Ett starkare skydd för välfärdssystemen

Anf. 185 Katarina Brännström (M)

Fru talman! Moderaterna har länge förespråkat skärpta krav och skärpta straff för bidragsbrott, så vi säger "äntligen" om regeringens förslag att komma med en ändring och skärpning av bidragsbrottslagen.

Det är alltmer tydligt att bidragsbrott är kopplade till den grova organiserade brottsligheten. Det finns utredningar som säger att det är uppemot 20 miljarder årligen som betalas ut felaktigt ur våra välfärdssystem. Det är helt oacceptabla summor som går till brottslingar i stället för till välfärden.

Ett starkare skydd för välfärdssystemen

Vi har länge sagt att det krävs krafttag mot bidragsfusket. Det gäller inte bara att upptäcka det utan också att utreda det och att åtala och fälla dem som har begått dessa brott och på så vis komma åt den organiserade brottsligheten.

Alliansregeringen införde redan 2008 en underrättelseskyldighet vid blotta misstanken om felaktiga utbetalningar till privatpersoner. Vi tycker att det är bra att detta nu skärps och utvidgas till att omfatta även kommuner samt att det också ska gälla pensioner. Det gör att fler människor kommer att kunna gripas och fällas för denna brottslighet.

Vi är också nöjda med att regeringen föreslår en straffskärpning till sex år. Detta var något som vi moderater gick ut med redan för ett par år sedan. Det är bra att regeringen följer efter, för det är som vanligt så att vi moderater går före och beskriver verkligheten. Vi möter ofta motstånd, men sedan visar det sig att verkligheten kommer i fatt.

Det är uppenbart att bidragsfusk måste upptäckas och straffas. Här behövs rejäla tag hos alla myndigheter. Tyvärr är det så att vi inte har en riktig samordning. Vi har ingen bra effektivitet och framför allt inget riktigt bra samarbete mellan myndigheterna för att komma åt allt detta bidragsfusk. Vi tycker ju alla att det är helt orimligt att miljoner hamnar hos bedragare som lurar samhället.

Det är angeläget att arbetet mot bidragsbrott hela tiden fortsätter och att vi fördjupar detta. Jag ser dagens förslag som ett första steg på den vägen.

Det är också angeläget att vi fortsätter arbetet när det gäller dem som är beroende av bidrag. Om inte utvecklingen av bidrag bromsas riskerar vi att vissa människor hamnar i bidragsberoende och att detta blir helt permanent. På det viset misslyckas också integrationen.

Drivkraften att gå från bidrag till jobb måste öka, och här har regeringen arbete kvar att göra. Vi vill skärpa kraven för försörjningsstöd. Vi vill ha ett bidragstak, och vi tycker inte heller att man ska kunna glida rakt in i den svenska välfärden och få bidrag utan att ha arbetat och bidragit.

Det som är lite märkligt är att regeringen i detta förslag inte vill räkna in lönegarantin i ändringen av bidragsbrottslagen. Faktum är ju att det finns väldigt tydliga signaler från flera håll om att just lönegarantin är utsatt för bedrägerier. Man köper upp företag och anger sedan släkt och vänner eller kanske rent påhittade namn som anställda. Därefter försätter man företaget i konkurs, och den statliga lönegarantin faller ut.

Det är alldeles för enkelt att lura staten på pengar. I samband med en bedömning som gjordes för några år sedan nämndes att det var uppemot 200 miljoner om året som felaktigt utbetalades i lönegarantier. Tyvärr är kontrollen alldeles för dålig. Den är eftersatt, och den är svår att genomföra på ett effektivt sätt. Även här krävs det nya, tuffa tag.

Vi moderater vill därför att regeringen återkommer med förslag om detta samt att anmälningsplikten omfattar fler aktörer än vad som sägs i detta förslag. Detta föreslogs i den utredning som ligger till grund för den proposition vi talar om i dag, och det föreslogs också av Brottsförebyggande rådet och av något som heter Delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen. Alla dessa var eniga om att lönegarantin borde ingå, men regeringen valde en annan väg.

Vi tycker inte heller att begångna bidragsbrott ska kunna preskriberas på grund av att handläggningen drar ut på tiden. Förutom förlängd preskriptionstid föreslår vi därför att regeringen vidtar rejäla åtgärder för att förkorta handläggningstiderna hos de utbetalande myndigheterna, hos akassor, hos kommuner samt hos polis och åklagare.

