Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Anf. 47 Ellen Juntti (M)

Fru talman! Det här är den tredje debatten på raken för justitieutskottet, och nu handlar det om regeringens förslag om effektivare hantering av häktningar och minskad isolering.

Regeringen har i sin proposition lämnat ett flertal förslag. Ett av förslagen är att en misstänkt som utgångspunkt ska vara häktad i längst sex månader fram tills åtal väcks. Om den misstänkte är under 18 år är det högst tre månader som gäller.

Det har varit många turer i det här ärendet. Vi har hållit på fram och tillbaka i nästan ett år. Först föreslogs max sex månader för vuxna, och sedan ändrades det till nio månader. Sedan föreslogs att tidsgränsen skulle tas bort helt för vuxna, och därefter ändrades förslaget tillbaka till nio månader för vuxna. Så kan det också gå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Förslaget i dag är alltså nio månader för vuxna och tre månader för misstänkta under 18 år. Om det finns synnerliga skäl får tiderna överskridas.

Enligt regeringen bidrar förslagen till ökad rättssäkerhet och till att barnrättsperspektivet får större genomslag. Vi moderater anser motsatsen, och därför vill vi inte att dessa tidsgränser ska införas.

Vi står bakom alla våra reservationer men yrkar bifall bara till nummer 2.

Fru talman! Det grova våldet har nått historiskt höga nivåer i Sverige. År 2020 skedde 366 skjutningar, och 47 personer sköts ihjäl. Det är en skjutning varje dag - vardagsbrott i Sverige! För ett tag sedan sköts en 25åring ihjäl på eftermiddagen, och på kvällsnyheterna nämndes det inte ens. Så vanligt är det med dessa mord i Sverige.

Utvecklingen är skrämmande. Enligt polisen har våldet blivit otroligt grovt. Förr sköt kriminella i benet för att skrämmas. I dag skjuter de i huvudet för att döda. Utöver dessa personer som har skjutits ihjäl har massor av människor skadats i dessa skjutningar. Till detta ska läggas sprängningar av olika slag, att ungdomsrånen och sexualbrotten har ökat kraftigt och att brottsligheten kryper allt längre ned i åldrarna.

Utvecklingen är mycket allvarlig, och det behövs fler och effektivare verktyg. Ett viktigt verktyg är möjligheten att häkta personer som begår allvarliga brott. Den så kallade inkapaciteringseffekten - att helt enkelt låsa in - är både brottsbekämpande och brottsförebyggande, och den är en viktig förutsättning för att kunna utreda allvarliga brott. Häktningar ska kunna förenas med restriktioner för att inte försvåra utredningar. Det kan till exempel innebära att den häktade inte får kontakta någon ute i frihet som kan förstöra polisutredningen.

Vi ser tydliga begränsningar för de brottsbekämpande myndigheternas möjligheter till häktningar. Exempelvis är regelverket inte anpassat för dagens situation med den ökande och allt allvarligare ungdomsbrottsligheten. Unga personer som grips för mycket grova brott kan vara tillbaka på gatan redan samma dag - trots att risken för återfall i brottslighet är stor.

Fru talman! Utgångspunkten i propositionen är att förslagen inte ska försämra de brottsbekämpande myndigheternas möjlighet att utreda brott. Naturligtvis tycker ingen att någon ska vara häktad längre än nödvändigt, men att sätta upp tidsgränser är helt fel väg att gå. Vi moderater ser en stor risk att personer som bör vara häktade kommer att bli frisläppta med de föreslagna tidsgränserna. Det finns andra sätt att korta häktningstiderna, bland annat att förstärka Nationellt forensiskt centrum och korta handläggningstiderna. Dessa är över tre månader även i förtursmål.

Vi moderater vill också sänka gränsen för obligatorisk häktning. I dag gäller att för brott med minimistraff om fängelse i två år ska häktning alltid ske. Med tanke på den allvarliga brottsligheten vill vi moderater snabbt få bort de kriminella från gatan, och därför vill vi sänka gränsen för obligatorisk häktning till ett år i stället för dagens två år. Detta skulle bland annat innebära obligatorisk häktning för grov misshandel, rån och grov utpressning. Man blir inte automatiskt häktad när man har gjort sig skyldig till grov misshandel. Det tror jag de flesta tycker är fel. I alla fall vi moderater tycker att det är fel.

Vi moderater vill också sänka gränsen för häktning av unga och inrätta särskilda ungdomshäkten. I och med att allt fler unga begår grova brott behöver fler unga häktas så att de inte kommer ut och kan hota målsäganden och vittnen till tystnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Jag har pratat med många poliser och åklagare som menar att detta förslag är viktigt, både för att säkerställa att polisutredningen inte förstörs och för att bryta en kriminell brottsbana för unga. Därför behöver särskilda ungdomshäkten inrättas som anpassas efter ungas behov och förutsättningar.

Jag har tidigare tagit upp att brottsligheten sprider sig allt längre ned i åldrarna. De kriminella gängen tvekar inte att utnyttja barn så unga som tio år för att börja springa ärenden åt dem. Risken är stor att dessa barn några år senare har blivit förhärdade brottslingar. Enligt ungdomsåklagare som jag har pratat med är det lika vanligt i dag att gängmördarna är under 18 år som att de är över 18 år.

Det är mycket viktigt att vidta kraftfulla insatser för att bryta nyrekryteringen av barn till gängen. Här behövs ett flertal olika reformer. Det bästa är naturligtvis att förebygga brott, och där är skolan mycket viktig. Likaså är det viktigt att stärka föräldrarnas ansvar och roll. Där kan jag tillägga att vi tidigare har debatterat frågan om att inrätta ett nationellt kunskapscentrum som ska hjälpa till att bryta ungas bana in i brottsligheten genom att ta fram no entry-program.

Polisen har återkommande pekat på att nyrekryteringen till gängen är omfattande. När brott begås är det viktigt att rättsstaten griper in tidigt och tydligt. Det krävs att polis och åklagare ges rätt verktyg, och därför är förslaget om maxtider för häktning ett mycket dåligt förslag.

Flera remissinstanser är kritiska. Bland annat Åklagarmyndigheten avstyrker helt förslaget om en tidsgräns för häktning av misstänkta under 18 års ålder. Motiveringen är att det inte är ovanligt att brotten begås av gärningspersoner som är under 18 år tillsammans med äldre gärningspersoner. I nämnda ärenden kan det vara förödande, säger Åklagarmyndigheten, för hela brottsutredningen om häktningen behöver hävas ens för någon av de misstänkta. Åklagarmyndigheten pekar också på att skillnaden i häktningstider kommer att öka incitamenten för äldre kriminella att utnyttja och förmå personer under 18 år att begå allvarliga brott eller ta på sig skulden för ett brott som någon annan har begått. Detta anser även flera andra remissinstanser, bland annat Justitieombudsmannen och Sveriges advokatsamfund.

Fru talman! Ekot rapporterade i december 2020 att fler unga rekryteras till kriminella nätverk. I sex av landets sju polisregioner fanns uppgifter om att barn så unga som tolv år rekryterades. Polisen i både Stockholm och Göteborg uppgav att det rörde sig om hundratals barn som utförde handlingar för kriminella nätverk, till exempel att transportera narkotika eller vapen.

Hörde ni vad jag sa? Hundratals barn i både Göteborg och Stockholm tvingas av gängkriminella att gå deras ärenden och begå brott för deras räkning. Det är förfärligt. Man kan bara tycka synd om de barn som tvingas till detta.

Fyra av sju polisregioner uppgav att rekryteringen av barn har ökat de senaste åren och att barnen blivit yngre. I detta läge vill alltså regeringen införa lagändringar som innebär ytterligare incitament att tvinga unga att begå brott. Var finns barnperspektivet?

För ett tag sedan skrev nio åklagare och poliser en artikel på DN Debatt. De är rutinerade senioråklagare och rutinerade poliser som varje dag jobbar mot grova brott. Dessa professionella yrkespersoner menar att det redan i dag är svårt att få någon under 18 år häktad. Med det förslag som nu finns på vårt bord, alltså en maxgräns på tre månader, kommer ribban att höjas ytterligare. Det är alltså redan mycket svårt, men det kommer att bli ännu svårare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Under 2020 var tolv personer under 18 år häktade längre än tre månader innan åtal väcktes. Sex av dessa var misstänkta för mord, och övriga var misstänkta för försök till mord, kidnappning och andra grova brott.

