Det kyrkliga kulturarvet

Anf. 111 John Weinerhall (M)

Det kyrkliga kulturarvet

Herr talman! I år är det 19 år sedan staten och Svenska kyrkan skildes åt 2000. Sedan relationsförändringen mellan stat och kyrka har det utbetalats en kyrkoantikvarisk ersättning från staten till Svenska kyrkan. Den är tänkt att täcka den merkostnad som uppstår till följd av de kulturhistoriskt viktiga värden som många av Svenska kyrkans byggnader har. Trots att kyrkan får ersättning från staten för att bevara och förvalta dessa står kyrkan med sina medlemmar för den stora kostnaden för fastighetsunderhåll.

Svenska kyrkans kyrkor har mycket att berätta om vår historia, vår bygd och de människor som bott och verkat där. Ofta är kyrkan den äldsta byggnaden på orten och representerar en sammanhållande kraft och kontinuitet i samhället. Utan våra kyrkor är det svårt att förstå vår historia och därmed vår nutid. Därför är det viktigt att kyrkans kulturhistoriska värden bevaras och underhålls.

Våra kyrkor är dock inga museer. De är levande byggnader där människor möts i tro, glädje, hopp och kärlek men även sorg. De allra flesta svenskar har på något sätt en relation till kyrkan, och ofta har våra mest betydelsefulla livshändelser ägt rum i just en kyrka. Därför är det viktigt att den får vara just kyrka i första hand och inte en politisk spelbricka.

Det kyrkliga kulturarvet

Trots detta verkar regeringen och kulturministern tro att vi fortfarande har en statskyrka. I den skrivelse från regeringen som riksdagen nu ska ta ställning till finns flera exempel på försök att peka ut riktningen för Svenska kyrkan. Bland annat ger regeringen rekommendationer om hur kyrkorummen ska användas och hur man ska arbeta med hållbarhet. Detta vänder vi moderater oss kraftigt emot.

I skrivelsen Det kyrkliga kulturarvet ger regeringen bland annat rekommendationer gällande hur Svenska kyrkans kyrkolokaler ska användas. Det argument som framförs är att det är viktigt att kyrkorna används för att tillgängliggöra det kyrkliga kulturarvet. Missförstå mig rätt: Vi moderater tycker givetvis också att det är viktigt att det kyrkliga kulturarvet tillgängliggörs. Däremot lägger vi inte någon värdering i vilken verksamhet Svenska kyrkan har i sina lokaler, oavsett om det är gudstjänster, språkkaféer, bibelstudier eller konserter. Det ska kyrkan själv bestämma utan pekpinnar från politiken.

Vi värnar principen om armlängds avstånd, även när det kommer till Svenska kyrkan. Sedan relationsförändringen mellan stat och kyrka skedde har det utbetalats en kyrkoantikvarisk ersättning från staten till Svenska kyrkan, som jag tidigare nämnde. Den är tänkt att täcka den merkostnad som uppstår till följd av de kulturhistoriskt viktiga värden som många av Svenska kyrkans byggnader har. Trots att kyrkan får ersättning från staten för att bevara och förvalta dessa står kyrkan med dess medlemmar för den stora kostnaden för fastighetsunderhållet.

Herr talman! Bara för att det utgår en statlig kyrkoantikvarisk ersättning är det inte rimligt att vare sig regering eller riksdag har synpunkter på kyrkans verksamhet. Det tusenåriga kulturarv som Svenska kyrkan förvaltar berör alla oss svenskar, inte bara kyrkans medlemmar. Även om Svenska kyrkan utgör en omistlig del av vår gemensamma historia och kultur och dessutom är en viktig del av vårt civilsamhälle är det inte statliga pengar som finansierar kyrkan, utan det är det dess medlemmar som gör. Därför är det också viktigt att Svenska kyrkan fredas från statliga pekpinnar.

När det kommer an på tillgängligheten till det kyrkliga kulturarvet har regeringen synpunkter på hur detta ska tillgodoses. Det är viktigt att det statligt finansierade kyrkliga kulturarvet via den kyrkoantikvariska ersättningen är tillgängligt och att övertaliga kyrkor av den anledningen inte är önskvärt. Den åsikten delar vi med regeringen.

Hur kyrkan ska tillse detta är däremot inte en sak för vare sig riksdag eller regering att peka ut. I sammanhanget är det därför viktigt att påpeka att sedan relationsförändringen trädde i kraft har tillgängligheten inte försämrats, trots vikande medlemsantal i Svenska kyrkan. Ändå har regeringen ett behov av att peka ut för kyrkan hur detta ska tillgodoses, något som varje församling, pastorat och stift med all säkerhet bäst själv avgör.

