En livsmedelsstrategi för Sverige

Anf. 40 Jens Holm (V)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag självklart står bakom alla Vänsterpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 3.

Vi diskuterar här ärendet om Riksrevisionens rapport om ekonomiska risker för staten i fråga om gruvavfall. Det var en mycket gedigen rapport som Riksrevisionen gjorde i fjol och som just hanterar frågan om de stora mängder avfall som uppkommer från gruvindustrin. Vi ska veta att gruvindustrin ensam är den sektor som producerar absolut mest avfall i Sverige. Den står för 80 procent av den totala svenska avfallsproduktionen. Därför tycker jag att den här granskningen från Riksrevisionen är mycket viktig. Vi från Vänsterpartiet har tagit fasta på en del av Riksrevisionens viktiga och angelägna förslag. Jag återkommer till dem.

Den här diskussionen förs i ett sammanhang då gruvindustrin och malmproduktionen slår nya rekord i Sverige. Nya gruvor öppnas - visserligen läggs vissa andra ned - och koncessioner för att prospektera efter nya fyndigheter ges på löpande band av vår myndighet Bergsstaten.

Vi i Sverige har de lägsta avgifterna och skatterna för gruvindustrin i den utvecklade världen. Vår mineralavgift är bara 2 promille av det landade värdet. Det här har till exempel konstaterats i en jämförelse som Världsbanken gjorde för ett tag sedan. Vi från Vänsterpartiet tycker att det är uppenbart att gruvindustrin i Sverige måste ta ett mycket större ansvar. Det tycker vi av flera skäl. Vi tycker det av sociala och arbetsmarknadspolitiska skäl. Vi vill inte ha en industri som är fly-in/fly-out, som är här för snabba vinster och sedan drar härifrån - en industri som inte investerar i lokalsamhället utan bara är ute efter kortsiktig vinst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om ekono-miska risker för staten i fråga om gruvavfall

Vi vill ha långsiktiga och hållbara investeringar, och vi tror också att vi genom att ställa rätt former av ekonomiska och miljömässiga krav på den här branschen kan få ett större ansvarstagande. Vi tycker inte att den så kallade mineralstrategin som den tidigare borgerliga regeringen presenterade räcker på långa vägar.

Riksrevisionen sätter fokus på några viktiga saker, och det gäller vem som ska ta det ekonomiska ansvaret för de stora ingrepp i miljön som gruvverksamhet innebär.

Som jag sa tidigare står gruvverksamheten för de i särklass största avfallsmängderna som produceras i Sverige. Riksrevisionen konstaterar att under de senaste 40 åren har avfallet från just gruvindustrin ökat lavinartat.

Även om det sägs att branschen ska ta det ekonomiska ansvaret för att återställa och sanera efter en gruvverksamhet är det inte helt självklart att den gör det, tvärtom. Ofta skickas fakturan till staten och till oss skattebetalare.

Som exempel kan nämnas Blaikendagbrottet i Västerbotten. Den gruvan öppnades för ungefär tio år sedan för att man skulle bryta bland annat zink, guld och bly. Gruvan öppnades av ett företag som hette Scanmining. Ganska snart därefter gick det bolaget i konkurs och blev uppköpt av ett annat bolag som i sin tur gick i konkurs för ungefär fem år sedan.

Nu kan det konstateras att det inte finns några pengar kvar för att återställa efter de stora ingrepp som har skett i miljön och en näraliggande sjö. Advokat Jan Lindahl uttalade i media för några månader sedan: När det kommer till den slutliga efterbehandlingen är det staten och skattebetalarnas pengar som kommer att användas.

Så där ser det tyvärr ut i flera fall i Sverige. Vi i Vänsterpartiet menar att det beror på att lagstiftningen är alldeles för tam.

Vi i Vänsterpartiet har ett antal förslag som är baserade på det som Riksrevisionen tar upp.

För det första vill vi se en långsiktig branschfinansierad fond för just efterbehandling och sanering. Fonden ska också användas för kontroll av det avfall som gruvindustrin producerar. Då uppfyller man det som sägs i vår miljölagstiftning, nämligen att det är förorenaren som ska betala. Om branschen går ihop och satsar pengar i en fond finns det en säkerhet i de fall där det är oklart vem som ska betala.

För det andra anser vi att miljöbalken behöver stärkas. Vi i Vänsterpartiet skulle vilja se att det är miljöbalken som ska vara styrande när det gäller tillstånd och de krav som ställs på gruvindustrin. Minerallagen borde alltså införas i miljöbalken.

Om miljöbalken kan justeras så att det ställs krav på ekonomisk säkerhet på bolagen och deras eventuella dotterbolag när de öppnar en gruva får vi också en extra garanti för att det rör sig om seriösa aktörer och inte om några kortsiktiga lycksökare. Ett annat av våra förslag är alltså att miljöbalken ska justeras så att det ställs krav på ekonomisk säkerhet.

För det tredje vill vi att det ska ställas högre krav på tillståndsgivarna när det gäller så kallade bearbetningskoncessioner, alltså när ett bolag får provborra efter malmfyndigheter. I dag ges det tillståndet på ganska lösa boliner och på löpande band av Bergsstaten. Bergsstaten borde kunna gå in och ställa krav på att man ska budgetera för kostnader för avfallshantering och efterbehandling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om ekono-miska risker för staten i fråga om gruvavfall

Vi förstår att det inte är så enkelt att ange en exakt summa som bolagen ska fondera, men man måste ta höjd för att det ska finnas en ekonomisk säkerhet redan på provborrningsstadiet. Det tror jag att alla seriösa aktörer skulle förstå, om man ställde dessa krav.

Detta skulle också vara ett sätt att sålla bort de kortsiktiga, oseriösa lycksökarna så att de som är ute efter långsiktiga och hållbara investeringar blir kvar.

Detta framgår av vår reservation 3 som jag yrkar bifall till.

Avslutningsvis vill jag understryka det krav som vi från Vänsterpartiet har lyft fram vid ett flertal tillfällen, nämligen att vi vill att mineralavgiften ska höjas från dagens 2 promille till 10 procent. Dessa pengar ska gå tillbaka till regionen, till staten och även till andra som påverkas av gruvbrytningen. Pengarna ska självklart också gå till markägarna.

Genom att mineralavgiften höjs kommer vi i Sverige ur det bottenträsk som vi nu befinner oss i. Vi har de lägsta avgifterna och skatterna i hela den utvecklade världen för gruvbrytning och mineralutvinning. På det sättet skulle man få in mer pengar som kan investeras i en mängd viktiga verksamheter.

Anf. 41 Lars-Axel Nordell (KD)

Fru talman! Kristdemokraterna är ett parti som bygger sin politik på några viktiga grundpelare, bland annat människovärdesprincipen om alla människors lika och unika värde, subsidiaritetsprincipen som handlar om beslut på rätt nivå, och vårt ansvar för framtiden genom den så kallade förvaltarskapsprincipen.

Vi har ett ansvar för att förvalta, bruka och bevara, i stället för att slita, slänga och förbruka. Allt vi gör påverkar både samtid och efterkommande. Det gäller samhällets alla områden, men kanske framför allt synen på samhällsekonomin och miljön.

Kristdemokraterna vänder sig mot de avigsidor i konsumtionssamhället som lett till en materialistiskt inspirerad slit-och-släng-filosofi, vilket lett till en oansvarig hushållning med förgiftning av luft, vatten och mark som följd.

Vi har i vårt land fyra viktiga basnäringar där just gruvdrift ingår tillsammans med jordbruk, fiske och skogsbruk. Dessa fyra basnäringar har varit avgörande för vårt lands materiella välstånd och tillväxt.

Fru talman! Det betänkande som riksdagen nu ska besluta om handlar om ekonomiska risker för staten i samband med gruvavfall. Gruvnäringen är viktig för Sverige - det vill jag slå fast - men den medför dessvärre ofrånkomligen olika former av negativ miljöpåverkan.

Riksrevisionen har i en granskning kommit fram till att systemet med ekonomiska säkerheter för gruvverksamhet inte i tillräcklig utsträckning minimerar riskerna för att staten och därmed skattebetalarna ska behöva bekosta nödvändig efterbehandling av nedlagda gruvor.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att bland annat utreda en långsiktig branschfinansiering av efterbehandling, kontroll och tillsyn av nedlagda gruvor när ställda ekonomiska säkerheter inte räcker till. Den genomgång av de ekonomiska säkerheterna för gruvverksamhet som Riksrevisionen har gjort visar att det utfärdade säkerhetsbeloppet uppgår till ca 2,7 miljarder kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om ekono-miska risker för staten i fråga om gruvavfall

Riksrevisionens utgångspunkt är att en lönsam gruvverksamhet förutsätter att fyndigheten kan bära även kostnader för avfallshantering och efterbehandling av området, vilket egentligen borde vara självklart. Detta prövas inte i dag i samband med Bergsstatens prövning av ansökan om bearbetningskoncession.

För att minska risken för att staten och därmed skattebetalarna ska tvingas bekosta utgifter för efterbehandling, menar vi att regeringen borde överväga författningsändringar för att förtydliga att Bergsstatens prövning av bearbetningskoncession även ska innefatta kostnader för avfallshantering och efterbehandling.

Regeringen skriver i sitt svar på Riksrevisionens rapport att man inte gör bedömningen att en tidigare prövning av dessa kostnader skulle bli mer ändamålsenlig än dagens prövning. Vi kristdemokrater ser tvärtom en möjlighet att tidigt ställda krav på ekonomiska säkerheter kan bidra till en sållning av aktörer som vill verka i gruvbranschen.

Genom att det från början står klart vid ansökan om bearbetningskoncession att företaget kan betala för avfallshantering och efterbehandling, och inte som nu i samband med prövning av miljötillstånd enligt miljöbalken, skulle statens egna kostnader kunna minimeras.

Även när endast prospektering genomförts finns behov av återställning. Bland annat är det viktigt att inte kvarlämnade borrhål läcker ut gifter eller att - något som också har förekommit - kvarglömda rör sticker upp ur marken, eftersom det kan skada människor och djur. Detta brister i nuläget. Kravet på och uppföljningen av återställning efter prospektering bör därför skärpas.

Vi har två reservationer. Jag står naturligtvis bakom båda dessa, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 4 om Bergsstatens prövning.

Anf. 42 Maria Strömkvist (S)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.

Vi diskuterar nu gruvnäringen. Gruvnäringens villkor är en fråga där tre viktiga politikområden möts, nämligen politiken om att landsbygden ska leva, näringspolitiken och miljöpolitiken.

Sverige är ett fantastiskt land med en storslagen natur och enorma kontraster. I dag bor drygt var tredje person på landsbygden. En växande landsbygd med goda möjligheter till jobb och välfärd är en grundförutsättning för tillväxt i hela landet. Och det finns en vilja och potential i den svenska landsbygden. Här finns starka positiva krafter som vi måste ta till vara. Detta var Socialdemokraternas inriktning före valet 2014, och det är regeringens inriktning efter valet.

Arbetslösheten på landsbygden är högre än i städerna. Människor tvingas söka sig bort från de mindre orterna för att söka jobb. Detta känner vi alla till, men vi vet också att politik kan göra skillnad. Regeringen gör nu ansträngningar för att ta fram en samlad landsbygdspolitik, brett och politiskt förankrad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om ekono-miska risker för staten i fråga om gruvavfall

Vi socialdemokrater vill se ett Sverige där vi samlas för att bygga samhället och utveckla den svenska modellen. I den ställer vi krav på varandra och hjälps åt över hela landet. Där går konkurrenskraft och anständighet hand i hand.

Regeringen har som mål att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU år 2020. Då behövs landsbygden. Regeringen arbetar med en strategi för en nyindustrialisering av Sverige. Vi satsar på vägar, järnvägar och bredband. Vi vill säkra kunskapsförsörjningen till företag på landsbygd genom fler platser på vuxenutbildning samt universitet och högskolor i hela landet. Vi socialdemokrater har en politik för att hela landet ska bli bättre att leva i. Vårt fokus riktas på mer samarbete och investeringar för framtiden så att svenska företag kan växa och anställa. Med fler jobb får vi också råd med en välfärd att vara stolta över.

Gruvnäringen är en strategiskt viktig framtidsbransch med stor utvecklingspotential. Mineralutvinning är en stor del av Sveriges exportvärde och finns främst på landsbygd. Sverige är en ledande gruvnation i Europa. Dessutom är en stor del av den avancerade teknologi som används av näringen utvecklad av svenska bolag och forskare.

För att möjliggöra fortsatt expansion och fler jobb krävs en rad åtgärder. Regeringens ambition är att Sverige ska fortsätta att stå starkt som gruvnation och vara ett föregångsland för en miljömässigt hållbar gruvnäring och avfallshantering. Vi behöver bygga ut infrastrukturen, ge mer utbildning och förbättra forskningsresurserna. Detta är några områden där det behövs insatser, och där har regeringen börjat leverera.

Vi socialdemokrater anser att om Sverige ska kunna tillgodogöra sig utvecklingen i gruvnäringen krävs ett helhetsgrepp, vilket också innefattar berörda kommuners förutsättningar att hantera de väldiga möjligheter men också tuffa utmaningar som detta innebär.

Det vi behandlar här i dag är alltså det svar som regeringen lämnat på Riksrevisionens granskning av om det nuvarande systemet med ekonomiska säkerheter för gruvverksamhet minimerar risken för att staten ska behöva bekosta efterbehandling av nedlagda gruvverksamheter. Det handlar om grundprincipen att förorenaren ska betala och, i det här fallet, inte skattebetalarna. I grunden är det också en fråga om den fria företagsamheten och den fria konkurrensen. Staten och skattebetalarna ska inte subventionera företagsverksamhet eftersom den fria marknaden då blir rubbad. Men det handlar som sagt också om landsbygdens överlevnad och om näringspolitik. Vi måste ju ha ett system som hjälper, inte stjälper.

Fru talman! Riksrevisionen har kommit med en del kritik, och regeringen håller faktiskt med på det stora hela. Riksrevisionen säger att det finns problem när man slår fast storleken på de ekonomiska säkerheterna, i bevakningen av säkerheter och i miljötillsynen över gruvverksamheter.

Enligt Riksrevisionen får dessa problem tillsammans effekten att det nuvarande systemet med ekonomiska säkerheter för gruvverksamhet inte minimerar riskerna tillräckligt. Risken är att staten, och därmed skattebetalarna, får stå för efterbehandlingen av nedlagda gruvor.

Vi kan konstatera att gruvorna står för en mycket stor del av avfallet i Sverige och att mängden gruvavfall har ökat kraftigt i Sverige de senaste åren. Det här beror ju på både ökad brytning och minskade metallkoncentrationer i de malmer som bryts. Trots stora mängder avfall och betydande miljöpåverkan saknas det, enligt Riksrevisionen, en långsiktig strategi för hantering av gruvavfall och bedömning av åtgärder för efterbehandling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om ekono-miska risker för staten i fråga om gruvavfall

Fru talman! Jag tänker inte använda min talartid till att gå igenom de tekniska detaljerna i Riksrevisionens granskning. Jag kan dock konstatera att de motioner som har kommit in med anledning av den här granskningen faller ganska platt när man läser regeringens svar.

Regeringen har ju sagt att den i de stora delarna ska göra precis det som Riksrevisionen har krävt. I några delar menar regeringen att Riksrevisions analys inte är helt uppdaterad.

När det gäller Kristdemokraternas motionsyrkanden genomförde ju den tidigare borgerliga regeringen en stor förändring av minerallagen som trädde i kraft så sent som den 1 augusti 2014. Jag har ingen större insyn - faktiskt ingen alls - i hur processen mellan de borgerliga partierna gick till, men det känns lite märkligt att Kristdemokraterna nu lägger fram yrkanden som borde ha tagits om hand i processen mellan de fyra partierna

Fru talman! Vi har att ta ställning till ett svar från regeringen på Riksrevisionens kritik till handlingarna. Regeringen håller i stora stycken med Riksrevisionen. Regeringen har bland annat i budgetpropositionen konstaterat att den avser att se över finansieringen av hanteringen av gruvavfall och efterbehandling vid nedlagda gruvor.

Det är så det ska gå till när det fungerar som bäst. Revisorerna hittar ett problem. Regeringen håller med och gör något åt det.

(Applåder)

Anf. 43 Jens Holm (V)

Fru talman! Jag har två frågor till Maria Strömkvist.

Du sa, Maria, att våra motioner i detta ärende faller ganska platt. Jag tycker tyvärr att utskottsmajoritetens svar faller ganska platt, eller kommer i varje fall till korta, i vissa viktiga frågor.

Det första rör Bergsstatens tillstånd för provborrning. Jag tycker att det i detta fall är uppenbart att Bergsstaten ger många sådana tillstånd, och det går väldigt fort när man ger dem. Man ställer dock inga ekonomiska krav på den som får tillstånd att borra i marken och sedan kanske öppna en gruva vad gäller att återställa miljön.

När jag läser ert svar tycker jag ärligt talat att det känns rätt krystat. Vad ni säger är att det är svårt att bedöma hur stor en ekonomisk garanti ska vara, alltså hur mycket pengar dessa företag ska fondera. Det kan jag hålla med om: Det är svårt att säga en exakt summa.

Men kan vi inte vara överens, Maria, om att det vore bra att ställa ekonomiska krav på dem som provborrar i vår svenska berggrund? Skulle vi inte på så sätt kunna sålla ut de bolag som är ute efter snabba pengar och kortsiktiga vinster men som inte tar något som helst miljöansvar eller socialt ansvar? Vi vet att det finns sådana aktörer i denna bransch. Detta var min första fråga.

Min andra frågar gäller det faktum att vi i Sverige har världens lägsta mineralavgift. Den är löjligt låg: 2 promille av värdet på det man plockar upp ur berggrunden. Vi i Vänsterpartiet vill höja den. Vi tycker att det är dags att denna industri ska betala för det som man plockar upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om ekono-miska risker för staten i fråga om gruvavfall

Ni svarar bara att ni inte vill föregripa regeringens beredning. Men vad är det då egentligen som regeringen bereder? Det skulle jag vilja veta.

Anf. 44 Maria Strömkvist (S)

Fru talman! Som det står i regeringens skrivelse har regeringen "påbörjat ett arbete för att utreda och analysera förutsättningarna för nya modeller för kostnadstäckning". Regeringen gör också bedömningen att "det krävs en fördjupad analys". Där är man väl inte riktigt överens med Riksrevisionen, som borde ha uppdaterat sin analys utifrån de olika förutsättningarna och det som hänt över tid.

Regeringen jobbar med detta. Utgångspunkten i analysen är dagens lagstiftning, som innebär att förorenaren betalar. Det är det som är grunden.

Men det är inte så enkelt som att Bergsstaten bara kan lägga på detta. Det är det som är problematiken. I så fall kanske Bergsstaten skulle ha någon enkel modell för det.

Det som är den stora skillnaden mellan oss är väl att det handlar om 10 procent i stället för 2 promille. Man kommer ju inte att kunna ha någon gruvverksamhet i landet med Vänsterpartiets förslag. Vi socialdemokrater och regeringen tycker att gruvverksamheten är otroligt viktig för landet.

Anf. 45 Jens Holm (V)

Fru talman! Jag tycker inte riktigt att jag fick svar på mina frågor.

Det första jag vill säga är att vi vill ha gruvverksamhet i Sverige. Men vi vill ha seriösa aktörer. Jag trodde att det också skulle ligga i Socialdemokraternas intresse att vi får aktörer som är ute efter långsiktiga, hållbara investeringar som är viktiga för att skapa bra jobb på plats där gruvorna finns, inte fly-in/fly-out, och som dessutom tar ansvar för miljön. Vi ser att det finns en extremt stor förbättringspotential i det här avseendet.

Jag tycker inte att Maria Strömkvist svarar på min fråga. När Bergsstaten ger tillstånd för en provborrning ska aktörerna som går in kunna visa upp att de har ekonomisk kostnadstäckning för att ta miljöansvar för avfallet och bearbetningen efter det ingrepp de har gjort i miljön. Vad är egentligen problemet med att vi lagstiftar om det, Maria Strömkvist?

Min andra fråga rör höjning av mineralavgiften. Inte tror jag att all gruvindustri skulle lägga ned i Sverige bara för att vi får en mineralavgift som fortfarande skulle ligga en bra bit under avgiften i väldigt många andra jämförbara länder. Knappast! Jag tror snarare att det blir så att vi behåller de seriösa aktörerna, som vill betala avgift och göra rätt för sig. Jag ställde en konkret fråga. Ni säger i svaret att ni inte vill föregripa regeringens beredning. Men då vill jag veta: Vad är det regeringen bereder? Avser regeringen att komma tillbaka med ett förslag om höjd mineralavgift i Sverige? Det är det som vi föreslår i vår reservation, och det är det som ni svarar på.

Anf. 46 Maria Strömkvist (S)

Fru talman! Återigen: Sverige ska vara ett föregångsland för en hållbar utveckling inom gruvindustrin, och vi måste då också ge gruvindustrin möjligheten. Med en mineralavgift som är så hög som 10 procent tror vi inte att det skulle vara möjligt för de nya företagen att komma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om ekono-miska risker för staten i fråga om gruvavfall

När det gäller prövningarna från Bergsstaten vet jag från min kommun att de prövningar som görs innan man ens får tillstånd att provborra är mycket mer seriösa i dag. Det är hårdare krav. Men att säga att man ska ha en plan för hur man ska betala när man inte ens vet om man kommer att ta upp någon malm är bekymmersamt. Det är väl också det som regeringen nu bereder: hur man ska synka ihop de här två processerna.

Anf. 47 Anders Forsberg (SD)

Fru talman! Vi i Sverigedemokraterna ställer oss bakom miljö- och jordbruksutskottets ställningstagande angående Riksrevisionens rapport om ekonomiska risker för staten i fråga om gruvavfall. Men vi vill också passa på att lyfta fram behovet av översyn av den så kallade mineralersättningen.

Sverige har, som alla vet, rikliga förekomster av mineraler, och gruvnäringen är mycket betydelsefull för vissa regioner och för Sverige som helhet och som nation. Vi i Sverigedemokraterna ser landets mineralresurser som det svenska folkets tillgångar och anser därför att det är rimligt att det värde som dessa tillgångar genererar ska komma svenska medborgare till godo.