I och med att det inte är fråga om särskilt många visar detta att det är endast i få fall som personer under 18 års ålder hålls häktade längre tid än tre månader. Det visar att rättsväsendet tar häktningstider på allvar och inte håller någon häktad längre tid än vad som är nödvändigt för att utreda grova brott. Att i detta läge höja ribban ytterligare för häktning är helt fel väg att gå.

Åklagarna och poliserna skriver i debattartikeln att maxtider för häktning kommer att innebära att det blir ännu svårare att utreda grova brott då risken finns att den misstänkte släpps ut ur häktet och kan förstöra polisutredningen, som sedan måste läggas ned. Gärningsmannen kan då fortsätta sin kriminella bana, och brottsoffret får ingen upprättelse. I debattartikeln framkommer också att unga i ännu större omfattning kommer att utnyttjas av äldre för att begå brott.

Jag ställer följande fråga till Morgan Johansson och hans regering: Varför misstror han landets rutinerade senioråklagare och poliser? Tror Morgan Johansson och regeringen att Sveriges rutinerade senioråklagare och poliser håller misstänkta under 18 års ålder häktade för skojs skull?

Vi moderater misstror inte dessa rutinerade yrkesmän, som varje dag arbetar hårt med att bekämpa den grova brottsligheten. Vi litar på att ingen kommer att hållas häktad längre än nödvändigt, men inte heller kortare än nödvändigt, för att utreda grova brott.

Sammanfattningsvis är detta ett mycket dåligt förslag. Det kommer att innebära att många grova brott inte kan lagföras samt att många unga kommer att tvingas in i brottslighet. Förslaget är riktigt dåligt.

Anf. 48 Katja Nyberg (SD)

Fru talman! Vi debatterar i dag betänkandet Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering. Den grova brottsligheten har ökat, och den har lett till ett större antal komplicerade mål som tar lång tid för polisen att utreda. De påverkar åklagare, domstol och även Nationellt forensiskt centrum, som i och med ett större utredningstryck hos polisen får fler ärenden att utreda.

Sverigedemokraterna delar regeringens ambition att korta ned häktningstiderna eftersom det inte finns något egenvärde med långa häktningstider. Men regeringen börjar i fel ände och förvärrar i stället de problem man försöker lösa. Kortare handläggningstider kräver mer resurser, inte reglerade häktningstider. Risken är att man i sin iver att korta handläggningstiderna saboterar utredningar och undergräver rättssäkerheten, för att spara ytterligare några slantar på rättsväsendet.

Regeringen har föreslagit en häktningsfrist på sex månader. Det förslag som nu ligger på bordet innebär nio månader, att domstolar ska besluta vilka enskilda restriktioner som ska meddelas och att åklagare ska presentera en tidsplan. Förslaget antas leda till ökad effektivitet, kortare häktningstider och minskad restriktionsanvändning. Sverigedemokraterna tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna menar dock att så inte är fallet. Ett införande av en tidsgräns medför inte automatiskt att häktningstiderna blir kortare, utan det kommer i stället att öka den administrativa bördan och innebära ytterligare arbete för polis, åklagare och NFC, Nationellt forensiskt centrum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Fru talman! Utgångspunkten att en misstänkt som längst ska kunna vara häktad i sex månader fram till dess att åtal har väckts är problematisk. Om den misstänkte inte har fyllt 18 år är motsvarande tid tre månader. Tiderna får endast överskridas om det finns synnerliga skäl, till exempel när det misstänkta brottet är svårutrett därför att det utgör en del av organiserad brottslighet eller gängrelaterad brottslighet.

När det gäller häktningstider över sex månader handlar det dock inte alltid om organiserad eller gängrelaterad brottslighet, utan det kan handla om grovt barnpornografibrott, sexuella övergrepp med granskning av lagringsmedier, grova narkotikabrott eller grova vapenbrott med undersökning av dna och fingeravtryck eller ärenden med internationell koppling där polis är beroende av hjälp från andra länder. Detta arbete är tidsödande och måste få ta sin tid för att utredningsarbetet ska kunna redovisas rättssäkert.

Fru talman! Regeringens förslag om en häktningstid på max tre månader för personer under 18 år kommer med stor sannolikhet att innebära att allt fler yngre kommer att utnyttjas och riskera att återfalla i grov kriminalitet. Risken är överhängande att äldre kriminella kommer att utnyttja yngre och förmå unga att begå brott som de annars inte skulle ha begått.

Fru talman! Att införa en hård tidsgräns och kräva synnerliga skäl för att denna ska få frångås innebär en risk att misstänkta brottslingar släpps, flyr, återfaller i brott eller försvårar utredningar. Det kan också innebära att misstänkta kräver ytterligare utredningsåtgärder för att nå tidsgränsen och på så sätt påverkar utredningsarbetet, som inte hinner slutföras innan den misstänkta släpps ut från häktet.

När den misstänkte svarar "Ingen kommentar" genom hela utredningen men ändå tillåts komma med en berättelse under huvudförhandlingen måste alla tänkbara utredningsvinklar utredas för att ta höjd för alla eventuella berättelser som kan komma fram vid en huvudförhandling, vilket kan leda till långa häktningstider. Den svenska processordningen med omedelbarhetsprincipen innebär att uppgifter som lämnas vid huvudförhandlingen i tingsrätten är det som gäller. Om det i stället lades större vikt vid det som har sagts vid polisförhör skulle behovet av restriktioner minska drastiskt.

Fru talman! Regeringens förslag kommer att öka den administrativa bördan för polis och åklagare i och med att de läggs på ytterligare arbetsuppgifter utan att få verktyg för att utföra dem. Regeringen borde i stället fokusera på att ge polis, åklagare och Nationellt forensiskt centrum mer resurser så att det går att motverka och få bort de flaskhalsar som finns i dag och som kan leda till långa häktningstider. Polisen kan inte arbeta snabbare bara för att en tidsgräns införs; det är ju självklart.

Fru talman! Sverigedemokraterna motsätter sig förslaget att åklagare inte ska få ta beslut om vilken typ av restriktioner som ska gälla för den misstänkte. Förslaget verkar bygga på uppfattningen att åklagare inte gör sitt jobb ordentligt utan meddelar för många restriktioner. Åklagaren behöver använda restriktioner för att den misstänkte inte ska kunna påverka utredningen genom att till exempel hota vittnen eller påverka målsägande att ändra uppgifter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

För att kunna avgöra vilka restriktioner som ska gälla för en misstänkt behöver man vara insatt i förundersökningen, och det kräver både skicklighet och expertkunskap. Förslaget riskerar att underminera åklagarrollen, som är och fortsatt måste vara självständig. Dessutom skulle den svenska processordningen, där domstolen inte tar del av förundersökningen i dess helhet under utredningsstadiet, behöva åsidosättas för att domstolen ska kunna fatta välgrundade beslut. Gränsen mellan åklagare som förundersökningsledare och domare skulle komma att suddas ut. Det skulle även innebära att häktningsförhandlingarna tar längre tid, och det är inte ett effektivt sätt att använda statens resurser på.

Fru talman! Regeringen föreslår även att åklagare ska redovisa en tidsplan i samband med en åtalsförlängning. Det kommer att innebära en ytterligare administrativ börda för åklagare och ett krav på skriftlig handling som kan innehålla uppgifter som omfattas av förundersökningssekretess. Dessutom uppger åklagare redan i dag varför förlängning begärts, så det är en helt onödig åtgärd.

Fru talman! I syfte att snabbt få bort grovt kriminella från gatan vill Sverigedemokraterna tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna sänka gränsen för obligatorisk häktning från brott med minimistraffet fängelse i två år till brott med minimistraffet fängelse i ett år. Fler kriminella skulle då kunna låsas in i direkt anslutning till brottet och vara frihetsberövade fram till att de avtjänat ett eventuellt fängelsestraff. Det skulle innebära att vi fick en större inkapaciteringseffekt och kunde komma åt brott som till exempel grov misshandel, rån och grov utpressning.