Herr talman! Att en vänsterregering har svårt att freda civilsamhället från statlig inblandning är kanske inte något som förvånar. Vänstern har ofta svårt att göra en distinktion mellan staten och det övriga samhället.

Som moderat värnar jag dock alltid det samhälle som är större än staten, när det gäller såväl kyrkan som andra samhälleliga sfärer. Människor ska inte behöva se vare sig sin andliga hemvist, sitt idrottsengagemang eller för den delen sina hembygdsföreningar politiseras av klåfingriga regeringar. Av den anledningen vänder vi oss mot delar av regeringens skrivelse och har därför lagt fram en följdmotion som vi kommer att följa upp här i kammaren.

Ett fritt civilsamhälle är grundbulten för det demokratiska samhället, och det kommer vi moderater i alla lägen att ta strid för. Därför vill jag yrka bifall till Moderaternas och Kristdemokraternas gemensamma reservation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kyrkliga kulturarvet

(Applåder)

Anf. 112 Aron Emilsson (SD)

Herr talman! Det är en händelse som ser ut som en tanke att jag bokstavligt talat kommer direkt från kyrkomötets session i Uppsala, där vi precis har debatterat och fattat beslut om verksamhet och ekonomi under flera år framåt.

Mitt i allt detta upptäcker vi, och vet sedan tidigare, att Svenska kyrkan står inför ett stålbad de kommande åren. Att medlemmarna blir allt färre gör att allt fler församlingar måste se om sitt hus, och i detta fall handlar det om att tvingas sälja ut kyrkor man inte har råd att driva.

Sveriges kyrkliga kulturarv är landets största sammanhållna kulturarv, en gemensam tillgång och ett gemensamt ansvar. Arvet och miljöerna uppskattas av såväl troende som icke-troende och av både närboende och besökare. Svenska kyrkan är med en majoritet av landets medborgare vad man kan kalla en folkkyrka - inte längre en statskyrka men i särklass det största trossamfundet, en av de största organisationerna i civilsamhället och en mycket stor arbetsgivare.

Kyrkan är också vad man kan kalla Sveriges största kulturhus eftersom man både förvaltar landets mest omfattande kulturarv och i kyrkorummen erbjuder en rik och levande musik- och körtradition som speglar det immateriella kulturarvet.

Regeringen uttrycker i skrivelsen vi har att behandla att staten även i fortsättningen bör ta ett ansvar för det kyrkliga kulturarvet. Samtidigt beskriver regeringen ett söktryck som tyder på att de anslagna resurserna är otillräckliga samt att anslaget för den kyrkoantikvariska ersättningen har legat på samma nivå i snart tio år.

Den situation regeringen återger kräver att man redovisar en åtgärdsplan för att man ska framstå som trovärdig. Att regeringen låter sin del av den ekonomiska bördan för vården av det kyrkliga kulturarvet sänkas genom de uteblivna uppräkningarna samtidigt som kyrkan med ett vikande medlemsantal får bidra med alltmer innebär en sänkt ambitionsnivå vad gäller ansvaret för det kristna kulturarvet.

Det fysiska kulturarvet är en unik skatt som det är existentiellt viktigt för oss som nation att vårda och värna, mycket tack vare den förhållandevis milda reformation de svenska kyrkorna genomgick i förhållande till andra lutherska kyrkor. Värdet tycks regering och opposition åtminstone i ord vara ense om. Däremot tycks regeringen inte uppmärksamma eller uppskatta det immateriella kyrkliga kulturarvet i samma mån.

Regeringen bör enligt oss redovisa skälen till statens ambitionssänkning vad gäller det kyrkliga kulturarvet, ge en förklaring till att den kyrkoantikvariska ersättningen inte räknats upp sedan 2010 samtidigt som kyrkans ekonomiska horisont är mörk och återkomma med en tydligare redogörelse för vad syftet med den kyrkoantikvariska ersättningen ska vara. Vi vill även att regeringen tydligare redovisar sin syn på tillståndet för det immateriella kulturarvet.

