En särskild straffbestämmelse för deltagande i en terroristorganisation

Anf. 1 Pontus Andersson (SD)

Herr talman! I dag kommer vi att debattera regeringens proposition En särskild straffbestämmelse för deltagande i en terroristorganisation. Förslaget är att ställa sig bakom förändringarna av bland annat terroristbrottslagen.

Förslaget innebär i korthet att det införs ett nytt brott i terroristbrottslagen med beteckningen deltagande i en terroristorganisation. Brottet innebär ett särskilt straffansvar för den som deltar i verksamheten i en terroristorganisation på ett sätt som är ägnat att främja, stärka eller understödja organisationen.

Straffskalan ska vara fängelse i högst 4 år. Om brottet är grovt ska straffskalan vara fängelse i lägst 2 år och högst 8 år. Har gärningsmannen lett terroristorganisationen ska straffskalan i stället vara fängelse på viss tid, lägst 2 år och högst 18 år, eller på livstid.

Det föreslås också att försök till det nya brottet ska kriminaliseras. Regeringen föreslår vidare att det ska vara straffbart att finansiera deltagande i en terroristorganisation, att offentligt uppmana och rekrytera till brottet samt att resa utomlands i avsikt att begå brottet.

Herr talman! Förslaget handlar om en fråga som Sverigedemokraterna drivit i riksdagen under en längre tid och som aktualiserades i samband med att svenska medborgare valde att resa ned till Irak och Syrien för att strida för Islamiska staten. Således är möjligheten att döma personer för deltagande i terroristorganisation något som skulle ha behövt införas för länge sedan. Oavsett det är det bra att lagen äntligen kommer på plats.

Terroristorganisationer har inte upphört att existera utan lever och frodas på många ställen runt om i världen, även i Sverige. I Säpos rapport från 2019 beräknar man att runt 2 000 personer boende i Sverige är våldsbejakande och att många av dessa har erfarenhet av vapenträning. Med anledning av den under decennier alltför höga invandringen till Sverige har det dessutom inneburit att många personer som blivit svenska medborgare sympatiserar med, tillhör eller rent av strider för terroristorganisationer runt om i världen även nu, vilket gör lagen än mer angelägen. Den hade kunnat genomföras redan 2018.

Kritikerna till lagen hänvisar bland annat till att den kan inskränka föreningsfriheten. Men jag kan försäkra dem som lyssnar om att man inte ska ge sig på den som engagerat sig i Knäckebyhults idrottsförening utan snarare personer som aktivt deltar i organisationer som Islamiska staten, al-Qaida eller al-Shabab.

De svenska medborgare som frivilligt väljer att resa ned för att ansluta sig till organisationer som begår brott mot mänskligheten ska straffas hårt. Ett problem tidigare har varit att det varit svårt att knyta en person till ett enskilt brott i exempelvis Irak eller Syrien. Därför kommer denna lag att se till att personerna i fråga döms till någon form av påföljd när man kan bevisa deras deltagande i just terroristorganisationer. Oavsett om en persons uppgift var att begå terrorhandlingar, arbeta som kock för personer som begår terrorhandlingar eller föda framtida terrorister måste handlingarna få tydliga påföljder. Därför är förslaget att kriminalisera deltagande i terroristorganisationer helt rätt väg att gå.

Herr talman! Jag måste dock påminna åhörarna om att detta bara är en liten - men viktig - del av vad som krävs för att brottets påföljd ska stå i paritet med brottets allvar och inte minst för att åtgärderna ska vara så kraftfulla att vi som bor i Sverige får den trygghet vi förtjänar.

Den 7 april 2017 valde terroristen Rakhmat Akilov, som svurit trohet till tidigare nämnda Islamiska staten, att kapa en lastbil på Drottninggatan, bara några hundra meter från den plats där vi befinner oss just nu, och köra ihjäl 5 personer och skada ytterligare 15. Att Akilov var en illegal invandrare satte ytterligare ljuset på vikten av att stärka de inre utlänningskontrollerna i landet, något som Sverigedemokraterna och den nya regeringen är överens om måste göras.

Dådet på Drottninggatan år 2017 var dock inte första gången som Sverige utsattes för islamistisk terrorism. I december 2010 begick Taimour Abdulwahab ett terrordåd i centrala Stockholm där lyckligtvis bara terroristen själv omkom. Abdulwahab föddes i Irak och blev senare svensk medborgare. Dådet satte fokus på frågan om möjligheten att dra tillbaka medborgarskap men också frågan om skärpta krav för att över huvud taget få svenskt medborgarskap. Sverigedemokraterna har drivit denna fråga sedan långt före vårt riksdagsinträde, och i och med höstens Tidöavtal är den, liksom frågan om inre utlänningskontroller, politik som kommer att genomföras under den här mandatperioden.

Migrationsvågen till Sverige och Europa 2015 blev på något sätt kulmen för en under alltför lång tid misskött migrationspolitik i Västeuropa. De många terrordåd som begicks i samband med och efter denna migrationsvåg fick också allt fler människor att förstå farorna med hög migration.

