EU:s rättsliga frågor i ett framtidakonstitutionellt fördrag

KUUs betänkande 2002/03:KUU3

Var är ärendet nu?

1 Förslag 2 Beredning 3 Debatt 4 Beslut

Ärendet är avslutat

Beslutat: 10 juni 2003

Beslut

EU-samarbetet inom det rättsliga området (KUU3)

Riksdagen avslog en motion om att Europol och Eurojust ska byggas upp till effektiva organisationer.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottet

Hela betänkandet

Betänkande 2002/03:KUU3 (doc, 324 kB) Betänkande 2002/03:KUU3 (pdf, 610 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

1 motion

Motioner från ledamöterna

Sverige i Europa Motion 2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (M)

Beredning

Beredning i utskottet: 2003-05-20
Justering: 2003-05-22
Betänkande publicerat: 2003-12-17
Trycklov: 2003-06-02

Reservationer 3
Betänkande 2002/03:KUU3

EU-samarbetet inom det rättsliga området (KUU3)

Sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet tar upp rättsliga frågor mot bakgrund av diskussionerna i Europeiska konventet, det särskilda forum som debatterar EU:s framtidsfrågor. Utskottet menar att det är viktigt att EU utvecklar beslutsformer och effektiviteten i samarbetet när det gäller rättsliga och inrikes frågor. Reformeringen av arbetsformerna inom den nuvarande tredje pelaren bör prioriteras. Förslaget om slopad pelarstruktur som väckts under konventet öppnar upp för förbättringar. Men det är viktigt att överstatlighet och harmonisering väljs på områden där det med de metoderna går att vinna något som inte går att nå annars. Harmonisering har inget egenvärde i sig. Det är också viktigt att utvidgning av EU-institutionernas kompetens kan ske endast efter fördragsändringar. Utskottet föreslår också att riksdagen avslår en motion om att Europol och Eurojust ska byggas upp till effektiva organisationer.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2003-06-10

Webb-tv Debatt om förslag: EU:s rättsliga frågor i ett framtidakonstitutionellt fördrag

26 oktober 2022
Debatt om förslag 2002/03:KUU3

Dokument från debatten

2003-06-10

Protokoll för debatten

Göran Magnusson (S)

Anf. 62 Göran Magnusson (S)

Herr talman! I flera undersökningar som har gjorts bland EU-ländernas medborgare om deras förvänt- ningar på EU har frågan om att bekämpa den gräns- överskridande grova brottsligheten alltid fått höga förväntningstal. Medborgarna förväntar sig alltså att det görs insatser inom det område som i den nuvaran- de strukturen inom EU handlar om tredjepelarfrågor, alltså polisfrågor, rättsligt samarbete och åklagarfrå- gor. Anledningen till debatten är att konstitutionsut- skottets och utrikesutskottets sammansatta utskott har ett betänkande, KUU3, där den pågående diskussio- nen inom ramen för konventet i Bryssel återspeglas. Betänkandet är baserat på de olika tankegångar och förslag som har funnits och finns för närvarande. Som väl framgått av tidigare debatter går förbere- dandekonventet nu in i ett slutskede och ska i slutet av denna vecka sätta punkt för sitt arbete. Det betyder alltså att man lämnar ett förslag till regeringarna, till staterna, som kommer att bearbetas ytterligare i rege- ringskonferensen. Därför är det här betänkandet i första hand en orientering om de här viktiga frågorna. Merparten av det som finns i betänkandet är hämtat från det yttrande som KUU har inhämtat från justi- tieutskottet, som ju är expert- och beredningsutskott för den här typen av frågor, och ligger till grund för det här betänkandet. Den debatt som följer efter den här inledningen kommer att visa på vilka sakfrågor och olika bedömningar och ståndpunkter som kan vara aktuella. Herr talman! Som jag sagt är det alltså inte något egentligt beslutbetänkande här i kammaren. Det finns dock en beslutspunkt i betänkandet, och det är avslag på en motion. Jag ber att på formella grunder yrka bifall till utskottets förslag, som innebär avslag på denna motion. Anledningen till detta är att det som motionen tar upp bereds i konventet och den efter- följande processen. Därför har utskottet inte funnit anledning att nu ta ställning i dessa frågor. Herr talman! Med dessa inledande ord överlämnar jag betänkandet för debatt.

Beatrice Ask (M)

Anf. 63 Beatrice Ask (M)

