Extra ändringsbudget för 2020 - Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen och studiestödet samt andra åtgärder med anledning av coronaviruset

Anf. 1 Fredrik Olovsson (S)

Herr talman! Det är många som känner stor oro för sin egen hälsa och för sina nära och kära. Coronakrisen är först och främst en mänsklig kris där hälsa och liv står på spel. Det är därför oerhört viktiga åtgärder som nu genomförs för att bromsa smittspridning och stärka sjukvården.

Vi har redan tidigare varit tydliga med att regioner och kommuner kommer att kompenseras av staten för alla sjukvårdsrelaterade merkostnader med anledning av coronaviruset, och i förra veckan presenterades omfattande tillskott till välfärden i kommuner och regioner. I dag beslutar riksdagen om att slopa fribeloppet för studiemedel. Det innebär att personer som studerar nu kan avbryta sina studier för att arbeta inom samhällsviktiga yrken, som vård och omsorg. Därtill stärks resurserna till Socialstyrelsen med upp till 5 miljarder kronor för att säkra tillgången till skyddsutrustning, intensivvårdsutrustning och annan sjukvårdsmateriel.

Vi ser även ett behov av att skyndsamt utöka antalet tester. Det handlar inte bara om att dämpa smittspridningen utan även om att undvika ett stort bortfall av personal inom hälso- och sjukvården och annan samhällsviktig verksamhet. Därför tillför vi ytterligare 1 miljard till anslaget till bidrag för folkhälsa och sjukvård.

Herr talman! Många är dock oroliga även för det ekonomiska läget och krisens påverkan på jobb och företag. Senast i måndags meddelade Arbetsförmedlingen att ungefär 50 000 människor har blivit varslade sedan den 1 mars. Antalet nyinskrivna arbetslösa var förra veckan högre än under någon enskild vecka under finanskrisen. Det säger någonting om magnituden av vad vi står i och inför. Det är många som nu är oroade för att deras trygghet ska slås sönder i coronakrisens spår.

Regering och riksdag har därför under de senaste veckorna vidtagit mycket kraftiga åtgärder för att skydda svenska jobb och företag. Korttidspermitteringar har införts, vilket innebär att företag kan låta sina anställda gå ned kraftigt i arbetstid samtidigt som staten står för den stora delen av lönekostnaden. Arbetsgivaravgifterna har sänkts för alla arbetsgivare, med särskild tyngdpunkt på små och medelstora företag. Staten tar också över sjuklöneansvaret och kan på så vis lyfta kostnader från företagen i detta svåra läge.

I dag beslutar vi även om resurser till hyresstöd, där staten kommer att gå in med pengar för att hyresvärdarna tillfälligt ska kunna sänka hyror för näringsidkare i särskilt utsatta branscher. 1 miljard kronor föreslås även till idrotts- och kulturlivet - sektorer som har drabbats hårt och snabbt av coronavirusets spridning.

Trots de historiskt stora åtgärder som nu genomförs vet vi dock att skattebetalarna inte kommer att kunna rädda alla jobb i alla företag. Därför behövs också åtgärder för att stärka tryggheten för dem som nu blir av med jobbet eller redan har blivit det.

Arbetslöshetsförsäkringen är viktig för att trygga inkomsten för dem som drabbas av coronavirusets ekonomiska effekter och för att kunna hålla uppe köpkraften i ekonomin. Vi vill att människor ska kunna betala sina räkningar. Man ska kunna betala räntan på sina lån, betala hyran och betala för maten på bordet. Därför beslutar vi här i dag om viktiga åtgärder för att stärka arbetslöshetsförsäkringen och se till att den görs tillgänglig för fler.

För det första ska medlemsvillkoret lättas upp och arbetsvillkoret göras enklare att uppnå. Eftersom det är alltför många på svensk arbetsmarknad som har otrygga anställningar behövs ändringar för att även de personerna ska omfattas av den trygghet som arbetslöshetsförsäkringen ger.

För det andra föreslås en höjning av grundbeloppet i försäkringen, från 365 till 510 kronor per dag, och taket höjs till 1 200 kronor.

För det tredje avskaffas karensdagarna, och inte minst förbättras möjligheterna för egenföretagare att få a-kassa.

Sammantaget har de insatser vi presenterar med anledning av krisen sprängt 100-miljardersvallen i direkta statliga kostnader. Vi har också ställt ut garantier och krediter för mer än 550 miljarder kronor. Trots det finns det självklart beredskap för att göra ännu mer.

Herr talman! Många är oroliga för smitta, för sjukdom och för jobb och ekonomi. Vi har en väldigt jobbig tid framför oss. Men Sverige är starkt, med robusta offentliga finanser, och vi genomför kraftfulla åtgärder för att ta oss igenom krisen. Pengar ska inte stå i vägen för sjukvårdens viktiga arbete, och vi försvarar jobb och företag med hundratals miljarder. Genom att stärka arbetslöshetsförsäkringen förbättrar vi även den ekonomiska tryggheten för dem som nu blir av med sitt jobb.

Vi ska ta oss igenom det här tillsammans. Vi ska göra det som ett samhälle, och när vi har gjort det ska vi sätta ny fart på Sverige igen.

Jag yrkar bifall till finansutskottets förslag.

Anf. 2 Elisabeth Svantesson (M)

Herr talman! Våren har kommit till många ställen i Sverige, även hit till Stockholm. Solen skiner, och när man tittar ut kan man nästan tro att allt är precis som vanligt. Men det är det inte.

Sverige befinner sig i krig. Det är inte ett krig där ett annat land är fienden, utan det är ett krig mot ett virus som vi inte ens kan se med blotta ögat. Vård- och omsorgspersonal står nu i frontlinjen som våra soldater. Det är modiga och uthålliga kvinnor och män som jobbar långa arbetspass under tuffa förhållanden och gör sitt yttersta för att hjälpa andra.