Till de absolut viktigaste åtgärderna för att förhindra framtida terrordåd i Europa hör inte bara skarpare lagstiftning, som den vi debatterar här och nu, utan också att vi i Sverige, Europa och andra västländer bedriver en strikt migrationspolitik. En jämn omfördelning på exempelvis EU-nivå anser jag är fel väg att gå, eftersom jag som sverigedemokrat och vän av västvärlden inte vill att fler länder i Europa ska begå samma misstag som vi gjort i Sverige, Frankrike, Belgien eller för den delen Storbritannien.

Under påskveckan besökte jag och några kollegor Polen. Ihop med regeringspartiet Lag och rättvisa besökte vi den gränsmur som landet nyligen byggt mot Belarus. Det är en över 180 kilometer lång och 5,5 meter hög mur som övervakas av drönare, värmekameror och landets egen gränsbevakning. Muren byggdes på mindre än ett halvår som ett resultat av de försök till illegal migration som Polen utsattes för via gränsen till Belarus.

Europas gränser kan skyddas om bara viljan finns. Sveriges gränser kan också skyddas om bara viljan finns. Det finns en anledning till att länder som Polen varit helt förskonade från islamistisk terrorism. Svaret på den frågan finner vi inte nödvändigtvis i strängare straff, även om det är principiellt viktigt att de som begår grova brott alltid ska få straff som ligger i paritet med brottets allvar, att de som gör detta och inte är svenska medborgare ska utvisas från Sverige och att utlandsfödda som begår den grövsta formen av brottslighet ska fråntas sitt svenska medborgarskap.

Herr talman! Jag yrkar bifall till regeringens proposition En särskild straffbestämmelse för deltagande i en terroristorganisation.

Anf. 2 Anna Wallentheim (S)

Herr talman! Som vi hörde av föregående talare befinner vi oss i dag i kammaren för att debattera justitieutskottets betänkande nummer 20 och regeringens proposition En särskild straffbestämmelse för deltagande i en terroristorganisation. För att inte missa det i slutet vill jag börja med att yrka bifall till vår reservation nummer 4.

Herr talman! Att bekämpa, förhindra och förebygga terrorism är såklart av största vikt. Hotet från terrorismen är ett hot mot hela det öppna samhället. Därför är det viktigt att vi i så stor utsträckning som möjligt har politisk enighet och breda överenskommelser för att hindra terrorismens framfart inte bara på nationell front utan också internationellt.

Detta var i varje fall ingången som den socialdemokratiska regeringen hade när det kom till terroristfrågorna. De förslag som i dag ligger på bordet är en fortsättning på det arbete och de utredningar som den socialdemokratiska regeringen startade. Detta innebär dock inte att vi inte ser problem med det förslag som ligger på bordet i dag. Det kommer jag att återkomma till.

Herr talman! Vi lever tyvärr i en tid då vi måste vara medvetna om att Sveriges säkerhet utsätts för allt större risker. Hoten från såväl statliga aktörer som ideologiskt motiverade aktörer ökar, och detta sker samtidigt som sårbarheterna i vårt samhälle blir alltmer omfattande.

Globalisering, digitalisering och teknikutveckling bidrar till en breddad hotbild från främmande aktörer och makter och skapar gränsöverskridande plattformar där våldsbejakande extremister kan mötas, inspireras och uppmana till våldshandlingar.

För att möta en alltmer komplex och breddad hotbild från såväl statliga aktörer som våldsbejakande extremistmiljöer anser vi socialdemokrater att detta precis som på många andra delar inom rättsväsende, kriminalvården och kriminalpolitiken måste bekämpas på flera områden och med flera infallsvinklar.

Som jag nämnde innan var det ett omfattande arbete som den socialdemokratiskt ledda regeringen startade, och vi lade ned mycket tid och arbete på det när det kom till både frågor om terrorism och våldsbejakande extremism.

Mellan hösten 2014 och hösten 2022 överlämnande regeringen bland annat över 20 propositioner med lagförslag som var specifikt inriktade på terrorism och våldsbejakande extremism. Bland annat infördes en ny terroristbrottslag samt förbud mot terrorresor.

Herr talman! Varje år utförs flera terroristattentat i världen. Under de senaste åren har terroristbrotten utvecklats till ett allvarligt internationellt problem som vi måste ta på allvar.

Detta är såklart ett brott som får extrema konsekvenser och som främst drabbar oskyldiga människor. Men det är också ett brott som många gånger är gränsöverskridande och som utgör en prövning för de samhällen som drabbas. Det hotar såväl internationell som nationell fred och säkerhet. Terrorism är därför ett av de största hoten mot demokratin.

Vi socialdemokrater är medvetna om att för att möta det hot som terrorism utgör och för att motverka terrorismens dragningskraft krävs ett intensivt arbete såväl i Sverige som i andra länder. Men detta arbete måste såklart vara inriktat mot terrorismens grundorsaker för att på sikt kunna bekämpa den.

Förebyggande åtgärder krävs för att minska radikaliseringen och rekryteringen till våldsbejakande extremist- och terroristgrupper. Det innebär att människor i utsatthet, att människor i utanförskap, att människor med psykiska problem och att barn i utsatta miljöer måste få hjälp innan de fångas upp av radikala åsikter.

Samtidigt ser vi dock såklart att repressiva och kontrollerande åtgärder är nödvändiga för att avvärja akuta terroristhot och för att kunna lagföra personer som utför den här typen terroristhandlingar.