Vi vill här påminna om den grundläggande uppfattning som vi redan tidigare gett uttryck för om översyn av mineralersättningen. I en reservation i näringsutskottets mineralpolitiska betänkande 2015/16:NU14 har Sverigedemokraterna tidigare i år anfört att mineralersättningen bör reformeras. Genom den nuvarande konstruktionen får staten en alldeles för liten andel av det värde som gruvnäringen genererar, samtidigt som staten tvingas stå för de tunga investeringarna i bland annat infrastruktur men också ta ansvar för efterarbete och olika miljöskador som kan uppkomma. I vårt särskilda yttrande anför vi att staten och gruvnäringen har ett gemensamt intresse i dessa frågor. En reformerad mineralersättning skulle kunna vara en del i att underlätta för staten att bedriva en mycket aktivare gruv och mineralpolitik.

Fru talman! Enligt vår uppfattning bör mineralersättningen höjas från nuvarande 2 promille till 5 procent. Markägarens andel bör kvarstå på den nuvarande nivån, medan resterande del ska tillfalla staten. Vidare anser vi att statens andel av mineralersättningen ska placeras i en fond och öronmärkas för satsningar främst på att stimulera utveckling och sysselsättning på landsbygden för dem som är direkt eller indirekt berörda av gruvnäringen.

En livskraftig gruv- och mineralnäring utgör en viktig hörnsten för en levande landsbygd och utgör grunden för en Sverigevänlig politik för hela landet.

Anf. 48 Jens Holm (V)

Fru talman! Jag har två frågor angående Anders Forsbergs anförande.

Anders! Du hörde säkert när jag berättade om Blaikengruvan i Västerbotten, som gick i konkurs bara ungefär fem år efter att den hade startat. Nu skickas fakturan till staten och till oss skattebetalare. Saneringen kommer troligen att bli dubbelt så dyr som man tidigare har trott, ungefär 300 miljoner kronor. Tycker inte, fru talman, Sverigedemokraterna att det vore en bra idé att ställa krav på att de här bolagen ska ha en långsiktig branschfinansiering, så att de har pengar för att ta miljöansvar i de fall då det är oklart vem som ska betala för saneringen? Vi har föreslagit detta i det här betänkandet, men Sverigedemokraterna går emot det. Det tycker jag rimmar helt falskt med det som Anders Forsberg just sa från talartribunen om att gruvindustrin måste ta ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om ekono-miska risker för staten i fråga om gruvavfall

Kopplat till det vill jag också fråga om inte Sverigedemokraterna tycker att det är rimligt att Bergsstaten, den myndighet som ger tillstånd för provborrning, ska kunna ställa krav på ekonomiska garantier hos de bolag som går in, så att vi vet att det finns pengar för att sanera och återställa efter de ingrepp som har gjorts i miljön. Jag frågade om detta tidigare också. På så sätt tror jag att vi skulle kunna sålla ut oseriösa aktörer och ha kvar de seriösa aktörerna. Tror inte Sverigedemokraterna det? Varför kommer ni att rösta mot de här förslagen nu i eftermiddag?

Anf. 49 Anders Forsberg (SD)

Fru talman! Jag tackar Jens Holm för frågorna.

När det gäller den specifika gruvan var det väl så att det var en riktig soppa som bara blev värre. Blandar man i ännu fler dåliga ingredienser i soppan blir det ännu sämre. Men det är väl uppenbart att den här gruvan påverkades starkt av framför allt mineralpriser och kanske en övertro på investeringarnas lyckosamhet.

Som jag nämnde i mitt huvudanförande står vi bakom Riksrevisionens rapport. Vi står bakom de förslagen och även de svar som har kommit. Framför allt tycker jag att det ska lyftas fram att en del av denna politik faktiskt genomförs redan i dag i många delar. Sedan är det väl också så att man måste avvakta de förslag som kommer. Vi fann inte i det här läget någon anledning att gå in och anmärka på de delarna.

Sedan tycker jag att Vänsterpartiet lyfter fram en del intressanta aspekter - just detta med att säkra miljön och tillräckliga ekonomiska medel för att kunna täcka för miljöförluster och så vidare. I princip håller vi alltså med, men vi ansåg i detta läge inte att det var tillräckligt för att avvika från det förslag från utskottet som låg på bordet.

Anf. 50 Jens Holm (V)

Fru talman! Jag tycker att Anders Forsbergs svar ganska väl illustrerar hur Sverigedemokraterna bedriver politik i dagens Sverige. Man säger hela tiden "å ena sidan, å andra sidan, å andra sidan, å ena sidan", men vad är det konkret man vill göra? Här finns det ett antal skarpa förslag om att ställa miljökrav och sociala krav med ekonomiska garantier på dessa bolag som etablerar sig i Sverige. Många av dem är tyvärr ute efter snabba vinster och vill inte ta ett samhällsansvar. Då säger Anders Forsberg "ja, det här är vällovliga förslag, det här är bra saker som vi egentligen håller med om", men ni tänker inte rösta för dem nu om några timmar. Det tycker jag är märkligt.

Jag tycker att det är bra att Sverigedemokraterna driver kravet på en höjd mineralavgift, men man har det som ett särskilt yttrande i betänkandet. Man väcker ingen motion med ett skarpt krav om det nu när man har chansen, för det är nu vi har betänkandet öppet.

Jag vill därför återigen fråga Anders Forsberg: Tycker du verkligen inte att detta är tillräckligt bra förslag för att ställa krav på de aktörer som vill etablera sig i Sverige genom att kräva ekonomiska garantier så att miljön, sjöar, marken och skogen inte förstörs för tiotals eller kanske hundratals år framöver, som vi tyvärr har sett exempel på? Om ni tycker så borde ni rösta för de här förslagen.

Anf. 51 Anders Forsberg (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om ekono-miska risker för staten i fråga om gruvavfall

Fru talman! Jag tackar för Jens Holms illustrativa efterhärmning av mig.

När det gäller mineralersättning ska det främst hanteras i det mineralpolitiska betänkandet; det tror jag att Jens Holm också vet. Detta hanteras ju inte främst i miljö- och jordbruksutskottet utan framför allt i näringsutskottet.

Men när det gäller det som ligger på bordet och som vi hanterat i dag och ska diskutera måste man ändå utgå från vad det är vi debatterar, nämligen de ekonomiska riskerna för staten. Vi väljer att lämna ett särskilt yttrande om de andra delarna därför att vi tycker att det är intressant att lyfta fram dem, men det är främst de frågorna som ska hanteras.

När det sedan gäller huruvida vi bedriver en företagar- eller en industripolitik är jag övertygad om att Sverigedemokraterna bedriver en mycket bättre företagar- eller industripolitik än Vänsterpartiet. Det tror jag är ganska uppenbart för de flesta av Sveriges medborgare.

Anf. 52 Stina Bergström (MP)

Fru talman! I dag debatterar vi Riksrevisionens rapport om statens ekonomiska risker i fråga om gruvavfall. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

"Två fartkameror och en skattehöjning - det fick vi av gruvan." Vi var nog många som bänkade oss framför tv:n i går för att se starten av Po Tidholms serie Resten av Sverige. Speciellt intressant för dagens debatt var inslaget om Tapuligruvan utanför Pajala. Där intervjuades kommunpolitiker, tjänstemän och andra kommuninvånare. Citatet om fartkamerorna och skattehöjningen kom från författaren och Pajalabon Mikael Niemi.

I januari 2013 besökte jag Pajala. Brytningen av järnmalm, som då pågått i några månader, hade gett framtidstro i bygden. Flyttströmmarna hade vänt. Kommunen satsade 60 miljoner i nya bostäder, och regeringen anslog extra pengar för att förstärka vägen från Svappavaara för de tunga långtradarna. I riksdagen debatterade vi om vägen skulle elektrifieras eller om en järnväg skulle byggas till Pajala.

I december 2014 gick gruvan i konkurs. Husen står nu tomma, och slagghögarna ligger övergivna. Och vilka får vara med och betala för drömmen om gruvan? Jo, det får skattebetalarna i Pajala och resten av landet. Vi får också betala för hanteringen av gruvavfallet, trots de krav på ekonomisk säkerhet som ställdes på bolaget Northland Resources när de fick tillstånd att börja bryta.

Fru talman! Gruvverksamhet och annan mineralutvinning har varit och är av stor betydelse för Sverige. Vår ekonomiska utveckling har i hög grad varit baserad på exploatering och förädling av inhemska råvaror som malm, skog och vattenkraft. Men utvinningen har också orsakat och orsakar stora ingrepp och skador på naturen och hälsorisker för människor.

En framtidsorienterad och hållbar mineralpolitik måste bygga på en helhetssyn som omfattar inte bara drömmen om pengar och arbetstillfällen utan också påverkan på naturen, samhället och relationen samhälle-natur, i Sverige och i resten av världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om ekono-miska risker för staten i fråga om gruvavfall

Därför välkomnar Miljöpartiet Riksrevisionens granskning. Den belyser flera problem med gruvindustrin i Sverige och föreslår en rad viktiga förändringar. Det handlar om bättre och säkrare finansieringslösningar, moderna metoder för att ta hand om avfallet och utökad klassificering av gruvavfall med farliga egenskaper.

Fru talman! Regeringens ambition är att Sverige ska vara ett föregångsland för en miljömässigt hållbar gruvnäring och avfallshantering. Regeringen är i sin skrivelse tydlig med att kostnaderna för efterbehandling och hantering av avfall från gruvverksamhet inte ska belasta staten och skattebetalarna. Regeringen har också redan vidtagit en rad åtgärder med anledning av skrivelsen.

Bland annat har man påbörjat ett arbete kring vilka insatser eller åtgärder som behövs för att säkerställa att det finns tillräckliga ekonomiska säkerheter. En bransch- eller försäkringslösning är något som Miljöpartiet sedan tidigare har föreslagit ska utredas. Men det kan säkert finnas även andra sätt att se till att kostnaderna hamnar där de ska enligt principen om att förorenaren betalar, det vill säga hos gruvbolagen och inte hos skattebetalarna.

Hur bolagen tar hand om gruvavfallet är en stor och viktig fråga, fru talman. Hela 83 procent av Sveriges uppkomna avfallsmängd utgörs av utvinningsavfallet från gruvindustrin. Det är nödvändigt att finna alternativa användningsområden för gruvavfallet. Det kan till exempel återanrikas eller användas som ballastmaterial inom infrastruktur och samhällsplanering. Regeringen uppdrog därför i april i år åt Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning, SGU, att tillsammans ta fram en långsiktig strategi för hantering av utvinningsavfall och göra en bedömning av åtgärder för efterbehandling med beaktande av alternativ användning av utvinningsavfall.

Detta är ett steg mot en mer cirkulär ekonomi. Ett annat för Miljöpartiet viktigt steg mot en cirkulär ekonomi är att vi i högre grad återvinner mineraler och andra naturresurser, bland annat från våra bebyggda miljöer. Här finns stora mängder metaller att återanvända - ämnen i produkter och anläggningar som inte längre används utan som bara ligger kvar.

Ett exempel är alla nedgrävda uttjänta kablar som innehåller bly och koppar från före detta Banverket och Telia. Vår lagstiftning innehåller inte några krav på att plocka upp dessa fyndigheter för återanvändning. Det finns också oklarheter kring vem som har rätt att "bryta" dessa mineraltillgångar och hur värdet ska fördelas. Miljöpartiet menar att regeringen bör vidta åtgärder för att underlätta denna så kallade urban mining och andra sätt att återanvända metaller och övriga naturresurser i vårt land.

Detta säger jag som en utvikning, fru talman, för dagens debatt handlar ju om gruvavfallet. Men jag vill ändå passa på att understryka att Miljöpartiet driver flera förslag för en hållbar mineralpolitik. För den intresserade finns de sammanfattade i en riksdagsmotion med just namnet En hållbar mineralpolitik, som vi lämnade in under förra mandatperioden.

Men, fru talman, låt mig gå tillbaka till betänkandet och skrivelsen.

Regeringen konstaterar i sin skrivelse, i likhet med Riksrevisionen, att arbetet med klassificering av visst utvinningsavfall som farligt avfall bör prioriteras. Vissa typer av sulfidhaltigt gråbergsavfall kan till exempel generera giftigt, cancerframkallande och ekotoxiskt lakvatten som även kan vara giftigt för människor vid direktexponering. Ibland finns också radioaktiva ämnen och tungmetaller i avfallet. Riksrevisionen uppmärksammar i sin rapport att en stor del av gruvavfallet har farliga egenskaper men att bara en liten del av avfallet faktiskt klassificerats som farligt. Detta har nu regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att åtgärda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om ekono-miska risker för staten i fråga om gruvavfall

Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens rapport är några steg i riktning mot en miljömässigt hållbar gruvnäring och avfallshantering.

Glädjande är också att vi nu ser steg i rätt riktning även på andra håll. Ett exempel är Högsta förvaltningsdomstolens beslut angående brytning av sällsynta jordartsmetaller i Norra kärr, norr om Gränna. Det stärker skyddet av Natura 2000-områden i Sverige och är ett viktigt prejudikat som jag hoppas blir vägledande i framtiden.

Ett annat exempel är att Havs- och vattenmyndigheten besluta om att peka ut 28 anläggningar som riksintresse för vattenförsörjning. Det rör sig om områden med anläggningar från norr till söder i Sverige som tillsammans försörjer över 6,1 miljoner personer med dricksvatten. Myndighetens beslut gör att dricksvattenförsörjningen får samma status som andra viktiga samhällsfunktioner.

Ett tredje exempel, och något som Miljöpartiet kämpat för i många år, är regeringens beslut att skydda områdena kring Bästeträsk och Ojnare på Gotland. Det är ett steg mot en bättre balans mellan miljö- och produktionsintressen och ett tecken på en politisk insikt om vikten av att värna vårt dricksvatten. Jag hoppas att den insikten också kommer att finnas när frågan om försvarets skjutövningar över Vättern når regeringens bord. Redan i dag är det mer än en kvarts miljon människor som får dricksvatten från Vättern, landets största dricksvattentäkt.

Fru talman! Som miljöpartist är jag stolt över att den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen är överens om att Sveriges gruvnäring ska vara miljömässigt hållbar, att miljökraven för prospektering och provborrning nu successivt kommer att förbättras och att hänsyn också ska tas till lokala näringar, liksom att vi inte öppnar upp för utvinning av uran, olja eller gas.

Ett modernt, hållbart samhälle överexploaterar inte jordens resurser. Vi har ingen rätt att lämna över en sämre värld till nästa generation. Det finns inga oändliga resurser av metaller. Vi måste i första hand återanvända dem vi redan brutit, och när vi bryter nytt ska vi göra det med hänsyn både till naturen och till kommande generationer. Och vi ska se till att den som bryter också ska betala för att ta hand om avfallet på ett riktigt sätt.

Anf. 53 Jens Holm (V)

Fru talman! Jag håller med om mycket av det som Stina Bergström sa. Jag talade om Blaikengruvan i Västerbotten. Stina Bergström talar om Northland Resources nedläggning av sin gruva i Pajala. Det är två exempel på samma problem: företag som har kortsiktiga intressen och inte tar ansvar för lokalsamhället eller miljön.

Riksrevisionen har gjort en granskning där man kommer med många förslag till hur vi ska kunna få en mer robust lagstiftning. Stina Bergström talar om att vi tar steg i rätt riktning, men jag tycker att det är myrsteg. Det mesta handlar om att regeringen fortfarande utreder en mängd saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om ekono-miska risker för staten i fråga om gruvavfall

Det gäller till exempel vårt konkreta förslag om en branschfinansiering, som är baserat på vad Riksrevisionen säger, så att industrin ska ta ett gemensamt ekonomiskt ansvar. Då får vi inte fler fall som dem med Blaiken eller Northland Resources, utan det ska finnas en fond som ytterst går in när det är oklart vem som ska ta ansvaret. Där säger ni bara att det krävs fördjupad analys.

Det gäller också krav på ekonomiska säkerheter vid provborrning. Där är ert svar att det är svårt att bestämma summan. Ja, det är svårt, men kan vi inte vara överens om principen i alla fall? Vi vill ha ekonomiska garantier för att man ska återställa miljön inskrivna i miljöbalken, men ni tycker att nuvarande lagstiftning är tillräcklig.

Stina Bergström, detta tycker jag inte räcker. Jag måste faktiskt fråga: Varför gör ni inte mer? Varför hänvisar ni hela tiden till en massa utredningar?

Anf. 54 Stina Bergström (MP)

Fru talman! Tack, Jens Holm, för frågorna! Ja, varför gör inte regeringen mer? Jag tycker nog ändå att detta är steg i rätt riktning. Det är klart att om Miljöpartiet fick vara med och bestämma skulle vi ta längre och större steg snabbare. Vi har till exempel också förslag om en branschfinansiering.

Riksrevisionen föreslog en branschfinansiering, men Riksrevisionen har inte utrett detta, så för mig är det självklart att det måste utredas och analyseras. Det är precis vad regeringen nu gör. Man ser också på andra lösningar. I den delen känner jag mig trygg.

Översyn av miljöbalken och minerallagen - jag tror att man måste synka de lagstiftningarna - är också något som vi har föreslagit. Delar av det kanske kan komma in i den översyn som man nu gör. Men jag vet också att i en regering är det två partier som kommer överens om vad som ska göras, och i de här fallen är det inte så att Miljöpartiet får igenom alla sina förslag.

När det gäller provborrningar kan jag se att det är problematiskt att avgöra hur mycket det ska kosta. Men även detta anser jag ingår i den översyn och det arbete som regeringen nu gör. Jag tror nog också att man behöver komma vidare där och göra även prospekteringen säkrare när det gäller finansieringen, som regeringen säger.

Anf. 55 Jens Holm (V)

Fru talman! Vad gäller branschfinansieringen tycker jag att det är det svaret i betänkandet som känns mest hoppingivande. Det låter som om regeringen arbetar med målsättningen att det ska bli en branschfinansiering. Låt oss alltså hoppas att det ska bli så.

Men man kan inte hålla på och utreda hur länge som helst, måste jag få tillägga. Både ni och vi och hela regeringen visste om detta innan Riksrevisionen gjorde sin granskning.

När det gäller kraven vid provborrning håller jag med om att det är svårt att säga en fix summa. Detta är väl en av de saker vi har expertmyndigheter till. De ska göra en sådan avvägning. Men min fråga till dig, Stina Bergström, gällde principen. Tycker inte du och Miljöpartiet att principen är rätt - att bolag som provborrar efter mineraler i Sverige ska kunna visa upp ekonomiska garantier redan i det skedet? Vi ska också komma ihåg att provborrning kan innebära allt ifrån ett litet hål till storskaliga ingrepp. Redan i det tidiga skedet ska man kunna visa upp ekonomiska garantier. Exakt vilken nivå de ska ligga på behöver kanske inte du och jag ta upp här - det var principen jag var ute efter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om ekono-miska risker för staten i fråga om gruvavfall

Jag ställde också frågan om ökade krav på ekonomiska garantier i miljöbalken och minerallagen. Vår förhoppning är att minerallagen helt ska ingå i miljöbalken och att det alltså är miljöbalken som ska styra. Men ni avstyrker vårt förslag. Ni säger i ert svar att nuvarande lagstiftning är tillräcklig. Jag kan inte alls se att ni jobbar på att skärpa miljöbalken i det avseendet. Korrigera mig gärna om jag har fel, Stina Bergström!

Anf. 56 Stina Bergström (MP)

Fru talman! När det gäller frågan om hur lång tid regeringen tänker att det här arbetet ska pågå tycker jag att det är ett gott tecken att regeringen faktiskt satte igång arbetet innan man gjorde sin skrivelse och lämnade den till riksdagen. Man talar inte bara om vad man tänker göra, utan man talar också om att man redan har påbörjat det arbetet.

Sedan gäller det frågan om provborrning. Ja, jag tycker självklart att principen är rätt: att man bör kunna visa att man kan återställa området efter provborrningen. Men hur det ska gå till och hur man ska räkna ut den kostnaden får ingå i regeringens utredning.

Sedan var det frågan om arbetet med en översyn av miljöbalken och minerallagen. Nej, det vet jag inte heller. Men jag tror inte att man kommer att göra så mycket av det i det här skedet, i arbetet med just Riksrevisionens rapport. Men det är någonting som man måste göra i framtiden, anser jag, eftersom vi har en regering som säger att man vill att Sverige ska bli ett föregångsland för en hållbar gruvnäring. Då ligger det i botten att vi måste ha en lagstiftning som möter det, den visionen och den viljeyttringen.

Anf. 57 Lars-Axel Nordell (KD)

Fru talman! Jag blir inte riktigt klok på vad Miljöpartiet och Stina Bergström egentligen vill. Jag har antecknat en del. Att gruvnäringen är viktig är vi självklart överens om. Den är jätteviktig för Sveriges välstånd. Den har varit viktig, och den kommer att vara viktig. Men Miljöpartiet har faktiskt ansvar för utvecklingen. Stina sa: om Miljöpartiet fick vara med och bestämma. Jag vet inte om det var en felsägning, men ni är faktiskt med och bestämmer. Det är bara en upplysning. Ni sitter i regeringen, och ni har stora möjligheter att påverka utvecklingen.

Stina säger: Visst kan det vara svårt, det här med provborrningar och att veta exakt vad det skulle kosta om man fortsätter. Ja, men det är ju det som man ska ta reda på, om det finns sådana möjligheter. Man provborrar ju inte för att inte sedan gå vidare. Man provborrar för att möjligtvis gå vidare. Syftet är att bryta. Något annat syfte tror jag inte finns. Redan där kan man alltså komma fram till om det finns möjligheter att fortsätta med en brytning, om det finns sådana ekonomiska möjligheter för bolaget. Min fråga till Stina är: Vad vill ni?

