En sammanhållen utbildning för nyanlända som har utbildningsplikt

En sammanhållen utbildning för ny-anlända som har utbildningsplikt

Fru talman! Sverige har under väldigt många år tagit emot ett stort antal personer som har väldigt kort utbildningsbakgrund, personer som inte har blivit en integrerad del av vårt samhälle. Det bidrar till ett stort utanförskap, hög arbetslöshet, kriminalitet och bidragsberoende. Det här är en utveckling som vi måste bryta.

I dag är ungefär hälften av de invandrare i arbetsför ålder som Sverige har tagit emot inte självförsörjande. Det är kanske inte så märkligt om vi vet hur den svenska arbetsmarknaden ser ut. Vi vet att de flesta arbetstillfällen riktar sig till dem som har en längre utbildningsbakgrund.

Vi kan titta på vilken utbildning de nyanlända har med sig. Mer än hälften av dem som i dag deltar i etableringsprogrammet, det tvååriga program som nyanlända ska genomgå efter beslut om uppehållstillstånd i Sverige, saknar gymnasieutbildning.

Tittar vi på de fem vanligaste ursprungsländerna till Sverige kan vi se att personer från dessa länder har en genomsnittlig utbildningsbakgrund som är kortare än nio år, vår svenska grundskola. För dem som kommer från Afghanistan, det vanligaste ursprungslandet, är den genomsnittliga utbildningsbakgrunden 3,9 år. Det är helt uppenbart att vi behöver fylla på med relevant utbildning och kompetens för att dessa personer ska kunna bli anställbara i Sverige.

Med dagens utbildningsplikt är det omkring 10 procent som får genomgå en reguljär utbildning. Det är inte tillräckligt för att kunna fylla på med den kompetens som behövs för att bli en del av svensk arbetsmarknad. Därför har vi från moderat sida drivit på för att få till stånd den här utbildningsplikten och också säkerställa att den fylls med ett relevant innehåll.

Det var redan 2016, tror jag, som OECD kritiserade Sverige för att den utbildning som vi erbjöd till nyanlända inom ramen för etableringsprogrammet inte var den relevanta utbildning som de nyanlända behövde för att bli anställbara på arbetsmarknaden. Man såg att den kopplingen saknades.

Därför är det i grunden ett bra förslag som vi i dag har att ta ställning till. Det är den proposition som vi nu debatterar.

Det är bra med en sammanhållen utbildning. Men vi ser från moderat sida flera brister i propositionen. Den riskerar att bli ett slag i luften.

Det första gäller kommunernas förutsättningar. I dag finns det inget generellt krav på kommunerna att tillhandahålla gymnasial vuxenutbildning för alla, vilket innebär att det här förslaget riskerar att skapa undanträngningseffekter. Det riskerar att innebära att andra elever då inte får möjlighet till utbildning i den utsträckning som de skulle behöva för att bli anställbara på svensk arbetsmarknad. Därför menar vi att det är viktigt att se över de ekonomiska konsekvenserna av förslaget för kommunerna och att kommunerna får en korrekt ekonomisk kompensation för det som detta förslag faktiskt innebär.

Det andra gäller Arbetsförmedlingen. Här har vi ju en lång rad rapporter i ryggen som på olika sätt visar på Arbetsförmedlingens brister i uppföljning när det gäller konsekvenser för dem som inte deltar i etableringsprogrammet och när det gäller den möjlighet att utdöma sanktioner som Arbetsförmedlingen har.

I dag är risken stor för att det faktiskt inte har någon betydelse. Vi har en lång rad rapporter som visar att Arbetsförmedlingen i många fall inte vidtar de kraftfulla åtgärder som man faktiskt har möjlighet att vidta. Då riskerar den så kallade plikten att i praktiken inte bli någon plikt.

Jag kan ge ett konkret exempel utifrån den samhällsorientering för nyanlända som jag själv i min roll som kommunalråd hade möjlighet att besöka. Instruktörerna på samhällsorienteringen vittnade om de utmaningar det innebär att det inte finns något närvarokrav på utbildningen. När instruktörerna rapporterar till Arbetsförmedlingen att elever inte har deltagit i den utsträckning som de ålagts får det inga konsekvenser. Man vittnar också om att olika arbetsförmedlingskontor och olika arbetsförmedlare gör helt olika bedömningar.

Detta är givetvis inte rimligt. Vi måste ju säkerställa att Arbetsförmedlingens tillsyn fungerar ordentligt, att plikten följs upp som en plikt och att man utdömer sanktioner i de fall det anses rimligt.

