Extra ändringsbudget för 2021 – Vissa ändrade regler inom sjukförsäkringen

Anf. 57 Åsa Westlund (S)

Fru talman! Vi befinner oss i ett väldigt allvarligt läge. Antalet fall av covid-19 ökar. Sverige har i många regioner en väldigt hög smittspridning, inte minst i den som vi befinner oss i. Nya mutationer av viruset har också observerats.

Samtidigt har våren slagit till med stor kraft i delar av landet. Ljuset återvänder, och med det kanske också ett visst hopp om framtiden. Regionerna jobbar nu för fullt med att vaccinera. Över 720 000 personer har fått sin första dos vaccin, och nästan 250 000 människor har fyllt på med dos nummer två.

De hälsomässiga effekterna av en snabb och effektiv vaccinering går inte att överskatta. Varje vaccindos är också en injektion i den ekonomiska återhämtningen. Men framför allt innebär det att allt fler äntligen får krama någon de saknat - en farmor eller farfar, en mamma, en bror eller en vän.

Jag vet att det är många som är trötta på att vänta på detta. Det är jag också. Men pandemin är inte över. Vi får inte slappna av än. Vi behöver fortsätta att hjälpas åt för att stoppa smittspridningen. Håll avstånd! Jobba hemma om du kan! Håll i och håll ut! Det handlar fortfarande om att rädda människoliv.

Fru talman! Pandemin har satt ljuset på flera brister i vårt samhälle. Personalen inom sjukvården och omsorgen behöver verkligen bättre arbetsvillkor. Krisberedskapen behöver öka. Sjukförsäkringen behöver förbättras.

Sjukförsäkringen är en central del av den svenska välfärden. Den är till för att minska den ekonomiska utsattheten och skapa trygghet för den som drabbas av sjukdom. Alla som kan arbeta ska arbeta, men man ska också veta att samhället den dagen man inte kan arbeta finns där och ger det stöd som behövs för att man ska komma tillbaka i arbete igen - men också stöd rent ekonomiskt under den tid man är sjuk. Därför måste sjukförsäkringen förbättras.

I dag ska riksdagen besluta om en förändring för att bryta den utveckling som accelererat under 2020, då vi har sett att allt fler har utförsäkrats efter 180 dagar. Framför allt gäller det många med psykiatrisk diagnos, många kvinnor med utmattningssyndrom. Under 2020 tillkom också en ny stor grupp, nämligen de med långtidscovid.

Avslagen efter 180 dagar har ökat kraftigt. För att exemplifiera: År 2018 var det 21 procent av alla sjukfall som fick avslag mellan dag 180 och dag 364. Motsvarande siffra till och med oktober 2020 var 40 procent, och då var det alltså två månader kvar på året.

Det är angeläget att människor får bättre förutsättningar att genomgå den vård, behandling och rehabilitering de behöver för att bli friska och kunna återgå i arbete. Vi genomför nu den här förändringen av bedömningen vid dag 180 som ett första steg mot en bättre sjukförsäkring. Den innebär att färre kommer att utförsäkras. Hela samhället tjänar på att fler människor på det här sättet får bättre förutsättningar att komma tillbaka i arbete. Det är glädjande att det här i dag finns en majoritet för detta beslut.

Jag noterar dock att bland andra Moderaterna säger nej till regeringens förslag. De vill inte minska utförsäkringarna vid 180 dagar. De vill i sin budgetmotion för 2021 behålla eller skärpa de tuffare reglerna för dem som drabbats av exempelvis cancer eller psykisk sjukdom och enbart förbättra för dem som drabbats av långtidscovid, detta enligt den reservation som finns på bordet. Det är ett ogenomtänkt förslag, och i sak skulle det innebära enorma orättvisor.

Det finns många patientgrupper med liknande problematik som långtidssjuka i covid-19. De har alla gemensamt att det finns liten kunskap om dem i hälso- och sjukvården, att sjukdomen ger diffusa symtom och att prognosen för när återgång i arbete kan ske är oklar. Det mest rättssäkra och logiska är att behandla alla med liknande problematik likadant.

Sjukförsäkringen är också en försäkring som ska ge skydd när man inte kan arbeta. Det är alltså arbetsförmågan som ska vara avgörande för rätten till sjukpenning, inte vilken diagnos du har.