Hänsyn behöver tas till att många små församlingar med vikande befolkningsunderlag och därmed färre medlemmar får svårare att klara den egna insatsen för att bevara kulturarvet. Själavård och socialt arbete kan ställas mot kulturarvets bevarande och tillgänglighet, och det gör ont. Det finns ett skriande behov av att förstärka den kyrkoantikvariska ersättningen med syftet att finna en modell för att uppräkna den över tid så att den inte långsiktigt urholkas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kyrkliga kulturarvet

På rad efter rad i skrivelsen påpekar regeringen att kyrkan ska samverka och nätverka, vara öppen och tillgänglig och fungera inte bara som gudstjänstlokal utan gärna också som hembygdsgård, dans- och teaterscen, konsthall och museum. Särskilt lyfter regeringen fram kyrkor som i framvisandet av kulturarvet vävt in dagens samhällsfrågor, som integration.

Mycket av detta sker redan på frivillig basis, men att regeringen pekar ut konkreta verksamheter är problematiskt. Alla blir lätt ingen, som det i går konstaterades under kyrkomötets session.

Regeringen beskriver hur länsstyrelserna tenderar att bli mer tillåtande till ändringar när kyrkor tas ur bruk. I en tid av sjunkande medlemsantal i Svenska kyrkan och ett minskande engagemang från staten finns det en risk för att kyrkor långsiktigt avyttras i större utsträckning. Detta understryker dels vikten av förebyggande åtgärder mot att kyrkor tas ur bruk, dels behovet av att en gemensam nationell strategi tas fram för att skydda kulturvärdena i avyttrade kyrkor.

Sverige har en mer än tusenårig kristen historia. Kristendomen har haft en mer djupgående inverkan på vår kultur än någon annan idé eller institution. Konst, filosofi, moral, traditioner, arkitektur, hantverk och musik är exempel på områden som varit och är starkt färgade av vårt kyrkliga arv.

Påverkan har också varit ömsesidig. Förhållanden, förutsättningar och kultur i vårt land har gjort att den svenska kristendomens historia har vissa särdrag i förhållande till andra kristna länder.

Den ekonomiskt ansträngda situation som råder i många stift och församlingar, i kombination med det ökade hotet från en organiserad brottslighet som specialiserat sig på att stjäla kyrkliga konstskatter, har dock också resulterat i ett minskat öppethållande i många av landets kyrkor och därmed en minskad tillgänglighet till det kristna kulturarvet. De brister som föreligger när det gäller bevarandet av kyrkobyggnader är tyvärr ännu större när det gäller föremålsvården och bevarandet av det immateriella arvet.

Vi ser att regeringen i den aktuella skrivelsen har tydliga uppfattningar om kyrkorummens användning, vilket utmanar kyrkans självbestämmanderätt över sitt fastighetsbestånd och sina pastorala överväganden. Det är viktigt och riktigt att kyrkan är en stark och närvarande aktör i lokalsamhället, där många arrangemang och samarbeten med det omkringliggande civilsamhället och det offentliga kan rymmas. Så är fallet redan i dag.

Samtidigt är det viktigt att beakta att kyrkan är en vigd religiös byggnad där stor hänsyn ska tas till kristen tro och tradition. Kyrkan pekar också på att kyrkorummet är ett levande kulturarv och har ett tilltal som stämmer till högtidlighet och allvar.

Därför finns det anledning till oro när det gäller regeringens resonemang om hur kyrkorummet skulle kunna användas. Regeringen bör hålla ett tydligt avstånd och respektera Svenska kyrkans självbestämmanderätt när det gäller hur kyrkorna ska användas och vilken verksamhet som ska bedrivas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kyrkliga kulturarvet

Vi vill också att regeringen tydligare beskriver skyddssituationen för avyttrade kyrkor och hur skyddet kan stärkas.

Anf. 113 Per Lodenius (C)

Herr talman! Jag vill inleda med att jag självklart står bakom Centerpartiets båda reservationer men väljer att yrka bifall endast till reservation nr 5.

Herr talman! Att värna kyrkans kulturarv är viktigt. Det tror jag att vi alla här i kammaren kan vara överens om. Regeringen lyfter också i skrivelsen fram att det kyrkliga kulturarvet är en angelägenhet för hela samhället. Detta är en uppfattning som vi delar från Centerpartiets sida.

Det kyrkliga kulturarvet är en angelägenhet för hela samhället, för där finns spår från både bygdens och hela landets historia. Det kyrkliga kulturarvet är därmed också allas angelägenhet, oberoende av om man är medlem i Svenska kyrkan eller inte.