Herr talman! Den debatt som vi ska ha i dag är en orientering, sade Göran Magnusson. Och det ligger väl någonting i det eftersom målet rör på sig hela tiden och vi inte har sett slutförslagen än. Likväl skulle jag vilja säga att det är min förhoppning att regeringen och andra tar intryck av den kompassrikt- ning som den här debatten pekar på, för det är nog viktigt att vi inte bara orienterar oss i Sveriges riks- dag utan att vi också bestämmer oss för vilken inrikt- ning vi vill ha på arbetet framöver. Konventsförslaget handlar ju om hur det framtida Europa ska utformas, och fördraget kommer att bli mycket vitalt under många års arbete framöver för vilka gränser som gäller för beslutsfattande och annat. Jag vill i vart fall inledningsvis yrka bifall till den moderata reservationen. Den handlar om vikten av att Sverige arbetar för att göra Europol och Eurojust till effektiva organisationer. Skälen till det är naturligtvis uppenbara. Det handlar om två väsentliga verksam- heter i kampen mot den organiserade och gränsöver- skridande brottsligheten. Då är det viktigt att de verk- samheterna fungerar väl. Men det handlar också om att vi måste vara medvetna om att den här typen av organisationer, oavsett målen och ambitionerna, väl- digt lätt får växtvärk eller drabbas av onödig byråkrati och krångel som tar kraft från de verkliga huvudupp- gifterna. I Sverige har vi ju, visa av våra egna erfa- renheter när det gäller byråkrati och annat, lärt oss en hel del om vikten av att prioritera och förenkla orga- nisations- och arbetsformer. Jag tycker att det är en viktig uppgift att verka i samma anda när det gäller det europeiska samarbetet. Vi moderater vill ge rege- ringen en mycket tydlig signal om att det är en av de uppgifter som vi måste ha som medlemmar i EU. Europol och Eurojust är självklart centrala också i den debatt som vi har i dag om det framtida rättsliga samarbetet. Konventet föreslår att Europols verksam- het i framtiden ska regleras av en unionslag som beslutas med kvalificerad majoritet i rådet och med medbeslutande av Europaparlamentet. De nationella parlamenten ska också knytas till granskningen av Europol. Vi moderater kan biträda att en del av be- sluten som rör Europol överförs till EU-nivån. Det blir mer effektivt, och kraven på stor enighet innan man fattar beslut om lagar och ramlagar tycker jag verkar rätt betryggande. Samtidigt vill jag gärna understryka att det här förutsätter, vilket också finns i förslaget, regler som säger att tvångsåtgärder mot enskilda i Sverige ska utföras av svenska myndigheter. Det behövs också tydligare anvisningar, tycker jag, om hur de natio- nella parlamentens ansvar och inflytande i gransk- ningsprocessen ska gå till och se ut. När det gäller Eurojust delar jag de bedömningar som framgår av betänkandet. Enkelt uttryckt säger vi att det finns många svårigheter och mycket mer att fundera över här. Men tiden har varit knapp, och jag tror inte att man är framme vid att följa konventets idéer om en europeisk åklagarmyndighet. I den allmänna inriktningen av förslagen från konventet handlar det ju mycket om att rättssamar- betet förändras från att vara huvudsakligen mellan- statligt till att få överstatliga inslag. Huvudinriktning- en blir ju att nya rättsakter, lagar och ramlagar ska antas genom beslut i rådet med kvalificerad majoritet och med medbeslutande av Europaparlamentet. Det här innebär, och det är en väsentlig debatt att föra här, att riksdagens inflytande i de delarna minskar. Vi moderater anser att det nog är en nödvändig utveckling inom bestämda ramar där överstatlighet har ett mervärde. Men harmonisering har inget egen- värde i sig. Därför anser vi att det är centralt att det framtida fördraget noga preciserar avgränsningarna mellan beslutskompetens och ansvar för EU respekti- ve medlemsstaterna. Om det inte görs är risken stor att allvarlig brottslighet inte blir bekämpad därför att ansvar och verkställighet hamnar mellan stolar. En annan risk är att EU:s rättsliga samarbete går sina egna vägar, och i sämsta fall blir det ett Babels torn med för lite kontakt med den verklighet som medborgarna möter. Men rätt hanterat, och konvents- förslagen är i flera avseenden ett viktigt steg i den riktningen, utvecklas EU-samarbetet på det här områ- det till det kraftfulla verktyg som vi behöver för att på allvar bekämpa den besvärliga grova brottslighet som inte känner några nationsgränser. Det finns, när det gäller beslutsformerna i kon- ventsförslaget, några delar där utskottet har invänd- ningar och frågetecken. Det rör bland annat vad som ska menas med kvalificerad majoritet. Där har kon- ventet föreslagit en ordning som innebär att man särskilt gynnar de folkrika medlemsstaterna. Det är naturligtvis inte självklart att ett litet land som Sveri- ge ska bejaka en sådan ordning. Ett viktigt förslag handlar om att riksdagen och andra medlemsstaters nationella parlament ska ges möjlighet att granska förslag från kommissionen mot bakgrund av subsidia- ritets- och proportionalitetsprincipen. Om minst en fjärdedel av de nationella parlamenten anser att sub- sidiaritetsprincipen kränks ska kommissionen omprö- va sitt förslag. Det är ett bra och viktigt förslag eftersom det markerar att medlemsstaterna själva har EU:s utveck- ling i sina händer. Jag tycker att det är viktigt att det finns den här typen av säkerhetsnät i systemet för hur verksamheten utvecklas framöver. Herr talman! Utvecklingen av EU-samarbetet på det rättsliga området går väldigt snabbt. På några få år har samarbetet på väsentliga punkter utvecklats och förbättrats. Sverige har mycket att vinna på det här, och även mycket att bidra med. Konventets förslag innebär ett försök att bringa ny ordning i den här utvecklingen, och det är ett sätt att modernisera be- slutsformerna. Men det är långtifrån enkelt, lika lite som själva verksamheterna är enkla. Nationella re- gelverk, kulturer och värderingar skiljer sig åt. Det pratas väldigt lite om det. Vi har mycket gemensamt i de europeiska länder- na och kandidatländerna. Annat kan vi med glädje anpassa oss till, och på några områden har vi erfaren- heter som vi kan dela med oss av och som andra kan ha nytta av. Men det finns också, inte minst i sam- band med EU:s utvidgning, stora problem att hantera. De forna öststaterna brottas med omfattande organi- serad brottslighet. Det finns korruption i flera av Europas länder - också inom rättsväsendet. Men när man säger detta ska man samtidigt veta att det också finns ett engagemang och en vilja på alla håll att ta itu med de här problemen och att ändra på det här. Det kräver naturligtvis att vi hittar former för samarbetet, men det kräver också målmedvetenhet och viss försiktighet i det politiska beslutsfattandet. Det ställer också krav på att vi hemmavid gör vårt för att informera och implementera beslut som vi har fattat om EU-samarbetet. Poliser, åklagare och myn- dighetstjänstemän på olika nivåer måste få veta vad som gäller och ges förutsättningar att konkret dra nytta av samarbetet. Här har vi själva, och ytterst regeringen, ett stort ansvar för att se till att det finns resurser och annat som krävs och att det kommer på plats så att vi kan följa upp, och också värdera, den nytta som vi har av samarbetet när det gäller brottsbekämpningen. Det handlar naturligtvis också om att se till att medbor- garna får större kunskap om det europeiska samarbe- tet på det här området eftersom ett och annat beslut, en och annan verksamhet, faktiskt kommer att beröra många medborgare. Jag tror att vi skulle göra både det här arbetet och EU-samarbetet generellt en otjänst om människor inte kände att de var delaktiga både i processen med förnyelse och förändring av EU och när det gäller de enskilda beslut som vi fattar på det rättsliga området. För det här är ett känsligt område där engagemanget är oerhört stort hos de flesta.