Det tredje gäller omfattningen av heltid. I propositionen föreslås den sammanhållna utbildningsplanen omfatta 23 timmar. Det är ju betydligt mindre än en vanlig arbetsvecka. Därför är det viktigt att också säkerställa att det följs upp att man fyller på med andra typer av insatser och åtgärder, så att de nyanlända som deltar i etableringsprogrammet på heltid 40 timmar i veckan verkligen får relevanta insatser som bidrar till att de kommer närmare arbetsmarknaden.

Detta, mina vänner, är att bry sig, och det vill vi säkerställa. Med detta yrkar jag bifall till Moderaternas reservation.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig först yrka bifall till vår reservation 1, som innebär ett avslag på utskottets förslag i dess helhet.

Vi har alltså att behandla ett förslag från regeringen som riktar sig till de nyanlända invandrare som går på etableringsprogrammet och som på grund av kort utbildning inte kan matchas mot arbete under tiden i programmet. Där vill regeringen införa en skyldighet för kommuner att inom komvux inrätta en sammanhållen utbildning.

Låt mig säga att vi sverigedemokrater inte på något sätt är motståndare till utbildningsplikt för nyanlända. Tvärtom är det av allra största vikt att man ställer krav på undervisning i svenska språket och att de nyanlända får en god samhällsorientering, för det är grundläggande förutsättningar för att de ska kunna bli en del av samhället och kunna försörja sig själva.

Då skulle man kunna tänka sig att vi är nöjda med det här förslaget, men det är vi inte. Vi ser en rad problem och framför allt många frågetecken kring det förslag som vi nu debatterar. Jag tänker ta upp några sådana aspekter.

Det första är själva ansvarsfrågan. Man säger att vi i dag har dålig måluppfyllelse på det här området. Det vill säga att de som går etableringsprogrammet inte blir självförsörjande och inte får jobb. Det är ju inte bra. Men vi menar att ansvaret i mycket högre grad måste vila på invandraren själv, alltså på individen. Det individuella perspektivet måste väga tyngre. Man ska inte ställa mer krav på kommunerna. Det är inte kommunerna som ska fixa detta - det är individen själv som ska fixa det.

Vi måste ställa krav för att öka måluppfyllelsen. Exempelvis måste vi ställa tydliga krav på att man ska lära sig språket, få grundläggande samhällsorientering och göra sig anställbar. Detta måste lyftas fram som något man ska göra - det är inte ett erbjudande eller något liknande.

Vi måste också ställa krav på studieresultaten. Det räcker inte med att man bara går och läser svenska, utan man måste också få studieresultat. Vi måste också öka genomströmningen. Det är också viktigt. Den ska öka, inte minska.

Men i stället för att problematisera kring frågan om ansvaret - vilket ansvar kommunen och staten ska ha och vilket ansvar individen ska ha - väljer man att helt enkelt bara satsa på mer av samma sak, i hopp om att få ett annat resultat. Vi vet ju att det oftast inte blir jättebra.

Den andra punkten handlar om att man borde utvärdera först och reformera sedan. Det är väl alltid en bra utgångspunkt. Först utvärderar man det man har, och sedan reformerar man. I dag saknar vi en utvärdering av den reform gällande Arbetsförmedlingen som skedde i januari 2018, om rätten att besluta om utbildningsinsatser för att öka anställbarheten. Det finns ingen sådan utvärdering.

Det enda rimliga är att först utvärdera de insatser som redan görs för att kunna fastslå vad som behöver förändras, så att man inte ska behöva gissa sig till det.

Vi ser att den aktuella målgruppen redan har långtgående rättigheter till studier, sfi och grundläggande vuxenutbildning som det är. Vad är det i det nya förslaget som skulle förändra detta?

Det tredje är att vi ser att det finns en risk för att byråkratin ökar med förslaget. Vad händer exempelvis om någon vill avbryta en kurs och börja på något annat? Vi ser inte att förslaget lyfter upp de aspekterna om hur byråkratin ökar när kommunerna åläggs fler uppgifter än vad de har i dag.

För det fjärde tycker vi också att det finns stora oklarheter vad gäller kostnaden. Nu ska den nyanlände få en rätt att läsa andra kurser än sfi på grundläggande eller gymnasial nivå i en annan kommun om man vill det. Det kan få orimliga ekonomiska konsekvenser för en kommun, till exempel i form av resekostnader.

Vi vet inte vad som är sagt om detta. Vi vet inte hur det regelverket ska se ut, om man ska få kompensation eller vad som händer. Den ekonomiska kostnaden för förslaget hänger i luften på några punkter, bland annat på denna.

För det femte kan vi se att med förslaget inkräktar vi också lite grann på den kommunala självstyrelsen när vi ålägger kommunerna att arrangera sin utbildning på ett visst sätt. Det tycker vi inte heller är bra.

Propositionen och förslaget lämnar många frågor obesvarade. Vi ser en risk att det kommer att göra det svårare att rekrytera lärare. Vi har redan nu en lärarbrist. Detta kommer att underblåsa den lärarbristen.