Anf. 58 Stina Bergström (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om ekono-miska risker för staten i fråga om gruvavfall

Fru talman! Det var bra att jag fick höra att jag gjorde en felsägning med anledning av hur mycket Miljöpartiet kan vara med och bestämma. Jag menar förstås: Om Miljöpartiet helt och fullt fick bestämma gruvpolitiken och svaret på Riksrevisionens rapport etcetera kanske det skulle finnas fler bitar av det som vi har drivit och föreslagit i den motion som jag hänvisade till i mitt anförande. Vi har till exempel ett förslag i den motionen om att vi ska göra en översyn av både miljöbalken och minerallagen. Vi har förslag om hur man ska ta en större hänsyn till biologisk mångfald och dricksvattenförsörjning när man gör större ingrepp i naturen. Vi har också förslag om en utredning om en obligatorisk återställande- och saneringsförsäkring.

När det gäller provborrning vet jag inte. Lars-Axel Nordell är kanske mer insatt i vilka som gör provborrningar och när de sker. Men det finns faktiskt de som gör provborrningar som inte tänker att de själva ska göra brytningen. Jag tror nog att man ska hålla sig till detta när man gör en provborrning i ett område. Det handlar om att titta på just återställandet av området efter provborrning. Jag tror att det är viktigt att man i första hand tänker på den biten.

Anf. 59 Lars-Axel Nordell (KD)

Fru talman! På det området är vi överens, just när det gäller återställandet. Vi har sett i medier hur man har lämnat borrhål som gör att arsenik läcker ut till sjöar. Vi har sett rör som sticker upp som människor och djur kan snubbla över och så vidare. Där måste vi som nation ställa krav på dem som gör provborrningarna.

Vi politiker är inga experter. Jag är ingen expert på det här området, och jag tror inte heller att Stina är det. Men det räcker med det som vi kan ta reda på. Även om vi inte vet vad det kommer att kosta handlar det om principer och om att vi tar reda på hur det kan se ut. Vi vet inte hur det kommer att se ut. Vi vet inte exakt vad det finns för möjligheter att göra den här typen av tidiga kontroller. Men att få till stånd den sållning som både jag och Jens har pratat om vore av värde. Det förvånar mig att inte Miljöpartiet tycker att det vore av värde att tidigt få reda på om ett företag har den här möjligheten eller inte. Att de provborrar för någon annan må vara hänt, men det är ändå det kravet man tidigt ska ställa, tycker jag, när de börjar en sådan undersökning.

Anf. 60 Stina Bergström (MP)

Fru talman! Jag hörde inte att jag fick någon mer fråga, så jag vill tacka så mycket för de frågor jag fick förut.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Anf. 64 Marianne Pettersson (S)

Herr talman! Vi behandlar i dag miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2016/17:MJU23 En livsmedelsstrategi för Sverige. Det är ett historiskt betänkande.

Självklart ställer jag mig bakom samtliga av våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till endast reservation 70 och i övrigt bifall till betänkandet.

Äntligen, var det många som sa när livsmedelsstrategin presenterades med sina fyra övergripande mål. Det är en strategi där målen är en överenskommelse mellan sju av riksdagens partier. Det innebär att målen ligger fast och anger en tydlig inriktning. Den ger stabila och långsiktiga förutsättningar för livsmedelskedjan att bidra till sysselsättning och hållbar tillväxt i hela landet och lägger grunden till en framtidstro hos både företagare och anställda i livsmedelskedjan.

Äntligen, säger vi socialdemokrater också efter att i många år ha kämpat för detta. Centerpartiet har tidigare varit det enda alliansparti som har haft samma ambition.

Äntligen, tror jag att också LRF säger. I alla fall uttrycker LRF:s ordförande Palle Borgström sig så här: "Beslutet om livsmedelsstrategin är större än vad många tror." Han säger också att det är ett historiskt beslut som alla LRF-medlemmar kan vara stolta över.

Sverige har länge saknat en sammanhållen livsmedelspolitik. Jag hörde någon säga att vi inte haft har någon sedan andra världskriget. Andra säger att vi inte har haft någon sedan EU-inträdet. Men oavsett vilket av påståendena som är rätt ligger strategin nu här i dag på riksdagens bord. Här visar sju av riksdagens partier en gemensam viljeinriktning för hela livsmedelskedjan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

I livsmedelsstrategin tillsammans med den svenska maritima strategin med syfte att ta till vara de maritima näringarnas potential, den svenska exportstrategin med målet att exporten ska öka, nyindustrialiseringsstrategin som ska stärka företagens omställningsförmåga och konkurrenskraft, en strategi för hållbar konsumtion som har tagits fram av regeringen och de handlingsplaner för de fyra övergripande målen som beslutats eller kommer att beslutas finns svaren på många av de motionsyrkanden som har lagts fram.

Herr talman! Livsmedelsstrategin tar ett helhetsgrepp på många av de utmaningar som vi står inför och syftar till att öka konkurrenskraften i hela livsmedelskedjan och därigenom bidra till att stärka tillväxten i hela landet. Målet med livsmedelsstrategin är att öka sysselsättningen, produktionen, exporten, innovationskraften och lönsamheten i livsmedelsproduktionen samtidigt som de nationella miljömålen nås.

Mat är ingenting vi kan välja bort. I dag har vi en självförsörjningsgrad på under 50 procent. En ökad livsmedelsproduktion leder till att vi får en ökad försörjningstrygghet.

Sveriges livsmedelsexport behöver öka. I dag exporteras endast 20 procent av våra livsmedel. Tittar vi på Sveriges totala industri ser vi att 80 procent exporteras. Kanske kan detta förklaras med att Sverige länge har sett sig som ett industriland. Våra mervärden som till exempel vår livsmedelssäkerhet, vår salmonellafrihet, vår låga antibiotikaanvändning, vår mindre klimatpåverkan med mera kan användas i marknadsföringen där Sverige blir det hållbara livsmedelslandet.

Våra livsmedel kännetecknas av hög kvalitet. Detta ger oss konkurrensfördelar. Vi behöver också utveckla förädlingsgraden och skapa nya produkter för att stärka konkurrenskraften.

En annan viktig faktor är en stark lokal eller regional identitet i varumärket. När Livsmedelsverket undersökte vad som gav lönsamhet och stark tillväxt visade sig detta vara en av framgångsfaktorerna.

Herr talman! Sverige är ett fantastiskt land. Vi har naturtillgångar som de flesta länder bara kan drömma om och världens förmodligen renaste livsmedelsindustri. Svenska råvaror är rena supermaten. Men i stället för att använda dem importerar vi gojibär, bipollen, chiafrön, spirulina med mera från andra länder. Utbudet och försäljningen av detta har fullkomligt exploderat.

Supermat var från början en marknadsföringsgrej för råvaror som har hälsoeffekter utöver det vanliga. Nu är det en egen produktkategori. I Sverige har vi potatis, rödbetor, lingon, blåbär, havre och broccoli som näringsmässigt står sig lika bra, men det är kanske inte lika trendigt. Varför är då dessa råvaror, som dessutom är mycket billigare, inte lika populära? Behövs det bättre marknadsföring?

Vi har stark efterfrågan på ekologisk mat. Men den ekologiska produktionen ökar inte i takt med efterfrågan, utan vi tvingas i stället importera för att tillgodose konsumenternas behov. Det är inte bara här i Sverige efterfrågan på ekologiska livsmedel ökar utan även globalt. Om vi kan möta den ökade efterfrågan kan det bidra till jobb och tillväxt i hela landet samtidigt som vi kan öka exporten. Detta sammantaget kan ge den enskilde odlaren ökad lönsamhet. Och om vi sätter ett mål för konsumtion och produktion kan det påverka utvecklingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Herr talman! Det är viktigt att vi i Sverige har egen växtförädling. Det ger oss tillgång till sorter som är anpassade efter våra odlingsförhållanden och klimatförändringar. Inhemsk växtförädling kan också anpassa växterna efter växtskyddsmedel som är godkända här. Genom växtförädling har man till exempel tagit bort behovet av att använda stråförkortningsmedel.

En utvecklad växtförädling som tillgodoser behovet av lämpliga lokala och regionala grödor för hela landet innebär en mångfald av grödor. Växtförädling bidrar till långsiktig, hållbar, konkurrenskraftig och resurseffektiv odling i hela landet. Då behöver vi inte importera och få in grödor som kräver växtskyddsmedel som inte är tillåtna i Sverige.

En stor del av den lagstiftning som svenska företag har att förhålla sig till är beslutad på EU-nivå. Sverige har tillsammans med de nordiska och baltiska länderna presenterat 68 konkreta förslag för förenklade regler för lantbrukare och företag inom EU. Detta har fått stöd av många EU-länder som framhöll betydelsen av förenklade regler, särskilt när det gäller kontroller och sanktioner.

Centern skriver i en av sina motioner att Sverige ligger långt fram i arbetet med att förenkla för företagen, men man vill att det görs mer. Där håller jag med. Därför känns det bra att regeringen har som mål att regler och processer behöver utformas så att de, samtidigt som de är relevanta för de verksamheter de omfattar, är anpassade efter företagens villkor och verklighet. Regeringen bedömer därför att det är av stor vikt att arbetet med att förenkla för företagen inom livsmedelskedjan får hög prioritet även i fortsättningen.

Herr talman! En tredjedel av all mat som produceras i världen slängs. I Sverige slänger vi ca 28 kilo mat per person och häller ut 26 kilo i vasken. Matsvinnet uppstår i hela livsmedelskedjan från odling till livsmedelsindustri, butiker, restauranger, storkök och hushåll. Detta är slöseri med jordens resurser - vatten, mark, energi, arbetskraft och kapital. Produktionen av den mängd mat som slängs varje år motsvarar omkring 2 miljoner ton koldioxid. Det motsvarar ca 3 procent av de totala utsläppen av växthusgaser i Sverige.

För att mängden mat som slängs i onödan ska minska behöver medvetenheten om matsvinnets betydelse för miljön öka. Sverige har åtagit sig att uppfylla de globala hållbarhetsmålen om att halvera matsvinnet fram till 2030.

Mellan 2013 och 2015 samarbetade Naturvårdsverket, Livsmedelsverket och Jordbruksverket i ett treårigt regeringsuppdrag med syfte att minska matavfallet. Flera insatser genomfördes, inte minst för att ge ökad kunskap. Man har nu fått ett nytt uppdrag och ska ta fram en nationell handlingsplan för alla aktörer i Sverige.

Det finns i dag ett växande intresse för att skapa mer hållbara lösningar. Men för att lyckas måste man få kunderna att ändra sitt beteende, i butik men också hemma i köket.

Själv blev jag riktigt medveten först när vi fick utökad avfallssortering och skulle sortera också matavfall. Då blev det väldigt tydligt att mycket slängdes i onödan. Anledningen var att mycket hade inhandlats i onödan. Det lilla som nu blir kvar är enkelt att sortera. Jag kan gå rakt ut och slänga påsen med matavfall i tunnan. Nu hamnar inga matrester i restavfallet. De blir i stället biogas, tillsammans med matavfallet från resten av kommunmedborgarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Herr talman! Ett hållbart växtskydd är en förutsättning för att svensk växtodling ska hävda sig i den internationella konkurrensen. Det bör finnas god tillgång på växtskyddsmedel som kan hantera de växtskadegörare som inverkar på odlingen och minimerar riskerna och konsekvenserna för människor och miljö.

I mars 2017 beslutade regeringen om ett uppdrag till Jordbruksverket att inrätta ett nytt råd för växtskyddsfrågor. Det växtskyddsråd som finns i dag ska stärkas och få ett utvidgat mandat. Jordbruksverket ska i samverkan med Kemikalieinspektionen inrätta ett sekretariat som ska planera och administrera rådets möten.

Regeringen vill med rådet skapa bättre förutsättningar för en ökad dialog mellan myndigheter, bransch och intresseorganisationer. Rådet ska även föra dialog och öka kunskapen om de samhällspolitiska effekter som tillämpningen av lagstiftningen medför. Uppdraget löper på tre år och får 6 miljoner för genomförandet.

Jag vill passa på att önska talmannen en trevlig sommar.

(Applåder)

Anf. 65 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Herr talman! "Vår beredskap är god", sa statsminister Per-Albin Hansson i sitt berömda tal sommaren 1939. I efterhand visade det sig vara en sanning med modifikation - särskilt sett till den militära förmågan. Livsmedelsförsörjningen var dock tryggad vid det tillfället. Vi producerade tillräckligt mycket mat för att klara oss.

När nu oron i vår omvärld ökar är det naturligt att frågor om försvar, säkerhet och beredskap reses även i vår tid. I kölvattnet av diskussionerna om behovet av att öka den militära försvarsförmågan ställs därför även andra frågor, till exempel hur länge vi klarar vår livsmedelsförsörjning om det värsta skulle inträffa och vi skärs av från omvärlden.

Sanningen är att läget i dag är bekymmersamt. Svensk livsmedelsproduktion har minskat under decennier. Det grundläggande problemet är att vi under lång tid har urholkat konkurrenskraften för våra livsmedelsproducenter genom höga skatter, regelkrångel och omfattande särkrav som gör svensk produktion onödigt dyr.

I 25 år har vi i Sverige i praktiken haft en politik inriktad på att minska vår livsmedelsproduktion. Det är hög tid att vända den utvecklingen. Det finns många goda skäl för oss att sträva efter ökad livsmedelsproduktion i Sverige. Försörjningstryggheten är bara ett argument i en lång rad.

I grunden har vi goda förutsättningar för att producera livsmedel av hög kvalitet här i Sverige. Trots - och kanske delvis tack vare - våra nordliga breddgrader har vi i delar av landet mycket bra förutsättningar för växtodling. Och svenskt kött och andra animalieprodukter är förstklassiga. Vi är dessutom duktiga på innovationer och teknikutveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Svensk livsmedelsproduktion är generellt sett miljövänlig. Det skulle därför vara bra på många sätt om en större andel av de livsmedel som produceras i världen kom från svenska livsmedelsföretag. Det hakar dessutom i FN:s hållbarhetsmål i Agenda 2030, där vi i Sverige behöver ta vårt ansvar för att på ett hållbart sätt föda en växande befolkning globalt.

Ett annat viktigt argument är den potential avseende jobb och tillväxt som finns i livsmedelskedjan. Livsmedelsindustrin är i dag vår fjärde största industrigren. I förädlingsledet arbetar drygt 50 000 personer. Men sektorns exportandel är fortfarande liten jämfört med andra sektorer, och potentialen är därför minst det dubbla. Och det handlar om jobb som huvudsakligen finns utanför storstäderna. Det är jobb som kommer landsbygden till del.

Argumenten för att svensk livsmedelsproduktion borde växa är som sagt många. Det var därför ett viktigt steg i rätt riktning när Alliansen och regeringen under samtalen om livsmedelsstrategin kunde komma överens om långsiktiga mål där livsmedelsproduktionen ska öka genom stärkt konkurrenskraft och förbättrad lönsamhet.

Vi vet att detta är otroligt viktigt för de berörda branscherna. De behöver veta att det finns en långsiktighet och en bred samsyn om att livsmedelsproduktionen ska öka i Sverige.

Från Moderaterna har vi länge sagt att vi gärna ser en bred överenskommelse. Samtidigt har vi varit tydliga med att det är innehållet i överenskommelsen som måste vara tillräckligt bra.

Vi har gjort en avgränsning där vi är överens om de långsiktiga målen, men jag inser att vi kommer att ha olika syn på hur målen ska nås, det vill säga på andra delar av strategin. Det gäller kanske ännu mer de konkreta handlingsplanerna och åtgärdspaketen. Det är nog i grunden klokt.

Jag vill gärna tacka både regeringssidan med landsbygdsminister Bucht i spetsen och allianskollegorna Kristina Yngwe från Centern, Lars Tysklind från Liberalerna och Magnus Oscarsson från Kristdemokraterna för konstruktiva samtal och för att vi tillsammans har klarat att samlas kring en framtidsinriktning som vi vet betyder väldigt mycket för de berörda näringarna.

Med det sagt, herr talman, tror jag att det är viktigt att understryka att överenskommelsen om målen förpliktigar. Det räcker inte med att säga konkurrenskraft, det gäller att också leverera konkurrenskraft. Tyvärr, herr talman, tvingas vi konstatera att regeringen snarast driver en politik i motsatt riktning.

Regeringen har hittills höjt eller infört nya skatter på jobb och tillväxt med över 40 miljarder och planerar att införa fler nya och höja befintliga skatter. Kilometerskatten till exempel är en skatt på avstånd som skulle slå hårt mot näringarna, inte minst mot de gröna näringarna, i ett stort och glest befolkat land som vårt. Den fortsatta höjningen av de redan rekordhöga drivmedelsskatterna är ett annat exempel.

Ifall vi ska uppnå stärkt konkurrenskraft på riktigt måste hela politiken läggas om i företagarvänlig riktning. Skatterna måste sänkas, inte höjas. Reglerna måste bli enklare, inte krångligare. Särkraven måste bli färre, inte fler.

När det gäller de mer specifika delarna i livsmedelsstrategin, men också i den handlingsplan som är regeringens eget verktyg och som riksdagen inte fattar beslut om, innehåller de både sådant som är bra och sådant som är mindre bra. Samma sak gäller åtgärdspaketen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Vi vill se en inriktning med stärkt konkurrenskraft genom sänkta kostnader, minskad regelbörda, färre särkrav och stärkt kompetensförsörjning i hela kedjan. Vi vill nå ökad efterfrågan på svensk kvalitet genom exportfrämjande åtgärder, tydligare krav i offentliga upphandlingar samt en ökad medvetenhet hos konsumenterna.

Vi har en lång rad konkreta förslag, och jag ska inte här redogöra för alla - de finns i vår motion - men jag ska ge några exempel.

Från Moderaterna menar vi att kostnaderna måste sänkas, och därför säger vi nej till merparten av regeringens skattehöjningar på jobb och tillväxt. Vi föreslår i stället flera skattelättnader, bland annat genom en högre nedsättning av skatten för diesel i jordbruket, vilken har pekats ut som en av de mer allvarliga konkurrensnackdelarna.

Myndigheterna har en viktig roll i att stötta företagen och underlätta för dem, men vi vet ju att det tyvärr inte alltid fungerar på det viset. Under alliansregeringens tid genomfördes flera lovvärda initiativ för att minska på regelbördan. Tyvärr får vi nu återkommande rapporter och exempel på att utvecklingen går i motsatt riktning.

Att Alliansens krav på ett allmänt främjandeuppdrag till myndigheterna nu ser ut att få majoritet här i kammaren är således mycket positivt och det skickar en viktig signal till myndigheterna.

Dessutom måste vi komma till rätta med det återkommande problemet med så kallad gold-plating, det vill säga att svenska myndigheter övertolkar EU-regelverk. Det har inneburit en rad konkurrensnackdelar, bland annat att vi har betydligt sämre tillgång till fungerande växtskyddsmedel än man har i andra länder, trots att regelverket är detsamma inom EU.

Från Moderaterna vill vi se ett generellt uppdrag till myndigheterna som säger att myndigheterna vid genomförande av EU-direktiv eller tillämpningen av EU-förordningar ska implementera dem på ett sätt som ger så goda konkurrensförutsättningar som möjligt för de berörda näringarna inom ramen för regelverken.

När det gäller växtskyddsmedlen specifikt ska principen om ömsesidigt erkännande användas som huvudprincip, det vill säga att medel som godkänts i andra länder också ska få användas här.

Vi tycker att miljöersättningar bör vara resultatbaserade snarare än åtgärdsbaserade, eftersom det ju är resultaten som är viktiga och vilka åtgärder som är bäst lämpade kan variera från fall till fall.

Vi vill se mer effektiva och enhetliga livsmedelskontroller och att det ska bli enklare att starta och driva livsmedelsföretag.

Företagsmiljön i Sverige ska vara tillåtande och bejakande. Allt fler mikrobryggerier, musterier och vinodlingar etableras i Sverige. Det är en utveckling som kan bidra till en levande landsbygd med fler jobb både i tillverkningen och i besöksnäringen. Vi anser att de svenska producenterna självklart ska ha motsvarande möjligheter till försäljning vid produktionsstället som i övriga EU. Vi anser därför att gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker ska tillåtas.

Herr talman! Regeringen fastslår i sin handlingsplan mål för ekologisk produktion och konsumtion. Det anser vi är dåligt av flera skäl. Principiellt anser vi från Alliansen att det är konsumenternas efterfrågan och inte politiska beslut som ska styra, vilket det dessutom verkar finnas en tydlig majoritet för här i kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Enligt Moderaternas mening blir uppdelningen mellan ekologisk och konventionell produktion dessutom alltmer irrelevant. Svensk livsmedelsproduktion generellt är redan i dag mycket långt framme på miljöområdet, och med ny teknik blir den successivt ännu bättre. Det finns därför inget egenvärde i att politiskt försöka styra mer produktion mot ekologiskt som innebär lägre volymer till högre kostnad.

Ett problem med ekologisk produktion är nämligen just att volymerna generellt sett är lägre. Det innebär att en ökad andel ekologisk produktion medför minskad svensk produktion totalt, vilket alltså strider mot de övergripande målen för livsmedelsstrategin. Dessutom är näringsläckaget och klimatutsläppen generellt större från ekoproduktion, vilket strider mot flera av miljömålen.

Så i stället för att fokusera på stöd till en specifik produktionsform bör strävan vara att minska miljöpåverkan ytterligare i hela livsmedelsproduktionen.

Moderaterna anser därför att stödet till ekologisk produktion bör fasas ut och att den samordnande funktion för ekologisk produktion som regeringen nu ska inrätta i stället bör ha till uppgift att se till hela jordbrukets hållbarhet på vetenskapliga grunder, inte till konsumtionstrender och ideologi eller inriktas mot en specifik produktionsform.

Herr talman! Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 10.

Jag hoppas att när vi år 2030 blickar tillbaka på den här debatten och det här beslutet ska vi med stolthet kunna konstatera att det har gjort skillnad. Men då krävs också att regeringen styr in på en politik för bättre konkurrensförutsättningar på riktigt.

De gemensamma och långsiktiga målsättningarna finns. Nu är det upp till bevis, för denna och för kommande regeringar.

(Applåder)

Anf. 66 Marianne Pettersson (S)

Herr talman! Inför valet 2014 undersökte Coop vad de olika partierna ville göra för att stimulera produktion och konsumtion av ekologiska livsmedel. Då svarade Moderaterna så här: Genom Alliansens landsbygdsprogram kommer vi att satsa nästan 4 miljarder kronor på stöd till ekologisk produktion under de kommande sju åren. Utgångspunkten för oss är att maten vi äter ska vara sund och hälsosam och att vi samtidigt minskar livsmedelsproduktionens miljö- och klimatpåverkan.