Det här är viktigt eftersom människor kan ha helt olika arbetsförmåga även om de har samma sjukdom. Vi blir inte sjuka på exakt samma sätt. Det om något borde vi väl ha lärt oss under det här pandemiåret. Vissa dör av covid-19, och andra märker inte ens att de har det. Därför måste det ju vara hur sjuk du är och hur det påverkar din arbetsförmåga som avgör vilket stöd du ska ha, inte vilken sjukdom du fått.

Det skulle också vara väldigt svårt för hälso- och sjukvården och Försäkringskassan att identifiera just gruppen långtidssjuka i covid-19. Många har inte testats. Och vid samsjuklighet skulle det vara svårt, för att inte säga omöjligt, för Försäkringskassan att avgöra vilken av de bakomliggande sjukdomarna som sätter ned arbetsförmågan.

Fru talman! Coronapandemin är i första hand en fråga om liv och hälsa. Men det är också en fråga om ekonomi. Sedan pandemin bröt ut har vi tack vare urstarka statsfinanser kunnat skjuta till historiska belopp för att skydda jobb och företag. Det har gjort skillnad. Stödet för korttidspermittering har omfattat 600 000 svenskar. Hundratusentals löntagare har därmed kunnat gå ned i arbetstid och undvika risken att bli av med jobbet.

Men inget land och ingen regering kan rädda alla jobb. Därför har vi också stärkt tryggheten genom att höja a-kassan samtidigt som vi investerat i 30 000 nya utbildningsplatser i Kunskapslyftet. Den som blir arbetslös ska möta trygghet men också goda möjligheter att ställa om till ett nytt yrke.

Det har hela tiden varit osäkert hur den här krisen skulle utvecklas, inte minst hur länge den skulle fortgå. Det har också varit viktigt att få ut stödpengarna fort. Det har gjort att de ekonomiska stöden, som inte fanns över huvud taget när vi kom in i pandemin, har behövt byggas upp från grunden och justeras alltmedan pandemin fortsätter. De är inte framtagna i lugn och ro, utan de är framtagna för att kunna komma på plats så fort som möjligt. Då upptäcker vi också brister som vi behöver rätta till under arbetets gång.

Flera gånger har därför utskottet i bred enighet kunnat enas om tillkännagivanden till regeringen för att förbättra krisstöden. Just ett sådant initiativ klubbades nyligen här i kammaren i betänkandet Mer träffsäkra krisstöd för företag för att möta coronapandemins konsekvenser. Då uppmanade ett enigt utskott regeringen att förändra reglerna i omsättningsstödet för enskilda näringsidkare så att de som fått arbetslöshetsersättning eller varit föräldralediga eller sjukskrivna också skulle kunna få omsättningsstöd. Det var ett bra och viktigt initiativ.

Det som föreslås i dagens betänkande är för det första att man ska kunna vidta vissa marknadsföringsåtgärder samtidigt som man uppbär akassa. Det är rimligt och något som vi ställer oss bakom. Det andra förslaget innebär att man som enskild näringsidkare ska kunna ta uppdrag samtidigt som man har a-kassa.

Det är som sagt bra att vi i utskottet kan föra en öppen dialog om hur krisstöden kan justeras för att bättre nå ut till dem som behöver det mest. Men att bara en vecka efter att riksdagen uppmanat regeringen att lösa ett problem på ett sätt lämna in ett nytt initiativ där man vill att regeringen ska lösa delvis samma problem men på ett helt annat sätt är inte seriöst.

Förslaget som nu föreslås av finansutskottet beskrivs som en krisåtgärd, trots att alla vet att det är en mycket omfattande och komplicerad förändring av reglerna för arbetslöshetsersättningen som föreslås. Det skulle kräva år av utredningsarbete för att undvika att människor hamnar i kläm, och inte på något sätt skulle det underlätta situationen för enskilda näringsidkare här och nu. Att hävda det är inget annat än väldigt oseriöst.

Därmed yrkar jag bifall till reservationen under beslutspunkt 3 och bifall till förslaget i betänkandet i övrigt.

Anf. 58 Maria Malmer Stenergard (M)

Fru talman! Det börjar med att det sticker i fingrarna. Hjärtat bankar hårt. Sedan går det inte längre. Tårarna kommer, och de slutar inte att rinna. Till slut svartnar det.

Det tar sig olika uttryck, men allt fler drabbas av psykisk sjukdom. Sedan 2014 är det den vanligaste orsaken till att man sjukskrivs. Oftast är det kopplat till depressioner och ångestsyndrom. Kvinnor drabbas hårdare än män, och kvinnor i offentlig sektor är överrepresenterade i statistiken.