Därmed yrkar jag bifall till våra reservationer 1 och 2.

(Applåder)

Anf. 186 Linda Lindberg (SD)

Fru talman! Hur mycket skattepengar får egentligen betalas ut felaktigt?

Det huvudsakliga syftet med bidragsbrottslagen som infördes 2007 var att minska antalet felaktiga utbetalningar och att stärka tilltron till vårt välfärdsystem. Propositionen som vi nu behandlar har förslag som stärker det rättsliga skyddet för det svenska välfärdssystemet ytterligare.

Detta är någonting som vi sverigedemokrater har efterfrågat. Jag tänker på såväl bidragsbrott som brottslighet i stort. Det är ett tilltagande problem i Sverige, och det krävs krafttag på alla håll för att tydligt markera att det ska vara kännbara konsekvenser för dem som inte följer lag och ordning.

Sverigedemokraterna välkomnar att lagen stärks och utvidgas till att även omfatta bidrag, stöd och ersättningar som beslutas av Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen eller kommunen och som avser en enskild person men inte betalas direkt till denna.

Konsekvensen för den enskilda är därmed liten. Det är främst det företag som missbrukar välfärdssystemet som kommer att beröras av det skarpare lagförslaget. Jag vill också poängtera att enskilda personer som oavsiktligt råkat göra fel inte drabbas av vare sig den gamla eller den nya lagen.

Vad lagändringen gör är med andra ord att bland annat omfatta exempelvis tandvårdsbidrag, arbetsmarknadspolitiskt stöd och assistansersättning enligt socialtjänstlagen.

Fru talman! Vi har på senare år nåtts av flera rapporteringar om hur det fuskas med såväl assistansersättning som tandvårdsstöd. Förra året krävde Försäkringskassan tillbaka 20 miljoner kronor för påhittad tandvård. Bara för i år är man uppe i 30 miljoner kronor, och då har vi ändå ett kvartal kvar.

Det är alltså 50 miljoner kronor på knappt två år för endast ett bidrag. Detta skulle kunna jämföras med den totala matkostnaden per år för ca 1 700 personer eller med ett betydande antal soppluncher till våra hemlösa eller för den delen våra pensionärer.

Samtidigt rapporterade så sent som förra veckan delegationen som kontrollerar utflödet ur välfärdsystemet att man uppskattar att omkring 18 miljarder utbetalades felaktigt under 2018 - någonting som finansministern kommenterade som bekymmersamt. Ja, det var ju milt sagt. Det är helt orimliga summor som felaktigt belastar vårt välfärdssystem, om nu delegationens siffror stämmer.

Precis som vi säger, och som merparten av utskottets ledamöter instämmer i, ska respekten vara stor för välfärdssystemet. Det ska vara kännbart att medvetet ägna sig åt lurendrejeri. De hårdare förslagen i bidragsbrottslagen är därför ett steg i helt rätt riktning.

Vårt unika välfärdssystem finns helt enkelt för att stödja och stötta de personer som av olika anledningar är berättigade till ekonomiskt stöd och ekonomiska förmåner. Från politiskt håll bör det vara allas angelägenhet att dessa pengar i allra största mån hamnar i rätt händer och att arbetet mot att minska bidragsfuskandet är starkt.

Från 2015 fram till 2018 har anmälda brott mot bidragsbrottslagen gentemot Försäkringskassan ökat med 44 procent, enligt Brå. Det är en minst sagt oroväckande utveckling vi ser. I och med dagens digitalisering borde vårt välfärdssystem i någon mening vara så vattentätt att det inte ska vara möjligt att fuska.

För de allra grövsta bidragsbrotten höjs nu fängelsestraffet från fyra till sex år, något som vi välkomnar. Kopplat till dessa brott föreslår vi att det även bör innebära att man för en avgränsad tid framöver fråntas rätten till de bidrag som man döms för att på falska grunder ha skaffat sig.

Tilläggas bör också att för att dömas för grovt bidragsbrott ska det påvisas att man under en längre tid systematiskt och organiserat bedrivit brottslighet gentemot välfärdssystemet och där det oftast rör sig om mycket stora belopp. Det är då fullt rimligt att det bidrag som man döms för spärras för en tid framöver.

