Extra ändringsbudget för 2020 - Stöd vid korttidsarbete och andra åtgärder med anledning av coronaviruset

Anf. 1 Fredrik Olovsson (S)

Fru talman! Coronakrisen påverkar oss alla. Den är i första hand en kris där människors liv och hälsa står på spel. Vi är många som är oroliga för våra nära och kära. Men vi har också ett mycket allvarligt ekonomiskt läge. Hela kedjan i samhället - från individer till företag, organisationer och den gemensamma sektorn - påverkas kraftigt av coronavirusets ekonomiska verkningar. Nu krävs många och kraftfulla insatser för att vi tillsammans som samhälle ska tackla den stora påfrestning som vi möter i dag och de kommande månaderna.

Den första åtgärden har varit att begränsa smittspridning och ge stöd till den svenska sjukvården. Dagens beslut här i riksdagen innebär exempelvis att karensavdraget i sjukförsäkringen tas bort. Det gör det möjligt att utan ett större ekonomiskt avbräck stanna hemma från den första dagen när man känner sig krasslig. Mitt väldigt tydliga budskap till alla som lyssnar till detta är: Gör det! Stanna hemma! Det är en viktig insats för att hindra smittspridningen i samhället, och nu tar vi tillsammans också ett ekonomiskt ansvar för att detta ska vara möjligt för alla.

Vi har tidigare även gett besked om att staten kommer att ta alla extraordinära kostnader som har koppling till coronakrisen för sjukvården i kommuner och regioner under den här svåra tiden. Detta är också ett viktigt besked. Det ska inte och får inte vara pengar som står i vägen för sjukvårdens arbete.

I dag har regeringen och samarbetspartierna dessutom gett ett besked till kommuner och regioner om att de ska få ett ytterligare tillskott på 15 miljarder kronor under 2020 utöver de resurser som redan har beslutats eller sedan tidigare aviserats.

Det andra vi gör för att klara krisen är att skydda svenska jobb och företag. Det gör vi genom en lång rad åtgärder. Riksdagen har redan fattat beslut om statliga kreditgarantier på upp till 100 miljarder kronor - en företagsakut - så att bankerna kan låna ut pengar till små och medelstora företag i behov av likviditet. Staten tar här ett stort ansvar och en stor del av risken för att pengarna verkligen ska komma ut.

Vi har också redan fattat beslut om en möjlighet för företag att få anstånd med skatteinbetalningar. De kan till och med få tillbaka redan inbetald skatt, alltså sådan som har betalats in tidigare i år. På så vis kan vi också stärka företagens likviditet.

Det handlar dock inte bara om garantier och krediter. Vi lyfter också bort kostnader från företagen i och med att staten tar över sjuklöneansvaret från arbetsgivarna. Regeringen har därtill lagt fram en ny proposition om sänkta arbetsgivaravgifter som under nästa vecka ska behandlas här i kammaren.

I dag ska vi fatta beslut om ett nytt system för stöd vid korttidsarbete - korttidspermittering - där staten tar tre fjärdedelar av kostnaden. Det innebär att den anställde kan behålla sitt jobb och vara kvar på arbetsplatsen men med kortare arbetstid. Staten lyfter bort en stor del av personalkostnaden från företaget för att detta ska vara möjligt.

Under finansutskottets behandling har vi dessutom utvidgat förslaget så att det även ska gälla för företag som driver verksamhet med i huvudsak offentlig finansiering. Vi gör det också möjligt för de familjeföretag som sedan tidigare har anställda familjemedlemmar att omfattas och ingå i detta viktiga system.

Detta är ett omfattande stöd som staten, det vill säga medborgarna i Sverige, ställer ut till det svenska näringslivet. Med det kommer också en tydlig förpliktelse. Det kan inte vara så att de företag som tar emot stöd från skattebetalarna samtidigt slussar pengarna vidare i form av utdelning till ägarna. Hela samhället mobiliserar nu och gör stora uppoffringar. Då ska också aktieägare och bolagsledningar göra sitt. Man kan då inte med ena handen plocka krisstöd från skattebetalarna för att sedan sköta aktieutdelningar med den andra.

Fru talman! Det tredje vi gör för att klara krisen är att öka tryggheten och förbättra möjligheten för omställning för människor som trots dessa stora insatser för jobben ändå blir av med sitt arbete. Vi sänker trösklarna in i arbetslöshetsförsäkringen så att den även omfattar dem med otrygga anställningar. Vi höjer också ersättningsnivåerna. Möjligheten att få stöd att komma tillbaka till ett jobb ska också förstärkas genom bättre arbetsmarknadspolitik och möjligheter till utbildning.

I dagens beslut här i riksdagen ingår även förändringar om att kunna få rätt till CSN-stöd om utbildningar tvingas pausa på grund av smittläget. Där är vi inte riktigt än, men vi tar höjd för den eventualiteten. Landets studenter ska därigenom kunna känna sig ekonomiskt trygga.

Fru talman! Vi begränsar smittspridning och stöttar sjukvården. Vi värnar svenska jobb och företag. Vi ökar tryggheten för den som i alla fall blir av med jobbet, och vi stärker vägarna tillbaka till arbete. Så jobbar vi oss nu igenom denna svåra situation, och vi gör det tillsammans. Därefter ska vi ta fler initiativ för att sätta ny fart på Sverige.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 2 Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! De beslut vi fattar här i riksdagen de närmaste dagarna och veckorna kommer att påverka Sverige under hela 20-talet. Det är en allvarlig och avgörande tid. Den prövar oss först och främst på ett mänskligt plan. För många kryper detta nu under skinnet. Frågorna är många. Hur ska det gå för mina nära och kära? Hur ska det gå för mig själv? Kommer jag att behålla mitt jobb? Frågan om hur länge detta ska pågå är vi nog många som ställer oss.

Denna avgörande tid prövar oss också ekonomiskt. Tusentals förlorar nu jobbet. Bara under mars hade vi 37 000 varsel i Sverige. Förra veckan var det 18 000. Det är fler än vi någonsin har sett. Mattan dras nu undan för hela branscher. Det är verkligen en prövande tid, fru talman.

Det är också en tid då vi som partier och vi som ledamöter prövas. Har vi förmåga att fatta nödvändiga och rätta beslut som kan ta Sverige ut ur krisen, utan att massarbetslöshet och en djup recession blir resultatet? En sak är säker: Vi kan inte vara tveksamma och försiktiga nu. Krisen har redan hänt. Den pågår också just nu, och den riskerar att bli betydligt värre innan det blir bättre.

Kollegor från alla partier! Det är nu vi kan rädda jobb och förhindra massarbetslöshet. Därför behövs mycket kraftfulla åtgärder, inte bara i morgon utan precis just i dag. Jag kommer inte att ge mig när det gäller denna uppgift. Jag tänker göra allt i min makt för att rädda så många jobb och svenska företag som det bara går.

En av de viktigaste saker som jag tror att vi borde göra är att lyfta av arbetsgivaravgifterna helt och hållet under några månader för alla företag. Men den diskussionen ska vi ha här i kammaren i morgon, fru talman.

I dag ska vi fatta beslut om ett brett paket som vi i finansutskottet har diskuterat på ett genomgripande sätt. Jag vill tacka alla ledamöter för ett gott och konstruktivt samarbete.