För oss socialdemokrater är det därför viktigt att vi har en bred syn på terrorism och att vi ser hoten från den ökande högerextremismen som lika allvarliga som de från terrorister från till exempel Daish.

Herr talman! Även om vi socialdemokrater under många år genomfört ett intensivt arbete mot terrorismen, och även om det förlag som i dag ligger på bordet är en del av den utredning som vi tillsatte, är vi oroliga.

Lagrådet och flera remissinstanser har nämligen framfört en omfattande kritik mot regeringens förslag. Men trots det valde regeringen att lägga fram en proposition bara några dagar efter att Lagrådet hade yttrat sig.

Det är uppenbart att det inte är tillräckligt med tid för att på allvar kunna analysera Lagrådets synpunkter. Även om regeringen gjorde vissa justeringar anser vi socialdemokrater att man inte tog till sig Lagrådets grundläggande kritik i tillräckligt stor utsträckning.

Bland annat vill jag nämna det som Lagrådet och andra remissinstanser tar upp om oron för att även motstånds- och befrielserörelser riskerar att falla under definitionen terroristorganisation. Det är rörelser som genom aktioner mot det egna landet eller mot makten försöker att uppnå demokrati. Det är såklart oroande, och det är något som regeringen inte bör se lätt på.

Det blir inte heller mindre problematiskt om svenska medborgare genom insamlingar, genom att upplåta lokaler eller delta i möten skulle kunna anklagas för att delta i en terroristorganisation.

I lagrådsremissen går det bland annat att läsa att med den nya definitionen skulle det i dagens ljus kunna vara så att såväl ANC i Sydafrika som FNL-rörelsen i Sydvietnam skulle kunna omfattas av en sådan lagstiftning. Detta var dessutom två rörelser som skapade stort engagemang bland människor i Sverige. Lagrådet förstår det som att de personernas handlande hade kunnat vara straffbart enligt de nya förslagen.

En annan aspekt som jag gärna vill lyfta fram är att vi socialdemokrater inte heller vill riskera grävande journalisters arbete. Det gäller oavsett om det handlar om att lyfta fram det positiva i olika frihets- och demokratirörelser eller om försök att ta sig in i terroristorganisationer för att få information om deras medlemmar.

Vi vill inte se att journalisternas arbete på något sätt ska göra att de anklagas för deltagande i en terroristorganisation. Här menar regeringen att det är angeläget att journalisters arbete inte ska begränsas, och vi hoppas verkligen att regeringen lever upp till detta.

Herr talman! Vi står bakom arbetet mot terrorismen, mot terroristorganisationer, mot terroristhandlingar, mot deltagande i terroristorganisationer med mera. Det var ett arbete som vi var med och startade. Vi väljer därför i dag att stå bakom många av de delar som vi ser i propositionen.

Som jag nämnde i min inledning är det såklart av största vikt att bekämpa, förhindra och förebygga terrorism. Men låt mig avsluta med att vara tydlig.

Vi socialdemokrater menar att regeringen borde ha gjort en ordentlig analys av Lagrådets invändningar. Men i brist på en sådan analys, och med tanke på de allvarliga invändningar som Lagrådet och andra instanser framförde, är det oerhört viktigt att lagändringen noggrant följs upp.

Vår reservation i dag handlar därför om att regeringen kontinuerligt bör följa och utvärdera effekterna av den nya straffbestämmelsen. Vi kommer inte acceptera att vare sig befrielserörelser, engagerade medborgare för demokrati eller journalister riskerar att klassas som deltagande i terroristorganisationer.

Om så ändå sker kommer vi att kräva ändringar som gör att vi lever upp till det arbete som vi påbörjade. Det är arbetet mot terrorism i dess sanna betydelse. Det är viktigt att det sker.

(Applåder)

Anf. 3 Mikael Damsgaard (M)

Herr talman! Europa har under de senaste decennierna drabbats av en lång rad mycket allvarliga terroristdåd. Det har främst rört sig om islamistisk motiverad terrorism, men det har också förekommit attentat med exempelvis högerextrema agendor.

Vi minns alla attentaten i Paris 2015 liksom attentaten i Oslo och på Utøya 2011. Under senare år har vi också sett flera attentat i bland annat i Frankrike, Österrike och Tyskland. Efter terrordådet på Drottninggatan år 2017 blev det tydligt att hotet från terrorismen är reellt även i Sverige.

Sverige har sedan ett antal år en förhöjd terrorhotnivå. Enligt Nationellt centrum för terrorhotbedömning utgörs terrorattentatshotet i det korta perspektivet främst av ensamagerande gärningsmän med ideologisk koppling till våldsbejakande islamism eller våldsbejakande högerextremism. Vi ser också hur dessa rörelser i större utsträckning präglas av en så kallad hybridisering, där de försöker införliva konspirationsteorier och narrativ från anti-etablissemangsextremism i den egna propagandan.

Även om globala terroristorganisationer som Daish eller al-Qaida har försvagats under senare år är det viktigt att det finns en väl utvecklad lagstiftning på plats för att möta hot från denna typ av organisationer.

