statsbidraget till beredskapsarbeten bör enligt motionärerna räknas på hela arbetstiden och inte som nu på endast 90 %.
Vidare föreslås i motionen att AMS skall få i uppdrag att förhandla med kommuner och landsting om att förlänga uppsägningstiden för uppsagd personal. AMS bör få särskilda medel för att stimulera kommunerna att fatta sådana beslut.
Vänsterpartiet vill i motion Fi32 yrkandena 9--12, 14, 16, 17, 23 och 29--31 förstärka insatserna mot arbetslösheten. Regeringen har enligt motionärerna sent omsider tänkt om och minskat volymerna för ALU och ungdomspraktik. Den har också insett behovet av mer arbetsmarknadsutbildning och kompetenshöjande insatser. Motionärerna vill emellertid gå längre och förordar därför ytterligare insatser för arbetsmarknadsutbildning inkl. utbildningsbidrag, företagsutbildning, rekryteringsstöd och beredskapsarbeten. De vill också göra en kraftfull ungdomssatsning. För dessa åtgärder krävs ytterligare 3 500 miljoner kronor i budgetmedel jämfört med regeringens förslag.
Vänsterpartiet ser utbildningsvikariat som en utmärkt metod och anser att formella skäl inte bör hindra dess användning. Partiet motsätter sig också regeringens förslag att omfördela eller utnyttja A 2-anslaget till vägunderhåll (1 600 mkr), särskilda regionala åtgärder (800 mkr), kulturmiljövård (300 mkr) och förstärkning av Norrlandsfonden (120 mkr). Detta innebär att Vänsterpartiet avvisar att sammanlagt 4 320 miljoner kronor tas från A 2-anslaget.
I motionen betonas vikten av att satsa på arbetsmarknadsutbildning för att höja kompetensnivån och på så sätt eliminera flaskhalsar i produktionen. Motionärerna anser slutligen också att omfattningen av beredskapsarbetena måste öka samt att statsbidragsreglerna för sådana arbeten åter skall baseras på en veckoarbetstid på 40 timmar.
I motion Fi36 begär Sinikka Bohlin och Britt Bohlin (båda s) ett tillkännagivande om ytterligare medel för ALU inom sektorn natur-, landskaps- och fornvård.
Kulturutskottet välkomnar den föreslagna satsningen med 300 miljoner kronor på ROT-insatser i byggnader och miljöer av kulturhistoriskt värde. De regionala insatser som görs på kulturmiljövårdens område är angelägna inte minst för det regionala utvecklingsarbetet, anser kulturutskottet.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden som är aktuella i detta sammanhang.
Med hänsyn till den osäkerhet som råder om den kommande konjunkturuppgångens sysselsättningseffekter har regeringen enligt arbetsmarknadsutskottets mening funnit en flexibel lösning, där omfattningen och fördelningen av åtgärderna vid behov kan expanderas och justeras. Arbetsmarknadsutskottet håller med regeringen om att man i första hand bör dra ner på ALU och ungdomspraktik. Arbetsmarknadsutbildning och utbildningsvikariat, särskilt med inriktning mot näringslivet, kan däremot höja kompetensnivån och fungera som "smörjmedel" i konjunkturuppgången. Liksom regeringen och motionärerna har arbetsmarknadsutskottet starkt intresse av att frågorna om kompetenshöjning får en tillfredsställande lösning.
Arbetsmarknadsutskottet har intet att erinra mot regeringens förslag till fördelning av de arbetsmarknadspolitiska medlen på olika områden och ändamål. Utskottet förutsätter dock att regeringen återkommer med rapport om de sysselsättningseffekter som kan uppnås genom satsningen på kulturmiljövård och omfördelning av resurser till regionalpolitiska insatser m.m. Utskottet instämmer således inte i den kritik som riktas mot den nya anslagsfördelningen i motion Fi32 (v) yrkandena 9--12.
Med hänsyn till att regeringens förslag är utformat som ett flexibelt och justerbart åtgärdspaket, och då det dessutom lätt kan expanderas har arbetsmarknadsutskottet svårt att förstå den kritik som framförs i motionerna Fi54 (s) yrkande 17 (i denna del) och Fi32 (v) yrkande 14 där motionärerna talar om nedtrappade ambitionsnivåer och framför krav på mera budgetmedel.
I frågan om stöd till kommuner och landsting som skjuter upp planerade personalindragningar framför arbetsmarknadsutskottet den åsikten att de arbetsmarknadspolitiska medlen inte bör användas för reguljär kommunal verksamhet. Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat att AMS tycks nå goda resultat med de överenskommelser man gör med kommuner och landsting om vidareutbildning av uppsagd personal. Mot denna bakgrund avvisar utskottet förslagen i motionerna Fi54 (s) yrkande 2 och Fi32 (v) yrkande 16.
Socialdemokraternas och Vänsterpartiets krav på ökad satsning på arbetsmarknadsutbildning avvisar utskottet med hänvisning till regeringsalternativets flexibla utformning. Arbetsmarknadsutskottet anser således att motionerna Fi54 (s) yrkande 9 och Fi32 (v) yrkande 29 bör avstyrkas av finansutskottet.
Arbetsmarknadsutskottet avvisar också den kritik som framförs i motionerna mot att utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning har ändrats. Utskottet finner det skäligt att den enskilde får betala en viss del av kostnaderna för sådana studier med återbetalningspliktiga lån. Det är här fråga om en utbildning som den enskilde själv ansöker om i konkurrens med andra personer. Ungdomar under 25 år som antas till arbetsmarknadsutbildning bör alltså i likhet med ungdomar som väljer andra studieformer själva svara för en del av studiekostnaden. Med hänvisning härtill avstyrker arbetsmarknadsutskottet motionerna Fi32 (v) yrkande 30 och Fi54 (s) yrkande 10.
Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill ändra reglerna för statsbidrag till beredskapsarbete så att hela arbetstiden och inte som nu bara 90 % berättigar till bidrag. Arbetsmarknadsutskottet har tidigare i år avstyrkt likartade motionskrav med hänvisning till att en sådan förändring skulle leda till en kostnadsökning som utskottet inte kan ställa sig bakom. Arbetsmarknadsutskottet, som inte ändrat uppfattning i frågan avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkande 17 och Fi54 (s) yrkande 8.
Arbetsmarknadsutskottet ser utbildningsvikariaten som en viktig åtgärd i nuvarande arbetsmarknadsläge och delar regeringens uppfattning att särskilda ansträngningar bör göras för att dessa skall öka inom näringslivet. Beträffande omfattningen av åtgärden anser utskottet att flexibilitet och samtidig kostnadskontroll uppnås med den i propositionen föreslagna ordningen som innebär att en ram ges för ALU och utbildningsvikariat tillsammans. Sammanlagt bör antalet platser ligga på högst 90 000 per månad och den totala årskostnaden bör uppgå till högst 10 723 miljoner kronor. Med hänvisning härtill anser arbetsmarknadsutskottet att de krav på vidgad användning av utbildningsvikariat som framförs i motionerna Fi32 (v) yrkande 31 och Fi54 (s) yrkande 7 bör avstyrkas.
Vänsterpartiet kräver att satsningen på ALU skall minskas till förmån för arbetsmarknadsutbildning. Dock bör ALU-projekt inom miljöområdet prioriteras. Synpunkter av det senare slaget tas också upp och utvecklas ytterligare i motion Fi36 (s). Arbetsmarknadsutskottet anser emellertid att motionerna inte bör påkalla någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet har nämligen inhämtat att ALU-delegationen försökt finna områden för nya ALU-projekt som inte konkurrerar med ordinarie arbetsinsatser. Enligt delegationen utgör natur- och landskapsvård stora potentiella områden för ALU-verksamheten. En inventering inom vissa län ger också vid handen att det förekommer ett antal ALU-projekt med miljöinriktning, bl.a. med anknytning till kretsloppspropositionen. Med hänvisning till den utveckling som är på gång anser arbetsmarknadsutskottet således att även motionerna Fi32 (v) yrkande 23 och Fi36 (s) bör avstyrkas.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har var för sig redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning till de olika motionsförslagen.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning om regeringens reviderade förslag till inriktning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Förslaget är flexibelt utformat och den valda lösningen gör det möjligt att inom vissa givna ramar anpassa insatsernas omfattning och fördelning efter den fortsatta utvecklingen. Eftersom de medel som anvisats för innevarande budgetår på motsvarande anslag inte kommer att tas i anspråk fullt ut utan balanseras till efterföljande budgetår ter sig en sådan lösning ändamålsenlig.
Finansutskottet delar också arbetsmarknadsutskottets syn på de i motionerna framförda förslagen om nya eller ändrade arbetsmarknadspolitiska insatser. Även finansutskottet anser således att dessa förslag bör avvisas av riksdagen.
Med det anförda avstyrker finansutskottet motion Fi32 (v) yrkandena 9--12, 14, 16, 17, 23, 29--31 samt motionerna Fi36 (s) och Fi54 (s) yrkandena 2, 7--10 och 17 (i denna del).
Främjande av kvinnligt företagande
Arbetsmarknadsutskottet föreslår genom ett utskottsinitiativ att särskilda medel skall avdelas för att göra det möjligt att ytterligare stärka kvinnors företagande i ett regional-, arbetsmarknads- och näringspolitiskt perspektiv. Enligt arbetsmarknadsutskottets mening är det synnerligen angeläget att även kvinnorna och det kvinnliga företagandet kan bidra till och utnyttja den kommande konjunkturuppgången.
De medel som arbetsmarknadsutskottet föreslår för kvinnors företagande bör i första hand bestå av lån för finansieringsändamål i företagsverksamheten. Ett nytt anslag bör därför inrättas för detta ändamål anser arbetsmarknadsutskottet som föreslår att medlen skall disponeras av Industri- och nyföretagarfonden. Beslut om enskilda låneärenden bör inom vissa ramar fattas av de regionala utvecklingsbolagen, som bör ges dragningsrätt hos fonden. Det bör i övrigt vara regeringens uppgift att utforma de närmare bestämmelserna för dessa lån.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår således att 50 miljoner kronor anvisas på ett nytt anslag för kvinnors företagande under Näringsdepartementets huvudtitel. Satsningen bör finansieras genom att anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med ett lika stort belopp. Utskottet ser det som angeläget att information om denna satsning förs ut så snart som möjligt.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.
Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets initiativ. Eftersom arbetsmarknadsutskottet anvisar en för ändamålet lämplig finansiering har finansutskottet från sina utgångspunkter inget att erinra. Tvärtom ser utskottet det som värdefullt om kvinnligt företagande främjas på det föreslagna sättet. Många kvinnor bär på idéer och andra uppslag som kan omsättas i affärsmässigt hållbara företagsprojekt om de bara får finansiellt stöd för sina förslag. Ofta kan det vara svårt att få låna mindre belopp för att utveckla en bra företagsidé. Liksom arbetsmarknadsutskottet ser finansutskottet det som angeläget att information om detta stöd till kvinnligt företagande förs ut så snart som möjligt.
Verksamheten bör utvärderas efterhand. Om det därvid visar sig att stödet väl uppfyller det avsedda syftet bör insatserna fortgå under längre tid.
Finansutskottet föreslår således att riksdagen beslutar föra upp ett nytt reservationsanslag till främjande av kvinnligt företagande på Näringsdepartementets huvudtitel och på detta anslag föra upp 50 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.
Ungdomsarbetslöshet
Socialdemokraterna lägger i motion Fi54 yrkandena 3 och 11 fram ett program för att bekämpa arbetslösheten för ungdomar. Målet är att ingen under 25 år skall behöva gå arbetslös längre än 100 dagar. Motionärerna är beredda att satsa 2 miljarder kronor för att ge 70 000 ungdomar arbete. Programmet skall finansieras med den reservation som under innevarande budgetår väntas uppkomma på anslaget för Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Ungdomsprogrammet innebär i korthet bl.a. följande: Utbildningsbidragen höjs. Antalet ungdomar i arbetsmarknadsutbildning ökas kraftigt. Utbyggnaden av den treåriga gymnasieskolan påskyndas. Antalet högskoleplatser utökas. Gymnasieutbildade ungdomar skall kunna få särskilda utlandsstipendier. Dessutom skall utbytesstuderande kunna få behålla sitt studiebidrag. Kommunerna ges ansvar för att alla ungdomar har meningsfull sysselsättning t.o.m. vårterminen det år de fyller 20 år; ett s.k. utvecklingsår. Ett system med ungdomsintroduktion införs i stället för de nuvarande åtgärderna ungdomspraktik och ALU. Utbildningsvikariaten inriktas mot ungdomsvikariat. En särskild garanti i form av praktiktjänstgöring införs för arbetslösa akademiker. Utvecklingsbolagen ges ytterligare resurser för att kunna erbjuda ungdomar som vill starta företag riskvilligt kapital.
Även Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkandena 24--28 åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. Partiet vill införa en särskild ungdomsgaranti som innebär att ungdomar under 20 år inte skall behöva vara öppet arbetslösa mer än några veckor. För ungdomar som är äldre skall gränsen gå vid 2--3 månader. Motionärerna vill också införa obligatoriska praktikantplatser för ungdomar på medelstora och stora företag. De vill satsa på ungdomsprojekt med miljöinriktning samt införa ett särskilt stöd, kallat mikrostöd, på högst 20 000 kr för ungdomar mellan 16 och 30 år som vill driva egen rörelse eller kooperativ. Ungdomspraktiken bör enligt motionärerna snabbt trappas ned och ersättas av ett introduktionsprogram där kortare praktik kombineras med anställning med rekryteringsstöd.
Partiets tidigare redovisade satsning på arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag är också förslag som kommer ungdomar till del.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionerna men anser samtidigt att arbetsmarknadsläget för ungdomar är fortsatt mycket bekymmersamt. Man kan dock skönja tendenser till en förbättring och det är arbetsmarknadsutskottets förhoppning att den vändning i konjunkturen som skett skall leda till ökad efterfrågan på ungdomar i arbetslivet. Utskottet förutser dock att behovet av arbetsmarknadspolitiska resurser riktade till ungdomar kommer att vara stort även under nästa budgetår och då särskilt under de inledande sommarmånaderna.
Det råder enligt arbetsmarknadsutskottet inga delade meningar om att det behövs kraftfulla insatser för att bekämpa arbetslösheten i stort och särskilt arbetslösheten bland ungdomar. Satsningen måste emellertid hållas inom ramen för vad en ansvarsfull ekonomisk politik tillåter. Utskottet anser att regeringens ansträngningar för att bekämpa arbetslösheten är berömvärda mot bakgrund av det statsfinansiella läget.
All erfarenhet visar att ungdomar är arbetslösa i större utsträckning än äldre även vid mera normala konjunkturlägen än det nuvarande. Utskottet pekar på de relativt höga ungdomslönerna som kan antas försvåra ungdomars möjlighet att få sysselsättning. Samtidigt hänvisar utskottet till de förändringar som skett inom det arbetsrättsliga regelsystemet och som ger ungdomar bättre möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden, bl.a. genom provanställning.
I likhet med regeringen anser arbetsmarknadsutskottet att staten skall förbättra ungdomars möjligheter att få sysselsättning genom bl.a. ändringar av regelsystemen inom arbetsmarknadspolitiken. Utskottet hänvisar till regeringens uttalanden i finansplanen om att parterna på arbetsmarknaden har ett stort ansvar för att lönebildningen sker på ett sätt som inte försvårar för ungdomar att få arbete. Utskottet hänvisar också till att en särskild utredare har tillkallats (dir. 1992:107) med uppgift att beskriva och analysera ungdomars levnadsvillkor i ekonomiskt och socialt hänseende. Utredaren kommer att bl.a. studera konsekvenser av lagar och avtal på arbetsmarknadsområdet samt lönenivåns betydelse för ungdomars möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Utredaren kommer inom kort att presentera sina förslag.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att regeringen under nästa budgetår satsar närmare 25,8 miljarder kronor över budgeten på olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder varav en stor del kan komma ungdomar till del. Härtill kommer sysselsättningsskapande åtgärder på närmare 11 miljarder kronor som finansieras via Arbetsmarknadsfonden. Beaktas bör vidare den satsning som görs av arbetsmarknadsskäl och som hänför sig till andra huvudtitlar i budgeten. Dessutom uppkommer resursförstärkningar på andra håll till följd av reservationer i innevarande års anslag. Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens uppfattning att det i ett förbättrat läge på arbetsmarknaden med ökad efterfrågan på reguljär arbetskraft finns anledning att något börja begränsa åtgärder som ALU och ungdomspraktik.
De åtgärdsprogram för ungdomar som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet för fram leder i båda fallen till stor extra belastning på statsfinanserna. Det är självfallet angeläget att den tid varunder ungdomar går arbetslösa är så kort som möjligt. Arbetsmarknadsutskottet ser det emellertid inte som realistiskt att låta en sådan strävan ta formen av en garanti. Eftersom utskottet ställt sig bakom regeringens förslag att öka antalet utbildningsvikariat har utskottet heller inte någon principiell invändning mot förslaget att ge fler ungdomar sådana vikariat.
I de föreslagna programmen ingår vissa åtgärder som arbetsmarknadsutskottet inte kan ställa sig bakom. Det gäller t.ex. förslaget om obligatorisk praktikantplats. I vissa fall har förslagen också stora likheter med inslag i det befintliga åtgärdsprogrammet. Det gäller t.ex. ungdomsintroduktionen och introduktionsprogrammet samt garantin för arbetslösa akademiker. Arbetsmarknadsutskottet har i andra sammanhang behandlat och avstyrkt förslag som motionärerna nu åter för fram, som t.ex. förslaget om ungdomsintroduktion och förslaget om ungdomsprojekt med miljöinriktning.
Arbetsmarknadsutskottet anser sammanfattningsvis att de satsningar regeringen gör för att möta ungdomsarbetslösheten är väl avvägda både till innehåll och volym. Utskottet kan således inte biträda de program mot ungdomsarbetslöshet som motionärerna förordat.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har var för sig redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning om de olika motionsförslagen.
Finansutskottet har när det gäller frågan om ungdomsarbetslösheten och de åtgärder som erfordras för att komma till rätta med den ingen annan uppfattning än arbetsmarknadsutskottet.
Finansutskottet avstyrker således motionerna Fi32 (v) yrkandena 24--28 samt Fi54 (s) yrkandena 3 och 11.
Ungdomspraktik
I propositionen anmäls (bil. 10 s. 19) att en ny förenklad förordning om ungdomspraktikanter skall börja gälla fr.o.m. den 1 juli 1994. Förenklingarna kommer att avse sådana frågor som förutsättningarna för anvisningar, praktik på deltid, anvisningstiderna och definitionen på funktionshinder.
Regeringen begär riksdagens godkännande av vad som anförts om förenklade regler inom ungdomspraktiken.
Arbetsmarknadsutskottet noterar att, såvitt framgår av propositionen, kommer de aviserade ändringarna inte att medföra någon förändring av de grundläggande riktlinjerna för ungdomspraktik. Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört i frågan.
Finansutskottet ansluter sig till detta ställningstagande och föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om förenklade regler inom ungdomspraktiken (bil. 10, A 2, yrkande 6).
Förstärkning av arbetsförmedlingen
I propositionen (bil. 10 s. 15--16) föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna att högst 395 miljoner kronor av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfällig personalförstärkning vid arbetsförmedlingen under budgetåret 1994/95. Finansutskottet har redan tidigare i detta betänkande delvis berört detta förslag.
Socialdemokraterna kräver i motion Fi54 yrkande 12 (i denna del) att den föreslagna förstärkningen av arbetsförmedlingen skall vara permanent. Som tidigare framgått stöder Vänsterpartiet den tillfälliga förstärkningen men vill därutöver ha ett permanent resurstillskott.
Arbetsmarknadsutskottet har i enlighet med vad som tidigare redovisats tillstyrkt en tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen av konjunkturskäl. Utskottet anser det därför logiskt att vid medelstilldelningen använda sig av anslaget för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadsutskottet föreslår således att finansutskottet skall tillstyrka regeringens förslag och avstyrka motionsyrkandet.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning i denna fråga.
Finansutskottet finner det rimligt att Arbetsmarknadsverket tillförs extra resurser med tanke på den hårda belastning arbetsförmedlingen är utsatt för. Tillskottet är helt uppenbart betingat av konjunkturella skäl och bör därför inte ges formen av ett permanent resurstillskott till arbetsförmedlingen. Med hänsyn härtill delar finansutskottet arbetsmarknadsutskottets uppfattning att åtgärden skall finansieras över anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Riksdagen bör således godkänna att högst 395 miljoner kronor av medlen under detta anslag får användas för ändamålet.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker propositionens förslag (bil. 10 A 2 yrkande 1) samt avstyrker motion Fi54 (s) yrkande 12 (i denna del).
Extra informationsinsatser
I propositionen (bil. 10, s. 16) föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna att högst 10 miljoner kronor av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får disponeras för vissa informationsinsatser. Resurstillskottet fördelar sig i två lika stora delar på dels information om åtgärder som syftar till att tidigarelägga nyanställningar, dels information om den allmänna arbetslöshetsförsäkring som föreslås införd fr.o.m. den 1 juli 1994.
Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkande 14 regeringens förslag i den del som rör medel för information om den föreslagna arbetslöshetsförsäkringen.
Vänsterpartiet gör i motion Fi32 yrkande 18 samma sak. De båda partierna grundar sitt ställningstagande på att de är mot regeringens förslag till ny arbetslöshetsförsäkring.
Arbetsmarknadsutskottet anser att information om förändringar i arbetslöshetsförsäkringen bör planeras i god tid. Enligt arbetsmarknadsutskottet finns det behov av sådan information oberoende av hur utskottet ställer sig till enskilda frågor i propositionen med förslag till ny arbetslöshetsförsäkring. Arbetsmarknadsutskottet anser således att A 2-anslaget bör få användas för de informationsinsatser som regeringen föreslagit. Det innebär att arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker de båda motionerna.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning i denna fråga.
Finansutskottet gör i denna fråga ingen annan bedömning än arbetsmarknadsutskottet. Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag (bil. 10, A 2 yrkande 2) och avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkande 18 och Fi54 (s) yrkande 14.
Bidrag till utbildning i företag
Bidrag till utbildning i företag får enligt förordningen (1984:518) lämnas till arbetsgivare som tillhandahåller utbildning åt de anställda för att upprätthålla och främja sysselsättningen. Utbildning av arbetsgivare och företagare som inte är anställda berättigar däremot inte till bidrag.
I propositionen (bil. 10 s. 17) föreslår regeringen att bidrag också skall få lämnas för utbildning av den som äger en del i ett litet eller medelstort företag och som arbetar i verksamheten utan att vara anställd där. Den som berörs får dock inte ha ett väsentligt inflytande över verksamheten.
Socialdemokraterna framhåller i motion Fi54 yrkande 16 att de flesta delägare rimligen har ett väsentligt inflytande över verksamheten. Regeringens förslag att endast delägare utan väsentligt inflytande över verksamheten skall få del av stödet är utomordentligt svårtolkat anser motionärerna som också påpekar att någon motivering inte ges till denna uppdelning. Motionärerna föreslår därför att begränsningen tas bort.
Vänsterpartiet ser i motion Fi32 yrkande 21 det som viktigt att höja kompetensnivån i de små och medelstora företagen. Även sådana delägare som har ett väsentligt inflytande över verksamheten bör därför kunna få bidrag till utbildning. Annars föreligger risk att begränsningen omintetgör åtgärden. I motionen föreslås också att bidraget till utbildning i företag skall höjas från högst 60 till högst 90 kr per timme för att stimulera till kompetensutveckling.
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med regeringen och motionärerna att det är angeläget att höja kompetensnivån i de små och medelstora företagen. I rådande arbetsmarknadsläge finns det behov av utbildning och kompetenshöjande insatser för såväl anställda som småföretagare. Enligt utskottet är det svårt att ta ställning till den begränsningsregel som regeringen föreslagit för sådana delägare som har ett väsentligt inflytande över verksamheten. Som motionärerna påpekar kan denna begränsning göra åtgärden mindre verkningsfull. Utskottet föreslår därför att riksdagen gör ett tillkännagivande med anledning av propositionen och motionerna Fi32 (v) yrkande 21 och Fi54 (s) yrkande 16 och anmodar regeringen att ta bort den föreslagna begränsningen.
Vänsterpartiets förslag att höja bidraget vid företagsutbildning från 60 till 90 kr per timme avvisas av arbetsmarknadsutskottet.
Vänsterpartiets företrädare har i den senare frågan redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets bedömning av den föreslagna regeländringen. Det är önskvärt att kompetensnivån kan höjas i de små och medelstora företagen och att de utbildningsinsatser som kommer till stånd omfattar även de i företagens ledning som inte är anställda. Utskottet har i och för sig förståelse för den begränsningsregel som regeringen föreslagit men ser samtidigt att betydande svårigheter kan uppkomma vid tillämpningen av en sådan föreskrift. Den föreslagna begränsningen bör därför tas bort men i övrigt bör riksdagen godkänna regeringens förslag.
Finansutskottet föreslår alltså att riksdagen med anledning av dels regeringens förslag (bil. 10, A 2 yrkande 4), dels motionerna Fi32 (v) yrkande 21 och Fi54 (s) yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om vidgad rätt till utbildning i företag.
Liksom arbetsmarknadsutskottet ser finansutskottet inte skäl att nu höja bidragsnivån vid företagsutbildning. Utskottet avstyrker därför motion Fi32 (v) yrkande 20.
Akademikerpraktik
I propositionen (bil. 10 s. 16--17) föreslår regeringen dels att akademikerpraktiken skall förlängas från nuvarande tre till högst sex månader, dels att de som tar sig an en akademikerpraktikant skall betala ett finansieringsbidrag på 1 000 kr per månad.
Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkande 15 regeringens förslag.
Vänsterpartiet ger i motion Fi32 yrkande 19 uttryck för samma uppfattning.
Arbetsmarknadsutskottet har tidigare i år uttalat att akademikerpraktiken har en viktig uppgift att fylla eftersom arbetslösheten är högst bland nyutexaminerade akademiker. Enligt utskottet kommer åtgärden även under nästa budgetår att vara ett viktigt inslag i samhällets insatser mot ungdomsarbetslösheten. Den avvaktande hållning som arbetsgivare uppenbarligen haft till akademikerpraktik har lett till att åtgärden inte nått upp till önskade volymer. Försiktigheten kan bero på den korta anvisningstiden. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag att förlänga praktikperioden till sex månader.
Det föreslagna finansieringsbidraget väcker enligt arbetsmarknadsutskottet frågan om inte en sådan avgift snarare skulle minska än öka åtgärdens attraktivitet bland arbetsgivare. Utskottet bedömer dock att finansieringsbidraget är utomordentligt blygsamt med tanke på hur kvalificerad arbetskraft som ställs till arbetsgivarens förfogande. Rimligen bör det därför inte inverka negativt på viljan att anordna praktik. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag rörande akademikerpraktik och avstyrker motionerna.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning i dessa frågor.
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets uppfattning och föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag om akademikerpraktik (bil. 10, A 2 yrkande 3) samt avslår motionerna Fi32 (v) yrkande 19 och Fi54 (s) yrkande 15.
Rekryteringsstöd för högskoleutbildade
I propositionen (bil. 10 s. 18--19) föreslår regeringen att man på försök skall införa ett rekryteringsstöd för arbetslösa högskoleutbildade under nästa budgetår. Stödet skall hjälpa akademiker med arbetslivserfarenhet att återgå till den reguljära arbetsmarknaden. Det bör kunna utgå vid anställning i små företag som saknar motsvarande högskolekompetens. Småföretag saknar ofta kunskap om vad kvalificerad arbetskraft kan bidra med för att utveckla verksamheten. Bidragsperioden bör vara högst tolv månader och bidrag skall kunna lämnas med högst 50 % av den totala lönekostnaden. Kostnaderna för stödet bör inrymmas i de medel som har beräknats för rekryteringsstöd under nästa budgetår.
Vänsterpartiet ställer sig i motion Fi32 yrkande 22 positivt till åtgärden i sig men ifrågasätter bidragsdelen. Efter sex månaders anställning bör företaget självt bära en större del av lönekostnaden. Bl.a. rättviseaspekter talar för att begränsa bidragsdelen. Vänsterpartiet förordar därför att 50 % av lönekostnaderna utgår som bidrag under de första sex månaderna och 25 % under de följande sex.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller att det föreslagna rekryteringsstödet är en försöksverksamhet under ett budgetår. Internationella motsvarigheter har fallit väl ut. Såväl för att stödja högskoleutbildade arbetslösa som för att höja kompetensen i de små företagen finner utskottet åtgärden väl värd att pröva. Arbetsmarknadsutskottet är medvetet om att det kan ta viss tid innan de högskoleutbildades insatser i ett företag ger resultat. Därför bör bidragsperioden vara förhållandevis lång. En period på högst tolv månader ser utskottet som en flexibel lösning. Arbetsmarknadsutskottet tar också fasta på att bidragsnivån skall vara högst 50 % av lönekostnaderna och förutsätter att denna regel utnyttjas på ett sådant sätt att arbetsförmedlingen inte betalar ut mer än vad som krävs. Försöksverksamheten skall enligt propositionen utvärderas. Arbetsmarknadsutskottet utgår från att man inför en eventuell förlängning av stödet tar upp bidragsnivå m.m. till diskussion i ett sådant sammanhang. Med hänvisning härtill tillstyrker arbetsmarknadsutskottet försöksverksamheten i den föreslagna formen och avstyrker motionsyrkandet.
Finansutskottet delar denna bedömning och föreslår att riksdagen skall godkänna regeringens förslag om försöksverksamhet med rekryteringsstöd för högskoleutbildade (bil. 10, A 2 yrkande 5) samt avstyrka motion Fi32 (v) yrkande 22.
Flexiblare användning av rekryteringsstödet
I propositionen (bil. 10 s. 19) föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna vad som sägs om en flexiblare användning av rekryteringsstödet. Av redovisningen framgår att regeringen har beslutat införa mer flexibla anvisningsregler för platser med rekryteringsstöd. För att få sådant stöd skall det inte längre vara nödvändigt att ha gått arbetslös i minst tre månader, resp. för dem som är under 25 år i minst en månad. Om det finns synnerliga skäl skall dessutom rekryteringsstöd kunna utgå för att anvisa äldre arbetslösa plats i högst tolv månader inom hela arbetsmarknaden i stället för som tidigare bara i kommuner och landsting. Över hälften av de äldre arbetslösa är långtidsarbetslösa.
I motion Fi34 tar Lennart Fremling (fp) upp de äldre arbetslösas situation. Med hänsyn till svårigheterna på arbetsmarknaden för äldre arbetslösa bör speciella arbetsmarknadspolitiska åtgärder införas för personer över 50 år.
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med regeringen att den genomförda ändringen gör det möjligt att använda rekryteringsstödet på ett mera offensivt sätt. Utskottet ser positivt på en sådan ändring som vidgar användningsområdet för rekryteringsstödet och stimulerar till fasta anställningar. Likaså är utskottet positivt till den ändring som ger äldre arbetslösa möjlighet att få plats med rekryteringsstöd i högst tolv månader inom hela arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutskottet har förståelse för de synpunkter som framförs i motion Fi34 (fp) och vill väcka frågan om och hur man bör angripa förlegade attityder som olika grupper på arbetsmarknaden kan möta. Över hälften av de äldre arbetslösa är långtidsarbetslösa. Utskottet vill inte att man skall ställa äldre i motsatsförhållande till yngre. Utskottet vill dock erinra om de riktlinjer som gäller för arbetsmarknadspolitiken. Enligt dessa skall långtidsarbetslösa vara den grupp som kommer i första hand för olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadsutskottet konstaterar också att de ändringar som regeringen nyligen gjort i rekryteringsstödet ligger i linje med motionärens önskemål. Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida är därför inte påkallad, anser arbetsmarknadsutskottet.
Finansutskottet biträder detta förslag och föreslår alltså att riksdagen skall godkänna vad regeringen har anfört om en flexiblare användning av rekryteringsstödet (bil. 10, A 2 yrkande 7) och avstyrka motion Fi34 (fp).
Sammanfattande bedömning av medelsbehovet på A 2-anslaget
I propositionen (bil. 10 s. 11--12) föreslår regeringen som tidigare nämnts att anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder bestäms till 25 766 738 000 kr för nästa budgetår. Denna nivå är 2 842 193 000 kr lägre än vad riksdagen tidigare har beslutat (1993/94:AU11, rskr. 189).
Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkande 17 (i denna del) regeringens förslag till anslagsminskning och förordar att anslaget skall tas upp med ett belopp som är 4 658 miljoner kronor högre än vad som tidigare har beslutats resp. föreslagits i detta sammanhang. Därutöver vill Socialdemokraterna för insatser under nästa budgetår utnyttja 2 200 miljoner kronor av de medel som kvarstår outnyttjade på innevarande års anslag för arbetsmarknadspolitiska insatser.
Ny demokrati förordar i motion Fi31 yrkande 18 (i denna del) att 20 000 miljoner kronor anvisas på anslaget, dvs. 5 766,7 miljoner kronor mindre än regeringen föreslår.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkande 13 att anslaget fastställs till 33 586 738 000 kr. Denna nivå, som överstiger regeringens förslag med 7 820 miljoner kronor, har sin grund i att Vänsterpartiet dels vill utöka budgetmedlen med 3 500 miljoner kronor, dels avvisar regeringens förslag att föra över 4 320 miljoner kronor från A 2-anslaget till andra användningsområden.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att utskottet ställt sig bakom regeringens förslag till jämkningar i den arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen. Utskottet har dessutom avstyrkt de motioner där förslag framförs om ändrad omfattning och fördelning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Utskottet uppger också att det belopp på 1 940,6 miljoner kronor som tidigare stått ofördelat till regeringens disposition nu är budgeterade för olika ändamål.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar slutligen också om sitt förslag till initiativ som innebär att A 2-anslaget minskas med 50 miljoner kronor till förmån för ett nytt anslag för insatser i syfte att främja kvinnligt företagande.
I konsekvens härmed anser arbetsmarknadsutskottet att det av regeringen begärda beloppet minskat med 50 miljoner kronor bör anslås för Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1994/95, dvs. 25 716 738 000 kr. De aktuella motionsyrkandena bör således avstyrkas, anser arbetsmarknadsutskottet.
Finansutskottet har vid behandlingen av de förslag som berör medelsberäkningen på anslaget genomgående ställt sig bakom arbetsmarknadsutskottets förslag. I enlighet härmed bör sålunda anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för nästa budgetår föras upp med 25 716 738 000 kr.
Utskottet föreslår alltså att riksdagen med anledning av propositionen (bil. 10, A 2 yrkande 8) och med avslag på motionerna Fi31 (nyd) yrkande 18 (i denna del), Fi32 (v) yrkande 13 och Fi54 (s) yrkande 17 (i denna del) anvisar 25 716 738 000 kr på reservationsanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95.
Lönegarantifonden
På grund av de senaste årens stora antal konkurser beräknas i kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 20--21) underskottet i Lönegarantifonden till ca 4 miljarder kronor vid utgången av budgetåret 1993/94. Underskottet i fonden har finansierats via en rörlig kredit hos Riksgäldskontoret. För budgetåret 1993/94 uppgår denna kredit till 7 miljarder kronor.
Regeringen bedömer att utbetalningarna från Lönegarantifonden kommer att minska till följd av ett lägre antal konkurser och till följd av de uppstramningar som gjorts i lönegarantireglerna.
Regeringen föreslår att riksdagen medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 5 miljarder kronor under budgetåret 1994/95 för utbetalningar enligt lönegarantilagen.
Vänsterpartiet förordar i motion Fi32 (yrk. 35) att sänkningen av den rörliga krediten begränsas till 6 miljarder kronor.
Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens bedömning av utvecklingen när det gäller utbetalningar från Lönegarantifonden under nästa budgetår. Utskottet tillstyrker således att en rörlig kredit om högst 5 miljarder kronor får disponeras i Riksgäldskontoret under nästa budgetår för utbetalningar enligt lönegarantilagen. Därmed avstyrks motion Fi32 (v) yrkande 35.
Med instämmande i vad arbetsmarknadsutskottet anfört föreslår finansutskottet att riksdagen med bifall till regeringens förslag i kompletteringspropositionen (bil. 10, s. 20--21) och med avslag på motion Fi32 yrkande 35 medger att Kammarkollegiet får disponera en rörlig kredit i Riksgäldskontoret om högst 5 miljarder kronor under budgetåret 1994/95 för utbetalningar enligt lönegarantilagen.
Arbetsmarknadsfonden
Utgifterna för Arbetsmarknadsfonden bestäms huvudsakligen av nivån på arbetslösheten och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Av betydelse är också ersättningens storlek och antalet ersättningsberättigade bland de arbetslösa.
I kompletteringspropositionen (bil. 10, s. 21--23) beräknas Arbetsmarknadsfondens utgifter överstiga inkomsterna med ca 30 miljarder kronor under nästa budgetår. Till detta belopp skall även läggas ett redan befintligt underskott i fonden som beräknas uppgå till ca 54 miljarder kronor vid ingången av budgetåret. Härtill kommer räntekostnader på ca 4,5 miljarder kronor. Vid utgången av budgetåret 1994/95 beräknas Arbetsmarknadsfonden således redovisa ett underskott på nära 90 miljarder kronor.
Riksförsäkringsverket disponerar för närvarande en rörlig kredit i Riksgäldskontoret om högst 55 miljarder kronor för de ändamål som skall finansieras från Arbetsmarknadsfonden. Regeringen föreslår att krediten utökas till högst 100 miljarder kronor.
Vänsterpartiet begär i motion Fi32 (yrk. 36), med anledning av förslaget att kraftigt höja krediten för Arbetsmarknadsfonden, ett tillkännagivande om att partiets politik innebär en väsentligt minskad belastning på fonden.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag om att en rörlig kredit om högst 100 miljarder kronor får disponeras i Riksgäldskontoret för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag. Ett sådant tillkännagivande som begärs i motion Fi32 yrkande 36 (v) bedöms i sammanhanget vara obehövligt. Motionen i berörd del avstyrks därför.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande och föreslår att riksdagen med bifall till kompletteringspropositionen (bil. 10, s. 21--23) och med avslag på motion Fi32 (v) yrkande 36 medger att Riksförsäkringsverket får disponera en kredit i Riksgäldskontoret om högst 100 miljarder kronor för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag.
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Otraditionella insatser
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att medelsramen för s.k. otraditionella insatser höjs till 50 miljoner kronor budgetåret 1994/95. I propositionen betonas det angelägna i att nya metoder prövas och utvecklas för rehabilitering av människor med funktionshinder.
Vänsterpartiet begär i motion Fi32 yrkande 39 att medelsramen för otraditionella insatser för nästa budgetår höjs till 60 miljoner kronor.
Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens bedömning av medelsbehovet för otraditionella insatser budgetåret 1994/95 och avstyrker motion Fi32 yrkande 39 (v).
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande och föreslår att riksdagen med bifall till kompletteringspropositionen (s. 23--24) och med avslag på motion Fi32 yrkande 39 (v) godkänner att högst 50 miljoner kronor av under anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisade medel får användas till s.k. otraditionella insatser (avsnitt 2.1).
Lönebidrag
Högsta bidragsgrundande månadslön vid anställning med lönebidrag är 13 700 kr per månad.
Riksdagen har under våren 1994 beslutat (1993/94:AU12, rskr. 190) att möjligheten att i särskilda fall medge att högre lönebelopp läggs till grund för bidraget skall upphöra den 1 juli 1994.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 (yrk. 40) att lönebidrag i särskilda fall skall kunna baseras på en högre lönesumma än 13 700 kr.
Arbetsmarknadsutskottet behandlade motsvarande yrkande för ca två månader sedan, då med anledning av ett yrkande i den socialdemokratiska sysselsättningspolitiska motionen 1993/94:A254. Utskottet avstyrkte vid det tillfället motionen i ifrågavarande del. Arbetsmarknadsutskottet vidhåller i sitt yttrande (AU8y) den tidigare intagna ståndpunkten och avstyrker bifall till Vänsterpartiets yrkande i motion Fi32 (yrk. 40). Socialdemokraternas representanter i utskottet har anmält en avvikande mening. Vänsterpartiet har i en meningsyttring förordat motionens förslag.
Finansutskottet finner i likhet med arbetsmarknadsutskottet ingen anledning att frångå det tidigare i vår fattade riksdagsbeslutet och föreslår därför att riksdagen avslår motion Fi32 yrkande 32 (v).
Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)
Till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare kan anvisas sökande med socialmedicinska arbetshandikapp. För stödformen gäller föreskrifterna i förordningen (1985:276) om statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare. Enligt dessa föreskrifter kan bidrag lämnas med högst 75 % av lönekostnaden för den arbetshandikappade anställde.
Riksdagen har under våren 1994 (1993/94:AU12 rskr. 190) beslutat att målgruppen för denna form av skyddat arbete även skall omfatta personer som är berättigade till insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade samt personer med psykiskt betingade handikapp. För de nytillkomna grupperna skall bidrag kunna lämnas med upp till hela lönekostnaden.
En följd av den nämnda regeländringen är att bidraget för socialmedicinskt arbetshandikappade i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) särregleras genom att en begränsning till högst 75 % av lönesumman gäller för den nämnda gruppen arbetshandikappade.
AMS har i skrivelse till regeringen föreslagit att bidragsnivån vid skyddat arbete för samtliga målgrupper skall kunna uppgå till högst 100 % av lönekostnaden för de anvisade arbetstagarna.
Regeringen förordar i kompletteringspropositionen att ett system med flexibla lönebidrag tillämpas fullt ut även för socialmedicinskt arbetshandikappade i OSA. För stödformen skall gälla att en bedömning av den arbetshandikappades personliga förutsättningar skall avgöra bidragets nivå.
Som en försöksverksamhet under tidsperioden den 1 juli 1994--30 juni 1996 föreslås således att ett system med flexibla bidrag skall tillämpas enligt samma regler som sedan den 1 juli 1991 gäller för bidrag vid anställning med lönebidrag.
Förslaget innebär att bidrag skall kunna lämnas för socialmedicinskt arbetshandikappade i OSA med mer än 75 % av lönesumman. Regeringen förutser dock att en mer omsorgsfull prövning av den enskildes förutsättningar i många fall bör kunna leda till en lägre bidragsnivå än den ofta schablonmässigt tillämpade 75-procentsnivån.
Arbetsmarknadsutskottet ser fördelar med ett mer enhetligt lönebidragssystem för olika kategorier arbetshandikappade och ställer sig i sitt yttrande (AU8y) bakom förslaget att även för socialmedicinskt handikappade i OSA ett system med flexibla bidrag skall tillämpas under en försöksperiod.
Utskottet erinrar om att riksdagen nyligen uttalat (1993/94:AU12, rskr. 190) att verksamheten vad gäller arbetshandikappade skall inriktas på att fler skall kunna få arbete eller utbildning och att inriktningen bör vara att söka minska den genomsnittliga åtgärdskostnaden per sysselsättningsmånad. Utskottet delar regeringens farhågor att en höjning av bidragsgränsen, som ett flexibelt system innebär, kan leda till en höjning av den genomsnittliga bidragsnivån och att därigenom färre kan sysselsättas för anvisade medel. Utskottet noterar därför med tillfredsställelse att regeringen avser att låta AMS redovisa utvecklingen av bidragsnivåerna, kostnaderna m.m. för arbete hos offentliga arbetsgivare.
Finansutskottet har från sin utgångspunkt inget att erinra mot regeringens förslag och föreslår därför riksdagen att med bifall till kompletteringspropositionen (bil. 11, s. 25--26) godkänna förslaget om försöksverksamhet med ändrade regler för statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 2.2).
Funktionshindrade skolungdomars deltagande i Af/Ami:s vägledningsveckor inför studie- och yrkesval
Enligt förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning kan handikappade ungdomar, som inte fyllt 20 år, beviljas arbetsmarknadsutbildning, förutsatt att de är eller riskerar att bli arbetslösa och är arbetssökande. Ungdomar på grundskolans högstadium eller i gymnasieskolan kan inte anses stå till arbetsmarknadens förfogande på det sätt som avses i förordningen. För att funktionshindrade skolungdomar skall kunna få kostnader i samband med vägledningsveckor betalda behöver regelsystemet ändras.
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att ungdomar skall kunna få utbildningsbidrag som inskrivna vid Ami, då de deltar i vägledningsveckor inom ramen för AMV:s insatser för unga handikappade. Bidraget föreslås avse kostnader för resor och uppehälle -- i normalfallet kostnad för boende och måltider -- under deltagandet. Regeringen uppskattar att upp till 300 ungdomar årligen beräknas delta. Kostnaden beräknas uppgå till ca en miljon kronor och inryms i anslaget.
Arbetsmarknadsutskottet har så sent som i mars 1994 i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:AU12 uttalat att det är angeläget att alla funktionshindrade skolungdomar kan få del av de aktuella vägledningsveckorna. Det är utomordentligt tillfredsställande att regeringen nu återkommer med ett förslag om att ungdomarna under vägledningsveckorna i samband med inskrivning vid Ami skall kunna få utbildningsbidrag till kostnader. Utskottet tillstyrker därför förslaget i sitt yttrande (AU8y).
Finansutskottet föreslår mot denna bakgrund att riksdagen godkänner vad regeringen förordar i kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 27--28) om utbildningsbidrag till handikappade skolungdomar som deltagit i vägledningsveckor (avsnitt 2.3).
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Anslag för underhållsåtgärder
Riksdagen har tidigare denna vår anvisat 1,2 miljarder kronor för särskilda insatser för upprustning och underhåll av länsvägar och länsjärnvägar (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet. TU13, rskr. 157). Medlen som anvisats över anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt skall fördelas av regeringen med hänsyn till upprustningsbehovet och till arbetsmarknadsläget i länen. Hänsyn skall dessutom tas till i vilka län övriga investeringar i det regionala transportnätet är av jämförelsevis mindre omfattning. Enligt riksdagens beslut är det regeringen som bestämmer medelsfördelningen inom ramen för de riktlinjer som meddelats.
Regeringen anger i kompletteringspropositionen (bil. 6 punkt A 15) att trots en rad tidigare särskilda åtgärder behöver ytterligare insatser göras som är inriktade mot projekt som kan påbörjas snabbt och där sysselsättningseffekten är hög. Dessa insatser bör komplettera de långsiktiga och samlade investeringar som riksdagen och regeringen tidigare har fattat beslut om. Åtgärderna bör i huvudsak inriktas mot upprustning och underhåll av länsvägar för bl.a. bärighet och framkomlighet samt i viss omfattning riksvägar som har liknande förutsättningar och problem. För att främja en effektiv medelsanvändning anges att en mindre del av anslaget bör kunna användas för de ändamål som gäller för anslaget Byggande av länstrafikanläggningar.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att till anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt ytterligare 1,6 miljarder kronor anvisas för budgetåret 1994/95. Det bör enligt propositionen ankomma på regeringen att fördela medlen på länen inom ramen för de riktlinjer som tidigare meddelats i budgetpropositionen och som nu anges i kompletteringspropositionen.
Regeringens förslag har föranlett ett flertal motionsyrkanden varav två behandlar medelsanvisningens storlek.
I motion Fi31 (nyd) yrkande 45 anges att regeringens motiv för en ytterligare anslagstilldelning inte övertygande visar att den föreslagna satsningen är rimlig i det kärva finansiella läge som staten befinner sig i. Motionärerna avstyrker därför förslaget.
I motion Fi32 (v) yrkande 59 framhålls att den föreslagna satsningen är alltför generöst tilltagen samtidigt som det i många regioner finns andra investeringar som är mer angelägna. Det gäller exempelvis inom ROT-sektorn, data- och telekommunikationsområdet samt inom utbildningssektorn. Enligt motionen bör därför regeringens förslag till ytterligare medelsanvisning reduceras med 100 miljoner kronor till 1,5 miljarder kronor.
Vidare har ett flertal motioner väckts som behandlar de föreslagna riktlinjerna för medelsanvändningen och som för fram krav på en rad regionala insatser.
I motion Fi37 (m) framhålls att vid medelsfördelningen bör beaktas att Älvsborgs län under många år eftersatts vid tilldelningen av medel för förbättringar och underhåll av det allmänna vägnätet. Detta anges i synnerhet gälla Dalsland där upp till 50 % av det allmänna vägnätet i år varit avstängt för tung trafik till följd av tjälskador.
Samma län uppmärksammas i motion Fi35 (fp) där det anges att Älvsborgs län tillhör de län som har landets sämsta landsbygdsvägnät. De största bristerna finns i Dalsland och i Sjuhäradsbygden och innebär bl.a. att en stor del av vägnätet periodvis avstängs för tung trafik.
I motion Fi38 (s) framhålls att det är nödvändigt att Värmlands län tillförs ytterligare medel för infrastrukturella åtgärder. Som skäl anförs att varje år uppstår allvarliga störningar inom transportnäringen i samband med den återkommande tjällossningen.
I motion Fi57 (s) behandlas Fyrstadsregionen som omfattar kommunerna Lysekil, Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg. Motionärerna framhåller att det behövs extra insatser i regionen för att hantera arbetsmarknadssituationen och för att ge näringslivet nya och bättre förutsättningar så att en positiv utveckling uppnås.
I motion Fi56 (s) anges att Västernorrlands län har landets sämsta vägar. Detta förklaras delvis med länets naturgeografiska förutsättningar men anges framför allt bero på bristande rättvisa i anslagsfördelningen. Den allvarligaste konsekvensen av den dåliga vägstandarden är enligt motionen att skogsindustrins utveckling bromsas av de långvariga vägavstängningar som inträffar varje år. Mot denna bakgrund framhålls behovet av att särskilda satsningar görs på de vägar som skogsindustrin är beroende av för sin virkesförsörjning och att en betydande del av anslaget därmed bör tillfalla vägnätet i Västernorrland.
I sitt yttrande (TU5y) hänvisar trafikutskottet till att utskottet vid ett flertal tillfällen på senare år betonat vikten av ökade insatser för drift och underhåll av det statliga vägnätet så att det samlade vägkapitalet kan bibehållas. Trafikutskottet delar därför regeringens uppfattning om behovet av att ytterligare insatser behöver göras för att främst rusta upp och underhålla länsvägar.
Beträffande de i motionerna föreslagna riktlinjerna anför trafikutskottet att det enligt utskottets mening bör ankomma på regeringen och berörda länsstyrelser att närmare fastställa medelsanvändningen medan riksdagens uppgift i första hand bör vara att ange de övergripande ramarna och riktlinjerna för investeringsverksamheten. Med denna arbetsfördelning bör riksdagen normalt inte ta ställning till konkreta krav på investeringar och underhållsåtgärder.
Trafikutskottet är mot denna bakgrund inte berett att förorda att riksdagen anvisar särskilda medel för vissa län eller projekt. Vad avser motionärernas påpekanden om de problem som särskilt skogsindustrin möter på många länsvägar med brister i bärighet och framkomlighet kan trafikutskottet dessutom konstatera att syftet med flera motionsyrkanden torde komma att tillgodoses genom de aktuella förslagen i propositionen. Utskottet tillstyrker därmed regeringens förslag till medelsanvisning och riktlinjer för medelsanvändningen.
Finansutskottet delar trafikutskottets bedömningar och anser att riksdagen bör avstyrka motionerna Fi31 (nyd) yrkande 45, Fi32 (v) yrkande 59, Fi35 (fp), Fi37 (m), Fi38 (s) yrkandena 1 och 2, Fi56 (s) och Fi57 (s) och tillstyrker kompletteringspropositionens (bil. 6 punkt A 15) förslag att ytterligare 1,6 miljarder kronor anvisas under anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Detta innebär att riksdagens tidigare beslut (bet. TU13, rskr. 157) bör ändras och att ett reservationsanslag på 2,8 miljarder kronor bör anvisas för nästa budgetår.
Värmlands flygplats
I fyra motioner (Fi38 (s), Fi50 (s), Fi58 (m, fp) och Fi60 (c)) behandlas utbyggnaden av en ny flygplats i Värmland. I alla motioner föreslås att de 45 miljoner kronor som återstår för att finansiera utbyggnaden av den nya länsflygplatsen anvisas.
Med anledning av motionerna hänvisar trafikutskottet i sitt yttrande (TU5y) till att utskottet tidigare i vår i betänkandet Luftfart behandlat förslag om att anlägga en ny flygplats i Värmland (bet. 1993/94:TU15). Utskottet erinrade där om att redan för flera år sedan dömdes Karlstads flygplats ut av Koncessionsnämnden för miljöskydd. Utskottet framhöll mot denna bakgrund att det är angeläget att en ny flygplats byggs i Värmlands län och att stöd ges till finansieringen av anläggningen. Riksdagen följde utskottets hemställan den 16 mars 1994 (rskr. 1993/94:159).
Trafikutskottet, vars uppfattning ligger fast, föreslår att riksdagen på ett särskilt anslag anvisar 45 miljoner kronor till Luftfartsverket för att samfinansiera utbyggnaden av en ny länsflygplats i Värmland. Det är, anför utskottet, angeläget att snarast förverkliga detta projekt, och riksdagen bör därför med hänsyn bl.a. till rådande arbetsmarknadsläge nu fatta ett beslut om dess finansiering genom att anvisa 45 miljoner kronor över ett särskilt anslag till Luftfartsverket för att samfinansiera utbyggnaden. Härav följer att finansutskottet förordas tillstyrka motion Fi50 (s) yrkande 5. Av det anförda följer vidare att syftet med motionerna Fi38 (s) yrkande 3, Fi58 (m, fp) och Fi60 (c) blir tillgodosett.
Representanterna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Centern och Kristdemokratiska samhällspartiet har anmält en avvikande mening till trafikutskottets yttrande vari de anför att något initiativ i frågan -- vars planeringsordning fastställts i stor enighet -- inte erfordras från riksdagen. De understryker emellertid det angelägna i att den nya flygplatsen kan byggas så snart som möjligt och anger att regeringen kan besluta härom trots att särskilda medel inte har anvisats på statsbudgeten för ändamålet.
Finansutskottet har under hand tagit del av förutsättningarna för finansieringen av flygplatsen. Den totala byggkostnaden beräknas till 355 miljoner kronor. Luftfartsverket, som skall vara byggherre, ägare och även svara för driften, svarar för 85 miljoner kronor. Karlstads kommun och Värmlands läns landsting bidrar med vardera 60 miljoner kronor. Vidare förutsätts ett bidrag om 105 miljoner kronor från Arbetsmarknadsstyrelsen som förfogar över medel för att möjliggöra tidigareläggning av vissa sysselsättningsintensiva investeringar inom affärsverken. Dessa medel har riksdagen tidigare anvisat till arbetsmarknadspolitiska åtgärder över tionde huvudtiteln.
Det är viktigt att regeringen löser denna fråga eftersom Koncessionsnämnden dömt ut den nuvarande flygplatsen. Utskottet kan konstatera att det finns ett brett stöd för att det bör byggas en flygplats i Karlstad men förordar inte från sin utgångspunkt att ett nytt anslag upprättas för ändamålet. Det bör ankomma på regeringen att finna en lämplig finansieringsform för de resterande kostnaderna. Utskottet vill i sammanhanget peka på de möjligheter som eventuellt finns att ta i anspråk ej utnyttjade medel på anslaget B 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under tionde huvudtiteln för innevarande budgetår. Därigenom torde syftet med motionerna Fi38 (s) yrkande 3, Fi50 (s) yrkande 5, Fi58 (m, fp) och Fi60 (c) vara tillgodosett varför dessa avstyrks.
Utbildningsdepartementet
Skolväsendet
Regeringen aviserade i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 9 s. 15 f.) att det även för nästa budgetår skulle anvisas medel till extra insatser inom gymnasieskolan och komvux mot bakgrund av den rådande arbetslösheten. Vidare aviserades ett förslag om en ny utbildningsform s.k. utbildningscheck. Som riktvärden för planeringen angavs därvid 26 100 platser inom gymnasieskolan och 28 000 platser i komvux och med utbildningscheck.
I kompletteringspropositionen lägger regeringen nu fram sina förslag på dessa punkter. Regeringen föreslår med anledning härav att 1 469 587 000 kr anvisas under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m., vilket innebär en ökning med 1 421 400 000 kr.
Därvid beräknas medel för statsbidrag till 26 100 platser i ett tredje gymnasieår avsett för elever som genomgått tvåårig linje i gymnasieskolan. Statsbidrag föreslås utgå med 30 000 kr per helårsplats.
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 att medel anvisas för 30 000 platser, alltså 3 900 fler än regeringen föreslagit (yrkande 2). För dessa ytterligare platser föreslås i motionen att riksdagen skall anvisa 117 miljoner kronor (yrkande 3).
För vuxna arbetslösa föreslår regeringen att medel avsätts motsvarande 28 000 helårsplatser. Av dessa skall enligt propositionen 20 000 platser avsättas för gymnasial utbildning och påbyggnadsutbildning inom komvux och 8 000 platser avsättas för utbildning finansierad med utbildningscheck. Regeringen framhåller att kommunerna enligt skollagen har ett grundansvar för att tillgodose behoven av utbildning i komvux. De tillkommande resurserna skall alltså användas för nya platser. För både komvuxplatser och utbildningscheckar föreslås ett belopp om 22 800 kr per helårsplats.
Systemet med utbildningscheck är en nyhet som regeringen introducerar för att möjliggöra insatser från olika utbildningsanordnare vid sidan av skolväsendet. Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 att riksdagen skall avslå förslaget om utbildningscheckar, som enligt deras uppfattning inte har något annat syfte än att skapa ytterligare möjligheter för privata utbildningsanordnare. Motionärerna vill i stället avsätta de medel som regeringen avsett för utbildningscheckar till utbildning inom komvux (yrkande 6). Om detta yrkande avslås vill motionärerna att systemet med utbildningscheck även skall omfatta det offentliga skolväsendet (yrkande 7).
Även Vänsterpartiet yrkar i motion Fi32 avslag på regeringens förslag om att införa utbildningscheckar och påpekar att den språkutbildning som efterfrågas mycket väl kan genomföras i komvux och folkhögskolan (yrkande 41). Också i motion Ub714 (v), som väcktes under allmänna motionstiden, yrkas avslag på förslaget om utbildningscheckar (yrkande 5).
I fråga om antalet platser föreslår Socialdemokraterna att det för extrainsatser inom komvux skall avsättas medel för 25 000 platser i mera teoretiskt inriktad utbildning och för 15 000 platser i den yrkesinriktade delen av komvux (motion Fi42 yrkande 4). Sammanlagt föreslås alltså 40 000 platser, att jämföra med regeringens förslag om 28 000. För att bestrida kostnaderna för de platser i komvux som går utöver regeringens förslag föreslår de att riksdagen skall anvisa 560 miljoner kronor (yrkande 5). Medlen föreslås bli anvisade under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. (yrkande 8). Enligt sistnämnda yrkande skall medlen fördelas av Skolverket efter ansökan och i enlighet med de principer som gäller för innevarande budgetår, med möjlighet till omfördelning mellan skolformerna om så befinns nödvändigt.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 att drygt 1 miljard kronor anvisas utöver regeringens förslag för en kraftig ökning av antalet platser i komvux (yrkande 42).
Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande (UbU6y) att det innevarande läsår beräknats medel för 40 000 extra platser för ett tredje gymnasieår. Av dessa har enligt uppgift i förevarande proposition ca 26 000 platser utnyttjats. Mot den bakgrunden delar utskottet regeringens bedömning att det nu är till fyllest att medel beräknas för 26 100 platser. Utbildningsutskottet påpekar i det sammanhanget att det anslag från vilket statsbidrag utgår för det tredje gymnasieåret är ett förslagsanslag. Statsbidrag har innevarande budgetår utgått enligt en förordning (SKOLFS 1993:15). Utskottet utgår från att det är regeringens avsikt att medlen även för budgetåret 1994/95 skall anvisas under ett förslagsanslag -- även om det i kompletteringspropositionen hemställs om ett obetecknat anslag -- och att rätten till statsbidrag skall regleras i förordning.
Innevarande budgetår finns medel anvisade för 33 000 extra helårsplatser inom komvux. Av propositionen framgår att ca 25 000 av dessa har utnyttjats. Mot denna bakgrund delar utbildningsutskottet regeringens uppfattning att det platsantal som beräknats i kompletteringspropositionen är tillräckligt. Systemet med utbildningscheckar innebär att insatser från olika typer av utbildningsanordnare blir möjliga, vilket utbildningsutskottet anser värdefullt. Utskottet kan inte ställa sig bakom motionsförslaget att även kommuner i sitt skolväsen för vuxna skall kunna utnyttja utbildningscheckarna.
Yrkande 8 i motion Fi42 är enligt utbildningsutskottets uppfattning tillgodosett i propositionen.
Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag och avstyrka motionerna. Socialdemokraternas representanter i utskottet förordar i en avvikande mening att motion Fi42 (s) yrkandena 2--8 borde ha tillstyrkts.
Finansutskottet gör från sin utgångspunkt ingen annan bedömning än utbildningsutskottet och föreslår därför att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna Fi32 yrkandena 41 och 42, Fi42 yrkandena 2--8 samt Ub714 yrkande 5 -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU7, rskr. 208) -- till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 469 587 000 kr.
Folkbildningen
I enlighet med vad som aviserats i årets budgetproposition föreslår regeringen i kompletteringspropositionen (bil. 8 s. 7--8) att medel skall anvisas under anslaget Bidrag till folkbildningen för särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser. För 8 900 extra platser inom folkhögskolan beräknas 390 710 000 kr. Vidare beräknas 100 miljoner kronor för särskilda kurser för arbetslösa anordnade av studieförbund eller folkhögskolor. Utbildningsinsatser i svenska och främmande språk bör prioriteras. Vidare anför regeringen att det är angeläget med utbildningsinsatser i naturvetenskapliga och tekniska ämnen.
I motion Fi59 (s) yrkande 13 hemställs -- mot bakgrund av riksdagens beslut under senare år om nedskärningar på folkbildningsanslaget -- att riksdagen skall anvisa 100 miljoner kronor som en förstärkning av det ordinarie anslaget. Motionärerna har ingen erinran mot propositionsförslaget att -- utöver ordinarie medel -- anvisa särskilda medel till folkbildningen av arbetsmarknadspolitiska skäl. I motionen begärs vidare att riksdagen skall anvisa 3 miljoner kronor för särskilda insatser för att motverka rasism och främlingsfientlighet (yrkande 15).
Det ordinarie anslaget till folkbildningen bör enligt motion Fi32 (v) förstärkas med 260 miljoner kronor, bl.a. mot bakgrund av de arbetslösas stora utbildningsbehov (yrkande 43).
I sitt yttrande tillstyrker kulturutskottet (KrU10y) regeringens förslag att av arbetsmarknadspolitiska skäl anvisa särskilda medel under anslaget Bidrag till folkbildningen, nämligen 390 710 000 kr för 8 900 extra platser inom folkhögskolan och 100 miljoner kronor för särskilda kurser inom folkbildningen för arbetslösa.
Kulturutskottet hänvisar vidare till vad som anfördes i betänkande 1993/94:KrU13 att riksdagen mot bakgrund av rådande statsfinansiella läge borde följa regeringens förslag i budgetpropositionen att spara 100 miljoner kronor på det ordinarie folkbildningsanslaget för budgetåret 1994/95. Riksdagen följde förslaget (rskr. 1993/94:177). Kulturutskottet anser att det inte finns anledning för riksdagen att nu ändra ståndpunkt, varför förslagen i motionerna Fi32 yrkande 43 och Fi59 yrkande 13 om förstärkningar av folkbildningsanslaget avstyrks.
Vidare anförde kulturutskottet i sitt betänkande 1993/94:KrU13 att folkbildningen har goda möjligheter att bidra till att främlingsfientlighet och rasism motverkas. Kulturutskottet ansåg emellertid att några särskilt anvisade medel för detta ändamål inte borde anvisas. Med hänvisning till sitt tidigare ställningstagande föreslår kulturutskottet att finansutskottet avstyrker motion Fi59 yrkande 15. Kulturutskottet erinrar slutligen om att riksdagen under våren anvisat väsentligt utökade medel för åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism (prop. 1993/94:100 bil. 12 punkt D 11, bet. 1993/94:SfU14, rskr. 263). I en avvikande mening har kulturutskottets socialdemokratiska medlemmar anfört att kulturutskottet borde ha tillstyrkt förslaget i motion Fi59 (s) yrkande 13 om att anvisa ytterligare 100 miljoner kronor till folkbildningen samt yrkande 15 om att anvisa 3 miljoner kronor för att bidra till att främlingsfientlighet och rasism motverkas.
Finansutskottet har för egen del ingen annan mening än vad kulturutskottet anfört. Utskottet anser därmed att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna Fi32 yrkande 43 och Fi59 yrkandena 13 och 15, med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1993/94:KrU13, rskr. 177) till Bidrag till folkbildningen för nästa budgetår anvisar ett anslag på 2 356 038 000 kr.
Bildmuseet i Umeå
Riksdagen har tidigare under detta riksmöte beslutat att anvisa 1 miljon kronor till Bildmuseet i Umeå. Medlen anvisades under elfte huvudtiteln, anslaget B 33 Bidrag till vissa museer m.m. (bet. 1993/94:KrU26, rskr. 196). Bildmuseet har Umeå universitet som huvudman. Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 8 punkt C 9, s. 14 och bil. 11 punkt B 33 s. 2--3) att Umeå universitet som ett särskilt åtagande bör svara för utveckling och drift av verksamheten vid Bildmuseet. Medel för detta bör enligt regeringen anvisas under åttonde huvudtiteln, anslaget C 9 Umeå universitet: Grundutbildning, varvid anslaget B 33 Bidrag till vissa museer m.m. under elfte huvudtiteln föreslås bli minskat med 1 000 000 kr. Regeringen föreslår vidare att ytterligare 500 000 kr anslås för Bildmuseet, vilket medför att anslaget Umeå universitet: Grundutbildning bör ökas med 1 500 000 kr.
Utbildningsutskottet redovisar i sitt yttrande (UbU6y) att Kulturdepartementet gjort den bedömningen att Bildmuseet bör tillföras sammanlagt 2 miljoner kronor för att satsningen skall vara meningsfull. Av nämnda belopp kommer Statens kulturråd att bidra med 500 000 kr.
Utbildningsutskottet föreslår i likhet med kulturutskottet (yttrande KrU10y) att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om att Umeå universitet ges som ett särskilt åtagande att svara för utveckling och drift av verksamheten vid Bildmuseet.
Även finansutskottet ställer sig bakom regeringens förslag och tillstyrker att riksdagen med bifall till propositionen ger Umeå universitet ett särskilt åtagande att svara för utveckling och drift av verksamheten vid Bildmuseet. Vidare bör riksdagen med ändring av tidigare beslut (bet. KrU26, rskr. 196) med bifall till propositionen till Bidrag till vissa museer m.m. för nästa budgetår under elfte huvudtiteln anvisa ett anslag på 101 938 000 kr. Utskottet återkommer i det följande till anslagsbeloppet för Umeå universitet: Grundutbildning.
Universitet och högskolor: Utbildningen av läkare och tandläkare
Budgetåret 1993/94 infördes ett helt nytt system för dimensionering och resurstilldelning för grundläggande högskoleutbildning. Statsmakternas styrning av utbildningsutbud och dimensionering sker numera genom det utbildningsuppdrag som för vart och ett av de statliga universiteten och högskolorna anges i regleringsbrev. Med den nya ordningen fastställs inte längre antalet nybörjarplatser i olika slags utbildning av riksdag och regering.
Vid förra riksmötet godkände riksdagen de riktlinjer för utbildningsuppdragen till de olika universiteten och högskolorna som regeringen presenterat i proposition 1992/93:169 (bet. UbU14, rskr. 363). I nämnda proposition (s. 50) anförde regeringen, mot bakgrund av önskemål om ökning av läkarutbildningen i Umeå, att behovet av en eventuell ökning av läkarutbildningen måste bedömas mot en långsiktig prognos över tillgång och efterfrågan på läkararbetskraft i olika delar av landet. En sådan prognos planerades då av statsrådet Könberg och avsågs föreligga i sådan tid att hänsyn till den kunde tas i följande års budgetproposition, varför inget förslag om ökning av läkarutbildningen i Umeå fördes fram i den nyss nämnda propositionen. Utbildningsministern anförde också att en ökning av antalet avlagda läkarexamina borde kunna ske inom ramen för befintliga medel.
När det gäller tandläkarutbildningen konstaterades i samma proposition (s. 51 f.) att det fanns en stor osäkerhet i bedömningen av det framtida behovet av tandläkare. Därför föreslogs att den utökning med 10 platser i tandläkarutbildning som gjordes vid Karolinska institutet budgetåret 1992/93 inte skulle permanentas. Vidare nämndes att statsrådet Könberg planerade ett uppdrag till Socialstyrelsen att göra en förnyad bedömning av behovet av tandläkare när utformningen av det nya ersättningssystemet i tandvården klarnat.
De utbildningsuppdrag som givits för perioden 1993/94--1995/96 för Karolinska institutet och de universitet som anordnar läkarutbildning resp. tandläkarutbildning innefattar angivande av vilket antal examina av resp. slag som skall presteras under treårsperioden samt för vilket antal helårsprestationer inom det medicinska resp. det odontologiska utbildningsområdet som lärosätena kan påräkna ersättning under treårsperioden.
I årets budgetproposition aviserade regeringen ett förslag om minskning av utbildningsuppdragen när det gäller läkar- och tandläkarutbildning. I kompletteringspropositionen har regeringen nu lagt fram sitt förslag om detta.
Utskottet tar först upp frågan om läkarutbildningen.
Regeringen tillsatte i januari 1994 en arbetsgrupp med uppgift att bedöma den framtida efterfrågan på läkare vid olika antaganden om hälso- och sjukvårdens volymutveckling. Arbetsgruppens rapport (Ds 1994:57) lades fram i april. Den viktigaste frågan när det gäller att bedöma den framtida efterfrågan på läkare är enligt regeringen antaganden om det ekonomiska utrymme som samhället medger för expansion av hälso- och sjukvården. Det tillgängliga underlaget har lett regeringen fram till slutsatsen att de beslutade utbildningsuppdragen för de medicinska områdena är alltför omfattande, varför förslag nu läggs fram om att de skall ändras så att antalet nyantagna studenter kan minskas fr.o.m. budgetåret 1994/95 med totalt 120. De förändringar som regeringen nu föreslår innebär att anslagen och utbildningsuppdragen till Uppsala, Lunds och Göteborgs universitet samt Karolinska institutet minskas. Regeringen utgår därvid från att läkarutbildningen minskas motsvarande 120 nybörjarplatser, varav 40 avser Karolinska institutet, 20 Uppsala universitet, 40 Lunds universitet och 20 Göteborgs universitet. Inga minskningar föreslås för Umeå och Linköpings universitet. Det sistnämnda universitetet har det minsta utbildningsuppdraget i landet inom det medicinska området. När det gäller Umeå har regeringen tagit hänsyn till att det fortfarande -- trots viss arbetslöshet bland läkare på andra håll i landet -- finns vakanta läkartjänster i de fyra Norrlandslänen.
Socialdemokraterna, som delar regeringens uppfattning att de förra året beslutade utbildningsuppdragen för det medicinska området är för omfattande, föreslår i motion Fi42 yrkande 9 en minskning motsvarande sammanlagt 60 nybörjarplatser, alltså hälften så många som i regeringens förslag. Motionärerna anser att dessa 60 platser bör fördelas med 30 på Karolinska institutet och 30 på Lunds universitet (yrkandena 10 resp. 11). Ingen minskning föreslås alltså för Uppsala och Göteborgs universitet.
Ny demokrati anser i motion Fi31 att ingen minskning av utbildningsuppdragen för läkarutbildningen bör göras (yrkande 28 i denna del). Motionärerna anser att de av regeringen anförda motiveringarna är klart planekonomiska och att det är ologiskt att regeringen inte föreslår minskningar av utbildningsuppdragen när det gäller arkitekter och civilekonomer, yrkesgrupper bland vilka det sedan flera år råder en omfattande arbetslöshet. De avstyrker minskningsförslagen när det gäller Uppsala universitet (yrkande 31), Lunds universitet (yrkande 32) och Karolinska institutet (yrkande 36 i denna del). För Göteborgs universitet avstyrker de regeringens minskningsförslag (yrkande 33 i denna del) och föreslår i stället en ökning av utbildningsuppdraget för det medicinska området till motsvarande 145 nybörjarplatser (yrkande 30). För denna utökning föreslår de en anslagsökning med 2 miljoner kronor (yrkande 34 i denna del).
Vänsterpartiet avstyrker i motion Fi32 regeringens förslag om minskat utbildningsuppdrag för det medicinska området för Göteborgs universitet (yrkande 45 i denna del).
I motion Fi46 (m, fp, c, kds) föreslås en ökning av utbildningsuppdraget för Göteborgs universitet när det gäller det medicinska området till 135 nybörjarplatser. Detta bör enligt motionärerna ske genom en omfördelning i landet inom det totala anslaget till läkarutbildning. Även i motion Fi49 (s) föreslås en ökning i Göteborg, men till 145 nybörjarplatser. I båda motionerna hävdas att Västsverige har färre läkarutbildningsplatser i förhållande till invånarantalet än någon annan region i landet och att denna situation förvärras med regeringens förslag. Vidare pekar motionärerna på den biomedicinska industrins utvecklingsmöjligheter och att den medicinska fakulteten i Göteborg har utvecklat en utbildning med naturvetenskaplig profil.
Motionerna Fi40 (s) och Fi41 (fp) tar upp behovet av att öka läkarutbildningen vid Umeå universitet så att den motsvarar en examination av 130 läkare per år i stället för nuvarande ca 100. Motionärerna hänvisar till den i det föregående nämnda utredningen om den framtida efterfrågan på läkare, där det konstateras att pensionsavgångarna bland läkare ökar kraftigt omkring år 2010. Den därav följande bristen på läkare kommer först att uppstå i Norrland och inlandskommunerna, anför motionärerna.
Tre motioner från allmänna motionstiden pläderar för en minskning av läkarutbildningens dimensionering. Enligt motion Ub607 (fp) är det angeläget att vidta åtgärder för att minska det överskott som nuvarande utbildningsvolym skapar. I motion Ub608 (m) sägs att det är viktigt att snabbt halvera läkarutbildningens dimensionering. Detta bör inte ske genom att lägga ner en eller två fakulteter utan genom att antagning till utbildningen på nuvarande orter sker en gång per år i stället för två. En intagning en gång per år i stället för två förespråkas också i motion Ub676 (s), där motionären påtalar det samhälleliga slöseri som ligger i att utbilda högt begåvade studenter till arbetslöshet. Dimensioneringen av läkarutbildningen bör därför minskas till förmån för andra efterfrågade högskoleutbildningar, t.ex. civilingenjörsutbildning.
Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU6y) att en minskning av läkarutbildningen under i varje fall de närmaste åren är befogad mot bakgrund av det underlag som presenterats. En minskning motsvarande totalt 60 nybörjarplatser bör göras och i enlighet med förslaget i motion Fi42 (s) fördelas med 30 platser vardera vid Karolinska institutet och Lunds universitet. Vid Uppsala och Göteborgs universitet bör däremot ingen minskning av anslagen och utbildningsuppdragen för det medicinska området företas. Utskottet kan inte ställa sig bakom förslagen om omfördelning av utbildningsplatser så att utbildningsuppdragen vid Göteborgs och Umeå universitet skulle ökas.
Finansutskottet delar regeringens bedömning beträffande läkarutbildningens omfattning och finner det särskilt angeläget att minska omfattningen under rådande statsfinansiella läge. Därför avstyrks motionerna Fi31 yrkandena 28 i denna del, 30--34 och 36, de tre sistnämnda i denna del, Fi32 yrkande 45 i denna del, Fi40, Fi41, Fi42 yrkandena 9--11, Fi46, Fi49, Ub607, Ub608 och Ub676. Utskottet tillstyrker däremot att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om läkarutbildningens dimensionering.
I fråga om tandläkarutbildningen föreslår regeringen en minskning av utbildningsuppdragen motsvarande sammanlagt 110 nybörjarplatser, fördelade med 50 vid Karolinska institutet, 40 vid Göteborgs universitet och 20 vid Umeå universitet. Regeringen har tagit hänsyn till att de tidigare utbildningsuppdragen innebar en möjlighet till en ökad antagning i förhållande till de ramar som tidigare fastställts av riksdagen.
Ny demokrati avvisar i motion Fi31 yrkandena 28 och 33, båda i denna del, 35 och 36 i denna del regeringens förslag när det gäller tandläkarutbildningen. Samma principiella skäl anförs som beträffande läkarutbildningen, vilka redovisats ovan.
Vänsterpartiet avvisar i motion Fi32 yrkande 45 i denna del regeringens förslag beträffande Göteborgs universitet.
I motionerna Fi33 (fp) och Fi39 (s) anförs att tandläkarutbildningen i Umeå bör bibehållas på en anslagsnivå som motsvarar minst 50 intagningsplatser för budgetåret 1994/95. I motion Fi48 (s) avvisas regeringens förslag till minskning vid Göteborgs universitet.
Utbildningsutskottet delar i sitt yttrande (UbU6y) regeringens uppfattning att tandläkarutbildningens dimensionering bör minskas. Minskningens storlek är också enligt utskottets mening väl avvägd och lämpligt fördelad mellan de lärosäten som ger utbildningen. Utskottet har noterat att det nya resurstilldelningssystemet som tillämpas för första gången i år har medfört att antagningen till tandläkarutbildning har ökat så att den med ca 10 % överstiger de planeringstal som låg till grund för anslagsberäkningen förra året (prop. 1992/93:169, bet. UbU14, rskr. 363).
Finansutskottet, som inte gör någon annan bedömning än utbildningsutskottet, föreslår att riksdagen med avslag på motionerna Fi31 yrkandena 28, 33 och 34, alla i denna del, 35 och 36 i denna del, Fi32 yrkande 45 i denna del, Fi33, Fi39 och Fi48 godkänner vad regeringen förordat om tandläkarutbildningens dimensionering.
Regeringens förslag som finansutskottet anslutit sig till i det föregående angående dimensioneringen av läkar- och tandläkarutbildningen medför att anslagsbeloppen för de berörda universiteten och Karolinska institutet bör förändras enligt följande. Beträffande Umeå universitet har hänsyn även tagits till den anvisning av medel till Bildmuseet i Umeå som utskottet behandlade i föregående avsnitt.
Till Uppsala universitet: Grundutbildning bör anvisas 2 031 000 kr lägre än vad riksdagen tidigare beslutat;
Till Lunds universitet: Grundutbildning bör anvisas 4 062 000 kr lägre än vad riksdagen tidigare beslutat;
Till Göteborgs universitet: Grundutbildning bör anvisas 4 928 000 kr lägre än vad riksdagen tidigare beslutat;
Till Umeå universitet: Grundutbildning bör anvisas 51 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat; samt
Till Karolinska institutet: Grundutbildning bör anvisas 7 683 000 kr lägre än vad riksdagen tidigare beslutat.
Beträffande den långsiktiga bedömningen av behovet av läkare och tandläkare har socialutskottet i sitt yttrande (1993/94:SoU6y) föreslagit finansutskottet att göra tillkännagivanden mot bakgrund av situationen i norra Sverige.
Finansutskottet gör för egen del ingen bedömning av det långsiktiga behovet av läkare och tandläkare utan förutsätter att regeringen i samarbete med berörda myndigheter beaktar relevant information om behovet och föreslår en väl avvägd dimensionering av anslagens storlek även i fortsättningen. Något initiativ i detta ärende från riksdagens sida i detta sammanhang kan utskottet, från sina utgångspunkter, inte finna anledning till mot bakgrund av den arbetsfördelning som råder i det reformerade budgetberedningsarbetet.
Det odontologiska fakultetsanslaget i Göteborg
Anslagen till forskning och forskarutbildning berörs inte i kompletteringspropositionen. I tre motioner -- Fi31 (nyd) yrkandena 29 och 34 i denna del, Fi47 (s) och Fi51 (fp, m, c, kds) -- anförs att anslaget till odontologiska fakulteten vid Göteborgs universitet bör ökas. Nämnda anslag ingår som en del i anslaget Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning. Enligt de två sistnämnda motionerna har den odontologiska fakulteten i Göteborg drabbats hårt i samband med omläggningen av anslagssystemet förra året. Det sammanhänger med vad motionärerna kallar en felaktig fördelning som gjordes vid anslagsomläggningen år 1977 på förslag från fakulteten.
I sitt yttrande framhåller utbildningsutskottet (UbU6y) att för riksdagen måste det centrala vara att i nuläget och inför kommande planeringsperiod bedöma vilka resurser som bör avsättas för grundutbildning inom olika utbildningsområden och för forskning och forskarutbildning inom olika fakultetsområden, och hur de bör fördelas mellan olika lärosäten. För fakulteternas del skedde detta vid förra årets beslut med anledning av forskningspropositionen (prop. 1992/93:170, bet. UbU15, rskr. 388). En omfördelning mellan de odontologiska fakulteterna, så att Göteborgsfakulteten tillförs 8 miljoner kronor, skulle leda till att denna fakultet får ett betydligt större anslag än motsvarande fakulteter vid Lunds och Umeå universitet. Utskottet avstyrker därmed förslagen i motionerna. Till utskottets yttrande har emellertid en avvikande mening anmälts från Ny demokratis och Kristdemokratiska samhällspartiets representanter i utskottet.
Finansutskottet utgår, i likhet med utbildningsutskottet, från att regeringen inför varje ny budgetperiod -- och vid behov även däremellan -- gör bedömningar och lägger fram förslag till riksdagen om eventuella behövliga förändringar. Utskottet avstyrker därmed motionerna Fi31 yrkandena 29 och 34 i denna del, Fi47 och Fi51.
Dramatiska institutet
Regeringen föreslår en ökning av anslaget Dramatiska institutet: Grundutbildning med 1 620 000 kr. Den föreslagna ökningen motsvaras av en ökning av institutets utbildningsuppdrag med sex helårsstudenter budgetåret 1994/95. Regeringens motivering är att Dramatiska institutets pågående förnyelsearbete, som hittills kunnat finansieras inom givna ramar, var planerat att nästa år finansieras bl.a. genom en minskning av lokalkostnaderna. Denna minskning kommer Dramatiska institutet nu inte att kunna genomföra på grund av regeringens förslag till samlad lokalisering av de konstnärliga utbildningarna i Stockholm.
Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU6y) att det pågående förnyelsearbetet inom Dramatiska institutet är angeläget och inte bör få hindras av att planeringen för lokalförsörjningen kommit i ett nytt läge.
Finansutskottet instämmer häri och tillstyrker med hänsyn till detta regeringens förslag om ytterligare 1 620 000 kr till Dramatiska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 samt den därmed sammanhängande ökningen av utbildningsuppdraget med sex helårsstudenter.
Särskilda åtgärder inom den grundläggande högskoleutbildningen
I enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 9 s. 15 f.) framlägger regeringen förslag om medel för att bereda ca 21 500 ytterligare studenter plats vid universitet och högskolor budgetåret 1994/95 i s.k. sommaruniversitet/sommarhögskola, basår och distansutbildning. Ytterligare 199 000 000 kr föreslås bli anvisade under anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för detta. Regeringen räknar med att ca 20 000 studenter skall kunna beredas plats sommartid inom kurser om lägst 5 och högst 10 poäng, hämtade ur lärosätenas ordinarie kursutbud. Vidare skall s.k. basår kunna anordnas i samma omfattning som innevarande budgetår, dvs. ca 1 500 platser. För distansutbildning har medel redan anvisats under nämnda anslag för nästa budgetår. Regeringen ser sommaruniversitet/sommarhögskola, basår och distansutbildning som åtgärder vilka kompletterar varandra och som bör kunna bereda sammanlagt ca 21 500 studenter utbildningsplats, utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen.
I motion Ub714 (v), som väcktes under allmänna motionstiden, föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära en utredning av frågan om sommaruniversitet (yrkande 7). Motionärerna vill inte bakvägen medverka till en omläggning av terminsuppdelningen med fler terminer och krav på intensivare studier. Enligt deras mening bör en mer långsiktig sommaruniversitetsmodell utarbetas mer i detalj, varvid effekterna för den sociala snedrekryteringen, studenternas skuldsättning samt möjligheterna till flexiblare regler för studieuppehåll under andra delar av året beaktas. Utredningen bör remissbehandlas.
Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande (UbU6y) att ett flertal universitet och högskolor -- på inbjudan av Utbildningsdepartementet -- redan planerar verksamhet under den förestående sommaren. Utbildningsutskottet anser inte att riksdagen bör begära en sådan utredning som föreslås i motionen.
Finansutskottet instämmer häri och avstyrker därmed motion Ub714 (v) yrkande 7.
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 yrkande 12 ytterligare 15 miljoner kronor under det aktuella anslaget för 500 platser till det naturvetenskapligt-tekniska basåret utöver dem som regeringen föreslagit. I samma motion (yrkande 13) föreslår de 125 miljoner kronor för ytterligare 3 500 platser i högskolan, varav 500 platser inom yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH). Yrkande 16 i motionen innebär att 18 miljoner kronor utöver regeringens förslag skall avsättas till stöd för ökad distansutbildning. Motionärernas förslag innebär alltså sammanfattningsvis att anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. skall tillföras 158 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (UbU6y) om att riksdagen nyligen tagit ställning till motsvarande motionsyrkanden, väckta med anledning av budgetpropositionen (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287). Den medelsram som regeringen föreslagit är enligt utskottets bedömning tillräcklig för den utökning av verksamheten vid universitet och högskolor -- i form av sommaruniversitet, basår och distansutbildning -- som det är realistiskt att räkna med att lärosätena kan genomföra med hänsyn till kvalitetsanspråk, planeringstid och personella resurser. Till yttrandet har utskottets socialdemokratiska ledamöter anmält avvikande mening.
Finansutskottet instämmer i utbildningsutskottets yttrande och föreslår riksdagen att -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion Fi42 yrkandena 12, 13 och 16 till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på (468 572 000 + 199 000 000 =) 667 572 000 kr.
Under allmänna motionstiden väcktes tre motioner -- Ub677 (s) yrkande 3, Ub679 (v) och Ub688 (c) yrkande 3 -- om att Högskolan i Gävle/Sandviken bör få anordna sommaruniversitet.
Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande att Utbildningsdepartementet tidigt under vårterminen erbjudit alla statliga universitet och högskolor tillfälle att ansöka om medel för sommaruniversitetsverksamhet ur det nyss nämnda anslaget. Utskottet anser inte att riksdagen bör göra något uttalande om sådan verksamhet vid en viss högskola.
Finansutskottet instämmer i utbildningsutskottets yttrande och avstyrker därmed motionerna Ub677 (s) yrkande 3, Ub679 (v) och Ub688 (c) yrkande 3.
Trainee-utbildning
I enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 9 s. 15 f.) framlägger regeringen i kompletteringspropositionen förslag om en ny utbildningsform, kallad trainee-utbildning. För trainee-utbildningen föreslår regeringen att ett nytt reservationsanslag, benämnt Försöksverksamhet med trainee-utbildning, förs upp på statsbudgeten för 1994/95 med 22 800 000 kr. Beloppet avser 1 000 trainee-platser, vilket ger en medelsram per plats på 22 800 kr, dvs. samma belopp som för de extra platserna inom komvux och med utbildningscheck. Regeringen anser att även medel under det i det föregående behandlade anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. skall kunna användas för trainee-utbildning.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkande 44 att verksamheten skall starta först vårterminen 1995, varför endast halva det föreslagna beloppet bör anvisas för budgetåret 1994/95. De anser regeringens förslag intressant, men menar att det kräver ytterligare utredning bl.a. av frågan hur ett trainee-system påverkas av eller påverkar det ordinarie antagningssystemet inom universitet och högskolor.
Socialdemokraterna yrkar i motion Fi42 att kostnaderna för trainee-utbildning skall begränsas till det föreslagna nya anslaget, och att alltså medel under anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. inte skall få tas i anspråk för detta (yrkande 15).
I motion Ub690 (c) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande till regeringen om att Högskolan i Trollhättan/Uddevalla bör få genomföra trainee-utbildning, och att detta bör ske på sådant sätt att den blir en komplettering till den s.k. coop-modell som högskolan tillämpar i ett ingenjörsprogram och ett ekonomprogram.
Under allmänna motionstiden yrkades i motion 1993/94:Ub714 (v) avslag på regeringens förslag om trainee-utbildning (yrkande 6).
Utbildningsutskottet ser i sitt yttrande (UbU6y) trainee-utbildningen som en utveckling av kombinationer mellan teori och praktik på hög nivå av intresse även bortom de arbetsmarknadspolitiska motiven. De begränsningar som föreslås i motionerna Ub32 och Ub42 är enligt utskottets mening inte behövliga. Riksdagen bör inte göra några uttalanden om vilka högskolor som skall delta i trainee-verksamheten.
Finansutskottet instämmer häri och tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkande 44, Fi42 (s) yrkande 15, Ub690 (c) yrkande 1 och Ub714 (v) yrkande 6.
Högskolan i Karlstad
I motion Ub721 (c), som väcktes under allmänna motionstiden, begärs ett tillkännagivande av riksdagen angående behovet av entreprenörutbildning vid Högskolan i Karlstad. Motionären anser att en sådan utbildning bör vara bred och omfatta bl.a. ekonomi, teknik, juridik, arbetsvetenskap, EU-kunskap och språk. En sådan utbildning bör enligt hans mening kunna erbjudas vid Högskolan i Karlstad inom ramen för de utbildningsinitiativ i form av utbildningscheck och trainee-utbildning som regeringen skisserat.
Utbildningsutskottet noterar i sitt yttrande (UbU6y) att statliga högskolor avses kunna bli tilldelade utbildningscheckar för utbildning för arbetslösa. Den teoretiska delen i en trainee-utbildning kan också enligt regeringens förslag anordnas av en statlig högskola. Utskottet anser emellertid inte att riksdagen bör göra några uttalanden om viss utbildning eller viss ort för vare sig utbildningscheckar eller trainee-utbildning.
Finansutskottet delar utbildningsutskottets mening och avstyrker därför motion Ub721 (c).
Studiestöd
Med anledning av att det i kompletteringspropositionen föreslås att medel anslås för extra platser inom skolväsendet, folkbildningen och den högre utbildningen föreslås också att anslagen för studiestöd höjs i motsvarande grad. De extra platserna beräknas föranleda en ytterligare kostnad för studiestöd på ca 2 891 miljoner kronor. Kostnaderna belastar anslaget Centrala studiestödsnämnden m.m. med 15 miljoner kronor, anslaget Studiehjälp m.m. med 176,175 miljoner kronor, anslaget Studiemedel m.m. med 96 miljoner kronor och anslaget Vuxenstudiestöd m.m. med 2 603,73 miljoner kronor.
I motion Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) föreslås en större utökning av antalet platser. Motionärerna framhåller vidare den yrkestekniska högskoleutbildningens (YTH) stora betydelse och vidhåller i yrkande 14 att särskilt vuxenstudiestöd bör kunna beviljas studerande i YTH-utbildningar. Motionärerna räknar som en följd härav med en kostnad för studiestöd som är 687 miljoner kronor högre än regeringens. Merkostnaden är 19 miljoner kronor under anslaget Studiehjälp m.m., 92 miljoner kronor under anslaget Studiemedel m.m. och 576 miljoner kronor under anslaget Vuxenstudiestöd m.m. Också i motion Fi32 (v) vidhåller motionärerna sin inställning till de besparingar som nyligen beslutats när det gäller vuxenstudiestödet till viss högskoleutbildning. Enligt motionärerna bör stödet kvarstå i tidigare omfattning och i yrkande 46 begär de därför en höjning av anslaget Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar med 50 miljoner kronor.
Socialförsäkringsutskottet anför följande i sitt yttrande (SfU7y) med anledning av förslagen till ändrade anslag till studiestöd. Riksdagen har vid sin behandling av budgetpropositionen sparat 25 miljoner kronor på det särskilda vuxenstudiestödet vid viss yrkesteknisk högskoleutbildning genom att studerande som påbörjar utbildningen den 1 juli 1994 eller senare hänvisas till att finansiera sina studier med vanliga studiemedel. Bakgrunden är att undersökningar har visat att de yrkestekniska utbildningarna ger den enskilde lika god ekonomisk utdelning som andra högskoleutbildningar. Även på anslaget till särskilt vuxenstudiestöd vid vissa lärarutbildningar har på motsvarande sätt en besparing gjorts.
Socialförsäkringsutskottet uttryckte vid sin behandling av budgetpropositionen förståelse för de förslag till besparingar som regeringen lade fram och biträdde dessa. Utskottet har inte ändrat inställning i denna del. Finansutskottet bör därför enligt socialförsäkringsutskottets mening avstyrka motionerna Fi42 (s) yrkandena 14 och 17--19 och Fi32 yrkande 46.
I övrigt bör enligt socialförsäkringsutskottets mening beräkningen av kostnaden för studiestöd grundas på de förslag som regeringen lagt fram. Utskottet föreslår därför att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning i nu aktuella delar och avstyrker motionsyrkandena. Socialdemokraternas representanter i utskottet har till denna del i yttrandet anmält en avvikande mening till förmån för förslagen i motion Fi42 (s).
Finansutskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets bedömningar och tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi42 yrkandena 14 och 17--19 och Fi32 yrkande 46.
Information till svenska studerande utomlands
I kompletteringspropositionen anförs att antalet studerande utomlands har ökat kraftigt under senare år och att den som väljer att studera utomlands befinner sig i en utsatt och sårbar situation. Enligt regeringens mening finns det därför anledning att från statens sida medverka till att de studerande ges en fortlöpande information om Sverige. Regeringen avser därför att ge Centrala studiestödsnämnden i uppdrag att närmare utreda på vilket sätt och i vilka former sådan information skall kunna förmedlas. Regeringen föreslår att 6,3 miljoner kronor ställs till regeringens disposition för detta ändamål under anslaget Centrala studiestödsnämnden.
I motion Sf507 (s, m) från den allmänna motionstiden har motionärerna uppmärksammat detta problem och lagt fram förslag som i huvudsak överensstämmer med det förslag som regeringen nu lägger fram. Motionärerna föreslår att 10,5 miljoner kronor görs tillgängliga genom omdisponeringar inom den givna budgetramen och att Centrala studiestödsnämnden får i uppdrag att träffa avtal med ett lämpligt förlag om informationen till dessa grupper. Centrala studiestödsnämnden bör enligt motionärerna också få i uppdrag att utvärdera effekterna av satsade medel.
Socialförsäkringsutskottet delar i sitt yttrande regeringens och motionärernas syn på dessa frågor och biträder därför regeringens förslag. Härigenom tillgodoses i allt väsentligt motion Sf507 (s, m).
Med den kostnad på 15 miljoner kronor som beräknats för administrationen av det utökade studiestödet uppgår härefter det tillkommande medelsbehovet under anslaget Centrala studiestödsnämnden till 21,3 miljoner kronor. Enligt socialförsäkringsutskottets mening bör finansutskottet tillstyrka regeringens förslag om en ytterligare medelsanvisning på detta belopp.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet och tillstyrker därmed propositionens förslag i denna del varmed även motion Sf507 (s, m) är tillgodosedd.
Ränta på studielån under värnpliktstjänstgöring
I kompletteringspropositionen (bil. 8 s. 19) framhålls att värnpliktiga som påbörjat sina högskolestudier före värnpliktstjänstgöringen på grund av skulduppräkningen får en större återbetalning än andra grupper. Regeringen föreslår därför att ränta inte skall tas ut på studielån under tid då en låntagare fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst.
I motion Fi55 (s) anförs att det visserligen finns skäl att överväga en räntesubventionering av studielån i sammanhang där den enskilde av olika skäl får minskade inkomster, men att dessa fall bör få en gemensam prövning i ett större sammanhang. I yrkande 2 hemställer motionärerna därför att regeringens förslag avslås.
Socialförsäkringsutskottet instämmer i sitt yttrande (SfU7y) i regeringens bedömning. Till yttrandet har emellertid utskottets socialdemokratiska ledamöter anmält avvikande mening. Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets instämmande och tillstyrker därmed regeringens förslag och avstyrker motion Fi55 yrkande 2.
Socialdepartementet
Anslag till Förtidspensioner och Allmänna försäkringskassor
I kompletteringspropositionen (bil. 5, avsnitt 4) anger regeringen att antalet förtidspensionärer stigit kraftigt under de senaste åren. För att bryta denna trend pågår inom regeringskansliet ett beredningsarbete. I propositionen uppges att en interdepartemental arbetsgrupp som berett frågan inom kort kommer att lämna en rapport. Utgångspunkten för gruppens arbete är att beviljandet av förtidspension ofta är slutpunkten i en lång händelsekedja med långa och upprepade sjukperioder och rehabiliteringsförsök. Åtgärderna skall därför inte enbart inriktas på förtidspensioneringen utan även på tidiga åtgärder i sjukfallen inom sjukförsäkringen. Enligt propositionen krävs för att bryta utvecklingen inom förtidspensioneringen åtgärder för att göra regelsystemet för aktörerna inom socialförsäkringssystemet tydligare och för att förbättra det medicinska underlag som ligger till grund för beslut om sjukpenning och förtidspension. Arbetsgruppens förslag kommer att remissbehandlas i vanlig ordning. Enligt regeringens uppfattning är det motiverat att redan nu föreslå åtgärder i syfte att höja den faktiska pensionsåldern och minska utgifterna för förtidspensioneringen. I propositionen uppges att försäkringskassornas förtroendeläkare bör få utökade och delvis annorlunda arbetsuppgifter. Förtroendeläkarnas uppgift är främst att på grundval av den behandlande läkarens intyg klarlägga och förklara för tjänstemannen den försäkrades status och vid behov begära kompletterande uppgifter från den behandlande läkaren. I propositionen uppges att förtroendeläkarens arbetsinsats bör utökas så att denne i mycket större utsträckning än hittills integreras i den ordinarie verksamheten samt att förtroendeläkaren ges reell möjlighet att medverka i tidiga skeden av bedömningen av rätt till sjukpenning samt inför prövning av förtidspension. För att förstärka förtroendeläkarens roll bör dennes arbetstid på försäkringskassan utökas så att den omfattar minst halvtid. Regeringen föreslår därför att försäkringskassorna tillförs 75 miljoner kronor för att kunna förstärka förtroendeläkarnas insatser. Medlen beräknas tillföra försäkringskassorna ca 300 halvtidsanställda förtroendeläkare. Regeringen förutsätter därvid att det antal läkare som finns i dag bibehålls, men att den genomsnittliga arbetstiden ökar kraftigt. Regeringen bedömer vidare att en förstärkning av förtroendeläkarnas roll innebär väsentligt minskade utgifter i socialförsäkringssystemet samt ett effektivare rehabiliteringsarbete. Enligt regeringen beräknas förslaget minska de totala utgifterna för förtidspensioneringen med 100 miljoner kronor varav 40 miljoner kronor inom folkpensioneringen och 60 miljoner kronor inom ATP. Regeringen föreslår i enlighet härmed att till anslaget Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 skall anvisas ett belopp som är 40 miljoner kronor lägre än vad som tidigare anvisats av riksdagen.
Det ovan anförda innebär att till anslaget Allmänna försäkringskassor skall tillföras ytterligare 75 miljoner kronor. Till detta anslag föreslår regeringen också att försäkringskassorna tillförs 23 miljoner kronor som kompensation för administrationen av finansieringsbidraget för ungdomspraktikanter. Vidare bör enligt propositionen medel till försäkringskassornas Utvecklingsråd tillföras försäkringskassorna med 6 005 000 kr. I propositionen (bil. 5, avsnitt 5) föreslås att riksdagen med ändring av beslutet avseende anslag till Allmänna försäkringskassor (prop. 1993/94:148) i denna del (punkt 16) anvisar ett ramanslag på 4 321 647 000 kr.
Socialförsäkringsutskottet har (Sfu7y) ingen erinran mot regeringens förslag till anslag. Utskottet vill dock i detta sammanhang erinra om att utskottet i betänkande 1993/94:SfU19, vari behandlas proposition 1993/94:205 med förslag om finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, i anslutning till ett motionsyrkande om ett vidareutvecklat och bredare program för förebyggande och rehabiliterande insatser föreslagit ett tillkännagivande till regeringen om att det behövs ett klargörande av arbetsgivarens rehabiliteringsansvar och att denna fråga bör utredas. Utskottet uttalar i övrigt att det skulle vara värdefullt om regeringen utformade ett samlat program för förebyggande och rehabiliterande insatser och föreslår i betänkandet att även detta ges regeringen till känna.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och tillstyrker regeringens förslag i budgetpropositionen (bil. 5, avsnitten 4 och 5) till anslag till Förtidspensioner och Allmänna försäkringskassor.
Medel till alkohol- och drogpolitiska åtgärder
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 5, avsnitt 6) att 75 miljoner kronor anvisas för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder under budgetåret 1994/95 med anledning av Alkoholpolitiska kommissionens slutbetänkande och den pågående europeiska integrationsprocessen.
Socialutskottet har inget att erinra mot den i propositionen föreslagna medelsanvisningen till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95. Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden.
Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och tillstyrker sålunda regeringens förslag i kompletteringspropositionen (bil. 5, avsnitt 6) till medelsanvisning.
Särskilt bidrag för ökade kostnader till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt
Socialutskottet anser att de i propositionen framlagda förslagen till lag om ändring i lagen (1994:221) om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner och lag om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner bör tillstyrkas. Förslagen har inte mött någon erinran i form av motioner.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialutskottet och tillstyrker propositionens förslag i denna del.
Kulturdepartementet
Anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
I kompletteringspropositionen (bil. 11, avsnitt 2) anförs att utflyttningen av bosnier från förläggningar till kommuner hittills skett i den takt som förutsattes i budgetpropositionen. Regeringen har emellertid den 14 april i år beslutat att barn och barnfamiljer som ansökt om uppehållstillstånd före den 1 januari 1993 och som inte fått ansökan slutligt prövad skall beviljas uppehållstillstånd om inte särskilda skäl talar emot detta. Beslutet bedöms enligt regeringen leda till att drygt 20 000 personer, varav nästan hälften barn, kommer att få permanent uppehållstillstånd. Enligt propositionen kommer mottagandet i kommunerna till allra största delen att ske under budgetåret 1994/95. Även regeringens vägledande beslut i mars i år om att ge permanent uppehållstillstånd till fyra somalier bedöms medföra att huvudparten av de drygt 1 700 somalier som i dag vistas på flyktingförläggningar under de närmaste månaderna kommer att beviljas permanent uppehållstillstånd och skall tas emot i kommunerna. Med viss följdinvandring av anhöriga beräknar regeringen att det rör sig om totalt ca 2 400 somalier. Regeringen beräknar att de nämnda besluten kommer att leda till att det för budgetåret 1994/95 behövs ytterligare ca 5 000 kommunplatser utöver vad som angetts i budgetpropositionen. Anslagskonsekvenserna beräknas till ytterligare 500 miljoner kronor för ersättningar till kommunerna för budgetåret 1994/95. Beräkningarna avser ökade kostnader för schablonersättningar och även kostnader för handikappade och för barn utan egna vårdnadshavare. I propositionen anges att det även kan uppstå ett behov av att öka anslagsposten för extraordinära kostnader utöver vad som redan föreslagits i budgetpropositionen. Regeringens beslut om uppehållstillstånd bör, enligt propositionen, även leda till minskade förläggningskostnader och förkortade handläggningstider för de berörda asylsökandena. Även kostnader för verkställighet av avvisningsbeslut bortfaller för de berörda som annars skulle ha avvisats. Regeringen uppskattar att detta leder till minskade utgifter inom de berörda anslagen på 150 miljoner kronor. Nettoeffekten på statsbudgeten skulle således bli 350 miljoner kronor. Regeringen avstår emellertid från att föreslå någon neddragning på förläggningsanslaget eller några andra anslag, eftersom utvecklingen på dessa anslag är så osäker.