Nu har ju Moderaterna svängt, så därför undrar jag: Hur vill ni nu stimulera den ekologiska produktionen?

Anf. 67 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Herr talman! Tack, Marianne Pettersson, för frågan!

Som jag sa i slutet av mitt anförande är det viktiga för oss att se hur man generellt kan minska den negativa miljöpåverkan som fortfarande finns i livsmedelsproduktionen. För oss är det faktiskt ganska ointressant om man har en viss etikett eller en viss produktionsform. Det är inte det som är det viktiga. Det som är angeläget är att vi kan minska miljöpåverkan totalt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Svensk livsmedelsproduktion står sig väl, särskilt i ett globalt perspektiv, jämfört med de flesta andra länder. Om vi skulle kunna producera och exportera mer, då skulle det vara bra för miljön och för klimatet. Ett problem med ekologisk produktion är att volymerna blir lägre.

Konsumenterna har rätt att göra vilka val de vill. Jag förstår att många konsumenter väljer ekologiskt därför att man uppfattar det som ett enkelt sätt att få en etikett. Jag vill understryka att det också finns andra märkningar, och enligt min mening är de mer heltäckande.

Poängen kvarstår dock. Konsumenterna har rätt att göra detta val. Vad jag och Moderaterna vänder oss emot är att regeringen nu säger att man politiskt ska peka med hela handen och fastställa ett mål för både ekologisk konsumtion, som man vill trycka upp i det offentliga, och ekologisk produktion.

Jag menar att det för det första är rimligt att konsumenterna betalar vad det faktiskt kostar. Därför bör dessa stöd fasas ut. Vi tror att det finns en efterfrågan i alla fall. För det andra tycker vi att det leder fel när politiken lägger sig i och styr det som marknaden kan göra bättre. Efterfrågan klarar att lösa detta.

Anf. 68 Marianne Pettersson (S)

Herr talman! Det finns olika uppfattningar om hur bra det ekologiska är och hur stort utfallet blir i skördarna. Det finns dock goda exempel som visar att man kan skörda precis lika mycket. Det är genom samverkan mellan konventionellt och ekologiskt jordbruk man hela tiden lär av varandra.

Det har visat sig att man kan odla spannmål ekologiskt som ger lika mycket i utfall som det konventionella. Då tittar konventionella lantbrukare på detta och lär sig och kan kanske utöka sin produktion lite mer. Just detta är ett vinn-vinnkoncept som vi tycker är absolut värt att titta på.

Behovet att öka den ekologiska produktionen är otroligt tydligt. Därför vill vi att den ökar.

Anf. 69 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Herr talman! De undersökningar som här refereras till skulle jag gärna vilja se. Jag kan mycket väl tänka mig att det finns enstaka exempel där det är så. Vi vet att utfallet varierar mycket beroende på vad man producerar. Men alla studier visar att produktionsvolymerna generellt sett är betydligt lägre för ekologisk produktion. Detta måste man ändå säga är ett problem - särskilt när vi är överens om ett mål om att den totala livsmedelsproduktionen ska öka.

Med detta sagt tycker jag ändå att det finns många förtjänster med eko. Det handlar inte om att säga att eko inte skulle få finnas. Konsumenterna har rätt att göra detta val, och producenterna ska då ta betalt för det. Det här bör ske på ett naturligt sätt och utan konstlade bidrag från det offentliga. Det måste vara huvudprincipen.

En viktig poäng ur miljösynpunkt är att vi behöver minska miljöpåverkan från hela livsmedelsproduktionen. Det leder fel att försöka styra mot en enda produktionsform, där man inte väger in effekten av volymförlusterna. Vi måste ju fortfarande producera samma volymer, eller helst mer, om vi dels ska öka vår produktion här, dels försörja en växande befolkning globalt. Då måste man väga in dessa aspekter. Man ska inte titta på miljöpåverkan isolerat, utan det här måste ses i förhållande till hur mycket man kan klara av att producera. Att minska jordbrukets och hela livsmedelskedjans miljöpåverkan bör vara i fokus.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Ett problem, som regeringen inte har svarat på, kvarstår: Man sätter ett siffermål för att öka den ekologiska produktionen, och det står i direkt strid med det övergripande mål som vi är överens om och som vi ska klubba igenom. Jag tycker inte att regeringen svarar på hur den motsättningen ska lösas.

Anf. 70 Runar Filper (SD)

Herr talman! Sverigedemokraterna står självfallet bakom alla sina reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 12 om skatter och avgifter, 21 om jordförvärvslagen och 61 om offentlig upphandling.

Sverigedemokraterna ser positivt på regeringens initiativ att ta fram en svensk livsmedelsstrategi. Livsmedelsproduktionen har stor potential. De gröna näringarna sysselsätter uppskattningsvis 400 000 personer i Sverige. Svenska livsmedel har ett beräknat exportvärde motsvarande 70 miljarder kronor. Vi anser däremot att det är av största vikt att många av Konkurrenskraftsutredningens förslag blir verklighet inom den nationella livsmedelsstrategin.

Insatserna är höga. En fortsatt kräftgång för det svenska jordbruket, som vi har sett sedan EU-inträdet, skulle kunna leda till 20 000 förlorade jobb direkt kopplade till näringen och ytterligare lika många förlorade arbetstillfällen inom branscher som är indirekt påverkade av utvecklingen inom de gröna näringarna.

De svenska regeringarna har i modern tid främst tagit fasta på att säkra livsmedelskonkurrensen och global livsmedelssäkerhet. Detta har gjort att den så kallade självförsörjningsgraden har blivit lidande. Vi anser att det är oacceptabelt att självförsörjningsgraden för livsmedel nu har sjunkit till under 50 procent - eller egentligen till ingen procent alls att tala om, om man läser rapporter i exempelvis ATL.

Självförsörjningsgraden för livsmedel måste öka, bland annat för att garantera större uthållighet vid nationella och internationella kriser. Ett robust civilsamhälle med en väl fungerande svensk livsmedelsproduktion bör därför ses som en del av Sveriges totalförsvar.

Vi i Sverigedemokraterna anser att livsmedelsstrategin behöver fastställa mätbara produktionsmål för ökad livsmedelsproduktion över tid. Det långsiktiga målet måste vara att nå 100 procents självförsörjningsgrad för de livsmedel som är möjliga att producera traditionellt och naturligt i Sverige.

Herr talman! För oss handlar landsbygd om att ge goda förutsättningar för människor som lever, bor och verkar där. Med detta sagt kan vi inte nog betona att Sverige utgör en helhet, och vi tror att det som är bra för landsbygden är bra för hela landet. Det har blivit svårare att bo och tjäna sitt uppehälle på landsbygden. Många människor ser sig tvingade att söka sig till de större städerna, trots att man inget hellre vill än att stanna kvar i sin hembygd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

En sverigedemokratisk landsbygdspolitik har sin utgångspunkt i ett lönsamt jord- och skogsbruk. Dessa näringar ger upphov till företagsamhet, sysselsättning och skatteintäkter på landsbygden. Ett livskraftigt jordbruk är även en förutsättning för ett varierande kulturlandskap och mycket av vår biologiska mångfald.

Öppna och levande landskap kan dock inte lagstiftas fram. De finns bara om det är lönsamt att bedriva jordbruk och hålla djur. Svenska bönder konkurrerar på samma marknad som sina danska grannar, och vi anser att det är rimligt att konkurrensförutsättningarna avseende skattenivån på drivmedel är likartade. Skatten på diesel för lant- och skogsbruket måste därför sänkas.

Vi har i våra två senaste budgetar föreslagit skattesänkningar till samma nivå som i Danmark - ca 60 öre per liter - så att svenska bönder får bättre förutsättningar att konkurrera på samma marknad som sina danska grannar. Detta är en relativt stor men nödvändig reform som vi anser kommer att leda till att fler lantbruk kan fortsätta att vara verksamma och utvecklas i Sverige.

Herr talman! För Sverigedemokraterna handlar glesbygd och landsbygd om att ge goda förutsättningar för människor som lever, bor och verkar där. Generationsskiften och företagsöverlåtelser inom lantbruksföretag kommer i allt högre grad att innebära stora kapitalinsatser. Utvecklingen går också mot nya typer av ägare och helt andra krav för att kunna överlåta och investera i jordbruks- och trädgårdsföretag. I det sammanhanget är utformningen av jordförvärvs- och arrendelagstiftningen viktig.

Dagens jordförvärvslag bedöms av regeringen ha en hämmande inverkan på konkurrenskraften i svenskt jordbruk genom att den försvårar för extern kapitalförsörjning. Regeringen avser därför att utreda ändringar i jordförvärvslagen så att aktiebolag lättare ska kunna förvärva jordbruksmark. Vi motsätter oss en sådan ändring av jordförvärvslagen.

De inskränkningar i äganderätten som jordförvärvslagen innebär har fungerat som en balans mellan olika ägarkategorier och har dessutom gynnat bosättning och sysselsättning i glesare landsbygd. Vi känner en mycket stor oro över att en ändring i jordförvärvslagen skulle leda till svårigheter för exempelvis unga att hävda sig gentemot bolag vid köp av fastigheter. Vi anser därför att jordförvärvslagen varken bör ändras eller genomgå en översyn.

Sverigedemokraterna vill i stället fokusera på hur lantbruket i högre grad ska få tillgång till riskkapital samt undersöka hur vi kan underlätta för generationsskiften och inträden i jordbruket utan att göra dramatiska förändringar i jordförvärvslagen.

Herr talman! Vidare vill jag nämna fiskodlingen och dess möjligheter i Sverige. Sverige har nämligen goda förutsättningar för matfiskproduktion, särskilt i de norra delarna av landet, där de näringsfattiga regleringsmagasinen finns. Fiskodling i dessa vatten kan vara ett sätt att återskapa livskraftiga ekosystem, eftersom fiskodlingen tillför näring till dessa utarmade vatten. Matfiskproduktion och vidareförädling ger även positiva regionalpolitiska effekter och viktiga arbetstillfällen på landsbygden. Etablering av nya fiskodlingar måste underlättas, och förutsättningarna avseende byråkrati och regeltillstånd för befintliga och nya odlingar att utvecklas och expandera måste bli bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Herr talman! I dag klassas något så naturligt som jordbruk som en miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och likställs med gruvtäkter och annan industri. Detta skapar hos jordbrukarna en känsla av att vara misstrodda. Det är inte enbart en fråga om terminologi; i och med att verksamheten klassas som miljöfarlig riskerar inställningen hos myndighetspersoner att påverkas negativt, så att fokus hamnar på att leta fel.

Vi i Sverigedemokraterna vill i stället klassa jordbruk som miljöpåverkande verksamhet, vilket skulle förenkla handläggningen för miljötillstånd och anmälan av animalieproduktion. Dessutom vill vi se enklare förprövningar av djurstallar. Regeringen bör ta initiativ till en sådan förändring, som skulle förenkla hanteringen av miljötillstånd och anmälan till exempel avseende utbyggnad av animalieproduktion.

Det måste bli enklare att bedriva jordbruk utan att överge höga ambitioner vad gäller miljö. Det handlar om att se systemet i en större helhet. Myndigheterna måste mer eftersträva långsiktiga och målstyrda regelverk med mer generella rutiner och allmänna råd och styra bort från detaljstyrning och skjutmåttsjustis.

Herr talman! Det är i harmoni med våra ambitioner gällande djurvälfärd att kor ska beta utomhus sommartid, men vi kan inte blunda för att det innebär en konkurrensnackdel för till exempel mjölkbönderna i och med att ökat arbete och kostnader tillkommer. Sverigedemokraterna vill kompensera de svenska lantbrukarna för dessa merkostnader orsakade av högre krav i djurskyddet, bland annat genom att införa en djurvälfärdsersättning för mjölkkor på bete. Vi ser också positivt på att näringarna tar fram egna djuromsorgsprogram och en möjlighet att utveckla djurskyddet.

I dag köper många kommuner och landsting in livsmedel som är olagliga att producera i Sverige enligt gällande miljö- och djurskyddslagstiftning. Vi i Sverigedemokraterna anser att samtliga livsmedel som upphandlas offentligt ska vara producerade enligt gällande svensk miljö- och djurskyddslagstiftning när det är möjligt.

Svenska konsumenter visar en allt större vilja att köpa trygga och säkra svenskproducerade livsmedel. Samtidigt ser vi en ökad efterfrågan på ekologiska livsmedel, något som vi främst anser ska mötas med svenskproducerade varor. Med en sådan politik stöder vi ett livskraftigt svenskt jordbruk som producerar högkvalitativa och trygga livsmedel för svenska konsumenter.

Herr talman! Däremot anser vi inte att kvantitativa mål för ekologisk produktion och konsumtion behövs. En ökad ekologisk produktion måste främst bygga på rimliga konkurrensvillkor och förutsägbara regler, så att bönder, handel och konsumenter själva utvecklar det ekologiska konceptet utan EU:s byråkratiska tentakler.

Här kan man ifrågasätta regeringens respekt för det tillkännandegivande som miljö- och jordbruksutskottet gjort kring ekologiska mål. Regeringen och landsbygdsminister Bucht väljer nämligen att trots tillkännagivandet gå fram med denna politik och ge Jordbruksverket i uppdrag att inrätta en samordningsfunktion för ekologiska livsmedel. Samordningsfunktionen ska bland annat utarbeta en åtgärdsplan och etappmål för att nå de inriktningsmål som regeringen satt upp för ekologisk produktion och offentlig konsumtion.

Herr talman! En sverigedemokratisk landsbygdspolitik gynnar ett livskraftigt svenskt jordbruk som producerar högkvalitativa och trygga livsmedel till gagn för svensk landsbygd och svenska konsumenter. Vi finner det glädjande att det numera finns en livsmedelsstrategi, men svenska bönder behöver mer än vackra ord. Det behövs bättre villkor och lägre skatter som gynnar företagsamhet och utveckling på landsbygden. Det är så vi bygger Sverige starkt igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

I detta anförande instämde Martin Kinnunen (SD).

Anf. 71 Stina Bergström (MP)

Herr talman! I helgen såg jag den omtalade dokumentären Sista skörden. Det kändes som ett bra avstamp inför dagens debatt om en livsmedelsstrategi för Sverige. För er som inte har sett den - och jag vill uppmana er att göra det - handlar den om vår minst uppmärksammade naturresurs: det lilla tunna lager jord som vi världen över odlar i. Det är en hotad resurs av flera skäl. Vi bygger vägar, hus och köpcenter på värdefull åkermark, och vi utarmar den med konstgödning och bekämpningsmedel som dödar inte bara skadeinsekter utan också andra viktiga organismer.

Jorden har blivit något man sätter plantorna i, en substans utan liv utan de för oss livsnödvändiga mineralerna och mikronäringsämnena, sa en amerikansk forskare i dokumentären. I USA är jordbruken gigantiska, så även användningen av konstgödsel och bekämpningsmedel. Här odlas en tredjedel av världens vete i stora monokulturer - vete som i likhet med mycket annat vi odlar i dag inte förser oss med den näring vi behöver i samma utsträckning som tidigare. Det vi har på tallriken innehåller mer kolhydrater i dag, men mindre av andra viktiga ämnen vi behöver. Vi äter dubbelt så mycket frukt och grönsaker i dag som vi gjorde på 70-talet, men vi får i oss mindre mineraler och viktiga spårämnen, berättade Kristina Belfrage, en svensk livsmedelsforskare, i dokumentären.

Sista skörden är en tankeväckande och skrämmande dokumentär. Vart är vi på väg när maten vi odlar inte längre ger oss det våra kroppar behöver, när vi inte längre odlar i samklang med naturen utan mot den?

Men, herr talman, i jämförelse med industrijordbruken i USA och för den delen också mycket av det jordbruk som bedrivs i andra EU-länder är vårt svenska jordbruk mer hållbart på många sätt. Vårt konventionella jordbruk använder mindre mängder konstgödning och bekämpningsmedel. Vi har den lägsta antibiotikaanvändningen i Europa. Vi har en god livsmedelssäkerhet och högre djurskyddskrav än övriga EU, och vi har den näst högsta andelen ekojordbruk. Det finns många anledningar till att det är viktigt att värna den svenska livsmedelsproduktionen.

Herr talman! En stor potential för att öka den svenska livsmedelsproduktionen handlar just om ekojordbruk och den ökade efterfrågan på ekomat i Sverige och övriga världen. Här har det hänt mycket bara på 20 år. Jag minns när jag och en småbarnspappa försökte få vår lokala handlare hemma i Högboda att börja sälja ekoprodukter i butiken på 90-talet. Det gick inget vidare. Men han gick med på att ta hem en låda Kravmärkta bananer om vi lovade att köpa hela lådan ihop. Det fanns nämligen inga andra Bodafamiljer som skulle vara dumma nog att köpa de dyrare bananerna, menade han.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

I dag finns det inga andra bananer än Kravbananer i vår affär. Affären är för övrigt Kravcertifierad och erbjuder minst ett ekoalternativ inom alla produktsegment. Det är jättebra. Utvecklingen har gått åt rätt håll.

Men mycket av den ekomat som säljs i våra butiker i dag kommer från andra länder. Det råder nämligen brist på många ekoproducerade varor i Sverige. Produktionen följer inte efterfrågan. Det är en anledning till att vår regering redan agerat för att öka den ekologiska odlingen i Sverige. Det har man gjort bland annat genom att öka stödet i landsbygdsprogrammet med 200 miljoner för omställning till ekologiskt jordbruk och införa nya mål för ekologisk produktion och konsumtion i den handlingsplan som tillsammans med propositionen utgör livsmedelsstrategin.

Målen innebär att 30 procent av den svenska jordbruksmarken ska utgöras av certifierad ekologisk jordbruksmark år 2030 och att 60 procent av den offentliga livsmedelskonsumtion som sker via offentlig upphandling ska utgöras av certifierade ekologiska produkter år 2030. I dag är motsvarande siffror 17 och 30.

På förra veckans sammanträde beslutade regeringen att ge Jordbruksverket i uppdrag att inrätta en samordningsfunktion för ekologiska livsmedel. Det är ett efterlängtat beslut. Jordbruksverket ska i detta arbete arbeta med andra berörda myndigheter, företrädare för företag och organisationer inom hela livsmedelskedjan och konsument- och miljöorganisationer. Samordningsfunktionen ska även utarbeta en åtgärdsplan och etappmål för att nå de inriktningsmål som regeringen satt upp för ekologisk produktion och offentlig konsumtion. Regeringen har också skickat med en påse pengar.

Herr talman! Samtliga partier är överens om det övergripande målet och de tre strategiska målen för den livsmedelsstrategi som vi nu debatterar. Det är en bra början för en bättre samsyn kring den svenska livsmedelsproduktionen.

Vi är bland annat överens om att den totala livsmedelsproduktionen ska öka samtidigt som relevanta miljömål ska nås. Det är många miljömål som hör ihop med vår livsmedelsproduktion. Målen Ett rikt odlingslandskap, Ett rikt växt- och djurliv, Begränsad klimatpåverkan, Myllrande våtmarker, Hav i balans samt levande kust och skärgård, Levande sjöar och vattendrag, Giftfri miljö och Grundvatten av god kvalitet är alla miljömål som hör ihop med det vi äter och dricker.

Den låga grundvattennivån i landet är något som är mycket bekymmersamt. Bara 14 av landet 290 kommuner rapporterar enligt SGU att de har normala grundvattennivåer. Resten har lägre nivåer än normalt.

Regeringen presenterade i helgen en budgetsatsning på 200 miljoner kronor för att förebygga torka och att fördjupa kartläggningen av våra grundvattenresurser. Huvuddelen av pengarna ska investeras i att stärka landskapets egen förmåga att buffra och balansera vattenflöden, öka tillskottet till grundvattnet och öka vattenreningen. Detta ska ske genom att i större utsträckning restaurera och anlägga våtmarker.

Uppemot en fjärdedel av Sveriges ursprungliga våtmarker har försvunnit. Störst andel har gått förlorad i slättlandskapen i södra Sverige. I Skåne och Mälardalen finns bara omkring en tiondel kvar av den ursprungliga våtmarksarealen. Även merparten av de våtmarker som finns kvar är i varierande grad påverkade av mänskliga ingrepp. Skadade våtmarker har en lägre förmåga att lagra och rena vatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Att fördröja vatten har betydelse för att fylla på yt- och grundvattensystemen men har också andra positiva effekter. Våtmarker som restaureras och nyanläggs bidrar till biologisk mångfald, klimat och att minska övergödningen.

Vatten är ett av våra viktigaste livsmedel. För oss är det självklart att det ska komma gott och rikligt med friskt vatten ur kranen när vi skruvar. Men det är också en tillgång vi måste bruka med ansvar och försiktighet. Regeringens budgetsatsning är en viktig åtgärd i linje med det.

Herr talman! Våra egna miljömål är som sagt viktiga för vår nationella livsmedelsstrategi. Det är förstås också FN:s globala hållbarhetsmål till 2030. Ett av FN-målen handlar om att säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster bland annat genom att halvera matsvinnet i Sverige och i världen.

Att säkra livsmedelsförsörjningen i världen handlar inte bara om att öka matproduktionen. Det handlar också - eller egentligen ännu mer - om att den mat som produceras ska fördelas rättvist och att den äts upp och inte slängs. Det handlar förstås också om att vi äter mer spannmål, bönor och grönsaker i stället för att använda det till foder till djuren.

Men det finns mycket annat i FN:s hållbarhetsmål som det är viktigt att vi implementerar i Sverige. Det gäller sådant som att införa jordbruksmetoder som bättre bidrar till att upprätthålla ekosystemen. Det är metoder som stärker förmågan till anpassning till klimatförändringar, extrema väderförhållanden, torka, översvämning och andra katastrofer och som successivt förbättrar mark- och jordkvaliteten.

Det är också, enligt FN:s hållbarhetsmål, viktigt att upprätthålla den genetiska mångfalden av fröer, odlade växter, produktionsdjur och tamdjur. Detta har vår regering i sin handlingsplan redan börjat arbeta med genom att öka stödet till Programmet för odlad mångfald, Pom, för återintroduktion på marknaden av äldre svenska växtsorter.