Fru talman! Det är viktigt att ge polis- och åklagarmyndigheterna de verktyg som behövs för att de ska kunna utföra sitt arbete. Åklagaren behöver kunna hålla personer häktade tills förundersökningen avslutas och åtal är väckt. Man behöver kunna bestämma vilka enskilda restriktioner som ska meddelas och inte regelmässigt behöva presentera en detaljerad tidsplan.

Jag yrkar bifall till reservation 3.

Anf. 49 Helena Vilhelmsson (C)

Fru talman! Då ligger till slut häktningspropositionen på riksdagens bord, efter många vändor och våndor.

Jag måste få börja med lite kuriosa i sammanhanget. Det är Centerpartiets ordinarie ledamot i utskottet, Johan Hedin, som har jobbat med det här ärendet. När han gick på föräldraledighet räknade han kallt med att ärendet skulle vara beslutat och klart när han kom tillbaka, men så blev inte fallet. Och när det nu ska debatteras och beslutas - ja, då vabbar han. Därför är det i stället jag som står här, och jag kommer att fokusera bara på några delar i detta ganska omfattande betänkande.

Frågan om begränsningar av häktestider är en komplex, jätteviktig och allvarlig fråga. Jag har stor respekt för alla som har jobbat med den här frågan och det här betänkandet. Jag har stor respekt för de poliser, åklagare, domare och advokater som på många sätt har medverkat i detta, och jag har stor respekt för alla som har bidragit med remissvar på de mängder av frågor som utskottet har ställt till direkt inblandade i detta. Dessa remissvar är ibland faktiskt direkt motstående mot varandra, så det råder inga som helst tvivel om att detta är en komplex fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Att en person som är misstänkt för brott är häktad är många gånger en förutsättning för att brottet ska kunna utredas och lagföras. I vissa fall krävs att häktningen är långvarig, och längre häktningstider förekommer förstås vid allvarliga brott som tar längre tid att utreda. Vi kan dock inte bortse ifrån att det internationellt har riktats kritik mot Sverige, återkommande och under lång tid, just gällande att det inte finns en gräns för hur lång häktningstiden får vara.

Kritiken har bland annat kommit från Europarådets särskilda kommitté för förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling. Kritiken har också kommit från FN:s kommitté för barnets rättigheter, som övervakar efterlevnaden av barnkonventionen. Även nationellt har det riktats kritik mot avsaknaden av tidsgränser, bland annat från Barnombudsmannen. Vi tycker nog alltså att någonting måste göras, fru talman.

Att införa tidsgränser för häktning, förstås med möjlighet till förlängning, är ett förslag som Centerpartiet ställer sig bakom. Jämförelser internationellt visar att det inte är särskilt troligt att utredningar skulle ta skada av, hålla sämre kvalitet eller leda till färre fällande domar om tidsgränser infördes. Det är snarare andra faktorer som är avgörande för effektivare utredningar, såsom möjlighet till tidiga förhör som kan användas i bevisföringen vid huvudförhandling och en reformering av omedelbarhetsprincipen, vilket inte minst kan vara bra ur ett brottsofferperspektiv.

Andra åtgärder som kan effektivisera brottsutredningar och därmed korta häktningstiderna är mer resurser till Nationellt forensiskt centrum, liksom inte minst modernare regler för beslag och husrannsakan. Vi tror alltså att detta kan komplettera, inte stå emot, bestämmelserna om tidsgränser för häktning. Syftet är att korta häktningstiderna.

Fru talman! Det har också funnits ett behov av att se över situationen för barn som frihetsberövas till följd av misstänkt brottslighet. Centerpartiet anser att inriktningen i propositionen är vällovlig och instämmer i huvudsak med de förslag som förs fram.

Enligt regeringens förslag ska den som inte har fyllt 18 och som är gripen eller anhållen få hållas i förvar i polisarrest endast om det är absolut nödvändigt. Den unge ska som utgångspunkt placeras på ett annat ställe än i polisarrest.

Centerpartiet instämmer i uppfattningen att polisarresten generellt sett inte är en lämplig miljö för ett barn - det är en ofta stökig och ibland våldsam miljö - och att utgångspunkten alltid bör vara att hitta en alternativ placering. Samtidigt är det förstås angeläget att förvar i polisarrest godtas, om det inte finns en alternativ placering att tillgå, i de fall då det finns de synnerliga skäl som krävs för att frihetsberöva ett barn till följd av misstanke om brott.

Det blir naturligtvis fel om barn som uppfyller de redan mycket högt ställda krav som finns för ett frihetsberövande försätts på fri fot enbart med motiveringen att förvar i polisarrest inte kan anses godtagbart. Tolkningen av huruvida förvar i polisarrest är absolut nödvändigt bör därmed grunda sig i om det finns alternativa placeringar att tillgå.

Jag yrkar bifall till reservation 5.

Anf. 50 Linda Westerlund Snecker (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Fru talman! I ett års tid har jag väntat på den här lagstiftningen. I ett års tid har arbetet för att sätta barns rättigheter i främsta rummet varit på svaj.

Barn är barn oavsett vilken handling som barnen begår, och barn ska behandlas som just barn. Häktning av barn är oerhört vanskligt. Det är en aggressiv åtgärd som helst inte ska behöva användas alls, och när den används ska det ske med eftertanke.

Jag är nöjd med det beslut som läggs på riksdagens bord och med att de partier som sätter barn i främsta rummet har kunnat enas i en kompromiss om att misstänkta som ännu inte fyllt 18 år ska kunna häktas i högst tre månader. Detta är inte Vänsterpartiets politik, och vi står kvar vid att häktning av barn helst ska förbjudas. Men vi stöder det förslag som debatteras i dag.

Även häktning av vuxna är en väldigt drastisk åtgärd som jag upplever att många viftar bort som någonting väldigt enkelt. Att sitta isolerad i en cell i princip alla dygnets timmar är ingen lek, utan det är på blodigt allvar - detta visar den stora psykiska ohälsa som isolering innebär.

Sverige har återkommande fått kritik från FN:s och Europarådets tortyrkommitté om de långa häktningstider som Sverige har. Det tar lång tid att utreda brott, och brottsligheten blir mer och mer komplicerad. Men det måste finnas en tidsgräns. Att vi i dag beslutar att maxgränsen för häktning blir nio månader är rimligt. Detta är lång tid för den häktade, och det är oerhört viktigt att rättigheten att få vistas med andra personer minst fyra timmar per dag blir verklighet. Men nio månader ger också polis och åklagare förutsättningar att på bästa sätt genomföra en gedigen förundersökning som får ta tid. Å ena sidan, å andra sidan.

Den rättspolitik Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna står för är något helt annat. Det är ett sätt att se på människor som är otroligt verklighetsfrånvänt. Där är allt svart eller vitt. En misstänkt är alltid skyldig och ska dömas. En häktningstid utan tidsgräns är något som man via trixig handläggning i riksdagen vill skjutsa igenom. Jag blir på riktigt rädd och orolig över det sättet att bedriva politik.

Det som mest förvånar mig är den spelade oron över barn som begår brott och att Moderaterna på riktigt tror att barn inte kommer att utnyttjas av kriminella om häktningstiden för barn blir riktigt lång - som om grovt kriminella gängledare helt plötsligt skulle börja bry sig om barnen för att häktningstiderna för barn är långa. Det kommer de inte, för det finns hur många barn som helst att rekrytera in till gängen. Detta är ett otroligt allvarligt problem, men det löser man inte genom att förlänga häktningstiderna.

Att se till att barn varken kommer med i kriminella gäng eller själva begår brott är en stor och allvarlig fråga, men där spelar varken häktningstiderna eller längden på straffen särskilt stor roll. Att vara just inlåst eller häktad kan vara någonting som skapar status och visar att man är en del av det kriminella gänget. Därför behövs helt andra socialpolitiska åtgärder, en skola som fungerar för alla och ett jämlikt samhälle. Men detta är en helt annan debatt än debatten om hur långa häktningstiderna ska vara.

Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 51 Ingemar Kihlström (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Fru talman! Efter en lång och slingrig resa är vi framme vid att beslut ska tas om tidsgränser för häktningar. Men resan kan nog bäst beskrivas som en irrfärd mot obestämt mål. Än slank han hit, än slank han dit, som sången lyder, men tyvärr verkar det vara regeringens rättspolitik som har kört i diket.