I motion Fi31 (nyd) anförs bl.a. att priserna måste pressas vid upphandling av bostäder och förläggningar, att en noggrann och kontinuerlig granskning av Statens invandrarverk bör göras, att flyktinghjälpen bör sättas in i de drabbades närområden och att en uppstramning av flyktingpolitiken snarast bör ske (yrkande 25). Motionärerna anser vidare att nedskärningar i anslaget till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. bör göras genom att antalet beviljade asylansökningar begränsas och genom att schablonersättningen till kommunerna sänks med 20 %. De begär (yrkande 26) att riksdagen skall avslå förslaget om ett ökat anslag med 500 miljoner kronor.
Enligt socialförsäkringsutskottets mening (SfU7y) torde regeringens beräkning av hur många ytterligare kommunplatser som behövs vara tilltagen i underkant. Med hänsyn till att möjligheten att göra säkra bedömningar av hur många flyktingar och ansökningsfall som kommer att vara föremål för kommunmottagande är begränsad, vill utskottet emellertid inte motsätta sig regeringens förslag till medelsanvisning. Det anförda innebär att finansutskottet bör avstyrka bifall till motion Fi31 (nyd) yrkande 26 om minskad medelsanvisning. Ny demokrati har fogat en avvikande mening till yttrandet från socialförsäkringsutskottet.
Socialförsäkringsutskottet vill i övrigt hänvisa till att kommittén med uppgift att göra en översyn av invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken (dir. 1993:1) bl.a. skall göra överväganden om flyktingpolitiska insatser internationellt och belysa kostnaderna för stat och kommun samt invandringens samhällsekonomiska konsekvenser. Vad som anförts i motion Fi31 (nyd) yrkande 25 om flyktingpolitiken berör områden som ligger inom ramen för kommitténs uppdrag. Utskottet anser att resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas och att finansutskottet bör avstyrka bifall till motion Fi31 (nyd) yrkande 25.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet och tillstyrker sålunda regeringens förslag i budgetpropositionen (bil. 11, avsnitt 2.1) och avstyrker yrkandena 25 och 26 i motion Fi31 (nyd).
Nedsättning av ekonomiskt bistånd
I den nya lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., som träder i kraft den 1 juli 1994, infördes på förslag av socialförsäkringsutskottet en bestämmelse i 11 § som klargör att staten har kostnadsansvaret för en utlänning som fått beslut om avvisning eller utvisning även i de fall när en verkställighet drar ut på tiden (1993/94:SfU11, rskr. 188). Utskottet förutsatte att regeringen skulle återkomma med förslag om åtgärder i den mån ekonomiska sanktionsmöjligheter skulle erfordras gentemot utlänningar som på annat sätt än genom att hålla sig undan försvårar verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut. Invandrarverket har i en skrivelse den 28 mars 1994 till regeringen framhållit att en absolut rätt till bistånd fram till det att utlänningen lämnat landet avsevärt kommer att försvåra verkställigheten av beslut om avvisning och utvisning. Invandrarverket pekar i skrivelsen på att det i 10 § nämnda lag finns möjligheter att sätta ned och under vissa förutsättningar dra in det ekonomiska biståndet för den som försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd. Verket anser att åtminstone samma sanktionsmöjligheter borde finnas gentemot den som inte medverkar till avvisning. Regeringen gör i kompletteringspropositionen den bedömningen att det är nödvändigt att någon form av ekonomiska sanktionsmöjligheter finns för det fall att en utlänning vägrar medverka till en åtgärd som är nödvändig för att verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut skall kunna genomföras. Som exempel nämns att sanktionsmöjligheter t.ex. kan vara nödvändiga om en utlänning vägrar medverka till att söka en passhandling som krävs för återresan.
Socialförsäkringsutskottet har (SfU7y) ingen erinran mot att 10 § i lagen kompletteras med ett tredje stycke som innebär att bestämmelserna om nedsättning av bostadsersättning och dagersättning kan tillämpas även i dessa fall. Socialförsäkringsutskottet föreslår emellertid att den nya bestämmelsen även bör hänvisa till första stycket i paragrafen, varför orden "i andra stycket" bör strykas.
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag i kompletteringspropositionen (bil. 11, avsnitt 2.2) med den ändring av 10 § i lagen (1994:137) som socialförsäkringsutskottet förordar.
Tystnadsplikt
I kompletteringspropositionen (bil. 11, avsnitt 2.2) föreslås i enlighet med vad socialförsäkringsutskottet förordar i betänkandet SfU11 att en lagstadgad tystnadsplikt för privatanställd förläggningspersonal införs.
Socialförsäkringsutskottet ser med tillfredsställelse att regeringen skyndsamt lagt fram ett förslag om tystnadsplikt och föreslår att finansutskottet tillstyrker bifall till förslaget.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet och tillstyrker sålunda regeringens förslag.
Övriga motionsyrkanden
I motion Fi31 (nyd) begärs i yrkande 27 ett tillkännagivande om att endast temporära uppehållstillstånd skall beviljas.
Riksdagen har nyligen beslutat att utöka möjligheten att bevilja tidsbegränsade uppehållstillstånd (prop. 1993/94:94, bet. SfU11, rskr. 188). Fr.o.m. den 1 juli 1994 är det enligt 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529) möjligt att bevilja en skyddssökande utlänning som bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i landet ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Ett sådant uppehållstillstånd förutsätter att den skyddssökande inte har rätt till asyl i Sverige enligt utlänningslagen. Den nya lagstiftningen är främst avsedd för skyddssökande som flyr undan konflikter och kriser som bedöms ha en kortare varaktighet. Därvid kan tillfälliga tillstånd även beviljas utlänningens make eller maka samt barn under 20 år. Om ett barn under 20 år beviljats tillfälligt uppehållstillstånd kan även en förälder till barnet erhålla tillstånd.
Socialförsäkringsutskottet anser inte (SfU7y) att det finns anledning att införa en lagstiftning som endast ger utrymme för att bevilja temporära uppehållstillstånd, och utskottet föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi31 (nyd) yrkande 27. Utskottet vill även erinra om att det ligger inom den ovan nämnda kommitténs (dir. 1993:1) beredningsområde att ytterligare bereda frågan om vistelsetillstånd.
Finansutskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets uppfattning och avstyrker yrkande 27 i motion Fi31 (nyd).
Finansdepartementet
Räntebidragsanslaget
Beräkningar inom Boverket och Finansdepartementet har under våren visat att den bedömning av belastningen på förslagsanslaget Räntebidrag m.m. under budgetåret 1992/93 som redovisades i 1994 års budgetproposition utgår från en kalkyl som innehåller vissa brister och felbedömningar. Orsakerna till avvikelsen mot tidigare beräkningar har analyserats, och kalkylmodellen för anslagsberäkningen har därefter reviderats.
Till följd av vad som framkommit om anslagsbelastningen på räntebidragsanslaget under innevarande budgetår har en ny beräkning gjorts även vad avser budgetåret 1994/95. Medelsbehovet under nästa budgetår för detta ändamål beräknas nu till 29 000 miljoner kronor. Detta belopp överstiger med 3 400 miljoner kronor det anslag för räntebidrag som riksdagen fastställt med anledning av regeringens förslag i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 8, BoU15). Mot denna bakgrund föreslår regeringen i kompletteringspropositionen (bil. 7, avsnitt 1.2) att riksdagen skall anvisa 3 400 miljoner kronor utöver vad som tidigare föreslagits till anslaget Räntebidrag m.m.
Bostadsutskottet anför i sitt yttrande att det givetvis är angeläget att räntebidragsanslaget fastställs med ledning av så välgrundade bedömningar som möjligt. De nya beräkningar som gjorts av anslagsbehovet under budgetåret 1994/95 avviker så kraftigt från tidigare gjorda beräkningar att riksdagen bör besluta om ett tillägg på det aktuella anslaget. Bostadsutskottet tillstyrker således regeringsförslaget.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än bostadsutskottet och tillstyrker regeringens förslag i kompletteringspropositionen (bil. 7, avsnitt 1.2) att under sjunde huvudtitelns förslagsanslag Räntebidrag m.m. för budgetåret 1994/95 anvisa 3 400 000 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 8.
Statliga arbetsgivarfrågor
Budgetåret 1990/91 upptogs på statsbudgeten ett reservationsanslag på 300 miljoner kronor för Bidrag till kompetensutveckling på det statligt reglerade området. Bakgrunden till detta var att parterna i 1989 års ramavtal om löner för statstjänstemän m.fl. (RALS 1989-90) avsatt 300 miljoner kronor för att statsanställda skall kunna erbjudas en viss personalutbildning varje år.
Den 1 juli 1993 fanns det 6 125 000 kr kvar på detta anslag. Statens arbetsgivarverk bedömer att det fortfarande kommer att finnas medel kvar på anslaget vid utgången av budgetåret 1993/94. Eftersom anslaget är ett reservationsanslag och budgetåret 1993/94 är det tredje och sista året efter det budgetår då anslaget var uppfört på statsbudgeten kommer regeringen inte att ha dispositionsrätt till anslagsmedlen efter budgetårsskiftet. Statens arbetsgivarverk bedömer dock att det kommer att finnas ett behov av att kunna disponera medlen även efter denna tidpunkt. I kompletteringspropositionen (bilaga 7, avsnitt 1.1) föreslås därför att anslaget förs upp på nytt på statsbudgeten med ett formellt anslagsbelopp för att medlen skall kunna disponeras även nästa budgetår.
Finansutskottet tillstyrker att reservationsanslaget Bidrag till kompetensutveckling på det statligt reglerade området tas upp med 1 000 kr i statsbudgeten för budgetåret 1994/95.
Budgetpolitiken
Budgetunderskott, upplåningsbehov samt formerna för redovisning av statsskuldräntorna
Regeringen förutser nu ett väsentligt lägre underskott i statsbudgeten än vad man räknade med så sent som i början av året. Underskottet under innevarande budgetår beräknas sålunda uppgå till knappt 200 miljarder kronor, vilket är 20 miljarder kronor lägre än vad som angavs i budgetpropositionen. Nästa budgetår väntas det stanna vid drygt 150 miljarder kronor, mot tidigare beräknade 172,5 miljarder kronor.
Det är framför allt budgeteffekter av tillfällig natur som bidragit till att utfallet nu väntas bli mer gynnsamt under de båda åren. Det framgår av att det s.k. underliggande budgetsaldot justerats i bara begränsad utsträckning för budgetåret 1993/94 och av att man i de nya beräkningarna för budgetåret 1994/95 t.o.m. räknar med ett något större underliggande budgetunderskott än tidigare.
En förklaring till att man nu räknar med att underskottet för innevarande budgetår skall bli lägre är de under våren genomförda försäljningarna av Assidomän, OK Petroleum och SSAB som engångsvis har ökat statens inkomster med 11 miljarder kronor. En annan förklaring är att Riksgäldskontoret väntas få in ytterligare 5 miljarder kronor i överkurser på de benchmarklån som emitteras under budgetåret.
Även för nästa budgetår utgör dessa faktorer den viktigaste anledningen till att ett lägre underskott nu redovisas. Vad som tillkommit sedan budgetpropositionen presenterades är dels den planerade försäljningen av aktier i Pharmacia AB som väntas förbättra saldot med 10 miljarder kronor, dels sjunkande räntenivåer som bidragit till att man nu räknar med att Riksgäldskontorets inkomster från överkurser skall bli 22 miljarder kronor högre än vad man tidigare antagit.
Med den emissionsteknik som Riksgäldskontoret tillämpar på den inhemska obligationsmarknaden får nya ränteantaganden kraftigt genomslag på beräkningen av utgifterna för statsskuldräntor. Tekniken innebär att Riksgäldskontoret gör återkommande emissioner på ett begränsat antal obligationslån. Varje sådant lån löper med fast kupongränta som avspeglar ränteläget när lånet första gången emitterades. Om marknadsräntan vid en senare emission skulle understiga kupongräntan erhåller Riksgäldskontoret en överkurs, dvs. ett pris över obligationens nominella kurs. Överkursen motsvarar en till nuvärdet framräknad skillnad mellan kupongräntan och marknadsräntan sett över obligationens löptid. Skulle marknadsräntan å andra sidan överstiga kupongräntan kommer obligationen att emitteras till en underkurs.
I takt med att marknadsräntorna sjunkit har Riksgäldskontoret under senare år kunnat uppbära betydande överkurser. De inkomster som genereras av överkurserna leder till att utgifterna för statsskuldräntor minskar under emissionsåret. Å andra sidan blir utgifterna i motsvarande mån högre under de följande åren när den högre kupongräntan betalas ut. Eftersom statsbudgetens redovisning av statsskuldräntorna grundas på utgiftsmässiga principer periodiseras inte dessa inkomster och utgifter.
Någon periodisering förekommer inte heller av de kursvinster och kursförluster som Riksgäldskontoret gör i samband med sin valutaupplåning, utan dessa belastar i sin helhet redovisningen det år ett lån löses in. Även sådana faktorer kan alltså medföra att nivån på statsskuldräntorna förskjuts kraftigt från ett år till ett annat. Förhållandet kan belysas med att man för innevarande budgetår räknar med att valutaförlusterna netto skall uppgå till ca 20 miljarder kronor medan motsvarande nettoförlust nästa budgetår begränsar sig till 5,3 miljarder kronor; dvs. nivåskillnaden är närmare 15 miljarder kronor.
Uppstår det mellan åren stora förskjutningar i över-/underkurserna samt i valutavinsterna/valutaförlusterna förrycks således bilden av hur kostnaderna för statsskuldräntorna utvecklas. Det är också vad som inträffar när utgifterna för statsskuldräntor nu väntas minska från 93 miljarder kronor under innevarande budgetår till 76 miljarder kronor under nästa trots fortsatt stigande statsskuld.
Förskjutningar av detta slag kan framöver också uppkomma om Riksgäldskontoret i större skala börjar använda sig av realräntelån av det slag som för första gången emitterades i april 1994.
Statsskuldräntorna är den största enskilda utgiftsposten på statsbudgeten och kan om några år väntas motsvara 25 % av statsutgifterna. Ränteutgifterna kommer under överskådlig tid att starkt prägla den fortsatta budgetutvecklingen. Enligt utskottets mening är det därför angeläget att riksdagen som underlag för sin budgetprövning får en klar bild av den underliggande utvecklingen av statsskuldräntorna.
Utskottet vill med det sagda inte ifrågasätta användningen av benchmarklån. De har bidragit till att den svenska värdepappersmarknaden blivit en av de mest likvida i världen, vilket främjat en kostnadseffektiv upplåning.
Däremot finner utskottet det angeläget att nuvarande utgiftsmässiga redovisning av statsskuldräntorna kompletteras med en kostnadsmässig redovisning, i vilken inkomsterna från och utgifterna för statsskulden har periodicerats på ett sådant sätt att den underliggade utvecklingen under de närmaste åren tydliggörs. En sådan särredovisning av statsskuldräntorna bör i fortsättningen lämnas i såväl budgetpropositionen som kompletteringspropositionen.
Effekter av här angivet slag beaktas visserligen i den översiktliga redovisning som regeringen i många år har lämnat över det s.k. underliggande budgetsaldots utveckling. Detta saldo framkommer när det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller som hänger samman med ändrade redovisningsprinciper. Någon särredovisning av statsskuldräntorna förekommer dock inte i det sammanhanget. Beräkningarna görs dessutom i starkt förenklade former och rymmer inslag av subjektiva avväganden. Det är t.ex. ofta en bedömningsfråga vilka enskilda poster som skall beaktas i sammanhanget.
Även om metoden sålunda har sina brister utgör den ett värdefullt hjälpmedel för den som önskar få en bild av den mer bestående budgetutvecklingen. Omsatt på den treårsperiod som omspänner föregående, innevarande och efterföljande budgetår visar den samma grundläggande utvecklingstendens som framkommer för det redovisade underskottet. En vändning har nu skett och för första gången på flera år kan vi se fram mot ett lägre underskott under nästa budgetår. Styrkan i förbättringen blir visserligen inte lika dramatisk när effekten av olika engångsåtgärder rensas bort men förändringen är ändå mycket påtaglig. Under nästa budgetår minskar nämligen det underliggande budgetsaldot mätt som andel av BNP från 13,6 till 11,7 %.
Sambandet mellan redovisat budgetunderskott, lånebehov och statsskuldens årliga ökning framgår av efterföljande tabell, i vilken uppgifterna avseende budgetåren 1993/94 och 1994/95 återger de värden som redovisas i propositionen.
33>
Utskottet kommer på sedvanligt sätt att senare i särskilda betänkanden redovisa förnyade beräkningar av statsbudgetens inkomster (FiU27) och utgifter (Fi28) för nästa budgetår. I det sammanhanget kommer utskottet också att beakta de ytterligare ändringar som gjorts under riksdagsbehandlingen av regeringens budgetförslag. För definitiva uppgifter om riksdagens ställningstaganden i dessa frågor hänvisar utskottet till dessa betänkanden liksom till utskottets sammanställning av statsbudgeten (Fi29).
Regeringens förslag till budgetpolitiska riktlinjer
På förslag av regeringen har under den gångna mandatperioden ett stort antal beslut fattats om åtgärder som syftar till att stärka statsfinanserna. Besluten, som berört praktiskt taget samtliga departements verksamhetsområden, har lett till att de offentliga finanserna förstärkts med en långsiktig effekt som brutto uppgår till 90 miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 6 % av BNP. Besparingseffekten har till en del ätits upp av nya utgiftsåtaganden som berott på omständigheter utanför den ekonomiska politikens kontroll, som t.ex. statens insatser för att komma till rätta med finanskrisen.
I förra årets kompletteringsproposition lade regeringen fram en plan som angav inriktningen på det fortsatta besparingsarbetet under de närmaste fem åren. Saneringsprogrammet, vars inriktning godkänts av riksdagen, innebär att de offentliga finanserna år 1998 skall ha förstärkts med 81 miljarder kronor netto i 1993 års priser. Härav skall 35 miljarder kronor uppnås genom att utgifterna för offentlig konsumtion hålls realt oförändrad. Av resterande besparingar -- som alltså uppgår till 46 miljarder kronor -- skall 26 miljarder kronor erhållas genom att transfereringarna till hushållen begränsas, 5 miljarder kronor genom att ATP-systemet reformeras samt 15 miljarder kronor genom skattehöjningar och effektivare skatteindrivning.
Eftersom det samlade besparingskravet nettoberäknats förutsätts det att alla tillkommande förslag som försvagar budgeten skall vara finansierade fullt ut när de läggs fram. I annat fall ökar det samlade besparingskravet i motsvarande mån.
Under det år som gått har regeringen i olika sammanhang återkommit till riksdagen med förslag som inneburit att delar av saneringsprogrammet nu konkretiserats. Förslagen har gällt den del av programmet som uppgår till 46 miljarder kronor och som syftar till att minska transfereringarna till hushållen och öka skatteinkomsterna. Vissa av förslagen bereds visserligen fortfarande av riksdagen, men fullt genomförda väntas de hittills framlagda förslagen leda till att de offentliga finanserna förstärks med netto 19,5 miljarder kronor. Dessa budgetförstärkningar har uppnåtts eller kommer att uppnås genom indexering av miljö- och punktskatter, genom högre avgifter, lägre förmåner och ökade självrisker inom tandvårds-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna, genom besparingar på utgifterna för läkemedel, genom effektivare skatteindrivning och genom begränsad rätt till delpension.
Besparingseffekten ökar successivt upp till den angivna nivån i takt med att de framlagda förslagen omsätts i praktisk tillämpning. Genomslaget av hittills beslutade åtgärder inom saneringsprogrammets ram beräknas sålunda uppgå till 5,5 miljarder kronor år 1994. Nästa år väntas samma åtgärder leda till en förstärkning på drygt 13 miljarder kronor.
Även den andra sidan av saneringsprogrammet -- den som rör den offentliga konsumtionen -- har varit framgångsrik. Nästa år väntas nämligen de reala utgifterna för offentlig konsumtion inte bara bli oförändrade utan också understiga 1994 års nivå med råge. Av de 35 miljarder kronorna som beräknats för hela perioden bedöms därmed 15 miljarder kronor ha uppnåtts redan nästa år.
På sedvanligt sätt redovisar regeringen i kompletteringspropositionen en långsiktig konsekvenskalkyl över statens inkomster och utgifter under de närmaste fem åren. Konsekvenskalkylen skall inte ses som en prognos över den mest sannolika utvecklingen. Dess syfte är i stället att visa hur statsfinanserna utvecklas till följd av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. Den ger med andra ord en bild av vad som händer om inga ytterligare åtgärder vidtas.
I de nu redovisade beräkningarna har saneringsprogrammet på 81 miljarder kronor beaktats som ett redan fattat beslut. Årets konsekvenskalkyl är gjord under tre olika antaganden om den ekonomiska utvecklingen. Vad som i första hand skiljer är BNP-tillväxten som i de tre alternativen antas uppgå till i genomsnitt 2, 3 resp. 4 % per år fr.o.m. år 1996.
I samtliga alternativ minskar statens lånebehov mätt som andel av BNP. Minskningen mot slutet av perioden är dock marginell i det lägre tillväxtalternativet. I alternativet med den högsta tillväxten sjunker lånebehovet från nuvarande nivå, 240 miljarder kronor, till 70 miljarder kronor, vilket motsvarar en minskning från drygt 16 % till ca 3,5 % av BNP.
Går man i stället till de beräkningar som återfinns i den reviderade nationalbudgeten över den konsoliderade offentliga sektorns nettoskuldsättning, visar de att det endast är vid en årlig BNP-tillväxt på 4 % som nettoskulden mätt som andel av BNP minskar mot periodens slut.
Regeringen ser statsskuldens tillväxt som ett allvarligt hot, och den fortsatta skuldökningen måste därför brytas även om BNP-tillväxten skulle bli lägre. Det är också viktigt att ha säkerhetsmarginaler i den ekonomiska politiken. Ränteoron under 1994 och den tidigare valutaoron är en allvarlig påminnelse om detta.
Mot bakgrund härav föreslår regeringen att saneringsprogrammet skall tidigareläggas och utvidgas.
Av kompletteringspropositionen framgår att det är regeringens avsikt att i början av 1995 lägga fram förslag om budgetförstärkningar på minst 10 miljarder kronor utöver de 15 miljarder kronor som planenligt skulle ha lagts fram. Genom denna tidigareläggning kommer riksdagen således att under nästa budgetår få ta ställning till nya saneringsåtgärder motsvarande minst 25 miljarder kronor.
I början av nästa år kommer regeringen också att lägga fram förslag som innebär att saneringsprogrammets totala omslutning utökas med 20 miljarder kronor till ca 100 miljarder kronor. Liksom tidigare avser denna nivå nettobudgeteffekten för den offentliga sektorn, räknat i 1993 års penningvärde. De tillkommande åtgärderna skall genomföras i sådan takt att de får genomslag på de offentliga finanserna senast 1999. Merparten av dem skall uppnås genom att underskottet i pensionssystemet begränsas och genom att de offentliga utgifterna hålls realt oförändrade.
Kan saneringsprogrammet jämkas i dessa båda avseenden kommer, enligt en beräkning som redovisas i kompletteringspropositionen, ökningen av den konsoliderade offentliga sektorns nettoskuldkvot att upphöra inte bara vid en BNP-tillväxt på 4 % utan också om tillväxten begränsas till 3 %.
Finansutskottet vill i anslutning härtill framhålla följande. En genomsnittlig BNP-tillväxt på 4 % per år under perioden 1996--1999 är, som regeringen själv påpekar, en historiskt sett mycket hög nivå. Alternativet ter sig dock inte orimligt med tanke på att vi ännu har långt kvar till kapacitetstaket. Med de jämkningar som regeringen nu föreslår blir det dessutom möjligt att uppnå målet för budgetsaneringen vid en något lägre tillväxt, vilket ger bättre stadga åt det fortsatta besparingsarbetet.
Vid behandlingen av årets finansplan framhöll utskottet att regeringen med hänsyn till den mer gynnsamma ekonomiska utvecklingen borde överväga möjligheten att dels genomföra saneringsprogrammet i snabbare takt, dels få till stånd ytterligare besparingar. Eftersom de åtgärder regeringen nu föreslår direkt svarar mot utskottets önskemål ser utskottet mycket positivt på de förändringar regeringen vill göra i saneringsprogrammet.
Oppositionspartiernas förslag till budgetpolitiska riktlinjer
Socialdemokraterna redovisar i motion Fi30 ett budgetalternativ som i allt väsentligt motsvarar vad partiet förordade i anslutning till budgetpropositionen. Den inriktning som partiet vill ge budgetpolitiken syftar till att främja tillväxten och då framför allt den investeringsledda tillväxten. Förslagen kommer enligt motionärernas egna bedömningar att leda till att 90 000 fler personer kommer att ha arbete under nästa år samtidigt som tillväxten kommer att öka med ytterligare 0,9 och 1,5 procentenheter under 1994 resp. 1995.
Motionärerna ser investeringar i näringslivet som det centrala för den ekonomiska återhämtningen. Liksom tidigare vill de därför främja industrins investeringar genom att tillfälligt ge rätt till direktavskrivning av maskiner och inventarier med ett belopp som motsvarar 70 % av anskaffningskostnaden. Den period under vilken sådana förmånligare investeringsavdrag skall få göras föreslås emellertid nu bli något kortare och inskränker sig till de tolv månader som sammanfaller med budgetåret 1994/95.
Nyproduktionen av bostäder skall främjas genom ett investeringsbidrag på 10 %, och dessutom skall bidrag på 20 % lämnas till ombyggnad av 100 000 lägenheter på två år. Utvecklingsfondernas stöd till småföretag skall ökas, och innovations- och uppfinnarverksamhet skall främjas.
Inom den offentliga sektorn skall renoverings- och ombyggnadsarbeten stimuleras genom olika ROT-åtgärder. Bl.a. skall kommunerna kunna få bidrag på 40 % av kostnaden för renovering av skolor och 25 % av kostnaden för investeringar i bullerbekämpning. Stöd skall likaså utgå till upprustning av äldrebostäder och till handikappanpassning av offentliga lokaler. Vägverkets anslag för vägunderhåll skall räknas upp med 2,5 miljarder kronor och ytterligare 0,5 miljarder kronor skall utgå för underhåll av statliga järnvägar. Vidare skall AXE-systemets slutliga utbyggnad påskyndas och tidigareläggas tre år genom att Telia AB ges rätt att ta upp ett räntefritt lån i Riksgäldskontoret för detta ändamål.
Socialdemokraterna återkommer också till de förslag man tidigare lagt fram om att höja utbildnings- och kompetensnivån genom att utöka antalet platser i högskolan, gymnasieskolan, komvux och folkbildningen. Vidare bör de arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna byggas ut. Bl.a. skall AMS ges i uppdrag att förhandla med kommunerna om åtgärder som förhindrar att uppsagd personal går ut i öppen arbetslöshet.
På skatteområdet har Socialdemokraterna släppt sitt tidigare krav på att grundavdraget vid den kommunala inkomstbeskattningen skall återföras till den högre nivå som gällde fram till utgången av förra året. I övrigt vidhåller man sina förslag som berör i huvudsak fyra områden. Beskattningen av kapitalinkomster skall sålunda höjas liksom bolagsbeskattningen. En särskild värnskatt skall tas ut för inkomsttagare med inkomster över ca 200 000 kr. Det sker genom att statsskatten höjs med 5 procentenheter och de inkomster detta ger upphov till används för att finansiera underskottet i Arbetsmarknadsfonden. Motionärerna betraktar höjningen som temporär men anser att den skall kvarstå till dess att fondens inkomster och utgifter är i balans.
Socialdemokraterna vidhåller också att den av riksdagen tidigare beslutade besparingen i bostadsstödet på 3 miljarder kronor skall skjutas upp till dess att fastighetsmarknaden har stabiliserats. Motsvarande budgetförstärkning skall därefter göras på hela beståndet i alla upplåtelseformer.
Vidare redovisas i motionen vissa besparingar som sammantaget väntas minska de offentliga utgifterna med 6,5 miljarder kronor. Besparingarna avser bl.a. regeringens förslag till vårdnadsbidrag och arbetslöshetsersättning samt vissa åtgärder på jordbrukets och försvarets områden.
I januari begärde Socialdemokraterna att staten skulle sälja ut sitt innehav av aktier i de båda riskkapitalbolagen Atle och Bure. Detta krav upprepas nu, och dessutom begär man i motion Fi42 att kvarvarande tillgångar i Fond 92--94, ca 8 miljarder kronor, skall användas för att minska budgetunderskottet. I motion Fi45 motsätter sig Socialdemokraterna också regeringens planer på att sälja ut delar av statens aktieinnehav i Pharmacia.
Enligt de beräkningar som redovisas i den ekonomiska motionen räknar Socialdemokraterna med att deras samlade politik har en så gynnsam inverkan på ekonomin att dynamiska effekter leder till att utgifterna för kontantstöd minskar med drygt 7,7 miljarder kronor samtidigt som skatteinkomsterna ökar med drygt 7,4 miljarder kronor. Sammantaget uppges deras budgetalternativ därigenom leda till att de offentliga finanserna förbättras med närmare 18 miljarder kronor under budgetåret 1994/95.
Näringsutskottet vill med kraft tillbakavisa Socialdemokraternas krav på att den planerade försäljningen av statens aktier i Pharmacia skall avbrytas. Enligt näringsutskottet är motionärernas kritik mot försäljningen helt grundlös. Dessutom skulle Sveriges internationella anseende på aktiemarknaden allvarligt försämras om erbjudandet att köpa aktier i Pharmacia skulle dras tilbaka efter det att försäljningsprocessen påbörjats.
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. När utskottet tidigare i år prövade Socialdemokraternas budgetalternativ var utskottet starkt kritiskt till förslagets allmänna inriktning. Som just framgått bärs budgetförslaget i betydande utsträckning upp av olika dynamiska effekter. Enbart dessa svarar för drygt 15 miljarder kronor och utgör därmed den främsta anledningen till att Socialdemokraterna vill framställa sitt budgetalternativ som 18 miljarder kronor starkare än regeringens.
Till detta kommer de engångsförstärkningar på 9,5 miljarder kronor som motionärerna tillgodoräknar sitt alternativ, varav 1,5 miljarder kronor härrör från en föreslagen försäljning av statens aktieinnehav i Atle och Bure och resten från de tidigare löntagarfondsmedlen i Fond 92--94.
Utskottet har tidigare ifrågasatt de tillväxtegenskaper som motionärerna förbinder med sina förslag. Bortser man från dessa i alla sammanhang ytterst svårbedömbara dynamiska effekter och räknar man även bort de engångsvisa åtgärderna förbyts det överskott på närmare 18 miljarder kronor som motionärerna tillgodoräknar sitt budgetalternativ i ett underskott på närmare 7 miljarder kronor. Detta belopp motsvarar således den samlade nettoeffekten av de mer varaktiga förslag som motionärerna för fram.
Denna kärna av förslag, som ökar underskottet med uppemot 7 miljarder kronor, förutsätts alltså ha så gynnsam effekt på ekonomin att de dynamiska effekterna inte bara täcker detta underskott utan också ger upphov till ett överskott på 8 miljarder kronor. Liksom tidigare frågar sig utskottet varför motionärerna nöjer sig med att förbättra budgetunderskottet i så blygsam omfattning när man genom ytterligare utgiftsökningar och skattesänkningar kan åstadkomma ännu större förbättringar i statsbudgeten.
Än mer ihåligt framstår budgetförslaget om man också beaktar att Socialdemokraterna inte har redovisat konsekvenserna av sitt i motion Fi45 framförda krav på att Pharmacia inte skall få privatiseras. Denna försäljning väntas tillföra statskassan ca 10 miljarder kronor och Socialdemokraternas ställningstagande innebär att deras budgetalternativ försvagas med ett engångsbelopp av denna omfattning. Därtill kommer att det inte längre finns några direkt avyttringsbara aktier i Atle och Bure sedan staten i början av maj 1994 sålt sitt resterande innehav i dessa båda bolag.
De förslag till engångsvisa åtgärder som motionärerna för fram förstärker således inte budgeten med 9,5 miljarder kronor utan försvagar den med 2 miljarder kronor.
På arbetsmarknadspolitikens område föreslår motionärerna mer långtgående satsningar än regeringen. Åtgärderna skall finansieras genom att anslaget för nästa budgetår räknas upp och genom att reservationer som uppkommer under innevarande budgetår tas i anspråk för olika ändamål. Reservationerna skall användas för att finansiera utgifter på sammanlagt 2,2 miljarder kronor. Medan motionärerna helt riktigt belastat sitt budgetalternativ med den förstnämnda typen av utgifter bortser man emellertid från att även utnyttjandet av reservationer leder till ökade statsutgifter.
Denna omständighet försvagar deras budgetalternativ med ytterligare 2,2 miljarder kronor.
Flera av motionärernas förslag är dessutom inriktade på kommunal eller statlig verksamhet och förutsätter för att över huvud taget komma till stånd ytterligare offentliga insatser som i än högre grad bidrar till att driva upp den offentliga sektorns upplåning. Bl.a. gäller detta de föreslagna ROT-insatserna i kommunerna samt förslaget om en snabbare utbyggnad av AXE-systemet. Det ökade upplåningsbehov som härigenom uppkommer har motionärerna inte heller beaktat i sin kalkyl.
Liksom motionärerna anser utskottet att tillväxtkraften måste återskapas i svensk ekonomi. Utskottet instämmer också helt i deras uppfattning att vi måste främja tillväxten inom näringslivet och satsningar på investeringar som höjer Sveriges produktionsförmåga. Nya arbetstillfällen, minskad arbetslöshet, sanering av statsfinanserna samt bibehållen och utvecklad välfärd kan bara åstadkommas med en förbättrad tillväxt. Skall tillväxtkraften i svensk ekonomi kunna återskapas är det emellertid nödvändigt att produktionen ges möjlighet att verka på villkor som främjar en bestående utveckling. Socialdemokraternas förslag till ändrad företags- och kapitalinkomstbeskattning motverkar en sådan utveckling och skulle dessutom innebära att den nödvändiga reformering av företagens riskkapitalförsörjning som kom till stånd hösten 1993 revs upp. Dessutom är deras förslag till investeringsprogram i betydande utsträckning inriktat på bostäder, byggnader och vägunderhåll; dvs. på åtgärder som i sig är mycket angelägna men som samtidigt i endast begränsad utsträckning grundlägger en varaktig utveckling.
Av de åtgärder som förordas av motionärerna är det endast förslaget om direktavskrivning av investeringar som mer påtagligt tar sikte på att bygga upp produktionsapparaten i landet. Utskottet har tidigare framhållit att denna metod är mindre lämplig för att främja tillväxten. Den innebär ju att företagen erhåller en mycket betydande skattekredit inte bara för tidigarelagda investeringar utan även för de investeringar som under alla omständigheter skulle ha kommit till stånd. Därigenom blir skattebortfallet -- om än temporärt -- mycket betydande och kan med den av Socialdemokraterna förespråkade modellen väntas leda till att statens inkomster minskar med grovt räknat 7--9 miljarder kronor under första året för enbart de redan planerade investeringarna. Motionärerna har sålunda även i detta avseende kraftigt underskattat budgeteffekten av sina förslag.
Utskottet finner det också anmärkningsvärt att Socialdemokraterna avvisar regeringens förslag om en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Därmed riktar man sina besparingsförslag mot arbetslösa som i dag står utan skydd mot inkomstbortfall, dvs. mot en mycket utsatt grupp i samhället.
Sammanfattningsvis gör utskottet den bedömningen att Socialdemokraternas budgetalternativ för nästa budgetår inte har den gynnsamma effekt på statsfinanserna som motionärerna själva uppger. Tvärtom torde förslaget leda till ett kraftigt ökat budgetunderskott och till ett än större upplåningsbehov för den offentliga sektorn. Dessutom skulle deras olika skatteförslag ge väsentligt försämrade villkor för företagande, vilket kraftigt skulle motverka ambitionen att få fram nya jobb i den privata sektorn; något som de säger sig vilja eftersträva. Förslaget kan därmed inte ligga till grund för budgetpolitikens inriktning under det kommande året.
Socialdemokraternas förslag kan inte heller utgöra underlag för budgetpolitikens långsiktiga inriktning. I motionen redovisas nämligen inga lösningar på hur man långsiktigt avser att komma till rätta med det stora budgetunderskottet. I stället skjuter Socialdemokraterna problemen framför sig genom att vilja riva upp redan fattade besparingsbeslut, som t.ex. neddragningen av stödet till bostadsbyggande.
I likhet med näringsutskottet ser finansutskottet ingen anledning att avbryta den planerade försäljningen av statens aktier i Pharmacia. Finansutskottet finner inte heller skäl att använda kvarvarande tillgångar i Fond 92--94 på det sätt som föreslås i motion Fi42 (s).
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet inte kan ställa sig bakom Socialdemokraternas förslag till budgetpolitiska riktlinjer. Utskottet avstyrker således motionerna Fi30 (s) yrkande 2, Fi42 (s) yrkande 1 och Fi45 (s) yrkandena 5 och 6.
Ny demokrati redovisar i motion Fi31 ett budgetalternativ som enligt motionärernas egna beräkningar väntas leda till att de offentliga utgifterna minskar med närmare 38 miljarder kronor redan under nästa budgetår. Budgetalternativet inrymmer också skattesänkningar som netto uppgår till 10,5 miljarder kronor, och motionärerna räknar sålunda med att deras förslag skall stärka statsfinanserna med ca 27,5 miljarder kronor under budgetåret 1994/95.
De förslag som bär upp Ny demokratis budgetalternativ är med några undantag desamma som partiet förde fram i anslutning till årets budgetproposition. Vad som skiljer är att man nu inte kräver lika omfattande neddragningar av de arbetsmarknadspolitiska insatserna som tidigare och att besparingarna inom socialförsäkringsområdet inte heller är lika långtgående. Dessutom upprepar man inte sitt tidigare krav på sänkt bensinskatt och lindrad beskattning av lunch- och bilförmåner. Partiet har vidare släppt förslaget att ersättningsperioden inom föräldraförsäkringen skall minskas från tolv till nio månader.
I övrigt står emellertid motionärerna fast vid sitt tidigare besparingsprogram. I sin nuvarande form innebär detta att regeringens förslag till medelsanvisning på anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall minskas med 5,7 miljarder kronor. Utvecklingsbiståndet skall halveras eller minskas med netto 6,2 miljarder kronor. Stödet till barnfamiljer skall reduceras med 6,2 miljarder kronor dels genom att barnbidragen behovsprövas och alla former av flerbarnstillägg avskaffas, dels genom att ersättningsnivån i föräldraförsäkringen generellt sänks till 80 %. I motionen avvisas dessutom regeringens förslag om vårdnadsersättning, och Ny demokrati har till följd härav tillgodoräknat sitt budgetalternativ en besparing på ytterligare 3,7 miljarder kronor inom familjepolitikens område. Vidare skall flyktingmottagningen begränsas och anslagen inom detta område kan som en följd härav minskas med 2,4 miljarder kronor. Hemspråksundervisningen föreslås avvecklas helt, vilket innebär att ytterligare 1 miljard kronor kan sparas. Konjunkturen har nu vänt och Ny demokrati anser därför att regeringens förslag till infrastrukturinvesteringar är alltför långtgående. Den föreslagna medelstilldelningen till sådana investeringar bör därför minskas med 2 miljarder kronor.
Finansutskottet får med anledning härav anföra följande. I likhet med Ny demokrati anser utskottet att finanspolitiken måste vara stram och att ytterligare utgiftsnedskärningar med nödvändighet måste komma till stånd. När utskottet tidigare i år tog ställning till Ny demokratis budgetalternativ framhöll utskottet sålunda att besparingar måste genomföras men att detta skall göras i sådana former att stabilitet kan upprätthållas. De villkor som gäller för olika statligt finansierade åtgärder bör därför inte kunna omkullkastas från en dag till en annan på grund av omfattande och mycket hastigt vidtagna besparingsåtgärder. Skall kraftiga störningar i ekonomin kunna undvikas är det därför nödvändigt att besparingsarbetet bedrivs systematiskt och med en långsiktig inriktning. Mycket drastiska utgiftsnedskärningar inom ett område kan annars lätt leda till att kostnaderna vältras över på andra utgiftsområden.
Riksdagen ställde sig redan för ett år sedan bakom regeringens förslag till saneringsprogram för de offentliga finanserna. Regeringen föreslår nu att detta program skall utökas samtidigt som delar av det tidigareläggs. Programmet utgör grunden för besparingsarbetet under de närmaste åren och gör det möjligt att i ordnade former återställa balansen i de offentliga finanserna.
Drastiska och närmast panikartade utgiftsnedskärningar av det slag motionärerna förordar kan enligt utskottets mening leda till så kraftiga störningar i ekonomin att de motverkar sitt eget syfte. Så t.ex. går det inte att genomföra så långtgående förändringar inom familjepolitikens område att man redan nästa budgetår kan minska samhällets utgifter med 6,2 miljarder kronor. Bortsett från de fördelningspolitiska invändningar som med fog kan resas mot en så kraftig och i ett steg genomförd neddragning av stödet till barnfamiljerna, går det inte att blunda för den tämligen självklara konsekvensen att de uppnådda besparingarna inom detta område i stor utsträckning skulle komma att motverkas av ökade utgifter inom samhällets övriga trygghetssystem.
Utskottet kan med hänsyn härtill inte ställa sig bakom Ny demokratis förslag till inriktning av budgetpolitiken (yrkande 2). Som en följd härav kan utskottet inte heller biträda partiets förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster (yrkande 3), ej heller dess beräkning av förändringar i anslagsbehållningar (yrkande 4).
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi31 (nyd) yrkandena 2, 3 och 4.
Vänsterpartiet framför i motion Fi32 inget yrkande om budgetpolitikens inriktning.
Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer
Utskottet sammanfattar sin syn på budgetpolitiken på följande sätt.
Den förbättring av statsfinanserna som kunde noteras redan i januari framträder nu tydligt. En serie med fem års ständigt växande budgetunderskott har brutits. Nästa budgetår minskar underskottet i statens finanser, och vi går mot en utveckling som innebär att det finns goda förutsättningar för en fortsatt mer balanserad återhämtning. Skall detta lyckas krävs emellertid under kommande år inte bara en ökad tillväxt i ekonomin utan också kraftfulla besparingsåtgärder. Av stor betydelse är därför att saneringsprogrammet fullföljs i dess utökade form.
Budgetpolitiken bör i första hand inriktas på att hejda statsskuldens fortsatta ökning. Varje års budgetunderskott läggs till statsskulden och bidrar till att räntekostnaderna ökar. Successivt kommer därigenom en allt större andel av statsbudgetens utgifter att behöva tas i anspråk för statsskuldräntor medan andra angelägna behov trängs undan. Även av detta skäl får saneringsarbetet inte eftersättas. Nödvändiga förändringar som vi underlåter att genomföra i dag kommer att kräva större uppoffringar när vi senare tvingas göra dem.
Som långsiktigt mål för budgetpolitiken bör därför gälla att den konsoliderade offentliga sektorns nettoskuld inte skall öka realt mot slutet av detta decennium. Uttryckt i tekniska termer innebär detta att den offentliga sektorns nettoskuldkvot då skall ha upphört att öka, dvs. kvoten mellan den offentliga sektorns finansiella nettoställning och BNP skall vara oförändrad eller minska. Den offentliga nettoskulden kan då alltså fortsätta att öka mätt i nominella termer, men långsammare än BNP.
För att nå detta mål måste saneringsprogrammet tidigareläggas och utökas på det sätt regeringen föreslagit. Regeringen bör därför återkomma med förslag till de åtgärder som erfordras för att en sådan förändring skall komma till stånd.
Saneringsåtgärdernas omfattning och fördelning över tiden bör i övrigt anpassas till den fortsatta ekonomiska utvecklingen. Generellt bör dock gälla att tyngdpunkten i åtgärderna i största möjliga utsträckning bör ligga på de närmaste åren.
I enlighet med de grundläggande principer som gäller för saneringsprogrammet skall vidare alla tillkommande reformförslag som leder till att budgeten försvagas vara finansierade fullt ut när de läggs fram för riksdagen.
Utskottet har tidigare, i anslutning till behandlingen av årets finansplan, biträtt regeringens förslag till budgetpolitiska riktlinjer för kommande år. Av den redovisning som utskottet här har lämnat framgår att utskottet också biträder regeringens förslag till kompletteringar av saneringsprogrammet för de offentliga finanserna. Däremot har utskottet inte kunnat godta de förslag till budgetpolitiska riktlinjer som Socialdemokraterna och Ny demokrati framfört utan dessa motionsyrkanden har avstyrkts.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till allmänna riktlinjer för budgetpolitiken (bil. 1 yrkande 2). Avyttring av Atle och Bure
Socialdemokraterna begär i motion Fi45 yrkande 5 att staten skall sälja sitt innehav av aktier i riskkapitalbolagen Atle och Bure. Ett snarlikt krav för också Vänsterpartiet fram i sin motion Fi32 yrkande 63.
Som tidigare nämnts finns det inte längre några direkt avyttringsbara aktier i dessa båda bolag sedan staten i början av maj 1994 sålt ut sitt resterande innehav. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Fi45 (s) yrkande 5 och Fi32 (v) yrkande 63.
Bemyndigande om statlig upplåning
I propositionen föreslås (bil. 1 s. 92) att riksdagen i likhet med föregående år skall bemyndiga regeringen att under budgetåret 1994/95 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.
Finansutskottet biträder detta förslag (bil 1 yrkande 9).
Styrning av statlig verksamhet
Regeringens åtgärder för förbättrad styrning och kontroll av statlig verksamhet
Finansutskottet begärde i anslutning till sin behandling av årets finansplan att regeringen i kompletteringspropositionen skulle ange vilka åtgärder den avser att vidta för att förbättra resultatanalysen och därmed bättre tillgodose riksdagens behov av ett fördjupat beslutsunderlag. Utskottet pekade särskilt på behovet av förbättrade analyser av effekter, utfall och måluppfyllelse av statliga beslut och åtgärder.
Enligt regeringens redovisning i kompletteringspropositionen har behovet av omprövning och förändring av statligt finansierad verksamhet blivit allt viktigare. Detsamma gäller målet att öka effektiviteten och produktiviteten. De grundläggande syftena bakom mål- och resultatstyrningen från år 1988 ligger därför enligt regeringen fast. Regeringen understryker vidare att resultatstyrningen ställer nya krav på riksdagen och regeringen. Förmågan att formulera mål för olika verksamheter måste t.ex. förbättras, och redovisningen av resultaten samt uppföljningar och utvärderingar måste i ökad utsträckning komma till användning vid riksdagens och regeringens prövning av verksamheterna. Resultatstyrningen med dess decentraliserade beslutsfattande kräver också enligt regeringen att ansvar utkrävs och att missförhållanden leder till reaktion och åtgärder.
Utvecklingen av resultatstyrningen har hittills haft sin tonvikt på relationen mellan regeringen och myndigheterna. Inte minst Riksdagsutredningens förslag innebär en ökad uppmärksamhet på relationen mellan riksdag och regering. Regeringen uttalar som sin avsikt att på ett bättre sätt än tidigare ge riksdagen ett analytiskt underlag för bedömningen av de s.k. sakanslagen. Informationen om resultaten och effekterna av existerande system för transfereringar skall också utvecklas, sägs i propositionen. Även i övrigt bör perspektiven på resultatstyrningen vidgas, t.ex. beträffande verksamhet som bedrivs i form av affärsverk eller stiftelser. Resultatstyrningen bör också beröra statens inkomster.
En interdepartemental arbetsgrupp har bildats och skall senare under innevarande år lägga fram förslag till ytterligare åtgärder för att utveckla och stärka resultatstyrningen. Regeringen avser att återkomma med en redovisning i 1995 års budgetproposition.
Utskottet anser i likhet med vad som sägs i propositionen att det är viktigt att i det fortsatta utvecklingsarbetet på resultatstyrningens område lägga ökad tonvikt på samspelet mellan riksdagen och regeringen. Som utskottet anförde i sitt betänkande med anledning av årets finansplan är det väsentligt att den nya styrmodellen fungerar i hela styrkedjan.
Utskottet noterar att det av regeringen skisserade arbetet med att stärka resultatstyrningen i flera avseenden är ambitiöst upplagt. Utskottet anser det värdefullt att regeringen även fortsättningsvis avser att avrapportera utvecklingsarbetet till riksdagen och i samband därmed vid behov lägga fram förslag till åtgärder. Med det anförda ställer sig utskottet bakom det som anförs i propositionen.
Regeringens åtgärder med anledning av revisionens iakttagelser år 1993
I anslutning till regeringens övergripande redogörelse i årets finansplan om resultatet av 1993 års revision -- och med anledning av en motion av Daniel Tarschys (fp) -- begärde utskottet att regeringen närmare borde redovisa för riksdagen vilka åtgärder som vidtagits eller planeras med anledning av revisionens iakttagelser. En utförlig sådan redovisning lämnas nu i kompletteringspropositionen.
Utskottet noterar att det är första gången som riksdagen får en redogörelse av det aktuella slaget. De redovisade åtgärderna är resultatet av ett systematiskt arbete från regeringens sida i dialog med berörda myndigheter. Utskottet vill också understryka att RRV:s revisionsberättelser numera regelmässigt överlämnas till regeringen för hantering och reaktion.
Utskottet konstaterar att det givetvis är regeringen såsom verkställande och förvaltningsledande organ som ansvarar för att erforderliga åtgärder i förekommande fall vidtas. Samtidigt är det viktigt att en återrapportering sker till riksdagen i dess egenskap av huvudman för den statliga verksamheten. Utskottet vill särskilt peka på att resultatet av revisionen kan utgöra en viktig utgångspunkt för utskotten i deras arbete med att följa upp och utvärdera riksdagens beslut. Utskottet ser således positivt på regeringens redovisning med anledning av 1993 års revision.
Finansfullmakten
I kompletteringspropositionen (bil. 1 s. 100--101) föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordas i propositionen intill ett sammanlagt belopp av fyra miljarder kronor.
Regeringen föreslår vissa förändringar för finansfullmaktens användning i förhållande till vad som nu gäller. Finansfullmakten bör i första hand kunna användas för att anpassa volymerna i de ordinarie arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Vidare bör regeringen i samband därmed kunna göra vissa tillfälliga ändringar i gällande regelsystem.
Finansfullmakten bör också få användas för att tidigarelägga, utvidga eller påskynda investeringar som i övrigt finansieras med statliga eller kommunala medel samt för att stimulera ROT-projekt liksom olika underhållsåtgärder med syfte att öka sysselsättningen (normalt högst 30 % bidrag). Den bör också kunna disponeras för andra åtgärder som regeringen bedömer kan ge omedelbar effekt på sysselsättningen (normalt högst 50 % bidrag). Åtgärderna bör inte tränga undan ordinarie arbeten.
Enligt vad utskottet erfarit efter kontakt med Finansdepartementet är bakgrunden till regeringens förslag den snabba utvecklingen på arbetsmarknaden som gör det nödvändigt med en flexibel användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen. Det är omöjligt att nu säga var arbetskraftsbrister kommer att uppstå och att identifiera vilka grupper som har störst svårigheter att få arbete i den begynnande konjunkturuppgången och vilka åtgärder som kommer att vara mest effektiva under det kommande budgetåret.
Därför föreslår regeringen en mer öppen formulering för finansfullmaktens användning. Det ger regeringen möjlighet att disponera finansfullmakten för åtgärder som kan ge omedelbar effekt på sysselsättningen och som för närvarande inte kunnat göras inom ramen för finansfullmakten. Åtgärderna bör leda till en mer flexibel arbetsmarknadspolitik. Exempel på insatser som bör kunna beslutas inom ramen för finansfullmakten är: utökning av antalet utbildningsplatser inom det ordinarie utbildningsväsendet, försöksverksamhet med åtgärder som underlättar rörligheten på arbetsmarknaden, nya former för intensifierad arbetsförmedling och vissa ökade möjligheter att kombinera olika stödformer.
Finansutskottet vill med anledning av regeringens förslag anföra följande.
I regeringsformens 9 kap. om finansmakten föreskrivs bl.a. att statens medel inte får användas på annat sätt än riksdagen bestämt (2 §). Endast riksdagen kan alltså anvisa statliga medel till olika ändamål och svara för de prioriteringar som varje år måste göras. Enligt regeringsformen skall riksdagen anvisa anslag på statsbudgeten till angivna ändamål (3 §). Konjunkturpolitiskt motiverade ökade statsutgifter kan göras på två olika sätt. Riksdagen kan bevilja ytterligare medel på tilläggsbudget, och regeringen kan, om arbetsmarknadsläget kräver det, utnyttja finansfullmakten.
Finansfullmakten är motiverad utifrån kravet på konjunkturpolitisk precision. Vilka konjunkturpolitiska åtgärder som är effektivast i en given situation beror på tiden -- dvs. tidpunkt för projektens igångsättande och deras varaktighet --, platsen -- dvs. hänsyn måste tas till regionala olikheter i arbetsmarknadsläget -- och sektorn -- dvs. åtgärder måste sättas in i de delar av ekonomin där de är mest effektiva. Behovet av konjunkturpolitisk snabbhet innebär att tidskrävande procedurer med tilläggsbudgetar i görligaste mån bör undvikas.
En väl avvägd användning av finansfullmakten kan ge goda förutsättningar för en god arbetsmarknads- och konjunkturpolitisk styrning från riksdagen samtidigt som regeringen ges viss flexibilitet och handlingsförmåga.
Finansfullmakten bör emellertid inte ges den omfattning eller innebörd att regeringsformens regler om finansmakten åsidosätts. Den får således inte användas av regeringen om det är möjligt att i tilläggsbudget anslå medel för arbetsmarknadspolitiska insatser. Likaledes får den inte användas för arbetsmarknadspolitiska insatser av sådant slag som riksdagen behandlat men avvisat. Vad beträffar tillfälliga förändringar av det arbetsmarknadspolitiska regelsystemet -- som nu föreslås i propositionen -- berättigar finansfullmakten naturligtvis inte regeringen att ändra i de regler som följer av lag eller annat riksdagsbeslut.
Att regeringen i sitt förslag gör det möjligt att starta försöksverksamhet med verksamhet som inte tidigare förankrats i riksdagsbeslut med medel anvisade från ett specificerat anslag och att regeringen kan besluta om utgifter för arbetsmarknadspolitiska insatser som är en kombination av flera olika åtgärder som i vanliga fall anvisas medel från olika anslag kan leda till rent redovisningsmässiga svårigheter. Skulle finansfullmakten användas på detta sätt är det inte i förväg automatiskt bestämt vilket anslag utgifterna skall belasta. Utskottet utgår från att avsikten är att finansfullmakten även i framtiden skall kunna utnyttjas för att öka volymen i viss verksamhet som redan finansieras från ett anslag på statsbudgeten, dvs. utnyttjandet av finansfullmakten kommer i redovisningen till uttryck som en ökad belastning på ett befintligt anslag.
Regeringen föreslår en höjning av finansfullmakten till fyra miljarder kronor. Höjningen motiveras med att vissa omdisponeringar och minskningar gjorts i anslagen under tionde huvudtiteln. (Finansutskottet har i avsnittet om arbetsmarknadspolitiken ovan behandlat dessa förslag.) Bakgrunden till dessa omdisponeringar är att regeringen bedömer att kravet på arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer att minska något i samband med konjunkturuppgången.
Vänsterpartiet anser i sin motion (Fi32 yrkande 4) att regeringen får nöja sig med de 2,5 miljarder kronor den för närvarande disponerar genom finansfullmakten. Partiet yrkar avslag på regeringens begäran om en utökning av finansfullmakten med 1,5 miljarder kronor. I stället vill motionärerna omedelbart använda beloppet till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Av utskottets ställningstagande till omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna följer att Vänsterpartiets förslag inte kan tillstyrkas.
Utskottet vill i sammanhanget påpeka att om regeringen vid tillfället för budgetpropositionens presentation är förvissad om att de medel som finns tillgängliga i finansfullmakten kommer att komma till användning under det kommande budgetåret skall dessa föras upp som en utgift i statsbudgeten. I annat fall kommer budgeten ej att avspegla de förväntade statsutgifterna under det kommande budgetåret och därmed inte att vara rättvisande.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på motion Fi32 yrkande 4 (v) bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av fyra miljarder kronor samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Regeringen anmäler i kompletteringspropositionen att några beslut om utgifter enligt finansfullmakten under innevarande budgetår inte fattats. Redovisningen föranleder inget uttalande från utskottets sida.
Finansiering av EU-avgift
I partimotionerna från Ny demokrati (Fi31) och Vänsterpartiet (Fi32) ställs frågan hur avgiften till EU:s budget skall finansieras.
I den reviderade finansplanen redovisas vissa budgeteffekter av ett eventuellt medlemskap. Avgiften år 1995 beräknas preliminärt till 18,3 miljarder kronor enligt nu gällande generella regler. I det avtal som träffats mellan Sverige och EU:s medlemsländer ingår en s.k. avgiftsinfasning under fyra år. Den innebär att avgiften för år 1995 minskas med 4,4 miljarder kronor. Nettoavgiften blir därmed 13,9 miljarder kronor år 1995. Effekten på statsbudgeten blir emellertid lägre eftersom vissa utgifter som i dag finansieras över statsbudgeten blir föremål för unionens gemensamma politik och därmed kommer att finansieras över EU-budgeten. Det avlyft som uppkommer för den svenska budgeten beräknas till ca 5 miljarder kronor. Det kvarstående finansieringsbehovet uppgår således till i storleksordningen 9 miljarder kronor för helåret 1995. Under innevarande budgetår uppstår en belastning under första halvåret 1995. Regeringen avser att senare precisera budgeteffekterna av medlemskapet.
Som framgått är det ett stort antal poster som påverkar belastningen på statsbudgeten av ett eventuellt medlemskap i EU. Därutöver tillkommer eventuellt skattebortfall till följd av den inre marknaden (alkohol- och tobaksskatter), andra effekter av anpassningen till unionens regelverk (främst cigarettbeskattningen) samt budgeteffekter av EU-stöd till den svenska ekonomin (återflödet). Utskottet vill emellertid framhålla att de viktigaste budgeteffekterna på sikt är effekterna på såväl inkomst- som utgiftssidan av förbättrade samhällsekonomiska förutsättningar i form av bl.a. högre tillväxt och lägre ränteläge. Dessa bedöms av utskottet på sikt ge ett positivt bidrag till samhällsekonomin och statsbudgeten som mer än väl motsvarar de direkta budgetkostnaderna. Som framgår av propositionen kommer regeringen att längre fram precisera budgeteffekterna av medlemskapet. Något särskilt tillkännagivande härom är enligt utskottet obehövligt. Motionerna Fi31 (nyd) yrkande 40 i denna del och Fi32 (v) yrkande 5 avstyrks därför av utskottet.
Justering av vissa anslag avseende lokalkostnader
Av propositionen framgår att regeringen avser att ge Statens lokalförsörjningsverk i uppdrag att för lokalkostnadskomponenten i förvaltningsanslagen ta fram ett nytt underlag för budgetering av myndigheternas anslag inför 1995 års budgetproposition. Lokalförsörjningsverket har också fått i uppdrag att beräkna en lokalomräkningsindex för prisomräkningen av lokalkostnadsbasen i myndigheternas anslag.
Redogörelsen i den reviderade finansplanen avser emellertid en justering av vissa förvaltningsanslag i årets budgetproposition. Utgångspunkten för justeringen av anslagen är att någon ny beräkningsteknik för budgeteringen av lokalkostnaderna i enlighet med de principer som redovisades i föregående års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 1) inte har tillämpats för budgetåret 1994/95. Myndigheternas anslag för budgetåret 1994/95 är därigenom budgeterade utifrån Byggnadsstyrelsens tidigare avisering för budgetåret 1993/94. Denna avisering, som gjordes på hösten 1992, avspeglar inte dagens hyresnivå för kommersiella lokaler. För de myndigheter som haft möjlighet att omförhandla sina hyreskontrakt inför budgetåret 1994/95 innebär detta förhållande att resurser har frigjorts. Regeringen gjorde i budgetpropositionen bedömningen att dessa slumpmässigt frigjorda resurser, till följd av det markanta prisfallet på hyresmarknaden, inte fullt ut bör tillfalla berörd myndighet.
Totalt bedöms enligt en rapport från Lokalförsörjningsverket ca 30 myndigheter vara berörda, och de frigjorda resurserna till följd av sänkningar av hyresnivåerna bedöms uppgå till ca 90 miljoner kronor. Därutöver är vissa myndigheter inom försvarsområdet berörda.
Regeringen avser att innehålla de medel för budgetåret 1994/95 som är frigjorda till följd av sänkningar av hyresnivåerna med utgångspunkt i ovan redovisade principer. De resurser som frigjorts endast genom omdisponeringar, dvs. utan förändringar av hyresnivåerna, skall enligt propositionen ej omfattas utan kvarstår till myndighetens disposition. Innehållandet av medel är enbart baserat på att de resurser som budgeterats under anslaget inte på ett tillfredsställande sätt motsvaras av utgifter för lokaler för dessa myndigheter under budgetåret 1994/95. I propositionen betonas att åtgärden inte skall ses som att myndigheterna i en framtid inte skall få tillgodoräkna sig lokalbesparingar utan enbart som en justering av anslagen för budgetåret 1994/95 i avvaktan på att den tidigare nämnda nya budgeteringsprincipen införs fr.o.m. budgetåret 1995/96.
I årets betänkande med anledning av budgetpropositionen (1993/94:FiU10 s. 70) framhöll utskottet att det är värdefullt att principer utvecklas för hur myndigheterna skall hantera sina lokalkostnader. Utvecklingen på fastighetsmarknaden under de senaste åren med fallande hyror visar också vikten av att nya budgeteringsprinciper införs vid fastställandet av 1995/96 års budget.
Det kraftiga prisfallet på hyresmarknaden har inneburit att vissa myndigheter slumpmässigt -- i den meningen att dessa myndigheter haft möjligheter att omförhandla och utnyttja en tillfällig svacka på fastighetsmarknaden -- har tillförts ökade resurser.
Utskottet vill med anledning av det begärda bemyndigandet anföra följande.
Införandet av rambudgetering motiverades bl.a. av att en myndighet skulle ges möjligheter att för sin verksamhet mer effektivt kunna utnyttja sina resurser. Så t.ex. är avsikten att myndigheten skall kunna öka sina resurser för den egentliga verksamheten genom att minska kostnaderna för lokaler. Genom att de resurser som vissa myndigheter frigjort genom lägre hyra vid lokalbyte hålls inne för budgetåret 1994/95, görs ett avsteg från rambudgeteringsprincipen. Även om det i propositionen betonas att denna resursminskning för berörda myndigheter är en engångsföreteelse är det ofrånkomligt att en sådan åtgärd motverkar syftet med rambudgetering. Utskottet utgår ifrån att regeringen noga prövar på vilket sätt indragningen av medel skall genomföras. För att de incitament till en effektiv resursanvändning som rambudgeteringen är avsedd att medverka till inte skall skadas bör i detta läge samtliga myndigheter, som har möjlighet att omförhandla sina hyreskontrakt, få vidkännas att en viss del av förvaltningsanslaget för budgetåret 1994/95 hålls inne. Som utskottet ser det är det angeläget att denna åtgärd inte utformas så att den motverkar myndigheternas intresse att ompröva sina lokalbehov och ta till vara möjligheten till rationaliseringar i lokalutnyttjandet.
Regeringen aviserade i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 5 s. 154) att vissa myndigheters anslag under fjärde huvudtiteln bör justeras i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95. Dessa myndigheter erhöll en preliminär lokalkostnadskompensation för budgetåret 1993/94 i samband med att vissa försvarsfastigheter överfördes till dåvarande Byggnadsstyrelsen och därmed belastades med kapitalkostnader. En uppföljning av den preliminära hyreskompensationen har genomförts och ger vid handen att en del myndigheters anslag bör justeras upp medan andra anslag bör justeras ner.
Utskottet har ingen erinran mot det i propositionen begärda bemyndigandet att göra den nämnda justeringen i årets regleringsbrev.
Försäljning av olja ur de statliga beredskapslagren
I samband med 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102 kap. 11, bet. FöU12) bemyndigades regeringen att sälja ut olja från krigslagren så att dessa minskades till en lägre, dock ej närmare angiven, säkerhetspolitiskt motiverad nivå.
De medel som frigjordes från denna utförsäljning fick användas för att -- utanför planeringsramen -- stärka olika funktioner inom den civila delen av totalförsvaret. För budgetåret 1992/93 avsågs 79 miljoner kronor av inkomsterna användas för sådana åtgärder.
Våren 1993 beslutade riksdagen (prop. 1992/93:100 bil. 13, bet. NU28) att regeringen skulle få disponera influtna medel från oljeutförsäljningen även för ändamål inom den militära delen av totalförsvaret.
Regeringen fattade därefter i december 1993 beslut om att en del av utvecklingskostnaderna för luftvärnsrobotprojektet BAMSE samt viss verksamhet inom marinen skall finansieras -- genom särskilda beslut av regeringen om merutgift -- med inkomsterna från utförsäljningen av olja. Dessa kostnader, som sammantaget beräknas uppgå till ca 600 miljoner kronor, ligger utanför de ekonomiska planeringsramarna för totalförsvaret.
Riksdagen har nyligen -- på förslag av näringsutskottet (bet. 1993/94:NU19) -- bifallit regeringens förslag i proposition 1993/94:141 innebärande att de statliga lagren av olja för krigssituationer nu helt skall avvecklas. I stället skall lager byggas upp i näringslivet för att där integreras med lagringen för fredskriser och den övriga kommersiella lagringen av oljeprodukter.
Med hänsyn främst till omfattningen av den nu beslutade totala utförsäljningen av olja uttalade riksdagen, på näringsutskottets förslag, att regeringen borde återkomma till riksdagen med förslag till hur medlen från den fortsatta utförsäljningen skall användas. Regeringen hade i propositionen endast angett att den senare för riksdagen skulle lämna en redogörelse för användningen av de medel som inflyter genom den fortsatta utförsäljningen.
I ett yttrande till näringsutskottet anförde försvarsutskottet (FöU6y) att medlen från försäljningen skulle användas för ändamål inom totalförsvaret. I motsats härtill menade näringsutskottet, vilket också riksdagen anslöt sig till, att regeringen borde vara fri att föreslå till vilka ändamål som medlen bör användas.
I kompletteringspropositionen (bil. 1 s. 75) konstateras att beslutet om en total utförsäljning av de statliga oljelagren innebär att försäljningsinkomsterna blir avsevärt större än vad som tidigare bedömdes. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget föreslår regeringen att de merinkomster som följer av en total utförsäljning jämfört med tidigare planering skall tillgodogöras statsbudgeten. Budgetförstärkningen beräknas uppgå till totalt minst 500 miljoner kronor när försäljningen har avslutats (senast år 1999).
Näringsutskottet (NU8y) har inget att erinra mot vad som i denna del anförs i kompletteringspropositionen. Vad som där föreslås bör innebära att regeringen inte kan fatta ytterligare beslut om att kostnader inom totalförsvaret skall finansieras med medel från utförsäljningen av olja ur de statliga beredskapslagren. Om det uppkommer behov av att finansiera kostnader för totalförsvaret utanför de ekonomiska planeringsramarna, får dessa behov efter förslag från regeringen prövas av riksdagen på vederbörligt sätt.
Försvarsutskottet (FöU9y) har mot bakgrund av det statsfinansiella läget och den beslutade totala utförsäljningen av beredskapslagrad olja viss förståelse för att inkomsterna från utförsäljningen får utnyttjas även för att förstärka statsbudgeten. Utskottet utgår emellertid ifrån att regeringens riktlinjer för utnyttjandet av de merinkomster som följer av en total utförsäljning jämfört med tidigare planering innebär att de medel i storleksordningen 1 miljard kronor som i 1992 års försvarsbeslut beräknades disponeras genom utförsäljning av beredskapslagrad olja kommer att kunna disponeras för totalförsvarsändamål. Socialdemokraterna har på denna punkt anmält avvikande mening till försvarsutskottets yttrande, där man uttalar att medlen i nuvarande statsfinansiella läge bör användas för att förstärka statsbudgeten.
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Som framgått har riksdagen vid flera tillfällen tagit ställning till successiva förändringar i hur beredskapslagren av olja skall minskas och slutligen helt avvecklas. Samtidigt har mer eller mindre ingående redovisats hur inkomsterna av dessa försäljningar skall användas. Regeringen har genom beslut om s.k. merutgifter successivt vidgat användningsramen för medlen. Enligt utskottets uppfattning är inkomsterna av en fortsatt utförsäljning av de statliga oljelagren av den omfattningen att en annan ordning än den hittillsvarande bör tillämpas. Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att mot bakgrund av det statsfinansiella läget bör samtliga inkomster, med avdrag för försäljningsomkostnader, av den pågående och fortsatta utförsäljningen av oljelagren tillgodogöras statsbudgeten. Därav följer, som näringsutskottet anför, att de behov som kan uppkomma för att finansiera kostnader för totalförsvaret utanför de ekonomiska planeringsramarna bör prövas på sedvanligt sätt inom ramen för budgetregleringen.
Finansutskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag i kompletteringspropositionen (bil. 1 yrkande 3).
Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m.
I budgetpropositionen (1993/94:100 bil. 8 Finansdepartementet punkt E 6) föreslås att till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. skall för budgetåret 1994/95 anvisas ett förslagsanslag på 103 miljoner kronor. Under anslaget beräknas bl.a. medel för kostnadsökningar under löpande budgetår för de myndigheter som även under budgetåret 1994/95 kommer att ha reservationsanslag eller förslagsanslag. Vidare har under anslaget beräknats medel för bidrag till centralt utvecklingsarbete avseende metoder och system för att jämföra arbeten av lika värde (s.k. ALVA-projektmedel) som avsatts i Ramavtal om löner m.m. 1989--1990 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1989--90), medel för särskilda åtgärder inom kulturområdet avsatta i RALS 1993--1995 samt täckande av kostnader för vissa personliga tjänster och vissa fullmaktstjänster.
Enligt de riktlinjer för budgetering av myndigheternas förvaltningskostnader som numera gäller (prop. 1992/93:100 bil. 1 avsnitt 2.2) skall alla kostnader som följer av ett kollektivavtal direkt belasta myndigheternas förvaltningsanslag. Om så sker finns inte längre något behov av att föra upp vissa kostnader till följd av kollektivavtal på ett särskilt s.k. täckningsanslag.
Finansutskottet behandlade frågan om vilka medel som skulle kunna tas upp på ett sådant anslag i ett yttrande till konstitutionsutskottet (1993/94:FiU8y) med anledning av ombildningen av arbetsgivarorganisationen på det statliga området (prop. 1993/94:77). Finansutskottet fäste i yttrandet uppmärksamheten på att i de centrala avtalen behandlas förutom direkta lönefrågor även generella anställningsvillkor samt frågor av mer långsiktig karaktär som pensionsfrågor och trygghetsfrågor. Ofta uppkommer kostnader till följd av dessa frågor i avtalen på andra anslag än förvaltningsanslagen i statsbudgeten. I budgetförslaget har t.ex. hittills regelmässigt ett särskilt täckningsanslag för merkostnader för löner och pensioner tagits upp. Så görs även i budgetförslaget för budgetåret 1994/95. Under detta har medel avsatts för särskilda åtgärder inom kulturområdet. I RALS 1993--95 har parterna enats om en avsättning till en särskild kulturpott om 10 miljoner kronor att fördelas till vissa i avtalet angivna myndigheter. Avsikten är att dessa medel skall tillföras de berörda myndigheterna.
En konsekvens härav borde enligt vad utskottet anförde i det nämnda yttrandet vara att dessa medel avräknas mot övriga myndigheters ramanslag.
I en till konstitutionsutskottet inkommen skrivelse med promemoria från Finansdepartementet (1994-03-02) med anledning av proposition 1993/94:77 om en ombildning av arbetsgivarorganisationen för det statliga området anfördes i denna fråga att enligt den anslagsteknik som för närvarande tillämpas i statsbudgeten finansieras vissa kostnader som är en följd av kollektivavtal över andra poster på statsbudgeten än myndigheternas ramanslag. Det gäller t.ex. kostnader för pensionsåtaganden som finansieras över den i statsbudgeten uppförda inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto. Den teknik för budgetering av ramanslagen som regeringen redovisade i 1992 års budgetproposition och som riksdagen ställt sig bakom innebär att sådana avtalskostnader som finansieras på annat sätt än över ramanslagen skall avräknas myndigheternas ekonomiska utrymme. I praktiken innebär detta att ramanslagen reduceras med belopp som motsvarar sådana kostnadsökningar. Detta har också genomförts i budgetpropositionen 1993/94:100 bl.a. avseende den särskilda kulturpott som parterna har överenskommit i ramavtalet för 1993--1995. Genom denna teknik tar riksdagen ställning till samtliga förvaltningskostnader när riksdagen beslutar om ramanslag till myndigheterna.
I skrivelsen från Finansdepartementet framhölls vidare att det även framgent kommer att erfordras ett anslag för täckande av merkostnader för löner under löpande budgetår för de få myndigheter som även fortsättningsvis kommer att ha reservationsanslag, förslagsanslag eller obetecknat anslag för att finansiera förvaltningskostnader. Som regeringen anförde i budgetpropositionen (s. 108) kommer kompensationen för dessa myndigheter att beräknas på samma grunder som för ramanslagsmyndigheter, dvs. kompensationen kan aldrig överstiga lönekostnadsutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn. Skillnaden jämfört med ramanslag är endast en tidsmässig förskjutning för dessa myndigheter. Det täckningsanslag som förts upp i årets budgetproposition har således ett klart avgränsat ändamål och budgeteras enligt samma principer som myndigheternas ramanslag. Det skiljer sig därmed från de täckningsanslag som tidigare förts upp som en förslagsvis beräkningspost på statsbudgeten för att generellt täcka prognosticerade lönemerkostnader på grund av kollektivavtal.
Med vad som redovisats i Finansdepartementets skrivelse ansåg finansutskottet (1993/94:FiU11y) att klarhet hade vunnits om hur kostnader som inte direkt belastar myndigheternas förvaltningsanslag, i detta fall den särskilda kulturpott som parterna överenskommit i ramavtalet för 1993--1995, kommer att hanteras under budgetåret 1994/95.
Med den förändrade beräkningsgrund för anslaget för täckande av merkostnader för löner och pensioner som redovisats av Finansdepartementet, innebärande att kostnader för kollektivavtal på det statliga området inte längre skall ligga till grund för beräkning av anslagets storlek, har finansutskottet inte något att erinra mot att ett sådant anslag tas upp i statsbudgeten för 1994/95.
Motioner väckta med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp frågor som riksdagen har behandlat tidigare under detta riksmöte
I partimotioner från Ny demokrati och Vänsterpartiet samt i parti- och kommittémotioner från Socialdemokraterna som väckts med anledning av kompletteringspropositionen har motionärerna upprepat yrkanden eller tagit upp snarlika frågor som väcktes under den allmänna motionstiden. Dessa har anknytning till den ekonomiska politiken och budgetregleringen men berör också andra utskotts beredningsområden. De berörda utskotten har när de behandlat dessa motionsyrkanden i yttranden till finansutskottet vanligtvis hänvisat till den tidigare behandlingen av motsvarande frågor i resp. utskott och i riksdagen. I några fall pågår ännu behandlingen i utskottet. Med hänvisning härtill avstyrker resp. utskott motionsyrkandena. Nedan följer en redovisning av de aktuella motionsyrkandena parti för parti med resp. utskotts hänvisning till tidigare behandling.
Socialdemokraterna
Skattepolitik
I motion Fi53 av Lars Hedfors m.fl. (s) förordas en omläggning av skattepolitiken som konkretiseras genom krav på omedelbara åtgärder på skatteområdet i stabiliserings- och fördelningspolitiskt syfte.
Motionärerna hävdar -- nu liksom tidigare -- att regeringens politik motverkar en positiv ekonomisk utveckling och leder till en fortsatt arbetslöshet och ökade klyftor i samhället. Yrkandena i motionen innebär i allt väsentligt en upprepning av de ståndpunkter som partiet tidigare har redovisat på skatteområdet och som riksdagen i olika sammanhang har avvisat. Så kräver motionärerna skatteskärpningar som enligt deras beräkningar uppgår till 9 miljarder kronor redan fr.o.m. budgetåret 1994/95, bl.a. i form av en omfördelning av inkomstskatten genom att återinföra det statliga grundavdraget och höja marginalskatten över den s.k. brytpunkten. Skatteskärpningarna innefattar också en återgång till tidigare regler för beskattning av kapital och bolagsinkomster. En del av beloppet, 0,9 miljarder kronor, hänför sig till miljöområdet och annan indirekt beskattning. Den sammanlagda budgeteffekten begränsar sig enligt Socialdemokraternas egna beräkningar till 3,8 miljarder kronor till följd av att förslagen bl.a. innehåller skattelättnader för företagen i form av direktavskrivningar.
Skatteutskottet anför (SkU9y) att man vid sin återkommande behandling av skattepolitikens inriktning har konstaterat att det råder bred enighet om att den höga arbetslösheten och de stora underskotten i statsfinanserna utgör de allvarligaste symptomen på den ekonomiska krisen i Sverige och att den viktigaste uppgiften därför är att skapa förutsättningar för fler jobb i ett växande näringsliv. Som ett led i regeringens politik har ingått att begränsa det alltför höga skattetrycket, i första hand genom att sätta ned eller avskaffa sådana inslag i beskattningen som har bedömts som särskilt skadliga. En sammanfattning av de åtgärder som har genomförts under regeringsperioden har lämnats i skatteutskottets betänkanden 1992/93:SkU20 och 1993/94:SkU20 och i yttrandet 1993/94:SkU1y till finansutskottet. Skatteutskottet delar nu liksom tidigare regeringens bedömning att de åtgärder som har genomförts på skatteområdet har varit nödvändiga för att bryta den tidigare nedgången i ekonomin och att den förda skattepolitiken leder till de avsedda resultaten.
Med anledning av den fördelningspolitiskt betonade kritik som Socialdemokraterna riktar mot den förda skattepolitiken vill skatteutskottet framhålla att motionärernas bedömningar är alltför ensidiga. För att bevara och utveckla den allmänna välfärden här i landet är det helt avgörande att den ekonomiska växtkraft som Sverige i dag har återvunnit kan behållas och stärkas. Den förda politiken leder till att nya, riktiga jobb kan skapas i näringslivet, och endast på detta sätt kan hotet om en bestående hög arbetslöshet och andra sociala skadeverkningar avvärjas. Skatteutskottet vidhåller alltså sin tidigare uppfattning att man i första hand bör säkerställa en ekonomisk utveckling som innebär att det även i framtiden kommer att finnas ett välstånd att fördela.
Enligt skatteutskottets uppfattning har motionärerna inte åberopat några nya omständigheter som bör föranleda ändrad ståndpunkt till de aktuella skattefrågorna. Utöver vad skatteutskottet anfört ovan vill skatteutskottet hänvisa till sina ställningstaganden i SkU20 angående skattepolitikens inriktning, skatteuttaget och skatten på kapital och kapitalinkomster. Vad skatteutskottet där anfört gäller fortfarande beträffande motsvarande frågor som nu på nytt tas upp i motion Fi53 (s) yrkandena 1--4, 9 och 10. Socialdemokraterna i skatteutskottet tillstyrker i en avvikande mening motionen i motsvarande del.
Reklam- och miljöskatter
Motion Fi53 (s) innehåller vidare yrkanden om reklamskatt på TV och radio samt höjda miljöskatter (yrkandena 16 och 18--20).
Flertalet av dessa frågor har nyligen behandlats i skatteutskottets betänkande 1993/94:SkU34. Vad skatteutskottet då anförde om skatteväxling, om miljörelatering av beskattningen och om energibeskattningen är enligt skatteutskottets mening ett tillräckligt svar på alla de nu angivna yrkandena. Med hänvisning till det anförda avstyrker skatteutskottet de aktuella motionsyrkandena i nu angivna delar. Socialdemokraterna avger en avvikande mening till yttrandet.
Företagsbeskattning och beskattning av aktier
När det gäller företagsbeskattningen och beskattningen av aktier m.m. behandlade skatteutskottet i höstas (1993/94:SkU15) motionsyrkanden med motsvarande innehåll som i motion Fi53 yrkandena 5--8 och 13. Motsvarande yrkanden har sedan upprepats i motioner från samma håll med anledning av proposition 1993/94:234 (vissa inkomst- och företagsfrågor m.m.) och kommer att behandlas i utskottets betänkande 1993/94:SkU25 som skall debatteras av riksdagen den 8 juni. De aktuella yrkandena i motion Fi53 avstyrks med hänvisning till de kommande ställningstagandena till skatteutskottets betänkande SkU25. Vad avser yrkande 17 i motion Fi53 om skatten på dieselolja i miljöklass I så avser skatteutskottet att i sitt betänkande SkU25 föreslå en höjning med 100 kr. Yrkandet blir därmed tillgodosett och bör avslås i det här aktuella sammanhanget.
Jordbrukspolitik
I motion Fi61 av Margareta Winberg m.fl. (s) kritiseras regeringens jordbrukspolitik. Den har enligt motionärerna inte presenterats samlat i hela sin omfattning utan endast i vissa delförslag. Konsekvenserna på statsfinanserna blir därmed svåröverskådliga. Dessutom används regleringsmedel, vilket får till effekt att en del av de ökade utgifterna på jordbruksområdet inte blir synliga över statsbudgeten.
Motionärerna anser att jordbruksstödet behöver förändras för att bringa balans i produktionen och få ned kostnaderna för exporten. Man vill minska bidraget till spannmålsexporten liksom arealbidraget med sammanlagt 1,5 miljarder kronor. I stället vill man ge lantbrukarna fortsatt inkomststöd med 607 miljoner kronor. Vidare lägger motionärerna fram förslag om stöd till Norrlands- och skärgårdsjordbruket. Man vill stimulera ekologiska brukningsmetoder, minska kemikalieanvändningen, satsa på livsmedelskvalitet samt ta stor hänsyn till djurskyddsaspekter. Motionärerna anger att nettot av deras förslag innebär en besparing på 710 miljoner kronor.
Jordbruksutskottet och riksdagen har behandlat de frågor motionärerna tar upp i olika sammanhang under detta riksmöte. Förslag att minska anslaget till spannmålsexport och arealbidraget behandlade jordbruksutskottet i betänkandet JoU13, som riksdagen godkände den 3 mars 1994. Stödet till Norrlandsjordbruket behandlades i JoU26 (s. 9 f.) och beslutades av riksdagen den 18 maj 1994. Förslag angående trädgårdsnäringen tog jordbruksutskottet upp i JoU22. Anslag till forskning om älgsjuka och om forskning om alternativ till burhållning av höns behandlades i JoU15 resp. JoU14. Stöd till ekologisk odling behandlades i JoU22 och inkomststöd för lantbrukare var ett ärende i JoU13. I jordbruksutskottets betänkande JoU6 från i höstas behandlades frågor om att höja kadmiumavgiften och att införa en avgift på kväve och fosfor i handelsgödsel. I JoU15 behandlades landskapsvårdsstödet och anslag för inköp av skogs- och myrmark. I samtliga dessa betänkanden behandlades och avstyrktes socialdemokratiska yrkanden som motsvarar vad som nu tas upp i motion Fi61 (s). Riksdagen har godtagit jordbruksutskottets ställningstaganden i dessa frågor.
Näringspolitik
I motion Fi45 av Birgitta Johansson m.fl. (s) erinras om förslag om olika näringspolitiska åtgärder som har framlagts i motion 1993/94:N305 (s), vilken väcktes under allmänna motionstiden. Dessa förslag har under våren 1994 behandlats av riksdagen i betänkande 1993/94:NU15 om näringspolitik.
Med hänvisning till vad som anförts i sistnämnda motion återupprepas nu flertalet av förslagen. Sålunda krävs att 300 miljoner kronor skall tillföras den centrala lånefond som skall inrättas för de regionala utvecklingsbolagen. Vidare föreslås att 335 miljoner kronor skall anvisas för insatser inom vissa branscher. Härjämte skulle 42 miljoner kronor anslås för att stödja småföretagens exportverksamhet. I de två senare beloppen har motionärerna beaktat att riksdagen beviljat medel med anledning av yrkanden i motion N305 (s).
De nu aktuella förslagen avslogs av riksdagen men följdes upp i reservationer (s) och -- väsentligen -- i en meningsyttring (v).
I fråga om storleken på lånefonden för de regionala utvecklingsbolagen påpekade näringsutskottet att bolagen kommer att disponera ca 2,5 miljarder kronor för finansiering av små och medelstora företag. Därtill erinrades om verksamheten hos Industri- och nyföretagarfonden och hos de nyinrättade teknikbrostiftelserna. Vidare åberopades de olika åtgärder på skatteområdet som vidtagits under senare år för att underlätta riskkapitalförsörjningen.
Vid behandlingen i näringsutskottet förordade företrädarna för motionen följande fördelning av de begärda medlen till olika branschfrämjande åtgärder (med angivande av anslag inom Näringsdepartementets huvudtitel): stöd till prospektering (nytt anslag; 85 miljoner kronor), insatser för den träråvarubaserade industrin (F 1; 100 miljoner kronor), återinrättande av Verkstadstekniska delegationen -- VT-delegationen (F 1; 30 miljoner kronor), insatser för livsmedelsindustrin (F 1; 25 miljoner kronor), ytterligare medel till Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) för att främja övrig teknisk forskning och utveckling (F 1; 85 miljoner kronor), stöd till kvinnors företagande (A 1; 10 miljoner kronor).
Motionärernas begäran om medel för att främja småföretagens exportverksamhet fördelades enligt följande:
åtgärder för att underlätta för små och medelstora företag att komma ut på Europamarknaden (A 1; 40 miljoner kronor), ökat bidrag till Standardiseringskommissionen i Sverige -- SIS (C 3; 2 miljoner kronor).
I flertalet av de aktuella frågorna hänvisade näringsutskottet till de olika insatser inom berört område som har vidtagits eller som planeras. Beträffande prospektering och VT-delegationen erinrades om näringsutskottets principiella uppfattning att statens roll på det näringspolitiska området i huvudsak skall vara att skapa generellt goda förutsättningar för näringslivet; varken prospektering i statlig regi eller återinrättande av VT-delegationen borde därför komma i fråga. Kravet på ytterligare medel till Standardiseringskommissionen avstyrktes mot bakgrund av pågående omorganisation av standardiseringen.
Med hänvisning till vad näringsutskottet anfört i dessa frågor i betänkandet NU15 avstyrker näringsutskottet de här aktuella yrkandena i motion Fi45 (s) yrkandena 1--4. Socialdemokraterna i näringsutskottet tillstyrker motionen i en avvikande mening till yttrandet.
Åtgärder på kommunikationsområdet
I motion Fi50 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) framhålls att regeringens förslag om ytterligare 1,6 miljarder kronor för underhållsåtgärder -- vilket utskottet behandlat ovan -- långt ifrån räcker för att klara de behov som finns. Motionärerna föreslår därför att en rad andra åtgärder vidtas på kommunikationsområdet för att främja den ekonomiska utvecklingen. Åtgärderna beräknas sammantaget skapa 6 600 nya arbetstillfällen.
För att öka kapaciteten på vägarna och järnvägarna föreslås ökade infrastrukturanslag. Enligt motionen bör Vägverkets anslag för Drift och underhåll av statliga vägar höjas med 2 524 miljoner kronor medan Banverkets anslag för Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar bör höjas med 500 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Vidare föreslås att Vägverkets investeringsanslag för nästa budgetår höjs med 1 800 miljoner kronor.
Enligt motionen finns det dessutom behov av investeringar på flera av landets flygplatser. Det gäller byggande av hangarer och anläggande av taxibanor och rullbanor. Därför föreslås att Luftfartsverket anvisas ett särskilt anslag på 70 miljoner kronor för sådana investeringar.
I motionen anges även att det finns både miljöpolitiska och sysselsättningspolitiska skäl till att bygga en ny godsterminal i Luleå. Mot denna bakgrund upprepas ett tidigare förslag om att SJ skall tilldelas 17 miljoner kronor för att förverkliga detta projekt.
Att ha tillgång till moderna telekommunikationer är enligt motionärerna nödvändigt för näringslivet men betydelsefullt också för de enskilda människorna. Utbyggnaden av AXE-systemet bör därför tidigareläggas så att hela landet är täckt redan år 1997 i stället för år 2000. Regeringen bör därför verka för att utbyggnaden av AXE-systemet tidigareläggs. För att möjliggöra detta anges att investeringar för 300 miljoner kronor per år krävs under den aktuella perioden. Belastningen på statsbudgeten motsvarar räntekostnaden på ca 25 miljoner kronor. Mot denna bakgrund föreslås att Telia AB får ta upp ett lån i Riksgäldskontoret på 300 miljoner kronor samt att Telia AB anvisas 25 miljoner kronor för att täcka de räntekostnader som uppstår.
Trafikutskottet kan i sitt yttrande (TU5y) konstatera att flertalet av de aktuella motionsyrkandena i huvudsak är likalydande med motionsyrkanden från den allmänna motionstiden i år, vilka har behandlats av trafikutskottet under våren. Med hänvisning till vad trafikutskottet anfört i betänkanden tidigare under våren (1993/94:TU26, TU13, TU15, TU28 och TU17), vilka riksdagen har ställt sig bakom (rskr. 1993/94:279, 157, 159, 309 och 199), avslås de aktuella yrkandena i motion Fi50 (s). Socialdemokraternas representanter i trafikutskottet har i en avvikande mening förordat förslagen i motionen.
I tre socialdemokratiska motioner, Fi44 av Oskar Lindkvist m.fl. (s), Fi54 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) och Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s), förs fram förslag om olika former av stöd till ny- och ombyggnad av bostäder, till investeringar i offentliga lokaler och anläggningar, till icke-statliga kulturlokaler, till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden samt till allmänna samlingslokaler.
Bostadsutskottet anför att riksdagen så nyligen som i april och maj 1994 har avslagit yrkanden motsvarande dem som nu åter läggs fram. I sakfrågorna har inte något tillförts som ger bostadsutskottet anledning att ompröva sina tidigare ställningstaganden. Det kan därför enligt bostadsutskottets mening inte anses vara meningsfullt att nu åter ingående sakbehandla de aktuella yrkandena.
Bostadsutskottet avstyrker (BoU9y) motionerna Fi44 (s) yrkandena 2--5 samt Fi54 (s) yrkandena 4 och 5 med förslag till ytterligare ROT-åtgärder m.m. med hänvisning till vad bostadsutskottet anfört i 1993/94:BoU14. Dessa yrkanden avstyrktes bl.a. med hänvisning till 1994 års ROT-program. Motionerna Fi44 (s) yrkandena 6 och 8 samt Fi59 (s) yrkandena 18 och 19 avstyrks med hänvisning till behandlingen i BoU8. Förslagen om ökad ram för stöd till allmänna samlingslokaler i motionerna Fi44 (s) yrkande 7 och Fi59 (s) yrkande 20 avstyrks med hänvisning till BoU9. Socialdemokraterna i bostadsutskottet tillstyrker motionen i en avvikande mening till yttrandet.
Reduktion av räntebidragen
Hösten 1992 träffades en överenskommelse mellan regeringspartierna och Socialdemokraterna om den ekonomiska politiken som bl.a. innefattade en besparing på bostadssubventionerna med 3 miljarder kronor.
I motion Fi44 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) föreslås att tidigare beslutade besparingar på bostadssektorn skjuts upp tills fastighetsmarknaden har stabiliserats. Vidare anser motionärerna att när besparingen genomförs skall den ske på hela bostadsbeståndet och i alla upplåtelseformer.
Bostadsutskottet hänvisar i sitt yttrande till att man tidigare i år avstyrkt samma yrkande i betänkandet BoU15. Bostadsutskottet står fast vid sitt tidigare ställningstagande och avstyrker motion Fi44 (s) yrkande 1. Socialdemokraterna motsätter sig reduktionen av räntebidragen i en avvikande mening.
Åtgärder inom kulturområdet
I motion Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s) återkommer motionärerna med förslag om ökning av vissa anslag på Kulturdepartementets huvudtitel, vilka tidigare framförts i motionsyrkanden under allmänna motionstiden i år.
Riksdagen bör enligt motionen under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom teaterområdet m.m. (B 2) -- utöver tidigare anvisade medel under anslaget -- anvisa 7,5 miljoner kronor för kultur/medier i skolan (yrkande 1), 3 miljoner kronor för kultur/medier i barn- och skolbarnsomsorg och på fritidsgårdar (yrkande 2), 3 miljoner kronor för kultur/medieprojekt för barn och ungdom (yrkande 3), 2 miljoner kronor för länskonstnärer (yrkande 4), 7 miljoner kronor för de samlingslokalägande organisationernas kulturverksamhet (yrkande 5), 4 miljoner kronor för kultur i arbetslivet (yrkande 6), 2 miljoner kronor för kultur i vården (yrkande 7), 2 miljoner kronor för kultur för handikappade (yrkande 8), 1 miljon kronor för Centrumbildningar (yrkande 9), 5 miljoner kronor för institutioner med stor andel lönebidragsanställda (yrkande 10), 3 miljoner kronor för kulturprojekt mot främlingsfientlighet och rasism (yrkande 11) samt 11 miljoner kronor för föremålsvård m.m. vid museer (yrkande 12).
En ökning med 4,5 miljoner kronor utöver tidigare anvisade medel begärs under anslaget Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m. (B 15) (yrkande 14).
Slutligen begärs att det utöver tidigare anvisade medel anvisas 2 miljoner kronor under anslaget Statens konstråd (B 18) för projektet Konst där vi bor (yrkande 16) och 4 miljoner kronor under anslaget Förvärv av konst för statens byggnader (B 19) (yrkande 17).
Kulturutskottet hänvisar i sitt yttrande (KrU10y) till att utskottet tidigare under våren ingående har behandlat motionsyrkanden motsvarande de nu aktuella och föreslagit riksdagen att avslå dem (bet. 1993/94:KrU19 om allmän kulturverksamhet s. 6, 7, 13 och 15--18, bet. 1993/94:KrU21 om teater, dans och musik s. 17 och 18 och bet. 1993/94:KrU22 om bibliotek, bildkonst, konsthantverk m.m. s. 3--5). Riksdagen har följt utskottets förslag. Med hänvisning till vad kulturutskottet anfört i angivna betänkanden föreslår kulturutskottet att finansutskottet avstyrker motion Fi59 (s) i dessa delar. Socialdemokraterna i kulturutskottet tillstyrker i en avvikande mening till yttrandet motion Fi59 (s).
Ny demokrati
Skattepolitiken
I motion Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) inriktar sig motionärerna framför allt på besparingar men begär också riksdagsuttalanden om ett lägre skattetryck (yrkande 19) och om skattelättnader framför allt i momsen (yrkandena 20 och 22), höjd tobaksskatt (yrkande 21) och vissa andra åtgärder på skatteområdet (yrkande 23).
Enligt skatteutskottets uppfattning (SkU9y) har motionärerna inte åberopat några nya omständigheter som bör föranleda ändrad ståndpunkt till de aktuella skattefrågorna. Skatteutskottet vill hänvisa till sina ställningstaganden i SkU20 angående skattepolitikens inriktning, skatteuttaget och skatten på kapital och kapitalinkomster.
I motion Fi31 yrkas mervärdesskatt på tidningar och böcker med 12 %, en sänkning av tjänstemomsen till 12 % och en avdragsrätt för hushållstjänster vid inkomstbeskattningen (yrkandena 20, 22 och 7), dvs. frågor som utskottet nyligen behandlat i betänkandet SkU30 och avstyrkt med hänvisning till det statsfinansiella läget och till kommande ställningstaganden till utredningsförslaget (SOU 1994:43) Uppskattad sysselsättning. I denna motion yrkas också att tobaksskatten höjs med 1,5 miljarder kronor. Tobaksskatten har senast behandlats i SkU34, och utskottet vill erinra om att denna skatt höjts kraftigt på senare tid och sedan indexerats (se SkU1y och 1992/93:SkU25). -- Yrkande 23 om en öppen redovisning av samtliga varu- och löneskatter ligger i linje med regeringens strävanden i denna fråga men går ut på mer långtgående åtgärder än vad som kan anses lämpligt.
Med hänvisning till det anförda avstyrker skatteutskottet de aktuella motionsyrkandena i nu angivna delar. Ledamoten från Ny demokrati i skatteutskottet tillstyrker i en avvikande mening motionen i motsvarande delar.
Bostadspolitiken
I Ny demokratis partimotion Fi31 tas bostadspolitiken upp. Motionärerna upprepar några av sina yrkanden från den allmänna motionstiden. Yrkande 38 gäller en ny inriktning på bostads- och byggpolitiken. Innebörden av förslaget är att subventionerna inom sektorn skall minska samtidigt som bl.a. byggmomsen och fastighetsskattenivån sänks, att ett bosparande skall införas samt att reglerna för bestämmande av subventionsräntan måste ses över. Yrkande 39 avser ett tillkännagivande med innebörden att bostadsbidrag endast skall utgå till barnfamiljer.
Bostadsutskottet avstyrker (BoU9y) motionen med hänvisning till sin tidigare behandling i år av yrkanden med motsvarande innebörd (bet. 1993/94:BoU15, BoU16, BoU5y). Sedan bostadsutskottets tidigare behandling av de aktuella frågorna har inget i sak tillkommit som motiverar förnyade överväganden. I en avvikande mening till yttrandet tillstyrker Ny demokrati motionens yrkanden.
Behovsprövning av barnbidrag m.m.
I motion Fi31 (nyd) begärs tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen anförts om behovsprövade barnbidrag, flerbarnstillägg och en rättvis familjepolitik (yrkandena 12--14). Motionärerna anser att barnbidrag inte skall utgå till familjer med en sammanlagd inkomst på 500 000 kr per år. Familjer vars sammanlagda inkomster uppgår till 320 000 kr skall erhålla fullt barnbidrag. I intervallet däremellan skall en stegvis nedtrappning ske av bidraget. Flerbarnstillägget skall minskas med 10 % fr.o.m. tredje barnet. Dessa förslag medför enligt motionärerna en besparing på 3 miljarder kronor. Vidare föreslår motionärerna att de medel som går till föräldraförsäkring, barnbidrag, kommunal barnomsorg etc. läggs samman och fördelas till barnfamiljer som vårdnadsersättning och barnbidrag. Vårdnadsersättningen, som bör ligga på maximalt 8 000 kr per månad, skall vara skattefri och pensionsgrundande. Barnbidraget bör ligga på 1 000 kr per månad och barn. Förslaget innebär enligt motionärerna besparingar på 20 miljarder kronor. Motionärerna understryker att det är båda föräldrarnas sammanlagda bruttoinkomst -- oavsett om de är gifta, ogifta, bor åtskilda eller är frånskilda -- som avses. Samhället skall inte tillåta eller sanktionera att vissa föräldrar smiter från sitt försörjningsansvar.
Socialutskottet har nyligen i betänkandena 1993/94:SoU20 och 1993/94:SoU25 avstyrkt motionsyrkanden med liknande innehåll som de nu aktuella. Socialutskottet vidhåller (SoU6y) sin uppfattning. Motion Fi31 (nyd) yrkandena 12--14 bör därför avstyrkas. I en avvikande mening från Ny demokrati tillstyrks motionens yrkanden.
Socialförsäkringssystemen
I motion Fi31 (nyd) anför motionärerna att socialförsäkringssystem bör vara just försäkringssystem, dvs. system där premierna kan täcka försäkringskostnaderna. Samtliga socialförsäkrings- och trygghetssystem behöver enligt motionärerna revideras i grunden om Sverige skall kunna repa sig ekonomiskt. I yrkande 10 begärs ett tillkännagivande härom. I motionen föreslås att en oberoende arbetsgrupp tillsätts med uppgift att arbeta fram förslag till förändringar och revideringar av de befintliga trygghetssystemen. Arbetsgruppen skall arbeta efter vissa angivna principer. Bl.a. skall alla medborgare garanteras en grundtrygghet, och trygghetssystem ovanför denna nivå skall inte vara en angelägenhet för staten. Arbetsgruppen bör vara klar med sitt arbete senast vid årsskiftet 1994/95. Motionärerna begär i yrkande 11 ett tillkännagivande om att en arbetsgrupp tillsätts med uppgift att arbeta fram ett förslag till ett nytt socialförsäkringssystem. I yrkande 46 begärs ett tillkännagivande om att basbeloppet inte enbart skall återspegla prisutvecklingen utan även den reella standardutvecklingen i samhället. Detta möjliggörs enligt motionärerna genom att eventuella förändringar i basbeloppet tar hänsyn till såväl bruttonationalinkomsten som inflationen.
I socialförsäkringsutskottets nyligen godkända betänkande 1993/94:SfU12 har framhållits att det finns anledning att sträva efter att på ett bättre sätt än vad som för närvarande gäller harmonisera olika delar av trygghetssystemen såväl finansiellt som materiellt. I betänkandet avstyrkte socialförsäkringsutskottet ett flertal motionsyrkanden om en reformering av socialförsäkringen med hänvisning till att frågorna ryms inom ramen för Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete och att denna beredning är parlamentariskt sammansatt, vilket ger möjlighet för de olika partiföreträdarna att i det löpande arbetet ta upp olika frågor som berörts i motionerna. Mot bakgrund härav anser socialförsäkringsutskottet (SfU7y) att finansutskottet inte bör gå in på en närmare prövning av hur socialförsäkringarna bör utformas utan avstyrka bifall till motion Fi31 yrkandena 10, 11 och 46. I en avvikande mening till yttrandet tillstyrker Ny demokrati motionens yrkanden.
Bidragsfusk
I motion Fi31 (nyd) yrkande 16 begärs ett tillkännagivande om effektiva åtgärder mot bidragsfusk.
I betänkande 1993/94:SfU2 begärde socialförsäkringsutskottet att regeringen skyndsamt skulle låta göra en kartläggning av i vilken omfattning det förekommer fusk med förmåner och bidrag av social karaktär. Regeringen borde enligt socialförsäkringsutskottet redovisa resultatet av kartläggningen för riksdagen och, beroende på vad kartläggningen utvisar, föreslå åtgärder för att komma till rätta med bidragsfusk. Regeringen har med anledning härav nyligen uppdragit åt Riksrevisionsverket (RRV) att kartlägga förekomsten av fusk med förmåner och bidrag av social karaktär. RRV skall därvid bl.a. göra en analys av vad som avses med fusk och de olika former av bidragsfusk som kan förekomma samt gränsdragningar till andra former av överutnyttjande inom framför allt socialförsäkringarna. RRV skall redovisa sitt uppdrag före utgången av år 1994.
Socialförsäkringsutskottet anser (SfU7y) att resultatet av detta arbete skall avvaktas och föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi31 yrkande 16. I en avvikande mening till utskottets yttrande tillstyrker Ny demokrati motionsyrkandet.
Hemspråk
Ny demokrati föreslår i motion Fi31 yrkande 37 att kommunernas skyldighet att erbjuda hemspråksundervisning skall slopas.
Utbildningsutskottet har avstyrkt motsvarande yrkanden vid fem tillfällen under de två senaste riksmötena (bet. 1992/93:UbU8, 1992/93:UbU3y, 1992/93:UbU5y, 1992/93:UbU6y samt 1993/94:UbU7). Riksdagen har följt utbildningsutskottets förslag. Med hänvisning härtill föreslår utbildningsutskottet i sitt yttrande (UbU6y) att finansutskottet nu avstyrker yrkandet. Ny demokratis representant i utbildningsutskottet har anmält en avvikande mening.
Trafikförsäkring
Ny demokrati föreslår i motion Fi31 yrkande 15 att ansvaret för trafikolycksfall bör lyftas från den allmänna försäkringen till trafikförsäkringen. Stat och landsting beräknas därigenom spara minst 6 miljarder kronor i minskade sjukförsäkrings- och sjukvårdskostnader.
När finansutskottet behandlade detta yrkande för ett år sedan (1992/93:FiU30) avstyrkte utskottet detta med hänvisning till den beredning som fått i uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna. Riksdagen ställde sig bakom utskottets förslag. Som utskottet ser det har ingenting tillkommit som föranleder riksdagen att ändra sitt ställningstagande.
Åtgärder mot den politiska sektorn
I motion Fi31 (nyd) yrkande 41 framförs krav på att partistödet, presstödet och organisationsbidragen skall reduceras kraftigt.