Fru talman! Förslaget innehåller även att fler ska omfattas av underrättelseskyldigheten, vilket också är positivt och i någon mening är en förutsättning för att enklare synliggöra eventuella bidragsfuskare, vilket då också leder till fler anmälningar. Vad man däremot bör ha i beaktande är det faktum att rättsväsendet behöver få de resurser som krävs och att en återkoppling till de myndigheter som anmäler ett brott faktiskt görs, inte minst i de fall där ärenden läggs ned. Det blir ju lite av ett moment 22 om lagen inte håller hela vägen.

Propositionen är som sagt nödvändig. När det gäller Brottsförebyggande rådets synpunkt att kontrollen av lönegarantiutbetalningarna bör utvecklas och förbättras vill jag nämna att vi ställer oss bakom förslaget som Moderaterna och Kristdemokraterna lyft fram, att lagen även ska omfatta lönegarantin. Vi är väl medvetna om hur denna förmån nyttjas på ett felaktigt sätt och att det ofta leder till att de som verkligen är berättigade till lönegarantin inte får den.

Likt när det gäller andra brott är vi helt övertygade om att det här behöver göras en tydligare markering och med en kännbarhet, vilket vi gör i denna proposition. Vi hade gärna sett att lönegarantin inkluderades och att även grovt bidragsbrott skulle innebära att det aktuella bidraget spärrades för en tid framöver.

Som svar på frågan om hur mycket pengar som får betalas ut felaktigt är svaret enligt oss helt enkel 0 kronor. Vi ska aldrig någonsin acceptera att våra skattepengar försvinner och hamnar i fel händer.

Fru talman! Jag vill därför yrka bifall till vår reservation nr 3.

(Applåder)

Anf. 187 Ali Esbati (V)

Fru talman! Vänsterpartiet ställer sig i huvudsak bakom förslagen i propositionen som behandlas i dagens betänkande Ett starkare skydd för välfärdssystemen.

Vi hade gärna sett ytterligare några åtgärder som jag återkommer till i anförandet, så jag passar redan nu på att yrka bifall till vår reservation nr 4.

Vänsterpartiet har länge påpekat det orimliga och obalanserade i att den så kallade bidragsfusklagen inte har varit tillämplig när det gäller missbruk av ersättningar som går via företag. Det är för övrigt också just den typen av brottslighet som verkligen brukar innebära att någon har föresatt sig att lura samhället och välfärdssystemet på stora pengar för egen vinning. Den rådande situationen har haft en både praktisk och ett slags kommunikativ slagsida. En viss typ av slarv eller fusk med utbetalning har varit värt att ha en alldeles egen lag för, medan andra typer av slarv och fusk, som det rimligen bör ses mer allvarligt på, inte har kvalificerat sig för den lagen.

Det här är någonting som både flera översyner och riksdagsbeslut har påtalat genom åren. Därför är det glädjande att det nu äntligen föreligger en proposition som åtminstone delvis tar tag i den skevheten. Det är alltså bra att vi nu kan beivra bidragsbrott i de fall där Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen eller en kommun betalar ut ett stöd avsett för en enskild person men via någon annan. Det handlar till exempel om skumraskföretag som plockar ut stöd för anställda men inte betalar ut det som enligt papperen ska gå till den person som stödet är avsett för.

Vi i Vänsterpartiet tycker att regeringen nu borde ha passat på att utöver detta göra en förändring som skulle kunna göra hanteringen av den här lagen mer effektiv i praktiken. Det är en ståndpunkt som vi delar med bland annat Ekobrottsmyndigheten, som i sitt remissvar på den bakomliggande utredningen föreslog att vissa av de mindre allvarliga förseelser som träffas av bidragsbrottslagen skulle avkriminaliseras i stället för att leda till administrativa sanktioner från de myndigheter som betalar ut. Skälet till detta är att polisen och åklagaren bör få större möjligheter att fokusera på de grövre brotten, även i fall där företag använts som brottsverktyg ingår.

Vi vet att den här typen av grova brott mot välfärdssystemen pågår. Dessutom vet vi att de ofta har kopplingar till annan brottslighet, inklusive våldsbrott. Därför är det rimligt att lagstiftningen underlättar för de rättsvårdande myndigheterna att prioritera på ett bättre sätt och fokusera rätt. Det är det som vi yrkar på i vår följdmotion och som vi tar upp i reservationen som jag redan har yrkat bifall till.

När vi nu ändå talar om oegentligheter runt arbetsmarknadspolitiska stöd vill jag ta upp en bredare problemställning som vi också nämner i vår motion. Det handlar om subventionerade anställningar.