Samtidigt måste värnandet av kyrkans kulturarv kunna förenas med vår tids behov. Det kyrkliga kulturarvet behöver då göras mer tillgängligt för alla att ta del av. Detta kan ske bland annat genom att informationen om kulturarvet presenteras på ett tillgängligt sätt, exempelvis genom lättläst text eller kanske på teckenspråk. Den digitala utvecklingen kan också ge nya möjligheter för att ytterligare tillgängliggöra kulturarvet.

Men det är också viktigt att kulturarvet vårdas, används och utvecklas. Ett kulturarv i form av en gammal kyrkolokal som står oanvänd riskerar annars att förfalla. Om man i stället kan finna fler möjligheter att använda och utnyttja lokalerna, självklart utan att förvanska kulturarvet, får vi också större möjlighet att bevara och ha kvar fler av de bevarandevärda byggnaderna.

Herr talman! Kyrkorna utgör på många platser även en lokal mötesplats. Men då måste det också vara möjligt att bedriva verksamhet där för både medlemmar och andra intresserade. För detta ändamål kan man behöva anpassa och modernisera kyrkorummet, det vill säga kyrkan. Det behöver man självklart göra på ett hållbart sätt för både människor och miljö. Därför är det angeläget att hitta förenklade rutiner för detta utan att man gör avkall på lagens krav om skydd av kulturarvet.

När kyrkorummet även används för andra ändamål, exempelvis för konserter eller annan publik verksamhet, som inte har direkt koppling till kyrkans egen verksamhet ökar det tillgängligheten till det kyrkliga kulturarvet. Det märker vi inte minst i dessa tider då vi närmar oss jul. Många kyrkor fylls nu med konserter på jultemat.

När uthyrning och användning för annan verksamhet än kyrkans egen sker är det samtidigt viktigt att det självklart bör ske i samförstånd med inte bara den kyrka som har ansvar för lokalen utan även annan förenings och civilsamhällesverksamhet som finns på den aktuella orten. Jag tänker exempelvis på bygdegårdsföreningar. Det är inte minst viktigt för att man inte med statligt stöd ska konkurrera ut redan etablerad och ideellt driven verksamhet på orten.

Herr talman! Den kyrkoantikvariska ersättningen är en grundläggande förutsättning för det kyrkliga kulturarvets bevarande. Av regeringens skrivelse framgår att nivån på denna ersättning inte har höjts sedan 2010. Samtidigt har Svenska kyrkans ansvar för de kyrkliga kulturminnena knappast minskat under denna period. I flera delar är det snarare tvärtom. Det finns därtill många små församlingar med vikande befolkningsunderlag och därmed färre medlemmar som får det allt svårare att klara den egna insatsen för bevarandet. Även detta är en parameter att ta hänsyn till. Det är viktigt att hantera detta i samarbete med Svenska kyrkan för att vi ska få ett långsiktigt hållbart bevarande och en utveckling av det kyrkliga kulturarvet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kyrkliga kulturarvet

Herr talman! Det kyrkliga kulturarvet är en angelägenhet för både Svenska kyrkan och staten. Det är då viktigt att båda tar ett fortsatt gemensamt ansvar för detta. En fortsatt förtroendefull samverkan mellan staten och Svenska kyrkan blir då mycket betydelsefull, för att inte säga helt avgörande.

En god samverkan bidrar till att vårda det kyrkliga kulturarvet och göra det tillgängligt för fler. Det kan i detta sammanhang sägas att Svenska kyrkan med sin rotade kunskap och sitt engagemang över hela landet bör tillåtas vara den drivande parten i denna samverkan.

Anf. 114 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Jag instämmer i John Weinerhalls anförande om den materiella delen av det kyrkliga kulturarvet. Det var alldeles utmärkt, och jag ansluter mig därför till det han sa. Jag ställer mig också bakom reservation nr 1.

I stället vill jag säga något om det immateriella kulturarvet. Det finns ett kapitel i skrivelsen som rubriceras "Det kyrkliga kulturarvets roll i samhället". Här är det immateriella kulturarvet, det vill säga värderingar och det andliga, allra viktigast för människors välbefinnande även om allt hänger ihop.

I läroplanen för grundskolan står det att vi bygger vårt västerländska samhälle på "västerländsk humanism och kristen tradition". Den kristna traditionen är viktig för oss. Den är en del av samhällsbygget såsom vården, skolan, you name it. Överallt finns den grund som vi står på.

Den svenska lagstiftningen bygger i hög grad på tio Guds bud, till exempel "Du skall inte dräpa". Man ska värna och vörda livet i alla dess former. "Du skall inte stjäla", det vill säga respektera andras egendom och rättigheter. "Du skall inte vittna falskt mot din nästa", som innebär att vara pålitlig i tanke, ord och handling.

