En ny regional planering

Betänkande 2018/19:CU2

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
14 november 2018

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Nya regler för planering av byggande förs in i plan- och bygglagen (CU2)

Nya bestämmelser om regional fysisk planering ska föras in i plan- och bygglagen. Frågor som berör mer än en kommun ska samordnas regionalt. Bestämmelserna gäller Stockholms och Skånes län. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Enligt förslaget ska frågor som rör flera kommuner hanteras på regional nivå i länet, exempelvis när det gäller bostadsförsörjning. Landstingen får samordningsansvar och i det ingår att ta fram en regionplan. Planen ska vara vägledande för kommunernas beslut om bland annat översiktsplaner och detaljplaner. Planen ska också ge kommunerna vägledning kring hur mark- och vattenområden ska användas, var det går att bygga och hur samverkan ser ut mellan kommunerna och andra aktörer.

Lagändringarna börjar gälla 1 januari 2019.

Riksdagen riktade också ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen borde

  • ta nödvändiga initiativ till att utveckla reformen så att den omfattar fler län, exempelvis genom direkt dialog med berörda parter.
  • förtydliga hur befintliga samordningsförbund kan fortsätta sitt arbete.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till motioner med förslag om ett tillkännagivande om att regeringen bör ta nödvändiga initiativ för att regional fysisk planering ska omfatta fler län än Stockholms län och Skåne län. Avslag på övriga motionsyrkanden.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2018-10-11
Justering: 2018-11-06
Trycklov: 2018-11-07
Reservationer: 3
Betänkande 2018/19:CU2

Alla beredningar i utskottet

2018-10-11

Nya regler för planering av byggande förs in i plan- och bygglagen (CU2)

Nya bestämmelser om regional fysisk planering ska föras in i plan- och bygglagen. Frågor som berör mer än en kommun ska samordnas regionalt. Bestämmelserna gäller Stockholms och Skånes län. Civilutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Enligt förslaget ska frågor som rör flera kommuner hanteras på regional nivå i länet, exempelvis när det gäller bostadsförsörjning. Landstingen får samordningsansvar och i det ingår att ta fram en regionplan. Planen ska vara vägledande för kommunernas beslut om bland annat översiktsplaner och detaljplaner. Planen ska också ge kommunerna vägledning kring hur mark- och vattenområden ska användas, var det går att bygga och hur samverkan ser ut mellan kommunerna och andra aktörer.

Lagändringarna föreslås börja gälla 1 januari 2019.

Utskottet föreslår också att riksdagen riktar ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen borde

  • ta nödvändiga initiativ till att utveckla reformen så att den omfattar fler län, exempelvis genom direkt dialog med berörda parter.
  • förtydliga hur befintliga samordningsförbund kan fortsätta sitt arbete.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2018-11-13
Debatt i kammaren: 2018-11-14
Stillbild från Debatt om förslag 2018/19:CU2, En ny regional planering

Debatt om förslag 2018/19:CU2

Webb-tv: En ny regional planering

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 43 Momodou Malcolm Jallow (V)

Fru talman! Det råder bostadsbrist i en majoritet av landets kommuner. Värst är bostadsbristen i storstadsregionerna. De som drabbas hårdast är låginkomsttagare, unga vuxna och nyanlända. Bostadsbristen begränsar människors möjligheter att ta ett jobb, studera och etableras i det svenska samhället. Därigenom påverkas individens frihet, ekonomins tillväxt och samhällets utveckling negativt. Det leder till ökade klyftor och segregation.

Mycket av det som byggs har varit alltför dyrt för stora grupper i samhället. Det är, kort sagt, brist på bostäder som folk har råd att efterfråga. Det är framför allt brist på hyresrätter med rimliga hyror. Enligt Boverket behövs det i snitt 67 000 nya bostäder varje år fram till 2025.

Under förra mandatperioden antog riksdagen, på Vänsterpartiets initiativ, en målsättning som innebär att minst hälften av de bostäder som byggs ska vara hyresrätter. För att uppnå riksdagens målsättning behöver kommunerna ta sitt bostadsförsörjningsansvar. Det gäller i synnerhet de kommuner som ligger i landets tillväxtområden där behovet av nya bostäder är som störst.

Bostadsbristen är samtidigt en regional fråga. Exempelvis är arbetsmarknadsregionerna i dag större än de egna kommunerna, och det finns ofta fördelar med att diskutera markanvändning över kommungränserna. Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen behöver därför samordnas, så att alla kommuner i en region bidrar till att bygga de bostäder som behövs. Här kan en regional fysisk planering fylla en viktig funktion.