Den psykiska ohälsan har blivit en folksjukdom, och den är lömsk. När stressen ökar kommer stickandet i fingrarna tillbaka. Ett brutet ben läker, även om det också tar tid. Men vi vet hur. När själen är trasig är det inte alltid lika lätt. Det kan ta längre tid, och det kräver ofta mer.

Fru talman! När allt rämnar ska samhället finnas där och fånga upp oss. Det är vi överens om i den här kammaren, från vänster till höger. I Sverige är vi beredda att avstå ganska mycket för en försäkring som träder in när vi behöver den som bäst. När det fungerar, när skyddsnätet är vävt av starka trådar, ökar tilliten. Men när nätet vävs allt glesare och vi ser hur nära och kära faller igenom och faller handlöst, då minskar tilliten. Förtroendet för oss, som ytterst ska se till att skyddet fungerar, naggas i kanten. Med tiden försvinner det.

När vi är som svagast ska samhället vara som starkast. Om detta handlar den här debatten.

Sedan nuvarande socialdemokratiskt ledda regering tog över makten har antalet som nekas sjukpenning efter dag 180 ökat markant trots att vi har haft exakt samma lagstiftning. Det är alltså inte framför allt lagen det är fel på utan den här regeringens bristfälliga ledning och styrning av de egna myndigheterna.

De förslag som lämnas i propositionen träffar snett och brett, och i stället för att åtgärda det som är fel riskerar man att göra redan sjuka ännu sjukare. Är det något som vi människor mår riktigt dåligt av är det utanförskap. Att under lång tid stå utanför den gemenskap som en arbetsplats erbjuder riskerar att göra oss ännu sjukare.

Riksrevisionen har riktat allvarlig kritik mot Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och de statliga arbetsgivarna för deras bristande insatser för att underlätta för personer som har varit sjukskrivna att återgå i arbete. Många sjukskrivna erbjuds inte omställningsmöte, och i genomsnitt vart tredje sjukskrivningsärende hos statliga arbetsgivare saknar dokumentation. Denna kritik faller tungt på regeringen, som har att leda och styra myndigheterna.

Vi moderater kräver att regeringen tar sitt ansvar och att regeringen och myndigheterna gör sitt jobb för att rehabiliteringskedjan ska fungera som den är tänkt. Men i stället för att ta ansvar för de egna besluten och de egna misstagen vänder man sig till riksdagen för att efterfråga en ny, mycket trubbig lagstiftning.

Fru talman! Möjligheterna och drivkrafterna att agera för att hjälpa människor tillbaka till arbetslivet måste stärkas för samtliga aktörer i sjukförsäkringssystemet: den enskilde, arbetsgivaren, läkaren och handläggaren på Försäkringskassan.

Här vill jag särskilt lyfta fram att man använder sig alldeles för lite av möjligheten till förebyggande sjukpenning.

Inspektionen för socialförsäkringen har nyligen konstaterat att regelverket inte fungerar. De framhåller att alltför få personer med psykisk ohälsa eller diffusa fysiska besvär får förebyggande sjukpenning. Det är särskilt allvarligt mot bakgrund av den kraftiga ökning som har skett av sjukskrivningar kopplade till just psykiatriska diagnoser.

Försäkringskassan, som har avstyrkt förslaget i den här propositionen, ser en risk att försäkrade, arbetsgivare och hälso- och sjukvård kommer att uppfatta de nya undantagen som att de har längre tid på sig i rehabiliteringsarbetet, det vill säga att de kan skjuta upp viktiga insatser som behövs för att människor ska kunna återgå i arbete.

Sveriges Kommuner och Regioner menar att en annan tillämpning av det befintliga regelverket skulle kunna avhjälpa de problem som man vill lösa utan förändringar i lagstiftningen, det vill säga att den här lagändringen inte behövs om myndigheterna sköter sitt jobb.

Det förslag som vi debatterar i dag siktar alltså bredvid målet. I stället för att städa framför egen dörr och se till att staten följer sina egna regler slår man sönder rehabiliteringskedjan genom ny lagstiftning. Man försvårar i själva verket för människor att komma tillbaka i arbete.