Herr talman! Frågan om kriminalisering av deltagande i terroristorganisationer har en lång historia. Efter terrorattentaten i Paris 2015 och efter Drottninggatan 2017 slöts blocköverskridande överenskommelser om hur arbetet mot terrorism ska förstärkas.

I överenskommelsen från 2017 kom de ingående partierna, efter påtryckningar från bland annat Moderaterna, överens om att deltagande i terroristorganisation skulle förbjudas. Detta var en bland många andra frågor. År 2019 beslutade den dåvarande regeringen om en lagrådsremiss med ett sådant förslag. Eftersom Lagrådet vid det tillfället uppmärksammade regeringen på att förbud mot deltagande i terroristorganisation kunde innebära en begränsning av föreningsfriheten och att det krävde ändring i regeringsformen behövde regeringen göra ett omtag i frågan.

Den 1 januari 2023 trädde slutligen ändringarna av regeringsformen i kraft. Detta innebär utökade möjligheter att genom lag begränsa föreningsfriheten när det gäller sammanslutningar som ägnar sig åt eller understöder terrorism.

Sverige har en vidsträckt lagstiftning när det gäller terroristbrottslighet. Den 1 juli förra året trädde den nya terroristbrottslagen i kraft, som samlade lagstiftningen mot terrorism från flera lagar som tillkommit vid olika tillfällen. Samtidigt trädde den nya lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar i kraft, vilket ökade möjligheten att hålla personer som utgör hot mot Sveriges säkerhet i förvar och under uppsikt. Vi moderater hade under flera år tryckt på för dessa lagstiftningar och välkomnade de nya lagarna men konstaterade då, före valet, att flera problem kvarstod att lösa och att straffskalorna för flera brott var för milda. Och så är det fortfarande.

Frågan som väcks med anledning av Sveriges omfattande terroristlagstiftning är om det finns behov av lagstiftning som även kriminaliserar deltagande i terroristorganisation.

Från Moderaternas och regeringens sida är svaret ett tydligt ja. Det finns handlingar som i sig inte är straffbara men som uppenbart kan bidra till att stärka en terroristorganisations verksamhet. I princip alla former av stöd till en terroristorganisation - oavsett om det handlar om materiellt bistånd eller bistånd i form av deltagande i verksamheten - bidrar till att upprätthålla och stärka organisationen och därmed dess förmåga att begå terroristbrott.

Det kan handla om den som reser till ett område som kontrolleras av en terroristorganisation och där på plats bistår sammanslutningen med att exempelvis tillhandahålla utrustning, sätta upp läger, ordna möteslokaler, anordna aktiviteter, laga mat eller anordna transporter.

För att ytterligare förbättra möjligheterna att förhindra och bekämpa terrorism föreslår regeringen därför att den straffrättsliga terroristlagstiftningen skärps - detta genom att det införs en särskild straffbestämmelse för deltagande i en terroristorganisation.

För att kunna dömas för brott enligt denna lag ska en person delta i verksamheten i en terroristorganisation på ett sätt som är ägnat att främja, stärka eller understödja organisationen. En förutsättning för att det ska vara fråga om deltagande i verksamheten bör enligt propositionen vara att det finns en konkret och kvalificerad anknytning till organisationen.

Det framgår av straffbestämmelsen att gärningen inte utgör brott om den är ringa eller om den med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Exempel på försvarliga gärningar skulle kunna vara journalistiskt arbete, wallraffande journalister eller deltagande i motståndsrörelser i diktaturer där man arbetar för ett demokratiskt styrelseskick.

När det kommer till Socialdemokraternas reservation är det lite svårt att se vad de egentligen vill uppnå med förslaget om att följa upp lagstiftningen. Jag noterar att Socialdemokraterna genom att bifalla propositionen delar regeringens bedömning av att det finns behov av att kriminalisera deltagande i terroristorganisation. Jag noterar också att Socialdemokraterna inte heller har några konkreta förslag på hur lagen skulle kunna förtydligas. Det känns lite grann som att Socialdemokraterna både vill äta kakan och ha den kvar.

Regeringen har i propositionen på olika sätt bemött kritiken från Lagrådet, och vi bedömer att förslaget uppfyller de krav som kan ställas på denna typ av lagstiftning. Vad gäller uppföljningen av lagstiftningen kommer det sannolikt att ta flera år innan vi har en klar bild över hur praxis har utvecklats. Om det då finns behov av en översyn av lagstiftningen har alla ledamöter här i Sveriges riksdag möjlighet att väcka frågan utifrån en konkret problembild.

Straffskalan i den nya lagstiftningen föreslås vara fängelse i högst 4 år. Om brottet är grovt föreslås straffskalan vara fängelse i lägst 2 och högst 8 år. Om gärningsmannen har lett terroristorganisationen föreslås straffskalan i stället vara fängelse på viss tid, lägst 2 år och högst 18 år, eller på livstid.

Straffbestämmelsen innebär utökade möjligheter att ingripa mot personer som reser till områden som kontrolleras av terroristorganisationer och deltar i deras verksamhet men där andra terroristbrott inte kan bevisas. Det gäller till exempel situationer som kan liknas med den där personer från Sverige reste till Syrien och Irak för att ansluta sig till IS. Med en kriminalisering av deltagande i terroristorganisation minskar också möjligheten att verka med Sverige som bas för att bistå terroristorganisationer i andra länder.