Vi ser också en risk för att legitimerade lärare får agera handledare och kommer att överlastas med diverse dokumentationsuppgifter. Det finns också de som varnat för det, till exempel Lärarförbundet.

SKR har framfört att merkostnaderna som förs fram i förslaget är underskattade. Det kommer att kosta betydligt mer för kommunerna. Vi håller också med Sveriges Skolledarförbunds åsikter om att förslaget är oklart eftersom det fortfarande inte finns någon bortre tidsgräns för utbildningsplikten.

Hur länge gäller den? Ska man ha en skarp gräns är vi inne på det jag började med, nämligen att vi måste ställa tydligare krav på den enskilde individen.

Fru talman! Det är mot bakgrund av detta som vi inte ställer oss bakom utskottets förslag.

Fru talman! I dag ska vi diskutera lite kring förändringar och förbättringar när det gäller den väldigt viktiga utbildningen för nyanlända invandrare som tyvärr inte har tillräckliga baskunskaper med sig från hemlandet.

Dessa förändringar gäller alltså de individer som behöver mer av både svenskkunskaper och även grundläggande utbildningar i flera basämnen för att kunna gå vidare till annan utbildning och ställa sig till arbetsmarknadens förfogande.

Fru talman! Att få möjligheten att tillgodogöra sig en utbildning på minst gymnasienivå har visat sig vara alltmer nödvändigt i vårt land, detta för att över huvud taget ha en chans att komma in på arbetsmarknaden.

Det innebär att den absolut bästa vägen för att få en bra integration vad gäller både att komma in i samhället i stort och i synnerhet att kunna uppnå en egen försörjning är att vi säkerställer kunskaperna i det svenska språket. Därmed möjliggör vi även för utbildning på minst gymnasienivå för alla.

Regeringen har beslutat och verkställt flera initiativ för att uppnå en snabbare väg för nyanlända in i vårt samhälle. Vi har arbetat bort den meningslösa väntetiden genom att införa samhällsorientering och en viss svenskundervisning redan från dag ett eller så fort som det är möjligt efter det man anlänt till vårt land.

Vi har möjliggjort svenskundervisning i samband med yrkespraktik på olika arbetsplatser med bra och utbildade handledare. Vi har infört en rad olika yrkespaket där man både lär sig ett yrke och samtidigt studerar det svenska språket.

Arbetsförmedlingen har givits flera olika verktyg och möjligheter för att på individnivå kunna erbjuda olika vägar in till en egen försörjning.

Intensivåret är något av det senaste inom etableringsprogrammet. Där kommer individen inom ett år att få svenskundervisning, utbildning och praktik för att snabbare få in baskunskaper och komma vidare till anställbarhet.

Fru talman! Det går generellt allt snabbare för nyanlända invandrare att kunna etablera sig i det svenska samhället. Vi ser redan i dag att med regeringens olika insatser har vi lyckats att faktiskt halvera tiden för etablering i samhället. För vissa grupper går det väldigt fort, för andra grupper tar det lite längre tid. Men för den gruppen som vi diskuterar i dag är det särskilt svårt att komma vidare in i samhället. Därför återstår det också en hel del saker att göra.

Vi ser att det råder en stor ojämlikhet mellan kvinnor och män, både vad gäller tiden till etablering och när det gäller antalet som faktiskt genomför både svenskundervisning och vidare utbildning. Det är problematiskt ur flera aspekter.

Sverige är och ska vara ett jämlikt och jämställt samhälle där alla oavsett kön och bakgrund har samma rättigheter till både utbildning och arbete. Alla nya svenskar, både kvinnor och män, måste lära sig det svenska språket och därmed få möjligheten till en vidare utbildning eller ett inträde på arbetsmarknaden.

I den mycket viktiga Klivautredningen som regeringen tillsatte för att utreda behovet av förändringar och förbättringar i vuxenutbildningen och i svenskundervisningen föreslås en rad förbättringar och förtydliganden inte minst när det gäller ansvar och skyldighet för kommunen som huvudman.

Det gäller bland annat ett språkansvar för kommunerna där kraven skärps på att motivera och stödja eleverna till att både påbörja och också slutföra sin svenskundervisning. Det handlar om individuella studieplaner och tidsbegränsad sfi i viss utsträckning.

Fru talman! Propositionen som regeringen nu lägger fram är synnerligen viktig för att säkerställa att verkligen alla får möjligheter att lära sig det svenska språket och att tillgodogöra sig en grundläggande utbildning för att därigenom kunna bli en likvärdig del av det svenska samhället.