Många viktiga åtgärder för att rädda jobben kommer nu på plats. Tack vare riksdagen blir det här paketet ännu lite bättre än det som regeringen presenterade. Det är bra att hela riksdagen nu kräver sänkning av exempelvis räntan för skatteuppskoven. Det får inte vara så att vissa företag upplever att de inte ens har råd att ta del av statens krispaket. En ränta på 6,6 procent kan faktiskt innebära dödsstöten för många företag, i stället för en livlina, som det var tänkt.

Därför vill jag rikta mig lite extra mycket till januaripartierna i dag. Det här är akut. Ni bör återkomma, senast nästa vecka, med en slopad eller sänkt ränta för uppskoven och föra en diskussion med oss. Det är riksdagens vilja och riksdagens krav. Varje dag som går utan att vi får en sänkt ränta på plats är en dag med fler konkurser och fler förlorade jobb än vad som hade varit nödvändigt.

Fru talman! I dag fattar vi beslut om att möjliggöra korttidsarbete på ett bättre sätt än vad som är fallet i dag. Det är bra att regeringens förslag breddas i enlighet med vad många av oss har gett uttryck för. Det kommer att gälla familjemedlemmar i familjeföretag liksom bemanningsföretag, men också företag som huvudsakligen finansierar sin verksamhet genom offentliga medel.

Fru talman! Jag tror att det kommer att finnas skäl att komma tillbaka med ytterligare förbättringar av förslaget lite längre fram. Nu måste vi få det på plats så snabbt som möjligt. Sedan hoppas jag verkligen att regeringen, som ändå är de som styr de myndigheter som ska se till att det här fungerar, ser till att det kommer att funka även i praktiken för alla de små företag som nu verkligen är i behov av det här stödet.

Fru talman! Jag vill återigen betona att vi har fattat beslut om många nödvändiga saker men att det inte är tillräckligt. Vi kommer att behöva göra mer för att rädda svenska jobb. Att det ska finnas pengar om några månader, när vi behöver kickstarta ekonomin igen, är självklart. Men vilken ekonomi är det vi ska starta om? Är det en ekonomi där vissa näringar inte ens finns kvar? Är det en ekonomi med massarbetslöshet? Jag lovar att startsträckan kommer att bli så ofantligt mycket längre och betydligt dyrare om vi här och nu inte gör allt vi kan för att rädda så många jobb som möjligt. Jag kommer inte att ge mig i den här frågan.

Vi moderater kommer att fortsätta att presentera genomarbetade förslag som regeringen gärna får lägga fram som sina egna. För mig är det viktigaste att de blir genomförda. Vi har gjort det till exempel när det gäller karensdagen och sjuklöneansvaret. Vi gjorde det när vi tog fram ett väl genomarbetat förslag om en företagsakut, som regeringen nu inför och som vi också har fattat beslut om. Det är i grunden bra. Vi har gjort det i fråga om att pressa ned den statliga räntan på skatteinbetalningar. Vi gjorde det när vi föreslog att fribeloppet skulle tas bort i CSN, så att de som nu hoppar in och stöttar vården inte ska straffas ekonomiskt.

Vi har föreslagit att man ska virustesta i större skala. Det kommer nu att börja ske, vilket är väldigt bra. I dag presenterade regeringen 15 miljarder till regioner och kommuner. Vi moderater tycker att det är bra att ni lyssnar och att ni följer det vi säger. Att staten ska gå in och täcka halva hyreskostnaden för företag, vilket vi snart ska fatta beslut om, men en annan dag, är också ett väldigt bra förslag som jag är glad för att ni har tagit till er.

Fru talman! Från Moderaternas håll kommer vi även fortsättningsvis att göra allt vad vi kan för att rädda så många jobb som möjligt. Vi vill rädda jobbet för kocken i Bjuv och butiksbiträdet i Dorotea. Det finns många jobb som nu hotas. Det finns många som redan har fått sluta sitt jobb. Vi ska fortsättningsvis vara konstruktiva och göra allt vad vi kan för att rädda svenska jobb och svenska företag. Därför vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

I detta anförande instämde Jan Ericson (M).

Anf. 3 Dennis Dioukarev (SD)

Fru talman! Just nu går vi igenom en kris av ett slag som åtminstone jag inte trodde att jag skulle få uppleva under min livstid. Sättet på vilket den påverkar samhällen, företag och människor, även nära och kära, vittnar om att det inte är en kris som alla andra. Man pratar ofta om en värld före och efter "nine eleven". På samma sätt tror jag att vi kommer att prata om ett Sverige, ett Europa och en värld före och efter covid-19. Detta handlar inte om subprimelån, bostadsmarknaden, fastigheter eller en it-bubbla. Det här är någonting annat. Det handlar om att vi nu måste hantera en global pandemi parallellt med en ekonomisk kris.

Men om man ändå ska söka en ljusglimt i denna tragedi är det hur vi som medmänniskor agerar. Grannar hjälper äldre att handla mat och medicin, kemister på universitet producerar handsprit till vården och företag donerar munskydd. Vårdanställda pensionerade läkare och sjuksköterskor samt högskolestudenter sluter upp för oss. De förtjänar all heder och all respekt för att de riskerar liv och hälsa genom att stå i frontlinjen i kampen mot pandemin.

Jag tycker att det konstruktiva sätt som utskottets kansli och ledamöter arbetar på visar styrkan i svensk parlamentarism. Eftersom vi har ett mycket snabbt krisförlopp där förutsättningarna i dag kan se helt annorlunda ut än i går anpassas arbetsgången i den mån det är möjligt.

Det är naturligtvis omöjligt att se in i spåkulan och veta exakt hur detta kommer att arta sig. Men redan nu kan vi konstatera att vi står inför stora ekonomiska prövningar, med konkurser, uppsägningar och minskad handel. I den svenska tillverkningsindustrin ser vi brutna leverantörskedjor. Flera sektorer blöder redan. I vissa delar av den privata tjänstesektorn ser vi 90-procentiga efterfrågeminskningar. Goldman Sachs uppskattar ett bnp-tapp på 24 procent nästa kvartal i den amerikanska ekonomin.

Det här gör att människor känner oro över jobb och hälsa, eftersom framtiden för närvarande är osäker. Man kan, vill eller i vissa fall får inte vare sig konsumera eller arbeta som vanligt. Det är således både en utbudschock och en efterfrågechock, samtidigt som den medicinska lösningen bedöms ligga i en avmattad realekonomi. Det är en sällsynt komplicerad och allvarlig situation vi har att hantera. Det ställer höga krav på politiken att leverera tydliga, välgenomtänkta och handlingskraftiga beslut.

Sverigedemokraternas bestämda uppfattning är att det inte finns någon som helst anledning för regeringen att spara på krutet eller tveka. Nedsidan i ett sådant scenario är att denna recession utvecklas till en depression av bibliska proportioner, till en konkursvåg med massarbetslöshet, lägre pensioner, sämre vård, ökad psykisk ohälsa och ökad otrygghet som följd. Det är inte dit vi vill, men det är dit vi är på väg om inte kraftfulla åtgärder kommer på plats. Vi ser satsningar på 10-20 procent av bnp som fullt rimliga med de statsfinanser och den statsskuld som vi har. Detta skulle dessutom vara mer i paritet med andra länder, och det vore en bra försäkring mot den ekonomiska och sociala härdsmälta som hotar vårt land.

