Anf. 3 Nina Lundström (L)
Fru talman! Jag kommer att fokusera på frågan om söktjänster i betänkandet. Jag yrkar bifall till reservation nummer 1.
Fru talman! Att spara information är viktigt i ett informationssamhälle. Lagrad information behövs inom en rad områden. Men det finns även bestämmelser som begränsar rätten till lagring, sparande och återanvändning. Dataskyddsförordningen, GDPR, handlar om enskildas integritet på internet.
När EU-domstolen för drygt åtta år sedan kom fram till att enskilda har rätt att bli bortglömda av sökmotorer var det för att ge enskilda möjlighet att under vissa förhållanden återta kontrollen över vilka uppgifter som cirkulerar i digitala kanaler. Webbplatser eller så kallade söktjänster med utgivningsbevis kan dock publicera personuppgifter, även om lagöverträdelser. Många medborgare kan uppleva denna typ av söktjänster som ett integritetsintrång.
Medborgare framhåller ibland frågan om rätten för enskilda att bli bortglömda. Men till exempel rätten att bli bortglömd gäller inte dessa söktjänster. Det vi behandlar i dag handlar om en avvägning av grundlagsskyddet för söktjänster att offentliggöra personuppgifter om lagöverträdelser kontra rätten till personlig integritet.
Fru talman! I propositionen Ett ändamålsenligt skydd för tryck- och yttrandefriheten föreslår regeringen ändringar. I propositionen görs bedömningen att det med hänsyn till skyddet för den personliga integriteten finns skäl att begränsa grundlagsskyddet för vissa söktjänster som offentliggör personuppgifter om lagöverträdelser. Det handlar om att, såsom den parlamentariska kommittén uttryckte det, "i enskilda fall balansera intresset av att skydda enskildas personliga integritet mot intresset av yttrandefrihet".
För liberaler är det fria ordet viktigt. Det är viktigt att värna, och det ska även fortsatt värnas genom det särskilda skydd som tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen säkerställer i de situationer där starka yttrandefrihetsrättsliga intressen gör sig gällande.
Frågan om vilka personuppgifter som lagras i söktjänster engagerar många medborgare. Uppgifter kan lagras under lång tid och kan även påverka andra individer. Jag har ställt frågan hur många klagomål kommissionen har mottagit och kan konstatera att det är ett flertal: 14 under 2020 och 19 under 2021, vilket anses vara många inom ett och samma område. Databasernas utveckling har belysts under årens lopp många gånger, och behovet av ett integritetsskydd är ständigt aktuellt.
Fru talman! Det finns möjlighet för sådana aktörer som inte har automatiskt grundlagsskydd att hos Myndigheten för press, radio och tv ansöka om utgivningsbevis och på så sätt få ett så kallat frivilligt grundlagsskydd. Redan när det frivilliga grundlagsskyddet infördes som en möjlighet varnade konstitutionsutskottet i betänkande 2001/02:KU21 för att det skulle kunna uppstå konflikter med skyddet för den personliga integriteten. Utskottet pekade särskilt på att grundlagsskyddet i värsta fall skulle kunna omfatta databaser som är rena personregister.
De senaste årens utveckling har gått i den riktning som konstitutionsutskottet befarade. I dag finns det databaser med utgivningsbevis som i allt väsentligt är utformade som söktjänster för personuppgifter. En del av dessa tjänster kan i praktiken liknas vid privata belastningsregister.
Under årens lopp har detta utretts flera gånger, utan att förslag har lett till lösningar för att stärka den personliga integriteten. Frågan om metoderna för att åstadkomma ett starkare skydd för den personliga integriteten har tidigare övervägts.
Att införa ett nytt tryck- och yttrandefrihetsbrott övervägdes och avvisades av Mediegrundlagskommittén. Även 2018 års tryck- och yttrandefrihetskommitté har övervägt olika alternativ men gjort bedömningen att en delegationsbestämmelse är mest ändamålsenlig.