Allt detta handlar om vad vårt samhälle är byggt på. Det är goda riktlinjer för ett bra samhälle. Det är det här som är kristen tradition och ett kyrkligt immateriellt kulturarv och utgör en viktig del i det kyrkliga kulturarvets roll i samhället.

Jag är fascinerad av att människor samlas i kyrkobyggnaden som ett heligt rum. Här möts det materiella och det immateriella. Själv brukar jag, när jag besöker Köpenhamn, gå till Vor Frue Kirke, vårfrukyrkan, som är domkyrkan i Köpenhamn, och sätta mig en stund inför Thorvaldsens fantastiska staty av Kristus. Det är den staty som Thorvaldsen med stor noggrannhet och inspiration skulpterade och göt i sin ateljé. För att gipset skulle torka i ateljén behövde dörren vara öppen. Hans assistent lovade att ta hand om det. Men av någon anledning kom dörren att stängas, och den höga luftfuktigheten i rummet gjorde att gipset inte torkade. Det resulterade i att armarna av sin tyngd gled nedåt, och likadant gjorde huvudet. Statyn fick då den form som man kan se i Köpenhamns domkyrka och i massor av kyrkor runt om i Sverige och faktiskt hela världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kyrkliga kulturarvet

Thorvaldsen blev förskräckt och arg när han kom in i ateljén och fick se sin staty i detta skick. Men efter en stund lugnade han ned sig. Han tog några steg tillbaka, började titta på Jesus och tyckte sig se hans blick i ögonen på det nedåtvända huvudet. Han tyckte sig se den öppna famnen i armarna. I stället för en världsfrånvänd Kristus blev det en närvarande Jesus.

Herr talman! Den kyrkliga traditionen borde vara stendöd med tanke på att det gått 2 000 år. I stället har den blivit världens största religion, och bara i Kina växer den med över 10 000 personer varje dag.

Här i riksdagen samlas varje onsdagsmorgon en grupp människor för andakt. Sedan 1880-talet har riksdagsledamöter samlats på detta sätt, och gruppen ökar nu i antal. Det är riksdagens äldsta grupp med representanter från alla partier, och alla är välkomna till en stunds kontemplation och sång.

Vi har alla en gemensam grund att stå på. Det kyrkliga kulturarvet genomsyrar hela vårt samhälle. Jag läste så sent som i går att Bo Strömstedts gamla tramporgel har hittat tillbaka till Expressens redaktion. Där brukade han sitta en stund och sjunga läsarsånger. Plötsligt blev Expressens chefsrum en helig plats. Visst går det att göra sådana heliga rum där man befinner sig.

Tramporgeln går inte att spela på, sägs det, men jag är övertygad om att det går att få liv i den på nytt igen även om den slumrat ett antal år i något arkiv. Så tror jag att det också är med vår kyrkliga tradition i Sverige. Den må ha legat slumrande en tid i ett sekulärt arkiv, men på nytt kommer den att blomma och vara med och skapa tillit, trygghet och gemenskap mellan människor.

(Applåder)

Anf. 115 Åsa Karlsson (S)

Herr talman! Kulturutskottet yrkar bifall till förslaget att riksdagen ska lägga regeringens skrivelse Det kyrkliga kulturarvet till handlingarna och föreslår avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Den 1 januari 2000 genomfördes en relationsförändring mellan Svenska kyrkan och staten. Med andra ord skildes kyrkan från staten, och kyrkan blev därmed självständig. I samband med denna relationsförändring gav den svenska staten Svenska kyrkan rätt till en viss ersättning för kulturhistoriskt motiverade kostnader i samband med vård och underhåll av de kyrkliga kulturminnena. Detta innefattar kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser. Det här kom att kallas för kyrkoantikvarisk ersättning.

Herr talman! I Sverige har vi ca 3 400 kyrkor och 3 300 begravningsplatser. 2 942 av dessa kyrkor omfattas i dag av den kyrkoantikvariska ersättningen. Det är 87 procent av Svenska kyrkans alla kyrkor.

I regeringens skrivelse redovisas hur den kyrkoantikvariska ersättningen har använts under perioden 2002-2017. Skrivelsen behandlar också tillgängligheten till de kyrkliga kulturminnena liksom kunskaps- och kompetensfrågor, samverkan mellan Svenska kyrkan och myndigheter inom kulturmiljöområdet samt det kyrkliga kulturarvets roll i det svenska samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kyrkliga kulturarvet

De flesta av oss som bor här i Sverige har på något sätt en anknytning till kyrkan.