Regeringen har presenterat ett antal paket med fiskala stimulanser. Det vi har att ta ställning till här i dag är den extra ändringsbudget som innehåller bland annat skatteanstånd, korttidsarbete, hyresrabatt, smittbärarpenning och sjuklönekostnader. Det är åtgärder som Sverigedemokraterna står bakom, samtidigt som vår bedömning är att vi kan och måste göra mer för att i grunden livskraftiga företag inte ska slås ut.

Till att börja med måste vi slopa arbetsgivaravgifterna helt under sex månaders tid för att skapa tydliga och långsiktiga spelregler som undanröjer osäkerheten för företagen. Likväl behöver staten ta fullt ekonomiskt ansvar för permitteringar för att ge näringslivet andrum att hantera negativa kassaflöden.

Vidare måste räntan på de lån som företagen erbjuds sättas till noll. Annars är risken med de för företagen oförutsedda ränteutgifterna att likviditetsproblemen återkommer i framtiden. En storskalig utslagning av företagen är en långt mer allvarlig systemrisk än en räntesänkning. Därför är det nu av största vikt att vi har ett enigt utskott med tydliga direktiv till regeringen om att pressa ned räntan till absolut lägsta möjliga.

Lika viktigt är det att politiken säkerställer tryggheten i människors vardag. Förra veckan varslades lite drygt 20 000 svenskar. Det är en svår privatekonomisk situation att befinna sig i. Många oroar sig för huruvida de kommer att kunna betala hyra, räkningar och så vidare. Det är någonting som naturligtvis håller många vakna om natten.

Därför var det också positiva besked som lämnades i måndags om att a-kassan utvidgas och höjs. Att löntagarna måste skyddas är någonting som Sverigedemokraterna har drivit länge och som vi betonat i vårt särskilda yttrande.

Fru talman! Välståndsutvecklingen drivs genom att människor har ett jobb att gå till och att de känner att de gör en meningsfull skillnad i sin vardag. Det görs genom att företag genererar skatteintäkter och genom produktutveckling och teknisk innovation. Utan medarbetarna stannar företagen, och utan företagen stannar Sverige.

Politikens roll i detta skede måste därför vara att leverera förutsägbarhet, tydlighet och beslutsamhet i krishanteringen så att människor och näringsliv ges bästa möjliga förutsättningar att hantera lågkonjunkturens konsekvenser.

Anf. 4 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Vi kan tydligt se klassamhället i coronakrisens spår. Vi ser det i hur de klassrelaterade sjukdomarna ökar risken för att drabbas av viruset. Vi ser det i skattesänkningarnas spår i hur välfärden har blivit underfinansierad och hur de anställda inte räcker till. Vi ser det i vilka som kan arbeta hemma och vilka som måste åka till jobbet. Vi ser det i om man har råd att stanna hemma eller inte när man blir sjuk.

I den extra ändringsbudget som vi nu debatterar och ska fatta beslut om i eftermiddag finns det många bra förslag. Det gäller det slopade karensavdraget. Det man också kan kalla karensdag, som det var tidigare, föreslås tas bort. Det var något som Vänsterpartiet krävde väldigt tidigt.

Det är tydligt att om man har en låg lön på 20 000-25 000 kronor, som man har när man är undersköterska, är en karensdag nästan oöverstiglig. Om man blir sjuk en längre tid och har 80 procent av sin inkomst är det självklart väldigt påtagligt vad det gör med den personens ekonomi, livsförutsättningar och familj.

Därför är det nu så bra att det här förslaget är med. Egentligen borde man göra som i Norge och avskaffa karensdagen permanent. Inte har de några högre sjukskrivningstal än vad vi har för det. Det är viktigt att vi är hemma när vi är förkylda eller känner några symtom så att vi inte sprider smittan vidare.

Vi debatterar även egentligen det borttagna sjuklöneansvaret. Det är väldigt bra. Det ger också kommunsektorn mer resurser. Men det ger också möjligheter för många företag att klara av situationen bättre.

Det är precis som med det stora och kanske tyngsta förslaget i extraändringsbudgeten om korttidspermitteringsjobben. Om man tittar på underlaget som kom från regeringen beräknade man att kostnaden skulle vara ungefär 2 miljarder. Medan vi satt och beredde förslaget var kostnaden uppe i ungefär 20 miljarder. Vad den är i dag vet vi inte riktigt, men det säger något om hur fort hela den här krisen går.

När vi tittar på förslagen om korttidspermitteringsjobben ser vi att man har använt den lagstiftning som redan fanns för att det ska gå fort. Vi har i utskottet försökt att jobba för att förbättra förslagen.

Vänsterpartiet har egentligen drivit tre frågor och framför allt två frågor. För det första har vi menat och lyft fram i utskottet, vilket hela utskottet sedan har anslutit sig till, att när man tar del av stöden ska man inte kunna ta ut aktieutdelningar eller utdelningar. Det borde vara en självklarhet.

Det handlar om moral och samhällsansvar. Skattebetalarna kan inte gå in med pengar med ena näven och sedan kan ägarna plocka ut dem med den andra näven. Det kan vi aldrig någonsin acceptera. Jag vill återigen lyfta upp hur viktigt det är att man inte använder så stor del av vinsten till aktieutdelningar som man nu har gjort under lång tid.

Det innebär att företagen, bolagen, är skörare när en kris kommer. Balansräkningen blir för liten helt enkelt. Visst är det många företag som nu behöver hjälp. Krisen går djupare än vad den annars kanske hade behövt göra om man hade sparat en del av de aktieutdelningarna i företagen. Det kanske är något att tänka på framöver. Kvartalskapitalismen och det kortsiktiga tänkandet hela tiden är inte något som bär starkt framåt.

Det andra vi lyfter fram när det gäller korttidspermitteringsjobben är att familjemedlemmar ska omfattas. Om arbetsgivaren är en del av familjen ska även de familjemedlemmar som arbetar i företaget sedan tidigare också omfattas av korttidspermitteringsstödet. Det är väldigt viktigt. Många familjeföretag är nu i kris. Det gäller inte minst inom till exempel restaurang- och turistnäringen. Det har också hela utskottet anslutit sig till. Det är väldigt bra, och det är också en styrka i den här situationen.

Det tredje vi varit med att lägga fram förslag om tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna är att man genom ett tillkännagivande ska ge regeringen i uppdrag att komma tillbaka med förslag om kostnadsräntan för att använda skattekonton. Kostnadsräntan har blivit väl hög så att det kan bli för stora kostnader för att använda insatsen. Därför är det viktigt att regeringen ser över den. Vi får diskutera framöver vilken nivå den ska hamna på.

Regeringen har äntligen presenterat ett förslag om a-kassan. Det är väldigt bra och väldigt nödvändigt. Det borde ha kommit tidigare, eftersom väldigt många på svensk arbetsmarknad är visstidsanställda i olika former. Det är därför mycket välkommet.

I dag har man presenterat 15 miljarder i år till kommunsektorn och 12 ½ miljard framåt. Med det tillskottet kan vi konstatera att besparingarna nästa år beräknas bli ungefär 20-30 miljarder i kommunsektorn. Det betyder att 40 000-60 000 anställda kanske inte kan fortsätta att jobba.

Det sker i tider när vi egentligen skulle behöva ge signaler till alla dem som nu sliter i vård och omsorg: Ni kommer att få det bättre sedan. Vi ska göra vad vi kan för att ni ska få bättre arbetsvillkor, bättre scheman, bättre löner och bättre arbetsmiljö. Men det som händer med tillskottet är tyvärr att nedskärningarna kommer att fortsätta. Det är djupt beklagligt.