Subventionerade anställningar är ju ett verktyg som kan vara väldigt effektivt för att få in personer med exempelvis funktionsnedsättning eller nyanlända med svaga språkkunskaper på den reguljära arbetsmarknaden. Men vi vet också att nuvarande system har varit behäftat med en del risker och problem. Det handlar bland annat om arbetsgivare som sätter utnyttjandet av de här stöden i system till den grad att det i vissa branscher och på vissa platser kan ses som en svårighet att få ett arbete över huvud taget om man inte har med sig en subvention. Det är klart att så ska det ju inte funka, för resultatet blir en osund konkurrens och i många fall även ett utnyttjande av utsatta människor.

Vi menar att det inte går att möta de här problemen enbart med att straffa fusket i efterhand, även om det också behöver göras, utan det behövs systemförändringar som förebygger att man hamnar i sådana situationer.

Vänsterpartiet har i andra sammanhang bland annat föreslagit att det borde införas någon typ av maxgräns för antalet subventionerade anställningar per arbetsgivare. Det ska inte vara möjligt att driva en verksamhet där man räknar med att hela tiden byta ut en person mot en annan och hela tiden få ta del av en subvention och basera sin affärsidé på detta.

Det borde också finnas betydligt bättre för- och efterhandskontroller av arbetsgivare som tar emot subventionerna. Där har fackförbunden en avgörande betydelse, eftersom de står nära verksamheten och känner till hur branschen funkar och vilka företag som har utmärkt sig på ett negativt sätt. Men vi vet tyvärr att samråden mellan Arbetsförmedlingen och fackförbunden har varit extremt bristfälliga.

Vänsterpartiet anser att regeringen bör förtydliga att fackliga organisationers yttranden alltid ska inhämtas i dessa fall och noga övervägas vid beslut om arbetsplatsförlagd anvisning.

Flera fackförbund vittnar om att den faktiska lön som betalas ut i dessa sammanhang ofta ligger under kollektivavtalsnivåer och att försäkringar kan saknas. Detta är svårkontrollerat eftersom många uppgifter är sekretessbelagda med hänvisning till affärshemlighet. Det är orimligt i fall där man hanterar offentliga medel på detta sätt.

Regeringen har tidigare berett ett lagförslag som skulle ge Arbetsförmedlingen möjlighet att begära ut uppgifter från banker och försäkringsbolag om vilka löner och försäkringar som arbetsgivare faktiskt betalar ut. Detta förslag skulle enligt uttalanden från regeringen i medierna ut på remiss i augusti 2018, men sedan dessa har inget hänt i denna sak - även om det har hänt ganska mycket annat i världen. Det är beklagligt och något som regeringen borde påminnas om, gärna av de representanter för regeringspartierna som är här.

Vi kan tyvärr konstatera att regeringen snarare har tagit steg i motsatt riktning på grund av samarbetet högerut i januariöverenskommelsen. Ett sådant steg är att avskaffa kravet att följa kollektivavtalsbestämmelser vid nystartsjobb. Det gör det i praktiken svårare att beivra de missbruk man försöker komma åt med denna lag och andra lagar.

Avslutningsvis har vi förstås den irrande elefanten i rummet, nämligen det pågående haveriet med Arbetsförmedlingens privatisering. Vem som helst kan förstå att en myndighet som har försatts i ett sådant här kaotiskt tillstånd genom detta nyliberala experimenterande inte utan vidare kan förväntas gå i bräschen för bättre samverkan och bättre kontroller i dessa fall som har varit uppe till diskussion. Detta problem lär vi tyvärr behöva återkomma till många gånger i denna kammare och på andra ställen den kommande tiden.

(Applåder)

Anf. 188 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1.

I våra välfärdssystem betalas det årligen ut hundratals miljarder kronor. Det är mycket pengar, men det är pengar som vi har fattat beslut om för att de ska hjälpa våra medborgare i olika skeden i livet.

Här finns också en frestelse att tillskansa sig pengar som man egentligen inte har rätt till. Vi vet att det finns personer som tar tillfället i akt. Vi talar om brott som begås vid en dator, i lugn och ro på kontoret eller hemma i tv-soffan. Det speciella med dessa brott är också att det inte finns några direkta brottsoffer, för brottsoffren är alla vi skattebetalare. Det är alltså en anonym skara människor som drabbas. Dessutom har straffen varit låga och kontrollsystemen otillräckliga.