I juni 2018 tillsattes en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att utreda detta. Konstitutionsutskottet hade i ett tillkännagivande om söktjänster i betänkande 2017/18:KU16 uttalat att en utredning borde få i uppdrag att utreda frågan på nytt. Kommittén skulle i enlighet med direktivet analysera och ta ställning till om det fanns behov av ett inskränkt grundlagsskydd för uppgiftssamlingar som offentliggör personuppgifter om lagöverträdelser. Kommittén har överlämnat sitt betänkande.
Liberalerna har med utgångspunkt i slutsatserna av kommitténs arbete och den enighet som där rådde inte lagt fram några andra förslag i följdmotioner utifrån det arbete som bedrevs i kommittén. Frågan man bör ställa sig är vad lösningen är om resultatet av denna parlamentariska kommittés arbete inte leder till beslut. Vilka förslag har inte utretts och återstår att utreda? Vad har tidigare utredningar inte belyst? Hur ska den personliga integriteten stärkas i stället vad gäller lagring och spridning i söktjänster av personuppgifter om lagöverträdelser? Många utredningar har arbetat med frågan. Riksdagen har tillkännagett att regeringen bör återkomma med förslag på åtgärder för att stärka integriteten.
Fru talman! Personuppgiftsregleringens grundläggande syfte är att värna enskilda individers personliga integritet när deras personuppgifter behandlas. Regleringen tillämpas emellertid inte om den är oförenlig med tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.
När det gäller offentliggörande av vissa särskilt integritetskänsliga personuppgifter, bland annat uppgifter som avslöjar politisk eller religiös åskådning eller som rör hälsa och sexualliv, innehåller mediegrundlagarna dock bestämmelser om undantag från det grundlagsskyddade området som medför att personuppgiftsregleringen i viss utsträckning ändå kan tillämpas. Men något motsvarande undantag för uppgifter om lagöverträdelser finns inte.
EU:s dataskyddsförordning innehåller bestämmelser som syftar till att skydda den personliga integriteten med avseende på behandling av personuppgifter om lagöverträdelser. Sådana personuppgifter får endast behandlas under kontroll av en myndighet eller då behandling är tillåten enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter fastställs.
Ett fullständigt register över fällande domar i brottmål får endast föras under kontroll av en myndighet.
Det finns kritiska remissinstanser. Det finns dock även remissinstanser som har ställt sig bakom förslagen och som har lyft fram flera argument.
Datainspektionen anser att det finns starka skäl för att skyddet av den personliga integriteten ska förstärkas. Åklagarmyndigheten tillstyrkte de föreslagna ändringarna och påpekade att även brottsoffer, målsägande, förekommer i söktjänster. Kriminalvården ställde sig positiv och påpekade att det även borde gälla friande domar. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap påpekade att privata belastningsregister får anses mycket integritetskänsliga och att spridning av uppgifter kan få långtgående konsekvenser för enskilda. Polismyndigheten ställde sig positiv till förslagen och påpekade den absoluta sekretess som råder i myndighetens register.
Fru talman! Sammantaget anser vi att skyddet för den personliga integriteten bör stärkas genom att begränsningar införs i grundlagsskyddet för vissa söktjänster som offentliggör personuppgifter om lagöverträdelser.
Vi delar bedömningen att uppgifter om ett brottsoffer kan anses vara en uppgift som avser en lagöverträdelse som innefattar brott och därför bör omfattas av de föreslagna delegationsbestämmelserna.
En begränsning av grundlagsskyddet bör aldrig vara mer omfattande än vad som är nödvändigt. I kravet på proportionalitet ligger bland annat att en eventuell begränsning ska vara förenlig med den försiktighetsprincip som brukar tillämpas vid inskränkningar av grundlagsskyddet på detta område. Vi delar därför bedömningen att den nuvarande regleringen ger ett otillräckligt skydd mot integritetskränkningar.