Det är nu vi behöver visa alla dem som sliter därute: Visst, vi uppskattar så mycket allt det ni gör. Vi applåderar er varenda dag. Men det är inte tillräckligt. De måste också få veta att det lättar sedan. Att de kommer att få bättre arbetsvillkor.

Hur många är det inte som har gått hem från de jobben med utslitna kroppar och blivit sjukskrivna och har funderat på om de ska sluta, och hur många har inte slutat innan krisen kom? Varför ska vi då inte bygga välfärdssektorerna starka? Det är vad vi behöver göra. Vi blir skörare om vi inte gör det. Det har vi väl också sett i förutsättningarna att möta den här krisen.

Utan välfärdsarbetarna hade vi haft ett helt annat samhälle. Vi har ett ansvar att visa dem att nedskärningarna ska ha ett slut. Vi ska finansiera välfärden. Underfinansieringen är historia blott. Men tyvärr fortsätter vi med det besked som har kommit i dag på den väg vi har vandrat under alltför lång tid. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 5 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Sverige står mitt i en djup ekonomisk kris. Vi har fått varselsiffror som vi aldrig tidigare sett, inte ens under finanskrisen. Regeringen har presenterat prognoser som pekar på massivt tillväxttapp och kraftigt ökande arbetslöshet. Framför allt hör vi nödropen från företagare och anställda löntagare. Det är människor som ser sina livsverk smälta ihop framför sina ögon. Vi ser deras oro för sin försörjning och möjligheten att finnas kvar på en arbetsplats man kanske älskar.

Krisen slår direkt och brett. Hur långvarig den blir är osäkert, men Sverige riskerar omfattande företagsdöd och utslagning av jobb och därmed stora skadeverkningar på resursskapande, entreprenörskap, hälsa och gemenskap.

Fru talman! Ansvaret för offentliga finanser ska alltid vägleda arbetet med budgetfrågor och åtgärder. Men det finns nu en betydande fara i att vänta med att i större skala vidta massiva åtgärder till blödande företag i syfte att ha torrt krut i ladorna för att senare kunna återstarta ekonomin. Risk finns då att stora delar av det som ska återstartas är utslaget. Jag vill därför uppmana regeringen att ta till sig av detta, att göra mer nu, att vrida upp åtgärderna för att undvika den risken.

Fru talman! Många delar av det regeringen hittills har föreslagit i krisen har varit bra. Det handlar om borttaget karensavdrag, slopat sjuklöneansvar, retroaktivt anstånd med skatter och statliga kreditgarantier.

I dag diskuterar vi bland annat anstånd med skatter också retroaktivt och permitteringsstödet. Riksdagen har på kristdemokratiskt initiativ lyckats tidigarelägga anståndsmöjligheten. Det är viktigt. Men förslaget om anstånd med skatter kom med en mörk fläck, en orimligt hög ränta.

Den föreslagna sammanlagda räntan motsvarar en avdragsgill årsränta om 6,6 procent. Tillsammans med det företrädaransvar som kan göra företagare personligt skyldiga för skatteskulder vid en konkurs gör den räntan att många företagare tvekar eller känner olust inför att använda den likviditetsförstärkningen. Vi kristdemokrater krävde därför att företrädaransvaret skulle pausas och att räntan skulle sänkas. Nu har Skatteverket meddelat att företrädaransvaret pausas. Och framdrivet av ett samarbete mellan Kristdemokraterna, Moderaterna och Vänsterpartiet har utskottet enats om att räntan ska sänkas. Det kan spela stor roll på kort sikt. Jag förväntar mig att regeringen inom dagar återkommer med förslag om sänkt ränta.

Fru talman! Samtidigt är regeringens direkta stöd otillräckliga. De är för små till omfånget och icke optimalt utformade. Det gäller inte minst förslaget om korttidspermitteringar som riksdagen i dag ska fatta beslut om. Det är bra att systemet kommer på plats och att arbetstagare får behålla jobbet men permitteras under delar av arbetstiden samtidigt som staten tar en större del av lönekostnaden. Det kan rädda många jobb och företag.

Krisen är dock så djup att den högsta permitteringsgraden om 60 procent, vilken innebär en lönekostnadslättnad för arbetsgivaren om drygt hälften, inte är tillräcklig. Den föreslagna arbetsgivaravgiftssänkningen, som går till såväl extremt utsatta tjänsteföretag som inte fullt lika utsatta försäkringsbolag och dagligvaruhandlare, ger förvisso ytterligare lättnad. Men jag menar att den enskilt viktigaste åtgärden nu är att snabbt förstärka kortidspermitteringsmöjligheten för att hindra massuppsägningar och företagsdöd. Permittering bör bli möjlig med stöd ända upp till 90 procent. Med nuvarande andelar för arbetsgivare, löntagare och stat skulle det medföra lönekostnadsreduktioner på nära 80 procent.

Regeringen bör också höja lönetaket så att fler yrkesgrupper omfattas fullt ut av stödet. Min bild är att parterna är beredda att snabbt sluta avtal på högre nivåer, om staten möjliggör det.

Fru talman! Förslaget om permitteringsstöd, själva konstruktionen, är dock behäftat med flera problem som kan bidra till konkurser och onödigt hög arbetslöshet. I flera delar har finansutskottet nu också förbättrat förslaget, framdrivet av bland andra Kristdemokraterna. I kontrast till regeringens proposition kommer anställda familjemedlemmar i familjeföretag också att kunna nyttja systemet, liksom företag som i huvudsak finansieras med allmänna medel. Det är bra och viktigt.

Det är också bra att utskottet har tydliggjort det orimliga i att få stöd av skattemedel till lönekostnader och samtidigt betala ut bonusar eller stora utdelningar.

Ett problem kvarstår dock: ett skadligt krav på att säga upp personal som inte är fast anställd för att få permitteringsstöd. I regeringens proposition anges nämligen ett krav: "Arbetsgivaren ska också ha uttömt tillgängliga åtgärder för att minska kostnaderna för arbetskraft. Sådana åtgärder kan handla om . uppsägning av personal som inte är tillsvidareanställd och som inte bedöms vara verksamhetskritisk, t.ex. konsulter, inhyrd personal eller tillfälligt anställd personal."

Alla med vikariat, visstidsanställning eller provanställning liksom konsulter ska alltså först sägas upp om inte företaget kan påvisa att vederbörande är verksamhetskritisk. Det ska sedan Tillväxtverket avgöra. Men vem är verksamhetskritisk, helt nödvändig för företagets fortlevnad, i den värsta ekonomiska kris vi upplevt i modern tid? Propositionen erbjuder ingen vägledning ens i ett ekonomiskt normalläge. Här uppstår en betydande osäkerhet liksom en uppenbar risk för att beslut och utbetalningar av permitteringsstödet försenas.

Redan nu ser vi en tydlig effekt av denna bestämmelse. Företag säger i stor skala upp tillfälligt anställda och avslutar konsultuppdrag för att vara säkra på att få ta del av korttidspermittering för tillsvidareanställda. Det handlar om tusentals personer. Det leder till dramatiska konsekvenser för tjänsteföretag med kvalificerade konsulter såsom ingenjörer och ekonomer. Det leder också till att tillfälligt anställda, som ofta är mer utsatta på arbetsmarknaden och har sämre skyddsnät, drabbas hårdare än nödvändigt.