Alice Åström (V)

Anf. 64 Alice Åström (V)

Herr talman! Det här är en ganska viktig debatt, men samtidigt lite underlig. Justitieutskottet har yttrat sig över ett konventsutkast med över 700 liggande ändringsförslag, som ännu inte hade inarbetats i kon- ventsförslagen. Därefter har det bearbetats i det ut- skott som är sammansatt av konstitutionsutskottet och utrikesutskottet. Större delen av betänkandet bygger på justitieutskottets yttrande till betänkandet. För Vänsterpartiet är detta en oerhört viktig de- batt. Det är viktigt att kunna utveckla ett bra och väl fungerande samarbete på såväl åklagarsidan som på polissidan när det gäller bekämpningen av den orga- niserade gränsöverskridande brottsligheten. Men Vänsterpartiet anser att det bör ske på mellanstatlig basis. Det konventet nu föreslår är att man ska flytta över en hel del av besluten till en överstatlig nivå. Vi ser oerhört stora problem på just det här området. Det viktiga i samarbetet är det arbete som dagligen pågår, och som utvecklats starkt de senaste åren. Det handlar om direktkontakter mellan polisorganisationer, di- rektkontakter mellan åklagare, att hanterandet i kon- takterna kring de rättsliga frågorna sker på ett snabbt och smidigt sätt. När det gäller brottsligheten är det omöjligt att vänta och gå igenom en byråkratisk pro- cess. Det här arbetet har pågått under lång tid och varit väldigt framgångsrikt. Men det är stor skillnad att gå från det samarbete som sker på mellanstatlig nivå, med full respekt för nationella lagstiftningar runtom i Europa, till en över- statlig politik på området. Anledningen till att det är så allvarligt just på det rättsliga området är att de rättsliga frågorna - vår strafflagstiftning, våra dom- stolar, polis- och åklagarväsende - är ett av funda- menten i en demokrati och i en nation. De har ut- vecklats utifrån olika kulturer, olika traditioner och olika synsätt på brottslighet och på bemötande och bekämpning av brottslighet. Det finns också stor skillnad mellan de faktiska rättssystemen. Vi diskuterar sällan i den här debatten frågan om de olika rättssystemen inom EU. Att för- söka jämka samman dem för att kunna fatta beslut på överstatlig nivå riskerar att slå sönder de nationella grunderna, de nationella rättssystemen. De förslag som nu lagts fram gäller till exempel beslutsformer, där en hel del av lagstiftningsmakten överförs till en överstatlig struktur. Det är förödande. En svensk demokratisk grundprincip är att de folk- valda har den lagstiftande makten. Då är det oerhört allvarligt att ta bort den lagstiftande makten från de folkvalda när det gäller något så grundläggande som straffrätten och det rättsliga området över huvud taget. Besluten ska fattas med kvalificerad majoritet, och konventet föreslår också en kvalificerad majoritet som bygger på befolkningstalet i de olika länderna. Det innebär att de små ländernas möjligheter minskar. Det innebär att EU kan fatta beslut inom ett område som Sverige de facto inte vill ändra på. Men på grund av den kvalificerade majoriteten blir vi givetvis tvungna att följa beslutet. När det gäller bekämpningen av den organiserade brottsligheten kan det synas viktigt att man kan göra det effektivt. Från Vänsterpartiets sida ifrågasätter vi emellertid hur pass effektivt rättssystemet blir i Sve- rige ifall vi får sådana förändringar i det rättsliga arbetet att de inte passar in i den svenska strukturen. Vi riskerar att slå sönder vårt eget rättsliga verk. Vi riskerar att slå sönder vår strafflagstiftning. Vi riske- rar att få ett polissamarbete där vi inte delar de andras åsikter. Det är en utveckling som vi i Vänsterpartiet inte kan ställa oss positiva till. Snarare borde vi ut- veckla samarbetet på den mellanstatliga nivån. Vi tror att det är den mest framgångsrika modellen. Beträffande initiativrätten anser vi att de natio- nella regeringarnas individuella initiativrätt bör be- hållas. Det innebär att det svenska parlamentet och de lagstiftande församlingarna får möjlighet att ge vår egen regering i uppdrag att ta initiativ i frågor som kan vara viktiga för Sverige. Sedan är det givetvis oerhört viktigt att de natio- nella regeringarna tar sitt ansvar och inte utnyttjar systemen till att driva egna viktiga inrikespolitiska frågor. Vi anser dock att det är underligt när det sägs att man ska ha fullt förtroende för varandras rättssys- tem - det här arbetet bygger just på att vi har full tilltro till varandras rättssystem - samtidigt som vi inte har full tilltro till att regeringarna inte missbrukar systemet och använder sig av initiativrätten på ett oriktigt sätt. Vänsterpartiet anser att detta är en olo- gisk kullerbytta. Om vi ska ha full tilltro till varandras rättssystem borde vi i rimlighetens namn också ha full tilltro till de andra ländernas regeringar och till att systemen används med klokhet. När det sedan gäller frågan om subsidiaritetskon- trollen ska de nationella parlamenten nu få möjlighet att granska förslagen från kommissionen och kunna komma med synpunkter. Men även här gäller kvalifi- cerad majoritet där antalet röster i rådet alltså bygger på befolkningsunderlaget. Det innebär att små länder, återigen, får mindre inflytande. Det mest allvarliga i den här frågan är dock att kommissionen eventuellt ska ompröva sitt förslag, men det finns ingenting som hindrar kommissionen från att lägga fram sitt förslag ändå. Vi lämnar ifrån oss makt och får i stället en granskande funktion. Vi ges emellertid inga som helst garantier för att vår granskning kommer att spela någon roll i verklighe- ten. Vänsterpartiet anser att detta är ett hastverk och ett sätt att flytta över den lagstiftande makten från Sveriges riksdag. När det gäller frågan om harmonisering av straff och straffprocessen är det i och för sig bra att vi när- mar oss varandra och ser till att det inte finns områ- den där den organiserade brottsligheten kan agera för att strafflagstiftningen inte är tillräckligt bra. Men även här är det viktigt att inse att vi har olika rättssystem. En harmonisering av rättssystemen riske- rar att i grunden slå sönder vårt eget rättssystem. All strafflagstiftning bygger ju på att det finns en syste- matik där brotten och brottens värde bedöms i för- hållande till varandra. När vi får fler och fler rambe- slut som innebär en harmonisering av straffskalorna riskerar vi att slå sönder vårt eget nationella system. Även om harmonisering bara ska kunna ske i fråga om den grova organiserade brottsligheten, och enligt en särskild brottslista, riskerar den att påverka den nationella strafflagstiftningen genom de konsekvenser det får vid bedömningen av systematiken i straffsys- temet. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till re- servation 2. Jag vill också poängtera vikten av att bekämpa den organiserade brottsligheten. Samtidigt är det oerhört viktigt att behålla respekten för den lagstiftande makten som ska innehas av de folkvalda. Man får i kampen mot organiserad brottslighet inte tappa kontrollen över sitt eget rättsliga system.

Beatrice Ask (M)

Anf. 65 Beatrice Ask (M)

Herr talman! Jag delar Alice Åströms uppfattning att man ska respektera parlamentet och så vidare, men svartmålningen av de förslag som nu läggs fram för oss kan jag inte ställa upp på. Även utskottet påpekar ju att harmonisering inte är ett självändamål i sig, utan det handlar om ett mer- värde. Den fråga man frestas att ställa till Alice Åström är om Vänsterpartiet erkänner att det kan ha ett mervärde att åtminstone ha minimiregler när det gäller vissa typer av brott. Om man inte har det blir det väldigt svårt att sam- arbeta i kampen mot brott. Jag och Moderaterna tror i vart fall att man i vissa frågor och under vissa förut- sättningar behöver ha både miniregler och annat för att få någon ordning på brottsbekämpningsarbetet. Därför är det som står i betänkandet viktigt. Det behövs tydliga definitioner och avgränsningar. Om jag förstått det hela rätt är ni till och med emot har- monisering på de begränsade områden som det trots allt handlar om. Kan det stämma?