Det handlar om att säkerställa att kommuner och statliga myndigheter i form av Arbetsförmedlingen och vuxenutbildning tar dessa uppdrag på allra största allvar och säkerställer en god samverkan kring dessa individers olika kunskapsbehov för att komma vidare och kunna etablera sig i det svenska samhället.

Det handlar om att tydliggöra den kommunala vuxenutbildningens individansvar och kvalitetsansvar samt att räta ut tidigare frågetecken och misstolkningar. Med denna proposition kommer vi att uppnå den mycket viktiga individuella planläggningen vad gäller både språkutbildning och nödvändiga basutbildningar i exempelvis matematik, samhällskunskap eller annat.

Detta tror jag får effekt tillsammans med regeringens uppdrag till Skolinspektionen att nu inte längre bara granska vuxenutbildningen på huvudmannanivå, som det varit tidigare, utan även granska externa, privata utbildningsföretag.

Där har vi tyvärr, fru talman, återigen sett med bestörtning hur illa det går när marknadsskolors fokus blir att tjäna så mycket pengar som möjligt i stället för att säkerställa grundläggande kvalitet och se till utbildningsbehov. Detta kan bara inte få fortsätta.

Ambitionen blir nu betydligt tydligare. Med hjälp av ökad kvalitet samt individuella planer ska man få till heltidsstudier där minst 23 timmar i veckan består av lärarledda sfi-lektioner. Det ska även kompletteras upp till heltid med annan utbildning inom antingen komvux eller ett annat kursutbud. Det viktiga är att det är hög kvalitet och sammanhängande och strukturerat ur ett individuellt perspektiv. Det ska alltså vara 40 timmar i veckan och inte 23.

Fru talman! Jag har noterat det som vi också hörde tidigare. Det finns partier som hyser en oro kring det merarbete som kan uppstå med dessa utökade kvalitetskrav på mer lärarledda lektioner, mer av samverkan mellan arbetsförmedling, arbetsmarknad och den kommunala vuxenutbildningen och mer tydligt kommunalt ansvar för både språkutbildning och den individuella planläggningen.

Jag kan dock konstatera att kommunerna har fått kompensation. Det gäller både tidigare med höjd schablonersättning och nu i den antagna budgeten för 2022, där regeringen har ökat anslagen till vuxenutbildningen. Jag är också helt övertygad om att en satsning på att alla ska ta del av språkutbildningen och svenska språket och kunna gå vidare till utbildning som passar arbetsmarknadens behov på lite längre sikt verkligen är en lönsam satsning för alla kommuner. Alternativet, fru talman, är arbetslöshet och utanförskap samt försörjning från det kommunala ekonomiska biståndet.

Jag har haft möjlighet att som riksdagsledamot resa runt lite i landet. Jag har träffat olika kommuner och fått ta del av hur man jobbar med dessa frågeställningar och hur man i olika samverkanskommuner har valt att anordna utbildningarna. Det gäller framför allt svenskundervisningen, som är så viktig för dessa grupper.

Det jag i flera fall kan se är att de förslag regeringen nu kommer med redan är en reell verklighet i flera kommuner och samverkanskommuner. Där jobbar man redan med strukturerade individuella planer och i nära samverkan med både arbetsförmedling och arbetsmarknad - och självklart med lärarledda lektioner. I dessa kommuner har man också redan nu betydligt bättre statistik när det gäller antalet individer som har lyckats bli godkända och kommit vidare, antingen till andra utbildningar eller till arbetsmarknaden.

Det är dit, fru talman, vi måste komma med all svenskutbildning i hela landet. Det ser tyvärr inte lika bra ut i alla kommuner, och därför måste det hela tydliggöras med utökat ansvar och tydliga skyldigheter. Alla måste få chansen att lära sig det svenska språket; det är den enda vägen in i det svenska samhället. Därför är detta en mycket viktig proposition.

Jag yrkar därmed bifall till utbildningsutskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Först har jag en fråga, för jag blir lite förbryllad av de tidsangivelser som Tomas Kronståhl anger i talarstolen.

Om jag läser innantill i betänkandet ser jag nämligen att det står så här: Det innebär att den föreslagna garanterade undervisningstiden om 23 timmar rymmer de 15 garanterade undervisningstimmarna i sfi och därutöver 8 timmars undervisning.

Så står det, till skillnad från det som ledamoten angav här i talarstolen om att det skulle vara därutöver. Som jag läser betänkandet är det inom de 23 timmarna. Men du får gärna förtydliga vad du tänker kring detta. Det är min ena fråga.

Min andra fråga handlar om risken för undanträngning. Du anger här att det ska ingå i schablonersättningen, och så är det givetvis. Men hur ser du på risken för undanträngning i kommunernas sfi?

Fru talman! Välkommen, Josefin, till utbildningsutskottet! Det ska bli trevligt att se dig där.