Konstitutionsutskottet har vid ett flertal tillfällen de senaste åren behandlat och avstyrkt motionsyrkanden om kraftiga reduceringar av parti- och presstödet. Stöd till politiska partier behandlade konstitutionsutskottet senast i betänkandet 1993/94:KU32. Utskottet har beträffande presstödet bl.a. hänvisat till att en översyn pågår av dagspressens situation (bet. 1993/94:KU27). Riksdagen har därvid ställt sig bakom konstitutionsutskottets förslag. Kulturutskottet har likaledes behandlat yrkanden om kartläggning och minskning av organisationsbidragen (senast i bet. 1993/94:KrU31). Kulturutskottet har avstyrkt dessa med hänvisning till att en särskild utredare tillsatts för att se över och lämna förslag till de principer som bör gälla för statens bidrag till ideella organisationer, bl.a. i syfte att minska statsbidragen. Riksdagen har på kulturutskottets förslag avslagit motionsyrkandena.
Vänsterpartiet
Skattepolitik
I Vänsterpartiets motion Fi32 föreslås ett stort antal skatteförändringar. Inkomstskatterna skall höjas och avdragen minskas med sammanlagt 5 390 miljoner kronor. Grundavdraget föreslås höjt men slopat över brytpunkten, vilket enligt motionärerna påtagligt skärper fördelningseffekterna i skattesystemet. Energi- och miljöskatter föreslås bli höjda med 3 resp. 1,5 miljarder kronor. Vidare skall kapitalskatterna höjas med sammanlagt 4 miljarder kronor. Arbetsgivaravgifterna föreslås uppräknade med 8,2 miljarder kronor. Förslagen ger sammanlagt drygt 21 miljarder kronor i ökade statsinkomster.
Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandena med hänvisning till vad skatteutskottet anfört tidigare i samband med att motionärernas förslag från allmänna motionstiden behandlades. Det har i det föregående redovisats i vilka betänkanden de olika frågorna behandlats. Frågor om skatteväxling, om miljörelatering av beskattningen och om energibeskattning behandlades i betänkandet 1993/94:SkU34. Utskottet hänvisar även till kommande ställningstaganden i betänkande 1993/94:SkU25.
Jordbrukspolitik
I Fi32(v) föreslås att riksdagen bör återgå till 1990 års jordbrukspolitiska beslut och minska statsutgifterna med 500 miljoner kronor genom att halvera arealstödet och slopa differentieringen samt minska stödet till export av spannmålsöverskottet.
Jordbruksutskottet har behandlat motsvarande yrkanden i sina betänkanden 1993/94:JoU6 och 1993/94:JoU13 s. 17 f. Jordbruksutskottet avstyrkte motionerna, vilket riksdagen ställde sig bakom.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. I de nu redovisade motionerna väckta med anledning av kompletteringpropositionen har partierna upprepat identiska eller snarlika yrkanden som de framfört tidigare i år. Motionärerna vill därmed markera att de vidhåller sin uppfattning eller anser att förslagen blivit än mer motiverade med tanke på den ekonomiska utvecklingen och regeringens förslag i den reviderade finansplanen. Utskottet har i det föregående ingående behandlat partiernas förslag till utformning av den ekonomiska politiken och i samband därmed även behandlat övergripande skattepolitiska, fördelningsmässiga, sysselsättningspolitiska och budgetpolitiska frågor. Utskottet ser emellertid inte skäl för riksdagen att på nytt i detalj behandla alla framlagda yrkanden. Det underlättar riksdagens arbete och förkortar voteringarna i kammaren om förslag avseende ett visst ämnesområde ställs under proposition endast vid ett tillfälle inom en kort tidrymd. I de fall finansutskottet funnit att det inte finns anledning för riksdagen att ompröva sitt eller det berörda utskottets tidigare ställningstagande hänvisar finansutskottet till yttrande från berört utskott och till den tidigare behandlingen och ställningstagandet.
Med hänvisning till vad utskottet redovisat och vad skatte-, jordbruks- bostads-, närings-, trafik- och kulturutskottet anfört avstyrker finansutskottet motionerna Fi44 (s), Fi45 (s) yrkandena 1--4, Fi50 (s) yrkandena 1--4 och 6--8, Fi53 (s), Fi54 (s) yrkandena 4 och 5, Fi59 (s) yrkandena 1--12, 14 och 16--20 och Fi61 (s).
Utskottet avstyrker vidare motion Fi31 (nyd) yrkandena 7, 10--17, 20--24, 37--39, 41 och 46 med hänvisning till vad utskottet anfört och vad skatte-, bostads-, utbildnings-, social- och socialförsäkringsutskottet redovisat.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än vad skatte- och jordbruksutskottet anfört och avstyrker därför motion Fi32 (v) yrkandena 47--58 och 60.
Hemställan
Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Fi30 yrkande 1 i denna del, 1993/94:Fi31 yrkandena 1, 6 och 19 samt 1993/94:Fi32 yrkandena 1 och 2 godkänner vad som förordats i proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 1 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 1 (s) res. 2 (nyd) men. (v) - delvis
2. beträffande penningpolitiken att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fi30 yrkande 1 i denna del och 1993/94:Fi31 yrkandena 5 och 8, res. 3 (s) res. 4 (nyd)
3. beträffande finansiella derivat att riksdagen avslår motion 1993/94:Fi31 yrkande 9,
4. beträffande den ekonomiska politiken och EU:s konvergenskrav att riksdagen avslår motion 1993/94:Fi31 yrkande 40 i denna del, res. 5 (nyd)
Arbetsmarknadspolitiken
5. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 18 i denna del, 1993/94:Fi32 yrkandena 6--8 och 1993/94:Fi54 yrkande 1, res. 6 (s) res. 7 (nyd) men. (v) - delvis
6. beträffande Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 1 och med avslag på motionerna 1993/94:Fi32 yrkandena 32--34 och 1993/94:Fi54 yrkandena 12 i denna del och 13 till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr.189) -- anvisar ett ramanslag på 2 876 516 000 kr, res. 8 (s) men. (v) - delvis
7. beträffande de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas inriktning att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fi32 yrkandena 9--12, 14, 16, 17, 23 och 29--31, 1993/94:Fi36 och 1993/94:Fi54 yrkandena 2 och 7--10 och 17 i denna del, res. 9 (s) men. (v) - delvis
8. beträffande främjande av kvinnligt företagande att riksdagen till ett nytt reservationsanslag benämnt Främjande av kvinnligt företagande för budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar 50 000 000 kr, res. 10 (s)
9. beträffande ungdomsarbetslöshet att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fi32 yrkandena 24--28 och 1993/94:Fi54 yrkandena 3 och 11, res. 11 (s) men. (v) - delvis
10. beträffande ungdomspraktik att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 6 om förenklade regler inom ungdomspraktiken,
11. beträffande förstärkning av arbetsförmedlingen att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 1 och med avslag på motion 1993/94:Fi54 yrkande 12 i denna del godkänner att högst 395 000 000 kr av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfällig personalförstärkning vid arbetsförmedlingen, res. 12 (s)
12. beträffande extra informationsinsatser att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1993/94:Fi32 yrkande 18 och 1993/94:Fi54 yrkande 14 godkänner att högst 10 000 000 kr av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för informationsinsatser, res. 13 (s)
13. beträffande bidrag till utbildning i företag att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 4 och motionerna 1993/94:Fi32 yrkande 21 och 1993/94:Fi54 yrkande 16 godkänner vad utskottet anfört om utbildning i företag och som sin mening ger regeringen detta till känna,
14. beträffande höjt bidrag till utbildning i företag att riksdagen avslår motion 1993/94:Fi32 yrkande 20, men. (v) - delvis
15. beträffande akademikerpraktik att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1993/94:Fi32 yrkande 19 och 1993/94:Fi54 yrkande 15 godkänner regeringens förslag om akademikerpraktik, res. 14 (s)
16. beträffande rekryteringsstöd för högskoleutbildade att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 5 och med avslag på motion 1993/94:Fi32 yrkande 22 godkänner regeringens förslag om försöksverksamhet med rekryteringsstöd för högskoleutbildade, men. (v) - delvis
17. beträffande flexiblare användning av rekryteringsstödet att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 7 och med avslag på motion 1993/94:Fi34 godkänner vad regeringen anfört om en flexiblare användning av rekryteringsstödet,
18. beträffande anslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2) att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 18 i denna del, 1993/94:Fi32 yrkande 13 och 1993/94:Fi54 yrkande 17 i denna del till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln -- med ändring av dels riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr. 189), dels arbetsmarknadsutskottets förslag (prop. 1993/94:140, bet. 1993/94:AU13) -- anvisar ett reservationsanslag på 25 716 738 000 kr, res. 15 (s) villk. res. 6, 8--14 res. 16 (nyd) villk. res. 7 men. (v) - delvis - villk.
19. beträffande Lönegarantifonden att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 10 avsnitt A i denna del och med avslag på motion 1993/94:Fi32 yrkande 35 medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 5 000 000 000 kr under budgetåret 1994/95 för utbetalningar enligt lönegarantilagen,
20. beträffande Arbetsmarknadsfonden att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 10 avsnitt A i denna del och med avslag på motion 1993/94:Fi32 yrkande 36 medger att en kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 100 miljarder kronor för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag,
21. beträffande s.k. otraditionella insatser för arbetshandikappade att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt B 5 yrkande 1 och med avslag på motion 1993/94:Fi32 yrkande 39 godkänner att högst 50 000 000 kr av under anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisade medel får användas till s.k. otraditionella insatser, men. (v) - delvis
22. beträffande lönebidrag att riksdagen avslår motion 1993/94:Fi32 yrkande 40, res. 17 (s)
23. beträffande skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt B 5 yrkande 2 godkänner förslaget om försöksverksamhet med ändrade regler för statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare i enlighet med vad regeringen förordat,
24. beträffande funktionshindrade skolungdomars deltagande i vägledningsveckor inför studie- och yrkesval att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt B 5 yrkande 3 godkänner vad regeringen förordat om utbildningsbidrag till handikappade skolungdomar som deltar i vägledningsveckor,
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
25. beträffande anslag för underhållsåtgärder att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 6 punkt A 15 och med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 45 och 1993/94:Fi32 yrkande 59, 1993/94:Fi35, 1993/94:Fi37, 1993/94:Fi38 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Fi56 och 1993/94:Fi57 till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:TU13, rskr. 157) -- anvisar ett reservationsanslag på 2 800 000 000 kr, res. 18 (nyd) men. (v) - delvis
26. beträffande Värmlands flygplats att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fi38 yrkande 3, 1993/94:Fi50 yrkande 5, 1993/94:Fi58 och 1993/94:Fi60, res. 19 (nyd) - motiv.
Utbildningsdepartementets område
27. beträffande skolväsendet att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt A 9 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1993/94:Fi32 yrkandena 41 och 42, 1993/94:Fi42 yrkandena 2--8 och 1993/94:Ub714 yrkande 5 till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU7, rskr. 208) -- anvisar ett förslagsanslag på 1 469 587 000 kr, res. 20 (s) men. (v) - delvis
28. beträffande folkbildningen att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt B 1 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1993/94:Fi32 yrkande 43 och 1993/94:Fi59 yrkandena 13 och 15 till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU13, rskr. 177) -- anvisar ett anslag på 2 356 038 000 kr, res. 21 (s) men. (v) - delvis
29. beträffande bildmuseet i Umeå att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkande 6 godkänner att Umeå universitet får som särskilt åtagande att svara för utveckling och drift vid Bildmuseet,
30. beträffande bidrag till vissa museer m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 11 punkt B 33 till Bidrag till vissa museer m.m. för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU26, rskr. 196) -- anvisar ett anslag på 101 938 000 kr,
31. beträffande dimensioneringen av läkarutbildningen att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkandena 28 i denna del, 30--32, 33 i denna del, 34 i denna del och 36 i denna del, 1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del, 1993/94:Fi40, 1993/94:Fi41, 1993/94:Fi42 yrkandena 9--11, 1993/94:Fi46, 1993/94:Fi49, 1993/94:Ub607, 1993/94:Ub608 och 1993/94:Ub676 godkänner vad utskottet anfört, res. 22 (s) - delvis res. 23 (nyd) - delvis men. (v) - delvis
32. beträffande dimensioneringen av tandläkarutbildningen att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkandena 28 i denna del, 33 i denna del, 34 i denna del, 35 och 36 i denna del, 1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del, 1993/94:Fi33, 1993/94:Fi39 och 1993/94:Fi48 godkänner vad utskottet anfört, res. 22 (s) - delvis res. 23 (nyd) - delvis men. (v) - delvis
33. beträffande anslag till grundutbildningen att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkandena 3--5, 7 och 8 för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) --
dels till Uppsala universitet: Grundutbildning anvisar ett med 2 031 000 kr nedräknat reservationsanslag på 703 160 000 kr,
dels till Lunds universitet: Grundutbildning anvisar ett med 4 062 000 kr nedräknat reservationsanslag på 1 161 410 000 kr,
dels till Göteborgs universitet: Grundutbildning anvisar ett med 4 928 000 kr nedräknat reservationsanslag på 859 134 000 kr,
dels till Umeå universitet: Grundutbildning anvisar ett med 51 000 kr förhöjt reservationsanslag på 594 774 000 kr, dels till Karolinska institutet: Grundutbildning anvisar ett med 7 683 000 kr nedräknat reservationsanslag på 316 691 000 kr, res. 22 (s) - delvis res. 23 (nyd) - delvis men. (v) - delvis
34. beträffande det odontologiska fakultetsanslaget vid Göteborgs universitet att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fi31 yrkandena 29 och 34 i denna del, 1993/94:Fi47 och 1993/94:Fi51,
35. beträffande Dramatiska institutet att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt C 20 yrkande 9 till reservationsanslaget Dramatiska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar 1 620 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287),
36. beträffande utredning om sommaruniversitet att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub714 yrkande 7, men. (v) - delvis
37. beträffande anslag till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt C 45 yrkande 10 och med avslag på motion 1993/94:Fi42 yrkandena 12, 13 och 16, till reservationsanslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar 199 000 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287), res. 24 (s)
38. beträffande inrättande av sommaruniversitet i Gävle/Sandviken att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub677 yrkande 3, 1993/94:Ub679 och 1993/94:Ub688 yrkande 3,
39. beträffande trainee-utbildning att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt F 4 yrkande 16 och med avslag på motionerna 1993/94:Fi32 yrkande 44, 1993/94:Fi42 yrkande 15, 1993/94:Ub690 yrkande 1 och 1993/94:Ub714 yrkande 6 till Försöksverksamhet med trainee-utbildning för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 22 800 000 kr, res. 25 (s) men. (v) - delvis
40. beträffande behovet av entreprenörutbildning vid Högskolan i Karlstad att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub721,
Studiestöd
41. beträffande studiehjälp, studiemedel, vuxenstudiestöd m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt E yrkandena 13--15 och med avslag på motion 1993/94:Fi32 yrkande 46, 1993/94:Fi42 yrkandena 14 och 17--19
dels till förslagsanslaget Studiehjälp m.m. för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar 176 175 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13, rskr. 280),
dels till förslagsanslaget Studiemedel m.m. för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar 96 000 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13, rskr. 280),
dels till reservationsanslaget Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar 2 603 730 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13, rskr. 280), res. 26 (s) villk. res. 20, 21, 24 men. (v) - delvis
42. beträffande Centrala studiestödsnämnden att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt E yrkande 12 och med avslag på motion 1993/94:Sf507 till ramanslaget Centrala studiestödsnämnden för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar 21 300 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13, rskr. 280),
43. beträffande ränta på studielån under värnpliktstjänstgöring att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Fi55 yrkande 2 antar det i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt E yrkande 11 framlagda förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349), res. 27 (s)
Socialdepartementets område
44. beträffande förtidspensioner att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 5 yrkande 4 till Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:SfU12, rskr. 289) -- anvisar ett med 40 000 000 nedräknat förslagsanslag på 15 410 000 000 kr,
45. beträffande allmänna försäkringskassor att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 5 yrkande 5 till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:SfU23, rskr. 204 och bet. 1993/94:SoU34, rskr. 343) -- anvisar ett ramanslag på 4 321 647 000 kr,
46. beträffande alkohol- och drogpolitiska frågor att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 5 yrkande 6 till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 75 000 000 kr,
47. beträffande särskilt bidrag för ökade kostnader till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt att riksdagen antar de i proposition 1993/94:150 bilaga 5 yrkandena 1 och 2 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1994:221) om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner,
dels lag om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner,
Kulturdepartementets område
48. beträffande ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 11 punkt 2.1 och med avslag på motion 1993/94:Fi31 yrkandena 25 och 26 till förslagsanslaget Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisar 500 000 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU14, rskr. 263), res. 28 (nyd)
49. beträffande nedsättning av ekonomiskt bistånd att riksdagen antar det i proposition 1993/94:150 bilaga 11 punkt 2.2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 10 § med den ändringen att i lagrummets tredje stycke orden "i andra stycket" skall utgå,
50. beträffande tystnadsplikt att riksdagen antar det i proposition 1993/94:150 bilaga 11 punkt 2.2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 24 §,
51. beträffande temporära uppehållstillstånd att riksdagen avslår motion 1993/94:Fi31 yrkande 27, res. 29 (nyd)
Finansdepartementets område
52. beträffande räntebidrag m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 7 avsnitt 1 (F 3) yrkande 2 till förslagsanslaget Räntebidrag m.m. för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar 3 400 000 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:BoU15, rskr. 258),
53. beträffande statliga arbetsgivarfrågor att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 7 avsnitt 1 (E 8) yrkande 1 till Bidrag till kompetensutveckling på det statligt reglerade området för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr,
Budgetpolitiken
54. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Fi30 yrkande 2, 1993/94:Fi31 yrkandena 2--4, 1993/94:Fi42 yrkande 1 och 1993/94:Fi45 yrkande 6 godkänner vad som förordats i proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 30 (s) res. 31 (nyd)
55. beträffande avyttring av Atle och Bure att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fi32 yrkande 63 och 1993/94:Fi45 yrkande 5, res. 32 (s)
56. beträffande bemyndigande om statlig upplåning att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 9 bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning,
57. beträffande finansfullmakten att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 10 och med avslag på motion 1993/94:Fi32 yrkande 4 bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 4 000 000 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, men. (v) - delvis
58. beträffande finansiering av EU-avgift att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 40 i denna del och 1993/94:Fi32 yrkande 5, men. (v) - delvis
59. beträffande justering av vissa anslag avseende lokalkostnader att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 11 bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 justera vissa anslag under fjärde huvudtiteln avseende lokalkostnader,
60. beträffande försäljning av olja ur de statliga beredskapslagren att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 3 godkänner vad regeringen förordat om redovisning av nettoinkomsterna från försäljning av olja ur de statliga beredskapslagren,
61. beträffande täckning av merkostnader för löner och pensioner att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 8 punkt E 6 till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 103 000 000 kr,
Motionsfrågor som behandlats tidigare
62. beträffande motionsfrågor från Socialdemokraterna som behandlats tidigare att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fi44, 1993/94:Fi45 yrkandena 1--4, 1993/94:Fi50 yrkandena 1--4 och 6--8, 1993/94:Fi53, 1993/94:Fi54 yrkandena 4 och 5, 1993/94:Fi59 yrkandena 1--12, 14 och 16--20 samt 1993/94:Fi61, res. 33 (s)
63. beträffande motionsfrågor från Ny demokrati som behandlats tidigare att riksdagen avslår motion 1993/94:Fi31 yrkandena 7, 10--17, 20--24, 37--39, 41 och 46, res. 34 (nyd)
64. beträffande motionsfrågor från Vänsterpartiet som behandlats tidigare att riksdagen avslår motion 1993/94:Fi32 yrkandena 47--58 och 60. men. (v) - delvis
Stockholm den 31 maj 1994
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Göran Persson (s), Lars Tobisson (m), Bengt Wittbom (m), Roland Sundgren (s), Lars Leijonborg (fp), Per Olof Håkansson (s), Lisbet Calner (s), Tom Heyman (m), Ian Wachtmeister (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson (s), Rose-Marie Frebran (kds) och Carin Lundberg (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
Reservationer
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med rubriken "Inledning" och på s. 52 slutar med "(jfr betänkande 1993/94:FiU10)" bort ha följande lydelse:
Krisens innebörd -- kraven på en ny politik
Under de tre senaste åren har Sverige gått igenom den värsta krisen sedan trettiotalet. Bara under åren 1992 och 1993 försvann 413 000 jobb -- 10 % av alla svenska arbetstillfällen. Över 600 000 människor är utan ett vanligt arbete; öppet arbetslösa eller i någon form av arbetsmarknadsåtgärd. På dessa två år har långtidsarbetslösheten ökat med 475 %. Massarbetslösheten håller på att få fäste i Sverige.
Under tre år i rad har Sverige haft en negativ tillväxt. Det är första gången under hela nittonhundratalet.
I OECD-området är Sverige jämte Finland de utan jämförelse två största förlorarna under 1990-talets första lågkonjunktur.
Den negativa utvecklingen hänger helt samman med den kraftiga nedgången i den inhemska efterfrågan. Samtliga komponenter i denna efterfrågan, den privata konsumtionen, de offentliga utgifterna och investeringarna, har fallit kraftigt. Exporten utvecklades visserligen svagt fram till att kronan föll, men den bidrog inte till minskningen av BNP. Mellan åren 1991 och 1994 minskade den privata konsumtionen med 4,5 % och den offentliga konsumtionen med 2,9 %. De totala investeringarna har minskat med över 30 % under samma period. Sverige är nu nere på samma låga investeringsnivå som i början på trettiotalet. Utskottet vill understryka att detta ras i investeringarna har skapat en mycket farlig situation. Investeringarna räcker inte till för att ens bevara produktionsresurserna på den nuvarande nivån. Den tekniska förnyelsen bromsas upp. När produktionen nu åter börjar öka så krävs snabba investeringar för att inte uppgången skall brytas i förtid av flaskhalsar och kapacitetsbrist. Basen för välfärden och den offentliga sektorn -- det privata näringslivets produktionsförmåga -- håller långsamt på att erodera.
Kronans fall medförde visserligen en kraftig förbättring för de delar av näringslivet som konkurrerar med utlandet, men hemmamarknaden står i stort sett stilla. Den positiva effekten för de företag som säljer sina varor och tjänster i Sverige motverkas av tillbakagången i byggandet. Effekterna för sysselsättningen är därmed begränsade. Den totala arbetslösheten låg i mars i år fortfarande högre än vid samma tidpunkt i fjol.
Dagens kris skiljer sig markant från problemen i början på 1980-talet. I dag har vi ingen kostnadskris utan en efterfrågekris. I dag lever vi inte över våra tillgångar -- vi producerar under vår förmåga.
Den koalitionsregering som tillträdde år 1991 hade utformat ett program för att bekämpa den överhettning som dominerat slutet av 1980-talet. När dessa åtgärder konfronterades med verkligheten visade det sig att det inte längre fanns någon överhettning kvar att bekämpa. I stället slog lågkonjunkturen till med stor kraft. Åtstramningen kom sålunda i ett läge när ekonomin redan börjat tappa farten. Regeringen förvandlade därmed en internationell lågkonjunktur till en nationell depression.
Den svåra situation som den svenska ekonomin nu befinner sig i ställer stora krav på utformningen av den ekonomiska politiken. Mot bakgrund av att riskerna uppenbarligen ökar för att den nuvarande höga arbetslösheten skall permanentas i landet vill utskottet understryka att ett återskapande av rätten till arbete är den främsta uppgiften för den ekonomiska politiken. Den politik som nu förs innebär att vi i bästa fall kan räkna med en nämnvärd nedgång i arbetslösheten först år 1996. Som utskottet ser det är detta en oacceptabel utveckling. Angrips inte arbetslöshetsproblemet med full styrka nu exploderar långtidsarbetslösheten som en socialbidragsbomb ute i kommunerna.
Innan utskottet går in på frågor som behandlar de konkreta förslagen till inriktning av den ekonomiska politiken finns det skäl att kortfattat erinra om de villkor och möjligheter som finns genom samarbete med vårt närområde Västeuropa.
Sverige har genom EES-avtalet blivit en alltmer integrerad del av den stora gemensamma västeuropeiska marknaden. Länderna i Västeuropa har en omfattande handel, och denna internhandel har fördubblats under de senaste 30 åren. Det är ett resultat av det framgångsrika arbetet inom EG och EFTA för att bryta ned handelshinder. Västeuropas globala handel har däremot förblivit på en låg nivå, 7 % av BNP. Inte mindre än 93 % av alla investeringar och all konsumtion i Västeuropa motsvaras av produktion i Västeuropa.
Utskottet vill mot denna bakgrund framhålla att det finns mycket större utrymme för en politik för tillväxt och sysselsättnig på europeisk nivå än vad som finns på nationell nivå med tanke på varje lands begränsningar i form av utlandsberoende. Det finns också mycket större behov av en politik för att göra Europa öppnare än vad som framgår av den offentliga debatten. Ett utökat europeiskt samarbete kan bana väg för en effektiv bekämpning av arbetslösheten.
De krav som utskottet anser måste ställas på inriktningen av den ekonomiska politiken kan sammanfattas på följande sätt.
Den ekonomiska politiken måste skapa förtroende både hos de svenska medborgarna och hos finansiella aktörer nationellt och internationellt. Politiken måste därför på en och samma gång vara inriktad på att stärka Sveriges produktionsförmåga och upprätthålla finansiell stabilitet. I dagens värld finns det inte något utrymme för en politik som försvagar ekonomin, varken genom en inflation som underminerar konkurrenskraften eller genom en arbetslöshet som leder till stora underskott i statsfinanserna. Dessa båda restriktioner sätter bestämda gränser såväl för statsmakterna som för arbetsmarknadens parter. En ny ekonomisk politik måste därför innebära väsentligt höjda ambitioner när det gäller såväl investeringar och sysselsättning som tillväxt och statsfinanser. En ny, aktiv politik för att bekämpa arbetslösheten måste samtidigt medverka till att tendenser till ökad inflation kraftfullt motverkas. Detta ställer höga krav på den ekonomiska politikens utformning och genomförande. Utskottet konstaterar att vårt land står inför väldiga problem som söker sin lösning. Utskottet är emellertid helt övertygat om att det går att föra Sverige ur krisen. Men då krävs att politiken omedelbart läggs om.
Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
Den inriktning av den ekonomiska politiken som utskottet förordar tar sin utgångspunkt i de förslag som återfinns i motion Fi30 (s).
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med "De allmänna" och på s. 56 slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Som framgått av vad utskottet här anfört är den främsta uppgiften vid utformningen av den ekonomiska politiken att få till stånd en kraftig ökning av sysselsättningen i näringslivet. Det är nödvändigt av två skäl: för att bekämpa arbetslösheten och för att få ned budgetunderskottet. Inget annat är så verkningsfullt för att sanera statsfinanserna som att skapa arbetstillfällen som minskar beroendet av a-kassa och andra offentliga inkomststöd. Utskottet återkommer till de budgetpolitiska riktlinjerna senare i betänkandet.
Den ekonomiska politiken måste inriktas mot att investera Sverige ur krisen och göra det lönsamt att investera i ny och mera produktiv kapacitet i näringslivet. Bara på så sätt kan företagen nyanställa och därigenom varaktigt minska arbetslösheten. Spridningen av ny teknik måste stimuleras för att höja produktiviteten och därmed utrymmet för investeringar och för ökade reallöner.
Investeringar i näringslivet är det centrala för den ekonomiska återhämtningen. Sådana investeringar måste understödjas av andra investeringar: i ADB-nät, i vägar och järnvägar, i forskning och utveckling, i nya miljövänliga energisystem.
Utskottets konkreta förslag för att öka investeringsaktiviteten är följande:
Direktavskrivningar för näringslivets investeringar
Företagen måste stimuleras att utöka och tidigarelägga sina investeringar. Industrin och övrigt näringsliv bör därför få möjlighet att omedelbart skriva av 70 % av investeringar i maskiner och vissa inventarier. Åtgärden bör träda i kraft den 1 juli i år och gälla till den 30 juni nästa år.
Investera i mänsklig kompetens
En rad åtgärder bör vidtas för att höja utbildnings- och kompetensnivån i Sverige: Fler studerande i gymnasieskolan och Komvux. Utbyggd arbetsmarknadsutbildning. Ytterligare högskoleplatser. En ny teknisk högskola. Ett nationellt program för kompetensutveckling.
Bygg ut AXE-systemet
Telia bör tidigarelägga sina investeringar i AXE-systemet. Systemet bör täcka hela landet redan år 1997 i stället för år 2000 som planerat. Det gynnar 200 000 teleabonnenter i Norrland, Värmland och Dalarna.
Bygg ut Sveriges kommunikationsnät
Det svenska vägnätet behöver rustas upp. Underhållsinvesteringarna bör påskyndas och tidigareläggas. Ambitionen skall vara att genomföra Vägverkets maximialternativ för underhållet av vägnätet. Dessutom bör investeringarna i de kommunala vägarna öka.
Utskottet vill också inom kommunikationsområdet föreslå ökade investeringar i järnvägsunderhåll samt att Luftfartsverkets planerade investeringar tidigareläggs.
Öka bostadsinvesteringarna
Ett stimulansbidrag på 20 % bör införas för ökad ROT-verksamhet i lägenheter samt ett tillfälligt investeringsstöd på 10 % för nyproduktion av bostäder som igångsätts före den 1 juli 1995.
Förbättra den sociala infrastrukturen
Sveriges skolor måste bli goda arbetsplatser för elever, lärare och övrig personal. Utskottet föreslår mot den bakgrunden ett investeringsstöd för renovering av skolor. Även stödet till upprustning av äldrebostäder bör öka.
Ökade satsningar på handikappanpassning av offentliga lokaler bör genomföras.
Nya miljöinvesteringar
Naturvårdsverket bör få i uppdrag att genomföra ett samlat program för miljöinvesteringar. Dessa "gröna" investeringar avser bl.a. kommunala VA-investeringar, kväverening, miljövänliga vedpannor och ackumulatorer, åtgärder för att minska trafikbullret och sanering av förorenad industrimark. Därtill kommer ökade resurser för underhåll av naturreservat och leder samt kulturmiljövård.
När det gäller åtgärder för att bekämpa arbetslösheten vill utskottet anföra följande.
Den viktigaste insatsen i kampen mot arbetslösheten är att skapa nya arbetstillfällen på den ordinarie arbetsmarknaden. Det främsta syftet med den ekonomiska politiken måste därför vara att bryta den kraftiga nedgången i sysselsättningen och öka antalet arbetstillfällen inom företagssektorn. Utskottet vill emellertid understryka att enbart en ökad efterfrågan på arbetskraft kan leda till inflationsdrivande flaskhalsar om inte insatser görs för att höja utbildningsnivån och förbättra den enskilda individens kompetens. Det gäller både för dem som har arbete och dem som är arbetslösa.
Mot denna bakgrund måste politiken utformas på ett sådant sätt att den enskilde ges möjlighet till ett kompetenslyft för att kunna hävda sig i det framtida arbetslivet. Vårt lands främsta tillgång -- människors kunnande och kompetens -- måste tas till vara och ständigt utvecklas genom en utbildning med både bredd och spets. Detta ställer krav på ett omfattande och uthålligt program för ökade investeringar i kunskap och kompetens och måste ske i samverkan med arbetsmarknadens parter för att utbildningen skall komma till användning och bidra till att återskapa Sveriges produktionsförmåga.
Som utskottet ser det måste initiativ tas till en mer aktiv arbetsmarknadspolitik. En sådan politik är en viktig del av den ekonomiska politiken. Den skall bidra såväl till ekonomisk tillväxt, låg inflation och balans på arbetsmarknaden som till, vilket särskilt bör understrykas, en rättvis fördelning.
Det är av avgörande betydelse att arbetsmarknadspolitiken under de kommande åren inriktas mot de expanderande företagens behov av att få personal med rätt kompetens. Den måste samtidigt vara inriktad på att ge de arbetslösa möjlighet att snabbt komma tillbaka i arbetslivet, direkt till ett nytt jobb, till en utbildning eller omskolning eller till ett tillfälligt arbete. Ambitionerna när det gäller insatserna mot ungdomsarbetslösheten måste höjas kraftigt.
Den inriktning av den ekonomiska politiken som utskottet här angett måste understödjas med en penningpolitik i samverkan med övriga åtgärder. Vidare måste det vara ett övergripande mål att Sverige på några års sikt skall ha ökat den utlandskonkurrerande sektorns andel av ekonomin och förändrat sin näringsstruktur så att svenska företag i högre grad förädlar sina produkter och arbetar på snabbt växande marknader. Det kräver en aktiv näringspolitik som bl.a. inriktas på att uppmuntra innovationer och teknisk förändring.
Effekterna på tillväxt och sysselsättning av utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
Avsikten med den inriktning av den ekonomiska politiken som utskottet här förordar är att bryta fallet i den inhemska efterfrågan och vända den till en uppgång redan i år. Den tillväxt som bör bli följden av utskottets förslag till åtgärder bedöms vara tillräcklig för att åstadkomma en i jämförelse med regeringens politik snabbare vändning och starkare uppgång i sysselsättningen.
En sådan kraftig sysselsättningsuppgång medför emellertid att även utbudet av arbetskraft ökar, varför effekten på den totala arbetslösheten blir mer begränsad. Den förväntas ligga kvar på en mycket hög nivå också nästa år, 12 % av arbetskraften. Den öppna arbetslösheten beräknas kunna reduceras till under 5 %.
Försörjningsbalans Procentuell förändring
________________________________________________________________ Mdkr Med regeringens Med utskottets politik politik
1993 1994 1995 1994 1995 ________________________________________________________________
Privat konsumtion 792,8 1,2 1,5 1,5 2,3 Offentlig konsumtion 401,7 - 1,6 - 0,9 - 0,6 0,6
Bruttoinvesteringar 204,4 - 3,5 8,5 1,6 16,0 - näringsliv 109,9 9,4 13,9 12,6 18,4 - bostäder 60,4 -41,0 - 7,0 -34,0 9,7 - offentliga 34,1 - 0,3 1,2 8,6 13,0 Lagerinvesteringar* - 5,3 0,1 0,1 0,1 0,4
Inhemsk användning 1 393,6 - 0,2 2,1 1,0 4,5
Export 474,3 10,0 8,0 10,0 8,0 Import 418,5 4,1 6,5 4,6 8,3
BNP 1 449,5 2,4 3,0 3,3 4,5
Bytesbalans (mdkr) - 2,1 33,6 55,9 30,6 45,4
________________________________________________________________
* Förändring i procent av föregående års BNP.
De åtgärder som utskottet föreslår har som framgått sin tyngdpunkt i investeringarna. Dessa beräknas bli 25 miljarder kronor högre år 1995 som en följd av utskottets förslag. Investeringarna i näringslivet beräknas bli ca 10 miljarder kronor högre, varav direktavskrivningarna svarar för 6 miljarder kronor.
Som redovisas i föregående tabell stärks även övriga eftefrågekomponenter. Den privata konsumtionen ökar som en följd av att den försämring av ränteavdragens värde som riksdagen beslutat skall ske år 1995 rivs upp. Även den högre sysselsättningen bidrar till en bättre konsumtionsutveckling. Dessa effekter reduceras av att vissa budgetförstärkningar verkar i motsatt riktning, som t.ex. att vårdnadsbidraget inte genomförs.
Den offentliga konsumtionen blir högre, i första hand som en följd av att reparationer och underhåll av bl.a. skolor och vägar ökar. Också förlängningen av uppsägningstiderna för kommunal personal och satsningen på utbildning innebär att konsumtionsutgifterna höjs. Dessa effekter dämpas av de föreslagna besparingarna inom bl.a. försvaret.
Inflationstendenser kan uppkomma redan innan kapaciteten är fullt utnyttjad. Inflationstrycket i den svenska ekonomin är emellertid i dag knappast märkbart. Något stöd för synsättet att produktions- och sysselsättningsökningen måste hållas tillbaka för att ett ökat kapacitetsutnyttjande annars skulle utlösa en förnyad inflationsuppgång finns inte.
Det kan dock inte helt uteslutas att så ändå skulle vara fallet. De senaste årens tillbakagång kan ha medfört en större bestående kapacitetsutslagning. De åtgärder som sätts in bör därför utformas så att dessa problem beaktas.
Alla stimulansåtgärder som utskottet här föreslagit skall emellertid ses som temporära, dvs. ingen åtgärd har permanent varaktighet. De föreslagna arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan därför snabbt reduceras i omfattning om det skulle visa sig att rekryteringsproblem i näringslivet uppstår.
Förslagen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder innebär att möjligheterna att möta behovet av arbetskraft med rätt kompetens kraftigt förstärks. En viktig del av det samhällskontrakt som utskottet eftersträvar handlar om ett samspel mellan expansion i näringslivet samt utbudsstimulerande och kompetenshöjande åtgärder.
Vad utskottet här anfört om inriktningen av den ekonomiska politiken står i överensstämmelse med vad som förordas i motion Fi30 (s). Utskottet tillstyrker sålunda motion Fi30 (s) yrkande 1 i här aktuell del och avstyrker den inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i propositionen.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med "I motion" borde föregås av en rubrik enligt följande lydelse:
Ny demokratis och Vänsterpartiets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med "Det är" och på s. 58 slutar med "motion Fi31 (nyd)" bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar den uppläggning av finanspolitiken som föreslås i motion Fi31 (nyd). Utskottets ställningstagande till motionärernas konkreta besparingsförslag behandlas senare i betänkandets avsnitt om budgetpolitiken.
I motion Fi31 (nyd) konstateras att varslen om personalinskränkningar sjunker kontinuerligt. Av detta drar motionärerna slutsatsen att de arbetsmarknadspolitiska insatserna kan dras ned.
För att minska arbetslösheten och öka incitamenten att söka arbete kräver motionärerna i stället att arbetsrätten förändras. Utskottet tolkar motionärernas krav så att de eftersträvar en betydande försvagning av löntagarnas rättsliga ställning på arbetsmarknaden.
Utskottet kan inte på någon punkt dela Ny demokratis syn på de arbetslösas situation och ej heller hur arbetsmarknadspolitiken och arbetsrätten bör utformas. Förvisso kan de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna göras mer effektiva. Utskottet har angett åtgärder tidigare i betänkandet bl.a. i detta syfte, men det bör även understrykas att ytterligare medel måste tillföras arbetsmarknadspolitiken.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi31 (nyd) yrkandena 1, 6 och 19.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med "Utskottet finner" och på s. 59 slutar med "och 2" bort ha följande lydelse:
I motion Fi32 (v) finns förslag som tar sikte på ökat stöd till ROT-åtgärder, investeringsstöd till nyproduktion av bostäder och att ytterligare medel tillförs arbetsmarknadspolitiken. Utskottet har i stort samma uppfattning som motionärerna att sådana åtgärder måste vidtas i det nuvarande arbetsmarknadsläget. Utskottet delar även i vissa avseenden den syn på fördelningspolitiken som framförs i motionen.
Som utskottet framhöll vid behandlingen av Vänsterpartiets motion i anslutning till budgetpropositionen kan utskottet emellertid på flera punkter inte acceptera motionärernas förslag till konkret utformning av de åtgärder som nu upprepas i motion Fi32 (v) för att föra Sverige ur krisen. Det gäller t.ex. utformningen av stödet till kommunerna och kravet på sex timmars arbetsdag.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion Fi32 (v) yrkandena 1 och 2.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 1 och motionerna 1993/94:Fi31 yrkandena 1, 6 och 19 och 1993/94:Fi32 yrkandena 1 och 2 godkänner vad som förordas i motion 1993/94:Fi30 yrkande 1 i denna del och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med rubriken "Inledning" och på s. 52 slutar med "(jfr betänkande 1993/94:FiU10)" bort ha följande lydelse:
Sverige är i en akut kris, med en arbetslöshet som för tankarna till 1930-talet, med statsfinanser i obalans och med en galopperande statsskuld. Regeringen är handlingsförlamad och skjuter problemen framför sig i en förhoppning att marknaden skall lösa alla problem. Det är helt nödvändigt att i grunden förändra transfereringssystemen. Alla budgetposter måste analyseras, inget får lämnas utanför. Det är orimligt att lämna över ett land i ekonomisk ruin till våra barn och barnbarn.
Enligt utskottets bestämda mening är det allt överskuggande problemet för den svenska ekonomin de närmast ofattbara finansiella obalanserna i den offentliga sektorn.
Den stora offentliga sektorn, de jättelika transfereringssystemen och det skrämmande budgetunderskottet utgör problem som kräver omedelbara åtgärder. Utskottet kan konstatera att efter två och ett halvt år med regeringen Bildt är alla dessa problem kvar. Inget skattesystem i världen klarar offentliga utgifter på nivån 70 % av BNP, och ingenstans har det varit möjligt att kombinera hög ekonomisk tillväxt med högt skattetryck.
Som utskottet ser det vill eller kan inte regeringen ta det ansvar som krävs för att utan dröjsmål sätta in kraftfulla åtgärder för att föra Sverige ur den svåraste kris som vi upplevt under efterkrigstiden. Detta gäller även de socialistiska oppositionspartierna.
Kompletteringspropositionen är i likhet med budgetpropositionen ett passivt dokument. Utskottet kan inte se att regeringen anvisar några åtgärder som inom rimlig tid bidrar till lösning av här beskrivna problem. De åtgärder som vidtagits inom skatteområdet kan allmänt ge vissa positiva effekter på ekonomins framtida tillväxtförmåga men ger inga synbara effekter på arbetsmarknaden. Detta framgår också av regeringens egna prognoser. Tillväxten ökar men från en mycket låg nivå. En förbättring på arbetsmarknaden kan nu skönjas men problemen med bl.a. en skrämmande hög arbetslöshet består. Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras och effektiviseras.
De åtgärder som regeringen vidtagit inom arbetsrättslagstiftningen stöds av utskottet -- men dessa åtgärder är inte tillräckligt långtgående.
Regeringens uppläggning av penningpolitiken är enligt utskottet obegriplig. I propositionen hävdas att penningpolitiken bidrar till återhämtningen av ekonomin. Dess främsta uppgift skall emellertid enligt regeringen vara att se till att inflationsförväntningarna inte åter växer sig starka. Resultatet har blivit att penningpolitiken inte utnyttjas offensivt i ett läge när inflationen är mycket låg och när utnyttjandet av våra resurser är så dåligt att hundratusentals ungdomar som vill göra en insats i samhällsbyggandet står utanför arbetsmarknaden.
Utskottet finner det svårt att förstå att inte regeringen nu förmår att bryta den iögonfallande passivitet som kännetecknade den ekonomiska politiken i budgetpropositionen. Sveriges ekonomiska situation kräver att kraftfulla insatser görs. Regeringen tycks sätta all sin tilltro till att exporten, som nu ökar på grund av den kraftiga deprecieringen, skall lösa alla våra problem.
Utskottet kan inte ställa sig bakom den av regeringen valda inriktningen av den ekonomiska politiken. Utskottet avstyrker därför propositionens förslag till riktlinjer.
I motion Fi31 (nyd) ligger tyngdpunkten i utformningen av den ekonomiska politiken på främst tre områden:
Sanering av statsfinanserna innebärande en mycket stram finanspolitik där en reformering av transfereringssystemen och omläggning av biståndspolitiken utgör centrala inslag.
En omläggning av arbetsmarknadspolitiken i vid bemärkelse där främst en långtgående förändring av arbetsrätten är ett absolut krav för att arbetsmarknaden skall kunna fungera och arbetslösheten nedbringas.
En aktiv penningpolitik med åtgärder för att successivt sänka räntenivån och minska bankernas räntemarginaler.
Utskottet biträder de förslag till uppläggning av den ekonomiska politiken som föreslås i motion Fi31 (nyd) yrkandena 1, 6 och 19. För en utförligare motivering för den ekonomiska politik som förordas i motion Fi31 (nyd) hänvisar utskottet till de särskilda avsnitten i utskottsbetänkandet om penning-, arbetsmarknads- och budgetpolitiken.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med "De allmänna" och på s. 58 slutar med "motion Fi31 (nyd)" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med "Utskottet finner" och på s. 59 slutar med "och 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att förslagen till inriktning av den ekonomiska politiken i motionerna Fi30 (s) och Fi32 (v) är så utformade att de kan bidra till att föra Sverige ur krisen. Ett fasthållande vid den traditionella utformningen av arbetsmarknadspolitiken, oviljan att förändra innehållet i arbetsrätten samt en skattepolitik som inte är främst inriktad på att stimulera företagandet, bidrar inte till att öka tillväxten i industrisektorn.
Den allmänna kritik som i motion Fi30 (s) riktas mot den förda penningpolitiken kan utskottet dela. Men motionen blir tandlös eftersom det inte finns några konkreta förslag till vilka åtgärder som bör vidtas inom ramen för penningpolitiken.
Utskottet avstyrker de förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i motinerna Fi30 (s) yrkande 1 i aktuell del och Fi32 (v) yrkandena 1 och 2,
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 1 och motionerna 1993/94:Fi30 yrkande 1 i denna del och 1993/94:Fi32 yrkandena 1 och 2 godkänner vad som förordats i motion 1993/94:Fi31 yrkandena 1, 6 och 19 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Penningpolitiken (mom. 2)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med "Det avsnitt" och på s. 61 slutar med "tyder på" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den syn på penningpolitikens roll, som framförs i motion Fi30 (s), i utvecklingen av den svenska ekonomin efter det att den fasta växelkursen övergavs i november 1992. Syftet med penningpolitiken var att undvika att stigande importpriser på grund av det kraftiga fallet i kronkursen skulle skapa nya inflationsimpulser. För att åstadkomma detta bedrev Riksbanken en mycket försiktig räntepolitik. Den penningpolitiska frihet som den rörliga växelkursen erbjuder utnyttjas endast marginellt. Räntorna har sänkts mycket försiktigt och i långsammare takt än motsvarande utländska räntesänkningar. Denna penningpolitik har inte varit framgångsrik.
Utvecklingen på de finansiella marknaderna under år 1994 har varit mycket splittrad. Nedgången av räntorna vändes i februari i en ny uppgång. Räntemarginalen mot omvärlden vidgades. Bakom denna försämring av investeringsklimatet låg den internationella utvecklingen, men den förstärktes av inhemska faktorer. Det går inte att utesluta att minoritetsregeringens beroende av Ny demokrati samt oklarheten i regeringens politik har varit starkt bidragande faktorer.
Det förefaller som om de återkommande uttalandena om inflationsriskerna har hållit räntan uppe, trots att det just nu inte finns några inflationsimpulser eller inflationsförväntningar. Att dessa risker ständigt påtalas har sannolikt förstärkt eller kanske t.o.m. skapat en osäkerhet och oro som annars knappast fått fotfäste. En mer realistisk beskrivning hade i stället kunnat skapa förutsättningar för en gynnsammare ränteutveckling och en mer aktiv och investeringsstimulerande penningpolitik.
Som framhålls i motion Fi30 (s) har realräntor på nuvarande nivåer självfallet verkat starkt dämpande på den ekonomiska aktiviteten, dels indirekt genom effekterna på förmögenhetsvärden och köpkraft, dels direkt genom att höja avkastningskraven på investeringar.
I likhet med motionärerna delar utskottet uppfattningen att det är den sammanvägda effekten av finans- och penningpolitiken som måste vara sådan att vi får till stånd en kraftig förbättring av kapacitetsutnyttjandet och sysselsättningen i den svenska ekonomin. Det är framgångarna i dessa avseenden genom en medveten samverkan mellan finans- och penningpolitiken som är avgörande för nationens finansiella styrka och för förtroendet för den svenska kronan.
Det finns flera faktorer som underlättar en sådan inriktning för penningpolitiken. För det första visar bytesbalansen nu inte något underskott, vilket innebär att behovet av kapitalimport försvinner.
För det andra finns det goda förutsättningar att under de närmaste åren hävda en prisstabilitet på god europeisk nivå och klara det uppställda målet om en inflation under 3 %. Prisstegringarna är nu mycket låga, bland de lägsta i Västeuropa och cirka hälften av de tyska. De prisstegringar som kunnat noteras är inte ett resultat av den inhemska kostnadsutvecklingen utan av att riksdagen beslutat höja skatter och reducera räntesubventioner samt av att importpriserna stiger något.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet de riktlinjer för penningpolitiken som förordas i motion Fi30 (s) yrkande 1 i här aktuell del.
Motion Fi31 (nyd) yrkande 5 avstyrks av utskottet.
I motion Fi31 (nyd) yrkande 8 krävs åtgärder som leder till att räntenivån sänks. Av texten i motionen framgår att vad motionärerna avser är en minskning av bankernas räntemarginaler.
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Det ankommer inte på riksdagen eller regeringen att besluta om bankernas räntemarginaler. Räntereglering som kreditpolitiskt instrument i fredstid har numera utmönstrats ur den kreditpolitiska arsenalen. Bankernas räntemarginaler har successivt sjunkit det senaste året. Skillnaden mellan de genomsnittliga in- och utlåningsräntorna i bankerna för lån i svenska kronor var per den sista december 1993 enligt Riksbankens rapport 6,3 procentenheter, vilket innebar en minskning med 1,1 procentenheter sedan motsvarande tidpunkt förra året. Fram till februari 1994 minskade skillnaden med ytterligare 0,2 procentenheter. Räntemarginalerna är emellertid ännu alltför stora. Enligt utskottets bedömning kan dessa minskas. För att åstadkomma en sådan utveckling är det nödvändigt att konkurrensen inom banksektorn ökar. Hittills har utvecklingen i detta avseende gått alltför långsamt. Ökad konkurrens kan åstadkommas genom att fler aktörer, både inhemska och utländska, beviljas oktroj. Utskottet förutsätter att regeringen med kraft verkar för att konkurrensen inom banksektorn ökas.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande penningpolitiken att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Fi31 yrkandena 5 och 8 godkänner vad som förordas i motion 1993/94:Fi30 yrkande 1 i denna del och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Penningpolitiken (mom. 2)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med "Utvecklingen på" och på s. 60 slutar med "omfatta Sverige" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med "Det avsnitt" och på s. 61 slutar med "måste avstyrkas" bort ha följande lydelse:
Som framgått av utskottets beskrivning sker nu en viss återhämtning av den svenska ekonomin. Denna förbättring, som förorsakats av den flytande svenska kronan och den internationella konjunkturen, räcker dock icke för att rätta till Sveriges grundläggande problem. Det är endast genom strukturella och omfattande förändringar som vi kan lösa problemen med det svenska budgetunderskottet och statsskulden. Förbättrade konjunkturer kan få läget att se ljusare ut under kort tid, men sedan blir det sjufalt värre!
Det är mot den bakgrunden som utskottet anser att en av de nödvändiga åtgärderna är att aktivera penningpolitiken på ett sådant sätt att svenska och utländska företag investerar i Sverige.
Slutsatsen av vad utskottet här anfört innebär, som understryks i motion Fi31 (nyd) yrkande 5, att räntorna måste sänkas i snabbare takt. Utskottet tillstyrker således yrkande 5 i motion Fi31 (nyd). Regeringen måste därutöver initiera sådana finanspolitiska åtgärder som underlättar en framgångsrik penningpolitik och skapar naturliga förutsättningar för minskade räntemarginaler.
Motion Fi30 (s) yrkande 1 i här aktuell del avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande penningpolitiken att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Fi30 yrkande 1 i denna del och 1993/94:Fi31 yrkande 8 godkänner vad som förordas i motion 1993/94:Fi31 yrkande 5 och som sin mening ger fullmäktige i Riksbanken och regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Den ekonomiska politiken och EU:s konvergenskrav (mom. 4)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med "Alla medlemsländer" och på s. 63 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Sverige har förhandlat om medlemskap i EU och nu återstår att Sverige i folkomröstningen i höst säger ja till EU. Trots detta förefaller regeringen tämligen omedveten om de konvergenskrav som EU ställer på sina medlemsländer. I vart fall finns inte någon plan redovisad för hur man skall kunna leva upp till de krav som det framtida Europasamarbetet ställer på det ekonomiska området. Enligt unionsfördraget skall medlemsländerna i fas två upprätta konvergensplaner. Dessa skall med jämna mellanrum stämmas av mot den ekonomiska utvecklingen i landet och mot de riktlinjer som antagits för den gemensamma ekonomiska politiken. Det är uppenbart att det saneringsprogram som regeringen lagt fram är otillräckligt om man avser att inordna sig i konvergenskriteriet om budgetunderskottets och skuldkvotens storlek. Det krävs betydligt större besparingar om detta skall kunna uppnås. Det hade därför varit naturligt att dessa kriterier hade tagits som utgångspunkt för ett långsiktigt saneringsprogram. Sverige borde visa att man menar allvar med sin medverkan i Europasamarbetet och att man tänker delta som fullvärdig medlem utan att vältra över de ekonomiska problemen på utomstående.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi31 (nyd) yrkande 40 i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande den ekonomiska politiken och EU:s konvergenskrav att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi31 yrkande 40 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning (mom. 5)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "i detta betänkande" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill uttala följande i denna fråga. Enligt utskottets bedömning kommer arbetslösheten att ligga kvar på extremt hög nivå. Antalet arbetslösa enligt AKU uppgick i april 1994 till 310 000 personer, varav 81 000 var ungdomar. Med hänsyn till det mänskliga lidandet och de ekonomiska förlusterna kan utskottet varken acceptera att ungdomar ställs utanför samhällsgemenskapen genom arbetslösheten eller godta att allt fler långtidsarbetslösa slås ut från arbetsmarknaden.
Det är tillfredsställande att antalet lediga platser nu åter ökar och att exportindustrin går bra. Men de företag som arbetar mot den svenska marknaden har knappast märkt av någon uppgång. Utskottet noterar med oro att avskedandena fortsätter i kommuner och landsting.
Den nuvarande ekonomiska politiken är i grunden felaktig. Det märks på den alltför låga investeringsnivån, vilken är en av orsakerna till arbetslösheten, samt på de stora underskotten i de offentliga finanserna. Regeringens politik är ohållbar. Arbetsmarknadspolitiken har fått bära en alltför tung börda, och till slut har denna börda blivit övermäktig. Arbetslinjen har då successivt övergivits, och en allt större andel av tillgängliga medel har förbrukats på passivt kontantstöd.
Utskottet anser att det nu krävs krafttag för att komma till rätta med arbetslösheten och då i första hand långtidsarbetslösheten. Konjunkturuppgången måste tas till vara på rätt sätt. Bl.a. gäller det att förhindra att exportindustrin drabbas av flaskhalsar i form av för låg produktionskapacitet eller brist på utbildad personal. Vidare måste hemmamarknaden utvidgas, ytterligare avskedanden i kommuner och landsting stoppas samt fler ungdomar få del av aktiva åtgärder.
Utskottet vill för sin del förorda de riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken som tidigare redovisats i motion A254 (s). Med den politik som Socialdemokraterna sammantaget redovisat skulle sammanlagt ca 90 000 fler personer kunna få arbete under nästa år. Omkring 30 000 personer ytterligare kunde få utbildning, och därmed kunde arbetslösheten pressas ned till under 5 % under år 1995.
I likhet med vad som sägs i motion Fi54 (s) krävs det ett investeringsprogram som omfattar kommunikationsområdet, bostadssektorn, det sociala området, miljöområdet m.m.
Regeringen föreslår att medelstilldelningen på anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall sänkas och att finansfullmakten i stället skall tillföras ytterligare 1,5 miljarder kronor. Utskottet är starkt kritiskt till att medel förs från arbetsmarknadspolitiken till regeringens disposition för ospecificerade ändamål. Utskottet motsätter sig förslaget att utöka finansfullmakten samt regeringens förslag att förändra fullmaktens användningsområde.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet biträder förslagen i motion Fi54 (s) yrkande 1. Utskottets synpunkter bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.
Motion Fi32 (v) yrkandena 6--8 får anses i huvudsak tillgodosedda med vad utskottet här påpekat. Motion Fi31 (nyd) yrkande 18 (i denna del) har en helt annan inriktning som utskottet inte kan godta. Motionsyrkandet avstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi54 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 18 i denna del och 1993/94:Fi32 yrkandena 6--8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
7. Arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning (mom. 5)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "i detta betänkande" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill uttala följande i denna fråga. Som Ny demokrati konstaterar i motion Fi31 yrkande 18 (i denna del) befinner sig Sverige i en statsfinansiell kris med statsfinanserna i obalans och med en hög arbetslöshet. Utvecklingen går dock åt rätt håll. Med tanke på kraften i konjunkturuppgången anser utskottet att läget på arbetsmarknaden möjligen kan förbättras snabbare än vad regeringen utgått från.
Arbetsmarknadsmyndigheterna har helt uppenbart haft svårt att göra av med tilldelade medel. Utskottet anser därför att resursanspråken kan minskas. Arbetsmarknadspolitiken kan då också bli effektivare. Nyanställningar bör stimuleras inte genom stödprogram utan genom fortsatt reformering av arbetsrätten.
Finansutskottet tillstyrker mot denna bakgrund den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som förordas i motion Fi31 (nyd) yrkande 18 (i denna del). Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi31 yrkande 18 i denna del samt med avslag på motionerna 1993/94:Fi32 yrkandena 6--8 samt 1993/94:Fi54 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
8. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (mom. 6)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67 börjar med "Finansutskottet instämmer" och på s. 68 slutar med "yrkandena 12 (i denna del) och 13" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i Socialdemokraternas och Vänsterpartiets uppfattning som den kommer till uttryck i motionerna Fi54 (s) yrkandena 12 i denna del och 13 samt Fi32 (v) yrkandena 32--34. Regeringens förslag om arbetslöshetsförsäkring kan inte godtas, och något behov av särskilda administrativa resurser för detta ändamål behövs därför inte.
Utskottet biträder således de båda motionerna och avstyrker regeringens förslag om ytterligare 15 miljoner kronor till administration av nya arbetsmarknadskassor.
Regeringen räknar i sina mest optimistiska prognoser inte med att kunna mer än halvera arbetslösheten fram till detta århundrades slut. Arbetsförmedlingen kommer därför under överskådlig tid att vara hårt ansträngd. Det personaltillskott som behövs är med andra ord inte "tillfälligt" utan bör ses som mer bestående. I överensstämmelse härmed bör regeringen i kommande budgetförslag beakta personaltillskott inom ramen för Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnadsanslag. Den av regeringen föreslagna finansieringen skall därför bara ses som en övergångslösning.
Utskottet tillstyrker således motion Fi54 (s) yrkandena 12 (i denna del) och 13. Därmed tillgodoses yrkande 32 och i viss mån även yrkande 33 i motion Fi32 (v). Yrkande 34 i samma motion avstyrks däremot av utskottet. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi54 yrkandena 12 i denna del och 13 samt 1993/94:Fi32 yrkande 32 avslår i proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 1 framlagt förslag till ytterligare medel till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 och motion 1993/94:Fi32 yrkandena 33 och 34 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om finansieringen av arbetsmarknadsverkets personaltillskott,
9. De arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas inriktning (mom. 7)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "(i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill bestämt avråda från att minska de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas omfattning på det sätt regeringen föreslår. Sverige har fortfarande och kommer under överskådlig tid att ha en arbetslöshet på exceptionellt hög nivå.
Regeringen räknar med att 34 000 personer kommer att förlora sina anställningar i kommuner och landsting i år. Enligt utskottets uppfattning är det i och för sig önskvärt med förändringar på kommunal nivå som leder till ökad produktivitet, men utskottet vill tillägga att någon samhällsekonomisk vinst inte uppstår förrän de friställda får en ny anställning. Utskottet föreslår därför att AMS får i uppdrag att förhandla med kommuner och landsting om att förlänga uppsägningstiden till i första hand den 31 december 1995 för personal som varslats om uppsägning. Ambitionen bör vara att förhindra att 20 000 personer går ut i öppen arbetslöshet. AMS bör få särskilda medel för att stimulera kommuner och landsting att fatta sådana beslut. Stödet för en enskild person bör inte få överstiga 85 % av lönekostnaden.
Utskottet anser i likhet med vad som sägs i motion Fi54 (s) att arbetsmarknadsutbildningen har en väsentlig uppgift att fylla med att förbereda de arbetssökande på de krav som arbetsmarknaden ställer i en konjunkturuppgång. Flaskhalsproblem måste undvikas i detta arbetsmarknadsläge. Den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen bör öka med 5 000 personer i genomsnitt per månad och arbetsmarknadsutbildningen i reguljär utbildning med 4 800 personer. Utöver regeringens förslag till utbildningsinsatser bör ytterligare platser erbjudas för ett tredje år i gymnasieskolan, inom komvux, inom högskolan samt inom folkbildningen.
Utskottet instämmer vidare i vad som sägs i samma motion om att utbildningsbidraget bör höjas från 65 till 100 % av a-kassenivån för ungdomar under 25 år och för dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet.
Vad gäller beredskapsarbeten bör reglerna ändras så att statsbidraget beräknas på hela arbetstiden och inte som nu på endast 90 %. Utskottet vill påpeka vikten av att arbetsförmedlingen utnyttjar möjligheten att använda rekryteringsstöd i större utsträckning än i dag.
Enligt finansutskottets uppfattning bör ambitionerna höjas i fråga om antalet personer i utbildningsvikariat. Med målmedvetet arbete bör 21 000 personer per månad kunna få utbildningsvikariat i stället för 15 000 personer som regeringen föreslagit. Som AMS i en intern utredning kommit fram till bör även deltidsvikariat övervägas. Vidare bör lagen ändras så att utbildningsvikariaten kan utnyttjas också i de fall när den anställde får ledigt för studier utan att arbetsgivaren betalar någon lön under studietiden. Utbildningskostnader får dock inte dras av i detta fall. Utskottet räknar med att avdragen, som i vissa fall kan medges för utbildningskostnader, blir desamma som gäller för innevarande budgetår.
Utskottet förordar totalt sett en utökad ram för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i överensstämmelse med vad som föreslagits i motion Fi54 (s). Jämfört med regeringsförslaget innebär detta att ytterligare 35 800 personer i genomsnitt per månad kan utbilda sig eller ha meningsfull verksamhet på arbetsmarknaden. Detta kräver ett anslag som överstiger vad som tidigare beslutats eller föreslagits av regeringen med 4 658 miljoner kronor; till denna fråga återkommer utskottet i det följande.
Finansutskottet tillstyrker med det anförda motion Fi54 (s) yrkandena 2, 7--10 samt 17 i denna del. Med utskottets ställningstagande tillgodoses i viss mån motion Fi36 (s). I den mån övriga behandlade motionsyrkanden -- Fi32 yrkandena 9--12, 14, 16, 17, 23 och 29--31 -- inte tillgodoses av utskottets ställningstagande avstyrker utskottet dessa.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas inriktning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi54 yrkandena 2, 7--10 och 17 i denna del samt med avslag på motionerna 1993/94:Fi32 yrkandena 9--12, 14, 16, 17, 23 och 29--31 samt 1993/94:Fi36 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om fördelningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna,
10. Främjande av kvinnligt företagande (mom. 8)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med "Finansutskottet biträder" och slutar med "budgetåret 1994/95" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är det angeläget att vidta olika typer av åtgärder för att främja kvinnligt företagande. Utskottet anser emellertid att det bör ske inom närings- och regionalpolitikens ram. Frågan har nyligen behandlats av arbetsmarknadsutskottet i dess regionalpolitiska betänkande 1993/94:AU13.
Utskottet anser att man bör ta fasta på den inriktning som har föreslagits i motion 1993/94:A56 (s), inte minst i samband med den kommande konjunkturuppgången. Denna inriktning innebär att särskilda insatser för att främja kvinnors företagande bör prioriteras. Utskottet vill markera att den kooperativa företagsformen är betydelsefull för kvinnors företagande och att man måste ta hänsyn till detta vid lagstiftning m.m. Sådana hinder som en förlegad syn på kvinnors affärsidéer måste också undanröjas och länsstyrelserna få större frihet att hantera företagsstöden.
Vidare är det enligt utskottets uppfattning positivt att man inrättar ett nationellt resurscentrum för att stödja kvinnors företagande. Verksamheten bör omfatta stöd för utbildning, rådgivning, bildande av nätverk m.m.
Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte är aktuellt att utforma nya system för stöd till kvinnligt företagande med arbetsmarknadspolitiska medel.
dels att utskottets hemställan under 8 bort utgå,
11. Ungdomsarbetslöshet (mom. 9)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "yrkandena 3 och 11" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte acceptera att över 200 000 ungdomar saknar fotfäste på arbetsmarknaden. Riksdagen bör därför uttala sig för ett omfattande program mot ungdomsarbetslösheten med den inriktning som redovisas i den socialdemokratiska motionen Fi54.
Målsättningen för ett sådant program skall vara att ingen ung människa under 25 års ålder skall behöva gå arbetslös längre tid än 100 dagar. Utskottet är berett att avsätta upp till 2 miljarder kronor för att denna ambition skall förverkligas. Programmet bör kunna ge 70 000 ungdomar en aktiv åtgärd. Ungdomssatsningen kan beräknas belasta statsbudgeten med ca 0,5 miljarder kronor nästa budgetår.
Huvudpunkterna i åtgärdsprogrammet skall vara följande.
Utbildning
Arbetslösheten är högst bland de ungdomar som har sämst utbildning. Antalet ungdomar i arbetsmarknadsutbildning bör därför utökas kraftigt.
För ungdomar under 25 år och för dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet bör utbildningsbidragen höjas från 65 % av a-kassenivån till samma nivå som a-kasseersättningen.
Utbyggnaden av den treåriga gymnasieskolan skall påskyndas och antalet högskoleplatser skall på sikt utökas så att hälften av en årskull kan erbjudas plats.
Den ökade internationaliseringen ökar behovet av människor med språkkunskaper. Sammanlagt 10 000 ungdomar med gymnasieutbildning bör kunna få särskilda utlandsstipendier varav en del bör gå till ungdomar med invandrarbakgrund. Utbytesstuderande gymnasieelever skall få behålla sitt studiebidrag.
Utvecklingsår
Kommunerna skall ges ett ansvar för och få resurser för att ge alla ungdomar meningsfull sysselsättning t.o.m. vårterminen det år de fyller 20 år, dvs. vanligtvis under ytterligare ett år.
Ungdomsintroduktion
Systemet med ungdomspraktikplatser bör avvecklas till förmån för riktiga arbeten. Likaså bör ALU-verksamheten begränsas. I stället bör ett system med ungdomsintroduktion införas där ungdomarna efter fyra månaders praktik anställs under åtta månader med rekryteringsstöd.
Alla ungdomar som inte fått del av någon annan åtgärd skall erbjudas speciella utvecklingsprogram. Särskild personal på arbetsförmedlingarna bör i större utsträckning än nu arbeta med enbart ungdomar mellan 20 och 24 år.
Ungdomsvikariat
Utbildningsvikariaten skall i första hand användas för vidareutbildning av ungdomar.
Garanti för arbetslösa akademiker
Arbetsmarknaden behöver välutbildade akademiker och andra med lång utbildning. En särskild garanti bör därför skapas för arbetslösa akademiker. Garantin bör ge rätt till en praktiktjänstgöring under ett års tid, i första hand i företag med mindre än 200 anställda. Arbetsgivaren bör under tiden få rekryteringsstöd. I andra hand kan praktiken fullgöras i den offentliga sektorn varvid lönekostnaden betalas av arbetsförmedlingen.
Unga företagare
Utvecklingsbolagen bör ges ytterligare resurser för att kunna ge ungdomar riskvilligt kapital på rimliga villkor.
Vad utskottet anfört innebär att utskottet biträder motion Fi54 (s) yrkandena 3 och 11 samt avvisar förslagen i motion Fi32 (v) yrkandena 24--28. Utskottets synpunkter bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande ungdomsarbetslöshet att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi54 yrkandena 3 och 11 samt med avslag på motion 1993/94:Fi32 yrkandena 24--28 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om program mot ungdomsarbetslöshet,
12. Förstärkning av arbetsförmedlingen (mom. 11)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med "Finansutskottet finner" och slutar med "yrkande 12 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har tidigare instämt i vad som sägs i motion Fi54 (s) om behovet av ett permanent personaltillskott på AMS. Myndighetsanslaget behöver därför permanent lyftas upp på en högre nivå, vilket utskottet förordat som en lösning för kommande budgetår.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi54 (s) yrkande 12 (i denna del).
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande förstärkning av arbetsförmedlingen att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi54 yrkande 12 i denna del samt med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om finansieringen av ett permanent resurstillskott till arbetsförmedlingen,
13. Extra informationsinsatser (mom. 12)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med "Finansutskottet gör" och slutar med "yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har tidigare uttalat sig mot regeringens förslag till nytt arbetslöshetsförsäkringssystem. Något behov av särskilda informationsmedel för detta ändamål föreligger därför inte. I likhet med vad som förordas i motionerna Fi54 (s) yrkande 14 och Fi32 (v) yrkande 18 bör således regeringens förslag om att få disponera högst 5 miljoner kronor av anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder avslås.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande extra informationsinsatser att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fi54 yrkande 14 och 1993/94:Fi32 yrkande 18 samt med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 2 avvisar regeringens förslag om informationsinsatser om arbetslöshetsförsäkringen,
14. Akademikerpraktik (mom. 15)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med "Finansutskottet ansluter" och slutar med "yrkande 15" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att arbetsmarknaden mer än någonsin behöver välutbildade akademiker och andra med lång utbildning. Det gäller inte minst de mindre och medelstora företagen. Arbetsförmedlingen bör i avsevärt större omfattning än i dag utnyttja möjligheten att använda rekryteringsstöd.
Regeringens förslag om att förlänga praktikperioden och införa ett finansieringsbidrag i akademikerpraktiken bör enligt utskottets mening avvisas i enlighet med vad som sägs i motionerna Fi32 (v) yrkande 19 och Fi54 (s) yrkande 15. Utskottet anser att akademikerpraktiken i sin nuvarande form bör slopas och ersättas med en garanti för ungdomar med lång utbildning enligt den modell som Socialdemokraterna föreslagit i sin motion Fi54. Förslaget innebär att den arbetslöse akademikern tjänstgör under ett år, i första hand i företag med mindre än 200 anställda. Under tiden får arbetsgivaren ett generöst rekryteringsstöd. Tjänstgöringen skall också kunna genomföras i den offentliga sektorn varvid arbetsförmedlingen skall betala lönekostnaden.
Utskottet biträder således de båda motionerna och avstyrker propositionens förslag om förlängd praktikperiod och finansieringsbidrag i akademikerpraktiken.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande akademikerpraktik att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fi54 yrkande 15 och 1993/94:Fi32 yrkande 19 avslår proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 3,
15. Anslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2) (mom. 18)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 6 och 8--14
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "budgetåret 1994/95" bort ha följande lydelse:
I enlighet med vad Socialdemokraterna förordar i motion Fi54 anser utskottet att riksdagen inte bör godta regeringens förslag till medelsberäkning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För att finansiera de åtgärder som föreslås i denna motion bör ytterligare 4 658 miljoner kronor anvisas över anslaget, dvs. sammanlagt 30 424 738 000 kr.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi54 (s) yrkande 17 (i denna del) samt avstyrker propositionen och övriga motioners förslag på denna punkt.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande anslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2)
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi54 yrkande 17 i denna del och med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 8 samt med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 18 i denna del och 1993/94:Fi32 yrkande 13 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln -- med ändring av dels riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr. 189), dels arbetsmarknadsutskottets förslag (prop. 1993/94:140, bet. AU13) -- anvisar ett reservationsanslag på 30 424 738 000 kr,
16. Anslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2) (mom. 18)
Under förutsättning av bifall till reservation 7
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "budgetåret 1994/95" bort ha följande lydelse:
I enlighet med vad Ny demokrati förordar i motion Fi31 bör riksdagen inte godta regeringens förslag till medelsberäkning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Anslaget bör i stället begränsas till 20 miljarder kronor.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi31 (nyd) yrkande 18 (i denna del) samt avstyrker propositionen och övriga motioners förslag på denna punkt.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande anslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2) att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi31 yrkande 18 i denna del samt med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1993/94:Fi32 yrkande 13 samt 1993/94:Fi54 yrkande 17 i denna del till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln -- med ändring av dels riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr. 189), dels arbetsmarknadsutskottets förslag (prop. 1993/94:140, bet. AU13) -- anvisar ett reservationsanslag på 20 000 000 000 kr,
17. Lönebidrag (mom. 22)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 85 som börjar med "Finansutskottet finner" och slutar med "Fi32 yrkande 32 (v)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet gör bedömningen att om det verkligen föreligger särskilda skäl i det enstaka fallet så skall det vara möjligt att höja beloppet i enlighet med tidigare regler. Utskottet tillstyrker därför motion Fi32 (v) yrkande 40 och anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört om möjligheten till högre lönebidrag.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande lönebidrag att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi32 yrkande 40 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Anslag för underhållsåtgärder (mom. 25)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 89 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "nästa budgetår" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet finner inte regeringens argument övertygande. Det är inte ekonomiskt försvarbart att asfaltera miltals med skogsvägar som nästan ingen använder samtidigt som vi har ett enormt budgetunderskott. Insatsen kommer knappast att leda till några varaktiga riktiga arbeten eller till effektivare kommunikationer som på något sätt motsvarar kostnaderna. Förslaget är särskilt förvånande mot bakgrund av den gryende konjunkturuppgången. Riksdagen har en allvarlig och viktig uppgift att hushålla med skattebetalarnas surt förvärvade slantar, och utskottet kan mot den bakgrunden inte tillstyrka att ytterligare resurser förslösas på meningslösa regional- och arbetsmarknadspolitiska jippon. Utskottet tillstyrker därför motion Fi31 (nyd) yrkande 45 samt avstyrker förslagen i kompletteringspropositionen (bil. 6, punkt A15) om ytterligare 1,6 miljarder kronor till underhållsåtgärder. Vidare avstyrks motionerna Fi32 (v) yrkande 59, Fi35 (fp), Fi37 (m), Fi38 (s) yrkandena 1 och 2, Fi56 (s) och Fi57 (s) med samma motivering som trafikutskottet anför i sitt yttrande.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande anslag för underhållsåtgärder att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi31 yrkande 45 avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 6 punkt A 15 om ytterligare medel till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt samt motionerna 1993/94:Fi32 yrkande 59, 1993/94:Fi35, 1993/94:Fi37, 1993/94:Fi38 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Fi56 och 1993/94:Fi57,
19. Värmlands flygplats (mom. 26, motiveringen)
Ian Wachtmeister (nyd) anser att den del av utskottets yttrande på s. 90 som börjar med "Det är viktigt" och slutar med "dessa avstyrks" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.
Projektet är ett utslag av mycket oblyg men bevisligen framgångsrik bypolitisk lobbying. Det finns många oklarheter kring projektets finansiering. Ärendet hör dessutom inte alls hemma i riksdagen.
Frågan är knappast ens en fråga för regeringen eftersom projektet inte föreslagits av vederbörlig myndighet, dvs. Luftfartsverket.
Att -- som föreslagits under hand från regeringspartiernas sida -- finansiera flygplatsprojektet inom innevarande budgetårs anslag B 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, anslagspost 4, är ett märkligt, prejudicerande och för regeringen besvärande förslag. Att regeringen redan har gjort ett misstag genom att bidra till en malmhamn i Luleå på detta sätt berättigar inte riksdagen att ge klartecken till att misstaget upprepas. Regeringspartierna tycker tydligen med andra ord att det bör vara möjligt för arbetsmarknadsministern att bara öppna kranen och låta det strömma pengar till det ena eller andra bypolitiska projektet runt om i landet.
Effekterna av Åslings akut på statens hushållning är väl kända. Skall vi nu få en hörnlundsk akut att sättas in under valrörelsen?
Utskottet anser att om det skall byggas en ny flygplats i Karlstad så skall den projekteras i sedvanliga former och finansieras efter sunda principer. Statens investeringar till luftfarten bör kanaliseras genom Luftfartsverket och bör vara självfinansierande. Att tillföra statliga medel till projektet genom flera olika kanaler är helt orimligt. Det blir kaka på kaka med arbetslöshetsprojekt -- allt i syfte att kringgå normala bidragsbegränsningsregler. Utskottet kan omöjligt stödja en sådan ordning.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi38 (s) yrkande 3, Fi50 (s) yrkande 5, Fi58 (fp, m) och Fi60 (c).
20. Skolväsendet (mom. 27)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 92 som börjar med "Finansutskottet gör" och slutar med "förslagsanslag på 1 469 587 000 kr" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av den omfattande arbetslösheten bedömer finansutskottet utökningar i skolväsendet som en mycket viktig insats både för att minska arbetslösheten och för att öka arbetskraftens kompetens inför framtiden. Regeringens förslag är emellertid inte tillräckliga. Vidare bör den ökning som här föreslås göras inom det offentliga skolväsendet varför regeringens förslag om utbildningscheckar avstyrks. Utskottet tillstyrker därför motion Fi42 (s) yrkandena 2--6 och 8, vilket innebär att sammanlagt 30 000 extra platser bereds för ett tredje gymnasieår och 40 000 extra platser inom komvux. För denna utökning bör riksdagen anvisa 2 178 187 000 kr under förslagsanslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. Medlen skall fördelas efter ansökan hos Skolverket i enlighet med vad som anförts i motion Fi42. Syftena med övriga motionsförslag -- Fi32 yrkande 41 och 42, Fi42 yrkande 7 samt Ub714 yrkande 5 -- torde därigenom vara tillgodosedda, varför de avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande skolväsendet att riksdagen med med bifall till motion 1993/94:Fi42 yrkandena 2--6 och 8 samt med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt A 9 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1993/94:Fi32 yrkandena 41 och 42, 1993/94:Fi42 yrkande 7 och 1993/94:Ub714 yrkande 5 till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU7, rskr. 208) -- anvisar ett förslagsanslag på 2 178 187 000 kr,
21. Folkbildningen (mom. 28)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 93 som börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "anslag på 2 356 038 000 kr" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av att det ordinarie folkbildningsanslaget minskats med närmare en halv miljard kronor under de senaste åren ser finansutskottet ett behov av att förstärka anslaget mera långsiktigt. Det gör det möjligt för människor att höja sin utbildningsnivå och stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Utskottet tillstyrker därför motion Fi59 (s) yrkande 13 att riksdagen anvisar ytterligare 100 miljoner kronor under anslaget Bidrag till folkbildningen. Motion Fi32 (v) yrkande 43 avstyrks däremot.
Utskottet instämmer dessutom i vad som anförs i motion Fi59 (s) om folkbildningens möjligheter att bidra till att främlingsfientlighet och rasism motverkas. Med syfte att ge ökat utrymme för folkbildningens insatser inom detta område tillstyrker utskottet yrkande 15 i motionen att 3 miljoner kronor anvisas för ändamålet.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande folkbildningen att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi59 yrkandena 13 och 15 samt med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt B 1 yrkande 2 och med avslag på motion 1993/94:Fi32 yrkande 43 till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU13, rskr. 177) -- anvisar ett anslag på 2 459 038 000 kr,
22. Dimensioneringen av läkar- och tandläkarutbildningen samt motsvarande anslag (mom. 31--33)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 97 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "läkarutbildningens dimensionering" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar utbildningsutskottets bedömningar och anser således att riksdagen med bifall till motion Fi42 yrkandena 9--11, med anledning av regeringens förslag och motion Ub607 samt med avslag på motionerna Fi31 yrkandena 28 i denna del, 30--34 och 36, de tre sistnämnda i denna del, Fi32 yrkande 45 i denna del, Fi40, Fi41, Fi46, Fi49, Ub608 och Ub676 bör godkänna vad utbildningsutskottet anfört om läkarutbildningens dimensionering.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 98 som börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "7 683 000 kr lägre än vad riksdagen tidigare beslutat" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottets förslag som finansutskottet anslutit sig till i det föregående angående dimensioneringen av läkarutbildningen medför att anslagsbeloppen för de berörda universiteten och Karolinska institutet bör ändras i förhållande till regeringens förslag i kompletteringspropositionen.
Riksdagen har för nästa budgetår till Uppsala universitet: Grundutbildning anvisat ett reservationsanslag på 705 191 000 kr. Finansutskottet föreslår att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring av anslagsbeloppet (prop. 150, bil. 8, punkt C 1, moment 3) och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om läkarutbildningens dimensionering.
Det av riksdagen anvisade anslagsbeloppet under Lunds universitet: Grundutbildning är för nästa budgetår 1 165 472 000 kr. Finansutskottet föreslår riksdagen att -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Lunds universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på (1 165 472 000 -- 3 047 000 =) 1 162 425 000 kr.
Under Göteborgs universitet: Grundutbildning har riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisat 864 062 000 kr. Utskottet konstaterar att medel till odontologiska fakulteten inte beräknas under detta anslag. Till fakultetsanslaget återkommer utskottet i det följande. Finansutskottet föreslår riksdagen att -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Göteborgs universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på (864 062 000 -- 2 897 000 =) 861 165 000 kr.
Det belopp som riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisat under Umeå universitet: Grundutbildning är 594 723 000 kr. Det i det föregående förordade särskilda åtagandet beträffande Bildmuseet föranleder regeringen att föreslå en anslagsökning med 1 500 000 kr, medan den föreslagna minskningen av tandläkarutbildningen föranleder en anslagsminskning med 1 449 000 kr. Finansutskottet tillstyrker att -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Umeå universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisas ett reservationsanslag på (594 723 000 + 1 500 000 -- 1 449 000 =) 594 774 000 kr.
Till Karolinska institutet: Grundutbildning har riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisat 324 374 000 kronor. Finansutskottet föreslår riksdagen att -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Karolinska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på (324 374 000 -- 3 047 000 -- 3 621 000 =) 317 706 000 kr.
dels att utskottets hemställan under 31--33 bort ha följande lydelse:
31. beträffande dimensioneringen av läkarutbildningen att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi42 yrkandena 9--11 och med anledning av motion 1993/94:Ub607 samt med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkandena 28 i denna del, 30--32, 33 i denna del, 34 i denna del och 36 i denna del, 1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del, 1993/94:Fi40, 1993/94:Fi41, 1993/94:Fi46, 1993/94:Fi49, 1993/94:Ub608 och 1993/94:Ub676 godkänner vad utskottet anfört,
32. beträffande dimensioneringen av tandläkarutbildningen =(utskottet)
33. beträffande anslag till grundutbildningen att riksdagen
dels avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkande 3 om lägre anslag till Uppsala universitet: Grundutbildning samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkande 4 för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Lunds universitet: Grundutbildning anvisar ett med 3 047 000 kr nedräknat reservationsanslag på 1 162 425 000 kr,
dels med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkande 5 för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Göteborgs universitet: Grundutbildning anvisar ett med 2 897 000 kr nedräknat reservationsanslag på 861 165 000 kr,
dels med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkande 7 för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Umeå universitet: Grundutbildning anvisar ett med 51 000 kr förhöjt reservationsanslag på 594 774 000 kr,
dels med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkande 8 för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Karolinska institutet: Grundutbildning anvisar ett med 6 668 000 kr nedräknat reservationsanslag på 317 706 000 kr,
23. Dimensioneringen av läkar- och tandläkarutbildningen samt motsvarande anslag (mom. 31--33)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 97 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "läkarutbildningens dimensionering" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning av förslagen anföra följande.
Det är inte riksdagens uppgift att lägga sig i detaljplaneringen för universitetens utbildning av läkare och tandläkare. Besluten måste givetvis tas på den nivå där det finns kompetens och kunskap. Det är helt orimligt att riksdagen skall spilla krut på att dividera om tiotalet utbildningsplatser hit eller dit när det finns så många angelägnare uppgifter för riksdagen att ta tag i. Samtidigt som riksdagen diskuterar enstaka utbildningsplatser tickar statsskulden vidare i rask takt. Allt rimmar illa med de ambitioner man uttalat från både Ekonomikommissionen (SOU 1993:16) och Riksdagsutredningen (1993/94:TK1--3) om en effektiv statlig budgetprocess som det borde finnas brett stöd för bland riksdagens partier.
Den borgerliga regeringens behandling av frågan är utslag av ett planekonomiskt tänkande. Genom att falla till föga för särintressen kommer läkarskrået att behålla sin privilegierade och gynnsamma ställning. Det går stick i stäv mot de ambitioner som borde råda inom utbildningspolitiken.
Utskottet anser för sin del att behovet av läkare är svårt att bedöma. Det är dessutom svårt att avgöra i vilken mening det går att tala om för många läkare. Om det skulle uppstå arbetslöshet bland läkare och tandläkare vore det utmärkt om Sverige tog initiativ för att förbättra hälsotillståndet i utvecklingsländerna genom att skicka de läkare eller tandläkare som vill till olika länder med stora behov av sjuk- och tandvård.
Varför begränsar regeringen sig till inskränkningar i de medicinska och odontologiska utbildningarna? Det råder stor arbetslöshet bland arkitekter, men ändå utbildas fler arkitekter. Varför begränsar man vidare inte antalet jurister? Tendensen är ju annars att alla stämmer alla.
Utskottet anser att riksdagen i sin budgetberedning kan ange anslag till olika utbildnings- och forskningsinstitutioner rent generellt, men skall hålla tassarna ifrån detaljerna.
Med det anförda tillstyrker utskottet beträffande läkarutbildningens dimensionering motion Fi31 (nyd) yrkande 28 i denna del, 30--33 och 36, de två sistnämnda i denna del, samt avstyrker regeringens förslag och motionerna Fi31 (nyd) yrkande 34 i denna del, Fi32 yrkande 45 i denna del, Fi40 (s), Fi41 (fp), Fi42 (s) yrkandena 9--11, Fi46 (m, fp, c, kds), Fi49 (s), Ub607 (fp), Ub608 (m) och Ub676 (s).
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar med "Finansutskottet, som" och på s. 98 slutar med "7 638 000 kr lägre än vad riksdagen tidigare beslutat" bort ha följande lydelse:
Vad finansutskottet anfört beträffande läkarutbildningen gäller även dimensioneringen av tandläkarutbildningen. Utskottet avstyrker därför regeringens förslag och motionerna Fi32 (v) yrkande 45 i denna del. Däremot tillstyrks motion Fi31 (nyd) yrkande 28 och 33 båda i denna del, 35 och 36 i denna del. Motionerna Fi31 (nyd) yrkande 34 i denna del, Fi33 (fp), Fi39 (s) och Fi48 (s) torde därigenom i huvudsak vara tillgodosedda varför de avstyrks.
Finansutskottet föreslår således att riksdagen med avslag på propositionen inte ändrar berörda anslag till universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Karolinska institutet i förhållande till tidigare beslut. Det belopp som riksdagen tidigare anvisat för nästa budgetår under Umeå universitet: Grundutbildning är 594 723 000 kr. Med anledning av det i det föregående förordade särskilda åtagandet beträffande Bildmuseet föreslås en anslagsökning med 1 500 000 kr. Utskottet tillstyrker följaktligen att riksdagen -- med ändring av tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Umeå universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 596 223 000 kr.
dels att utskottets hemställan under 31--33 bort ha följande lydelse:
31. beträffande dimensioneringen av läkarutbildningen att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi31 yrkandena 28 i denna del, 30--32, 33 i denna del och 36 i denna del samt med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 34 i denna del, 1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del, 1993/94:Fi40, 1993/94:Fi41, 1993/94:Fi42 yrkandena 9--11, 1993/94:Fi46, 1993/94:Fi49, 1993/94:Ub607, 1993/94:Ub608 och 1993/94:Ub676 godkänner vad utskottet anfört,
32. beträffande dimensioneringen av tandläkarutbildningen att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi31 yrkandena 28 i denna del, 33 i denna del, 35 och 36 i denna del samt med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 34 i denna del, 1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del, 1993/94:Fi33, 1993/94:Fi39 och 1993/94:Fi48 godkänner vad utskottet anfört,
33. beträffande anslag till grundutbildningen att riksdagen dels avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkande 3 om ändrat anslag till Uppsala universitet: Grundutbildning,
dels avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkande 4 om ändrat anslag till Lunds universitet: Grundutbildning,
dels avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkande 5 om ändrat anslag till Göteborgs universitet: Grundutbildning,
dels med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkande 7 till Umeå universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- anvisar ett med 1 500 000 kr förhöjt reservationsanslag på 596 223 000 kr,
dels avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkande 8 om ändrat anslag till Karolinska institutet: Grundutbildning,
24. Anslag till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. (mom. 37)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 100 börjar med "Finansutskottet instämmer i utbildningsutskottets yttrande och föreslår" och på s. 101 slutar med "667 572 000 kr" bort ha följande lydelse:
Det står klart för finansutskottet att insatser utöver vad som beslutades förra året, då de treåriga utbildningsuppdragen fastställdes, är både möjliga och nödvändiga för budgetåret 1994/95. De förenklade anslagsframställningarna från framför allt de mindre och medelstora högskolorna visar att dessa har kapacitet att ta emot fler studenter än de nu har utbildningsuppdrag och anslag för. Behovet är uppenbart, både med hänsyn till de utbildningssökandes efterfrågan och till det stora behovet av kompetenshöjning i samhället. Därtill kommer det för närvarande svåra läget på arbetsmarknaden. Utskottet anser emellertid att den medelsram som regeringen nu föreslagit inte är tillräcklig. Enligt utskottets uppfattning bör dimensioneringen fr.o.m. budgetåret 1994/95 ökas med 3 000 helårsplatser inom utbildning av i genomsnitt tre års längd. Det bör ankomma på regeringen att fördela medel för detta mellan lärosätena, varvid de ökade resurserna i första hand bör gå till de mindre och medelstora högskolor som anser sig kunna erbjuda fler utbildningsplatser. Därutöver bör medel avsättas för en ökning av YTH med 500 platser och av basår med 500 platser utöver regeringens förslag samt för en ökning av distansutbildningen. Finansutskottet tillstyrker därmed motion 1993/94:Fi42 yrkandena 12, 13 och 16. Det innebär att regeringens förslag till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1994/95 bör ändras till (468 572 000 + 199 000 000 + 158 000 000 =) 825 572 000 kr. dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande anslag till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi42 yrkandena 12, 13 och 16 samt med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt C 45 yrkande 10 till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- anvisar ett reservationsanslag på 357 000 000 kr,
25. Trainee-utbildning (mom. 39)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "och Ub714 (v) yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om ett nytt anslag för försöksverksamhet med trainee-utbildning och avstyrker motionerna Fi32 yrkande 44 och Ub714 yrkande 6. Riksdagen bör inte göra några uttalanden om vilka högskolor som skall delta i verksamheten, varför utskottet avstyrker motion Ub690 yrkande 1. Kostnaden för försöksverksamheten bör begränsas till det föreslagna nya anslaget. Anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. bör således inte få tas i anspråk för trainee-utbildning. Detta bör riksdagen med bifall till motion Fi42 yrkande 15 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse: 39. beträffande trainee-utbildning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi42 yrkande 15 och med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt F 4 yrkande 16 och med avslag på motionerna 1993/94:Fi32 yrkande 44, 1993/94:Ub714 yrkande 6 och 1993/94:Ub690 yrkande 1 till Försöksverksamhet med trainee-utbildning för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 22 800 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Studiehjälp, studiemedel och vuxenstudiestöd m.m. (mom. 41)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 20, 21 och 24
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 103 som börjar med "Finansutskottet ansluter" och slutar med "yrkande 46" bort ha följande lydelse:
De satsningar på utbildningsområdet som Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 och som utskottet ställt sig bakom i det föregående innebär att kommunerna får resurser för ytterligare 3 900 platser i ett tredje gymnasieår och att komvux tillförs 12 000 platser jämfört med det förslag som regeringen lägger fram beträffande komvux och utbildningscheckar. Förslaget innebär vidare att ytterligare 3 500 ungdomar bereds plats i högskolan och att det skall finnas ytterligare 500 platser i distansundervisning.
I sin motion framhåller Socialdemokraterna vidare hur viktig den yrkestekniska högskoleutbildningen är och förordar en ökning med 500 platser och att möjligheten till vuxenstudiestöd inom denna utbildning återinförs.
Finansutskottet instämmer i motionärernas uppfattning om vikten av att vuxenstudiestöd kan utgå vid YTH-utbildning och föreslår att denna möjlighet återinförs. Vidare bör enligt utskottets mening beräkningen av kostnaden för studiestöd grunda sig på beräkningarna i motion Fi42 (s). För budgetåret 1994/95 bör som en följd härav anvisas -- utöver vad regeringen föreslagit i proposition 150 bilaga 8 avsnitt E yrkandena 13--15 -- till anslaget Studiehjälp m.m. 19 miljoner kronor, till anslaget Studiemedel m.m. 92 miljoner kronor och till anslaget Vuxenstudiestöd m.m. 576 miljoner kronor. I anslutning till detta senare anslag bör det klargöras att medelsberäkningen bygger på att regeringen återinför möjligheten att erhålla vuxenstudiestöd i YTH-utbildningar.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi42 yrkandena 14 och 17--19. Härigenom tillgodoses delvis även motion Fi32 yrkande 46.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande studiehjälp, studiemedel, vuxenstudiestöd m.m. att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi42 yrkandena 14 och 17--19 samt med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt E yrkandena 13--15 och med avslag på motion 1993/94:Fi32 yrkande 46
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om möjligheten att erhålla vuxenstudiestöd till YTH-utbildning,
dels till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13, rskr. 280) -- anvisar ett förslagsanslag på 195 175 000 kr,
dels till Studiemedel m.m. för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13, rskr. 280) -- anvisar ett förslagsanslag på 188 000 000 kr,
dels till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13, rskr. 280) -- anvisar ett reservationsanslag på 3 179 730 000 kr,
27. Ränta på studielån under värnpliktstjänstgöring (mom. 43)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 104 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "motion Fi55 yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet avstyrker regeringens förslag om att ränta inte skall tas ut på studielån under den tid låntagaren fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänstgöring. Även om det finns skäl att överväga en subventionering av studielån när den enskilde får minskade inkomster bör enligt utskottets mening dessa fall få en gemensam prövning i ett större sammanhang. Utskottet ställer sig således bakom motion Fi55 yrkande 2 om avslag på regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349).
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande ränta på studielån under värnpliktstjänstgöring att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi55 yrkande 2 avslår det i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt E yrkande 11 framlagda förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),
28. Anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. (mom. 48)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 108 som börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "motion Fi31 (nyd)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att besparingar måste göras inom ramen för flyktingmottagandet. Priserna måste pressas vid upphandling av bostäder och förläggningar. En noggrann och kontinuerlig granskning av Statens invandrarverk bör göras. Flyktinghjälpen bör sättas in i de drabbades närområden och en uppstramning av flyktingpolitiken bör snarast ske. Regeringens förslag om att öka anslaget till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. med 500 miljoner kronor är oacceptabelt. Nedskärningar bör göras genom att antalet beviljade asylansökningar begränsas och genom att schablonersättningen till kommunerna sänks med 20 %. Sålunda bör riksdagen med bifall till motion Fi31 (nyd) yrkandena 25 och 26 avslå förslaget i proposition 150 bilaga 11 punkt 2.1 om ett ökat anslag med 500 miljoner kronor.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi31 yrkandena 25 och 26 avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 11 punkt 2.1 om ytterligare medel till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Temporära uppehållstillstånd (mom. 51)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 110 som börjar med "Finansutskottet ansluter" och slutar med "motion Fi31 (nyd)" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets uppfattning bör rätten till asyl endast komma i fråga för de flyktingar som omfattas av konventionsflyktingbegreppet. Vidare anser utskottet att flyktingar endast skall beviljas temporära uppehållstillstånd. Detta bör riksdagen med bifall till motion Fi31 (nyd) yrkande 27 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande temporära uppehållstillstånd att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi31 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 54)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 113 börjar med "Effekter av" och på s. 123 slutar med "(bil. 1 yrkande 2)" bort ha följande lydelse:
Kompletteringspropositionen beskriver en ekonomi i kris men saknar förslag som kan lindra krisen eller föra landet ur den.
Statsfinanserna är i djup obalans. Aldrig tidigare har de offentliga finanserna försämrats så kraftigt på så kort tid som under den gångna mandatperioden. På tre år har det finansiella sparandet i den offentliga sektorn gått från ett överskott på 4 % till ett underskott på nästan 14 % av BNP, dvs. ett fall motsvarande närmare 18 procentenheter.
Den statsfinansiella krisen förvärras av det faktum att det råder en politisk kris i Sverige. Vårt lands regering är stadd i inre upplösning och förmår inte ena sig om ett program för att komma till rätta med de väldiga problem som dess politik bidragit till att fördjupa.
Regeringen har gett upp kampen mot arbetslösheten, och det är nu ett faktum att massarbetslösheten har fått fäste i Sverige. Arbetslösheten är i dag vårt lands utan jämförelse största och allvarligaste problem. Mellan åren 1991 och 1994 beräknas arbetskraften ha minskat med 300 000 personer, och i dag saknar 600 000 ett arbete. Den reviderade nationalbudgeten bekräftar att denna utveckling fortsätter och att massarbetslösheten fördjupas.
Regeringens handlingsförlamning är i detta läge oroande. Arbetslösheten skapar nämligen inte bara många personliga tragedier. Den är också en starkt bidragande orsak till att underskotten i statens finanser nått sådana nivåer att man för tredje året i rad förutser ett statligt upplåningsbehov på runt 200 miljarder kronor. Det innebär att statsskulden i slutet av nästa budgetår i det närmaste har fördubblats på tre år.
I stället för att angripa de grundläggande orsakerna till de svaga statsfinanserna är regeringens politik ensidigt inriktad på att försöka åstadkomma balans i statsfinanserna med ett saneringsprogram.
Man gör ett stort nummer av detta saneringsprogram som nu dessutom skall utökas till 100 miljarder kronor. I kompletteringspropositionen säger man också att förslag om nya besparingar på 25 miljarder kronor skall läggas fram nästa budgetår.
Att bygga ut besparingsprogrammet med ytterligare 20 miljarder kronor mot slutet av detta århundrade framstår dock inte som särskilt djärvt. Det är inte heller särskilt förpliktigande att påstå att man skall spara ytterligare 25 miljarder kronor nästa budgetår när man inte redovisar var dessa besparingar skall göras, och när det då kan vara en ny regering som tvingas ta över ansvaret för statsfinanserna och för det kaos som skapats.
Regeringens besparingsplaner framstår alltmer som en lek med ord. I den reviderade finansplanen hävdar regeringen att man nu klarat av närmare 35 miljarder kronor av det ursprungliga besparingsbetinget på 81 miljarder kronor. Av de besparingar som uppnåtts är emellertid 15 miljarder kronor inte någon besparing i egentlig mening utan helt enkelt en följd av att den offentliga konsumtionen inte vuxit lika snabbt som regeringens egenhändigt konstruerade jämförelsenorm. Ett besparingsbeting som på detta sätt ställs mot en jämförelsenorm är dock ett tämligen ointressant mått på besparingsförmågan, eftersom en högre satt jämförelsenorm automatiskt leder till större "besparingar".
Även övriga redovisade besparingsåtgärder framstår som tvivelaktiga sedda mot bakgrund av vad regeringen säger sig vilja uppnå. Totalt uppgår de till 19,5 miljarder kronor och omfattar med propositionens ordval "reducerade transfereringar" samt ökade skatter eller avgifter. Av detta belopp är det emellertid bara 3 miljarder kronor som avser minskade transfereringar, medan resten av budgetförstärkningen har formen av inkomstförstärkningar. Även det som benämns "reducerade transfereringar" är i praktiken avgiftshöjningar vilka tillsammans med en indexering av punktskatter är det som bär upp hela saneringsprogrammet.
Regeringen säger sig vilja minska utgifterna. Men stick i stäv mot sin egen politik höjer den i stället skatter och olika obligatoriska avgifter som ur den enskilde skattebetalarens synvinkel inte upplevs som annat än direkta skatter. Att dessa avgifter är avdragsgilla gör inte saken bättre eftersom de marginalskattehöjningar som regeringen nu successivt driver igenom då i första hand drabbar dem med låga eller mer normala inkomster.
Dessutom -- och det är kanske det allvarligaste -- säger sig regeringen vilja sanera statsfinanserna och håller upp sitt saneringsprogram och de åtgärder det rymmer för att dölja de många förslag till ofinansierade utgiftsökningar och skattesänkningar som man fortlöpande lägger fram. Under det år som gått sedan riksdagens borgerliga majoritet lade fast saneringsprogrammet med hjälp av Ny demokrati har nämligen regeringen vid sidan av saneringsprogrammet lagt fram förslag till utgiftsökningar på 10,3 miljarder kronor och skattesänkningar på 3,4 miljarder kronor. På bara ett år har alltså regeringen utanför saneringsprogrammets ram lagt fram förslag som försvagar statsbudgeten med 13,7 miljarder kronor. Eftersom det till 100 miljarder kronor förhöjda sparmålet är nettoberäknat ligger i denna restriktion att alla tillkommande förslag som försvagar budgeten skall vara finansierade fullt ut. Inte ens denna elementära och helt självpåtagna restriktion har regeringen emellertid kunnat leva upp till.
Utskottet är inte särskilt överraskat av att regeringen så uppenbart lägger ut dimridåer kring sin budgetpolitik. Regeringens saneringsprogram är ju i praktiken en omfördelningsplan från löntagare till kapitalägare. Regeringen har -- sett över hela mandatperioden -- nämligen:
höjt skatten på arbete och konsumtion, sänkt skatten på kapital och förmögenheter, genomfört besparingar som hårdast drabbar de arbetslösa och sjuka.
Den bestående effekten av regeringens budgetpolitik är att klyftorna i samhället ökar -- inte att statsfinanserna förbättras. Statsfinanserna har i stället försämrats under hela mandatperioden.
En studie av regeringspolitikens effekter för olika löntagarhushåll som SCB gjorde åt Socialdemokraterna i april i år visar entydigt att i stort sett alla löntagarhushåll förlorat på regeringens politik. De stora vinnarna är de hushåll som har störst förmögenheter.
Utskottet anser mot denna bakgrund att det finns behov av att kartlägga hur inkomst- och förmögenhetsfördelningen utvecklats under de senaste åren. Den förra socialdemokratiska regeringen tillsatte en kommitté för att utvärdera skattereformen. Utskottet anser att dess arbete bör påskyndas och att en utredning med bredare mandat bör tillsättas.
Skall riksdagen kunna ta ställning till en långsiktig budgetpolitik behövs det mer än tomma ord; det behövs handling och konkreta förslag som för Sverige ur den förlamande statsfinansiella kris vi just nu befinner oss i.
Nya, onödiga och utmanande utgiftsökningar måste tas tillbaka. Budgetprövningen måste bli konsekventare och mer distinkt. Utgifterna på statsbudgeten måste vägas mot varandra, och varje utgift måste noga prövas mot sitt ändamål. Statsinkomsterna måste förstärkas genom att skattereformen återställs.
Enligt utskottets mening måste budgetpolitiken ges en ny inriktning för att man skall komma till rätta med de problem vi står inför. Socialdemokraterna har med sitt budgetalternativ i motion Fi30 (s) anvisat en lösning.
Det i motionen föreslagna budgetalternativet är inriktat på att främja tillväxten, och då framför allt den investeringsledda tillväxten inom näringslivet. Därför föreslår man åtgärder som stimulerar industrins investeringar liksom investeringarna i den sociala infrastrukturen. Socialdemokraterna vill också stimulera byggnads-, kommunikations- och miljöinvesteringar. Sammantaget leder den socialdemokratiska politiken enligt utskottets uppskattning till att 90 000 fler personer kommer att ha ett arbete under nästa år.
Den socialdemokratiska politiken har också en helt annan fördelningspolitisk profil än regeringens. En värnskatt bör införas för höginkomsttagare. Aktieägarskatten bör återställas till den nivå som Socialdemokraterna och Folkpartiet var överens om i skatteuppgörelsen år 1991. En viktig uppgift för riksdagen är att återupprätta medborgarnas förtroende för skattesystemet. Nyckelorden för att åstadkomma detta är desamma som vägledde arbetet med 1991 års skattereform: likvärdig beskattning av arbete och kapital, breda skattebaser, likformiga skatter, låga skattesatser och enkla regler. I motionen presenteras också ett brett program mot den ekonomiska brottsligheten.