Regeringen säger oftare än vad man kan räkna att den ska ta krafttag mot gängkriminaliteten, men här gör regeringen det i stället svårare för åklagare och polis genom att föreslå fasta gränser för häktning utan några andra förändringar. Det är synnerligen dålig tajmning.

Regeringen tycks vara ovillig att diskutera frågan. Är det någon som har hört Morgan Johansson eller Mikael Damberg kommentera detta ärende utan att hänvisa till riksdagen? Man kan konstatera att ministrarnas frånvaro i debatten i dag också visar på ett bristande intresse för frågan från regeringens sida.

Väl här i riksdagen har förslaget skiftat kontinuerligt under processens gång, som ledamoten Juntti beskrev. Först föreslog regeringens proposition att tidsbegränsningen för häktning skulle vara tre månader för unga och sex månader för vuxna. Sedan ändrade S i utskottet till nio månader för vuxna men föreslog fortfarande tre månader för unga brottslingar. Ytterligare en tid senare föreslogs, efter kritik från Lagrådet, att det skulle vara tre månader för unga och ingen tidsgräns för vuxna. I det senaste förslaget har man nu återvänt till tre respektive nio månader, trots att Lagrådet gjort tummen ned för just detta förslag under resans gång.

Det har varit ett hattande, och i sammanhanget kan frågan från julafton vara mycket relevant: Vem är det som kör egentligen?

Fru talman! Utgångspunkten för propositionen är bra - att förkorta häktningstiderna är både lovvärt och viktigt. Emellertid är detta inte alldeles enkelt att genomföra. Den tid som en misstänkt häktas är beroende av en rad olika faktorer, som brottets allvar och risken för att den misstänkte ska avvika, återfalla i brott eller försvåra utredningen. Även utredningens komplexitet påverkar häktningstiderna.

Utredningarna blir också alltmer komplicerade och komplexa, enligt både Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens årsredovisningar. I många fall kan varken polis eller åklagare skynda på utredningen, då dess fortskridande är beroende av sådant som är bortom deras kontroll, såsom kötiderna hos Nationellt forensiskt centrum.

Propositionen vill dock påvisa att det är på grund av bristen på regler som häktningstiderna är för långa i Sverige, när det snarare är en fråga om resursbrist. Sverige har snarare för restriktiva regler för vilka som kan häktas än för liberala sådana. Kristdemokraterna har tidigare föreslagit ett enklare förfarande än i dag för både obligatorisk häktning och häktning för mindre grova brott.

Kristdemokraterna oroas också över att propositionen innebär stora byråkratiska pålagor på en yrkeskår, åklagare, som redan i dag är hårt ansträngd.

Propositionen kommer också att innebära att rätten ska besluta om vilka restriktioner som behövs i enskilda fall. Detta är problematiskt, då det är åklagaren i egenskap av förundersökningsledare som har bäst insyn i utredningen och vilka restriktioner som behövs. Kristdemokraterna menar att det alltjämt är åklagaren som har bäst insyn i vad som krävs och bör besluta om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Kristdemokraterna anser att det är förenat med vissa problem att sätta en tidsgräns för häktning och kräva synnerliga skäl för att denna ska få överträdas. I propositionen nämns att sådana skäl kan vara om utredningen kräver samarbete från andra länder som kan dra ut på tiden eller handlar om organiserad brottslighet som är svårutredd. Men det finns även inhemsk och icke organiserad brottslighet som är svår att utreda eftersom den kräver komplicerad forensisk analys som kan ta tid, antingen eftersom analysen är tidskrävande eller för att den som utför analysen är tvungen att prioritera annan brottslighet.

Att ha en hård tidsgräns och kräva synnerliga skäl för att frångå denna kan därför få som konsekvens att misstänkta brottslingar släpps och flyr, återfaller i brott eller försvårar utredningen. Det kan också innebära att misstänkta kräver ytterligare utredningsåtgärder för att nå över den tidsgräns som har satts upp.

Fru talman! Kristdemokraterna delar uppfattningen att det inte är önskvärt att anhålla eller placera barn i polisarrest. Det bör undvikas i möjligaste mån. Men att anhålla och sätta barn i polisarrest är redan i dag förenat med avsevärda restriktioner. Emellertid är det så att det i dag finns barn under 18 år som har begått mycket grova brott och som riskerar att fly, återfalla i eller förhindra utredning av brott om de släpps. En del kan till och med vara mycket farliga för allmänheten. Vi förordar därför att de som är under 18 år ska få hållas i förvar i polisarrest om det finns synnerliga skäl.

Ellen Juntti refererade till en debattartikel i DN i mitten av mars, där nio åklagare och poliser lyfte fram denna fråga. Och jag vill upprepa det faktum som Ellen berörde. I artikeln står att det under 2020 var totalt tolv ungdomar under 18 år som satt häktade mer än tre månader. Hälften av dessa, sex stycken, satt häktade för mord. Övriga sex satt häktade för försök till mord, synnerligen grovt narkotikabrott, olaga frihetsberövande och grovt narkotikabrott. Båda de grova narkotikabrotten avsåg brott som för en person över 21 år hade haft ett straffvärde på över fem års fängelse. Om man nu anser att färre häktningar av ungdomar ska överskrida tre månader, i vilket av dessa fall hade det varit värt att riskera hela utredningen genom att häva häktningen?

Åklagarna och polisen fortsätter i artikeln: En annan möjlig konsekvens av förslaget är att ungdomar i ännu större utsträckning än i dag kommer att utnyttjas av äldre kriminella för att begå brott. Detta är också något som Åklagarmyndigheten varnat för i sitt remissvar till lagförslaget. Många av dem som verkar i gängmiljö har mycket god kännedom om lagens positiva särbehandling av ungdomar och har blivit experter på att utnyttja detta till sin fördel.

Det är de som jobbar ute i verkligheten som säger så. Jag tycker att vi ska lyssna på dem.

Fru talman! Konsekvensanalysen av vad propositionen kommer att innebära för rättsväsendets myndigheter lämnar en del övrigt att önska. Vidare saknar Kristdemokraterna en konsekvensanalys för Polismyndigheten, något som de själva också påpekar saknas i sitt remissvar till regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Kristdemokraterna vill att alla förslag som gäller rättsväsendet ska innehålla en helhetsanalys av vad som krävs i varje led för att ändamålen ska uppnås. Annars finns det risk för flaskhalsar och bristande effektivitet i rättsväsendets alla delar.

Fru talman! Vi kristdemokrater ser inte att propositionen är rätt väg att gå, och genom ett antal reservationer visar vi att den borde ändras.

I det läge där brottsutvecklingen befinner sig i Sverige är det i mina ögon fel att tro att en fast tidsgräns som enda åtgärd löser alla problem. Hade regeringen på allvar velat korta häktningstiderna hade vägen framåt i stället varit att gå fram med förslag om att till exempel reformera omedelbarhetsprincipen och genom både utökade resurser och ytterligare utvecklingsarbete se till att korta handläggningstiderna hos NFC. Det är faktorer som kan förbättra situationen på ett konkret sätt. Att nu besluta om denna ensidiga förändring, samtidigt som utredningar pågår och förslag i denna riktning utlovats av regeringen, är en förhastad och ofullständig väg.

Att försvåra och komplicera åklagarnas arbete, som utgör en central del i arbetet med att möta den grövre och ofta gängkriminella brottslighet som vi ser, är också steg i fel riktning. Den vingliga färden i detta ärende har tyvärr landat fel och borde i stället haft en annan inriktning med ett större helhetsperspektiv.

Jag stöder Kristdemokraternas yrkande och reservationer, men i denna debatt yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Anf. 52 Carina Ödebrink (S)

Fru talman! Äntligen är vi framme vid att fatta beslut i detta viktiga ärende som handlar om att effektivare hantera häktningar och minska isoleringen.

Flera av de föregående talarna har berört att turerna har varit många, och så är fallet. Jag tycker ändå att det förtjänar att sägas att det bär vi nog ett gemensamt ansvar för i de delarna. Ytterst kan man väl ändå säga, fru talman, att det handlar om demokrati och de spelregler som vi har för vårt uppdrag.

Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på förslagen i motionerna.