Alice Åström (V)

Anf. 66 Alice Åström (V)

Herr talman! Nej, vi är inte emot harmonisering helt och hållet. Hela den process som nu pågår i EU innebär att den lagstiftande makten inte har en möj- lighet att vara med i lagstiftningsprocessen på det sätt vi gör normalt här i Sverige. Vi får en process där inte Lagrådet kan granska de lagförslag som läggs fram och där remissinstanser inte får en möjlighet att komma med åsikter. Vi ser med oro på att vi riskerar att tappa helhetsbilden. Därför är det oerhört viktigt när man tar dessa steg att man är oerhört noggrann och också jobbar sakta och metodiskt. Risken är att vi med den oerhört starka viljan, och som vi säkert alla delar, att bekämpa den organisera- de brottsligheten tappar det perspektivet. Vi är annars så oerhört noga här i Sverige att se till att vi har ett lagråd som granskar och ett remissförfarande där andra juridiska instanser också får yttra sig över hur förslaget passar in i vårt straffsystem. Vi vet att Lagrådet och andra instanser ganska ofta kan ha kritik på ett svenskt förslag till ändrad lagstiftning. Hela den processen tappas med detta. Vi ser med oro på det. Man måste hitta ett mycket bättre system för att göra det än att föreslå att vi ska gå till överstatlighet och minska riksdagens möjligheter att påverka.

Beatrice Ask (M)

Anf. 67 Beatrice Ask (M)

Herr talman! Vi sitter redan på pottkanten. Den ordning som gäller i dag gör att riksdagen många gånger tvingas att finna sig i att det fattas beslut som vi i efterhand får genomföra. Det är enligt moderat mening i vart fall bra mycket bättre att man avgränsar vad detta gäller och förbättrar hur de besluten kom- mer till. Det finns ett parlamentariskt inslag i och med att man i förslaget har kopplat in Europaparlamentet tydligare så att det blir någon ordning på de frågorna och man vet vad som gäller. Jag tror att det är en fördel att man definierar och avgränsar på det sättet än att vi stannar med den ordning vi har i dag. Verkligheten är den att Vänsterpartiet inte har presenterat något förslag om hur man ska lösa denna problematik för att vinna alla fördelar. Ni är bara emot. Vill vi ha ett intensivt gemensamt arbete i brottsbekämpningsfrågor på Europanivå måste nå- gonting göras. Här tar konventet ett steg i rätt riktning. Konstitu- tionsutskottet har förtjänstfullt kopierat vad justitieut- skottet har sagt och pekat på nödvändigheten av av- gränsningar, definitioner och att få lite ordning på hur det kommer att se ut i fördraget. Jag tror att man hittar en lösning som är bättre än den ordning som vi har i riksdagen i dag och som även vi moderater många gånger har kritiserat.

Alice Åström (V)

Anf. 68 Alice Åström (V)

Herr talman! Att vi har problem redan i dag är vi helt överens om. Vi har i flera debatter tidigare fram- fört exakt samma synpunkter. För Vänsterpartiet hade en lösning snarare varit att se hur man kan öka parla- mentets makt. Hur ska man kunna öka riksdagens makt och inflytande i lagstiftningsprocessen? Utvecklingen går inte åt det hållet. Man flyttar i stället makt till EU-parlamentet. Vi tror att det kom- mer att vara väldigt svårt för EU-parlamentet att kun- na granska förslagen utifrån hur de stämmer med de nationella strafflagstiftningarna. För Vänsterpartiet är det också oerhört viktigt att man har det här samarbetet och utvecklar samarbetet. Men det ska göras på mellanstatlig nivå. Framför allt ska man se till att samarbetet fungerar i verkligheten. Enligt Polistidningen hade man en undersökning för ett tag sedan där väldigt många poliser inte ens visste vad SIS-registret var. De hade en liten ikon på datorn där det stod SIS, men de visste inte vad det var till. Flertalet poliser visste faktiskt inte vad Scheng- enöverenskommelsen var. Vänsterpartiet tror på mellanstatligt samarbete men också att man ser till att man får ut kunskapen och inte ständigt rusar fram och fattar nya beslut och inför nya metoder för att man inte lyckas. Man måste också ge möjlighet att låta det komma ut i verklighe- ten och få varje enskild polisman och åklagare att arbeta utifrån de samarbetsmöjligheter som finns redan i dag.

Herr talman! Det är klart att det kan finnas väldiga risker att göra som Leif Björnlod säger, men det är inte det vi kommer att göra. Ibland känns det som att vissa av oss är rent främlingsfientliga när vi pratar om övriga Europa. Det är intressant. Allt är underbart i Sverige. Allt är avskyvärt i alla andra europeiska länder. Vi måste börja fundera över om det verkligen är så. (Leif Björnlod (mp): Den uppfattningen får stå för dig.)

Johan Pehrson (Fp)