Det socialdemokratiska budgetalternativet skiljer sig från regeringens genom att det kombinerar en totalt sett högre efterfrågenivå i ekonomin med en stramare budgetpolitik. Efterfrågeökningen inriktas framför allt på investeringar som skapar produktion och sysselsättning och därmed högre inkomster i framtiden. Den stramare budgetpolitiken tar sig uttryck i förslag om besparingar på 6,5 miljarder kronor och inkomstförstärkningar på 3,8 miljarder kronor.
Den socialdemokratiska politiken innebär att man tar ett första steg mot att minska statsskuldens andel av BNP. Genom den tillväxtorienterade politiken breddas skattebaserna samtidigt som utgifterna för arbetslösheten minskar. Med den i motionen föreslagna politiken minskar utgifterna för kontantstöd till arbetslösa med närmare 8 miljarder kronor under budgetåret. Dessutom ökar skatteinkomsterna på grund av ökad sysselsättning med drygt 7 miljarder kronor.
Socialdemokraterna föreslår i motionen besparingar på 6,5 miljarder kronor. Besparingarna fördelar sig på följande områden (belopp i mdkr).
____________________________________________
Försvaret 1,00 Jordbruksområdet 0,71 Föräldraförsäkringen* 0,45 Vårdnadsbidrag 2,30 Adm. av vårdnadsbidrag 0,07 Husläkarsystemet* 0,20 Bidragsförskott* 0,16 Utbildning 0,05 Effektivare flyktingmottagning 0,27 Ekobrott m.m.* 0,28 Arbetslöshetsförsäkringen 2,00 Adm.kostnad för ny a-kassa 0,02
*Avgår besparingar beslutade av vårriksdagen ca - 1,00
Summa besparingar 6,51 ____________________________________________
Det socialdemokratiska budgetalternativet inrymmer också förslag till vissa nödvändiga utgiftsökningar (belopp i mdkr).
____________________________________________
Näringspolitik* 0,75 Räntebidrag 0,75 Ekobrott* 0,18 Övrigt 0,83
*Avgår förslag beslutade av vårriksdagen - 0,17
Summa utgiftsökningar 2,34 ____________________________________________
De skattehöjningar och skattelättnader som Socialdemokraterna för fram i sitt budgetalternativ är inriktade på följande områden (belopp i mdkr).
____________________________________________
Ändrad statsskatt 1,0 Enhetlig kapitalbeskattning 5,0 Oförändrad förmögenhetsskatt 0,5 Skatt på alla SURV-återföringar 1,4 Oförändrad skatt för fåmansbolag 0,2 Breddad reklamskatt 0,1 Miljöavgifter 0,8
Räntebeskattning - 1,0 Återinfört utdelningsavdrag - 0,1 Direktavskrivning - 4,1
Summa skattehöjningar, netto 3,8 ____________________________________________
Det socialdemokratiska budgetalternativet leder till en förbättring av statens finanser redan nästa budgetår jämfört med regeringens förslag. När engångsvisa förstärkningar frånräknats uppgår förbättringen till 8,4 miljarder kronor budgetåret 1994/95. Till det kommer budgeteffekten av utförsäljningen av aktier som enligt utskottets bedömning uppgår till ca 1 miljard kronor per år.
I sammandrag ser därmed det socialdemokratiska budgetalternativet för budgetåret 1994/95 ut på följande sätt (belopp i mdkr).
______________________________________________________
Besparingar + 6,5 Inkomstförstärkningar, netto + 3,8
Investeringar - 9,6 Arbetsmarknadspolitik, utbildning och ungdomsprogram - 5,1 Utgiftsökningar, övriga - 2,3
Ökade skatteinkomster p.g.a. ökad sysselsättning + 7,4 Lägre utgifter p.g.a. ökad sysselsättning + 7,7
Försäljning av Atle och Bure (engångs) + 1,5* Fond 92-94 (engångs) + 8,0
Saldoeffekt: + 17,9 ______________________________________________________
* Aktievärde i jan. 1994
Utskottet biträder alltså Socialdemokraternas förslag till inriktning av budgetpolitiken i motionerna Fi30 (s) yrkande 2, Fi42 (s) yrkande 1 och Fi45 (s) yrkande 6 och avstyrker regeringens och Ny demokratis motsvarande yrkanden.
dels att utskottets hemställan under mom. 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 2 och motion 1993/94:Fi31 yrkandena 2--4 godkänner vad som förordats i motionerna 1993/94:Fi30 yrkande 2, 1993/94:Fi42 yrkande 1 och 1993/94:Fi45 yrkande 6 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om budgetpolitikens inriktning och om redovisningen av statsskuldräntorna,
31. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 54)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 116 som börjar med "Finansutskottet vill" och slutar med "i saneringsprogrammet" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 121 börjar med "Finansutskottet får" och på s. 123 slutar med "(bil. 1 yrkande 2)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill för egen del säga följande.
Sverige är i akut kris, med hög arbetslöshet, statsfinanser i obalans och med en galopperande statsskuld. Regeringen är i denna allvarliga situation handlingsförlamad. Den skjuter närmast uppgivet problemen framför sig med en from förhoppning om att marknaden skall lösa alla problem.
I slutet av nästa budgetår väntas statsskulden uppgå till närmare 1 400 miljarder kronor, och det innebär att den på bara tre år nästan har fördubblats. Varje svensk -- gammal som ung -- har därmed på tre år påtvingats en ökad gemensam skuldbörda motsvarande 76 000 kr per person. På denna skuld skall vi alla nu varje år betala ränta.
För att finansiera de ständigt återkommande underskotten måste Riksgäldskontoret söka sig helt nya vägar. Ingen trodde väl för tio år sedan att Sverige skulle behöva vända sig till Portugal -- ett av Europas fattigaste länder -- för att få hjälp med finansieringen av de usla statsfinanserna!
I ökad utsträckning har Riksgäldskontoret också börjat använda sig av olika låneformer som innebär att man skjuter ränteutgifterna framför sig. Det senaste tillskottet bland dessa snillrika låneformer är realräntelånen som emitteras på den inhemska marknaden och som innebär att alla ränteutgifter skall betalas på ett bräde, men först den dag då lånen skall lösas in om 20 år. Med en sådan upplåning kan vilken regering som helst klara även de mest usla statsfinanser. Åren före den franska revolutionen hade de levnadsglada härskande Bourbonerna som motto: "Efter oss syndafloden!" Men inte ens deras uppslagsrike finansminister, bankiren Jacques Necker, skulle ha kunnat komma på ett så genialiskt sätt att låta våra efterkommande få betala för våra utsvävningar en dag då vi alla är döda!
I de glädjekalkyler som presenteras i årets kompletteringsproposition sätter regeringen fortfarande sitt hopp till en tillväxt på 4 % per år under perioden 1996--1999 för att kunna bromsa raset i statsfinanserna. Men även efter fyra så gynnsamma år -- vilket är en utveckling som saknar motsvarighet i Sveriges moderna historia -- uppnås inte balans i statsfinanserna. Det är med hänsyn härtill förståeligt om regeringen börjar tvivla på möjligheten att nå framgång med sin politik och därför i kompletteringspropositionen föreslår att saneringsprogrammet skall utökas. Även i detta fall tycks man emellertid följa de gamla Bourbonernas motto, för några konkreta besparingar redovisas inte nu; det skall göras nästa år när man förmodligen fått lämna ifrån sig makten till en ny regering.
Det är emellertid nu vi måste handla! Om man nöjer sig med åtgärder av den typ som regeringen föreslår i sin proposition kan Sverige snabbt komma att passera den punkt där svensk ekonomi inte längre kan styras från Sverige. Görs inget snart kommer utgifterna för statsskuldräntor att skjuta i höjden, och de kommer då med nödvändighet att tränga undan andra angelägna utgifter. När väl snöbollen satts i rullning är det för sent att hejda dess framfart. Vi får inte lämna över ett land i ruin till våra barn och barnbarn.
I Ny demokratis motion Fi31 anvisas en väg som leder oss bort från detta problem. Enligt motionärerna bör ett handlingsprogram göras upp, och det skall bl.a. gå ut på att återställa balansen i statsfinanserna inom en konjunkturcykel. Vi måste också börja inse att i princip alla utgifter skall kunna omprövas. Om vi kan sänka sjuk- och arbetslöshetsersättningar kan vi givetvis skära i många andra anslag och bidrag. Stora besparingar står att finna i u-hjälpen, organisationsbidrag, kulturanslag, administrationskostnader i offentlig förvaltning m.m. Undantag bör endast göras för försvar, polis och rättsväsende, eftersom det är statens primära åtagande att skydda medborgarna mot yttre och inre fiender. I övrigt får det inte finnas några heliga kor! Riksdagen måste fatta så många beslut som möjligt nu, så att de hinner verka innan det är för sent. Nästa lågkonjunktur kan bli livsfarlig!
Den föreslagna utökningen av saneringsprogrammet är otillräcklig. Beloppet räcker inte och programmets tidigare sammansättning är felaktig eftersom praktiskt taget samtliga beslutade åtgärder är skatte- eller avgiftshöjningar; höjningar som kan försvaga tillväxten.
Enligt utskottets mening måste man dessutom förbättra företagarklimatet och ge goda förutsättningar för investeringar. Man måste exempelvis tillåta direkt- eller nuvärdesavskrivning, öka exportkreditgarantierna, modernisera arbetsrätten i grunden och sätta lika och logiska villkor för konkurrensen. Det gäller att få svenska företag att investera i Sverige och att övertyga utländska företag om att etablera sig här.
Inom den offentliga sektorn måste en ny anda skapas med målet att producera resultat, hushålla med skattebetalarnas pengar och tillfredsställa kunderna.
Mot bakgrund härav instämmer utskottet i Ny demokratis krav på besparingar inför nästa budgetår. Man bör således minska anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder, eftersom AMS redan i dag har svårt att hitta svarta hål att hälla pengarna i. Utvecklingsbiståndet bör minskas med netto 6,2 miljarder kronor och omfördelas till förmån för bl.a. de baltiska staterna. Stödet till barnfamiljer bör likaledes kunna reduceras med 6,2 miljarder kronor dels genom att barnbidragen behovsprövas och alla former av flerbarnstillägg avskaffas, dels genom att ersättningsnivån i föräldraförsäkringen generellt sänks till 80 %. Det är nödvändigt att begränsa flyktingmottagningen, och anslagen inom detta område kan som en följd härav minskas med 2,4 miljarder kronor. Hemspråksundervisningen bör avvecklas helt, vilket innebär att ytterligare 1,0 miljarder kronor kan sparas. Eftersom konjunkturen nu har vänt måste regeringens förslag till infrastrukturinvesteringar anses som alltför långtgående. Den föreslagna medelstilldelningen till sådana investeringar bör därför begränsas med 2,0 miljarder kronor. Vi måste nu också på allvar ta upp kampen mot den svarta sektorn och bidragsfusket och kan på dessa områden spara betydande belopp.
Genomförs utgiftsminskningar av denna omfattning skapas det utrymme för strategiska skattesänkningar. Det är av flera skäl nödvändigt att sänka skattetrycket. En sänkning av tjänstemomsen till 12 % skulle ta bort många av de kraftiga försämringar som följde när momsen för några år sedan höjdes från 0 till 25 %. Det är illa nog med arbetsgivaravgift. Lägg därtill 25 % moms på arbetet (en tjänst består ju mest av arbete) och var och en kan förstå varför den svarta marknaden blomstrar just inom tjänstesektorn. I likhet med tjänstemomsen bör byggmomsen sänkas till 12 %. Vidare bör en enhetlig momssats tas ut på alla typer av tidningar.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder motion Fi31 (nyd) yrkandena 2--4 samt avstyrker regeringens och Socialdemokraternas förslag till budgetpolitiska riktlinjer.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 2 samt motionerna 1993/94:Fi30 yrkande 2, 1993/94:Fi42 yrkande 1 och 1993/94:Fi45 yrkande 6 godkänner vad som förordats i motion 1993/94:Fi31 yrkandena 2--4 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Avyttring av Atle och Bure (mom. 55)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 123 som börjar med "Som tidigare" och slutar med "Fi32 (v) yrkande 63" bort ha följande lydelse:
Den verksamhet som förvaltningsbolagen Atle och Bure bedriver, och som har finansierats med medel från de tidigare löntagarfonderna, har enligt utskottets mening inte kommit småföretagen till del. Förvaltningsbolagens verksamhet är förenad med så strikta lönsamhetskrav att de sannolikt skulle ha kommit till stånd även utan detta kapitaltillskott. Det statliga kapital som finns i Atle och Bure borde kunna göra bättre nytta på annat sätt.
Utskottet har noterat att 7 % av aktierna i Atle och Bure nyligen har sålts till olika institutioner och inbringat 270 miljoner kronor till statskassan. Samma sak bör göras med de aktier som efter beslut av riksdagen i december 1993 har överförts till Industri- och nyföretagarfonden, Almi Företagspartner AB och de sju nya teknikbrostiftelserna. Riksdagen bör därför, enligt utskottets mening, i ett uttalande anmoda regeringen att verka för en sådan försäljning. Värdet på aktierna har minskat under våren. En försäljning kan beräknas komma att inbringa ytterligare ca 1,1 miljarder kronor till statskassan, medel som sedan kan användas för åtgärder som mer aktivt främjar de små och medelstora företagens verksamhet.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande avyttring av Atle och Bure att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fi32 yrkande 63 och 1993/94:Fi45 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om avyttring av statens aktieinnehav i riskkapitalbolagen Atle och Bure,
33. Motionsfrågor från Socialdemokraterna som behandlats tidigare (mom. 62)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 145 som börjar med "Finansutskottet vill" och slutar med "Fi61 (s)" bort ha följande lydelse:
Den ekonomiska politik som den borgerliga regeringen fört sedan den tillträdde har lett till en ökning av arbetslösheten som saknar motstycke i Sverige under efterkrigstiden. Statsfinanserna har fallit som ett korthus, budgetunderskottet och statsskulden ökar snabbare än i något annat land i Europa. Den förda penningpolitiken har lett till en utslagning av produktionskapacitet som det kommer att ta decennier att återställa. De höga räntorna har bidragit till att efterfrågan fallit med 5 % åren 1991--1993, den kraftigaste tillbakagången i modern tid. För att få Sverige att resa sig ur ruinerna av den förda ekonomiska politiken och för att återställa medborgarnas förtroende för den politiska ledningen krävs kraftfulla åtgärder. Socialdemokraterna har i motion Fi30 redovisat ett alternativ till den borgerliga politiken som kan föra Sverige ur den ekonomiska krisen. Utskottet har i det föregående behandlat inriktningen av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken i stort. Det krävs som framgått i detta sammanhang en lång rad åtgärder för att vända utvecklingen åt rätt håll. I flera kommittémotioner från Socialdemokraterna redovisas också ett stort antal konkreta åtgärder som tillsammans skulle innebära en vändning mot bättre tider för Sverige.
Nyckeln till ökad tillväxt -- och därmed till fler jobb och minskad arbetslöshet samt förbättrade statsfinanser -- är att nedgången i investeringarna bryts. Dagens investeringar lägger grunden för morgondagens produktion och välstånd. Det är utskottets uppfattning att åtgärder för att öka den ekonomiska aktiviteten och höja tillväxten i första hand måste inriktas på investeringar som höjer Sveriges produktionsförmåga. Ett förslag som verksamt skulle bidra till detta och som föreslås i motion Fi53 av Lars Hedfors m.fl. (s) är att industrin och övrigt näringsliv ges möjlighet att omedelbart skriva av 70 % av investeringar i maskiner. Åtgärden bör träda i kraft den 1 juli i år och gälla ett år framåt.
Det är inte bara industriinvesteringarna som behöver öka. Sverige måste byggas starkare på flera områden. Investeringarna i kunskap och kompetens måste öka. Flera bör ges möjlighet att studera i gymnasieskolan och i Komvux. Arbetsmarknadsutbildningen bör byggas ut. Antalet högskoleplatser bör utökas. En ny teknisk högskola bör tillskapas. Ett nytt nationellt program för kompetensutveckling bör tas fram.
Nedgången i byggnadsinvesteringarna måste hejdas. Byggnadsbranschen håller på att slås ut samtidigt som det runt om i Sverige finns stora behov av upprustning och renovering av bostäder, byggnader och lokaler. Som föreslås i motion Fi44 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) bör ett stimulansbidrag på 20 % införas för ökad ROT-verksamhet i lägenheter samt ett tillfälligt investeringsstöd på 10 % för nyproduktion av bostäder, som igångsätts före den 1 juli 1995, införas. Ett särskilt investeringsstöd bör ges för renovering av skolor. Stödet för upprustning av äldrebostäder bör ökas. Det finns också behov av att öka investeringarna i handikappanpassning av offentliga lokaler. Utskottet tillstyrker de investeringsstimulerande åtgärder och förslag om ökad ROT-verksamhet som föreslås i motionerna Fi44 (s) yrkandena 2--8 och Fi54 (s) yrkandena 4 och 5.
Utskottet tillstyrker också ett antal åtgärder på kulturområdet som förordas i motion Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s). Förutom att förslagen är kulturpolitiskt motiverade har de också sysselsättningspolitiskt stort värde för de kulturellt verksamma. De innebär också en satsning på barn och ungdomar och vidgar möjligheterna till deltagande i kulturella aktiviteter.
Kommunikationssystemet måste moderniseras och byggas ut. Det gäller särskilt den högteknologiska infrastrukturen i det nationella datanätet. Telia bör, som föreslås i motion Fi50 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s), tidigarelägga sina investeringar i AXE-systemet. Kommunikationsnätet måste utvecklas. Det svenska vägnätet bör byggas ut. Underhållsinvesteringarna bör påskyndas och tidigareläggas. Det gäller såväl de statliga vägarna som de kommunala vägarna. Investeringarna i järnvägsunderhåll, liksom Luftfartsverkets planerade investeringar, bör tidigareläggas. Utskottet anser således att de åtgärder som föreslås i motion Fi50 (s) yrkandena 1--4 och 6--8 bör genomföras.
Utskottet vill vidare framhålla att en viktig förutsättning för att kunna åstadkomma en uthållig och stabil tillväxt är att alla politikområden samverkar så att de främjar en god utveckling av näringslivet. En aktiv näringspolitik bör ha två huvudfunktioner. Den ena är att utforma fasta spelregler för företagen. Den andra är att staten måste agera på ett mer aktivt sätt, bl.a. genom selektiva insatser.
Enligt utskottets uppfattning krävs det nu olika näringspolitiska insatser för att främja de små och medelstora företagens verksamhet. Riksdagen bör i enlighet med vad som föreslås i motion Fi45 av Birgitta Johansson m.fl. (s) besluta följande: att anvisa ytterligare 300 miljoner kronor till den centrala lånefonden för de regionala utvecklingsbolagen, att anvisa 85 miljoner kronor till ett nyinrättat anslag för utökad prospektering, att anvisa ytterligare 50 miljoner kronor till anslaget Småföretagsutveckling (A 1) under Näringsdepartementets huvudtitel för att främja kvinnors företagande (10 miljoner kronor) och småföretagens exportverksamhet (40 miljoner kronor), att anvisa ytterligare 240 miljoner kronor till anslaget Teknisk forskning och utveckling (F 1) under Näringsdepartementets huvudtitel för att främja den träråvarubaserade industrin (100 miljoner kronor), livsmedelsindustrin (25 miljoner kronor) och övrig teknisk forskning och utveckling (85 miljoner kronor) samt för att återinrätta VT-delegationen (30 miljoner kronor), att anvisa ytterligare 2 miljoner kronor till anslaget Bidrag till Standardiseringskommissionen (C 3) under Näringsdepartementets huvudtitel för att främja standardiseringsarbetet hos de små och medelstora företagen.
Finansutskottet tillstyrker således motion Fi45 (s) yrkandena 1--4.
Som utskottet ser det är det nödvändigt att åter ge skattesystemet en fördelningsmässigt godtagbar profil för att återupprätta medborgarnas förtroende för skattesystemet. Uppgiften att sanera statsfinanserna kommer att ställa stora krav på sammanhållning mellan olika grupper i det svenska samhället. För att medborgarna skall vara beredda att acceptera de uppoffringar som krispolitiken kan föra med sig måste bördorna fördelas efter förmågan att bära dem. Det är bara genom en rättvis fördelning som det går att skapa ett brett folkligt stöd för den förda politiken. En rättvis fördelning av både bördor och frukter gynnar också produktivitet och tillväxt.
Utskottet vill erinra om att Sverige genom skattereformen fick en modern, likformig och neutral beskattning av olika typer av inkomster. Bolagsskatten, kapitalskatten och skatten på arbete för majoriteten av löntagarna sattes till ca 30 %. Likformigheten har emellertid genom en rad beslut under den borgerliga regeringsperioden raserats på ett sätt som komplicerat systemet och ökat riskerna för skatteplanering. Dessutom har de förändringar av skattesystemet som de borgerliga partierna har drivit igenom i riksdagen varit mycket orättvisa från fördelningssynpunkt genom att de ensidigt gynnat kapitalägarna och belastat de förvärvsarbetande.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att följande åtgärder bör vidtas så snart som möjligt. I enlighet med förslaget i motion Fi53 (s) bör en särskild värnskatt tas ut till dess att Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är i balans. Den statliga skatten bör således höjas till 25 % fr.o.m. nästa år. Samtidigt bör grundavdraget vid den statliga beskattningen återinföras. Detta innebär att den högre statsskatten kommer att betalas på inkomster från ca 215 000 kr per år. Genom att grundavdraget återinförs neutraliseras emellertid skattehöjningen i mellanskiktet så att skatten höjs endast för inkomster över ca 250 000 kr per år.
Skattereformen år 1991 syftade till att minska antalet personer som betalar statlig inkomstskatt. Under den borgerliga regeringsperioden har antalet åter ökat kraftigt. Genom att riva upp den borgerliga regeringens alternativ till värnskatten -- avskaffandet av grundavdraget -- minskas åter antalet skattebetalare som måste betala statlig inkomstskatt. Ca 15 % av löntagarna får en sänkt skatt genom det socialdemokratiska förslaget medan ca 11 % -- de som har de högsta inkomsterna -- får en höjd skatt.
När det gäller skatter på kapitalinkomster bör skattesystemet nu inriktas på en återgång till en likformig beskattning. En rad olika regler som genomdrivits under den borgerliga regeringsperioden bör därför ersättas av en enhetlig 30-procentig beskattning. Eftersom en lägre beskattning av fonderat pensionskapital än av annat sparande ingick i 1991 års skattereform bör dock avkastningsskatten på pensionsförsäkringskapital enligt utskottets mening sättas till 15 %. Vidare bör aktiebolag få göra avdrag på nyemissioner på samma villkor som tidigare (s.k. Annellavdrag). Beslutet om att avskaffa förmögenhetsskatten bör återtas. Den framtida utformningen av arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatten bör ses över.
När det gäller företagsbeskattningen gör utskottet följande överväganden. Som framhålls i motion Fi53 (s) har under den borgerliga regeringsperioden bolagsbeskattningen lagts om så att bolagen nu får betala sammanlagt 4 miljarder kronor om året mer i skatt samtidigt som aktieägarna fått skattelättnader på ytterligare 6 miljarder kronor. Utskottet anser att det finns goda skäl att gå tillbaka till den tidigare ordningen med en rimligare beskattning av aktieägarna.
Enligt utskottets uppfattning bör bolagsskattesatsen återgå till 30 % fr.o.m. inkomståret 1995. Rätten till avdrag för utdelning på nyemitterat kapital bör återinföras. Skatteuttaget bör sänkas till 1991 års nivå. På kort sikt uppnås detta genom den tillfälliga möjligheten till direktavskrivningar.
Vidare bör den återinförda rätten att kvitta förluster av näringsverksamhet mot inkomst av tjänst avskaffas eftersom den strider mot skattereformen och är lätt att missbruka i skatteplaneringssyfte.
När det gäller olika indirekta skatter har utskottet följande uppfattning. Reklamskatt bör enligt utskottets mening av konkurrensneutralitetsskäl tas ut också av radio- och TV-sänd reklam. Därutöver förordar utskottet en fortsatt användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken i enlighet med motion Fi53 (s). En omläggning i riktning mot ökad användning av miljöskatter måste ske gradvis, vara kostnadseffektiv och kunna förenas med både fördelningspolitiska och andra politiska mål. Utskottet ställer sig med det anförda bakom de yrkanden som läggs fram i motion Fi53 (s).
Utskottet anser vidare att jordbruksstödet behöver förändras för att bringa balans i produktionen och få ned kostnaderna för exporten. Som föreslås i motion Fi61 av Margareta Winberg m.fl. (s) bör bidraget till spannmålsexporten minskas liksom arealbidraget med sammanlagt 1,5 miljarder kronor. I stället bör lantbrukarna ges fortsatt inkomststöd med 607 miljoner kronor. Norrlands- och skärgårdsjordbruket bör ges särskilt stöd. Ekologiska brukningsmetoder bör stimuleras, kemikalieanvändningen minskas, livsmedelskvaliteten måste förbättras och större hänsyn måste tas till djurskyddsaspekterna. Som föreslås i motion Fi61 (s) bör åtgärder vidtas som innebär att en besparing på 710 miljoner kronor kan uppnås.
Hösten 1992 träffades en överenskommelse mellan regeringspartierna och Socialdemokraterna om den ekonomiska politiken som bl.a. innefattade en besparing på bostadssubventionerna med 3 miljarder kronor. I motion Fi44 (s) föreslås att tidigare beslutade besparingar på bostadssektorn skjuts upp tills fastighetsmarknaden har stabiliserats. Vidare anser motionärerna att när besparingen genomförs så skall den ske på hela bostadsbeståndet och i alla upplåtelseformer.
Finansutskottet delar uppfattningen som förs fram i motion Fi44 (s) om att reduceringen av bostadssubventionerna bör senareläggas och genomföras på ett sätt som innebär att effekten fördelas på hela bostadsbeståndet. Utskottet tillstyrker motion Fi44 (s) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:
62. beträffande motionsfrågor från Socialdemokraterna som behandlats tidigare att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fi44, 1993/94:Fi45 yrkandena 1--4, 1993/94:Fi50 yrkandena 1--4 och 6--8, 1993/94:Fi53, 1993/94:Fi54 yrkandena 4 och 5, 1993/94:Fi59 yrkandena 1--12, 14 och 16--20 samt 1993/94:Fi61 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Motionsfrågor från Ny demokrati som behandlats tidigare (mom. 63)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 144 börjar med "Finansutskottet vill" och på s. 145 slutar med "och 60" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att regeringen saknar krismedvetande. Sveriges ekonomi är i akut kris, med hög arbetslöshet, statsfinanserna i obalans och en skenande statsskuld. Regeringen är handlingsförlamad och skjuter problemen framför sig. Kraftfulla åtgärder för att förbättra statens finanser krävs för att stabilisera statsskuldens utveckling.
Utskottet har i det föregående behandlat förslag till allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och för budgetpolitiken. Dessa riktlinjer bör enligt utskottets mening konkretiseras i ett antal åtgärder för att den ekonomiska utvecklingen skall kunna vändas åt rätt håll. Utskottet tar i det följande upp dessa åtgärder.
Utskottet anser att ett lägre skattetryck är nödvändigt för att skapa sysselsättning och tillväxt. Det höga skattetrycket verkar hämmande och försvagar landets totala ekonomi. Det höga skattetrycket leder även till omfattande fusk. Enligt utskottets uppfattning finns fyra grundläggande skäl för att sänka skattetrycket. Dessa är följande:
När de högsta marginalskatterna sänks måste av rättviseskäl det totala skattetrycket sänkas för att inte de med lägsta inkomsten skall betala skatteomläggningen.
Det är av demokratiska skäl väsentligt att medborgarna får bestämma över merparten av inkomsterna. Statens och kommunernas makt måste begränsas.
För att åstadkomma en ordentlig dynamisk samhällsutveckling krävs att det samlade skattetrycket sänks.
Sverige är en del av Europa. En naturlig utveckling är sålunda medlemskap i EU. De svenska skatterna måste anpassas till de europeiska.
Nödvändiga skatteförändringar
Enligt utskottets uppfattning bör all press och litteratur beläggas med samma momssats, förslagsvis 12 %. Detta skulle innebära att vi lägger oss på ungefär samma nivå som ett flertal EU-länder. Utskottet avstyrker däremot förslaget att höja tobaksskatten med 1,5 miljarder kronor.
Avdrag för hushållstjänster som baseras på regeringens utredning -- Ekonomisk politik för tjänstesektorn -- (SOU 1994:43) bör införas.
Avdrag för rån för butiksägare bör genomföras enligt samma villkor som gäller för banker. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag till lagändringar som medger avdrag för rån för butiksägare.
Behovet av att sanera statsfinanserna ställer emellertid stora krav på besparingar i de statliga utgifterna. Utskottet förordar därför att omfattande besparingar görs inom en rad områden.
Enligt utskottets uppfattning bör bostadspolitiken läggas om. Subventionerna inom bostadssektorn måste minskas samtidigt som byggmomsen och fastighetsskatten sänks.
Enligt utskottets mening bör familjepolitiken läggas om. Dagens system är dyrt och gynnar höginkomsttagare på de andra skattebetalarnas bekostnad. Barnbidragen skall vara behovsprövade. Flerbarnstillägget bör reduceras. Utskottet begär därför ett tillkännagivande till regeringen enligt vad som i motion Fi31 (nyd) anförts om flerbarnstillägg och en rättvis familjepolitik. Utskottet anser att kraftfulla åtgärder mot bidragsfusk måste vidtas i enlighet med vad som föreslås i motion Fi31 (nyd).
Enligt utskottets uppfattning bör kommunernas skyldighet att erbjuda hemspråksundervisning avskaffas. Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om erforderliga lagändringar i denna fråga.
Utskottet anser att ansvaret för trafikolycksfallen bör lyftas från den allmänna försäkringen till trafikförsäkringen. Åtgärden medför besparingar för staten och landstingen.
Enligt utskottets uppfattning bör stöden inom den politiska sektorn minska. Detta gäller partistödet som genom sin utformning och omfattning cementerar den rådande politiska maktstrukturen. Utskottet anser att stödet bör sänkas till hälften under en treårsperiod. Även presstödet och organisationsbidragen bör minskas.
Med hänvisning till vad som ovan anförts tillstyrker finansutskottet motion Fi31 (nyd) yrkandena 7, 10--17, 20, 22--24, 37--39, 41 samt 46 och hemställer om förslag hos regeringen i enlighet härmed.
Utskottet avstyrker motionerna Fi44 (s), Fi45 (s) yrkandena 1--4, Fi50 (s) yrkandena 1--4 och 6--8, Fi53 (s), Fi54 (s) yrkandena 4--5, Fi59 (s) yrkandena 1--12, 14 och 16--20, Fi61 (s), Fi32 (v) yrkandena 47--58 och 60 samt Fi31 (nyd) yrkande 21. De utgör delar av en ekonomisk politik som utskottet inte kan ställa sig bakom.
dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:
63. beträffande motionsfrågor från Ny demokrati som behandlats tidigare att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi31 yrkandena 7, 10--17, 20, 22--24, 37--39, 41 samt 46 och med avslag på motion 1993/94:Fi31 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Meningsyttring av suppleant Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
Bakgrund
Om någon ansvarig politiker eller ansedd ekonom på 1960-talet eller under första delen av 1970-talet skulle ha hävdat att en definition av en högkonjunktur kunde omfattas av en öppen arbetslöshet på 8--10 % hade vederbörande med stor sannolikhet förverkat sitt förtroende. Men tiderna har förändrats. I slutet av 1970-talet börjar utvecklingen mot ett accepterande i vida kretsar av en massarbetslöshet i Europa. Under senare delen av 1980-talet upplevde Västeuropa "goda år" med en tillväxt som var densamma som genomsnittet för hela OECD-området. Men under hela denna "högkonjunktur" bet sig arbetslösheten fast vid en nivå på 9--10 %. Det innebar att nära 20 miljoner människor inte fick möjlighet att utnyttja, som det borde vara, sin självklara rätt att delta i arbetslivet. Som framgår av utskottsbetänkandets avsnitt om den internationella utvecklingen stiger arbetslösheten till drygt 11 % i år och väntas ligga kvar på denna höga nivå trots att den ekonomiska återhämtning som nu inletts i Europa blir allt tydligare.
Denna förfärande situation som Västeuropa upplevt i nära ett och ett halvt decennium hölls länge utanför Sveriges gränser. I början av 1990-talet skedde emellertid en abrupt förändring av arbetsmarknadsläget. Den internationella lågkonjunkturen, som drabbade Sverige vid inledningen av 1990-talet, förstärktes dramatiskt av den förda politiken. Den fasta växelkursen blev ett mål i sig oavsett konsekvenserna i övrigt på ekonomin. Sammanbrottet av systemet med den fasta växelkursen kom hösten 1992, och Sverige övergick till ett system med rörlig växelkurs. Lågkonjunkturen i kombination med den förda politiken orsakade svåra skador på ekonomin. Nedläggningen av mindre och medelstora företag blev omfattande, varav följde ökad arbetslöshet. Inom flera områden försämrades läget på arbetsmarknaden genom regeringens åtgärder. Bl.a. genomfördes betydande indragningar av resurser från den offentliga sektorn.
Den återhämtning som nu äger rum är nästan uteslutande koncentrerad till exportsektorn, och den är i allt väsentligt orsakad av kronans depreciering. Av regeringens egen prognos framgår att den valda inriktningen av politiken inte nämnvärt påverkar arbetsmarknadsläget. Risken att Sverige skall fastna i samma massarbetslöshet som det övriga Europa kvarstår.
Innan jag går över till en redovisning av en utformning av den ekonomiska politiken som kan bidra till att föra Sverige ut ur krisen vill jag ta upp den term som regeringen använder som beteckning på de nya arbetstillfällen som nu måste komma till stånd.
Regeringen skriver i propositionen att dess politik syftar till att det skall bli fler "riktiga jobb". Samtidigt uttalas att den producerande delen av den offentliga sektorn måste minska i omfattning. Till skillnad mot regeringens företrädare vill jag hävda att "riktiga jobb" inte behöver bedrivas i privat regi och i vinstsyfte. I själva verket är "riktiga" kommunala jobb -- inte minst inom skolan -- det som Sverige behöver allra mest just nu för att säkra en bra social och ekonomisk framtid.
Vänsterpartiets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
För Vänsterpartiet är minskad arbetslöshet det överordnade målet för den ekonomiska politiken. Att fler kommer ut på den ordinarie arbetsmarknaden är inte bara bra i sig, det är också en grundläggande förutsättning för en sanering av de offentliga finanserna. Men också det omvända gäller: Arbetslösheten kan inte minskas rejält utan att räntorna faller, och det kräver minskade offentliga underskott. Därför lägger Vänsterpartiet ett alternativ till regeringens finansplan som inte bara ger fler arbeten utan också ett väsentligt minskat underskott.
Det privata finansiella sparandeöverskottet beräknas i år ligga på en genomsnittlig nivå på 10 000 kr per invånare. Detta överskott är koncentrerat till exportföretag och enskilda individer i överklass och välbeställd medelklass. Det höga finansiella sparandet beror dels på en hög realränta, dels på att företag inte vågar investera, dels på osäkerheten om de framtida socialförsäkringssystemen. Alla dessa orsaker är i sin tur beroende av de usla offentliga finanserna, som i sin tur leder till höga räntor. Detta är en ond cirkel som måste brytas.
Den grundläggande tanken i Vänsterpartiets alternativ till statsbudget är att det stora privata finansiella överskottssparandet skall omsättas i effektiv efterfrågan på ett sådant sätt att de offentliga underskotten samtidigt minskar. Detta åstadkoms genom att en starkare budget ger möjligheter till sänkt ränta, vilket leder till ökade investeringar i näringslivet. Skatterna måste höjas för dem som kan bära detta. På så sätt finansieras ett ökat antal arbeten inom byggande, miljövård, skola, vård och omsorg.
Det systemskifte inom skattepolitiken -- från progressivt till regressivt -- som nu planeras i och med främst det nya förslaget till riktlinjer för pensionssystemet, måste stoppas. Skatter, bostadssubventioner och socialförsäkringar måste omfördelas så att inkomster och förmögenheter utjämnas.
Den inriktning av budgetpolitiken som Vänsterpartiet föreslår innebär en i jämförelse med kompletteringspropositionen total förstärkning av de offentliga finanserna med ca 10 miljarder kronor. För en mer utförlig beskrivning av besparingar och utgiftsåtaganden hänvisar jag till redovisningen av motion Fi32 (v) i betänkandets recitdel. Jag vill i detta sammanhang understryka att saneringen av statsfinanserna inte kan klaras utan skattehöjningar. Den som hävdar något annat talar inte sanning.
Långsiktigt måste den ekonomiska politiken få en annan inriktning på produktion och investeringar samt en radikalt annorlunda och mer rättvis fördelning av produktionsresultatet jämfört med vad som följer av nuvarande ekonomiska politik. Sålunda krävs att investeringarna omfördelas i riktning mot det ekologiskt hållbara.
En "framtidsfond" för förnyelse och kompetenshöjning i arbetslivet bör inrättas. Fonden kan finansieras dels med en begränsad arbetslivsavgift på 0,55 % och framöver med en vinstdelningsskatt. På detta sätt kan en del av uppkomna devalveringsvinster användas produktivt för att utveckla svenskt arbetsliv och minska de stora kostnaderna för utslagning och förtidspensionering.
Skola, omsorg och vård tar med Vänsterpartiets politik ett utrymme på den materiella konsumtionens bekostnad. Det innebär oundvikligen att den kommunala konsumtionen måste tillåtas öka.
Det är också nödvändigt att omfördela arbetstiderna inom ramen för en totalt växande arbetstidsvolym. Sju timmars normalarbetsdag bör kunna genomföras inom nästa mandatperiod. Vi måste också få fram erfarenheter från olika branscher om effekterna vid en arbetstidsförkortning. I vissa fall uppstår produktivitetsvinster, i andra fall rejäla effekter på sysselsättningen. Liksom tidigare i år föreslår Vänsterpartiet att en fond inrättas för försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag. Fonden finansieras med budgetmedel och omfattar en miljard kronor.
Det är också nödvändigt att kraftigt begränsa övertidsuttaget. Tiotusentals nya jobb kan skapas om dispens krävs för övertidsuttag med mer än 50 timmar per år. Nyanställning måste prioriteras.
Åtgärder för att på kort sikt få effekter som minskar arbetslösheten
I det privata näringslivet ökar nu antalet arbetstillfällen efter flera år av nedgång. Men ökningen går alldeles för långsamt och kan endast i viss mån kompensera den fortsatta nedgången inom bostadsbyggande och kommuner.
Utnyttja den offentliga sektorn
Ett snabbt och enkelt sätt att genom riksdagsbeslut minska arbetslösheten är att ge kommuner och landsting ett tydligt besked att de kommer att få en framtida ekonomi som möjliggör ett omedelbart stopp för avskedanden och drastiska sparprogram.
Vänsterpartiets förslag om en "kommunakut" som skall förhindra ytterligare minskningar av personalstyrkan i kommunerna bör genomföras utan dröjsmål. Det är också viktigt att kommunerna får ett löfte om att det inte skall bli några ytterligare minskningar av statsbidragen under 1990-talet.
Stöd byggbranschen
Akuta stödåtgärder behövs också inom byggbranschen som nu står på gränsen till sammanbrott. Det är inte bara socialt oacceptabelt med denna höga byggarbetslöshet, det är också samhällsekonomiskt farligt att banta byggandet så mycket att det blir brist på arbetskraft och överhettning när konjunkturen för branschen åter vänder uppåt. Den för riksdagen mest effektiva åtgärden nu vore ett besked om att man väntar med minskningarna av räntesubventionerna.
Gör radikala förändringar av arbetsmarknadspolitiken
De åtgärder som här beskrivits måste understödjas av en arbetsmarknadspolitik som är radikalt annorlunda än den som nu förs. Jag återkommer senare i denna redovisning av Vänsterpartiets uppläggning av den ekonomiska politiken till hur arbetsmarknadspolitiken konkret bör utformas.
Aktivera penningpolitiken
Inriktningen av penningpolitiken har koncentrerats till att vidmakthålla en låg inflation. Prisstabiliseringsmålet har formulerats så att förändringarna i konsumentpriserna begränsas till 2 % med en tolerans om +/- 1 procentenhet. De facto har detta inneburit att Riksbanken driver en penningpolitik som strävar efter en stabilisering av växelkursen. Som jag ser det är detta en onödig och olycklig tvångströja på penningpolitiken. Så länge som inflationstrycket är lågt i ekonomin och inflationen inte överstiger genomsnittet för våra viktigaste handelspartners bör det finnas utrymme för en djärvare penningpolitik. Det är också av stor vikt att penningpolitiken samordnas med finanspolitiken och övriga ekonomiska åtgärder. Det kan inte vara rimligt att en regering delegerar ett viktigt samhällsekonomiskt mål -- prisstabilisering -- till en myndighet -- Riksbanken -- utan hänsyn till vilka effekter en sådan delegering får på andra mål, som t.ex. full sysselsättning, för den ekonomiska politiken.
Fördelningspolitiken
Regeringen har i en bilaga till kompletteringspropositionen presenterat beräkningar kring inkomstfördelningens förändringar under åren 1991--1994. Även om beräkningarna bygger på ett antal mycket osäkra antaganden är analysen i bilagan mycket intressant. Det är emellertid svårt att dra några säkra slutsatser av fördelningsstudien. Jag vill ändå göra följande kommentar.
Finanskrisen och den djupa nedgången i ekonomin år 1992 gjorde att ett antal av de allra rikaste hushållen tappade stora inkomster räknat i absoluta tal, vilket i sin tur ledde till att det mått på inkomstfördelningen som anger den totalmängd inkomster som måste byta mottagare för att alla skall få samma inkomst minskade kraftigt det året. Inkomstfördelningen skulle mätt på detta sätt och med de prognosantaganden som gjorts åter bli ojämnare åren 1992--1994.
Om man i stället ser på det antal människor som hamnar på mycket låga inkomstnivåer och på det antal som har en mycket solid ekonomi hävdar vi att inkomstklyftorna ökat. Ser man inkomstfördelningen i kombination med arbetslösheten, sociala villkor i övrigt och det som Låginkomstutredningen en gång kallade "politiska resurser" är det ingen tvekan om att klassklyftorna kontinuerligt har fördjupats under både 1980- och 1990-talen.
Det är Vänsterpartiets bestämda uppfattning att en sanering av de offentliga finanserna inte kan genomföras utan en stark och rättvis fördelningspolitik. En sådan fördelningspolitik måste bl.a. innebära att progressiviteten ökas i skatteskalorna för den statliga inkomstskatten och att grundavdraget för höginkomsttagare avvecklas samtidigt som vi återställer avdragets nivå.
Det jag här anfört om inriktningen av den ekonomiska politiken innebär ett tillstyrkande av motion Fi32 (v) yrkandena 1 och 2.
Vänsterpartiets syn på arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning
Det krävs en mycket aktivare arbetsmarknadspolitik än den som nu förs. Regeringen har i praktiken övergivit arbetslinjen. Arbetsmarknadspolitiken bör enligt min mening i första hand inriktas på arbetsmarknadsutbildning, företagsutbildning, utbildningsvikariat och beredskapsarbeten samt ett omfattande paket för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. De befintliga arbetsmarknadspolitiska medlen för innevarande budgetår måste användas på ett effektivt sätt, och eventuell reservation på anslagen måste gå till avsedda ändamål under nästa budgetår. I Vänsterpartiets alternativbudget används 1,3 miljarder kronor inom regionalpolitiken och för vägunderhåll. Vidare anser Vänsterpartiet att det bör vara tillräckligt med 2,5 miljarder kronor i finansfullmakten -- den föreslagna höjningen med 1,5 miljarder kronor bör i stället användas för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Jag anser således att riksdagen bör bifalla motion Fi32 (v) yrkandena 6--8.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Enligt min uppfattning är det inte aktuellt med införande av nya arbetsmarknadskassor men däremot av en resursförstärkning för att finansiera ett av andra skäl nödvändigt personaltillskott. Anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader bör därför höjas till 2 961 516 000 kr. Riksdagen bör således bifalla motion Fi32 (v) yrkandena 32--34.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas inriktning
De arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas omfattning och inriktning bör vara betydligt mer ambitiösa än regeringens förslag. Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag att ta resurser från anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder avsedda för nästa budgetår och använda dem till vägunderhåll, särskilda regionala åtgärder, kulturmiljövård eller förstärkning av Norrlandsfonden. Därigenom kan ytterligare 4 320 miljoner kronor disponeras. Vidare anser vi att budgetmedlen bör utökas med 3 500 miljoner kronor för ökad satsning på arbetsmarknadsutbildning inkl. utbildningsbidrag, beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och en ungdomssatsning.
Jag vill understryka motionärernas krav på fullt utbildningsbidrag i upphandlad arbetsmarknadsutbildning och inom det reguljära utbildningsväsendet. För beredskapsarbeten bör bidragsreglerna åter baseras på en arbetstid på 40 timmar i veckan. ALU-delegationen bör läggas ner och kringkostnadsmedlen minskas -- de därmed frigjorda resurserna bör läggas på arbetsmarknadsutbildning. Utbildningsvikariat är en utmärkt metod som bör stimuleras; taket för utbildningskostnaderna bör tas bort. Vidare måste uppsägningar inom den kommunala sektorn och den finansiella rundgången förhindras.
Jag anser således att riksdagen bör bifalla motion Fi32 (v) yrkandena 9--12, 14, 16, 17, 23 och 29--31.
Ungdomsarbetslöshet
För Vänsterpartiet är minskad arbetslöshet det överordnade målet för den ekonomiska politiken. Ungdomsarbetslösheten måste brytas. Vi vill vidta en rad åtgärder för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten.
En ordning med ungdomsgaranti bör genomföras som innebär att ungdomar under 20 år inte skall vara öppet arbetslösa mer än några veckor. För ungdomar som är äldre skall gränsen gå vid 2--3 månader.
Obligatoriska praktikantplatser där arbetsgivarna betalar avtalsenlig praktiklön bör inrättas för ungdomar på medelstora och stora företag. Om en praktikant anställdes på var femtionde anställd skulle 70 000 ungdomsplatser skapas.
Pengar bör satsas på ungdomsprojekt med miljöinriktning. Tanken är att utnyttja ungdomarnas initiativkraft och miljöintresse i samband med projekt inom ramen för kommunernas arbete med att utarbeta Agenda 21.
Mikrostöd om högst 20 000 kr bör införas för ungdomar mellan 16 och 30 år som vill driva rörelse eller kooperativ.
Ungdomspraktiken bör snabbt trappas ned och ersättas av ett introduktionsprogram med kortare praktik kombinerad med anställning med rekryteringsstöd.
Ungdomssatsningen skall slutligen kompletteras med åtgärder i utbildningshänseende.
Jag anser således att riksdagen bör bifalla motion Fi32 (v) yrkandena 24--28.
Höjt bidrag till utbildning i företag
Bidraget till företagsutbildning bör enligt min mening med bifall till motion Fi32 (v) yrkande 20 höjas till högst 90 kr per timme för att stimulera till kompetensutveckling.
Rekryteringsstöd för högskoleutbildade
Försöksverksamhet med rekryteringsstöd för högskoleutbildade är en positiv åtgärd, men den bör utformas på ett något annorlunda sätt än regeringen föreslagit. Vänsterpartiet förordar i motion Fi32 yrkande 22 att 50 % av lönekostnaderna skall utgå under de första sex månaderna och 25 % under de följande sex månaderna. Jag anser att riksdagen bör bifalla motionsförslaget.
Anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I fråga om medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder anser jag att beräkningen bör utgå från de förslag som läggs i motion Fi32, dvs. anslaget bör fastställas till 33 586 738 000 kr (yrk. 13).
S.k. otraditionella insatser för arbetshandikappade
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkande 39 vad gäller särskilda åtgärder för arbetshandikappade att medelsramen för otraditionella insatser för nästa budgetår höjs med 10 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit. Jag biträder detta förslag.
Vänsterpartiets syn på underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Jag anser att den föreslagna vägsatsningen är alltför generöst tilltagen samtidigt som det i många regioner finns andra investeringar som är mer angelägna. Det gäller exempelvis inom ROT-sektorn, data- och telekommunikationsområdet samt inom utbildningssektorn. Statens investeringar kan därmed bli mer framtidsinriktade. Studier visar nämligen att vägarnas standard -- på nuvarande nivå -- har en mycket ringa effekt på näringslivets produktivitet medan andra faktorer, som t.ex. arbetskraftens utbildningsnivå, har större effekt. Regeringens förslag till medelsanvisning bör därför, som framhålls i motion Fi32 (v) yrkande 59, reduceras med 100 miljoner kronor till 1,5 miljarder kronor. Detta innebär att ett reservationsanslag på totalt 2,7 miljarder kronor bör anvisas för nästa budgetår.
Värmlands flygplats
Finansutskottet avstyrker i betänkandet en rad motioner om finansieringen av en ny flygplats i Värmland, men välkomnar samtidigt en sådan investering. Jag menar att motiveringen till avslaget borde varit annorlunda. Det finns mer angelägna investeringsobjekt i syfte att öka sysselsättningen än att bygga ut flygtrafiken, t.ex. satsningar på ett utbyggt datakommunikationsnätverk eller om- och tillbyggnader av skolor. Vidare är lokaliseringen av den planerade flygplatsen illa vald ur miljösynpunkt. Jag anser att riksdagen bör avslå motionerna med den motivering som här anförts.
Vänsterpartiets syn på utbildningspolitiken
Skolväsendet
Jag anser att regeringens förslag när det gäller utbildningsinsatser på gymnasial nivå för arbetslösa är alldeles otillräckliga. Det är svårt att se fördelen med utbildningschecksystemet varför detta -- med bifall till motion Fi32 (v) yrkande 41 och Ub714 yrkande 5 (v) -- bör avstyrkas. Däremot finns det ett väl dokumenterat behov av vanliga utbildningsplatser inom såväl komvux som folkhögskolan, och det är fullt möjligt att inom dessa erbjuda exempelvis de språkutbildningar som efterfrågas. Därför anser jag att riksdagen under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. med bifall till motion Fi32 (v) yrkande 42 anvisar 1 074 000 000 kr utöver regeringens förslag eller således 2 543 587 000 kr.
Folkbildningen
Jag har inget att erinra mot att särskilda medel anvisas av arbetsmarknadsskäl för utbildning inom folkbildningen och tillstyrker således regeringens förslag. Jag anser att riksdagen samtidigt bör besluta om en ökning av det ordinarie anslaget till folkbildningen. Det är fel att -- såsom riksdagen beslutat tidigare under våren -- göra besparingar på det ordinarie anslaget när behovet av utbildning är så stort. Enligt min mening bör finansutskottet därför med tillstyrkande av motion Fi32 yrkande 43 föreslå riksdagen att anvisa ytterligare 260 miljoner kronor eller sammanlagt 2 616 038 000 kr under anslaget Bidrag till folkbildningen.
Dimensionering av läkar- och tandläkarutbildning samt motsvarande anslag
I fråga om dimensioneringen av läkar- och tandläkarutbildningarna anser jag att det underlag regeringen presenterat är bristfälligt. Riksdagen borde därför avslå regeringens förslag och invänta ett bättre underbyggt sådant.
Utredning om sommaruniversitet
Vänsterpartiet välkomnar en ökad användning av svenska universitet under sommarmånaderna, inte minst i rådande arbetsmarknadsläge då många studenter bara har arbetslöshet att se fram emot under sommaren. Ett sommaröppet universitet måste också ses ur ett långsiktigt perspektiv. Effekterna för den sociala snedrekryteringen, studenternas skuldsättning m.m. måste beaktas. Jag anser att riksdagen med bifall till motion Ub714 (v) yrkande 7 hos regeringen skall begära en utredning om sommaruniversitet.
Trainee-utbildning
Det är svårt att med det beslutsunderlag regeringen presenterat överblicka effekterna av det i och för sig intressanta förslaget om trainee-utbildning. Frågan bör bl.a. ställas hur ett sådant system påverkas av eller påverkar det ordinarie antagningssystemet till högskolan. För att dessa frågor skall kunna utredas bör enligt min mening trainee-försöket inledas först från vårterminen, vilket medför att anslaget kan minskas i enlighet med motion Fi32 (v) yrkande 44 till hälften i förhållande till regeringens förslag.
Studiestöd
Vänsterpartiet anser att vuxenstudiestödet vid yrkesteknisk högskoleutbildning och vissa lärarutbildningar har en mycket viktig funktion. De studerande på dessa utbildningar tillhör en kategori som ger utbildning för yrken där det finns risk för flaskhalsproblem med hänsyn till näringslivets framtida behov. Trots detta har regeringen genomdrivit en besparing som går ut över dessa stöd.
Vänsterpartiet varnade redan när regeringen lade fram sitt förslag i budgetpropositionen för de effekter som uppkommer om man genomför försämringar för dessa studerande, och vi motsatte oss denna besparing. Vi vidhåller vår inställning i denna fråga. För att säkerställa en god rekrytering till dessa utbildningar bör vuxenstudiestödet återinföras och riksdagen för detta ändamål anvisa ytterligare 50 miljoner kronor till anslaget Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar.
Jag anser således att riksdagen bör bifalla motion Fi32 yrkande 46.
Finansfullmakten
Jag anser -- vilket jag redovisat i det föregående -- att riksdagen bör anvisa ett högre belopp till arbetsmarknadspolitiska åtgärder än vad regeringen föreslagit. Regeringen får följaktligen nöja sig med en finansfullmakt om 2,5 miljarder kronor. Jag tillstyrker således bifall till motion Fi32 (v) yrkande 4.
Finansiering av EU-avgift
Det framgår av kompletteringspropositionen att EU-avgiften för år 1995 beräknas till 18,3 miljarder kronor. Under de första åren skulle Sverige få en viss rabatt, men redan efter två år skulle avgiften drabba oss med i det närmaste full effekt. Därtill kommer att avgiftsuttaget successivt kommer att höjas från 1,20 % av BNI till 1,27 %. Man räknar med att avgiften beroende på ändrade avgiftsregler för Sveriges del kommer att öka med 2--3 miljarder kronor fram till år 1999.
Trots att underlag således finns för att bedöma avgiftens storlek har regeringen inte tagit upp denna utgiftspost i förslaget till statsbudget. Om det blir ett ja vid folkomröstningen i höst, som regeringen utgått från i alla andra avseenden inte minst vad gäller den ekonomiska utvecklingen, kommer avgiften att tas ut redan från år 1995. Eftersom beloppet i nuvarande statsfinansiella läge måste betraktas som en allvarlig belastning för staten borde regeringen för att inte fördjupa den statsfinansiella krisen ytterligare samtidigt ha aviserat hur avgiften skall finansieras. Det är i högsta grad rimligt att medborgarna får veta på vilket sätt de skall betala för EU-medlemskapet. Som föreslås i Vänsterpartiets motion bör regeringen återkomma med förslag härom. Riksdagen bör därför bifalla motion Fi32 (v) yrkande 5.
Motionsfrågor från Vänsterpartiet som behandlats tidigare
Konjunkturbedömarna förefaller nu vara eniga om att den ekonomiska aktiviteten ökar snabbt. Trots förbättringen kvarstår med regeringens politik det stora underskottet i statsfinanserna. Det innebär i sig ett hot mot både sysselsättning och välfärd. För att komma till rätta med det gigantiska underskottet krävs förutom en ekologiskt uthållig tillväxt både skattehöjningar och besparingar.
I Vänsterpartiets motion föreslås ett antal skattehöjningar som har en fördelningspolitiskt och miljömässigt önskvärd profil som verksamt kan bidra till att förstärka statsfinanserna.
Den statliga inkomstskatten bör höjas, vilket påverkar inkomsttagare över brytpunkten. Grundavdraget bör återställas, men slopas för inkomster över brytpunkten. Kommunerna bör kompenseras för det bortfall som det höjda grundavdraget innebär. Förmögenhetsskatten bör höjas. Vidare bör arbetsgivaravgiften höjas med 1,3 procentenheter. Beskattningen av kapitalinkomster, reavinster bör återställas till 30 %. Dubbelbeskattningen på bolagssidan återinförs men bör kombineras med att Anell-avdragen återinförs. Dessutom bör reklamskatten höjas.
På miljö- och energisidan finns möjligheter att höja skatteuttaget på sådan konsumtion och produktion som påverkar vår miljö negativt. Sålunda bör miljörelaterade skatter på skogsprodukter, livsmedel och avfall höjas. Industrin bör åter erlägga skatt på el och koldioxidskatten höjas. Sammantaget bör miljö- och energiskatterna höjas med 4,5 miljarder kronor.
Besparingar bör i första hand ske genom att inkomstöverföringarna till företag, organisationer och hushåll minskas. Besparingarna på hushållstransfereringarna bör dock ges en tydlig fördelningspolitisk profil. Därutöver bör nedskärningar göras på försvaret, jordbruket och på motorvägsinvesteringarna. Vårdnadsbidraget bör inte införas.
Yrkandena 47--58 och 60 i Vänsterpartiets motion Fi32 bör därför bifallas av riksdagen.
Med hänvisning till det anförda anser jag att utskottets hemställan borde ha haft följande lydelse under momenten 1, 5, 6, 7, 9, 14, 16, 18, 21, 25, 27, 28, 31, 32, 33, 36, 39, 41, 57, 58 och 64.
I övrigt delar jag den uppfattning som framförs i de socialdemokratiska reservationerna vad gäller momenten 8, 11, 12, 15, 22, 37, 43 och 55.
Den ekonomiska politiken
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 1 och motionerna 1993/94:Fi30 yrkande 1 i denna del och 1993/94:Fi31 yrkandena 1, 6 och 19 godkänner vad som förordats i motion 1993/94:Fi32 yrkandena 1 och 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
Arbetsmarknadspolitiken
5. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi32 yrkandena 6--8 och med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 18 i denna del och 1993/94:Fi54 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
6. beträffande Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi32 yrkandena 32--34 och med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 1 och motion 1993/94:Fi54 yrkandena 12 i denna del och 13 till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr. 189) -- anvisar ett ramanslag på 2 961 516 000 kr och som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
7. beträffande de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas inriktning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi32 yrkandena 9--12, 14, 16, 17, 23 och 29--31 och med avslag på motionerna 1993/94:Fi36 och 1993/94:Fi54 yrkandena 2 och 7--10 och 17 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
9. beträffande ungdomsarbetslöshet att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi32 yrkandena 24--28 och med avslag på motion 1993/94:Fi54 yrkandena 3 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
14. beträffande höjt bidrag till utbildning i företag att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi32 yrkande 20 beslutar att bidraget till utbildning i företag höjs till 90 kr per timme för att stimulera kompetensutveckling i företagen,
16. beträffande rekryteringsstöd för högskoleutbildade att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi32 yrkande 22 och med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
Under förutsättning av bifall till reservationerna 10, 12, 13 och 14 samt mina yrkanden under mom. 7, 9, 14 och 16
18. beträffande anslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2) att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi32 yrkande 13 och med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 8 samt med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 18 i denna del och 1993/94:Fi54 yrkande 17 i denna del till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln -- med ändring av dels riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr. 189), dels arbetsmarknadsutskottets förslag (prop. 1993/94:140, bet. 1993/94:AU13) -- anvisar ett reservationsanslag på 33 586 738 000 kr,
21. beträffande s.k. otraditionella insatser för arbetshandikappade att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi32 yrkande 39 och med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt B 5 yrkande 1 godkänner att högst 60 000 000 kr av under anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisade medel får användas till s.k. otraditionella insatser,
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
25. beträffande anslag för underhållsåtgärder att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi32 yrkande 59 och med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 6 punkt A 15 samt med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 45, 1993/94:Fi35, 1993/94:Fi37, 1993/94:Fi38 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Fi56 och 1993/94:Fi57 till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:TU13, rskr. 157) -- anvisar ett reservationsanslag på 2 700 000 000 kr,
Utbildningsdepartementets område
27. beträffande skolväsendet att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fi32 yrkandena 41 och 42 samt 1993/94:Ub714 yrkande 5 och med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt A 9 yrkande 1 och motion 1993/94:Fi42 yrkandena 2--8 till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU7, rskr. 208) -- anvisar ett förslagsanslag på 2 543 587 000 kr och som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
28. beträffande folkbildningen att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi32 yrkande 43 och med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt B 1 yrkande 2 och med avslag på motion 1993/94:Fi59 yrkandena 13 och 15 till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU13, rskr. 177) -- anvisar ett anslag på 2 616 038 000 kr,
31. beträffande dimensioneringen av läkarutbildningen att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del och med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkandena 28 i denna del, 30--32, 33 i denna del, 34 i denna del och 36 i denna del, 1993/94:Fi40, 1993/94:Fi41, 1993/94:Fi42 yrkandena 9--11, 1993/94:Fi46, 1993/94:Fi49, 1993/94:Ub607, 1993/94:Ub608 och 1993/94:Ub676 godkänner vad ovan anförts,
32. beträffande dimensioneringen av tandläkarutbildningen att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del och med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkandena 28 i denna del, 33 i denna del, 34 i denna del, 35 och 36 i denna del, 1993/94:Fi33, 1993/94:Fi39 och 1993/94:Fi48 godkänner vad ovan anförts,
33. beträffande anslag till grundutbildningen att riksdagen
dels avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkande 3 om minskat anslag till Uppsala universitet: Grundutbildning,
dels avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkande 4 om minskat anslag till Lunds universitet: Grundutbildning,
dels avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkande 5 om minskat anslag till Göteborgs universitet: Grundutbildning,
dels med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkande 7 till Umeå universitet: Grundutbildning anvisar ett med 1 500 000 kr förhöjt reservationsanslag på 744 723 000 kr,
dels avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkande 8 om minskat anslag till Karolinska institutet: Grundutbildning,
36. beträffande utredning om sommaruniversitet att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub714 yrkande 7 hos regeringen begär en utredning av frågan om sommaruniversitet i enlighet med vad i motionen anförts,
39. beträffande trainee-utbildning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi32 yrkande 44 och med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt F 4 yrkande 16 samt med avslag på motionerna 1993/94:Fi42 yrkande 15, 1993/94:Ub690 yrkande 1 och 1993/94:Ub714 yrkande 6 till Försöksverksamhet med trainee-utbildning för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 11 400 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
Studiestöd
41. beträffande studiehjälp, studiemedel, vuxenstudiestöd m.m. att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi32 yrkande 46 och med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt E yrkandena 13--15 och motion 1993/94:Fi42 yrkandena 14 och 17--19
dels till förslagsanslaget Studiehjälp m.m. för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar 195 175 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13, rskr. 280),
dels till förslagsanslaget Studiemedel m.m. för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar 188 000 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13, rskr. 280),
dels till reservationsanslaget Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar 3 179 730 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13, rskr. 280),
dels till förslagsanslaget Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar 50 000 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13, rskr. 280),
Budgetpolitiken
57. beträffande finansfullmakten att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi32 yrkande 4 och med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 10 bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 2 500 000 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
58. beträffande finansiering av EU-avgift att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi32 yrkande 5 och med anledning av motion 1993/94:Fi31 yrkande 40 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Motionsfrågor som behandlats tidigare
64. beträffande motionsfrågor från Vänsterpartiet som behandlats tidigare att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi32 yrkandena 47--58 och 60 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts.
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
1 Förslag till Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)
2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1994:221) om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner
3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner
4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
Skatteutskottets yttrande 1993/94:SkU9y Bilaga 2 Skattepolitiken
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över kompletteringspropositionen jämte motioner.
Propositionen innehåller inte några nya åtgärder på skatteområdet. De riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen lägger fram i den reviderade finansplanen (bilaga 1) innehåller också redogörelser för de åtgärder på skatteområdet som har vidtagits sedan hösten 1991 och för det fortsatta arbetet med dessa frågor, och här ingår också ett särskilt avsnitt om regeringens skattepolitik för tillväxt och utveckling av välfärden (s. 61--64). Den reviderade nationalbudgeten (bilaga 1.1) innehåller analyser angående den ekonomiska utvecklingen fram till sekelskiftet och effekterna av skattereformen och senare åtgärder på skatteområdet. En långsiktig konsekvenskalkyl för att beräkna utgifter och inkomster fram till sekelskiftet till följd av redan fattade beslut lämnas i bilaga 1.2, och förändringarna i inkomstfördelningen och olika marginaleffekter belyses i en särskild bilaga (bilaga 1.5). Här kan också nämnas att bilaga 7 Finansdepartementet innehåller redogörelser för de kommunalekonomiska angelägenheterna och därmed sammanhängande skattefrågor. Redogörelserna innehåller inte några andra ställningstaganden på skatteområdet än att de riktlinjer som redan gäller för skattepolitiken bör fullföljas. -- Vid sin behandling tidigare i vår av anslaget till Skatteförvaltningen noterade utskottet i sitt betänkande SkU22 att regeringen i kompletteringspropositionen skulle återkomma till frågan om förbättrade insatser mot den ekonomiska brottsligheten. I bilaga 2 Justitiedepartementet redovisar regeringen denna fråga. Utskottet kan här hänvisa till justitieutskottets bedömning av propositionen i denna del och saknar anledning att nu gå in på dessa frågor.
I ärendet har väckts följande fyra motioner som berör skatteutskottets område.
Motion Fi30 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) innehåller Socialdemokraternas riktlinjer för den ekonomiska politiken. Här ingår en omläggning av skattepolitiken som konkretiseras i motion Fi53 av Lars Hedfors m.fl. (s) genom krav på omedelbara åtgärder på skatteområdet i stabiliserings- och fördelningspolitiskt syfte. Även motion Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) innehåller riktlinjer för en ny ekonomisk politik på skatteområdet (yrkandena 1 och 2) och krav på omedelbara ändringar i skattelagstiftningen (yrkandena 47--58).
Motionärerna i dessa tre motioner hävdar -- nu liksom tidigare -- att regeringens politik motverkar en positiv ekonomisk utveckling och leder till en fortsatt arbetslöshet och ökade klyftor i samhället. Yrkandena i de aktuella motionerna innebär på skatteområdet i allt väsentligt en upprepning av de ståndpunkter som dessa partier tidigare har redovisat och som riksdagen i olika sammanhang har avvisat. Så kräver Socialdemokraterna i sina motioner skatteskärpningar som enligt deras beräkningar uppgår till 9 miljarder kronor redan fr.o.m. budgetåret 1994/95, bl.a. i form av en omfördelning av inkomstskatten genom att återinföra det statliga grundavdraget och höja marginalskatten över den s.k. brytpunkten. Skatteskärpningarna innefattar också en återgång till tidigare regler för beskattning av kapital och bolagsinkomster. En del av beloppet, 0,9 miljarder kronor, hänför sig till miljöområdet och annan indirekt beskattning. Den sammanlagda budgeteffekten begränsar sig enligt Socialdemokraternas egna beräkningar till 3,8 miljarder kronor till följd av att förslagen bl.a. innehåller skattelättnader för företagen i form av direktavskrivningar.
Vänsterpartiet föreslår i sin motion skatte- och avgiftsskärpningar som beräknas till drygt 21 miljarder kronor redan för budgetåret 1994/95, inräknat höjda arbetsgivaravgifter på 8,2 miljarder kronor. Höjda marginalskatter, lättnader för låginkomsttagare och skatteskärpningar för företag och kapital ger ett netto på nära 8 miljarder kronor. Återstående 5 miljarder avser höjningar av energi- och miljöskatter och annan indirekt beskattning.
I motion Fi31 av Harriet Colliander och Bo G Jenevall (nyd) inriktar sig motionärerna framför allt på besparingar men begär också riksdagsuttalanden om ett lägre skattetryck (yrkande 19) och om skattelättnader framför allt i momsen (yrkandena 20, 22, och 23), höjd tobaksskatt (yrkande 21) och vissa andra åtgärder på skatteområdet (yrkandena 23 och 44).
Utskottet har vid sin återkommande behandling av skattepolitikens inriktning konstaterat att det råder bred enighet om att den höga arbetslösheten och de stora underskotten i statsfinanserna utgör de allvarligaste symptomen på den ekonomiska krisen i Sverige och att den viktigaste uppgiften därför är att skapa förutsättningar för fler jobb i ett växande näringsliv. Regeringens politik har alltsedan hösten 1991 haft denna inriktning. Som ett led häri har ingått att begränsa det alltför höga skattetrycket, i första hand genom att sätta ned eller avskaffa sådana inslag i beskattningen som har bedömts som särskilt skadliga. En sammanfattning av de åtgärder som har genomförts under regeringsperioden har lämnats i utskottets betänkanden 1992/93:SkU20 och 1993/94:SkU20 och i yttrandet 1993/94:SkU1y till finansutskottet.
I propositionen framhålls att regeringens politik har lagt grunden för en ny period av tillväxt och företagande. Enligt regeringen ser man nu en snabb återhämtning från den svåra ekonomiska nedgång som följt på gångna tiders felaktiga politik. Visserligen lider många fortfarande av sviterna efter den kris som präglat de senaste åren, men omsvängningen är uppenbar. En radikal förbättring har inletts av klimatet för företagande, investeringar och sysselsättning. Utskottet delar nu liksom tidigare regeringens bedömning att de åtgärder som har genomförts på skatteområdet har varit nödvändiga för att bryta den tidigare nedgången i ekonomin och att den förda skattepolitiken leder till de avsedda resultaten.
Med anledning av den fördelningspolitiskt betonade kritik som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet riktar mot den förda skattepolitiken vill utskottet framhålla att motionärernas bedömningar är alltför ensidiga. För att bevara och utveckla den allmänna välfärden här i landet är det helt avgörande att den ekonomiska växtkraft som Sverige i dag har återvunnit kan behållas och stärkas. Den förda politiken leder till att nya, riktiga jobb kan skapas i näringslivet, och endast på detta sätt kan hotet om en bestående hög arbetslöshet och andra sociala skadeverkningar avvärjas. Utskottet vidhåller alltså sin tidigare uppfattning att man i första hand bör säkerställa en ekonomisk utveckling som innebär att det även i framtiden kommer att finnas ett välstånd att fördela.
Utskottet vill i detta sammanhang välkomna den utförliga redovisning som regeringen lämnar rörande fördelningsfrågorna. Utskottet delar regeringens uppfattning att underlaget och metoderna för bedömningarna bör förbättras och noterar med tillfredsställelse det arbete som pågår i detta syfte. Utskottet avvaktar också med intresse resultatet av den utvärdering av skattereformen som pågår i en särskild kommitté (Fi 1990:08) och som kommer att slutredovisas under våren 1995. I sammanhanget vill utskottet anföra att den omprövning av arbetsgivaravgifterna som pågått sedan en tid tillbaka syftar till att urskilja den snedvridande beskattning som har byggts in i socialförsäkringssystemet och begränsa avgifterna till vad som är skäligt med hänsyn till försäkringskostnaderna och förmånernas värde. Att dessa försäkringsavgifter, som hanteras utanför skatteutskottets beredningsområde, i fortsättningen till en del skall betalas av arbetstagaren i stället för av arbetsgivaren innebär inte i princip att marginalbeskattningen ökar.
Enligt utskottets uppfattning har motionärerna inte åberopat några nya omständigheter som bör föranleda ändrad ståndpunkt till de aktuella skattefrågorna. Utöver vad utskottet anfört ovan vill utskottet hänvisa till sina ställningstaganden i SkU20 angående skattepolitikens inriktning, skatteuttaget och skatten på kapital och kapitalinkomster. Vad utskottet där anfört gäller fortfarande beträffande motsvarande frågor som nu på nytt tas upp i motionerna Fi30 yrkandena 1 och 2, Fi53 yrkandena 1--4, 9 och 10, Fi32 yrkandena 1 och 2, 47--50 och 51 i dessa delar och Fi31 yrkandena 1 och 19. Beträffande kravet i Nydemokraternas motion Fi31 om ett sänkt skattetryck (yrkandena 1 i denna del och 19) vill utskottet endast framhålla att regeringen även i fortsättningen kommer att uppmärksamma möjligheterna att sänka skattetrycket.
Motion Fi53 innehåller yrkanden om reklamskatt på TV och radio och höjda miljöskatter (yrkandena 16 och 18--20). Höjd reklamskatt och höjda miljöskatter yrkas även i motion Fi32, och här återfinns också ett krav på höjd elskatt (yrkandena 52--58). Flertalet av dessa frågor har nyligen behandlats i utskottets betänkande SkU34, och vad utskottet då anförde om skatteväxling, om miljörelatering av beskattningen och om energibeskattningen är enligt utskottets mening ett tillräckligt svar på alla de nu angivna yrkandena.
I motion Fi31 från Ny demokrati yrkas mervärdesskatt på tidningar och böcker med 12 %, en sänkning av tjänstemomsen till 12 % och en avdragsrätt för hushållstjänster vid inkomstbeskattningen (yrkandena 20, 22 och 7), dvs. frågor som utskottet nyligen behandlat i betänkandet SkU30 och avstyrkt med hänvisning till det statsfinansiella läget och till kommande ställningstaganden till utredningsförslaget (SOU 1994:43) Uppskattad sysselsättning. I denna motion yrkas också att tobaksskatten höjs med 1,5 miljarder kronor. Tobaksskatten har senast behandlats i SkU34, och utskottet vill erinra om att denna skatt höjts kraftigt på senare tid och sedan indexerats (se SkU1y och 1992/93:SkU25). -- Yrkande 23 om en öppen redovisning av samtliga varu- och löneskatter ligger i linje med regeringens strävanden i denna fråga men går ut på mer långtgående åtgärder än vad som kan anses lämpligt. När det gäller motionärernas krav på effektiva åtgärder mot den svarta sektorn hänvisar utskottet till vad som anförts ovan om regeringens redovisning i bilaga 2 rörande insatserna mot ekonomisk brottslighet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena i nu angivna delar.
När det gäller företagsbeskattningen och beskattningen av aktier m.m. behandlade utskottet i höstas (SkU15) motionsyrkanden med motsvarande innehåll som i motionerna Fi53 yrkandena 5--8 och 13 och Fi32 yrkande 51 i denna del. Motsvarande yrkanden har sedan upprepats i motioner från samma håll med anledning av proposition 1993/94:234 (vissa inkomst- och företagsfrågor m.m.) och kommer att behandlas i utskottets betänkande SkU25 som skall debatteras av riksdagen den 8 juni. De aktuella yrkandena i Fi53 och Fi32 avstyrks med hänvisning till de kommande ställningstagandena till utskottets betänkande SkU25. Vad avser yrkande 17 i motion Fi53 om skatten på dieselolja i miljöklass I så avser utskottet att i sitt betänkande SkU25 föreslå en höjning med 100 kr. Yrkandet blir därmed tillgodosett och bör avslås i det här aktuella sammanhanget.
Utskottet vill avslutningsvis framhålla att de yrkanden som motionärerna ställer på omedelbara ändringar i skattereglerna kräver alltför omfattande lagstiftningsåtgärder för att kunna genomföras på den korta tid som nu står till buds.
Utskottet avstyrker alltså samtliga motioner på skatteområdet. Vad utskottet anfört innebär också att utskottet inte har något att erinra mot propositionen såvitt avser skattefrågor.
Stockholm den 24 maj 1994
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Ivar Franzén (c), Bruno Poromaa (s), Karl-Gösta Svenson (m), Gunnar Nilsson (s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Carl Fredrik Graf (m), Karl Hagström (s), Kjell Nordström (s) och Martin Nilsson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Skattepolitiken
Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Karl Hagström, Kjell Nordström och Martin Nilsson (alla s) anför följande:
Statsfinanserna är i obalans. Aldrig någonsin i modern tid har de offentliga finanserna försämrats så snabbt som under den nuvarande regeringen. Inget annat industriland har heller någonsin haft en så snabb ökning av statsskulden som Sverige har nu. Enligt regeringens egna siffror kommer underskottet i statens budget att under 1993/94 uppgå till 197,5 miljarder kronor. Det underliggande budgetsaldot motsvarar 13,6 % av BNP. Det totala upplåningsbehovet under budgetåret 1993/94 uppges vara 220 miljarder kronor. Från 1991/92 till 1993/94 steg statens budgetunderskott från 68 till 198 miljarder kronor, statsskulden från 705 till 1 181 miljarder kronor och statsskuldräntorna från 72 till 144 miljarder kronor. Bilden är lika allvarlig även när man tar med den kommunala sektorn och socialförsäkringssektorn i bilden. Från 1991 till 1993 ökade den offentliga sektorns sammanlagda finansiella underskott med 180 miljarder kronor.
Därtill kommer att vi går mot en ökad tudelning av Sverige i vad avser befolkningens levnadsvillkor. Denna utveckling är oerhört allvarlig. Den skärper motsättningarna mellan dem som har jobb och dem som går utan, mellan arbetsgivare och arbetstagare, mellan kvinnor och män och slutligen inte minst mellan de många löntagare och pensionärer som fått höjd skatt, sänkt standard och försämrade villkor och de få stora kapitalägare som fått sänkt skatt och som trots krisen kunnat förbättra sina inkomster och höja sina förmögenheter. Den studie av regeringspolitikens effekter för olika löntagarhushåll som s-motionärerna refererar till visar just att nio av tio studerade typhushåll har förlorat på regeringens politik medan det tionde typhushållet, som är det med stor förmögenhet, har vunnit på regeringens politik.
Mot denna bakgrund anser vi att den ekonomiska politiken på skatteområdet bör utformas enligt riktlinjerna i den socialdemokratiska partimotionen Fi30. Det innebär också att vi anser att det finns ett behov av att kartlägga hur inkomst- och förmögenhetsfördelningen utvecklats under de senaste åren. Den kommitté som den förra socialdemokratiska regeringen tillsatte för att utvärdera skattereformen bör påskynda sitt arbete, och en utredning med bredare mandat bör tillsättas.
En annan angelägen uppgift är att utöka skattekontrollen för företag. Det bör inte vara möjligt för oseriösa företag att komma undan de skatter som de enligt lag skall betala. Antalet taxeringsrevisorer bör öka så att det blir möjligt med tätare revisioner. Informationsutbytet med andra länder bör byggas ut.
Vi vill också erinra om att Sverige genom skattereformen fick en modern, likformig och neutral beskattning av olika typer av inkomster. Bolagsskatten, kapitalskatten och skatten på arbete för majoriteten av löntagarna sattes till ca 30 %. Likformigheten har emellertid genom en rad beslut under den borgerliga mandatperioden raserats på ett sätt som komplicerat systemet och gjort skatteplanering lönande. Dessutom har de förändringar av skattesystemet som de borgerliga partierna har drivit igenom i riksdagen varit mycket orättvisa från fördelningssynpunkt genom att de ensidigt gynnat kapitalägarna och belastat de förvärvsarbetande.
Det är därför nödvändigt att ge tillbaka åt skattesystemet en fördelningsmässigt godtagbar profil för att återupprätta medborgarnas förtroende för skattesystemet. Uppgiften att sanera statsfinanserna kommer nämligen att ställa stora krav på sammanhållning mellan olika grupper i det svenska samhället. För att medborgarna skall vara beredda att acceptera de uppoffringar som krispolitiken kan föra med sig måste bördorna fördelas efter förmågan att bära dem. Det är bara genom en rättvis fördelning som det går att skapa ett brett folkligt stöd för den förda politiken. En rättvis fördelning av både bördor och frukter gynnar också produktivitet och tillväxt.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att följande åtgärder bör vidtas så snart som möjligt.
I enlighet med förslaget i motion Fi53 (s) bör en särskild värnskatt tas ut till dess att arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är i balans. Den statliga skatten bör således höjas till 25 % fr.o.m. nästa år. Samtidigt bör grundavdraget vid den statliga beskattningen återinföras. Detta innebär att den högre statsskatten kommer att betalas på inkomster från ca 200 000 kr per år. Genom att grundavdraget återinförs neutraliseras emellertid skattehöjningen i mellanskiktet så att skatten höjs endast för inkomster över ca 250 000 kr per år.
Den genomsnittliga kommunalskatten är för närvarande 31 %. Tillsammans med den aviserade pensionsavgiften och övriga egenavgifter som har tillkommit under den borgerliga regeringsperioden blir den högsta marginalskatten för dem som också betalar statlig inkomstskatt knappt 53 %. Det förslag som vi biträder innebär att den högsta marginalskatten tillfälligt kommer att ligga något under 58 %.
Skattereformen 1991 syftade till att minska antalet personer som betalar statlig inkomstskatt. Under den borgerliga regeringsperioden har antalet åter ökat kraftigt. Genom att riva upp den borgerliga regeringens alternativ till värnskatten -- avskaffandet av grundavdraget -- minskas åter antalet skattebetalare som måste betala statlig inkomstskatt. Ca 15 % av löntagarna får en sänkt skatt genom vårt förslag medan ca 11 % -- de som har de högsta inkomsterna -- får en höjd skatt.
När det gäller skatter på kapitalinkomster bör skattesystemet nu inriktas på en återgång till en likformig beskattning. En rad olika regler som genomdrivits under den borgerliga mandatperioden bör därför ersättas av en enhetlig 30-procentig beskattning. Eftersom en lägre beskattning av fonderat pensionskapital än av annat sparande ingick i 1991 års skattereform bör dock avkastningsskatten på pensionsförsäkringskapital enligt vår mening sättas till 15 %. Vidare bör aktiebolag få göra avdrag på nyemissioner på samma villkor som tidigare (s.k. Annellavdrag). Beslutet om att avskaffa förmögenhetsskatten bör återtas. Den framtida utformningen av arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatten bör ses över.
När det gäller företagsbeskattningen har vi gjort följande överväganden. Som framhålls i motion Fi53 (s) har under den borgerliga regeringsperioden bolagsbeskattningen lagts om så att bolagen nu får betala sammanlagt 4 miljarder kronor om året mer i skatt samtidigt som aktieägarna fått skattelättnader på ytterligare 6 miljarder kronor. Vi socialdemokrater vill som nyss nämnts gå tillbaka till den tidigare ordningen med en rimlig beskattning av aktieägarna. Vårt förslag innebär samtidigt en skattelättnad för företagen. På kort sikt bör denna skattelättnad styras till företag som investerar och expanderar medan den mer långsiktiga utformningen av bolagsskatten bör bli föremål för fortsatta överväganden.
Enligt vår uppfattning bör först och främst bolagsskatten återgå till 30 % fr.o.m. inkomståret 1995. Vidare bör den återinförda rätten att kvitta förluster av näringsverksamhet mot inkomst av tjänst avskaffas eftersom den strider mot skattereformen och är lätt att missbruka i skatteplaneringssyfte. Det hör till saken att Socialdemokraterna i motion 1993/94:Sk51 har yrkat avslag på regeringens förslag att utvidga kvittningsrätten.
En enligt vår mening viktig åtgärd för att stimulera till investeringar och därigenom skapa nya arbetstillfällen är att införa en möjlighet till tillfälliga direktavskrivningar. Reglerna härom bör utformas så att företagen det första året får skriva av 70 % av de investeringar i maskiner och andra inventarier som görs under perioden den 1 juli 1994--den 30 juni 1995. Rätten till direktavskrivning med 70 % bör begränsas på samma sätt som i 1980/81 års lagstiftning om särskilt investeringsavdrag. Samtidigt bör hela det belopp som återförs från skatteutjämningsreserv inkomstbeskattas.
När det gäller olika indirekta skatter har vi följande uppfattning. Reklamskatt bör enligt vår mening av konkurrensneutralitetsskäl tas ut också av radio- och TV-sänd reklam. Därutöver förordar vi en fortsatt användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken i enlighet med motion Fi53. En omläggning i riktning mot ökad användning av miljöskatter måste ske gradvis, vara kostnadseffektiv och kunna förenas med både fördelningspolitiska och andra politiska mål. Vi lägger nu fram tre förslag på detta område.
Det första förslaget innebär att dieselskatten för fordon i den lägsta skatteklassen, om regeringens förslag i proposition 1993/94:234 om att överföra miljöklassystemet för oljor till den särskilda dieseloljeskatten går igenom, höjs med ett belopp motsvarande tio öre per liter till 843 kr per m3.
Det andra förslaget syftar till en bättre hushållning av naturgrus. Den mindre täktavgift som finns i dag och som finansierar tillståndsgivning och tillsyn bör, i enlighet med ett förslag av Naturvårdsverket, ersättas av en miljöskatt på naturgrus och en höjd täktavgift. Den föreslagna skattenivån är 4,50 kr per ton för naturgrus samt 0,05 kr per ton för kalksten och 0,50 kr per ton för övrigt material. Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare anvisningar om täktavgiftens tillämpning. Regeringen bör i detta sammanhang pröva Naturvårdsverkets behov av ökade medel för forskning och bidrag till grushållningsplaner.
Det tredje förslaget går ut på att höja miljöskatterna på kväve och fosfor i handelsgödsel så att den tidigare sammantagna avgiftsnivån i huvudsak bibehålls, dvs. att avgifterna sätts till 2 kr per kg kväve och 2 kr per kg fosfor, samt att införa en kadmiumavgift på 30 kr per gram kadmium per ton fosfor. Erfarenheterna av de avgifter som tidigare tagits ut på användningen av handelsgödsel har nämligen enligt vår mening visat att de har verksamt bidragit till en minskad och mer rationell användning av handelsgödsel.
I tabellen nedan redovisas budgeteffekterna av våra förslag under budgetåret 1994/95.
Budgeteffekt 1994/95 i miljarder kronor
Ändrad statsskatt + 1,0 Enhetlig kapitalbeskattning (exkl. räntor) + 5,0 Oförändrad förmögenhetsskatt + 0,5 Skatt på alla SURV-återföringar + 1,4 Oförändrad skatt på fåmansbolag + 0,2 Breddad reklamskatt + 0,1 Miljöavgifter + 0,8 Summa budgetförstärkningar + 9,0 Räntebeskattning - 1,0 Återinfört utdelningsavdrag - 0,1 Summa budgetförstärkningar - 1,1 Direktavskrivningar - 4,1 Sammanlagd budgeteffekt + 3,8
Tabellen upptar endast skatteförändringarnas effekt för budgetsaldot för 1994/95. Beskattningen av SURV-återföringar och direktavskrivningarna är tidsbegränsade företeelser som dock ger en varaktig ränteeffekt. Kostnaderna för utdelningsavdrag kommer däremot att öka till dess att systemet fått full effekt.
Vissa delar av den politik som vi företräder har ett samband med företagsbeskattningen, och vi fullföljer våra yrkanden i dessa delar även i samband med behandlingen av proposition 1993/94:234 om vissa inkomst- och företagsskattefrågor, m.m. Det innebär att vi dels förordar att riksdagen godkänner de ovan angivna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken på skatteområdet, dels beslutar om de skatteförändringar som redovisats i Fi53. Om erforderliga författningsförslag inte hinner arbetas fram i finansutskottet bör förslag begäras omgående av regeringen. Vi tillstyrker således motion Fi30 yrkandena 1 och 2 såvitt avser skattepolitiken samt motion Fi53 yrkandena 1--20.
2. Skattepolitiken
Peter Kling (nyd) anför följande:
Sverige är i en akut kris, med hög arbetslöshet, statsfinanserna i obalans och en galopperande statsskuld. Regeringen är handlingsförlamad och skjuter problemen framför sig i en förhoppning att marknaden skall lösa alla problem. Det är helt nödvändigt att i grunden förändra transfereringarna, både vad gäller huvudmannaskap och nivåer. Alla budgetposter måste analyseras, inget får lämnas utanför. Vi får inte lämna över ett land i ekonomisk ruin till våra barn och barnbarn. Riksdagen måste nu enas om kraftfulla åtgärder för att gemensamt lösa landets ekonomiska problem. De budgetförstärkningar som Ny demokrati under hela mandatperioden har anvisat bör prövas. Kraftiga nedskärningar i statens utgifter i t.ex. transfereringssystem, bistånd, flyktingkostnader och organisationsbidrag måste genomföras. Dessa nedskärningar skapar utrymme för strategiska skattesänkningar.
Skattepolitiken bör nämligen genast inriktas på ett lägre skattetryck. Det nuvarande höga skattetrycket i Sverige verkar hämmande och försvagar landets totala ekonomi. Det skapar också ett omfattande skattefusk, som enligt vissa bedömare uppgår till 150 miljarder kronor. Riksrevisionsverkets beräkningar uppgår till minst 40 miljarder kronor i uteblivna skatteintäkter.
Därutöver är ett sänkt skattetryck motiverat av i huvudsak fyra skäl, nämligen ett rättviseskäl, ett demokratiskäl, ett dynamikskäl och ett EU-skäl. Rättviseskälet grundar sig på att när de högsta marginalskatterna sänks måste också det totala skattetrycket sänkas för att det inte skall bli de med de lägsta inkomsterna som får betala skatteomläggningen. Demokratiskälet innebär att vi medborgare själva bör få bestämma över merparten av våra inkomster och att statens och kommunernas makt bör begränsas. Innebörden av det tredje skälet, dynamikskälet, är att först när det samlade skattetrycket sänks får vi dynamik i samhällsutvecklingen. Enligt det sista skälet, som kan kallas EU-skälet, är det nödvändigt att anpassa de svenska skatterna till de europeiska.
Det finns all anledning att i det här sammanhanget erinra om Lindbeckkommissionens förslag på skatteområdet. Kommissionen föreslog bl.a. att man skall slå vakt om 1991 års skattereform genom att avstå från att höja marginalskatterna och undvika att införa nya asymmetrier i beskattningen. Ett annat förslag av kommissionen gick ut på att göra kapitalbeskattningen real så att skattesatserna inte blir beroende av inflationstakten. Ytterligare ett förslag av kommissionen som bör kommas ihåg gällde att förändra skattesystemet så att det inte är mer fördelaktigt för institutioner än för privatpersoner att äga aktier. Dagens diskriminering av kapitaltillförsel till småföretagen skulle därmed minska. Lindbeckkommissionen föreslog också att skatterna görs så synliga som möjligt och att de alltid skall redovisas i samband med löneutbetalningen samt pekade på behovet av snabba och kraftfulla åtgärder.
Inom Ny demokrati ställer vi oss i huvudsak bakom kommissionens förslag och menar att de är väl värda att läggas till grund för statsmakternas fortsatta agerande på skatteområdet. Jag anser således bl.a. att en öppen redovisning av de skatter som betalas varje månad för den anställde bör redovisas på lönebeskedet. Detsamma bör gälla samtliga varuskatter, som inte är moms.
Jag vill också peka på vissa andra krav på angelägna förändringar för att öka rättssäkerheten som förs fram i motion Fi31. Jag tänker bl.a. på en begränsning av tiden och en skärpning av förutsättningarna för eftertaxering och förbud mot retroaktiv tillämpning av ändrad praxis. Jag efterlyser också klara och entydiga direktiv till skattemyndigheterna och utökat skadeståndsansvar för det allmänna samt en översyn av reglerna om skattebrott så att skattebrott inte bedöms hårdare än brott mot person.
Det är samtidigt synnerligen viktigt att vidta effektiva åtgärder mot den svarta sektorn. Ny demokrati menar självklart att ekonomisk brottslighet skall bekämpas med alla medel. I detta sammanhang vill jag understryka att man bör klara ut det problem som ouppklarade rån utgör för många butiksägare. Som anförs i Ny demokratis motion är det befängt och omoraliskt att en butiksägare skall tvingas betala skatt till samhället på grund av en rånförlust. Det finns åtskilliga exempel på kioskägare som blivit rånade och sedan fått betala i skatt nästan lika mycket som summan de blivit bestulna på. I vårt krav på rättvisa ligger att riksdagen ändrar på detta och genomför en lagändring som medger avdrag för rån även för butiksägare.
Mervärdesskatten gör att det höga skattetrycket är särskilt kännbart inom byggnadssektorn där skatter och avgifter utgör mer än 50 % av den totala byggkostnaden. Ett så högt skatteuttag omöjliggör en nyproduktion till kostnader som kan betalas av normalhyresgästen. Detta är orsaken till att man måste tillgripa olika former av subventioner och bidrag. Det naturliga och mest logiska borde vara att angripa roten till det onda, dvs. skatten, i stället för att försöka avhjälpa de negativa effekterna med ökade bidrag. Den enklaste åtgärden är då att minska momsen till ungefär den nivå den hade tidigare, 12 %, dvs. tjänstemomsnivån. En minskning av subventioner och bidrag i kombination med en momssänkning ger de rätta signalerna till marknaden samt goda förutsättningar för en naturlig konkurrensmarknad.
Hushållstjänster är en annan aktuell fråga. Regeringens utredare Lars Vinell har nyligen lagt fram förslag härom i betänkandet SOU 1994:43 Ekonomisk politik för tjänstesektorn som vi inom Ny demokrati välkomnar. Förslaget går i korthet ut på att införa en avdragsrätt för hushållstjänster. Den potentiella marknaden för hushållstjänster är relativt stor -- utredaren anger som sannolikt 50 000--60 000 nya arbeten. Om man genomför detta förslag kommer nya företagsformer att bildas och nya arbetstillfällen att skapas. Mängder av föräldrar kommer att slippa påfrestande dubbel- och trippelarbete. En effektivare kombination av hemarbete och marknadstjänster kan säkert förväntas resultera i ett ökat arbetsutbud. Förutom uppenbara livskvalitetsförtjänster för alla berörda innebär förslaget positiva effekter på statsbudgeten. Enligt en försiktig beräkning och bedömning blir resultatet 3,5 miljarder kronor i ökade skatteinkomster för staten. Jag föreslår således att regeringen snarast möjligt återkommer till riksdagen med en proposition, baserad på utredningsförslaget.
Tidningar och böcker bör behandlas lika. Ny demokratis förslag är att man genomför ett utredningsförslag med denna innebörd (se SOU 1993:75 Vissa mervärdeskattefrågor II). Vi vill således momsbelägga dagspressen med 12 % och samtidigt sänka momsen för all annan press och litteratur, inkl. böcker, till 12 %. Åtgärden är väl motiverad av rättviseskäl och EU-skäl och torde bli i det närmaste kostnadsneutral. Däremot skulle enligt gjorda beräkningar statskassan förstärkas med ca en halv miljard kronor.
Tobaksskatten bör höjas så att den ger en inkomstförstärkning med ca 1,5 miljarder kronor. Ny demokratis förslag på denna punkt grundar sig på det statsfinansiella läget och är motiverat även av hälsoskäl.
Jag anser att riksdagen bör besluta att godkänna de riktlinjer för den ekonomiska politiken som redovisats ovan. Riksdagen bör vidare, i enlighet med vad som anförts ovan, uttala sig om nödvändigheten av ett väsentligt lägre skattetryck, en öppen redovisning av samtliga varu- och löneskatter, effektiva åtgärder mot den svarta sektorn och en avdragsrätt för rån. Det innebär att jag tillstyrker motion Fi31 yrkandena 1, 19, 23 och 44.
Vad gäller omedelbara skatteförändringar innebär Ny demokratis förslag, som redovisats ovan, en ökning av statens momsinkomster med 500 miljoner kronor och tobaksskatteinkomster med 1 500 miljoner kronor, tillhopa 2 000 miljoner kronor. Samtidigt uppstår ett skattebortfall på grund av den minskade tjänstemomsen med 8 500 miljoner kronor och den minskade byggmomsen med 4 000 miljoner kronor, tillhopa 12 500 miljoner kronor. Dessa summor skall emellertid ses i samband med Ny demokratis besparingsförslag som finns redovisade i motion Fi31 och som sammantaget medför en budgetförstärkning på 27 420 miljoner kronor. Även yrkandena 7 och 20--22 i motion Fi31 bör således enligt min mening bifallas.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Lars Bäckström (v) anför:
Inledning
Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över kompletteringspropositionen jämte motioner. Skatteutskottet har avgivit ett yttrande som justerades tisdagen den 24 maj. Skatteutskottets majoritet anslöt sig genom detta yttrande till propositionens förslag och avstyrkte således i princip samtliga motioner på skatteområdet.
Som Vänsterpartiets representant i skatteutskottet kan jag inte ställa mig bakom yttrandet från skatteutskottets majoritet. I följande meningsyttring vidhåller jag de synpunkter samt de förslag som Vänsterpartiet redovisat i motion Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. Jag vill dessutom inledningsvis framhålla tre särskilt viktiga punkter. Det gäller behovet av skattehöjningar, den systemförändring som införandet av egenavgifter medför bl.a. vad gäller marginaleffekterna samt vissa problem kring ett eventuellt system med direktavskrivningar.
Behovet av ett återställt skatteuttag
För att uthålligt bekämpa arbetslösheten måste den offentliga ekonomin bringas i bättre balans. Detta förutsätter en ekonomisk tillväxt främst genom fler arbetade timmar. En sådan positiv utveckling skulle i sig reducera kostnaderna för arbetslösheten och öka skatteinkomsterna.
Om man räknar med att varje tillkommande arbetstillfälle i privat sektor stärker den offentliga ekonomin med 200 000 kr skulle 300 000 nya arbetstillfällen ge en direkt förbättring av de offentliga finanserna med 60 miljarder kronor. Detta är en väsentlig förbättring men inte ens en sådan ökning av antalet arbetstillfällen i det privata näringslivet skulle lösa problemen med obalanserna i den offentliga ekonomin.
Det fordras därför även väsentliga reduceringar av de offentliga utgifterna. Vänsterpartiet har också i motion Fi32 deklarerat att det krävs besparingar i statsutgifterna. I motionen anges att det långsiktigt är nödvändigt att reducera kostnaderna för bostadssubventioner och socialförsäkringar. Så långt finns en bred samsyn mellan de politiska partierna och över de politiska blockgränserna. Det skall dock samtidigt betonas att det finns viktiga principiella skillnader mellan partierna om hur denna tillväxt skall tryggas och hur utgiftsreduceringarna skall fördelas.
Vänsterpartiet menar att det förutom tillväxt och utgiftsreduceringar fordras en ökning av skatteinkomsterna genom skattehöjningar och basbreddningar i skatteunderlaget. På denna punkt avviker Vänsterpartiet från övriga partier. Den i proposition 1993/94:150 redovisade konsekvenskalkylen, bilaga 1.2, stödjer dock i väsentliga delar Vänsterpartiets analys. I kalkylen skriver man följande (bil. 1.2 s. 131 samt 134):
I alternativ 4 % utvecklas statsskulden mer gynnsamt än i alternativ 3 %. Budgetåret 1998/99 uppgår statsskulden trots detta till 1 830 miljarder kronor vilket motsvarar 94,5 % av BNP.
Även med mycket gynnsamma förutsättningar som alternativ 4 % baseras på kommer den offentliga sektorns finansiella sparande att uppvisa underskott under hela LK-perioden. Utgifterna överstiger inkomsterna med 27 miljarder kronor 1998/99.
Om även en mycket optimistisk kalkyl pekar på svåra statsfinansiella problem återstår frågan: Vad skulle hända med statsfinanserna om tillväxten uteblir eller blir väsentligt mindre?
Av detta följer att det är en avgörande brist i skatteutskottets bedömning att man inte erkänner nödvändigheten av att öka skatteinkomsterna genom skattehöjningar och basbreddningar. Därmed underlåter man också att föra en diskussion om hur och när samhället skall få in dessa nödvändiga inkomstförstärkningar.
Införandet av egenavgifter och marginaleffekterna
Det är vidare en allvarlig brist i skatteutskottets yttrande att man inte diskuterar den avgörande systemförändring som det innebär att de sociala trygghetssystemen under 90-talet till väsentliga delar förutsätts finansieras genom egenavgifter. Detta innebär en socialpolitisk systemförändring som delvis ligger utanför ramen för skatteutskottets beredningsområde, men systemförändringen påverkar direkt marginaleffekterna i skattesystemet.
I samband med skattereformen ansåg en riksdagsmajoritet att det var ett vitalt samhällsintresse att minska marginaleffekterna från 72 % till högst 50 %. Vänsterpartiet har aldrig förnekat att höga marginaleffekter kan påverka samhällsekonomin negativt, men vi har vidhållit vår uppfattning att ett omfördelande skattesystem kräver en progressiv inkomstbeskattning.
Vänsterpartiet har ansett att en rimlig avvägning bör vara ett marginalskatteuttag på ca 33 % för inkomster under 160 000 kr, 40 % för inkomster över ca 160 000 kr, en högre nivå på ca 55 % för inkomster över 200 000 kr, samt ett tak på ca 60 % för inkomster över 300 000 kr. Våra förslag i dessa avseenden har av en riksdagsmajoritet avvisats främst med hänvisning till att sådana marginaleffekter är för höga bl.a. i ett internationellt perspektiv.
Riksdagen har dock redan fattat beslut om att införa egenavgifter på 3 % och avser att införa egenavgifter på ytterligare 9 % för pensionssystemet således totalt 12 % i egenavgifter. För inkomster över 7,5 basbelopp (ca 250 000) avser man dock inte att ta ut några egenavgifter. Införandet av egenavgifter på 12 % gör att marginaleffekterna kommer att stiga mycket kraftigt i tämligen normala inkomstlägen. Över 7,5 basbelopp minskar det totala uttaget av skatt och avgifter.
Sverige kommer genom detta att få ett skatte- och avgiftssystem där marginaleffekterna sjunker vid höga inkomster. Sverige kommer på bara några år att ha gått från ett system med stark progressivitet till ett system med regressiva marginaleffekter. De regressiva inslagen förstärks dessutom av att egenavgifterna är avdragsgilla vid beskattningen.
Avdragsrätten gör att höjningen på 12 % genom egenavgifter, reduceras med ca 30 % för inkomster under brytpunkten, och för inkomster över brytpunkten blir reduceringen ca 50 %. Höjningen av marginaleffekten blir i praktiken ca 8 % för inkomster under brytpunkten, medan höjningen begränsas till ca 6 % över brytpunkten. För inkomster över 7,5 basbelopp, ca 250 000 kr, blir det ingen höjning av marginaleffekten. Resultatet för heltidsarbetande skulle bli en trappa med regressiva inslag där marginaleffekten blir 41 % för inkomster under brytpunkten (ca 200 000 kr), ca 57 % marginaleffekt över brytpunkten, och marginaleffekten faller sedan till 51 % för inkomster över 7,5 basbelopp, allt beräknat vid en kommunalskatt på 31 kr.
Sådana marginaleffekter skulle leda till oacceptabla fördelningspolitiska skevheter och stora påfrestningar när det gäller medborgarnas acceptans för skattesystemet. Det är anmärkningsvärt att skatteutskottet i sitt yttrande till finansutskottet inte ens för ett utförligare resonemang angående dessa frågor.
Direktavskrivningar
Socialdemokraterna och Ny demokrati har under 1994 motionerat om införandet av en möjlighet till direktavskrivningar. Även Vänsterpartiet har i motioner argumenterat för att en begränsad möjlighet till direktavskrivning bör övervägas. Riksdagen har också ställt sig bakom motionskrav om att denna fråga bör utredas.
Vänsterpartiet ser positivt på ett sådant utredningsarbete, då ett system med möjlighet till direktavskrivningar kan ha positiva effekter på investeringsviljan. Som Vänsterpartiets representant i skatteutskottet vill jag dock framhålla, i likhet med vad vi tidigare framfört, att en sådan möjlighet inte är oproblematisk. Ett problem är bl.a. att en långtgående rätt till direktavskrivningar kan ge möjlighet till en avancerad skatteplanering. Finansföretag skulle t.ex. kunna göra "fiktiva" investeringar och därmed reducera sin vinst mycket kraftigt, samtidigt som inköpt maskinutrustning via leasingkontrakt slussades vidare till tillverkande företag.
Riktlinjer
För Vänsterpartiet är minskad arbetslöshet ett överordnat mål för den ekonomiska politiken. Därför lägger Vänsterpartiet ett alternativ till regeringens finansplan som inte bara ger ett väsentligt minskat underskott utan också skapar fler arbetstillfällen.
Den grundläggande tanken i vårt alternativ till statsbudget är att det stora privata finansiella överskottssparandet skall omsättas i effektiv efterfrågan på ett sådant sätt att de offentliga underskotten samtidigt minskar. Detta åstadkoms genom att stärka budgeten vilket ger möjligheter till sänkt ränta vilket i sin tur leder till ökade investeringar i näringslivet. Genom att höja skatterna för dem som kan bära detta finansieras ett ökat antal arbeten inom byggande, miljövård, skola, vård och omsorg.