Herr talman! Om jag ska tala för mig själv kan jag säga att jag har en mycket stark anknytning till en handfull kyrkor. Den kyrka som betytt allra mest för mig är Fällfors kyrka i Luleå stift, min barndomskyrka. Den låg tvärs över vägen från vår skola, så vi såg den varje dag. Den var stor, vacker och pampig, tyckte jag då.

Nu, med ett annat perspektiv, mitt vuxna perspektiv, ser jag den som en stor vacker träkyrka med fönster i två våningar och höga gavelfönster. Västfasaden flankeras av sidoställda torn. Det norra är högst. Mellan tornen står ett litet vapenhus, och i norr finns det en vidbyggd sakristia i två våningar. Altartavlan inne i kyrkan föreställer Jesu intåg i Jerusalem, korsfästelsen och uppståndelsen.

I den kyrkan har jag tillbringat sju skolavslutningar från det att jag gick i deltidsförskola till dess att jag slutade årskurs 6. Jag har deltagit i många Luciatåg, påskfiranden och julavslutningar i den kyrkan. Jag har varit på dop, konfirmationer, vigslar och många begravningar.

Kyrkan finns med oss i glädje och sorg och har en stor betydelse för oss personligen men även för vårt samhälle och för vårt kulturarv. Kyrkorna avspeglar vår historia. De har en unik spridning i tid och rum, och de utgör en konstant i ett föränderligt landskap under 1 000 år.

Vi ser en samhällsutveckling som leder mot ett mer polariserat samhällsklimat, där det oftare talas om vi och dom. Utvecklingen bygger inte på givna identiteter utan på att olika aktörer använder sig av vårt förflutna för att visa på och befästa olika gruppers särart. Den styrande tanken är ofta att olika kulturuttryck bara hör till, intresserar eller kan förstås av begränsade etniska eller kulturella grupper.

Som en motkraft till detta är det viktigt att lyfta fram den förenande kraft som finns i det gemensamma kulturarvet, inte minst i det kyrkoantikvariska kulturarvet, som under århundraden format och påverkat samhällets utveckling. Detta gemensamma kulturarv är allas och kan intressera alla oavsett bakgrund eller trosuppfattning. Det är därför viktigt att kulturarvet kan föras vidare till kommande generationer.

Den kyrkoantikvariska ersättningen har en stor betydelse för vården och bevarandet av det kyrkliga kulturarvet. Staten, tillsammans med Svenska kyrkan, bör fortsätta ta ansvar för att det kyrkliga kulturarvet bevaras, används och utvecklas. Villkoren för den kyrkoantikvariska ersättningen bör därför enligt Socialdemokraterna och regeringen samt kulturutskottet präglas av en långsiktighet och förutsägbarhet - och en armlängds avstånd.

Regeringen har i sin skrivelse bedömt att den kyrkoantikvariska ersättningen har fördelats och använts i enlighet med de principer som slogs fast i samband med ändringen av relationen mellan staten och Svenska kyrkan. För en effektiv och rättssäker hantering menar regeringen att det är angeläget att Svenska kyrkan säkrar att processen för ersättning föregås av tillståndsprövning enligt kulturmiljölagen. Regeringen bedömer vidare att kompetensen inom Svenska kyrkan i frågor som rör förvaltningen av de kyrkliga kulturminnena har utvecklats positivt sedan den förra kontrollstationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kyrkliga kulturarvet

Herr talman! Den kyrkoantikvariska ersättningen är betydelsefull för vården av det kyrkliga kulturarvet. Staten och Svenska kyrkan bör även i fortsättningen ta ansvar för att det kyrkliga kulturarvet bevaras, används och utvecklas.

(Applåder)

Anf. 116 Vasiliki Tsouplaki (V)

Herr talman! En byggnad kan vara så mycket och betyda många olika saker för oss människor. Ibland är en byggnad bara en konstruktion med väggar och ett tak. Men en byggnad kan också vara någons hem eller en plats där man känner sig hemma, en plats där man kan få landa och vara sig själv.

En religiös byggnad kan vara en plats där man får stöd och vägledning för att söka efter sig själv. För många människor är den religiösa samlingslokalen en plats för meningsskapande och gemenskap. Där kan tanken ta höjd, och man kan reflektera över livets stora frågor.

