Anf. 85 Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
Herr talman! Som ordförande i den svenska delegationen till Europarådets parlamentariska församling välkomnar jag dagens debatt då vi ska debattera Europarådets verksamhet 2012 och 2013 och ministerkommitténs verksamhet 2012 och halva 2013, även om jag måste medge att 2012 känns mycket avlägset med tanke på vad som händer just nu mellan två av Europarådets 47 medlemsstater. Det jag syftar på är naturligtvis Rysslands annektering av Krim, en del av Ukraina. Jag kommer att återkomma till detta senare.
Europarådet med sina 47 medlemsstater och 820 miljoner invånare bildades redan 1949. Det är en unik sammanslutning där mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer är kärnområden.
Ni som har läst Europarådets parlamentariska församlings två redogörelser för 2012 och 2013 kan notera att vi har uppmärksammat den negativa utvecklingen i ett antal av Europarådets medlemsländer när det gäller kärnområdena mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Ni kan också se att vi konstaterar att mycket av debatterna numera inte värnar dessa kärnområden, utan de handlar mer om att man försvarar sitt eget land i stället för att kritisera och ifrågasätta det som man bör kritisera och ifrågasätta även när det gäller det egna landet.
Ett stort antal medlemsländer, trots att de har varit medlemmar 15-20 år, uppfyller fortfarande inte de åtaganden som de skrev under när de blev medlemmar i Europarådet. Jag skulle vilja säga att det saknas politisk vilja. Då är det väldigt svårt för Europarådet att göra någonting. Trots att Europarådet och Venice Commission, alltså Venedigkommissionen, erbjuder en fantastisk expertrådgivning när det gäller konstitutionella frågor, vallagsfrågor och så vidare - dessa expertråd är faktiskt gratis - går utvecklingen bakåt i ett antal länder. Någon sade tidigare att det är på det sluttande planet. Jag kommer att nämna några av dessa länder.
Under ett antal år har Ryssland med sina så kallade vänner - Ryssland har ett stort inflytande - röstat ned ett antal resolutioner och rekommendationer, bland annat om att det finns politiska fångar i Azerbajdzjan. När det gäller resolutionen om Ryssland, som vi fick vänta i sju år på eftersom Ryssland hade lyckats se till att den blev fördröjd hela tiden, såg man till att den röstades ned. Ryssland är alltså fortfarande under
monitoring
trots att de har varit med i Europarådet sedan 1996.
När jag sedan talade med den ryska delegationsledaren, som många av er har träffat, mr Pushkov sade han i klartext: Ryssland bryr sig inte om Europarådets resolutioner. Vi kommer inte att göra någonting.
När man tittar på bakslagen för den inhemska demokratin i Ryssland är de många. Det bekräftar det som deras delegationsledare sade till mig. De har lagen om förbud mot propaganda när det gäller hbt-personer. Det är en fruktansvärd lag. De har lagen om att NGO:er ska registrera sig som utländska agenter om de råkar få bidrag från utlandet. De har stora inskränkningar i mötesfriheten, när det gäller sociala medier och medier. Detta är bara några exempel.
Utrikespolitiskt har Ryssland brutit mot alla internationella överenskommelser och regler när de i mars i år annekterade Krim från Ukraina.
Under aprilsessionen i år miste den ryska delegationen sin rösträtt i Europarådets parlamentariska församling. De får inte heller delta i de tre viktigaste utskotten, och de får inte delta i valövervakning i andra länder. Detta beslut gäller till januari 2015, då det kommer att omprövas.
Jag tycker att man ska vara mycket noga och veta att det i den ryska delegationen ingår parlamentariker som i den ryska duman röstade för att ge Putin tillstånd att med militärmakt gå in i hela Ukraina. Flera av dem som ingår i den ryska delegationen i Europarådet finns på EU:s och USA:s sanktionslistor.
Azerbajdzjan, som för närvarande är ordförandeland i Europarådet - ett mycket omdiskuterat ordförandeskap - lever inte upp till det som gäller i fråga om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. De har ett stort antal politiska fångar, och de trakasserar hela tiden människorättsorganisationer.
Jag ska ta ytterligare ett exempel när det gäller Azerbajdzjan, som alltså är ordförandeland. De kallade till ett möte i Baku i maj. Delegationsledaren för den franska delegationen fick inte visum och kunde inte åka till Azerbajdzjan. Så uppför sig ett land som är ordförande i Europarådet.