Långsiktigt måste man sträva efter en annan inriktning på produktion och försörjningsbalans samt en radikalt annorlunda och mer rättvis fördelning än som följer av den nuvarande ekonomiska politiken. Investeringarna skall omfördelas i riktning mot det ekologiskt hållbara. Skola, omsorg och vård får med Vänsterpartiets politik ett ökat utrymme på den materiella konsumtionens bekostnad. Skatter, bostadssubventioner och socialförsäkringar omfördelas så att inkomster och förmögenheter utjämnas.
Ett viktigt mål för Vänsterpartiets skatteförslag är att skapa förutsättningar för en ekologiskt uthållig utveckling. Våra förslag syftar till att skapa ett enkelt och enhetligt skattesystem, ett skattesystem som ger bättre balans i statsfinanserna och utjämnar skillnader i inkomst och förmögenhetsfördelning.
Regeringen hävdar att man har sänkt skatterna. Sanningen är att det samlade skatteuttaget endast minskat marginellt under regeringen Bildt. Skattesystemets utjämnande effekter har dock minskat påtagligt, och i takt med detta har inkomst- och förmögenhetsklyftorna vidgats.
Hushåll och löntagare i låga eller normala inkomstlägen har fått vidkännas stora skattehöjningar. Skatterna har höjts för dessa grupper bl.a. genom höjd moms, slopat schablonavdrag, reducering av grundavdraget och egenavgifter till socialförsäkring m.m. Skatterna för företag och kapitalägare har samtidigt sänkts kraftigt. Skattebortfallet genom regeringens s.k. strategiska skattesänkningar har således i praktiken fått bäras av låginkomsttagarna som drabbats av väsentliga skattehöjningar.
Ett exempel på de dåliga fördelningseffekterna av regeringens politik är växlingen från arbetsgivaravgifter till egenavgifter. Arbetsgivaravgifterna, som utgår på hela lönen, har sänkts, och riksdagen har i stället infört egenavgifter på inkomster upp till 7,5 basbelopp. Slutresultatet blir en ren skattelättnad för inkomster över denna nivå. Regeringen siktar nu på en fortsatt utveckling i samma riktning genom ändringar i finansieringen av folkpension och ATP och övriga socialförsäkringar. Vänsterpartiets förslag är att socialförsäkringssystemet skall finansieras med arbetsgivaravgifter och skatter på samma sätt som tidigare. Genom Vänsterpartiets förslag blir marginaleffekterna bättre avvägda, och skattesystemet får en progressiv karaktär i stället för de regressiva effekter som den nuvarande systemförändringen medför.
Skatteuttaget
Vänsterpartiet har tidigare i år föreslagit höjningar av inkomstskatten som direkt berör budgeten för 1994/95. Dit hör bl.a. höjd statsskatt från 20 till 25 % och ett nytt skikt i skatteskalan på 30 % för inkomster över 300 000 kr. Dessa förslag, som Vänsterpartiet vidhåller, bör genomföras så fort som möjligt.
Vänsterpartiets förslag att höja den allmänna nivån på det kommunala grundavdraget till 32 % av basbeloppet, dvs. en återgång från den tidigare sänkningen på 2 400 kr, bör också genomföras. Förslaget gäller för dem som har låg inkomst. När det gäller högre inkomster bör detta avdrag trappas av så att det helt upphör för inkomster över brytpunkten, också det i överensstämmelse med ett tidigare förslag av Vänsterpartiet. En allmän höjning av det kommunala grundavdraget kombinerat med att slopa det över brytpunkten innebär en påtaglig skärpning av fördelningseffekterna i skattesystemet. Motiveringen är delvis densamma som har lett till riksdagens beslut att slopa det statliga grundavdraget.
Att slopa det kommunala grundavdraget över brytpunkten medför en förstärkning av kommunernas ekonomi men höjningen i botten innebär ett skattebortfall på ca 4 miljarder för kommunerna. Vänsterpartiet föreslår att riksdagen i särskild ordning och fullt ut kompenserar kommunerna för det skattebortfall som uppstår genom det höjda grundavdraget. Bruttoöverföringen till kommunerna genom dessa två åtgärder blir ca 9 miljarder kronor.
Kapital
Vänsterpartiet har tidigare föreslagit att skatten på kapitalinkomster åter höjs till 30 %, att aktieutdelningar åter skall bli skattepliktiga samt att skatten på reavinster från aktieförsäljningar återställs. Dessa förslag är alltjämt aktuella. Ett återställande av den s.k. dubbelbeskattningen bör kombineras med ett återinförande av de s.k. Annellavdragen som innebär en väsentlig lättnad i dubbelbeskattningen på bolagssidan. Vidare bör avkastningsskatten på pensionssparandet höjas och vissa begränsningar i avdragsrätten för det privata pensionssparandet införas.
Andra indirekta skatter
Reklamskatten bör enligt Vänsterpartiets tidigare förslag höjas så att inkomsterna ökar med 500 miljoner kronor. Vänsterpartiet står fast vid detta förslag.
Energiskatterna bör av en rad miljö- och budgetskäl höjas i fråga om sådan produktion och konsumtion som påverkar vår miljö negativt. Vissa höjningar av de miljörelaterade skatterna på skogsprodukter, livsmedel och avfall bör också genomföras. Dessa höjningar ger tillsammans en inkomstförstärkning på 500 miljoner kronor.
Miljöbeskattningen har minskat avsevärt fr.o.m. den 1 januari 1993 genom att riksdagen sänkt koldioxidskatten och slopat den allmänna energiskatten för industrin. Skatteminskningarna för industrin finansierades med väsentliga skattehöjningar på energiområdet för hushållen. Denna skattepolitik har emellertid inneburit en olycklig stimulans av gammal teknik och en broms på utvecklingen av nya, miljövänliga process- och energitekniker. Nu har också regeringen konstaterat -- tvärtemot uttalade miljöönskemål -- att användningen av fossila bränslen har ökat inom industrin. Industrin bör därför åter erlägga skatt på el. Dessutom bör koldioxidskatten för industrin höjas från 8 till 16 öre per kg koldioxid (med undantag för processverksamhet). Detta ger ökade skatteintäkter på ca 500 miljoner kronor. Vidare bör koldioxidskatten höjas för övriga förbrukare från 32 till 35 öre per kg koldioxid. Detta ger en intäkt på ca 600 miljoner kronor.
Den allmänna elskatten bör höjas med 0,5 öre per kilowattimme för all förbrukning utom industriell verksamhet. Detta ger ca 400 miljoner kronor i ökade inkomster.
Svavelskatten, som motverkar den tilltagande försurningen av våra marker och vattendrag, bör höjas från 30 kr per kg svavel till 35 kr per kg. Detta ger en ökad skatteintäkt på 30 miljoner kronor. Vi föreslår även att kväveoxidavgiften höjs från 40 kr per kg utsläppt kväveoxid till 45 kr per kg.
Miljövänligare bränslen
Regeringen har inte klarat att föra en konsekvent och effektiv politik när det gäller nya, miljövänligare drivmedel. Färdiga utredningsförslag har inte omsatts i propositioner från regeringen. Detta har lett till att det nu råder oklarhet om hur olika bränslen och bränsleblandningar bör beskattas. Osäkerheten gör att såväl produktionen som konsumtionen av mer miljövänliga drivmedel bromsas.
Riksdagen bör påtala dessa problem och ge regeringen i uppdrag att skyndsamt återkomma med förslag till ett skattesystem som är så konstruerat att nya bränslen snabbt kan klassificeras och få en rimlig beskattning utifrån miljöbelastning.
Sammanfattning
För att få statsfinanserna att gå mot balans krävs både skattehöjning och besparingar. Underskotten visar att det finns ett långsiktigt behov av ökade skatteintäkter. För budgetåret 1994/95 innebär Vänsterpartiets förslag en ökning av statens skatteinkomster med drygt 14 miljarder kronor enligt följande sammanställning. Till detta kommer skatteförändringar i kommunsektorn, sänkningar i lägre inkomstskikt och höjningar i högre inkomstlägen. På sikt kan det enligt Vänsterpartiets uppfattning vara nödvändigt att ytterligare höja skatterna för att bryta statsskuldens tillväxt.
Skattehöjningar i miljoner kronor
Höjd inkomstskatt och minskade avdrag 5 390
Höjd reklamskatt 500
Energiskatt på industrin 3 000
Miljöskatter 1 540
Kapitalskatter 4 000
Summa 14 430
Vi upprepar dessutom vårt förslag om en viss återställning av nivån för arbetsgivaravgifterna från januari 1994. Vänsterpartiet föreslår att avgiften höjs med 1,3 %enheter. Höjningen påverkar endast marginellt den statliga budgeten, eftersom inkomsterna tillfaller socialförsäkringssektorn.
Den skattepolitik som Vänsterpartiet presenterar i motion Fi32 inryms i riktlinjerna för den ekonomiska politiken (yrkandena 1 och 2) och krav om ändringar i skattereglerna (yrkandena 47--58). Vi yrkar avslag på kompletteringspropositionen och bifall till motionen i dessa delar och begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till de lagändringar som behövs.
Försvarsutskottets yttrande 1993/94:FöU9y Bilaga 3 Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 3 maj 1994 beslutat bereda försvarsutskottet tillfälle att senast den 19 maj 1994 avge yttrande över proposition 1993/94:150 (kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner såvitt propositionen och motionerna rör försvarsutskottets beredningsområde.
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1993/94:150 bilaga 1 att riksdagen godkänner det som regeringen förordat om redovisning av nettoinkomsterna från utförsäljning av olja ur de statliga beredskapslagren.
Regeringen anför härvid att den i proposition 1993/94:141 lagt fram förslag om att den statliga beredskapslagringen av olja hos Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) skall upphöra och lagren avvecklas fram till år 1999. Nettoinkomsterna från oljeutförsäljningen har i enlighet med riksdagens tidigare beslut hittills använts för totalförsvarsändamål. En total utförsäljning innebär dock att nettoinkomsterna blir avsevärt större än vad som tidigare bedömts. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget bör enligt regeringen de merinkomster som följer av en total utförsäljning jämfört med tidigare planering tillgodogöras statsbudgeten. Budgetförstärkningen kan enligt regeringen beräknas uppgå till minst 500 miljoner kronor vid utförsäljningens slut.
Motionerna
I motion Fi30 (s partimotion) föreslås att riksdagen beslutar om besparingar på ytterligare 6,5 miljarder kronor för budgetåret 1994/95. Motionärerna anser, utan att framföra särskilt yrkande, att kostnaderna för försvaret skall minskas med 1 miljard kronor som en del av denna besparing.
I motion Fi32 (v partimotion) redovisas besparingar i förhållande till regeringens budgetförslag för budgetåret 1994/95 på 13,1 miljarder kronor. Motionärerna anser, utan att framföra särskilt yrkande, att kostnaderna för försvaret skall minskas med 3,7 miljarder kronor som en del av denna besparing.
Försvarsutskottet
Besparingar inom Försvarsmakten
I motion Fi30 (s partimotion) föreslås besparingar inom Försvarsmakten på 1 miljard kronor för budgetåret 1994/95. I motion Fi32 (v partimotion) redovisas besparingar inom Försvarsmakten på 3,7 miljarder kronor för budgetåret 1994/95 utan att något särskilt yrkande framförs. Utskottet har prövat yrkanden om motsvarande besparingar tidigare under riksmötet. Härvid anfördes att en minskning av medelsbehovet i enlighet med förslagen inte är förenlig med den inriktning av det militära försvaret som lades fast i 1992 års försvarsbeslut. Utskottet ansåg att riksdagen borde avslå dessa motionsyrkanden. Riksdagen beslutade den 4 maj 1994 i enlighet med utskottets hemställan (1993/94:FöU9, rskr. 295). Utskottet utgår ifrån att riksdagen inte har någon annan uppfattning nu.
Beredskapslagring
Bakgrund
I samband med 1992 års försvarsbeslut fastställdes vissa riktlinjer för beredskapslagring av olja för krigssituationer. Mot bakgrund av ändrade antaganden om kriser och krigs karaktär kunde beredskapslagret minskas. I försvarsbeslutet ingick att regeringen bemyndigades att sälja olja från de statliga krigslagren så att dessa minskades till en lägre, säkerhetspolitiskt motiverad nivå. De medel som frigjordes genom utförsäljningen fick användas för eventuella investeringar inom området och även för att stärka andra funktioner inom den civila delen av totalförsvaret. I en första etapp bemyndigades regeringen att engångsvis disponera högst 79 miljoner kronor av inkomster från utförsäljningen för vissa åtgärder inom totalförsvarets civila del, som inte ingick i den gällande ekonomiska planeringsramen (prop. 1991/92:102 kap. 11, FöU12, rskr. 337).
Genom beslut av riksdagen år 1993 efter förslag från näringsutskottet bemyndigades regeringen att använda medel från utförsäljning av olja ur lagren för ändamål också inom den militära delen av totalförsvaret (prop. 1992/93:100 bil. 13, NU28, rskr. 362). I februari 1993 uppdrog regeringen åt NUTEK att t.o.m. år 1994 utförsälja vissa oljeprodukter till ett belopp av högst 550 miljoner kronor (inkl. försäljningsomkostnader).
Regeringen fattade därefter i december 1993 beslut om att en del av utvecklingskostnaderna för luftvärnsprojektet BAMSE samt viss verksamhet inom marinen skall finansieras genom särskilda beslut av regeringen om merutgift. Dessa kostnader, som sammantaget beräknas uppgå till 500 miljoner kronor för budgetåret 1993/94, ligger utanför den ekonomiska planeringsramen för det militära försvaret. Regeringen fattade vidare beslut om att Chefen för armén i sin materielplanering skall förutsätta att 100 miljoner
kronor får disponeras under budgetåret 1994/95 för luftvärnsprojektet BAMSE.
Genom beslut av riksdagen i maj 1994 bemyndigas regeringen att sälja ut hela det statliga krigslagret. Med hänsyn främst till omfattningen av utförsäljningen av olja men även av budgettekniska skäl ansåg näringsutskottet -- i linje med försvarsutskottets uppfattning -- att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till hur medlen från den fortsatta utförsäljningen skall användas. I motsats till försvarsutskottet ansåg dock näringsutskottet att regeringen bör vara fri att föreslå till vilka ändamål som medlen skall användas. Riksdagen beslutade i enlighet härmed (prop. 1993/94:141, NU19, rskr. 311).
Försvarsutskottets bedömning
I proposition 1993/94:150 bilaga 1 föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna det som regeringen har förordat om redovisning av nettoinkomsterna från utförsäljning av olja ur de statliga beredskapslagren.
Utskottet har tidigare under detta riksmöte prövat denna fråga. Härvid anförde utskottet (1993/94:FöU6y):
Inom totalförsvaret sker successiva omprioriteringar mellan olika funktioner i syfte att uppnå bästa möjliga samlade totalförsvarseffekt. Utskottet anser det naturligt, i likhet med vad som tidigare gällt, att medel som frigörs genom sådana omprioriteringar får utnyttjas inom totalförsvaret. De medel som frigörs genom utförsäljning av olja skall därför enligt utskottets mening användas för ändamål inom totalförsvaret.
Utskottet har inhämtat att de bedömda inkomsterna till följd av utförsäljningen av beredskapslagrad olja beräknas uppgå till ca 1,1 miljard kronor. Härvid har hänsyn tagits till att 608 miljoner kronor redan avdelats för försvarsändamål.
Utskottet har mot bakgrund av det statsfinansiella läget och den beslutade totala utförsäljningen av beredskapslagrad olja viss förståelse för att inkomsterna från utförsäljningen får utnyttjas även för att förstärka statsbudgeten. Utskottet utgår emellertid ifrån att regeringens riktlinjer för utnyttjande av de merinkomster som följer av en total utförsäljning jämfört med tidigare planering innebär att de medel i storleksordningen 1 miljard kronor som i 1992 års försvarsbeslut beräknades disponeras genom utförsäljning av beredskapslagrad olja kommer att kunna disponeras för totalförsvarsändamål.
Stockholm den 19 maj 1994
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson (s), Wiggo Komstedt (m), Lars Sundin (fp), Iréne Vestlund (s), Ingvar Björk (s), Stig Grauers (m), Christer Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Jan-Olof Franzén (m), Britt Bohlin (s) och Sven-Olof Petersson (c).
Avvikande mening
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Besparingar inom Försvarsmakten börjar med "I motion Fi30 (s partimotion)" och slutar med "annan uppfattning nu" bort ha följande lydelse:
Regeringen har föreslagit anslag till totalförsvaret budgetåret 1994/95 som sammanlagt uppgår till 41 220 miljoner kronor. Det innebär en ökning med 1 018 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår. Denna ökning består i huvudsak av två komponenter. Den ena är indexering för att kompensera försvaret för prishöjningar, den andra är en real uppräkning av materielanslagen med "teknikfaktorn" 1,5 %. Försvarsbeslutet 1992 innebar att de reala försvarsutgifterna ökades med drygt 7 miljarder kronor under femårsperioden. Krisuppgörelsen i september 1992 innebar att denna ökning minskades med närmare 3 miljarder kronor.
Den grunduppfattning som Socialdemokraterna redovisat bl.a. i tidigare partimotioner 1992, 1993 och 1994 är att försvarsutgifterna under perioden 1992--1997 bör ligga på oförändrad real nivå. Motiven har dels varit säkerhetspolitiska, dels statsfinansiella. För att under femårsperioden uppnå denna oförändrade reala anslagsnivå föreslår utskottet nu att anslagen till försvaret budgetåret 1994/95 reduceras med 1 000 miljoner kronor jämfört med vad riksdagen har beslutat. ÖB bör ges i uppdrag att lämna förslag om besparingsåtgärder som täcker här föreslagna anslagsminskningar.
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Försvarsutskottets bedömning börjar med "Utskottet har inhämtat" och slutar med "för totalförsvarsändamål" bort ha följande lydelse:
Utskottet har från Försvarsdepartementet inhämtat att de bedömda inkomsterna till följd av utförsäljningen av beredskapslagrad olja beräknas uppgå till ca 1,1 miljard kronor. Härvid har hänsyn tagits till att 608 miljoner kronor redan avdelats för försvarsändamål. Utskottet har mot bakgrund av det statsfinansiella läget och den beslutade totala utförsäljningen av beredskapslagrad olja förståelse för att inkomsterna från utförsäljningen utnyttjas för att förstärka statsbudgeten.
Socialförsäkringsutskottets yttrande 1993/94:SfU7y Bilaga 4 Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 3 maj 1994 berett socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:150 (kompletteringspropositionen) jämte motioner såvitt propositionen och motionerna berör utskottets beredningsområde.
De delar av propositionen som rör socialförsäkringsutskottets beredningsområde och som utskottet yttrar sig över är
bilaga 1 avsnitt 8.3 bilaga 5 (Socialdepartementet) avsnitten 4 Förtidspensioner och 5 Allmänna försäkringskassor bilaga 8 (Utbildningsdepartementet) avsnitt E. Studiestöd bilaga 11 (Kulturdepartementet) avsnitt 2 Invandring m.m.
I anslutning härtill yttrar sig utskottet över motionerna 1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) yrkandena 10 och 11, 16, 25--27 och 46, 1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 46, 1993/94:Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) yrkandena 14 och 17--19, 1993/94:Fi55 yrkande 2 av Birgitta Dahl m.fl. (s) och 1993/94:Sf507 av Lena Öhrsvik (s) och Hans Dau (m).
Utskottet överlämnar motion Sf507 till finansutskottet.
Bilaga 1 avsnitt 8.3
Under detta avsnitt redovisar regeringen vissa strukturella reformer som genomförts inom socialförsäkringarna samt vilka reformer som man avser att genomföra. Målet för förändringarna inom de offentliga utgiftssystemen är att skapa en väl fungerande ekonomi och lägga grunden för en uthållig tillväxt och välfärd. Inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna har betydande förändringar genomförts. Arbetslinjen förstärks och och investeringar i bättre arbetsmiljö samt andra förebyggande åtgärder blir mera attraktiva för såväl arbetsgivare som arbetstagare. Införandet av en karensdag tillsammans med övriga ändringar av ersättningsnivåerna, samt en viss inverkan av lågkonjunkturen, har haft en märkbar effekt på frånvaron. I propositionen anges att vikten av strukturella reformer inom socialförsäkringarna belyses av att sjukförsäkringen förstärkts med ca 5 miljarder kronor mellan 1991 och 1993 bl.a. som en följd av reducerade sjuktal. Ett viktigt inslag i det fortsatta reformarbetet avseende socialförsäkringarna utgörs enligt propositionen av den översyn av sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna som regeringen och Socialdemokraterna hösten 1992 kom överens om. Inom ramen för detta arbete ses villkoren för förtidspensioneringen över. Vidare pågår inom regeringskansliet ett arbete i syfte att finna åtgärder för att höja den genomsnittliga pensionsåldern. Avsikten med denna översyn är att förstärka arbetslinjen, bidra till att sanera de offentliga finanserna samt förbättra förutsättningarna för en god tillväxt i ekonomin. I propositionen erinras också om att Pensionsarbetsgruppen lagt fram sitt betänkande Reformerat pensionssystem vari föreslås en genomgripande förändring av det allmänna pensionssystemet. Syftet är att göra systemet mer följsamt såväl mot samhällsekonomin som i förhållande till demografiska förändringar såsom förändringar i den förväntade livslängden.
I motion Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) anför motionärerna att socialförsäkringssystem bör vara just försäkringssystem, dvs. system där premierna kan täcka försäkringskostnaderna. Samtliga socialförsäkrings- och trygghetssystem behöver enligt motionärerna revideras i grunden om Sverige skall kunna repa sig ekonomiskt. I yrkande 10 begärs ett tillkännagivande härom. I motionen föreslås att en oberoende arbetsgrupp tillsätts med uppgift att arbeta fram förslag till förändringar och revideringar av de befintliga trygghetssystemen. Arbetsgruppen skall arbeta efter vissa angivna principer. Bl.a. skall alla medborgare garanteras en grundtrygghet, och trygghetssystem ovanför denna nivå skall inte vara en angelägenhet för staten. Arbetsgruppen bör vara klar med sitt arbete senast vid årsskiftet 1994/95. Motionärerna begär i yrkande 11 ett tillkännagivande om att en arbetsgrupp tillsätts med uppgift att arbeta fram ett förslag till ett nytt socialförsäkringssystem. I yrkande 46 begärs ett tillkännagivande om att basbeloppet inte enbart skall återspegla prisutvecklingen utan även den reella standardutvecklingen i samhället. Detta möjliggörs enligt motionärerna genom att eventuella förändringar i basbeloppet tar hänsyn till såväl bruttonationalinkomsten som inflationen.
Utskottet delar regeringens uppfattning om att strukturella reformer på socialförsäkringens område bidrar till att skapa en väl fungerande ekonomi och en sanering av de offentliga finanserna.
I utskottets nyligen godkända betänkande SfU12 har utskottet framhållit att det finns anledning att sträva efter att på ett bättre sätt än vad som för närvarande gäller harmonisera olika delar av trygghetssystemen såväl finansiellt som materiellt. I betänkandet avstyrkte utskottet ett flertal motionsyrkanden om en reformering av socialförsäkringen med hänvisning till att frågorna ryms inom ramen för Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete och att denna beredning är parlamentariskt sammansatt, vilket ger möjlighet för de olika partiföreträdarna att i det löpande arbetet ta upp olika frågor som berörts i motionerna. Mot bakgrund härav anser utskottet att finansutskottet inte bör gå in på en närmare prövning av hur socialförsäkringarna bör utformas utan avstyrka bifall till motion Fi31 yrkandena 10, 11 och 46.
I Fi31 yrkande 16 begärs ett tillkännagivande om effektiva åtgärder mot bidragsfusk. I betänkande 1993/94:SfU2 begärde utskottet att regeringen skyndsamt skulle låta göra en kartläggning av i vilken omfattning det förekommer fusk med förmåner och bidrag av social karaktär. Regeringen borde enligt utskottet redovisa resultatet av kartläggningen för riksdagen och, beroende på vad kartläggningen utvisar, föreslå åtgärder för att komma till rätta med ett bidragsfusk. Regeringen har med anledning härav nyligen uppdragit åt Riksrevisionsverket (RRV) att kartlägga förekomsten av fusk med förmåner och bidrag av social karaktär. RRV skall därvid bl.a. göra en analys av vad som avses med fusk och de olika former av bidragsfusk som kan förekomma samt gränsdragningar till andra former av överutnyttjande inom framför allt socialförsäkringarna. RRV skall redovisa sitt uppdrag före utgången av år 1994.
Utskottet anser att resultatet av detta arbete skall avvaktas och föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi31 yrkande 16.
Bilaga 5 avsnitten 4 och 5 (Socialdepartementet)
Anslag till Förtidspensioner och Allmänna försäkringskassor
Riksdagen har under anslaget B 4 under femte huvudtiteln till Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 anvisat 15 450 000 000 kr (prop. 1993/94:100 bil. 6, SfU12, rskr. 289). Riksdagen har vidare under anslaget F 2 anvisat medel till Allmänna försäkringskassor med 4 177 642 000 kr (prop. 1993/94:100 bil. 6, SfU23, rskr. 204).
I kompletteringspropositionen (prop. 1993/94:150) anger regeringen att antalet förtidspensionärer stigit kraftigt under de senaste åren. För att bryta denna trend pågår inom regeringskansliet ett beredningsarbete. I propositionen uppges att en interdepartemental arbetsgrupp som berett frågan inom kort kommer att lämna en rapport. Utgångspunkten för gruppens arbete är att beviljandet av förtidspension ofta är slutpunkten i en lång händelsekedja med långa och upprepade sjukperioder och rehabiliteringsförsök. Åtgärderna skall därför inte enbart inriktas på förtidspensioneringen utan även på tidiga åtgärder i sjukfallen inom sjukförsäkringen. Enligt propositionen krävs för att bryta utvecklingen inom förtidspensioneringen åtgärder för att göra regelsystemet för aktörerna inom socialförsäkringssystemet tydligare och för att förbättra det medicinska underlag som ligger till grund för beslut om sjukpenning och förtidspension. Arbetsgruppens förslag kommer att remissbehandlas i vanlig ordning. Enligt regeringens uppfattning är det motiverat att redan nu föreslå åtgärder i syfte att höja den faktiska pensionsåldern och minska utgifterna för förtidspensioneringen. I propositionen uppges att försäkringskassornas förtroendeläkare bör få utökade och delvis annorlunda arbetsuppgifter. Förtroendeläkarnas uppgift är främst att på grundval av den behandlande läkarens intyg klarlägga och förklara för tjänstemannen den försäkrades status och vid behov begära kompletterande uppgifter från den behandlande läkaren. I propositionen uppges att förtroendeläkarens arbetsinsats bör utökas så att denne i mycket större utsträckning än hittills integreras i den ordinarie verksamheten samt att förtroendeläkaren ges reell möjlighet att medverka i tidiga skeden av bedömningen av rätt till sjukpenning samt inför prövning av förtidspension. För att förstärka förtroendeläkarens roll bör dennes arbetstid på försäkringskassan utökas så att den omfattar minst halvtid. Regeringen föreslår därför att försäkringskassorna tillförs 75 miljoner kronor för att kunna förstärka förtroendeläkarnas insatser. Medlen beräknas tillföra försäkringskassorna ca 300 halvtidsanställda förtroendeläkare. Regeringen förutsätter därvid att det antal läkare som finns i dag bibehålls, men att den genomsnittliga arbetstiden ökar kraftigt. Regeringen bedömer vidare att en förstärkning av förtroendeläkarnas roll innebär väsentligt minskade utgifter i socialförsäkringssystemet samt ett effektivare rehabiliteringsarbete. Enligt regeringen beräknas förslaget minska de totala utgifterna för förtidspensioneringen med 100 miljoner kronor varav 40 miljoner kronor inom folkpensioneringen och 60 miljoner kronor inom ATP. Regeringen föreslår i enlighet härmed att till anslaget Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 skall anvisas ett belopp som är 40 miljoner kronor lägre än vad som tidigare anvisats av riksdagen.
Det ovan anförda innebär att till anslaget Allmänna försäkringskassor skall tillföras ytterligare 75 miljoner kronor. Till detta anslag föreslår regeringen också att försäkringskassorna tillförs 23 miljoner kronor som kopmpensation för administrationen av finansieringsbidraget för ungdomspraktikanter. Vidare bör enligt propositionen medel till försäkringskassornas Utvecklingsråd tillföras försäkringskassorna med 6 005 000 kr. I propositionen föreslås att riksdagen med ändring av beslutet avseende anslag till Allmänna försäkringskassor och med återkallande av förslaget i proposition 1993/94:148 i denna del (p. 16) anvisar ett ramanslag på 4 321 647 000 kr. Punkt 16 i proposition 1993/94:148 avser medel till försäkringskassornas administration av vårdnadsbidraget. I det nu beräknade beloppet ingår fortfarande kostnaderna för administrationen av detta nya bidrag.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till anslag. Utskottet vill dock i detta sammanhang erinra om att utskottet i betänkande SfU19, vari behandlas proposition 1993/94:205 med förslag om finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, i anslutning till ett motionsyrkande om ett vidareutvecklat och bredare program för förebyggande och rehabiliterande insatser föreslagit ett tillkännagivande om att det behövs ett klargörande av arbetsgivarens rehabiliteringsansvar och att denna fråga bör utredas. Utskottet uttalar i övrigt att det skulle vara värdefullt om regeringen utformade ett samlat program för förebyggande och rehabiliterande insatser och föreslår att även detta ges regeringen till känna.
Bilaga 8 Studiestöd m.m. (Utbildningsdepartementet)
Riksdagen har för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisat till anslaget E 1. Centrala studiestödsnämnden m.m. ett ramanslag på 159 058 000 kr, till anslaget E 3. Studiehjälp m.m. ett förslagsanslag på 2 209 357 000 kr, till anslaget E 4. Studiemedel m.m. ett förslagsanslag på 6 631 000 000 kr, till anslaget E 5. Vuxenstudiestöd m.m. ett reservationsanslag på 1 084 500 000 kr och till anslaget E 8. Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar ett förslagsanslag på 57 000 000 kr (prop. 1993/94:100 bil. 9, SfU13, rskr. 281).
Extra utbildningsplatser
I kompletteringspropositionen föreslås att medel anslås för extra platser inom skolväsendet, folkbildningen och den högre utbildningen. Medel föreslås för 26 100 platser i ett tredje gymnasieår, 1 500 basårsplatser inom universitet och högskolor, 20 000 platser i sommaruniversitet, 20 000 platser i komvux, 8 000 platser med utbildningscheckar, 8 900 platser i folkhögskolan och 1 000 platser i en ny trainee-utbildning. De extra platserna föranleder en ytterligare kostnad för studiestöd på 2 890,905 miljoner kronor. Kostnaderna belastar anslaget Centrala studiestödsnämnden m.m. med 15 miljoner kronor, anslaget Studiehjälp m.m. med 176,175 miljoner kronor, anslaget Studiemedel m.m. med 96 miljoner kronor och anslaget Vuxenstudiestöd m.m. med 2 603,73 miljoner kronor.
I motion 1993/94:Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) framhåller motionärerna att fler ungdomar måste få möjlighet att utbilda sig, och de lägger fram förslag om ytterligare 3 900 platser inom gymnasieskolan, ytterligare 3 500 platser i högskolan, ytterligare 500 platser i distansundervisning och ytterligare 20 000 platser inom komvux, varav 8 000 platser genom omvandling av platser med utbildningscheck. Motionärerna framhåller den yrkestekniska högskoleutbildningens (YTH) stora betydelse och vidhåller i yrkande 14 att särskilt vuxenstudiestöd bör kunna beviljas studerande i YTH-utbildningar. Motionärerna räknar som en följd härav med en kostnad för studiestöd som är 687 miljoner kronor högre än regeringens. Merkostnaden är 19 miljoner kronor under anslaget Studiehjälp m.m., 92 miljoner kronor under anslaget Studiemedel m.m. och 576 miljoner kronor under anslaget Vuxenstudiestöd m.m. Också i motion 1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vidhåller motionärerna sin inställning till de besparingar som nyligen beslutats när det gäller vuxenstudiestödet till viss högskoleutbildning. Enligt motionärerna bör stödet kvarstå i tidigare omfattning och i yrkande 46 begär de därför en höjning av anslaget Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar med 50 miljoner kronor.
Riksdagen har vid sin behandling av budgetpropositionen sparat 25 miljoner kronor på det särskilda vuxenstudiestödet vid viss yrkesteknisk högskoleutbildning genom att studerande som påbörjar utbildningen den 1 juli 1994 eller senare hänvisas till att finansiera sina studier med vanliga studiemedel. Bakgrunden är att undersökningar har visat att de yrkestekniska utbildningarna ger den enskilde lika god ekonomisk utdelning som andra högskoleutbildningar. Även på anslaget till särskilt vuxenstudiestöd vid vissa lärarutbildningar har på motsvarande sätt en besparing gjorts.
Utskottet har vid sin behandling av budgetpropositionen uttryckt förståelse för de förslag till besparingar som regeringen lagt fram och har biträtt dessa. Utskottet har inte ändrat inställning i denna del. Finansutskottet bör därför enligt utskottets mening avstyrka motionerna Fi42 yrkande 14 och 17--19 och Fi32 yrkande 46.
I övrigt bör enligt utskottets mening beräkningen av kostnaden för studiestöd grundas på de förslag som regeringen lagt fram. Utskottet föreslår därför att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning i nu aktuella delar och avstyrker motionsyrkandena.
Information till svenska studerande utomlands
I kompletteringspropositionen anförs att antalet studerande utomlands har ökat kraftigt under senare år och att den som väljer att studera utomlands befinner sig i en utsatt och sårbar situation. En omständighet som bidrar till detta förhållande är bristen på kontakter med hemlandet. Enligt regeringens mening finns det därför anledning att från statens sida medverka till att de studerande ges en fortlöpande information om Sverige. Regeringen avser därför att ge Centrala studiestödsnämnden i uppdrag att närmare utreda på vilket sätt och i vilka former sådan information skall kunna förmedlas. Möjligheten att öka spridningen på marknaden av redan förekommande informationsmaterial genom t.ex. rabatter till de studerande bör därvid i första hand prövas. Det skall därefter ankomma på regeringen att närmare besluta i frågan. Regeringen föreslår att 6,3 miljoner kronor ställs till regeringens disposition för detta ändamål under anslaget Centrala studiestödsnämnden.
I motion 1993/94:Sf507 av Lena Öhrsvik och Hans Dau (s, m) från den allmänna motionstiden har motionärerna uppmärksammat detta problem och lagt fram förslag som i huvudsak överensstämmer med det förslag som regeringen nu lägger fram. Motionärerna föreslår att 10,5 miljoner kronor görs tillgängliga genom omdisponeringar inom den givna budgetramen och att Centrala studiestödsnämnden får i uppdrag att träffa avtal med ett lämpligt förlag om informationen till dessa grupper. Centrala studiestödsnämnden bör enligt motionärerna också få i uppdrag att utvärdera effekterna av satsade medel.
Utskottet delar regeringens och motionärernas syn på dessa frågor och biträder därför regeringens förslag. Härigenom tillgodoses i allt väsentligt motion Sf507.
Med den kostnad på 15 miljoner kronor som beräknats för administrationen av det utökade studiestödet uppgår härefter det tillkommande medelsbehovet under anslaget Centrala studiestödsnämnden till 21,3 miljoner kronor. Enligt utskottets mening bör finansutskottet tillstyrka regeringens förslag om en ytterligare medelsanvisning på detta belopp.
Ränta på studielån under värnpliktstjänstgöring
I kompletteringspropositionen framhålls att värnpliktiga som påbörjat sin högskolestudier före värnpliktstjänstgöringen på grund av skulduppräkningen får en större återbetalning än andra grupper. Regeringen föreslår därför att ränta inte skall tas ut på studielån under tid då en låntagare fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst.
I motion 1993/94:Fi55 av Birgitta Dahl m.fl. (s) anförs att det visserligen finns skäl att överväga en räntesubventionering av studielån i sammanhang där den enskilde av olika skäl får minskade inkomster, men att dessa fall bör få en gemensam prövning i ett större sammanhang. I yrkande 2 hemställer motionärerna därför att regeringens förslag avslås.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning. Finansutskottet bör enligt utskottets mening tillstyrka regeringens förslag och avstyrka motion Fi55 yrkande 2.
Bilaga 11 (Kulturdepartementet)
Anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
I budgetpropositionen (1993/94:100 bil. 12 Kulturdepartementet) föreslogs att under anslaget D 5. Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. skulle anvisas 7 632 141 000 kr för budgetåret 1994/95. I betänkande 1993/94:SfU14 föreslog utskottet en omfördelning av medlen. Utskottet ansåg att 810 000 000 kr som avsåg beräknade ersättningar till kommunerna för kostnaderna för kvotflyktingar skulle överflyttas från anslaget D 5 till anslaget D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag och anvisade 6 822 141 000 kr under anslaget D 5.
I kompletteringspropositionen anförs att utflyttningen av bosnier från förläggningar till kommuner hittills skett i den takt som förutsattes i budgetpropositionen, men att tecken finns på att anhöriginvandringen från Bosnien-Hercegovina inte kommer att bli så omfattande som tidigare antagits. Mot den bakgrunden skulle enligt en reviderad bedömning behovet av kommunplatser -- med i övrigt oförändrade förutsättningar -- minska till sammanlagt 87 000 personer för de båda budgetåren 1993/94 och 1994/95. Regeringen har emellertid den 14 april i år beslutat att barn och barnfamiljer som ansökt om uppehållstillstånd före den 1 januari 1993 och som inte fått ansökan slutligt prövad skall beviljas uppehållstillstånd om inte särskilda skäl talar emot detta. Beslutet bedöms enligt regeringen leda till att drygt 20 000 personer, varav nästan hälften barn, kommer att få permanent uppehållstillstånd. Det rör sig huvudsakligen om kosovoalbaner vilka skall tas emot i kommunerna inom ramen för flyktingmottagandet. Enligt propositionen kommer mottagandet till allra största delen att ske under budgetåret 1994/95. Även regeringens vägledande beslut i mars i år om att ge permanent uppehållstillstånd till fyra somalier bedöms medföra att huvudparten av de drygt 1 700 somalier som i dag vistas på flyktingförläggningar under de närmaste månaderna kommer att beviljas permanent uppehållstillstånd och skall tas emot i kommunerna. Med viss följdinvandring av anhöriga beräknar regeringen att det rör sig om totalt ca 2 400 somalier. Regeringen beräknar att de nämnda besluten kommer att leda till att det för budgetåret 1994/95 behövs ytterligare ca 5 000 kommunplatser utöver vad som angetts i budgetpropositionen. Anslagskonsekvenserna beräknas till ytterligare 500 miljoner kronor för ersättningar till kommunerna för budgetåret 1994/95. Beräkningarna avser ökade kostnader för schablonersättningar och även kostnader för handikappade och för barn utan egna vårdnadshavare. I propositionen anges att det även kan uppstå ett behov av att öka anslagsposten för extraordinära kostnader utöver vad som redan föreslagits i budgetpropositionen. Regeringens beslut om uppehållstillstånd bör, enligt propositionen, även leda till minskade förläggningskostnader och förkortade handläggningstider för de berörda asylsökandena. Även kostnader för verkställighet av avvisningsbeslut bortfaller för de berörda som annars skulle ha avvisats. Regeringen uppskattar att detta leder till minskade utgifter inom de berörda anslagen på 150 miljoner kronor. Nettoeffekten på statsbudgeten skulle således bli 350 miljoner kronor. Regeringen avstår emellertid från att föreslå någon neddragning på förläggningsanslaget eller några andra anslag, eftersom utvecklingen på dessa anslag är så osäker.
I motion 1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) anförs bl.a. att priserna måste pressas vid upphandling av bostäder och förläggningar, att en noggrann och kontinuerlig granskning av Statens invandrarverk bör göras, att flyktinghjälpen bör sättas in i de drabbades närområden och att en uppstramning av flyktingpolitiken snarast bör ske. I yrkande 25 begär motionärerna ett tillkännagivande härom. Motionärerna anser vidare att nedskärningar i anslaget till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. bör göras genom att antalet beviljade asylansökningar begränsas och genom att schablonersättningen till kommunerna sänks med 20 %. De begär i yrkande 26 att riksdagen skall avslå förslaget om ett ökat anslag med 500 miljoner kronor.
Enligt utskottets mening torde regeringens beräkning av hur många ytterligare kommunplatser som behövs vara tilltagen i underkant. Med hänsyn till att möjligheten att göra säkra bedömningar av hur många flyktingar och anknytningsfall som kommer att vara föremål för kommunmottagande är begränsade, vill utskottet emellertid inte motsätta sig regeringens förslag till medelsanvisning.
Det anförda innebär att finansutskottet bör avstyrka bifall till motion Fi31 yrkande 26 om minskad medelsanvisning.
Utskottet vill i övrigt hänvisa till att kommittén med uppgift att göra en översyn av invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken (dir. 1993:1) bl.a. skall göra överväganden om flyktingpolitiska insatser internationellt och belysa kostnaderna för stat och kommun samt invandringens samhällsekonomiska konsekvenser. Vad som anförts i motion Fi31 yrkande 25 om flyktingpolitiken berör områden som ligger inom ramen för kommitténs uppdrag. Utskottet anser att resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas och att finansutskottet bör avstyrka bifall till motion Fi31 yrkande 25.
Nedsättning av ekonomiskt bistånd
I den nya lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., som träder i kraft den 1 juli 1994, infördes på förslag av socialförsäkringsutskottet en bestämmelse i 11 § som klargör att staten har kostnadsansvaret för en utlänning som fått beslut om avvisning eller utvisning, även i de fall när en verkställighet drar ut på tiden (1993/94:SfU11, rskr. 1993/94:188). Utskottet förutsatte att regeringen skulle återkomma med förslag om åtgärder i den mån ekonomiska sanktionsmöjligheter skulle erfordras gentemot utlänningar som på annat sätt än genom att hålla sig undan försvårar verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut. Invandrarverket har i en skrivelse den 28 mars 1994 till regeringen framhållit att en absolut rätt till bistånd fram till det att utlänningen lämnat landet avsevärt kommer att försvåra verkställigheten av beslut om avvisning och utvisning. Invandrarverket pekar i skrivelsen på att det i 10 § nämnda lag finns möjligheter att sätta ned och under vissa förutsättningar dra in det ekonomiska biståndet för den som försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd. Verket anser att åtminstone samma sanktionsmöjligheter borde finnas gentemot den som inte medverkar till avvisning. Regeringen gör i kompletteringspropositionen den bedömningen att det är nödvändigt att någon form av ekonomiska sanktionsmöjligheter finns för det fall att en utlänning vägrar medverka till en åtgärd som är nödvändig för att verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut skall kunna genomföras. Som exempel nämns att sanktionsmöjligheter t.ex. kan vara nödvändiga om en utlänning vägrar medverka till att söka en passhandling som krävs för återresan. Regeringen föreslår att 10 § i lagen kompletteras med ett tredje stycke som innebär att bestämmelserna om nedsättning av bostadsersättning och dagersättning kan tillämpas även i dessa fall. Utskottet har ingen erinran häremot men föreslår att den nya bestämmelsen även bör hänvisa till första stycket i paragrafen varför orden "i andra stycket" bör strykas.
Tystnadsplikt
I proposition 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m. föreslogs att driften av alla förläggningar skall vara öppen för entreprenad och att Invandrarverket aktivt skall arbeta för att öka inslaget av entreprenad. I propositionen angavs bl.a. att skyldigheten för personal hos privata entreprenörer att iaktta tystnadsplikt borde skrivas in i entreprenadavtalen. Mot bakgrund av att personalen på en förläggning endast i begränsad omfattning får del av integritetskänsliga uppgifter bedömde regeringen att sekretessfrågorna, åtminstone tills vidare, borde kunna lösas avtalsvägen. Utskottet uttalade emellertid i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:SfU11 med anledning av två motioner att det enligt utskottets mening är nödvändigt att tystnadsplikten för privatanställda regleras i lag så att ett brott mot tystnadsplikten blir straffbelagt. Inte minst riskerna för flyktingspionage måste enligt utskottet tas på största allvar. Utskottet ansåg att regeringen snarast borde återkomma till riksdagen med ett förslag till en sådan lagreglering, och detta gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
I kompletteringspropositionen föreslås att en lagstadgad tystnadsplikt för privatanställd förläggningspersonal införs.
Utskottet ser med tillfredsställelse att regeringen skyndsamt lagt fram ett förslag om tystnadsplikt och föreslår att finansutskottet tillstyrker bifall till förslaget.
Övriga motionsyrkanden
I motion 1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) begärs i yrkande 27 ett tillkännagivande om att endast temporära uppehållstillstånd skall beviljas.
Riksdagen har nyligen beslutat att utöka möjligheten att bevilja tidsbegränsade uppehållstillstånd (prop. 1993/94:94, bet. 1993/94:SfU11, rskr. 188). Fr.o.m. den 1 juli 1994 är det enligt 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529) möjligt att bevilja en skyddssökande utlänning som bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i landet ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Ett sådant uppehållstillstånd förutsätter att den skyddssökande inte har rätt till asyl i Sverige enligt utlänningslagen. Den nya lagstiftningen är främst avsedd för skyddssökande som flyr undan konflikter och kriser som bedöms ha en kortare varaktighet. Därvid kan tillfälliga tillstånd även beviljas utlänningens make eller maka samt barn under 20 år. Om ett barn under 20 år beviljats tillfälligt uppehållstillstånd kan även en förälder till barnet erhålla tillstånd. Utskottet vill även erinra om att det ligger inom den ovan nämnda kommitténs (dir. 1993:1) beredningsområde att ytterligare bereda frågan om vistelsetillstånd.
Utskottet anser inte att det finns anledning att införa en lagstiftning som endast ger utrymme för att bevilja temporära uppehållstillstånd, och utskottet föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motion 1993/94:Fi31 yrkande 27.
Stockholm den 19 maj 1994
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Birgitta Dahl
I beslutet har deltagit: Birgitta Dahl (s), Börje Nilsson (s), Sigge Godin (fp), Lena Öhrsvik (s), Karin Israelsson (c), Nils-Olof Gustafsson (s), Hans Dau (m), Margareta Israelsson (s), Pontus Wiklund (kds), Arne Jansson (nyd), Maud Björnemalm (s) Gustaf von Essen (m), Bengt Lindqvist (s), Liselotte Wågö (m) och Chris Heister (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
Bilaga 5 (Socialdepartementet)
Arne Jansson (nyd) anför:
Försäkringssystem skall vara just försäkringssystem, dvs. system där premierna kan täcka försäkringskostnaderna. De flesta ekonomer är överens om att de nuvarande socialförsäkrings- och trygghetssystemen behöver revideras i grunden om Sverige skall kunna repa sig ekonomiskt. Även om Sverige nu står inför en konjunkturuppgång, kvarstår behovet av en kraftfull ekonomisk åtstramning i transfereringssystemen. I vår motion Fi31 föreslår vi att sådana grundläggande förändringar skall ske med varsamhet och omsorg. Vi anser vidare att en oberoende arbetsgrupp bör tillsättas med uppgift att arbeta fram förslag till förändringar och revideringar i systemen. Till grund för gruppens arbete bör ligga vissa principer. Bl.a. skall staten behandla alla medborgare lika och garantera medborgarna en ekonomisk grundtrygghet.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att finansutskottet tillstyrker bifall till motion Fi31 yrkandena 10 och 11.
En fråga som hänger samman med de nuvarande komplicerade försäkringssystemen är frågan om bidragsfusk och otillbörligt utnyttjande av systemen. En försiktig bedömning ger vid handen att ca 10 % av de fuskkänsligaste transfereringarna, eller ca 13 miljarder kronor, kan sparas genom upprättande av ett allmänt register för utdelade understöd och ersättningar. De kommande systemen bör för att fusk skall kunna undvikas göras enkla och lättöverskådliga. Utskottet föreslår att finansutskottet tillstyrker motion Fi31 yrkande 16.
Basbeloppet infördes för att garantera värdet på förmåner inom den allmänna försäkringen. Basbeloppet används dock numera som regulator inom många andra områden såsom sakförsäkring, privata avtal och kontakt. En viktig uppgift är att ompröva ett system där omfördelning av samhällets krympande resurser sker enligt föråldrade modeller. BNP-utvecklingen i Sverige har under en längre tid varit negativ. Samtidigt får de vars inkomster är baserade på basbeloppsuppräkning en större andel av det totala utrymmet. En sådan fördelning orsakar en orättvis förskjutning av välfärden. En åtgärd som bekämpar både den okontrollerade inkomstförskjutningen och det automatiska inflationshöjandet vore att se till att basbeloppet inte enbart återspeglar prisutvecklingen utan även den reella standardutvecklingen i samhället. Detta kan göras genom att eventuella förändringar i basbeloppet görs med hänsyn till såväl förändringar i bruttonationalinkomsten som inflationen. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att finansutskottet bör tillstyrka bifall till motion Fi31 yrkande 46.
Bilaga 8 (Utbildningsdepartementet)
Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta Israelsson, Maud Björnemalm och Bengt Lindqvist (alla s) anför:
De satsningar på utbildningsområdet som Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. innebär att kommunerna får resurser för ytterligare 3 900 platser i ett tredje gymnasieår och att komvux tillförs 12 000 platser jämfört med det förslag som regeringen lägger fram beträffande komvux och utbildningscheckar. Socialdemokraternas förslag innebär vidare att ytterligare 3 500 ungdomar bereds plats i högskolan och att det skall finnas ytterligare 500 platser i distansundervisning.
I sin motion framhåller Socialdemokraterna vidare hur viktig den yrkes- tekniska högskoleutbildningen är och förordar en ökning med 500 platser och att möjligheten till vuxenstudiestöd inom denna utbildning återinförs.
Utskottet instämmer i Socialdemokraternas uppfattning om vikten av att vuxenstudiestöd kan utgå vid YTH-utbildning och föreslår att denna möjlighet återinförs. Vidare bör enligt utskottets mening beräkningen av kostnaden för studiestöd grunda sig på Socialdemokraternas förslag om en satsning på utbildning. För budgetåret 1994/95 bör som en följd härav anvisas -- utöver vad regeringen föreslagit -- till anslaget Studiehjälp m.m. 19 miljoner kronor, till anslaget Studiemedel m.m. 92 miljoner kronor och till anslaget Vuxenstudiestöd m.m. 576 miljoner kronor. I anslutning till detta senare anslag bör det klargöras att medelsberäkningen bygger på att regeringen återinför möjligheten att erhålla vuxenstudiestöd i YTH-utbildningar.
Med det anförda föreslår utskottet att finansutskottet tillstyrker motion Fi42 yrkandena 14 och 17--19. Härigenom tillgodoses delvis även motion Fi32 yrkande 46.
Vidare anser utskottet att finansutskottet bör avstyrka regeringens förslag om att ränta inte skall tas ut på studielån under den tid låntagaren fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänstgöring. Även om det finns skäl att överväga en subventionering av studielån när den enskilde får minskade inkomster bör enligt utskottets mening dessa fall få en gemensam prövning i ett större sammanhang. Utskottet ställer sig således bakom motion Fi55 yrkande 2 om avslag på regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349).
Bilaga 11 (Kulturdepartementet)
Arne Jansson (nyd) anför:
Ny demokrati anser att den nuvarande flyktingpolitiken är illa genomtänkt och därmed tillåts kosta mer än vad som är rimligt. Vi anser att det krävs en granskning och rationalisering av Invandrarverkets verksamhet. Bl.a. kan förläggningskostnaderna minskas avsevärt med en betydligt mer prismedveten upphandling. Det är enligt vår uppfattning för långa handläggningstider, och det är angeläget att Invandrarverket snabbt arbetar av de ärendebalanser som finns. Flyktingmottagningen bör enligt vår mening begränsas, och rätten till asyl bör enbart tillkomma dem som omfattas av konventionsflyktingbegreppet. Anhöriginvandringen bör begränsas till att endast avse make/maka och deras barn. Vi anser också att besparingar måste göras inom ramen för flyktingmottagandet. Det krävs både begränsningar av antalet beviljade asylansökningar och nedskärningar i de ersättningar som utgår till flyktingar och flyktingmottagande kommuner. Schablonersättningen bör enligt vår uppfattning sänkas med 20 %. Vi anser inte att riksdagen skall anvisa de ytterligare 500 miljoner kronor till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. som föreslås i kompletteringspropositionen. I enlighet därmed bör finansutskottet tillstyrka bifall till motion Fi31 yrkandena 25 och 26.
Vidare anser vi att endast temporära uppehållstillstånd bör komma i fråga. Finansutskottet bör därför tillstyrka bifall till motion Fi31 yrkande 27.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bilaga 8 (Utbildningsdepartementet)
Berith Eriksson anför:
Vänsterpartiet anser att vuxenstudiestödet vid yrkesteknisk högskoleutbildning och vissa lärarutbildningar har en mycket viktig funktion. De studerande på dessa utbildningar tillhör en kategori som ger utbildning för yrken där det finns risk för flaskhalsproblem med hänsyn till näringslivets framtida behov. Trots detta har regeringen genomdrivit en besparing som går ut över dessa stöd.
Vi varnade redan när regeringen lade fram sitt förslag i budgetpropositionen för de effekter som uppkommer om man genomför försämringar för dessa studerande, och vi motsatte oss denna besparing. Vi vidhåller vår inställning i denna fråga. För att säkerställa en god rekrytering till dessa utbildningar bör vuxenstudiestödet återinföras och riksdagen för detta ändamål anvisa ytterligare 50 miljoner kronor till anslaget Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar.
Jag anser att finansutskottet bör tillstyrka motion Fi32 yrkande 46.
Socialutskottets yttrande 1993/94:SoU6y Bilaga 5
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett socialutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1993/94:150 Reviderad finansplan m.m. (kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna rör utskottets beredningsområde. Socialutskottet begränsar sitt yttrande till att gälla de förslag i bilaga 5 som avser utskottets beredningsområde (punkterna 1, 2 och 6) och motion Fi31 yrkandena 12--14. Utskottet yttrar sig även med anledning av bilaga 8 och motionerna Fi33, Fi39, Fi40 och Fi41 om det långsiktiga behovet av läkare och tandläkare.
Medel till alkohol- och drogpolitiska åtgärder
Utskottet har inget att erinra mot den i propositionen föreslagna medelsanvisningen till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95. Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden.
Särskilt bidrag för ökade kostnader till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt
Utskottet anser att de i propositionen framlagda förslagen till lag om ändring i lagen (1994:221) om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner och till lag om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner bör tillstyrkas. Förslagen har inte mött någon erinran i form av motioner.
Behovsprövning av barnbidrag m.m.
I motion Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) begärs tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen anförts om behovsprövade barnbidrag, flerbarnstillägg och en rättvis familjepolitik (yrkandena 12--14). Motionärerna anser att barnbidrag inte skall utgå till familjer med en sammanlagd inkomst på 500 000 kr per år. Familjer vars sammanlagda inkomster uppgår till 320 000 kr skall erhålla fullt barnbidrag. I intervallet däremellan skall en stegvis nedtrappning ske av bidraget. Flerbarnstillägget skall minskas med 10 % fr.o.m. tredje barnet. Dessa förslag medför enligt motionärerna en besparing på 3 miljarder kronor. Vidare föreslår motionärerna att de medel som går till föräldraförsäkring, barnbidrag, kommunal barnomsorg etc. läggs samman och fördelas till barnfamiljer som vårdnadsersättning och barnbidrag. Vårdnadsersättningen, som bör ligga på maximalt 8 000 kr per månad, skall vara skattefri och pensionsgrundande. Barnbidraget bör ligga på 1 000 kr per månad och barn. Förslaget innebär enligt motionärerna besparingar på 20 miljarder kronor. Motionärerna understryker att det är båda föräldrarnas sammanlagda bruttoinkomst -- oavsett om de är gifta, ogifta, bor åtskilda eller är frånskilda -- som avses. Samhället skall inte tillåta eller sanktionera att vissa föräldrar smiter från sitt försörjningsansvar.
Utskottets bedömning
Utskottet har nyligen i betänkandena 1993/94:SoU20 och 1993/94:SoU25 avstyrkt motionsyrkanden med liknande innehåll som de nu aktuella. Utskottet vidhåller sin uppfattning. Motion Fi31 yrkandena 12--14 bör därför avstyrkas.
Dimensioneringen av läkar- och tandläkarutbildningen
Kompletteringspropositionen
I kompletteringspropositionen 1993/94:150, bilaga 8, Utbildningsdepartementet, föreslås att utbildningsuppdragen för det medicinska området minskas för Uppsala, Lunds och Göteborgs universitet samt för Karolinska institutet. För det odontologiska området föreslås utbildningsuppdraget för Göteborgs och Umeå universitet samt för Karolinska institutet minskas.
I propositionen anförs att regeringen i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 9) behandlade förutsättningarna för de beslut om de treåriga utbildningsuppdragen för universiteten och högskolorna som är en följd av det nya anslagssystemet. Det betonades att principen skall vara att de treåriga utbildningsuppdragen skall ligga fast och att universiteten och högskolorna själva får bestämma fördelningen av antalet platser på olika utbildningsområden. Vid beslutet om de treåriga utbildningsuppdragen angavs emellertid att regeringen inte då kunde bedöma hur utbildningsuppdragen för läkar- och tandläkarutbildningen borde formuleras. Dessa utbildningar är inriktade mot en så speciell del av arbetsmarknaden att det finns speciella skäl för regering och riksdag att kräva särskilt underlag innan ställning tas.
Vidare redovisas att regeringen i januari 1994 tillsatte en arbetsgrupp med uppgift att bedöma den framtida efterfrågan på läkare. Arbetsgruppen har nyligen lagt fram rapporten Den framtida efterfrågan på läkare m.m. (Ds 1994:57), med olika beräkningar av efterfrågan på läkare. Arbetsgruppen har beräknat tillgång och efterfrågan på läkare med olika antaganden om examination och ekonomiskt utrymme för hälso- och sjukvården m.m. men tar inte själv ställning till de olika alternativen.
Det anförs i propositionen att bedömningen av efterfrågan på läkare är vansklig. Samtidigt som antalet arbetslösa läkare ökar finns enstaka vakanta tjänster för specialistutbildade läkare främst i glesbygden. Antalet utannonserade AT-block minskade mellan 1993 och 1994 med närmare 50 block till totalt 813 block. Däremot minskade inte antalet examinerade läkare från universitet och högskolor.
I propositionen framhålls att den viktigaste frågan när det gäller att bedöma den framtida efterfrågan på läkare är antaganden om det ekonomiska utrymme som samhället medger för expansion av hälso- och sjukvården. Samtidigt framhålls att regeringen i den reviderade finansplanen har redovisat sina krav på budgetsanering och samtidigt slagit fast att detta måste få effekter även för den kommunala sektorn.
Regeringen drar av det tillgängliga underlaget slutsatsen att de nu beslutade utbildningsuppdragen för de medicinska områdena är för omfattande och att en minskning av dessa bör ske. Uppsala, Lunds och Göteborgs universitet samt Karolinska institutet föreslås få minskade utbildningsuppdrag så att antalet nyantagna studenter kan minskas fr.o.m. budgetåret 1994/95 med totalt 120. Linköpings universitet har ett mindre utbildningsuppdrag än övriga universitet och berörs inte av förändringen. I propositionen framhålls vidare att en minskning inte heller bör ske vid Umeå universitet eftersom det fortfarande finns vakanta tjänster i de fyra Norrlandslänen.
I propositionen anförs vidare att regeringen kommer att ytterligare analysera det befintliga beräkningsunderlaget och följa utvecklingen av de olika antaganden som ligger till grund för beräkningsalternativen. Om det blir nödvändigt återkommer regeringen med förslag i nästa års budget.
Det finns, enligt propositionen, mycket som tyder på ett överskott på tandläkare. Nyantagningen av studenter till tandläkarutbildningen föreslås därför minska med i genomsnitt 40 % fr.o.m. budgetåret 1994/95 jämfört med förslagen i propositionen Högre utbildning för ökad kompetens (1992/93:169). Hänsyn har tagits till att de tidigare utbildningsuppdragen innebar en möjlighet till en ökad antagning i förhållande till de ramar som tidigare fastställts av riksdagen. För Lunds universitet som nyligen startat tandläkarutbildning i Malmö och som har färre platser än de andra universiteten föreslås ingen minskning. De budgetmässiga konsekvenserna framgår av de skilda grundutbildningsanslagen för Göteborgs och Umeå universitet samt för Karolinska institutet.
Motionerna
I motion Fi41 av Ulla Orring (fp) begärs en omfördelning av anslaget till läkarutbildningen så att anslaget till Umeå universitet läggs på en anslagsnivå som motsvarar en utexamination av 130 läkare per år. Motionären framhåller att läkarutbildningen vid Umeå universitet har haft en betydande inverkan på tillgången på utbildade läkare inom Norrlandslänen. I regeringens utredning om det framtida läkarvårdsbehovet, Ds 1994:57, redovisas att läkarutbildningen bedöms behöva utökas från slutet av 1990-talet. Motionären anför att bristen på läkare först uppstår i Norrland och dess inlandskommuner och att utbildningsuppdragen därför bör ökas i Umeå.
Även i motion Fi40 av Mats Lindberg m.fl. (s) yrkas att Umeå universitet skall få en anslagsnivå som motsvarar en utexaminering av 130 läkare per år. Motionärerna anför i stort samma skäl till utökningen som den föregående motionären.
I motion Fi33 av Ulla Orring (fp) begärs en omfördelning av anslaget till det odontologiska utbildningsområdet så att anslaget till Umeå universitet läggs på en anslagsnivå som motsvarar 50 intagningsplatser för budgetåret 1994/95. Motionären anför att för tandläkarförsörjningen i Norrlandslänen är den kraftiga anslagsminskningen från 60 till 40 utbildningsplatser i Umeå mycket oroande. I SOU 1989:28 lades fast att 50 intagningsplatser är ett minimum för att upprätthålla kvaliteten för utbildning och forskning.
Motionären framhåller vidare att Norrlandslänen drabbas först vid en ny brist på tandläkare och att behovet av tandvård fortfarande är stort, inte minst för Norrlandslänens medborgare. Det föreslagna amalgamförbudet kommer att väsentligt öka behovet av tandläkare. I takt med förbättringar i den svenska samhällsekonomin och privatekonomin kommer även allmän efterfrågan på tandvård att öka.
Även i motion Fi39 av Mats Lindberg m.fl. (s) begärs att anslaget till det odontologiska utbildningsområdet vid Umeå universitet skall bibehållas på en nivå som motsvarar minst 50 utbildningsplatser för budgetåret 1994/95. Motiven är i stort de samma som i föregående motion.
Ytterligare ett antal motioner tar upp frågan om utbildningsuppdragen inom medicin och odontologi för budgetåret 1994/95. I motion Fi42 (s) yrkas att utbildningsuppdragen inom det medicinska området minskas med totalt 60 i stället för regeringens föreslagna minskning, varav 30 vid Lunds universitet och 30 vid Karolinska institutet.
I motion Fi46 (m, fp, c, kds) begärs att utbildningsuppdragen för läkarutbildningen vid Göteborgs universitet fastställs till 135 utbildningsplatser per år. I motion Fi49 (s) begärs 145 platser per år vid Göteborgs universitet och i motion Fi32 (v) motsätter sig motionärerna minskningen av läkar- och tandläkarutbildningen i Göteborg och begär mer pengar.
I motion Fi31 (nyd) anförs att dimensioneringen skall styras av studenternas intresse för utbildningen och att motionärerna därför motsätter sig nedskärningarna inom de medicinska och odontologiska utbildningsområdena vid samtliga fakulteter. Vidare begärs extra resurser till den odontologiska forskningen vid Göteborgs universitet. Även i motionerna Fi47 (s) och Fi51 (fp, m, c, kds) begärs resurser till den odontologiska forskningen vid Göteborgs universitet.
Utredningar m.m
I utredningen Den framtida efterfrågan på läkare m.m., Ds 1994:57, anförs att den sedan lång tid kontinuerligt ökade efterfrågan på läkare för tillfället nästan har upphört och att det nu råder i huvudsak balans mellan tillgång och efterfrågan. Fortfarande finns en brist på specialistutbildade läkare inom några verksamhetsområden främst i glesbygdsområdena, medan en viss arbetslöshet finns bland unga, nyutbildade läkare utan specialistkompetens på utbildningsorterna.
Arbetsgruppen redovisar de svårigheter som finns att bedöma den framtida efterfrågan på läkare. På kort sikt finns en osäkerhet om läkarinvandringens storlek och hur pensionsreformen ökar de äldsta läkarnas benägenhet att senarelägga sin pensionering.
En viktig faktor är också läkarnas arbetstider. Arbetsgruppen framhåller att avskaffandet av s.k. särskild arbetstid och ändrade regler för läkarnas tjänstgöring kvällar, nätter och helger skulle kunna medföra en betydande ökning av efterfrågan på läkare. Detta förutsätter dock att en sådan ökning kan finansieras.
Det nya resursfördelningssystemet för universitet och högskolor kan också påverka de närmaste årens examination av nya läkare.
Den viktigaste faktorn är dock, enligt arbetsgruppen, den samhällsekonomiska utvecklingen och hur mycket av en framtida ekonomisk tillväxt som används för expansion och kvalitetshöjning inom hälso- och sjukvården. Utvecklingen i detta avseende styrs i hög grad av politiska prioriteringar och av den övergripande ekonomiska utvecklingen i Sverige.
De senaste årens besparingar inom landstingens hälso- och sjukvård har hittills inte medfört någon minskning av efterfrågan på läkare utan endast att ökningen för närvarande nästan upphört. Den fortsatta ekonomiska åtstramningen för att konsolidera landstingens ekonomi bedöms av gruppen medföra att hälso- och sjukvårdens efterfrågan på läkare blir i stort sett oförändrad. Detta kan på kort sikt leda till viss ökad arbetslöshet bland läkare. En minskning av antagningen till läkarutbildningen påverkar läkartillgången först efter år 2000.
Arbetsgruppen pekar på att den hittills kraftiga ökningen av antalet läkare har medfört att dagens läkarkår har en ojämn åldersfördelning. Detta innebär små pensionsavgångar fram till omkring år 2010 då avgångarna kraftigt ökar.
Arbetsgruppen summerar sina analyser med att en tillfällig minskning av läkarutbildningens kapacitet synes möjlig, men att det är viktigt att en eventuell kortsiktig minskning inte medför en sänkning av den långsiktiga utbildningskapaciteten då det framtida behovet är svårt att avgöra.
Efterfrågan på läkare påverkas framför allt av tillväxten inom hälso- och sjukvården. Av arbetsgruppens material framgår att vid en genomsnittlig årlig tillväxt på 1,5 % inom hälso- och sjukvården kommer efterfrågan att överstiga tillgången någon gång mellan 2005 och 2010. Se bilagorna 1--2.
Arbetsgruppen föreslår en minskning av allmäntjänstgöringen, dvs. AT, med 6 månader till 15 månader samtidigt som grundutbildningen förlängs, så att den sammanlagda utbildningstiden blir oförändrad. Härmed underlättas sjukvårdshuvudmännens möjligheter att tillhandahålla tillräckligt antal AT-block för nyexaminerade läkare samtidigt som en anpassning av utbildningen sker till EU:s krav på minst sex års läkarutbildning.
I Tandhälsans utveckling hos olika befolkningsgrupper, S94/656/S (Anders Hugoson), redovisas att data från epidemiologiska studier bland såväl barn och ungdom som vuxna visar på en kraftigt förbättrad tandhälsa under de senaste decennierna. Många barn och ungdomar är i dag helt kariesfria, och de flesta uppvisar endast ett fåtal karierade eller fyllda ytor hos tänder i kindtandsområdena. Den parodontala hälsan är också god. Även bland de vuxna kan en förbättring av tandhälsan konstateras. Den egna munhygienen har förbättrats och antalet nytillkomna, tandlösa individer är få och antalet tänder som förloras bland betandade personer blir färre och färre långt upp i åldrarna.
Mycket talar för att 85--95 % av befolkningen regelbundet besöker tandläkare. Det finns ur denna synpunkt därför inga omfattande dolda tandvårdsbehov.
Förbättringen av tandhälsan hos barn, ungdomar och vuxna får dock, enligt rapporten, inte skymma det faktum att det finns ett mindre antal individer med ett relativt omfattande till mycket omfattande vårdbehov. Hög förekomst av karies och i vissa fall parodontit har redovisats bland grupper av invandrarbarn, vuxna invandrare och flyktingar samt handikappade och kroniskt sjuka barn, ungdomar och vuxna. Tandhälsoövervakande/vårdande insatser måste även i framtiden ha högsta prioritet.
I Utbildningar för framtidens tandvård, SOU 1989:28, framhålls att resurserna i tandvården måste utnyttjas så effektivt som möjligt, vilket innebär att patienten skall vårdas på den lägsta nivå av omhändertagande som är möjlig. I takt med att tandhälsan förbättras kommer legitimerade tandsköterskor att behandla allt fler individer. Detta kommer att leda till en minskad efterfrågan på tandläkare. Utredningen beräknade behovet av tandläkare fram till år 2025 och ansåg att en total utbildningskapacitet om 220 nybörjarplatser per år skulle komma att tillgodose behovet. Ett lämpligt minimiantal var enligt utredningen 50 nybörjarplatser per fakultet. Kostnaden för lärare, forskning och övrig administration ansågs bli för hög med ett mindre antal nybörjarplatser. För Malmös del ansågs dock 40 platser lämpligt; detta kompenserades till viss del av förslaget om tandteknikerutbildningen där.
Skrivelse i ärendet
Samverkansnämnden i norra sjukvårdsregionen har i en skrivelse till socialutskottet den 29 april 1994 utvecklat motiven för en bibehållen tandläkarutbildning och ökad läkarutbildning i Umeå för Norrland.
Samverkansnämnden ser mycket allvarligt på förslaget i propositionen att dra ner såväl den totala läkarutbildningen som tandläkarutbildningen i landet med hänsyn till osäkerheten i utvecklingen av arbetsmarknaden för tandläkare och läkare på kort sikt och de dokumenterat stora pensionsavgångarna några år in på 2000-talet. Nämnden anser att utbildningsdimensioneringen håller på att bli alltför konjunkturbetonad, vilket ger en ryckighet i den långsiktiga planeringen.
Nämnden anför att behovet av tandvård fortfarande är stort och att med en bättre samhälls- och privatekonomi ökar efterfrågan på tandvård liksom vid ett väntat amalgamförbud. Ökad efterfrågan och kraftigt ökande pensionsavgångar kan innebära att Sverige omkring eller strax efter sekelskiftet får en ny tandläkarbrist.
För tandläkarförsörjningen i Norrlandslänen är den kraftiga anslagsminskningen från 60 till 40 intagningsplatser i Umeå särskilt allvarlig. Umeåfakulteten svarar för utbildningen till de fyra Norrlandslänen samt Gävleborgs län med tillsammans 1,2 miljoner människor utspridda på 58 % av Sveriges yta. Erfarenheten säger att det är Norrland och dess inland som drabbas först och värst vid brist på tandläkare.
Nämnden pekar också på att i utredningen Utbildningar för framtidens tandvård, SOU 1989:28, lades fast att 50 intagningsplatser per år är ett minimum för att hålla kvaliteten på undervisning och forskning.
Den odontologiska utbildningen i Umeå måste, enligt nämnden, bibehållas på en anslagsnivå motsvarande minst 50 intagningsplatser för budgetåret 1994/95. Det totala antalet intagningsplatser bör därmed ökas till 180 jämfört med propositionens förslag på 170.
Vad gäller läkarförsörjningen hänvisar samverkansnämnden till tidigare skrivelser och föredragningar för socialutskottet om att det långsiktiga behovet av utexaminerade läkare per år uppgår till 130 i norra sjukvårdsregionen. De fyra Norrlandslänen utannonserade också under 1993 130 AT-block för nyexaminerade läkare av totalt 859 i landet. För 1994 beräknas drygt 130 utannonseras av totalt ca 820 i landet (se bilaga 3). Vidare pekas på att i Socialdepartementets utredning, Ds 1994:57, dras slutsatser att en utökning av läkarutbildningen kan behövas från slutet av 1990-talet för att förhindra en ny läkarbrist. Nämnden framhåller att denna brist först kommer att uppstå i Norrland och dess inlandskommuner och att det därför är välmotiverat att kräva en utökning av läkarutbildningen i Umeå.
Tidigare behandling
Utskottet (1992/93:SoU3y) behandlade våren 1993 senast frågan om dimensioneringen av läkarutbildningen i Umeå. Utskottet anförde då:
Utskottet anser att läkarbristen i norra sjukvårdsregionen är oacceptabel. De särskilda rekryteringssatsningar som hittills prövats har inte givit önskat resultat. Läkartillgången i Norrland kan vidare en bit in på 2000-talet förväntas minska på grund av stora pensionsavgångar. Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att en utökning av platserna på läkarutbildningen i Umeå på ett avgörande sätt skulle kunna förbättra läkarförsörjningen i regionen. Undersökningar visar, som tidigare framhållits, att merparten av de läkare som utbildats i Umeå stannar kvar och tjänstgör i något Norrlandslän efter examen.
Utskottet anser att riksdagen nu bör fatta beslut om en utökning av grundutbildningen av läkare i Umeå med 50 årsplatser under år 1994. Detta bör ske genom en omfördelning inom totalramen.
Vad utskottet nu anfört med anledning av propositionen i denna del och motionerna 1992/93:Ub35 (-), 1992/93:Ub82 (s, kds, v) och 1992/93:Ub701 (s) om en ökad läkarutbildning i Umeå bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
Utbildningsutskottet (1992/93:UbU14) anförde bl.a. följande (s. 51):
Utbildningsutskottet erinrar om att beslut om antalet studenter som skall antas till viss utbildning fr.o.m. det kommande budgetåret fattas av resp. universitet eller högskola. De utbildningsuppdrag som redovisas i propositionen ger utrymme för lokala prioriteringar. Utskottet delar utbildningsministerns uppfattning att den aviserade långsiktiga prognosen om läkarbehovet bör avvaktas, innan riksdagen tar ställning till förändringar i läkarutbildningens dimensionering och lokalisering. Ett beslut om förändringar kommer att få formen av förändringar i berörda läroanstalters utbildningsuppdrag.
Utskottet föreslår således att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub35, 1992/93:Ub82 och 1992/93:Ub701, samtliga delvis, lägger propositionen i denna del till handlingarna.
Riksdagen följde utbildningsutskottet (rskr. 1992/93:363).
Utskottets bedömning
Utskottet begränsar sitt yttrande till frågan om den långsiktiga bedömningen av behovet av läkare och tandläkare.
Fortfarande råder brist på läkare i Norrland, speciellt i glesbygden. De särskilda rekryteringssatsningar som hittills prövats har inte givit önskat resultat. Samtidigt visar undersökningar att merparten av de läkare som utbildats i Umeå stannar kvar och tjänstgör i något Norrlandslän efter examen.
Utskottet anser det angeläget att den rapport som just utarbetats inom regeringskansliet, Den framtida efterfrågan på läkare m.m., Ds 1994:57, blir föremål för remissbehandling och att en ingående analys görs av det ytterligare material som härigenom kan tillföras ärendet. Arbetsgruppens rapport visar t.ex. på att vid en årlig tillväxt på 1,5 % av sjukvården uppstår en läkarbrist före år 2010. Detta innebär, enligt utskottets uppfattning, att den neddragning av läkarutbildningsuppdragen som nu föreslås kan bli tillfällig.
När brist på läkare uppstår drabbar detta först norra Sverige. Utskottet vidhåller därför sin tidigare inställning att en utökning av platserna på läkarutbildningen i Umeå på ett avgörande sätt skulle kunna förbättra läkarförsörjningen i regionen. Regeringen kommer att i årets budgetarbete göra en grundlig analys av det långsiktiga behovet av läkarutbildning och volymen av utbildningsuppdragen. Regeringen bör därvid också överväga omfattningen av läkarutbildningen i Umeå. Vad utskottet nu anfört med anledning av propositionen och motionerna Fi40 och Fi41 bör, enligt utskottets mening, ges regeringen till känna.
Utskottet vill när det gäller tandläkarutbildningen peka på vikten av att utbildningsuppdragen i Umeå läggs på en nivå som täcker norra regionens behov av tandläkare. Tandvårdsbehoven i regionen är fortfarande stora. En förbättrad ekonomi liksom en avveckling av amalgamet som tandfyllningsmaterial kan komma att påverka efterfrågan på tandvård.
Vad gäller tandläkarutbildningen vill utskottet också peka på att i betänkandet SOU 1989:28 ansågs 50 nybörjarplatser per fakultet vara ett lämpligt minimiantal för att kostnaderna för lärare, forskning och övrig administration skulle bli skäliga. Vad utskottet nu anfört med anledning av propositionen och motionerna Fi33 och Fi39 bör, enligt utskottets mening, ges regeringen till känna.
Stockholm den 19 maj 1994 På socialutskottets vägnar Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds), Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Hans Karlsson (s), Barbro Westerholm (fp) och Maud Ekendahl (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Behovsprövning av barnbidrag m.m.
Leif Bergdahl (nyd) anser att den del av utskottets bedömning som börjar med "Utskottet har" och slutar med "därför avstyrkas."bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de medel som går till föräldraförsäkring, barnbidrag, kommunal barnomsorg m.m. skall läggas samman och fördelas till barnfamiljer som vårdnadsersättning och barnbidrag.
Barnbidragen skall, enligt utskottets mening, behovsprövas och flerbarnstillägget skall minskas med 10 % fr.o.m. tredje barnet.
Vidare bör införas en vårdnadsersättning, som bör ligga på maximalt 8 000 kr per månad och familj. Denna skall vara skattefri och pensionsgrundande. Familjer vars sammanlagda inkomster uppgår till högst 320 000 kr per år skall erhålla fullt vårdnadsbidrag och barnbidrag. Över denna inkomst skall en stegvis avtrappning ske så att familjer med en sammanlagd inkomst över 500 000 kr inte erhåller några bidrag.
Utskottet föreslår att vad utskottet anfört med anledning av motion Fi31 (nyd) yrkandena 12--14 ges regeringen till känna.
Kulturutskottets yttrande 1993/94:KrU10y Bilaga 6
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 3 maj 1994 beslutat bereda kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:150 (kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna rör kulturutskottets beredningsområde.
Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionen i vad avser bilaga 8 avsnittet Folkbildning och bilaga 11 avsnittet Kulturverksamhet m.m. samt motionerna 1993/94:Fi32 yrkande 43 och 1993/94:Fi59 yrkandena 1--17.
Utskottet
Bidrag till folkbildningen (B 1)
I enlighet med vad som aviserats i årets budgetproposition föreslår regeringen i kompletteringspropositionen (bil. 8 s. 7 och 8) att medel skall anvisas under anslaget Bidrag till folkbildningen för särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser. För 8 900 extra platser inom folkhögskolan beräknas 390 710 000 kronor. Vidare beräknas 100 miljoner kronor för särskilda kurser för arbetslösa anordnade av studieförbund eller folkhögskolor. Utbildningsinsatser i svenska och främmande språk bör prioriteras. Vidare anför regeringen att det är angeläget med utbildningsinsatser i naturvetenskapliga och tekniska ämnen.
I motion Fi59 (s) yrkande 13 hemställs -- mot bakgrund av riksdagens beslut under senare år om nedskärningar på folkbildningsanslaget -- att riksdagen skall anvisa 100 miljoner kronor som en förstärkning av det ordinarie anslaget. Motionärerna har ingen erinran mot propositionsförslaget att -- utöver ordinarie medel -- anvisa särskilda medel till folkbildningen av arbetsmarknadspolitiska skäl. I motionen begärs vidare att riksdagen skall anvisa 3 miljoner kronor för särskilda insatser för att motverka rasism och främlingsfientlighet (yrkande 15).
Det ordinarie anslaget till folkbildningen bör enligt motion Fi32 (v) förstärkas med 260 miljoner kronor bl.a. mot bakgrund av de arbetslösas stora utbildningsbehov (yrkande 43).
Kulturutskottet tillstyrker regeringens förslag att av arbetsmarknadspolitiska skäl anvisa särskilda medel under anslaget Bidrag till folkbildningen, nämligen 390 710 000 kronor för 8 900 extra platser inom folkhögskolan och 100 miljoner kronor för särskilda kurser inom folkbildningen för arbetslösa.
Kulturutskottet anförde i sitt betänkande 1993/94:KrU13 att riksdagen mot bakgrund av rådande statsfinansiella läge borde följa regeringens förslag i budgetpropositionen att spara 100 miljoner kronor på det ordinarie folkbildningsanslaget för budgetåret 1994/95. Riksdagen följde förslaget (rskr. 1993/94:177). Kulturutskottet anser att det inte finns anledning för riksdagen att nu ändra ståndpunkt, varför förslagen i motionerna Fi32 yrkande 43 och Fi59 yrkande 13 om förstärkningar av folkbildningsanslaget avstyrks.
Vidare anförde kulturutskottet i sitt betänkande 1993/94:KrU13 att folkbildningen har goda möjligheter att bidra till att främlingsfientlighet och rasism motverkas. Utskottet ansåg emellertid att några särskilt anvisade medel för detta ändamål inte borde anvisas. Med hänvisning till sitt tidigare ställningstagande föreslår utskottet att finansutskottet avstyrker motion Fi59 yrkande 15.
Utskottet vill erinra om att riksdagen under våren anvisat väsentligt utökade medel för åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism (prop. 1993/94:100 bil. 12 punkt D 11, bet. 1993/94:SfU14, rskr. 1993/94:263).
Kulturmiljövård
I propositionen (bil. 11 s. 1 och 2) erinras om att regeringen som en uppföljning av riksdagens beslut om extra ROT-åtgärder för budgetåret 1993/94 beslutat om ett extra anslag på 195 miljoner kronor till Riksantikvarieämbetet att användas för kulturhistoriskt värdefulla miljöer och byggnader. Ett antal angelägna projekt har enligt regeringen nu kunnat komma i gång. Dock finns det fortfarande behov av upprustningsåtgärder i den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen. Regeringen anser det därför vara motiverat att för budgetåret 1994/95 ytterligare 300 miljoner kronor anslås till ROT-insatser i byggnader och miljöer av kulturhistoriskt värde. Medlen föreslås anvisade över Arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel.
Vidare anförs att det finns god beredskap inom kulturmiljövården för att komma i gång med ytterligare ett antal större och mindre upprustnings- och restaureringsprojekt. De projekt som kan få en långsiktigt positiv effekt för den regionala utvecklingen skall enligt propositionen prioriteras. Bl.a. nämns projekt som har rent museal karaktär och som kan gynna kulturturismen, bebyggelse som kan användas för kulturella arrangemang, utbildningsverksamhet m.m.
Kulturutskottet konstaterar att det finns behov av ytterligare resurstillskott på kulturmiljöområdet och att det svåra läget på arbetsmarknaden kräver åtgärder som stimulerar sysselsättningen. Utskottet vill understryka att de regionala insatser som görs på kulturmiljövårdens område är angelägna inte minst för det regionala utvecklingsarbetet. Utskottet välkomnar därför den föreslagna satsningen.
Bidrag till vissa museer m.m. (B 33)
Riksdagen har på förslag av kulturutskottet beslutat att för nästa budgetår anvisa 1 miljon kronor under förevarande anslag för Bildmuseet i Umeå (bet. 1993/94:KrU26, rskr. 1993/94:196). I propositionen (bil. 11 s. 2 och 3) anförs bl.a. att Bildmuseet har Umeå universitet som huvudman, att museet spelar en viktig roll för de estetiska utbildningarna vid universitetet samt att det utgör en viktig basresurs för den museologiutbildning som universitetet bedriver. Då museet utgör en väl integrerad del av universitetets verksamhet är det enligt regeringens bedömning naturligt att medlen anvisas under Utbildningsdepartementets huvudtitel, anslaget C 9. Umeå universitet: Grundutbildning. Förevarande anslag bör således föras upp med ett motsvarande lägre belopp, nämligen 101 938 000 kronor.
Kulturutskottet tillstyrker förslaget i propositionen.
Vissa kulturanslag
I motion Fi59 (s) återkommer motionärerna med förslag om ökning av vissa anslag på kulturhuvudtiteln, vilka tidigare framförts i motionsyrkanden under allmänna motionstiden i år.
Riksdagen bör enligt motionen under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. (B 2) -- utöver tidigare anvisade medel under anslaget -- anvisa 7,5 miljoner kronor för kultur/medier i skolan (yrkande 1), 3 miljoner kronor för kultur/medier i barn- och skolbarnsomsorg och på fritidsgårdar (yrkande 2), 3 miljoner kronor för kultur/medieprojekt för barn och ungdom (yrkande 3), 2 miljoner kronor för länskonstnärer (yrkande 4), 7 miljoner kronor för de samlingslokalägande organisationernas kulturverksamhet (yrkande 5), 4 miljoner kronor för kultur i arbetslivet (yrkande 6), 2 miljoner kronor för kultur i vården (yrkande 7), 2 miljoner kronor för kultur för handikappade (yrkande 8), 1 miljon kronor för Centrumbildningar (yrkande 9), 5 miljoner kronor för institutioner med stor andel lönebidragsanställda (yrkande 10), 3 miljoner kronor för kulturprojekt mot främlingsfientlighet och rasism (yrkande 11) samt 11 miljoner kronor för föremålsvård m.m. vid museer (yrkande 12).
En ökning med 4,5 miljoner kronor utöver tidigare anvisade medel begärs under anslaget Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m. (B 15) (yrkande 14).
Slutligen begärs att det utöver tidigare anvisade medel anvisas 2 miljoner kronor under anslaget Statens konstråd (B 18) för projektet Konst där vi bor (yrkande 16) och 4 miljoner kronor under anslaget Förvärv av konst för statens byggnader m.m. (B 19) (yrkande 17).
Kulturutskottet har tidigare under våren ingående behandlat motionsyrkanden motsvarande de nu aktuella och föreslagit riksdagen att avslå dem (bet. 1993/94:19 om allmän kulturverksamhet s. 6, 7, 13 och 15--18, bet. 1993/94:KrU21 om teater, dans och musik s. 17 och 18 och bet. 1993/94:KrU22 om bibliotek, bildkonst, konsthantverk m.m. s. 3--5). Riksdagen har följt utskottets förslag. Med hänvisning till vad kulturutskottet anfört i angivna betänkanden föreslår utskottet att finansutskottet avstyrker motion Fi59 yrkandena 1--12, 14, 16 och 17.
Stockholm den 20 maj 1994
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Richard Ulfvengren (nyd), Ingegerd Sahlström (s), Björn Kaaling (s) och Birgitta Wistrand (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Bidrag till folkbildningen
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Kulturutskottet anförde" och slutar med "rskr. 1993/94:263)" bort ha följande lydelse:
Kulturutskottet erinrar om att det ordinarie folkbildningsanslaget minskats med närmare en halv miljard kronor under de senaste åren. Antalet utbildningsplatser har därmed minskats drastiskt vilket i första hand självfallet drabbat dem som har behov av utbildning men även cirkelledare, lärare och kulturarbetare. Kulturutskottet anser att det är nödvändigt att mera långsiktigt förstärka folkbildningsanslaget för att göra det möjligt för människor att höja sin utbildningsnivå och stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Kulturutskottet vill också erinra om att folkbildningen är en viktig del av kulturpolitiken. Mot denna bakgrund anser kulturutskottet att finansutskottet vid medelsberäkningen bör tillstyrka motion Fi59 yrkande 13 om anvisande av ytterligare 100 miljoner kronor under anslaget Bidrag till folkbildningen.
Kulturutskottet instämmer i vad som anförs i motion Fi59 om folkbildningens möjligheter att bidra till att främlingsfientlighet och rasism motverkas. Med syfte att ge ökat utrymme för folkbildningens insatser inom detta område föreslår kulturutskottet att finansutskottet tillstyrker förslaget i motion Fi59 yrkande 15 om anvisande av 3 miljoner kronor för ändamålet.
2. Vissa kulturanslag
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Kulturutskottet har tidigare" och slutar med "16 och 17" bort ha följande lydelse:
Kulturutskottet har tidigare under våren ingående behandlat motionsyrkanden motsvarande de nu aktuella. Kulturutskottet föreslår, med hänvisning till vad som anförts i betänkandet 1993/94:KrU19 om allmän kulturverksamhet m.m., reservationerna 3, 4, 17 och 21--23, att finansutskottet med tillstyrkande av motion Fi59 yrkandena 1--12 hemställer att riksdagen under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. (B 2) anvisar 7,5 miljoner kronor för en ny anslagspost benämnd Kultur/medier i skolan, 3 miljoner kronor för en ny anslagspost benämnd Kultur/medier i barn- och skolbarnsomsorg och på fritidsgårdar, 3 miljoner kronor för en ny anslagspost benämnd Kultur/medieprojekt för barn och ungdom, 2 miljoner kronor för en ny anslagspost benämnd Länskonstnärer, 7 miljoner kronor för en ny anslagspost benämnd Samlingslokalägande organisationers kulturverksamhet, 4 miljoner kronor utöver tidigare anvisade medel för anslagsposten Kultur i arbetslivet, 2 miljoner kronor för en ny anslagspost benämnd Kultur i vården, 2 miljoner kronor för en ny anslagspost benämnd Kultur för handikappade, 1 miljon kronor utöver tidigare anvisade medel för anslagsposten Centrumbildningar, 5 miljoner kronor för en ny anslagspost benämnd Till Statens kulturråds disposition för institutioner med stor andel lönebidragsanställda, 3 miljoner kronor för en ny anslagspost benämnd Kulturprojekt mot främlingsfientlighet och rasism samt 11 miljoner kronor för en ny anslagspost benämnd Till Statens kulturråds disposition för föremålsvård m.m. vid museer.
Vidare föreslår kulturutskottet -- med hänvisning till vad som anförts i betänkandet 1993/94:KrU21 om teater, dans och musik, reservation 10 -- att finansutskottet med tillstyrkande av motion Fi59 yrkande 14 hemställer att riksdagen under anslaget Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m. (B 15) anvisar 4,5 miljoner kronor utöver tidigare anvisat anslag.
Slutligen föreslår kulturutskottet -- med hänvisning till vad som anförts i betänkandet 1993/94:KrU22 om bibliotek, bildkonst, konsthantverk m.m., reservationerna 2 och 4 -- att finansutskottet med tillstyrkande av motion Fi59 yrkandena 16 och 17 hemställer att riksdagen dels under anslaget Statens konstråd (B 18) anvisar 2 miljoner kronor utöver tidigare anvisat anslag, dels under anslaget Förvärv av konst för statens byggnader m.m. anvisar 4 miljoner kronor utöver tidigare anvisat anslag.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Elisabeth Persson (v) anför:
Jag har inget att erinra mot att särskilda medel anvisas av arbetsmarknadsskäl för utbildning inom folkbildningen och tillstyrker således regeringens förslag. Jag anser att riksdagen samtidigt bör besluta om en ökning av det ordinarie anslaget till folkbildningen. Det är fel att -- såsom riksdagen beslutat tidigare under våren -- göra besparingar på det ordinarie anslaget när behovet av utbildning är stort. Enligt min mening bör finansutskottet därför med tillstyrkande av motion Fi32 yrkande 43 föreslå riksdagen att anvisa ytterligare 260 miljoner kronor under anslaget Bidrag till folkbildningen.
Utbildningsutskottets yttrande 1993/94:UbU6y Bilaga 7 Kompletteringspropositionen (prop. 1993/94:150 bil. 8)
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 3 maj 1994 berett utbildningsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1993/94:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringspropositionen) jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna rör utbildningsutskottets beredningsområde.
Utbildningsutskottet behandlar i detta yttrande regeringens förslag i bilaga 8 till propositionen samt i anslutning därtill väckta motioner. Utskottet har vidare den 15 maj 1994 beslutat att till finansutskottet med eget yttrande överlämna följande motionsyrkanden som väcktes under allmänna motionstiden 1994: 1993/94:Ub607 (fp), 1993/94:Ub608 (m), 1993/94:Ub676 (s), 1993/94:Ub677 (s) yrkande 3, 1993/94:Ub679 (v), 1993/94:Ub688 (c) yrkande 3, 1993/94:Ub690 (c) yrkande 1, 1993/94:Ub714 (v) yrkandena 5, 6 och 7 samt 1993/94:Ub721 (c), vilka alla anknyter till förslag som regeringen i budgetpropositionen aviserat sin avsikt att lägga fram i kompletteringspropositionen. De nämnda motionerna behandlas också i detta yttrande.
Utbildningsinsatser på gymnasial nivå för arbetslösa
Regeringen aviserade i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 9 s. 15 f.) att det även nästa budgetår skulle anvisas medel till extra insatser inom gymnasieskolan och komvux mot bakgrund av den rådande arbetslösheten. Vidare aviserades ett förslag om en ny utbildningsform, utbildningscheck. Som riktvärden för planeringen angavs därvid 26 100 platser inom gymnasieskolan och 28 000 platser i komvux och med utbildningscheck.
I kompletteringspropositionen lägger regeringen nu fram sina förslag på dessa punkter.
Regeringen föreslår att ytterligare 1 469 587 000 kr anslås under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m.
Därvid beräknas medel för statsbidrag till 26 100 platser i ett tredje gymnasieår, avsett för elever som genomgått tvåårig linje i gymnasieskolan. I första hand skall detta enligt regeringen erbjudas elever som slutför tvåårig linje våren 1994. Även ungdomar som slutfört sådan linje våren 1993 eller 1992 och inte har gått ett tredje utbildningsår bör beredas denna utbildning om det finns plats. Statsbidrag föreslås utgå med 30 000 kr per helårsplats.
Socialdemokraterna föreslår i motion 1993/94:Fi42 (s) att medel anvisas för 30 000 platser, alltså 3 900 fler än regeringen föreslagit (yrkande 2). För dessa ytterligare platser föreslås i motionen att riksdagen skall anvisa ytterligare 117 miljoner kronor (yrkande 3).
För vuxna arbetslösa föreslår regeringen att medel avsätts motsvarande 28 000 helårsplatser. Av dessa skall enligt propositionen 20 000 platser avsättas för gymnasial utbildning och påbyggnadsutbildning inom komvux och 8 000 platser avsättas för utbildning finansierad med s.k. utbildningscheck. Regeringen framhåller att kommunerna enligt skollagen har ett grundansvar för att tillgodose behoven av utbildning i komvux. De tillkommande resurserna skall alltså användas för nya platser. Utbildning i svenska, främmande språk, naturvetenskapliga och tekniska ämnen skall prioriteras. För både komvuxplatser och utbildningscheckar föreslås ett belopp om 22 800 kr per helårsplats.
Systemet med utbildningscheck är en nyhet som regeringen introducerar för att möjliggöra insatser från olika utbildningsanordnare vid sidan av skolväsendet. Utbildningscheckarna skall t.ex. avse utbildning i främmande språk på lägst gymnasienivå och gå till anordnarna av utbildningen. Denna skall omfatta minst en termin på heltid eller två terminer på halvtid. Skolverket avses få i uppdrag att fördela utbildningscheckarna på de intresserade utbildningsanordnare som godkänns av verket. De utbildningsanordnare som kan komma i fråga är fristående skolor -- däremot inte det offentliga skolväsendet --, studieförbund, folkhögskolor samt universitet och högskolor. Även utbildningsföretag kan godkännas. Anordnarna skall ha kompetenta lärare för utbildningen och kunna förete en plan för denna, omfattande innehåll, uppläggning och utbildningsmål. Regeringen avser att göra sådan ändring i studiestödsförordningen att deltagare i utbildning med utbildningscheck kan få särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.
Socialdemokraterna föreslår i motion 1993/94:Fi42 att riksdagen skall avslå förslaget om utbildningscheckar, som enligt deras uppfattning inte har något annat syfte än att skapa ytterligare möjligheter för privata utbildningsanordnare. Motionärerna vill i stället avsätta de medel som regeringen avsett för utbildningscheckar till utbildning inom komvux (yrkande 6). Om detta yrkande avslås vill motionärerna att systemet med utbildningscheck även skall omfatta det offentliga skolväsendet (yrkande 7).
Även Vänsterpartiet yrkar i motion 1993/94:Fi32 avslag på regeringens förslag om att införa utbildningscheckar och påpekar att den språkutbildning som efterfrågas mycket väl kan genomföras i komvux och folkhögskolan (yrkande 41). Också i motion 1993/94:Ub714 (v), som väcktes under allmänna motionstiden, yrkas avslag på förslaget om utbildningscheckar (yrkande 5).
I fråga om antalet platser föreslår Socialdemokraterna att det för extrainsatser inom komvux skall avsättas medel för 25 000 platser i mera teoretiskt inriktad utbildning och för 15 000 platser i den yrkesinriktade delen av komvux (mot. 1993/94:Fi42 yrkande 4). Sammanlagt föreslår alltså Socialdemokraterna 40 000 platser, att jämföra med regeringens förslag om 28 000. För att bestrida kostnaderna för de platser i komvux som går utöver regeringens förslag föreslår de att riksdagen skall anvisa 560 miljoner kronor (yrkande 5). Medlen föreslås bli anvisade under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. (yrkande 8). Enligt sistnämnda yrkande skall medlen fördelas av Skolverket efter ansökan och i enlighet med de principer som gäller för innevarande budgetår, med möjlighet till omfördelning mellan skolformerna om så befinns nödvändigt.
Vänsterpartiet föreslår i motion 1993/94:Fi32 att drygt en miljard kronor anvisas utöver regeringens förslag för en kraftig ökning av antalet platser i komvux (yrkande 42).
Utskottet konstaterar att det innevarande läsår beräknats medel för 40 000 extra platser för ett tredje gymnasieår. Av dessa har enligt uppgift i förevarande proposition ca 26 000 platser utnyttjats. Mot den bakgrunden delar utskottet regeringens bedömning att det nu är till fyllest att medel beräknas för 26 100 platser. Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att det anslag från vilket statsbidrag utgår för det tredje gymnasieåret är ett förslagsanslag. Statsbidrag har innevarande budgetår utgått enligt en förordning (SKOLFS 1993:15). Utskottet utgår från att det är regeringens avsikt att medlen även för budgetåret 1994/95 skall anvisas under ett förslagsanslag -- även om det i kompletteringspropositionen hemställs om ett obetecknat anslag --, och att rätten till statsbidrag skall regleras i förordning.
Innevarande budgetår finns medel anvisade för 33 000 extra helårsplatser inom komvux. Av propositionen framgår att ca 25 000 av dessa har utnyttjats. Mot denna bakgrund delar utskottet regeringens uppfattning att det platsantal som beräknats i kompletteringspropositionen är tillräckligt. Systemet med utbildningscheckar innebär att insatser från olika typer av utbildningsanordnare blir möjliga, vilket utskottet anser värdefullt. Utskottet kan inte ställa sig bakom förslaget att även kommuner i sitt skolväsen för vuxna skall kunna utnyttja utbildningscheckarna.
Yrkande 8 i motion 1993/94:Fi42 är enligt utskottets uppfattning tillgodosett i propositionen.
Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör föreslå att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1993/94:Fi32 yrkandena 41 och 42, 1993/94:Fi42 yrkandena 2, 3, 4, 5, 6, 7 och 8 samt 1993/94:Ub714 yrkande 5 -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU7, rskr. 208) -- till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 469 587 000 kr.
Hemspråksundervisningen
Ny demokrati föreslår i motion 1993/94:Fi31 yrkande 37 att kommunernas skyldighet att erbjuda hemspråksundervisning skall slopas.
Utbildningsutskottet har avstyrkt motsvarande yrkanden vid fem tillfällen under de två senaste riksmötena (bet. 1992/93:UbU8, 1992/93:UbU3y, 1992/93:UbU5y, 1992/93:UbU6y samt 1993/94:UbU7). Riksdagen har följt utskottets förslag. Med hänvisning härtill föreslår utbildningsutskottet att finansutskottet nu avstyrker yrkandet.
Förstärkt intern kontroll och rådgivning i ekonomiadministrativa frågor
I inledningen till littera C i kompletteringspropositionen redovisar regeringen sin bedömning av behovet av åtgärder mot bakgrund av att Riksrevisionsverkets granskningar av flera universitet och högskolor givit anledning till många invändningar och påpekanden. Regeringen finner det angeläget att förstärka och bredda den interna kontrollen och rådgivningsfunktionen vid universitet och högskolor och avser att ställa vissa krav på lärosätena i detta avseende.
Utskottet, som delar regeringens uppfattning att det behövs en sådan förstärkning, utgår från att arbetet inom varje lärosäte kan organiseras antingen helt genom köp av tjänster som utförs av auktoriserade revisorer eller genom samverkan mellan dessa konsulter och en intern revisionsorganisation. Rapporteringen skall i båda fallen ske direkt till styrelsen.
Bildmuseet i Umeå
Riksdagen har tidigare under detta riksmöte beslutat att anvisa 1 miljon kronor till Bildmuseet i Umeå. Medlen anvisades under elfte huvudtiteln, anslaget B 33. Bidrag till vissa museer m.m. (bet. 1993/94:KrU26, rskr. 196). Bildmuseet har Umeå universitet som huvudman. Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att Umeå universitet ges som ett särskilt åtagande att svara för utveckling och drift av verksamheten vid Bildmuseet. Medel för detta bör enligt regeringen anvisas under åttonde huvudtiteln, anslaget C 9. Umeå universitet: Grundutbildning, varvid anslaget B 33 under elfte huvudtiteln föreslås bli minskat med 1 000 000 kr. Regeringen föreslår vidare att ytterligare 500 000 kr anslås för Bildmuseet, vilket medför att anslaget Umeå universitet: Grundutbildning bör ökas med 1 500 000 kr.
Utskottet har inhämtat att Kulturdepartementet gjort den bedömningen att Bildmuseet bör tillföras sammanlagt 2 miljoner kronor för att satsningen skall vara meningsfull. Av nämnda belopp kommer Statens kulturråd att bidra med 500 000 kr.
Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om att Umeå universitet ges som ett särskilt åtagande att svara för utveckling och drift av verksamheten vid Bildmuseet. Utbildningsutskottet återkommer i det följande till anslagsbeloppet under Umeå universitet: Grundutbildning.
Utbildningen av läkare och tandläkare
Budgetåret 1993/94 infördes ett helt nytt system för dimensionering och resurstilldelning för grundläggande högskoleutbildning. Statsmakternas styrning av utbildningsutbud och dimensionering sker numera genom det utbildningsuppdrag som för vart och ett av de statliga universiteten och högskolorna anges i regleringsbrev. De nu gällande utbildningsuppdragen avser treårsperioden 1993/94--1995/96. Där anges inom vilka utbildningsområden lärosätet kan få ersättning för s.k. helårsprestationer och vilket antal sådana som kan grunda ersättning inom resp. utbildningsområde. Vidare anges för hur många helårsstudenter lärosätet kan få ersättning (studentpeng) under ett visst läsår. Det högsta antalet ersättningsberättigade helårsprestationer och helårsstudenter har emellertid angivits med marginal i förhållande till vad som faktiskt ryms inom anslagsbeloppet. Därmed har lärosätena ett visst utrymme för egna prioriteringar när det gäller utbildningsutbudet och dimensioneringen av olika utbildningar. Dimensioneringen styrs även av att det i utbildningsuppdraget anges hur många examina av vissa slag som lärosätet skall prestera under treårsperioden. För andra lärosäten än de konstnärliga anges hur många examina omfattande minst 120 poäng som skall presteras samt antalet av vissa yrkesexamina, bland dem läkarexamen och tandläkarexamen.
Med den nya ordningen fastställs inte längre antalet nybörjarplatser i olika slags utbildning av statsmakterna.
Vid förra riksmötet godkände riksdagen de riktlinjer för utbildningsuppdragen till de olika universiteten och högskolorna som regeringen presenterat i proposition 1992/93:169 (bet. UbU14, rskr. 363). I nämnda proposition (s. 50) anförde regeringen, mot bakgrund av önskemål om ökning av läkarutbildningen i Umeå, att behovet av en eventuell ökning av läkarutbildningen måste bedömas mot en långsiktig prognos över tillgång och efterfrågan på läkararbetskraft i olika delar av landet. En sådan prognos planerades då av statsrådet Könberg och avsågs föreligga i sådan tid att hänsyn till den kunde tas i följande års budgetproposition, varför inget förslag om ökning av läkarutbildningen i Umeå fördes fram i den nyss nämnda propositionen. Utbildningsministern anförde också att en ökning av antalet avlagda läkarexamina borde kunna ske inom ramen för befintliga medel.
