En ny beteckning för kommuner på regional nivå och vissa frågor om regionindelning

Anf. 43 Per-Arne Håkansson (S)

Herr talman! Det kan tyckas som en närmast självklar sak att det som under flera år i praktiken kallats regioner nu äntligen ska kunna lagstadgas som detsamma. Samtidigt är det i ett historiskt perspektiv en betydelsefull händelse för svenskt samhällsliv. Landstingen har sedan generationer tillbaka varit ett begrepp. De infördes i 1862 års kommunreform som en dåtida, ganska omfattande decentraliseringsreform. Redan under medeltiden lär det ha funnits landsting, då som benämning på de högsta beslutande organen i landskapen - inte att förväxla med länen.

Det förslag som nu tagits fram under en mycket ingående process och diskussion, inte minst utifrån lokala och regionala initiativ på vägen, utgår från förutsättningar som gäller i dag och utmaningar kring framtiden utifrån vad som krävs i fråga om kommunikationer, arbetsmarknad och samlade resurser till sjukvård och service.

Enligt det förslag från regeringen som vi i dag har att ta ställning till ändras den hittillsvarande beteckningen landsting till region. Det innebär, herr talman, en rad förändringar inom en rad områden. I handlingarna finns förslag på 161 olika lagändringar med anledning av denna förändring. I många fall är ändringarna av redaktionellt slag. Men de innefattar också ändring i tryckfrihetsförordningen, varför den så som grundlagsfråga föreslås som vilande.

En ny beteckning för kommuner på regional nivå och vissa frågor om regionindelning

Två lagtekniska samordningar har också skett med utbildningsutskottet respektive försvarsutskottet i fråga om regeringens förslag till ändringar i lagen om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning respektive i skyddslagen.

I betänkandet föreslås ett tillkännagivande. Jag vill för min del, herr talman, yrka bifall till den reservation som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har lagt fram. Med hänvisning till regeringens förslag vill jag framhålla att det ska krävas särskilda skäl för beslut om en ändring i landstings- eller regionindelningen mot en berörd regions vilja.

Även när det gäller övriga förslag till ändringar delar jag regeringens överväganden och förslag.

I den motion från Sverigedemokraterna som nu tycks få stöd av flera betonas att den regionala gränsdragningen inte enbart handlar om effektiv förvaltning utan också om demokratisk legitimitet. Därför ska det enligt motionären krävas synnerliga, inte särskilda, skäl för att kunna ändra på denna indelning.

Det finns vad jag kan se inga skäl att ställa dessa två begrepp, effektivitet och demokrati, mot varandra i detta fall. Särskilda skäl är, som jag ser det, en tillräckligt stark formulering. Den demokratiska förankringen är självklart av stor vikt och tillgodoses genom det liggande förslaget.

Staten har, vilket kan betonas i sammanhanget, ett övergripande ansvar för landet och behöver anlägga ett brett perspektiv. Så har det också, för att hänvisa till motionen, varit i ett historiskt perspektiv. Långsiktigt handlar det om tillgänglighet till en väl fungerande vård och service, gemensamt finansierad av samtliga invånare och med ett starkt samarbete med kommunerna i regionen. Den indelning som nu görs ska ha en hållbarhet över tid.

Det finns som jag ser det skäl att ha olika bestämmelser om befolkningens synpunkter vid ändringar i regionindelningen i förhållande till ändringar i kommunindelningen. Regionindelningen är beroende av länsindelningen, vilket framgår av kommunallagen, där det står att varje region ska omfatta ett län om inte något annat är föreskrivet.

Perspektivet bör vara att hela Sverige, vilket ofta brukar betonas, ska leva och utvecklas. Sjukvård, hälsovård, kollektivtrafik och regional utveckling ska finnas tillgänglig och fungera på bästa möjliga sätt. Oavsett vilken landsända eller kommun man utgår ifrån är detta ett ansvar att betona i detta sammanhang.