Genom att senare i dag rösta ja till regeringens proposition stärker vi Sveriges skydd mot terrorism. Men vi gör också världen lite säkrare. Sverige ska helt enkelt inte vara en fristad för terrorister.

Anf. 4 Gudrun Nordborg (V)

Herr talman! Vänsterpartiet yrkar avslag på propositionen och står därmed bakom våra reservationer. Jag yrkar dock bifall endast till reservation 1, som är den som markerar avslag på propositionen.

Det förslag vi nu debatterar i riksdagen innebär att det införs ett nytt brott i terroristbrottslagen, som redan är omfattande. Beteckningen är deltagande i terroristorganisation. Brottet innebär ett särskilt straffansvar för den som deltar i en terroristorganisation på ett sätt som är ägnat att främja, stärka eller understödja organisationen.

Regeringen föreslår vidare att det ska vara straffbart att finansiera deltagande i en terroristorganisation, att offentligt uppmana eller försöka rekrytera till brottet och att resa utomlands i avsikt att begå brottet. Jag antyder redan med de här orden att även försök är kriminaliserat.

Straffskalan är oerhört skarp: fängelse i högst 4 år. Men om brottet är grovt höjer man till högst 8 år. Har gärningen inneburit att den misstänkte har lett en terroristorganisation och blir fälld för detta brott är maximistraffet 18 år eller till och med livstid. Lagändringarna ska träda i kraft ganska snart - redan den 1 juni nu i år, är det tänkt.

Varför yrkar då Vänsterpartiet avslag? Självklart är terroristbrottsligheten mycket allvarlig och systemhotande. Den är ett av de största hoten mot demokratin, det fria utövandet av mänskliga rättigheter och den ekonomiska och sociala utvecklingen. Därför ska det vara straffbart att planera och utföra terrordåd. Jag är dock i likhet med Lagrådet och flera tunga remissinstanser starkt kritisk till regeringens förslag att kriminalisera redan deltagande i en organisation.

Möjligheten att begränsa föreningsfriheten när det gäller sammanslutningar som ägnar sig åt eller understöder terrorism infördes genom en grundlagsändring så sent som den 1 januari 2023. Vi var alltså tvungna att rucka på grundlagen för att detta skulle kunna vara möjligt. Det finns en risk att detta är ett steg till på ett sluttande plan.

Jag ser med stor oro på den utveckling som skett sedan början av 2000-talet och som i dag har lett till att vi börjar närma oss ett övervakningssamhälle, om vi inte redan är där. Frågor om personlig integritet och mänskliga rättigheter får gång på gång stå tillbaka.

Varje inskränkning har motiverats utifrån skenbart goda syften som att den förväntats ge en effektivare brottsbekämpning och ett generellt ökat skydd för våra invånare. Sammantaget blir det dock en helhet av drygt två decenniers skärpta lagar när det gäller till exempel kameraövervakning, hemliga tvångsmedel, signalspaning, utlänningskontroll och åtgärder i syfte att hindra terrorism som är illavarslande, särskilt om vi tar ytterligare steg. Varje inskränkning som godtas tenderar att bana väg för ännu fler och ännu mer ingripande skärpningar.

Konsekvenserna för samhällsklimatet och demokratin på lång sikt av dessa lagar är i sig oroande och svåra att överblicka. Så sent som 2022 röstade riksdagens majoritet igenom den nya terroristbrottslagen. Förutom att de många och spretiga lagarna samlades i en lagstiftning utvidgades det straffbara området rejält. Man skärpte straffen för flera av brotten, och en generell straffskärpningsgrund infördes. Rimligtvis borde denna omfattande reform ha hunnit vara i kraft så pass länge att den skulle kunna utvärderas innan ytterligare nya förslag läggs fram.

Genom den nya lagen har Sverige dessutom en omfattande straffrättslig lagstiftning på området. Det är stora steg som redan är tagna. Regeringens förslag kan därför sägas komma att innebära en överkriminalisering.

Att bekämpa terrorism genom att förbjuda organisationer och därmed inskränka den grundlagsskyddade föreningsfriheten och rubba våra grundläggande principer menar vi i Vänsterpartiet är helt fel väg att gå. I stället för att straffa människor för deras tankar eller vilka organisationer de tillhör bör fokus ligga på att förebygga, förhindra och bestraffa de brottsliga handlingar som enskilda planerar och begår, själva eller tillsammans med andra.

Det finns en serie otydliga definitioner av begreppen terrorism och terroristorganisation i lagen. En allmän begreppsglidning riskerar också att leda till att medlemmar i helt fredliga organisationer och personer som stöder befrielse-, motstånds- eller demokratirörelser träffas av lagen. Lagrådet lyfter bland annat upp att vi kanske inte skulle ha fått stödja ANC:s kamp i Sydafrika eller FNL-rörelsen i Vietnam om denna lag hade varit i kraft.