När det gäller tandläkarutbildningen konstaterades i samma proposition (s. 51 f.) att det fanns en stor osäkerhet i bedömningen av det framtida behovet av tandläkare. Därför föreslogs att den utökning med 10 platser i tandläkarutbildning som gjordes vid Karolinska institutet budgetåret 1992/93 inte skulle permanentas. Vidare nämndes att statsrådet Könberg planerade ett uppdrag till Socialstyrelsen att göra en förnyad bedömning av behovet av tandläkare när utformningen av det nya ersättningssystemet i tandvården klarnat.
De utbildningsuppdrag som givits för perioden 1993/94--1995/96 för Karolinska institutet och de universitet som anordnar läkarutbildning resp. tandläkarutbildning innefattar angivande av vilket antal examina av resp. slag som skall presteras under treårsperioden samt för vilket antal helårsprestationer inom det medicinska resp. det odontologiska utbildningsområdet som lärosätena kan påräkna ersättning under treårsperioden.
I årets budgetproposition aviserade regeringen ett kommande förslag om minskning av utbildningsuppdragen när det gäller läkar- och tandläkarutbildning. I kompletteringspropositionen har regeringen nu lagt fram sitt förslag om detta.
Utskottet tar först upp frågan om läkarutbildningen.
Regeringen tillsatte i januari 1994 en arbetsgrupp med uppgift att bedöma den framtida efterfrågan på läkare vid olika antaganden om hälso- och sjukvårdens volymutveckling. Arbetsgruppens rapport (Ds 1994:57) lades fram i april. Där konstateras att antalet läkare ökar kontinuerligt fram till omkring år 2010. Därefter väntas många pensionsavgångar. Arbetsgruppen tar inte ställning till de olika alternativ som presenteras i rapporten utifrån skilda antaganden. Regeringen anför att bedömningen av efterfrågan på läkare är vansklig. Internationella jämförelser leder fram till slutsatsen att efterfrågan på läkare inte låter sig beräknas efter något objektivt mätbart "behov", utan snarare är ett resultat av nationella prioriteringar. Den viktigaste frågan när det gäller att bedöma den framtida efterfrågan på läkare är enligt regeringen antaganden om det ekonomiska utrymme som samhället medger för expansion av hälso- och sjukvården. Det tillgängliga underlaget har lett regeringen fram till slutsatsen att de beslutade utbildningsuppdragen för de medicinska områdena är alltför omfattande, varför förslag nu läggs fram om att de skall ändras så att antalet nyantagna studenter kan minskas fr.o.m. budgetåret 1994/95 med totalt 120.
De förändringar som regeringen nu föreslår innebär att anslagen och utbildningsuppdragen till Uppsala, Lunds och Göteborgs universitet samt Karolinska institutet minskas. Regeringen utgår därvid från att läkarutbildningen minskas motsvarande 120 nybörjarplatser, varav 40 avser Karolinska institutet, 20 Uppsala universitet, 40 Lunds universitet och 20 Göteborgs universitet. Inga minskningar föreslås för Umeå och Linköpings universitet. Det sistnämnda universitetet har det minsta utbildningsuppdraget i landet inom det medicinska området. När det gäller Umeå har regeringen tagit hänsyn till att det fortfarande -- trots viss arbetslöshet bland läkare på andra håll i landet -- finns vakanta läkartjänster i de fyra Norrlandslänen.
Socialdemokraterna, som delar regeringens uppfattning att de förra året beslutade utbildningsuppdragen för det medicinska området är för omfattande, föreslår i motion 1993/94:Fi42 yrkande 9 en minskning motsvarande sammanlagt 60 nybörjarplatser, alltså hälften så många som i regeringens förslag. Motionärerna anser att dessa 60 platser bör fördelas med 30 på Karolinska institutet och 30 på Lunds universitet (yrkandena 10 resp. 11). Ingen minskning föreslås alltså för Uppsala och Göteborgs universitet.
Ny demokrati anser i motion 1993/94:Fi31 att ingen minskning av utbildningsuppdragen för läkarutbildningen bör göras (yrkande 28 i denna del). Motionärerna anser att de av regeringen anförda motiveringarna är klart planekonomiska och att det är ologiskt att regeringen inte föreslår minskningar av utbildningsuppdragen när det gäller arkitekter och civilekonomer, yrkesgrupper bland vilka det sedan flera år råder en omfattande arbetslöshet. De avstyrker minskningsförslagen när det gäller Uppsala universitet (yrkande 31), Lunds universitet (yrkande 32) och Karolinska institutet (yrkande 36 i denna del). För Göteborgs universitet avstyrker de regeringens minskningsförslag (yrkande 33 i denna del) och föreslår i stället en ökning av utbildningsuppdraget för det medicinska området till motsvarande 145 nybörjarplatser (yrkande 30). För denna utökning föreslår de en anslagsökning med 2 miljoner kronor (yrkande 34 i denna del).
Vänsterpartiet avstyrker i motion 1993/94:Fi32 regeringens förslag om minskat utbildningsuppdrag för det medicinska området för Göteborgs universitet (yrkande 45 i denna del).
I motion 1993/94:Fi46 (m, fp, c, kds) föreslås en ökning av utbildningsuppdraget för Göteborgs universitet när det gäller det medicinska området till 135 nybörjarplatser. Detta bör enligt motionärerna ske genom en omfördelning i landet inom det totala anslaget till läkarutbildning. Även i motion 1993/94:Fi49 (s) föreslås en ökning i Göteborg, men till 145 nybörjarplatser. I båda motionerna hävdas att Västsverige har färre läkarutbildningsplatser i förhållande till invånarantalet än någon annan region i landet och att denna situation förvärras med regeringens förslag. Vidare pekar motionärerna på den biomedicinska industrins utvecklingsmöjligheter och att den medicinska fakulteten i Göteborg har utvecklat en utbildning med naturvetenskaplig profil.
Motionerna 1993/94:Fi40 (s) och 1993/94:Fi41 (fp) tar upp behovet av att öka läkarutbildningen vid Umeå universitet så att den motsvarar en examination av 130 läkare per år i stället för nuvarande cirka 100. Motionärerna hänvisar till den i det föregående nämnda utredningen om den framtida efterfrågan på läkare, där det konstateras att pensionsavgångarna bland läkare ökar kraftigt omkring år 2010. Den därav följande bristen på läkare kommer först att uppstå i Norrland och inlandskommunerna, anför motionärerna.
Tre motioner från allmänna motionstiden pläderar för en minskning av läkarutbildningens dimensionering. Enligt motion 1993/94:Ub607 (fp) är det angeläget att vidta åtgärder för att minska det överskott som nuvarande utbildningsvolym skapar. I motion 1993/94:Ub608 (m) sägs att det är viktigt att snabbt halvera läkarutbildningens dimensionering. Detta bör inte ske genom att lägga ner en eller två fakulteter utan genom att antagning till utbildningen på nuvarande orter sker en gång per år i stället för två. Därmed kan utbildningen snabbt expandera igen när det uppstår ett ökat behov av nya läkare från cirka år 2010 och framåt. En intagning en gång per år i stället för två förespråkas också i motion 1993/94:Ub676 (s), där motionären påtalar det samhälleliga slöseri som ligger i att utbilda högt begåvade studenter till arbetslöshet. Dimensioneringen av läkarutbildningen bör därför minskas till förmån för andra efterfrågade högskoleutbildningar, t.ex. civilingenjörsutbildning. Motionären påpekar också att det nya resurstilldelningssystemet premierar en hög genomströmning och att högskolorna kan väntas göra överintag för att säkerställa maximal ersättning, varför de kan komma att examinera fler läkare än vad som avsetts.
Utbildningsutskottet anser att en minskning av läkarutbildningen under i varje fall de närmaste åren är befogad mot bakgrund av det underlag som presenterats. En minskning motsvarande totalt 60 nybörjarplatser bör göras och i enlighet med förslaget i motion 1993/94:Fi42 fördelas med 30 platser vardera vid Karolinska institutet och Lunds universitet. Vid Uppsala och Göteborgs universitet bör däremot ingen minskning av anslagen och utbildningsuppdragen för det medicinska området företas. Utskottet kan inte ställa sig bakom förslagen om omfördelning av utbildningsplatser så att utbildningsuppdragen vid Göteborgs och Umeå universitet skulle ökas.
Utbildningsutskottet anser således att finansutskottet bör föreslå riksdagen att med bifall till motion 1993/94:Fi42 yrkandena 9, 10 och 11, med anledning av regeringens förslag och motion 1993/94:Ub607 samt med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkandena 28 i denna del, 30, 31, 32, 33 och 36, de båda sistnämnda i denna del, 1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del, 1993/94:Fi40, 1993/94:Fi41, 1993/94:Fi46, 1993/94:Fi49, 1993/94:Ub608 och 1993/94:Ub676 godkänna vad utbildningsutskottet anfört om läkarutbildningens dimensionering.
I fråga om tandläkarutbildningen föreslår regeringen en minskning av utbildningsuppdragen motsvarande sammanlagt 110 nybörjarplatser, fördelade med 50 vid Karolinska institutet, 40 vid Göteborgs universitet och 20 vid Umeå universitet. Regeringen har tagit hänsyn till att de tidigare utbildningsuppdragen innebar en möjlighet till en ökad antagning i förhållande till de ramar som tidigare fastställts av riksdagen. Underlag för regeringens ställningstagande till minskningen finns enligt propositionen tillgängligt i Socialdepartementet.
Ny demokrati avvisar i motion 1993/94:Fi31 yrkandena 28 och 33, båda i denna del, samt 35 och 36 i denna del regeringens förslag när det gäller tandläkarutbildningen. Samma principiella skäl anförs som beträffande läkarutbildningen, vilka redovisats ovan.
Vänsterpartiet avvisar i motion 1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del regeringens förslag beträffande Göteborgs universitet.
I motionerna 1993/94:Fi33 (fp) och 1993/94:Fi39 (s) anförs att tandläkarutbildningen i Umeå bör bibehållas på en anslagsnivå som motsvarar minst 50 intagningsplatser för budgetåret 1994/95. I motion 1993/94:Fi48 (s) avvisas regeringens förslag till minskning vid Göteborgs universitet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att tandläkarutbildningens dimensionering bör minskas. Minskningens storlek är också enligt utskottets mening väl avvägd och lämpligt fördelad mellan de lärosäten som ger utbildningen. Utskottet har noterat att det nya resurstilldelningssystemet som tillämpas för första gången i år har medfört att antagningen till tandläkarutbildning har ökat så att den med ca 10 % överstiger de planeringstal som låg till grund för anslagsberäkningen förra året (prop. 1992/93:169, bet. UbU14, rskr. 363).
Utbildningsutskottet anser således att finansutskottet bör föreslå riksdagen att med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkandena 28 och 33, båda i denna del, 35 och 36 i denna del, 1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del, 1993/94:Fi33, 1993/94:Fi39 och 1993/94:Fi48 godkänna vad regeringen förordat om tandläkarutbildningens dimensionering.
Utbildningsutskottet noterar också att regeringen fått riksdagens godkännande (prop. 1993/94:100 bil. 6, bet. SoU20, rskr. 248) att besluta om en förlängning av tandläkarutbildningen från nio till tio terminer. Detta sammanhänger med de stora svårigheterna att bereda dem som avlägger tandläkarexamen s.k. AT-tjänstgöring, vilken är en förutsättning för att få legitimation som tandläkare. Den förlängda tandläkarutbildningen avses kunna leda till legitimation direkt efter tandläkarexamen. Regeringen förutsätter enligt kompletteringspropositionen att lärosätena kommer att bereda även dem som nu befinner sig i tandläkarutbildningen och som önskar gå den tionde terminen tillfälle att göra det och därmed kunna nå legitimation utan AT-tjänstgöring. Enligt propositionen har regeringen beräknat anslagen till lärosätena utifrån detta. Regeringen förutsätter dock att landstingen kommer att anordna särskilda tjänster för AT-tjänstgöringen ytterligare några år och att dessa platser skall erbjudas i direkt anslutning till tandläkarexamen. Utbildningsutskottet vill för sin del understryka vikten av att så sker.
Utbildningsutskottets förslag i det föregående angående dimensioneringen av läkarutbildningen medför att anslagsbeloppen för de berörda universiteten och Karolinska institutet bör förändras i förhållande till regeringens förslag i kompletteringspropositionen.
Riksdagen har för nästa budgetår till Uppsala universitet: Grundutbildning anvisat ett reservationsanslag på 705 191 000 kr. Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att avslå regeringens förslag om ändring av anslagsbeloppet.
Det av riksdagen anvisade anslagsbeloppet under Lunds universitet: Grundutbildning är för nästa budgetår 1 165 472 000 kr. Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Lunds universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på (1 165 472 000 -- 3 047 000 =) 1 162 425 000 kr.
Under Göteborgs universitet: Grundutbildning har riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisat 864 062 000 kr. Utskottet konstaterar att medel till odontologiska fakulteten inte beräknas under detta anslag. Till fakultetsanslaget återkommer utskottet i det följande. Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- med anledning av motion 1993/94:Fi32 yrkande 45 såvitt avser anslagsbeloppet och med avslag på motion 1993/94:Fi31 yrkande 34 såvitt avser det medicinska området till Göteborgs universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på (864 062 000 -- 2 897 000 =) 861 165 000 kr.
Det belopp som riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisat under Umeå universitet: Grundutbildning är 594 723 000 kr. Det i det föregående förordade särskilda åtagandet beträffande Bildmuseet föranleder regeringen att föreslå en anslagsökning med 1 500 000 kronor, medan den föreslagna minskningen av tandläkarutbildningen föranleder en anslagsminskning med 1 449 000 kr. Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag att -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Umeå universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på (594 723 000 + 1 500 000 -- 1 449 000 =) 594 774 000 kr.
Till Karolinska institutet: Grundutbildning har riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisat 324 374 000 kr. Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Karolinska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på (324 374 000 -- 3 047 000 -- 3 621 000 =) 317 706 000 kr.
Det odontologiska fakultetsanslaget i Göteborg
Anslagen till forskning och forskarutbildning berörs inte i kompletteringspropositionen. I tre motioner -- 1993/94:Fi31 (nyd) yrkandena 29 och 34 i denna del, 1993/94:Fi47 (s) och 1993/94:Fi51 (fp, m, c, kds) -- anförs att anslaget till odontologiska fakulteten vid Göteborgs universitet bör ökas. Nämnda anslag ingår som en del i anslaget Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning.
Enligt de två sistnämnda motionerna har den odontologiska fakulteten i Göteborg drabbats hårt i samband med omläggningen av anslagssystemet förra året. Det sammanhänger med vad motionärerna kallar en felaktig fördelning som gjordes vid anslagsomläggningen år 1977 på förslag från fakulteten. När de tidigare anslagen till respektive odontologiska fakultet (som avsåg både grundutbildning och forskning) då delades upp mellan ett s.k. sektorsanslag för grundutbildning (utbildning för vårdyrken) och ett fakultetsanslag (odontologiska fakulteterna) skedde uppdelningen med helt skilda procentsatser vid de olika lärosätena. För Göteborgs universitet hänfördes en större del till sektorsanslaget och en mindre del till fakultetsanslaget än vad som gjordes för de övriga berörda lärosätena. Därigenom har enligt motionärerna det odontologiska fakultetsanslaget i Göteborg under lång tid kommit att vara för lågt, medan sektorsanslaget varit högre i Göteborg än vid övriga lärosäten. Vid anslagsomläggningen förra året schabloniserades ersättningen till lärosätena för olika utbildningar. Göteborgs universitet förlorade därvid sitt ytligt sett förmånliga resursläge när det gäller grundutbildningen, medan ingen förändring skedde beträffande fakultetsanslaget. I kombination med den nu föreslagna minskningen av utbildningsuppdraget när det gäller tandläkarutbildning drabbas den odontologiska fakulteten i Göteborg hårt, hävdar motionärerna. De åberopar en rapport från en auktoriserad revisor, som på Utbildningsdepartementets uppdrag granskat anslagens användning vid fakulteten, och hävdar att fakultetsanslaget nu skulle ha varit drygt 8 miljoner kronor högre än det är, om snedfördelningen år 1977 inte hade skett. Därvid utgår revisorn från antagandet att sektorsanslaget borde ha tillförts ungefär samma belopp per årsstudieplats i tandläkarutbildning vid Göteborgs universitet som vid Lunds universitet. I motion 1993/94:Fi51 hemställs att anslaget Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1994/95 ökas med 8,1 miljoner kronor med motsvarande minskning av anslagen för odontologisk forskning vid övriga universitet och högskolor. I motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 29 och 1993/94:Fi47 begärs ett tillkännagivande om behovet av att korrigera de felaktigheter som drabbat fakulteten. Enligt motion 1993/94:Fi31 yrkande 34 i denna del bör anslaget Göteborgs universitet: Grundutbildning ökas med 10 miljoner kronor, varav 8 miljoner avser odontologiska fakulteten.
Riksdagen behandlade ett motsvarande motionsyrkande vid förra riksmötet (bet. 1992/93:UbU15 s. 84). Utskottet konstaterade då att motionärernas beskrivning av anslagsuppdelningen år 1977 var riktig. Vidare påpekade utskottet att liknande problem på grund av tidigare felaktigheter kan förekomma på andra håll inom universitet och högskolor och att man inom regeringskansliet, enligt vad utskottet erfarit, övervägde möjligheterna att lösa de problem av detta slag som hade uppkommit. Utskottet var inte berett att anvisa de ytterligare medel till odontologiska fakulteten i Göteborg som begärts i motionen.
Utskottet har med anledning av de förevarande motionsyrkandena inhämtat ytterligare upplysningar från Utbildningsdepartementet angående anslagsuppdelningen år 1977 och anslagens förändringar under åren därefter. Den andel av det tidigare gemensamma anslaget för odontologisk grundutbildning och forskning som på förslag av resp. lärosäte hänfördes till sektorsanslaget varierade kraftigt mellan lärosätena. Göteborgs universitet valde att dit hänföra 69 %, medan motsvarande andel för Karolinska institutet var 65 %, för Lunds universitet 61 % och för Umeå universitet 45 %. Om samma belopp per årsstudieplats skulle ha överförts till sektorsanslaget för Göteborgs universitet som det som överfördes för Lunds universitet, knappt 17 000 kr, skulle detta för Göteborgs del ha inneburit att knappt 55 % av det tidigare samlade anslaget skulle ha överförts till grundutbildningen. Det är därför enligt utskottets mening missvisande att hävda att beloppet rätteligen borde ha varit just det som Göteborgs universitet numera har valt till utgångspunkt för jämförelserna. Vidare infördes år 1979 en ny utbildningsplan för tandläkarlinjen, vilket medförde vissa kostnadsförändringar, bl.a. fick Göteborgs universitet budgetåret 1982/83 ett visst påslag för att klara den nya utbildningsanordningen (prop. 1982/93:100 bil. 10 s. 434). Budgetåret 1984/85 beslutades om en neddragning på tandläkarutbildningen, vilket föregicks av att Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) tillsammans med de odontologiska fakulteterna gick igenom de budgetmässiga konsekvenserna. Vid detta tillfälle föreslogs ingen justering av Göteborgs universitets anslag. År 1984 skedde en anslagsomläggning som innebar att anslaget Vissa tandvårdskostnader förstärktes genom en omfördelning av medel från sektorsanslaget och fakultetsanslaget. En förhållandevis större andel fördes vid Göteborgs universitet över från fakultetsanslaget till tandvårdsanslaget, jämfört med övriga berörda lärosäten. Denna omläggning skedde i samförstånd med berörda universitet utan att därvid några förslag framfördes om att ta hänsyn till gamla felräkningar.
Det är således enligt utskottets mening ogörligt för riksdagen att avgöra i vilken utsträckning det för nästa budgetår anvisade anslaget till odontologiska fakulteten i Göteborg kan anses vara felaktigt. Det är också -- vilket utskottet anförde även vid förra årets behandling av frågan -- troligt att problem av liknande slag förekommer även på andra håll i universitets- och högskolesystemet. För riksdagen måste det centrala vara att i nuläget och inför kommande planeringsperiod bedöma vilka resurser som bör avsättas för grundutbildning inom olika utbildningsområden och för forskning och forskarutbildning inom olika fakultetsområden, och hur de bör fördelas mellan olika lärosäten. För fakulteternas del skedde detta vid förra årets beslut med anledning av forskningspropositionen (prop. 1992/93:170, bet. UbU15, rskr. 388).
En omfördelning mellan de odontologiska fakulteterna, så att Göteborgsfakulteten tillförs 8 miljoner kronor, skulle leda till att denna fakultet får ett betydligt större anslag än motsvarande fakulteter vid Lunds och Umeå universitet.
Utskottet, som utgår från att regeringen inför varje ny budgetperiod -- och vid behov även däremellan -- gör bedömningar och lägger fram förslag till riksdagen om eventuella behövliga förändringar, anser att finansutskottet bör avstyrka motionerna 1993/94:Fi31 yrkandena 29 och 34 i denna del, 1993/94:Fi47 och 1993/94:Fi51. Dramatiska institutet
Regeringen föreslår en ökning av anslaget Dramatiska institutet: Grundutbildning med 1 620 000 kr. Den föreslagna ökningen motsvaras av en ökning av institutets utbildningsuppdrag med sex helårsstudenter budgetåret 1994/95. Regeringens motivering är att Dramatiska institutets pågående förnyelsearbete, som hittills kunnat finansieras inom givna ramar, var planerat att nästa år finansieras bl.a. genom en minskning av lokalkostnaderna. Denna minskning kommer Dramatiska institutet nu inte att kunna genomföra på grund av regeringens förslag till samlad lokalisering av de konstnärliga utbildningarna i Stockholm.
Utskottet har tagit del av Dramatiska institutets skrivelse med begäran om denna medelsförstärkning. Enligt skrivelsen, som ingavs den 13 april 1994, har Dramatiska institutet de senaste två åren genomfört en radikal volymökning och framför allt en avgörande kvalitetshöjning inom sin mest kostnadskrävande verksamhetsdel. Regi- och skrivarutbildningar inom film/TV har ökats från tidigare 1,5 nybörjarplatser per år till 17 nybörjarplatser per år. Utbildningsdepartementets ansträngningar att ordna adekvata lokaler för Dramatiska institutet i samband med ett konstnärligt campus har ingripit i institutets planering, som varit att genom flyttning till andra lokaler i det nuvarande filmhuset eller genom omförhandling frigöra bundna hyresmedel. Den genomförda expansionen inom dyrare program skulle enligt skrivelsen kunna balanseras av ett tillskott även inom billigare utbildningsinriktningar.
Utskottet behandlar regeringens förslag när det gäller lokalförsörjning för de konstnärliga utbildningarna i Stockholm -- utom Konsthögskolan -- i betänkandet 1993/94:UbU12.
Det föreslagna anslagsbeloppet motsvarar den ersättning per helårsstudent som i övrigt gäller för Dramatiska institutet och som är den högsta ersättning som förekommer inom den grundläggande högskoleutbildningen.
Utskottet anser att det pågående förnyelsearbetet inom Dramatiska institutet är angeläget och inte bör få hindras av att planeringen för lokalförsörjningen kommit i ett nytt läge. Med hänsyn till detta anser utbildningsutskottet att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag om ytterligare 1 620 000 kr till Dramatiska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 samt den därmed sammanhängande ökningen av utbildningsuppdraget med sex helårsstudenter.
Ökade insatser i övrigt i den grundläggande högskoleutbildningen
I enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 9 s. 15 f.) framlägger regeringen förslag om medel för att bereda ca 21 500 ytterligare studenter plats vid universitet och högskolor budgetåret 1994/95 i s.k. sommaruniversitet/sommarhögskola, basår och distansutbildning. Ytterligare 199 000 000 kr föreslås bli anvisade under anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för detta. Regeringen räknar med att ca 20 000 studenter skall kunna beredas plats sommartid inom kurser om lägst 5 och högst 10 poäng, hämtade ur lärosätenas ordinarie kursutbud. Vidare skall s.k. basår kunna anordnas i samma omfattning som innevarande budgetår, dvs. ca 1 500 platser. För distansutbildning har medel redan anvisats under nämnda anslag för nästa budgetår. Regeringen ser sommaruniversitet/sommarhögskola, basår och distansutbildning som åtgärder vilka kompletterar varandra och som bör kunna bereda sammanlagt ca 21 500 studenter utbildningsplats, utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen.
För alla tre studieformerna gäller att lärosätena kan få ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer inom ramen för redan anvisade takbelopp. Fr.o.m. nästa budgetår ingår i ersättningen för helårsstudenter även medel för lokalkostnader. I den mån lärosätena kan genomföra verksamhet av dessa slag därutöver, skall de kunna tilldelas medel av regeringen ur anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. I det senare fallet utgår ersättning exkl. lokalhyror.
I motion 1993/94:Ub714 (v), som väcktes under allmänna motionstiden, föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära en utredning av frågan om sommaruniversitet (yrkande 7). Motionärerna vill inte bakvägen medverka till en omläggning av terminsuppdelningen med fler terminer och krav på intensivare studier. Enligt deras mening bör en mer långsiktig sommaruniversitetsmodell utarbetas mer i detalj, varvid effekterna för den sociala snedrekryteringen, studenternas skuldsättning samt möjligheterna till flexiblare regler för studieuppehåll under andra delar av året beaktas. Utredningen bör remissbehandlas.
Utskottet konstaterar att ett flertal universitet och högskolor -- på inbjudan av Utbildningsdepartementet -- redan planerar verksamhet under den förestående sommaren. Utbildningsutskottet anser inte att riksdagen bör begära en sådan utredning som föreslås i motion 1993/94:Ub714 yrkande 7 och förordar att finansutskottet föreslår riksdagen att avslå yrkandet.
Socialdemokraterna föreslår i motion 1993/94:Fi42 yrkande 12 ytterligare 15 miljoner kronor under det aktuella anslaget för 500 platser till det naturvetenskapligt-tekniska basåret utöver dem som regeringen föreslagit. I samma motion yrkande 13 föreslår de 125 miljoner kronor för ytterligare 3 500 platser i högskolan, varav 500 platser inom yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH). Yrkande 16 i motionen avser 18 miljoner kronor utöver regeringens förslag till stöd för ökad distansutbildning. Motionärernas förslag innebär alltså sammanfattningsvis att anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. skall tillföras 158 miljoner kronor mer än regeringen föreslagit.
Utskottet erinrar om att riksdagen nyligen tagit ställning till motsvarande motionsyrkanden, väckta med anledning av budgetpropositionen (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287). Den medelsram som regeringen föreslagit är enligt utskottets bedömning tillräcklig för den utökning av verksamheten vid universitet och högskolor -- i form av sommaruniversitet, basår och distansutbildning -- som det är realistiskt att räkna med att lärosätena kan genomföra med hänsyn till kvalitetsanspråk, planeringstid och personella resurser.
Utbildningsutskottet anser därför att finansutskottet bör föreslå riksdagen att -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1993/94:Fi42 yrkandena 12, 13 och 16 till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på (468 572 000 + 199 000 000 =) 667 572 000 kr.
Under allmänna motionstiden väcktes tre motioner -- 1993/94:Ub677 (s) yrkande 3, 1993/94:Ub679 (v) och 1993/94:Ub688 (c) yrkande 3 -- om att Högskolan i Gävle/Sandviken bör få anordna sommaruniversitet.
Utskottet konstaterar att Utbildningsdepartementet tidigt under vårterminen erbjudit alla statliga universitet och högskolor tillfälle att ansöka om medel för sommaruniversitetsverksamhet ur det nyss nämnda anslaget. Utskottet anser inte att riksdagen bör göra något uttalande om sådan verksamhet vid en viss högskola. Utbildningsutskottet anser således att finansutskottet bör avstyrka de nämnda motionsyrkandena.
Trainee-utbildning
I enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 9 s. 15 f.) framlägger regeringen i kompletteringspropositionen förslag om en ny utbildningsform, kallad trainee-utbildning. Därmed menas en ettårig lärlingsutbildning för arbetslösa som genomgått gymnasieskola. Syftet är att kombinera arbetsplats- eller företagspraktik och kvalificerad teoretisk utbildning som anordnas av universitet, högskola, komvux eller andra utbildningsanordnare. Den teoretiska utbildningen skall öka den arbetssökandes kompetens inom ett ämne som är relevant för praktiken på företaget. Regeringen har beräknat medel för vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA) för deltagarna i trainee-utbildningen.
Regeringen beslutade den 21 april 1994 att en särskild utredare skall utreda frågor om kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Utredningsuppdraget anknyter till förslagen i proposition 1993/94:177, som utbildningsutskottet behandlar i betänkande 1993/94:UbU12. I direktiven till utredaren (dir. 1994:36) ingår även att administrera den trainee-utbildning som föreslås i kompletteringspropositionen. Utredaren skall senast den 1 september 1994 redovisa uppdraget i den delen.
För trainee-utbildningen föreslår regeringen att ett nytt reservationsanslag, benämnt Försöksverksamhet med trainee-utbildning, förs upp på statsbudgeten för 1994/95 med 22 800 000 kr. Beloppet avser 1 000 trainee-platser, vilket ger en medelsram per plats på 22 800 kr, dvs. samma belopp som för de extra platserna inom komvux och med utbildningscheck. Regeringen anser att även medel under det i det föregående behandlade anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. skall kunna användas för trainee-utbildning.
Vänsterpartiet föreslår i motion 1993/94:Fi32 yrkande 44 att verksamheten skall starta först vårterminen 1995, varför endast halva det föreslagna beloppet bör anvisas för budgetåret 1994/95. De anser regeringens förslag intressant, men menar att det kräver ytterligare utredning bl.a. av frågan hur ett trainee-system påverkas av eller påverkar det ordinarie antagningssystemet inom universitet och högskolor.
Socialdemokraterna yrkar i motion 1993/94:Fi42 att kostnaderna för trainee-utbildning skall begränsas till det föreslagna nya anslaget, och att alltså medel under anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. inte skall få tas i anspråk för detta (yrkande 15).
I motion 1993/94:Ub690 (c) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande till regeringen om att Högskolan i Trollhättan/Uddevalla bör få genomföra trainee-utbildning, och att detta bör ske på sådant sätt att den blir en komplettering till den s.k. coop-modell som högskolan tillämpar i ett ingenjörsprogram och ett ekonomprogram.
Under allmänna motionstiden yrkades i motion 1993/94:Ub714 (v) avslag på regeringens förslag om trainee-utbildning (yrkande 6).
Utskottet ser liksom regeringen trainee-utbildningen som en utveckling av kombinationer mellan teori och praktik på hög nivå av intresse även bortom de arbetsmarknadspolitiska motiven. De begränsningar som föreslås i motionerna 1993/94:Ub32 och 1993/94:Ub42 är enligt utskottets mening inte behövliga. Riksdagen bör inte göra några uttalanden om vilka högskolor som skall delta i trainee-verksamheten. Utbildningsutskottet anser således att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag och avstyrka motionsyrkandena.
Övrigt
I motion 1993/94:Ub721 (c), som väcktes under allmänna motionstiden, begärs ett tillkännagivande av riksdagen angående behovet av entreprenörutbildning vid Högskolan i Karlstad. Motionären anser att en sådan utbildning bör vara bred och omfatta bl.a. ekonomi, teknik, juridik, arbetsvetenskap, EU-kunskap och språk. En sådan utbildning bör enligt hans mening kunna erbjudas vid Högskolan i Karlstad inom ramen för de utbildningsinitiativ i form av utbildningscheck och trainee-utbildning som regeringen skisserat.
Utbildningsutskottet noterar att statliga högskolor avses kunna bli tilldelade utbildningscheckar för utbildning för arbetslösa. Den teoretiska delen i en trainee-utbildning kan också enligt regeringens förslag anordnas av en statlig högskola. Utskottet anser emellertid inte att riksdagen bör göra några uttalanden om viss utbildning eller viss ort för vare sig utbildningscheckar eller trainee-utbildning. Utbildningsutskottet anser därför att finansutskottet bör avstyrka motion 1993/94:Ub721.
Stockholm den 19 maj 1994
På utbildningsutskottets vägnar
Hans Nyhage
I beslutet har deltagit: Hans Nyhage (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Rune Rydén (m), Bengt Silfverstrand (s), Margitta Edgren (fp), Berit Löfstedt (s), Marianne Jönsson (c), Krister Örnfjäder (s), Bo Arvidson (m), Eva Johansson (s), Ingrid Näslund (kds), Stefan Kihlberg (nyd), Jan Björkman (s), Ulf Melin (m) och Kristina Persson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt, Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Kristina Persson (alla s) anser
dels att utskottet i sitt yttrande under avsnittet Utbildningsinsatser på gymnasial nivå för arbetslösa bort ta en annan ställning. De anser att utskottet bort tillstyrka att medel under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. anvisas för 30 000 extra platser för ett tredje gymnasieår och för 40 000 extra platser i komvux, varför anslaget sammanlagt bort uppgå till (48 187 000 + 900 000 000 + 1 230 000 000 =) 2 178 187 000 kr. Av platserna i komvux bör enligt deras mening ca 25 000 användas för att möjliggöra utbildning motsvarande dagens krav på kunnighet efter gymnasiestudier i svenska, engelska, matematik och samhällskunskap, medan ca 15 000 platser bör användas för att öka utbudet inom komvux av yrkesinriktade kurser på gymnasienivå. Vidare anser de att utskottet bort avstyrka förslaget om systemet med utbildningscheck, eller, i andra hand, föreslå att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att även kommuner skall kunna konkurrera på marknadsmässiga villkor om utbildningscheckarna med andra utbildningsanordnare.
dels att den del av utskottets yttrande, under avsnittet Ökade insatser i övrigt i den grundläggande högskoleutbildningen, som börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "667 572 000 kr" bort ha följande lydelse:
Det står klart såväl för regeringen som för utskottet att insatser utöver vad som beslutades förra året, då de treåriga utbildningsuppdragen fastställdes, är både möjliga och nödvändiga för budgetåret 1994/95. De förenklade anslagsframställningarna från framför allt de mindre och medelstora högskolorna visar att dessa har kapacitet att ta emot fler studenter än de nu har utbildningsuppdrag och anslag för. Behovet är uppenbart, både med hänsyn till de utbildningssökandes efterfrågan och till det stora behovet av kompetenshöjning i samhället. Därtill kommer det för närvarande svåra läget på arbetsmarknaden. Utskottet anser att den medelsram som regeringen nu föreslagit inte är tillräcklig. Enligt utskottets uppfattning bör dimensioneringen fr.o.m. budgetåret 1994/95 ökas med 3 000 helårsplatser inom utbildning av i genomsnitt tre års längd. Det bör ankomma på regeringen att fördela medel för detta mellan lärosätena, varvid de ökade resurserna i första hand bör gå till de mindre och medelstora högskolor som anser sig kunna erbjuda fler utbildningsplatser. Därutöver bör medel avsättas för en ökning av YTH med 500 platser och av basår med 500 platser utöver regeringens förslag samt för en ökning av distansutbildningen.
Utbildningsutskottet anser således att finansutskottet bör föreslå riksdagen att -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- med bifall till motion 1993/94:Fi42 yrkandena 12, 13 och 16 och med anledning av regeringens förslag till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på (468 572 000 + 199 000 000 + 158 000 000 =) 825 572 000 kr.
dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet Trainee-utbildning som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "avstyrka motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag om ett nytt anslag för försöksverksamhet med trainee-utbildning och avstyrka motionerna 1993/94:Fi32 yrkande 44 och 1993/94:Ub714 yrkande 6. Riksdagen bör inte göra några uttalanden om vilka högskolor som skall delta i verksamheten, varför finansutskottet bör föreslå riksdagen att avslå motion 1993/94:Ub690 yrkande 1. Kostnaden för försöksverksamheten bör begränsas till det föreslagna nya anslaget. Anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. bör således inte få tas i anspråk för trainee-utbildning. Detta anser utbildningsutskottet att finansutskottet bör föreslå riksdagen att med bifall till motion 1993/94:Fi42 yrkande 15 som sin mening ge regeringen till känna.
2. Hans Nyhage (m), Rune Rydén (m), Margitta Edgren (fp), Marianne Jönsson (c), Bo Arvidson (m), Ingrid Näslund (kds) och Ulf Melin (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet Utbildningen av läkare och tandläkare som börjar med "Utbildningsutskottet anser att" och slutar med "läkarutbildningens dimensionering" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottet anser att en minskning av läkarutbildningens dimensionering under i varje fall de närmaste åren är befogad mot bakgrund av det underlag som presenterats. Utskottet förordar att läkarutbildningen minskas vid Karolinska institutet, Uppsala universitet och Lunds universitet i enlighet med regeringens förslag. Däremot anser utskottet inte att regeringens förslag om minskning av läkarutbildningen i Göteborg bör genomföras, eftersom antalet läkarutbildningsplatser i förhållande till invånarantalet är mindre i Västsverige än i övriga regioner. Den medicinska utbildningen vid Göteborgs universitet har också stor betydelse för den biomedicinska industrins utvecklingsmöjligheter.
Utbildningsutskottet anser således att finansutskottet bör föreslå riksdagen att med bifall till motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 33 i denna del, 1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del, med anledning av regeringens förslag och motion 1993/94:Fi42 yrkandena 9, 10 och 11 och med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkandena 30, 31, 32 och 36 i denna del, 1993/94:Fi40, 1993/94:Fi41, 1993/94:Fi46, 1993/94:Fi49, 1993/94:Ub607, 1993/94:Ub608 och 1993/94:Ub676 godkänna vad utbildningsutskottet anfört om läkarutbildningens dimensionering.
dels att den del av utskottets yttrande under samma avsnitt som börjar med "Riksdagen har" och slutar med "1 162 425 000 kr" bort ha följande lydelse:
Riksdagen har för nästa budgetår till Uppsala universitet: Grundutbildning anvisat ett reservationsanslag på 705 191 000 kr. Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag att -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Uppsala universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på (705 191 000 -- 2 031 000 =) 703 160 000 kr.
Det av riksdagen anvisade anslagsbeloppet under Lunds universitet: Grundutbildning är för nästa budgetår 1 165 425 000 kr. Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag att -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Lunds universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på (1 165 472 000 -- 4 062 000 =) 1 161 410 000 kr.
dels att den del av utskottets yttrande under samma avsnitt som börjar med "Till Karolinska" och slutar med "317 706 000 kr" bort ha följande lydelse:
Till Karolinska institutet: Grundutbildning har riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisat 324 374 000 kr. Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag att -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Karolinska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på (324 374 000 -- 7 683 000 =) 316 691 000 kr.
3. Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet Hemspråksundervisningen som börjar med "Utbildningsutskottet har" och slutar med "avstyrker yrkandet" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottet har inte funnit några belägg för att hemspråksundervisningen skapar tvåspråkiga medborgare, och det har heller aldrig varit syftet. Kostnaderna för hemspråksundervisningen i skolan kan inte försvaras, när man inte kan påvisa några positiva effekter som står i proportion till kostnaderna. Hemspråksundervisningen i skolans regi är inte föreskriven i lag. Regeringen bör göra sådana ändringar i berörda författningar, bl.a. grundskoleförordningen, att kommunerna fullständigt befrias från sina skyldigheter att anordna hemspråksundervisning. Utskottet anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av motion 1993/94:Fi31 yrkande 37 som sin mening ge regeringen till känna vad utbildningsutskottet här anfört.
dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet Utbildning av läkare och tandläkare som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "tandläkarutbildningens dimensionering" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag återspeglar ett planekonomiskt tänkande som inte bör få prägla utbildningspolitiken. Att prognosticera framtida behov av arbetskraft inom olika samhällsområden är en omöjlig uppgift. Alla hittillsvarande prognoser har en sak gemensamt -- de har alla slagit fel. Det har inte blivit lättare i en allt snabbare omvärldsutveckling när arbetskraften dessutom i allt större utsträckning rör sig fritt över nationella gränser. Det är för övrigt en förlegad uppfattning att tandläkare endast kan arbeta inom tandvården. I allt större utsträckning och allt snabbare takt öppnas nya arbetsområden inom såväl forskning som näringsliv, exempelvis inom biomedicin, miljö och humanekologi. Riksdagen bör därför inte besluta om någon minskning av tandläkarutbildningens dimensionering.
Utbildningsutskottet anser således att finansutskottet bör föreslå riksdagen att med bifall till motion 1993/94:Fi31 yrkandena 28 och 33, båda i denna del, 35 och 36 i denna del och med anledning av motionerna 1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del, 1993/94:Fi33, 1993/94:Fi39 och 1993/94:Fi48 avslå regeringens förslag när det gäller tandläkarutbildningens dimensionering.
dels att den del av utskottets yttrande under samma avsnitt som börjar med "Under Göteborgs" och slutar med "317 706 000 kr" bort ha följande lydelse:
Under Göteborgs universitet: Grundutbildning har riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisat 864 062 000 kr. Utskottet konstaterar att medel till odontologiska fakulteten inte beräknas under detta anslag. Utskottet återkommer till fakultetsanslaget i det följande. Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 34 såvitt avser det medicinska området och 1993/94:Fi32 yrkande 45 såvitt avser anslagsbeloppet, avslå regeringens förslag om ändring av anslagsbeloppet under Göteborgs universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95.
Det belopp som riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisat under Umeå universitet: Grundutbildning är 594 723 000 kr. Det i det föregående förordade särskilda åtagandet beträffande Bildmuseet föranleder regeringen att föreslå en anslagsökning med 1 500 000 kr, som utskottet tillstyrker. Utskottet kan däremot inte biträda regeringens förslag att minska anslaget med 1 449 000 kr och samtidigt minska utbildningsuppdraget när det gäller tandläkarutbildning. Utbildningsutskottet anser därför att finansutskottet bör föreslå riksdagen att -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Umeå universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på (594 723 000 + 1 500 000 =) 596 223 000 kr.
Till Karolinska institutet: Grundutbildning har riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisat 324 374 000 kr. Med hänvisning till vad utskottet anfört om läkarutbildningens resp. tandläkarutbildningens dimensionering anser utbildningsutskottet att finansutskottet bör föreslå riksdagen att -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Karolinska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på (324 374 000 -- 3 047 000 =) 321 327 000 kr.
4. Ingrid Näslund (kds) och Stefan Kihlberg (nyd) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Det odontologiska fakultetsanslaget i Göteborg som börjar med "Det är således" och slutar med "och 1993/94:Fi51" bort ha följande lydelse:
Det är således enligt utskottets mening ogörligt för riksdagen att avgöra i vilken utsträckning det för nästa budgetår anvisade anslaget till odontologiska fakulteten i Göteborg kan anses vara felaktigt på grund av det beslut som fattades år 1977. Utskottet kan emellertid konstatera att den odontologiska utbildningen och forskningen vid Göteborgs universitet genom schabloniseringen av ersättningssystemet för grundutbildningen och genom den nu föreslagna minskningen av tandläkarutbildningens dimensionering för nästa budgetår kommer att disponera över väsentligt mindre resurser än tidigare. Den forskningsverksamhet som bedrivs vid fakulteten har varit mycket framgångsrik och expansiv. Genom den uppkomna ekonomiska situationen kommer den på kort sikt att påverkas allvarligt, och på lång sikt blir verkningarna förödande. Detta får också återverkningar på grundutbildningen och rekryteringen till denna.
Utbildningsutskottet anser därför att finansutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av motionerna 1993/94:Fi31 yrkandena 29 och 34 i denna del, 1993/94:Fi47 och 1993/94:Fi51 begära att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om förstärkning av anslaget Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning genom omfördelning, så att den odontologiska fakulteten i Göteborg får ett med övriga sådana fakulteter likvärdigt ekonomiskt utrymme. ~
Särskilda yttranden
1. Utbildningen av läkare och tandläkare
Stefan Kihlberg (nyd) anför:
Min principiella grundinställning är att riksdagen inte skall besluta om minskning av vare sig läkarutbildningens eller tandläkarutbildningens dimensionering. När det gäller läkarutbildningen har jag dock valt att ansluta mig till Socialdemokraternas yrkande, eftersom mitt förslag inte visade sig kunna vinna majoritet i utskottet och en mindre nedskärning ur mitt perspektiv är att föredra framför den större som regeringen föreslagit.
2. Dramatiska institutet: Grundutbildning
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt, Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Kristina Persson (alla s) anför:
Vi hänvisar till betänkande 1993/94:UbU12, där vi i reservation 8 har redovisat vår inställning till samlokalisering av de konstnärliga utbildningarna i Stockholm.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Björn Samuelson (v) anför:
Jag anser att regeringens förslag när det gäller utbildningsinsatser på gymnasial nivå för arbetslösa är alldeles otillräckliga. Det är svårt att se fördelen med utbildningschecksystemet. Däremot finns det ett väl dokumenterat behov av vanliga utbildningsplatser inom såväl komvux som folkhögskolan, och det är fullt möjligt att inom dessa erbjuda exempelvis de språkutbildningar som efterfrågas. Därför anser jag att utbildningsutskottet bort förorda att finansutskottet föreslår riksdagen att avslå regeringens förslag om utbildningscheck och att under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. anvisa 1 074 000 000 kr utöver regeringens förslag eller således 2 543 587 000 kr.
I fråga om dimensioneringen av läkar- och tandläkarutbildningarna anser jag, bl.a. efter de uppvaktningar som olika intressenter i dessa utbildningar gjort, att det underlag regeringen presenterat är bristfälligt och att analys saknas. Egentligen borde riksdagen därför avslå regeringens förslag och invänta ett bättre underbyggt sådant. I andra hand bör riksdagen enligt min mening bifalla Vänsterpartiets motionsyrkande om att inte minska dessa utbildningar i Göteborg.
Vänsterpartiet välkomnar en ökad användning av svenska universitet under sommarmånaderna, inte minst i rådande arbetsmarknadsläge då många studenter bara har arbetslöshet att se fram emot under sommaren. Ett sommaröppet universitet måste också ses ur ett långsiktigt perspektiv. Effekterna för den sociala snedrekryteringen, studenternas skuldsättning m.m. måste beaktas. Vi anser att det behövs en utredning om sommaruniversitet och att denna bör remissbehandlas.
Det är svårt att med det beslutsunderlag regeringen presenterat överblicka effekterna av det i och för sig intressanta förslaget om trainee-utbildning. Frågan bör bl.a. ställas hur ett sådant system påverkas av eller påverkar det ordinarie antagningssystemet till högskolan. För att dessa frågor skall kunna utredas bör enligt min mening trainee-försöket inledas först från vårterminen, vilket medför att anslaget kan minskas till hälften i förhållande till regeringens förslag.
Trafikutskottets yttrande 1993/94:TU5y Bilaga 8 Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 3 maj 1994 beslutat att bereda bl.a. trafikutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:150 (kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna rör trafikutskottets beredningsområde.
Trafikutskottet avgränsar sitt yttrande till att omfatta förslaget i propositionens bilaga 6 (Kommunikationsdepartementet) om anslaget A 15. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt samt tio motioner som väckts med anledning av propositionen och som avser utskottets beredningsområde.
I sammanhanget kan nämnas att trafikutskottet i sitt betänkande 1993/94:TU38 behandlar de delar av propositionen (bil. 6 avsnitten C. Luftfart och D. Post- och telekommunikation) som överlämnats från finansutskottet till trafikutskottet.
Regeringens förslag
I proposition 1993/94:150 om förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringspropositionen) föreslår regeringen i bilaga 6 (Kommunikationsdepartementet) under punkt A 15 att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet. TU13, rskr. 157) till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 2 800 000 000 kr.
Motioner väckta med anledning av propositionen inom trafikutskottets beredningsområde
1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas 45. att riksdagen avslår förslaget om att höja anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt med 1,6 miljarder kronor för budgetåret 1994/95.
1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 59. att riksdagen -- med ändring av riksdagens beslut (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet. TU13, rskr. 157) -- till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln anvisar 2 700 000 000 kr.
1993/94:Fi35 av Lars Sundin och Elver Jonsson (båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av medel till vägunderhåll i Älvsborgs län.
1993/94:Fi37 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning till Dalslandsdelen av Älvsborgs län av medel för sysselsättning och tillväxt.
1993/94:Fi38 av Jarl Lander m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av anslaget A 15, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en flexiblare användning av anslaget A 15, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel till den nya flygplatsen i Värmland.
1993/94:Fi50 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen till anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1994/95 anvisar ytterligare 2 524 miljoner kronor, 2. att riksdagen till anslaget A 10. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1994/95 anvisar ytterligare 500 miljoner kronor, 3. att riksdagen till anslaget A 3. Byggande av vägar för budgetåret 1994/95 anvisar ytterligare 1 800 miljoner kronor, 4. att riksdagen beslutar att på ett särskilt anslag anvisa Luftfartsverket 70 miljoner kronor för investeringar i flygplatser, 5. att riksdagen beslutar att på ett särskilt anslag anvisa 45 miljoner kronor till byggande av ny flygplats i Karlstad, 6. att riksdagen beslutar att på ett särskilt anslag anvisa SJ 17 miljoner kronor för byggande av godsterminal i Luleå, 7. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att verka för att AXE-systemet är utbyggt år 1997, 8. att riksdagen på ett särskilt anslag anvisar 25 miljoner kronor för täckande av räntekostnaden i Riksgäldskontoret för Telia AB.
1993/94:Fi56 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av särskilda satsningar på de vägar som skogsindustrin är beroende av för sin virkesförsörjning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att betydande del av anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt bör tillfalla vägnätet i Västernorrland.
1993/94:Fi57 av av Lisbet Calner och Sverre Palm (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till kännna vad i motionen anförts om erforderliga medel till vägprojekt i Fyrstadsregionen.
1993/94:Fi58 av Isa Halvarsson m.fl. (fp, m) vari yrkas att riksdagen beslutar anslå 45 miljoner kronor ur anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt att tillställas Luftfartsverket för byggande av ny länsflygplats i Värmland.
1993/94:Fi60 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar anslå 45 miljoner kronor att tillställas Luftfartsverket för byggande av ny länsflygplats i Värmland.
Trafikutskottets ställningstagande
Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Riksdagen har tidigare denna vår beslutat anvisa 1,2 miljarder kronor för särskilda insatser för upprustning och underhåll av länsvägar och länsjärnvägar (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet. TU13, rskr. 157). Medlen som anvisats över anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt skall fördelas av regeringen med hänsyn till upprustningsbehovet och till arbetsmarknadsläget i länen. Hänsyn skall dessutom tas till i vilka län övriga investeringar i det regionala transportnätet är av jämförelsevis mindre omfattning. Enligt riksdagens beslut är det regeringen som bestämmer medelsfördelningen inom ramen för de riktlinjer som meddelats.
Regeringen anger i kompletteringspropositionen att trots en rad tidigare särskilda åtgärder behöver ytterligare insatser göras som är inriktade mot projekt som kan påbörjas snabbt och där sysselsättningseffekten är hög. Dessa insatser bör komplettera de långsiktiga och samlade investeringar som riksdagen och regeringen tidigare har fattat beslut om. Åtgärderna bör i huvudsak inriktas mot upprustning och underhåll av länsvägar för bl.a. bärighet och framkomlighet samt i viss omfattning riksvägar som har liknande förutsättningar och problem. För att främja en effektiv medelsanvändning anges att en mindre del av anslaget bör kunna användas för de ändamål som gäller för anslaget Byggande av länstrafikanläggningar. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att till anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt bör ytterligare 1,6 miljarder kronor anvisas för budgetåret 1994/95. Det bör enligt propositionen ankomma på regeringen att fördela medlen på länen inom ramen för de riktlinjer som tidigare meddelats i budgetpropositionen och som nu anges i kompletteringspropositionen.
Regeringens förslag har föranlett ett flertal motionsyrkanden varav två behandlar medelsanvisningens storlek.
I motion Fi31 (nyd) anges att regeringens motiv för en ytterligare anslagstilldelning inte övertygande visar att den föreslagna satsningen är rimlig i det kärva ekonomiska läge som staten befinner sig i. Motionärerna avstyrker därför förslaget. I motion Fi32 (v) framhålls att den föreslagna satsningen är alltför generöst tilltagen samtidigt som det i många regioner finns andra investeringar som är mer angelägna. Det gäller exempelvis inom ROT-sektorn, data- och telekommunikationsområdet samt inom utbildningssektorn. Enligt motionen bör därför regeringens förslag till ytterligare medelsanvisning reduceras med 100 miljoner kronor till 1,5 miljarder kronor.
Vidare har ett flertal motioner väckts som behandlar de föreslagna riktlinjerna för medelsanvändningen och som för fram krav på en rad regionala insatser.
I motion Fi37 (m) framhålls att vid medelsfördelningen bör beaktas att Älvsborgs län under många år eftersatts vid tilldelningen av medel för förbättringar och underhåll av det allmänna vägnätet. Detta anges i synnerhet gälla Dalsland där upp till 50 % av det allmänna vägnätet i år varit avstängt för tung trafik till följd av tjälskador. Den dåliga vägstandarden drabbar enligt motionen många företag genom driftstörningar och ökade transportkostnader. Motionären betecknar vidare arbetsmarknadssituationen i Dalsland som synnerligen besvärlig, vilket också särskilt bör beaktas i samband med medelsfördelningen. Samma län uppmärksammas i motion Fi35 (fp) där det anges att Älvsborgs län tillhör de län som har landets sämsta landsbygdsvägnät. De största bristerna finns i Dalsland och i Sjuhäradsbygden och innebär bl.a. att en stor del av vägnätet periodvis avstängs för tung trafik. Motionärerna framhåller mot denna bakgrund att regeringen särskilt bör beakta Älvsborgs län och dess behov av vägupprustning vid medelsfördelningen. I motion Fi38 (s) framhålls att det är nödvändigt att Värmlands län tillförs ytterligare medel för infrastrukturella åtgärder. Som skäl anförs att varje år uppstår allvarliga störningar inom transportnäringen i samband med den återkommande tjällossningen. Motionärerna förutsätter därför att regeringen i samband med medelsfördelningen behandlar Värmlands län mer generöst än vad som tidigare varit fallet. Vidare efterlyses en större flexibilitet i medelstilldelningen så att angelägna investeringsprojekt, som påminner om upprustning och underhåll, kan komma till stånd liksom insatser på riksvägnätet. Enligt motionen bör det rimligen vara de regionala myndigheterna som är bäst skickade att göra den lämpligaste avvägningen mellan olika projekt oavsett vilket vägnät som berörs eller vilken typ av insats som är aktuell. I motion Fi57 (s) behandlas Fyrstadsregionen som omfattar kommunerna Lysekil, Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg. Motionärerna framhåller att det behövs extra insatser i regionen för att hantera arbetsmarknadssituationen och för att ge näringslivet nya och bättre förutsättningar så att en positiv utveckling uppnås. Enligt motionen finns det också i regionen färdiga planer så att en rad angelägna vägprojekt kan startas omgående. Mot denna bakgrund begärs att erforderliga medel anvisas till vägprojekt inom Fyrstadsregionen. I motion Fi56 (s) anges att Västernorrlands län har landets sämsta vägar. Detta förklaras delvis med länets naturgeografiska förutsättningar men anges framför allt bero på bristande rättvisa i anslagsfördelningen. Den allvarligaste konsekvensen av den dåliga vägstandarden är enligt motionen att skogsindustrins utveckling bromsas av de långvariga vägavstängningar som inträffar varje år. Mot denna bakgrund framhålls behovet av att särskilda satsningar görs på de vägar som skogsindustrin är beroende av för sin virkesförsörjning och att en betydande del av anslaget därmed bör tillfalla vägnätet i Västernorrland. Vidare framhålls att det bör ingå i Vägverkets prioriteringar att beakta skogsindustrins behov av ett fungerande länsvägnät.
Trafikutskottet har vid ett flertal tillfällen på senare år betonat vikten av ökade insatser för drift och underhåll av det statliga vägnätet så att det samlade vägkapitalet kan bibehållas. Trafikutskottet delar därför regeringens uppfattning om behovet av att ytterligare insatser behöver göras för att främst rusta upp och underhålla länsvägar. Trafikutskottet kan konstatera att flera motioner tar upp de problem som särskilt skogsindustrin möter på många länsvägar med brister i bärighet och framkomlighet. Dessa problem finns också i andra regioner än de som uppmärksammas i motionerna. Enligt trafikutskottets mening är det angeläget att medlen går till de vägar där behoven av upprustning är störst. Därmed kan en komplettering ske av den långsiktiga uppbyggnad som nu görs av det nationella transportnätet samtidigt som positiva effekter uppstår för den regionala näringlivsutvecklingen. Regeringens aktuella förslag till medelsinriktning är också inriktat på att särskilt motverka problem med bärighet och framkomlighet och därmed bl.a. främja skogsindustrins transportmöjligheter. Den föreslagna medelsinriktningen syftar också till att uppnå en ökad trafiksäkerhet och en minskad miljöpåverkan. Enligt propositionen skall vidare en ökad grad av flexibilitet gälla vid fördelningen av medel på olika ändamål. Trafikutskottet kan därmed konstatera att syftet med flera motionsyrkanden torde komma att tillgodoses. Enligt trafikutskottets mening bör riksdagens uppgift i första hand vara att ange de övergripande ramarna och riktlinjerna för investeringsverksamheten samt följa upp och utvärdera de åtgärder som vidtas. Det betyder att det närmast bör ankomma på regeringen och berörda länsstyrelser att närmare fastställa medelsanvändningen. Med denna arbetsfördelning bör således inte riksdagen normalt ta ställning till konkreta krav på investeringar och underhållsåtgärder som gäller olika län eller skilda vägsträckor. Trafikutskottet är mot denna bakgrund inte berett förorda att riksdagen anvisar särskilda medel för vissa län eller projekt. Härav följer att trafikutskottet för sin del anser att riksdagen bör avslå motionerna Fi35 (fp), Fi37 (m), Fi38 (s) yrkandena 1 och 2, Fi56 (s) och Fi57 (s). Trafikutskottet anser vidare att medelsramens storlek är lämpligt avvägd. Följaktligen bör riksdagen även avslå motionerna Fi31 (nyd) yrkande 45 och Fi32 (v) yrkande 59. Av det anförda följer att riksdagen i enlighet med regeringens förslag bör anvisa ytterligare 1,6 miljarder kronor under anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Detta innebär att med ändring av riksdagens tidigare beslut den 16 mars 1994 (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet. TU13, rskr. 157) ett reservationsanslag på 2,8 miljarder kronor bör anvisas för nästa budgetår.
Ny länsflygplats i Värmland
Utbyggnad av en ny länsflygplats i Värmland behandlas i fyra motioner.
I motion Fi38 (s) framhålls att för att bibehålla och skapa sysselsättning och tillväxt i Värmland är det viktigt att den planerade nya regionala flygplatsen i Värmland snarast förverkligas. Motionärerna föreslår därför att de 45 miljoner kronor som saknas för att fullt finansiera projektet tillskjuts av regeringen. I motion Fi50 (s) anges att en ny flygplats i Karlstad varit aktuell länge. Den befintliga flygplatsen ligger mitt i bebyggelsen, vilket leder till svåra bullerstörningar och andra miljöproblem. Eftersom en ny flygplats kommer att vara ett viktigt inslag i Värmlands infrastruktur föreslås att staten anvisar de 45 miljoner kronor som återstår för att finansiera projektet. Enligt motionen bör utbyggnaden, inte minst av sysselsättningsskäl, starta genast. I motionerna Fi58 (m, fp) och Fi60 (c) framhålls att en ny länsflygplats skulle ha stor betydelse för Värmlands utveckling. Vidare hänvisas till miljöproblemen vid den nuvarande flygplatsen i Karlstad samt till det svåra sysselsättningsläge som råder inom länets byggnadssektor. Enligt motionerna visar vidare de stora åtaganden som länet gjort för att snabbt lösa flygplatsfrågan på ett starkt engagemang för Värmlands framtida trafikförsörjning och utveckling. Detta engagemang bör enligt motionärerna mötas av motsvarande intresse på central nivå. Mot denna bakgrund begärs att de 45 miljoner kronor som återstår för att finansiera utbyggnaden av den nya länsflygplatsen tillställs Luftfartsverket. I motion Fi58 (m, fp) anges vidare att finansieringen bör ske från anslaget A 15. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt.
Trafikutskottet har tidigare i vår i betänkandet Luftfart behandlat förslag om att anlägga en ny flygplats i Värmland (bet. 1993/94:TU15). Utskottet erinrade då om att redan för flera år sedan dömdes Karlstads flygplats ut av Koncessionsnämnden för miljöskydd. Utskottet framhöll mot denna bakgrund att det är angeläget att en ny flygplats byggs i Värmlands län och att stöd ges till finansieringen av anläggningen. Riksdagen följde utskottets hemställan den 16 mars 1994 (rskr. 1993/94:159). Trafikutskottet vars uppfattning ligger fast finner det anmärkningsvärt att regeringen trots riksdagens klara ställningstagande ännu inte kunnat finansiera den återstående anslagsdelen för att genomföra projektet. För att snarast förverkliga detta projekt bör därför med hänsyn bl.a. till rådande arbetsmarknadsläge riksdagen nu på ett särskilt anslag anvisa 45 miljoner kronor till Luftfartsverket för att samfinansiera utbyggnaden av en ny länsflygplats i Värmland. Härav följer att finansutskottet bör tillstyrka motion Fi50 (s) yrkande 5. Av det anförda följer vidare att syftet med motionerna Fi38 (s) yrkande 3, Fi58 (m, fp) och Fi60 (c) blir tillgodosett.
Andra kommunikationsåtgärder
I motion Fi50 (s) framhålls att regeringens förslag om ytterligare 1,6 miljarder kronor för underhållsåtgärder långt ifrån räcker för att klara de behov som finns. Motionärerna föreslår därför att en rad andra åtgärder vidtas på kommunikationsområdet för att främja den ekonomiska utvecklingen. Åtgärderna beräknas sammantaget skapa 6 600 nya arbetstillfällen. För att öka kapaciteten på vägarna och järnvägarna föreslås ökade infrastrukturanslag. Enligt motionen bör Vägverkets anslag för Drift och underhåll av statliga vägar höjas med 2 524 miljoner kronor medan Banverkets anslag för Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar bör höjas med 500 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Vidare föreslås att Vägverkets investeringsanslag för nästa budgetår höjs med 1 800 miljoner kronor. Enligt motionen finns det dessutom behov av investeringar på flera av landets flygplatser. Det gäller byggande av hangarer och anläggande av taxibanor och rullbanor. Därför föreslås att Luftfartsverket anvisas ett särskilt anslag på 70 miljoner kronor för sådana investeringar. I motionen anges även att det finns både miljöpolitiska och sysselsättningspolitiska skäl till att bygga en ny godsterminal i Luleå. Mot denna bakgrund upprepas ett tidigare förslag om att SJ skall tilldelas 17 miljoner kronor för att förverkliga detta projekt. Att ha tillgång till moderna telekommunikationer är enligt motionärerna nödvändigt för näringslivet men betydelsefullt också för de enskilda människorna. Utbyggnaden av AXE-systemet bör därför tidigareläggas så att hela landet är täckt redan år 1997 i stället för år 2000. Regeringen bör därför verka för att utbyggnaden av AXE-systemet tidigareläggs. För att möjliggöra detta anges att investeringar för 300 miljoner kronor per år krävs under den aktuella perioden. Belastningen på statsbudgeten motsvarar räntekostnaden på ca 25 miljoner kronor. Mot denna bakgrund föreslås att Telia AB får ta upp ett lån i Riksgäldskontoret på 300 miljoner kronor samt att Telia AB anvisas 25 miljoner kronor för att täcka de räntekostnader som uppstår.
Trafikutskottet kan konstatera att flertalet av de aktuella motionsyrkandena i huvudsak är likalydande med motionsyrkanden från den allmänna motionstiden i år, vilka har behandlats av utskottet under våren. Trafikutskottet kommer därför nedan endast att kortfattat behandla motionsyrkandena och därvid ange de betänkanden vari frågorna behandlats. Förslag om ökade insatser för drift och underhåll av statliga vägar behandlades av utskottet i betänkandet Vägverket (bet. 1993/94:TU26). Utskottet avstyrkte då en rad motionsyrkanden om större medelsanvisningar än vad regeringen förordat i avvaktan på att en långsiktig strategi för användningen av underhållsmedel under perioden 1997--2003 lades fast. I samma betänkande behandlades även Vägverkets anslag för Byggande av vägar. Utskottet avstyrkte ett motionsyrkande om en förändrad medelstilldelning med hänvisning till att fjolårets riksdagsbeslut om en långsiktig investeringsplan för investeringarna i trafikens infrastruktur bör ligga fast. Riksdagen biföll utskottets hemställan den 29 mars 1994 (rskr. 1993/94:279). Enligt utskottets mening saknas det skäl att nu -- två månader efter riksdagens beslut -- göra en annan bedömning. Trafikutskottet förordar därför att yrkandena 1 och 3 i motion Fi50 (s) avslås. Vidare kan nämnas att ett förslag i en s-motion om en ökad medelsanvisning för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar behandlades och avstyrktes av utskottet i betänkandet Banverket m.m. (bet. 1993/94:TU13). Trafikutskottet hänvisade bl.a. till de extra underhållsinsatser som gjorts på järnvägsområdet under senare år och till den långsiktiga strategiska plan som Banverket utarbetar för drift och vidmakthållande. Trafikutskottet förutsatte även att ytterligare insatser kan komma att göras om så bedöms vara lämpligt av t.ex. sysselsättningspolitiska skäl. Riksdagen följde utskottet och avslog motionen den 16 mars 1994 (rskr. 1993/94:157). Trafikutskottet har nu ingen annan uppfattning i frågan och förordar därför att motion Fi50 (s) yrkande 2 avslås. Förslag i en s-motion om ett särskilt anslag för investeringar i flygplatser behandlades av utskottet i betänkandet Luftfart (bet. 1993/94:TU15). Trafikutskottet var då inte berett att ställa sig bakom den föreslagna medelsanvisningen. Riksdagen följde trafikutskottet och avslog motionen den 16 mars 1994 (rskr. 1993/94:159). Inte heller i denna fråga finner trafikutskottet skäl att frångå sin nyligen gjorda bedömning och föreslår följaktligen att också yrkande 4 i motion Fi50 (s) avslås. Ett förslag om ett särskilt anslag för att delfinansiera en ny containerterminal i Luleå har behandlats av trafikutskottet i betänkandet Avreglering av järnvägstrafiken och riktlinjer för SJ (bet. 1993/94:TU28). Trafikutskottet bedömde terminalprojektet som intressant såväl för att förbättra den regionala balansen som för att effektivisera transportsystemet. Frågan ansågs dock närmast böra bedömas av SJ och Rail Combi AB. Vidare påtalades möjligheten att söka arbetsmarknadspolitiska medel för projektet. Mot denna bakgrund avstyrkte trafikutskottet förslaget. Riksdagen biföll utskottets hemställan den 5 maj 1994 (rskr. 1993/94:309). Enligt trafikutskottets mening saknas det skäl att nu -- två veckor efter riksdagens beslut -- göra en annan bedömning. Trafikutskottet förordar därför att också yrkande 6 i motion Fi50 (s) avslås. Slutligen kan nämnas att trafikutskottet i betänkandet Post- och telekommunikationer har behandlat och avstyrkt ett förslag om att tidigarelägga AXE-utbyggnaden till år 1997 (bet. 1993/94:TU17). Riksdagen följde trafikutskottets ställningstagande och avslog motionen den 29 mars 1994 (rskr. 1993/94:199). Inte heller i denna fråga finner trafikutskottet skäl att frångå sin nyligen gjorda bedömning och föreslår följaktligen att yrkandena 7 och 8 i motion Fi50 (s) avslås.
Stockholm den 19 maj 1994
På trafikutskottets vägnar
Sven-Gösta Signell
I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Kenth Skårvik (fp), Sten-Ove Sundström (s), Elving Andersson (c), Bo Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Kenneth Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s), Lisbet Calner (s) och Kenneth Lantz (kds).
Kenneth Attefors (nyd) har inte närvarit vid besluten under avsnitten Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt och Ny länsflygplats för Värmland.
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Ny länsflygplats i Värmland
Rolf Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Jan Sandberg (m), Lars Björkman (m) och Kenneth Lantz (kds) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet Ny länsflygplats i Värmland som börjar med "Trafikutskottet vars" och slutar med "blir tillgodosett" bort ha följande lydelse: Trafikutskottets uppfattning ligger fast. Utskottet anser det således synnerligen angeläget att den nya flygplatsen kan byggas så snart som möjligt. Med den planeringsordning som fastställts i stor enighet ankommer det dock inte på riksdagen att anvisa medel för enskilda flygplatsinvesteringar i landet. För att bedöma och ta ställning till den ekonomiska bilden och projektets närmare utformning krävs dessutom ett utförligare beslutsunderlag än vad som redovisas i de aktuella motionerna. Trafikutskottet anser därför att det bör ankomma på regeringen och andra berörda parter som Luftfartsverket att närmare överväga hur projektet bör genomföras. Härvid kan erinras om den möjlighet som regeringen har att från finansfullmakten besluta om utgifter för vissa sysselsättningsskapande åtgärder trots att särskilda medel inte har anvisats på statsbudgeten för ändamålet. Av det anförda följer att trafikutskottet för sin del anser att ändamålet med motionerna kan tillgodoses. Något initiativ från riksdagen är därför inte erforderligt, varför motionerna Fi38 (s) yrkande 3 och Fi50 (s) yrkande 5, Fi58 (m, fp) och Fi60 (c) bör avslås.
2. Andra kommunikationsåtgärder
Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Lisbet Calner (alla s) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet Andra kommunikationsåtgärder som börjar med "Trafikutskottet kan" och slutar med "Fi50 (s) avslås" bort ha följande lydelse: Enligt trafikutskottets uppfattning kommer vägarna även fortsättningsvis att utgöra det grundläggande transportnätet i Sverige. För att transportkedjan skall fungera i sin helhet är det därför nödvändigt att de satsningar som görs på stamvägnätet kompletteras med underhållsinsatser. Trafikutskottet anser också att det eftersatta vägunderhållet som är en följd av regeringens anslagstilldelning medför allvarliga problem genom att bl.a. många landsbygdsvägar helt stängs av i skogslänen. Trafikutskottet har mot denna bakgrund i stor enighet vid ett flertal tillfällen under senare år betonat vikten av ökade insatser för drift och underhåll av det statliga vägnätet så att det samlade vägkapitalet kan bibehållas. Vägverket har även enligt trafikutskottets mening väl dokumenterat behovet av ökade medel samt klart visat de mycket negativa konsekvenserna av otillräckliga anslag. Trafikutskottet kan konstatera att regeringen nu i efterhand delvis synes ha insett problemet med bristande vägunderhåll och förordat en förhöjd medelsanvisning för särskilda underhållsåtgärder. Som framhålls i motion Fi50 (s) yrkande 1 är dock detta inte tillräckligt. Trafikutskottet föreslår därför att Vägverkets anslag till drift och underhåll av statliga vägar för nästa budgetår beräknas till 8 286 miljoner kronor. Detta innebär en anslagsökning med 2 524 miljoner kronor utöver vad regeringen förordat i 1994 års budgetproposition. Riksdagen beslutade den 29 mars 1994 i enlighet med regeringens förslag (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet. TU26, rskr. 279). Trafikutskottet bedömer vidare att en trafikförsörjning som medger snabba, miljövänliga och säkra transporter för både gods och personer är av grundläggande betydelse för möjligheterna att knyta samman landets olika regioner med varandra. Insatser för att effektivisera kommunikationerna är dessutom framtidsinriktade eftersom landets produktionsförmåga höjs samtidigt som meningsfulla arbetstillfällen skapas snabbt. Som redovisas i motion Fi50 (s) krävs därför en rad andra insatser inom trafik- och kommunikationsområdet för att främja den ekonomiska utvecklingen. Det gäller ökade underhållsmedel till Banverket, höjda investeringsanslag till vägbyggande, tidigarelagda investeringar i AXE-systemet, investeringar i flygplatser och en ny godsterminal i Luleå. Av det anförda följer att trafikutskottet för sin del anser att riksdagen bör bifalla motion Fi50 (s) yrkandena 1--4 och 6--8.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Anslag till underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Jag anser att den föreslagna vägsatsningen är alltför generöst tilltagen samtidigt som det i många regioner finns andra investeringar som är mer angelägna. Det gäller exempelvis inom ROT-sektorn, data- och telekommunikationsområdet samt inom utbildningssektorn. Statens investeringar kan därmed bli mer framtidsinriktade. Studier visar nämligen att vägarnas standard -- på nuvarande nivå -- har en mycket ringa effekt på näringslivets produktivitet medan andra faktorer, som t.ex. arbetskraftens utbildningsnivå, har större effekt. Regeringens förslag till medelsanvisning bör därför, som framhålls i motion Fi32 (v) yrkande 59, reduceras med 100 miljoner kronor till 1,5 miljarder kronor. Detta innebär att ett reservationsanslag på totalt 2,7 miljarder kronor bör anvisas för nästa budgetår.
Näringsutskottets yttrande 1993/94:NU8y Bilaga 9
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition) jämte motioner såvitt propositionen och motionerna rör näringsutskottets beredningsområde.
Av förslagen i kompletteringspropositionen har näringsutskottet funnit anledning att i detta yttrande kommentera förslaget (bil. 1 mom. 3) om redovisning av nettoinkomsterna från utförsäljningen av olja ur de statliga beredskapslagren. Härutöver behandlar utskottet följande motioner som väckts med anledning av kompletteringspropositionen.
1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att sänka räntenivån, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyndsamma åtgärder måste vidtas mot finansiella derivat, 17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om näringspolitiken.
1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (63) att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning av Atle AB och Bure AB.
1993/94:Fi45 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. beslutar att anvisa ytterligare 300 miljoner kronor till utvecklingsbolagens lånekapital, 2. för budgetåret 1994/95 beslutar anvisa ytterligare 50 miljoner kronor för stöd till uppfinnarverksamhet, 3. beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa 335 miljoner kronor för insatser i vissa branscher i enlighet med vad som anförs i motionen Aktiv näringspolitik, 4. beslutar att anvisa 42 miljoner kronor för åtgärder för småföretagens exportverksamhet, 5. hos regeringen begär att statens aktieinnehav i förvaltningsbolagen Atle och Bure säljs, 6. beslutar återkalla det bemyndigande som hösten 1991 gavs regeringen att sälja ut AB Pharmacia.
Finansutskottet har vidare till näringsutskottet överlämnat vissa förslag i kompletteringspropositionen. Det gäller bilagorna 3 (Utrikesdepartementet) och 12 (Näringsdepartementet) samt ett förslag i bilaga 7 (Finansdepartementet) om statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken. Dessa delar av propositionen, som inte har föranlett några motioner, behandlar utskottet i betänkande 1993/94:NU29.
Näringsutskottet
Näringspolitik
Företagsklimatet i Sverige har förbättrats dramatiskt under de senaste åren, sägs det i kompletteringspropositionen (bil. 1 s. 25). Enligt regeringen är villkoren för företagande nu mer förmånliga och stabila än de kanske varit under någon period tidigare under efterkrigstiden. Detta, heter det vidare, är en av förutsättningarna för den produktions- och sysselsättningsexpansion som är nödvändig för att åstadkomma fortsatt stadigt förbättrade offentliga finanser och hejdad tillväxt i statsskulden.
I motion 1993/94:Fi45 (s) erinras om förslag om olika näringspolitiska åtgärder som har framlagts i motion 1993/94:N305 (s), vilken väcktes under allmänna motionstiden. Dessa förslag har under våren 1994 behandlats av riksdagen i betänkande 1993/94:NU15 om näringspolitik.
Med åberopande av vad som anförts i sistnämnda motion upprepas nu flertalet av förslagen. Sålunda krävs att 300 miljoner kronor skall tillföras den centrala lånefond som skall inrättas för de regionala utvecklingsbolagen. Vidare föreslås att 335 miljoner kronor skall anvisas för insatser inom vissa branscher. Härjämte skulle 42 miljoner kronor anslås för att stödja småföretagens exportverksamhet. I de två senare beloppen har motionärerna beaktat att riksdagen beviljat medel med anledning av yrkanden i motion 1993/94:N305 (s).
De nu aktuella förslagen avslogs av riksdagen men följdes upp i reservationer (s) och -- väsentligen -- i en meningsyttring (v).
I fråga om storleken på lånefonden för de regionala utvecklingsbolagen påpekade utskottet att bolagen kommer att disponera ca 2,5 miljarder kronor för finansiering av små och medelstora företag. Därtill erinrades om verksamheten hos Industri- och nyföretagarfonden och hos de nyinrättade teknikbrostiftelserna. Vidare hänvisades till olika åtgärder på skatteområdet som vidtagits under senare år för att underlätta riskkapitalförsörjningen.
Vid utskottsbehandlingen förordade företrädarna för motionen följande fördelning av de begärda medlen till olika branschfrämjande åtgärder (med angivande av anslag inom Näringsdepartementets huvudtitel): stöd till prospektering (nytt anslag; 85 miljoner kronor), insatser för den träråvarubaserade industrin (F 1; 100 miljoner kronor), återinrättande av verkstadstekniska delegationen -- VT-delegationen (F 1; 30 miljoner kronor), insatser för livsmedelsindustrin (F 1; 25 miljoner kronor), ytterligare medel till Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) för att främja övrig teknisk forskning och utveckling (F 1; 85 miljoner kronor), stöd till kvinnors företagande (A 1; 10 miljoner kronor).
Motionärernas begäran om medel för att främja småföretagens exportverksamhet fördelades enligt följande:
åtgärder för att underlätta för små och medelstora företag att komma ut på Europamarknaden (A 1; 40 miljoner kronor), ökat bidrag till Standardiseringskommissionen i Sverige -- SIS (C 3; 2 miljoner kronor).
I flertalet av de aktuella frågorna hänvisade utskottet till de olika insatser inom berört område som har vidtagits eller som planeras. Beträffande prospektering och VT-delegationen erinrades om utskottets principiella uppfattning att statens roll på det näringspolitiska området i huvudsak skall vara att skapa generellt goda förutsättningar för näringslivet; varken prospektering i statlig regi eller återinrättande av VT-delegationen borde därför komma i fråga. Kravet på ytterligare medel till Standardiseringskommissionen avstyrktes mot bakgrund av pågående omorganisation av standardiseringen.
Med hänvisning till vad näringsutskottet anfört i dessa frågor i betänkandet 1993/94:NU15 avstyrker utskottet de här aktuella yrkandena i motion 1993/94:Fi45 (s).
Innovationsstöd
På grundval av förslag av den s.k. Innovationsutredningen i betänkandet (SOU 1993:84) Innovationer för Sverige har regeringen nyligen i proposition 1993/94:206 föreslagit ett ökat stöd till innovationer. Enligt regeringens förslag skall en stiftelse -- benämnd Innovationscentrum -- inrättas för att på olika sätt stödja innovationsverksamhet. Medel motsvarande 6,85 % av kapitalet i Fond 92--94 skall tillföras den nya stiftelsen.
Med anledning av nämnda proposition har det väckts fyra motioner. I en av dessa (s) har det yrkats avslag på propositionen och föreslagits att ytterligare 50 miljoner kronor skall anvisas till NUTEK för stöd till innovationsverksamhet. Också i en annan motion (v) föreslås att riksdagen skall avslå propositionen. I en tredje motion (nyd) anförs att den av regeringen föreslagna satsningen är otillräcklig. Där begärs bl.a. en större budgetram för den föreslagna stiftelsen och att 10 miljoner kronor skall anvisas till NUTEK för att främja innovationsverksamheten i Sverige. Vidare menar motionärerna att en garantifond på 2 miljarder kronor bör inrättas vid Industri- och nyföretagarfonden för att säkra bankkrediter vid nyföretagarlån.
Näringsutskottet har tidigare denna dag behandlat propositionen jämte motioner i betänkandet 1993/94:NU25. Utskottet har därvid tillstyrkt propositionen och avstyrkt motionerna. I en reservation (s), med instämmande i en meningsyttring (v), krävs att propositionen skall avslås och att ytterligare medel (50 miljoner kronor) i stället skall tillföras NUTEK för att främja innovationsverksamheten. I en annan reservation (nyd) ges stöd åt motionsyrkandet om inrättande av en garantifond vid Industri- och nyföretagarfonden.
I motionerna 1993/94:Fi45 (s) och 1993/94:Fi31 (nyd) har det framställts motsvarande yrkanden om ökat stöd till innovationsverksamhet. Sålunda krävs i förstnämnda motion att 50 miljoner kronor skall anslås till NUTEK för detta ändamål. I den andra motionen upprepas förslagen om inrättande av en garantifond vid Industri- och nyföretagarfonden och om att 10 miljoner kronor skall anvisas till NUTEK för en innovationsfrämjande kampanj.
Näringsutskottet går här inte vidare in på dessa frågor utan hänvisar till vad företrädarna för resp. parti har anfört i betänkandet 1993/94:NU25 om innovationsstöd. Enligt näringsutskottets mening bör riksdagen lämna de nu aktuella yrkandena med anledning av kompletteringspropositionen utan åtgärd och sålunda avslå dessa.
Statens aktier i förvaltningsbolagen Atle och Bure
I december 1993 beslutade riksdagen (prop. 1993/94:40, bet. NU11) att huvuddelen av statens aktier i Atle Förvaltnings AB och Bure Förvaltnings AB -- motsvarande ca 27 % av samtliga aktier -- skulle överföras till stiftelsen Industri- och nyföretagarfonden (10 %), till det nya moderbolaget för de regionala utvecklingsbolagen -- Almi Företagspartner AB -- (10 %) och till de sju nya teknikbrostiftelserna (7 %). Det har avsetts att resp. organ, som har staten som huvudman, skall använda avkastningen från aktierna som stöd för att finansiera sin verksamhet. Efter dessa överföringar av aktier ägde staten direkt genom Näringsdepartementet ca 7 % av aktierna i de båda bolagen.
På förslag av regeringen beslutade riksdagen sedan i april 1994 att statens resterande aktier i Atle och Bure skulle avyttras (prop. 1993/94:100 bil. 13, bet. NU15). Regeringen bemyndigades att genomföra en sådan avyttring. I dagarna har så meddelats att dessa aktier har sålts till huvudsakligen svenska institutioner. Det totala försäljningsvärdet uppgår till 270 miljoner kronor.
I motionerna 1993/94:Fi45 (s) och 1993/94:Fi32 (v) förordas att statens innehav av aktier i de båda förvaltningsbolagen skall säljas. Motionerna väcktes innan det blev känt att statens resterande aktier i bolagen nu har avyttrats.
Med hänvisning till riksdagens tidigare beslut och den nyligen genomförda försäljningen av statens resterande aktier i Atle och Bure avstyrker näringsutskottet motionerna 1993/94:Fi45 (s) och 1993/94:Fi32 (v) i här berörda delar.
Statens aktier i Pharmacia AB
Riksdagens beslut i december 1991 (prop. 1991/92:69, bet. NU10) att bemyndiga regeringen att sälja statens aktier i vissa angivna företag omfattar bl.a. innehavet av aktier i läkemedels- och bioteknikföretaget Pharmacia AB. Staten äger, genom Förvaltningsaktiebolaget Stattum, för närvarande aktier i Pharmacia motsvarande ca 45 % av aktiekapitalet.
Nyligen har från Näringsdepartementet meddelats att regeringen beslutat att huvuddelen av statens aktier i Pharmacia skall säljas i mitten av juni 1994. Staten avser att behålla aktier motsvarande minst 12,9 % av kapitalet. Avtal härom har träffats med Stattum. Prospektet kommer inom kort att offentliggöras, varvid även en maximal storlek på statens erbjudande kommer att meddelas. Målet för försäljningen uppges vara att alla privatpersoner som så önskar skall kunna köpa minst 50 aktier i bolaget. Förutom till allmänheten och till anställda inom Pharmacia kommer erbjudande om köp av aktier att riktas till svenska och utländska institutioner. För allmänheten kommer anmälningstiden att pågå under perioden 1--10 juni. Parallellt härmed kommer ett anbudsförfarande för institutioner att fortgå till den 16 juni, då priset till institutionerna fastställs. På detta pris kommer allmänheten och de anställda att få en rabatt på 5--10 %. Försäljningen beräknas inbringa ca 10 miljarder kronor. Ca 4 500 post- och bankkontor deltar i försäljningen.
I motion 1993/94:Fi45 (s) begärs att riksdagen skall avbryta den planerade utförsäljningen av statens aktier i Pharmacia. Regeringen har under den gångna mandatperioden genomdrivit ett stort antal ideologiska privatiseringar, anförs det. Dessa sägs ha inneburit att statens samlade förmögenhet har minskat avsevärt. Motionärerna redovisar två skäl för sitt förslag att stoppa försäljningen. De påpekar, för det första, att aktiekursen under den senaste sexmånadersperioden har sjunkit med 15--20 %. En försäljning nu skulle innebära en stor förmögenhetsförlust för staten, konstateras det. Vidare menar motionärerna, för det andra, att den planerade försäljningen allvarligt skulle försvåra för andra aktörer på aktiemarknaden att tillförsäkra sig erforderligt riskkapital.
Enligt näringsutskottets uppfattning bör det berörda yrkandet i motion 1993/94:Fi45 (s) med kraft tillbakavisas. Riksdagen har, som nämnts, bemyndigat regeringen att sälja statens aktier i ett stort antal företag, inkl. de här aktuella aktierna. Vidare har riksdagen vid återkommande tillfällen -- senast i april 1994 (bet. 1993/94:NU16) -- avslagit motioner med begäran om att riksdagens bemyndigande till regeringen att privatisera statliga företag skall återkallas.
Härutöver gäller att motionärernas kritik mot att försäljningen skulle försvåra näringslivets riskkapitalförsörjning helt saknar grund. Internationell erfarenhet visar nämligen att privatiseringar av statliga företag leder till att nytt riskkapital kommer fram. Personer som tidigare inte ägt aktier attraheras av erbjudanden om försäljningar av statens aktier i olika bolag. Ett belägg för detta är också att erbjudandet om försäljning av aktierna i AssiDomän AB blev övertecknat 2,3 gånger. Härtill kommer att det finns en utländsk efterfrågan på aktierna i Pharmacia.
Sveriges internationella anseende på aktiemarknaden skulle vidare allvarligt försämras om erbjudandet om köp av aktier i Pharmacia skulle dras tillbaka efter det att försäljningsprocessen påbörjats. Det skulle även vara till stor skada för bolaget om försäljningen nu inte kan genomföras.
Med det sagda avstyrker alltså näringsutskottet motion 1993/94:Fi45 (s) såvitt nu är i fråga.
Vissa finansiella frågor
I motion 1993/94:Fi31 (nyd) efterlyses åtgärder för att uppnå en sänkning av bankernas räntemarginaler. Det är ytterst anmärkningsvärt, heter det, att regeringen inte har gjort något åt de enorma ränteskillnader som bankerna har tillämpat under lång tid. Det anförs att staten såsom ägare av Nordbanken, via styrelsen i banken, borde kunna påverka denna bank att sänka marginalerna, vilket sedan skulle få effekt i hela banksystemet. Vidare borde Bankstödsnämnden i samband med förhandlingarna med bankerna om stöd och garantier kunnat ställa krav beträffande räntorna.
Frågor om bankernas räntemarginaler har nyligen behandlats av utskottet i betänkandet 1993/94:NU18 om bank- och försäkringsfrågor. Där redogörs för räntemarginalernas utveckling under senare tid på basis av en rapport från Riksbanken i mars 1994. Skillnaden mellan de genomsnittliga ut- och inlåningsräntorna i bankerna för lån i svenska kronor var per den sista december 1993 6,3 procentenheter, vilket innebar en minskning med 1,1 procentenheter sedan motsvarande tidpunkt året innan. Fram till februari 1994 minskade skillnaden med ytterligare 0,2 procentenheter.
I nämnda betänkande har också behandlats motioner (s; nyd; v) om konkurrensförhållandena på bankområdet. Med anledning av dessa föreslår utskottet att riksdagen anmodar regeringen att snarast återkomma med förslag till hur konkurrensen inom banksektorn kan förbättras. Det är nödvändigt, anför utskottet, att bankerna nu svarar upp mot de statliga stödinsatserna genom att sänka räntemarginalerna och öka utlåningen och därmed bidra till att få fart på den svenska ekonomin. I en reservation (m, fp, c, kds) föreslås att motionerna inte skall föranleda något initiativ från riksdagens sida. Där pekas på de åtgärder som vidtagits under senare år för att liberalisera lagstiftningen och stärka det finansiella systemet; härigenom finns det nu goda förutsättningar för ett ökat konkurrenstryck. Att dessa förändringar börjar ge resultat visas av antalet ansökningar om bankoktroj och av att ett ökat antal utländska banker driver verksamhet här, heter det vidare i reservationen. Riksdagen väntas senare denna dag fatta beslut i ärendet.
Näringsutskottet hänvisar till behandlingen i nämnda betänkande och föreslår att det nu aktuella yrkandet i motion 1993/94:Fi31 (nyd) avslås av riksdagen.
I denna motion framställs också ett yrkande om åtgärder för att öka kontrollen av handeln med finansiella derivat. Derivat är spekulationsobjekt som till sin natur på sikt inte kan länkas in i kontrollerade banor, anför motionärerna. De menar att regeringen bör hörsamma den oro som framförts beträffande handeln med olika derivat och återkomma till riksdagen med förslag till erforderliga åtgärder.
Användningen av olika derivatinstrument (optioner, terminer, svappar och futures) har ökat starkt under senare år och kommit att utgöra en icke oväsentlig del av de finansiella marknaderna. Derivat förekommer relaterade till valutamarknaden, aktiemarknaden, räntemarknaden och till olika råvarumarknader. Riskproblematiken är sannolikt mest uttalad vad gäller s.k. OTC-instrument, dvs. i fråga om sådana instrument som handlas med på individuell basis till stor del utanför reguljära handelsplatser.
Inom Riksbanken har i början av år 1994 påbörjats ett projekt rörande derivatmarknaderna. I projektet kartläggs storleken på handeln med derivat i Sverige samt omfattningen av svenska aktörers användning av derivat gentemot utländska motparter. Huvudinriktningen är att risksituationen på OTC-marknaden skall studeras. En rapport beräknas kunna framläggas under sommaren 1994.
Handeln med derivat är också för närvarande en prioriterad fråga inom Finansinspektionen. Där pågår nu en granskning av denna handel med avseende på olika aspekter -- rapportering, redovisning, marknadsrisker och normgivning.
Av den lämnade redovisningen framgår att handeln med finansiella derivat för närvarande är föremål för översyn inom såväl Riksbanken som Finansinspektionen. Om det därvid framkommer behov av åtgärder från riksdagens sida förutsätter näringsutskottet att regeringen lägger fram förslag härom. Med det sagda avstyrker utskottet även det här berörda yrkandet i motion 1993/94:Fi31 (nyd).
Utförsäljningen av olja ur de statliga beredskapslagren
I samband med 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102 kap. 11, bet. FöU12) bemyndigades regeringen att sälja ut olja från krigslagren så att dessa minskades till en lägre, dock ej närmare angiven, säkerhetspolitiskt motiverad nivå. De medel som frigjordes från denna försäljning fick användas för att -- utanför planeringsramen -- stärka olika funktioner inom den civila delen av totalförsvaret. För budgetåret 1992/93 avsågs 79 miljoner kronor av inkomsterna användas för sådana åtgärder.
Våren 1993 beslutade riksdagen (prop. 1992/93:100 bil. 13, bet. NU28) att regeringen skulle få disponera influtna medel från oljeutförsäljningen även för ändamål inom den militära delen av totalförsvaret. Regeringen fattade därefter i december 1993 beslut om att en del av utvecklingskostnaderna för luftvärnsrobotprojektet BAMSE samt viss verksamhet inom marinen skall finansieras -- genom särskilda beslut av regeringen om merutgift -- med inkomsterna från utförsäljningen av olja. Dessa kostnader, som sammantaget beräknas uppgå till ca 600 miljoner kronor, ligger utanför de ekonomiska planeringsramarna för totalförsvaret.
Riksdagen har nyligen -- på förslag av näringsutskottet (bet. 1993/94:NU19) -- bifallit regeringens förslag i proposition 1993/94:141 innebärande att de statliga lagren av olja för krigssituationer nu helt skall avvecklas. I stället skall lager byggas upp i näringslivet för att där integreras med lagringen för fredskriser och den övriga kommersiella lagringen av oljeprodukter.
Med hänsyn främst till omfattningen av den nu beslutade totala utförsäljningen av olja uttalade riksdagen, på utskottets förslag, att regeringen borde återkomma till riksdagen med förslag till hur medlen från den fortsatta utförsäljningen skall användas. Regeringen hade i propositionen endast angett att den senare för riksdagen skulle lämna en redogörelse för användningen av de medel som inflyter genom den fortsatta utförsäljningen.
I ett yttrande till näringsutskottet anförde försvarsutskottet att medlen från utförsäljningen skulle användas för ändamål inom totalförsvaret. I motsats härtill menade näringsutskottet, vilket också riksdagen anslöt sig till, att regeringen borde vara fri att föreslå till vilka ändamål som medlen bör användas.
I kompletteringspropositionen (bil. 1 s. 75) konstateras att beslutet om en total utförsäljning av de statliga oljelagren innebär att försäljningsinkomsterna blir avsevärt större än vad som tidigare bedömdes. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget föreslår regeringen att de merinkomster som följer av en total utförsäljning jämfört med tidigare planering skall tillgodogöras statsbudgeten. Budgetförstärkningen beräknas uppgå till totalt minst 500 miljoner kronor när utförsäljningen har avslutats (senast år 1999).
Näringsutskottet har inget att erinra emot vad som i denna del anförs i kompletteringspropositionen. Vad som där föreslås bör innebära att regeringen inte kan fatta ytterligare beslut om att kostnader inom totalförsvaret skall finansieras med medel från utförsäljningen av olja ur de statliga beredskapslagren. Om det uppkommer behov av att finansiera kostnader för totalförsvaret utanför de ekonomiska planeringsramarna får dessa behov efter förslag från regeringen prövas av riksdagen på vederbörligt sätt.
Stockholm den 19 maj 1994
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Hans Gustafsson (s), Gudrun Norberg (fp), Axel Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Näringspolitik
Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Näringspolitik -- som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "motion 1993/94:Fi45 (s)" bort ha följande lydelse:
Med utgångspunkt i en sund penning- och finanspolitik är det näringspolitikens uppgift att främja en god utveckling av näringslivet. En aktiv näringspolitik förutsätter, menar näringsutskottet, att i stort sett alla politikområden samverkar för att målet om uthållig tillväxt skall kunna uppnås. Staten har härvid två huvudfunktioner. Den ena är att utforma fasta spelregler för företagen. Den andra är att agera på ett mer aktivt sätt, bl.a. genom selektiva insatser.
Enligt utskottets uppfattning krävs det nu olika näringspolitiska insatser för att främja de små och medelstora företagens verksamhet. Med hänvisning till vad som anförts i olika reservationer till utskottets näringspolitiska betänkande (bet. 1993/94:NU15 s. 103 f.) tillstyrker näringsutskottet de här berörda yrkandena i motion 1993/94:Fi45 (s). Riksdagen bör sålunda besluta följande: att anvisa ytterligare 300 miljoner kronor till den centrala lånefonden för de regionala utvecklingsbolagen, att anvisa 85 miljoner kronor till ett nyinrättat anslag för utökad prospektering, att anvisa ytterligare 50 miljoner kronor till anslaget Småföretagsutveckling (A 1) under Näringsdepartementets huvudtitel för att främja kvinnors företagande (10 miljoner kronor) och småföretagens exportverksamhet (40 miljoner kronor), att anvisa ytterligare 240 miljoner kronor till anslaget Teknisk forskning och utveckling (F 1) under Näringsdepartementets huvudtitel för att främja den träråvarubaserade industrin (100 miljoner kronor), livsmedelsindustrin (25 miljoner kronor) och övrig teknisk forskning och utveckling (85 miljoner kronor) samt för att återinrätta VT-delegationen (30 miljoner kronor), att anvisa ytterligare 2 miljoner kronor till anslaget Bidrag till Standardiseringskommissionen (C 3) under Näringsdepartementets huvudtitel för att främja standardiseringsarbetet hos de små och medelstora företagen.
2. Statens aktier i förvaltningsbolagen Atle och Bure
Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Statens aktier i förvaltningsbolagen Atle och Bure -- som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Den verksamhet som förvaltningsbolagen Atle och Bure bedriver, och som har finansierats med medel från de tidigare löntagarfonderna, har enligt näringsutskottets mening inte kommit småföretagen till del. Förvaltningsbolagens verksamhet är förenad med sådana lönsamhetskrav att den sannolikt skulle komma till stånd även utan stöd. Det statliga kapital som finns i Atle och Bure borde kunna göra bättre nytta på annat sätt.
Näringsutskottet har noterat att 7 % av aktierna i Atle och Bure nyligen har sålts till olika institutioner och inbringat 270 miljoner kronor till statskassan. Det vore en fördel om motsvarande kunde göras beträffande de aktier som efter beslut av riksdagen i december 1993 har överförts till Industri- och nyföretagarfonden, Almi Företagspartner AB och de sju nya teknikbrostiftelserna. Riksdagen bör därför, enligt utskottets mening, i ett uttalande anmoda regeringen att verka för en sådan försäljning. Denna kan beräknas komma att inbringa ytterligare ca 1,2 miljarder kronor till statskassan, medel som sedan kan användas för åtgärder som mer aktivt främjar de små och medelstora företagens verksamhet.
3. Statens aktier i Pharmacia AB
Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Statens aktier i Pharmacia AB -- som börjar med "Enligt näringsutskottets" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet instämmer i vad som sägs i motion 1993/94:Fi45 (s) om att den planerade utförsäljningen av statens aktier i Pharmacia AB snarast måste avbrytas. I annat fall kommer staten -- och därmed skattebetalarna -- att gå miste om ytterligare ett antal miljarder kronor till följd av regeringens ideologiska privatiseringsprogram. Som framhålls i nyssnämnda motion har kursen på aktierna i Pharmacia pressats ned kraftigt under de senaste månaderna. En försäljning nu är därför, för det första, inte försvarlig ur ekonomisk synvinkel.
Vidare gäller att efterfrågan på riskkapital är mycket stor för närvarande. Hittills under år 1994 har det aviserats om ett flertal emissioner. Den av regeringen planerade utförsäljningen av aktier i Pharmacia -- till ett värde av 10--15 miljarder kronor -- är en av de största någonsin på den svenska aktiemarknaden. Det är uppenbart att den allvarligt skulle skada näringslivets möjligheter att tillförsäkra sig riskkapital till nya investeringar och därmed nya jobb.
Enligt näringsutskottets mening bör riksdagen, med bifall till det nu berörda yrkandet i motion 1993/94:Fi45 (s), anmoda regeringen att omedelbart avbryta utförsäljningen av statens aktier i Pharmacia.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Jag instämmer i allt väsentligt i de synpunkter som företrädarna för Socialdemokraterna för fram i de avvikande meningarna i detta yttrande.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1993/94:AU8y Bilaga 10 Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:150 (kompletteringspropositionen) och med anledning av den avgivna motioner såvitt avser bilaga 10.
Utskottet yttrar sig i det följande över dels propositionens bilaga 10 (Arbetsmarknadsdepartementet), dels följande med anledning av propositionen väckta motioner:
1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) yrkande 18, 1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 6--14, 16--36, 39 och 40, 1993/94:Fi34 av Lennart Fremling (fp), 1993/94:Fi36 av Sinikka Bohlin och Britt Bohlin (båda s), 1993/94:Fi54 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 1--3 samt 7--17.
Inledning
Arbetsmarknadsutskottet har redovisat sin syn på arbetsmarknadspolitikens och arbetslivspolitikens inriktning, åtgärder och resurstilldelning under nästa budgetår i sina betänkanden 1993/94:AU11 och 1993/94:AU12, vilka behandlades av riksdagen den 23 mars 1994. Även i utskottets betänkande 1993/94:AU13 om regionalpolitiken, vilket utskottet justerat den 17 maj 1994, ingår frågor om den arbetsmarknadspolitiska situationen i olika delar av landet. De i samband med kompletteringspropositionen framlagda motionsförslagen är i viss utsträckning likartade med de motionsyrkanden som behandlas i de nämnda betänkandena.
Allmän bakgrund
Enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU) uppgick arbetslösheten i april 1994 till 310 000 personer eller 7,4 % av arbetskraften. Motsvarande siffror i april 1993 var 329 000 personer eller 7,7 %.
Arbetslösheten skiljer sig väsentligt mellan könen: 5,9 % för kvinnor och 8,8 % för män i april 1994. Arbetslösheten bland ungdomar 16--24 år uppgick under samma månad till 15,3 %.
Andelen långtidsarbetslösa (över 6 månaders arbetslöshet) uppgick i april 1994 till 133 000 personer, dvs. 43 % av alla arbetslösa var långtidsarbetslösa jämfört med 29 % ett år tidigare.
Antalet personer i arbetskraften (antalet sysselsatta plus antalet arbetslösa) var under april månad 4 187 000 eller 76,3 % av befolkningen. Motsvarande tal ett år tidigare var 4 277 000 personer eller 78,4 %.
Enligt AMS verksamhetsstatistik var i slutet av april 324 000 personer motsvarande 7,7 % av arbetskraften arbetslösa. Det är 4 000 färre än i april förra året.
Totalt befann sig 261 000 personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder motsvarande 6,2 % av arbetskraften i april 1994. Det är 45 000 fler än i april 1993.
Följande fördelning på åtgärder rapporteras från AMS verksamhetsstatistik från april 1994: 78 300 personer i arbetsmarknadsutbildning, 18 200 personer i beredskapsarbete, 64 800 personer i ungdomspraktik, 16 100 personer i utbildningsvikariat och 51 400 personer i arbetslivsutveckling. Från föregående månad rapporteras bl.a. 17 700 personer på plats med rekryteringsstöd och 8 900 personer med starta-eget-bidrag.
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Propositionen
I propositionen framhålls att den akuta finans- och kostnadskrisen har passerats. Industriproduktionen växer och produktiviteten stiger. Konkurrensläget för den svenska industrin är starkt och exporten växer. Det finns nu även på arbetsmarknaden tecken på att en vändning har inletts. Efterfrågan på arbetskraft har börjat öka, varslen och arbetslöshetstalen minskar.
Regeringen har angripit problemen med den mycket höga arbetslösheten på tre fronter: ekonomisk-politiska åtgärder för att korrigera kostnadsläget, sanera statens finanser och skapa förutsättningar för hållbar ekonomisk utveckling och nya varaktiga arbeten, satsningar på utbildning, forskning, förbättrad infrastruktur och stimulans till företagande, aktiv arbetsmarknadspolitik i en omfattning som aldrig uppnåtts tidigare samt utbyggnad av reguljär utbildning.
För att nå målet om en så snabb sysselsättningsökning att arbetslösheten i Sverige minst halveras till decenniets slut måste arbetsmarknaden fungera bättre än under tidigare decennier. Detta kräver flexiblare lönebildning och ökad rörlighet. En väl fungerande matchningsprocess är också viktig liksom lönebildningen.
Ett antal åtgärder har vidtagits för att förbättra arbetsmarknadens flexibilitet samtidigt som utgiftsökningar motverkats genom att nya åtgärder till lägre kostnader har införts, främst ungdomspraktik och ALU. Genom sådana åtgärder i stället för beredskapsarbeten stimuleras övergång till reguljära jobb. Ett viktigt inslag i en politik för fler riktiga jobb är att genom utbildningsinsatser i kombination med förmedlingsinsatser öka möjligheterna för enskilda människor att söka sig från delarbetsmarknader med hög arbetslöshet till delmarknader med låg arbetslöshet. Genom avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet bör förmedlingsprocessen bli effektivare.