Anf. 83 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Som liberal är jag glad för att vi har den här debatten. Ur demokratisk synvinkel är jag det därför att vi för en gångs skull diskuterar frågorna i ett framkantsperspektiv, innan allt är färdigt och vi måste säga ja eller nej i kammaren. Ur ett justitieut- skottsperspektiv är jag det i fråga om rättstryggheten för medborgarna i EU, vilket är viktigt. Någon tidigare talare har lite hånfullt sagt att fri- het, säkerhet och rättvisa är sådant som alltid miss- brukas i politiska högtidstal. Ja, på vissa håll görs det det. Att vilja en sak är ganska enkelt, men att välja och fatta konkreta beslut är ganska tufft. Risken är att om vi inte går vidare med samarbetet, om vi inte ser till att vi fördjupar och effektiviserar samarbetet till- sammans med andra europeiska länder med folkvalda regeringar, folkvalda parlament, kommer vi att se en utveckling inom Europeiska unionen med mer brott, mer repression och mer otrygghet. Det tycker jag är betydligt värre. De brottsliga nätverken inom Europa, och för den delen hela världen, profiterar på terrorism, mord, människohandel, narkotikabrott och penningtvätt. De är sedan flera år etablerade inte minst inom EU. Från kriminellt håll utnyttjar man mycket gärna de öppna gränserna. Nu finns det mycket oro inför utvidgningen. En hel del saker kan säkert bli tuffare när anknyt- ningsländerna så småningom kommer in som fullvär- diga medlemmar. Det hörde vi inte minst i utskottet när vi hade en utfrågning med folk som företräder Rikspolisstyrelsen, Europol och Eurojust. I ett internationellt perspektiv kommer scenariot för brottsligheten i Sverige och Europa att avgöras av ett antal saker. En av de två viktigaste är bland annat effektiviteten i samarbetet. Hur tar vi i EU:s med- lemsländer tillsammans ansvar för att sätta tryck på och ta bort den svaghet som i dag finns med dåligt fokus och tröghet i att få det praktiska arbetet att fungera men också att införa de nya lagstiftningsak- terna? Men det här gäller också nationellt. Vi i Sverige avgör till stor del själva om Sverige ska vara en frihamn för allsköns kriminalitet. Det har ingenting att göra med samarbetet. Det är vi i Sverige som fortfarande beslutar om vilka tvångsmedel vi ska ha. Här går det att se att det finns vissa tydliga till- kortakommanden hos den svenska regeringen. Det kan gälla buggning. Det kan gälla tydliga avgräns- ningar vid bevisprovokation. Det kan gälla regler för infiltration. Sverige ser självmant till att landet utgör en hamn för dem som vill bedriva kriminell verksam- het eftersom vi inte har tillräckligt kraftfulla medel att använda. I den här debatten är det viktigt att framhålla att regeringens självbild är något skev. Man vill gärna framstå som att man varit främst på att driva fram europeisk interaktion på området, att man jobbar hårt på att Sverige ska ligga i framkant. Men i praktiken har man nyligen officiellt tagit ställning och sagt att det är bra med samarbete och att det ska fördjupas. Man har tidigare sagt nej, nej till detta, och nu säger man ja, ja till detta. Det har skett om inte över en natt så i alla fall över ett halvårsskifte. De rättsliga frågorna inom Europeiska unionen har en bakgrund någon gång på 70-talet, när man insåg att med den alltmer fria marknaden ökade rör- ligheten och därmed de kriminella nätverken, och för den delen brottslingar som inte var organiserade och som utnyttjade gränserna och skillnaderna i nationer- nas lagstiftning. Det har varit trångt i beslutsprocessen, och det har varit segt i effektiviteten. Men nu finns det en ganska bred insikt om att vi måste gå vidare, och man ska slopa särlösningen med en tredje pelare, där allting har skett under mellanstatlighetens lov. Man lämnar den pelaren därför att det inte har varit effektivt. Det beror inte på att det har varit så bra, som någon talare tidigare lyfte fram. Man ser att vi måste göra detta till ett lika viktigt område som när vi ägnar oss åt han- delspolitik eller miljöpolitik. Brottsligheten i Europa påverkar människor varje dag, och det är väldigt negativt. Konventet berör ett antal frågor som vi tar upp i justitieutskottets yttrande till KU och som finns med i betänkandet. Folkpartiet liberalerna tycker väldigt mycket på det här området. Vi har valt att skriva ett ganska övergripande betänkande, där vi lyfter fram både ja- och nej-positioner och argument. I alla för- ändringar måste man överväga och avväga vilken väg man ska gå. Vi har inte lämnat någon reservation från Folk- partiet liberalerna. Det betyder inte att vi tycker att det är jättebra med urvattnade papper. Jag yrkar i alla fall i detta läge bifall till majoritetens text i betänkan- det. Jag ska nu utveckla de liberala positionerna i hu- vudsak. Vi tycker att det är bra med nya