Ekonomisk familjepolitik

Anf. 43 Ann-Sofie Alm (M)

Fru talman! Jag ställer mig bakom samtliga reservationer som Moderaterna har anfört, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 7 av Moderaterna och Centerpartiet.

Jag ska till att börja med tala om föräldraförsäkringen. Dess viktigaste funktion är att barnet ska få en trygg första tid i livet tillsammans med sina föräldrar. Det finns även andra samhällsperspektiv, såsom att födelsetalen ska upprätthållas, att kvinnor ska ha en fast förankring på arbetsmarknaden och att jämställdheten mellan kvinnor och män ska öka.

Politikens roll är inte att besluta över huvudet på folk vad som är bäst för varje individ. Alla familjer är olika, och alla barn är unika. Det finns dock stora problem kopplade till det ojämna uttaget i föräldrapenningen. Vi vet att skillnaderna i uttag får långtgående konsekvenser för kvinnors karriärmöjligheter, löneutveckling och framtida pensionsinkomst.

Just de här skillnaderna spelar också stor roll i de skillnader mellan män och kvinnor vi ser i ohälsa och i sjukfrånvaro. Mycket tyder på att kvinnors högre sjukfrånvaro i många fall har inslag av såväl medicinska som sociala och ekonomiska aspekter. Ett mer jämställt föräldraskap är därför viktigt som utgångspunkt inte bara av rättviseskäl utan också för att det finns ett samhällsekonomiskt intresse.

Även om det ojämna uttaget är ett problem ur jämställdhetssynpunkt är det samtidigt ytterst tveksamt om detta kan lösas med ytterligare kvotering. Det går nämligen stick i stäv med barnets bästa. Siffror visar tydligt att många barn går miste om tid hemma med föräldrarna när den ena föräldern inte har möjlighet att stanna hemma och därför inte tar ut några dagar alls. Bättre då är att satsa på reformer som underlättar för båda föräldrarna att vara närvarande.

Sverige har den högsta sysselsättningsgraden i EU bland kvinnor. Svenska kvinnor arbetar i hög grad under småbarnsåren. Ett arbete ökar kvinnors ekonomiska självständighet och deras möjligheter att forma samhället och sina egna liv. Arbete är en stabil hörnsten i ett jämställt samhälle.

Ekonomisk familjepolitik

Kvinnor förvärvsarbetar trots detta i mindre utsträckning än män. Det gäller inte minst utrikes födda kvinnor, som har en sysselsättningsgrad som är 23 procentenheter lägre än inrikes födda kvinnor. Många kommer inte ens in på arbetsmarknaden för att få sitt första jobb. Denna fattigdomsfälla kan inte accepteras. I Sverige ska klassresor göras möjliga.

För den som inte har kommit in på arbetsmarknaden är det avgörande att det är lätt att lämna barnen på förskola och att drivkrafterna för att söka arbete är tydliga. Långa tider av frånvaro på arbetsmarknaden leder till att trösklarna in till jobb blir allt högre, och risken för utanförskap ökar markant.

För att stärka arbetslinjen och jämställdheten för dem som aldrig har fått sitt första jobb bör därför en växling göras mellan begränsad föräldrapenning för dem utan arbetsinkomst och utökad rätt till förskola för barn med långvarigt arbetslösa föräldrar.

Beräkningar visar att om gapet i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda kvinnor skulle slutas skulle det innebära en bnp-ökning med svindlande 93 miljarder kronor. Det kan vi jämföra med den utökade familjeveckan, som dels skulle kosta 7 miljarder kronor fullt utnyttjad, dels skulle minska bnp med 53 miljarder kronor. Det är rätt svindlande, det också.

Sverige har en generös föräldraförsäkring. Men kvinnor tar ut 74 procent av den totala tiden. Kvinnor är lediga i totalt femton månader, men uttaget av föräldrapenning motsvarar nio och en halv månad. Om man gör matematiken där väntar, som alla förstår, en minskad pension för kvinnor.

Med regeringens förslag om familjevecka bli föräldraledigheten ännu längre. Jag undrar därför, fru talman, om statsrådet Annika Strandhäll ser att det finns en ökad risk i att familjeveckan blir ytterligare en kvinnopensionsfälla.

Det finns ett tydligt begränsat uttag av föräldrapenning bland dem som driver företag. En egenföretagare som är ledig för vård av barn kan vara tvungen att utföra visst arbete i företaget. Detta är inte möjligt med nuvarande regler. Det finns därför ett behov av att anpassa föräldraförsäkringen efter företagarnas villkor så att de, åtminstone i begränsad omfattning, kan bedriva viss verksamhet i företaget utan att förlora sin föräldrapenning. Det skulle bidra till ett mer jämställt uttag och till fler närvarande pappor.

Ibland går inte saker och ting som man har tänkt sig. För många är en separation med barn involverade en mycket känslomässig och krävande process. Här har vi ett tydligt behov av en reform som innebär att fler frånvarande föräldrar tar ett tydligare ekonomiskt ansvar fullt ut för sina barn. Dagens system med underhållsbidrag och underhållsstöd, där föräldrarna kan välja utifrån egen ekonomisk situation, är konfliktdrivande. Vårt förslag är en utredd modell där fler föräldrar betalar underhåll som motsvarar den egna levnadsstandarden.

Ett beslut om en separation är tufft nog när barn är inblandade. Föräldrar ska inte behöva bråka för att vi har skapat krångliga regelverk.

(Applåder)

Anf. 44 Linda Lindberg (SD)

Fru talman! Vi debatterar nu socialförsäkringsutskottets betänkande Ekonomisk familjepolitik. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 6 gällande kvoterad föräldraförsäkring, men vi står givetvis bakom samtliga våra reservationer.

Det är dags att svensk familjepolitik åter fokuserar på det som den är avsedd för: att underlätta och stödja familjer. Vi ska inte försvåra och sätta käppar i hjulen, som en del partier i denna kammare har en tendens att göra.

Sverigedemokraterna har tidigt haft barnets bästa i fokus och utgår alltid från det. Vi har i betänkandet en rad goda förslag som just förbättrar och öppnar för flexibilitet så att varje unik familj ges bästa förmåga att få ihop sin vardag.

Vad jag vill lyfta fram lite extra är något som dessutom är väldigt kvinnovänligt - och något som vår feministiska regering säger nej till. Det handlar om att ge alla gravida kvinnor rätt till tio dagars graviditetspeng som fritt kan tas ut en månad före beräknad förlossning.

Vi vet, inte minst jag själv, att den sista tiden i graviditeten är både tung och arbetsam, särskilt i kombination med en heltidstjänst. Samtidigt har man allt som oftast en inre stress och en önskan att förbereda dels sig själv, dels sitt hem så att familjen får en harmonisk start tillsammans med sin bebis. Det är såklart individuellt hur graviditeten tar sig uttryck. Men vår ambition är att stärka möjligheten till förberedelse, då vi vet att lugn och harmoni ger goda förutsättningar för både mamman och det väntade barnet.

Dessa tio dagar menar vi ska ges oavsett om man har besvär eller ej. Parallellt med detta vill vi även göra det lättare för gravida att få den graviditetspenning beviljad som finns i dag men som är ganska svår att få, vilket leder till att kvinnor arbetar långt in i sin graviditet eller tar ut föräldraledighetsdagar för att få lite andrum. Det tycker vi är synd, det är egentligen meningen att dessa dagar ska tas ut efter det att barnet är fött.

Sverigedemokraterna vill, som ni alla vet, helt avkvotera föräldraförsäkringen. Kvoteringen är någonting som Socialdemokraterna krampaktigt håller fast vid och nu även driver på EU-nivå. Det är inget annat än arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket i sig är ett viktigt område, men de hör egentligen inte riktigt hemma i familjepolitiken. Vi menar att kvoterade dagar inte utgår från familjens bästa utan försvårar och begränsar familjers vardagsliv. Vi politiker måste sluta lägga oss i hur familjer planerar sitt familjepussel. Vi måste i stället börja sända signaler till mammor, och pappor också för den delen, att det är helt okej att vara hemma med sina barn. Det är inte fult att vara föräldraledig.

Jag får ofta höra hur trötta och utarbetade mammor är. Jag pratade med en förskolefröken häromdagen som sa följande: "Jag ser så många stressade och utslitna småbarnsföräldrar som rasar en efter en. Vi har små bebisar här som inte ens hunnit lära sig att gå, som lämnas här på avdelningen hela veckor från morgon till kväll och som är här i alldeles för stora barngrupper."

Detta kan omöjligen vara rätt väg att gå. Föräldrar, främst mammor, ska göra karriär, ha egentid och sina fritidsaktiviteter och ha det perfekta hemmet - man ska vara komplett, helt enkelt. Det är någonting som är helt omöjligt och som lätt leder till att man går in i den omtalade väggen - på tal om den ökade psykiska ohälsan.