Kristdemokraterna har länge arbetat för att en rad olika åtgärder ska vidtas som syftar till att få ordning på detta och bekämpa bedrägerier mot våra gemensamma bidragssystem. Ambitionen har varit att å ena sidan spara mångmiljonbelopp som annars hamnar i orätta händer, å andra sidan bevara legitimiteten för våra system. Därför välkomnar vi de förslag som nu läggs på riksdagens bord.

Vi har ändå funnit att vi ska reservera oss i denna fråga, och vi gör det av en anledning. Det saknas nämligen något i det förslag som majoriteten i socialförsäkringsutskottet ställt sig bakom vad gäller den proposition som har lagts fram, och det handlar om utbetalningen av den statliga lönegarantin.

En rad olika utredningar och rapporter har kommit fram till att man måste se över denna utbetalning och pekar på att det finns ett behov av att den omfattas av just bidragsbrottslagen. I den gemensamma reservation som vi kristdemokrater och moderater författat pekar vi på att detta saknas.

Regeringen har i sin proposition, som bland annat bygger på Välfärdsutredningen, valt att inte gå på utredningens förslag. Utskottet motiverar detta med att det är skillnad i brottslighet. När det gäller lönegarantin är den uppsåtlig medan det i andra fall ska handla om grov oaktsamhet eller underlåtenhet. Man har också ett annat argument i motivet till varför lönegarantin inte är med, och det är att det inte är den enskilde eller arbetsgivaren som har lämnat in uppgifterna till den utbetalande myndigheten utan konkursförvaltaren, rekonstruktörerna eller Kronofogdemyndigheten.

Mot dessa argument står Brottsförebyggande rådets slutsatser. Brå menar nämligen att det faktum att flera aktörer är inblandade gör det svårare att upptäcka bedrägerier. Än viktigare menar Brå att de aktörer som arbetar med lönegaranti skulle skärpa sina rutiner för kontroller om de omfattades av bidragsbrottslagen.

Vi vet att mörkertalet är stort när det gäller hur mycket pengar det handlar om. Sameb, en organisation mot ekonomisk brottslighet, uppskattade i en rapport att det rör sig om 150-200 miljoner kronor årligen för bara lönegarantin.

Delegationen för korrekta utbetalningar stämmer in i de synpunkter som har framförts av Brå och Välfärdsutredningen och menar att lönegarantin är ett område som ska omfattas av bidragsbrottslagen. Kronofogdemyndigheten, rekonstruktörer och konkursförvaltare har många gånger svårt att se när dessa bedrägerier sker.

Vi kristdemokrater anser att det finns skäl att skicka tillbaka propositionen. Vi menar att lagen också ska omfatta brott mot lönegarantiutbetalningar.

(Applåder)

Anf. 189 Hannah Bergstedt (S)

Fru talman! Vi befinner oss i kammaren med anledning av regeringens förslag om skärpta straff vid grova brott i välfärdssystemet. Till grund för detta ligger två utredningar tillsatta 2015 och 2016 - detta bara som en liten kommentar till mångas påpekande om hur länge de har velat genomföra detta. Det har alltså genomförts två omfattande utredningar, varav en fördjupad, för att vi ska kunna lägga fram dessa förslag i kammaren i dag.

Låt mig börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Den svenska modellen grundar sig på att alla bidrar. Alla som kan jobba ska jobba, och alla som lever i Sverige ska ta ansvar för vårt lands och sin egen framtid. Vi behöver ta ett gemensamt ansvar för våra barns utbildning, för att öka tryggheten på gator och torg och för att motverka hat, rasism och sexism så att Sverige är öppet för alla. Det är inte upp till någon annan. "Någonannanismen" är omodern och overksam. Det är vi tillsammans som skapar det Sverige vi vill leva i.

Det känns därför skönt efter att ha hört dagens anföranden att inse att vi är tämligen överens om vikten av denna proposition.

Om alla gör sin plikt och kräver sin rätt har vi möjlighet att bygga det sammanhållna, hållbara och fria föregångsland som vi vet att Sverige kan vara.

I oroliga tider behöver vi jobba ännu hårdare för att stärka sammanhållningen och tilliten. Detta går aldrig att skapa genom skattesänkningar, nedskärningar och sänkta löner eller genom att peka ut syndabockar och elda på misstron mellan människor. Inte heller kan vi blunda för de sprickor som uppstår i våra gemensamma trygghetssystem.