Regionerna är de största enskilda arbetsgivarna i Sverige, och det i sig innebär också ett ansvarstagande att väga in när vi ser på långsiktigheten.

I sammanhanget kan också nämnas de diskussioner som förs av olika partier kring huvudmannaskap för både sjukvård och skola framöver. Det är också frågor som kan ställas på sin spets i denna diskussion.

Herr talman! Det har gått över 20 år sedan den första regionen bildades i Sverige. För egen del tillhörde jag då, i en annan roll, tillskyndarna av denna förändring. Då handlade det om att Skånes tre landsting blev Region Skåne. I samma skede beslutade också staten att slå samman länsstyrelserna i Kristianstads län och Malmöhus län till ett gemensamt län. Det var det första initiativet till regionbildande i Sverige, och sedan dess har numera alla landsting tagit samma steg. En del har slagits ihop med andra närliggande landsting, andra har valt att kalla sig regioner men har kvar samma gränser som landstingen utgjort. Nu har vi till exempel Västra Götalandsregionen - en sammanslagning av flera - Region Gotland, Region Dalarna och Region Halland med flera.

När regionerna har tagit form har det skett utifrån engagemang och intresse från kommunala och lokala krafter. Gränser som uppfattats som hinder för människor i vardagen när det gällt jobb, skola och handel har anpassats efter nya förutsättningar. Den regionala utvecklingen har betonats. Kollektivtrafiken och samarbetet mellan kommuner, näringsliv och akademi har kanske varit den mest påtagliga förändringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny beteckning för kommuner på regional nivå och vissa frågor om regionindelning

Samverkan och samarbete också med länsstyrelsen är av stor vikt och kan lyftas fram.

Vi kan i ett europeiskt perspektiv också notera att regionernas Europa har blivit en realitet. Här kan svenska regioner medverka ytterligare i utvecklings- och tillväxtarbete. Det kan handla om industrietableringar, turism, akademi och forskning. Vi kan också väga in möjligheter till gränsöverskridande samarbetsorgan - där har ju regionerna varit pådrivande - med till exempel svensk-danskt, svensk-norskt eller svensk-finskt perspektiv.

Herr talman! Helhetssynen är av stor vikt. Den kraft och utvecklingspotential som finns i varje ort, kommun eller landsdel ska tas till vara på bästa sätt.

Genom den reservation som jag har yrkat bifall till här tillgodoses detta perspektiv med den långsiktiga hållbara utvecklingen som rättesnöre.

(Applåder)

Anf. 44 Erik Ottoson (M)

Herr talman! Tack, Per-Arne Håkansson, för ett intressant anförande med mycket information men där vi väl kanske inte håller med varandra helt och hållet!

Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet så som det ligger på kammarens bord i dag. Anledningen är att jag anser, och vi anser, att det är viktigt att den lokala självstyrelsen som vi har i det här landet genom kommuner och regioner också bygger på initiativ som kommer underifrån.

Kollegan som kommer från Socialdemokraterna lyfter fram begreppen särskilda skäl kontra synnerliga skäl när det gäller huruvida man ska kunna gå emot en regions vilja att slås samman med en grannregion. Samtidigt är det viktigt att lyfta fram perspektivet att det här inte handlar om att förhindra lokala initiativ underifrån som vill skapa synergier och samverkan tillsammans med angränsande regioner, utan det handlar om att skapa väsentliga och viktiga förhinder för en statlig makt att gå in gentemot regioner och ovanifrån påtvinga dessa att slå sig samman trots att folket i det berörda området inte vill detta.

Begreppet särskilda skäl låter som en ganska hård formulering. Särskilda skäl tror jag i vardagligt tal upplevs som ganska tydligt. Men vi vet samtidigt att särskilda skäl inte ens kommer i närheten av begreppet synnerliga skäl. Därför beslutade också konstitutionsutskottet att i det här betänkandet lägga fram ett förslag till tillkännagivande till regeringen.