Sverige har under lång tid fått såväl internationell som nationell kritik för långa häktningstider och omfattande användning av restriktioner. Kritiken har särskilt avsett situationen för häktade barn och den isolering som restriktionerna ofta leder till.

Den internationella kritiken har kommit från Europarådets kommitté mot tortyr och omänsklig behandling och från FN:s kommittéer mot tortyr samt för barnets rättigheter. Och nationell kritik har framförts av bland andra Barnombudsmannen och Sveriges advokatsamfund.

Jag är därför glad över att vi i dag, efter lång tids beredning, har en politisk majoritet som faktiskt tar ansvar för den kritik som Sverige under lång tid har fått och som också har kraft nog att stå upp och vidta åtgärder. Jag vill i det sammanhanget passa på att rikta ett stort tack till alla partier som bidragit i det konstruktiva arbetet.

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att för en stund stanna upp inför det som är något av kärnan i rättsväsendet i allmänhet och den kritik som Sverige under lång tid har fått, i synnerhet när det gäller häktningstider och restriktionsanvändning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Det krävs en del av samhället och rättsväsendet om vi ska vara en rättsstat och leva upp till våra åtaganden för alla inblandade, vare sig man är brottsoffer, förövare, misstänkt eller drabbad på annat sätt. Därför är oppositionens kritik av förslaget om tidsgränser i dag anmärkningsvärd. Jag hör den, men jag ser inte hur de tänker sig att lösa frågan om hur vi i Sverige ska leva upp till våra internationella åtaganden.

Fru talman! Regeringens proposition har beretts under lång tid. Utskottet föreslår i dag att tidsgränsen för häktning ska vara nio månader för vuxna och tre månader för barn, för de under 18 år. En klar majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget om att införa tidsgränser för häktning. Det tycker jag förtjänar att betonas.

Det finns kritik mot förslaget, men kritiken handlar främst om att utskottet föreslår nio månader som tidsgräns för vuxna i stället för regeringens förslag på sex månader.

Vi tycker dock att nio månader är en mer rimlig avvägning. Det behöver finnas en väl avvägd balans vid införandet av tidsgränser mellan å ena sidan att en utredning bedrivs effektivt för att begränsa häktningstiden och å andra sidan vikten av att inte försämra förutsättningarna för utredning och möjlighet till lagföring.

De främsta skälen till långa häktningstider är allvarlig brottslighet i kombination med att det misstänkta brottet kan vara särskilt svårutrett på grund av internationella kopplingar eller att brottet utgör en del av organiserad eller gängrelaterad brottslighet. Det är därför nödvändigt att tidsgränserna får överskridas om det finns synnerliga skäl.

Jag är övertygad att tidsgränser, även om de kan överskridas, kommer att bli styrande och bidra till bättre planering och resursanvändning och kortare ledtider.

Förslaget är utformat med utgångspunkten att de brottsutredande myndigheternas förmåga att utreda brott inte ska försämras. Det finns inget parti som vill försvåra möjligheterna att utreda brott.

Det är också viktigt för brottsoffer och vittnen att rättsprocessen kan genomföras inom rimlig tid.

Fru talman! Utöver förslaget om tidsgränser finns det andra delar i betänkandet. Jag ska särskilt peka på några ytterligare. Det ena handlar om förändringen att det är rätten på begäran av åklagare som ska ta ställning till den häktades restriktioner. Den ordning som nu gäller och som innebär att rätten ger åklagaren ett generellt tillstånd att meddela restriktioner är kritiserad. Europarådet har återkommande rekommenderat Sverige att ändra regelverket.

Restriktioner är ett omfattande ingrepp, och därför bör det vara ett beslut för domstol och inte åklagare. Vid en domstolsprövning kommer restriktioner att tydligare behöva motiveras och bemötas när domstolen ska ta ställning.

När barn häktas rör det sig i det närmaste uteslutande om allvarlig brottslighet. Men trots att kraven för att häkta barn och ge dem restriktioner är högre än för vuxna är andelen häktade med restriktioner större bland barn än bland vuxna. Under 2019 hade 96 procent av de häktade barnen restriktioner jämfört med 68 procent för samtliga häktade. En klar majoritet av dessa barn är att betrakta som isolerade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Detta är något som fått internationell kritik. JO har också så sent som i år riktat mycket allvarlig kritik mot Kriminalvården för isolering av intagna i häkte. Regeringen föreslår därför en lagstadgad rätt för barn som häktas att få vistas med någon annan i minst fyra timmar varje dag.

Fru talman! Civilsamhället gör en ovärderlig insats på häkten och anstalter för att möta människan bakom kriminaliteten och bidra till att bryta isolering. Det kan vara avgörande för att inte minst barn och unga ska kunna lämna ett kriminellt liv bakom sig. Jag har under våren haft förmånen att träffa några av dem för att ta del av deras arbete och erfarenheter.

Röda Korset, Frälsningsarmén, Fryshuset, RFSU och Sveriges kristna råd är några organisationer som med bidrag från eller på uppdrag av Kriminalvården ordnar verksamhet på häkten och anstalter.

Civilsamhället bidrar med att föra in samhället och något slags normalitet i en sluten värld. De öppnar friska dörrar och visar på alternativ där varje möte med den häktade kan bidra till förändring, som en representant för Sveriges kristna råd uttryckte det.

Fru talman! Det finns sällan en lösning på komplexa problem. Jag är glad att riksdagen nu kan gå fram med en rad förslag för att effektivisera häktningar och minska isoleringen. Från utskottet är vi samtidigt tydliga med att detta är några delar för att åstadkomma förändring och att det krävs fortsatt arbete och ytterligare åtgärder på flera områden.

Flera utredningar pågår som har betydelse. En handlar om regelverket för utredningar mot just barn som misstänks för brott. En annan utredning ska föreslå straffskärpningar för dem som involverar unga i kriminalitet. Ytterligare en utreder hur snabbförfarande i brottmål för snabbare lagföring kan införas permanent.

Frågan om tidiga polisförhör som spelas in under förundersökningen i större utsträckning ska kunna användas som bevis under rättegången bereds för närvarande på Regeringskansliet.

Det handlar vidare om ett fortsatt arbete med en förstärkt rättskedja och utvecklad samverkan. Utöver tidigare resursförstärkningar kan det finnas behov av ytterligare resurser till rättsväsendet. Det handlar också om att öka effektiviteten i rättsväsendets olika delar, exempelvis inom Nationellt forensiskt centrum för att minska omotiverat långa tider för analys, hantering och undersökningar.

Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen och återkommer till riksdagen med lagförslag för att effektivisera brottmålsprocessen.

Anf. 53 Ellen Juntti (M)

Fru talman! Som jag sa i mitt anförande rapporterade Ekot i december 2020 att fler unga rekryteras till kriminella nätverk. I sex av sju polisregioner fanns uppgifter om att barn så unga som tolv år rekryterades. Polisen i både Stockholm och Göteborg uppgav att det rörde sig om hundratals barn - hundratals - som utförde handlingar för kriminella nätverk, till exempel transport av narkotika eller vapen. Fyra av sju polisregioner uppgav att rekryteringen av barn har ökat de senaste åren och att barnen har blivit allt yngre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Flera remissinstanser har varnat för att lagförslaget kommer att innebära ett ökat incitament för de gängkriminella att utnyttja ännu fler barn. Åklagarmyndigheten, Justitieombudsmannen, Sveriges advokatsamfund med flera har sagt det.

Detta är förfärligt. Kan ni tänka er en tolvåring som i sitt bostadsområde blir tvingad av gängkriminella att begå brott?

I detta mycket allvarliga läge vill regeringen införa lagändringar som innebär ett ökat incitament att tvinga unga att begå brott.

Var finns barnperspektivet i detta? Det är många remissinstanser som har varnat för att det blir för stora skillnader i häktningstider för unga respektive vuxna.

Anf. 54 Carina Ödebrink (S)

Fru talman! Det smakar illa i munnen när Ellen Juntti pratar om barnperspektivet utifrån att barn i större utsträckning skulle bli utnyttjade för att vi sätter tidsgränser för häktning. Det innebär inte att vi höjer någon ribba, utan vi fastställer en tidsgräns för hur länge barn kan vara häktade. Om det finns omständigheter som gör att tiden måste förlängas finns den möjligheten.