I Sverige har ca 750 000 personer tillfälliga anställningar. Drygt 500 000 av dem är privatanställda och ett par hundra tusen av dem finns i hotell, restaurang, handel och service. Därför har jag motionerat om och agerat i finansutskottet för att denna bestämmelse ska pausas under 2020, men en majoritet säger nej. Finansutskottets ordförande Fredrik Olovsson sa till tidningen Arbetsvärlden att det bara är Kristdemokraterna bland partierna som tycker så här. Ja, tyvärr är det så. Men det är inte ett bländande starkt argument.

Utanför kretsen av partier är Kristdemokraterna inte ensamma. Regeringens egen expertmyndighet, Konjunkturinstitutet, skrev redan den 15 mars i sitt remissvar att regeringen borde överväga att ändra förslaget så att sökande företag inte ska behöva säga upp kontrakt med konsulter och tillfälligt anställda för att få stöd på grund av konjunkturläget och vilken typ av företag som nu drabbas. Sedan dess har krisen djupnat betydligt.

Internationellt har OECD:s utvärderingar visat att de med tillfälliga anställningar drabbas hårdast i en kris, bland annat för att de mer sällan omfattas av förslag om korttidspermitteringar. Det försvagar enligt OECD deras ställning på arbetsmarknaden ytterligare.

Det är alltså inte ens bara Kristdemokraterna och Konjunkturinstitutet som så att säga tycker annorlunda. Till listan kan läggas Belgien, Tyskland, Frankrike, Luxemburg och Österrike. Det är länder som ändrade sina system efter finanskrisen för att tillfälligt anställda också skulle omfattas. De såg nämligen vad konsekvenserna skulle bli för arbetslösheten om man inte gjorde det. Men Sverige gör tvärtom.

Det anförs också att det skulle finnas en uppenbar fuskrisk och att vårt förslag skulle kunna få oöverblickbara konsekvenser, att vi skulle kunna "hamna i ett läge där företag korttidspermitterar sin fasta personal och sedan ringer in människor på timmar". Vem vill det? Hur är det med den saken? Det är helt klart att det finns fuskrisk i alla statliga stöd, också i detta. Men den finns oavsett om tillfälligt anställda omfattas eller ej. Därför är det viktigt med kontroll också i efterhand.

Argumentet om fusk håller dock inte särskilt bra. För det första: om tillfälligt anställda ska omfattas av permitteringssystemet gäller också för dem, precis som för fast anställda, att de måste ha varit anställda tre månader före permitteringen. För det andra: permitteringssystemet innebär att arbetsgivaren betalar mer per timme, även om lönekostnaden sjunker. För 40 procents arbetstid betalar arbetsgivaren 47,5 procent av lönen. Varför skulle arbetsgivaren betala en dyrare timpenning för permitterad fast personal och sedan ta in tillfällig?

Fru talman! Hur är det med de oöverblickbara konsekvenserna som det nu har hänvisats till, om man ska inkludera tillfälligt anställd personal och slopa bestämmelsen? Självklart kan inte varje aspekt överblickas, men här finns faktiskt till och med beredningsunderlag.

I det system för korttidsarbete och korttidspermitteringar som infördes 2014, men som nu är vilande, och som kan aktiveras vid en synnerligen djup lågkonjunktur, är det explicit uttalat att tillfälligt anställda ska omfattas. Både utredningen och lagförslaget var tydliga på den punkten, för att de inte skulle hamna i en sämre sits. Inte heller finns det något krav i den lagen - väl beredd - om att alla konsulter som inte är verksamhetskritiska ska sägas upp. Bestämmelsen har tillkommit nu, och den går möjligen att förstå i fredstid, men i en lågkonjunktur av den magnitud vi nu ser bidrar detta krav till ökad utslagning och förstärkta skillnader på arbetsmarknaden, och det är inte bra för svenska företag. Det finns en förutsägbar konsekvens av regeln, nämligen att fler kommer att bli arbetslösa och näringslivet skadas.

Nu måste regeringen agera och återkomma med förslag som motsvarar vårt förslag, det vill säga att tillfälligt ta bort bestämmelsen, eller att omedelbart aktivera lagstiftningen från 2014 därför att en synnerligen djup lågkonjunktur råder. Då skulle tillfälligt anställda omfattas av permitteringar utan särskild prövning.

Regeringen måste nu öka permitteringsgraden för att möta krisens djup och omfattning där många företag upplever intäktsbortfall på långt över 60 procent. Det senare är, bland många angelägna åtgärder, det enskilt viktigaste just nu.

Jag tror att partierna i riksdagen och regeringen och dess samarbetspartier lyssnar på goda argument. Det gör att jag känner visst hopp på dessa punkter, fru talman, men det brådskar. Det brådskar något oerhört!

Anf. 6 Mats Persson (L)

Fru talman och ärade ledamöter! Det är en allvarlig tid för Sverige. Det handlar om hälsa, och det handlar om ekonomi. När vi i finansutskottet sammanträder i kammaren, nästan på daglig basis, för att hantera nya propositioner och nya förslag beror det på det allvarliga läget.

Vi behöver göra mycket, vi har gjort mycket och vi kommer att behöva göra mer. De stora skattesänkningar som nu kommer stora och små företag till del, 30 miljarder i sänkta arbetsgivaravgifter, slopat ansvar för sjuklönekostnader för Sveriges företagare, ökad trygghet genom att fler människor får tillgång till a-kassan, innebär att vi säkrar jobben och ökar tryggheten för människor.

En viktig del i det vi gör handlar om det som heter korttidspermittering - förslaget som ligger på kammarens bord i dag. Det gäller möjligheten för den anställde att gå ned i arbetstid och för företaget att få hjälp med lönekostnaden från staten. I många fall handlar det om att staten står för hälften av lönekostnaden. Tillsammans med de slopade arbetsgivaravgifterna är det en viktig del i att se till att sänka företagens kostnader i det läget.

Detta innebär också en trygghet för den anställde. Man behöver inte gå ut i arbetslöshet utan man kan behålla sin anställning. Visserligen är man inte på jobbet lika mycket, men man vet att den dagen ekonomin vänder tillbaka finns anställningen och jobbet där. Det innebär en stor trygghet för människor.

Fru talman! Det är glädjande att vi kan agera med en känsla av att vi gör detta gemensamt i den svenska politiken. Jag tycker att hanteringen av frågan om korttidspermittering är ett sådant exempel, nämligen där olika partier, Moderaterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet, har kommit med förslag som har inneburit att vi gemensamt kan förbättra det förslag som regeringen först lade fram. Det handlar om att familjeföretag nu omfattas av korttidspermittering. Det är tydligt att konsulter och konsultbolag omfattas, och det handlar också om att vi gemensamt konstaterar att räntan på de anstånd som ges på skatt faktiskt behöver sänkas. Det är bra, och det visar på en styrka att vi i svensk politik i det här läget kan enas om och förbättra de förslag som kommer från regeringen så att de bättre möter den verklighet vi nu ser.

En del av de förslag som har lagts på riksdagens bord togs fram under kort tid. Flera av förslagen har sin grund i finanskrisen 2008-2009 och är inte alls anpassade efter den speciella coronakris vi just nu upplever. Det är klart att det är en styrka att finansutskottet gemensamt kan ändra förslagen och se till att de bättre möter det Sverige vi ser nu. Det här är några viktiga och bra exempel på detta.