Herr talman! Sverige är i dag långt ifrån självförsörjande på livsmedel. Det är mycket på grund av att merparten av de insatsvaror som i nuläget används inom jordbruket, som handelsgödsel och fossila drivmedel, inte produceras i Sverige. Det innebär att vi har en låg krisberedskap.

Men vi har alla förutsättningar för att ha en högre krisberedskap om vi ställer om till förnybara drivmedel, till exempel biogas som kan produceras av gödsel och skörderester, och genom att byta ut insatsvaror till sådant som kan produceras i Sverige, naturgödsel i stället för konstgödsel, svenskt utsäde i stället för utsäde från multinationella bolag. En ökad hållbar livsmedelsproduktion i Sverige handlar även om en förbättrad krisberedskap.

Avslutningsvis, herr talman, ställer jag mig självklart bakom Miljöpartiets reservationer i betänkandet. Men för tids vinning yrkar jag bara bifall till reservation 70 om mål för ekologisk produktion och konsumtion.

Anf. 72 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Herr talman! Tack, Stina Bergström, för anförandet. Jag tänkte haka i den fråga som vi har berört tidigare om det ekologiska och som Stina Bergström tar upp i debatten. Jag måste ställa motsvarande fråga som jag gjorde till Socialdemokraterna tidigare. Det handlar om produktionsvolymen och målen.

Vi är överens om de övergripande målen. Det är sju partier, och det verkar till och med vara åtta partier, som står bakom de övergripande långsiktiga målen för livsmedelsstrategin. Där säger vi att den svenska livsmedelsproduktionen totalt ska öka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Sedan säger Stina Bergström att det är alldeles utmärkt om man som regeringen dessutom har ett mål för den ekologiska produktionen. Det är 30 procent på jordbruksmarken och 60 procent i offentlig konsumtion. Jag måste ändå ställa frågan: Hur tänker sig Stina Bergström att detta ska gå till?

Faktum är att produktionsvolymerna är betydligt lägre i ekologisk produktion än vad de är i det som betraktas som konventionell produktion. Jag måste också fråga Stina Bergström: Varför är det inte viktigt att lösa miljöproblemen totalt sett?

Det kan man göra om man tar ett bredare grepp och tittar med ett hållbarhetsperspektiv på livsmedelsproduktionen i stort och strävar efter att minska miljöpåverkan i hela livsmedelskedjan. Nu styr regeringen mot att man ska öka andelen ekologiskt. Det leder totalt till lägre produktionsvolymer.

Då kommer miljöpåverkan att öka och vi blir tvungna att importera mer i stället för att exportera mer. Allt annat lika innebär det högre miljöpåverkan. Det innebär dessutom att vi inte tar vårt ansvar för FN:s Agenda 2030-mål. Det gäller till exempel nr 2, som säger att vi ska minska svälten. Då behöver producera mer livsmedel och inte mindre. Hur hänger det ihop, Stina Bergström och Miljöpartiet?

Anf. 73 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Tack så mycket, Jonas Jacobsson Gjörtler, för de många frågorna. Jag ska försöka reda ut dem på de två minuters talartid jag har.

Till att börja med handlar det om hur mycket mindre volym man får i ekologisk odling. Det finns olika forskningsresultat om det. Om man tittar på vad de flesta i den mer renommerade forskningen säger ser man att det i höginkomstländer är ungefär 80 procent för den ekologiska jämfört med den konventionella odlingen.

Det är vad det handlar om i våra länder. Men om vi däremot ser till resten av världen, om vi nu ska tala om världssvälten, ser vi att i andra delar av världen går nu bönderna alltmer över till ekologiskt i stället för att köpa in dyra bekämpningsmedel och konstgödning. De får då också större skördar och en möjlighet att sälja av mat på den lokala marknaden och kan på så sätt föda fler personer.

Jag tycker nog att det hör ihop väldigt bra. Vi ser också, precis som jag sade i mitt anförande, att det är brist på mycket ekomat i dag.

Vi importerar till exempel mycket från Danmark, och det är väl bra. Det är bra att den danska regeringen och de danska politikerna har förstått att det är viktigt att stödja ekoproduktion eftersom det finns ett stort sug efter ekomat från konsumenterna. Då tycker jag att det är bra om vi kan producera den här maten i Sverige och även ha detta mål.

Jag tycker självklart att det är viktigt att minska miljöpåverkan brett och i hela kedjan - i all sorts jordbruk. Men jag tror att den stora utveckling av ekologiskt jordbruk som vi har i Sverige också har dragit med sig det konventionella jordbruket så att det är bättre miljömässigt. Det måste väl ändå Jonas Jacobsson Gjörtler hålla med mig om att vi ser i Sverige?

Anf. 74 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Herr talman! Ja, det svenska jordbruket ligger i framkant. Hela den svenska livsmedelsproduktionen ligger i framkant när det gäller miljöpåverkan, djurskydd och annat. Vi är långt framme när det gäller detta.

Det är också en av de viktiga poängerna här. I det man kallar för den konventionella produktionen klarar man av att balansera detta med att minska miljöpåverkan och samtidigt leverera stora volymer. Ny teknik kommer att göra att detta blir ännu bättre.

Jag tror att Stina Bergström och jag egentligen är ganska överens om att det är jättebra om vi kan minska behovet av att använda växtskyddsmedel och konstgödning. Ny teknik gör att detta kommer att bli möjligt. Det handlar om robotteknik som gör att man ännu tydligare än i dag med precision kan rikta in insatserna där de behövs. Man kan då minska från våra redan rekordlåga nivåer när det gäller användning av både växtskydd och gödning.

Jag tror alltså att tekniken kommer att lösa mycket av detta, men det gäller att då inte ha en religiös ideologisk uppfattning där man säger att vi inte får använda någonting alls. Då kommer det att slå mot volymerna.

Det är mycket möjligt att det finns olika siffror i olika länder när det gäller hur mycket man producerar. Men nu är vi i Sverige, och vi diskuterar en svensk livsmedelsstrategi där vi vill öka produktionen här. Enligt en sammanställning som SCB och Jordbruksverket har gjort är det ett faktum att spannmålsproduktionen i ekologisk produktion ligger på mellan 45 och 70 procent av den konventionella produktionen. För matpotatis, till exempel, är den under hälften - ungefär 49 procent. Det är de siffror vi har att förhålla oss till.

Jag har väldigt svårt att förstå att inte Miljöpartiet ser detta som ett problem. Vi i Sverige, som är duktiga på att producera miljövänliga livsmedel, borde anstränga oss för att producera ännu mer samtidigt som vi minskar vår miljöpåverkan. Varför är Miljöpartiet emot det?

Anf. 75 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Jag skulle inte säga att jag har någon närmast religiös uppfattning om ekologiskt. Miljöpartiet har uppfattningen att vi så mycket vi bara kan ska minska användningen av farliga kemikalier i vår omgivning. Det handlar mycket om det som vi äter. Det är ju så vi får i oss mycket.

Det är inte bara volymerna som räknas när vi odlar, utan det handlar om kvaliteten på det vi odlar. Hur kan vi odla grönsaker som ger oss mer viktiga ämnen utan att vi behöver äta så mycket? Jag vet inte om Jonas Jacobsson Gjörtler lyssnade på vad jag sa i mitt anförande: Vi äter dubbelt så mycket frukt och grönsaker i dag, men vi får i oss mindre av det vi behöver än vi fick på 70-talet. Då anser jag att det är någonting som har gått snett i vår produktion.

En del är att se till att vi får fungerande ekosystem och att vi får jordar som verkligen innehåller alla de näringsämnen som vi behöver och som grönsakerna kan ta upp.

Återigen: Jag har sett olika siffror, och jag vet att det finns olika forskningsgrupper. På till exempel SLU finns ett par emeritusprofessorer som är mycket för att säga att det ekologiska jordbruket inte är bättre än det konventionella. De riktar in sig väldigt mycket på volymer. Det kan man hålla på och prata om fram och tillbaka. Men om man nu ser till kemikalieanvändningen måste vi väl ändå vara överens om att den är mycket mindre i det ekologiska jordbruket. Det gäller även näringsförluster ute i våra vattendrag och så vidare; också där har vi en positiv utveckling. Detta har vi alltså förutom alla andra miljömål som det ekologiska jordbruket är bättre på att gynna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Eftersom det är en viktig bit i livsmedelsstrategin att vi ska uppnå våra relevanta miljömål tycker jag också att det är bra att vi har mål för ekologisk livsmedelsproduktion.

(Applåder)

Anf. 76 Kristina Yngwe (C)

Herr talman! Ett par gånger under ditt liv behöver du en präst, en polis, en advokat och en läkare. Men varje dag, tre gånger om dagen, behöver du en bonde. Detta uttalande av en amerikansk bonde och matskribent sätter fingret på några viktiga saker: hur livsviktig maten är för oss, men också hur lite vi egentligen tänker på dem som faktiskt ser till att vi har något att äta.

En stark och livskraftig matproduktion och livsmedelsindustri är mycket viktig inte bara för att hela Sverige ska överleva utan för att hela Sverige ska leva. Livsmedelskedjans företag är nämligen mycket viktiga för många landsbygdskommuner när det gäller att skapa arbetstillfällen och skatteintäkter vare sig det handlar om primärproduktion, förädling, besöksturism eller handel.

Att skapa förutsättningar för en stark livsmedelskedja har således stor betydelse för att skapa jobb och tillväxt i Sverige, både i dag och i framtiden. Förutom det värde svensk mat har när det gäller jobb och tillväxt i hela landet har svensk mat också mycket att bidra med när det gäller hållbarhet. Med livsmedel av hög kvalitet, säkerhet, djurskydd och miljöhänsyn finns goda möjligheter för Sverige som matnation att exportera produkter och kunskap till andra länder.

FN:s globala Agenda 2030-mål, som det har hänvisats till flera gånger här i dag, skapar dessutom en möjlighet för Sverige att inte bara bidra till att trygga inhemsk livsmedelsproduktion på ett hållbart sätt utan även den globala.

För att ta vara på Sveriges fulla potential som ett matland måste fokus vara på att skapa en innovativ, hållbar och lönsam livsmedelskedja. Alla företag i livsmedelskedjan, från lantbruk till besöksnäring, måste ha konkurrenskraftiga villkor. Utan starka och livskraftiga livsmedelsföretag kan visionen om en ökad livsmedelsproduktion aldrig nås.

Under Centerpartiets tid på landsbygdsministerposten lanserade vi visionen om Sverige - det nya matlandet. Det var en vision som gav både den svenska maten och den svenska matproducenten den plats i politiken som den förtjänar efter att svensk livsmedelsproduktion under lång tid har fört en tynande tillvaro i svensk politik.

Som en del av arbetet gav alliansregeringen våren 2013 en utredare i uppdrag att göra en genomlysning av svensk livsmedelsproduktion. Resultatet blev Konkurrenskraftsutredningen, som presenterades våren 2015 och som i flera avseenden har legat till grund för regeringens livsmedelsstrategi.

Herr talman! I morgon kommer vi att fatta beslut om fyra långsiktiga mål för svensk livsmedelsproduktion. Det är en viktig politisk markering att Sveriges riksdag nu fattar beslut om att svensk livsmedelsproduktion faktiskt ska öka, att regler och villkor ska utformas för att stärka konkurrenskraften och lönsamheten och att sårbarheten i svensk livsmedelskedja ska minska. Jag vill tacka både ministern och mina allianskollegor för ett gott samarbete i detta, som har lett fram till att vi nu kommer att få livsmedelspolitiska mål att besluta om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Men mål och strategier blir bara ord och pappersprodukter till dess att de omsätts i handling. Regeringen har presenterat en handlingsplan och tre åtgärdsplaner som innehåller mycket som är bra. Men tyvärr ser Centerpartiet ett behov av att ännu tydligare konkretisera vilka steg och åtgärder som behöver tas och vidtas för att de livsmedelspolitiska målen ska nås.

Centerpartiet har föreslagit ett upplägg med etappmål och kontrollstationer vart femte år då regeringen ska återkomma till riksdagen med en skrivelse för att riksdagen ska kunna följa regeringens arbete med måluppfyllelsen. Detta upplägg fick inte gehör, men jag vill ändå poängtera hur viktigt det är med mätbara indikatorer och uppföljningsbara delmål för att de livsmedelspolitiska målen ska uppfyllas.

Centerpartiet har under våren presenterat vår egen livsmedelsstrategi med närmare 90 förslag. Vi har bland annat tydliga etappmål för det som vi ser är prioriterat att arbeta med under de kommande åren. Jag kan lugna er med att jag inte ska gå igenom dem alla. Men jag tänkte att jag skulle lyfta upp några etappmål som vi tycker är extra viktiga.

Som sagt är lönsamheten och konkurrenskraften grundläggande för att vi ska kunna uppnå de livsmedelspolitiska målen om en ökad livsmedelsproduktion. Vi anser att detta är ett prioriterat område. Det är därför mycket oroväckande att regeringen inte tydligare har pekat ut dessa områden som prioriterade i sina åtgärdsplaner. Medan Centerpartiet vill sänka kostnaderna genom exempelvis ökad dieselåterbetalning och sänkta arbetsgivaravgifter för mjölkföretagare arbetar regeringen på förslag som riskerar att slå hårt mot företag i livsmedelskedjan: kilometerskatt, nya skatteregler för fåmansföretag, höjd bekämpningsmedelsskatt och återinförd handelsgödselskatt. Om regeringen menar allvar med livsmedelsstrategin och alla ord om konkurrenskraft kan man inte ge med den ena handen och ta flerdubbelt tillbaka med den andra.

Även på andra för livsmedelskedjan viktiga områden har regeringen pratat om att göra förändringar som riskerar drabba svenska livsmedelsproducenter hårt. Till exempel har man i livsmedelsstrategin aviserat att man ämnar se över jordförvärvslagstiftningen för att eventuellt öppna upp för bolag att kunna köpa mark. Detta tror jag riskerar att leda till en omfattande strukturförändring inom svenskt lantbruk, och Centerpartiet säger därför nej till en sådan förändring.

Företagsvillkoren är alltså grundläggande, och därför är det bra att riksdagen nu i ett tillkännagivande lyfter fram just vikten av goda villkor för företagare inom livsmedelskedjan. Jag hoppas att regeringen i höstbudgeten kommer med skarpa förslag för minskad kostnadsbörda för våra företag.

En annan viktig del när det gäller villkor för företag i livsmedelskedjan handlar om myndighetskontakter. Med regelbundenhet blir jag kontaktad av företagare inom livsmedelskedjan som känner en utsatthet och en hjälplöshet i kontakten med myndigheter. Det kan handla om uppfödare som i en djurskyddskontroll först fått beskedet att allt är okej för att sedan få ett skriftligt föreläggande, om företagare som inte vågar opponera sig mot en kontrollant av rädsla för repressalier och om odlare som väntat i två år på att få sin EU-ersättning utbetald men som varken får hjälp eller svar på sina frågor när kontakter tas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Det behövs enklare rutiner, regler och processer hos myndigheter som underlättar för livsmedelsföretagare utan att tumma på säkerhets- och miljöarbete. Det behövs även ett mer dialogbaserat agerande för att minska risken för misstag och fel och därmed ge effektivare användning av myndigheternas resurser.

Vi anser att myndigheter som arbetar med livsmedelsföretag i större utsträckning bör tillhandahålla information samt underlätta och stödja livsmedelsföretagande, och myndigheternas agerande måste vara transparent och framför allt rättssäkert och proportionerligt.

Centerpartiet är därför glada att riksdagen genom ett tillkännagivande uppmanar regeringen att se till att relevanta myndigheter får ett främjandeuppdrag som förtydligar att de inte enbart ska utgöra ett kontrollerande organ utan faktiskt ska bidra till att utveckla svensk livsmedelsproduktion och uppnå de livsmedelspolitiska målen.

Men, herr talman, Centerpartiet vill inte bara se en lönsam livsmedelskedja utan också en hållbar livsmedelskedja. Dagens samhälle bygger i alltför hög grad på ett linjärt system där resurser tas i anspråk, används och sedan kastas. Mängden fossila bränslen i sektorn behöver minska. Arbetet för minskad användning av fossila insatsvaror handlar om hela livsmedelskedjan, såväl fossila drivmedel i primärproduktion och varutransporter som råvaruval vid tillverkning av förpackningar.

För att ytterligare stärka hållbarhetsarbetet och samtidigt stärka konkurrenskraften är det viktigt att livsmedelskedjans beroende av fossila råvaror minskar och att kretsloppet sluts i livsmedelskedjan. Vi ser detta som ett viktigt område för Sverige att arbeta med under de kommande åren, inte minst i ljuset av de ambitiösa klimatmål som denna riksdag beslutade om i torsdags.

Vi behöver skapa en ökad produktion av och efterfrågan på förnybara drivmedel, sluta kretsloppet mellan stad och land och vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa att vi får det kretslopp och cirkulära system som svensk livsmedelsproduktion behöver.

Vi behöver också en EU-politik som underlättar hållbarhetsarbetet i livsmedelsproduktionen. Oavsett produktionsform har alla gårdar sina hållbarhetsutmaningar att arbeta med. Därför är det viktigt att i högre grad låta varje gård välja sina åtgärder snarare än att ge generella stöd riktade till vissa produktionsformer. Detta tror vi skulle ge högre utväxling när det gäller faktisk miljönytta. Om man vidare kan koppla miljöresultat till miljöersättningarna skulle det ge ännu högre utväxling än i dag.

Kopplat till detta vill jag ta upp regeringens mål för ekologisk produktion och konsumtion. Det är klart att vi i Centerpartiet ser att det finns en efterfrågan på ekologiska produkter. Detta är något som vi bör arbeta med, men ur ett hållbarhetsperspektiv tror jag att det är långsiktigt bättre att fokusera på vad man vill ha gjort inom miljöarbetet snarare än på hur det görs.

Jag tror att lantbruket år 2030 kommer att kräva en kombination av ekologiskt och det som i dag kallas konventionellt. Att då sätta upp specifika procentmål för ekologisk produktion tror jag gör att man riskerar att förlora fokus på helheten. Det är därför positivt att riksdagen nu tar ställning mot specifika mål för ekologisk produktion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Slutligen, herr talman, vill jag lyfta upp livsmedelskedjans sårbarhet. Tyvärr har frågan om livsmedelsförsörjning varit bortglömd i många år, men i takt med att vår omvärld förändras ändras också den syn som vi här i huset har på svensk livsmedelsförsörjning. Jag skulle önska att frågan hade tagits upp mer i regeringens livsmedelsstrategi, men regeringen hänvisar till annat arbete som pågår.

Vi är väldigt sårbara när det gäller livsmedelsförsörjning i Sverige. Efter bara några dagar skulle all mat ta slut, både hemma hos människor och ute i landet. Men även mindre förändringar såsom kraftiga snöfall påverkar varuleveranserna och möjligheten att distribuera mat i landet.

Förutom att minska beroendet av fossila insatsvaror behöver vi tydliggöra ansvarsfördelningen när det gäller kris- och beredskapsplanering av livsmedelsförsörjning i hela livsmedelskedjan, och livsmedelsförsörjning måste vara en viktig parameter i civilförsvarsplaneringen. Det handlar inte om att bygga upp centrala livsmedelslager utan om att se livsmedelsförsörjning ur ett systemperspektiv, bygga bort risker och få såväl privata som offentliga konsumenter att tänka över sin livsmedelsberedskap.

Herr talman! Jag är glad att den svenska maten äntligen får vara i centrum för den politiska debatten, och jag är väldigt glad över att vi snart har livsmedelspolitiska mål på plats. Men för att verkligen öka svensk livsmedelsproduktion krävs handlingskraft och ledarskap som märks ända ut på gårdsplanen. För trots allt behöver ändå vi politiker bonden mer än vad bonden behöver oss.

Jag står bakom Centerpartiets alla reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 95.

(Applåder)

Anf. 77 Stina Bergström (MP)

Herr talman! För Miljöpartiet är det en självklarhet att ju mindre gifter vi sprider på våra åkrar, desto bättre är det. Det handlar både om att använda mindre mängder och miljövänligare handelsgödsel och bekämpningsmedel i det konventionella jordbruket och om att stödja de jordbrukare som vill ställa om till ekologisk odling. Förutom att detta bidrar till att vi får en mer giftfri miljö gynnar det den biologiska mångfalden.

När jag satt i kommunstyrelsen hemma i Kil i början av seklet var det tidigare målet om 25 procent ekoprodukter i offentlig upphandling en viktig hävstång för att driva att kommunen skulle byta skolmjölken till ekomjölk. Det är viktigt med mål, och det är dags att sikta högre nu.

Regeringen ser att mål för ekologisk produktion är ett viktigt verktyg för att öka den svenska livsmedelsproduktionen i enlighet med konsumenternas efterfrågan. Det är bättre att vi producerar dessa varor i Sverige än att vi importerar dem.

Centerpartiet var ett av de partier som i valrörelsen 2014 sa sig vilja inrätta nya mål för ekologisk produktion och konsumtion. Jag vill därför fråga Kristina Yngwe: Varför står ni inte fast vid ert vallöfte? Varför har ni ändrat er?

Anf. 78 Kristina Yngwe (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Herr talman! Tack så mycket, Stina Bergström, för din fråga!

Lyckligtvis är det så i politiken att när man kommer fram till något som känns bättre har man all möjlighet att göra ett annat val, och det har vi gjort när det gäller målsättningar för ekologisk produktion.

Precis som Stina Bergström tar upp finns en efterfrågan på ekologiska produkter i dag, och det tycker jag är bra. Det är en affärsmöjlighet för svenska lantbrukare att kunna vara med och ta del av dessa möjligheter. Varje gång en dansk ekologisk producent tar hem en affär i stället för att en svensk ekologisk producent gör det har den svenska producenten gått miste om den. Då måste vi titta på vad det är som gör att den svenska ekologiska producenten inte tar hem affären. Är det konkurrenskraft? Handlar det om kostnader för diesel eller arbetskraft? Vad är det som gör att man inte klarar konkurrensen? Det är där vi ska sätta in kraften i stället.