Fru talman! Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att bostadsförsörjningen bättre kan tillgodoses med regional fysisk planering. Vänsterpartiet hade dock hellre sett att regeringen gav den regionala planeringen större möjligheter att påverka kommunernas bostadsbyggande. Bostadsförsörjningen är en regional fråga, och alla kommuner i ett län måste bidra till att bygga bort bostadsbristen. För att få fler kommuner att ta sitt bostadsförsörjningsansvar krävs en tydligare statlig och regional styrning. Därför har Vänsterpartiet ytterligare ståndpunkter och förslag i frågan om regional planering i våra reservationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny regional planering

Fru talman! I dag bor 90 procent av befolkningen i en kommun med bostadsbrist. Det är inte rimligt att rika, välmående kommuner endast bygger dyra bostadsrätter och lämnar bekymret med hyresrätter till fattigare kommuner inom samma region. Många kommuner har inte lyckats anpassa bostadsbyggandet till befolkningsutvecklingen och har därmed inte tagit sitt bostadsförsörjningsansvar. Det finns en rad förklaringar. Det kan exempelvis bero på dåliga marknadsförutsättningar eller brist på kommunal mark. Malmö är ett exempel; jag kommer ihåg när jag satt i kommunfullmäktige där och man sålde mark varenda gång vi hade kommunfullmäktigemöte.

Det kan också bero på en politisk ovilja att bygga. I till exempel Vaxholm i Stockholm har man under 2000-2017 byggt 27 hyresrätter. I Danderyd har man byggt 95 stycken och i Vallentuna 112 stycken. Det kan jämföras med Upplands Väsby, som har byggt 1 178 hyresrätter. Det är samma sak i Skåneregionen: Lomma byggde under samma period, 2000-2017, totalt 122 hyresrätter och Vellinge 245 stycken, i jämförelse med till exempel Malmö som byggde 8 997 hyresrätter.

För kommunpolitiker kan bostadspolitiken vara svår att manövrera då den blivit alltmer marknadsstyrd och helt och hållet marknadsfinansierad. Samtidigt har kommunerna planmonopolet, ofta ett visst markinnehav och de allmännyttiga bostadsbolagen att styra med - de som finns kvar. Vänsterpartiet vill skapa fastare strukturer för bostadsbyggande som möjliggör för alla kommuner att ta sitt ansvar för att bygga bort bostadsbristen. För detta krävs både statlig hjälp till de kommuner som behöver det och statliga sanktionsmöjligheter i de fall kommuner inte bidrar utan övervältrar ansvaret för bostadsbyggandet på andra.

Regeringen föreslår att regional fysisk planering ska ske i Stockholms län och i Skåne län. Enligt regeringens bedömning bör regional fysisk planering införas i fler län när behov av och förutsättningar för sådan planering finns. Bostadsplaneringskommittén har dock föreslagit att regional fysisk planering ska ske i alla län. Ett flertal remissinstanser var positiva till detta, däribland Hyresgästföreningen och Sabo. Vänsterpartiet anser i likhet med kommittén, Hyresgästföreningen och Sabo att regional fysisk planering ska ske i alla län.

Det finns ett behov av mellankommunal och regional samverkan i större eller mindre omfattning över hela landet. I tillväxtområden kan det handla om att samordna sig för ett ökat bostadsbyggande där alla kommuner tar ansvar. I kommuner med minskande befolkning kan det i stället handla om att anpassa befintlig bebyggelse och andra anläggningar till nya behov. En del kommuner saknar dessutom kompetens och resurser för vissa uppgifter och funktioner. För dessa kommuner kan en regional samordning vara ett bra stöd.

Fru talman! Det finns ett uppenbart behov av mellankommunal och regional samverkan som inte tycks komma till stånd på frivillig väg. Behovet av samordning mellan olika planeringsslag gäller oavsett var i landet planeringen sker. Det finns därmed ingen anledning att begränsa uppdraget till att endast omfatta vissa delar av landet, vilket regeringen föreslår. Vänsterpartiet tycker att regional fysisk planering ska vara obligatorisk i alla län.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny regional planering

Enligt regeringens förslag ska regionplanen endast vara vägledande och inte bindande. Vänsterpartiet anser att man inom ramen för den regionala fysiska planeringen ska kunna ställa skarpare krav på att samtliga kommuner inom en region bidrar till att tillgodose hela regionens bostadsförsörjningsbehov. Utan sådana krav riskerar regeringens förslag om en regional fysisk planering att bli verkningslöst.

Ett tydligt exempel är den nuvarande regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen, RUFS. Trots ett gediget arbete med RUFS kvarstår det grundläggande problemet att vissa kommuner i länet inte bygger nya bostäder i tillräcklig omfattning, eftersom det inte finns ett bindande bostadsmål. Detta bekräftas även av Stockholms kommun, som i sitt remisssvar på regeringens proposition framhåller behovet av att få kommuner som inte i tillräcklig utsträckning bidrar till den regionala utvecklingen att ta ett större ansvar.