Fru talman! Det som går som en röd tråd genom regeringens politik och den här propositionen är att arbetslinjen nedmonteras. Regeringen har avvecklat den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen och sagt att man permanent vill avskaffa karensavdraget. Förslaget i propositionen innebär betydande risker för en återgång till de väldigt höga sjuktal som Sverige brottades med under början av 2000-talet. I stället för att vidta verkningsfulla åtgärder för dem som är sjuka genomför man en trubbig lagändring som i praktiken riskerar att leda till att människor kommer längre från arbetsmarknaden. Det är inte att ta ansvar, och det kan vi moderater inte acceptera.

Fru talman! I spåren av covid-19 har sjukfrånvaron ökat markant. Pandemin har inneburit en exceptionell situation som har ställt krav på exceptionella åtgärder.

Vi moderater har under pandemin varit drivande bakom viktiga förslag såsom tillfälligt slopat karensavdrag och en utökning av den förebyggande sjukpenningen för riskgrupper. Det har varit nödvändigt för att stoppa smittspridningen och skydda särskilt utsatta personer. Men när den exceptionella situationen är över måste de tillfälliga åtgärderna rullas tillbaka, och ekonomin måste tillbaka till balans. Det är avgörande om samhället ska kunna stå starkt när nästa kris slår till.

Vad gäller långtidssjuka i covid-19 råder ett mycket svagt kunskapsläge om sjukdomsförloppet, och allt fler larmar om långvariga, diffusa och återkommande symtom. Detta försvårar möjligheten till rehabilitering och återgång i arbete, vilket motiverar att dessa personer även efter dag 180 kan prövas mot sin ordinarie arbetsgivare. Därför föreslår vi ett sådant tillfälligt undantag fram till dess att kunskapsläget är bättre.

Slutligen, fru talman, vill jag kort beröra det tillkännagivande som riksdagen i dag lämnar till regeringen genom det här betänkandet och som inte rör sjukförsäkringen.

Vi moderater har under krisen varit drivande för ett bättre stöd till småföretagarna och de enskilda näringsidkarna. Därför har vi också fått till stånd ett starkare omsättningsstöd för dem. Men vi menar att enskilda näringsidkare under den pågående krisen bör ha möjlighet att åta sig enstaka uppdrag som är begränsade i tid eller inkomst trots att de får arbetslöshetsersättning. På så sätt blir verksamheten lättare att återuppta när pandemiläget har förändrats. Självklart ska då en avräkning göras i dessa fall. Jag är väldigt glad att vi kunnat samla en riksdagsmajoritet bakom detta förslag.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nummer 1.

Anf. 59 Åsa Westlund (S)

Fru talman! Det döljer sig en sensation i Moderaternas reservation i det här betänkandet: Moderaterna har tagit ett litet steg och erkänt att sjuka faktiskt inte blir friska av att bli av med sin sjukersättning.

I sin reservation skriver Moderaterna att de som drabbas av långtidscovid ska slippa få sin arbetsförmåga prövad gentemot hela arbetsmarknaden vid 180 dagar. Det är bra, verkligen bra, för ingen blir ju frisk av att bli av med sin ekonomiska trygghet.

Men Moderaterna vill fortfarande försämra sjukförsäkringen och bland annat återinföra den stupstock som gjorde att 100 000 personer kastades ut från försäkringen under alliansåren trots att de saknade arbetsförmåga.

Fru talman! Jag och Maria Malmer Stenergard är överens om att människor med långtidscovid inte blir friska av att förlora sin sjukersättning. Men varför tror Maria Malmer Stenergard att människor som drabbas av cancer eller psykisk sjukdom med liknande symtom som de med långtidscovid skulle bli friska av att förlora sin ekonomiska trygghet?

Anf. 60 Maria Malmer Stenergard (M)

Fru talman! Tack, Åsa Westlund, för frågan!

Vi vet ju från forskningen att längre sjukfall gör det svårare att komma tillbaka till arbete och egen försörjning.

Socialdemokraternas ganska raljanta utgångspunkt här är att människor ska vara hemma. Vår utgångspunkt är att människors kraft och arbetsförmåga ska kunna tas till vara. Ett starkt skyddsnät ska inte viras runt oss, utan det ska fånga upp oss när vi faller.

Men ingen som blir sjuk ska stå ensam. Man ska få full stöttning för att så snabbt som möjligt bli frisk, återgå till att kunna försörja sig själv och återgå till den gemenskap som ett arbete innebär.