Jag ska också ta upp Ungern där man kan säga att det finns ett stort demokratiskt underskott. Så skulle jag vilja uttrycka det. Det finns inget checks and balances, och majoriteten har utnyttjat sin tvåtredjedelsmajoritet för att ändra och lägga in saker i konstitutionen som gör det mycket svårt för kommande majoritet att ändra detta. De har lagt in saker som man absolut inte ska ha i en konstitution. De har gjort en del annat också. Detta har varit uppe i Europarådet. Tyvärr röstade man ned att Ungern skulle sättas under
monitoring
. Vi svenskar som faktiskt har initierat det hade hoppas på detta. Nu sker en övervakning på ett lite annorlunda sätt. Vi får se vad som händer med det.
Turkiet, för att nämna ytterligare ett land, är en vacklande demokrati med politiska fångar och flest fängslade journalister. Jag vill också nämna Storbritannien, som inte gör livet helt lätt för Europarådet genom sin kritik av domslut från Europadomstolen för mänskliga rättigheter.
Utvecklingen i Ukraina har naturligtvis länge varit det dominerande ämnet i Europarådets parlamentariska församling och även i ministerkommittén. Som en av två rapportörer har jag naturligtvis följt Ukraina på nära håll under de senaste fyra åren och varit där åtskilliga gånger. Vi minns alla när före detta premiärminister Julia Tymosjenko blev fängslad efter en politiskt motiverad dom. Sedan vet vi att Sverige tillsammans med Polen startade det östliga partnerskapet, där man skulle erbjuda Ukraina, Moldavien, Armenien, Georgien och Azerbajdzjan ett associationsavtal med EU.
Under alla besök jag gjorde i Ukraina träffade jag före detta president Janukovytj vid åtskilliga tillfällen, och varje gång försäkrade han att de gjorde allt för att skriva under associationsavtalet med EU. Det var också vad dåvarande president Janukovytj gick till val på att göra. I november 2013 gjordes en fantastisk u-sväng, och avtalet skrevs inte på. Samtidigt vet vi att Ukraina - och inte bara Ukraina utan även Moldavien, Armenien, Georgien och Azerbajdzjan - under sommaren 2013 var utsatta för stora påtryckningar från Ryssland. Det var handelsblockader mot olika varor, i Ukrainas fall choklad, och det var hot om gasleveranser och så vidare. Detta påverkade säkert att dåvarande president Janukovytj inte skrev på.
Vi vet också att det genast efter att det i slutet av november blev känt att detta associationsavtal med EU inte skrevs på blev protester på Majdan i Kiev. Protesterna startades inte av politiker, utan de startades av ukrainare som var besvikna för att associationsavtalet med EU inte skrevs på. De var också förbaskat trötta på korruption, maktfullkomlighet och en hel del andra saker. Jag tycker att det är viktigt att veta att protesterna på Majdan inte startades av politiker utan av ukrainare.
Det hände en del under december. En del människor blev dödade på Majdan, men det värsta som hände skedde den 18-20 februari i år. Torsdagen den 20 februari stod jag av en händelse själv på Majdan - jag var i Ukraina för en veckas besök - när krypskyttarna var uppe på taket och sköt på de oskyldiga demonstranterna, som hade träsköldar och hockeyhjälmar på sig. Det var fruktansvärt att stå där och se hur döda och sårade människor bars bort i gamla filtar och på gamla dörrar. Det fanns nämligen inga bårar. Det fanns en del ambulanser, men människor kördes i väg också i privatbilar. Det gick snabbt. Det uppfördes fältsjukhus i kyrkor och i lobbyer och barer på hotell. Jag besökte dessa ställen på kvällen.
Vi vet att hundra personer denna dag dödades av krypskyttarna som stod där på taket, och över tusen skadades. Man sköt för att döda. Man sköt mot hjärtat, mot huvudet och mot ögonen på folk. Det var en hemsk upplevelse. När jag stod där var jag inte rädd, men när jag kom hem kände jag: Ja, jag kan ju åka hem till trygga Sverige - de andra människorna är kvar där. Det har jag känt av hela tiden. Jag har återvänt till Majdan två gånger efter detta, för min egen skull. Jag har lagt ned blommor där det har funnits minnesbilder av dem som har dött. Det värsta var dock inte över för folket i Ukraina.