Om regionplanen endast är vägledande kommer vissa kommuner att kunna fortsätta som tidigare och bygga få bostäder, framför allt hyresrätter. Därmed förvärras bostadsbristen i hela regionen, vilket påverkar individens frihet, ekonomins tillväxt och samhällets utveckling negativt. För att få alla kommuner i en region att ta sitt bostadsförsörjningsansvar på en regional bostadsmarknad bör det införas ett bindande bostadsmål i den regionala bostadsplaneringen som anger hur många bostäder som behöver byggas i en region. Byggandet bör därefter fördelas på kommunerna i regionen. Därmed ges alla kommuner i en region möjlighet att ta ansvar för bostadsbristen och bygga de bostäder som krävs. Hälften av nyproduktionen ska nationellt, i enlighet med riksdagens målsättning, vara hyresrätter.

Fru talman! I regeringens lagförslag saknas helt möjligheten för staten att ställa krav på kommunerna i en region att bygga bostäder. Propositionen innehåller inte heller några förslag om sanktioner gentemot de kommuner som inte bygger bostäder. Vänsterpartiet anser att staten bör ges möjlighet att förelägga kommuner att bygga bostäder enligt den bindande regionala bostadsplaneringen, med särskild hänsyn till det nationella målet om att minst hälften av de bostäder som byggs ska vara hyresrätter. Det kan samtidigt införas sanktioner mot de kommuner som trots detta inte bygger i enlighet med den regionala bostadsplaneringen. I likhet med Delegation Bostad 2030 anser vi att det ska vara kostsamt för kommuner som inte fullgör sitt bostadsförsörjningsansvar.

Fru talman! För att ge kommunerna möjlighet att uppnå bostadsmålen i den regionala bostadsplaneringen och bygga de bostäder som de tilldelats via länsstyrelsen och landstinget bör staten bistå med finansiellt stöd. Under förra mandatperioden införde regeringen och Vänsterpartiet omfattande investeringsstöd för byggande av hyresrätter samt ett riktat statsbidrag för ökat bostadsbyggande, den så kallade kommunbonusen. Dessa stöd bör höjas och förbättras. Dessutom bör statliga topplån för nyproduktion av hyresrätter införas. Staten ska vara kommunerna behjälplig i att uppnå målen, och särskilt bör finansieringsstöd för nyproduktion av hyresrätter prioriteras. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny regional planering

Fru talman! För att avsluta: Det är dags för en ny bostadspolitik där staten, kommunen och regionen ska ta sitt ansvar och genomföra vad som är en lagstadgad rättighet för varenda människa som bor i det här landet. Regeringen bör således återkomma med förslag som innebär att staten ges rätt att förelägga kommuner att bygga de bostäder som de har tilldelats enligt den regionala bostadsplaneringen, med särskild hänsyn till det nationella målet om att minst hälften av de bostäder som byggs ska vara hyresrätter, och att de kommuner som inte följer ett sådant föreläggande kan åläggas en sanktion.

Fru talman! Jag ställer mig bakom samtliga reservationer från Vänsterpartiet, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till Vänsterpartiets reservation 2.


Anf. 44 Emma Hult (MP)

Fru talman! I dag är det civilutskottets första debatt för den här mandatperioden och även min första debatt i rollen som utskottets ordförande.

Vi är här i dag för att debattera regeringens proposition En ny regional planering. Regeringen grundar sitt förslag på den parlamentariska Bostadsplaneringskommitténs utredning, och det är ett led i det arbete den rödgröna regeringen under den gångna mandatperioden har gjort för att stärka den verktygslåda som kommuner och andra behöver för att få igång och hålla uppe det bostadsbyggande vi behöver.

En del i detta arbete har varit att ge länsstyrelserna i uppdrag att prioritera bostadsbyggande. Bostadsbristen är ett faktum, även om det just nu byggs och färdigställs fler bostäder än på väldigt länge i Sverige. Det är nu vi har i uppgift att se till att vi håller uppe den byggtakt vi faktiskt har kommit upp i, så att ännu fler bostäder byggs och ännu fler får ett hem.

Jag tycker att regeringens proposition En ny regional planering är bra, och den är också oerhört viktig. Den är ett viktigt verktyg för att kommunerna ur ett övergripande perspektiv ska kunna ta ansvar för den planering vi behöver för att bygga våra framtida samhällen. Det är samhällen som ska vara bra, inkluderande och hållbara ur såväl ett ekonomiskt som ett socialt och ett ekologiskt perspektiv. Det är samhällen där vi vågar se vad som händer på andra sidan kommungränsen och gemensamt i en region planera för de bostäder som behövs och för att regionen ska kunna växa.

I propositionen föreslås att nya bestämmelser om regional fysisk planering införs i plan- och bygglagen. Sådan planering föreslås införas i Stockholms län och Skåne län. Regeringen öppnar också för att ytterligare län ska göra denna typ av planering.

Landstinget blir regionplaneorgan med ansvar för den regionala fysiska planeringen inom sitt län. Regionplaneorganets uppgifter innefattar bland annat att man ska anta regionplanen. Planen ska vara vägledande för beslut om översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser.