Jag och många med mig, bland annat remissinstanserna här, är oroliga över att de uppskjutna tidsgränser som regeringen vill driva igenom för alla ska leda till att de olika aktörerna i rehabiliteringskedjan inte tar sitt ansvar och sätter in tillräckligt tydliga och tidiga åtgärder.

Åsa Westlund vet, eller borde veta, att det finns undantag som hjälper dem som drabbats av exempelvis cancer.

Vi moderater vill också gärna se en utredning av en annan rehabiliteringskedja för dem med psykiatriska diagnoser för att det ser så annorlunda ut och man kan behöva helt annan stöttning jämfört med "traditionella" sjukdomsfall, till exempel att man brutit ett ben.

Jag skickar en fråga tillbaka: Hur ser Socialdemokraterna på möjligheten att titta på en annan typ av rehabiliteringskedja när det gäller just psykiatriska diagnoser?

Anf. 61 Åsa Westlund (S)

Fru talman! Jag är av åsikten att vi måste göra något väldigt snabbt. Det som händer är att många utförsäkras, och då måste vi agera. Det vi har på bordet nu är ett första steg för att få en bättre sjukförsäkring.

För oss är det viktigt att välfärden finns där när vi behöver den, och att få samhällets stöd innebär inte bara att man får rehabilitering. Det är viktigt, men i det socialdemokratiska välfärdssamhället innebär det också att man får ekonomiskt stöd. Människor som har drabbats av utmattning och psykisk sjukdom slipper oroa sig också för att sälja huset när de behöver fokusera på att bli friska.

Jag tror inte att vare sig jag eller Maria Malmer Stenergard är de som ska avgöra hur olika diagnoser fungerar. Jag tror att det är en farlig väg att gå att tro att vi politiskt kan definiera det så som Moderaterna gör här. De säger att om man har vissa diagnoser ska man få en rättighet och om man har andra ska man ha något annat - trots att man har samma arbetsförmåga. Jag tror att det är en jättefarlig väg att gå.

Er politik hänger helt enkelt inte ihop på den här punkten - om ni inte står för något helt annat än diagnosbaserad sjukförsäkring, och det vore verkligen att ge upp den arbetslinje som har varit det ni stått för i politiken.

Just när det gäller långtidscovid har ni insett att människor inte blir friska av att få sämre ekonomisk ersättning. Men ni håller fast vid att de som har andra, liknande symptom fortfarande ska få betydligt sämre ekonomisk ersättning.

Vi är överens om rehabiliteringen, men den ekonomiska ersättningen är vi inte överens om. Varför tror ni fortfarande att människor med andra sjukdomar än långtidscovid skulle bli friskare av att bli fattiga?

Anf. 62 Maria Malmer Stenergard (M)

Fru talman! Jag delar verkligen Åsa Westlunds oro över den utveckling vi sett inom sjukförsäkringen - att så otroligt många fler nekas sjukpenning efter dag 180. Men jag förstår över huvud taget inte hur man kan vara i så total avsaknad av självkritik från regeringens sida när ingenting i lagstiftningen har ändrats. Det som har ändrats är regeringens styrning av myndigheterna som över huvud taget inte fungerar. Dessutom gav regeringen ett tydligt direktiv till myndigheten 2015 om att man skulle minska sjukpenningen. Det här är alltså ett resultat av regeringens egen förda politik.

Men det ser väl inte lika bra ut på Instagram om socialförsäkringsministern skulle skriva: "Nu har vi tagit tag i ledningen och styrningen. Vi har begått allvarliga misstag. Nu ska vi se till att de som har drabbats av att myndigheterna inte gör sitt jobb verkligen får hjälp." Det ser mycket bättre ut att gå med en megafon på Instagram och visa att man har klubbat igenom en ny lag i riksdagen.

Problemen kommer dock att bestå. Kommer Socialdemokraterna att se till nu att lagstiftningen fungerar och att de avgörande aktörerna i rehabiliteringen gör sitt jobb? Jag betvivlar det. Man verkar vara mer intresserad av symbolpolitik, vilket jag beklagar.

När vi talar om människor som blir tvungna att sälja sina hus tycker jag att vi ska tala om alla de stackars människor som befinner sig och har befunnit sig i riskgrupp. De har väntat i månader på att få någon form av ersättning. Flera av dem har fått välja att antingen ta lån eller att gå till jobbet med livet som insats. När det väl kom en ersättning på plats slutade den att gälla och de blev utan ersättning under två olika glapp. Detta är att utsätta människor för fara, fru talman.