Tack för frågan! Det är ganska tydligt att propositionen innebär att det ska bli 23 timmar lärarledd svenskundervisning. Sedan ska det kompletteras med annan utbildning. Det kan vara antingen ur komvux eget utbud eller av annan utbildningsanordnare. Det viktigaste är, precis som jag sa, att det är en sammanhållen, strukturerad och planerad utbildning. Jag har sett flera olika exempel där det här fungerar fantastiskt bra, och då är det verkligen med individen i fokus så att man snabbt ska komma vidare.

Det är inte meningen att man ska ha 15 lektionstimmar eller 23 lektionstimmar som en heltid, utan det ska vara 23 timmars sfi-utbildning kompletterat med annan utbildning. Det är då vi får effektiviteten och snabbheten i genomförandet av utbildningen.

Jag tror inte att risken för undanträngning är särskilt stor. Det här är redan i dag, som jag ser det, ett uppdrag som kommuner har: att i samverkan med Arbetsförmedlingen se till att alla nya svenskar får en adekvat utbildning i svenska språket och även en grundläggande utbildning.

Det vi har sett är att det inte har fungerat på alla håll, och det är det vi måste försöka säkerställa att det nu gör. Därför tydliggör vi uppdraget. Det borde alla stå bakom, kan jag tycka.

Fru talman! Det där satte fingret på det som jag var orolig för och det som jag misstänkte, nämligen att detta i praktiken inte kommer att lösa problemet.

Det finns mycket riktigt många skickliga kommuner runt om i Sverige. Jag har själv haft förmånen att besöka många av dem, inte minst under min tid som kommunalråd med ansvar för de här frågorna. Jag vet att det finns många kommunalråd som sliter hårt för att kunna erbjuda en viktig utbildningsmöjlighet och få fler nyanlända i arbete betydligt snabbare än i dag.

Men problemet är dels att de inte får ersättning för det, dels att Arbetsförmedlingen, som ju är ytterst ansvarig för tillsynen och uppföljningen av deltagande i etableringsprogrammet, inte heller kräver det. Det innebär att det blir upp till en enskild kommun att se till detta. Det finns mycket riktigt många kommuner som gör ett fantastiskt arbete, men långt ifrån alla gör det.

Framför allt följer inte heller staten upp sitt ansvar vare sig med ersättning eller med kravställande på kommunerna att det är detta de ska erbjuda. Det kan till exempel handla om att kombinera möjlighet till sfi med en relevant praktikplats och att kunna läsa in en yrkesutbildning kombinerat med praktik.

Det finns många fantastiska exempel runt om i Sverige som vi verkligen skulle behöva ta fasta på och sprida till fler. Men problemet kvarstår. Det här löser inte problemet.

Fru talman! Jag anser att det här faktiskt är en del av en sådan lösning. Vi tydliggör verkligen kommunernas ansvar, och vi tydliggör verkligen Arbetsförmedlingens ansvar.

Men det vi också gör är att vi erbjuder och trycker på hur viktigt det är med samverkan mellan kommuner, helst i arbetsmarknadsregioner. Vi gör det på flera områden både vad gäller gymnasiestudier, som det kommer förslag om, och när det gäller vuxenutbildning.

Jag måste säga att det är i samverkansområdena - i alla fall när det gäller mindre kommuner som en sådan som jag kommer ifrån - som man kan lösa alla dessa uppgifter på ett bra och tydligt sätt. Om man har denna samverkan, som jag tycker är så viktig, kan man få till en bra utbildning, kanske inte precis i hemkommunen men i en annan samverkanskommun. Då har man samma kostnad som om kommunen skulle erbjuda eleven denna utbildning i hemkommunen. Det är precis så vi måste jobba.

Josefin nämnde tidigare sfi, praktikplats och annat. Det finns verkligen många goda sådana exempel. Det är också detta som är en del av meningen med propositionen: att än en gång tydliggöra att samverkan mellan Arbetsförmedlingen, praktikplatser och språkundervisning är viktigt.

Jag menar att det här är ett steg i rätt riktning, och jag hoppas verkligen att detta kommer att genomföras och bli verklighet.

(Applåder)

Fru talman! Nu diskuterar vi en sammanhållen utbildning för nyanlända med utbildningsplikt.

Ett jobb är den finaste biljett man kan få in i samhället. Det är många nyanlända som vill göra mer för att komma i arbete. Men då behöver det ges bättre förutsättningar för människor, och då behöver de få rätt stöd för att kunna ta denna möjlighet.