Av regionplanen ska det bland annat framgå hur hänsyn har tagits till och hur planen har samordnats med andra nationella, regionala och kommunala planer och program.

Landstinget i de berörda länen får med förslaget ett antal nya uppgifter. Två av dessa är att verka för insatser som kan bidra till att det långsiktiga behovet av bostäder kan tillgodoses samt att verka för insatser som kan bidra till att minska länets klimatpåverkan och dess effekter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny regional planering

Regeringen föreslår också att landstinget får i uppgift att verka för insatser som kan bidra till att länets långsiktiga behov av bostäder för alla delar av befolkningen tillgodoses.

Regeringens förslag om att landstinget ska verka för insatser som bidrar till att minska länets klimatpåverkan ersätter inte länsstyrelsens ansvar för samordningen av det regionala arbetet för minskad klimatpåverkan. Avsikten med den uppgift som regeringen nu föreslår ska gälla för landstinget är i stället att detta ska bli ytterligare en arena där den regionala fysiska planeringen kan bidra till en minskning av länets klimatpåverkan.

Exempelvis kan landstinget genom sin kunskap och med dialog skapa förutsättningar för ökad användning av kollektivtrafik och ökad samordning av godstransporter. Det kan också avse strukturella förutsättningar för infrastruktur, markanvändning och bebyggelse och hur dessa kan utnyttjas för att skapa transporteffektivitet.

En annan åtgärd kan vara att lyfta upp frågan om regionala cykelstråk. Detta är något som kräver koordinerade insatser på kommunal nivå.

Andra åtgärder som står den regionala och lokala nivån till buds är att skapa regionala plattformar för att diskutera hur naturliga resurser som vind, sol och vatten kan tas till vara.

I går publicerade SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, på sin hemsida ett debattinlägg där såväl ordföranden Lena Micko som vice ordföranden Anders Knape uttrycker oro över att lagstiftningen om ny regional planering ska försvaga den lokala demokratin.

Fru talman! Jag vill vara tydlig med att den lagstiftning som vi debatterar här i dag inte ska ses som ett hot mot den lokala demokratin. Den ska snarare ses som en hjälp till alla de kommuner runt om i vårt land som tillsammans behöver jobba med långsiktig, övergripande och hållbar planering av våra samhällen.

Jag håller med SKL:s presidium i deras argumentation om att viljan är stor bland landets kommuner att se till att vi bygger fler bostäder. Däremot håller jag inte med om slutsatsen att kommunerna redan i dag planerar tillräckligt med bostäder.

Det finns kommuner som gör en alldeles strålande insats, men det finns också kommuner som behöver göra mer. Jag tror att detta blir ett viktigt verktyg för att alla kommuner ska dra sitt strå till stacken.

I utskottet har en bred majoritet enats om ett tillkännagivande till regeringen. Vi vill att regeringen tar nödvändiga initiativ för att regional fysisk planering ska omfatta fler län än Skåne och Stockholm. Det känns bra, för jag tror att det är en viktig väg framåt för att se till att vi bygger bostäder i hela Sverige och att vi i regionerna gemensamt jobbar för detta.

Härmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)


Anf. 45 Leif Nysmed (S)

Fru talman! Detta kommer nog delvis att låta som en upprepning av det Emma sa. Vi tillhör dock samma regering, och det kan såklart komma att märkas i anförandet.

Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i civilutskottets betänkande CU2.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny regional planering

Förslaget innebär bland annat nya bestämmelser om regional fysisk planering i plan- och bygglagen. Den lagändring samt det förslag till tillkännagivande som utskottet ställt sig bakom om regional fysisk planering i plan- och bygglagen är ett viktigt steg i att åstadkomma mer enhetlighet i landet för en sådan behövlig prövning.

Den regionala fysiska planeringen ska omfatta frågor av betydelse för den fysiska miljön som angår två eller flera kommuner i ett län. Sådan planering ska enligt förslaget ske i Stockholms län och Skåne län. Ett enigt utskott anser dock också att regeringen bör ta nödvändiga initiativ för att fler län ska omfattas av regional fysisk planering. Där råder det egentligen ingen skillnad, men det måste bygga på att det också finns förutsättningar för det.

Landstinget kommer att ansvara för den regionala fysiska planeringen inom sitt län. Uppgiften att bland annat anta en regionplan ska innefatta att ange grunddrag för användningen av mark- och vattenområden och riktlinjer för lokaliseringen av bebyggelse och byggnadsverk som har betydelse för länet.

Regionplanen ska även ge vägledning för beslut om översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser. Detta är en viktig del för samordningen och för att man ska få en överblick.

Vidare ska det av en regionplan framgå bland annat hur hänsyn har tagits till och hur planen har samordnats med den regionala utvecklingsstrategin, länsplanen för regional transportinfrastruktur, trafikförsörjningsprogram, kommunala riktlinjer för bostadsförsörjning samt nationella och andra regionala och kommunala mål, planer och program av betydelse för en hållbar utveckling i länet. Det ska också framgå hur planen är avsedd att genomföras.

Vi instämmer i regeringens bedömning att regional fysisk planering bör kunna bidra till att tillgodose en förbättrad bostadsförsörjning och en hållbar utveckling.

Vi ser att behovet av bostäder fortfarande är väldigt stort och att det krävs samverkan mellan kommuner för att det ska bli en bra bostadsförsörjning. En enda kommun kan inte lösa detta problem, utan vi måste samverka.

Att reglerna om regional fysisk planering samlas i PBL bedömer vi underlättar samordningen mellan å ena sidan det kommunala ansvaret för planering av mark- och vattenområden enligt PBL och å andra sidan de regionala aktörernas uppdrag att utreda och planera frågor av betydelse för länets fysiska miljö.

I förlängningen bör den ökade samordningen kunna medverka till en förbättrad effektivitet i planeringsprocesserna samt förbättra utväxlingen av både offentliga och privata investeringar. Detta bör leda till en förbättrad fysisk planering sett ur både ett hållbarhetsperspektiv och ett samhällsekonomiskt perspektiv.

I lagstiftningsärendet har det även gjorts bedömningen att tidigare anförda skäl för att regionplaner inte ska vara bindande fortfarande är giltiga. I huvudsak anförs följande: En bindande regionplan minskar genomförbarheten genom att den inte lämnar utrymme för skiftande prioriteringar och nytillkommande frågor i efterföljande planeringar. Det riskerar att bli stelbent, och regionplanen kan bli ett svårforcerat hinder i stället för det hjälpmedel som den är avsedd att vara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny regional planering

Bostadsplaneringskommittén och flera remissinstanser har också framfört att regionplanerna även fortsättningsvis bör vara vägledande.

Sammanfattningsvis, fru talman, ser vi socialdemokrater positivt på den nya lagstiftningen. Vi anser att den kommer att underlätta för framtida planering av bostäder och infrastruktur, vilket är väldigt behövligt för att vi ska lyckas uppnå de mål som jag tror att vi har gemensamt över blockgränserna. Det behövs fler bostäder och en fungerande infrastruktur.

Regionplaner kommer också att stärka olika regioners framtida utvecklingspotential på ett bättre och tydligare sätt.

Avslutningsvis, fru talman, yrkar jag återigen bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)


Anf. 46 Mats Green (M)

Fru talman! Vi välkomnar i det stora hela regeringens proposition om en ny regional planering för ökad samordning och framför allt bättre bostadsförsörjning.

Med växande regioner, satsningar de kommande åren på utbyggd infrastruktur, en kraftigt växande befolkning till följd av migration och krav på en hållbar utveckling krävs en ökad helhetssyn med samordnade insatser i samhällsplaneringen. Att bekämpa bostadsbristen, att efter de fyra gångna åren få en bostadspolitik värd namnet och underlätta för städer och samhällen över hela vårt land att utvecklas och expandera är i dag en av våra absolut största samhällsutmaningar.

Uppbromsningen som skett av bostadsbyggandet är alarmerande. Vi ser i dag en bostadsbrist som främst drabbar just dem som har svårast att ta sig in på bostadsmarknaden, en bostadsbrist som hämmar tillväxt, företagande och integration och som gör det svårare att hantera migrationsutmaningarna.

Varje reform som påtagligt förenklar och förkortar kommunernas arbete med detaljplaner är välkommen. Här har tyvärr inte mycket skett under de senaste åren. Regeringen Löfven har varit anmärkningsvärt passiv i arbetet med att ta fram förslag för att underlätta bostadsbyggandet. Dock har vi från Moderaterna och Alliansen alltid varit tydliga med att vi välkomnar alla initiativ, stora som små, som bidrar till att underlätta bostadsbyggandet och till att städer och samhällen kan växa.

Fru talman! Jag vill avsluta med att även beröra det som Emma Hult tog upp. Det är naturligtvis av vikt att regionplaneringen inte får fördröja eller försvåra kommunernas planering och genomförande på något sätt. Framför allt får den inte preja eller på något sätt inskränka det kommunala självstyret. Jag har, precis som Emma Hult, tagit del av de kommentarer och synpunkter som Sveriges Kommuner och Landsting har framfört.

Jag vill vara tydlig med, fru talman, att en förutsättning för oss är att regionplaneringen inte prejar det kommunala självstyret på något sätt. Om det nu skulle bli en rättstillämpning som på något sätt går i den riktningen, vilket jag inte tror, kommer vi inte bara att vara öppna för utan vilja att man ser över lagstiftningen omedelbart. Men som sagt var tror vi inte det, utan förhoppningen är att den ska underlätta regional planering och bli ett verktyg för kommuner, landsting och regioner att öka bostadsbyggandet över hela linjen. Om någon annan tillämpning och tolkning skulle uppkomma kommer vi på lämpligt sätt att initiera en översyn av lagstiftningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny regional planering

(Applåder)


Anf. 47 Roger Hedlund (SD)

Fru talman! En ny regional planering är en proposition från regeringen som vi sverigedemokrater ställer oss bakom. Vi ställer oss också bakom och har motionerat om att förslaget om regional planering ska sträcka sig utanför Skåne och Stockholms län och gälla hela Sverige. Vi har fått ett enigt utskott bakom detta arbete, och det är vi såklart glada för.

Jag själv satt i den bostadsplaneringskommitté som lade grunden till propositionen och som levererade sitt resultat 2015, så jag är väl insatt i det arbete som ligger bakom förslaget.

Från Sverigedemokraternas sida är vi glada över att propositionen nu har kommit till riksdagen. Vi hade såklart önskat att det hade gått fortare, för vi tycker att det här är en stor och viktig pusselbit för att kunna få igång ett utökat bostadsbyggande och underlätta möjligheten att bygga bostäder i Sverige.

Vi tycker också att detta borde ha varit ett mer prioriterat förslag än många av de andra propositioner och förslag som har kommit från regeringen. Dock får vi ändå vara nöjda med att vi står här i dag.

Det behövs en synkronisering av flera politiska områden i Sverige i dag, som trafik, näringsliv, tillväxt, finansiering och samsyn gällande bostadsbyggande, infrastruktur och mycket mer. Här är vi glada över att regionorganen, landstingen, får i uppdrag att lägga fram en regional planering för alla kommuner gemensamt och att alla kommuner gemensamt också blir en del av planeringen, så att vi kan komma fram till det så viktiga arbetet med att planera för infrastruktur, näringsliv, tillväxt, finansiering och samsyn, som jag nämnde. Det har varit alldeles för mycket stuprörspolitik; man har sett på detta utifrån sitt eget område. Förslaget från regeringen innebär att man nu får en större samordning i arbetet med detta.

Det ger också ett bättre helhetsperspektiv och möjligheter för kommunerna och regionerna att samplanera var man behöver dra infrastruktur och hur man ska lägga kollektivtrafiken för att skapa en bättre tillväxt. Vi vet till exempel att väldigt många kommuner jobbar med att vara pendlingskommuner in till storstadsregioner, och där är den regionala planeringen oerhört viktig.

Det här innebär att vi kan skapa bättre förutsättningar för kommunerna, små som stora, där alla får vinning av att planera tillsammans. Det stärker också kommunerna. Om inte annat stärker det kommunerna i det som mycket i dag är en brist på kommunalt håll, nämligen möjligheten att ha kvalificerade fysiska och strategiska planerare. Här kan regionen stärka kommunerna i deras arbete och skapa bättre förutsättningar.

Vi tror också att det kan gynna kommunerna mycket ekonomiskt att de kan använda de underlag som man tar fram i den regionala planeringen när de ska planera lokalt för kollektivtrafik, infrastruktur, bostadsbyggande och mycket mer. Det blir alltså en positiv ekonomisk effekt i många avseenden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny regional planering

Det kan också innebära stora kostnadsbesparingar när man kan använda en form av saminvestering när det gäller vatten, avlopp, energi och många andra områden som berör kommuner och regioner.

Jag instämmer med många talare här i dag. Och jag är glad att många talare här i dag varit så tydliga med att om det skulle bli ett problem, som Sveriges Kommuner och Landsting hävdar, att det här skulle påverka det kommunala självbestämmandet vad gäller byggande av bostäder och planering är man beredd att lägga fram förslag för att justera det så att vi inte hamnar i en sådan situation, för det är ingenting som Sverigedemokraterna vill se. Vi vill inte att man på regionalt plan ska planera var kommunerna ska bygga bostäder. Det måste vara kommunernas eget ansvar långsiktigt att själva veta var det behöver byggas bostäder och annat. Här är vi sverigedemokrater väldigt tydliga i vår inställning. Farhågorna från SKL tror jag inte kommer att besannas, men om de skulle besannas är vi beredda att ställa upp tillsammans med övriga partier och justera förslaget.

Med dessa ord, fru talman, ställer sig Sverigedemokraterna bakom propositionen. Jag yrkar därmed bifall till den.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mikael Eskilandersson och Angelica Lundberg (båda SD).


Anf. 48 Ola Johansson (C)

Fru talman, och åhörare som just lämnade läktaren!

Var vi bor, var vi arbetar och hur vi reser är faktorer som påverkar samhällsbygget. När vi nu diskuterar hur, var och hur snabbt höghastighetsjärnvägar ska transportera människor är det ett tecken på vad vi brukar kalla för regionförstoring. Att man är emot bildandet av större regioner behöver inte innebära att man förnekar existensen av funktionella regioner och deras framväxt. Växande arbetsmarknadsregioner ska inte hindras av redan existerande länsgränser. På gott och på ont får våra storstadsregioner en allt större och vidare påverkan på sitt omland.

När OECD, Organisationen för samarbete och utveckling, definierar en "Megaregion of Western Scandinavia" sträcker den sig från Oslo i norr till Hamburg i söder. En infrastruktursatsning som knyter denna samman skulle i så fall innebära satsningar på järnvägen från Oslo ända ned till Malmö-Köpenhamn-området, undanröjande av flaskhalsar av olika slag genom Danmark och Tyskland och en eventuell tunnel under Fehmarn Bält mellan Danmark och Tyskland.

Mitt i denna jättelika "banan" ligger mitt hemlän Halland, som växer snabbt och som inom kort måste planera för en befolkning på en halv miljon invånare. Vi har dessutom nyligen anslutit oss till en samarbetsorganisation som heter Greater Copenhagen.

Satsningar som dessa må vara visionära och abstrakta, men samtidigt är det en utveckling som sker, vare sig vi vill det eller inte. I stället för att bromsa detta måste vi alltså skapa verktygen som behövs för att styra utvecklingen gemensamt. Regionerna är när de är överens en starkare röst mot staten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny regional planering

Tiden det tar för oss hallänningar att arbetspendla till Göteborg styr hur vi trafikerar den järnväg vi har med många återstående flaskhalsar. Regionernas inflytande över hur staten prioriterar investeringar är svagt, och oförutsägbarheten gör att redan beslutade stora satsningar, i exempelvis Västsvenska paketet, inte har förankrats med medborgarna i den kommun som kommer att beröras av dessa arbeten.

Fru talman! Mot denna bakgrund är det särskilt viktigt att vi talar om behovet av en starkare regional planering. Det är enda sättet att politiskt ta kontroll över utvecklingen och se till att den lokala infrastrukturen hänger med, att alla kommuner inom en region kan ta del av utvecklingen, att vi får en minskad miljöpåverkan med effektiva transporter och att vi kan planera för en demografisk utveckling med behov av nya skolor, vård, äldreomsorg, bostäder och dricksvattenförsörjning.

Stora företagsetableringar ska inte hindras för att det saknas infrastruktur och ett utbildningsväsen som tillgodoser kompetensbehovet.

Alltsammans är starka skäl för att vi behöver utveckla regionplaneringsverktyget.

Fru talman! Det är bra att de två funktionella arbetsmarknadsregionerna Skåne och Stockholm tillåts gå före så att andra län kan följa efter. Med det beslut som riksdagen kommer att fatta i dag om vägen framåt för fler län är jag som representant för Västsverige glad över att den tredje arbetsmarknadsregionen i Sverige, Göteborg, inte hindras att fortsätta i det redan existerande samordningsförbundet GR.

Jag yrkar såklart bifall till utskottets förslag eftersom det innehåller ett tillkännagivande där ett i stort sett enigt utskott vill att regional planering införs i fler län när det finns behov och förutsättningar och att den regering som endera dagen tillträder tar initiativ till att utveckla reformen i den riktningen.

För Centerpartiet är det en viktig markering att detta inte på något sätt påverkar eller inskränker det kommunala planmonopolet på det sätt som Vänsterpartiet vill med sin andra reservation, där enligt planekonomiska principer staten ska tvinga samtliga landets 290 kommuner att under hot om sanktioner leva upp till bindande bostadsmål - dessutom med kravet att det i alla dessa ska byggas 50 procent hyresrätter. Det, fru talman, vill jag med kraft yrka avslag på.

En av regeringens tillsatta utredare, Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar, föreslår expropriering av privat mark för att sådana mål ska kunna uppfyllas. Den rödgröna regeringen lät detta förslag gå ut på remiss, och det får nu välförtjänt kritik.

Fru talman! Vänsterpartiet hör inte hemma i den breda bostadspolitiska överenskommelse som behövs. Det kan vi konstatera i dag när vi hör Momodou Malcolm Jallow säga att det är dags för en ny bostadspolitik. Låt oss hoppas att det inte är Vänsterpartiets.

Avslutningsvis: Detta är ett område inom bostadspolitiken där det i övrigt råder konsensus. Att det behövs reformer för en bättre fungerande bostadsmarknad och ett ökat byggande måste vi komma tillbaka till så snart det bara är möjligt.

(Applåder)


Anf. 49 Larry Söder (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny regional planering

Fru talman! Vi är alla smärtsamt medvetna om att antalet bostäder som byggs i Sverige är för litet. Att byggtakten behöver öka för att kunna garantera alla en bostad tror jag att vi är överens om. Jag tror också att vi är överens om att vi gjorde för lite under förra mandatperioden och att vi under denna mandatperiod har ett gemensamt ansvar att öka takten.

En mer samlad planering över landet skulle gynna situationen, och en bra början är det arbete och den planering som redan görs regionalt på olika ställen runt om i landet. Detta görs frivilligt och på olika sätt, vilket bör lyftas upp som goda exempel. Jag känner mest till Göteborgsregionens arbete och är väldigt glad över det gemensamma arbete man gör för att samordna planeringen i regionen.

Jag är en varm anhängare av att beslut ska tas på den nivån som är lägsta effektiva nivå. Därför är det naturligt att till exempel fördelningen av föräldradagar ska avgöras i varje familj och inte på statlig nivå, att kostnaden för va både kan beslutas och bekostas på kommunal nivå och att miljömål ska tas på statlig nivå eller till och med EU-nivå och inte vara upp till varje person.

När det gäller fysisk planering har behovet av en större samordning mellan kommunerna ökat. Alternativet att inte samordna den fysiska planeringen kan få ganska stora konsekvenser för Sverige.

Den ökade komplexiteten i samhället har inneburit att hänsyn behöver tas till allt större geografiska områden och att samverkan över administrativa gränser och planeringsområden blivit allt viktigare. Till exempel har trender som urbanisering och globalisering men också snabbare transporter, som en del talare varit inne på, inneburit att människor och gods rör sig över större geografiska områden. Med regional fysisk planering kan lokala planeringsfrågor behandlas i ett större sammanhang.

Den regionala fysiska planeringen stärker förutsättningarna att samordna olika beslutsnivåer och politikområden genom att synliggöra viktiga strukturer och samband mellan dessa beslut.

Jag tror också att öppna kommunala och statliga geodata, alla planeringsunderlag som öppna data och en helt digital regional planeringsprocess är helt nödvändiga i framtiden för att kunna få en effektiv regional fysisk planering. Dagens beslut gör att vi kommer en bit på väg men inte hela vägen.

Jag tror även att detta skulle stärka den enskildes möjligheter till inflytande, insyn och planeringsmöjlighet.

Utskottet har tidigare i betänkandet ställt sig bakom regeringens lagförslag om regional fysisk planering. Kristdemokraterna instämmer i regeringens bedömning av vikten av att underlätta en samordning mellan det kommunala ansvaret enligt plan- och bygglagen för planering av mark- och vattenområden och de regionala aktörernas uppdrag att utreda och planera frågor av betydelse för länets fysiska miljö. Som regeringen har påpekat bidrar en sådan samordning till förbättrad fysisk planering.

Vi delar också regeringens bedömning att regional fysisk planering bör införas i fler län när det finns behov av och förutsättningar för sådan planering och att det är viktigt att eftersträva en enhetlig reglering av regional fysisk planering i hela landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny regional planering

För mig innebär detta att man även ska studera den samordning som fungerar redan i dag i regioner som Göteborg, Västra Götaland, Örebro län och Blekinge län. Samordningen behöver inte göras likadant överallt i landet, men resultatet måste vara i fokus.

Regeringen bör inom ramen för detta arbete ha en direkt och kontinuerlig dialog med berörda parter ute i landet. Det bör i arbetet beaktas att det på vissa platser finns samordningsförbund med ett ansvar för inomregional planering samt miljö- och samhällsbyggnad. Regeringen bör på ett tydligare sätt belysa hur dessa befintliga samordningsförbund kan fortsätta att verka till fördel för den fysiska planeringen i regionen.

Vi kristdemokrater ställer oss bakom utskottets förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2018-11-14
Förslagspunkter: 4, Acklamationer: 3, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Regeringens lagförslag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om ändring i väglagen (1971:948),
    2. lag om upphävande av lagen (1987:147) om regionplanering för kommunerna i Stockholms län,
    3. lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,
    4. lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900).Därmed bifaller riksdagen proposition 2017/18:266 punkterna 1-4.
  2. Vilka län som bör omfattas av regional fysisk planering

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att regeringen bör ta nödvändiga initiativ för att fler län ska omfattas av regional fysisk planering och tillkännager detta för regeringen.Därmed bifaller riksdagen motionerna

    2017/18:4202 av Ola Johansson m.fl. (C, KD, M),

    2017/18:4203 av Robert Hannah m.fl. (L) yrkande 1 och

    2017/18:4204 av Roger Hedlund och Mikael Eskilandersson (båda SD) samt

    bifaller delvis motion

    2018/19:21 av Momodou Malcolm Jallow m.fl. (V) yrkande 1.
    • Reservation 1 (V)
  3. Regionplanens innehåll och verkan

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2018/19:21 av Momodou Malcolm Jallow m.fl. (V) yrkandena 2-4.
    • Reservation 2 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S97003
    M66004
    SD60002
    C31000
    V02602
    KD21001
    L20000
    MP16000
    Totalt31126012
    Ledamöternas röster
  4. Transportinfrastruktur och medfinansiering

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2017/18:4203 av Robert Hannah m.fl. (L) yrkande 2.
    • Reservation 3 (L)