Jag vill trycka på just det gemensamma, för det är när vi gör de gemensamma investeringarna i varandra och i samhället som vi bygger tilliten. Det är en grundbult för att alla ska känna en ansvarskänsla för det vi tillsammans är med och bidrar till.

Fru talman! Det är viktigt att den som gör sitt bästa utifrån sin förmåga ska kunna lita på att den får rätt hjälp och att de resurser vi gemensam avsätter också går till det de var avsedda att tjäna. Tilliten kräver därför att vi försäkrar oss om att det fungerar. Därför är det en av de åtgärder som vi som socialdemokrater slår vakt om.

Jag har under nästan två mandatperioder arbetat med dessa frågor fast i skatteutskottet, det vill säga på intäktssidan. I skatteutskottet har en av de prioriterade frågorna varit att komma åt aggressiv skatteplanering och skatteflykt som urholkar underlaget som gör att vi kan investera i saker som är bra för oss tillsammans. Det är bra sjukvård för alla, utbildning för att möta arbetskraftsbehoven men också för att vi ska kunna utvecklas som människor. Det är stora tunga infrastrukturprojekt för att göra Sverige konkurrenskraftigt. Men det är också de myndigheter och de trygghetssystem som det här utskottet ansvarar för, till exempel sjukförsäkring, pensionsförsäkring med flera.

Det som vi gemensamt avsatt för att bidra till det gemensamma ska också göra det. Man ska inte komma undan för att man råkar vara kreativ och hittar vägar runt systemet. Det ska man inte göra som individ, inte som företag och inte heller i form av organiserad brottslighet. Vi måste alla kunna lita på välfärdssystemen.

Eftersom tiderna förändras och nya beslut påverkar vilka som kan skapa kryphålen och på annat sätt komma åt systemen har vi ett behov av att öka skyddet för välfärdssystemet. Sedan införandet av lagen har det hänt en del. Vi har fått en utökad marknad med privata tjänster och utförare som öppnat för att fler kan utnyttja systemen.

Det har fått konsekvensen att det är öppet för organiserad brottslighet på ett helt annat sätt än tidigare. Det är ett hot mot välfärdssystemet, som är en viktig del av den svenska modellen. Det skadar oss. Det ena och det mest uppenbara är den ekonomiska aspekten. Vi har hört flera summor nämnas i talarstolen. Vi får en utgift vi helt enkelt inte avsett att ha. Precis som att regeringen aktivt jobbat med att stoppa skatteundandraganden och aggressiv skatteplanering behöver vi också se till att arbeta på utgiftssidan. De resurser som vi tar in ska användas till det som de är avsatta för.

Det som kanske inte är mest uppenbart men som är ett faktum är att när vi nu har privata aktörer i systemen är det också en fråga om konkurrensneutralitet. Det ska inte vara så att det är de företag som har minst skrupler som går vinnande ur detta, utan det ska vara de som har den bästa tjänsten eller den bästa produkten.

Framför allt skadar detta tilliten. Ett modernt välfärdssystem ska man kunna lita på. Därför innehåller förslaget att de utbetalningar som omfattas av lagen ska utökas, därför höjs maxstraffet och preskriptionstiden förlängs. Det görs för att fler ska kunna lagföras för de brott som begås som attackerar tilliten för våra gemensamma system.

Grunden ska vara: Jag bidrar, och det gör också alla andra. Jag får hjälp när jag behöver det, och den som försöker sig på att utnyttja vår välvilja att ta hand om varandra kommer att stoppas och lagföras. Så håller vi kvar välviljan och tilltron till det gemensamma.

Innan jag avslutar mitt anförande vill jag nämna frågan om lönegarantin. Den gick Hans Eklind förträffligt igenom, så det tänker jag inte göra. Om man fortsätter att läsa i förslaget säger regeringen att man vill återkomma här. Det är inte säkert att det hamnar i den här lagstiftningen, men det behöver åtgärdas. Med de två massiva utredningarna behöver det komma fler förslag.

Vi oroar oss över utnyttjandet av bidragssystemet. Jag har också noterat att man oroar sig över bidragsberoendet. Jag vill passa på att säga att de system som vi har utformat omfattar bidrag som ställer krav och inte är passiva. Om du inte får del av systemen för att du inte på ett eller annat sätt kunnat bidra hamnar du i ett passivt system som verkligen kan sätta dig i ett beroende.