Det jag också upplevde var den fantastiska sammanhållningen och hur man hjälpte varandra på ett fantastiskt sätt i denna enormt svåra situation. Jag var och besökte ett vanligt sjukhus, och chefsöverläkaren där berättade att det faktiskt hade ringt en oligark och frågat: Behöver ni hjälp, behöver ni pengar? Kan jag bistå med något? Det fanns alltså en enorm solidaritet bland folk dessa dagar.
Jag kom hem den 21 februari. Det var på fredagen, och då förstod inte jag vad som skulle hända. Då hade överenskommelsen mellan före detta president Janukovytj och tre utrikesministrar från EU träffats, men på lördagen var Janukovytj borta. Han hade flytt landet. Det hände väldigt snabbt, och sedan blev före detta premiärminister Julia Tymosjenko frigiven.
Vi vet också vad som snabbt hände, nämligen att det på Krim genomfördes en totalt olaglig folkomröstning som stod i strid mot all konstitution i både Krim och Ukraina. Därefter annekterade Ryssland Krim. Där vill jag lyfta fram krimtatarerna, som jag träffade för ett och ett halvt år sedan. Jag träffade bland annat deras ledare Mustafa Dzjemilev, som också är parlamentsledamot i det ukrainska parlamentet Verochna Rada och ingår i Europarådsdelegationen. Han får inte återvända till sitt hem på Krim. Han får inte återvända på fem år - det har Putin beslutat. Det är så man behandlar krimtatarerna: på ett fruktansvärt sätt, ännu en gång.
Vi vet även vad som har hänt sedan. Det har varit mycket oroligheter i östra Ukraina med ockupation av myndighetsbyggnader av pro-ryska separatister, och det har varit stridigheter. Jag behöver inte gå in djupare på detta. Vi vet också att Ryssland före presidentvalet den 25 maj gjorde allt för att destabilisera Ukraina och underminera möjligheten att hålla val. Valet hölls, men alla vet att det inte kunde hållas i alla valdistrikt. Det hölls dock, och den president som valdes är Porosjenko. Han blev vald i första omgången.
Porosjenko står naturligtvis inför stora utmaningar. Ukraina och Ukrainas politiker behöver självklart lugn och ro för att bygga upp sitt land så att det kan bli en riktig demokrati och rättsstat. Man behöver ändra sin konstitution, och man behöver få till mer decentralisering så att regioner och kommuner får mer att säga till om. Man behöver en ny vallag, och man behöver ett oberoende rättsväsen. Man behöver få ordning på den ekonomiska situationen, och man behöver en inkluderande politik. Man behöver dock även möjlighet att självständigt få bestämma vilka internationella organisationer man vill tillhöra, utan yttre inblandning och påtryckning. Det finns ändå hopp för Ukraina i dag.
Också Europarådet står inför stora utmaningar om trovärdigheten ska kunna behållas och om Europarådet fortfarande ska kunna göra skillnad när det gäller mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsfrågor. Reformarbetet måste fortsätta, och koncentrationen på kärnområdena måste bli ännu mer fokuserat. Redan antagna resolutioner och rekommendationer måste också följas upp mer, i stället för att man bara antar fler. Det måste bli slut på det man kallar double standards, som det tyvärr finns mycket av i Europarådet.
Min förhoppning är att nästa svenska delegation kommer att arbeta målinriktat, över partigränserna, och värna Europarådets värdegrund - mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer - på samma sätt som vi har gjort de senaste fyra åren. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
Jag vill avsluta så här:
En svensk Europarådsdelegation så full av debattlusta och ambition har stått upp för allas lika värde om detta tvista ej de lärde.
Men många har slitit sitt hår när de upptäckt att svenskar ej beter sig som får utan tänker självständigt och stort Då har ryssar med vänner stönat: Det är som förgjort!
Björn, Mikael, Ulrika, Carina, Kerstin, Jonas, Lennart, ännu en Carina, Kent, Mikael och Tina Ni har satt Sverige på Europarådets karta med bravur Bakom ligger hårt arbete och övertygelse - inte bara tur
Med mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i både hjärta och hjärna är den svenska delegationen Europarådshimlens stjärna Skön sommar och tack för de fyra gångna åren som handlat om allt från Ryssland och Ukraina till den arabiska våren
Tack till Ann-Sofi, Fanny och alla andra på riksdagens internationella kontor vars briljanta kunskaper och assistans genom åren varit stor Beroende på mitt Europarådsuppdrag har jag i UU varit en sällsynt gäst Jag tillönskar dock utskott med kansli att sommaren blir en enda lång fest
(Applåder)