Jag tycker att det är olyckligt att Ellen Juntti vrider argumenten och perspektivet på ett sätt som inte stämmer överens med verkligheten.

Om man tittar på remissyttrandena ser man att en del säger att det kan finnas en risk för att unga kan komma att utnyttjas, men å andra sidan är det underlag som har funnits till hands alldeles för svagt och otillräckligt för att kunna göra en fullständig bedömning.

Med Ellen Junttis resonemang kan man säga att häktningstiderna för barn ska vara ännu längre, om vi vill undvika att de riskerar att utnyttjas av vuxna. Jag tycker att resonemanget byggs helt fel. Ellen Juntti hänvisar till att Justitieombudsmannen och Sveriges advokatsamfund säger att de ser en risk, men samtidigt säger Ellen Juntti inte att båda instanserna har varit tydliga med att det är sex månader som gäller. De tillstyrker regeringens proposition.

Frågan tillbaka till Ellen Juntti är: Vad är Moderaternas förslag för att lösa problemet?

Anf. 55 Ellen Juntti (M)

Fru talman! Det är väldigt enkelt att svara på den sista frågan. Det är att inte införa några tidsgränser över huvud taget, varken för unga eller för vuxna. Det är detta vi har föreslagit, och det är där vi har haft reservationer. Då blir det ingen skillnad, och då ökar inte incitamenten.

Carina Ödebrink säger att jag vrider och vänder på det och att jag säger att incitamenten för att man ska utnyttja unga ökar. Det är inte jag som håller på och vrider och vänder på det, utan det är Åklagarmyndigheten, Justitieombudsmannen, Sveriges advokatsamfund och många andra som säger att det finns en stor risk för det. Det är alltså inte jag som vrider och vänder på det. Carina Ödebrink kanske kan läsa remissyttrandena igen, så ser hon också det.

Jag vill gå tillbaka till den artikel som de nio åklagarna och poliserna skrev. När det gäller att införa tidsgränser för unga under 18 år skrev de att det redan i dag är svårt att få någon under 18 år häktad och att det med det förslag som nu finns på bordet, alltså en tremånadersgräns för unga, blir en ytterligare höjning av ribban och ännu svårare att utreda grova brott och att det finns en risk att misstänkta släpps ur häktet och kan förstöra polisutredningen, som sedan måste läggas ned.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Vi moderater litar på att de rutinerade senioråklagare och poliser som har skrivit under debattartikeln faktiskt vet vad de pratar om. De vill inte hålla unga häktade för skojs skull utan därför att det är nödvändigt för att utreda grova brott. Det ska inte vara längre än nödvändigt, men det ska vara så länge som är nödvändigt.

Min fråga till Carina Ödebrink är: Litar inte Carina Ödebrink på vad åklagarna och poliserna säger? Tror Carina Ödebrink att de har fel?

Anf. 56 Carina Ödebrink (S)

Fru talman! Jag litar på att Sveriges åklagare och andra i rättsväsendet gör sitt jobb, och det vet jag att våra ministrar gör också. Där tvivlar jag inte en sekund.

Men Ellen Juntti presenterar inte svaret på vad Moderaterna vill göra. Man vill inte ha några tidsgränser för häktningstider. Att Sverige under lång tid har fått kritik för alltför långa häktningstider och omfattande restriktioner, i synnerhet för unga, bryr sig Ellen Juntti och Moderaterna inte om.

För mig handlar detta om tre saker. Det handlar om att vi måste svara upp mot den kritik som Sverige under lång tid har fått. Det andra är att Ellen Juntti pekar på några personer som är kritiska till förslaget, men Ellen Juntti nämner inte att en klar majoritet av remissinstanserna faktiskt tillstyrker regeringens förslag, som ursprungligen var sex månader för vuxna och tre för barn. Det är vad en majoritet av remissinstanserna står bakom, och detta tycker jag förtjänar att sägas. Det är lite ohederligt av Ellen Juntti att gömma bort det.

Sveriges advokatsamfund, som Ellen Juntti hänvisar till, säger att den kritik som nu förs fram mot att införa tidsgränser inte ska uppfattas som att Moderaternas förslag utgör ett bättre alternativ än regeringens förslag. Det gäller att vara tydlig med hur verkligheten faktiskt ser ut. Mer behöver göras, men detta är en viktig del.

Anf. 57 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Det finns en skiljelinje i både inlägg och debatt mellan oss i oppositionen och dem i regeringsställning.

Carina Ödebrink gör det lite enkelt för sig när hon frågar vad vi vill göra. Jag vet inte om Carina lyssnade på mitt anförande, men jag kan säga att bara att införa en tidsgräns är att ge ett väldigt enkelt svar på ett problem som vi, som Carina Ödebrink mycket riktigt lyfter fram, har fått kritik för i Sverige.

Samtidigt är det ett faktum att vi i dagens brottslighet ser att det begås ett stort antal brott av yngre personer. Det är ofta äldre gängkriminella som tvingar eller uppmuntrar personer i ung ålder att begå brott. Jag vill läsa ur artikeln i Dagens Nyheter från nio poliser och åklagare som jobbar med detta. Det står så här:

"Under 2020 var det totalt tolv ungdomar under 18 år som satt häktade mer än tre månader. Hälften av dessa - sex stycken - satt häktade för mord. Övriga sex satt häktade för försök till mord, synnerligen grovt narkotikabrott, olaga frihetsberövande [.] och grovt narkotikabrott [.]. Båda de grova narkotikabrotten avsåg brott som för en person över 21 år hade haft ett straffvärde på över fem års fängelse. Om man nu anser att färre häktningar av ungdomar ska överskrida tre månader - i vilka av dessa fall hade det varit värt att riskera hela utredningen genom att häva häktningen?"

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Det är min fråga till Carina Ödebrink. Vilka av dessa tolv ungdomar som begick grova brott hade det varit lämpligt att släppa, utifrån att häktningskravet skulle vara tre månader?

Anf. 58 Carina Ödebrink (S)

Fru talman! Tack, Ingemar Kihlström, för frågan!

Jag ser det så här: Att vi nu tar beslut om att införa tidsgränser innebär inte att personer, vare sig unga eller vuxna, ska släppas ur häkte om det finns skäl för att de ska stanna kvar. Det är därför vi har ventilen. Om personer blir häktade och är misstänkta för grova brott - det är ju häktning det handlar om, inte en fängelsedom - ska det naturligtvis säkerställas av åklagare och domstol att personerna blir frihetsberövade i den utsträckning som behövs. Det blir ingen skillnad jämfört med det läge som det blir om vi inför tidsgränser.

Vi tycker, och det tror jag att Ingemar Kihlström och Kristdemokraterna också gör, att det behöver finnas tidsgränser för att man ska kunna vara handlingsdirigerande och se till att planen för utredning och sedan lagföring löper på i rimlig tid.

Jag tycker att Ingemar Kihlström gör det lite lätt för sig när han säger att vi bara vill införa tidsgränser. Det handlar inte om det, och detta redogjorde jag för i mitt inlägg. Det handlar om att ta vara på de utredningar som nu pågår och som är på väg fram, att se till att resurser tillförs och att myndigheterna får det utrymme de behöver för att klara av att utreda och lagföra.

Men återigen: Jag tycker inte att jag får något svar om vad som är Kristdemokraternas lösning när det gäller att möta den kritik som Sverige under lång tid har fått.

Anf. 59 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Vi kan konstatera att den analys som Carina Ödebrink gjorde delas också av mig. Som Carina Ödebrink säger borde ingen av de tolv som var barn och som skulle omfattas av en tidsgräns släppas fria, men varför ska man då ha en tidsgräns?

De har begått allvarliga brott, och Carina Ödebrink säger själv att vi har en ventil för att inte släppa dem som har begått brott fria. Detta är konkret vad som kommer att ske.

Dessa poliser och åklagare lyfter fram att det kommer att bli mycket svårare, eftersom man måste argumentera. Enligt propositionen måste det vara fråga om synnerliga skäl. Vi kan konstatera att vi har en brottslighet.

Jag skulle vilja återvända till den punkt som Carina Ödebrink tog upp. Hon sa att vi inte har något svar. Vi har ett svar. En sådan här förändring borde man göra med ett helhetsperspektiv. Man tar inte bara ett litet plåster och sätter över ett djupt sår. Man ser till hela bilden.