Vi kan titta på hållbarhetsaspekten i stället, och ni får ursäkta om jag som växtagronom och växtodlingsrådgivare blir lite nördig. När det gäller växtodlingsaspekten finns det fördelar med den ekologiska produktionen. Minskad användning av gifter är en sådan sak, och ofta ser man att det finns en bättre biologisk mångfald.

Detta är saker där jag ser att vi behöver korsbefrukta. Som jag sa i mitt anförande tror jag att vi år 2030 kommer att ha en kombination av det ekologiska och det konventionella. Men det är viktigt att vi från politikens sida inte låser in produktionen mot en viss riktning. Vi ska sätta upp mål - det ska vi absolut göra. Vi ska ha mål som säger att vi ska minska vår bekämpningsmedelsanvändning.

Som lantbrukare är det faktiskt inte så kul att använda bekämpningsmedel, och det kostar pengar. Därför vill vi använda så lite som möjligt. Men då är det där insatserna ska göras. Hur kan vi stärka och hjälpa till med ny teknik och investeringsmedel, kanske för nya sprutor som gör att man kan stänga av och få en mer exakt körning av växtskyddsmedel? Man kan arbeta utifrån sådana målsättningar som är specifika för det man vill uppnå i stället att ha en speciell produktionsform.

Anf. 79 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Vi hörde tidigare i debatten att Kristina Yngwes allianskamrat från Moderaterna vill att vi ska ta bort alla stödformer till ekologiskt jordbruk.

Det kostar ändå en slant att ställa om från konventionellt till ekologiskt jordbruk. Man måste vänta ett antal år innan man kan sälja sina varor som ekologiska. Det är ett annat sätt att jobba på.

Regeringen har anslagit 200 miljoner extra i Landsbygdsprogrammet till omställningsstöd till jordbrukare som vill bedriva ekologiskt jordbruk. Jag förstod här att Moderaterna vill ta bort dessa pengar och de andra stöd som regeringen har tillfört, bland annat den samordningsfunktion som efterfrågas mycket av dem som jobbar ekologiskt i hela livsmedelskedjan - både av dem som odlar men också av dem som förädlar och marknadsför det ekologiska.

Jag vill fråga Centern följande: Står ni också bakom att vi ska ta bort tillägget till omställningsstöd, samordningsfunktionen och så vidare som regeringen har infört?

Anf. 80 Kristina Yngwe (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Herr talman! Jag tackar Stina Bergström för detta.

Det är intressant att se att den ekologiska marknaden faktiskt växer, och det finns en betalningsvilja bland konsumenterna. Det har också visat sig att marknaden och producenterna faktiskt levererar produkter som möter upp det som Stina Bergström efterfrågar. Det har till exempel kommit produkter som omställningsvete som ska finnas under den tid som det är ett glapp mellan konventionellt och ekologiskt jordbruk. Det är alltså ekologiskt men inte certifierat ekologiskt. Jag tror att det är en mycket bra lösning för att möta upp detta, i stället för att man från statlig sida ska subventionera omställningsstödet. Då finns det möjlighet för marknaden att i stället möta upp.

Detsamma gäller samordningsfunktioner. Jag ser inte riktigt varför man från statens sida ska ha en samordningsfunktion för just ekologisk produktion. Om det är hållbarhetsfrågan som man arbetar med tror jag att det är bättre att man har en samordnande funktion för hur hela lantbruket ska kunna arbeta mer hållbart. Om det är marknadsfrågan man arbetar med är det kanske på marknadssidan som det ska vara någon som har ett samordnande ansvar och som tittar på detta. Det är nämligen inte bara ekologisk produktion som det finns efterfrågan på, utan det finns många fler märkningar. Det finns Svenskt Sigill och många andra, och det kommer att komma ännu fler framöver. Om det handlar om marknadssidan är det detta som vi ska fokusera på.

Jag tror att vi kan få större miljönytta och större användning för de pengar som vi sätter in genom att rikta dem till det som vi faktiskt vill uppnå. Handlar det om konkurrenskraft ska vi fokusera på det för att kunna ta marknadsandelar. Handlar det om hållbarhet ska vi sätta upp mål som gör att vi ska arbeta med minskade kväveläckage, minskad användning av bekämpningsmedel och att ta utmaningarna för ett mer hållbart och mer lönsamt lantbruk.

Anf. 81 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Jag vill börja med att konstatera att det är mycket skönt att vi äntligen har en livsmedelsstrategi för Sverige. Jag tror att det i grunden är mycket bra att vi skapar förutsättningar för att utveckla vår livsmedelsproduktion och för att stärka Sveriges ekonomi.

Livsmedelsstrategin blir nu ett avstamp som leder fram till konkreta handlingar. Nu har politiken pekat ut målet, och nu ser vi i vilken riktning vi ska.

Men även om vi är överens om målet visar denna debatt att vi är långt ifrån överens om politikens innehåll.

Att jag som Vänsterpartiets landsbygdspolitiska talesperson tar denna debatt och inte min kollega som ansvarar för frågorna i miljö- och jordbruksutskottet handlar för oss om vikten av att ha ett näringsperspektiv på dessa frågor. Det är genom en starkare livsmedelsproduktion som det skapas fler jobb, vilket bidrar till att hela landet kan leva.

Man ska också konstatera att det tog för lång tid. Att vi i politiken tog åtta månader på oss för att förhandla ihop oss om ett par meningar i några mål är faktiskt inte okej. Politiken behöver vara på tårna, och vi behöver leverera resultat snabbare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Jag vet att det för många inte är helt enkelt att hänga med i vad olika partier är överens om och inte. Därför tänkte jag här ge min förklaring. Sju av riksdagens partier har förhandlat och står bakom de övergripande och strategiska målen för livsmedelsstrategin. Jag vet inte om det var medvetet som Jonas Jacobsson Gjörtler från Moderaterna missade att nämna Vänsterpartiet. Det kanske gjorde för ont i det moderata hjärtat. Men Vänsterpartiet har som enda oppositionsparti förhandlat om hela livsmedelsstrategin med regeringen. Vi står därför bakom livsmedelsstrategin i dag och har därför inte lämnat någon följdmotion på regeringens proposition.

Vi har också genom vårt budgetsamarbete med regeringen förhandlat om de pengar som nu finns avsatta för livsmedelsstrategins olika åtgärder. Men de handlingsplaner som regeringen nu presenterar har man inte förhandlat med oss om, och vi står därför inte bakom varje enskilt förslag som finns i handlingsplanerna.

Genom att förhandla om hela livsmedelsstrategin fick Vänsterpartiet igenom flera viktiga ändringar som gjorde strategin bättre. Totalt fick vi igenom drygt 25 förslag som gjorde det tydligt att vi behöver stärka Sveriges självförsörjning, hålla oss inom naturens ramverk och ha säkra livsmedel för våra konsumenter.

Herr talman! Hälften av den mat som vi konsumerar i Sverige i dag är importerad. Sveriges befolkning har samtidigt ökat från 7 till 10 miljoner invånare från 1950 och fram till i dag. Under samma period har antalet jordbruk minskat från 40 gårdar per 1 000 invånare till 7 gårdar per 1 000 invånare. Den brukade jordbruksmarken har minskat från 4 miljoner hektar till drygt 3 miljoner hektar, och från nästan 600 hektar per 1 000 invånare till 325 hektar per 1 000 invånare.

Under samma period har vi sett beredskapslagren av livsmedel avvecklas. Detaljhandeln har via just in time-tänkande sina lager på vägarna. Och den individuella reserven av livsmedel med lång hållbarhet har mer eller mindre försvunnit. Alla dessa förändringar har ökat vår sårbarhet vad gäller livsmedelsförsörjningen.

Vi har i dag ett allt osäkrare omvärldsläge, där risken för kris, eller i värsta fall krig, har blivit allt större. Vi har senast i dag sett flashnyheter om att tonläget har höjts mellan USA och Ryssland.

När vi som i dag producerar bara varannan tallrik med mat som vi äter här i Sverige gör det att vår livsmedelsförsörjning kan hotas vid ett krisläge. Därför måste vi höja Sveriges självförsörjningsgrad. Genom att stärka den svenska livsmedelsproduktionen stärker vi självförsörjningsgraden. Mer livsmedel produceras i Sverige samtidigt som vi får ett robustare nät av producenter när det blir kris.

Samtidigt skulle en kris innebära stora påfrestningar på vår livsmedelsproduktion. Insatsvaror som diesel, gödning och foder behövs för att produktionen ska fungera. När de saknas kommer det att bli svårt att producera mat. Sverige behöver göra sig oberoende av sin stora foderimport av bland annat sojabönor, och staten och foderindustrin måste arbeta tillsammans för en sådan inriktning. Denna foderimport är dålig för vårt klimat och försämrar vår krisberedskap.

Samtidigt kommer samarbetet med våra grannländer att vara avgörande. Handel och samarbete med våra grannländer blir därför en viktig komponent för att föda vår befolkning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

I den finska livsmedelsstrategin har man enligt mig kommit längre när det gäller att se både regionalt och lokalt. Där konstaterar man att det i en krissituation inte går att skicka varor över hela landet och att det därför är viktigt att stärka de lokala gårdarnas robusthet även i en krissituation.

Sverige måste förstärka sitt civila försvar. Den process som nu har startat för att bygga upp vårt avvecklade civila försvar är viktig. Det är nämligen inte bara bomber och kanoner som skyddar vårt land. Det är också genom att ha mat att äta som vi skyddar oss.

Herr talman! När vi ökar vår livsmedelsproduktion i Sverige är det avgörande att det sker inom naturens gränser. Ska vi ha en långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion måste det innebära att miljö- och klimatmål nås. I livsmedelsstrategin finns viktiga skrivningar om att relevanta miljömål ska nås. Det är också bra att det finns skrivningar som kopplar till FN:s globala utvecklingsmål Agenda 2030 och att det konstateras att jordens jordbruksmark behöver fördelas mer rättvist.

I och med klimatförändringarna kommer stora påfrestningar att drabba vår livsmedelsproduktion. En näring som ofta glöms bort i dessa sammanhang är rennäringen. Därför är det viktigt att uppmärksamma klimatförändringarnas påverkan också på renens hälsa.

Som konsument ska man kunna göra säkra, hållbara och medvetna val när man handlar. Det är genom att konsumenterna upplever ett stort förtroende för livsmedlen som vi också lyckas med vår lagstiftning.

I dag ser vi dock skandal efter skandal rada upp sig där man har fuskat med livsmedel. Det har varit hästköttsskandaler, och nu senast Uppdrag gransknings avslöjande om en importör av asiatiska livsmedel i Göteborg som både ändrade datummärkningen och tog bort skadedjur ur livsmedel. Utöver detta betedde han sig som en skit mot sina anställda och utnyttjade dem grovt.

Att agera på det sättet är givetvis olagligt, men straffet är i dag inte kännbart. Man kan i dag inte få fängelse för brott mot livsmedelslagen. Det gör att incitamentet för att fuska ökar och att polisens prioritering av och verktyg för att stoppa detta minskar. Därför borde livsmedelslagen skärpas så att brott mot livsmedelslagen kan innebära fängelse.

Fram till 2006 var det belagt med fängelsestraff att bryta mot livsmedelslagen, men efter en lagändring 2006 finns det numera endast bötesstraff för brott mot livsmedelslagen. Det är en ändring som gjordes under alliansregeringens tid. Nuvarande landsbygdsminister har tillsatt en utredning, men någon proposition har vi ännu inte sett på riksdagens bord. Det är dags för landsbygdsministern att agera i denna fråga.

Förutom att konsumenter ska ha säkra livsmedel måste de kunna göra medvetna och hållbara val, exempelvis av närproducerat, ekologiskt och djuretiskt. I livsmedelsstrategin lyfts Sveriges starka djurvälfärd och låga antibiotikaanvändning fram som exempel på komparativa fördelar för Sverige när vi exporterar livsmedel. Det är viktigt att politiken i samverkan med näringen lyfter fram och synliggör svenska mervärden så att konsumenten kan göra aktiva och bra val. Därför är det viktigt att konsumtionen och produktionen av närproducerat och ekologiskt ges goda möjligheter att fortsätta öka.

Det är inom den vegetariska maten som innovationerna nu går snabbast i Sverige. Flera innovativa företag som producerar vegetariska produkter växer så att det knakar. Enligt dem själva behöver de fler konkurrenter och andra alternativ, så att de fortsätter ha höga krav på sig i sin egen innovativitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Jag hade förmånen att tillsammans med partiledaren Jonas Sjöstedt och Jens Holm besöka havreförädlaren Oatlys produktion i Landskrona. Det är en nybyggd fabrik med över 120 anställda, vilket är en dubblering sedan 2013. I dag exporterar man till fler än 20 länder i Europa och Asien. I framtiden kan många av de vegetariska produkterna bli svenska exportsuccéer. Produkter som Oumph och havredryck är svenska innovationer som ett resultat av svensk forskning och utveckling. Därför är det bra att livsmedelsstrategin tydligt pekar ut att mer forskning och innovation behövs på livsmedelsområdet.

I förra veckan hade jag också förmånen att besöka Jannelunds gård i Närke. Där har den unge bonden Adam tänkt till hur hans produktion ska bli inte bara ekologisk utan också klimatsmart. I grunden drev Adam och hans föräldrar en ekologisk fårgård, men när Adam ville utveckla gårdens verksamhet tänkte han till. I stället för att dubbla eller tredubbla produktionen ville han skapa en helhet.

Till sin utveckling kopplade han en forskare som analyserade hur gården skulle kunna föda så många som möjligt och hur klimatsmart gårdens produktion skulle bli om han genomförde förbättringar. Därför valde han att satsa på vegetabilieproduktion i stället för vall, och i samarbete med innovativa livsmedelsföretag som Oatly startade han också produktion av äldre svenska grödor som försvunnit ur odlingslandskapet, såsom solhavre och gråärtor.

I stället för att ha en nötgård eller mjölkgård har Adam alltså i praktiken en bondgård. Här finns hundra får och vegetabilieproduktion men också två grisar, åtta kor, en tupp och en höna - kort och gott en bondgård. Det är genom dessa förändringar som gården gick från att föda 60 personer per år till att föda 180-200 personer per år, enligt forskarna. Jag har också hört rykten om att utskottets ordförande har varit på besök på denna gård, och jag hoppas att dessa idéer tas till vara mer.

Ska vi klara miljö- och klimatmålen måste vi ställa om vad vi äter. I dag äter vi för mycket kött. Jag äter gärna kött och tycker att det är god mat, men det gäller att äta bättre och mer svenskt kött än i dag. Genom att minska vår köttkonsumtion minskar vi också vårt klimatavtryck, så att vår planet håller till kommande generationer och även de kan få så, bruka och skörda. För att vi ska få en klimatsmart utveckling där konsumenterna har makten behöver marknaden bli råvaruneutral. Det ska råda likartade förutsättningar oavsett vilken råvara man producerar - animalisk eller vegetabilisk.

I debatten efter att livsmedelsstrategin presenterades har det debatterats en del kring en skrivning om att jordförvärvslagen ska ses över. En del debattörer har känt en oro över att jordbruksmark ska köpas upp av internationellt riskkapital i spekulationssyfte, vilket riskerar att driva upp arrendepriserna. Vänsterpartiet har inget emot att lagstiftningen ses över, men vi har inga ambitioner att göra jordbruksmark till en spekulationsverksamhet och försämra möjligheterna för svenska bönder att arrendera mark. Det är därför bra att regeringen nu har gett SLU i uppdrag att analysera effekterna av jordförvärvs- och arrendelagstiftningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Jag yrkar bifall till den gemensamma reservationen nr 70 och Vänsterpartiets reservation nr 78.

Anf. 82 Lars Tysklind (L)

Herr talman! Vi har från Liberalernas sida länge förordat att det ska tas fram en livsmedelsstrategi, och vi skulle väl också kunna säga "Äntligen!" även om den kanske inte hade blivit likadan om vi hade skrivit den själva. Vi får ändock konstatera att frågan har kommit upp på bordet efter att vi har haft en lång process kring detta.

I den processen har vi från Liberalernas sida haft en konsekvent utgångspunkt, och det handlar om marknads- och konsumentperspektivet. Strategin ska innehålla konkreta åtgärder för att lyfta den svenska livsmedelsproduktionen. Det handlar om att utnyttja den potential som finns, inte minst ur den synpunkt som har nämnts, nämligen klimatperspektivet. Om vi ser till den globala försörjningen kommer de svenska jordarna att behöva utnyttjas bättre än i dag.

Vi kan också konstatera att livsmedelsproduktion är en viktig del av landsbygdens företagande. Det är visserligen en faktor tillsammans med andra; vi har naturligtvis även utbyggnaden av infrastruktur för transporter, bredband och inte minst samhällsservicefunktioner som också är väldigt hårt kopplade till företagande på landsbygden. Livsmedelsproduktionen är dock central.

Herr talman! Det har talats mycket om svenskt och om självförsörjningsgrad. Det kanske är att svära lite i kyrkan, men som liberaler värnar vi frihandel och motsätter oss alla typer av protektionism. Det är alltså marknadsekonomi, inte stöd och subventioner, som ska styra utvecklingen. Det är konsumenternas efterfrågan som ska styra utbudet, inte kvantitativa mål och snedvridande regler.

Det har nog nämnts någon gång, men det som är konkurrenskraften i den svenska livsmedelsproduktionen är de svenska mervärdena. Det handlar om bra djurskydd, låg antibiotikaanvändning, miljöhänsyn och - klart sagt - hög kvalitet på maten. Det är ändå en trend i samhället att tillräckligt många konsumenter efterfrågar hög kvalitet.

I processen kring livsmedelsstrategin har Liberalerna valt att ställa sig bakom både det övergripande målet och de tre strategiska områdena - regler och villkor, konsument och marknad samt kunskap och innovation. Detta förhandlades det om mellan Alliansen och regeringspartierna under en längre process, och tydligen var Vänsterpartiet med på en släng också. Det är detta som nu presenteras i propositionen om en livsmedelsstrategi för Sverige.

Även om vi är eniga om målen kan jag konstatera att vi inte är eniga om hur de ska uppnås fullt ut. Det har uttryckts i en följdmotion från Liberalerna där det finns 14 yrkanden. Utifrån detta yrkar jag bifall till samtliga de sju tillkännagivanden som finns i betänkandet - och konstaterar att det samtidigt betyder bifall till sex av Liberalernas 14 yrkanden:

Att säkerställa generellt goda företagsvillkor i hela landet är naturligtvis allmängiltigt, men det är någonting som även livsmedelsföretagen och livsmedelskedjan gynnas av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Att ge främjandeuppdrag till myndigheter som arbetar med företag i livsmedelskedjan är väl egentligen också allmängiltigt. Myndigheten ska inte bli problemet för en företagare, utan processer ska drivas på ett bra sätt.

Att säkerställa effektiva och förutsägbara godkännandeprocesser för växtskyddsmedel behöver jag inte säga så mycket mer om.

När det gäller att förenkla regler för distribution och försäljning av viltkött har vi ett enigt tillkännagivande.

Att göra det lättare för konsumenter att göra hållbara och medvetna val handlar naturligtvis mycket om märkningsfrågan. Man får ändå ha stor respekt för konsumenten och tro på att denne kan göra medvetna och bra val.

Det sjätte tillkännagivandet handlar om att underlätta och främja livsmedelsexport.

Det sista tillkännagivandet är ur liberal synpunkt det kanske viktigaste i raden, nämligen att svensk livsmedelsproduktion ska styras av konsumenternas efterfrågan och inte av politiskt bestämda kvantitativa mål för konsumtion och produktion kopplade till specifika produktionsformer.

Vi står naturligtvis bakom Liberalernas samtliga reservationer, även de reservationer som vi inte har fått med i tillkännagivandena, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 47. Den handlar om fiske och vattenbruk, som av någon anledning behandlas högst marginellt i livsmedelsstrategin.

Herr talman! Jag ska ta upp några punkter som vi från Liberalernas sida tycker är speciellt viktiga och centrala.

Som jag sa tidigare står vi bakom samtliga fyra målformuleringar som har framförhandlats. I det övergripande målet kom vi bland annat överens om följande skrivning: "Produktionsökningen, både konventionell och ekologisk, bör svara mot konsumenternas efterfrågan."

Man kan ju tolka saker och ting annorlunda, men för Liberalerna innebär detta att mängden ekologisk produktion och konsumtion inte ska siffersättas som ett mål i sig.

Vi är därför kritiska till - och lite förvånande över - att regeringen trots detta i sin handlingsplan sätter upp ett kvantitativt inriktningsmål för ekologisk odling och konsumtion. Vi anser att detta direkt strider mot det mål som vi var överens om.

Det som står i handlingsplanen handlar om att 30 procent av den svenska jordbruksmarken ska utgöras av certifierad ekologisk jordbruksmark år 2030 och att 60 procent av den offentliga livsmedelskonsumtionen ska utgöras av certifierade ekologiska produkter 2030.

Det kanske blir så, och de siffrorna kanske stämmer, men det är inte politiken som ska sätta upp dessa mål.

Jag vill vara mycket tydlig med att detta inte betyder att vi från Liberalernas sida har särskilt starka synpunkter när det gäller produktionsmetod. Det handlar snarare om att det är konsumenterna som ska välja. Om det är så att konsumenterna efterfrågar 100 procent ekologiskt vore det märkligt om man i en marknadsekonomi inte tillgodosåg denna efterfrågan och i stället valde att producera något annat som människor inte vill konsumera. Det känns väldigt knepigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Det är detta som är slutsatsen i vårt tillkännagivande, som stöder Liberalernas syn på saken.

Herr talman! I regeringens proposition behandlas som sagt fiske och vattenbruk endast kortfattat. I själva beslutspunkten, som handlar om regeringens bedömning, tas endast vattenbrukets behov av vattenområden upp. Detta kan vara nog så viktigt, men i den här livsmedelsstrategin känns det som att det maritima har slängts in efteråt och fått ett litet avsnitt bara för sakens skull.

Vi liberaler saknar en tydlig vision om fisket i livsmedelsstrategin. Detta kanske finns någon annanstans, men det borde definitivt vara med här.