I dag debatterar vi den tredje kontrollstationen för den kyrkoantikvariska ersättningen sedan skiljandet av Svenska kyrkan från staten. Det är lätt att fastna i siffror, nivåer och detaljer i underhållsplaner. Men vi får inte glömma att grunden till att det finns en bred uppslutning kring en särskild ersättning till Svenska kyrkan för underhåll av kyrkobeståndet handlar om att dessa byggnader är mer än tak och väggar.

De har spelat en viktig roll i människors liv i vårt land under en mycket lång tid. Det har inte alltid handlat om positiva upplevelser av det slag som jag beskrev inledningsvis. Religiösa påbud har bidragit till mycket skam och skuldkänslor för dem som inte har passat in i den kristna normen, en norm som har varit rådande i hela vårt samhälle och som även genomsyrat politiska beslut. Det handlar om fördömanden av homosexualitet och sex utanför äktenskapet och om skambeläggande av så kallade oäkta barn - för att nämna några exempel.

Vår brokiga kyrkohistoria är förstås alldeles för omfattande och komplex för att på ett rättvisande sätt sammanfattas i denna debatt. Men allt detta är vårt kulturarv. Det behöver bevaras och åskådliggöras för att vi ska förstå hur vårt samhälle utvecklats och varför det ser ut som det gör i dag.

På gott och ont har kyrkan under en mycket lång tid varit en fast punkt i människors liv och en institution som har genomsyrat människors vardag oavsett trosuppfattning. Det är därför, herr talman, som Svenska kyrkan har fått en särställning med ett eget bidrag för att underhålla och kunna öppethålla sina kyrkolokaler även för framtida generationer. De förvaltar ett betydande kulturarv.

Intresset för att vara med i en av Svenska kyrkans församlingar minskar. Utan ett statligt stöd skulle man inte kunna bära kostnaderna som är förknippade med underhåll och renoveringar av de över 2 900 kyrkor som i dag ingår i konceptet. Det är mot den bakgrunden som vi från Vänsterpartiet ser behovet av att stärka den kyrkoantikvariska ersättningen.

Sedan den förra kontrollstationen har arbetssätt både inom ansvariga myndigheter och inom stiften och församlingarna förändrats och förfinats. Nya strukturer har skapats inom Svenska kyrkan, och kunskapen om kulturmiljöfrågorna har höjts och säkrats upp i många delar av organisationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kyrkliga kulturarvet

Övergången till en fördelning utifrån bestånd i stället för efterfrågan känns angelägen. Det i kombination med en gemensam handbok för stift och länsstyrelser kan förhoppningsvis jämna ut de oskäliga skillnader mellan regionerna som finns i dag.

Herr talman! Från Vänsterpartiets sida ser vi att systemet för att arbeta med den kyrkoantikvariska ersättningen har blivit allt bättre men att resurserna har blivit knappare. De krympande församlingarna får bära en allt större andel av kostnaderna om denna utveckling tillåts fortsätta. Jag beklagar att så få partier har hörsammat Svenska kyrkans behov och dess önskan om att i högre grad kunna bevara, utveckla och använda kulturarvet. Den uteblivna uppräkningen innebär i praktiken att ersättningen har urholkats sedan år 2010. Arbetskostnaderna ökar när människor vill ha högre löner än år 2010. Materialkostnader ökar också. I Vänsterpartiets budget finns det därför 40 miljoner mer än i regeringens förslag. Vi föreslår att den nya nivån därmed ska vara 500 miljoner.

I detta sammanhang vill jag passa på att lyfta fram kyrkan som en viktig kulturaktör ur två aspekter. Den ena handlar om kyrkan som mötesplats för eget kulturutövande och publika kulturarrangemang. På många orter är kyrkans kör, konstutställningar och konserter en väsentlig andel av det tillgängliga kulturutbudet. Den andra aspekten lyfts inte fram lika ofta. Den handlar om att arbetet med att bevara det kyrkliga kulturarvet också innebär en insats för bevarandet av hantverkstraditioner och till viss del även utvecklandet av nya innovativa angreppssätt inom kulturhantverket. Kyrkans efterfrågan på insatser skapar en arbetsmarknad och därmed också en efterfrågan på utbildningar på detta område. Jag anser att det är viktigt att vi fortsätter med det.

Herr talman! Jag vill avsluta med att förtydliga att Vänsterpartiet ställer sig bakom utskottets förslag till beslut, det vill säga att lägga skrivelsen till handlingarna, men vi har ett särskilt yttrande i betänkandet.