En stor orsak till att vi har långa häktningstider är den kö som finns hos NFC. Det vore bättre att börja med att se till att det blir en effektivisering och finns resurser där och att man också, precis som sägs, genomför reformer i fråga om omedelbarhetsprincipen. Då blir det ett helhetsgrepp utifrån synen att resurserna möjliggör korta häktningstider. Då inför man gränser för det. Det är det som vi säger borde göras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Nu tar man det lilla plåstret och sätter över det stora såret - häktningstiderna - och tror att såret läker. Det kommer det inte att göra. Brottsligheten i Sverige ser helt annorlunda ut just nu. Det behöver regeringen och Carina Ödebrink inse.

Anf. 60 Carina Ödebrink (S)

Fru talman! Jag kan försäkra Ingemar Kihlström om att regeringen tar denna fråga på största allvar. Denna fråga är också en del i en större helhet för att åstadkomma en effektivare hantering av häktningar, minskad isolering och en effektiv rättsprocess. Det var det som jag försökte redogöra för i mitt inlägg och som jag hoppas att Ingemar Kihlström noterade.

Det behövs mer resurser. Det sa jag också i mitt inlägg. Vi är inte främmande för att påpeka för regeringen om vi ser ett behov. Och jag utgår från att regeringen kommer att följa denna fråga noga. Det har tillförts resurser, och det har gjorts straffskärpningar och vidtagits andra åtgärder för att komma till rätta med kriminaliteten och dess orsaker. I den delen känner jag en tillförsikt att vi faktiskt hanterar denna fråga.

När det gäller mer resurser kan man inte bara slänga in mer resurser. Man måste också se till att resurserna används så effektivt som möjligt. En rapport från Statskontoret 2016 visade att det var ineffektiva arbetsprocesser på NFC som var den enskilt viktigaste faktorn till att hanteringen var för långsam.

Sedan måste jag avsluta med att säga att det är bara tre år sedan Kristdemokraterna i en motion tydligt pekade på vikten av att man faktiskt skulle komma till rätta med och minska restriktionerna för unga och se till att Sverige kunde fullfölja de åtaganden som vi har när det gäller denna fråga. Men det finns inte längre med över huvud taget.

Anf. 61 Katja Nyberg (SD)

Fru talman! När det gäller de restriktioner som regeringen vill att domstolen ska ta över från åklagarna undrar jag om regeringen inte litar på att åklagarna gör sitt jobb. Det är åklagarna som är experterna, som utreder och som har fullständig kännedom om utredningen. Man använder inte restriktioner lättvindigt, utan man använder restriktioner för att man ska få ett bra utredningsresultat helt enkelt. Det finns ingen annan anledning till att man ska använda restriktioner. Det gör man för att de misstänkta inte ska påverka utredningen eller hota vittnen eller målsägande och så vidare. Dessutom skulle det innebära att gränsen mellan förundersökningsledare och domare skulle suddas ut och att åklagaren då skulle behöva förklara hela utredningen för domstolen. Det är inte bara tidsödande utan också väldigt kostsamt.

Jag undrar därför hur regeringen resonerar kring detta.

Anf. 62 Carina Ödebrink (S)

Fru talman! Jag tackar Katja Nyberg för frågan. Precis som jag berörde i mitt inlägg är den ordning som vi har i dag, där åklagaren har generell rätt att meddela restriktioner, kritiserad och har varit det under lång tid. Europarådet och andra har rekommenderat regeringen att vidta åtgärder och ändra på detta så att det blir domstolen i stället för åklagaren som ska meddela restriktioner. Detta kommer att ske på åklagarnas initiativ. Jag misstror inte alls åklagarna. Men det är viktigt med en domstolsprövning där behovet av restriktioner tydligare behöver motiveras och bemötas, och där domstolen är den som slutligen får ta ställning. Detta finns redan i dag. Riksåklagaren har tagit fram riktlinjer för hur detta ska hanteras. Även tidsplaner och andra delar finns inskrivna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Regeringen anser att denna fråga är så pass viktig. Det handlar också om att uppfylla våra internationella åtaganden. Därför anser man att detta behöver ändras.

Men frågan är densamma till Sverigedemokraterna. Katja Nyberg sa i sitt inlägg att ingen vill ha långa häktningstider. Så är det. Men hur ska vi då komma till rätta med de krav som faktiskt ställs på oss, och hur ska vi möta den kritik som vi har fått under lång tid? Vad är Sverigedemokraternas lösning på det?

Anf. 63 Katja Nyberg (SD)

Fru talman! Detta är definitivt inte en lösning på det. Man kommer att åsidosätta hela den svenska processordningen genom att göra på detta sätt.

Jag vet utifrån den yrkeskunskap jag har hur åklagare jobbar. Och detta gör bara att det blir ännu mer jobb för åklagare och domstol att driva igenom detta. Detta är därför ett väldigt slöseri med resurser och kommer att göra att allt helt enkelt blir mycket mer tungrott. Åklagare är väldigt kompetenta. De vet vad de ska ta beslut om och varför i ärendena.

Regeringen säger att man vill att åklagaren ska redovisa en tidsplan i samband med förlängning. Vad är anledningen till det? Det visar också att man inte riktigt tror att åklagare klarar av att utföra sitt jobb i den form som de gör i dag, utan man vill ålägga dem ännu mer arbetsuppgifter och lägga över detta på domstol. Åklagarna ska dessutom redovisa en tidsplan. Hur resonerar ni kring det?

Anf. 64 Carina Ödebrink (S)

Fru talman! Jag tackar för frågan. Precis som jag redogjorde för är detta en del av de åtgärder som har vidtagits för att kunna möta kritiken mot långa häktningstider och restriktioner. Men de vidtagna åtgärderna har över tid inte visat sig få den effekt som är önskvärd. Det finns riktlinjer och föreskrifter om att åklagare ska planera och bereda processen skyndsamt. Men vi ser ändå inte att utvecklingen går åt rätt håll. Då anser jag och regeringen att det är viktigt att detta faktiskt tydligare markeras i lagtexten.

Jag ser inte att detta är det problem som Sverigedemokraterna och oppositionen i övrigt vill göra det till. Jag tycker att det är sorgligt, fru talman. Det är beklagligt att oppositionen inte tydligare kan tala om vad som är lösningen för att möta den kritik som vi har fått när det gäller alltför långa häktningstider och alltför omfattande restriktioner, där barn i praktiken blir isolerade.

Norge och Danmark har över tid fått samma kritik. De har vidtagit åtgärder, och där kan vi nu se att häktningstiderna har minskat väsentligt. Då tycker jag inte att det är konstigare än att vi också borde kunna göra det. Det är en orsak till det som vi nu går fram med.

Anf. 65 Johan Pehrson (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Fru talman! Vi behöver kanske inte förbanna oppositionen, höll jag på att säga. Den är emot det förslag som regeringen lägger fram. Det är ett beteende som jag känner igen från de senaste 25 åren i den här kammaren. Men då ska vi andra, som står bakom propositionen, visa vad vi ska göra i stället. Det är jätteviktigt.

Fru talman! Jag vill börja med hur det här lagstiftningsarbetet har kommit till. Som det har redogjorts för beror det bland annat på att det finns olika internationella instanser som har pekat på allvaret i de långa häktningstiderna i Sverige. Man har pratat om tortyr. Ursäkta mig, fru talman, men detta är ju helt bisarrt. Tortyr i svenska häkten? Det är begreppsförvirring i parallella universum. Man vet inte vad de avser. Men det är klart att en person inte ska sitta häktad för länge. Det är mycket allvarligt. Häktningstiderna ska hållas korta och hållas nere.

Det kom en utredning om det här 2015. Den behandlades. Åklagarna sa ja - det här är bra, vi ska framåt, vi måste jobba med det här. De flesta människor tycker ju att det är bra med planer, regleringar, tidsgränser och effektiva myndigheter. Det gäller såklart åklagare och poliser också. Men efter 2015, då utredningen kom, hände det tyvärr en hel del med brottsligheten i Sverige. Den blev allt grövre. Det blev trängre i våra fängelser. Polisen drabbades - nej, drabbades är fel ord; vi beslutade om en omorganisation som satte dess effektivitet på halt ett tag, kan man säga. Nu börjar det bli bättre. Åklagarna har under lång tid varit svältfödda. Nu hoppas jag att det blir lite bättre med den budget som ser riksdagens ljus under kommande dagar.