Fru talman! Det vi gör nu handlar om att vi använder de pengar som vi har sparat under många år för att hantera krisen, se till att säkra jobben i Sverige och undvika massarbetslöshet. Det är viktigt. Vi har under många år sparat just för att kunna använda pengarna vid den typen av kriser. Det är en styrka för svensk politik och vårt land att vi klarar av att göra detta.

Det handlar om att satsa 100 miljarder i reformer som sänker skatter och ökar utgifter. Det handlar om 550 miljarder som pumpas, injiceras, in i den svenska ekonomin genom olika typer av kreditgarantier och likviditetsförstärkningar till de svenska företagen.

Är detta tillräckligt? Mycket tyder på att utvecklingen i vår omvärld innebär att vi kommer att behöva göra mer. När andra länder fullkomligt stänger ned, när 1 miljard barn inte är i skolan utan hemma, betyder det att exporterande företag kommer att påverkas i nästa skede av att stora delar av världen är totalt nedsläckta och inte köper några svenska produkter.

Det vi gör nu är viktigt och bra, men det finns anledning för oss att återkomma; vi kommer att behöva göra mer.

Anf. 7 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Det är bra att Mats Persson, en klok person, har aviserat att vi behöver göra mer. Jag tror att det är helt nödvändigt att göra mer och snabbt. Därför är min första fråga till Mats Persson om januaripartierna kommer att återkomma i närtid med förslag om kraftigt förstärkt permitteringsgrad.

Min andra fråga till Mats Persson handlar om hur rimligt det är att i denna djupa lågkonjunktur, denna djupa kris som vi nu är inne i, ha en regel som ställer krav på att säga upp personal för att få del av statliga stöd.

Anf. 8 Mats Persson (L)

Fru talman! Jag tackar Jakob Forssmed för frågorna.

Den första frågan gällde om januaripartierna har förberett förslag om förändringar i frågan om korttidspermittering. Jag tycker att det är bra att vi gemensamt för samtal om detta och debatterar frågan i Sveriges riksdag. Jag tycker att Kristdemokraterna och andra partier lyfter in viktiga saker som kan behöva justeras längre fram, och det är viktigt att hålla ögonen på dessa.

Förslaget som vi nu diskuterar togs fram på fyra dagar, och det är viktigt att komma ihåg att för tre veckor sedan var det ingen som tänkte att coronaviruset skulle få de hälsomässiga och framför allt de ekonomiska effekter som det ser ut att få. Vi arbetar nu gemensamt i ett oerhört frenetiskt tempo med många reformer. De förslag som nu ligger på riksdagens bord togs fram under finanskrisen eller för en normal lågkonjunktursituation, där det ofta börjar i industrin eller i den exportdrivna delen av ekonomin. Nu är det en kris som börjar i besöksnäringen och som eventuellt i nästa skede får effekt för exportindustrin.

Det är klart att vi behöver fundera över om permitteringssystemet ska se annorlunda därför att en del företag i dag har näst intill noll efterfrågan på sina tjänster eller vad de producerar. Det är klart att vi måste följa detta noga.

Anf. 9 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Det är bra att insikten finns hos Mats Persson. Det bådar gott. Som jag sa i talarstolen har jag gott hopp om att det finns partier som lyssnar på och hör de inspel vi kommer med och framför allt ser hur det ser ut i det svenska näringslivet just nu, vilka det är som har betydande problem, vilken effekt eller avsaknad av effekt förslagen har.

Detta är alldeles utmärkt. Om vi kan bistå gör vi gärna det.

Jag hoppas också att ni snart vill se över regeln om att man inte ska behöva säga upp människor, skicka ut dem i kylan, för att kunna värna de fastanställda. Det kan inte vara en rimlig regel i den här typen av lågkonjunktur.

Jag begär inte att Mats Persson ska svara för alla januaripartier, men det vore välkommet att höra något i stil med "vi har inget emot det här i sak; låt oss titta närmare på det" i stället för argument mot det här förslaget som jag menar inte är rimliga. Det är bara ett medskick och en fråga till Mats Persson om han kan säga något också i den delen.

Även om Mats Persson skulle vara mot mitt förslag i sak tror jag att den här regeln kommer att få negativa effekter eftersom Tillväxtverket då ska göra prövningar av vilka tillfälligt anställda som är verksamhetskritiska och inte. Redan den osäkerhet som finns kring detta har gjort att företag säger upp personal, så även om man skulle vara för regeln i princip bör man i detta läge kunna se att den har effekter som inte är önskade.

Anf. 10 Mats Persson (L)

Fru talman! Jag kan lova Jakob Forssmed en sak: Det här är inte tiden för principer. Det här är tiden för pragmatism.

En del i det handlar om att fundera på om reglerna för korttidspermittering behöver ändras. Mycket tyder på att de kan behöva ändras.

Då tycker jag att det är viktigt att understryka att det inte finns något hinder i dag för den som är konsult eller som inte är anställd på ett företag. Den behöver inte sägas upp för att ett företag samtidigt ska använda sig av permittering. Det har vi till och med förtydligat i utskottet. Det tycker jag är viktigt.

Men återigen: Det här är inte tiden för principer. Det här är inte tiden för prestige. Det här är tiden för att konstruktivt och noggrant följa utvecklingen och se vilka effekter de åtgärder vi vidtagit får - och ändra dem om det behövs - och för att fundera på hur förloppet ser ut i denna kris och på ett tydligt, bestämt och snabbt sätt vidta åtgärder för att säkra svenska jobb, säkra trygghet och undvika konkurser.

Anf. 11 Karolina Skog (MP)

Fru talman! I en kris som den vi nu gemensamt genomgår i Sverige och i världen blir det tydligt vilka resurser ett land i grunden har.

Det är självklart oerhört värdefullt att vi i Sverige nu kan plocka från stabila statsfinanser och därmed agera kraftfullt och resolut när ekonomin sjunker och företagare ser sina livsverk försvinna. Men det är lika viktigt och lika tydligt att vi också plockar fram den guldreserv vi har i Sverige i form av solidaritet och tillit mellan människor och till det offentliga systemet, för det är lika viktigt att vi hjälper varandra.

Det är så tydligt att det robusta offentliga Sverige nu ställer om i rasande takt och anpassar sin verksamhet till de förutsättningar som råder. Alla de beslut som vi här i riksdagen och i regeringen öser över våra myndigheter tas emot med stor flit. Jag vill skicka en tanke till dem som nu jobbar hårt med att förverkliga de beslut som vi maler fram här.

Det första som sker i krisen handlar om hälsa och att minska smittspridning. Det andra är att akut minska effekterna på det ekonomiska systemet. Då är fokus på att se till att så få som möjligt mister sitt jobb och sin försörjning. Det gör vi genom att pumpa ut en mängd olika åtgärder för företagen.

Jag tror att det är många med mig som stiftat en ny bekantskap i ordet permittering. Vi har ju levt i en högkonjunktur och inte behövt vara särskilt bekanta med det.

Nu gör vi ett stort program som innebär att företag kan dra ned på verksamheten och att vi i Sverige i solidarisk anda delar på kostnaden mellan den anställde, företagen och staten. Staten går in och tar stort ansvar för kostnaderna i ett program som går ut på att så många som möjligt ska ha jobbet kvar när den här krisen är över.

Med imponerande fart har parterna på arbetsmarknaden i form av arbetsgivare och fack förhandlat fram de avtal som behövs för att detta ska förverkligas snabbt, och det sker nu.

Vi i utskottet har gjort ett antal förbättringar av förslaget så att det kan komma fler till del.

Vi har också gjort en oerhört viktig markering: Stöd från staten kan inte kombineras med vinstutdelning till ägarna. Det är jättetydligt, och vi är överens om detta. Man är helt enkelt inte i den typ av nöd som man ska vara i för att få stöd om man har råd att göra aktieutdelningar. Det är bra att det är tydligt nu.

Budskapet från våra expertmyndigheter är också tydligt: Det viktigaste är att skydda våra riskgrupper, och det gör vi bäst genom att stanna hemma vid minsta symtom. Då är de åtgärder vi ska ta ställning till här i dag viktiga. Karensdagen tas bort, och sjuklöneansvaret tas av staten. Vi tar också bort kravet på läkarintyg för att stanna hemma. Det är pragmatiska och tydliga regeländringar som gör att ingen ska tveka att stanna hemma vid minsta symtom för att de känner att det kommer att göra att lönen tar slut före månadens slut och att de kanske inte kan betala hyran. Det är också pragmatiskt att vi inte skickar människor till läkare när de har symtom. De ska självklart stanna hemma.

Det är också viktigt att vi nu markerar att om studenter får sina studier störda ska de inte vara rädda för att inte få studiebidrag.

Jag vill med detta yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 12 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Jag tänkte ta tillfället i akt och ställa en fråga som jag hoppas ska komma.

Vi har ju pratat om karensavdrag, vikten av att vara hemma när man är sjuk och konsekvenserna av coronaviruset.

Det finns grupper som redan innan krisen kom hade det väldigt svårt ekonomiskt. En av de grupperna är intellektuellt funktionsnedsatta som är i daglig verksamhet. Nu är ju uppmaningen att man ska stanna hemma om man har minsta symtom, och många av dem stannar hemma. Första dagen försvinner deras habiliteringsersättning. Det finns kommuner som stänger igen verksamheten helt och hållet för att man inte har personal och med tanke på smittrisk och sådana saker. Den här gruppen, som hade väldigt låg inkomst redan före krisen, blir då av med sin dagpenning.

Jag tycker att det vore rimligt med tanke på det rådande läget att den här gruppen får behålla sin ersättning även om verksamheten stänger igen på grund av corona eller på grund av att de tvingas vara hemma sjuka, för de omfattas ju inte av sjukförsäkringen heller. Jag tänkte bara höra om ni kan tänka er en sådan åtgärd.

Det finns ju ett statsbidrag som vi i Vänsterpartiet förhandlade fram under förra mandatperioden för att kommunerna skulle kunna höja ersättningen eller införa den. Det regeringen skulle kunna göra nu är att gå ut och säga: "Ni får behålla det här statsbidraget även om verksamheten är stängd, men ni måste se till att det går till brukarna." Jag tänkte fråga om det är möjligt.

Anf. 13 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Jag tackar så mycket för att Ulla Andersson väcker en väldigt viktig fråga. Vi har diskuterat den kort också i utskottet.

Det vi gör nu är att vi skannar alla. Det finns oerhört många grupper i Sverige som påverkas nu, och det är viktigt att vi i detta har de allra svagaste för ögonen och betar av olika möjligheter att ändra regler eller helt enkelt höja stöd om det behövs.

Principen är att det är staten som ska ta ansvaret. Vi ska inte lägga ansvaret på enskilda att välja mellan att lämna hemmet när de har symtom och att få sin inkomst påverkad. Vi ska inte sätta individer i den valsituationen.

Jag tycker att det är en viktig fråga som Ulla Andersson tar upp. Jag har redan skickat in frågor till mina kollegor på Regeringskansliet. Jag upprepar gärna de förfrågningarna. Det jobbas för fullt med att hitta varenda spricka i systemet. Jag upprepar gärna de ord som Mats Persson sa. Detta är inte tiden för principer eller fyrkantigheter. Det är tiden för pragmatism. Det präglar arbetet, och alla förslag på förbättringar mottas med största allvar och flit. Vi kommer att ta dem med oss vidare.

Anf. 14 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Det låter ju bra. Ni har haft det här förslaget ganska länge på Regeringskansliet eftersom jag spelade in det väldigt tidigt, för jag tycker att det är en viktig fråga. Den kan tyckas vara liten, men för gruppen är den väldigt viktig. Det är dessutom inget som behöver kosta något extra för staten, utan staten kan bara gå ut och tala om för kommunerna: Gör så här! Ni har täckning, för statsbidraget kommer att finnas kvar.

Jag tycker alltså att det borde vara en ganska enkel åtgärd, som dock skulle underlätta för en grupp människor som ekonomiskt har det väldigt tufft. Jag hoppas därför att det kommer, och jag uppskattar att Karolina Skog tar frågan med sig igen. Jag hoppas helt enkelt att det ska ge lite bättre resultat.

Anf. 15 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Återigen - jag uppskattar den anda vi har i riksdagen, där vi helt enkelt tänker gemensamt.

Arbetet sker just nu oerhört fort. Det är viktigt att förslagen kommer fram fort, och det innebär att de inte i alla delar är perfekta. Vi gör inte det vanliga med remissrundor och månader av beredning, och därför behöver varje ledamot i riksdagen fundera och skicka in förslag, som tas emot. Man ska veta att våra kollegor på Regeringskansliet är oerhört belastade och bokstavligt talat jobbar dag och natt.

Men jag ska upprepa frågan en gång till, för den är viktig.

Anf. 16 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Jag har stor respekt för regeringens arbete och för att det är svårt och går fort. Men det finns saker som är uppenbart felaktiga och helt enkelt behöver ändras. Jag frågade alldeles nyss Mats Persson, som företrädare för samarbetspartierna, om regelverket kring korttidspermitteringar, och jag tänker fråga Karolina Skog, som representant för regeringen, om samma sak.

Vi har nu ett system med ett krav på företagen. För att få del av korttidspermitteringssystemet måste man vidta de åtgärder som är möjliga för att minska tillfälligt anställd personal och konsulter, om de inte är kritiska för verksamheten. Detta har redan lett till att man har sagt upp personal, avslutat tusentals konsultkontrakt och skickat ut tillfälligt anställda i kylan. Jag menar att det är i onödan. Intentionen i ett sådant här system kan inte, menar jag, vara att man i en djup lågkonjunktur ska tvingas säga upp personal för att värna annan personal.

Detta är en slutsats som man har dragit i många europeiska länder. Tyskland, Frankrike, Belgien och Österrike ändrade sina system efter finanskrisen och inkluderade tillfällig personal. KI skrev om detta redan den 15 mars i år.

Jag har som sagt respekt för beredningsrutiner och för att det är svårt och går fort. Därför skulle jag bli väldigt glad om Karolina Skog helt enkelt sa: Ja, vi tänker ändra den här regeln. Vi beklagar att vi inte har gjort det hittills, men nu kommer vi att göra det. Det är ett uppenbart problem att människor ska behöva sägas upp i den här krisen, och det riskerar också att försena handläggningen på Tillväxtverket. Det skulle vara ett väldigt bra svar på denna fråga.