I propositionen beskrivs de förändringar som införts i arbetsmarknadspolitiken, bl.a. åtgärderna arbetslivsutveckling (ALU) och ungdomspraktik. Regeringen konstaterar också att Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), trots omfattningen av åtgärderna, inte kunnat utnyttja samtliga beviljade resurser.
De övergripande mål och riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken som redovisades i 1994 års budgetproposition bör ligga fast. Dessa innebär att arbetsmarknadens funktionsförmåga skall förbättras så att obalanser mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft begränsas. Långtidsarbetslösheten skall förebyggas, den reguljära arbetsmarknaden utnyttjas, medelsanvändningen effektiviseras och jämställdheten ökas enligt riktlinjerna. Invandrarnas problem skall särskilt uppmärksammas.
Regeringen gör bedömningen att den öppna arbetslösheten kommer att minska under nästa budgetår från 8,0 % under år 1994 till 7,2 % under år 1995. Mot denna bakgrund bör de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna omfatta 270 000 personer per månad i genomsnitt -- dvs. något lägre än som beräknades i 1994 års budgetproposition. De föreslagna medlen samt Arbetsmarknadsfonden skulle dock medge en omfattning av 293 000 personer, om anordnare och arbetsgivare ställer platser till förfogande och om de arbetssökande accepterar platserna.
För att hålla en mycket hög beredskap, om arbetsmarknadsläget förbättras långsammare än förutsett, bör finansfullmakten ökas från 2 500 miljoner kronor till 4 000 miljoner kronor. Förutom anpassning av åtgärdsvolymer, tillfälliga ändringar i gällande regelsystem, tidigareläggning av investeringar, ROT- och underhållsåtgärder bör finansfullmakten också kunna disponeras för andra åtgärder som regeringen bedömer kan ge en omedelbar effekt på sysselsättningen. Om finansfullmakten tas i anspråk uppnås i stort sett den omfattning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som beräknades i 1994 års budgetproposition.
Motioner
Socialdemokraterna anför i motion Fi54 (yrk. 1) att det är glädjande att antalet lediga platser nu ökar igen och att det börjar bli fart på exportindustrin. Kronans fall har medfört en kraftig förbättring för exportföretagen. Hemmamarknaden står emellertid still och avskedandena i kommun och landsting fortsätter. De lediga jobben är fortfarande få och massarbetslösheten består. Trots detta föreslår inte regeringen några åtgärder för att förhindra denna utveckling, vilket är oacceptabelt.
Motionärerna förordar en ny, mera aktiv arbetsmarknadspolitik, som skall bidra till såväl ekonomisk tillväxt som balans på arbetsmarknaden och en rättvis fördelning. Den främsta uppgiften gäller att få till stånd en kraftig ökning av sysselsättningen i näringslivet i syfte att bekämpa arbetslösheten och få ner budgetunderskottet. Det gäller att undvika flaskhalsar i exportindustrin, att få i gång hemmamarknaden och förhindra ytterligare avskedanden i kommuner och landsting. Sverige behöver fler företag och fler företagare, enligt motionärerna, som anser att detta nödvändiggör ett nytt klimat med stabila spelregler för både företagare och löntagare.
Enligt Socialdemokraterna bör den ekonomiska politikens alla medel samordnas för att göra det lönsamt att investera i ny och mer produktiv kapacitet i näringslivet. För att inte få inflationsdrivande flaskhalsar måste man också göra insatser för att höja utbildningsnivån och förbättra individernas kompetens.
De riktlinjer som Socialdemokraterna presenterade i samband med årets budgetproposition i motion A254 ligger fast. De förslag till investeringar som då presenterades ligger också kvar med marginella avvikelser. Sammanlagt skulle s-programmet ge ca 90 000 fler arbeten under nästa år. Omkring 30 000 personer ytterligare kan få utbildning. Därmed kan arbetslösheten pressas ned till under 5 % under år 1995, enligt motionärerna.
I föreliggande motion redovisas ett investeringsprogram omfattande kommunikationsområdet, bostadssektorn, det sociala området, miljöområdet m.m.
Socialdemokraterna framhåller att arbetsmarknadspolitiken enligt regeringsförslaget får minskade resurser, medan finansfullmakten tillförs en och en halv miljard kronor. Motionärerna anser att det är uppenbart att det finns en stark ambition att föra medel från arbetsmarknadspolitiken till regeringens disposition för ospecificerade ändamål.
Ny demokrati anför i motion Fi31 (yrk. 18 delvis) att Sverige är i en akut kris, med hög arbetslöshet, statsfinanserna i obalans och en galopperande statsskuld. Motionärerna håller med regeringen om att -- även om utvecklingen går åt rätt håll -- obalanserna på arbetsmarknaden är stora. Enligt Ny demokrati förbättras dock läget på arbetsmarknaden snabbare än regeringen utgått från. Det noteras att regeringen haft uppenbara svårigheter att göra av med de budgetmedel som avsatts för innevarande budgetår. Detta leder till att resursanspråken bör kunna minskas, anser Ny demokrati. För att öka nyanställningarna är det enligt motionärerna nödvändigt med en fortsatt reformering av arbetsrätten. Företag med mindre än 25 anställda bör undantas från regelverket i lagen om anställningsskydd.
Vänsterpartiet riktar i motion Fi32 (yrk. 6--8) hård kritik mot regeringens bristande vilja och förmåga och hänvisar till sina alltjämt giltiga synpunkter i partiets motion A250 med anledning av årets budgetproposition. Regeringen har övergivit arbetslinjen. Inga aktiva nya åtgärder sätts in. Medel till expanderande volymer saknas. Inga krafttag tas mot det stora övertidsuttaget.
Vänsterpartiet vill sätta kravet på full sysselsättning i centrum för den ekonomiska politiken. Kompetensnivån i arbetslivet bör höjas. Gratis arbetskraft skall inte erbjudas arbetsgivarna utom i yttersta nödfall. Invandrarpraktiken är värd att bevara.
Vänsterpartiet lägger vidare synpunkter på utnyttjande av anslaget B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för innevarande budgetår, 1993/94. Minst 2--3 miljarder kronor kommer att kvarstå vid budgetårets slut, enligt Vänsterpartiet. Medlen bör utnyttjas effektivt under detta budgetår, bl.a. på sätt som Vänsterpartiet föreslagit i sin motion i anslutning till den regionalpolitiska propositionen 1993/94:140. Därutöver bör 800 miljoner kronor av B 2-anslaget användas till upprustning och underhåll av vägar. Därmed har sammanlagt 1 300 miljoner kronor av B 2-anslaget budgeterats över på nya ändamål av Vänsterpartiet. Eventuella utgående reserver bör dock tas i anspråk för avsedda ändamål under nästa budgetår.
Vänsterpartiet ställer sig avvisande till regeringens avsikt i propositionen att öka finansfullmakten från 2,5 miljarder kronor till 4 miljarder kronor, samtidigt som resurserna inom arbetsmarknadspolitiken reduceras under budgetåret 1994/95. Beloppen bör enligt Vänsterpartiet användas till arbetsmarknadspolitiska åtgärder och inte för att regeringen vid behov och utan riksdagsbeslut skall kunna anpassa åtgärder till förändringar på arbetsmarknaden.
Utskottet
Som redovisats ovan uppgick i april 1994 antalet arbetslösa enligt AKU till 310 000 personer. Bland de arbetslösa fanns 70 000 ungdomar 16--24 år. Från april 1993 har arbetslösheten gått ner med 19 000 personer -- från 329 000 personer till 310 000 personer.
Den svenska ekonomin har nu passerat en vändpunkt och BNP-tillväxten väntas enligt propositionen bli närmare 2,5 % i år och 3 % under år 1995.
Mot bakgrunden av det goda konkurrensläget för svensk industri samt ett antal reformer inom det ekonomisk-politiska området finns det nu enligt utskottets bedömning goda förutsättningar för en ökad sysselsättning. Arbetsmarknadsutskottet har i sitt betänkande 1993/94:AU11 om arbetsmarknadspolitik erinrat om de olika förändringar inom arbetsmarknadssektorn som är ägnade åt att förbättra förutsättningarna för en ökad sysselsättning. Bl.a. har förändringar införts på arbetsrättens område (bet. 1993/94:AU4, rskr. 103) så att den tillåtna anställningstiden för visstidsanställning vid arbetsanhopning samt den längsta prövotiden för provanställning förlängts från sex till tolv månader fr.o.m. den 1 januari 1994. Vidare har ett generellt anställningsstöd, GAS, införts för att tidigarelägga nyanställningar på den reguljära arbetsmarknaden under kalenderåret 1994. Det kan också erinras om att riksdagen under innevarande budgetår har fattat beslut om ROT-insatser (bet. 1993/94:AU5, rskr. 102, bet. 1993/94:AU21, rskr. 148) för sammanlagt 2 100 miljoner kronor. Sysselsättningseffekten av dessa beslut kommer enligt propositionen främst under nästa budgetår och beräknas till i genomsnitt 11 000 arbetstillfällen per månad.
De senaste budgetåren har utbildningsinsatser anordnats för arbetslösa genom särskilda medel för ett tredje gymnasieår för elever som gått ut gymnasiet i tvååriga linjer samt för extra platser i komvux. Under innevarande budgetår beräknas att ca 26 000 sådana platser har utnyttjats för tredje gymnasieåret och 25 000 platser inom komvux. Det kan också erinras om att högskoleutbildningen ökat kraftigt under senare år, nämligen med 30 % eller med ca 45 000 personer.
För nästa budgetår föreslås utöver de nämnda typerna av utbildningsinsatser (bilaga 8 i kompletteringspropositionen) delvis nya typer bl.a. i form av utbildningschecker (8 000 platser) samt sommaruniversitet/sommarhögskola, basår och distansutbildning (21 500 platser).
Som framgått är arbetsmarknadspolitiken i sig inte ett tillräckligt instrument. Med en samhällsekonomi i obalans och en krympt industrisektor anser utskottet att alla politikområden över hela fältet måste samverka för att ge förutsättningar för sysselsättning och tillväxt.
Liksom i det ovan nämnda betänkandet AU11 från mars 1994 anser utskottet att högsta prioritet måste ges åt bekämpning av arbetslösheten. Särskilt viktigt är det att få bukt med långtidsarbetslösheten, vilken i april 1994 uppgick till 133 000 personer.
Utskottet anser att det finns utrymme för samsyn vad gäller behovet av en aktiv arbetsmarknadspolitik, eliminering av obalanser på arbetsmarknaden, betoning av expansion och sysselsättning inom näringslivet samt vikten av företagande och vidare ett mycket uttalat behov av en allmän kompetenshöjning i arbetslivet. Som också motionärerna påpekar är det särskilt betydelsefullt i en konjunkturuppgång att de expanderande företagen får tillgång till personal med rätt kompetens. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att en parlamentarisk utredning har påbörjats (dir. 1993:12) i syfte att undersöka arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning.
Arbetsmarknadsutskottet har inte någon från Vänsterpartiet i motion Fi32 skild uppfattning vad gäller att medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall användas på ett effektivt sätt -- såväl under innevarande som under nästa budgetår. Utskottet har dock en annan syn på ändamålen än de av Vänsterpartiet redovisade förslagen. Att eventuellt utgående reservationer under anslaget bör tas i anspråk för avsedda ändamål under kommande budgetår anser utskottet vara en självklarhet.
Med hänsyn till behoven av flexibilitet kan arbetsmarknadsutskottet för sin del acceptera den lösning som föreslås i propositionen, nämligen att anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas och finansfullmakten ökar från 2 500 miljoner kronor till 4 000 miljoner kronor. Som anges i propositionen bör finansfullmakten i första hand kunna användas för att anpassa volymerna i de ordinarie arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Tillfälliga ändringar i gällande regelsystem bör också kunna tillåtas. Utskottet förutsätter att riksdagen på lämpligt sätt underrättas om sådana ändringar. Även tidigareläggning av investeringar samt ROT- och underhållsåtgärder i syfte att öka sysselsättningen bör kunna ingå i området för finansfullmakten. I linje med arbetsmarknadsutskottets tidigare uttalande (bet. AU11) vill utskottet liksom regeringen betona att åtgärder som regeringen vidtar med stöd av finansfullmakten inte får tränga undan ordinarie sysselsättningstillfällen.
Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker arbetsmarknadsutskottet motionerna Fi31 (yrk. 18 i motsvarande del), Fi32 (yrk. 6--8) och Fi54 (yrk. 1).
A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Propositionen
I den nyligen till riksdagen lämnade propositionen 1993/94:209 Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen föreslår regeringen att en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet skall lämnas från de s.k. arbetsmarknadskassorna. Under hösten 1994 kommer regeringen att lägga fram förslag om kassornas organisation m.m. med sikte på ikraftträdande den 1 januari 1995. Redan från den 1 juli 1994 måste emellertid kassorna kunna hantera nya ersättningsärenden. Regeringen föreslår därför att AMS tilldelas dels 9,9 miljoner kronor för investeringar och kostnader av engångskaraktär, dels 5,1 miljoner kronor för driftkostnader under tiden den 1 juli--den 31 december 1994.
AMS förvaltningskostnadsanslag för nästa budgetår bör därför öka från 2 861 516 000 kr (bet. 1993/94:AU11, rskr. 189) med 15 miljoner kronor till 2 876 516 000 kr.
Därutöver bör AMS få disponera högst 395 miljoner kronor för tillfällig personalförstärkning vid arbetsförmedlingen under budgetåret 1994/95. Av de nu föreslagna medlen bör minst 75 miljoner kronor användas för lön till sådan personal som svarar för att påverka arbetsgivarna att tidigarelägga anställningar. Regeringens förslag till finansiering tas upp i avsnittet A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Motioner
Såväl Socialdemokraterna i motion Fi54 (yrk. 13) som Vänsterpartiet i motion Fi32 (yrk. 32) avvisar regeringens förslag om 15 miljoner kronor för administration av arbetsmarknadskassor mot den bakgrunden att man avvisar regeringens förslag till ny arbetslöshetsförsäkring.
Beträffande de tillfälliga medlen för personalförstärkning anför Socialdemokraterna i motion Fi54 (yrk. 12 delvis) att personalförstärkningen i sig stöds men att resurserna bör vara permanenta och ligga under förvaltningskostnadsanslaget.
Vänsterpartiet anför i motion Fi32 (yrk. 33 och 34) att den tillfälliga förstärkningen inte är tillräcklig. Därutöver finns ett behov av permanent förstärkning av arbetsförmedlingarna. De av Vänsterpartiet förordade insatserna för kompetenshöjning, ungdomsåtgärder m.m. medför att Vänsterpartiet anser att förvaltningskostnadsanslaget bör höjas med 100 miljoner kronor till 2 961 516 000 kr.
Utskottet
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att såväl Socialdemokraterna i motion Fi54 som Vänsterpartiet i motion Fi32 anser att det finns behov av personalförstärkning inom arbetsförmedlingen. Socialdemokraterna anser att resurserna permanent bör ligga under anslaget A 1, medan Vänsterpartiet vill plussa på permanenta medel ovanpå den tillfälliga personalförstärkningen.
Arbetsmarknadsutskottet har i mars 1994 tagit ställning till samma fråga om permanenta resurser i sitt betänkande AU11. Utskottet anförde då att den personalförstärkning det är fråga om är en helt konjunkturberoende förstärkning. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och rekommenderar därför finansutskottet att tillstyrka regeringens förslag i motsvarande del och avstyrka motionerna Fi32 (yrk. 33) och Fi54 (yrk. 12 i motsvarande del).
Vidare har arbetsmarknadsutskottet en annan uppfattning än Socialdemokraterna i motion Fi54 och Vänsterpartiet i motion Fi32 vad gäller behovet av administration av nya arbetsmarknadskassor och resurser för ändamålet i samband med genomförande av regeringens förslag om en ny arbetslöshetsförsäkring. Detta förslag kommer inom kort att behandlas av arbetsmarknadsutskottet.
Vänsterpartiets begäran i motion Fi32 om en permanent höjning av anslaget med 100 miljoner kronor med hänsyn till de av partiet förordade insatserna för bl.a. ungdomsåtgärder får inte stöd av utskottet.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår därför att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om ytterligare 15 miljoner kronor till anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader och avstyrker motionerna Fi32 (yrk. 32 och 34) och Fi54 (yrk. 13).
A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Inriktningen
Propositionen
För nästa budgetår har riksdagen under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder anvisat ett reservationsanslag på 28 608 931 000 kr (prop. 1993/94:100 bil.11, bet. AU11, rskr. 189).
Av dessa medel fördelades inte 1 940,6 miljoner kronor på arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utan riksdagen bemyndigade regeringen att besluta om användningen av medlen. Enligt den nyligen avlämnade regionalpolitiska propositionen (prop. 1993/94:140) föreslås att 800 miljoner kronor av de ej fördelade medlen får disponeras av länsstyrelserna för extraordinära tillväxtfrämjande insatser och att Norrlandsfonden får ett kapitaltillskott på 120 miljoner kronor.
Vidare tas i kompletteringspropositionen under sjätte huvudtiteln (bil. 6) upp ytterligare sysselsättningsskapande åtgärder, nämligen bärighetsförbättringar av det lågtrafikerade vägnätet. Enligt regeringen bör ytterligare 1 600 miljoner kronor anvisas till anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Därigenom kommer sammanlagt 2 800 miljoner kronor att stå till regeringens förfogande för vägupprustningsåtgärder under nästa budgetår. Dessa åtgärder beräknas motsvara 13 000 årsarbeten med indirekta effekter.
I propositionen redovisas en sammanställning över samtliga åtgärder och kostnader för budgetåret 1994/95, dels enligt riksdagens tidigare beslut med anledning av budgetpropositionen (bet. AU11 s. 31), dels enligt förslag i föreliggande proposition. I nedanstående sammanställning särredovisas de poster där nya beräkningar gjorts. Övriga poster, där inga ändringar är föreslagna, redovisas sammanfattningsvis.
BP94 KP94
Kostnad tkr Antal pers. Kostnad tkr Antal pers. per mån. per mån. INOM ANSLAGET A 2
Arbetslivsutveckling 445 000 - 420 000 - kringkostnader
Ungdomspraktik inkl. 7 567 893 93 000 5 656 967 70 000 akademikerpraktik
Bidrag till utbild. 1 521 852 15 800 1 433 460 15 000 i företag
Resebidrag m.m. 52 275 - 75 000 -
Ej fördelade medel 1 940 600 10 000
Kulturmiljövård - - 300 000 1 800
Regionalpolitiska - - 800 000 4 300 insatser
Övriga åtgärder 17 081 311 110 200 17 081 311 112 200*
SUMMA inom 28 608 931 229 000 25 766 738 203 300 anslaget A 2
ÅTGÄRDER VIA ARBETSMARKNADS- FONDEN
Arbetslivsutveck- 8 832 000 80 000 8 280 000 75 000 ling
Utbildningsvikariat 2 280 000 14 000 2 442 857 15 000
SUMMA åtgärder via 11 112 000 94 000 10 722 857 90 000 Arbetsmarknadsfonden
*Det genomsnittliga antalet personer per månad har ökat trots att kostnaderna är desamma som tidigare angivits. Orsaken är att de medel som redovisats för Arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet i BP beräknades räcka till 11 400 personer och i KP till 13 400 personer. Justeringen hänger samman med en bättre kostnadsuppföljning.
Enligt propositionen har regeringen vid sin revidering av budgeten eftersträvat en inriktning som är anpassad till en ökad efterfrågan på arbetskraft samtidigt som de arbetssökandes behov så långt möjligt tillgodoses.
Arbetsmarknadsutbildningen måste även i fortsättningen prioriteras högt. I en uppåtgående konjunktur är det särskilt viktigt med utbildad arbetskraft. I likhet med tidigare beslut bör 42 100 personer beräknas per månad i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning och 11 400 personer i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet.
I nuvarande arbetsmarknadsläge bör i första hand ungdomspraktik och ALU kunna begränsas. Neddragningen av ALU-platserna föranleder också en viss neddragning av kringkostnadsmedlen exkl. ALU-delegationen.
Antalet utbildningsvikariat har legat på en högre nivå än någonsin och bör under nästa budgetår utökas med 1 000 personer per månad till 15 000 personer per månad i genomsnitt. Ökade ansträngningar bör göras att öka utbildningsvikariaten inom näringslivet. Kostnaderna för utbildningsvikarierna beräknas till 1 710 miljoner kronor och för avdragen för utbildningskostnader i vissa fall till 733 miljoner kronor.
Den sammanlagda ramen för ALU och utbildningsvikariat bör ligga på högst 90 000 platser per månad och kostnadsramen på 10 723 miljoner kronor för hela budgetåret.
För åtgärder inom kulturmiljövård föreslås 300 miljoner kronor, vilket beräknas ge ca 1 800 årsarbetsplatser. Åtgärderna avser upprustning av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Medlen bör disponeras av Riksantikvarieämbetet. Under elfte huvudtiteln (bil. 11) beskrivs närmare hur dessa medel skall användas.
Sammantaget ger de föreslagna medlen under anslaget möjlighet till åtgärder för 203 300 personer per månad. Satsningen på vägnät, vilken finansieras genom omföring av A 2-anslaget, ger ytterligare 8 000 arbetstillfällen per månad. Sammanlagt beräknas 13 000 årsarbeten som redovisats ovan. Till detta kommer 90 000 platser i ALU och utbildningsvikariat. Den ökning av finansfullmakten som tidigare redovisats skapar enligt regeringen en beredskap att vid behov uppnå 400 000 platser i genomsnitt per månad.
Motioner
Socialdemokraterna anför i motion Fi54 (yrk. 2, 7--10, 17 delvis) att regeringen trappar ner ambitionerna och anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder trots att vi fortfarande har en arbetslöshet på exceptionellt hög nivå. Motionärerna förordar mer resurser för arbetsmarknadsutbildning, utbildningsbidrag, beredskapsarbete, rekryteringsstöd, investeringar, stöd för kommunerna att behålla uppsagd personal samt krafttag mot ungdomsarbetslösheten.
Regeringens överföringar till vägarbeten och kulturminnesvård är bra, men enligt motionärerna bör inte de arbetsmarknadspolitiska medlen belastas. De medel som riksdagen bemyndigat regeringen att använda behövs inom AMS snarare än inom regionalpolitiken (800 miljoner kronor).
Följande ökningar föreslås utöver vad regeringen budgeterat:
Antal pers. Kostnad per mån. mkr
Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning 5 000 1 125
Arbetsmarknadsutbildning i reguljär utbildning 4 800 603
Mer resurser till höjt utbildn.bidrag, beredskapsarbete, rekryteringsstöd 980
Delar i investeringsprogrammet (gator, skolor) 1 400
Utbildningsvikariat 6 000
Kommunerna, personal som ej sägs upp 20 000 2 750
Avräkning oanvända medel i Arbetsmarknadsdepartementet -2 200
Totalt 35 800 +4 658
Arbetsmarknadsutbildningen har enligt motionärerna en betydelsefull uppgift i att möta efterfrågan på kompetenta arbetssökande och därmed undvika flaskhalsproblem. Motionärerna föreslår -- som redovisats ovan -- en ökning på närmare 10 000 personer i månaden. Utbildningsbidragen bör motsvara arbetslöshetsersättningen även för ungdomar och inom det reguljära utbildningsväsendet. Även inom den reguljära utbildningen förordas utökningar.
Vad gäller beredskapsarbeten förordas i motionen att statsbidragen skall räknas på hela arbetstiden och inte som nu på endast 90 %.
Det är enligt Socialdemokraterna viktigt att arbetsförmedlingarna utnyttjar rekryteringsstödet i större utsträckning än i dag.
Beträffande utbildningsvikariaten bör alla ansträngningar göras för att totalt 21 000 personer i månaden skall kunna få utbildningsvikariat. Avdragen från arbetsgivaravgifterna blir därmed desamma som beräknats för innevarande budgetår. För att öka efterfrågan på utbildningsvikariat bör åtgärden öppnas för deltidsarbetande. Lagen bör vidare ändras så att avdrag får göras med 475 kr för vikarien också i det fall när den anställde får ledigt för studier utan att arbetsgivaren betalar lön under denna tid.
Vidare föreslås i motionen att AMS får i uppdrag att förhandla med kommuner och landsting om att förlänga uppsägningstiden för uppsagd personal. AMS bör få särskilda medel för att stimulera kommunerna att fatta sådana beslut.
Vänsterpartiet vill i motion Fi32 (yrk. 9--12, 14, 16--17, 23 och 29--31) förstärka insatserna mot arbetslösheten. Regeringen har enligt motionärerna sent omsider tänkt om och minskat volymerna för ALU och ungdomspraktik och insett behovet av mer arbetsmarknadsutbildning och kompetenshöjande insatser. Vänsterpartiet förordar ytterligare insatser för arbetsmarknadsutbildning inklusive utbildningsbidrag, företagsutbildning, rekryteringsstöd och beredskapsarbeten och en kraftfull ungdomssatsning. För dessa åtgärder krävs ytterligare 3 500 miljoner kronor i budgetmedel jämfört med regeringens förslag.
Enligt Vänsterpartiet bör inte A 2-anslaget (anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95) användas till vägunderhåll (1 600 miljoner kronor), särskilda regionala åtgärder (800 miljoner kronor), kulturmiljövård (300 miljoner kronor) eller förstärkning av Norrlandsfonden (120 miljoner kronor), som regeringen föreslagit i olika sammanhang. Detta innebär att Vänsterpartiet avvisar att 4 320 miljoner kronor tas från A 2-anslaget.
För att eliminera flaskhalsar i produktionen är det viktigt med en ökad volym av arbetsmarknadsutbildning och därmed kompetenshöjning. Vänsterpartiet upprepar sitt krav på fullt utbildningsbidrag vid all upphandlad arbetsmarknadsutbildning och vid arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet.
Volymen beredskapsarbeten måste ökas, och bidragsreglerna bör åter baseras på en arbetstid av 40 timmar per vecka.
Minskning av ALU ligger i linje med Vänsterpartiets krav. Inom miljöområdet instämmer dock partiet med regeringen att ALU bör få fortsatt hög prioritet. Enligt motionen bör 120 miljoner kronor sparas på kringkostnader för ALU och 5 miljoner genom nedläggning av ALU-delegationen. Dessa medel bör läggas på arbetsmarknadsutbildning.
Utbildningsvikariat är en utmärkt metod; formella skäl bör inte hindra dess användning. Budgetramen är för snäv och därför bör taket för utbildningskostnader tas bort.
Kommuner och landsting bör sluta avskeda personal. Behovet av utbyggd vård och omsorg m.m. är stort och de anställda kan sällan ersättas av maskiner på dessa områden. Motionärerna vill uppmana kommunerna till att ersätta passiva socialbidrag med meningsfull sysselsättning.
I motion Fi36 av Sinikka Bohlin och Britt Bohlin (båda s) begärs ett tillkännagivande om medel för ALU inom sektorn natur-, landskaps- och fornvård. Arbetena i denna sektor är nästan fria från konkurrens med en ordinarie arbetsmarknad och undanträngning kommer därför inte i fråga. Samtidigt som det finns stora behov av insatser inom denna sektor, kan enskilda utvecklas i arbetslivet.
Utskottet
Arbetsmarknadsutskottet tar först upp sina synpunkter på totalbilden beträffande olika åtgärder inom anslaget. Därefter redovisar utskottet sina ställningstaganden till enskilda åtgärder.
Arbetsmarknadsutskottet anser att regeringen -- med den osäkerhet som råder om den kommande konjunkturuppgångens sysselsättningseffekter -- har föreslagit en flexibel lösning, där omfattningen och fördelningen av åtgärder vid behov kan expanderas och justeras. Utskottet instämmer med regeringen i att såväl ALU som ungdomspraktik bör dras ner i första hand. Arbetsmarknadsutbildning och utbildningsvikariat, särskilt med inriktning mot näringslivet, bör däremot vara medel som är ägnade att höja kompetensnivån och fungera som "smörjmedel" i konjunkturuppgången. Arbetsmarknadsutskottet har liksom regeringen och motionärerna starkt intresse av att frågorna om kompetenshöjning får en tillfredsställande lösning.
Arbetsmarknadsutskottet har intet att erinra mot den spridning på olika områden och ändamål av de arbetsmarknadspolitiska medlen som regeringen föreslår. Utskottet förutsätter dock att avrapportering sker beträffande de sysselsättningseffekter som kan uppnås med resp. omföring till kulturmiljövård, regionalpolitiska insatser m.m. Utskottet biträder således inte uppfattningen i motion Fi32 (yrk. 9--12).
Med hänsyn till att regeringens förslag är ett flexibelt och justerbart åtgärdspaket som dessutom går lätt att expandera kan utskottet inte förstå den kritik i motionerna Fi54 (yrk. 17 delvis) och Fi32 (yrk. 14) som talar om nedtrappning av ambitionsnivån och åtföljs av krav på mera budgetmedel.
Frågan om stöd till kommuner och landsting för att förlänga uppsägningstider har arbetsmarknadsutskottet ingående behandlat i sitt betänkande AU11. Därvid har utskottet anfört att det är angeläget att arbetsmarknadsmyndigheterna fortsätter att göra överenskommelser med kommuner och landsting om att skjuta upp planerade personalindragningar och i stället vidareutbilda den personal som hotas av uppsägning. Arbetsmarknadsutskottet anser dock att de arbetsmarknadspolitiska medlen inte bör användas för reguljär kommunal verksamhet. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt. Därutöver har utskottet inhämtat att AMS tycks nå goda resultat med de överenskommelser man gör med kommuner och landsting i syfte att skjuta upp planerade personalindragningar och i stället vidareutbilda dem som hotas av uppsägning. Mot denna bakgrund avvisas förslagen i motionerna Fi54 (yrk. 2) och Fi32 (yrk. 16).
Med hänvisning till vad som ovan anförts om omfattningen och fördelningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna föreslår arbetsmarknadsutskottet att finansutskottet avstyrker motionerna Fi32 (yrk. 9--12, 14 och 16) och Fi54 (yrk. 2 och 17 i motsvarande del).
Utskottet övergår nu till att behandla enskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Beträffande arbetsmarknadsutbildning föreslår såväl Socialdemokraterna i motion Fi54 som Vänsterpartiet i motion Fi32 att omfattningen utökas jämfört med regeringens förslag. Mot bakgrund av vad utskottet ovan uttalat om möjligheten till flexibilitet inom regeringsalternativet samt angelägenheten av att personal med rätt kompetens kan rekryteras i konjunkturuppgången anser arbetsmarknadsutskottet att de aktuella motionerna inte bör påkalla någon riksdagens åtgärd. Finansutskottet bör därför avstyrka motionerna Fi32 (yrk. 29) och Fi54 (yrk. 9).
I fråga om utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning vill utskottet erinra om att vissa ändringar infördes den 1 juli 1993. Ändringarna innebar att utbildningsbidragen vid viss arbetsmarknadsutbildning skall bestå av en bidragsdel och en lånedel. I samband med behandling av motioner uttalade utskottet följande i årets arbetsmarknadspolitiska betänkande AU11.
Detta innebär att utskottet anser att det är skäligt att den enskilde betalar en viss del av kostnaderna för sådana studier som leder till en allmän kompetenshöjning. Det är här fråga om utbildningar som den enskilde själv har att ansöka om i konkurrens med andra personer. Det får också anses skäligt att ungdomar under 25 år som antas till arbetsmarknadsutbildningens särskilt anordnade (upphandlade) kurser, dvs. yrkesförberedande och yrkesinriktade kurser, får betala en del av studiekostnaderna liksom andra ungdomar som väljer andra studieformer och studievägar.
Arbetsmarknadsutskottet vidhåller denna ståndpunkt och avstyrker därmed motionerna Fi32 (yrk. 30) och Fi54 (yrk. 10).
Reglerna för beredskapsarbete vill såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet ändra så att statsbidragen skall beräknas på hela arbetstiden och inte som nu på 90 %. Likartade motionskrav har arbetsmarknadsutskottet avstyrkt i sitt betänkande AU11. Utskottet vidhåller sin då uttalade ståndpunkt att motionsförslaget innebär en kostnadsökning som utskottet inte ställer sig bakom. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi32 (yrk. 17) och Fi54 (yrk. 8).
Såväl i Socialdemokraternas motion Fi54 som i Vänsterpartiets motion Fi32 förordas på olika sätt utvidgning av åtgärden utbildningsvikariat. Beträffande förslaget om en utvidgning av utbildningsvikariat att också avse vikariat på deltid har utskottet erfarit att AMS -- efter en intern utredning -- förordar att den nuvarande begränsningen till heltidsvikariat upphör. Enligt AMS uppfattning skulle en sådan förändring inte innebära någon påtaglig administrativ olägenhet. Om vikariat på deltid endast ges till sökande med begränsat arbetsutbud kommer förändringen inte att öka deltidsarbetslösheten, anför AMS.
Arbetsmarknadsutskottet bedömer utbildningsvikariaten som en värdefull åtgärd i nuvarande arbetsmarknadsläge. Inom de kostnadsramar som regeringen har angivit bör reglerna syfta till att utbytet av åtgärden blir så stort som möjligt. Begränsningar som inte kan motiveras bör upphöra.
Arbetsmarknadsutskottet instämmer med regeringen om att särskilda ansträngningar bör göras för att utbildningsvikariaten skall öka inom näringslivet. Beträffande omfattningen av åtgärden anser utskottet att flexibilitet och samtidig kostnadskontroll uppnås med den i propositionen föreslagna ordningen att vissa ramar ges för ALU och utbildningsvikariat tillsammans. Som redovisats ovan finansieras dessa båda åtgärder från Arbetsmarknadsfonden. Sammanlagt bör antalet platser ligga på högst 90 000 per månad och den sammanlagda årskostnaden på högst 10 723 miljoner kronor.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna Fi32 (yrk. 31) och Fi54 (yrk. 7).
Vänsterpartiets krav i motion Fi32 innebär att åtgärden arbetslivsutveckling minskas ner till förmån för arbetsmarknadsutbildning. Dock är ALU-projekt inom miljöområdet prioriterade. Liknande synpunkter tas upp och utvecklas ytterligare i motion Fi36.
Utskottet har inhämtat att ALU-delegationen som en första åtgärd har försökt kartlägga utrymmen för nya ALU-projekt. På det skogliga området har t.ex. en överenskommelse om gränsdragningen för ALU-projekt kunnat fastställas, vilket är betydelsefullt eftersom natur- och landskapsvården utgör stora potentiella områden för ALU-verksamheten enligt delegationen. En inventering inom vissa län ger också vid handen att ett antal miljöprojekt, bl.a. med anknytning till kretsloppspropositionen, förekommer. Med hänvisning till den utveckling som är på gång anser arbetsmarknadsutskottet att motionerna Fi32 (yrk. 23) och Fi36 inte påkallar någon riksdagens åtgärd. De avstyrks således i aktuella delar.
Insatser för kvinnligt företagande
Arbetsmarknadsutskottet vill slutligen i detta sammanhang knyta an till en fråga som senast berördes i utskottets regionalpolitiska betänkande 1993/94:AU13, nämligen frågan om ytterligare åtgärder för att stärka kvinnors sysselsättning genom små- och nyföretagande. Utskottet markerade i AU13 vikten av att de nybildade regionala utvecklingsbolagen aktivt engagerar sig i insatser för att främja kvinnligt företagande.
Det är enligt utskottets mening synnerligen angeläget att även kvinnorna och det kvinnliga företagandet kommer att kunna bidra till och utnyttja den kommande konjunkturuppgången. Därför vill utskottet förorda följande initiativ.
För att ytterligare stärka kvinnors företagande i ett regional-, arbetsmarknads- och näringspolitiskt perspektiv bör ytterligare insatser och medel planeras för detta ändamål.
De medel som föreslås för kvinnors företagande bör i första hand bestå av lån för finansieringsändamål i företagsverksamheten. Ett nytt anslag bör därför skapas för detta ändamål. Medlen bör disponeras av Industri- och nyföretagarfonden. Enskilda låneärenden bör beslutas av de regionala utvecklingsbolagen, som får beslutanderätt inom vissa ramar och dragningsrätt hos den nämnda fonden. Det bör i övrigt vara regeringens uppgift att utforma de närmare bestämmelserna för dessa lån.
Finansieringen bör ske genom att anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med motsvarande belopp. Enligt utskottets bedömning bör 50 miljoner kronor föras över från A 2-anslaget till ett nytt anslag för kvinnors företagande under Näringsdepartementet. Vidare är det enligt arbetsmarknadsutskottet angeläget att information om denna satsning förs ut så snart som möjligt.
Ungdomsfrågor
Propositionen
I förhållande till 1994 års budgetproposition innebär kompletteringspropositionen en neddragning av antalet platser i ungdomspraktik och akademikerpraktik. Som redovisats ovan beräknas de totala kostnaderna för dessa åtgärder att minska från ca 7,6 miljarder kronor enligt budgetpropositionen till ca 5,7 miljarder enligt kompletteringspropositionen.
Regeringen framhåller att bl.a. ungdomspraktik varit en mycket verkningsfull åtgärd under lågkonjunkturen och att den på kort tid nått en stor omfattning, som inte varit möjlig med traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
I det förbättrade arbetsmarknadsläget anser regeringen emellertid att det bör vara möjligt att begränsa bl.a. ungdomspraktiken. Åtgärden bedöms dock även under nästa budgetår kräva en betydande omfattning främst i början av budgetåret för att motverka och förhindra uppkomsten av främst långtidsarbetslöshet.
Trots neddragningen beräknas ungdomspraktik tillsammans med ALU under det kommande budgetåret vara de mest omfattande åtgärderna. Behovet av ungdomspraktikplatser beräknas i genomsnitt till högst 70 000 per månad. Behovet av akademikerpraktikplatser beräknas till 2 000, och kostnaderna för åtgärden bedöms rymmas inom ramen för kostnaderna för ungdomspraktiken.
Regeringen redovisar i propositionen att en gemensam arbetsgrupp mellan Arbetsmarknadsdepartementet och AMS ser över möjligheterna att förenkla åtgärdsreglerna bl.a. beträffande ungdomspraktik. Regeringen föreslår slutligen en förlängning av praktikperioden i akademikerpraktiken samt att det införs ett finansieringsbidrag som skall betalas av praktikanordnaren. Dessa frågor berörs i de följande avsnitten.
Motioner
Socialdemokraterna lägger i motion Fi54 (yrk. 3 och 11) fram ett program för att bekämpa arbetslösheten för ungdomar. Målsättningen är att ingen under 25 år skall behöva gå arbetslös längre än 100 dagar. Motionärerna är beredda att satsa 2 miljarder kronor för att skapa 70 000 arbeten för ungdomar. Programmet skall finansieras med den reservation som under innevarande budgetår uppstått inom Arbetsmarknadsverket. Förslaget innebär i korthet bl.a. följande.
Utbildningsbidragen höjs. Antalet ungdomar i arbetsmarknadsutbildning ökas kraftigt. Utbyggnaden av den treåriga gymnasieskolan påskyndas. Antalet högskoleplatser utökas. Gymnasieutbildade ungdomar skall kunna få särskilda utlandsstipendier. Dessutom skall utbytesstuderande kunna få behålla sitt studiebidrag. Kommunerna ges ett ansvar för att ge alla ungdomar meningsfull sysselsättning t.o.m. vårterminen det år ungdomarna fyller 20 år -- ett s.k. utvecklingsår. Ett system med ungdomsintroduktion införs i stället för de nuvarande åtgärderna ungdomspraktik och ALU. Utbildningsvikariaten inriktas mot ungdomsvikariat. En särskild garanti i form av praktiktjänstgöring införs för arbetslösa akademiker. Utvecklingsbolagen ges ytterligare resurser för att kunna erbjuda ungdomar som vill starta företag riskvilligt kapital.
Vänsterpartiet för i motion Fi32 också fram förslag för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten. Motionärerna vill genomföra en ordning med ungdomsgaranti som innebär att ungdomar under 20 år inte skall vara öppet arbetslösa mer än några veckor. För ungdomar som är äldre skall gränsen gå vid 2--3 månader (yrk. 25). I motionen föreslås vidare införande av obligatorisk praktikantplats för ungdomar på medelstora och stora företag (yrk. 24). Motionärerna vill satsa resurser på ungdomsprojekt med miljöinriktning. Tanken är att utnyttja ungdomarnas initiativkraft och miljöintresse i samband med kommunernas arbete med att utarbeta kommunala Agenda 21 (yrk. 26). Mikrostöd om högst 20 000 kr föreslås för ungdomar mellan 16 och 30 år som vill driva egen rörelse eller kooperativ (yrk. 27). Ungdomspraktiken bör enligt motionärerna snabbt trappas ned och ersättas av ett introduktionsprogram med kortare praktik kombinerat med anställning med rekryteringsstöd (yrk. 28).
Partiets tidigare redovisade satsningar på arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag är också förslag som kommer ungdomar till del.
Utskottet
Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens arbetslöshetsstatistik var i april i år 80 092 ungdomar i åldern 18--24 år inskrivna vid arbetsförmedlingen och beredda att direkt ta arbete. Det var ca 2 200 färre än månaden dessförinnan och ca 4 700 färre än motsvarande månad förra året. Enligt samma källa var i april i år 87 331 ungdomar i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det var ca 5 700 färre än i mars månad och närmare 8 000 färre än i april månad 1993.
Utskottet bedömer arbetsmarknadsläget för ungdomar som fortsatt mycket bekymmersamt även om man kan skönja tendenser till en förbättring. Utskottet knyter förhoppningar till att den vändning i konjunkturen som skett kommer att leda till ökad efterfrågan på ungdomar i arbetslivet. Man kan dock förutse att behovet av arbetsmarknadspolitiska resurser riktade till ungdomar kommer att vara stort även under nästa budgetår och då särskilt under de inledande sommarmånaderna.
Det råder inga delade meningar om behovet av kraftfulla satsningar för att bekämpa arbetslösheten i stort och särskilt arbetslösheten bland ungdomar. Satsningen måste emellertid hållas inom ramen för vad en ansvarsfull ekonomisk politik tillåter. Utskottet menar att regeringens ansträngningar för att bekämpa arbetslösheten, mot bakgrund av det statsfinansiella läget, är berömvärda.
Erfarenheten visar att ungdomar har en i relation till äldre hög arbetslöshet även vid mera normala konjunkturlägen än det nuvarande. Det finns flera anledningar till detta förhållande. Ungdomar, liksom andra s.k. inträdargrupper, tenderar att ha en hög arbetslöshet eftersom de i förhållandevis stor utsträckning måste finna ett arbete och således inte enbart hålla kvar ett tidigare arbete för att undvika arbetslöshet. Ungdomar har vidare i allmänhet kort eller ingen arbetslivs- eller yrkeserfarenhet. Utskottet vill hänvisa till de förändringar som skett inom det arbetsrättsliga regelsystemet och som innebär förbättrade möjligheter för ungdomar på arbetsmarknaden, bl.a. ökade möjligheter till provanställning.
Som framgår av finansplanen kan vidare de relativt höga ungdomslönerna antas försvåra sysselsättningsmöjligheterna för ungdomar.
Utskottet anser i likhet med regeringen att staten skall förbättra sysselsättningsmöjligheterna för ungdomar genom bl.a. regelsystemet inom arbetsmarknadspolitiken. I finansplanen pekas därvid bl.a. på att parterna har ett stort ansvar för att lönebildningen sker på ett sätt som inte försvårar för ungdomar att få arbete.
En särskild utredare har tillkallats (dir. 1992:107) med uppgift att beskriva och analysera ungdomars levnadsvillkor i ekonomiskt och socialt hänseende. Utredaren kommer att bl.a. studera konsekvenser av lagar och avtal på arbetsmarknadsområdet samt lönenivåns betydelse för ungdomars möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Utredaren kommer inom kort att presentera sina förslag.
Totalt satsas under nästa budgetår närmare 25,8 miljarder kronor över budgeten på olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder varav en stor del kan komma ungdomar till del. Härtill kommer insatser på närmare 11 miljarder kronor som finansieras via Arbetsmarknadsfonden. Beaktas bör vidare de åtgärder av arbetsmarknadsskäl som hänför sig till andra huvudtitlar i budgeten. Dessutom sker resursförstärkningar på andra håll till följd av reservationer i innevarande års anslag.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det i ett förbättrat läge på arbetsmarknaden med ökad efterfrågan på reguljär arbetskraft finns anledning att något börja begränsa åtgärder som ALU och ungdomspraktik.
De åtgärdsprogram för ungdomar som förs fram av Socialdemokraterna i motion Fi54 och Vänsterpartiet i motion Fi32 innebär i båda fallen stor extra belastning på statsfinanserna. Det är självfallet angeläget att den tid varunder ungdomar går arbetslösa är så kort som möjligt. Det förefaller emellertid inte realistiskt att denna strävan tar formen av en garanti. Utskottet har heller inget att invända mot förslaget att fler ungdomar får utbildningsvikariat. Utskottet har som framgått ovan ställt sig bakom regeringens förslag om att utöka antalet utbildningsvikariat med 1 000 personer per månad till 15 000 personer per månad i genomsnitt.
I några fall har de i programmen ingående delarna en inriktning som utskottet inte kan ställa sig bakom, det gäller t.ex. förslaget om obligatorisk praktikantplats. I vissa fall har förslagen också stora likheter med motsvarigheter i det befintliga åtgärdsprogrammet, det gäller t.ex. ungdomsintroduktionen resp. introduktionsprogrammet. Det gäller också garantin för arbetslösa akademiker.
Några av enskildheterna i motionärernas program har utskottet behandlat och avstyrkt i andra sammanhang. Det gäller förslagen om ungdomsintroduktion och ungdomsprojekt med miljöinriktning. Utskottet återkommer i det följande beträffande den förstnämnda frågan.
Utskottet anser sammanfattningsvis att de satsningar regeringen gör för att möta ungdomsarbetslösheten både till innehåll och volym är väl avvägda. Utskottet kan således inte biträda de program som motionärerna förordat. Motionerna Fi54 (yrk. 11) och Fi32 (yrk. 24--27) avstyrks således.
Socialdemokraternas och Vänsterpartiets förslag om att ersätta ungdomspraktiken med ett system med ungdomsintroduktion resp. introduktionsprogram innebär att ungdomarna efter en kortare praktikperiod skall anställas med rekryteringsstöd. Utskottet har behandlat denna fråga även i samband med budgetbehandlingen av arbetsmarknadspolitiken tidigare under året. I det av riksdagen godkända betänkandet 1993/94:AU11 uttalade utskottet bl. a. att det i nuvarande arbetsmarknadsläge var alltför optimistiskt att trappa ned eller helt avveckla ungdomspraktiken. Prognoserna beträffande ungdomsarbetslösheten nödvändiggjorde en fortsatt hög nivå på ungdomspraktiken. Utskottet underströk också att det alltsedan ungdomspraktiken infördes varit möjligt att kombinera åtgärden med rekryteringsstöd. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och avstyrker motionerna Fi32 (yrk. 28) och Fi54 (yrk. 3).
Ungdomspraktik
Propositionen
Som redovisats ovan pågår inom Arbetsmarknadsdepartementet ett översynsarbete för att åstadkomma förenklade åtgärdsregler. Enligt propositionen skall en ny förenklad förordning om ungdomspraktikanter börja gälla fr.o. m. den 1 juli 1994. Förenklingarna kommer att avse frågor bl.a. om förutsättningarna för anvisningar, praktik på deltid, anvisningstiderna och definitionen på funktionshinder.
Regeringen begär riksdagens godkännande av vad som anförts om förenklade regler inom ungdomspraktiken.
Utskottet
Utskottet noterar att, såvitt framgår av propositionen, de förenklade regler om ungdomspraktik som regeringen aviserar inte innebär någon förändring av de grundläggande riktlinjerna för åtgärden. Utskottet har i övrigt med anledning av de uppgifter som lämnats inget att erinra och tillstyrker vad regeringen anfört i frågan.
Akademikerpraktik
Propositionen
I propositionen sägs att den nuvarande praktikperioden på tre månader för akademikerpraktik visat sig vara för kort. Regeringen föreslår att praktikperioden förlängs till högst sex månader.
I samband med införande av ett finansieringsbidrag för ungdomspraktik uttalade regeringen att på sikt även finansieringen av akademikerpraktiken skulle övervägas. Regeringen föreslår nu att anordnaren vid akademikerpraktik skall åta sig en delfinansiering genom ett finansieringsbidrag på 1 000 kr per månad.
Motioner
Socialdemokraterna i motion Fi54 (yrk. 15) och Vänsterpartiet i motion Fi32 (yrk. 19) yrkar att förslaget om förlängd praktikperiod och finansieringsbidrag i akademikerpraktiken skall avslås.
Utskottet
I samband med budgetbehandlingen av arbetsmarknadsfrågorna för två månader sedan konstaterade utskottet att arbetslösheten var högst bland de nyutexaminerade akademikerna. Mot den bakgrunden bedömdes akademikerpraktiken, som särskilt riktar sig till kategorien nyutexaminerade akademiker, ha en viktig uppgift att fylla (1993/94:AU11, rskr. 189). Utskottet anser alltjämt att åtgärden även under nästa budgetår kommer att utgöra ett viktigt inslag i samhällets insatser mot ungdomsarbetslösheten. Den tveksamhet som arbetsgivare uppenbarligen känt inför akademikerpraktik och som lett till att åtgärden inte nått upp till önskade volymer kan bero på den korta anvisningstiden. Utskottet delar därvidlag regeringens bedömning och tillstyrker förslaget att förlänga praktikperioden till högst sex månader. Förslaget att anordnaren vid akademikerpraktik skall åta sig en delfinansiering väcker frågan om inte ett finansieringsbidrag snarare skulle minska än öka åtgärdens attraktivitet bland arbetsgivare. Utskottet bedömer dock att finansieringsbidraget, särskilt med beaktande av att praktikperioden förlängs, är så utomordentligt blygsamt i relation till den kvalificerade arbetskraft som ställs till arbetsgivarens förfogande att det rimligen inte bör inverka negativt på viljan att anordna praktik. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag rörande akademikerpraktik och avstyrker motionerna Fi54 (yrk. 15) och Fi32 (yrk. 19).
Förstärkning av arbetsförmedlingen
Propositionen
Som tidigare redovisats bör AMS få disponera högst 395 miljoner kronor för tillfällig förstärkning vid arbetsförmedlingen under budgetåret 1994/95.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner finansiering genom att högst 395 miljoner kronor av medlen under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfällig personalförstärkning vid arbetsförmedlingen (prop. avsnitt 2.3).
Motioner
Socialdemokraterna anser i motion Fi54 (yrk. 12 delvis) att den föreslagna förstärkningen av arbetsförmedlingen bör vara permanent. Vänsterpartiet i motion Fi32 stöder den tillfälliga förstärkningen (men vill därutöver ha en permanent resursförstärkning).
Utskottet
Arbetsmarknadsutskottet har i det föregående tillstyrkt en tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen med hänvisning till konjunkturskäl. Som utskottet uttalat i sitt betänkande AU11 är det mot denna bakgrund logiskt att använda sig av anslaget för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår därför att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del och avstyrker motion Fi54 (yrk. 12 i motsvarande del). Finansutskottet bör således rekommendera riksdagen att godkänna att högst 395 miljoner kronor av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfällig personalförstärkning vid arbetsförmedlingen.
Informationsinsatser
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att högst 10 miljoner kronor av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får disponeras för vissa informationsinsatser (prop. avsnitt 2.4). Dessa avser dels information om åtgärder som syftar till att tidigarelägga nödvändiga nyanställningar (5 miljoner kronor), dels information om den allmänna arbetslöshetsförsäkring som föreslås införd fr.o.m. den 1 juli 1994 enligt proposition 1993/94:209 (5 miljoner kronor).
Motioner
Såväl Socialdemokraterna i motion Fi54 (yrk. 14) som Vänsterpartiet i motion Fi32 (yrk. 18) avvisar regeringens förslag i den del det rör medel för informationsinsatser angående den föreslagna arbetslöshetsförsäkringen. Bakgrunden är att båda partierna avvisar regeringens förslag till ny arbetslöshetsförsäkring. Däremot anser Vänsterpartiet att det är utmärkt att stimulera tidigareläggningar av anställningar genom ökad information om GAS och rekryteringsstöd.
Utskottet
Arbetsmarknadsutskottet kommer inom kort att behandla proposition 1993/94:209, Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet vill framhålla betydelsen av att information om förändringar i arbetslöshetsförsäkringen planeras i god tid. Enligt utskottets bedömning är detta informationsbehov oberoende av hur utskottet ställer sig till enskilda frågor i propositionen. Utskottet anser således att A 2anslaget bör få användas för de informationsinsatser som regeringen föreslagit.
Därmed avstyrker utskottet motionerna Fi32 (yrk. 18) och Fi54 (yrk. 14) och tillstyrker att riksdagen godkänner att högst 10 miljoner kronor under A 2-anslaget får användas för informationsinsatser.
Bidrag till utbildning i företag
Propositionen
Bidrag till utbildning i företag får enligt förordningen (1984:518) lämnas till arbetsgivare som tillhandahåller utbildning åt de anställda för att upprätthålla och främja sysselsättningen. Utbildning av arbetsgivare och företagare som inte är anställda berättigar däremot inte till bidrag.
I propositionen föreslås att bidrag också skall få lämnas för utbildning av den som äger en del i ett litet eller medelstort företag och som arbetar i verksamheten utan att vara anställd där. Den som berörs får dock inte ha ett väsentligt inflytande över verksamheten.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner förslaget om bidrag till utbildning i företag (prop. avsnitt 2.6).
Motioner
Socialdemokraterna framhåller i motion Fi54 (yrk. 16) att de flesta delägare rimligen har ett väsentligt inflytande över verksamheten. Begränsningen i regeringens förslag till delägare utan väsentligt inflytande över verksamheten är utomordentligt svårtolkad, enligt motionärerna, som också anför att någon motivering inte ges. Motionärerna föreslår därför att begränsningen tas bort.
Vänsterpartiet anför i motion Fi32 (yrk. 21) att det är angeläget att höja kompetensnivån i de små och medelstora företagen. Även sådana delägare som har ett väsentligt inflytande över verksamheten bör därför kunna få bidrag till utbildning. Annars föreligger risk att begränsningen omintetgör åtgärden.
Vidare föreslår Vänsterpartiet i samma motion (yrk. 20) att bidraget till utbildning i företag höjs från högst 60 till högst 90 kr per timme för att stimulera till kompetensutveckling.
Utskottet
Arbetsmarknadsutskottet instämmer med regeringen och motionärerna att det är angeläget att höja kompetensnivån i de små och medelstora företagen; att även delägare kan behöva utbildningsinsatser är ofrånkomligt enligt utskottets mening. För att få bidrag till utbildning i företag anser regeringen att den som berörs inte får ha väsentligt inflytande över verksamheten, medan motionärerna finner denna begränsning omotiverad.
Utskottet gör för sin del bedömningen att det i detta arbetsmarknadsläge finns behov av utbildning och kompetenshöjning för såväl anställda som småföretagare. Utan underlagsmaterial angående ekonomiska och andra konsekvenser vid olika omfattning av bidrag till utbildning i företag anser utskottet att det är svårt att ta ställning till den av regeringen föreslagna begränsningen avseende sådana delägare som inte har väsentligt inflytande över verksamheten. Som motionärerna pekar på kan denna begränsning göra åtgärden mindre verkningsfull. Med anledning av propositionen i denna del och motionerna Fi32 (yrk. 21) och Fi54 (yrk. 16) bör regeringen ta bort den föreslagna begränsningen. Detta bör ges regeringen till känna enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning.
Vad gäller Vänsterpartiets förslag om höjning av bidraget vid företagsutbildning har arbetsmarknadsutskottet samma uppfattning som i sitt betänkande AU11 från mars 1994. Utskottet vill liksom motionärerna framhålla betydelsen av företagsutbildning, vilken givetvis kan ses som kompetensutveckling. Utskottet biträdde emellertid inte då och biträder inte heller nu en höjning av bidraget från 60 till 90 kr per timme. Motion Fi32 (yrk. 20) avstyrks således.
Försöksverksamhet med rekryteringsstöd för högskoleutbildade
Propositionen
Regeringen föreslår, som en försöksverksamhet under nästa budgetår, ett rekryteringsstöd som skall underlätta för arbetslösa högskoleutbildade med arbetslivserfarenhet att återgå till den reguljära arbetsmarknaden. Stödet bör få beviljas vid anställning i små företag som saknar motsvarande högskolekompetens. En bakgrund är att dessa småföretag ofta saknar kunskap om vad kvalificerad arbetskraft kan bidra med för att utveckla verksamheten. Bidragsperioden bör vara högst tolv månader och bidrag lämnas med högst 50 % av den totala lönekostnaden. Kostnaderna för stödet bör inrymmas i de medel som har beräknats för rekryteringsstöd under nästa budgetår.
Regeringen begär riksdagens godkännande angående försöksverksamhet med rekryteringsstöd för högskoleutbildade (prop. avsnitt 2.7).
Motion
Vänsterpartiet anför i motion Fi32 (yrk. 22) att man är positiv till åtgärden i sig men ifrågasätter bidragsdelen. Efter sex månaders anställning bör företaget självt bära en större del av lönekostnaden. Bl.a. rättviseaspekter talar för att begränsa bidragsdelen. Vänsterpartiet förordar därför att 50 % av lönekostnaderna utgår under de första sex månaderna och 25 % under de följande sex månaderna.
Utskottet
Arbetsmarknadsutskottet vill framhålla att den föreslagna åtgärden med rekryteringsstöd för högskoleutbildade är en försöksverksamhet under ett budgetår. Internationella motsvarigheter har fallit väl ut. Såväl för att stödja högskoleutbildade arbetslösa som för att lyfta kompetensen i de små företagen finner utskottet åtgärden väl värd att pröva.
Utskottet är medvetet om att det kan ta viss tid innan de högskoleutbildades insatser i ett företag syns. Därför bör bidragsperioden vara förhållandevis lång. En period på högst tolv månader är enligt utskottet en flexibel lösning. Med hänsyn till kravet på effektiv medelsanvändning bör det vara en realitet att bidragsregeln om högst 50 % av lönekostnaderna kommer att utnyttjas på ett sådant sätt att arbetsförmedlingen inte betalar ut mer än vad som krävs.
Försöksverksamheten kommer enligt propositionen att utvärderas. I en sådan utvärdering får det förutsättas att bidragsnivå m.m. tas upp till diskussion inför en eventuell förlängning av åtgärden. Med hänvisning till vad som anförts bör finansutskottet tillstyrka ett godkännande av regeringens förslag om försöksverksamhet med rekryteringsstöd för högskoleutbildade samt avstyrka motion Fi32 (yrk. 22).
Flexiblare användning av rekryteringsstödet
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om flexiblare användning av rekryteringsstödet (prop. avsnitt 2.9).
Enligt propositionen har regeringen beslutat att införa mer flexibla anvisningsregler för platser med rekryteringsstöd. Det skall inte längre vara nödvändigt att ha gått arbetslös i minst tre månader resp. i minst en månad för en person under 25 år. Denna ändring medför att rekryteringsstödet kan användas mer offensivt, anförs det i propositionen.
Vidare skall äldre arbetslösa, om det finns synnerliga skäl, kunna anvisas till platser med rekryteringsstöd i högst tolv månader inom hela arbetsmarknaden i stället för som tidigare endast inom kommuner och landsting. Över hälften av de arbetslösa äldre är långtidsarbetslösa.
Motion
I motion Fi34 tar Lennart Fremling (fp) upp de äldre arbetslösas situation. Med hänsyn till svårigheterna på arbetsmarknaden för äldre arbetslösa bör speciella arbetsmarknadspolitiska åtgärder införas för personer över 50 år.
Utskottet
Arbetsmarknadsutskottet instämmer med regeringen i att den genomförda ändringen möjliggör att rekryteringsstödet kan användas på ett mera offensivt sätt. Utskottet ser positivt på en sådan ändring som vidgar användningsområdet för rekryteringsstödet och stimulerar till fasta anställningar. Likaså är utskottet positivt till den ändring som ger äldre arbetslösa möjlighet att få plats med rekryteringsstöd i högst tolv månader inom hela arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutskottet har förståelse för de synpunkter som framförs i motion Fi34 och vill väcka frågan om och hur man bör angripa föråldrade attityder till olika grupper på arbetsmarknaden. Över hälften av de arbetslösa äldre är långtidsarbetslösa. Utskottet vill inte se att man ställer äldre mot yngre inom arbetsmarknadspolitiken men vill erinra om att enligt gällande riktlinjer skall långtidsarbetslösa vara den mest prioriterade gruppen vid beviljande av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vidare ligger de av regeringen nyligen beslutade förändringarna i rekryteringsstödet i linje med motionärens önskemål. Någon ytterligare riksdagens åtgärd bör inte vara påkallad.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår att finansutskottet tillstyrker ett godkännande av vad regeringen anfört om flexiblare användning av rekryteringsstödet och avstyrker motion Fi34.
Medelsanvisning på anslag A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Propositionen
I propositionen föreslås -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr. 189)-- med motiveringar som har framgått i det föregående att anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder bestäms till 25 766 738 000 kr för nästa budgetår.
Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 (yrk. 17 delvis) regeringens förslag till minskning av A 2-anslaget och anser för sin del att anslaget bör uppgå till 4 658 miljoner kronor utöver vad som tidigare beslutats resp. föreslagits i detta sammanhang. Som tidigare redovisats inbegriper Socialdemokraternas budget även 2 200 miljoner kronor, vilka avräknats som "oanvända medel i Arbetsmarknadsdepartementet".
Ny demokrati förordar i motion Fi31 (yrk. 18 delvis) att A 2-anslaget kan minskas med 5 766 738 000 kr jämfört med regeringens förslag. Detta innebär ett anslag på 20 miljarder kronor.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 (yrk. 13) att A 2-anslaget fastställs till 33 586 738 000 kr. Detta anslagsbelopp baseras -- som tidigare redovisats -- på att Vänsterpartiet vill utöka budgetmedlen med 3 500 miljoner kronor jämfört med propositionen. Därutöver har Vänsterpartiet avvisat överföringar från A 2-anslaget till andra användningar motsvarande ett belopp på 4 320 miljoner kronor.
Utskottet
Arbetsmarknadsutskottet har i det föregående ställt sig bakom regeringens förslag till tillägg och ändringar beträffande den arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen. Utskottet har vidare avstyrkt olika motionsförslag som har en annan syn på omfattningen och fördelningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder än regeringen och utskottet har. Utskottet har vidare redovisat att de tidigare icke fördelade medlen på 1 940,6 miljoner kronor nu är budgeterade för olika ändamål.
Utskottet har ställt sig bakom ett initiativ att minska anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 50 miljoner kronor till förmån för ett nytt anslag för insatser i syfte att främja kvinnligt företagande.
I konsekvens med de ställningstaganden som redovisats i det föregående anser arbetsmarknadsutskottet att det av regeringen begärda beloppet minskat med 50 miljoner kronor bör beviljas till anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95, dvs. 25 716 738 000 kr. Motionerna Fi31 (yrk. 18 i motsvarande del), Fi32 (yrk. 13) och Fi54 (yrk. 17 i motsvarande del) bör således avstyrkas av finansutskottet.
Lönegarantifonden
Propositionen
En arbetstagare som blir utan lön på grund av arbetsgivarens konkurs kan i vissa fall få ersättning från Lönegarantifonden enligt bestämmelser i lönegarantilagen.
Lönegarantifonden finansieras via en arbetsgivaravgift på 0,20 % av arbetsgivarens lönekostnad. För budgetåret 1994/95 väntas inkomsterna uppgå till ca 1 300 miljoner kronor medan utbetalningarna väntas uppgå till ca 1 400 miljoner kronor.
Underskottet i Lönegarantifonden, på grund av de senaste årens stora antal konkurser, beräknas till ca 4 miljarder kronor vid utgången av budgetåret 1993/94. Underskottet i fonden har finansierats via en rörlig kredit hos Riksgäldskontoret. För budgetåret 1993/94 uppgår denna kredit till 7 miljarder kronor.
Regeringen bedömer att utbetalningarna från Lönegarantifonden kommer att minska till följd av ett lägre antal konkurser och till följd av de uppstramningar som gjorts i lönegarantireglerna.
Regeringen föreslår att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 5 miljarder kronor under budgetåret 1994/95 för utbetalningar enligt lönegarantilagen.
Motion
Vänsterpartiet förordar i motion Fi32 (yrk. 35) att sänkningen av den rörliga krediten begränsas till 6 miljarder kronor.
Utskottet
Utskottet delar regeringens bedömning av utvecklingen när det gäller utbetalningar från Lönegarantifonden under nästa budgetår. Utskottet tillstyrker således att en rörlig kredit om högst 5 miljarder kronor får disponeras i Riksgäldskontoret under budgetåret för utbetalningar enligt lönegarantilagen. Därmed avstyrks motion Fi32 (yrk. 35).
Arbetsmarknadsfonden
Propositionen
Utgifterna för Arbetsmarknadsfonden bestäms huvudsakligen av nivån på arbetslösheten och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Av betydelse är också ersättningens storlek och antalet ersättningsberättigade bland de arbetslösa.
Merparten av utgifterna för arbetslöshetsersättningen nästa budgetår eller ca 37 miljarder kronor beräknas avse den inkomstrelaterade ersättningen från arbetslöshetskassorna och arbetsmarknadskassorna. Utbetalningarna av grundbeloppet i KAS beräknas till drygt 1 miljard kronor. Åtgärderna arbetslivsutveckling och utbildningsvikariat, som också finansieras via fonden, samt finansieringen av utbildningsbidrag för dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning och som skulle vara berättigade till en inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning, beräknas belasta fonden med ca 16 miljarder kronor.
Under nästa budgetår beräknas Arbetsmarknadsfondens utgifter överstiga inkomsterna med ca 30 miljarder kronor. Till detta belopp skall även läggas ett redan befintligt underskott i fonden som beräknas uppgå till ca 54 miljarder kronor vid ingången av budgetåret. Härtill kommer räntekostnader på ca 4,5 miljarder kronor. Vid utgången av budgetåret 1994/95 beräknas Arbetsmarknadsfonden således redovisa ett underskott på nära 90 miljarder kronor.
Riksförsäkringsverket disponerar för närvarande en rörlig kredit i Riksgäldskontoret om högst 55 miljarder kronor för de ändamål som skall finansieras från Arbetsmarknadsfonden. Regeringen föreslår att krediten utökas till högst 100 miljarder kronor.
Motion
Socialdemokraterna framhåller i motion Fi54 att man ser som sin främsta uppgift, om man får regeringsansvaret, att få till stånd en kraftig ökning av sysselsättningen. Inget annat är så verkningsfullt, menar motionärerna, för att sanera statsfinanserna som att skapa arbetstillfällen som minskar beroendet av a-kassa och andra inkomststöd.
Vänsterpartiet begär i motion Fi32 (yrk. 36), med anledning av förslaget att kraftigt höja krediten för Arbetsmarknadsfonden, ett tillkännagivande om att partiets politik innebär en väsentligt minskad belastning på fonden. I motionen pekas på partiets starkare sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik samt att man förordar en neddragning av ALU. Motionärerna pekar också på konsekvenserna för fonden av den nya arbetslöshetsförsäkringen.
Utskottet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att en rörlig kredit om högst 100 miljarder kronor får disponeras i Riksgäldskontoret för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag. Ett sådant tillkännagivande som begärs i motion Fi32 (yrk. 36) bedöms i sammanhanget vara obehövligt. Motionen i berörd del avstyrks därför.
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Otraditionella insatser
Propositionen
I skrivelse till regeringen har AMS föreslagit att medelsramen för s.k. otraditionella insatser för budgetåret 1994/95 ökas från 30 till 60 miljoner kronor samt att en mindre del av denna ram skall få användas för projektledning och andra liknande kostnader som hänför sig till specifika projekt och som inte normalt skall finansieras med ordinarie förvaltningsmedel.
Skälen för styrelsens begäran är att man redan under våren 1994 fått ansökningar från länsarbetsnämnderna om medel till olika projekt på sammanlagt 65 miljoner kronor. Exempelvis finns ansökningar om medel till samverkansprojekt mellan AMV, försäkringskassan, kommunen och landstinget om verksamhet för sökande med psykiska funktionshinder, projekt som gäller informationsteknologi och handikapp.
Regeringen föreslår att medelsramen för s.k. otraditionella insatser höjs till 50 miljoner kronor budgetåret 1994/95. I propositionen betonas det angelägna i att nya metoder prövas och utvecklas för rehabilitering av människor med funktionshinder.
Motion
Vänsterpartiet begär i motion Fi32 (yrk. 39) att medelsramen för otraditionella insatser för nästa budgetår höjs till högst 60 miljoner kronor.
Utskottet
Utskottet delar regeringens bedömning av medelsbehovet för otraditionella insatser budgetåret 1994/95 och avstyrker motion Fi32 (yrk. 39).
Lönebidrag
Gällande regler
Högsta bidragsgrundande månadslön vid anställning med lönebidrag är 13 700 kr per månad.
Riksdagen har under våren 1994 beslutat (1993/94:AU12, rskr. 190) att möjligheten att i särskilda fall medge att högre lönebelopp läggs till grund för bidraget skall upphöra den 1 juli 1994.
Motion
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 (yrk. 40) att lönebidrag i särskilda fall skall kunna baseras på en högre lönesumma än 13 700 kr.
Utskottet
Utskottet behandlade motsvarande yrkande för ca två månader sedan, då med anledning av ett yrkande i den socialdemokratiska sysselsättningspolitiska motionen 1993/94:A254. Utskottet avstyrkte vid det tillfället motionen i ifrågavarande del med hänvisning till att begränsningen av hur stor lönesumma som får läggas till grund för bidrag infördes i syfte att minska statens utgifter för lönebidragen och för att fler sökande skulle kunna beredas anställning för anvisade medel. Utskottet ställde sig vidare bakom regeringens åsikt i budgetpropositionen att det var angeläget att bidraget utformades så att risken för inlåsningseffekter minimerades. Den som tjänar mer än 13 700 kr per månad ansågs ha sådan utbildning och yrkeserfarenhet att det borde finnas möjligheter att övergå till icke lönesubventionerat arbete. Utskottet pekade slutligen på att en arbetsgivare kan få bidrag som baseras på en lön som överstiger 13 700 kr i de fall lönebidrag kan kombineras med bidrag till arbetsbiträde. Utskottet vidhåller den tidigare intagna ståndpunkten och avstyrker bifall till Vänsterpartiets yrkande i motion Fi32 (yrk. 40).
Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)
Inledning
Till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare kan anvisas sökande med socialmedicinska arbetshandikapp. För stödformen gäller föreskrifterna i förordningen (1985:276) om statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare. Enligt dessa föreskrifter kan bidrag lämnas med högst 75 % av lönekostnaden för den arbetshandikappade anställde.
Riksdagen har under våren 1994 (1993/94:AU12 rskr. 190) beslutat att målgruppen för denna form av skyddat arbete även skall omfatta personer som är berättigade till insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade samt personer med psykiskt betingade handikapp. För de nytillkomna grupperna skall bidrag kunna lämnas med upp till hela lönekostnaden.
Propositionen
En följd av den nämnda regeländringen är att bidraget för socialmedicinskt arbetshandikappade i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) särregleras genom att en begränsning till högst 75 % av lönesumman gäller för den nämnda gruppen arbetshandikappade.
AMS har i skrivelse till regeringen föreslagit att bidragsnivån vid skyddat arbete för samtliga målgrupper skall kunna uppgå till högst 100 % av lönekostnaden för de anvisade arbetstagarna.
Regeringen förordar att ett system med flexibla lönebidrag tillämpas fullt ut även för socialmedicinskt arbetshandikappade i OSA. För stödformen skall gälla att en bedömning av den arbetshandikappades personliga förutsättningar skall avgöra bidragets nivå. Som en försöksverksamhet under tidsperioden den 1 juli 1994--30 juni 1996 föreslås således att ett system med flexibla bidrag skall tillämpas enligt samma regler som sedan den 1 juli 1991 gäller för bidrag vid anställning med lönebidrag.
Förslaget innebär att bidrag skall kunna lämnas för socialmedicinskt arbetshandikappade i OSA med mer än 75 % av lönesumman. Regeringen förutser dock att en mer omsorgsfull prövning av den enskildes förutsättningar i många fall bör kunna leda till en lägre bidragsnivå än den ofta schablonmässigt tillämpade 75-procentsnivån.
Utskottet
Utskottet ser fördelar med ett mer enhetligt lönebidragssystem för olika kategorier arbetshandikappade och ställer sig bakom förslaget att även för socialmedicinskt handikappade i OSA ett system med flexibla bidrag skall tillämpas under en försöksperiod. Utskottet erinrar om att riksdagen nyligen uttalat (1993/94:AU12, rskr. 190) att verksamheten vad gäller arbetshandikappade skall inriktas på att fler skall kunna få arbete eller utbildning och att inriktningen bör vara att söka minska den genomsnittliga åtgärdskostnaden per sysselsättningsmånad. Utskottet delar regeringens farhågor att en höjning av bidragsgränsen, som ett flexibelt system innebär, kan leda till en höjning av den genomsnittliga bidragsnivån och att därigenom färre kan sysselsättas för anvisade medel. Utskottet noterar därför med tillfredsställelse att regeringen avser att låta AMS redovisa utvecklingen av bidragsnivåerna, kostnaderna m.m. för arbete hos offentliga arbetsgivare.
Funktionshindrade skolungdomars deltagande i Af/Ami:s vägledningsveckor inför studie- och yrkesval
Inledning
Studie- och yrkesvägledning för skolungdomar är en angelägenhet för skolan. Af/Ami har utvecklat särskilda vägledningsveckor där funktionshindrade ungdomar tidigt, som regel före valet till gymnasieskolan, ges möjlighet till fördjupad vägledning oftast förlagd till Ami-S som har särskild kompetens på resp. handikappområde. Det har visat sig att alla kommuner eller skolor inte har ansett sig kunna bekosta ungdomarnas resor och uppehälle i samband med vägledningsveckorna.
Riksdagen har under våren 1994 (1993/94:AU12, rskr. 190) uttalat att regeringen bör undersöka om det går att ordna så att alla funktionshindrade ungdomar som vill skall kunna få del av Ami:s vägledningsveckor.
Propositionen
Enligt förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning kan handikappade ungdomar, som inte fyllt 20 år, beviljas arbetsmarknadsutbildning, förutsatt att de är eller riskerar att bli arbetslösa och är arbetssökande. Ungdomar på grundskolans högstadium eller i gymnasieskolan kan inte anses stå till arbetsmarknadens förfogande på det sätt som avses i förordningen. För att funktionshindrade skolungdomar skall kunna få kostnader i samband med vägledningsveckor betalda behöver regelsystemet ändras.
Regeringen föreslår att ungdomar skall kunna få utbildningsbidrag som inskrivna vid Ami, då de deltar i vägledningsveckor inom ramen för AMV:s insatser för unga handikappade. Bidraget föreslås avse kostnader för resor och uppehälle -- i normalfallet kostnad för boende och måltider -- under deltagandet. Regeringen uppskattar att upp till 300 ungdomar årligen beräknas delta. Kostnaden beräknas uppgå till ca en miljon kronor och inryms i anslaget.
Utskottet
Utskottet har så sent som i mars 1994 i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:AU12 uttalat att det är angeläget att alla funktionshindrade skolungdomar kan få del av de aktuella vägledningsveckorna. Det är utomordentligt tillfredsställande att regeringen nu återkommer med ett förslag om att ungdomarna under vägledningsveckorna i samband med inskrivning vid Ami skall kunna få utbildningsbidrag till kostnader. Utskottet tillstyrker förslaget.
Stockholm den 19 maj 1994
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp) och Johnny Ahlqvist (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med "Som redovisats" och slutar med "Fi54 (yrk. 1)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets bedömning kommer arbetslösheten att ligga kvar på extremt höga nivåer. Antalet arbetslösa enligt AKU uppgick i april 1994 till 310 000 personer, varav 81 000 ungdomar. Med hänsyn till det mänskliga lidandet och de ekonomiska förlusterna kan det inte accepteras att ungdomar ställs utanför samhällsgemenskapen genom arbetslösheten eller att allt fler långtidsarbetslösa slås ut från arbetsmarknaden.
Det är tillfredsställande att antalet lediga platser nu ökar igen och att exportindustrin går bra. Men de företag som säljer sina varor och tjänster i Sverige har i stort sett inte nåtts av uppgången. Utskottet noterar med oro att avskedandena fortsätter i kommuner och landsting.
Den nuvarande ekonomiska politiken är felaktig. Exempel är bristen på investeringar som är en av orsakerna till arbetslösheten, samt de stora underskotten i de offentliga finanserna. Regeringens politik är ohållbar. Arbetsmarknadspolitiken har fått bära en alltför tung börda och till slut har bördan blivit övermäktig. Arbetslinjen har därvid successivt övergivits och en allt större andel av tillgängliga medel har förbrukats på passivt kontantstöd.
Det krävs nu krafttag för att komma till rätta med arbetslösheten -- och allra främst långtidsarbetslösheten -- samt att utnyttja konjunkturuppgången på rätt sätt. Det gäller bl.a. att förhindra att exportindustrin drabbas av flaskhalsar i form av för låg produktionskapacitet eller brist på utbildad personal. Vidare måste hemmamarknaden utvidgas, ytterligare avskedanden i kommuner och landsting stoppas samt fler ungdomar komma i aktiva åtgärder.
Utskottet vill för sin del förorda de riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken som redovisats i motion A254 (s) vilken behandlats av arbetsmarknadsutskottet i dess betänkande 1993/94:AU11. Sammanlagt skulle detta program ge ca 90 000 fler arbeten under nästa år. Omkring 30 000 personer ytterligare kan få utbildning. Därmed kan arbetslösheten pressas ned till under 5 % under år 1995.
I likhet med uppfattningen i motion Fi54 krävs ett investeringsprogram omfattande kommunikationsområdet, bostadssektorn, det sociala området, miljöområdet m.m.
Utskottet konstaterar vidare att arbetsmarknadspolitiken enligt regeringsförslaget får minskade resurser, medan finansfullmakten tillförs en och en halv miljard kronor. Utskottet ställer sig kritiskt till att medel förs från arbetsmarknadspolitiken till regeringens disposition för ospecificerade ändamål.
Vad arbetsmarknadsutskottet med tillstyrkan av motion Fi54 (yrk. 1) anfört bör ges regeringen till känna.
Motion Fi32 (yrk. 6--8) får med det anförda anses i huvudsak tillgodosedd. Motion Fi31 (yrk. 18 i motsvarande del) har en annan inriktning och avstyrks.
2. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med "Som redovisats" och slutar med "Fi54 (yrk. 1)" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med motion Fi31 (yrk. 18 delvis) fästa uppmärksamheten på att Sverige är i en kris med statsfinanserna i obalans och hög arbetslöshet. Utvecklingen går dock åt rätt håll. Med tanke på kraften i konjunkturuppgången anser utskottet att läget på arbetsmarknaden möjligen kan förbättras snabbare än vad regeringen utgått från.
Vidare har arbetsmarknadsmyndigheterna haft uppenbara svårigheter att förbruka de arbetsmarknadspolitiska medlen, bl.a. på grund av åtgärdströtthet.
Mot denna bakgrund anser utskottet att resursanspråken bör kunna minskas ner. Därigenom kan arbetsmarknadspolitiken också bli effektivare. Nyanställningar bör stimuleras inte genom stödprogram utan bl.a. genom fortsatt reformering av arbetsrätten. Utskottet rekommenderar mot denna bakgrund finansutskottet att tillstyrka den angivna inriktningen i motion Fi 31 (yrk. 18 i motsvarande del). Övriga motionsyrkanden bör avstyrkas av finansutskottet.
3. Permanenta resurser
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet konstaterar" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med Socialdemokraterna i motion Fi54 att AMS behöver en personalförstärkning under lång tid. Det är därför motiverat att själva anslaget ökar i stället för den av regeringen föreslagna "tillfälliga förstärkningen". Utskottet tillstyrker således motion Fi54 (yrk. 12 i motsvarande del). Motion Fi32 (yrk. 33) tillgodoses i viss utsträckning.
4. Anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader som börjar med "Vidare har" och slutar med "Fi54 (yrk. 13)" bort ha följande lydelse:
I likhet med motionerna Fi54 (yrk. 13) och Fi32 (yrk. 32) anser utskottet att föreliggande förslag om arbetslöshetsförsäkring inte kan ligga till grund för beslut om ändringar som är av den arten och omfattningen att särskilda administrativa resurser behövs. De aktuella motionsyrkandena bör därför tillstyrkas, och regeringens förslag om ytterligare 15 miljoner kronor till administration av nya arbetsmarknadskassor bör avstyrkas av finansutskottet. Vidare bör yrkande 34 i motion Fi32 angående medelsökning till Arbetsmarknadsverket avstyrkas av finansutskottet.
5. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet tar" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet vill bestämt avråda från att minska de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas omfattning i enlighet med regeringens förslag när Sverige fortfarande och framgent har en arbetslöshet på exeptionellt hög nivå. Inte heller bör resurserna på A 2-anslaget trappas ner på det sätt regeringen föreslagit. Utskottet anser i och för sig att det är välbehövligt med kraftfulla insatser till vägar samt ökade insatser till kulturmiljövården; dock bör dessa medel inte tas från de arbetsmarknadspolitiska resurserna.
Regeringen räknar med att 34 000 personer förlorar sina anställningar i kommuner och landsting i år. Enligt utskottets uppfattning är det i och för sig önskvärt med förändringar på kommunal nivå som leder till ökad produktivitet men utskottet vill tillägga att någon samhällsekonomisk vinst inte uppstår förrän de friställda får en ny anställning.
Mot denna bakgrund föreslår utskottet att AMS får i uppdrag att förhandla med kommuner och landsting om att förlänga uppsägningstiden till i första hand den 31 december 1995 för personal som varslats om uppsägning. Målsättningen bör vara att förhindra att 20 000 personer går ut i öppen arbetslöshet. AMS bör få särskilda medel för att stimulera kommuner och landsting att fatta sådana beslut. Stödet för en enskild person bör inte få överstiga 85 % av lönekostnaden.
Utskottet anser i likhet med motion Fi54 (s) att arbetsmarknadsutbildningen har en väsentlig uppgift att förbereda de arbetssökande på de krav som arbetsmarknaden ställer i en konjunkturuppgång. Flaskhalsproblem måste undvikas i detta arbetsmarknadsläge. Den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen bör öka med 5 000 personer i genomsnitt per månad och arbetsmarknadsutbildningen i reguljär utbildning med 4 800 personer. Utöver regeringens förslag till utbildningsinsatser bör ytterligare platser erbjudas för tredje året i gymnasieskolan, inom komvux, inom högskolan samt inom folkbildningen.
Utskottet instämmer vidare med motion Fi54 att utbildningsbidraget bör höjas från 65 till 100 % av a-kassenivån för ungdomar under 25 år och för dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet.
Vad gäller beredskapsarbeten bör reglerna ändras så att statsbidraget beräknas på hela arbetstiden och inte som nu på endast 90 %. Utskottet vill påpeka vikten av att arbetsförmedlingarna utnyttjar möjligheterna att använda rekryteringsstöd i större utsträckning än i dag.
Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning bör ambitionerna höjas i fråga om antalet personer i utbildningsvikariat -- med målmedvetet arbete bör 21 000 personer per månad kunna få utbildningsvikariat i stället för 15 000 personer som regeringen föreslagit. Som den interna utredningen på AMS kommit fram till bör även deltidsvikariat tillåtas. En sådan tillfällig regeländring torde öka efterfrågan på åtgärden från de deltidsarbetande. Vidare bör lagen ändras så att åtgärden kan utnyttjas också i de fall när den anställde får ledigt för studier utan att arbetsgivaren betalar någon lön under studietiden. Utbildningskostnader får dock inte dras av i detta fall. Utskottet räknar med att avdragen som i vissa fall kan medges för utbildningskostnader blir desamma som gäller för innevarande budgetår.
Utskottet förordar totalt sett en utökad ram för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i enlighet med vad som föreslagits i motion Fi54. Jämfört med regeringsförslaget innebär detta att ytterligare 35 800 personer i genomsnitt per månad kan utbilda sig eller ha meningsfull verksamhet på arbetsmarknaden. Anslaget för Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör därför fastställas till 30 424 738 000 kr. Till denna fråga återkommer utskottet i det följande.
Utskottet tillstyrker således motion Fi54 (yrk. 2, 7--10, 17 delvis). I den mån övriga behandlade yrkanden inte tillgodoses av utskottets ställningstagande avstyrker utskottet dessa.
6. Insatser för kvinnligt företagande
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Insatser för kvinnligt företagande som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet vill" och slutar med "som möjligt" bort ha följande lydelse:
Enligt arbetsmarknadsutskottet är insatser för kvinnligt företagande ett mycket viktigt område. Utskottet anser att sådana uppgifter främst ligger inom närings- och regionalpolitikens ram. Frågan har nyligen behandlats av arbetsmarknadsutskottet i dess regionalpolitiska betänkande 1993/94:AU13. Utskottet anser att man bör ta fasta på den inriktning som har föreslagits i motion 1993/94:A56 (s), inte minst i samband med den kommande konjunkturuppgången. Denna inriktning innebär att särskilda insatser för att främja kvinnors företagande bör prioriteras. Utskottet vill markera att den kooperativa företagsformen är betydelsefull för kvinnors företagande och att man måste ta hänsyn till detta vid lagstiftning m.m. Sådana hinder som synen på kvinnors affärsidéer måste också undanröjas och länsstyrelserna få större frihet att hantera företagsstöden.
Vidare är det enligt utskottets uppfattning positivt att man inrättar ett nationellt resurscentrum för att stödja kvinnors företagande. Verksamheten bör omfatta stöd för utbildning, rådgivning, bildande av nätverk m.m. Mot denna bakgrund anser arbetsmarknadsutskottet att det inte är aktuellt att utforma nya system för stöd till kvinnligt företagande med arbetsmarknadspolitiska medel.
7. Åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslösheten
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Ungdomsfrågor som börjar med "Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Utskottet accepterar inte att över 200 000 ungdomar saknar fotfäste på arbetsmarknaden och förordar att riksdagen uttalar sig för det omfattande program mot ungdomsarbetslösheten som läggs fram i den socialdemokratiska motionen Fi54.
Målsättningen bör vara att ingen ung människa under 25 års ålder skall gå arbetslös längre tid än 100 dagar, och utskottet är berett att avsätta upp till 2 miljarder kronor till ett sådant program. Programmet bör kunna ge 70 000 ungdomar en aktiv åtgärd. Ungdomssatsningen kan beräknas belasta statsbudgeten med ca en halv miljard kronor nästa budgetår.
Huvudpunkterna i åtgärdsprogrammet skall vara följande.
Utbildning
Arbetslösheten är högst bland de ungdomar som har sämst utbildning. Antalet ungdomar i arbetsmarknadsutbildning bör utökas kraftigt. Utbildningsbidragen bör höjas från 65 % av a-kassenivån till samma nivå som a-kasseersättningen för ungdomar under 25 år och för dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Utbyggnaden av den treåriga gymnasieskolan skall påskyndas och antalet högskoleplatser skall på sikt utökas så att hälften av en årskull kan erbjudas plats. Den ökade internationaliseringen ökar behovet av människor med språkkunskaper. 10 000 ungdomar med gymnasieutbildning bör kunna få särskilda utlandsstipendier varav en del bör gå till ungdomar med invandrarbakgrund. Utbytesstuderande gymnasieelever skall få behålla sitt studiebidrag.
Utvecklingsår
Kommunerna skall ges ett ansvar för och få resurser att ge alla ungdomar meningsfull sysselsättning t.o.m. vårterminen det år man fyller 20 år dvs. normalt under ett extra år i förhållande till nuläget.
Ungdomsintroduktion
Ungdomspraktikplatserna bör avvecklas till förmån för riktiga jobb. Likaså bör ALU-verksamheten begränsas. I stället bör ett system med ungdomsintroduktion införas där ungdomarna efter fyra månaders praktik anställs under åtta månader med rekryteringsstöd. Alla ungdomar som inte fått någon annan åtgärd skall erbjudas speciella utvecklingsprogram. Särskild personal på arbetsförmedlingarna bör i större utsträckning än nu arbeta enbart med ungdomar mellan 20 och 24 år.
Ungdomsvikariat
Utbildningsvikariaten skall i inriktas mot ungdomsvikariat, dvs. vikariaten skall i första hand erbjudas ungdomar.
Garanti för arbetslösa akademiker
Arbetsmarknaden behöver välutbildade akademiker och andra med lång utbildning. En särskild garanti bör skapas för arbetslösa akademiker. Garantin innebär en praktiktjänstgöring under ett års tid i första hand i företag med mindre än 200 anställda. Arbetsgivaren får under tiden rekryteringsstöd. I andra hand kan praktiken genomföras i den gemensamma sektorn varvid lönekostnaden betalas av arbetsförmedlingen.
Unga företagare
Utvecklingsbolagen bör ges ytterligare resurser för att kunna ge ungdomar riskvilligt kapital på rimliga villkor.
Vad utskottet anfört ovan bör riksdagen med bifall till motion Fi54 (yrk. 11) och med avslag på motion Fi32 (yrk. 24--27) som sin mening ge regeringen till känna.
8. Ungdomsintroduktion
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Ungdomsfrågor som börjar med "Socialdemokraternas och" och slutar med "Fi54 (yrk. 3)" bort ha följande lydelse:
Som utskottet redovisat ovan bör de nuvarande ungdomspraktikplatserna avvecklas till förmån för riktiga jobb. Även ALU-verksamheten bör begränsas, särskilt inom vissa branscher, eftersom åtgärden förhindrar skapande av ordinarie arbeten. Ett system med ungdomsintroduktion bör ersätta de nämnda åtgärderna. Ungdomsintroduktion innebär att ungdomar efter fyra månaders ungdomspraktik anställs under åtta månader med rekryteringsstöd. Ungdomar som inte fått någon annan åtgärd skall erbjudas speciella utvecklingsprogram. Särskild anställd personal på arbetsförmedlingarna bör arbeta enbart med ungdomar. Innehållet i verksamheten skall utformas av förmedlingarna tillsammans med ungdomarna. Syftet skall vara att stärka ungdomarnas ställning på arbetsmarknaden och leda fram till ett arbete. Kortare praktikperioder hos enskilda arbetsgivare kan självfallet också ingå i ett sådant utvecklingsprogram. Vad som ovan anförts om en ny åtgärd benämnd ungdomsintroduktion anser utskottet att riksdagen med anledning av motion Fi54 (yrk. 3) som sin mening bör ge regeringen till känna. Motion Fi32 (yrk. 28) får anses i huvudsak tillgodosedd med det anförda.
9. Akademikerpraktik
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Akademikerpraktik som börjar med "I samband" och slutar med "Fi32 (yrk. 19)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att arbetsmarknaden mer än någonsin behöver välutbildade akademiker och andra med lång utbildning. Det gäller inte minst de mindre och medelstora företagen. Arbetsförmedlingen bör i avsevärt större omfattning än i dag utnyttja möjligheten att använda rekryteringsstöd. Regeringens förslag om förlängd praktikperiod och finansieringsbidrag i akademikerpraktiken bör enligt utskottets mening avvisas i enlighet med yrkandena i motionerna Fi32 (yrk. 19) och Fi54 (yrk. 15). Utskottet är av den uppfattningen att åtgärden i sin nuvarande form bör slopas och ersättas med en garanti för ungdomar med lång utbildning enligt den modell som skisseras i den socialdemokratiska motionen Fi54. Förslaget innebär att den arbetslöse akademikern tjänstgör under ett år, i första hand i företag med mindre än 200 anställda. Under tiden får arbetsgivaren ett generöst rekryteringsstöd. Tjänstgöringen skall också kunna genomföras i den gemensamma sektorn varvid arbetsförmedlingen skall betala lönekostnaden.
Utskottet rekommenderar mot denna bakgrund finansutskottet att avstyrka regeringens förslag om förlängd praktikperiod och finansieringsbidrag i akademikerpraktiken.
10. Förstärkning av arbetsförmedlingen
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Förstärkningen av arbetsförmedlingen som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet har" och slutar med "vid arbetsförmedlingen" bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare instämt med motion Fi54 (s) att AMS behöver en personalförstärkning under lång tid. Anslaget behöver därför permanent lyftas upp på en högre nivå. Regeringen bör återkomma med ett sådant förslag.
Motion Fi54 (yrk. 12 i motsvarande del) tillstyrks således och propositionen avstyrks i motsvarande del.
11. Informationsinsatser
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Informationsinsatser som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet kommer" och slutar med "för informationsinsatser" bort ha följande lydelse:
I likhet med motionerna Fi54 (yrk. 14) och Fi32 (yrk. 18) anser utskottet att föreliggande förslag om arbetslöshetsförsäkring inte kan ligga till grund för beslut om ändringar som är av den arten och omfattningen att några särskilda ytterligare informationsinsatser behövs. De aktuella motionsyrkandena bör därför tillstyrkas av finansutskottet, och regeringens förslag att högst 5 miljoner kronor av anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall kunna disponeras för information om arbetslöshetsförsäkringen bör avstyrkas av finansutskottet.
12. Medelsanvisning på anslag A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Medelsanvisning på anslag A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet har" och slutar med "av finansutskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet hänvisar till de ställningstaganden i det föregående angående omfattningen av olika insatser under A 2-anslaget. Utskottet har i enlighet med motion Fi54 (s) förordat ökning bl.a. inom arbetsmarknadsutbildningen.
Sammantaget innebär detta att utskottet ansluter sig till motion Fi54 (yrk. 17 i motsvarande del) beträffande anslaget. Anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör fastställas till 30 424 738 000 kr.
13. Medelsanvisning på anslag A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Medelsanvisning på anslag A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet har" och slutar med "av finansutskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet hänvisar till sitt tidigare ställningstagande för en inriktning av arbetsmarknadspolitiken i enlighet med motion Fi31 (yrk. 18 delvis). Med en sådan inriktning bör resursanspråken kunna minskas ner.
Sammantaget innebär detta att utskottet ansluter sig till motion Fi31 (yrk. 18 i motsvarande del) beträffande anslaget. Regeringens beräkning av anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör således minskas med 5 766 738 000 kr. Totalt bör 20 000 000 000 kr anvisas på anslaget.
14. Lönebidrag
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande som i avsnittet Lönebidrag börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "motion Fi32 (yrk. 40)" bort ha följande lydelse:
Regeringen lade under våren fram förslag om att slopa möjligheten att i särskilda fall ett högre lönebelopp än 13 700 kr skall kunna läggas till grund för lönebidrag. Socialdemokraterna yrkade i motion 1993/94:A254 (yrk. 22) att förslaget skulle avslås. Utskottet anser att riksdagen med anledning av Vänsterpartiets motion Fi32 (yrk. 40) skall ge regeringen till känna att möjligheten till högre lönebidrag bör finnas kvar.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Hans Andersson (v) anför:
Jag vill inledningsvis ansluta mig till vad de socialdemokratiska ledamöterna i avvikande meningar anfört beträffande permanenta resurser, insatser för kvinnligt företagande, ungdomsintroduktion, akademikerpraktik samt informationsinsatser i samband med arbetslöshetsförsäkring. Därutöver vill jag anföra följande.
Arbetsmarknadspolitikens inriktning m.m.
Det krävs en mycket mer aktiv politik än den arbetsmarknadspolitik som nu förs. Regeringen har i praktiken övergivit arbetslinjen. Arbetsmarknadspolitiken bör enligt min mening i första hand inriktas på arbetsmarknadsutbildning, företagsutbildning, utbildningsvikariat och beredskapsarbeten samt ett omfattande paket för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. De befintliga arbetsmarknadspolitiska medlen för innevarande budgetår måste användas på ett effektivt sätt, och eventuell reservation på anslaget måste gå till avsedda ändamål under nästa budgetår. I vår alternativbudget använder vi 1 300 miljoner kronor inom regionalpolitiken och för vägunderhåll. Vidare anser Vänsterpartiet att det bör vara tillräckligt med 2,5 miljarder kronor i finansfullmakten -- den föreslagna höjningen med 1,5 miljarder kronor bör i stället användas för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Enligt min uppfattning är det inte aktuellt med administration av nya arbetsmarknadskassor men däremot av en resursförstärkning för ökade personalkostnader. Anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader bör därför höjas till 2 961 516 000 kr.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
De arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas omfattning och inriktning bör vara betydligt mer ambitiösa än regeringens förslag. Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag att ta resurser från anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder avsedda för nästa budgetår och använda dessa till vägunderhåll, särskilda regionala åtgärder, kulturmiljövård eller förstärkning av Norrlandsfonden. Därigenom kan Vänsterpartiet disponera ytterligare 4 320 miljoner kronor. Vidare anser vi att budgetmedlen bör utökas med 3 500 miljoner kronor för ökad satsning på arbetsmarknadsutbildning inkl. utbildningsbidrag, beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och en ungdomssatsning.
Vårt krav på fullt utbildningsbidrag i upphandlad arbetsmarknadsutbildning och inom det reguljära utbildningsväsendet upprepas. För beredskapsarbeten bör bidragsreglerna åter baseras på en arbetstid på 40 timmar i veckan. ALU-delegationen bör läggas ner och kringkostnadsmedlen minskas -- de därmed frigjorda resurserna bör läggas på arbetsmarknadsutbildning. Utbildningsvikariat är en utmärkt metod som bör stimuleras; taket för utbildningskostnaderna bör tas bort. Vidare måste uppsägningar inom den kommunala sektorn och den finansiella rundgången förhindras.
För Vänsterpartiet är minskad arbetslöshet det överordnade målet för den ekonomiska politiken. Ungdomsarbetslösheten måste brytas. Vi vill vidta en rad åtgärder för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten.
En ordning med ungdomsgaranti bör genomföras som innebär att ungdomar under 20 år inte skall vara öppet arbetslösa mer än några veckor. För ungdomar som är äldre skall gränsen gå vid 2--3 månader.
Obligatoriska praktikantplatser där arbetsgivarna betalar avtalsenlig praktiklön bör inrättas för ungdomar på medelstora och stora företag. Om en praktikant anställdes på var femtionde anställd skulle 70 000 ungdomsplatser skapas.
Pengar bör satsas på ungdomsprojekt med miljöinriktning. Tanken är att utnyttja ungdomarnas initiativkraft och miljöintresse i samband med projekt inom ramen för kommunernas arbete med att utarbeta Agenda 21. Mikrostöd om högst 20 000 kr bör införas för ungdomar mellan 16 och 30 år som vill driva rörelse eller kooperativ. Ungdomspraktiken bör snabbt trappas ned och ersättas av ett introduktionsprogram med kortare praktik kombinerat med anställning med rekryteringsstöd.
Ungdomssatsningen skall slutligen kompletteras med åtgärder i utbildningshänseende.
Bidraget till företagsutbildning bör enligt min mening höjas till högst 90 kr per timme för att stimulera till kompetensutveckling.
Försöksverksamhet med rekryteringsstöd för högskoleutbildade är en positiv åtgärd, men den bör utformas på ett något annorlunda sätt. Vänsterpartiet förordar att 50 % av lönekostnaderna utgår under de första sex månaderna och 25 % under de följande sex månaderna.
I fråga om medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder anser jag att beräkningen bör utgå från de förslag som läggs i motion Fi32; dvs. anslaget bör fastställas till 33 586 738 000 kr.
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Vänsterpartiet föreslår vad gäller särskilda åtgärder för arbetshandikappade att medelsramen för otraditionella insatser för nästa budgetår höjs med 10 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Vi vidhåller slutligen vårt krav att den bidragsberättigade lönesumman vid lönebidrag i särskilda fall skall kunna vara högre än 13 700 kr.
Bostadsutskottets yttrande 1993/94:BoU9y Bilaga 11 Förslag i kompletteringspropositionen m.m. avseende bostadsutskottets beredningsområde
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 3 maj 1994 beslutat att bereda bostadsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1993/94:150 (kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna rör bostadsutskottets beredningsområde.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1993/94:150 bilaga 7 avsnitt 1 föreslagit riksdagen att
2. under sjunde huvudtitelns förslagsanslag Räntebidrag m.m. för budgetåret 1994/95 anvisa 3 400 000 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 8.
Motionerna
Utskottet behandlar i detta yttrande motionerna
1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas 38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostads- och byggpolitiken, 39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av rätten till bostadsbidrag.
1993/94:Fi44 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att tidigare beslutade besparingar på bostadssektorn skjuts upp tills fastighetsmarknaden har stabiliserats samt uttalar att när besparingen genomförs så skall den ske på hela bostadsbeståndet och i alla upplåtelseformer, 2. att riksdagen beslutar att införa ett särskilt investeringsbidrag för budgetåret 1994/95 i syfte att stimulera nyproduktionen och att investeringsbidraget skall utgå med 10 % av investeringens bidragsunderlag, 3. att riksdagen beslutar om ett särskilt investeringsbidrag på 2 200 miljoner kronor för budgetåret 1994/95 i syfte att stimulera ombyggnader av bostäder i flerfamiljshus, 4. att riksdagen beslutar att stödformen Särskilt ombyggnadsbidrag för äldrebostäder för budgetåret 1994/95 tillförs 200 miljoner kronor, 5. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 bevilja Boverket ett engångsanslag på 100 miljoner kronor för bidrag till handikappinvesteringar i offentliga lokaler, 6. att riksdagen beslutar att utöka beslutsramen för anslaget Stöd till icke-statliga kulturlokaler med 75 miljoner kronor, 7. att riksdagen beslutar att utöka beslutsramen för anslaget Bidrag till allmänna samlingslokaler med 50 miljoner kronor, 8. att riksdagen beslutar att utöka beslutsramen för anslaget Bidrag till konstnärlig utsmyckning i bostadsområdena med 10 miljoner kronor.
1993/94:Fi54 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 4. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om stöd för upprustning av skolor, 5. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om stöd för investeringar i kommunernas gatu- och vägnät.
1993/94:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas 18. att riksdagen beslutar att bidragsramen för B 20 Bidrag till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln ökas med 10 000 000 kr, 19. att riksdagen beslutar att bidragsramen för B 4 Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln ökas med 75 000 000 kr utöver regeringens förslag, 20. att riksdagen beslutar att bidragsramen för E 3 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret 1994/95 under trettonde huvudtiteln ökas med 50 000 000 kr utöver regeringens förslag.
Tidigare riksdagsbehandling m.m.
Inledning
Flertalet av de motionsförslag som väckts med anledning av kompletteringspropositionen inom bostadsutskottets beredningsområde har nyligen behandlats av riksdagen. I det följande lämnas en kortfattad redovisning för riksdagens ställningstaganden m.m. till dessa förslag.
Stöd till ny- och ombyggnad av bostäder m.m.
Under allmänna motionstiden 1993 fördes i en rad motioner fram förslag för att stimulera olika typer av ROT-åtgärder. I syfte att öka sysselsättningen inom byggsektorn fattade riksdagen, på grundval av motionsförslagen, våren 1993 beslut om ett särskilt ROT-program -- 1993 års ROT-program. Programmet har i korthet följande omfattning.
1. Stöd för reparation och bostadsförbättringsåtgärder, s.k. RBF-stöd. 2. Statlig subvention av underhåll och reparationer av vissa kommunala byggnader. 3. Räntebidrag för ombyggnad av bostäder. 4. Ombyggnad av äldrebostäder. 5. Kulturmiljövård. 6. Konstnärlig utsmyckning i bostadsområden. 7. Skatteavdrag för vissa underhållsåtgärder.
Under år 1993 har dessutom flera andra beslut fattats som också de är avsedda att förbättra sysselsättningen på byggarbetsmarknaden. Det gäller bl.a. en ökning av anslaget för vissa investeringar i statliga byggnader m.m. och en ökning av stödet till allmänna samlingslokaler. Dessutom har riksdagen antagit ett förslag som innebär att fastighetsskatten reduceras för vissa påbyggnader.
På förslag av arbetsmarknadsutskottet (1993/94:AU21) fattade riksdagen den 2 mars 1994 beslut om ROT-satsningar på sammanlagt 1,5 miljarder kronor. Riksdagens beslut innebar att regeringen bemyndigades att använda 1,5 miljarder kronor av innevarande års anslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ROT-åtgärder i bl.a. skolor, samlingslokaler, bostäder, äldrebostäder, sjukhem, vissa kulturbyggnader och kulturmiljövård.