beslutsformer. Det är viktigt att man inför möjligheter till kvalifice- rad majoritet. Det är dock väldigt avgränsat, om man nogsamt läser vad konventet vill. Det är inte på alla områden, utan det är sådant som verkligen är gräns- överskridande, grova brott och som inte minst också berör unionens intressen. Sedan kan vi gärna från Folkpartiets håll lämna lite öppet för exakt var den kvalificerade majoriteten ska placeras. Flera talare har före mig verkligen framhållit vikten av att man inte bara funderar på folkmängd utan också ser till att små stater inte får alldeles för lite att säga till om. Riksdagens inflytande kommer på ett sätt att minska. Det formella kommer att minska. Men prak- tiskt finns det stora chanser att det kan öka, genom att vi inför ett early warning-system. Justitieutskottet kommer där, förutsätter jag, att ha chans att tycka till och säga till åt vilket håll vi ska gå och vad som är bra och dåligt i olika förslag som läggs. Det är väldigt viktigt att vi gör det. Just nu har vi en ordning i vårt parlament där vi har samlat alla EU-frågorna, som är väldigt många, i EU-nämnden. Där finns naturligtvis mycket skickliga och duktiga kolleger till oss, som är samlade här i salen just nu. Men det är ändå en övermäktig uppgift för en parlamentariker att ha koll på samtliga rättsom- råden inom EU. Det är inte möjligt. Därför ser jag gärna fram mot en ställning där vi själva i parlamen- tet blir mer aktiva i EU-frågorna, och inte bara låter konventet bli ett undantag utan jobbar mera med det. Det kan gälla till exempel hur vi behandlar grön- och vitböcker. När det gäller det straffrättsliga samarbetet hand- lar det om förtroende, om förståelse och om fokus. Här är det viktiga att vi har upprätthållit tanken på att ett ömsesidigt erkännande av domar och beslut ska gälla, att vi har ett förtroende. Det är inte alltid så lätt att ha detta, men vi måste göra allt vad vi kan och samlas kring viktiga gemensamma nämnare. Det betyder inte, vill jag understryka, som talare tidigare också har sagt, att allting överlåts. Men om det gäller kamp mot människohandel, penningtvätt, terrorism och så vidare är det frågor som vi måste lösa tillsammans. Det går inte att nationerna ensamma har helt olika lagstiftningar, där människor kan "shoppa runt" i sin brottslighet och planera sina brott från de länder som inte täcker in ett visst rekvisit. När det gäller polis- och åklagarsamarbetet fram- hålls i betänkandet att det krävs en viss överstatlighet. Jag tycker att det krävs en tydlig överstatlighet. Här hade jag gärna gått mycket längre - det kanske hade varit riktigt att vi från Folkpartiet hade reserverat oss. Det är självklart viktigt att här krävs beslut som drivs igenom, där man kommer åt och knäcker de brottsliga rättsnätverken. Det här är alltså nätverk som orsakar enormt många brottsoffer varje dag runtom i Europa och som orsakar enorma rättsförluster. Jag tycker att samtliga ledamöter i justitieutskottet alltid måste ha detta i fokus. Jag tycker också att det är trist att s-regeringen på flera håll redan har annonserat att man är mycket tveksam till den möjlighet som finns i framtiden i konventstanken, att inrätta en europeisk åklagarmyn- dighet som bara skulle kunna göras med enhällighet. Rätten finns alltid att säga nej om man inte skulle vilja. Men möjligheten att försöka planera lite längre slår man ju bort i detta fall, och det tycker vi är trå- kigt. Jag saknar ett antal saker i den här debatten. Det är ett ganska omfattande brottsförebyggande arbete som sker inom EU. Vi som var med utskottet på be- sök i Bryssel och träffade flera företrädare för EU:s institutioner fick lära oss en hel del om det viktiga arbetet. Det är minst lika viktigt som det brottsbe- kämpande arbetet, att man har ett bra brottsförebyg- gande arbete vad gäller olika program, utbyten och att värdera bästa praxis. Det är mycket viktigt. Jag saknar också den tydliga debatten om rättssä- kerhetsaspekten. Det är inte så att jag bara älskar att peka på de tvångsmedel som vi i Sverige saknar. Jag tycker också att rättssäkerhetsaspekterna borde de- batteras mera. Här är det väldigt tråkigt att man har en omvänd ordning, att nu pratar vi om de här frågor- na, men vi vet också att rättssäkerhetsgarantier och annat redan finns på grönböcker och det finns möjlig- het att diskutera detta, men vi har valt att inte göra det i riksdagen. Jag skulle vilja lyfta upp det mera, men det får bli en annan debatt, herr talman. Folkpartiet har således inga reservationer, men vi har tydliga åsikter. Vi har valt att i detta helgarde- ringsbetänkande inte trycka så mycket på dem. Men jag kan notera att det finns andra partier som väldigt mycket mer har behov av att tala om att man i prakti- ken vill lämna EU. Det är i och för sig en nyttig upp- lysning till medborgarna.