Alla vi andra hjälper dem allra bäst genom att göra vårt yttersta för att minska smittspridning. Detta är på riktigt. Det är ingenting som händer långt bort. Det händer ingen annan, utan det händer här och nu. På sjukhus, vårdcentraler och äldreboenden kämpar människor just nu för sina liv - dygnet runt.

Till dig som inte lyssnar på de riktlinjer som finns och som kanske rycker på axlarna åt råden: Du riskerar inte bara din egen hälsa, utan du riskerar att smitta andra. Om du blir sjuk och behöver en plats i sjukvården finns det kanske andra som behöver den ännu bättre.

Blir många allvarligt sjuka samtidigt kan vi hamna i ett läge där sjukvården får svårt att räcka till. Därför, herr talman, är detta inte en tid för egoism. Det här är en tid för ansvar. Vi ska inte utsätta andra för fara - i stället ska vi alla hjälpa till. Tillsammans kan vi klara detta.

Herr talman! Effekterna av detta virus slår också rakt in i svensk ekonomi. Det är därför vi här i riksdagen i dag åter fattar beslut om en extra ändringsbudget. Det är bra. Vi jobbar nu konstruktivt och snabbt; lagförslag som normalt sett kanske tar veckor eller månader att arbeta med här i riksdagen går nu på bara ett par dagar. I dag fattar vi till exempel beslut om stora och tillfälliga förändringar av a-kassan. De börjar gälla redan nästa vecka.

Men även om vi jobbar på i väldigt högt tempo finns det många utanför det här huset, runt om i landet, som skulle önska att det gick ännu snabbare. Jag tänker på alla dem som har förlorat jobbet - serveringspersonal, industriarbetare, hotellpersonal, konsulter, frisörer och många fler. Jag tänker också på de familjeföretag som efter flera generationer nu står vid ruinens brant, ytterst nära att gå i konkurs vilken dag som helst.

Berättelserna är otaliga, och de är bedrövande. Mitt i vårsolen är det nattsvart på väldigt många håll.

Tusentals förlorar jobbet. Bara förra veckan skrev 25 000 personer in sig på Arbetsförmedlingen; det är fler än under någon vecka under finanskrisen.

Konkurserna är många. Också livskraftiga och framgångsrika företag slås ut - företag vars tjänster och produkter är efterfrågade av oss alla i normala fall. Dessa företag är på inget sätt förtjänta av just det här. De slås inte ut av konkurrenter. Det handlar inte om någon strukturomvandling i vanlig bemärkelse, och det handlar inte heller om någon finanskris. Det är i stället ett virus som slår sönder normalt sett starka och livskraftiga företag.

Herr talman! Det vi nu upplever i ekonomin är extraordinärt, och det är därför det krävs extraordinära insatser. Jag är övertygad om att vi måste göra allt vi kan för att rädda svenska jobb och svenska företag och få jobben och företagen att övervintra den akuta krisen.

Jag tror att regeringen och stödpartierna behöver byta strategi och våga investera mer för jobben. Gör vi inte det kommer kostnaden för såväl enskilda företagare och löntagare som samhället i stort att bli ofantligt mycket större.

Det är därför vi moderater har presenterat en strategiomläggning som innebär att staten satsar 100 miljarder kronor under april och maj för att överbrygga den akuta krisen, bland annat genom att slopa arbetsgivaravgifter och egenavgifter helt och hållet. I detta ingår också att staten kompenserar inkomstbortfall för att täcka fasta kostnader för de företag som nu drabbas allra hårdast, och därför föreslår vi nu heltidspermittering.

Varför föreslår vi detta? Jo, därför att när smittspridningen bedarrar vill vi ha kvar en så stor del av det svenska näringslivet - så många företag och jobb - som det bara är möjligt. De ska övervintra.

Herr talman! Med detta sagt har riksdagen på kort tid fattat många kloka och viktiga beslut. Detta har vi gjort tillsammans.

I dag ska vi fatta beslut om att tillfälligt underlätta för fler att få a-kassa. Vi gör också a-kassan generösare.

Moderaternas mål kommer alltid att vara att så få som möjligt ska behöva a-kassa och att vi ska rädda så många jobb som möjligt. Det är där fokus behöver vara. Men samtidigt är det så att många har förlorat jobbet och att många kommer att göra det, oavsett vilka krisåtgärder vi vidtar. Därför ska vi självklart också skydda de löntagare som nu drabbas.

För Moderaterna är dagens beslut vad gäller a-kassan viktigt av framför allt två skäl. Det ena är att det i en djup ekonomisk kris inte finns så många jobb att söka. Det andra är att detta också är ett bra sätt att hålla uppe efterfrågan och ekonomin i enskilda hushåll och på så sätt bidra till att rädda andra jobb.

Herr talman! Jag vill dock vara tydlig med att dessa regelförändringar är tillfälliga, vilket vi också är överens om här i dag.

I samband med detta betänkande fattar vi också beslut om stöd till företagens hyreskostnader och om ändrade regler för studiestöd. Om man hoppar in och jobbar extra i vården ska man inte straffas för det, utan man ska belönas. Detta är ytterligare ett skäl att yrka bifall till propositionen och till förslaget i betänkandet.

Sammantaget, herr talman, är det bra åtgärder som riksdagen i dag fattar beslut om. Det kommer dock att behövas mer.

Anf. 3 Sven-Olof Sällström (SD)

Herr talman! Aldrig har så många svenskar förlorat jobbet som under mars månad 2020 - 36 800 personer har varslats. För att sätta det i proportion varslades som mest 20 000 personer under en enskild månad under finanskrisen. Då var det industrin och byggverksamheten som drabbades; nu är det i stället hotell- och restaurangnäringen som drabbas särskilt hårt och som står för 40 procent av varslen.

Även inom andra besöksnäringar och inom handeln ser vi stora neddragningar. I vissa delar av den privata tjänstesektorn kan vi till och med se 90-procentiga efterfrågeminskningar.

Detta är anmärkningsvärt mörka siffror.

Herr talman! Regeringen har presenterat flera stimulanspaket för att mildra effekterna av coronapandemin. Det vi har på bordet framför oss i dag är en extra ändringsbudget som föreslår flera tillfälliga förändringar i a-kassan, bland annat ett höjt grund- och takbelopp och lättnader i arbets- och medlemsvillkoren, i syfte att utvidga a-kassan till att omfatta fler och skydda fler löntagare.

Det uttalade målet från regeringen är att skydda och nå de grupper som har sämst skydd på arbetsmarknaden. Timanställda och deltidsarbetande har pekats ut. Det handlar alltså om att sänka kraven för vem som kan få a-kassa, både vad gäller hur mycket man ska ha arbetat och vad gäller hur länge man ska ha varit medlem i a-kassan.

Vidare slopas fribeloppet, alltså inkomstprövningen, tillfälligt i studiemedelssystemet i syfte att möjliggöra för studenter att arbeta och bidra i samhällsbärande yrken inom till exempel vård och omsorg, vilket även andra har sagt här i dag.

Det här är nödvändiga förslag i kristider som dessa, när det är viktigt att politiker säkerställer tryggheten i människors vardag, dämpar konsumtionsfall och tillgodoser den ökade efterfrågan på vårdpersonal. Sverigedemokraterna står därför bakom regeringens föreslagna förändringar i ändringsbudgeten.

Många av dessa ändringar är riktigt bra och nödvändiga, men det räcker inte. Det behövs mer.

Herr talman! Ändringarna når inte just de grupper som regeringen avser att nå. Tvärtom har man med närmast kirurgisk precision lyckats hitta åtgärder som gör att just de många timanställda, deltidsanställda, unga och utrikes födda som i dag står utanför a-kassorna inte kommer att hinna bli medlemmar i a-kassan innan anställningen avslutas, om den inte redan har avslutats. De kommer i stället att hänvisas till grundersättningens golv på 255 kronor per dag och som mest 510 kronor per dag, det vill säga från 5 600 kronor upp till - som max för heltid - 11 200 per månad före skatt.

Att regeringen förändrar arbetsvillkoren är bra, men jag kan för mitt liv inte begripa varför man sänkt medlemsvillkoren i a-kassan från tolv till tre månader i stället för att helt ta bort medlemsvillkoren.

Inom hotell- och restaurangnäringen, inom den övriga besöksnäringen och inom handeln jobbar i dag - eller jobbade i alla fall fram till för några veckor sedan - många unga och utrikes födda. Vi vet sedan tidigare att av dem som av olika anledningar inte är medlemmar i någon a-kassa är många just unga och utrikes födda. Många jobbade deltid. Många var timanställda. Många hade relativt korta uppsägningstider.

Dessa har i väldigt många fall redan fått sluta sina anställningar. Även om de sökte medlemskap i mars kommer de inte hinna vara medlemmar i tre månader. De är alltså hänvisade till de lägre ersättningar som grundersättningen ger. I många andra delar av ekonomin kommer de som varit förutseende och skyndade sig att anmäla sig till a-kassan hinna bli medlemmar och få ta del av a-kassans högre ersättningar när deras arbetsplatser påverkas av krisens effekter lite längre fram.

Herr talman! Jag frågade statsministern vid torsdagens frågestund om just den saken: Varför medlemsvillkor på tre månader i stället för helt slopat medlemsvillkor? Svaret jag fick var att det, enligt statsministern, är en helt rimlig inträdesbiljett för att få ta del av a-kassans förmåner. Och det kan man ju tycka.

Jag har kollat upp vad den månatliga inträdesbiljetten kostar inom hotell och restaurang samt inom handeln. Svaret är 142 respektive 132 kronor per månad, alltså omkring 400 kronor för ett medlemskap i tre månader. Det är 400 kronor som avgör om du ska få den högre ersättningen som a-kassan ger eller tvingas att söka dig till kommunens försörjningsstöd för att komplettera den lägre grundersättningen.

Sanningen är att den överväldigande majoriteten av a-kassans finansiering kommer via skatten, inte via medlemsavgiften.

De som nu kommer att nekas den högre ersättningen i a-kassan har själva varit med och finansierat a-kassan, bland annat via den särskilda löneskatten, via momsen på konsumtion och via de skatter som deras arbetsgivare betalat in.

Jag uppmanar regeringen att i just den delen ta omtag och slopa medlemsvillkoren helt, åtminstone tillfälligt. Låt både arbetsvillkoren och medlemsvillkoren gälla retroaktivt i det här läget.

Herr talman! Parallellt med de tillfälliga förändringar som föreslås i ändringsbudgeten pågår en utredning om a-kassan som ska presenteras i vår, åtminstone enligt ordinarie tidtabell - vi får väl se hur det blir med det. Vi ser fram emot att ta del av de slutsatser utredningen kommit fram till så att vi sedan kan få en bred diskussion om utformningen och ersättningsnivåerna. Men som sagt har Sverigedemokraterna under lång tid förespråkat en allmän, statlig och helt skattefinansierad a-kassa.

Herr talman! Sverige är nu, för andra gången på tolv år, på väg in i massarbetslöshet. Men vi har ännu inte lyckats enas om en a-kassa som skapar säkerhet för den enskilde, bibehåller konsumtion och köpkraft för näringslivet och motverkar oro på bostadsmarknaden. I stället fortsätter vi att låta särintressen sätta begränsningar.

När vi återgår till en mer normal vardag, när en utvärdering av regeringens krishantering aktualiseras, ser vi således fram emot en seriös diskussion om en allmän, statlig och skattefinansierad a-kassa som gäller alla. Vi ska inte hamna här igen.

Slutligen: Tvätta händerna! Följ lagar, regler och rekommendationer! Håll avstånd! Skydda äldre och andra riskgrupper! Ta ansvar, inte bara för din egen hälsa utan även för dina medmänniskors hälsa!

Anf. 4 Emil Källström (C)

Herr talman! Så står vi här igen och debatterar för att sedermera fatta beslut om ytterligare en extra ändringsbudget.

De åtgärder som riksdag och regering vidtagit de senaste veckorna saknar motstycke i Sveriges moderna historia. Ingenting tyder på att detta är på väg att ebba ut, tvärtom. Vi kommer sannolikt att behöva stå här och debattera ytterligare extra ändringsbudgetar med ytterligare åtgärder för att säkra centrala samhällsfunktioner, svenska jobb och företag.

Det som gjorts hittills handlar om just detta: att se till att Sverige fortsätter fungera trots coronakrisens alla implikationer, att avsätta mer pengar till kommuner och regioner så att de kan upprätthålla de välfärdstjänster som bara måste fortsätta att funka och ett stöd till inrikesflyget, så att vi har den delen av infrastrukturen på plats på en rimlig miniminivå trots de tider vi just nu genomlever.

När det gäller jobb och företag har ett flertal paket lagts på plats. Det handlar om likviditet genom nya möjligheter till uppskov på skattekontot, en kreditgaranti till affärsbanker och att vi stärker upp Almi, Exportkreditnämnden och mycket annat för att svenska företag ska kunna fortsätta att härda ut de tuffa tider vi nu befinner oss i.

Vi har också fattat beslut om lättnader på en historisk nivå. Det handlar om sänkta kostnader genom sänkta arbetsgivaravgifter, slopat sjuklöneansvar under ett antal månader och, inte minst, ett korttidspermitteringssystem som gör att vi lyfter av en stor del av lönekostnaderna för att bibehålla svenska jobb och att de varsel vi nu har sett i en historisk omfattning inte ska gå över till rena uppsägningar. Vi har gjort mycket för att säkra svenska jobb och företag, men det står klart att mer kommer att behöva göras när denna kris fördjupas och fortsätter.

Vi opererar i en betydande osäkerhet. Hittills har många länder runt om i världen planerat utifrån att detta är en överbryggningsresa som ska pågå fram till sommaren ungefär och att ekonomin och livet sedan kommer att återgå till det normala. Det är långt ifrån något som vi kan vara säkra på. Vi vet inte ens hur länge det akuta skedet kommer att fortgå, vilket innebär att det blir oerhört svårt att veta exakt hur man ska balansera de åtgärder som vidtas. Vi måste ha en beredskap för att också de extraordinära saker som görs tidsbegränsat kan behöva pågå längre än vad vi först trodde.

Vi måste också ha beredskap för att kunna agera om krisen fördjupas och letar sig in i fastighets- eller banksektorn. Vi måste också se till att det finns torrt krut kvar för att kunna åstadkomma en svensk nystart, en återstart, efter krisens mer akuta förlopp, då det är dags att bygga ett nytt, starkare, bättre och mer hållbart Sverige.

I dag ska vi fatta beslut om bland annat en bredare och mer generös akassa. Det är viktigt för att de som nu, trots de åtgärder som genomförs och kommer att genomföras, förlorar jobbet inte ska behöva söka sig till försörjningsstöd i en bredare omfattning. Det skulle kunna lägga lök på laxen, dels givetvis för alla individer som detta handlar om, dels för det svenska samhället i en bredare bemärkelse, eftersom vi vet att man innan man kan ta del av försörjningsstödet måste sälja villan, bilen och så vidare. Det är mycket dåligt om tusentals människor tvingas göra detta under kort tid under brinnande kris. Därför är det rätt att nu tidsbegränsat göra en breddning av a-kassan och dessutom göra den mer generös.

I dag fattar vi också beslut om ett flertal viktiga åtgärder när det gäller att stärka upp den svenska utbildningskedjan. Det handlar om satsningar på folkhögskola för dem som behöver plugga upp betyg och få gymnasieexamen. Det handlar om universitets- och högskoleplatser för dem som nu tar chansen att komma in i utbildning på ett eller annat sätt. Det handlar också om att vi stärker upp yrkesutbildningen med YH, yrkesvux och liknande. Det är helt enkelt så att för dem som mister jobbet i dessa tuffa tider ökar utbildning, att övervintra i det svenska utbildningssystemet och leva på CSN, chansen att komma ut med en betydligt starkare position på den svenska arbetsmarknaden när de ekonomiska vindarna vänder. Om man klarar av detta gör man någonting bra av vad som i grunden är mycket bekymmersamt, nämligen den svenska coronakris som vi nu hanterar i alla dess olika delar.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anf. 5 Ali Esbati (V)

Herr talman! Den kris som covid-19-pandemin har gett upphov till har satt både styrkor och brister i det svenska samhället i blixtbelysning.

Vi har sett hur sjukvårdspersonal ställer om för att ge vård och tröst. Vi har sett mängder av människor anmäla sig som frivilliga för alltifrån inhopp som sjuksköterskor till att handla åt grannar i behov av hjälp. Vi har också sett myndigheter, regering och riksdag arbeta för att det öppna demokratiska beslutsfattandet i vårt land ska fungera så väl som det bara är möjligt. Till detta hör regeringens framtagande av hittills fem extra ändringsbudgetar, och det är den femte som vi ska fatta beslut om i dag.

Krisen har som sagt också gjort många av samhällets brister och tillkortakommanden synliga och kännbara. För de flesta i Sverige har det blivit tydligt att just in time-tänkande, new public management, osäkra anställningar, privatisering av välfärdstjänster och andra långtgående marknadsexperiment har gjort samhället skörare och beredskapen för det oväntade svagare.

Många fler har nu också blivit varse hur viktigt det är med fungerande, heltäckande trygghetssystem så att vi inte är hänvisade till att möta problemen ensamma utan kan göra det genom att använda de resurser som vi tillsammans skapar.

Ett viktigt sådant system är förstås arbetslöshetsförsäkringen. I den här extra ändringsbudgeten föreslås flera viktiga förstärkningar av den. Det är förstärkningar som ligger helt i linje med vad Vänsterpartiet har föreslagit under lång tid och som vi ansåg vara helt akut att genomföra när pandemins kommande effekter blev tydliga. Vi välkomnar naturligtvis att även regeringen har insett vikten av handling på det här området, och vi ställer oss bakom propositionen.

Samtidigt är det viktigt att påminna om att de allvarliga brister som har funnits i arbetslöshetshetsförsäkringen, och som nu till en del fixas med de här förslagen, inte har uppstått på grund av glömska eller missar i någon byråkratisk process utan har skapats genom mycket aktiv politik, med mycket förväntade resultat.

Framför allt under åren 2006-2008 under den dåvarande regeringens mest sprudlande år försämrades försäkringen extremt dramatiskt. Det blev dyrare att vara med och svårare att kvalificera sig till ersättning över huvud taget. Samtidigt blev försäkringen mindre värd. Ersättningen blev lägre, och det blev allt svårare att uppfylla själva syftet, det vill säga att vara en inkomstförsäkring vid arbetslöshet.

En liten del av dessa försämringar av a-kassan justerades under de följande åren, men det är fortfarande så att den svenska arbetslöshetsförsäkringen har gått från att vara en av de bättre i Europa till att vara sämre än medelmåttig. De förbättringar som vi ska klubba igenom i dag gör försäkringen mer anständig för fler, men det är inte så mycket mer än så om man ser på det hela med lite perspektiv.

Dagens proposition tar tag i några av de mest flagranta bristerna med arbetslöshetsförsäkringen. För det första är det alltför få som kan komma med. En rimlig utgångspunkt är ju att om man är utan arbete men aktivt söker ett arbete och ställer sig till arbetsmarknadens förfogande, det vill säga det som gör att man definieras som arbetslös i både svensk och internationell statistik, då bör man kunna få ett försäkringsskydd.

I dag finns ett så kallat arbetsvillkor som är så pass strängt att många med osäkra anställningar stängs ute från att alls få vara med. Det handlar om de som jobbar timmar, som jobbar deltid och som har flera olika arbetsgivare och på så sätt försöker få ihop en förvärvsinkomst. Nu lättas arbetsvillkoret. Vi hade gärna sett att man hade halverat det rakt av. Nu går man från 80 till 60 timmar i månaden under sex månader, vilket är ett gott och betydande steg i rätt riktning.

För det andra lättas det på medlemsvillkoret, alltså den kortaste tid som det krävs att man har varit medlem i en a-kassa för att kunna komma i fråga för inkomstrelaterad ersättning. Går man med nu räcker det med tre månader i stället för tolv månader. Det är också bra. Till alla som sitter bänkade framför tv- och radioapparater för att lyssna på den här debatten: Gå med i en a-kassa i dag om ni inte har gjort det tidigare!

För det tredje höjs både det så kallade grundbeloppet och taket i akassan. Det är förstås oerhört angeläget, för det låga taket har gjort att väldigt många inte alls får några 80 procent av sin tidigare inkomst. Nu blir det fler, och det är bra. Ett högre grundbelopp gör att fler slipper bli direkt fattiga, även om de ännu inte får inkomstrelaterad ersättning baserad på en okej tidigare inkomst.

Detta är också en av själva huvudpoängerna med att ha en arbetslöshetshetsförsäkring över huvud taget: Människor som är beredda och kapabla att ta ett arbete men som på grund av ekonomiska omständigheter inte kan hitta ett jobb ska ändå kunna få vettiga livsvillkor. Det har vi råd att erbjuda varandra. Så blir också hela vår ekonomi och vår arbetsmarknad mer robust.

Det är fint att det nu finns enighet om detta. Bättre sent än aldrig, säger vi pragmatiker.

Herr talman! I och med att det är så tydligt att de här förbättringarna i a-kassan är nödvändiga för att fixa till systemet blir det också ganska märkligt att höra betoningen på att det är så viktigt att de är tillfälliga. Själva lagstiftningsmodellen kanske hade varit annorlunda i en annan situation än under en dramatisk pandemi; det är rimligt. Men de problem som dagens ändringar tar sikte på att lösa fanns före coronakrisen, och de kommer att finnas efter.

Även om de som är i kammaren just i dag inte ser det så tror jag att de flesta i Sverige kommer att se det som ganska orimligt att dessa vettiga förbättringar av a-kassan skulle upphöra exempelvis vid årsskiftet. Ska regeringen och dess samarbetspartier stå här och säga att nu är det viktigt att vi återigen får en a-kassa som inte släpper in hårt arbetande människor med osäkra anställningar? Vid nyår, när vi förhoppningsvis är igenom perioden med hård press på sjukvården och har kommit över tröskeln med omfattande nedstängningar och uppsägningar men behöver få tid att reparera de ekonomiska skadeverkningarna av den här krisen, ska vi då får höra socialdemokrater och centerpartister säga till de ingenjörer, kallskänkor, piloter, pappersarbetare och hotellstäderskor som ännu inte har kunnat hitta ett nytt arbete att nu ska vi sänka era ersättningar?

Det kommer inte att vara rimligt, det kommer inte att vara rättfärdigt och jag kan försäkra er om att vi kommer att vara rätt många som säger ifrån.

Herr talman! Jag vill också ta upp två smärre saker som kan få stor betydelse för det faktiska utfallet för enskilda och som jag därför ser som viktiga att regeringen noga följer upp.

Det första handlar om att krav på intyg från arbetsgivare kan leda till svårigheter för vissa av dem som nu kommer med och därför också för akassorna. Möjligheten att i stället bekräfta tidigare inkomster genom uppgifter från Skatteverket finns men kräver en mer komplicerad handläggning. Det är viktigt att detta inte resulterar i långa väntetider.

Ett annat problem är att många deltidsarbetande som får tillgång till arbetslöshetshetsförsäkringens grundskydd riskerar att få ett mycket lågt belopp i ersättning, eftersom det räknas av mot en tänkt heltid. Regeringen uppmärksammar problemet i propositionen och föreslår att föreskrifter om lägsta belopp för dagpenning ska kunna meddelas. En sådan föreskrift bör utfärdas mycket snart, och det belopp som fastställs bör i princip vara på en nivå som gör det möjligt att klara sig utan att behöva söka kommunalt försörjningsstöd.

Vi hade velat se tydligare skrivningar på dessa punkter, men på grund av den i och för sig helt begripliga tidspressen i det här ärendet har vi nöjt oss med detta. Vi kommer att återkomma i relevanta sammanhang.

Allra sist, herr talman: Jag har uppehållit mig helt vid arbetslöshetsförsäkringen för löntagare. I betänkandet finns också flera andra förslag, dels förbättringar vad gäller egenföretagares möjligheter att ta del av försäkringen, dels förslag som rör tillfälligt slopat fribelopp för studenter, tillfälligt stöd för företags hyreskostnader i vissa sektorer och ett extra stöd till kultur- och idrottssektorn som har drabbats exceptionellt hårt av den pågående krisen. Vänsterpartiet stöder också alla dessa åtgärder.

Anf. 6 Jakob Forssmed (KD)

Herr talman! Corona påverkar vårt samhälle i grunden. Det är en kris som går genom flera samhällssektorer och som påverkar oss alla.

Det finns hopp också efter denna kris, men just nu ser vi dem som har drabbats av sjukdomen och dem som kämpar i vården och jobbar aktivt dag och natt med att bekämpa sjukdomen och värna liv. Vi vill rikta ett särskilt tack till alla som gör fantastiska, storartade insatser just nu.

Det här är också något som slår hårt mot ekonomin. Det hänger förstås ihop med möjligheten att bedriva en bra sjukvård. Det är bra att det tillskjuts medel till kommuner och landsting för att klara vårdbehoven. Det är bra att i den här extrabudgeten ta bort fribeloppet så att vårdstudenter känner att de fullt ut kan bidra i vården.

Kristdemokraterna föreslog i går ett system som gör att man kan frigöra personal som i dag finns i andra sektorer så att de lättare och med bättre villkor också ska kunna tjänstgöra i vårdens frontlinje. Det tror vi vore mycket angeläget att nu få på plats.

Det här är en ekonomisk kris som slår mycket djupt och brett. Vi har sett varselsiffror i tiotusental, något som vi aldrig tidigare har skådat. Tiotusentals är också nyinskrivna på Arbetsförmedlingen. Denna dramatiska och djupa kris ställer Sverige inför mycket stora utmaningar på kort tid, och det är också därför som vi nu diskuterar och debatterar den femte extrabudgeten på kort tid.

Det finns bra saker här. Jag har nämnt fribeloppet. Regeringen gör nu också någonting för kostnader vad gäller hyror. Vi kristdemokrater tror att man behöver skruva i det här systemet. Det finns risk för att stödet inte når fram till dem som ska ta del av det när det riktas till fastighetsägare och har den här relativt krångliga konstruktionen. Vi tror att regeringen kan behöva återkomma med ett system som är större och som i stället är baserat på omsättning, likt våra grannländer. Det är dock bra att saker görs.

Vi har nu i flera veckor sagt att korttidspermitteringsmöjligheterna måste ökas. Det måste bli möjligt att permittera på nivåer som når upp till 100 procent av tiden, där staten tar en långt större del av kostnaden än nu. Annars kommer vi inte att klara jobben i denna kris. Det kommer att leda till en onödigt hög arbetslöshet om vi inte gör detta, och det är fara i dröjsmål.

Den absolut viktigaste åtgärden att få på plats nu är att kraftigt öka permitteringsmöjligheterna och se till att det blir en större kostnadstäckning för företagen så att de behåller sina anställda ute på arbetsplatserna så att de sedan, när det pratas om att vi ska återstarta svensk ekonomi, står beredda att återstarta den och så att det som ska återstartas inte är nedsläckt. Detta är helt centralt att göra.

Regeringen har i extrabudgeten föreslagit utökningar av a-kassan. Vi kristdemokrater tycker att det är bra. Det är mycket bra i detta läge att akassan breddas så att fler får möjlighet att komma med i a-kassan. Vi har efterlyst detta, och regeringen gör det när det gäller arbetsvillkor och medlemsvillkor. Det är utmärkt, för vi vill inte att människor i onödan ska hamna i försörjningsstöd.

Det är också bra och rimligt i denna lågkonjunktur att man gör förstärkningar av golvet och taket, men jag vill som flera andra understryka att det är tillfälliga takhöjningar. Det är viktigt att de sedan återgår till mer normala nivåer för att behålla drivkrafterna till arbete när konjunkturen återgår till ett normalläge.

Jag måste reflektera över att regeringen satsar mer på att förstärka för dem som går ut i arbetslöshet. Vi har ingenting emot det - jag har just välkomnat det. Man satsar mer än vad man gör på personer med medellön som kan bli korttidspermitterade, och detta gör att vi måste fundera på om regeringen har förstått att det här inte är en strukturkris.

Det är alltså inte ekonomiska obalanser som ligger bakom, där människor ska slussas från företag som inte fungerar till företag som fungerar. Det är inte detta krisen handlar om, utan den handlar om ett mycket kraftigt efterfrågefall, helt orsakat av externa faktorer. Då måste permitteringsstöden upp. Då är det rimligt att satsa mer på permitteringsstöd än på akassan, för att människor ska kunna behålla sina anställningar. Annars får man en ökad arbetslöshet. Man får persistens, och man får människor som inte kommer tillbaka in i arbete på lång tid. Det är därför det är så oerhört centralt nu att få upp permitteringsstödet ytterligare.

Jag såg den pressträff som regeringen höll, där man presenterade akasseförändringarna. Dessa är bra - det var bra att man gjorde dem. Men på pressträffen pratade man också om hur viktigt det är att de personer som har tillfälliga anställningar ska kunna komma in i a-kassan och att detta var skälet till att man förändrade arbetsvillkor och medlemsvillkor. Det är bra förändringar.

Regeringen visade statistik om att det handlar om 747 000 personer i Sverige som har tillfälliga anställningar, varav över 500 000 i privat sektor. Samtidigt har regeringen fortfarande inte ändrat på det villkor som säger att de företag som vill ta del av permitteringsstöd först måste säga upp sina tillfälligt anställda. Det är bra att a-kassan stärks, men varför ställa anställda mot anställda på det sätt som regeringen fortsätter att göra?

Om man går in på Tillväxtverkets hemsida kommer man till en matris där man ska svara på frågor, såsom om företaget har gjort sig redo att kunna ansöka om korttidspermittering. En annan fråga är om företaget har minskat sina arbetskraftskostnader på det sätt som lagstiftningen föreskriver, nämligen om företaget har gjort sig av med alla tillfälligt anställda och alla konsulter som inte är kritiska för verksamheten. Om man svarar nej på frågan kan man inte gå vidare i matrisen. Det är så det fungerar. Skadan är till stor del redan skedd. Många tusen personer med tillfälliga anställningar har sagts upp på grund av denna regel. Jag säger inte att alla tillfälligt anställda skulle ha varit kvar om regeln inte hade funnits, men den har påverkat.

Sätra Brunn har sagt upp tillfälligt anställda på grund av regeln. Voi har gjort det. Spaljisten har gjort det; där har man sagt upp personer från Samhall för att vara säker på att få permitteringsstöd. Man har sagt att de funktionsnedsatta inte kan få vara kvar. Man har tvingats till detta. Man har känt sig tvungen att ställa anställda mot anställda på grund av regelverket och på grund av att regeringen nu använder ett regelverk för en situation som är ett ekonomiskt normalläge i stället för att använda den lagstiftning från 2014 som säger att tillfälligt anställda ska inkluderas i permitteringsstödet. De ska inkluderas därför att de annars får en väsentligt sämre ställning på arbetsmarknaden.

Detta har redan orsakat stora problem och onödig arbetslöshet i Sverige, men det kan ändras. Vi kan ändra detta. Vi kan se till att arbetsgivare inte behöver ställa anställda mot anställda på det här sättet. Vi vet att det är rätt, för vi befinner oss i en djup lågkonjunktur. Det är inte en vanlig ekonomisk liten sättning i ett företag eller en bransch, utan det är en av de värsta kriser vi har sett, herr talman.

Det är nu stor brådska att göra mer, att skala upp permitteringsstödet och se till att de regelverk vi har bidrar till att människor kan behålla sina anställningar och att företag kan behålla sin produktionskapacitet så att den finns där när vi ska återstarta ekonomin. Då måste vi ändra på dessa saker.

Mycket av det som regeringen föreslår är bra: förbättringar i a-kassan, borttaget fribelopp för studenter och försök att göra något åt företagens fasta kostnader. Men det finns mycket kvar att göra, herr talman, och det brådskar.

Anf. 7 Joar Forssell (L)

Herr talman! Coronapandemin sveper som en storm över världen. I denna storm inskränks demokratin i länder, där ledare passar på att använda corona som ett svepskäl för att inskränka grundläggande friheter och mänskliga rättigheter. Jobb och företag slås sönder när efterfrågan minskar, och allra värst är det kanske att människor förlorar livet.

Herr talman! Här i Sverige måste vi göra det vi kan för att tackla de utmaningar och enorma belastningar som coronastormen innebär. Vi har gjort mycket tidigare. Vi kommer att behöva göra mer.

Det som nu ligger på bordet innehåller flera viktiga saker. Det slopade fribeloppet innebär att personer som studerar nu i stället kan hjälpa till och stärka upp i vården. Vi ser till att det inte är ekonomi som står i vägen när det handlar om att testa fler och köpa skyddsutrustning och den typ av utrustning som behövs för att vården ska klara av krisen.

Men, herr talman, om det inte finns människor som jobbar, om det inte finns efterfrågan eller om det inte finns företagsamma människor som skapar något kan man inte bygga några intensivvårdsavdelningar. Då kan man inte köpa några ECMO-maskiner. Då kan man inte betala några löner i vården. Det är företagande och människor som arbetar som får detta land och alla andra ekonomier att gå runt. Det går inte att ha välfärd utan att först ha välstånd. Därför är det hot som corona innebär mot välståndet också ett hot mot välfärden och ett hot mot de insatser i vården som behövs för att rädda liv.

Jag är glad, herr talman, att det som vi röstar om i dag innebär tillfälliga justeringar i a-kassesystemet. Det innebär att människor får det lättare att finnas kvar på arbetsmarknaden och att vi ser till att företag klarar sina hyror bättre så att de inte slås ut på grund av kostnaderna. Detta är avgörande för att vi även i framtiden ska kunna ha både välstånd och välfärd, så att vi kan klara av krisen och de kriser som kommer att komma i framtiden.

När stormen har bedarrat och röken lagt sig kommer vi att behöva gå vidare och bygga upp mycket av det som har raserats i stormen. Därför, herr talman, är jag väldigt glad över att det som vi röstar om i dag inte bara innehåller många av de ekonomiska bitar som vi har pratat om hittills här i kammaren i dag utan också innebär satsningar på utbildningssystemet så att de människor som kanske blir av med jobbet kan utbilda sig och komma tillbaka starkare på arbetsmarknaden.

Det innebär satsningar på kultur och medier, vilket är helt avgörande när vi ser hur demokratin utmanas i land efter land och när vi ser hur grundläggande mänskliga fri- och rättigheter inskränks. Ibland är det kanske nödvändigt med inskränkningar av hur många människor som får samlas på en plats samtidigt. Men det innebär också att medierna behövs ännu mer för granskning, och där är dessa stöd avgörande.