Vi från politiskt håll måste i stället börja uppmuntra alla till att njuta av småbarnsåren, vilket de flesta innerst inne längtar efter att få göra och vill mest av allt. Här vill vi skapa ekonomiska förutsättningar, till exempel genom att barnomsorgspengen ska kunna beviljas till föräldrar med barn mellan ett och tre år för att de ska kunna vara hemma längre och ansvara för omsorgen i hemmet.

Sverige har i grunden en generös familjepolitik, men regeringens retorik om att det är kvinnofientligt och en kvinnofälla att vara hemma med sina barn stressar snarare upp våra mammor till att så fort som möjligt återgå till arbete för att, som det förväntas av oss, passa in i den mall som uppmålas.

Socialdemokrater, hur kan ni anse det vara en kvinnofälla att vara hemma med sina barn under småbarnsåren? Det förstår inte jag.

Fru talman! Givetvis vill jag och Sverigedemokraterna understryka och poängtera att vi ser det som både viktigt och självklart att båda föräldrarna gemensamt tar ansvar för sina barn, inte bara under småbarnsåren utan tills de når vuxen ålder - om inte livet ut, såklart.

Uttag av föräldraförsäkring innebär såklart en lägre inkomst, och de ekonomiska förutsättningarna spelar ofta en stor roll när föräldrar fördelar sina dagar sinsemellan. För att det ska spela lite mindre roll rent ekonomiskt menar vi att det finns andra vägar att gå än att kvotera.

Fru talman! Exempelvis vill vi öka ersättningen från 80 procent av lönen till 85 procent. Vi vill höja inkomsttaket från tio till tolv prisbasbelopp, vilket gör att de med högre inkomst inte förlorar lika mycket på att vara hemma. Ofta är det nog så att man anpassar sin vardag utifrån den inkomst man har. Det kan innebära att det blir en stor ekonomisk utmaning beroende på vem av föräldrarna som tar ut ledighet, speciellt om inkomsterna skiljer sig markant åt. Det kan i sin tur leda till att den familjen helt enkelt inte kan ta ut alla föräldradagar, vilket inte är något annat än en förlust för familjen.

I dag har papporna ingen laglig rätt till ledighet för mödravårdsbesök utan får hoppas på att arbetsgivaren är förstående. Det är säkerligen inte ett problem allt som oftast, men det beslutet menar vi ska ligga på föräldern och inte på arbetsgivaren. För oss är det självklart att båda föräldrarna är med då graviditeten bekräftas och likaså på de första ultraljuden. Därför föreslår vi en sådan lagändring. Det är väl jämställdhet om något.

Fru talman och kära kollegor i utskottet! Vi ser i betänkandet att även andra partier har liknande ambitioner. Låt oss tillsammans få en familjepolitik med barnets bästa i fokus där varje unik familj kan forma sitt livspussel utan politiker i vardagsrumssoffan. Vi ska skapa möjligheter och flexibilitet, inte tvärtom.

(Applåder)

(forts. § 6)

Anf. 45 Solveig Zander (C)

Herr talman! Den ekonomiska familjepolitiken syftar till att barnen ska få en trygg uppväxt. Oavsett vilken familjekonstellation man ingår i, om man har två föräldrar eller fler, har man rätt till en trygg tillvaro och mycket tid med sina föräldrar. Alla familjer, oavsett hur de ser ut, måste få bra förutsättningar för ett bra familjeliv och ett bra yrkesliv. För oss centerpartister kan det sammanfattas i tre viktiga punkter, som vi har utvecklat i våra motioner.

För det första ska utgångspunkten i familjepolitiken vara barnens bästa.

För det andra ska familjerna ha möjligheter att kombinera familjeliv med yrkesliv.

För det tredje har samhället ett stort ansvar för att fånga upp de barn som inte har det bra; de barn som far illa.

Det här betyder för mig och Centerpartiet att familjerna själva måste ha förutsättningar att bestämma hur de ska fördela föräldradagarna och se till att föräldraförsäkringen fungerar.

Med den föräldraförsäkring vi har i dag är det möjligt för föräldrarna att välja. Det är viktigt att alla dagar fortsättningsvis inte blir öronmärkta.

Det finns fördelar med att fördela dagarna lika mellan föräldrarna - fördelar som är viktiga för framtiden. Det är naturligtvis viktigt för ekonomin för föräldrarna, vilka de nu är. Det är också viktigt för att barnen ska få kontakt med sina föräldrar. Naturligtvis är det även viktigt för hälsan, för de som är mest sjukskrivna är faktiskt kvinnorna, och det i samband med barnafödandet. Att dela föräldraledigheten är viktigt för inkomsten, hälsan och kontakten med ens barn.

Dessutom måste föräldraförsäkringen bli mer flexibel så att man har möjlighet att överlåta dagar till andra närstående vuxna. Från Centerpartiet menar vi att man ska kunna överlåta föräldradagar till max två personer. Det har att göra med att föräldrar, även om de är två eller fler, ibland har svårt att ta ut sina föräldradagar. Då måste man kunna överlåta dem till någon annan för att kunna kombinera just familj, föräldraskap och yrkesliv.

Föräldraförsäkringen, herr talman, måste också förändras så att det går lättare att vara företagare. Det är i dag svårt för företagare att ta ut sin föräldraledighet. Det är viktigt att kunna göra det avsett vilken bolagsform eller företagsform det är.

Man måste också kunna studera och samtidigt vara föräldraledig. Det kan inte vara så att vi först ska studera tills vi blir 30 år, därefter göra yrkeskarriär och sedan föda barn. Nej, så fungerar det inte. Om vi vill ha ett jämlikt samhälle är det viktigt att vi också tänker på möjligheterna att studera och driva företag.

Det här är viktigt just utifrån vår tredje punkt, nämligen barnens bästa och att barnen inte ska fara illa. Deras rätt till sina föräldrar är A och O i sammanhanget.

Herr talman! Jag har nu valt att i det här betänkandet uppehålla mig enbart vid det som handlar om föräldradagarna. Det finns ju fler frågor som behandlas i betänkandet, men jag förbehåller mig rätten att begränsa mig till det som jag nu har sagt.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 3 och givetvis också till Moderaternas och Centerpartiets gemensamma reservation 7.

(Applåder)

Anf. 46 Pia Steensland (KD)

Herr talman! Familjen är samhällets viktigaste gemenskap och byggsten. Barnens bästa är för oss kristdemokrater utgångspunkten i alla familjepolitiska frågor. Det är i familjen som vi lägger grunden för ett tryggt samhälle. Politiken ska ge familjerna utrymme och förutsättningar, men den ska inte lägga sig i och detaljstyra vilka livsval enskilda människor gör.

Tyvärr ser vi ofta att barnen får stå tillbaka när familjepolitik diskuteras. I stället för barnen brukar samhällsekonomiska kalkyler och brister i jämställdhet mellan föräldrar hamna i fokus.

Vi kristdemokrater välkomnar givetvis en ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. Men föräldraförsäkringen finns till för barnens skull. Den är nyckeln för att barnen när de är små ska få så mycket omvårdnad och så mycket tid som möjligt tillsammans med båda föräldrarna, för en barndom går inte i repris.

Herr talman! Som sagt: Kärnan i den kristdemokratiska familjepolitiken är barnets bästa, och vi tror att det i första hand uppnås genom att föräldrarna stärks i sin roll. Tyvärr har familjepolitiken ofta varit utformad på ett sådant sätt att den uppmuntrat mammor att ta ett större ansvar än pappor. Det har handlat om såväl ekonomi som värderingar och rutiner.

Vi kristdemokrater vill se en familjepolitik som främjar en uppgraderad papparoll, där det inte är kvotering av olika slag som är universallösningen på ett jämställt föräldraskap, utan där hela systemet är uppbyggt på ett sätt som uppmuntrar båda föräldrarna att ta sitt ansvar under hela föräldraskapet. Det tror vi att de allra flesta föräldrar vill.

Varje familj är unik med alldeles egna önskemål, behov och förutsättningar. Att kvotera och sätta upp ett statligt mål om att alla familjer ska passa in i samma mall tror inte vi kristdemokrater på. Nej, vi vill ha en helt fri föräldraförsäkring utan kvotering. Vi vill dessutom att vårdnadshavare ska kunna överlåta föräldrapenningdagar till närstående som inte lever i samma hushåll, till exempel far- och morföräldrar eller vuxna syskon. Det skulle inte minst underlätta vardagen för ensamstående föräldrar.

Vi menar att kvotering motverkar det som är huvudsyftet med föräldraförsäkringen, nämligen att barnen ska få så mycket tid som möjligt med sina föräldrar. Det är ju faktiskt så att en del föräldrar inte har möjlighet att utnyttja de dagar som inte kan överlåtas till den andra föräldern, hur gärna de än skulle vilja. Det gäller exempelvis många egenföretagare, lantbrukare och studerande. Kvotering innebär därför en risk att en del föräldrapar tvingas lämna sina barn till barnomsorg tidigare än de egentligen hade önskat.

Nej, politiken måste veta sina gränser. Det är min och Kristdemokraternas bestämda uppfattning att vi riksdagsledamöter inte ska detaljstyra människors vardag. När det gäller uppdelningen av föräldradagarna litar vi helt och fullt på föräldrarnas egen förmåga att fatta kloka beslut hemma vid köksbordet.