Anf. 63 Julia Kronlid (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för möjligheten att få debattera finansutskottets betänkande. Jag gör det då det framför allt rör sjukförsäkringsfrågor. Vi debatterar i dag som sagt finansutskottets betänkande 41 Extra ändringsbudget för 2021 - Vissa ändrade regler inom sjukförsäkringen.

Jag vill inledningsvis yrka bifall till vår reservation i betänkandet och vill vara tydlig med att det inte innebär att vi är emot lagändringen. Tvärtom välkomnar vi propositionen. Vi önskar bara att regeringen hade kunnat gå ett steg längre och gjort förändringen bättre så att den gör ännu mer nytta.

Fru talman! Innan Socialdemokraterna 2014 återigen kom i regeringsställning var kritiken högljudd mot Reinfeldts åtstramningar inom sjukförsäkringen för att långtidssjukskrivna skulle återgå till arbetsmarknaden. Många hoppades nog på en mer human sjukförsäkring. Jag tror dock att få ens kunde drömma om att Socialdemokraterna skulle dra åt svångremmen ytterligare inom sjukförsäkringen och slå rekord i antalet utförsäkringar.

Nu handlade det heller inte längre om arbetsmarknadsåtgärder för långtidssjukskrivna, som kanske hade varit sjukskrivna i flera år, utan om tydliga signaler om att få ned antalet sjukskrivna. Detta ledde till att man slaviskt skulle följa rehabiliteringskedjans tidsgränser som i praktiken omvandlade den till en utförsäkringskedja mer än en rehabiliteringskedja. Efter 180 dagar räcker det inte ens att du har cancer, är sängliggande eller har svåra följder av långtidscovid för att du ska undslippa utförsäkring.

Vi har fått ta del av otaliga berättelser om svårt sjuka personer som utförsäkrats och fått beskedet att de borde arbeta. För inte länge sedan läste jag exempelvis om Jessica som var sjuk i ME och var sängliggande i 22 timmar om dygnet. Även hon skulle nekas ersättning och fick uppmaningen att börja arbeta. För en del har det gått så illa att de efter dessa besked helt har tappat hoppet och i desperation valt att avsluta sitt liv. Dessa inhumana utförsäkringar måste få ett slut, och människor måste i stället få adekvat stöd, rehabilitering och ekonomisk trygghet.

Fru talman! Problemet har varit att efter 180 dagar prövas personer som varit sjuka mot en fiktiv arbetsmarknad, alltså mot jobb som inte finns på riktigt. Detta görs trots att det enligt lagens förarbeten fanns en avsikt att man skulle få möjlighet att prövas mot anpassade arbeten. Dessa skulle finnas tillgängliga på riktigt, inte bara i teorin, och om man sedan kanske tackade nej till dem blev man utförsäkrad. Men i verkligheten har många fått besked från Försäkringskassan att de i teorin skulle klara av ett lugnt arbete där de får vila mycket och som inte är kognitivt utmanande. Med motiveringen att de i teorin skulle kunna ta ett sådant jobb - som inte finns - får de ingen sjukpenning.

När dessa personer sedan går till Arbetsförmedlingen får de beskedet att några sådana jobb inte finns och att man inte kan förmedla några sådana. Detta räknas då som att de har förhinder att ta jobb. För att strö ytterligare salt i såren riskerar de därför att bli av med sin sjukpenninggrundande inkomst och hamna i en svår ekonomisk situation.

Detta är helt oacceptabelt och något som Socialdemokraterna varit med om att skapa genom sina tydliga direktiv om att få ned antalet sjukpenningdagar. Sverigedemokraterna har länge kritiserat detta. Sedan valet 2018 har vi föreslagit att man helt och hållet ska slopa prövningen dag 180 mot normalt förekommande arbete. I stället bör man begränsa prövningen till konkret angivet arbete inom det egna kompetensområdet.

Det här är ett förslag som vi även i dag lyfter fram i vår reservation. Regeringen borde utreda detta för att verkligen göra skillnad i sjukförsäkringen. Tyvärr har förslaget även tidigare avfärdats av samtliga övriga partier, och utförsäkringarna dag 180 har fortsatt med svåra komplikationer och konsekvenser för de enskilda som drabbats som följd.

Detta har drabbat alla olika slags diagnoser. Förbättringar av sjukförsäkringen ska givetvis gälla alla.

