Anf. 91 Ciczie Weidby (V)
Herr talman! Vi har så många fru talmän att man nästan blir förvånad när det är en herr talman som sitter i stolen!
I dag debatterar vi regeringens arbetsmiljöstrategi, och även om jag tycker att det finns mycket bra i strategin finns det såklart ett par grejer som saknas och som jag tycker att regeringen kan göra bättre.
För att arbetsgivaren ska kunna leva upp till arbetsmiljölagens krav på bland annat ett förebyggande och systematiskt arbetsmiljöarbete behöver arbetsgivaren ha goda kunskaper om arbetsmiljö. Det har många arbetsgivare också, men tyvärr kan man konstatera att det även finns många som saknar grundläggande kunskaper om såväl arbetsmiljö som hur man bedriver ett bra arbetsmiljöarbete. I förlängningen kan det leda till arbetsplatsolyckor, arbetsskador och sjukskrivningar.
För att möta problemet med bristande kunskap vill jag ta fasta på ett förslag som skyddsombud inom Fastighetsanställdas förbund och Seko har presenterat om att det bör ställas krav på en arbetsmiljöutbildning för att få starta företag. Jag anser att regeringen faktiskt bör tillsätta en utredning för att överväga regler om just obligatoriska moment med arbetsmiljökunskap för företag som vill anställa.
Det är bra att regeringen i sin strategi har mål om att alla ska kunna, orka och vilja jobba ett helt arbetsliv, men jag kan konstatera att konkreta åtgärder lite grann lyser med sin frånvaro. Bristen på åtgärder är olycklig, men det ligger tyvärr i linje med den förda politiken sedan pensionsåldern höjdes i januari 2020. Höjningen har nämligen inte följts av några åtgärder som gör det möjligt att jobba längre, till exempel förbättringar i arbetsmiljö och rehabilitering, en bra företagshälsovård och bättre möjligheter att vidareutbilda sig sent i livet.
Herr talman! Jag ser mycket allvarligt på de många arbetsplatsolyckor med dödlig utgång som har inträffat de senaste åren - nu senast för bara några dagar sedan. Det kan aldrig accepteras att människor dör till följd av sitt arbete. Varje dödsfall är en tragedi för de inblandade, och det är oacceptabelt i ett modernt arbetsliv. Jag anser därför att det krävs kraftfulla åtgärder för att vända utvecklingen.
Regeringen har initierat en rad åtgärder för att få ned antalet dödsolyckor i arbetslivet, och det arbetet är positivt. Men om den beslutade nollvisionen ska uppnås krävs skarpare åtgärder än dem man tidigare har vidtagit, inte minst när det gäller regeringens nya vision om att ingen ska dö på jobbet. Därför anser jag att regeringen bör tillsätta en statlig kriskommission som tar ett helhetsgrepp om dödsolyckor i arbetslivet och föreslår konkreta åtgärder för att vända utvecklingen.
En bra arbetsmiljö är en viktig förutsättning för ett långt och hållbart arbetsliv. De lokala och regionala skyddsombuden spelar en avgörande roll i det arbetet. För att skyddsombuden ska kunna utföra sitt uppdrag behöver de ges goda förutsättningar att just utföra sitt uppdrag, men tyvärr finns det alldeles för många och betydande hinder för detta. Vad som behövs nu är att skyddsombudens roll stärks.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En god arbetsmiljö för framtiden - reger-ingens arbetsmiljö-strategi 2021-2025 m.m.
För det första behöver situationen för de regionala skyddsombuden ändras så att de får tillträde till fler arbetsplatser än vad som är fallet i dag. Om arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal måste det rimligtvis innebära att ett regionalt skyddsombud är välkommet på arbetsplatsen för att stödja det lokala arbetsmiljöarbetet. Det är mycket olyckligt att en riksdagsmajoritet, bestående av högerpartierna, under förra riksmötet röstade ned regeringens förslag om utökad tillträdesrätt. Det är precis lika olyckligt att utskottet nu fortsätter att visa en bristande förståelse för vikten av de regionala skyddsombudens verksamhet och behovet av just en utökad tillträdesrätt.
Därför anser jag att regeringen bör återkomma med ett förslag om att ändra arbetsmiljölagen så att de regionala skyddsombuden får rätt att verka på företag med kollektivavtal även om det vid just det tillfället inte finns någon medlem på arbetsplatsen.
För det andra vill jag poängtera att skyddsombuden måste ges goda förutsättningar vad gäller utbildning, vidareutbildning och fortbildning för att de ska kunna utföra sitt uppdrag. Dagens regelverk tillåter inte detta i tillräcklig utsträckning, och många skyddsombud som jag träffar upplever även att de blir ifrågasatta av sina arbetsgivare. Till skillnad från utskottet ser jag skäl att förändra regelverket på detta område. Jag tycker att regeringen bör återkomma med ett förslag om att skyddsombudsutbildningens längd ska uppgå till minst fem dagar, med lagstadgad rätt till vidareutbildning och fortbildning om minst en dag per år.