Herr talman! Miljöpartiet tycker givetvis inte att Sverige ska vara något slags fristad för brottsligheten. Naturligtvis är det inte så. Jag håller med om mycket av det som Johan Linander sade om att brottslingar på något sätt alltid ligger steget före. Det kommer de nog att fortsätta att göra även med alla de förändringar som du vill ha genomförda i EU. Men vad jag pekar på är att den här effektiviteten också kan ha ett pris och att man måste tänka efter hur man ska försöka förhindra oklarheter. Det finns en hel radda med oklarheter i konventets arbete - hur stor makt och hur stort kompetensområde ska EG- domstolen ha? Det har inte klart framgått här. Ändå säger partierna här ett efter ett att det är jättebra för- slag och att vi nog borde gå med på det. Men man måste titta på konsekvenserna av det för att sedan kunna svara på om detta är priset som man är beredd att betala eller inte. Men jag uppfattar att många inte gör det utan bara sitter som nickedockor i fråga om EU och säger att det kanske är ganska bra. Det är detta som jag vill sätta fingret på här. Johan Linander talar mycket om att vi ska sam- ordna våra resurser. Jag har ingenting emot samord- ning eller samarbete. Men det som jag har något emot är när man lägger beslutanderätten på ett ställe där vi kan bli överkörda på område efter område och där man dessutom inte har gjort klart vilka kompeten- sområden som ska gälla. Då är det rättsosäkerhet, och det är det som jag flaggar för att vi kommer att säga nej till om vi inte kan se en förändring på detta områ- de. Men det är möjligt att regeringskonferensen kommer att bringa klarhet på dessa punkter så att vi kanske blir överens längre fram. Men i dagsläget, och det är det som vi nu diskuterar, är det varningens tecken för vad som håller på att hända inom detta område.