Det är mycket riktigt så att konstitutionsutskottet tidigare har gjort ett tillkännagivande i ungefär samma fråga och som regeringen nu anser vara tillgodosett, alltså inte bara hanterat eller bemött utan tillgodosett. Skälet till att man anser att det är tillgodosett skulle jag vilja hävda är att konstitutionsutskottet i sitt arbete använder ett återhållsamt och verserat språk där man på ett sakligt sätt beskriver vad som är önskemålet. Det kräver dock att den regering som läser detta och ska ta till sig det och sedan återkomma till kammaren och riksdagen med förslag som tillgodoser ett tillkännagivande också ser språket som ett återhållsamt språk och att man också läser den beskrivande texten om bakgrunden till ett tillkännagivande för att förstå intentionerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny beteckning för kommuner på regional nivå och vissa frågor om regionindelning

Här blir det tydligt, herr talman, att regeringen har läst tillkännagivandetexten och gjort den absolut mest sparsamma tolkningen av vad den kan tänkas innebära och ändå återkommer till riksdagen med ett förslag som inte tillgodoser intentionerna i tillkännagivandet, om än kanske den exakta ordalydelsen.

Därför är det viktigt, herr talman, att riksdagen i det här skedet förtydligar för regeringen att även om konstitutionsutskottet har ett återhållsamt språk är det inte ett språk som man kan ta lättvindigt. Därför blir det nu från vår sida ett förslag till ett tydligare tillkännagivande om att det i lagstiftningen för sammanslagning av regioner i allt väsentligt ska vara samma regelverk som för kommuner.

Skälen till detta är uppenbara. En statlig makt ska inte ha möjligheten att tvinga samman kommuner - så är det redan i dagsläget - om det inte föreligger synnerliga skäl. Detsamma bör vara tillämpligt på regioner.

Vikten av folkomröstningar måste betonas i just detta skede. Folkomröstningar är i det här sammanhanget ett viktigt sätt för den lokala befolkningen att ge uttryck för hur de anser att den lokala självstyrelsen ska ta sig uttryck och hur den ska vara utformad.

Hårresande exempel på idéer från den centrala statsmakten och regeringen har torgförts tidigare i denna process, till exempel Region Norrland där fritidspolitiker i Kiruna förväntas resa till kvällsmöten i Sundsvall för att kunna utöva sin roll som företrädare av befolkningen i den lokala valkretsen och idéer där man skulle behöva göra ytterligare stora förändringar mot den lokala viljan för att tillgodose statsmaktens eget önskemål om hur man själv skulle vilja organisera sig.

Herr talman! Jag tror att det ligger närmare till hands om man vill omorganisera staten att man börjar med att se över hur staten kan göra detta utan att för den sakens skull köra över lokal folkvilja om hur man vill organisera det lokala självstyret. Det är en viktig del av vårt styrelseskick att det finns förutsättningar för den lokala folkviljan att få genomslag i arbetet med hur vår lokala välfärd ska utvecklas genom kommuner och regioner.

Många viktiga förbättringar, synergier och samarbeten har tillkommit genom underifrånperspektivet. Föregående talare beskrev hur han själv varit tillskyndare av detta, och jag skulle vilja påstå att jag också i min roll som kommunal företrädare i ett tidigare politiskt liv har varit tillskyndare av samarbete och sammanhållning.

Jag kommer från en kommun, Huddinge, där diskussionen om att dela kommunen är ständigt levande och där vi har haft flera folkomröstningar på temat. Vissa anser att det skulle leda till ett bättre lokalt folkstyre. Jag har personligen varit av en annan uppfattning, och det har också befolkningen i Huddinge varit.