Fisket har en självklar roll i en livsmedelsstrategi. Fisket måste vara långsiktigt hållbart. Ett hållbart fiske och ett vattenbruk kan bidra till livsmedelsförsörjningen.

Även här är det viktigt att man har ett bra märkningssystem. På så vis kan konsumenterna göra medvetna val utifrån certifieringar, både när det gäller fisk och skaldjur, så att konsumenterna känner att det som de äter har fångats eller vattenbrukats på ett hållbart sätt.

Detta har vi uttryckt i reservation nr 47, som jag tidigare har yrkat bifall till.

Herr talman! Avslutningsvis ska jag beröra den gröna skatteväxling som är en av grunderna för Liberalernas miljö- och klimatpolitik. Det handlar om att man ska beskatta det som är miljöovänligt och klimatovänligt hårdare och beskatta arbete och företagande mindre.

Jag inledde med att säga - och många har nämnt - att det behövs en generell och företagarvänlig politik som inte tynger företag med byråkrati och höga skatter på jobb och företagande.

Liberalerna är kritiska till regeringens generella politik, som innebär att mer skatt läggs på jobb och företagande, vilket också drabbar företag inom livsmedelssektorn. Det förs nu en väldigt aktuell diskussion om att lägga skatt på avstånd - det som brukar benämnas kilometerskatt - och det finns även andra exempel.

Apropå grön skatteväxling har även jordbruket helt otvetydigt sina utmaningar på miljö- och klimatsidan. Från Liberalernas sida har vi dragit slutsatser av detta. Vi har konstaterat att övergödning är ett stort problem och att konstgödsel är en del av problematiken.

Vi har kommit fram till att en läckageskatt trots allt skulle kunna vara ett bra ekonomiskt styrmedel i sammanhanget, som en del av en grön skatteväxling.

När det gäller fossilt bränsle inom jordbruket skulle jord- och skogsbruket med nuvarande teknik kunna vara självförsörjande på hållbar energi eller biobränsle.

Här är det oerhört viktigt hur man hanterar styrmedel med skatter och avgifter. Slutsatsen måste från vår sida bli att vi ganska snart bör sluta med att diskutera hur mycket vi ska subventionera fossilt bränsle, för detta kan inte vara framtiden. Huruvida det ska ske på Europanivå eller i Sverige kan diskuteras, men skattesubventioner på fossil diesel kan inte vara något som tillhör framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

(Applåder)

Anf. 83 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Jag ställer mig naturligtvis bakom alla reservationer men yrkar bifall endast till reservation 80.

Det är positivt att vi nu äntligen ska anta en livsmedelsstrategi och att en sådan kommer på plats. Målet med livsmedelsstrategin är att sluta att avveckla jordbruket - i stället vill vi utveckla jordbruksproduktionen.

Känn på de orden! Det är inte varje dag som det sägs i denna kammare att jordbruket ska utvecklas.

En strategi behövs för att skapa framtidstro och en positiv framtidsrörelse inom branschen. När vi har diskuterat med regeringen har fokus legat på att öka livsmedelsproduktionen och på att få mer lönsamhet. Vi vill stärka konkurrenskraften och höja självförsörjningsgraden när det gäller livsmedel.

För Kristdemokraterna är det särskilt angeläget att lyfta fram jordbrukets avgörande betydelse för Sveriges självförsörjning. Jordbruket är grunden för en nations överlevnad. Även om det i dag endast är en liten del av befolkningen som arbetar i jordbruket är vi alla helt beroende av dess produkter för att kunna överleva.

Jordbruket påverkar också vår gemensamma natur och våra gemensamma kulturmiljöer. Nog är det många som i sommar vill åka till sommarstugan på landet. Där kanske vi är vana att se betande ungdjur som har gjort jobbet, och vi är vana vid att kunna se de vackra blommorna som finns på ängarna.

Men tyvärr är det inte så längre. På tio år har 20 procent av alla hagar och ängar vuxit igen med buskar eller med träd. Vi behöver ha betande nötdjur med mule som gör jobbet. Vi behöver inte minska antalet nötdjur utan tvärtom öka antalet.

En viktig fråga är handelsunderskottet för livsmedel. Det är nere på omkring 50 miljarder. Den svenska självförsörjningsgraden när det gäller livsmedel har minskat kraftigt de senaste decennierna och anges i dag till under 50 procent.

Om hänsyn tas till att maten ska kunna produceras även när importen av sådant som drivmedel, gödningsmedel, foder och andra insatsvaror skärs av bedömer expertis på Livsmedelsverket att Sveriges försörjningsgrad är lika med noll. I Sverige saknar vi med andra ord möjligheter att försörja vår befolkning med livsmedel för den händelse att handeln med omvärlden skulle skäras av.

I Finland är självförsörjningsgraden runt 85 procent. Detta beror på att de vet hur viktigt det är att i kristider ha livsmedel till landets invånare. Jag har själv hört historier om människor som var med under finska vinterkriget. Det fanns ingen mat - det rådde svält.

Vi i Sverige tycks ha glömt bort att detta även kan drabba oss. Vi har tack och lov levt i fred i över 200 år, så vi verkar tro att vi i Sverige har fått ett vaccin mot konflikter och oroligheter.

Det är en farlig väg. Här i Sveriges huvudstad skulle livsmedelshyllorna i affärerna stå tomma efter två dygn. I övriga landet handlar det om mellan sju och tio dygn. Vi kan inte vara så naiva att vi tror att livsmedelsberedskapen är god när den inte är det. Vi måste ta vårt politiska ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

I ett fritt land kan vi inte tvinga någon att arbeta som jordbrukare. För att jordbruksföretagare ska fortsätta att bedriva sin verksamhet och nya människor söka sig till branschen bör det därför finnas en stark lönsamhet.

Det är bra att vi är så många partier nu som har enats om vikten av ökad lönsamhet i det svenska jordbruket. Därför är det en viktig signal att vi för första gången, kanske på 30 år, har en strategi som vill öka livsmedelsproduktionen. Men nu är det viktigt att det inte bara blir fina ord utan att det går från det till verkstad.

Herr talman! En mjölkbonde som jag träffade utanför Nässjö sa följande: Varje morgon när jag vaknar funderar jag på vilken regel jag kommer att bryta mot i dag. Tyvärr är inte denna mjölkbonde ensam om att säga så.

Tidigare i år presenterades en undersökning som visade att antalet regler som en svensk jordbrukare måste hålla sig till har ökat från 274 år 1996 till hela 605 i dag. Inte nog med det, utan jordbruksföretagarna har krav på att föra 22 olika journaler, och för 36 olika verksamheter eller åtgärder måste bonden söka tillstånd.

Under Alliansens regeringstid bedrevs ett omfattande arbete med att förenkla reglerna för jordbruksföretagare. Det beräknas att kostnaderna för regelverket därigenom minskade med 3 miljarder kronor per år. Men tyvärr, om jag ska vara ärlig, säger många jordbrukare som jag träffar sig inte ha sett det. Vi tog bort en regel och så kom det två nya - inte bra!

Regelförenklingsarbetet måste fortsätta. Regelförenklingarna måste även gälla Sveriges fiskare. Många inom fiskerinäringen är mycket bekymrade över utvecklingen. Vi vill slå fast att fisket är en viktig del för att vi ska kunna bli mer självförsörjande på livsmedel.

Det är viktigt att vi politiskt tar ansvar. Har vi lagt för mycket makt i knät på myndigheter och tjänstemän är det nu på tiden att vi tar tillbaka den.

Vi kristdemokrater vill se att en parlamentarisk statlig utredning tillsätts som tar ett samlat grepp om regelbördan och föreslår förenklingar. Vi vill börja med att ändra i miljöbalken, så att det inte står som i dag: Att bedriva livsmedelsproduktion är miljöfarlig verksamhet. Att det är miljöpåverkande kan så vara, men miljöfarlig verksamhet får helt fel innebörd.

Vi vill att Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten ska få i uppdrag att utarbeta en ny vägledning för anmälnings- och tillståndsprövning inom animalieproduktionen.

Regeringen bör ta initiativ till att ta bort kravet på samrådsförfarande för anmälningspliktig verksamhet. Kravet på samrådsförfarande innebär extra kostnader för den enskilde, och det tar längre tid att genomföra verksamhetsförändringar.

Det obligatoriska kravet på förprövning vid ny-, om- eller tillbyggnad av djurstallar samt inredning för djur bör tas bort. I dag är reglerna för hur djurstallar ska byggas alltför detaljerade. I stället bör fokus ligga på funktion och djurvälfärd.

Herr talman! Jag anser att Sverige behöver fastslagna kvantitetsmål för vår inhemska livsmedelsproduktion. Detta ansåg också Konkurrenskraftsutredningen. Därför anser Kristdemokraterna att Jordbruksverket bör få i uppdrag att ta fram indikatorer för dessa mål, så som utredningen föreslår. Det finns målformuleringar i våra nordiska grannländer som vi kan titta på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Herr talman! Svensk livsmedelsexport bör främjas genom att livsmedelsattachéer placeras på strategiskt viktiga marknader för svensk livsmedelsexport. Livsmedelsattachéer är strategiskt viktiga för att öka tillträdet till nya exportmarknader.

Det är mycket viktigt för lönsamheten och konkurrenskraften att EU-ersättningarna betalas ut till bönderna så snart som möjligt.

En bidragande faktor till många svenska bönders likviditetskris har varit de försenade utbetalningarna från landsbygdsprogrammet. Sverige bör alltid ta hem och betala ut EU-ersättningarna så snart de finns tillgängliga, detta för att underlätta böndernas likviditetssituation och för att låta pengarna komma till nytta i den svenska ekonomin.

Herr talman! Ett av de mest akuta problemen för lantbrukarna i dag är att vildsvinsstammen och vildsvinens framfart ökar. Detta kraftfulla djur plöjer upp åkrar och andra odlingar med stora skador som följd. I kampen mot vildsvinen är den enskilde bonden rättslös. Bonden får inget stöd för förlorad skörd, inga pengar för stängsel eller ersättning för den tid som måste läggas på avskjutning. Det behövs därför generösare regler för ersättning för de skador som vildsvinen åsamkar.

Avskjutningen av vildsvin behöver också öka radikalt, från dagens ca 100 000 till 170 000. Kristdemokraterna föreslår därför enklare regler för jakt och försäljning av vildsvinskött.

I samband med all utformning av skatter och avgifter bör utgångspunkten vara att främja en konkurrenskraftig livsmedelssektor. Därför är det viktigt att exempelvis kilometerskatten och gödselskatten inte införs.

Kristdemokraterna motsätter sig en ändring av jordförvärvslagen och även en utredning om att ändra i denna lag.

Jag vill avsluta med att tacka talmannen, ministern och mina kollegor i kammaren och önskar er alla en riktigt fin sommar.

(Applåder)

Anf. 84 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Alice kom fram till katten och frågade: Hur tar man sig härifrån? Vilken väg ska jag ta? Det beror på vart du är på väg, svarade katten. Jag vet inte, sa Alice. Om inte du vet vart du är på väg spelar det ingen roll vilken väg du tar, svarade katten.

Herr talman! Detta är kloka och tänkvärda ord tagna ur sagan Alice i Underlandet. Vet man inte vart man ska spelar det inte någon roll vilken väg man väljer.

När det gäller svensk livsmedelsproduktion är det precis som det var för Alice i sagan. Vi har inte haft någon tydlig nationell ambition. Precis som Alice i sagan har vi inte riktigt vetat vart vi är på väg, inte haft någon vägvisare för svensk livsmedelsproduktion.

Men, herr talman, det är en ny tid. Nu tar vi ett rejält grepp om svensk livsmedelsproduktion. Vi har satt upp en tydlig vägvisare. Vi har bestämt oss för att öka produktionen av svenska livsmedel.

Vi gör nu det som vi borde ha gjort för mycket länge sedan. Det är nämligen ett faktum att frågan om livsmedelsproduktion har varit försakad under lång tid, försakad av olika regeringar och av olika kulörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

De senaste 20 åren har svensk livsmedelsproduktion totalt sett minskat. Konkurrenskraften har urholkats. De svenska producenternas marknadsandelar har blivit mindre och mindre. Det har pågått länge, och de politiska partierna har inte mött upp problemen med politiska initiativ och reformer. Vi har helt enkelt inte tagit vårt politiska ansvar i den här frågan.

Det är tid för ansvar. Därför har vi tillsammans bestämt att nya tider råder. Vi har satt upp tydliga vägvisare för svensk livsmedelsproduktion och lagt partiprestige åt sidan. På så sätt har vi nått en överenskommelse om de långsiktiga målen för en svensk livsmedelsstrategi - en överenskommelse som gör att livsmedelsstrategin äntligen kan klubbas av Sveriges riksdag i bred politisk enighet.

Jag vill därför å hela Livsmedelssveriges vägnar tacka alla - Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna, Centerpartiet och Vänsterpartiet - för att ni tillsammans med regeringen är med och tar detta ansvar.

Herr talman! Jag vill också nämna alla de branschorganisationer, intresseorganisationer och företag inom livsmedelssektorn som faktiskt varit oumbärliga medspelare genom hela denna process. Tack vare fint samarbete och engagemang har livsmedelsstrategin vässats, och innehållet i propositionen som vi nu behandlar har blivit oändligt mycket bättre med denna bredd.

På kort tid har Livsmedelssverige fått en unik position i svensk politik. Det råder ett stort engagemang för livsmedelssektorns villkor runt om i hela vårt land, på många olika nivåer. Flera regionala livsmedelsstrategier har antagits, och ännu fler växer nu fram.

Morgondagens riksdagsbeslut om livsmedelsstrategin innebär att vi för första gången någonsin i riksdagen binder mål om att produktionen ska öka. Detta är helt unikt och saknar vad jag vet motstycke i någon annan del av det svenska näringslivet.

Herr talman! Livsmedelsstrategin är också unik då den tar ett fast grepp om hela värdekedjan, från våra åkrar och ladugårdar till den färdiga maten på bordet i våra hem eller på restaurangen. Medborgare och konsumenter i vårt land är engagerade, medvetna kunder när de går till sina affärer. Alla vet att livsmedel och hälsa hänger ihop.

Livsmedelsstrategin ska nu säkra vår världsledande position när det gäller miljötänk, låg antibiotikaanvändning, god djurhållning, livsmedelssäkerhet och livsmedelskvalitet.

Herr talman! Det sägs alltför sällan: Sverige är i många avseenden en världsledande matnation. Det är något som alla de som jobbar inom den svenska livsmedelssektorn ska känna sig stolta över.

Livsmedelsstrategin uppvärderar och uppgraderar också hela denna bransch. Det är fint att sitta i en traktor och plöja. Det ska vara fint att gå i växthuset och tjuva tomatplantorna eller att märka de svenska livsmedelsförpackningarna i livsmedelsindustrin. Det är fint att fylla hyllorna på Ica, Konsum eller Hemköp med varorna. Det är fint att bedriva forskning och utveckling och exportera svenska högkvalitativa råvaror och produkter. Alla de som jobbar inom livsmedelsbranschen har ett betydelsefullt och fint jobb, oavsett var i kedjan de verkar.

Herr talman! Det centrala och viktiga är de långsiktiga målen för livsmedelsstrategin, som bär till 2030. Jag är oerhört glad att vi har enats om den. Enighet ger styrka och framtidstro, skapar tydlighet och möjliggör viktiga satsningar och investeringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Det är vår enighet som ger styrka åt den svenska livsmedelsproduktionen, som jag så innerligt tror på. Den ger styrka åt vår primärproduktion och åt livsmedelsindustrin att investera och öka sin produktion. Den ger vår forskning och innovation förnyad kraft att forska fram spännande, framtida livsmedel. Den ger fortsatt stöd till dagligvaruhandeln att fortsätta ta sitt ansvar för att främja hållbar utveckling och underlätta för människor - konsumenter - att göra medvetna och hälsosamma val.

Kort och gott: Livsmedelsstrategin ska leda till fler och växande företag i hela vårt land. Detta kommer att leda till att fler människor har ett jobb att gå till och att vi får fler arbetstillfällen, inte minst på svensk landsbygd.

Herr talman! Vi blir inte färre människor på jorden. I dag är vi 10 miljoner invånare i vårt land, snart 11 miljoner. I går blev vi 240 000 fler på jordklotet, och i dag blir vi ungefär lika många till. Det är inte mindre mat som behövs, utan mer.

Samtidigt står mänskligheten inför stora och akuta klimatutmaningar. Behovet av klimatsmart och hållbar livsmedelsproduktion har aldrig varit större än i dag. Här har Sverige ett ansvar och ska visa vägen. Vi ska visa att det mycket väl går att kombinera klimatsmart och hållbar produktion med lönsamhet och konkurrenskraft.

Vi har tydliga mål och en tydlig väg för Livsmedelssverige, och det är något jag varmt tackar en näst intill enig riksdag för.

(Applåder)

I detta anförande instämde Matilda Ernkrans, Isak From, Monica Haider och Marianne Pettersson (alla S).

Anf. 85 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Herr talman! Tack, landsbygdsministern, för anförandet! Och tack än en gång för den goda anda som dessa förhandlingar förts i! Det är glädjande att vi har kunnat komma överens om de här långsiktiga målen; jag vill gärna säga det igen. Jag tror att det är väldigt bra och viktigt för alla de berörda näringarna och för vårt land.

En sak som dock gör mig lite bekymrad är att landsbygdsministern i sitt anförande får det att låta ungefär som att vi fullständigt har saknat riktning. Han gör liknelsen med Alice i Underlandet och säger att man måste veta vart man ska gå - annars spelar det ingen roll. Då ger han sken av att ingenting alls hade hänt innan livsmedelsstrategin plötsligt landade.

Jag vill säga att detta absolut inte stämmer. Det hände en väldig massa bra saker under alliansregeringen. Vi vet till exempel att antalet livsmedelsföretag ökade med 26 procent och värdet av livsmedelsexporten med 57 procent mellan 2008 och 2015. Så nog har det funnits en väldigt tydlig riktning, med Matlandet till exempel. Något annat tycker jag det är onödigt att försöka påstå.

Det förtar inte det faktum att detta är väldigt bra. Jag är glad att vi är överens om de här långsiktiga målen och kan ta ett ännu bättre, samlat grepp om livsmedelsstrategin och livsmedelsproduktionen i Sverige.

Det viktiga är att vi fokuserar på det vi är överens om: stärka konkurrenskraften, förbättra lönsamheten och därmed öka vår produktion. Då ställer man sig en rad frågor. Den här regeringen har alltså höjt skatterna med över 40 miljarder. Då blir man lite fundersam när vi nu får ett antal tillkännagivanden, sju stycken, från riksdagen till regeringen i denna fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Hur tänker regeringen göra för att stärka konkurrenskraften? När kommer man att börja sänka kostnader i stället för att höja dem? När kommer regelförenklingarna i stället för regelkrånglet? När får vi se färre särkrav i stället för fler?

Anf. 86 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Jag vill också säga att det gjordes en del av alliansregeringen. Matlandet är en del, som kanske inte behandlar hela livsmedelskedjan men en specifik del av den. Detsamma gäller Konkurrenskraftsutredningen och primärproduktionen.

Vi har varit väldigt tydliga med att vi har tagit avstamp i de saker som gjordes under alliansregeringen. Det vi gjort är en förlängning av detta, men helhetsgreppet var inte detsamma som i denna nationella livsmedelsstrategi; den tar hand om hela kedjan.

När det gäller skatter har denna regering gjort en del. Man har bland annat höjt dieselskattereduktionen, vilket gjorde att dieselskatten totalt sett gick ned för jordbruket och skogsbruket - en satsning på 900 miljoner på tre år. Vi har också gjort andra skattejusteringar när det gäller metangasreducering och lagt fram förslag om skattereducering för den först anställda.

Men när det gäller skatter vet också Jonas Jacobsson Gjörtler att den frågan diskuteras i samband med budgeten. De åtgärdspaket som vi har antagit nu handlar om att vidta olika åtgärder för att underlätta produktion. Vi har satsat en hel miljard för detta ändamål i olika paket som vi kan återkomma till.

Anf. 87 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Herr talman! Konkurrenskraft skapas inte först och främst genom en massa statliga åtgärder och bidrag. Det är väl detta som är det mest allvarliga med regeringens politik på detta område men också på andra.

Det är en politik som tyvärr är alldeles för företagar- och tillväxtfientlig. Den bygger på en övertro på att man genom politiken ska pytsa ut en massa mindre summor i olika åtgärdspaket för att kompensera för de problem som politiken till stor del själv faktiskt skapar genom att dra in mångdubbelt större summor till statskassan och genom regelkrångel, särkrav och annat.

Jag tror att man måste våga se hela den stora bilden, och det är därför frågan om konkurrenskraft är så viktig. Många av de åtgärder som regeringen presenterat i åtgärdspaketen är bra. Men det förtar inte det faktum att regeringen samtidigt har gjort den här chockhöjningen och urholkar konkurrenskraften med dessa kraftiga skattehöjningar.

När landsbygdsministern säger att man satsar 1 miljard är det en sanning med modifikation. Vi vet ju att mer än hälften av de pengarna kommer från landsbygdsprogrammet och var avsedda för den här typen av åtgärder i alla fall. Det är alltså inte 1 miljard i nya pengar. Det tycker jag att regeringen skulle vara ärlig och säga.

Åter till tillkännagivandena. Jag är nyfiken på att höra på vilket sätt regeringen tänker agera för att tillmötesgå riksdagen när det gäller de här tillkännagivandena som den nu får. Vi behöver generellt goda företagsvillkor. Hur kommer man att ta sig an den frågan? Vi behöver få ett tydligt främjandeuppdrag till myndigheterna på livsmedelsområdet. Kommer regeringen att ta initiativ till ett sådant? Hur ska regeringen agera för att sätta stopp för de särkrav och konkurrensnackdelar som kommer till exempel när svenska myndigheter övertolkar EU-regelverken?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Slutligen undrar jag: Varför har regeringen satt upp ett mål som gör att man kommer att minska den svenska livsmedelsproduktionen när vi i den här kammaren är överens om att den borde öka?

Anf. 88 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! När det gäller tillkännagivandena som är flera stycken - och yrkandena är också många - är jag väldigt glad för att de har kommit. Det visar att det finns ett engagemang i hela det politiska Sverige. Jag känner igen mycket av det som finns i tillkännagivandena och många av yrkandena i den politik som vi redan har satt igång för att förverkliga den nationella livsmedelsstrategin.

Vi har tjuvstartat lite. Strategin ska klubbas i morgon i den här kammaren, och redan i februari satte vi igång med åtgärdspaket 1. Där finns exempelvis kunskapsutveckling för kostnadseffektivt byggande inom animalieproduktionen som togs upp i Konkurrenskraftsutredningen som en hämmande faktor. Rådgivningsmodeller inom animalieproduktion är ett annat exempel som också har berörts där, liksom utveckling av nyckelhålsmärkning som branschen tydligt och klart vill ha och exportprogram.

Det är 27 åtgärder, och om Jonas Jacobsson Gjörtler vill kan jag efter debatten överlämna hela listan med 27 punkter som vi har tagit fram. Vi har satsat en kvarts miljard på det här sedan februari.

När det gäller landsbygdsprogrammet är det nya pengar. Det skulle ha kommit igång 2014 men kom inte igång förrän 2015, men det hade att göra med fördröjningar som inte var förorsakade av den här regeringen.

Anf. 89 Runar Filper (SD)

Herr talman och herr statsråd Sven-Erik Bucht! Sverige har mycket goda förutsättningar för matfiskproduktion, fiskodling. Det vet vi, både du och jag. Det ger även regionalpolitiska effekter och varaktiga arbetstillfällen på landsbygden. Utredningen Det växande vattenbrukslandet har tydligt belyst potentialen i ett växande vattenbruk.

Men fyra domar från Mark- och miljööverdomstolen den 13 mars i år kom fram till att verksamheterna med fiskodling i öppna kassar i Omnefjärden och Mjältösundet och vinterförvaring av fisk i Nätrafjärden i Örnsköldsviks kommun, alla i Ångermanland, endast kan finnas kvar under en avvecklingstid om tre år. I Storsjön i Bergs kommun kunde heller inte verksamhet tillåtas i den omfattning som Mark- och miljööverdomstolen först medgav.

Mark- och miljööverdomstolens beslut ligger knappast i linje med regeringens proposition En livsmedelsstrategi för Sverige - fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet. Vad säger statsrådet Bucht om det?

Anf. 90 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Både fisket och vattenbruket tas upp i den nationella livsmedelsstrategin som viktiga delar. Det finns ingen del av näringen som är utelämnad. Det finns en enorm potential när det gäller vattenbruket i vårt land. I grannlandet Norge har man hundra gånger så mycket vattenbruk som vi har i Sverige. Det här finns det all anledning att utveckla. I åtgärdspaketen som vi har satt in här - både i åtgärdspaket 1 och i åtgärdspaket 2 - har vi allokerat särskilda pengar just för att utveckla vattenbruket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

När det gäller miljödomarna kring de här specifika odlingarna i öppna kassar är det inte någonting som jag som statsråd kan gå in och värdera. Det är en domstol som har tagit de besluten på grund av att man har gjort bedömningen att de inte håller den standard som ska hållas enligt lagstiftningen. Men vattenbruket har definitivt möjligheter. Jag noterade att ledamoten själv tog upp det i sitt anförande och bland annat nämnde näringsfattiga reglerdammar som kan vara ett exempel när det gäller att utveckla vattenbruk.

Anf. 91 Runar Filper (SD)

Herr talman! Tack för de orden, Bucht! Jag frågar ändå: Avser statsrådet att vidta konkreta åtgärder för att underlätta etableringen av nya fiskodlingar och förbättra förutsättningarna för befintliga odlingar att utveckla och expandera sina verksamheter? Vilka åtgärder handlar det i så fall om? Hur gör ni det svenska vattenbruket mer konkurrenskraftigt, och hur växer det?

Jag tycker faktiskt att skrivningarna i livsmedelsstrategin är svaga och andefattiga. Ni hänvisar till en handlingsplan för utveckling av svenskt vattenbruk och konkretisering av Strategi 2012-2020. I havs- och fiskeriprogrammet för 2014-2020 hänvisar ni också till åtgärder.

Svara gärna lite mer konkret i stället för luddigt om idéer, visioner och målsättningar. Konkretisera här och nu, på plats, så att vi får höra!

Anf. 92 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Vi har medel i bland annat havs- och fiskeriprogrammet. Där finns 1,5 miljarder för att utveckla bland annat vattenbruket och fisket. Vi vill ha mer differentieringar inom näringarna så att man inte bara är beroende av en del i det här.

Som jag nämnde gick vi in i åtgärdspaket 1 med en särskild satsning på vattenbruket. I åtgärdspaket 2 som kom i mars, tror jag, gick vi in med tre olika åtgärder för att stimulera fortsatt utveckling inom vattenbruket. Det handlar mycket om att hitta metoder som är långsiktigt hållbara i slutna system.

Det här är en stor utmaning, men jag är övertygad om att den här satsningen på vattenbruket kan leda till väldigt många jobb, inte minst ute på svensk landsbygd.

Anf. 93 Kristina Yngwe (C)

Herr talman! Tack så mycket, ministern, för arbetet med livsmedelsstrategin och för att ministern deltar i debatten i dag - det är mycket uppskattat! Jag har noterat att ministern är aktiv med att resa runt i landet. Om jag hade varit från Göteborg skulle jag ha kallat det för en Sven-Eriksgata, men så kul ska vi inte ha det.

Jag tycker att det är mycket positivt att ministern är ute i landet och gör verksamhetsbesök på det aktiva sätt som jag har noterat att ministern gör. Det är viktigt för oss i politiken att verkligen se hur förutsättningarna är för företag runt omkring i landet oavsett om det är kycklinguppfödare, ostproducenter eller ölproducenter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

En sak som jag misstänker att ganska många av de här företagarna har tagit upp med ministern är något som jag också lyfte i mitt anförande och som också Jonas Jacobsson Gjörtler var inne på, nämligen kostnadsbördan. Det är i alla fall någonting som jag ofta får höra om när jag är ute på företagsbesök.

Regeringen har presenterat åtgärdsprogram under våren för att konkretisera livsmedelsstrategin. Där finns ett antal satsningar på, som ministern sa, ungefär 250 miljoner under tre år. Jag tycker att det finns många satsningar där som är positiva. Framför allt SLU, Jordbruksverket, Livsmedelsverket och några andra myndigheter har fått pengar. Det handlar om samordning, utredning, kunskapsutveckling och kompetenshöjning. Det är nog så viktigt, men än så länge kan jag inte riktigt konstatera att det finns några summor kopplade till åtgärdsprogrammen som hamnar på gårdsnivå, och det är faktiskt där som pengarna verkligen behövs.

Snarare går signalen åt andra hållet. Regeringen utreder kilometerskatt, man tittar på bekämpningsmedelsskatten och handelsgödselskatten, och man tar också pengar från landsbygdsprogrammet för att finansiera Jordbruksverkets administration bland annat.

Någonting som jag verkligen upplever är att man efterfrågar åtgärder som gör konkret skillnad här och nu. Därför är min fråga till ministern: Kommer det att komma någonting i kommande åtgärdsprogram eller i höstbudgeten som verkligen kan göra skillnad på gårdsnivå för lantbrukarna?

Anf. 94 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! De 27 punkter som vi har tagit beslut om redan i dag gör skillnad ute på gård, och är uppskattade av branschen.

De frågor som tas upp när jag besöker lantbrukare varierar väldigt mycket. Men vanliga kommentarer är: "Se till att vi får kompetent arbetskraft! Se till att det utbildas folk som kan ta de här jobben! Tyvärr är det inte på det sättet i dag." De kommentarerna kommer allt oftare.

En annan sak som ofta kommer upp är: "Jobba mer med att marknadsföra de svenska mervärdena!" Man prisar det initiativ som handeln tog med svenskmärkning. Det har lett till att trycket på de svenska varorna har ökat avsevärt. Jag tror att det är en viktig del. Trots att det är högre skatter på de svenska varorna och trots att de kostar mer väljer konsumenterna de varorna, därför att de håller hög kvalitet - världsledande kvalitet. Det är något som jag tror att vi måste framhålla mycket mer.

En annan sak som tas upp, trots att det är många små och inte sällan medelstora företag, är att det är viktigt att vi satsar på tillämpad forskning. De här företagen har nämligen inte pengar för att gå in i forskningen, som till exempel inom skogsindustrin där man kan jobba med tillämpad forskning.

Vad som kommer upp vid besöken är alltså väldigt varierande.

Jag lovar att det kommer att komma fler åtgärdspaket. Det kommer att komma med budgeten, i BP18, men jag avslöjar inte innehållet i den i dag. Jag kan inte avslöja allt heller.

Anf. 95 Kristina Yngwe (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Herr talman! Det låter lovande ifall det kommer att komma konkreta pengar som når ut till gårdsnivå. Man tar nämligen ofta upp just kostnadsbördan, förutom det som ministern tagit upp och som jag också får mig till livs när jag reser runt. Man upplever att kostnadsläget är högre för svenska lantbrukare än andra.

Jag ser inte riktigt att kostnadsläget skulle ha en koppling till mervärdesproduktionen. Den är i stället kopplad till att vi har utbildade lantbrukare som är intresserade och som vill hålla en hög nivå. Man har jobbat förebyggande och med djurskydd under lång tid. Jag ser inte riktigt att det har koppling till kostnaderna för arbete eller skatter och avgifter. Det är sådant som i alla fall jag skulle vilja att regeringen fokuserar på i kommande åtgärdsprogram.

En annan fråga, som också är kopplad till villkoren för svenska producenter och som jag också lyfte upp i mitt anförande, är översynen av jordförvärvslagstiftningen och arrendelagstiftningen. Jag har förstått att en av ansatserna är att man ska göra insatser för att föryngra näringen. Jag håller med om att det verkligen behövs. Men jag är orolig för att förändrad lagstiftning på området ska öppna upp för bolag att köpa på sig mark och att det kommer att leda till att det i stället blir svårare för unga företagare att komma in på marknaden och få tag på mark.

Arrendepriser nämndes tidigare. Men det finns en ganska överhängande risk för att nya lantbrukare inte kommer att kunna konkurrera med investeringsbolag som går in och köper på sig mark. Det börjar bli alltmer intressant i andra länder, eftersom det är en bristvara.

Vi tittade på arrendelagstiftningen under vår tid i regeringen. Jag vill egentligen bara veta: Vad är det ni tänker att ni ska titta på, Sven-Erik Bucht? Varför skulle möjligheten för bolagsmark vara något positivt för Sveriges framtida föryngring av lantbruket?

Anf. 96 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Jag ska börja med att svara på ledamotens sista fråga om jordförvärvslagen. Det var en sak som Konkurrenskraftsutredningen tog upp. Det finns inte ett förslag i den utredningen som vi inte har tagit hand om. Jag sa också att vi har tagit ansatser när det gäller det.

Man pekar på att jordförvärvslagen, som den är utformad i dag, är hämmande för utvecklingen av jordbruket. Jag är inte säker på att det är så. Men jag vill säkerställa att vi får ett bra underlag. Därför har SLU fått i uppdrag att göra en djup analys av om den lagen hämmar utvecklingen eller inte och av hur det ser ut i andra länder där man har en annan lagstiftning.

Vi ska ha ett väldigt bra underlag så att en framtida regering och riksdag kan fatta beslut om det här. Och det förslaget ska ges tid. Det ska presenteras den 31 december 2018. Det behövs en rejäl genomlysning av det här. Man måste ta Konkurrenskraftsutredningens förslag på allvar. Det gör den här regeringen. Det är därför vi tar hand om och analyserar allt som finns med i den.

Jag tror också att vi ska försöka ge en positiv bild av primärproduktionen, Kristina Yngwe. I de undersökningar som gjorts den senaste tiden ser jag att den bilden har förändrats och att man uppfattar primärproduktionen och minst jordbruket på ett helt annat sätt. Om vi ska fånga upp de unga människorna kan vi inte ge en eländesbild. Människor söker sig inte till mörker. Människor söker sig till ljus.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Jag tror på svenskt jordbruk och svensk primärproduktion. Vi som politiker måste säkert göra en massa saker mycket bättre än tidigare.

Anf. 97 Lars Tysklind (L)

Herr talman! Jag kanske inte var tillräckligt tydlig förut. Men jag får ta det igen.

Jag tycker också att det är bra att vi har kunnat enas om de här målen. Men med tanke på jämförelsen som statsrådet gjorde, med katten i Alice i Underlandet, kan katten komma med många vägar om vi nu vet vart vi ska. Det är väl det vi diskuterar nu, snarare än det vi inte har. Och vi har nog, som sagt, haft en aning om stigen tidigare också.

I mitt anförande tog jag upp hållbart fiske och hållbart vattenbruk. I handlingsplanen nämns fiske och vattenbruk på två rader. Det kändes nästan ditkastat efteråt, för att det måste vara med. Jag saknar både det svenska fiskets och det svenska vattenbrukets koppling till livsmedelsstrategin. Det är primärproduktion av annan typ. Så långt är det väl bra. Men Liberalerna saknar kopplingen till visionen för detta. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar om det.

När det gäller vattenbruket togs det upp exempel här som visade att det inte är miljömässigt acceptabelt. Då måste man naturligtvis jobba på andra former av vattenbruk. Landbaserat vattenbruk har till exempel med kontroll och recirkulation av vatten att göra. Hur förhåller det sig till livsmedelsstrategin?

Jag vet att statsrådet är intresserad av de frågorna i grunden. Men de har de facto inte kommit med i propositionen.

Anf. 98 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Både vattenbruket och fisket omnämns i strategin och är viktiga delar. Det finns inget område som är utelämnat.

Av de åtgärder som vi redan har tagit beslut om, alltså 27 åtgärder sedan februari fram till dags dato, är två direkt allokerade till vattenbruket. Och i andra omgången får man tre olika uppdrag för att stimulera vattenbruket.

I det tredje åtgärdspaketet, ett forsknings- och innovationspaket, finns bland annat ett forskningsprogram. Jag utgår från att vattenbruket och landbaserat vattenbruk kommer att hanteras där.

I det paketet tillsätter vi också industridoktorander på livsmedelssidan. Det har inte funnits i Sverige tidigare. Vi har haft det i andra branscher, och det har varit lyckat. Det är en del som säkert kommer att beröra inte minst vattenbruket.

Jag tror på svenskt fiske och svenskt vattenbruk. Jag tror framför allt på att utveckla det. Om Norge kan ha 100 gånger så mycket som Sverige kan vi göra mycket. Vi har en hemläxa att göra här.

Anf. 99 Lars Tysklind (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Herr talman! Jag hade förmånen att lyssna på statsrådet på havskonferensen i New York. Statsrådet uttryckte det här med hållbart småskaligt fiske och utveckling av selektiva redskap väldigt väl, tyckte jag. Jag kunde, som jag sa efteråt, ha sagt det själv. Vi är ense om att det är den vägen vi ska gå.

Men det här är en gren av svensk livsmedelsproduktion där det finns regelkrångel, där man inte har blivit av med en enda regel. Magnus Oscarsson talade förut om att man som mjölkbonde vaknar på morgonen och undrar vilken regel man ska bryta mot i dag. Jag tror att en svensk fiskare känner: Jag kommer att bryta mot regler oavsett vad jag gör eller tänker.

Det har ju också visat sig att det är ett område som regeringar genom tiderna bara har lyckats att skapa fler och fler regler kring. Naturligtvis har det en koppling till EU-politiken, men vi har även det svenska nationella utrymmet, och det måste vi jobba med om vi ska kunna ha kvar ett svenskt fiske och en lokal svensk produktion av fisk som är väldigt efterfrågat av konsumenterna.

Vi har diskuterat konsumenternas efterfrågan mycket här i dag. Är det någonting som konsumenterna efterfrågar är det att man vet var maten kommer ifrån och hur den har producerats.

Jag vill uppmana statsrådet att länka ihop detta, så att visionen om svenskt fiske kommer att ingå i livsmedelsstrategidiskussionen.

Anf. 100 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Jag är väldigt glad över Lars Tysklinds engagemang, inte minst för fisket och vattenbruket. Vi har diskuterat det vid flera tillfällen tidigare här i kammaren. De här frågorna behöver diskuteras mycket mer.

Fiskeripolitiken är gemensam inom EU. Jag vill påstå att där är Sverige drivande för ett hållbart fiske. Vi ligger längst fram av alla 28 länder när det gäller hållbar produktion. Det betalar sig eftersom den svenska konsumenten väljer det hållbara. Man väljer bort det som inte är hållbart.

En annan sak som är viktig när vi talar om fiske och vattenbruk är givetvis sysselsättningen inom fisket och vattenbruket. Men vi ska inte glömma bort beredningsindustrin, särskilt i det område där Lars Tysklind bor, i Västsverige. Där finns det ungefär 2 000 industriarbeten inom beredningsindustrin, och det kan bli många fler. Livsmedelsstrategin pekar just på att även fisket och vattenbruket måste utvecklas. Det ger också industrijobb i förlängningen.

Anf. 101 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! En del menar att vi har nått peak meat, alltså att man inte kommer att se en stigande köttkonsumtion i världen.

I Sverige toppade köttkonsumtionen 2011. Om det är så är det givetvis bra. Vår planet klarar inte av en extensiv köttproduktion. Skulle alla människor i världen äta lika mycket kött som vi svenskar gör, skulle man inte ha en planet som kan föda oss alla.

Svenskt kött har däremot stora fördelar jämfört med utländskt kött. Det är kortare transporter, hög djurvälfärd och låg antibiotikaanvändning. Samtidigt är importen i dag av nötkött och lammkött större än den svenska inhemska produktionen.

De flesta människor vill vara goda. Då gäller det att lyfta fram vad som land har att erbjuda på "godhetsmarknaden" när konsumenterna ska göra sina medvetna och hållbara val när de handlar i butiken. Här står vi inom politiken inför en stor utmaning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige

Den förre statsministern, Göran Persson, lyfte fram det gröna folkhemmet. Jag funderar på om livsmedelsstrategin skulle kunna vara en del i en sådan vision.

Hur ska man få svenskarna att äta svenskt kött, men samtidigt mindre kött? Hur ska man lyfta fram de vegetariska alternativen samtidigt som man för fram klimatsmarta alternativ som bygger på vegetabilier som kan odlas i Sverige, så att man inte bara importerar en massa soja från Brasilien? Hur ska man minska miljö- och klimatpåverkan från svenskarnas livsmedelskonsumtion?

Anf. 102 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Jag håller med Svenneling om att svenskt kött är betydligt mer hållbart än utländskt kött. Jag har ingenting emot att människor äter mindre kött, om de bestämmer sig för det. Men i så fall bör de välja svenskt kött i stället för utländskt kött.

Det är inte bara transporterna som är orsaken till att svenskt kött har mindre utsläpp. Det handlar också om en kombination mellan mjölkproduktion och köttproduktion som kanske inte finns i många andra länder.

Vi har alla möjligheter att öka vår animalieproduktion och vår odling. Det finns 600 000 hektar åker som inte är under plog i dag. Det är klart att här finns en potential.

Att öka livsmedelsproduktionen skapar jobb och sysselsättning, inte minst i det gröna Sverige på svensk landsbygd. Som du nämnde pratade förre statsministern Göran Persson om det gröna folkhemmet.

När vi under de senaste 20 åren har minskat vår produktion har det försvunnit väldigt många jobb. Primärproduktionen sysselsätter i dag ungefär 57 000 personer. Det kan bli många fler. Livsmedelsindustrin sysselsätter ungefär 55 000 personer. Det kan bli många, många fler.

Det här är ett jobbprojekt för svensk landsbygd. Livsmedel produceras i huvudsak på någon landsbygd någonstans i världen. Vi vill ju att livsmedel ska produceras på svensk landsbygd.

Detta är också en solidaritetsfråga. Jag nämnde i mitt anförande att vi blir fler och fler människor, inte bara i vårt land utan också i världen. Frågan är då: Ska vi hämta mat från länder med 50 procents självförsörjningsgrad när vi kan producera maten själva?

Anf. 103 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Tittar man på de innovationer som nu sker inom livsmedelssektorn händer det mycket inom det vegetariska eller vegetabiliska området. Jag tror att det är viktigt att satsa på forskning och utveckling inom dessa områden. Eftersom vi har en så pass stor köttimport lär det knappast bli så att vi helt plötsligt börjar att exportera, när vi inte ens klarar av att fylla vår egen produktion. Ska vi bli ett exportland som livsmedelsstrategin tydligt pekar på är det viktigt att man ser till de innovationer som vi har framför oss.

Det som många producenter som producerar vegetabiliskt klagar på är att man i dag inte har en neutral lagstiftning. De upplever att vissa typer av produkter och mönster är gynnade framför andra. Det handlar om allt ifrån att man bestämmer att barn ska dricka mjölk till andra saker. Det gör ju att vi inom politiken har en utmaning att hitta den neutraliteten så att vi kan uppnå att det är konsumenternas val som styr. Men samtidigt har vi politiker ett ansvar för vad som läggs på tallriken.

Numera låter det ändå som att landsbygdsministern har ett intresse av vilka typer av medvetna och hållbara val som konsumenterna gör. Hur ska vi uppnå neutraliteten mellan olika typer livsmedelsproduktion?

Herr talman! Med det sagt vill jag önska statsrådet en trevlig sommar.

Anf. 104 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Forskningen, som ledamoten Svenneling tog upp, är väldigt central. Vi som politiker, och framför allt inte jag som statsråd, ska inte säga exakt vad man ska forska om. Men i det förra replikskiftet var jag inne på vattenbruket. Havet räcker inte till. Födan från fisk och skaldjur från vattenbruket är väldigt bra och hållbar för miljön. Dessutom smakar den födan också väldigt gott. Den typen av forskning kommer vi att se betydligt mycket mer av.

En livsmedelsstrategi för Sverige

Vi kommer också att se mer av forskning om vegetabilier. Det tredje åtgärdspaketet handlade bara om forskning och innovation, någonting som vi aldrig någonsin har haft tidigare i Sverige.

Jag vill önska ledamoten Svenneling, alla övriga och talmannen en trevlig sommar.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 juni.)