Ragnwi Marcelind (Kd)

Anf. 102 Ragnwi Marcelind (Kd)

Herr talman! En av de stora utmaningarna för framtidskonventet har varit att föreslå reformer i fråga om det rättsliga samarbetet och inrikessamarbetet. Här har frågorna om polissamarbete och straffrättsligt arbete haft stor betydelse. Bakgrunden till det har vi hört lite om i dag, att det finns ett mervärde i att vidta gemensamma åtgärder för att bekämpa kriminaliteten. Kampen mot den organiserade brottsligheten har en central betydelse för möjligheterna att inom EU förverkliga "ett område av frihet, säkerhet och rättvi- sa". För att vi ska kunna fördjupa den europeiska integrationen måste medlemsstaterna ha förtroende för varandras kapacitet att exempelvis hantera allvar- liga brott och grova brottslingar. Europa och omvärlden utmanas i dag av historiens mest välorganiserade kriminalitet. Denna har utveck- lats på internationell nivå i en högst oroande takt, både i omfattning och i komplexitet och utgör ett allvarligt hot både mot samhället och mot individer. Denna internationella brottslighet är modernt ut- rustad, förfogar över mycket stora resurser och opere- rar gränslöst. Men våra brottsbekämpande myndig- heter är hänvisade till att framför allt bedriva sitt arbete nationalstatligt. Därför tycker Kristdemokra- terna att det rättsliga samarbetet är nödvändigt, och vi ställer oss positiva till det nuvarande samarbetet inom tredje pelaren. Och vi anser att det är riktigt att av- skaffa pelarsystemet, vilket vi på sikt tror kommer att ge ett enklare sammanhang och förfarande. Den gro- va gränsöverskridande brottsligheten måste bekämpas även på ett gränsöverskridande sätt. Det får däremot aldrig riskera rättssäkerheten varför också beslutspro- cessen har en stor betydelse. Vid vår hearing sade Christer Ekberg att det gränsöverskridande samarbetet är nödvändigt även om också han kunde se en rad hinder. Han nämnde bland annat skillnader i organisationsstrukturen inom polisorganisationerna, och han sade att byråkratin är alldeles för omfattande. Byråkrati, komplicerade bestämmelser och organisationer befrämjar inte sam- arbetet. Han sade också att länken mellan polis och åklagare måste bli mer effektiv. När det gäller harmoniseringen av straffprocess- rätten menar Kristdemokraterna att det straffrättsliga samarbetet måste vidareutvecklas. Även med ett effektivt straffrättsligt samarbete är det svårt att han- tera sådana komplexa problem som den organiserade brottsligheten och terrorismen, om det inte samtidigt sker en tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning på området och en förenkling av till exempel de pro- cedurer som tillämpas. När man talar om brottsbekämpningen får man inte glömma bort den roll som det rättsliga samarbetet spelar. När polisens och tullens arbete är klart ska åklagarna, advokaterna och domstolarna ta vid, och alla instansers arbete påverkas och försvåras av att brottsligheten blir alltmer gränsöverskridande. Polis och åklagare behöver moderna och effektiva verktyg för att kunna samarbeta med kollegerna i andra med- lemsländer. Jag är medveten om, och jag tror att alla i kamma- ren känner så, att det är viktigt att vi får diskutera de framtida beslutsformerna på ett mycket mer djuplodat sätt än vi har gjort, trots att vi har hållit på väldigt länge. Jag måste till sist säga att det känns väldigt märk- ligt att höra en del inlägg här i kammaren. Alice Åström sade minst två gånger i sitt anförande: Att försöka jämka samman de olika ländernas rättssystem kan leda till att hela rättssystemet havererar. Men vad har Alice Åström att erbjuda i stället? Leif Björnlod sade så här: Är det ingen som kan tala om några vi- sioner? Men vad hade han för visioner själv att måla ut? Det var nattsvart. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 103 Ulf Holm (Mp)

Herr talman! Jag glömde att yrka bifall till den re- servation som Miljöpartiet har, reservation nr 3, vil- ket jag gör nu.

Beslut

Beslut: 2003-06-10

1 förslagspunkt, 1 votering

Protokoll med beslut

2003-06-10

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Europol och Eurojust

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2002/03:U323 yrkande 16.

Reservation 1 (m)
Reservation 2 (v)
Reservation 3 (mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (m)
s	132	0	0	12
m	0	49	0	6
c	14	0	3	5
fp	42	0	0	6
kd	28	0	0	5
v	3	0	22	5
mp	0	0	14	3
-	0	0	0	0
Totalt	219	49	39	42
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i motivfrågan Utskottets förslag mot reservation 2 (v)
s	132	0	0	12
m	0	0	49	6
c	15	0	2	5
fp	41	0	1	6
kd	28	0	0	5
v	0	25	0	5
mp	0	0	14	3
-	0	0	0	0
Totalt	216	25	66	42
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Var är ärendet nu?

Beslut

EU-samarbetet inom det rättsliga området (KUU3)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

EU-samarbetet inom det rättsliga området (KUU3)

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Europol och Eurojust

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Omröstning i motivfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag