Anf. 1 Jakob Forssmed (KD)
Fru talman! Civilsamhällets gemenskaper, hjälporganisationer, ideella föreningar, idrottsklubbar, scouter, trossamfund, sociala stiftelser och många fler spelar en enorm roll för vårt samhälle. De medskapar det kitt som är så grundläggande för tillit och engagemang, och de bär röst för de medborgare som ser behov och utsatthet och som går samman för att lösa dem.
Civilsamhället främjar möten mellan människor, och här motverkas polarisering som en direkt konsekvens av de här mötena med värme, förtroende och tillit.
Jag tycker att det förtjänar att påminnas om de värden och värderingar som vi talar om att vi vill ska prägla samhället: öppenhet, omsorg om den svage och utsatte, respekt för olikhet, människovärde, gemenskap, inkludering och kärlek. Det är inte i första hand åsikter, utan det är handlingar. Det är handlingar som ger näring till och syresätter dessa för samhället så viktiga och grundläggande värden. Och dessa handlingar sker i stor utsträckning just i civilsamhället.
Civilsamhället utgör också i många fall det yttersta skyddsnät som fångar upp samhällets allra mest utsatta personer, de som finns i olika former av nöd. Detta syns särskilt i kristider, som denna, när människor finns i utsatthet, i materiell nöd, och har praktiska problem som man inte kan lösa på egen hand eller finns i ensamhet och isolering som tär på själva livsluften och som för en del också närmast har öppnat dörrarna mot dödsriket.
Då har civilsamhället gjort vad man har kunnat för att ställa om och för att möta dessa behov. Trots att man själv har befunnit sig i ekonomisk utsatthet och blött ekonomiskt har civilsamhället fortsatt att outtröttligt försöka sträcka ut en hand till den som är i nöd. Man har gång på gång visat att man inte lämnar någon i sticket.
Jag har sedan förra våren pläderat för att det offentliga nu inte får svika civilsamhället och Föreningssverige i krisen, för priset för det kan bli mycket högt. Vi behöver ett varmt, livskraftigt och levande civilsamhälle. Vi behöver det för våra barns uppväxt, för deras hälsa - för allas vår hälsa - och för gemenskap, som är så viktigt. Och vi behöver det för att värna den som är i nöd. Vi behöver det för medmänskligheten, för värmen och för mötet mellan den som ger hjälp och den som behöver, där man också allt oftare ställer frågan vem det egentligen är som hjälper vem i sammanhanget.
Civilsamhället har försökt ställa om i krisen med ökande kostnader samtidigt som deras intäkter har minskat när verksamheten inte har kunnat genomföras som vanligt, när sponsorintäkter har uteblivit, när insamlingsverksamhet försvåras kraftigt, när deltagaravgifter har minskat och när inkomstbringande arrangemang har varit tvungna att ställas in. När exempelvis scouterna inte kan arrangera valborgseldar är det tråkigt för oss som inte får gå dit, men för dem är det ett dråpslag mot deras ekonomi och deras möjligheter att bedriva verksamhet för barn och unga från olika grupper och sammanhang i samhället där de kan mötas.
Jag och Kristdemokraterna föreslog i våras en civilsamhällesakut med anpassade stöd just till civilsamhällets speciella behov och förutsättningar. Tillsammans med Vänsterpartiet och Ulla Andersson föreslog vi senare ett krispaket för civilsamhället under senvåren.
Tyvärr avvisades detta då av övriga partier i finansutskottet. Stöden fortsatte att vara för små, och framför allt för illa anpassade efter civilsamhällets förutsättningar och behov. Det blev visserligen en del stöd till delar av föreningslivet, medan andra i stort blev utan. Företagsstöden, som man ofta hänvisades till, har för det mesta inte fungerat eftersom civilsamhället inte är, och inte ska vara, uppbyggt på samma sätt som företag.
En organisationsform som stiftelser med social hjälpverksamhet som inriktning har kanske drabbats särskilt, och folkhögskolor likaså. Det gäller även olika hjälporganisationer med flera.
Men nu, äntligen, har finansutskottet efter ett förnyat förslag från Kristdemokraterna och Vänsterpartiet ändrat sig och sagt ja till kravet att regeringen ska återkomma med ett krisstöd anpassat till civilsamhället - ett större, bredare stöd som når fram bättre.
Jag är oerhört glad för detta beslut, som riksdagen fattar i eftermiddag, och att ett enigt utskott nu har ställt sig bakom det här. Nu måste regeringen agera.
Fru talman! Den ändringsbudget som vi också tar ställning till i detta betänkande - nummer fyra för året - innehåller i huvudsak förslag som i sig är rimliga. Det är bra att reglerna kring karensavdrag och sjuklönekostnader förlängs. Det är bra att omsättningsstöd för enskilda näringsidkare kommer på plats också för januari och februari. Men den senfärdighet i besked och den utdragenhet som kännetecknar hur stödet till de mindre företagen har kommit på plats förtjänar kritik.
Riksdagen har fått släpa regeringen till att ta fram stöd till de enskilda näringsidkarna, och när vi väl har fått fram ett sådant kan inte regeringen lämna besked om förlängningar i rimlig tid. Det skapar osäkerhet, och det drar ned framtidstron och hoppet hos många, många tusentals företagare, inte sällan kvinnor inom event-, kultur- och besöksnäring.
Även omsättningsstödet till handelsbolag förlängs. Men i verkligheten har än så länge, ett år in i krisen, inte ett enda handelsbolag ens kunnat ansöka om stödet. Nu måste den möjligheten komma på plats.
Fru talman! Regeringen återinför nu också ett relativt misslyckat hyresstöd. I stället menar vi att man i de branscher som man redan har identifierat som mottagare av detta hyresstöd borde sänka arbetsgivaravgifterna. Man har listan klar; man skulle kunna göra detta. Det skulle ha en bra effekt för att minska kostnader men också för att öka möjligheterna för de verksamheter som nu försöker hålla öppet att faktiskt göra det och inte behöva säga upp personal.
Sammanfattningsvis är jag oerhört glad att vi nu får ett krav från riksdagen på mer stöd till civilsamhället och Föreningssverige. Jag vill också yrka bifall till Kristdemokraternas reservation, som har nummer 1.