Än slank han hit, än slank han dit, sa ledamoten Kihlström. För att citera ur något annat kulturellt storverk kan man ta Sällskapsresan: Taskig tajmning, Hedlund! Med tanke på skottvidden ligger detta inte helt perfekt.

Jag vill gå tillbaka till hur många det här drabbar. Vi i utskottet har fått nya uppgifter till och från. År 2019 var det 34 av 6 512 fall av häktning av vuxna som överskred nio månader. Då ska man komma ihåg att vi nu har en undantagsregel, för det går inte att ha helt fasta tidsgränser. Det kan finnas viktiga rättssäkerhetsaspekter som går förlorade om man tvingas släppa ut folk med en så kallad stupstock, det vill säga en fast tidsgräns.

Till dem som uttryckt oro i replikskiftena vill jag säga att det står att det ska fästas avseende vid straffvärdet, vid huruvida brottet är svårutrett och vid den häktades eget agerande. Dessa saker ska sammanvägas för att se om det föreligger synnerliga fall.

Då, fru talman, kan man påminna om vår konstitutionella funktion här. Detta är den sista passagen innan vi i eftermiddag röstar om det här och det blir svensk lag. Till den som känner sig orolig kan jag säga att avsikten från oss som står bakom propositionen i den här delen - detta får gärna efterföljande talare bekräfta - är att det här synnerliga skälet ska användas exakt så som det står i betänkandetexten. Det går inte att säga exakt vilka fall det ska gälla, men det handlar inte bara om straffvärde utan även om den misstänktes eget beteende och huruvida det är svårutrett. För Liberalerna går det att ställa sig bakom detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Jag har gått igenom remissinstansernas svar några gånger nu. Det talas om tidsgränser hit och dit. Svaren är - vi ska snart sluta med citat på engelska, fru talman - lite "all over the place". Vad jag menar är att det finns en bredd. Det är några som tycker att vi bara ska ha 30 dagar för barn, oavsett om de har skjutit ihjäl några stycken eller vad de har gjort. Det är naturligtvis helt orimligt. Sedan finns det några som tycker att vi inte ska ha några tidsgränser alls, det vill säga åklagarna i dag. För fem år sedan tyckte man att det var utmärkta förslag med tidsgränser. Det går fort i förändringarna ibland.

Där vi nu står är det viktigaste vi har att göra att för det första se till att vi från kammaren garanterar att undantaget ska kunna tillämpas och för det andra göra de andra förändringar som är viktiga, med resurser till hela rättskedjan. Som sagt kommer det snart en vårbudget, och det kommer sedan en budget för nästa år. Här krävs det massiva satsningar. Det står Liberalerna bakom. Rättsstaten först! Återupprätta rättsstaten!

Det handlar även om särskilda funktioner. Polisens nationella forensiska centrum är helt avgörande. Vi liberaler står bakom det som regeringen aviserat om att ändra omedelbarhetsprincipen och muntlighetsprincipen i domstol. Vi liberaler står också bakom de viktiga straffprocessuella tvångsmedel som är nödvändiga. Jag har tidigare under förmiddagen i kammaren nämnt detta med Encrochat och att det nu spelas upp interiörer som ett pärlband på rättegångar. Jag ska inte föregripa någon rättegång, men sannolikt kommer ett antal mycket obehagliga människor med svag jagkänsla, totalt empatilösa och mycket farliga, att låsas in under lång tid.

Dessa tvångsmedel är helt nödvändiga, inte minst de som använts av poliser ute i Europa beträffande Encrochat, liksom kameraövervakning, som vi just har underlättat för från den här kammaren. Det är viktigt att samla bevis när den vanligaste kommentaren från många vid grova brott är: Inga kommentarer. Det är den vägen vi ska gå för att se till att vi verkligen får kraft i arbetet med att korta tiderna.

Jag kan inte yrka bifall till mitt särskilda yttrande, fru talman, men jag står bakom det. Där framgår det vad vi ska göra.

Det står att vi följer detta noga. Regeringen har åtagit sig att följa detta mycket noga. Vi återkommer direkt om det innebär att proportionen - 34 av 6 512 fall har det varit - ger anledning att anse att det inte kan vara fråga om synnerliga skäl.

Anf. 66 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! Sverige har länge fått hård internationell kritik för våra långa häktningstider. Detta gäller inte minst för dem som är barn. Propositionen som vi hanterar i detta betänkande och som ska reglera hur långa häktningstiderna får vara är därför väldigt välkommen. Det här är någonting som vi från Miljöpartiet länge har velat se. Jag trodde, i likhet med vad Helena Vilhelmsson sa tidigare under debatten, att detta skulle klaras av under Centerpartiets ledamot Johan Hedins föräldraledighet. Jag var också föräldraledig under hösten och trodde att det här skulle vara klart sedan länge. Nu blev det inte så, men jag är väldigt glad att vi i dag kommer att fatta detta beslut och att det sedan kommer att gälla.

Fru talman! För ett par år sedan, under sommaren 2019, skedde en häktning som blev väldigt uppmärksammad. En världsberömd amerikansk rappare blev häktad i Stockholm efter en misshandel. Häktningen blev omskriven och omdiskuterad i Sverige och utomlands. Personen satt i häkte i en månad innan han dömdes och kunde flyga hem till USA.

Som tur är hör det inte till vanligheterna att en amerikansk president har synpunkter på enskilda fall i Sverige. Men vid sidan av all denna uppståndelse förde händelsen med sig att fokus under ett par veckor kom att riktas mot hur regelverket för häktningar ser ut. En person som är misstänkt kan under vissa förutsättningar bli häktad under en brottsutredning. Det är nödvändigt att den möjligheten finns. Inte sällan är det också nödvändigt att det finns restriktioner för att den häktade inte ska påverka utredningen. Jag har sett i statistiken att det är en stor majoritet av de som sitter häktade som har restriktioner.

Regeringen har aviserat att omedelbarhetsprincipen ska ändras så att tidiga förhör får större betydelse. Det är någonting som har varit efterfrågat av bland annat Åklagarmyndigheten för att komma till rätta med de långa häktningstiderna och även kunna få påverkan på vilka restriktioner som används.

Fru talman! Den här debatten och även den tidigare om Kriminalvården har pågått ett tag. Under debatten har regeringen presenterat en lagrådsremiss om just detta. Det finns mer saker, fru talman, att göra kring detta. Det handlar inte enbart om beslutet som fattas i dag om häktningstider på nio månader för vuxna och tre månader för barn, utan det är andra saker som också behöver göras.

Det gäller att hantera stora komplexa brottmål bättre och att ge större tyngd för domstolarna med tidigare förhör. Det gäller även åtgärder för att Nationellt forensiskt centrum inom polisen ska fungera bättre så att människor inte sitter häktade onödigt länge i väntan på att dna-prover ska analyseras. Det som görs i dag är viktigt, men det långt ifrån det enda som behöver göras.

Fru talman! Detta gäller särskilt för barn. En förbättring vid sidan av gränserna är också att barn ska ha rätt att träffa personal eller andra fyra timmar per dag. Situationen i en häktescell är oerhört utsatt. Det förekommer naturligtvis också att någon sitter häktad och i ett senare skede visar sig vara oskyldig.

Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

Det är något som man under pågående utredning kommer fram till eller om någon blir dömd eller inte i domstolen. Men vi kommer aldrig att komma ifrån att det under en sådan process finns människor som är oskyldiga. Därför är det också ur den aspekten viktigt att förhållandena är så mänskliga som möjligt.

Fru talman! Jag ska slutligen säga något om det som kommit upp i debatten. Det har varit en lång process med betänkandet. Den kritik som kom från Lagrådet var att det tyckte att nio månader var för långt. Det hade inte någon erinran mot det ursprungliga förslaget på sex månader som regeringen lade fram.

Detta är ett steg i rätt riktning. Det blir en tidsgräns, och det är väldigt bra. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering

(Beslut fattades under § 14.)

Alkohol-, narkotika-, dopnings-, tobaks- och spelfrågor