Anf. 17 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Det är för tillfället bra att ge lite bakgrund till dessa hastigt framlagda förslag och tala om varifrån de kommer. Reglerna om korttidspermittering, som vi nu redan förändrar i förhållande till det ursprungliga förslaget, bygger på ett förslag som fanns liggande, som var genomtänkt. Men det var nog tänkt för en annan situation än den vi befinner oss i. Man tänkte nog mer att en bransch eller kanske till och med ett enskilt företag skulle drabbas av något som branschen eller företaget inte kan påverka. Det skulle kunna vara störningar i omvärlden. Förslaget om korttidspermittering utformades för att staten ska kunna gå in och ersätta delar av kostnaden och hålla företaget och de anställda under armarna under tiden.

Nu har vi en helt ny ekonomisk situation i Sverige, där många branscher med olika förutsättningar drabbas samtidigt. Då ser vi att det här systemet inte sitter helt som hand i handske. Därför har vi redan gjort vissa förbättringar i utskottet, och vi har också vänt och vridit på den fråga som Jakob Forssmed tar upp. Vi fann att den inte är enkel. Det är ganska komplicerat att direkt se konsekvenserna av en sådan ändring, och vi fann därför i enighet att vi inte kunde sitta i utskottet och skriva om lagen utan att veta konsekvenserna.

Alla goda förslag mottas dock med största allvar; det är det tydliga besked jag ger här i dag. Vi följer utvecklingen. Alla idéer om förbättringar tas på allvar, och vi vänder och vrider på dem. Det är ingen som nu agerar principiellt eller högfärdigt och säger att vi inte kan lyssna. Det är ett lyssnande arbete och ett vändande och vridande för att hitta ett system som är rätt i en ekonomisk situation vi aldrig tidigare har upplevt.

Anf. 18 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Jag vänder mig lite mot att detta skulle vara så svårt och ha de svåra konsekvenser som Karolina Skog talar om. Frågeställningen är nämligen inte ny. I den utredning som tog fram det första förslaget till korttidsarbete efter finanskrisen tog man särskilt upp problemet med tillfälligt anställda och sa att de ska omfattas av systemet, för alternativet är mycket sämre. De kommer mycket sämre ut ur en kris om de inte omfattas. Detta framgår väldigt tydligt i utredningen och propositionen och i den lagstiftning som nu är vilande.

Sedan har det, som Karolina Skog pekar på, tillkommit ett förslag om korttidspermitteringar som ska fungera i ett ekonomiskt normalläge när ett enskilt företag eller en bransch omfattas. Men jag tycker att det blir fel när man säger att frågeställningen om de tillfälligt anställda är ny. Den är beredd och finns i förslaget som är vilande, som ska gälla just vid en synnerligen djup lågkonjunktur.

Regeringen har nu, tycker jag, två val. Antingen går man - och det är bra att Karolina Skog visar en öppenhet för det - tillbaka och ändrar bestämmelsen, eller så aktiverar man lagstiftningen från 2014 så att de tillfälligt anställda omfattas. Problemet med detta är möjligen att man då får två parallella system, och det kanske inte heller är helt lyckat. Jag tror alltså att det vore rimligt och rätt att ta bort bestämmelsen, som ju inte fungerar särskilt väl i en djup lågkonjunktur.

Anf. 19 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Vi har som sagt gnuggat denna fråga ordentligt i utskottet och haft en tät dialog med Finansdepartementet. En viktig sak som har framkommit är att kravet på att göra sig av med konsulter eller tillfälligt anställda inte är absolut. Även konsulter och tillfälligt anställda kan anses vara kritiska för verksamheten och därmed behöva stanna kvar på företaget och i systemet. Det är viktigt att detta blir tydligt för alla.

Vi har också hanterat och gnuggat den fråga som Jakob Forssmed nu tar upp. I den dialogen framkommer att en ändring av den delen kan rucka på balansen i förslaget. Detta behöver man tänka igenom mer noggrant i stället för att göra hastiga förändringar. Det var de svar vi, även Jakob Forssmed, fick, och dem har jag stor respekt för.

Jag har också stor respekt för alla goda förslag som gör de regler vi nu hastar genom riksdagen bättre. Vi tar dem till oss och tittar på allting med stor seriositet.

Anf. 20 Emil Källström (C)

Fru talman! Låt mig börja med ett något oortodoxt uttalande: Jag måste gå direkt efter mitt anförande. Annars missar jag min enda möjlighet att ta mig hem. Även om jag tycker väldigt mycket om eventuella replikskiften tycker jag ännu mer om att umgås med min familj. Jag hoppas på såväl fru talmannens som mina meddebattörers förståelse för denna prekära situation.

Vi debatterar i dag en av alla extra ändringsbudgetar som har lagts fram och kommer att fortsätta att läggas fram i dessa mycket dramatiska tider. Det är ett allvarligt läge för Sverige på många sätt. Det handlar om liv och hälsa, men det handlar också om att värna vår ekonomi.

Bland de förslag som det ska fattas beslut om i dag finns bland annat förslagen om slopat karensavdrag och om korttidspermittering, som i båda fallen redan nu har börjat nyttjas i väldigt hög utsträckning. Mer kommer, men jag passar för formens skull på att yrka bifall till utskottets förslag.

Debatten i dag har handlat om fler saker än det vi faktiskt ska fatta beslut om, och det är givetvis naturligt. Det handlar om storleken på räntan, formerna för avgränsning när det gäller korttidspermittering, avgränsningarna för och storleken på arbetsgivaravgiftssänkningar och så vidare.

På i princip hundra procent av de rättmätiga frågor som ställs och de rättmätiga synpunkter som förs fram är svaret att förslagen är utformade som de är för att det var den snabbast framkomliga vägen.

Varför är gränsen för arbetsgivaravgiftssänkningen 25 000? Jo, det är för att det fanns en färdig rad i Skatteverkets system som gör att man kan genomföra detta retroaktivt från den 1 mars. Varför ser räntan ut som den gör? Jo, det är för att det liggande förslaget från finanskrisen såg ut på ett sådant sätt.

För oss som förhandlade om detta var det viktigaste att se till att saker och ting kom på plats så fort som möjligt. Det är bättre med en bra lösning snabbt än med en perfekt lösning senare.

Nu närmar vi oss ett läge där många av dessa system har trätt i funktion, med sina imperfektioner. Men det är också läge att i nästa steg se hur vi kan värna, vårda och förändra dessa reformer. Då behöver alla dessa frågor ställas. Där behövs perspektiven, och det behövs en lyhördhet.

Det behövs såväl en politisk lyhördhet, där vi lyssnar på varandra i finansutskottet och så vidare, som en samhällelig lyhördhet. Vi behöver föra fler goda samtal med arbetsmarknadens parter för att se hur vi tar ytterligare steg för att värna svenska jobb och företag. Den lyhördheten har vi redan visat prov på, vill jag säga. Finansutskottet har på ett flertal punkter förfinat reformer och rättat till sådant som uppenbarligen blivit fel, och vi har gjort det i största enighet.

Jag noterar i debatten att vissa tycker att det är deras förtjänst. Jag har inga sådana äskanden själv, men jag kan konstatera att de förändringar vi gör, gör vi i största enighet. Vi lyssnar på goda argument och når enighet i finansutskottet. Låt oss fortsätta på den vägen!

Detta arbete måste fortsätta. Det handlar om de ytterligare steg som vi kommer att behöva ta de kommande dagarna, veckorna och månaderna. Jag hoppas och tror att några av dem, däribland räntenivån på uppskovet på skattekontot, kommer att kunna lösas redan de kommande dagarna. Centerpartiet och jag själv har inga andra ambitioner.

Fru talman! Nu tänkte jag ta mig hem till familjen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)