Herr talman! Samtidigt som vi kristdemokrater värnar föräldraförsäkringen och rätten till mer tid med barnen menar vi att man som förälder ska ha rätt till en fortsatt stark förankring på arbetsmarknaden. Vi anser därför att den ekonomiska familjepolitiken är ett av våra viktigaste verktyg för att göra det möjligt att förena familjeliv med arbetsliv.

Sverige har en kvinnlig sysselsättningsgrad på 80,4 procent. Den är högst inom EU. Detta är mycket tack vare vår utbyggda föräldraförsäkring, som har gjort det möjligt för kvinnor att jobba utan att behöva välja bort familjelivet. Det ska vi vara stolta över, men vi kan göra mer.

Vi kristdemokrater vill till exempel stärka tryggheten för kvinnor i slutet av graviditeten. I dag är de flesta kvinnor som känner att de behöver trappa ned eller helt avstå från arbete under slutet av graviditeten hänvisade till att börja ta ut sina föräldradagar i förtid. Det medför att de får färre föräldradagar tillsammans med barnet när det väl är fött. Ett fåtal kvinnor som arbetar i en miljö som anses farlig får graviditetspenning. Andra sjukskrivs. Men rättsosäkerheten har bedömts vara hög, och dagens system kan upplevas som oförutsägbart och orättvist.

Vi kristdemokrater vill därför att det införs en generell graviditetspenning under den sista månaden i graviditeten, som en möjlighet för varje kvinna som vill utnyttja den. Utformningen bör likna tillfällig föräldrapenning, och antalet ersatta dagar bör därmed uppgå till 20-23 stycken, beroende på månadens längd. Ett sådant system skulle bli enklare, mer jämlikt och rättssäkert. Men framför allt skapar det en ökad trygghet för kvinnan under slutet av graviditeten.

Herr talman! Dagens regler för föräldrapenning är relativt flexibla under barnets första levnadsår. Men vid barnets ettårsdag träder ett antal begränsande regler in, regler som styr uttaget av föräldrapenning och planerandet av eventuella syskon.

En sådan regel är att den sjukpenninggrundande inkomsten, SGI, påverkas om man går ned i arbetstid utan att samtidigt fylla ut med lika många föräldrapenningdagar. Det innebär att många föräldrar känner sig pressade att ta ut sina dagar så fort som möjligt, även om de hellre skulle ta ut färre dagar för att på så sätt kunna förlänga den tid de är hemma med barnet. Dessa regler missgynnar inte minst pappor eftersom de oftast av naturliga biologiska skäl är föräldralediga när barnet är lite äldre.

Det finns också en begränsande regel som innebär att man måste bli gravid inom ett år och nio månader från det första barnets födelse för att kunna behålla sin ursprungliga föräldrapenningnivå. Det kallas ibland för snabbhetspremien. Vi kristdemokrater vill i stället att den sjukpenning- och föräldrapenninggrundande inkomsten ska behållas på samma nivå i tre år.

Denna ökade flexibilitet i föräldraförsäkringen ger föräldrarna större makt att styra över sin vardag. Det skulle göra att fler föräldrar, om de så vill, kan vara hemma med barnet längre. Det skulle också underlätta för de föräldrar som under barnets första år vill gå ned i arbetstid, kanske för att barnets dagar i barnomsorgen inte ska behöva bli så långa - och detta utan att föräldrarnas långsiktiga ekonomiska skydd eller förankring på arbetsmarknaden riskeras.

Ett kristdemokratiskt initiativ som har bidragit till att fler pappor är hemma med barnen är de populära så kallade dubbeldagarna. Det är de dagar när mamman och pappan kan vara föräldralediga tillsammans. I dag får man ta ut max 30 dubbeldagar under barnets första år. För att öka föräldrarnas möjlighet att vara hemma tillsammans hela familjen vill vi kristdemokrater att samtliga föräldrapenningdagar ska kunna användas som dubbeldagar.

Vi menar att dessa förslag sammantaget förbättrar möjligheten att kombinera familjeliv och arbetsliv, men framför allt ökar de möjligheterna för varje familj att skapa en god och trygg vardag med sina barn. Barn som växer upp i trygga familjer får goda förutsättningar att klara livets utmaningar. Det ser vi kristdemokrater som en långsiktig investering för hela samhället.

Herr talman! Jag står bakom samtliga av kristdemokraternas reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till vår reservation 9 under punkt 4.

(Applåder)

Anf. 47 Barbro Westerholm (L)

Herr talman! Jag kommer att begränsa mig till att kommentera de tre reservationer vi har i betänkandet Ekonomisk familjepolitik. Jag yrkar bifall till nr 5 under punkt 1.

Föräldraförsäkringen har vuxit fram under de senaste 100 åren, dels för barnens skull, dels för jämställdhetens skull. Familjer kan se olika ut, och försäkringen har förändrats över tid utifrån vunna erfarenheter. Påbyggnaden och ändringarna har lett till att också denna socialförsäkring är komplicerad för den oinvigde. Därför har vi motionerat om att en översyn bör göras utifrån dels att barnperspektivet ska vara vägledande, dels att föräldrarna ska ges inkomstskydd under den första tiden.

Föräldraförsäkringen ska stimulera ett jämställt föräldraskap. Den ska också vara flexibel, för människor är ju olika och blir mer och mer olika varandra ju längre tiden går. Här har vi inspirerats av det norska systemet, där föräldrar kan välja att få ut 100 procent av lönen under 49 veckor eller 80 procent under 59 veckor. Det kan hända att det är en bra modell för att inkomstbortfallet ska vara rimligt. Vi menar att föräldrapenningdagarna ska kunna användas tills barnet har fyllt två år och de 90 lägstanivådagarna bör slopas.

Vidare menar vi att taket ska höjas till tio basbelopp och att pappadagarna ökas till 15 dagar. Föräldraförsäkringen måste också anpassas bättre till egenföretagare.

Den andra reservationen, som vi inte yrkar bifall till, finns under punkt 5 och har nr 14. Den handlar om underhållsstöd och bostadsbidrag. Vi anser att det också här behöver göras en översyn av den framtida utformningen, inte minst för de föräldrar som lever isär och där barnen har ett särboende. Utgångspunkten måste vara att fler separerade föräldrar betalar underhåll motsvarande sin andel av de faktiska kostnaderna, vilket kan komma att innebära att en del föräldrar får betala ett högre underhåll än vad de gör i dag.

Vi har en tredje punkt, Övriga förmåner. Vad handlar den om? Jo, den 1 januari i år avskaffades handikappersättning och vårdbidrag samtidigt som två nya förmåner infördes, omvårdnadsbidrag och merkostnadsersättning. Eftersom det är nya stöd är det viktigt att regeringen noga följer konsekvenserna av denna förändring och kan reagera om syftet med förändringen inte uppnås. Människor ska inte komma i kläm när vi inför nya saker.

Jag har en fråga till Annika Strandhäll, som jag inte vet om den ryms i ministerns anförande. Vi har fått betänkandet Jämställt föräldraskap och goda uppväxtvillkor för barn, och vi kan se referens till detta betänkande i utskottets betänkande. Som jag sa i förra debatten avslår man motioner och hänvisar till den beredning som pågår. Går det att få veta lite mer om denna beredning?

(Applåder)

Anf. 48 Kadir Kasirga (S)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till socialförsäkringsutskottets förslag.

Socialdemokratisk familjepolitik innebär bland annat att kvinnor inte ska behöva välja mellan att göra karriär och att föda barn. Genom en jämställd föräldraförsäkring och utbyggd barnomsorg kan kvinnor kombinera föräldraskap och karriär, vilket för de allra flesta är viktigt.

Det är vi politiker som gör detta möjligt. Det är ett stort ansvar, och det ansvaret tar Socialdemokraterna.

Den socialdemokratiska ekonomiska familjepolitiken ökar kvinnors frihet samtidigt som den stärker deras oberoende. Att kunna satsa på en karriär samtidigt som man bildar familj ökar möjligheten till självförverkligande. En egen inkomst ökar egenmakten både under och efter arbetslivet.

Herr talman! Den socialdemokratiska och svenska familjepolitiken är också bra ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, vilket vi precis hörde. Vi har den högsta sysselsättningen i Sveriges historia och en av de högsta inom EU. En stor förklaring till detta är att kvinnor som föds och växer upp här deltar i arbetslivet. Kvinnor här utbildar sig och skaffar sig ett jobb. Detta ökar vårt samhälles välstånd och ökar skatteintäkterna till vår välfärd. Vi tror att för de allra flesta unga kvinnor är det en främmande tanke att man ska behöva välja mellan jobb och familj. Och i Sverige på 2000-talet ska ingen behöva göra det valet.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill fortsätta att utveckla och modernisera föräldraförsäkringen. Av den anledningen tillsattes en utredning den 4 februari 2016 med uppdraget att titta närmare på fem områden, och jag ska nämna tre: hur föräldraförsäkringen kan bli mer jämställd, hur reglerna kan förenklas för den enskilde individen och hur föräldraförsäkringen bättre kan anpassas till olika familjekonstellationer. Vi pratade precis om kärnfamiljer, till exempel, och den debatten har vi också haft här i kammaren.

Herr talman! Låt mig påminna om den höst som vi lämnat bakom oss. Det var en höst som ritade om den politiska kartan i Sverige, en höst där M och KD tillsammans med SD röstade genom en budget innan en regering var på plats. De drev igenom en budget som prioriterade skattesänkningar på 20 miljarder kronor framför välfärdsbyggande.

Nu har vi en regering på plats efter en lång, turbulent höst efter valet 2018. Nu har vi en socialdemokratiskt ledd regering som bygger på 73punktsprogrammet, som är en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centern, Liberalerna och Miljöpartiet. I överenskommelsen finns två punkter som berör vårt utskott: punkterna 7 och 8. Det som rör mitt ansvarsområde är punkt 8, som handlar om den extra familjeveckan. Det är glädjande att vi under denna mandatperiod kan genomföra en extra familjevecka, som är en fortsättning av utvecklandet av en modern föräldraförsäkring. Det är en reform som kommer att välkomnas av både barnen och föräldrarna.

Herr talman! Vi socialdemokrater anser att alla barn, oavsett om de bor i Hässelby gård, Bergsjön eller Djursholm har rätt till en grundläggande standard, och här är barnbidraget viktigt. Barnbidraget som vi känner det i dag gör ingen skillnad på barn. Det är betydelselöst om barnets förälder är direktör eller undersköterska. Det är just detta som är charmen med barnbidraget: Alla som skaffar barn har rätt till barnbidrag - det är vår bestämda uppfattning. Det är också vår bestämda uppfattning att detta bidrag är för alla barnfamiljer och att det inte ska vara behovsprövat eller inkomstprövat. Vi vill inte särskilja föräldrar och peka ut dem som får komma med mössan i hand och dem som får slippa det. Vi vill inte ha ett sådant samhälle. Vi vill inte ha fler utpekanden eller ökad stigmatisering.

Herr talman! Politik handlar om vilja och prioriteringar. Det går att göra livet enklare för människor, och det går att skapa förutsättningar för människor och för ett jämlikt och jämställt samhälle genom att använda de politiska instrument som finns till hands. Det är därför vi politiker finns i denna församling.

Under den förra mandatperioden genomförde den socialdemokratiskt ledda regeringen genom att använda dessa instrument flera viktiga reformer i led för att stärka barnfamiljernas ekonomi samt öka jämställdheten. Låt oss bli påminda. Vi avskaffade vårdnadsbidraget. Vi höjde grundnivån i föräldrapenningen. Vi höjde barnbidraget med 200 kronor efter tolv år. Vi höjde underhållsstödet med 300 kronor. Vi reformerade underhållsbidraget. Vi höjde inkomstgränsen inom bostadsbidraget. Vi reserverade ytterligare en månad för respektive förälder i föräldraförsäkringen, i jämställdhetsandan. Detta var viktiga steg på vägen mot ett mer jämställt samhälle, och denna väg framåt arbetar vi för.

Herr talman! Nu kan vi läsa i de motioner som kommer från Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att man vill begränsa och avkvotera familjeförsäkringen eller återinföra vårdnadsbidraget. Det skrivs om att återföra makten till familjerna att själva bestämma. Vi har absolut ingen invändning mot det, men man glömmer ett viktigt grundfundament i denna debatt. Ett av de stora problemen är inte vem som är hemma med barnet, utan det är i grunden oftast en ekonomisk fråga som blir problematisk. Därför är det vår absoluta uppfattning att vi måste arbeta parallellt för att kvinnor ska få jämställda löner på arbetsmarknaden.

Än i dag tjänar män mer än kvinnor, och i de så kallade kvinnodominerade yrkena är lönerna oftast lågt satta. Kvinnors löneutveckling är inte heller som männens, och detta resulterar i en ojämställd pension efter avslutat yrkesliv. Då blir det väldigt kontraproduktivt när de högerkonservativa vill återinföra vårdnadsbidrag som i förlängningen hämmar kvinnornas löneutveckling, med risk att de blir fattiga pensionärer. Detta är nämligen effekten av och risken med vårdnadsbidraget. I enklare termer är det en kvinnofälla, som vi har avskaffat.

Detta är inte hållbart eller värdigt ett land som Sverige. Eftersom det är först nu vi på allvar driver en jämställd familjepolitik har exempelvis fler pappor börjat vabba. Även om talet är långt ifrån jämställt är det en bit på vägen. Det är tack vare en målmedveten familjepolitik som tar sitt avstamp i ett jämställdhetsperspektiv som det har börjat luckras upp, och där ser vi nu ett ökat och mer gemensamt ansvarstagande inom familjen. Detta tycker vi är bra.

I stället för att avkvotera familjeförsäkringen och gå tillbaka till det system som vi vet att kvinnorna förlorade på och som Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna nu framhåller, eller vill backa tillbaka till, vill vi socialdemokrater fortsätta vägen framåt. Detta är att ta ansvar för Sverige men också för barnen, som har rätt till båda föräldrarna, om det nu finns två föräldrar med i bilden, men det är också att ta ansvar för kvinnornas rätt till jämställdhet.

(Applåder)

Anf. 49 Ann-Sofie Alm (M)

Herr talman! Tack, Kadir Kasirga, för ditt anförande! Jag tror säkert att applåderna från ditt lag var välmenade, men jag har lite bekymmer med att applådera ett anförande som klumpar ihop partier och hjälper till att sprida den felaktiga bild som din partiledare försökte pränta in hos svenska folket på första maj.

Jag tänker fråga dig: Vet du vad familjeveckan kostar? Jag tänker också fråga dig: Vet du vad den kommer att kosta när ni har förhandlat fram att den bara är tre dagar i stället för en vecka, som ni lovade era väljare? Jag skulle även vilja fråga dig: Vet du vad den kommer att kosta AB Sverige, alltså hur mycket hela vår bnp kommer att minska när veckan är fullt utbyggd?

Finansministern stod här i talarstolen och sa: Vem vill inte ha en extra familjevecka på sommaren? Jag undrar om det inte finns lite bättre saker att satsa dessa miljarder på.

Jag skulle också vilja fråga Kadir Kasirga: När kvoteringen sedan är införd, vad ska ni då göra för att stärka kvinnors egenmakt? Vad ska ni då göra för att stärka jämställdheten i Sverige? Och vad ska jag svara mina döttrar när de frågar mig varför det fortfarande är så att män tjänar mer än kvinnor för samma arbete?

(Applåder)

Anf. 50 Kadir Kasirga (S)

Herr talman! Jag tackar Ann-Sofie Alm för frågan. Jag tänker inte värdera hur mycket våra barn kostar. De är värda alla miljarder som vi behöver investera i dem. Det handlar om barnens rätt och tid tillsammans med sina föräldrar.

I denna kammare har jag nu hört Moderaterna tala om ett feministiskt perspektiv. Det är glädjande att ni talar om det. Men det blir inte så trovärdigt när Moderaterna i höstas, innan en regering var på plats, tillsammans med Kristdemokraterna röstade igenom en budget som innebar att man lade ned Jämställdhetsmyndigheten. Det låter tyvärr inte så trovärdigt i mina öron.

När det gäller jämställdhetsarbetet och den feministiska kampen är det vi politiker som sitter i denna församling som driver detta arbete. Jag kan i alla fall tala för mitt parti. Vi socialdemokrater kommer att driva jämställdhetspolitiken och kämpa för den.

Samtidigt är det viktigt att arbetsmarknadens parter också tittar närmare på denna fråga och ser till att det blir jämställda löner på vår arbetsmarknad.

Anf. 51 Ann-Sofie Alm (M)

Herr talman! Jag tackar för försöket till svar, Kadir Kasirga. Våra barn är värda alla miljarder, säger han. Jag kan berätta att bnp kommer att sjunka med 53 miljarder. Jag kan berätta att föräldraveckan kommer att kosta 7 miljarder.

Barnen har rätt till sina föräldrar. Men ledamoten talar om detta som att det är Socialdemokraternas portalparagraf. Det stämmer helt enkelt inte när man läser vad ni egentligen vill.

Jag undrar fortfarande hur Socialdemokraterna tänker stärka kvinnan som individ. Det talas fortfarande om att Socialdemokraterna vill stärka systemen. Men systemen skapar ingen jämställdhet. En myndighet är inte heller svaret på jämställdheten. Jag måste upplysa ledamoten om att svaret på jämställdheten är att se varje människa som en individ, att ge alla människor lika rättigheter, lika skyldigheter och lika möjligheter. Först då kan vi uppnå äkta jämställdhet.

(Applåder)

Anf. 52 Kadir Kasirga (S)

Herr talman! Jag sa i mitt anförande också att det är viktigt att vi politiker vågar använda de politiska instrument som finns till hands.

Vi socialdemokrater har genom historien visat att vi har vågat använda de politiska instrumenten för att öka jämlikheten och för att öka jämställdheten. Det är precis det som vi gör och som vi vill fortsätta göra, alltså att använda de instrument som finns till hands.

Det är lite naivt att tro att man i ett patriarkalt samhälle och med de normer som finns i samhället utan politikens inverkan och utan politikens inflytande ska kunna uppnå jämställdhet. Här skiljer sig Socialdemokraternas politik från Moderaternas. Vi vågar använda de politiska instrumenten för att uppnå våra ambitioner.

(Applåder)

Anf. 53 Linda Lindberg (SD)

Herr talman! Det är uppenbart att vi här i kammaren har väldigt olika syn på familjepolitiken, Kadir Kasirga. När han nämner att en avkvotering av föräldraförsäkringen skulle innebära en begränsning skulle jag vilja ha en förklaring till vad han menar med det. Vi vill exempelvis öppna upp för att uttaget av föräldraförsäkringen ska utökas till att även omfatta mor- och farföräldrar. Det säger ni nej till. Vi vill också höja ersättningen i föräldraförsäkringen för att uttaget ska ligga så nära som möjligt den lön som man har. Det säger ni också nej till.

Kadir Kasirga nämner här att man ska använda olika politiska instrument. Det är Socialdemokraterna väldigt duktiga på. Ni nämner vårdnadsbidraget. Men det kanske möjligtvis är barnomsorgspengen ni tänker på där. Kadir Kasirga menar att det är en kvinnofälla och att det än mer gör att kvinnan stannar hemma. Vad är det som säger att kvinnan ska vara hemma med en barnomsorgspeng? Det kan likaväl vara pappan som är det.

Anf. 54 Kadir Kasirga (S)

Herr talman! Jag tackar Linda Lindberg från Sverigedemokraterna för frågan. När det gäller att avkvotera har vi genom historien sett att innan man började kvotera var det många fler kvinnor som var hemma, och männen jobbade. Vi socialdemokrater vill inte ha ett sådant samhälle. Det är vi mycket tydliga med. Vi tycker också att vårdnadsbidraget var en kvinnofälla.

I ett patriarkalt samhälle, där heteronormer och mansnormer är dominerande, kan ingen övertyga mig i alla fall om att det är i hemmet som kvinnor och män kan försöka bli jämställda. Det är genom arbete och ekonomiskt oberoende som man kan bli jämställd.

Det är också viktigt att tänka på att vårdnadsbidraget var hämmande för kvinnor när det gällde att höja sina löner. De riskerade också att få sämre pension.

Anf. 55 Linda Lindberg (SD)

Herr talman! Jag tackar Kadir Kasirga för svaret. Oavsett en avkvoterad eller icke avkvoterad föräldraförsäkring måste det ändå vara upp till varje familj att själv bestämma vem som ska vara hemma och i vilken utsträckning. Det är väl inte politiker som ska sitta och peta i det och besluta om vem som ska vara hemma. Jag kan inte se att detta politiska instrument är så positivt för vare sig barnen eller föräldrarna i fråga.

Herr talman! Jag kunde här notera att Kadir Kasirga nämnde att ni vill ha ett samhälle där alla jobbar så att man kan få in optimal skatt. Det är det som det hela handlar om. Det handlar inte om familjepolitik, det handlar inte om barnens bästa och det handlar inte främst om att familjen ska bli så bra och trygg som möjligt under barnens uppväxt. Vi värnar såklart om att familjer ska ha en god ekonomisk situation men också om att de ges tid då de har småbarn. Det är en otroligt viktig del i varje människas start i livet att man har en trygg uppväxt. Det handlar inte om att dra in optimala skatteintäkter.

(Applåder)

Anf. 56 Kadir Kasirga (S)

Herr talman! Som jag sa i min inledning var vårdnadsbidraget såklart en kvinnofälla. Det var också en faktor till att kvinnor inte skulle kunna höja sina löner och hänga med i löneutvecklingen. I slutänden skulle de då också få sämre pension, och det skulle bli ännu fler fattiga pensionärer.

När det gäller föräldraförsäkringen och föräldradagarna är det i dag inte så att politiken förordar att en av parterna stannar hemma alla dagar. Det är fortfarande parterna - som lever tillsammans eller icke gör det - som tillsammans planerar och bestämmer hur många av de här dagarna de tar med sina barn och när. Vad är det som är ont i detta? Det har jag väldigt svårt att förstå mig på.

För oss socialdemokrater är det såklart jätteviktigt att upprätthålla det välfärdssamhälle som vi har. Skatteintäkterna är absolut viktiga. Men det är också viktigt att människor efter ett yrkesliv kan ha en dräglig pension att leva på. De flesta fattiga pensionärer som vi har i vårt land är kvinnor. Det är genom arbete och genom att hänga med i löneutvecklingen som kvinnor och män kan bli jämlika och jämställda.

(Applåder)

Anf. 57 Nooshi Dadgostar (V)

Herr talman! Något av det viktigaste i den ekonomiska familjepolitiken är att kunna skapa förutsättningar för jämlika uppväxtvillkor för alla barn. Vi behöver se till att utjämna de ekonomiska skillnaderna, så att barnen får en god uppväxt oavsett vilka föräldrar de har. Det menar jag är ett samhällsansvar.

Den grupp som har fått det allt sämre under de senaste åren är ensamstående föräldrar. Åtta av tio av de ensamstående föräldrarna är kvinnor. De har en ekonomisk standard som är sämre än både sammanboende och ensamstående mäns. Ensamstående kvinnor med barn har alltså i Sverige i dag lägst ekonomisk standard, även med stöd i form av barnbidrag och bostadsbidrag, och har till exempel bara drygt hälften av en sammanboende pappas inkomst. Många har dessutom otrygga anställningar och låga inkomster. I likhet med många andra har ensamstående kvinnor deltidsarbete, vilket ger mycket låga inkomster.

Brister i arbetsmarknadspolitiken är i och för sig inte hela förklaringen till den relativa försämringen av ekonomin för ensamstående kvinnor med barn. En lika viktig orsak är att fördelningspolitiken har fått allt mindre betydelse för att utjämna de ekonomiska skillnaderna i samhället. För några år sedan kunde Försäkringskassan visa att den ekonomiska familjepolitikens bidrag till omfördelning nästan halverats efter två mandatperioder av borgerliga Reinfeldtregeringar. Minskningen av den disponibla inkomst som kommer från försäkringar och både generella och behovsprövade bidrag minskade under de här åtta åren allra mest för ensamstående föräldrar. En stor andel av de ensamma mammorna lever därför under mycket knappa förhållanden.

Det var också det som var anledningen till att Vänsterpartiet förra mandatperioden ägnade sig åt att höja underhållsstödet i flera omgångar och höja bostadsbidraget. Kadir Kasirga tog åt sig äran för det, men det var Vänsterpartiet som fick in det i budgetarna. Detta har trots allt lett till relativa förbättringar för ensamstående föräldrar. Det är väldigt viktigt för oss att stöden och ersättningarna följer den ekonomiska utvecklingen i övrigt, så att klyftorna inte växer. För Vänsterpartiet är målsättningen att öka jämlikheten i samhället och minska de ekonomiska klyftorna. Det hör till de viktigaste uppdrag som vi behöver genomföra här i riksdagen. För detta behövs en förstärkt fördelningspolitik som är riktad mot de grupper som har de största behoven.

När det vidare gäller uttaget av dagar i föräldraförsäkringen går utvecklingen mot ett mer jämställt föräldraskap fortfarande mycket långsamt. Kvinnor tar fortfarande ut tre fjärdedelar av dagarna. Under småbarnsåren är det extra ojämnt. Kvinnor tar ut 90 procent under det första året och 82 procent upp till barnets tvåårsdag.

Den här statistiken räknar arbetsgivarna med i arbetslivet, egentligen oavsett hur det ser ut för en enskild kvinnas eller en enskild persons livsplaner. Kvinnor i en viss ålder får på grund av det möta mycket motgångar i arbetslivet när det gäller till exempel rekrytering, lönesättning, fortbildning och så vidare. Det förstärker hela tiden något slags bild av att det ytterst alltid är kvinnor som ansvarar för barnuppfostran och att pappan alltid är något slags medhjälpare.

En av de viktigaste orsakerna till att kvinnor till exempel får så dramatiskt mycket sämre pensioner, vilket vi också har pratat om i kammaren, är just att kvinnor tar ut större delen av föräldraledigheten och därmed fortsätter att ta huvudansvaret för hem och barn när de börjar arbeta igen. Det skapar i sin tur stress och dubbelarbete som många hanterar antingen genom sjukskrivning eller genom att gå ned på deltid.

På motsvarande sätt räknar många arbetsgivare med att män som blir föräldrar ska jobba i helt oförändrad takt eller till och med mer och inte vara frånvarande för att ta hand om sina barn. Det gör att manligt dominerade arbetsplatser kan fortsätta att ha ganska omoderna arbetsvillkor som inte underlättar föräldraskap.

Sammantaget får det här alltså tråkiga konsekvenser såväl hemma för den enskilde föräldern och för barnens välmående som i arbetslivet.

Att kvinnor generellt tar ett större ansvar för såväl barn som hem leder alltså till sämre löne- och inkomstutveckling. Det har många nämnt i dag. På lång sikt blir könsskillnaderna i lön mycket stora efter första barnets födelse. 15 år efter att ett par skaffat sitt första barn har deras skillnad i inkomst ökat med 35 procent. Tre fjärdedelar av den här skillnaden beräknas bero på att de har olika stort ansvar för familjen.

Varje månad som pappan är hemma ökar den framtida lönen för mamman med 7 procent. 6 procent, säger ministern - okej. Kontakten mellan pappor och barn exempelvis efter separation blir dessutom bättre om föräldrapenningdagarna delats mer lika mellan föräldrarna.

Vi menar att det behöver tas ett samhällsansvar för att göra något åt det här, som i slutändan faktiskt landar i väldigt låga pensioner och ett stressigt arbetsliv för väldigt många kvinnor i vårt land. Tjejer måste kompenseras för allt det jobb som vi gör. Det är grunden i ett samhälle som håller ihop och som är mer jämlikt.

Anf. 58 Mats Berglund (MP)

Herr talman! Vi debatterar motioner och yrkanden från den allmänna motionstiden kring frågor om den ekonomiska familjepolitiken. Det handlar om föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning, det vill säga vård av barn, barnbidrag och annat.

Flera av de här ekonomiska stöden tillkom i en tid då mannen var norm på arbetsmarknaden. Kvinnan var hemma. Det var ekonomiskt belastande att skaffa barn. Det var kris i befolkningsfrågan, och det fanns ett behov av en växande välfärd. Sverige gick många gånger före, och de åtgärder vi vidtog har fungerat väldigt väl för Sverige. Kvinnans intåg på arbetsmarknaden under 1960-talet är ett resultat bland annat av de åtgärderna. Det fanns också ett stort behov av arbetskraft.

Hela den ekonomiska familjepolitiken vilar på idén om den svenska välfärdsstaten, som har gynnat Sverige under många decennier. Vi ska vara tacksamma mot tidigare generationers politiker och samhällsplanerare. Vi ska vara stolta över vår välfärd och vår moderna politiska historia. Men vi måste också vårda arvet och ta familjepolitiken in i framtiden. Dagens familjepolitik måste möta dagens familjekonstellationer.

Herr talman! Jag ska försöka hålla mig något kortare i den här debatten än i den förra. Jag kommer huvudsakligen att hålla mig till föräldraförsäkringen och den utredning om en modern föräldraförsäkring som kom 2017 och som fortfarande ligger på bordet. Jag välkomnar frågan från Liberalernas ledamot Barbro Westerholm till statsrådet om den här utredningen.

Den innehåller en rad väldigt bra förslag för att just möta dagens familjer, de behov som finns och de konstellationer som finns i dag. Vi behöver implementera de förslagen. Det handlar om en mer jämställd familjepolitik där männen tar ett större ansvar och som ger incitament för kvinnor som grupp att ta ytterligare kliv på arbetsmarknaden.

Det är naturligtvis en helt orimlig situation att kvinnor tjänar mindre än män. Omsorgen om barn är en viktig nyckel för att komma till rätta med det. Vi behöver få ett tidigare uttag av föräldraledigheten så att fler dagar tas ut när barnen är små men som ändå är flexibelt att använda för barn i lite äldre åldrar.

Utredningen föreslår en tredelad försäkring. Det är bra. Vardera föräldern får var sin tredjedel, och den sista tredjedelen går att fördela fritt upp till tre års ålder då de flesta dagar ska vara använda. Därefter fortsätter tredelningen fast med upp till tio dagar om året, där fyra av de tio dagarna ska gå att fördela mellan föräldrarna.

Miljöpartiet stöder utredningen i stora drag. Men vi har också några ytterligare inspel, framför allt vad gäller den sista tredjedelen. Föräldraförsäkringen ska självklart utgå från barnens behov. Ett barn ska ha rätt till sina föräldrar, till alla sina föräldrar, även om de är fler än två.

Den sista tredjedelen bör därför helt fritt kunna fördelas mellan föräldrarna eller till andra vuxna som står barnet nära. Det bör inte begränsas till endast 60 dagar. I många familjer tar fler än två vuxna föräldraansvaret. Därför bör också föräldrabalken förändras så att fler än två vuxna som tar föräldraansvar kan erkännas också juridiskt som förälder.

Jag är också glad över den förändring som regeringen fick igenom i höstas, och som börjar gälla i sommar, som möjliggör för en förälders sambo att vara föräldraledig. Det är en fråga som Miljöpartiet har drivit länge.

Familjer ser ut på många olika sätt. Vi behöver ett försäkringssystem som möter det. Vi behöver flexibilitet i systemet. Vi behöver en könsneutral föräldrabalk. Så får vi en familjepolitik i tiden.

Herr talman! Låt mig också säga något om barnbidraget. Det har tagits upp här tidigare. Det allmänna barnbidraget, som infördes 1948, har varit väldigt positivt. Det finns några motioner i betänkandet om inskränkningar i det generella barnbidraget som ges lika till alla. Det handlar om behovsprövning, om minskat bidrag om ett barn har många syskon. I en motion menar man att barn som har det jobbigt i skolan och därför uteblir ska straffas dubbelt genom indraget barnbidrag. Alla sådana begränsningar är dåliga. Barnbidraget är starkt just genom det generella.

Det generella, eller allmänna, barnbidraget är och har sedan starten varit en tydlig markering att samhället har ett ansvar för barn. Det ger föräldrarna möjlighet att använda pengarna som de uppfattar bäst. Det finns ingen risk för stigma eller negativa utestängningseffekter. Bidraget är kostnadseffektivt eftersom det har väldigt låga administrativa kostnader just genom att ingen behovsprövning behöver göras. Det ska vi inte ändra på.

Herr talman! Jag avslutar här. Jag gör det med att yrka avslag på samtliga motioner och bifall till utskottets förslag i betänkande 21 i socialförsäkringsutskottet.

(Applåder)

Anf. 59 Statsrådet Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Den svenska familjepolitiken är ett internationellt under. Otaliga är de besök som Sverige får från olika delar världen för att förstå hur vi lyckas med att vara på pallplats i Europa när det gäller barnafödande och samtidigt ligga i topp vad gäller kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

Faktum är att vi i dag har den högsta sysselsättningen som någonsin uppmätts i ett EU-land. Det visar sig nämligen snabbt, förstår ni, att när män och kvinnor inte behöver välja mellan att satsa på ett arbetsliv och en karriär och att satsa på sin familj, då väljer man båda delar. Det är bra både för den enskilda individen och för samhället.

Sveriges ställning är inte en slump. Den är ett resultat av ett målmedvetet arbete, en målmedveten politik och tuffa prioriteringar. Det handlar om ett borttagande av sambeskattningen i början av 70-talet. Det handlar om ett införande av vad som fortfarande är en världsunik föräldraförsäkring 1974. Det handlar om att vi också under samma decennium kraftfullt byggde ut den generella barnomsorgen i Sverige.

Det gjorde att kvinnors arbetskraftsdeltagande i Sverige mellan 1970 och 1980 steg från ungefär 50 procent till runt 90 procent. Politik gör skillnad. Det är en politik för jämställdhet och kvinnors möjlighet att skapa sig en egen ekonomisk plattform att kunna göra sina egna val.

Bostadsbidraget är en annan del. Det ledde till att höja boendestandarden för tusentals och åter tusentals och är i dag en grundplåt i det som utgör Sveriges arbete för ekonomisk jämlikhet och omfördelning.

Men det är också system av sin tid med sina utmaningar, och de behöver moderniseras, anpassas och rustas upp. Vi i regeringen har en mandatperiod bakom oss av renoveringar när det kommer till den ekonomiska familjepolitiken, och vi är inte på långa vägar klara.

Under den förra mandatperioden höjde vi inkomstgränserna i bostadsbidraget för första gången sedan 1997. Vad de uteblivna höjningarna har fått för konsekvenser tror jag att vi alla kan förstå, att allt färre har fått ta del av stödet för att kunna ha goda boendevillkor. Nu har vi beslutat om att successivt höja inkomstgränserna i bostadsbidraget fram till 2021. Vad innebär det? Jo, det innebär att 18 000 fler barnfamiljer kommer att få ekonomiskt stöd för en bra bostad när utbyggnaden är klar.

Vi höjde också underhållsstödet för alla barn men mest för de äldsta, som fick en höjning med 800 kronor i månaden. Det är hundralappar som gör skillnad. Vi höjde barnbidraget med 200 kronor per barn och månad. Också här var de senaste höjningarna när det satt en socialdemokratisk regering i Rosenbad. Jag tror att vi alla ser den röda tråden. Det handlar om vilken regering som prioriterar barns trygghet och uppväxtvillkor och vilka som inte gör det.

För när det kommer till den ekonomiska familjepolitiken krävs aktiva politiska beslut för att inte ersättningarna ska halka efter och urholkas av inflation och löneökningar. Vi har tagit de aktiva besluten. Vi har också nu en pågående utredning om hela bostadsbidraget och underhållsstödet för att göra stöden mer ekonomiskt smarta och omfördelande. Det ska vara klart hösten 2020 så att fler barn kan få en mer jämlik start på sitt liv.

Det är politikens uppgift att se till att alla barn får de bästa förutsättningarna att leva sitt liv i trygghet och lycka. Det goda samhället kan nämligen mätas utifrån hur våra barn har det. Det gör vi genom att fler får en tryggare ekonomisk uppväxt, men också genom ett brett rättighetsarbete och minskade ekonomiska klyftor. För trygga och jämlika barn leka allra bäst.

Jag inledde med att prata om den svenska familjepolitiken som ett internationellt under, och det stämmer. Sverige som land toppar de flesta mätningar när det kommer till jämställdhet och just möjligheten att kombinera familjeliv och arbetsliv. Men det går att vara bäst och ändå se att man har stora utmaningar framför sig. För vårt samhälle är inte jämställt, och vi har lång resa kvar och många nödvändiga reformer att genomföra på vägen dit.

Vi vet att kvinnor fortfarande i mycket större utsträckning än män arbetar deltid i Sverige. Vi vet att kvinnor är mycket mer hemma med barnen, både betalt och obetalt, än vad männen är. Vi vet att kvinnor är betydligt mer sjukskrivna än vad männen är. Två av tre sjukskrivna är kvinnor. Detta hänger naturligtvis ihop med att kvinnor i mycket större utsträckning dubbelarbetar. Risken för ohälsa ökar i takt med barnen.

Faktum är att den tydliga skillnaden i sjukskrivning mellan kvinnor och män börjar märkas när barnen kommer. Det finns dessutom studier som visar att när män slutar arbetet och kommer hem går deras puls ned. Men när kvinnors arbetsdag närmar sig sitt slut går deras puls upp, för då går de på pass två - i hemmet.

Kvinnor har också lägre pensioner än vad män har, i genomsnitt med 6 000 kronor i månaden. Allt detta är konsekvenser av att vi fortfarande har ett ojämställt samhälle och att vi har utmaningar som vi gemensamt behöver möta. Det kräver i många fall insatser på helt andra områden än just den ekonomiska familjepolitiken. Det handlar om möjligheten och rätten att arbeta heltid och om insatser för en bättre arbetsmiljö.

Men också här måste den ekonomiska familjepolitiken följa med och se till att inte vara en del av problemet utan en del av lösningen, precis som det var tänkt på 70-talet. Våra stöd är barn av sin tid, och när vår föräldraförsäkring kom på plats var det modiga politiker som då flyttade gränserna framåt och satte ett exempel för omvärlden. Vi måste tillsammans våga vara precis lika modiga i denna tid.

Vintern 2017 lämnade Föräldraförsäkringsutredningen sitt slutbetänkande med förslag om en helt ny modell för försäkringen. Sedan dess har det varit ute på remiss, och delar har tagits vidare i ett snabbspår som en proposition som det redan har röstats om här i kammaren. Men de stora förslagen återstår. Det är alldeles klart och tydligt att med den konstruktion vi i dag har kommer det att ta lång tid innan vi når ett jämställt familjeliv.

Jag skulle därför vilja se breda politiska dialoger om föräldraförsäkringens framtid för att vi också ska nå ett mer jämställt uttag. Det ska vara en försäkring som är anpassad för dagens moderna arbetsmarknad och familjeliv och som sätter barnens bästa i centrum. Regeringen har bjudit in och påbörjat dialog, och vi hoppas att vi tillsammans kan komma vidare. För vi behöver alla göra vår del för att åstadkomma ett mer jämställt Sverige.

(Applåder)

Anf. 60 Ann-Sofie Alm (M)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för de sanningar som hon levererar - inblandat i lite annat.

Jag har en bekymmersam fråga. Försäkringskassan är en av våra största och viktigaste myndigheter. Ledning och styrning spelar en avgörande roll för enskilda människor. Det är enskilda människor som ofta befinner sig i en utsatt situation. Socialdepartementet varnade Försäkringskassan för allvarliga konsekvenser efter att allmänna handlingar angående möten mellan statsrådets statssekreterare och den dåvarande generaldirektören Begler lämnades ut till TV4.

Herr talman! Jag är nyfiken på om statsrådet kan svara på vilka allvarliga konsekvenser det skulle få om Försäkringskassan framgent lämnade ut allmänna handlingar i enlighet med offentlighetsprincipen.

Anf. 62 Statsrådet Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Ann-Sofie Alm! Jag svarar jättegärna på frågor om de ställs i rätt forum.

Jag ska ändå ge dig ett kort svar på denna fråga, precis som jag gjorde när jag fick frågan initialt. Det är fullständigt självklart för mig som ansvarig minister och statsråd och för Socialdepartementet att vi följer gällande lagstiftning, inte minst avseende offentlighetsprincipen. Jag har varit tydlig med detta. Det går att läsa sig till i medierna, och jag svarade samma dag som frågan dök upp.

Vi brukar inte normalt sett på Socialdepartementet, och inte heller jag som ansvarigt statsråd, hota våra myndigheter med allvarliga konsekvenser för att de lämnar ut handlingar i enlighet med gällande lagstiftning. Det gjorde vi inte heller i det här fallet. Jag tycker att det är lite tråkigt att frågan lyfts på det här sättet och i det här forumet.

Anf. 63 Ann-Sofie Alm (M)

Herr talman! Tack, Annika Strandhäll, för svaret! Jag skulle egentligen gärna vilja höra vad statsrådet menar med allvarliga konsekvenser och vad det betyder.

Men jag tänker i stället fråga om ministern skulle vilja svara på den fråga som jag ställde i mitt anförande. Ministern har varit tydlig från talarstolen här om skillnaden i pension mellan kvinnor och män. Kvinnor får 6 000 kronor mindre i pension än vad män får.

Jag tog upp familjeveckan i mitt anförande. Kvinnor tar ut 74 procent av den totala tiden, och kvinnor är lediga i stort sett i femton månader men tar bara ut betald tid genom föräldrapenningen för nio och en halv månad. Det är en ganska enkel matematik att det i slutändan handlar om att det blir minskad pension.

Jag undrar om statsrådet ser att det finns en ökad risk i att man nu förlänger föräldraförsäkringen med familjeveckan och att det blir en ytterligare kvinnopensionsfälla.

Anf. 64 Statsrådet Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Tack, Ann-Sofie Alm, för frågan! Låt mig vara tydlig med att regeringen inte har något annat mål med sin politik än att vi ska föra en politik som för det första är bra för barn. För det andra handlar det om vikten av att barn genom denna politik får tillgång till båda sina föräldrar, även när de är små.

Jag vet inte om jag ska tolka Ann-Sofie Alms inlägg som att också ni känner den vikt som vi känner av att vi får till stånd reformer med hjälp av den här kammaren som innebär att vi kanske kan få ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen.

Vi vet att det enda som historiskt sett har fungerat så här långt är en ökad kvotering. Det går till exempel att jämföra med Danmark, som inte har denna ordning. Precis som Sverige gjorde innan vi införde den första reserverade månaden i föräldraförsäkringen ligger man i Danmark på ett uttag på ungefär 8 procent bland papporna. Det gjorde vi också i Sverige då, 1995. Nu ligger vi på 26 procent. Vi vet att just de vikta månaderna i föräldraförsäkringen är det enda som har fungerat. Danmark har inte detta, och de ligger kvar på ungefär 8 procent. Vi kan ta del av de erfarenheter vi har.

Låt mig vara tydlig när det gäller familjeveckan: Den är självklart avsedd att delas lika mellan föräldrarna så att båda föräldrarna kan vara närvarande också när barnen blir lite äldre och, till exempel, stötta dem under tonåren.

Detta är en utveckling av den svenska familjepolitiken. Det är en modern familjepolitik med ungefär samma mod, skulle jag vilja säga, som när vi införde den oerhört generösa föräldraförsäkringen på 70-talet. Den stack ut då, och det gör kanske också familjeveckan i dag. Men i framtiden kanske även den visar sig vara en god investering.

(Applåder)

Anf. 65 Linda Lindberg (SD)

Herr talman! Tack, Annika Strandhäll, för att du är här och kan svara på frågor! För oss sverigedemokrater är familjepolitikens främsta syfte att underlätta för och stödja landets familjer, allra främst med barnen i fokus. Vi har en rad förslag som ökar familjers möjligheter och främjar goda förutsättningar. Bland annat föreslår vi blivande mammor tio dagars graviditetspeng som kan nyttjas den sista månaden, just för att ge de bästa förberedelserna för både mamman och barnet. Likaså vill vi se en laglig rätt för bägge föräldrarna att få ledigt från arbetet för att delta i mödravårdsbesök. I stället för kvoterade föräldradagar, något som vi avser att få bort, vill vi höja taket i föräldraförsäkringen från 80 till 85 procent av lönen, främst för att de ekonomiska förutsättningarna ska bli lite bättre men också för att fördelningen i mindre utsträckning ska avgöras av ekonomiska faktorer. Vi har en rad förslag för ökad flexibilitet och val som stärker ekonomin, och givetvis har vi ytterligare förslag på gång.

Ni påstår i er retorik att vår inställning till den kvoterade föräldraförsäkringen skulle vara kvinnofientlig, när det egentligen är er politik i frågan som försvårar vardagen för våra kvinnor och stressar ut dem i arbetslivet. Vad är det Socialdemokraterna och minister Strandhäll anser vara så alarmerande med våra förslag?

Anf. 66 Statsrådet Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Låt mig ta ett enda exempel, Linda Lindberg. Sverige är ett av få länder i Europa som har avskaffat sambeskattningen. Vi gjorde det redan 1971, just för att vi såg att det faktum att vi hade sambeskattning gjorde att incitamenten för kvinnor att komma ut från hemmen och skaffa sig en utbildning och en egen ekonomisk grund att stå på hämmades ganska allvarligt.

I dag kan man titta på länder som Tyskland, som har kvar den här ordningen. Där och i många andra europeiska länder har man i dag, skulle jag vilja säga, världens bäst utbildade hemmafruar. Kvinnor utbildar sig och satsar på en framtid på arbetsmarknaden. När de sedan får barn går de hem och blir hemmafruar, med allt vad det innebär för väldigt många kvinnor. Till exempel kanske man inte har den ekonomiska valmöjligheten den dag relationen inte fungerar och man vill lämna sin man. Det kan dessutom leda till att barnen när de är små inte har tillgång till båda sina föräldrar, med allt vad det innebär. I stället lutar man sig mot ett gammalt hemmafruideal från 50-talet som jag tror att väldigt få svenska kvinnor i dag kan tänka sig.

Jag menar att det för de flesta svenska kvinnor i dag är fullständigt självklart att du ska ha en möjlighet att kombinera ett familjeliv med att ha en karriär. Därmed menar jag att Sverigedemokraternas politik, både i relation till sambeskattning och i relation till att man vill förändra föräldraförsäkringen, i någon mån är kvinnofientlig. Den kommer att få konsekvensen att fler kvinnor tvingas tillbaka till hemmen och får minskade valmöjligheter.

(Applåder)

Anf. 67 Linda Lindberg (SD)

Herr talman! Tack, minister Strandhäll, för det väntade svaret!

Jag vill poängtera att vi givetvis är väldigt medvetna om att vi har en fantastiskt generös familjepolitik i Sverige. Och vi pratar inte om sambeskattning, vi pratar om en förstärkt föräldraförsäkring där vi höjer ersättningen från 80 till 85 procent och där vi även höjer prisbasbeloppet från 10 till 12 procent för att den ekonomiska skillnaden inte ska vara så stor vid eventuellt uttag av föräldraförsäkring.

Vi ser också att lönetappet är ett problem och att det i förlängningen har en stor påverkan på pensionen längre fram. Vi menar dock att det måste finnas andra incitament att ta fram i stället för att kvotera och vara inne och peta i familjers vardag.

Som vi vet driver ni frågan om kvoterad föräldraförsäkring såväl här i Sverige som på EU-nivå. Från vår sida kan vi inte se hur det stärker och ökar valmöjligheterna för varje unik familj. Snarare begränsar det dem. Precis som nämndes tidigare i debatten finns det till och med föräldrar som missar att ta ut dagar, helt enkelt på grund av att man inte har den möjligheten.

Ni säger också att ni är en röst för ett starkt samhälle där du som förälder både kan jobba heltid och ha barn utan att slå knut på dig själv eller gå ned i arbetstid. Tidigare i dag sa Annika Strandhäll också att ni inte avser att tvinga kvinnor ut i arbetslivet. Men det är ju precis det ni gör!

Vad menar Socialdemokraterna och minister Strandhäll? En veckas extra ledighet löser ju inga vardagsproblem.

Anf. 68 Statsrådet Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Låt oss först en gång för alla avliva den här ekonomidiskussionen. Det finns studier gjorda på det här. Vi har haft föräldraförsäkringen i 44 år och kan ganska tydligt se att det inte är ekonomin som avgör hur man väljer vem som ska vara hemma. Dessutom täcks i dag ungefär 90 procent av den svenska arbetsmarknaden av kollektivavtalade föräldrapenningtillägg. Det innebär att de flesta i dag - i staten, i kommunerna och faktiskt också på de flesta privata arbetsplatser - har en kollektivavtalad föräldrapenning som täcker upp uppemot 90 procent av den lön man normalt sett har. Det är alltså inte ekonomin som är avgörande här, och det vet vi.

I den andra delen tror jag att det är otroligt viktigt att vi ser till att fler familjer får en möjlighet att ha en balans hemma när barnen är små. Kvinnors puls ska inte behöva gå upp när de kommer hem medan mäns går ned. Vi ska se till att det är ganska självklart i Sverige att barnen har tillgång till båda sina föräldrar när de är små, eftersom det gynnar barnet, och att båda delar det ansvaret.

Vi pratar kvoterad föräldraförsäkring här. Jag brukar säga att föräldraförsäkringen har varit kvoterad sedan den infördes. Vardera föräldern har sina dagar; sedan har det funnits en överlåtelsemöjlighet. Den överlåtelsemöjligheten har gjort - tyvärr - att det är män som överlåter sina dagar på kvinnor. Det är därför vi har infört de här reserverade dagarna som inte kan överlåtas. Hela debatten är alltså något bakvänd.

Vi måste se till att man får bättre förutsättningar i hemmet. Familjeveckan är en sådan åtgärd, för att se till att man får lite bättre balans. Det ska vara jämställt.

(Applåder)

Anf. 69 Barbro Westerholm (L)

Herr talman! Först vill jag tacka för den bild av läget som statsrådet gav, med jämställt föräldraskap och goda uppväxtvillkor för barn.

Jag menar, efter att ha hört inlägg här och där och på alla möjliga ställen, att det finns en historielöshet när det gäller varför våra försäkringar ser ut som de gör. Det finns också frågor som behandlas i socialutskottet som inte har med pengar att göra men som ändå är kopplade till jämställdhet och till att barn föds önskade.

Jag tror att man ska ha med sig en sådan backspegelsredovisning. Jag har varit med ett tag. Jag var med när vi godkände p-piller som p-piller 1964, när man som kvinna kunde bestämma själv. Man var inte beroende av att mannen använde kondom och behövde inte hålla på och slabba med sitt pessar. P-pillren var fantastiska. Sedan var det fantastiskt när sambeskattningen försvann 1971. Jag var sambeskattad, och jag hade ingenting kvar av min lön. Det fanns ingen barnomsorg heller, utan den fick man betala fullt för. Sedan kom abortlagen 1974 och trädde i kraft 1975, och så fick vi jämställdhetslagen 1980.

Det finns en fantastisk svensk historia här som jag hoppas att statsrådet har med sig när ni ska skriva propositionen, så att vi får den här bakgrundsbilden.

(Applåder)

Anf. 70 Statsrådet Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Tack så mycket, Barbro Westerholm! Det är ett privilegium att få lyssna till dig som har varit med på hela den här resan.

Vi kan tillsammans titta bakåt och utvärdera vad detta har betytt för Sveriges kvinnor, för Sveriges familjer, för de barn som växer upp i Sverige och för kvinnors ekonomiska självständighet. I dag kan vi se - efter detta långa arbete av de många kvinnor, bland andra Barbro Westerholm, som stått i fronten för att se till att få dessa reformer på plats - vad det betyder för Sverige och bilden av Sverige i omvärlden. I dag tittar man på oss och undrar: Hur har det gått till? Hur kan ni stå där och vara i framkant och dessutom samtidigt klara av att ha ett relativt högt barnafödande? Vi har trygga, starka kvinnor som tar plats, bland annat i Sveriges riksdag, som är en av världens mest jämställda.

Vad man väl ska fundera på är: Hur ser den moderna föräldraförsäkringen ut för framtiden? Vi ser fram emot att skriva fram den här propositionen, och vi får väl se vilket stöd den får. Jag tror att i denna tid vi lever i handlar det verkligen om att inte bara bevaka uppnådda segrar utan också fundera på var vi sätter ut nästa flaggpinne för att ta itu med den ojämställdhet som faktiskt kvarstår i det här landet och som har konsekvenser för kvinnors hälsa, barns tillgång till båda sina föräldrar, kvinnors pensioner och kvinnors löner.

(Applåder)

Anf. 71 Barbro Westerholm (L)

Herr talman! Jag vet att det är flera utskott som ska debattera efter oss, så jag är nöjd med den här diskussionen. Tack!

(Applåder)

Anf. 72 Statsrådet Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Jag tackar Barbro Westerholm för det.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 8 maj.)