Dessutom, herr talman, är det väldigt många skyddsombud som vittnar om att de utestängs från planering och riskbedömningar. Därmed riskerar allvarliga brister i arbetsmiljön att inte uppmärksammas och åtgärdas. Det ökar risken för tillbud och olyckor, som i allra värsta fall får dödlig utgång.
Byggnadsarbetareförbundet har föreslagit att Arbetsmiljöverket ska kunna utdöma sanktionsavgifter om skyddsombud inte tillåts vara med vid riskbedömningen på det sätt som lagen faktiskt föreskriver, och jag ställer mig definitivt bakom förslaget. Jag anser därför att regeringen bör återkomma med förslag om att Arbetsmiljöverket ska kunna utdöma sanktionsavgifter mot arbetsgivare om skyddsombuden inte tillåts vara med i riskbedömningen.
Herr talman! I Sverige togs beslutet att införa 8 timmars arbetsdag den 4 augusti 1919. Det skedde efter årtionden av fackliga strider, och industriarbetare gick då från 16 timmars utslitande jobb till 8 timmars - äntligen. Sedan dess har det i princip inte hänt någonting, förutom 1971 - det är alltså 50 år sedan - då femdagarsveckan infördes och en normal arbetsvecka blev 40 timmar lång.
Jag håller med utskottet om att arbetsmarknadens parter har en väldigt central roll när det gäller hanteringen av arbetstidsfrågor, men till skillnad från utskottet anser jag att det behövs tydligare stöd i lagstiftningen som kan utgöra grund för förhandlingar och avsteg från kollektivavtalen. Arbetstagarnas skydd i lagen behöver stärkas på flera olika sätt.
Det behövs ett mänskligare arbetsliv med plats för fler, där människor inte slits ut i förtid utan orkar jobba till pensionsåldern. Ett ökat inflytande för arbetstagarna när det gäller arbetstidens förläggning och omfattning är därför av central betydelse för att åstadkomma ett hållbart arbetsliv.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En god arbetsmiljö för framtiden - reger-ingens arbetsmiljö-strategi 2021-2025 m.m.
Det behövs också bättre förutsättningar för par att leva jämställt. Kortare arbetstid, det vill säga en generell arbetstidsförkortning, vore ett avgörande steg i en sådan progressiv och frihetsvidgande utveckling. Jag beklagar att utskottet återigen stänger dörren för möjligheten att gå i denna riktning.
Vidare är det faktiskt inte rimligt att arbetstagare ska tvingas betala med sin hälsa och sin fritid för att tillgodose arbetsgivarens behov av flexibilitet och precisionsbemanning, som man har till exempel vid delade turer. De försök som berörda fackförbund har gjort för att begränsa delade turer genom avtal har varit bra, men det behövs även där stöd i lagstiftningen, exempelvis genom någon typ av förbud som kan utgöra grund för förhandlingar och avsteg i kollektivavtal.
Reglerna om dygnsvila bör även de bli enklare och bättre. Det är viktigt med en tydlig skyddslagstiftning för personer som arbetar på obekväma och oregelbundna arbetstider, eftersom natt- och skiftarbete sliter hårt på människor. Det vet vi alla.
En angelägen fråga är också att se över regelverket och ersättningssystemet för jourtid. Genom en förändring av arbetstidslagen skulle bland annat de kvinnodominerade yrkesgrupper som drabbas av det nuvarande regelverket för jourtid dels ges möjlighet att arbeta heltid, dels få lön för all den tid då de faktiskt står till arbetsgivarens förfogande, även under jourtid.
Ytterligare en angelägen fråga är att förstärka rättigheterna för arbetstagare vars arbetsgivare omreglerat tidigare heltidsanställningar till deltidsanställningar. I till exempel den norska arbetstidslagstiftningen finns sedan 2013 en reglering som ger just deltidsanställda som arbetat mertid rätt att utöka sin anställning. Jag ser mycket positivt på att det finns fackförbund som driver den här frågan i avtalsförhandlingar med arbetsgivarna. Det skulle vara en bra sak om vi såg över ett liknande förslag även för Sverige.
För att komma till rätta med de olika saker som jag just har tagit upp anser jag att regeringen bland annat bör vidta följande åtgärder:
tillsätta en utredning med uppdrag att belysa möjligheterna för en generell arbetstidsförkortning
återkomma med lagförslag som begränsar de så kallade delade turerna
återkomma med lagförslag om ändring av arbetstidslagen så att perioden som ska ingå i dygnsvilan blir densamma som i definitionen av natt, det vill säga perioden mellan klockan 22.00 och 06.00.
Herr talman! Jag vet att jag har dragit över min talartid men har några avslutande ord.
I arbetstiden speglas det nutida svenska klassamhället. Det är framför allt tjänstemän som får kortare arbetstider via kollektivavtal i dag. Hela 20 procent jobbar faktiskt mindre än 40 timmar i veckan. Är man arbetare är det omkring 96 procent som inte har någon arbetstidsförkortning, däremot ett ökat övertidsarbete.
I en tid där en stor del av befolkningen inser att frukten av lönearbetet allt oftare stavas övertid, stress, förslitning och utbrändhet borde arbetstidsfrågan vara så mycket viktigare än vad den är. Därför yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation 29.