Herr talman! Det finns också i detta pengar till att skydda barns rättigheter. Det handlar om redan utsatta barn som i isolation blir ännu mer utsatta. Dessa barn behöver vi också se till att hjälpa, och det finns också med i det paket som vi ska rösta om i dag.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag. Jag vill påminna om att det kommer att behöva göras mer, och jag vill påminna om att denna storm inte är över än. Men när den har bedarrat kommer vi att behöva satsa på jobb och företagande, på mer utbildning och på att stärka demokratin för att på så sätt bygga ett välstånd så att vi också kan möta framtida kriser.

Anf. 8 Karolina Skog (MP)

Herr talman! Vi befinner oss fortfarande i den fas då vi gör allt för att bekämpa själva viruset och rädda liv. Det gör vi tillsammans. Frontlinjen är på våra intensivvårdsavdelningar, inom vården i stort och inte minst i omsorgen där man arbetar hårt för att skydda våra äldre.

Vi påverkas alla av den kris vi går igenom. Mer eller mindre har vi fått begränsa våra liv.

Denna kris påverkar Sveriges ekonomi hårt. Många har redan fått besked om uppsägning från sin arbetsgivare. Många företagare är oerhört oroliga och ligger säkert vakna om nätterna av oro för att inte kunna betala fakturor och hyror.

Vi hanterar i dag den femte extra ändringsbudgeten med anledning av corona. Den innehåller en rad åtgärder. Den börjar i det akuta, att regeringen är mycket tydlig med att bekämpningen av detta virus aldrig ska handla om pengar. Staten ska ta smällen. Vården ska göra allt den kan, och staten kommer att ta notan. Det är ett viktigt besked.

Det sker i dag också en förstärkning av finansieringen av testning med förhoppningen om att detta bland annat ska kunna leda till en bredare testning av vårdpersonal, så att vården kan fungera effektivt.

Herr talman! I alla kriser är det de svagaste som drabbas mest. En grupp som är utsatt i det läge vi har nu är de barn och kvinnor som lever i illa fungerande familjer, som lever med kontroll och våld hemma och där hemmet inte är en trygghet utan det motsatta. De är nu kanske instängda med en våldsbenägen partner som kanske dricker mer, är mer stressad och pressar och kontrollerar mer. Då är det oerhört viktigt att vi ser detta och med gemensamma krafter finns där för dessa kvinnor och barn. De som är mycket duktiga på detta är de ideella organisationer som varje dag arbetar med dessa frågor och står vid dessa kvinnors och barns sida. Därför är det viktigt att vi nu stärker dessa ideella organisationers ekonomi, så att de kan göra ett uppsökande arbete, finnas där och hjälpa och stötta.

I denna budget föreslår vi också ett hyresstöd för de företag som har svårt att betala sin hyra. Vi stärker också a-kassan, och jag ska återkomma till det. Vi ökar antalet utbildningar i Sverige. När vi blickar framåt är det viktigt att denna kris blir en del av en omställning också på arbetsmarknaden. Jag hoppas att många av dem som har fått ett negativt besked av sin nuvarande arbetsgivare nu ser en möjlighet att kanske påbörja en utbildning. Det pågår nu ett omfattande ansökningsförfarande. Vi gör stora förstärkningar av både högskola och yrkesutbildning, och jag hoppas att det kan vara en väg framåt för många som just nu står utan arbete och försörjning.

Herr talman! Vi gör en rad förändringar av a-kassan, och a-kassan är krånglig. Det är många regler kring a-kassan. Jag tänkte därför ge mig på att lite grann förklara vad detta kommer att innebära för dem som påverkas.

A-kassan består av en rad nivåer. Om du är medlem i a-kassan, har varit det över tid och jobbar exempelvis heltid får du en inkomstförsäkrad ersättning. Men om du jobbar mindre, exempelvis deltid, om du har osäkra anställningsförhållanden eller om du inte har varit medlem i a-kassan får du inte en omedelbar rättighet till den utan går in i den stegvis. Nu gör vi förändringar som innebär att fler får denna inkomstförsäkrade ersättning genom att vi underlättar både medlemsvillkoret och arbetsvillkoret. Det finns några räkneexempel som kanske kan hjälpa oss att förstå vad detta innebär i praktiken.

En 20-åring som har jobbat på kafé och som uppfyller arbetsvillkoret, det vill säga har jobbat mer än 60 timmar i månaden de senaste sex månaderna men inte uppfyller medlemsvillkoret, det vill säga inte har varit med i a-kassan mer än ett år, skulle före denna reform få ungefär 5 000 kronor i månaden. Efter att dessa förändringar har genomförts kommer denna 20åring få 8 000 kronor i månaden. Det kanske är skillnaden mellan att kunna leva på sin inkomst och att inte kunna det.

Det som är viktigt här är att detta kommer att leda till att färre som har a-kassa kommer att behöva söka upp kommunen för att få försörjningsstöd. Då minskar vi trycket på kommunerna, och fler har en stabil inkomst.

För en person som är medlem i a-kassan men inte uppfyller arbetsvillkoret kan det innebära att man går från 5 000 kronor upp till 17 000 kronor i månaden och alltså får en ganska hyfsad inkomst eftersom man med dessa förändringar kommer upp i inkomstförsäkringen.

Detta kommer att generera tydliga förändringar i människors vardag. Fler kommer att kunna leva på detta.

Som flera har konstaterat kommer det tyvärr under en tid att finnas färre jobb att söka. Fler kommer under en tid att behöva leva på a-kassa. Då är det en viktig förändring att de inte behöver söka försörjningsstöd. Det är bra för alla. Därför är detta ett av de många beslut som vi tar för att vi tillsammans ska ta oss igenom denna kris, så att vi kan starta om Sverige och svensk ekonomi när allt detta är över. I en kris ska man hålla huvudet kallt, hjärtat varmt och händerna rena, och inte minst ska man jobba tillsammans.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 7.)