Inom ramen för januariavtalet drev Centerpartiet igenom det som kallades för intensivåret. Det hjälper nyanlända som står närmare arbetsmarknaden att under upp till ett års tid få intensiva insatser som sker parallellt eller i tät följd och i ett högt tempo. Intensivåret ger en bättre start, och det ger möjligheter till en intensiv start. Det är ett kvalitetslyft av etableringsuppdraget som samtidigt ställer höga krav på individen. Syftet är att deltagarna ska komma i arbete inom ett år efter påbörjat intensivår. Fokus är på språk, arbetsplatsnära insatser och kortare utbildning.

Det är samtidigt viktigt både för dem som står närmare arbetsmarknaden och för dem som i dag diskuteras, de nyanlända som står längre ifrån, att det tas ett bättre helhetsgrepp och därmed skapas förutsättningar för en fungerande etablering.

Detta betänkande handlar om nyanlända invandrare som på grund av kort utbildning inte bedöms kunna matchas mot arbete under tiden för insatsen. Då ska utbildningen syfta till att i strukturerad form ge deltagarna sådana kunskaper som de behöver för att kunna fortsätta studera eller etablera sig på arbetsmarknaden.

Det är bra att det fastställs en garanterad undervisningstid med lärarledd tid för att ha fokus på kvalitet, men det krävs också, vilket jag kommer in på senare, mer insatser för att få fler behöriga lärare inom gruppen, inte minst inom sfi.

Det konstateras i propositionen att informationsutbytet mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna behöver underlättas. Nu har också Arbetsförmedlingen och Skolverket presenterat en rapport kopplat till informationsutbytet. Jag räknar med att regeringen tar arbetet vidare med att underlätta detta. Det är viktigt att säkerställa att myndigheterna bättre kan skapa förutsättningar för denna målgrupp och att fler därmed kan komma närmare arbetsmarknaden.

Fru talman! Vi i Centerpartiet är positiva till de förändringar som i dag debatteras, men vi vill också peka på att det behövs fler åtgärder för att de nyanlända ska få bättre möjlighet att etablera sig i Sverige. En nyckel till det är språket. Där ser vi bristande kvalitet på vissa ställen när det gäller svenska för invandrare. En mycket stor del av dem som går sfi lär sig inte svenska tillräckligt väl, och undervisningen är på sina håll illa anpassad utifrån olika individer och av ojämn kvalitet.

Inom svenska för invandrare behövs det också ett kvalitetslyft, inte minst det jag tog upp tidigare om att se till att vi får fler behöriga lärare. Över hälften av de tjänstgörande sfi-lärarna har inga högskolepoäng i svenska som andraspråk. Endast 29 procent har en pedagogisk högskoleexamen och minst 30 högskolepoäng i svenska som andraspråk.

Klivautredningen har presenterats och remitterats, och den lägger fram ett antal förslag för att stärka kvaliteten inom sfi. Det var också samma utredning som lade fram det delbetänkande som är grunden för detta ärende. I slutbetänkandet pekar man på flera åtgärder för att stärka kvaliteten inom svenska för invandrare. Det handlar om kompetensutvecklingsinsatser för att få fler behöriga lärare och om bättre granskningar av dem som anordnar utbildningar.

Från Centerpartiets sida ser vi att det finns flera delar i utredningen som är bra och viktiga. Jag hoppas också att regeringen tar dessa vidare. Det är viktigt utifrån att stärka kvaliteten för dem som är nyanlända till Sverige och ge dem bättre förutsättningar, inte minst när det gäller språkutbildning.

Avslutningsvis kan jag också konstatera att den utredning om resultatbaserad ersättning för sfi-undervisning, så kallad sfi-peng, som Centerpartiet drev på för inom ramen för januariavtalet i dagarna ska presenteras. Vi vill se att den reformen genomförs för att möjliggöra mer fokus på resultat, se till att fler människor lär sig språket och genom konkurrens med nya utbildningsanordnare också kunna stärka kvaliteten. Jag ser fram emot att ta del av den utredningens slutsatser.

Centerpartiet står bakom utskottets förslag i betänkandet, så jag yrkar bifall till detta.

Fru talman! Kristdemokraterna stöder förslagen i propositionen om en sammanhållen utbildning för nyanlända som har utbildningsplikt. Givetvis ställer jag mig också bakom vad som framgår av Kristdemokraternas särskilda yttrande i betänkandet.

Sverige har tyvärr kommit att bli ett djupt segregerat land, och vi ser ett växande utanförskap. Det som enligt Socialdemokraterna skulle bli EU:s lägsta arbetslöshet blev i stället EU:s fjärde högsta. Långtidsarbetslösheten går upp, och många av dem som saknar arbete har invandrat till Sverige. Faktum är att varannan vuxen invandrare i vårt land inte kan försörja sig själv.

Sverige har faktiskt misslyckats fullständigt med integrationen. En anledning är naturligtvis att vi har tagit emot för många invandrare på för kort tid för att de på allvar skulle kunna integreras på ett bra sätt och bli en del av det svenska samhället. En annan anledning är att vi i denna kammare varken har förmått att ställa tillräckligt tuffa krav på integration eller har förmått att reformera arbetsmarknaden så att fler människor faktiskt skulle kunna få möjlighet till ett jobb. Det som behövs nu är fler och bättre vägar till integration, vägar som leder oss bort från segregationen, som stärker samhällsgemenskapen och som ger fler människor hopp om en bättre framtid.

Det stora antalet nyanlända med kort eller ingen utbildningsbakgrund som under 2010-talet kom till Sverige har medfört att vuxenutbildningen i dag ställs inför helt nya krav och andra förutsättningar än tidigare. Att stärka möjligheterna till utbildning är ett viktigt led i att fler ska få möjlighet till ett jobb.

Kristdemokraterna välkomnar därför skyldigheten för kommunerna att inom komvux erbjuda en sammanhållen utbildning för dem som befinner sig inom etableringsprogrammet och som på grund av sin korta utbildning inte bedöms kunna matchas mot arbete under tiden i programmet. Vi stöder även förslaget att personer som omfattas av utbildningsplikt ska få en garanterad undervisningstid i enlighet med det förslag som har lagts fram.

Den sammanhållna utbildningen ska inkludera utbildningar som gör att fler nyanlända kan skaffa sig arbete, och det är viktigt att språkutbildning kan kombineras med yrkesutbildning. Vi anser även att nyanlända kvinnor som är föräldralediga behöver kunna omfattas av svenskundervisning i form av "sfi med baby".

Fru talman! Kristdemokraterna stöder som sagt förslagen i propositionen, men vi anser nog att regeringen hade kunnat ta ett bredare grepp kring nyanländas etablering.

För det första noterar vi att det i propositionen inte anges någon bortre gräns för utbildningsplikten. I SOU 2020:66 föreslogs exempelvis en tidsgräns på fyra år för hur länge en elev får delta i sfi-undervisning, men något liknande föreslår alltså inte regeringen.

Vi hade för det andra gärna sett ett förslag om att utöka etableringsprogrammet jämfört med i dag och låta det gälla i upp till fem år, detta så att staten kan ta ett större ansvar för de nyanländas integrering under en längre period så att vi avlastar kommunerna - därav vårt särskilda yttrande här i dag.

Med det sagt ställer vi oss bakom propositionen.

Fru talman! Liberalerna har länge arbetat för en sfi-utbildning med kvalitet i fokus. Det har vi gjort just på grund av att vi är besjälade av vikten av att som nyanländ lära sig det svenska språket och det svenska samhället. Just det svenska språket är ju, utan att överdriva, nyckeln i en integrationsprocess. Vi behöver göra mycket mer för att stärka sfi-utbildningen.

Jag vill också ta detta tillfälle i akt att påminna om att sfi är den skolform som drabbats hårdast av pandemin, inte minst elever på studieväg 1 och 2. Det är de elever som har den kortaste studiebakgrunden, kanske ingen studiebakgrund alls, och som under de här åren har varit hänvisade till att studera på distans, kanske med bara en mobiltelefon som verktyg.

Det här är en grupp av elever som behöver lärande på plats och lärarledd undervisning på plats. Vi får inte glömma bort det. Vi tenderar att göra det. Snart är restriktionerna över, och det vill ju inte minst vi att de ska vara, men konsekvenserna av de här senaste två åren är väldigt tydliga. Dem kommer vi att bära med oss, och vi kommer att behöva göra någonting åt dem. Det gäller inte minst den här gruppen av elever.

Jag vill också påminna om den lärarbrist som finns inom sfi-områden och som tidigare har nämnts. Den lärarbristen innebär att det är väldigt många obehöriga lärare som undervisar i sfi i dag. Det behöver vi ändra på. Vi behöver fler behöriga lärare. Den här gruppen är jätteviktig för det svenska samhället, och vi behöver behandla den gruppen som viktig för det svenska samhället. Då behövs en adekvat, behörig lärare.

Fru talman! De studenter som i dag läser på sfi-utbildningen är en heterogen grupp sett till studiebakgrund och i fråga om vidare vägval. Sfi:n måste vara konstruerad så att den ger stöd till alla elever att kunna ta nya, bättre steg vad gäller svenskkunskaper och för att ta sig vidare i integrationen i det svenska samhället, oavsett om det gäller till vidare studier eller ut på arbetsmarknaden.

Vi är av uppfattningen att regeringens inslagna väg i huvudsak är positiv. Det är därför som vi inte har en reservation utan ett särskilt yttrande, alltså just för att understryka att den inslagna vägen är bra men att det inte är tillräckligt. Vi bedömer att regeringen skulle behöva vidta mer omfattande och kompletterande åtgärder. Vi hoppas som sagt på till exempel Klivautredningen och på andra insatser och förslag, för sfi-utbildningen behöver förbättras vad gäller kvalitet och innehåll. Det behövs för att fler ska kunna göra sig förstådda på det svenska språket, tillgodogöra sig samhällsinformation och inte minst ta sig vidare i sin integrationsprocess.

Från Liberalernas sida anser vi att man behöver införa en tydlig progressionstrappa med kontrollstationer vid varje steg men också en bortre tidsgräns vad gäller hur länge man kan befinna sig inom sfi-utbildningen. Sedan finns det naturligtvis särskilda skäl, undantag och så vidare, men det behöver finnas en tydligare ram än vad som finns i dag.

Vi anser också att man om man inte når upp till målen vid kontrollstationerna i stället ska kunna få betydligt bättre stöd för att slussas ut på arbetsmarknaden eller till en yrkesskola. Sfi-utbildningen får inte och kan inte vara en ändlös cirkel där elever hoppar av sfi för att varva det med kortare perioder av arbete, ibland på den svarta marknaden, och sedan återkommer till sfi ett tag, går på föräldraledighet, återkommer igen och så vidare. Det finns ingen riktning och inget mål. Det är ett grundläggande problem.

Jag var inne på tidigare att vi skulle vilja, vilket vi föreslår i våra program, att man inför en yrkesskola som är fokuserad på bristutbildning, en kortare sådan, för vuxna och som innebär stora inslag av arbetsplatsförlagt lärande. Just i den här yrkesskolan, för elever som inte når målen vid kontrollstationerna, ska eleverna kunna fångas upp av någonting annat och komma vidare ut i arbetslivet genom en annan form. Alla kanske inte kan gå igenom alla stadier av sfi-utbildningen så som den är utformad i dag.

Fru talman! Vi ställer oss bakom det betänkande som vi i dag debatterar, men jag vill påminna om att sfi är viktigt, så låt oss fortsätta göra det viktigt på riktigt.

Fru talman! I Sverige är en genomförd gymnasieutbildning den bästa biljetten till ett arbete, inte bara på kort sikt utan för resten av arbetslivet. Vi behöver se till att rusta såväl våra ungdomar som de nyanlända som flyttar till Sverige senare i livet med den här inträdesbiljetten till arbetsmarknaden. Dagens förslag om en sammanhållen utbildning för nyanlända som har utbildningsplikt är ett viktigt steg för att komma dit.

De nyanlända som kommer till Sverige med en färdig utbildning - de har kanske varit läkare eller ekonomer i sitt hemland - ska inte i första hand köra taxi utan faktiskt få validera sina utbildningar, komplettera med det som behövs för att arbeta i Sverige med samma yrke och snabbt komma in på arbetsmarknaden. Svenska för invandrare för den gruppen behöver se helt annorlunda ut än för dem som kommer från länder där skolan inte fungerar fullt ut för att landet varit krigshärjat i 20 år, som i Somalia, eller för dem som av andra skäl inte har fått gå färdigt sin utbildning. Det kan vara flickor som gift sig som barn och som då slutat skolan. Det kan också handla om dem som kommer från länder där man har klarat sig väl utan en gymnasieexamen och därför inte har en sådan.

För de människor som inte redan har en utbildning med sig i bagaget måste samhället erbjuda det. Sedan tidigare har vi garanterat 15 timmar undervisning i sfi, och nu utvidgas kommunernas ansvar till att erbjuda 23 timmars undervisning i en sammanhållen utbildning som kan inkludera sfi och till exempel yrkeskurser.

Det här är viktigt, inte minst för att vi ser att en del kommuner faktiskt har vägrat att erbjuda utbildning till personer som inte redan är färdiga med sin svenskutbildning. Det finns inte stöd för det i den tidigare lagstiftningen, och det är definitivt inte det bästa för de nyanländas chanser att komma i jobb. Tvärtom är kombinationen av svenskkurser och annan utbildning någonting som kan vara framgångsrikt på samma sätt som kombinationen av svenskutbildning och ett arbete har visat sig vara bra. Det handlar antagligen om att möjligheten att använda svenska tillsammans med andra svensktalande är värdefull i sig.

Fru talman! Jag blir väldigt förbryllad när jag försöker förstå hur det kommer sig att ett parti, till skillnad från alla oss andra, är emot det här. Men kanske är den centrala meningen i Sverigedemokraternas reservation den där de konstaterar att den här regeln faktiskt också ger nyanlända invandrare rättigheter, och det kanske är jobbigt för ett parti som helst gör skillnad på folk och folk.

Vi i Miljöpartiet tror att utbildningsplikten, för att den ska fungera, måste kombineras med rätten att få en utbildning, och då måste man vara skyldig att erbjuda den. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)