Anf. 117 Anna Sibinska (MP)

Herr talman! Människan har i alla tider sökt meningen med livet. De otaliga kyrkorum som finns runt om i landet vittnar om vår längtan efter att förstå och hitta svar på existensens stora frågor: Finns Gud? Hur finner man lycka? Är det okej att avsluta sitt liv om man inte vill leva längre?

Vi har samma frågor i dag som vi hade för 500 år sedan. Men den som söker sig till kyrkan i dag är kanske inte ens medlem i Svenska kyrkan utan går in bara för att tända ett ljus eller sätta sig i en kyrkbänk för att få perspektiv på sin tillvaro. Kyrkorummen med sin tusenåriga historia är i dag både uttryck för kristendomens innersta och en plats för det allmänmänskliga, som ärkebiskop Antje Jackelén har uttryckt det.

Kyrkan har under sekler varit den självklara mötesplatsen för människor i en bygd. Där träffade man släkt och vänner och till och med sin tilltänkta. På kyrkbacken gjorde man ibland upp affärer. När en ny kyrka skulle byggas var det lokalbefolkningen som finansierade bygget i stort, och man bidrog även med arbetskraft. Lokalsamhället stod för det fortsatta underhållet och utsmyckningen av kyrkan samt prästens lön och bostad.

Över hela vårt land står kyrkorna där och förmedlar kontinuitet och något allmänmänskligt som sätter oss själva i ett större sammanhang. I tider av oro och kris är kyrkan en självklar mötesplats för oss även i dag. Jag minns särskilt den stora Backabranden i Göteborg när så många unga människor miste livet för 21 år sedan. Då sökte sig många till de öppna kyrkorummen för att finna tröst och gemenskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kyrkliga kulturarvet

Herr talman! Med sin närvaro i hela landet ger det kyrkliga kulturarvet unika möjligheter till möten mellan människor i tid och rum. Här får man också möta olika konstnärliga och arkitektoniska uttryck. Det kyrkliga arvet har en mängd olika berättelser som binder ihop dåtid med nutid.

När kyrkan skildes från staten år 2000 föregicks det av ett principbeslut i riksdagen i december 1995 som fastställde att relationsändringen inte borde leda till försämrade förutsättningar för vård och underhåll av de kulturhistoriska värdena inom kyrkan. Kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser ska skyddas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Det handlar faktiskt om nästan 3 000 kyrkor, tusentals andra byggnader på kyrkotomter och drygt 3 000 kyrkogårdar.

Att bevara de kyrkliga kulturminnena är en angelägenhet för hela samhället. Därför är det rimligt att en kyrkoantikvarisk ersättning lämnas av staten till Svenska kyrkan. I överenskommelsen som ingicks mellan staten och Svenska kyrkan år 2000 ska så kallade kontrollstationer för den kyrkoantikvariska ersättningen infalla vart femte år.

År 2019 är en sådan kontrollstation, och därför behandlar vi i dag kulturutskottets betänkande om det kyrkliga kulturavet i kammaren.

Den kyrkoantikvariska ersättningen har stor betydelse för vården och bevarandet av det kyrkliga kulturarvet. Regeringen bedömer att den kyrkoantikvariska ersättningen har fördelats och använts i enlighet med de principer som slogs fast i samband med relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan. De kyrkliga kulturminnena är sammantaget väl bevarade.

Omfattningen av Svenska kyrkans ansvar för det kyrkliga kulturarvet är oförändrad sedan relationsändringen. Under tiden har Svenska kyrkan förlorat många av sina medlemmar. Det finns dock ett starkt lokalt engagemang och ett proaktivt arbete för att möta dessa utmaningar.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag återigen betona att det kyrkliga kulturarvet är allas och dess rikedom sådan att det har potential att intressera alla, oavsett bakgrund eller egen trosuppfattning. Det ska underhållas och vårdas, inte bara för oss i dag utan även för att kommande generationer ska kunna förstå sin historia.

Utskottet delar regeringens bedömning att staten även fortsättningsvis, tillsammans med Svenska kyrkan, bör ta ansvar för att det kyrkliga kulturarvet bevaras, används och utvecklas. Villkoren för den kyrkoantikvariska ersättningen bör präglas av långsiktighet och förutsägbarhet.

Jag yrkar bifall till förslaget i kulturutskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Anf. 118 Aron Emilsson (SD)

Herr talman! Jag kan bara konstatera att somliga eftermiddagar är anden villig men tungan trött.

Jag yrkar med emfas bifall till Sverigedemokraternas reservation 4.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kyrkliga kulturarvet

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)