Med stöd av bemyndigandet har regeringen beslutat om ett ROT-program inom kultursektorn och på miljöområdet -- 1994 års ROT-program. Inom ramen för programmet kan stöd utgå till följande typer av åtgärder m.m.
1. Miljöförbättringar i lokaler för undervisning, vård och omsorg. 2. Miljöförbättringar i bostäder m.m. 3. Statliga kulturbyggnader. 4. Icke-statliga kulturbyggnader. 5. Kulturmiljövård och kulturbyggnader. 6. Ombyggnadsbidrag för äldrebostäder. 7. Bidrag till allmänna samlingslokaler. 8. Lokalbidrag till trossamfund.
En förutsättning för att stöd skall kunna utgå är att beslut fattas och att projekten påbörjas före den 1 juli 1994 och att de slutförs senast den 30 juni 1995. Om det finns särskilda skäl kan dock projekt som påbörjas efter den 1 juli 1994 beviljas stöd.
Utöver de ovan redovisade båda ROT-programmen har riksdagen åren 1993 och 1994 behandlat motionsförslag med krav på insatser av olika omfattning och inriktning som syftat till att stimulera byggverksamheten och motverka byggarbetslösheten.
Tidigare i vår har bostadsutskottet och riksdagen bl.a. behandlat motionsförslag om investeringsbidrag för att stimulera ombyggnad av bostäder i flerbostadshus, ombyggnadsbidrag för äldrebostäder, bidrag till handikappinvesteringar i offentliga lokaler samt stöd för upprustning av skolor och andra kommunala lokaler och anläggningar. I sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1993/94:BoU14) anförde utskottet att det måste bedömas föreligga ett behov av ytterligare insatser för att öka sysselsättningen inom byggsektorn. Enligt utskottet var det också denna bedömning som låg bakom tillkomsten av 1994 års ROT-program. Utskottet konstaterade att de i betänkandet behandlade motionerna väcktes under allmänna motionstiden 1994 -- en tidpunkt vid vilken 1994 års ROT-program ännu inte fanns. Enligt utskottets mening fick förslagen i motionerna anses tillgodosedda genom de av riksdagen därefter beslutade ROT-satsningarna. De av utskottet avstyrkta motionerna avslogs av riksdagen.
I betänkandet behandlades även frågan om att införa ett investeringsbidrag till nybyggnad av bostäder. Också detta förslag avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen. Enligt utskottets mening var förutsättningarna för bostadsbyggandet i vissa avseenden bättre än på länge, varför ett statligt investeringsbidrag till nyproduktion av bostäder inte kunde anses motiverat.
I sitt betänkande 1993/94:BoU8 behandlar utskottet motionsförslag om att öka dels ramen för stöd till icke-statliga kulturlokaler med 75 miljoner kronor för budgetåret 1994/95, dels ramen för bidrag till konstnärlig utsmyckning med 10 miljoner kronor för samma budgetår. Båda förslagen avstyrks av utskottet. I det förstnämnda fallet sker detta med hänvisning till att medel inom ramen för 1994 års ROT-program ställts till förfogande i sådan omfattning att förslaget om ramvidgningen praktiskt taget helt tillgodosetts. I det sistnämnda fallet anförde utskottet att omfattningen av den hittillsvarande bidragsgivningen fick anses väl avvägd. Riksdagen följde utskottet.
Motionsförslag om att ramen för stöd till allmänna samlingslokaler skall ökas med 50 miljonor kronor för budgetåret 1994/95 behandlade utskottet i betänkandet 1993/94:BoU9. Förslaget avstyrktes av utskottet med hänvisning till att också detta förslag fick anses tillgodosett genom de ramvidgningar som kommit till stånd efter beslut av riksdagen hösten 1993 samt genom 1994 års ROT-program. Även i detta fall följde riksdagen utskottets förslag.
Reduktionen av räntebidragen
Regeringspartierna och Socialdemokraterna träffade hösten 1992 en överenskommelse om den ekonomiska politiken. Som en del av denna ingick att bostadssubventionerna skulle reduceras med 3 miljarder kronor netto från den 1 januari 1994, dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen. På förslag av finansutskottet (bet. 1992/93:FiU30 s. 150--153) beslöt riksdagen våren 1993 att besparingen av bostadssubventionerna skulle ske med 500 miljoner kronor netto 1994, med 1 000 miljoner kronor netto 1995 och med 1 500 miljoner kronor netto 1996. Riksdagen har därefter hösten 1993 (bet. 1993/94:BoU3) beslutat hur de s.k. extra upptrappningarna av den garanterade räntan skall fördelas på olika årgångar av bostäder så att besparingen kan genomföras.
I betänkandet 1993/94:BoU15 behandlade utskottet motionsförslag om att de beslutade besparingarna för 1995 och 1996 skulle skjutas upp tills fastighetsmarknaden stabiliserats, och att när det är lämpligt att genomföra besparingen den skall fördelas på samtliga upplåtelseformer och på hela bostadsbeståndet. Enligt utskottet fanns det dock inte anledning föreslå riksdagen att ändra sitt beslut från hösten 1993 om en reduktion av räntebidragen varför förslaget avstyrktes. Det avslogs därefter av riksdagen.
Inriktningen av bostads- och byggpolitiken m.m.
Motionsförslag om bostadspolitikens utformning och inriktning m.m. behandlades i betänkandet 1993/94:BoU15. Förslagen avstyrktes bl.a. med hänvisning till den avreglering m.m. som bostadspolitiken genomgått sedan år 1991 och till vikten av att bostadspolitiken fortsättningsvis förs med fasthet och konsekvens och att klara regler ges för de boende och för dem som i skilda sammanhang har att genomföra denna politik.
Frågan om att avveckla bostadsbidragen till hushåll utan barn har behandlats av utskottet i betänkandet 1993/94:BoU16. Förslaget avstyrktes. Enligt vad utskottet anförde fyller dessa bidrag en viktig bostadspolitisk uppgift genom att de underlättar för de aktuella hushållen att efterfråga en lämplig bostad.
Förslag om sänkt fastighetsskatt och byggmoms m.m. har under året vid flera tillfällen behandlats av skatteutskottet. Bostadsutskottet övervägde senast dessa frågor i sitt yttrande 1993/94:BoU5y till skatteutskottet. I yttrandet avstyrkte utskottet motionsyrkanden motsvarande dem som nu förs fram.
Utskottet
Stöd till ny- och ombyggnad av bostäder m.m.
I tre motioner (s), Fi44, Fi54 och Fi59, förs fram förslag om olika former av stöd till ny- och ombyggnad av bostäder, till investeringar i offentliga lokaler och anläggningar, till icke-statliga kulturlokaler, till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden samt till allmänna samlingslokaler. Gemensamt för dessa förslag är att utskottet under våren 1994 behandlat och avstyrkt i princip likalydande förslag framlagda under 1994 års allmänna motionstid. Riksdagen har ställt sig bakom utskottets ställningstaganden. Riksdagsbehandlingen av de aktuella frågorna har ovan kortfattat beskrivits.
Riksdagen har så nyligen som i april och maj 1994 avslagit yrkanden motsvarande dem som nu åter läggs fram. I sakfrågorna har inte något tillförts som ger utskottet anledning att ompröva sina tidigare ställningstaganden. Det kan således inte anses vara meningsfullt att nu åter ingående sakbehandla de aktuella yrkandena.
Motion Fi44 (s) yrkandena 2, 3, 4 och 5 samt den socialdemokratiska partimotionen Fi54 yrkandena 4 och 5 med förslag till ytterligare ROT-åtgärder m.m. avstyrks med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört (bet. 1993/94:BoU14) vad gäller motsvarande yrkanden. Som framgår av redovisningen ovan avstyrktes dessa yrkanden bl.a. med hänvisning till de ROT-insatser om sammanlagt 1,5 miljarder kronor som riksdagen beslutade om den 2 mars 1994, dvs. 1994 års ROT-program.
Även motionerna Fi44 (s) yrkandena 6 och 8 samt Fi59 (s) yrkandena 18 och 19 avstyrks med hänvisning till den tidigare behandlingen av motsvarande yrkanden (bet. 1993/94:BoU8). Förslag om ökat stöd till icke-statliga kulturlokaler avstyrktes då med hänvisning till de satsningar på detta område som redan gjorts inom ramen för 1994 års ROT-program. Vad gäller stödet till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden ansåg utskottet att den nivå som regeringen föreslagit var väl avvägd och avstyrkte således motionsyrkanden om ökat stöd.
Förslagen om ökad ram för stöd till allmänna samlingslokaler i motionerna Fi44 (s) yrkande 7 och Fi59 (s) yrkande 20 avstyrks även de med hänvisning till behandlingen tidigare i vår (bet. 1993/94:BoU9) av motsvarande motionsyrkanden. Som redovisats i det föregående hänvisade utskottet även i detta fall till 1994 års ROT-program där en satsning på allmänna samlingslokaler ingår.
Reduktionen av räntebidragen
Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan träffade regeringspartierna och Socialdemokraterna hösten 1992 en överenskommelse om den ekonomiska politiken som bl.a. innefattade en besparing på bostadssubventionerna med 3 miljarder kronor. I två därpå följande riksdagsbeslut har bestämts dels att besparingen skulle fördelas på åren 1994--1996, dels den närmare fördelningen av besparingen mellan bostäder av olika årgångar m.m.
Under den allmänna motionstiden 1994 väcktes motioner med innebörden att de beslutade besparingarna på bostadssubventionerna skulle skjutas upp tills fastighetsmarknaden har stabiliserats och att när den genomförs den skall belasta hela bostadsbeståndet och alla upplåtelseformer. Bostadsutskottet avstyrkte dessa motioner och anförde att beslutet från hösten 1993 borde ligga fast (bet. 1993/94:BoU15). Riksdagen följde utskottet.
Med anledning av kompletteringspropositionen har i motion Fi44 (s) yrkande 1 detta förslag åter förts fram. Utskottet står fast vid sitt tidigare ställningstagande och avstyrker således motionsyrkandet.
Inriktningen av bostads- och byggpolitiken m.m.
I Ny demokratis partimotion Fi31 föreslås riksdagen göra två tillkännagivanden i frågor som helt eller delvis ligger inom bostadsutskottets beredningsområde. Yrkande 38 gäller en ny inriktning på bostads- och byggpolitiken. Innebörden av förslaget är att subventionerna inom sektorn skall minska samtidigt som bl.a. byggmomsen och fastighetsskattenivån sänks, att ett bosparande skall införas samt att reglerna för bestämmande av subventionsräntan måste ses över. Yrkande 39 avser ett tillkännagivande med innebörden att bostadsbidrag endast skall utgå till barnfamiljer.
Bostadsutskottet avstyrker motionen med hänvisning till utskottets tidigare behandling i år av yrkanden med motsvarande innebörd (bet. 1993/94:BoU15, BoU16, BoU5y). Sedan utskottets tidigare behandling av de aktuella frågorna har inget i sak tillkommit som motiverar utskottet till förnyade överväganden.
Räntebidragsanslaget
Medel för räntebidrag till ny- och ombyggnad av bostäder och för vissa andra bidrag för bostadsändamål anvisas årligen på det under sjunde huvudtiteln i statsbudgeten uppförda anslaget Räntebidrag m.m. Anslagets storlek resp. år beror bl.a. dels på de bidragsregler som vid varje tillfälle gäller, dels på ränteläget på bostadskreditmarknaden, dels på omfattningen av ny- och ombyggnaden av bostäder. Belastningen på anslaget beräknas med hjälp av en kalkylmodell som tar hänsyn till dessa och andra faktorer.
Beräkningar inom Boverket och Finansdepartementet har under våren visat att den bedömning av anslagsbelastningen under budgetåret 1992/93 som redovisades i 1994 års budgetproposition utgår från en kalkyl som innehåller vissa brister och felbedömningar. Orsakerna till avvikelsen mot tidigare beräkningar har analyserats, och kalkylmodellen för anslagsberäkningen har därefter reviderats.
Till följd av vad som framkommit om anslagsbelastningen på räntebidragsanslaget under innevarande budgetår har en ny beräkning gjorts även vad avser budgetåret 1994/95. Medelsbehovet under nästa budgetår för detta ändamål beräknas nu till 29 000 miljoner kronor. Detta belopp överstiger med 3 400 miljoner kronor det anslag för räntebidrag som riksdagen fastställt med anledning av regeringens förslag i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 8, BoU15). Mot denna bakgrund föreslår regeringen i kompletteringspropositionen att riksdagen skall anvisa 3 400 miljoner kronor utöver vad som tidigare föreslagits till anslaget för Räntebidrag m.m.
Det är givetvis angeläget att räntebidragsanslaget fastställs med ledning av så välgrundade bedömningar som möjligt. De nya beräkningar som gjorts av anslagsbehovet under budgetåret 1994/95 avviker så kraftigt från tidigare gjorda beräkningar att riksdagen bör besluta om ett tillägg på det aktuella anslaget. Bostadsutskottet tillstyrker således regeringsförslaget.
Stockholm den 19 maj 1994
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit:
Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Lennart Nilsson (s), Sören Lekberg (s), Mikael Odenberg (m), Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m), Lars Stjernkvist (s) och Dan Eriksson i Stockholm (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Werner (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Stöd till ny- och ombyggnad av bostäder m.m.
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Stöd till ny- och ombyggnad av bostäder m.m. börjar med "I tre" och slutar med "samlingslokaler ingår" bort ha följande lydelse:
Den svenska bostadspolitiken har under de senaste åren utsatts för en rad ingrepp som allvarligt drabbat byggverksamheten och de boende. Följderna av den förda politiken kan avläsas på en rad områden. Försämringarna av bostadsfinansieringen har lett till kraftigt ökade boendekostnader i framför allt det nyare beståndet. Vi har i dag också det troligen största antalet lediga lägenheter i modern tid. Många människor har helt enkelt inte råd att efterfråga en bostad som svarar mot deras behov. De tvingas därför lösa sin bostadsfråga på andra och sämre sätt.
Det är inte enbart de boende som drabbas av regeringens bostadspolitiska misslyckande. Den minskade bostadsefterfrågan har lett till att byggbranschen förlorat sin roll som en effektiv motor i ekonomin. Inte bara bostadsbyggandet utan också annat byggande har minskat. Som en följd härav har sysselsättningen i byggnadsverksamheten gått ned kraftigt. Antalet arbetslösa byggjobbare har nått nästan ofattbara nivåer, och i dag går närmare en tredjedel utan arbete. I vissa delar av landet är mer än halva byggarbetarkåren arbetslös. Vad som nu erfordras är kraftfulla insatser som leder bort från den situation som den nuvarande regeringen har försatt landet i.
I en reservation (s) till bostadsutskottets betänkande 1993/94:BoU14 redovisas tillståndet i bostads- och byggbranschen på följande sätt.
Byggnadsverksamheten ökade kraftigt under senare delen av 1980-talet. Bakom denna utveckling låg en likviditetsökning i ekonomin till följd av kreditmarknadens avreglering, värdestegringen på fastigheter och en tilltagande bostadsefterfrågan. Uppgången i byggandet kom att leda till en kapacitetsbrist som orsakade stora kostnadsökningar. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen vidtog också åtgärder för att försöka dämpa efterfrågan bl.a. genom att i flera steg införa en särskild avgift på vissa byggnadsinvesteringar. Dessa åtgärder till trots fanns det vid 1990-talets ingång en överkapacitet i byggsektorn som inte kan anses svara mot ett långsiktigt behov. I takt med att aktiviteten i ekonomin gick ned började dock byggverksamheten att minska i omfattning, och det fanns en klar tendens till att byggsektorn relativt snart skulle återgå till vad som kan betecknas som en mera normal nivå.
I en situation där det stod fullständigt klart att överhettningen i byggsektorn hade klingat av och att en snar återgång till ett läge av jämvikt var att vänta valde emellertid den år 1991 tillträdda regeringen att påskynda denna utveckling genom kraftiga nedskärningar m.m. Trots att effekterna av dessa åtgärder nu kan avläsas har regeringen konsekvent vägrat att inse allvaret i situationen. Med förödande trosvisshet har den fortsatt på den inslagna vägen med ytterligare nedskärningar och ett minskat ansvarstagande. Det kan utan överdrift konstateras att regeringen på denna punkt står mot inte bara de boende utan också mot hela byggbranschen.
Regeringens agerande till trots har åtgärder vidtagits för att lindra effekterna av den förda politiken. Det gäller de båda ROT-program som riksdagen beslutat om våren 1993 resp. våren 1994. ROT-programmen har kommit till stånd på initiativ av riksdagens s-ledamöter och med stöd av en bred riksdagsmajoritet. Regeringen har alltså ingen del i tillkomsten av dessa program. Riksdagens båda beslut om ROT-insatser har i stället föregåtts av förslag från regeringen om försämringar av det befintliga stödet till reparationer och ombyggnader. I en situation där den samfällda bedömningen från en hel bransch är att stimulansåtgärder måste sättas in har alltså regeringen valt att i stället gå den motsatta vägen och förespråka ytterligare nedskärningar. När det gäller 1994 års ROT-program har regeringen dessutom utnyttjat sitt bemyndigande att utforma programmet till att göra det så gott som verkningslöst.
De farhågor som uttrycks i reservationen har nu tyvärr besannats. Det finns sålunda i dag tecken på att väsentliga delar av ROT-programmet aldrig kommer att kunna utnyttjas. Inte minst gäller detta de åtgärder som avser bostadssektorn. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt.
Det faktum att riksdagen har beslutat om två ROT-program utgör sålunda ingen garanti för att åtgärder som effektivt motverkar nedgången på byggmarknaden verkligen kommer till stånd. Kravet på ytterligare insatser för att stimulera byggverksamheten står därför kvar. Inte minst gäller detta sett i ett mera långsiktigt perspektiv. Vad som nu erfordras är åtgärder som bidrar till att skapa kontinuitet och stabilitet i byggverksamheten. Det gäller sålunda att överbrygga både dagens akuta svårigheter och de problem som kan förutses för de närmaste åren. Även om dessa åtgärder till övervägande del bör bestå av insatser inom ROT-sektorn bör även insatser riktade mot nyproduktionen av bostäder komma i fråga.
När det gäller den närmare utformningen av de nu förordade stimulanserna vill utskottet anföra följande:
Mot bakgrund av de senaste årens låga investeringar i ombyggnad av bostäder finns det i dag ett stort behov av ombyggnadsåtgärder. Utskottet vill därför förorda att stimulanser sätts in för att få till stånd ombyggnader av dessa bostäder. I enlighet med förslaget i motion Fi44 (s) yrkande 3 bör sålunda investeringsstöd till ombyggnader till ett beräknat sammanlagt belopp på 2,2 miljarder kronor införas. Stödet bör utformas så att det motsvarar omkring 20 % av bidragsunderlaget.
Dessutom bör ett särskilt stöd utgå till renovering och upprustning av skolor m.m. Ett stöd med denna inriktning är viktigt dels som en del i ett sysselsättningspolitiskt program, dels som en del i en strävan att förbättra den fysiska miljön för barn och ungdomar. I enlighet med förslaget i den socialdemokratiska partimotionen Fi54 yrkande 4 bör därför ett stöd till ROT-åtgärder i skolor m.m. införas. Stöd bör kunna utgå med högst 40 % av investeringskostnaden för investeringar inom en total ram på 1 miljard kronor.
Många offentliga lokaler liksom bostäder och gatumiljöer har under en rad av år fått en allt bättre tillgänglighet. Detta till trots finns det fortfarande ett stort antal miljöer där tillgängligheten fortfarande är mycket dålig. Det gäller även vissa offentliga lokaler. I enlighet med förslaget i motion Fi44 (s) yrkande 5 bör därför till Boverket anvisas ett engångsanslag på 100 miljoner kronor för bidrag till handikappinvesteringar i offentliga lokaler.
Även förslaget i motion Fi44 (s) yrkande 5 om stöd till kommunerna för investeringar i gatu- och vägnäten bör enligt utskottets mening vinna riksdagens bifall. Liksom satsningarna i bostäder och offentliga byggnader är detta investeringar som förbättrar sysselsättningsläget och som dessutom kan ge varaktiga miljö- och trafiksäkerhetsvinster.
Vi har i dag ett stort och ökande behov av särskilda bostäder för äldre. Samtidigt är delar av det befintliga beståndet av bostäder i behov av upprustning. I såväl 1993 som 1994 års ROT-program ingår också ett stöd till sådana åtgärder. Detta stöd svarar dock inte mot de stora behov som finns. I enlighet med förslaget i motion Fi44 (s) yrkande 4 bör därför en ram om ytterligare 200 miljoner kronor anvisas för stöd till ombyggnad av äldrebostäder. För stödet bör gälla samma regler som i dag gäller inom ramen för ROT-programmen.
Utöver de nu förordade ROT-åtgärderna bör också de insatser på kulturområdet som förordas i motionerna Fi44 (s) yrkandena 6, 7 och 8 samt Fi59 (s) yrkandena 18, 19 och 20 genomföras. Även enligt utskottets mening bör sålunda ramarna för vissa bidragsformer ökas för budgetåret 1994/95 enligt följande:
stöd till icke-statliga kulturlokaler med 75 miljoner kronor, bidrag till konstnärlig utsmyckning med 10 miljoner kronor, stöd till allmänna samlingslokaler med 50 miljoner kronor.
Som anförts ovan erfordras nu enligt utskottets mening ett brett spektrum av stimulansåtgärder. Det innebär bl.a. att också nyproduktionen av bostäder måste stimuleras. Förslag om ett investeringsbidrag till nybyggnad har också förts fram av olika företrädare för branschen liksom av oberoende experter. Genom att stimulera tillkomsten av nya bostäder påverkas dels byggsysselsättningen positivt, dels förhindras en nedgång i kompetens och kapacitet inom byggverksamheten. För att öka volymen i nyproduktionen bör därför ett temporärt investeringsbidrag till nybyggnad av bostäder införas i enlighet med förslaget i motion Fi44 (s) yrkande 2. Bidrag bör utgå med 10 % av bidragsunderlaget.
Riksdagen bör med anledning av motionerna Fi44 (s) yrkandena 2--8, Fi54 (s) yrkandena 4 och 5 samt Fi59 (s) yrkandena 18--20 som sin mening ge regeringen till känna vad som ovan anförts om åtgärder avseende ett investeringsprogram för bostads- och byggsektorn. Programmet bör innefatta följande åtgärder:
ombyggnad av bostäder, renovering och upprustning av skolor m.m., åtgärder för ökad tillgänglighet i offentliga lokaler, ombyggnad av äldrebostäder, åtgärder i icke-statliga kulturlokaler, åtgärder i allmänna samlingslokaler, konstnärlig utsmyckning, stimulans av nyproduktion av bostäder samt stöd till investeringar i kommunala gatu- och vägnät m.m.
2. Reduktionen av räntebidragen
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Reduktionen av räntebidragen börjar med "Som framgår" och slutar med "således motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
I en reservation (s) till bostadsutskottets betänkande 1993/94:BoU15 anförde reservanterna följande:
Sedan överenskommelsen om en besparing inom bostadssektorn på 3 miljarder kronor gjordes hösten 1992 har situationen på bostadsmarknaden påtagligt förvärrats. Lågkonjunkturen och den borgerliga regeringens oförmåga att hantera dess effekter har bidragit till att göra krisen för boendet djupare. Andelen tomma lägenheter ligger på en rekordhög nivå. Antalet bostadsrättsföreningar som försätts i konkurs ökar hela tiden. Barnfamiljer tvingas byta till mindre lägenheter för att få hushållsekonomin att gå ihop. Misstron från byggherrar, kreditinstitut och de boende mot varaktigheten i bostadssubventionerna är närmast total. Nyproduktionen av lägenheter ligger på den lägsta nivån under den senaste 50-årsperioden. Arbetslösheten inom byggbranschen är skrämmande hög. Att i detta läge fullfölja det beslut om formerna för besparingen på räntebidragen som de borgerliga partierna med stöd av Ny demokrati drev igenom i riksdagen hösten 1993 måste betecknas som oansvarigt. De beslutade besparingarna skulle innebära att ytterligare bördor läggs på den del av bostadsbeståndet där problemen redan är som störst.
Utskottet ifrågasätter inte att även bostadssektorn måste påverkas när statsfinanserna skall saneras. Tidpunkten för besparingar måste dock väljas så att de inte motverkar sitt eget syfte. Det är helt uppenbart att ytterligare nedskärningar av räntebidragen leder till ett ökat antal konkurser och vräkningar. Det bör slås fast att framtida besparingar inom bostadssektorn måste fördelas på ett rättvist sätt. Alla bostäder och samtliga upplåtelseformer måste vara med och bära sin del av bördan.
Vad som i reservationen anförts äger fortsatt giltighet. I enlighet med förslaget i motion Fi44 (s) yrkande 1 bör därför de redan beslutade besparingarna för åren 1995 och 1996 skjutas upp tills fastighetsmarknaden har stabiliserats. När det blir möjligt att ytterligare belasta bostadssektorn skall besparingen fördelas på hela bostadsbeståndet och på alla upplåtelseformer. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
3. Inriktningen av bostads- och byggpolitiken m.m.
Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Inriktningen av bostads- och byggpolitiken m.m. börjar med "Bostadsutskottet avstyrker" och slutar med "förnyade överväganden" bort ha följande lydelse: Bostadspolitiken är en av de politiska frågor som på något sätt berör alla medborgare, gammal som ung, kvinna som man. För de flesta hushållen är också utgiften för bostaden den största enskilda posten i hushållsbudgeten. Ett bra boende är en förutsättning för ett bra och harmoniskt liv. Detta innebär att ett särskilt ansvar vilar på politikerna vid de bostadspolitiska besluten. Ny demokrati har under det senaste riksdagsåret vid ett flertal tillfällen redovisat möjliga lösningar för att uppnå förenklingar och avregleringar inom bostadssektorn som skulle ge långsiktigt lägre boendekostnader. Flera av dessa förslag tas nu upp i Ny demokratis partimotion Fi31. Enligt bostadsutskottets mening bör förslagen vinna riksdagens bifall.
En ny inriktning av bostads- och byggpolitiken förutsätter att politikerna tar ansvar för att avregleringen inom bostadssektorn fullföljs med fasthet och konsekvens. När politikerna tagit sitt ansvar och utformat långsiktigt hållbara spelregler för bostadsmarknaden bör också ett ökat ansvarstagande från medborgarnas sida kunna krävas. Således bör ett ökat ägande av våra bostäder eftersträvas. Förutsättningarna för en sådan utveckling kommer starkt att förbättras när det blir möjligt att göra en livslång kalkyl i samband med en bostadsinvestering. Hyresrätter kan omvandlas till ägarlägenheter och valfriheten vad gäller typ av bostad bli större. Det är också angeläget att bostadsinvesteringen föregås av ett bosparande redan från ungdomen. Möjligheterna att stimulera ett sådant sparande övervägs för närvarande. Det är angeläget att dessa överväganden snarast leder till att ett förslag i frågan föreläggs riksdagen.
I Ny demokratis partimotion förordas att omläggningen av bostads- och byggpolitiken skall syfta till att minska såväl subventionerna som skattebelastningen inom bostadssektorn. Utskottet instämmer i motionärernas förslag om att en sådan omläggning bör komma till stånd genom att successivt minskade subventioner kompenseras med en sänkning av byggmomsen till 12 % och en sänkning av fastighetsskatten till 0,5 %. Som motionärerna framhåller bör vidare reglerna för bestämmande av subventionsräntan ses över så att problemen inom bostadskreditinstituten inte helt övervältras på de enskilda låntagarna.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som i Ny demokratis partimotion Fi31 yrkande 38 anförts om utformningen av den framtida bostads- och byggpolitiken. Det bör ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ för att uppnå den eftersträvansvärda långsiktigheten inom bostadspolitiken och ett minskat bidragsberoende inom bostadssektorn.
När det gäller frågan om bostadsbidragen till hushåll utan barn delar utskottet Ny demokratis inställning till bostadsbidragen till hushåll utan barn. Genom en konsekvent politik som syftar till att minska bidragsberoendet för olika grupper blir denna bidragsform möjlig att avveckla.
Utskottet tillstyrker med det anförda även Ny demokratis partimotion Fi31 yrkande 39. Riksdagen bör hösten 1994 föreläggas ett förslag i frågan så att bidragen kan avvecklas vid utgången av detta år. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Lars Werner (v) anför:
Jag ansluter mig till de till yttrandet fogade avvikande meningarna (s).
Finansutskottets offentliga utfrågning med Riksbankschefen om penning- och valutapolitiken Bilaga 12
Tid: Tisdagen den 19 april 1994 kl. 10.00--11.35 Lokal: Förstakammarsalen, Riksdagshuset
Inbjuden
Riksbankschefen Urban Bäckström
Deltagande riksdagsledamöter
Per-Ola Eriksson (c), ordförande Lars Tobisson (m) Roland Sundgren (s) Lars Leijonborg (fp) Per Olof Håkansson (s) Stefan Attefall (kds) Arne Kjörnsberg (s) Roland Larsson (c) Sonia Karlsson (s) Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
Protokoll från finansutskottets offentliga utfrågning den 19 april 1994 med riksbankschefen Urban Bäckström om penning- och valutapolitiken
Per-Ola Eriksson: Välkommen till denna offentliga utfrågning av riksbankschefen. Jag hälsar Urban Bäckström liksom utskottets ledamöter speciellt välkomna. Riksbanken har ju en speciell roll i svensk ekonomi. Finansutskottet har bedömt det som intressant med och betonat angelägenheten av en offentlig utfrågning av riksbankschefen för att få målsättningen, målen och villkoren för Riksbankens valuta- och penningpolitik belysta.
Detta är ju en historisk utfrågning, eftersom det är första gången som vi har en offentlig utfrågning av riksbankschefen. I den riksbanksutredning som överlämnades för något år sedan presenterades ett förslag om att man också skulle kunna ha offentlig utfrågning av riksbankschefen. Detta är nu den första i sitt slag. Vi ser fram emot en givande information. Än en gång välkommen.
Urban Bäckström: Det är ju en gammal tradition att finansutskottet kallar riksbankschefen till en föredragning och utfrågning om penningpolitiken. Som ordföranden sade är det i dag första gången som det sker i mer offentliga former. Jag vill därför inleda med att tacka finansutskottet för att man har tagit det här initiativet. Från Riksbankens sida är en öppen diskussion om penningpolitiken och dess förutsättningar i allra högsta grad välkommen.
Jag har getts möjligheten att först göra en inledande föredragning för utskottet. Därefter står jag till förfogande för att svara på frågor. I den inledande föredragningen tänkte jag ta upp Riksbankens bedömning av det aktuella ekonomiska läget och peka på de möjligheter och risker som vi kan stå inför i framtiden. Därefter kommer jag att diskutera penningpolitikens uppläggning och att också något beröra de senaste månadernas händelser på de finansiella marknaderna.
I likhet med Riksbanken räknar de flesta ekonomiska bedömare med en successivt ökad tillväxt i svensk ekonomi i år och under nästa år. Konjunkturinstitutet har nyligen presenterat industri- och tjänstebarometrarna, vilka bekräftar detta. Efterfrågan inom i stort sett alla områden har ökat t.o.m. mer än vad företagen själva hade förväntat sig. När det gäller industrin kan man konstatera att uppgången är väl jämförbar med utvecklingen efter devalveringarna 1981 och 1982. Exporten växer således mycket snabbt.
Konjunkturinstitutets båda barometrar tyder också på att den inhemska efterfrågan har börjat att öka. Denna bild bekräftas också av annan statistik. En återhämtning av den privata konsumtionen har resulterat i en starkare inhemsk efterfrågan. Nivån på försäljningsvolymen inom detaljhandeln var i slutet av januari och februari betydligt högre än i slutet av fjolåret.
Ett allvarligt problem, som jag skall återkomma till, är den låga nivån på investeringarna. Visserligen ökar nu maskininvesteringarna, men ökningstakten tycks inte vara speciellt hög. Ökningen utgår dessutom från en ganska låg nivå. Med en fortsatt mycket svag investeringsutveckling eller med en fortsatt mycket snabb uppgång av industriproduktionen kan det finnas en risk att stora delar av industrisektorn når kapacitetstaket under 1995.
Förbättringen av efterfrågeläget förefaller nu också leda till en något minskad arbetslöshet. Den ökning av nyanmälda platser som vi har kunnat se under de senaste månaderna kan innebära att sysselsättningen långsamt börjar öka.
Prisutvecklingen i konsumentprisledet har under de senaste månaderna varit klart dämpad. Om man mäter i årstakt har ökningen av konsumentpriserna legat strax under 2 % under perioden januari--mars.
Den fråga som man nu ställer sig är ifall den uppgång i efterfrågan som för närvarande sker i svensk ekonomi kan övergå i en varaktig och uthållig tillväxt med en fortlöpande utbyggnad av produktionskapaciteten och en god utveckling av sysselsättningen.
I samband med uppgången i efterfrågeläget under de senaste decennierna har ju just den här fasen varit den kritiska. Uppgångarna har ofta bromsats upp av olika flaskhalsproblem som lett till stigande inflation, som senare har följts av allvarliga bakslag med tillbakagång av produktionen och stigande arbetslöshet som resultat.
Ett problem i dagsläget är att uppgången i ekonomins efterfrågan är ojämnt fördelad. Det finns visserligen goda skäl till att den konkurrensutsatta delen av näringslivet växer relativt sett snabbare än övriga sektorer, så att det sker en överflyttning av resurser dit. Men med en starkare exportsektor kan Sveriges samlade affärer med omvärlden vara i balans eller t.o.m. uppvisa överskott. Risken är emellertid att uppgången går så snabbt att man når kapacitetstaket alltför tidigt i uppgången innan en nödvändig investeringsuppgång kommer till stånd. Med en sådan utveckling kan uppgången komma att brytas i förtid till följd av stigande långa räntor i samband med oro bland sparare och investerare för möjligheterna att vidmakthålla prisstabiliteten. Någon markerad ökning av sysselsättningen skulle då inte heller ha hunnit ske.
Det är uppenbart att ett sådant scenario måste undvikas -- jag är också övertygad om att det går att undvika. Men det är lika uppenbart att det kräver aktiva ekonomisk-politiska åtgärder, inte minst i form av beslut här i riksdagen.
Den totala stimulanseffekten från räntans nedgång och kronans försvagning har sedan en tid legat mellan 3 och 4 % av BNP, enligt Riksbankens beräkningar. Det motsvarar ett genomslag på bruttonationalprodukten med mellan 45 och 60 miljarder i stimulerande riktning. Diagrammet visar att det är en mycket kraftig stimulans. Det är rent av den kraftigaste stimulans som vi har haft sedan början av 70-talet. Det är alltså en större stimulans än den vi hade efter devalveringarna 1981 och 1982.
Med tanke på att det fortfarande finns ett produktionsgap i ekonomin är det möjligt att ha den här stimulerande inriktningen av penningpolitiken så länge inte prisstabiliteten äventyras. Det pågår fortfarande en skuldsaneringsprocess, låt vara att den har kommit långt hos hushåll och företag. Dessutom har vi en svag internationell konjunktur som gör det möjligt att ha denna stimulerande inriktning av penningpolitiken.
Två tredjedelar av den totala stimulanseffekten kommer från kronans försvagning, medan en tredjedel kommer från räntans nedgång. Den starka stimulanseffekt som kommer från kronans fall stimulerar primärt endast en begränsad del av ekonomin, företrädesvis industrisektorn. Men den relativt sett större hemmamarknaden påverkas i huvudsak av den mindre delen av stimulanseffekten som kommer från räntans nedgång. Även investeringsutvecklingen hämmas av en hög lång ränta. Dessutom har de långa marknadsräntorna varit i en uppåtgående trend under de senaste två månaderna. De har snart stigit med uppemot 2 procentenheter. Även i dag fortsätter de långa marknadsräntorna att stiga.
Från Riksbankens sida har vi många gånger poängterat att det är angeläget med en mer jämn sammansättning av den totala stimulanseffekten, vilket skulle innebära en starkare krona och en lägre ränta. Vår bedömning är emellertid att någon ökning av den totala stimulanseffekten, utöver den som nu är aktuell, inte är möjlig, eftersom det skulle riskera prisstabilitetsmålet.
Då kan man fråga sig: Hur kommer det sig att kronan alltjämt är så svag och att räntan är högre än i flertalet andra västliga industriländer? Innan jag går närmare in på den frågan finns det anledning att något beröra de senaste månadernas internationella ränteuppgång och den ränteuppgång som har följt också i Sverige.
Orsakerna till den svenska uppgången står att finna i den internationella oron. Men det ser också ut som att uppgången även har inhemska orsaker.
När den amerikanska centralbanken i början av februari ändrade inriktningen av penningpolitiken från att ha varit mycket expansiv mot en mer neutral inriktning, följde en uppgång av långa räntor. Reaktionen i USA skall ses mot bakgrund av den kraftiga tillväxten i amerikansk ekonomi och av att diskussionen där kommit att fokuseras på ett potentiellt inflationstryck. Även de europeiska räntorna har följt de amerikanska räntorna upp, trots att efterfrågan i Europa fortfarande är svag. Såväl inflation som inflationsförväntningar kvarstår på en förhållandevis låg nivå.
Uppgången i de europeiska räntorna skulle kunna tolkas som ett skift i vissa placerares förväntningar om framtiden. Osäkerheten har förstärkts av motsägelsefulla indikatorer såsom t.ex. att tillväxten har varit fortsatt svag i Tyskland och i övriga Europa, samtidigt som penningmängden i Tyskland ökar snabbt.
Olika företrädare för de större europeiska centralbankerna har emellertid framhållit att de bedömer att den europeiska räntetrenden alltjämt pekar nedåt. Det har också manifesterats i form av fortsatta försiktiga neddragningar av den korta räntan i flera länder. Senast i slutet av förra veckan sänktes de administrativa räntorna i många europeiska länder.
Ytterligare en förklaring till uppgången i de europeiska obligationsräntorna är den globala ökning av antalet institutionella placerare som har skett. Vissa av dessa har en långsiktig placeringshorisont medan andra placerar mer kortsiktigt.
Kortsiktiga placerare placerar inte i värdepapper i syfte att behålla dem till dess de förfaller utan för att göra kortsiktiga kapitalvinster. Därför agerar de också på basis av förväntningar om kortsiktiga räntor och växelkursrörelser. De räknar helt enkelt med att göra kapitalvinster, att köpa billigt och att sälja dyrt. Detta synsätt kan leda till att långa räntor kortsiktigt fluktuerar mer än vad som motiveras av fundamentala faktorer.
När de långa räntorna vände uppåt i samband med den penningpolitiska omläggningen i USA, verkar detta ha blivit utlösande för vinsthemtagningar och globala försäljningar av obligationsinnehav. Därmed kom även de europeiska marknaderna att beröras. Man skall samtidigt komma ihåg att när dessa placerare gick in på den svenska marknaden såg vi ett betydande räntefall. I vad mån ränteuppgången i Europa är en tillfällig rekyl eller en mer bestående uppjustering är ännu för tidigt att säga.
Så över till ränteutvecklingen i Sverige. Också de svenska obligationsräntorna vände uppåt i början av februari från den lägsta nivå som vi har haft sedan 1970. Till en början steg de svenska långa räntorna i linje med utvecklingen i övriga Europa. Det innebär att skillnaden mellan den långa räntan i Sverige och den i Tyskland låg kvar på nivån 1 procentenhet, vilken hade etablerats efter det trendmässiga fall som har skett sedan slutet av 1980-talet. Då låg marginalen på mellan 4 och 5 procentenheter jämfört med Tyskland.
Under loppet av mars månad och fram till i dag har emellertid de långa räntorna stigit väsentligt mer i Sverige än i flera andra kontinentaleuropeiska länder, t.ex. Tyskland, Danmark, Frankrike och Holland. Det har inneburit att marginalen mellan svenska och tyska obligationsräntor under den senaste tiden har dubblerats från ca 1 procentenhet till 2 procentenheter.
Samma mönster med uppgång i marginalen finner vi också i sådana länder som t.ex. Spanien, Italien och Finland. Gemensamt för dessa länder är att de har stora budgetunderskott och historiskt sett haft hög inflation.
Det förefaller som att räntenedgången på den långa sidan i Sverige under 1993 och inledningen av 1994 till viss del skapats genom att globala kortsiktiga placerare köpt obligationer i syfte att göra kortsiktiga vinster under nedgången. Detta tjänade det svenska folkhushållet på. Men när den internationella oron inleddes valde många av de kortsiktiga placerarna att sälja ut delar av sina innehav för att ta hem vinster eller för att minimera förluster.
Sverige drog nytta av de kortsiktiga placerarnas spekulationer under räntenedgången förra året, men man drabbades motsvarande hårt när den internationella osäkerheten ökade i februari. Problemet är inte så mycket att en del kortsiktiga utländska placerare valde att sälja sina svenska statsobligationer under den senaste tidens uppgång -- dessa aktörer skulle ju genom sin kortsiktiga inriktning av allt att döma ändå ha sålt förr eller senare -- utan snarare att mer långsiktiga placerare som för sina investeringar är beroende av att omsvängningen från hög- till låginflationsekonomi blir tydlig inte förefaller att ha varit lika aktiva. Ett näraliggande problem är naturligtvis att statsskulden växer så snabbt, vilket skapar ett stort upplåningsbehov. Vi har också sett en ökad fokusering på statsskuldens utveckling i diskussionen om svensk ekonomi, både här hemma och utomlands.
Riksgäldskontoret råkade vid ett par tillfällen ut för vissa svårigheter med upplåningen under mars månad. Betydelsen av detta skall inte överdrivas. Men det tjänar ändå som en signal eller en viktig påminnelse om de problem som vi har.
Riksbankens styrmedel är den korta räntan. Den långa räntan och växelkursen styrs i hög grad av förväntningar om hur den ekonomiska politiken totalt sett kommer att lyckas med att bibehålla prisstabilitet i ett längre perspektiv. Den sneda fördelning av stimulanseffekten från kronans och den långa räntans utveckling är således ingenting som Riksbanken direkt styr över. En svag växelkurs och relativt sett hög lång ränta är tecken på att sparare och investerare känner en viss osäkerhet om den framtida ekonomiska politiken totalt sett.
Önskar man ändra en sned stimulanseffekt från en svag till en något starkare krona och från en hög till en något lägre obligationsränta gäller det att på olika sätt reducera osäkerheten. Med tanke på underskottsproblemens storlek spelar här saneringen av statsfinanserna en avgörande roll.
Vi i Riksbanken möter ibland frågan varför vi pekar på behovet av konsolidering av de offentliga finanserna. Om det är så, att efterfrågan är låg -- låt vara att den ökar nu --, att arbetslösheten är hög och att det omedelbara inflationstrycket är lågt, varför behövs det då åtgärder som minskar budgetunderskottet? De som brukar ställa frågan menar att det rimligen skulle innebära att produktionen och arbetslösheten faller ytterligare. Om förväntningarna om den framtida inflationen är höga är väl detta ett problem som vi får hantera när den tiden kommer, menar man.
Problemet är att det inte är dagens inflationstryck som bestämmer räntan på t.ex. en statsobligation med tioårig löptid, utan det är bl.a. förväntningarna om den framtida inflationen och en eventuell osäkerhet kring den framtida ekonomiska politiken. Det är uppenbarat att vare sig det är fråga om en pensionsstiftelse i Boston i USA eller ett försäkringsbolag i Stockholm som överväger en placering i Sverige, eller för den delen en enskild person som tänker köpa en privatobligation, måste dessa kunna lita på att inflationen inte bara i dag är låg utan också att prisstabilitet kommer att råda under obligationens hela löptid, vare sig den är på fem eller tio år. Osäkerhet om den framtida prisstabiliteten kan därför göra att den långa räntan stiger redan i dag. Placerarna begär då en osäkerhetspremie, en sorts riskersättning. Det innebär i sin tur att vi redan i dag tvingas att betala priset för de förväntningar som kan finnas om framtiden i form av en hög lång ränta. Detta gäller vare sig vi talar om räntan på statens långa upplåning, om den t.ex. femåriga boenderänta som en enskild person betalar för att finansiera sitt boende eller om den ränta som ett företag får betala för en långsiktig investering.
Om sparare och investerare känner en osäkerhet om den framtida ekonomiska politiken stiger således den långa räntan. Det är en kostnad som belastar oss omedelbart. Å andra sidan: Om osäkerheten om framtiden reduceras uppkommer omedelbart en vinst i form av att den långa räntan sjunker.
Den direkta effekten av en konsolidering av statsfinanserna innebär en åtstramning av efterfrågan. Men -- och det glömmer man ofta bort -- den indirekta effekten innebär minskad osäkerhet och lägre räntor, om konsolideringen upplevs som tillräcklig. Därigenom kan investeringarna öka och en god cirkel skapas mot en varaktig ekonomisk tillväxt.
Det finns exempel på detta från 1980-talet i flera europeiska länder. Det kanske mest näraliggande exemplet är Danmark. Medan Sverige i början av 1980-talet valde devalveringsvägen, valde Danmark konsolideringsvägen. Resultatet för Sverige är välbekant. Den danska erfarenheten visar emellertid att tillväxten ökade och rent av kom att överstiga den svenska tillväxten under första hälften av 1980-talet. Detta framförde redan Lindbeckkommissionen i sin rapport förra året, dvs. hur en konsolidering kan ge upphov till en expansiv effekt. Ibland framförs uppfattningen att bara den ekonomiska politiken ges en tillräckligt expansiv inriktning kommer produktionen att öka och arbetslösheten att minska. Därmed bringas också statsfinanserna i ordning. Det är självfallet riktigt att statsfinanserna stärks av att svensk ekonomi vänder uppåt. Av detta följer inte att ökade budgetunderskott eller drastiskt sänkta korträntor är möjliga vägar mot sanerade statsfinanser. En uthållig -- och jag vill betona uthållig -- återhämtning förutsätter tilltro till att den ekonomiska politiken är långsiktig.
När det gäller det utgångsläge som vi har, inte minst det statsfinansiella läget, och vår inflationshistoria är denna tilltro inte någon självklarhet. Vid en ökad osäkerhet är risken stor att vi får se högre räntor. Det skulle i så fall varken sanera statsfinanserna, förstärka återhämtningen eller bidra till en investeringsuppgång. Slutsatsen av detta är att vägen till bättre statsfinanser och till en varaktig återhämtning går via konkreta beslut i riksdagen. De långa räntornas utveckling bestäms således i icke ringa grad av den inriktning som besluten ges här i Riksdagshuset.
Riksbankens handelsutrymme och möjligheter att förändra marginalräntan bygger på graden av långsiktig trovärdighet för den ekonomiska politikens inriktning mot prisstabilitet. Den senaste tidens uppgång av marginalen för den långa räntan gentemot länder med hög trovärdighet, såsom t.ex. Tyskland, innebär att osäkerheten förefaller att ha ökat i vårt land. En sådan osäkerhet begränsar också Riksbankens frihetsgrader. Om sparare och investerare känner en osäkerhet om en del av den ekonomiska politiken måste penningpolitiken undvika att addera till denna osäkerhet. Försök att dra ner marginalräntan som inte har en bas i en god trovärdighet kan riskera att leda till fortsatt stigande långa räntor och också inverka försvagande på kronan.
Sammanfattningsvis förefaller det som att uppgången i svensk ekonomi är bekräftad. De senaste årens tillbakagång har brutits och i likhet med Riksbanken räknar de flesta bedömare med en successivt stigande ekonomisk tillväxt under de närmaste åren. Frågan är om den uppgång i efterfrågan som vi nu ser skall kunna omsättas i en varaktig tillväxt med en fortlöpande utbyggnad av produktionskapaciteten. En viktig förutsättning för att det skall kunna bli så är att vi får en jämnare sammansättning av den totala stimulanseffekt som kommer från kronans och räntans förändring. Det skulle innebära att vi fick en starkare krona och en lägre ränta.
De senaste månadernas uppgång i obligationsräntorna är utifrån detta perspektiv olycklig. Orsaken står att finna i den allmänna internationella oron. Men, som jag framhöll, uppgången ser också ut att ha inhemska orsaker.
Den senaste tidens uppgång av obligationsräntorna i Sverige har sammanfallit med en förnyad diskussion om statsfinanserna. Eftersom Riksbanken direkt endast påverkar de korta räntorna medan de långa räntorna styrs av förväntningar om den ekonomiska politiken totalt sett, innebär detta att riktningen på obligationsräntornas utveckling i stor utsträckning bestäms av de beslut som fattas resp. inte fattas här i riksdagen. En svag växelkurs och en hög lång ränta är tecken på att sparare och investerare känner en osäkerhet om den framtida ekonomiska politiken totalt sett.
Om man önskar ändra den sneda stimulanseffekten från en svag till en starkare krona och från en hög till en lägre lång ränta, gäller det att på olika sätt reducera osäkerheten. Osäkerheten kan, om den består och förvärras, riskera att i förtid knäcka den ekonomiska uppgången, bl.a. till följd av höga eller stigande räntor. Som jag sagt flera gånger spelar saneringen av statsfinanserna här en avgörande roll.
Försök från Riksbankens sida att dra ner marginalräntan i en osäker miljö -- vi har levt i en osäker miljö nu under ungefär 80 dagar sedan början av februari -- kan leda till att de långa räntorna fortsätter uppåt och bidrar till en försvagning av kronan. Tack, herr ordförande!
Per-Ola Eriksson: Vi tackar riksbankschefen Urban Bäckström för det inledande anförandet.
Riksbankschefen sade inledningsvis att den totala stimulanseffekten borde förändras. Till två tredjedelar beror den totala stimulanseffekten i ekonomin i dag på den lägre kronkursen och till en tredjedel på en lägre ränta. Men riksbankschefen var inte till freds med mixen.
Första frågan blir naturligtvis: Hur ser den bästa mixen ut?
Riksbankschefen talar om att det behövs konkreta besked från riksdagen. Det var i mera allmänna ordalag. Då vill jag gärna fråga: Är riksbankschefen beredd att precisera sig och tala om vilka konkreta signaler han vill se från riksdagens sida?
Urban Bäckström: Hur ser den optimala mixen ut? Jag kan konstatera att kronan har fallit med ungefär 20 % sedan den började flyta i slutet av 1992. Till detta kommer en underliggande förbättring av konkurrenskraften, relativt sett lägre löneökningar än i våra konkurrentländer. Vi har också haft en bättre produktivitetsutveckling. Detta summerar jag till ungefär 30 % förbättring. Jag kan konstatera att detta är mer än vad vi fick i konkurrenskraftsförbättring i början av 80-talet, även om vi summerar 1981 och 1982 års devalveringar. Det är en mycket stark stimulanseffekt. Samtidigt har vi en relativt sett hög ränta.
Jag vill inte gå längre än att konstatera att dessa två ytterligheter i längden inte kan fungera, utan det vore angeläget med en lägre ränta och en något starkare krona. Vi har ingen växelkurs i dag, och därför har inte Riksbanken något mål för kronans utveckling.
Jag kan bara konstatera att det går oerhört snabbt upp mot kapacitetstaket i industrin och att vi behöver investeringar. Vi behöver också en bättre, hyggligare, tillväxt på hemmamarknaden. Det var det som gjorde 50- och 60-talens utveckling så god. Vi fick en jämn uppgång av kapaciteten. Därmed fick vi inte heller några stora inflationsimpulser.
Beträffande den andra frågan, beslut i riksdagen, måste jag säga att det inte ingår i min roll att ange och precisera inriktning och omfattning. Min roll är att förmedla den diskussion som förs i dag bland placerare och sparare och försöka sätta in den i det här sammanhanget. Det förs en diskussion -- vi ser det i medierna -- om upplåningens storlek. Vi har också, som jag sade i mitt anförande, sett att Riksgälden vid två tillfällen har haft svårigheter att låna pengar på marknaden. Vi skall inte, som jag sade tidigare, överdriva detta. Men det är en signal om att det är stora belopp som staten måste låna upp för att finansiera budgetunderskottet.
Lars Tobisson: Som ordförande i den riksbanksutredning som för ungefär ett år sedan föreslog offentliga utfrågningar av riksbankschefen, som ett led i riksdagens kontroll över handhavandet av penningpolitiken, gläder det mig att den här utfrågningen har kommit till stånd.
Som framgick av vad riksbankschefen sade pekar egentligen alla kurvor rätt i den reala ekonomin, men det finns orostecken på den finansiella sidan. Vi har en uppgång i den långa räntan. Det är ingen kritik mot riksbankschefen, för det är någonting som man har ganska liten kontroll över. Men det är allvarligt, för det kan ju kväva den väntade uppgången på den reala sidan. Vi kan t.ex. få svårt att få i gång investeringar.
Jag skulle önska att riksbankschefen i punktform försökte sammanfatta de orsaker han ser bakom inte uppgången i räntan i sig men det förhållandet att den långa räntan i Sverige har gått upp betydligt mer än i t.ex. Tyskland, så att differensen har förändrats. Det är litet överraskande med hänsyn till att vi ändå går mot ett växande överskott i bytesbalansen. Det finns ett sparande inom landet, och kronan har ju inte försvagats i samband med att räntan har stigit. Hur kom det sig att just den långa räntan i Sverige avviker uppåt även jämfört med den uppgång som sker på de internationella marknaderna?
Urban Bäckström: Som jag sade i mitt anförande har vi haft ett stort inslag av kortsiktiga placerare -- som jag väljer att kalla dem för -- i Sverige. Sådana har funnits i hela Europa. De har gått in i länder som har haft en relativt sett hög ränta. De har bedömt att nergångspotentialen skulle vara störst i de länderna. Det drog vi nytta av under förra året. Då gick räntan ner väldigt snabbt.
När man upplevde en viss oro globalt sett och en del placerare kanske gjorde förluster, sålde man ut delar av sina innehav. Detta drabbade alla länder. Men det drabbade givetvis i störst utsträckning de länder som hade störst inslag av den här typen av placerare.
Då kan man fråga sig: Hur kommer det sig att vi inte har fått in mer av långsiktiga placerare i Sverige? Det är här som den underliggande faktorn finns, som jag ser det. Först var det internationell oro. Det ledde till en mekanisk försäljning. Försäljningarna blev större i länder som hade en tradition med hög inflation och stora budgetunderskott. Men vi fick inte in de långsiktiga placerarna.
Skälet till det kan jag inte se i annat än att det har funnits och finns i dag en oro för framtiden, eftersom Sverige valde att gå devalveringsvägen 1981 och 1982. Vi hade inflation under stor del av 80-talet, och det tar tid innan man bryter förväntningarna. Det bästa sättet att få en tydlig inriktning i politiken är att konsolidera statsfinanserna. Det skapar grunden för de långsiktiga placerarnas inträde och mindre känslighet för den här typen av störningar.
Lars Tobisson: Jag tycker att riksbankschefen lägger väldigt mycket av skulden på att utländska placerare drar sig undan. Jag får det inte riktigt att hänga ihop, eftersom de inte haft anledning att misstänka nedgång i kronkursen. Den har hållits uppe. De gör alltså inte valutaförluster. Vi går mot ett växande överskott i bytesbalansen. För mig tyder detta på att det är inhemska placerare, som kanske sitter närmare den politiska utvecklingen i landet och vad som kan hända i den ekonomiska politiken, som trots att de har kapital över inte vill placera till tidigare rådande priser i svenska papper. De föredrar att exportera det, trots att ränteskillnaden nu är mer till vår nackdel än tidigare. Det är snarare på den inhemska sidan som aktuell oro, ovisshet inför val och EU-omröstning och sådant får genomslag. Man kräver helt enkelt mer betalt. I bortändan ligger väl förväntningar om att man går mot en ökad inflationstakt om någon tid.
Urban Bäckström: Visst har vi haft inhemska aktörer som varit aktiva på marknaden under de senaste månaderna, självklart. Men vi måste ändå komma ihåg att 70 % av den svenska statsskulden vid årsskiftet direkt eller indirekt låg i utländska händer. Vi har ett stort inslag av utländska placerare. Vi har kunnat konstatera under de månader som har gått att vi har haft tendenser till utförsäljningar från utlänningar.
Då frågar man sig: Varför har det inte givit någon effekt på kronkursen? Ett vanligt sätt bland den här typen av placerare att agera på är att låna kort i svenska kronor och att placera långt. Därmed har många av dem inte tagit någon växelkursrisk. Det innebär att när man köper stiger inte kronans värde och när man säljer sjunker inte kronan. Jag renodlar väldigt mycket, det är viktigt att säga det. Det finns naturligtvis en kombination av olika placerare också, men det förefaller som om den här typen av placerare har dominerat.
Kronan har hållit sig förhållandevis stark -- eller jag kanske borde säga att den inte har försvagats ytterligare från den redan låga nivån. Skälet till det är att det funnits en annan underliggande rörelse under de senaste månaderna som har verkat stärkande på kronan. Det ena är bytesbalansen, som går mot överskott. Den andra faktorn är att den svenska ekonomin har blivit starkare. Farhågorna för ytterligare svårigheter för banksystemet, för ytterligare nedgång i ekonomin och i den inhemska efterfrågan har försvunnit under de senaste månaderna. Varje gång det publiceras statistik ser man en allt tydligare bekräftelse på att ekonomin befinner sig i en uppgångsfas. I ett sådant läge kan man förvänta sig att kronan blir starkare. Jag tror att den kombinationen har gjort att vi har sett stigande långa räntor och att kronan inte fallit ytterligare utan hållit sig på den här nivån.
Roland Sundgren: Jag vill anknyta till det historiska som händer här i dag och en eventuell fortsättning på det. Jag skulle vilja höra med riksbankschefen om man från Riksbanken är beredd att offentliggöra sina prognoser. Vi har sett några bilder här med Konjunkturinstitutets prognoser. Men Riksbanken hemlighåller ju sina. Det vore värdefullt för den ekonomisk-politiska debatten -- fler kunde delta -- om Riksbanken mer öppet redovisade sina prognoser.
Urban Bäckström: Jag delar Roland Sundgrens välkomnande av den här formen av utfrågning av riksbankschefen. Jag tror att i den nya miljö som vi befinner oss, med en flytande växelkurs och där en del av övervägandena när det gäller den ekonomiska politiken kommer över till Riksbanken, ställs det krav på Riksbanken att ha en öppen attityd, kanske en mer öppen attityd än vad vi har varit vana vid. Det är en rörelse som inleddes redan under min företrädares tid. Den kommer att fortsätta och förstärkas. Vi från Riksbankens sida bör initiera debatter. Vi bör se till att underlag kommer ut. Det är en process som vi är mitt uppe i. Vi gör olika typer av förändringar. Det som min företrädare initierade var inflationsrapporten, som kommer ut med en viss regelbundenhet och där det finns olika typer av bedömningar. Jag tycker att vi skall gå vidare. Hur och i vilken takt vi skall göra det vågar jag inte ge mig in på, men jag är helt överens med Roland Sundgren om att det här är en process som måste fortsätta.
Riksbanken måste legitimera sin politik, vara beredd att försvara och diskutera den så att det inte uppstår några frågetecken. Först då skapas en uppslutning kring den politik som förs. Först då skapas det större kortsiktig handlingsfrihet.
Låt mig bara säga om prognoserna att Riksbankens bedömning inte skiljer sig från Konjunkturinstitutets, utan vi gör ungefär samma bedömning så när som på några tiondelar upp eller ner när det gäller bruttonationalprodukt och andra delar av försörjningsbalansen. Vi har ungefär samma uppfattning.
Roland Sundgren: Ser riksbankschefen några nackdelar med den här öppenheten?
Urban Bäckström: I vissa sammanhang kan det naturligtvis finnas nackdelar. Om vi gör långa prognoser och som grund för dessa prognoser gör antaganden om räntor och växelkurser, då är det naturligtvis inte bra om dessa antaganden tolkas som prognoser från Riksbankens sida. Där har vi ett dilemma. Men jag delar grunduppfattningen att vi bör bidra till den ekonomisk-politiska debatten i allmänhet.
Roland Larsson: Riksbankschefen tog upp problemet med osäkerhetsfaktorerna och osäkerheten om hur situationen kommer att utvecklas i fråga om statsfinanserna och den ekonomiska politiken. Till den offentliga sidan hör inte bara statsfinanserna, utan vi har också en stor kommunal sektor om vars agerande jag skulle vilja ställa några frågor. Hur påverkar denna sektors agerande växelkurser och inflation?
Jag tänker mig hypotetiskt den situationen att flertalet kommuner skulle höja sina skatter och på så sätt inteckna en större del av det finansiella utrymmet för sin del. Det har man ju möjlighet att göra. Hur påverkar detta i så fall? Har den osäkerhet som placerarna känner någon betydelse i det här avseendet? Är det så att man inte ser så mycket på den här sektorn, eller iakttar man också den så att säga litet bakifrån?
Urban Bäckström: Jag skulle vilja säga att det primärt handlar om just statsfinanserna. Det är där det finns ett stort underskott, som måste finansieras via upplåning. Det är den upplåningen som man har haft vissa svårigheter med vid två tillfällen. Återigen: detta skall inte överdrivas. Men det är här problemet ligger i huvudsak.
På längre sikt spelar naturligtvis kommunernas utveckling en roll för samhällsekonomin, men om jag håller mig till de omedelbara finansiella faktorerna, bedömer jag att det huvudsakligen gäller statens upplåning.
Arne Kjörnsberg: Det var två saker som riksbankschefen återkom till. Den ena var osäkerheten. Den andra var saneringen av statsfinanserna. Hur ser riksbankschefen med den bakgrunden på beslut som innebär stora skattesänkningar? Vi har ju ett jättelikt budgetunderskott och en galopperande -- riksbankschefen kanske inte uttryckte det så men jag läste det mellan raderna -- statsskuldsökning. Hur bedömer riksbankschefen det att man genomför reformer som kostar mycket pengar?
Jag fick det intrycket att Riksbanken och riksbankschefen är ett slags Moment 22. Det är en för låg investeringsnivå, sade riksbankschefen. Det innebär att vi ganska snart kan slå i kapacitetstaket enligt er bedömning. Då finns det risk -- det har riksbankschefen sagt tidigare i intervjuer -- för att vi får en inflation som en följd av det. Då måste ni ju strama åt, och så får vi en högre ränta och investeringarna blir ännu mindre. Hur skall vi egentligen komma ur detta?
Finansministern har räknat med att vi behöver en tillväxt på 4 % år 1996, och den bör vara uthållig, för att arbetslösheten skall halveras till sekelskiftet. Finns det någon försiktig väg ur det här? Måste vi inte i det rådande läget vara mer offensiva och kanske t.o.m. mer aggressiva?
Riksbankschefen använde Danmark på 80-talet som ett exempel. Danmark valde konsolideringsvägen. Men Danmark har ju också 10--12 % arbetslöshet. Det är väl också en följd av att man inte utnyttjar kapaciteten. Arbetskraften är också en kapacitet. Det måste vara en belastning för en nation om man inte utnyttjar den.
Urban Bäckström: Den första fråga som Arne Kjörnsberg ställde handlade om statsfinanserna, hur Riksbanken ser på skattesänkningar och utgiftsökningar. Jag tycker inte att det ingår i min roll att i detalj diskutera de beslut som riksdagen fattar. Det är politiska beslut. Hur riksdagen fattar dem är en politisk fråga.
Vad jag vill fokusera är behovet av konsolidering av statsfinanserna och hur marknaden, sparare och placerare, diskuterar kring det upplåningsbehov som finns samt vad som måste till för att vi skall få en uthållig och varaktig tillväxt. Nu går det uppåt i svensk ekonomi, efterfrågan ökar på en rad olika områden. Men vi skall kunna omsätta denna uppgång i en varaktig och stabil uppgång, som leder till ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet i längden.
De problem som vi har haft sedan slutet av 60-talet är att vi har fått upp efterfrågan men det har lett till inflation, flaskhalsproblem och sedan bakslag. Vid varje lågkonjunktur har arbetslösheten hamnat på en allt högre nivå. Inflation är inte det sätt som man löser sysselsättningsproblemen på.
Arne Kjörnsberg talar om Moment 22. Räntan är hög. Jag delar uppfattningen att räntan är för hög i dag för att vi skall få till stånd en varaktig investeringsuppgång. Frågan är bara: Hur kommer räntan ner? Riksbanken kontrollerar inte de långa räntorna. Vi har ingen mekanism för att sänka de långa räntorna. De bestäms av sparares och placerares bedömningar om svensk ekonomi, inte bara i dag utan under obligationers hela löptid -- fem, två eller tio år. Man gör en bedömning av hur stor risken är -- får vi tillbaka våra pengar i rätt penningvärde när obligationen förfaller om fem eller tio år?
Vad Riksbanken kan göra är att förändra marginalräntan. Vi kontrollerar de korta räntorna. Men om vi oförsiktigt utnyttjar detta vapen, korta räntor, kan det leda till att det skapar en ytterligare osäkerhet hos sparare och placerare. Då kan vi riskera att de långa räntorna skjuter fart av den åtgärden också. Vi måste undvika det. Vi får inte addera till den osäkerhet som finns i dag.
Det här är ingenting som jag bara säger. Detta har vi sett hända i andra länder. I t.ex. Storbritannien gjorde man just detta när problematiken var som svårast. Man genomförde en förhållandevis kraftig sänkning. Det ledde till fortsatt och accelererad uppgång i de långa räntorna. Riksbanken måste visa mycket stor försiktighet i en situation med en allmän osäkerhet.
Man kan egentligen inte jämföra länder rätt över. Jag tog Danmark som exempel, eftersom det ligger geografiskt nära oss och hade en hög tillväxt under 80-talet. Framför allt hade Danmark en högre tillväxt efter sitt konsolideringsprogram, som ungefär sammanföll med våra devalveringar, än vad Sverige hade. Det är riktigt att arbetslösheten i Danmark, i Europa i allmänhet och i Sverige är hög. Detta kan inte, som jag ser det, lösas med inflationspolitik och en för snabb expansion. Det krävs en varaktig tillväxt.
Det krävs förmodligen också andra saker, som utvecklingen i Europa visar. Det krävs andra åtgärder kanske på det mikroekonomiska planet. Det är inte min uppgift att diskutera den typen av åtgärder här, men det förs sådana diskussioner i andra sammanhang. Om man inte långsiktigt för en trovärdig prisstabilitetspolitik, får upp räntorna kraftigt, bryter av en uppgång, då vet man säkert att arbetslösheten går i en annan riktning, nämligen uppåt.
Arne Kjörnsberg: Jag vet att Riksbanken och riksbankschefen inte kan påverka de långa räntorna. Problemet är ju att Riksbanken och riksbankschefen ofta talar om att investeringarna är för låga. Det kommer att leda till att vi slår i taket, och så blir det inflation. Men vi genomförde ju, ofta i stor politisk enighet, ett stort antal strukturreformer i slutet av 80-talet och i början av 90-talet -- skattereformen, jordbrukets avreglering som nu delvis återtas, effektivisering av den offentliga sektorn. Allt detta syftade till att de makroekonomiska förhållandena skulle bli bättre så att vi inte så fort skulle slå i taket. Tror ni inte längre att dessa strukturreformer skall underlätta uppgången, så att vi skall få en varaktig uppgång utan att så fort slå i taket? Då är vi tillbaka vid resonemanget om Moment 22. Om ni inte tror det, måste ni ju strama åt.
Med tanke på de i många avseenden väldiga problem som vi har -- arbetslöshet, dåligt kapacitetsutnyttjande -- vill jag fråga: Måste man inte ibland chansa, herr riksbankschef?
Urban Bäckström: Det är riktigt att det har genomförts mycket omfattande reformer i svensk ekonomi sedan slutet av 80-talet och även under 80-talet. Problemet har kanske varit att våra svenska problem har varit och är mycket stora. En sak vill jag ändå påpeka. Den bankkris som vi just har gått igenom -- alla problem är inte över men man har kommit en bra bit på väg -- var av allt att döma den värsta bankkris som vi har haft under det här seklet, kanske värre än 20- och 30-talskriserna. Vi kom ur den ganska snabbt. Frågan är varför.
Min bedömning är att en viktig orsak härtill är -- förutom de mycket kraftfulla beslut som togs i riksdagen om bl.a. bankgaranti -- att vi fick ner de långa räntorna från i storleksordningen 13--14 %, och även de korta räntorna från den nivå de låg på i slutet på 80-talet, till den nivå som de ligger på i dag. De har faktiskt legat ännu lägre på den långa sidan. Vi fick i stort sett en halvering av räntorna, för att hårdra litet grand. Det tror jag är en viktig förklaring till att det nu ändå ljusnar för ekonomin, att vi får en uppgång i efterfrågan och att vi snabbt kom ur den besvärliga bankkrisen.
Det finns länder som arbetar i motvind och hade ränteuppgångar. Norge är ett sådant exempel. Norge fick arbeta länge med sin bankkris, delvis också av andra skäl, därför att man fick arbeta i motvind med en uppåtgående ränta. I vårt fall blev det inte så. Där tror jag att de åtgärder som har vidtagits spelar en viktig roll. Men problemen är fortfarande stora.
Stefan Attefall: Jag skulle vilja fråga om underlaget för Riksbankens bedömning av penningpolitiken. För ungefär ett år sedan skrev riksbankschefen en artikel i tidskriften Ekonomisk Debatt om de reala tillgångarnas betydelse för penningpolitikens utformning, förmögenhetsvärdena på exempelvis fastighets- och aktiemarknaden. Jag skulle vilja ha en kommentar till hur riksbankschefen ser på det i dagens läge och hur Riksbanken tar hänsyn till de reala tillgångarnas prisutveckling när man gör bedömningar av räntor och liknande.
I senaste numret av tidskriften Penning- och valutapolitik finns en artikel där dessa frågor tas upp. Ibland betonas där att centralbankerna i Frankrike och i Tyskland inte tar hänsyn till tillgångspriser när man utformar penningpolitiken, medan vi i Sverige tar viss hänsyn till detta.
Min fråga blir: På vilket sätt och i vilken grad tvingas vi följa den penningpolitik som förs exempelvis i Tyskland? Hur ser vi på dessa frågor framöver när vi kanske har ett tillstånd i ekonomin där KPI, konsumentprisindex, tar fart igen men kanske inte den reala prisutvecklingen? Följer vi då blint konsumentprisindex och riskerar att få en penningpolitik som inte riktigt är tajmad till hela ekonomins utveckling?
Urban Bäckström: Jag är glad över att min artikel i tidskriften Ekonomisk Debatt har uppmärksammats så. Den har ju diskuterats en hel del under de senaste månaderna.
Vi har -- i varje fall har vi haft -- två problem. Det ena problemet utgörs av att vi varit inne i en mycket allvarlig depressiv spiral. Det har gått snabbt nedåt i den svenska ekonomin. Bankproblematiken är ett uttryck för detta. Den inhemska efterfrågan har fallit, och det har gått dåligt för industrin. Industrins produktion föll mycket snabbt från slutet av 80-talet fram till för något halvår sedan.
Det andra problemet utgörs av statsskuldens utveckling. Jag skrev artikeln därför att jag tyckte att historien hade en del att tillföra när det gäller det depressiva förloppet; vi har sett det tidigare -- också i andra länder. För att kunna se vilka mekanismer som verkar i en sådan utveckling bör man lära en del av historien och av utvecklingen i andra länder.
Den första lärdomen är att om tillgångspriserna, exempelvis fastighetspriser och aktiekurser, faller mycket snabbt -- vilket de gjorde -- skapar det en förmögenhetsnedgång hos hushåll och företag. Det förvärrar deras finanser. Kvar står de med en stor upplåning. Det var resultatet av den mycket snabba uppgång i kreditgivningen som skedde under 80-talet. I en sådan situation måste man se till att det finansiella systemet inte går omkull, och det beslutet har riksdagen fattat.
Den andra lärdomen är att man åtminstone till viss del måste låta budgetunderskottet stiga. Människor som blir arbetslösa kan ju inte få bli utan inkomster, och det påfrestar statskassan.
Den tredje lärdomen är att räntorna måste ned. Alla dessa tre förutsättningar infriades. Räntorna gick ned, och de offentliga finanserna fungerade som ett slags stötdämpare för ekonomin. Det gjorde de inte under 30-talet, och därför fick man en mycket svagare utveckling.
Situationen är nu förändrad. Vi befinner oss i ett helt annat ekonomiskt läge. Banksystemet har frisknat till och ekonomin reser sig, inte bara på exportsidan. De signaler vi fått under den senaste tiden tyder på att detta gäller även den inhemska sidan.
Kvar står vi med det andra problemet, nämligen statsbudgeten och upplåningsbehovet. I detta läge är det statsbudgeten och upplåningsbehovet som måste hanteras, för att vi inte skall få en uppgång av räntorna, och för att vi skall få det hela att fungera.
I artikeln i Riksbankens kvartalstidskrift redogjordes det för Riksbankens analys och hur vi i Riksbanken följer tillgångspriserna. Slutsatsen man kan dra av artikeln är att det inte fungerar att inkorporera tillgångspriserna, dvs. fastighetspriserna och aktiekurser i ett slags nytt konsumentprisindex. Många forskare har under åren visat att det är förknippat med betydande svårigheter. Det är dessutom oerhört svårt att förstå vad som menas med det.
Däremot följer vi naturligtvis tillgångsprisernas utveckling, vilket även andra centralbanker gör. Tillgångsprisernas utveckling ingår bl.a. i den inflationsrapport som vi fortlöpande presenterar. I den kan man finna indikatorer på tillgångspriserna, och de spelar en viktig roll vid bedömningen av det framtida inflationstrycket när det gäller om det ligger något i bilden som vi inte ser. Aktiekurserna har ju i dag gått upp kraftigt. De har visserligen gått ned under den senaste tiden, men sett över en litet längre period har de gått upp. Vi ser att fastighetspriserna har stabiliserats, och de har också haft en tendens att stiga under senare tid. Det skapar en grund för en bättre utveckling av ekonomin.
Dan Eriksson i Stockholm: Det är bra att riksbankschefen talar om det stora problemet med den skenande statsskulden. Men riksbankschefen är lika försiktig som vanligt. Från Riksbankens sida har man ju uttalat att det s.k. saneringsprogrammet för svensk ekonomi är att betrakta som ett minimiprogram. Det kan man lugnt hålla med om. Statsskulden ökar under saneringsperioden från kanske 1 000 miljarder till ungefär 2 000 miljarder kronor.
Vilken är riksbankschefens uppfattning om storleken på tillfredsställande besparingar under saneringsperioden? Är det ytterligare 1 %, 2 % eller 3 % av BNP? Eller hur mycket är det?
Urban Bäckström: Det är väldigt viktigt att skilja på våra olika uppgifter. Min uppgift är inte att försöka bedriva finanspolitik. Det är riksdagens uppgift. Riksbanken skall hålla sig till penningpolitiken; den är nog svår ändå. Att jag här i dag ändå talat om finanspolitiken är därför att den diskussionen förs bland sparare och investerare. Därför är det viktigt att jag vidarebefordrar den diskussionen och analyserar den i termer av de långa räntornas uppgång och riskerna därmed för den framtida uppgången. Det är ju riksdagen som slutligen lägger fast den ekonomiska politiken och som bedömer hur mycket besparingar eller andra åtgärder som kan göras och skall göras. Sedan reagerar de finansiella marknaderna därefter. Därför undviker jag att gå in på bestämda siffror och bestämda åtgärder. Det är riksdagsledamöternas, inte minst finansutskottets, roll.
Ordföranden: Tack för förtroendet, skulle man kunna säga.
Dan Eriksson i Stockholm: Regeringen behöver ju all hjälp den kan få valåret 1994 när det gäller vikten av ytterligare besparingar. Om man kan uttala sig om ett minimum, måste man också ha en uppfattning om vad som kan anses tillfredsställande.
Urban Bäckström: Det är inte jag som skall önska när det gäller vilken nivå vi skall ha de långa räntorna på. Det är inte heller jag som bestämmer deras uppgång och nedgång vid den ena eller den andra åtgärden. Var och en kan se resultatet genom de reaktioner som kommer vad gäller de långa räntorna. Varje dag, varje minut och varje sekund på dagen ser vi priset av att sparare och investerare riskbedömer en framtida inflationstakt -- en annan än den vi har i dag. De gör bedömningar för fem år framåt eller för 10 år framåt; det är deras uppgift. Av deras bedömningar kan vi avläsa resultatet, och vi kan var och en göra de bedömningar som krävs. Det är därför jag undviker att gå in på siffror och att recensera än den ena än den andra åtgärden.
Lars Leijonborg: Jag noterar det yttrande som Dan Eriksson i Stockholm gjorde. Han sade: Regeringen behöver all hjälp den kan få. Jag tar det som ett löfte från Ny demokrati.
Urban Bäckström underströk behovet av investeringar och talade om risken att vi slår i kapacitetstaket. Det vi behöver för att lösa våra problem är ju helt riktigt en sällan skådad våg av nyföretagande. Det är också viktigt att de företag som redan finns kan expandera. Det avgörs naturligtvis av penningpolitiken och av de förväntningar som finns inför framtiden m.m.
Men när man reser runt i landet och träffar företagare återkommer de ständigt till problemen med riskkapitalförsörjningen. De talar om institutionella problem. De säger att banksystemet inte fungerar, att man blivit överförsiktig på bankerna. De övriga åtgärder som vidtagits har inte heller fungerat tillfredsställande.
Har Urban Bäckström också den verklighetsbilden att riskkapitalförsörjningen utgör ett problem? Har Urban Bäckström i så fall några funderingar om hur det kan åtgärdas?
Urban Bäckström: Låt mig bredda frågan till att gälla kapitalförsörjningen i bred mening och inte enbart riskkapitalet. Jag uppfattar ändå frågan så, eftersom banksystemet nämndes.
Jag tror att det, när vi precis gått igenom detta sekels kanske svåraste bankkris, tar ett tag innan banksystemet börjar fungera på ett normalt sätt. Delvis är det naturligtvis bra att man skärper utlåningsrutinerna, jämfört med vad som gällde under 80-talet. Det är en hälsosam utveckling, så att man i framtiden inte drar på sig samma problem. Därutöver har det säkerligen skett en åtstramning, som dock inte varit avsiktlig. Men av psykologiska skäl har det kommit att bli så. För ett tag sedan hade man också kapitalproblem i bankerna. Det har man inte längre. Svenska banker är i dag mycket starka kapitalmässigt, och de har en stor utlåningspotential.
För att summera, skulle man kunna säga att vi har ett antal faser. Den första fasen är den akuta bankkrisen. När man redan har existerande problem är det svårt att börja ägna sig åt stor nyutlåning.
Den andra fasen, som vi nu gått igenom -- kanske fortfarande är inne i -- är när bankerna frisknat till genom räntenedgång och genom aktivitet på olika finansiella marknader och gjort bra vinster, vinster som kan användas vid avskrivning av de tidigare förlusterna.
Den tredje fasen är den som vi är på väg mot -- eller rent av inne i. Det är ju så, att bankerna skall tjäna pengar på sin basverksamhet, dvs. att låna ut pengar och låna in pengar. Förr eller senare hamnar vi i den situationen där bankerna successivt kommer att normalisera sin utlåning. Jag vet att det också är ett önskemål från bankchefer m.fl. att successivt få en ökad utlåning.
Ett annat problem i det sammanhanget är att kreditefterfrågan ännu är låg. Båda dessa saker kan hänga samman med att räntorna fortfarande är förhållandevis höga. Det vore angeläget att få ned dem. Men för att komma dit krävs det, som jag sagt tidigare, en rad olika åtgärder. Jag delar alltså uppfattningen att det är många som har svårt att få låna till sin kapitalförsörjning, väsentligt svårare än under 80-talet, vilket säkerligen är nyttigt. Det är också svårare än det kanske borde vara i denna fas. Det är många som inte efterfrågar lån. De kanske inte har den nödvändiga kvaliteten på sina företag efter denna svåra nedgång.
Lars Leijonborg: Hur mycket menar Urban Bäckström att utlåningen borde öka för att vi skulle nå en önskvärd investeringsnivå? Finns det några åtgärder vid sidan av banksystemet? Jag tänker exempelvis då på den vinstnivå vi skall eftersträva i näringslivet för att ganska snabbt nå upp till den önskvärda nivån.
Urban Bäckström: I grund och botten tror jag att ökad säkerhet inför den framtida ekonomiska politiken spelar en stor roll -- de långa räntorna spelar en stor roll. Sedan sker en uppgång i den efterfråga som ytterst krävs för att det skall vara meningsfullt att investera.
Vi har i dag en mycket kraftig kreditexpansion även i banksystemet. Men problemet är att denna expansion sker i den offentliga sektorn. Staten kan emittera stora program, inte minst därför att bankerna köper statspapper i stället för att låna ut pengar till den privata sektorn. Därför hamnar vi återigen i den situationen att krediterna expanderar i fel sektor. De expanderar i den offentliga sektorn -- hos staten naturligtvis -- och i mindre grad i den privata sektorn. Det här speglar de problem som jag har redogjort för, och det vore angeläget att ändra detta.
Per Olof Håkansson: Jag skulle vilja återvända till talet om investeringarna och om investeringsnivån. Jag noterade att riksbankschefen gav uttryck för oron för en alldeles för låg investeringsnivå. Jag delar den oron. Men om man ser på investeringarna i ett något längre tidsperspektiv än 20--30 år kan man konstatera att fram till skarven 1980/1990-talet sjönk investeringsnivån cirka fem sex procentenheter. Räntefallet från 1990-talet fram till i dag har varit ytterligare cirka fem sex procentenheter, dvs. ett ganska bastant fall ner till nivån ca 14 % av BNP, kanske lägre.
Min första fråga är: Hur ser Riksbanken på denna utveckling i ett något längre tidsperspektiv? Finns det någon undre gräns för en investeringsnivå i ett modernt industriland?
Min andra fråga är: Vilken roll kan Riksbanken, som hanterar penningpolitiken, spela för att få bättre balans mellan sparandet -- som i dag är mycket högt -- och investeringarna? Jag frågar det inte minst med tanke på att vi nu kan läsa ett antal prognoser om att industrin under 1994 kommer att göra stora vinster. Vad har Riksbanken för möjligheter att påverka här?
Urban Bäckström: Visst finns det en undre gräns, nämligen när kapitalstocken slås ut, dvs. när nyinvesteringarna inte räcker för den förslitning som sker av kapitalstocken och den över tiden minskar. Industriinvesteringarna är i år för låga. Inte heller nästa år sker någon markant uppgång av kapitalstocken utan snarare en utplaning. Även där är investeringarna för låga. Vi är helt överens om att investeringarna är för låga.
I stället sparar företagen och hushållen. Det är naturligtvis bra att hushållen har börjat spara; det är ett nytt inslag som vi inte tidigare har sett. Men det är naturligtvis mindre bra i längden om företagen har ett finansiellt sparande och inte i stället investerar i ett realt sparande.
Frågan är: Hur åstadkommer man det? Precis som jag sade, tror jag att räntorna spelar en roll. Om de långa räntorna går upp, vilket de har gjort under de senaste månaderna, är det ur den synvinkeln negativt. Och vad detta beror på går jag inte in på än en gång; jag har redan talat om det.
Om Riksbanken mitt i en internationell osäkerhet, men också i en osäkerhet som riktar sin udd kanske speciellt mot Sverige och andra länder med samma typ av problem, skulle sänka den korta räntan, riskerar man att osäkerheten ökar. Det vore ett felaktigt agerande. Det har vi sett exempel på i andra länder. En korträntesänkning kan alltså bidra till uppgång i de långa räntorna, och då förvärras problemet.
Per Olof Håkansson: Min följdfråga blir då ganska given: Vilka möjligheter har egentligen centralbankerna att skydda sig för den turbulens och andra aktiviteter som leder till att de måste hålla ett högre ränteläge än de egentligen skulle vilja? Är man helt tillspillogiven i denna kamp?
Urban Bäckström: Om man tittar på de kontinentaleuropeiska centralbankerna finner man att räntetrenden pekar nedåt. Det har man visat vid ett antal tillfällen i Tyskland, Frankrike, Belgien, Danmark och ett antal andra länder. Där finns möjlighet att agera. Men det som jag är ute efter är när det finns en osäkerhet om den ekonomiska politikens inriktning på sikt. Om det finns en osäkerhet om huruvida den prisstabilitet som vi nu uppnått håller i längden minskar en centralbanks manöverutrymme. Finns det däremot en stor trovärdighet och säkerhet, och bedömningen görs att Sverige har svängt om till att vara ett land där man inte försöker lösa problemen med hjälp av inflation och att Sverige visar prisstabilitet, ökar centralbankens möjligheter. Då kan Riksbanken agera mycket friare i olika situationer. Det är en viktig slutsats.
Sonia Karlsson: Herr ordförande! Visserligen har vi berört frågan om räntan i flera omgångar. Jag skulle dock vilja ta upp frågan från ett annat håll. Olle Wästberg, tidigare statssekreterare, hävdade att penningpolitiken borde varit betydligt offensivare, för att inte säga aggressivare. Det är i varje fall nu hög tid att slå in på en sådan linje. I artikeln om tillgångspriser och stabiliseringspolitik, vilken det tidigare hänvisats till, fäste jag mig särskilt vid att dåvarande statssekreterare Bäckström faktiskt hävdade -- möjligtvis mellan raderna och med vetenskapliga argument -- att en offensivare penningpolitik var lämplig i den rådande situationen.
Eftersom statssekreterarna Wästberg och Bäckström då var överens undrar jag om en så osäker miljö -- som riksbankschefen uttryckte sig -- som rått sedan februari månad gör att situationen är helt annorlunda än för ett år sedan. Är skillnaden i situationen så stor?
Urban Bäckström: Efter det att kronkursen började flyta låg marginalräntan på 12 %, vill jag minnas. I dag ligger den på 7,25 %, och de långa respektive de korta räntorna har följt med ned. Vi hade ett mycket allvarligt förlopp i svensk ekonomi. Vi hade en bankkris som såg mycket allvarlig ut, som jag tidigare beskrivit. Vi hade en ekonomi som gick ganska snabbt utför. I en sådan situation är det viktigt att man får ned räntorna. Det är väl bra att det förs en diskussion om detta också, precis som det är bra att det förs en diskussion om penningpolitiken i dag. Nu har vi inte det problemet. Det refererades tidigare till artikeln i tidskriften Ekonomisk Debatt, och jag redogjorde för detta då.
Svensk ekonomi befinner sig i ett annat läge nu. Den inhemska efterfrågan ökar, exporten ökar och banksystemets problem är helt annorlunda. Då måste man självfallet anpassa diskussionen efter den situation man befinner sig i. Det är väldigt viktigt.
I det tillfrisknande av banksystemet som vi ser handlar utmaningarna om att man skall omsätta uppgången till en varaktig och stabil sådan. Med ytterligare penningpolitiska stimulanser riskerar man, om inte kronan förstärks, att denna utveckling drivs på för långt. Då får vi återigen inflationsproblem, och det är oerhört viktigt att undvika det.
Man jag tror att det är viktigt men en bred penningpolitisk debatt. I längden är det det enda sättet att öka uppslutningen kring penningpolitiken, så att vi får en bred uppslutning. Det ökar i sin tur en centralbanks manöverutrymme.
Sonia Karlsson :Även om Urban Bäckström säger att problemen nu är annorlunda, menar jag att de fortfarande finns. Det anser även exempelvis Olle Wästberg och många av de ekonomer som hävdade samma linje som Urban Bäckström hävdade för ett år sedan.
Urban Bäckström: Jag delar den uppfattningen att räntan är hög i Sverige -- det har jag sagt ett antal gånger vid denna utfrågning. Att räntan är hög är ett problem, inte minst när det gäller investeringarna. Hög ränta utgör också ett problem när det gäller att komma i gång med sysselsättningen på hemmamarknaden. Frågan är hur vi åstadkommer detta. Vi måste vidta åtgärder som varaktigt leder till en positiv utveckling, så att vi inte får en felaktig utveckling av de långa räntorna. Den uppgång av de långa räntorna som vi haft i detta skede har nämligen varit olycklig och inte bra. I grund och botten delar jag Sonia Karlssons uppfattning, och det vi har att göra är att söka vägar att nå dit vi vill.
Lars Tobisson: Arne Kjörnsberg efterlyste tidigare en mer aggressiv räntepolitik. Han sade att man måste chansa litet. Partikamraten Sonia Karlsson var nu inne på liknande tankegångar. Det är sådant som påverkar framtidsbedömningen och skapar förväntningar, för att inte säga farhågor.
Vi har nu uppnått en positiv avkastningskurva -- det är väl den normala lutningen i en växande ekonomi. Jag tror att även riksbankschefen hade hoppats att detta skulle uppnåtts genom att korträntan föll ned under långräntan. Nu snarare "körde långräntan förbi" en fortfarande hög kortränta.
Denna situation befinner vi oss i trots ett positivt finansiellt sparande i landet. Kapitalplacerare väljer att hellre köpa DM-obligationer trots att räntedifferensen ökat. Det måste ju bero på något! Trots den för närvarande låga prisstegringen bedöms inflationsrisken större än för några månader sedan. Ser riksbankschefen någon annan förklaring till detta än att det bottnar i en misstro mot hur den ekonomiska politiken kan komma att föras i fortsättningen?
Urban Bäckström: Jag har pekat på den direkta effekten och vilka typer av aktörer som agerat och vilka som inte agerat när det gäller att köpa svenska statsobligationer -- som jag bedömer det. Under detta kan jag inte spåra något annat än just osäkerheten om framtiden -- egentligen den osäkerhet som man känner under en obligations löptid. Om man köper en femårig obligation, oavsett om det är en privatobligation eller inte, vill man ju veta att kronan i stort sett är värd lika mycket som i dag. Risken för att den plötsligt urholkas i värde får ju inte föreligga, i så fall finns det ju ingen anledning att köpa obligationer. Om denna osäkerhet finns måste den angripas. Den diskussion som visar på osäkerhet förs ju. Det kan vi alla konstatera genom det vi kan läsa i tidningarna, genom det vi kan höra från analytiker och genom det vi märkte när Riksgäldskontoret fick vissa problem med att låna pengar vid två tillfällen. Sättet att få ned de långa räntorna är att man reducerar osäkerheten och skapar en trygghet hos sparare och investerare vid köp av de s.k. långa papperna, annars köper man s.k. korta papper, ellet något annat. Det är min bedömning.
Arne Kjörnsberg: Herr riksbankschef! Jag har en något spetsig fråga att ställa. Det tycks vara så att de flesta europeiska centralbankerna i allmänhet, och Riksbanken i synnerhet, gör bedömningen att det alltid är fel tid att sänka räntan.
Först skulle räntan hållas uppe för att vi skulle försvara kronkursen, men den sjönk som en sten. Sedan skulle räntan hållas uppe för att vi inte skulle importera inflation. Det blev ingen sådan import. Nu kan räntan inte sänkas därför att man kan skönja en konjunkturuppgång.
Nu när vi är nere i en konjunktursvacka -- vi har kanske en svag uppgång -- är realräntan 5--6 %. Den lekmannamässiga funderingen är då: Vilken realränta bör man ha -- tvingas man ha -- i en högkonjunktur? Så är vi tillbaks till Moment 22. Hur skall vi då få de nödvändiga investeringarna, så att vi inte får den inflation som riksbankschefen varnar för när kapacitetsutnyttjandet blir för högt? Riksbanken drar då åt, och investeringarna blir ännu mindre.
Urban Bäckström: Arne Kjörnsberg nämner påståendet att det är fel tid att sänka räntorna. Om det i dag hade varit rätt tid att sänka räntorna, hade jag nog inte sagt detta här i riksdagen utan gjort det. Jag hade lagt fram ett sådant förslag i fullmäktige. Jag säger det litet skämtsamt, därför så är diskussionsmöjligheterna.
Jag har dock indikerat hur Riksbanken ser på det nuvarande läget. I en osäker situation, där svenska obligationsräntor stiger mer än i omvärlden, där det förs en intensiv diskussion om upplåningsbehovet och där Riksgäldskontoret vid två tillfällen hade problem med upplåning, är miljön så osäker att Riksbankens frihet är utomordentligt begränsad. Det vore då alldeles fel att ytterligare spä på osäkerheten genom en justering av marginalräntorna.
Riksbanken är beroende av en säker miljö och av att det råder trovärdighet om att vi faktiskt kommer att klara prisstabilitetsmålet. Så sker förmodligen i år och nästa år. Det är egentligen först nästa år som beslutet om prisstabilitetsmålet träder i kraft, ett beslut som ett enigt fullmäktige fattade förra året. I år är uppgiften att inte låta den underliggande inflationen stiga, vilket jag inte tror att den gör -- här är vi på rätt väg. Men trovärdigheten därbortom diskuteras i dag. På den punkten råder det en osäkerhet, och det påverkar de långa räntorna. Redan i dag betalar vi priset för det.
Som jag sade delar jag uppfattningen att det vore angeläget att få ned de långa räntorna. Det kan här bli ett Moment 22, där vi riskerar att bryta udden av en för tidig uppgång genom att de svenska räntorna, på grund av att vi slår i kapacitetstaket, börjar stiga innan investeringarna tar fart. Hur bryter vi upp en sådan Moment 22-situation? Jag har försökt peka på att det bästa sättet att komma ur den är att reducera den osäkerhet som sparare och investerare i dag känner. Jag har pekat på att många av de beslut som påverkar detta fattas här i riksdagen. Också en frånvaro av beslut kan inverka.
Dan Eriksson i Stockholm: Riksbankschefen använder KPI som värdemätare och agerar i enlighet därmed. Det finns en del som talar för att kronans depreciering kan få ett genomslag på importpriserna 1995. Min fråga är: Kommer riksbankschefen att strama åt penningpolitiken, om inflationen tillfälligtvis blir högre på grund av engångstoppar av detta slag, eller hur resonerar ni i den frågan?
Stefan Attefall: Jag vill ställa en fråga i anslutning till stordiabilden över internationella tioåriga statsobligationer. Vi har ofta jämfört oss med Finland och Storbritannien penningpolitiskt och även finanspolitiskt. Av bilden framgår att Sverige, Storbritannien och Finland har en högre lång ränta än exempelvis Tyskland och Frankrike. Jag skulle gärna vilja få riksbankschefens bedömning av hur vi förhåller oss till Finland och Storbritannien i perspektivet av kurvornas utseende när det gäller de långa räntorna.
Urban Bäckström: Jag tar först upp Dan Erikssons fråga, som handlade om tillfälliga prisökningar och risken för att vi skulle överskrida prisstabilitetsmålet. Det är Riksbankens uppfattning att om vi har satt upp ett prisstabilitetsmål om 2 %, skall det också hållas. Men det kan förekomma tillfälliga fluktuationer, och man har därför angivit ett osäkerhetsintervall om +-1 %. Det osäkerhetsintervallet är avsett att fånga upp tillfälliga avvikelser, mätproblem och annat.
Hamnar vi vid sidan av prisstabilitetsmålet, måste Riksbanken naturligtvis reagera på något sätt. Jag tycker att det är svaret på frågan.
När det gäller kopplingen till Finland och Storbritannien väljer jag att ta upp Finland, som ligger nära oss. Vi kan se att Finland har haft en uppgång av de långa obligationsräntorna, som ligger på ungefär samma nivå som de svenska. Något som är värt att notera från de visade diagrammen är att uppgången i Finland har varit betydligt starkare än i Sverige. Osäkerheten i Finland har givit upphov till en snabbare ökning av obligationsräntorna upp till vår nivå. I utgångsläget låg man något lägre.
Ordföranden: Vi har fått en bred belysning av problem och möjligheter i svensk ekonomi samt i valuta- och penningpolitiken. Vi riktar från finansutskottets sida ett tack till riksbankschefen för hans medverkan vid denna första offentliga utfrågning.
Ordföranden förklarade utfrågningen avslutad kl. 11.35.
Innehåll
Sammanfattning1 Inledning5 Remittering av proposition 150 jämte motioner5 Finansutskottets behandling6 Propositionernas förslag9 Proposition 1009 Proposition 1509 Motionsyrkandena13 Motionsyrkanden med anledning av proposition 15013 Motionsyrkanden från allmänna motionstiden26 Proposition 15027 Partimotionerna om den ekonomiska politiken30 Socialdemokraternas partimotion Fi3030 Ny demokratis partimotion Fi3133 Vänsterpartiets partimotion Fi3235
Utskottet39 Den ekonomiska politiken39 Internationell utveckling39
Utvecklingen i Förenta staterna, Tyskland och Norden40
Inflationen i OECD-området41
Arbetslösheten i Västeuropa41
Osäkerhetsfaktorer i bedömningen42
Internationella prognosförutsättningar för den svenska ekonomin43 Utvecklingen i Sverige44
Sammanfattning av försörjningsbalansprognosen44
Statistiska centralbyråns redovisning (maj 1994) av import- och prisutveckling och läget på arbetsmarknaden46
Investeringsutvecklingen47
Hoten mot en positiv utveckling av ekonomin49 Inriktningen av den ekonomiska politiken51
Inledning51
Kraven på den ekonomiska politiken52
Oppositionspartiernas alternativa riktlinjer för den ekonomiska politiken52 Penningpolitiken59 Finansiella derivat61 Den ekonomiska politiken och EU:s konvergenskrav62 Arbetsmarknadspolitiken63 Arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning63 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader66 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder68
De arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas inriktning68
Främjande av kvinnligt företagande73
Ungdomsarbetslöshet73
Ungdomspraktik76
Förstärkning av arbetsförmedlingen76
Extra informationsinsatser77
Bidrag till utbildning i företag78
Akademikerpraktik79
Rekryteringsstöd för högskoleutbildade80
Flexiblare användning av rekryteringsstödet80
Sammanfattande bedömning av medelsbehovet på A 2-anslaget81 Lönegarantifonden82 Arbetsmarknadsfonden83 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade84
Otraditionella insatser84
Lönebidrag84
Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)85
Funktionshindrade skolungdomars deltagande i Af/Ami:s vägledningsveckor inför studie- och yrkesval86 Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt87 Anslag för underhållsåtgärder87 Värmlands flygplats89 Utbildningsdepartementet90 Skolväsendet90 Folkbildningen92 Bildmuseet i Umeå93 Universitet och högskolor: Utbildningen av läkare och tandläkare94 Det odontologiska fakultetsanslaget i Göteborg98 Dramatiska institutet99 Särskilda åtgärder inom den grundläggande högskoleutbildningen99 Trainee-utbildning101 Högskolan i Karlstad102 Studiestöd102 Information till svenska studerande utomlands103 Ränta på studielån under värnpliktstjänstgöring104 Socialdepartementet105 Anslag till Förtidspensioner och Allmänna försäkringskassor105 Medel till alkohol- och drogpolitiska åtgärder106 Särskilt bidrag för ökade kostnader till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt106 Kulturdepartementet107 Anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.107 Nedsättning av ekonomiskt bistånd108 Tystnadsplikt109 Övriga motionsyrkanden109 Finansdepartementet110 Räntebidragsanslaget110 Statliga arbetsgivarfrågor110 Budgetpolitiken111 Budgetunderskott, upplåningsbehov samt formerna för redovisning av statsskuldräntorna111 Regeringens förslag till budgetpolitiska riktlinjer114 Oppositionspartiernas förslag till budgetpolitiska riktlinjer116 Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer122 Avyttring av Atle och Bure123 Bemyndigande om statlig upplåning123 Styrning av statlig verksamhet124
Regeringens åtgärder för förbättrad styrning och kontroll av statlig verksamhet124
Regeringens åtgärder med anledning av revisionens iakttagelser år 1993125 Finansfullmakten125 Finansiering av EU-avgift128 Justering av vissa anslag avseende lokalkostnader128 Försäljning av olja ur de statliga beredskapslagren130 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m.132 Motioner väckta med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp frågor som riksdagen har behandlat tidigare under detta riksmöte134 Socialdemokraterna134
Skattepolitik134
Reklam- och miljöskatter135
Företagsbeskattning och beskattning av aktier135
Jordbrukspolitik136
Näringspolitik137
Åtgärder på kommunikationsområdet138
Reduktion av räntebidragen139
Åtgärder inom kulturområdet140 Ny demokrati141
Skattepolitiken141
Bostadspolitiken141
Behovsprövning av barnbidrag m.m.142
Socialförsäkringssystemen142
Bidragsfusk143
Hemspråk143
Trafikförsäkring144
Åtgärder mot den politiska sektorn144 Vänsterpartiet144
Skattepolitik144
Jordbrukspolitik145 Finansutskottets ställningstagande145 Hemställan146
Reservationer 1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (s)156 2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (nyd)163 3. Penningpolitiken (mom. 2) (s)165 4. Penningpolitiken (mom. 2) (nyd)167 5. Den ekonomiska politiken och EU:s konvergenskrav (mom. 4) (nyd)168 6. Arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning (mom. 5) (s)169 7. Arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning (mom. 5) (nyd)170 8. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (mom. 6) (s)171 9. De arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas inriktning (mom. 7) (s)172 10. Främjande av kvinnligt företagande (mom. 8) (s)173 11. Ungdomsarbetslöshet (mom. 9) (s)174 12. Förstärkning av arbetsförmedlingen (mom. 11) (s)176 13. Extra informationsinsatser (mom. 12) (s)176 14. Akademikerpraktik (mom. 15) (s)177 15. Anslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2) (mom. 18) (s)177 16. Anslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2) (mom. 18) (nyd)178 17. Lönebidrag (mom. 22) (s)179 18. Anslag för underhållsåtgärder (mom. 25) (nyd)179 19. Värmlands flygplats (mom. 26, motiveringen) (nyd)180 20. Skolväsendet (mom. 27) (s)181 21. Folkbildningen (mom. 28) (s)181 22. Dimensioneringen av läkar- och tandläkarutbildningen samt motsvarande anslag (mom. 31--33) (s)182 23. Dimensioneringen av läkar- och tandläkarutbildningen samt motsvarande anslag (mom. 31--33) (nyd)184 24. Anslag till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. (mom. 37) (s)186 25. Trainee-utbildning (mom. 39) (s)187 26. Studiehjälp, studiemedel och vuxenstudiestöd m.m. (mom. 41) (s)188 27. Ränta på studielån under värnpliktstjänstgöring (mom. 43) (s)189 28. Anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. (mom. 48) (nyd)190 29. Temporära uppehållstillstånd (mom. 51) (nyd)190 30. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 54) (s)191 31. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 54) (nyd)196 32. Avyttring av Atle och Bure (mom. 55) (s)199 33. Motionsfrågor från Socialdemokraterna som behandlats tidigare (mom. 62) (s)199 34. Motionsfrågor från Ny demokrati som behandlats tidigare (mom. 63) (nyd)204
Meningsyttring av suppleant (v)
beträffande mom. 1, 5--7, 9, 14, 16, 18, 21, 25, 27, 28, 31--33, 36, 39, 41, 57, 58 och 64 samt mom. 8, 11, 12, 15, 22, 37, 43 och 55, de senare likalydande med motsvarande reservationer (s)206
Bilagor
1. Propositionens lagförslag220 2. Skatteutskottets yttrande (1993/94:SkU9y)226 3. Försvarsutskottets yttrande (1993/94:FöU9y)244 4. Socialförsäkringsutskottets yttrande (1993/94:SfU7y)248 5. Socialutskottets yttrande (1993/94:SoU6y)262 6. Kulturutskottets yttrande (1993/94:KrU10y)274 7. Utbildningsutskottets yttrande (1993/94:UbU6y)280 8. Trafikutskottets yttrande (1993/94:TU5y)302 9. Näringsutskottets yttrande (1993/94:NU8y)313 10. Arbetsmarknadsutskottets yttrande (1993/94:AU8y)324 11. Bostadsutskottets yttrande (1993/94:BoU9y)367 12. Finansutskottets offentliga utfrågning med Riksbanks- chefen om penning- och valutapolitiken380
Tabeller
Tabell 1. Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder39 Tabell 2. Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder41 Tabell 3. Prognosförutsättningar44 Tabell 4. Försörjningsbalans45 Tabell 5. Nyckeltal45 Tabell 6. Bruttoinvesteringar efter näringsgren48 Tabell 7. Bruttoinvesteringar i näringslivet48 Tabell 8. Byggnadsverksamhet49 Tabell 9. Budgetsaldo och upplåningsbehov för budgetåren 1991/92--1994/95113