Det finns åtskilliga andra orosmoment där fredliga aktiviteter riskerar att stämplas. Flera remissinstanser lyfter upp att gränserna för vad som blir straffbart är mycket vida. Enligt min mening är kriminaliseringen av vardagliga handlingar inte acceptabel. I lagförarbetena nämns bland annat organiserad barnpassning, matlagning och arrangerande av aktiviteter. Där blir gränserna väldigt svåra att dra. Man nämner också att läkare i fredstid kan riskera att göra sig skyldiga till brott genom att vårda människor som räknas som medlemmar i en terroristorganisation.

Jag är vidare orolig för att det kommer att innebära begränsningar för regeringen att agera när svenska medborgare fängslats av auktoritära regimer för påstådda terroristbrott. Jag är dessutom oroad för hur utlämningslagstiftningen kommer att kunna påverkas.

En fråga som också lyfts av remissinstanserna är enligt vilket lands lag som uttrycken terrorism och terroristorganisation ska tolkas. Är det ett rekvisit enligt den svenska lagen eller enligt det andra landets lag som ska kvalificera till det här brottet? Hittills har vi sett att svenska domstolar har markerat mot detta i utlämningsärenden, men jag tror att flera kan förstå att jag har Turkiet och Erdogan i tankarna här. Vad kommer detta att kunna innebära framöver?

Jag vill avslutningsvis lyfta något som Lunds universitet anförde i sitt remissvar. De är inte övertygade om att det finns tillräckliga skäl för att motivera införandet av ett deltagandebrott och nämner att det kan finnas negativa konsekvenser av kriminaliseringen på andra insatser mot terrorism. Hur ska vi värdera utbildningar, avhopparverksamhet eller underrättelsearbete? Det borde också beaktas.

Summa summarum menar vi från Vänsterpartiet att det finns flera väldigt allvarliga invändningar mot lagförslaget, och vi yrkar som sagt avslag på det.

(Applåder)

Anf. 5 Mikael Damsgaard (M)

Herr talman! Gudrun Nordborg räknade upp ett stort antal straffskärpningar och nya lagar som kommit till under senare år. Moderaterna och regeringen tycker att dessa är viktiga för att vi ska kunna bedriva ett gediget arbete mot terrorism, straffa skyldiga och ha ett tillräckligt starkt skydd mot terroristbrottslighet. Det handlar om den nya terroristbrottslagen, lagar om särskild kontroll av vissa utlänningar och så vidare. Detta var lagstiftning som Vänsterpartiet röstade emot, så det är inte så förvånande att man är emot även den här lagstiftningen.

Men jag vill ändå ställa en fråga till Gudrun Nordborg. Det finns, och det framgår också av propositionen, en hel del handlingar som i sig inte är straffbara men som uppenbart understöder terroristorganisationer. Det kan handla om personer som reste till Syrien och hjälpte till, till exempel genom att passa barn. På det sättet gjorde man det möjligt för andra att begå terroristhandlingar.

Menar Vänsterpartiet att det ska vara fritt fram att åka till en terroristorganisation och där understödja verksamheten genom handlingar som inte i sig är straffbara?

Anf. 6 Gudrun Nordborg (V)

Herr talman! Jag tackar för en spännande och laddad fråga.

Jag skulle vilja åberopa Vänsterpartiets principer om att vi naturligtvis vill försöka förhindra och begränsa terrorism så mycket som möjligt. Det förebyggande arbetet är extremt viktigt. Tyvärr blundar majoriteten för sådana insatser och går helt och hållet på att man ska bestraffa, straffa och straffa ännu mer.

När det handlar om dem som åkte till IS tror jag inte att det var någon som åkte dit enbart för att passa barn. Men om man gjorde det tycker jag inte att det ska vara kriminaliserat. Om man däremot var mer aktiv i handlingar som innebar våld och hot på den arena man anlände till tycker vi självklart att det är oerhört allvarligt.

Vi vill inte heller att någon ska åka ned och passa barn i så kallade terrormiljöer. Inga barn borde få vara i terrormiljöer. Det ska vi försöka förhindra. Men vi behöver göra det på andra sätt än enbart genom straff, högre straff och fler straff.

Anf. 7 Mikael Damsgaard (M)

Herr talman! Vi känner, som jag sa i mitt förra inlägg, väl till att Vänsterpartiet har röstat nej till i stort sett alla straffskärpningar inom terroristområdet de senaste åren. Det är i och för sig ingen nyhet.

Det är dock ett förtydligande att Vänsterpartiet inte tycker att det ska vara kriminaliserat att resa till exempelvis Syrien för att understödja IS eller liknande organisationer genom handlingar som inte i sig är kriminella enligt terroristbrottslagen. Det behöver inte handla om att passa barn; det kan handla om att stå för transporter eller sätta upp läger åt terroristerna, helt enkelt att göra saker som möjliggör terroristverksamheten. Men det tycker Vänsterpartiet fortsatt ska vara legalt.

Det ställningstagandet väcker en adekvat fråga om Socialdemokraternas regeringsunderlag. Det är trots allt tillsammans med Vänsterpartiet som Socialdemokraterna har möjlighet att skapa majoritet här i Sveriges riksdag. Det väcker en del oro hos mig.

Anf. 8 Gudrun Nordborg (V)

Herr talman! Det är ingen nyhet att majoriteten är för straff och mer straff och att Vänsterpartiet är kritiskt mot att enbart gå den vägen.