(Applåder)

Anf. 190 Solveig Zander (C)

Fru talman! Vårt välfärdssystem är verkligen någonting som vi ska slå vakt om. Vi i Sverige är välkända för att ha ett offentligt finansierat välfärdssystem, ett trygghetssystem. Det ska ge oss trygghet och skydd när vi hamnar i en situation som inte var beräknad, när vi vill ha sjukvård eller när vi får utbildning. Det är via statskassan som vi ska känna den tryggheten. Tack vare att vi betalar våra skatter är det möjligt.

Det finns tre modeller som utgör vårt välfärdssystem. Det är grundtryggheten, behovsprövningen och inkomstbortfallsmodellen. Dessutom finns det i våra välfärdssystem också åldersutjämning och inkomstutjämnande inslag. Det betyder att vi måste medverka till att de pengar som betalas kommer dem som mest av allt behöver det till del.

Därför måste vi kunna lita på våra system. Vi måste veta att när vi behöver det ska vi också få del av dem. Det finns regler för när vi ska få del av dem och vilka förhållanden som ska råda för att pengar ska betalas ut. Det ska vara regler som är lika för alla.

Om någon får pengar på oriktiga grunder, det vill säga på ett sätt som är kriminellt, betyder det kort och gott att man tar pengar från dem som verkligen behöver dem. Det vill ingen människa i vårt land vara med om.

När det gäller den ekonomiska brottsligheten har brotten blivit alltmer vanliga och grova. För oss i Centerpartiet är det viktigt att vi på alla sätt och vis motverkar det. Gör vi inte det tappar människor tilltron till våra system, och det är inte rätt.

Därför behöver vi en bättre underrättelseverksamhet, och det gäller att man också får kännbara straff. I det förslag som nu ligger på bordet ingår skärpta straff, att preskriptionstiden ska förlängas och att fler instanser ska ingå. Det har vi redan hört här.

Det finns en reservation, som Centerpartiet inte står bakom. Jag vill ändå säga att det handlar om något som vi tycker är viktigt. Det är reservationen från Moderaterna och Kristdemokraterna. Den handlar om att den statliga lönegarantin också ska ingå i det förslag som nu finns.

I utskottet valde vi att inte tillstyrka det. Det var under förutsättning att regeringen redan ser över hur man ska hantera och motverka fel och fusk i den statliga lönegarantin. Jag kan lova, fru talman, att vi kommer att följa den utvärdering och det arbete som regeringen gör. Det kan finnas skäl till att vi medverkar snabbt till att ändra också det regelverket. Men till dags dato tillstyrker vi det betänkande som finns.

Anf. 191 Barbro Westerholm (L)

Fru talman! Liberalerna står bakom betänkandet. Solveig Zander har ingående gått igenom principerna för de olika skyddsnät vi har i samhället, så jag går inte in på detaljerna i detta. Skyddsnäten är viktiga, och det är de som gör att Sverige verkligen kan ses som en välfärdsstat som ger stöd när man av olika skäl som bäst behöver det.

Men detta handlar också om väldigt mycket pengar. Det är skattepengar, och de måste användas rätt. Det bidragsfusk som vi har sett är helt oacceptabelt. Det är därför det är så väsentligt att vi skärper lagstiftningen på det sätt som vi gör i dag.

När frågan om bidragsfusk dyker upp påverkar det tyvärr också människors tillit till systemen mer brett. Vi har sett, inte minst inom LSS och LASS, att det har diskuterats i vilken omfattning stöd ska ges när rapporterna om fusk har dykt upp. Det är oerhört viktigt att vi kommer till rätta med detta problem. Vi får följa lagstiftningen. Jag ser det här som en viktig fråga för socialförsäkringsutskottet, och vi har i alla utskott ett ansvar för att följa upp hur vår lagstiftning fungerar - positivt och negativt.

När det gäller frågan om lönegarantin är det också oerhört viktigt att pengarna används rätt. Vi har haft en diskussion i Liberalerna om hur vi ställer oss till detta. Vi ställer oss bakom det arbete som görs i regeringen, för vi är inte säkra på att det är den här lagen som ska användas. Det kan vara annan lagstiftning som ska till, eftersom det här är ett lite annorlunda system jämfört med de olika bidrag vi har diskuterat.

Precis som Solveig Zander sa kommer vi att följa detta noga, för det är lika viktigt att lönebidragspengarna används på ett korrekt sätt. Varje krona ska få avsett utnyttjande.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)