Folket vill inte vid varje givet tillfälle bryta sönder organisatoriska strukturer till mindre delar. Om man har övertygande argument och kan övertyga den lokala befolkningen om att det är rätt att slå samman och samarbeta mer över ett större geografiskt område ska det såklart inte finnas några stora hinder för detta. Men en regering ska inte lättvindigt eller ens med särskilda skäl kunna tvinga fram en sammanslagning av regioner. Det, herr talman, ska kunna ske av synnerliga skäl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny beteckning för kommuner på regional nivå och vissa frågor om regionindelning

Slutligen tycker jag att det finns anledning att begrunda det sätt på vilket detta har kommit till riksdagens bord. Om man var mer misstänksam än jag själv skulle man kunna anta att det har gjorts försök att gömma undan denna ganska väsentliga förändring med fina formuleringar i en tjock proposition för att den ska kunna glida genom riksdagen obemärkt. Jag kan konstatera att om man försöker dribbla bort riksdagen på det viset får man räkna med att riksdagen gör mål köksvägen, likt Peter Forsberg.

Anf. 45 Per Söderlund (SD)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till konstitutionsutskottets betänkande KU3. Mycket har redan sagts i detta ärende, och föregående talare var vältalig och framförde även våra åsikter på ett bra sätt.

Herr talman! Betänkandet gäller en stor mängd lagar, men jag tänker också, som föregående talare till stor del har gjort, uppehålla mig vid indelningslagen en stund. Sveriges regionala och kommunala indelningar handlar ofta om historiska gränsdragningar och gemenskaper som har skapats under hundratals år och därför har en stark folklig förankring. Gränsdragningarna handlar alltså inte enbart om effektiv förvaltning utan också till stor del om demokratisk legitimitet. Det är därför viktigt att indelningsförändringar har så bred acceptans som möjligt hos den befolkning som berörs av dem.

I regeringens förslag är invånarnas och regionernas inflytande dessvärre mindre vid ändringar i regionindelningar än vid ändringar i kommunindelningar. Vi är därför mycket glada att en utskottsmajoritet har kunnat landa i en gemensam skrivning om att de ändringar i indelningslagen som regeringen föreslår är ett steg i rätt riktning när det gäller att beakta befolkningens synpunkter men att de inte riktigt räcker hela vägen.

Trots att förändringar i regionindelningen kan påverka människors vardag lika mycket som förändringar i kommunindelningen finns det nämligen fortfarande betydande skillnader mellan bestämmelserna om att inhämta och beakta befolkningens synpunkter i regeringens förslag. Bland annat ska särskild hänsyn tas till befolkningens önskemål och synpunkter vid ändringar i kommunindelningen, något som vi anser bör vara fallet även då ändringar i regionindelningen är aktuella.

När det finns skäl ska det i samband med utredningen av en indelningsändring för kommuner göras en särskild undersökning om befolkningens inställning till ändringen. Undersökningen kan göras genom en omröstning, en opinionsundersökning eller ett liknande förfarande.

Vid ändringar i kommunindelningen ska också särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från den eller de kommuner som närmast berörs av ändringen. Om dessa kommuner motsätter sig den ändrade indelningen krävs synnerliga skäl för att ändringen ska kunna beslutas och genomföras.

Vid en ändring i regionindelning ska det däremot räcka med särskilda skäl, enligt regeringens förslag, alltså en betydligt mildare formulering. Sverigedemokraterna menar att det ska krävas synnerliga och inte enbart särskilda skäl även för att ändra på regionindelningen mot en regions vilja.

En ny beteckning för kommuner på regional nivå och vissa frågor om regionindelning

Herr talman! Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till bestämmelser om att inhämta och beakta olika synpunkter vid ändringar i regionindelningen så att de i allt väsentligt motsvarar de bestämmelser som gäller vid ändringar i kommunindelningen. Det är en uppfattning som vi delar, och vi är väldigt glada att en utskottsmajoritet har nått fram till den slutsatsen. Det blir en garanti för att framtida förändringar i regionindelningen kommer att ha ett större folkligt stöd.

(Applåder)

I detta anförande instämde Matheus Enholm (SD).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)