När det handlar om att dra gränser för vad som är legalt eller illegalt är det inte så att man gillar allt som inte är kriminaliserat. Självklart ska vi agera för att det inte ska inträffa. Men vi tror inte att strafflagstiftningen hela tiden är vägen att gå. Det behöver göras mycket annat för att undvika att personer över huvud taget blir intresserade av terrorism och illegala våldsaktioner eller att närma sig grupper som agerar på det sättet.

Självklart måste vi göra allt vi kan för att förebygga. Det gör vi genom att bygga ett starkt Sverige med välfärd och skolor och ett Sverige där vi inkluderar samtliga medborgare och invånare, även om de är nya i Sverige.

Anf. 9 Ulrika Liljeberg (C)

Herr talman! Vi pratar ofta både här i kammaren och i medierna och varje dag lite till mans om skjutningar, våld och mord - allvarliga brott. Det gör vi även här i dag, men med en väsentlig skillnad; i dag behandlar vi terroristbrott och terrorism. Terroristbrott skiljer sig från andra brott.

För den enskilde som till exempel drabbas av en kula och skadas eller dör är skillnaden helt oväsentlig. Det är lika viktigt att förebygga och förhindra, och när det tyvärr skett att lagföra och straffa, oavsett om det är ett så kallat vanligt brott eller ett terroristbrott.

Men ett terroristbrott är enligt svensk lag en gärning som kan allvarligt skada en stat eller mellanstatlig organisation och med vilket avsikten är att injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp, tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd. Det är också att allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer.

Nationellt centrum för terrorhotbedömning, NCT, gör kontinuerliga bedömningar av terrorhotnivån i Sverige och mot svenska intressen utomlands. Hotnivån bedöms ligga på nivå tre av fem. Nivå tre innebär ett förhöjt terrorhot och att NCT bedömer att ett attentat kan ske. De bedömer att det främsta attentatshotet mot Sverige under 2023 sannolikt kommer från individer motiverade av en våldsbejakande högerextremistisk ideologi eller en våldsbejakande islamistisk ideologi.

Skillnaden är alltså att terrorism hotar hela vårt demokratiska samhälle, och den totala konsekvensen är mycket större än den enskilda gärningen.

Herr talman! Det är mot den bakgrunden vi behöver få på plats den lagstiftning som vi nu debatterar. Det handlar om att införa straffansvar även för deltagande i en terroristorganisation, ett straff för den som aktivt deltar på ett sätt som är ägnat att främja, stärka eller understödja organisationen. Det är viktigt att få på plats. Det är viktigt att vi som lagstiftare signalerar att vi ser oerhört allvarligt på detta.

Vi har dock tagit del av Lagrådets och andras synpunkter och även noterat de kompletteringar som regeringen gjort. Vi anser att det nu har gjorts rimliga avvägningar. Passivt deltagande genom att till exempel bara närvara är inte straffbart, utan det krävs en konkret och kvalificerad anknytning till organisationen.

Vi ser också de motivuttalanden avseende vad som är ringa och försvarligt och således faller utanför straffansvaret och som avser bland annat journalister, humanitär verksamhet och sjuk- och själavård som ett mycket viktigt, nödvändigt och välkommet förtydligande av förslaget.

Regeringen behöver kontinuerligt följa upp denna lagstiftning. Det kommer även vi från Centerpartiet att göra, både för att värna frihetliga rättigheter och för att skydda oss från terrorismens förödande konsekvenser.

Med det sagt yrkar vi bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 10 Jan Riise (MP)

Herr talman! Till justitieutskottets ledamöter ska jag säga att det är Malte Roos som är ledamot och ersättare. Men jag hoppar in för honom i dag. Det bestämdes för länge sedan att jag skulle ta de här frågorna.

Jag vill klargöra att Miljöpartiet anser att Sverige bör bekämpa terrorism med full kraft. I det arbetet är en gedigen straffrättslig reglering viktig. Att i större utsträckning kriminalisera handlingar som rör deltagande i terroristorganisationer är viktigt.

Vi stod och står fortsatt bakom Grundlagskommitténs och riksdagens bedömning att det bör vara möjligt att begränsa föreningsfriheten för organisationer som ägnar sig åt eller understöder terrorism.

Nu föreslår emellertid regeringen att det införs ett nytt brott i terroristbrottslagen kallat deltagande i en terroristorganisation. Det föreslås bli straffbart att delta i en terroristorganisation exempelvis genom att ta hand om utrustning, sätta upp läger, ordna möteslokaler, anordna aktiviteter, laga mat, ansvara för transporter och ta hand om barn. Det var också Grundlagskommitténs förslag som beredde marken för det förslag regeringen nu presenterat om en kriminalisering av deltagande i terroristorganisationer.

Herr talman! Utan att lämna vår principiella ståndpunkt - den jag alldeles nyss redogjorde för - tycker vi ändå att detta lagförslag bör avslås. Inte för att vi inte förstår andemeningen i det och delar dess ambitioner, utan helt enkelt för att detta i vårt tycke är en dåligt utformad lag.

Till att börja med har det aktuella lagförslaget mötts av kraftfull kritik från flera remissinstanser. Lagrådet, som består av några av de mest framstående jurister Sverige har, riktade skarp kritik och avrådde från att remissförslaget skulle bli lag. Bland annat ansåg Lagrådets kunniga och erfarna jurister att det finns en tydlig risk för att förslaget kommer att innebära en alltför långtgående kriminalisering sett till det behov som kan finnas. Det är också tveksamt om det uppfyller de krav på tydlighet som måste ställas på en strafflagstiftning. Vi delar Lagrådets slutsats att förslaget i nuvarande skick inte bör läggas till grund för lagstiftning.

Herr talman! Till skillnad från regeringen anser Miljöpartiet att det finns skäl att följa Lagrådets rekommendation i det här fallet. Vi föreslår att riksdagen avslår propositionen. Samtidigt är det viktigt att åstadkomma en lagstiftning som, utan att vara för långtgående, i större utsträckning straffbelägger olika handlingar som rör deltagande i terroristorganisationer. Vi föreslår därför att riksdagen uppmanar regeringen att återkomma med ett alternativt förslag som innebär att deltagandebrott och samröresbrott görs om till en och samma straffbestämmelse.

Miljöpartiet anser att den föreslagna kriminaliseringen är ägnad att tillgodose ett legitimt ändamål, det vill säga att bekämpa terrorism, även om flera remissinstanser har ifrågasatt om kriminaliseringen verkligen kommer att leda till önskat resultat. Vi ställer oss dock också frågande till om deltagandebrottet, så som det är utformat i propositionen, krävs för att uppnå ändamålet eller om det finns mindre ingripande alternativ som skulle kunna uppnå önskat resultat.

Regeringen motiverar sitt förslag med att terrorism är ett omfattande samhällsproblem och att det finns straffvärda former av deltagande i en terroristorganisation som inte är kriminaliserade. Miljöpartiet står fullt ut bakom regeringens uppfattning att terrorism är ett omfattande samhällsproblem. Vi står fullt ut bakom arbetet med att förebygga och bekämpa terrorism och ser en omfattande straffrättslig reglering som en viktig del i det arbetet. Samtidigt är det inte självklart hur ett sådant regelverk ska utformas för att uppnå det önskade resultatet.

Lagrådet konstaterar i sammanhanget att en kriminalisering av deltagandebrottet inte krävs för att Sverige ska leva upp till EU:s terrorismdirektiv och ställer sig frågan om det finns skäl att gå längre i straffbeläggandet än vad direktivet kräver. Även andra remissinstanser är tveksamma. Sveriges advokatsamfund tycker inte att det finns underlag för slutsatsen att det föreligger behov av den föreslagna kriminaliseringen. Advokatsamfundet anser dessutom att effekterna av samröresbrottet bör utredas innan eventuell ny lagstiftning införs avseende deltagande i en terroristorganisation. Civil Rights Defenders har svårt att se att en ytterligare utvidgning av det straffbara området är nödvändig eftersom många av de handlingar som skulle omfattas av deltagarbrottet redan i dag är straffbelagda.

Frågan är då hur lagstiftningen ska utformas för att göra den straffrättsliga regleringen tillräckligt omfattande utan att straffansvaret och dess konsekvenser blir för långtgående. Vid inskränkningar av grundläggande fri- och rättigheter måste lagstiftaren - det vill säga vi - alltid överväga om en viss åtgärd är nödvändig eller om det finns mindre ingripande alternativ som kan uppnå ändamålet i fråga. Att utvärdera effekterna av kriminaliseringen av samröresbrottet, som Sveriges advokatsamfund föreslår, kunde vara en bra utgångspunkt. Miljöpartiet anser att regeringen bör ta ett steg tillbaka och på nytt överväga utformningen. Av dessa skäl bör riksdagen avslå regeringens proposition.

Herr talman! För att sammanfatta vårt resonemang: Vi i Miljöpartiet står fullt ut bakom behovet av en heltäckande och omfattande lagstiftning kring deltagande i och samröre med terroristorganisationer. Men det förslag vi nu har att ta ställning till har så stora brister att vi vill uppmana regeringen att återkomma med ett alternativt förslag som innebär att samröresbrottet och deltagandebrottet integreras i en och samma bestämmelse, detta eftersom det är vår skyldighet att först undersöka om andra, mindre ingripande alternativ kan åstadkomma det önskade resultatet. Det är vi bundna till att göra enligt den så kallade proportionalitetsprincipen.

Terrorism är en avskyvärd företeelse som sätter människor i skräck och rädsla för att bli utsatta för förtryck och många olika brott. Den globala terrorismen måste bekämpas med alla medel, med förebyggande insatser, med ekonomiska sanktioner och givetvis med straffrättslig lagstiftning.

Men det är inte rimligt att vi som lagstiftare ska lämna ifrån oss lagar som inte har den precision och inriktning som våra väljare kan kräva. Med den största respekt för vårt rättssystem och våra rättsliga principer är det orimligt att inte bättre definiera vad vi menar är straffbara handlingar. Det riskerar att öppna för ett framtida godtycke. Det är vår skyldighet att stifta lagar som är hållbara och förståeliga från början. Det ska inte vara oklart vad som är klandervärt och vad som inte är det.

Med det sagt vill jag avrunda med att yrka bifall till reservation 1.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)