Under coronapandemin har den bristfälliga sjukförsäkringen blivit blottad i ljuset när också personer med långtidscovid utförsäkrades. Sjuksköterskor som har slitit hårt för vår skull under pandemin och har gjort allt i sin makt för att rädda liv skulle sedan mötas av beskedet att de skulle utförsäkras bara för att de i teorin skulle kunna ta ett annat jobb innan de ens fått chansen att tillfriskna och återgå i arbete som sjuksköterskor.

Fru talman! Vi lade fram ett förslag i socialförsäkringsutskottet om att helt och hållet slopa 180-dagarsgränsen, och Vänsterpartiet lade fram liknande förslag. Men dessa röstades ned. Senare gick det dock upp för regeringen att förslagen kanske inte var så tokiga ändå. Då lade man själv fram ett förslag om att tillfälligt slopa 180-dagarsgränsen. Gott så!

Nu står vi här i dag med en mer långsiktig lagändring som vi i Sverigedemokraterna välkomnar även om vi inte tycker att den är tillräcklig. Den går ut på att det ska bli lättare att göra undantag från att prövas mot en bred arbetsmarknad med normalt förekommande arbeten med utförsäkring som följd.

För att det inte ska uppstå några missförstånd: Vi är till hundra procent för lättnader dag 180. Vår reservation handlar inte om att vara emot förslaget, utan vi vill tvärtom gå längre än regeringen. Med tanke på att det även funnits ministrar som missförstått ordningen i riksdagen och twittrat i tron på att en reservation per automatik handlar om att vilja avslå en proposition kände jag mig nödgad att vara övertydlig gällande detta.

Det som, fru talman, framkommit i flera remissvar från Saco, Funktionsrätt Sverige och Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa är att övervägande skäl borde tillämpas för att få undantas från att prövas mot hela arbetsmarknaden även när den försäkrade bedöms kunna återgå på deltid hos arbetsgivaren senast dag 365. Det skulle ske på en lägre nivå än när man arbetade när man insjuknade. Vi instämmer i dessa remissvar.

För en person som drabbats av utmattning, till exempel av utbrändhet, kan det vara oerhört viktigt att få återgå till arbetet i små steg. Givetvis måste detta kunna göras hos den egna arbetsgivaren trots ett års sjukskrivning. Att en person mitt inne i en rehabiliteringsprocess för utbrändhet riskerar att utförsäkras bara för att det på Försäkringskassan bedöms att personen inte kan återgå i samma nivå som tidigare efter ett år anser vi tar bort udden, syftet och nyttan med de lättnader som nu ska göras.

Det här kan också handla om en person med långtidscovid där återhämtningen kan ta lång tid. Om en sjuksköterska efter ett år kan återgå till deltid och sedan långsamt trappa upp till samma nivå som tidigare är det fullt tillräckligt för oss för att man ska slippa bli utförsäkrad. Vi anser inte att regeringens åtgärd uppfyller det som den egentligen borde när brasklappen att det måste vara samma nivå som tidigare fortfarande finns kvar.

Jag anser att det är beklagligt att det bara är vi i Sverigedemokraterna som vill ge människor möjligheten att efter ett års sjukskrivning försiktigt och stegvis återgå till arbete på deltid hos sin tidigare arbetsgivare. Givetvis ska dessa lättnader inte ta bort tidiga insatser för rehabilitering.

Det finns även skäl att se över de regler som gäller efter dag 365. Vi har flera förslag om det och kommer att återkomma till dem i ett annat betänkande i socialförsäkringsutskottet.

Fru talman! Sist men inte minst behandlas i detta betänkande ett förslag i fråga om enskilda näringsidkares rätt till arbetslöshetsförsäkring och deras möjlighet att ta enskilda begränsade uppdrag trots att de uppbär ersättning. Under pandemins framfart har de allra minsta företagen drabbats allra hårdast. Regeringens senfärdighet har försatt många enskilda näringsidkare i en helt ohållbar situation, då utbetalningar dröjt och företag väntat i månader på den hjälp de blivit lovade. Att enskilda näringsidkare ska kunna nyttja arbetslöshetsförsäkringen och ta begränsade uppdrag ser vi därför som ett bra förslag för att rädda de småföretagare som i grunden är livskraftiga, så i denna del stöder vi givetvis utskottets förslag.

Anf. 64 Hans Eklind (KD)

Fru talman! En naturlig utgångspunkt för den diskussion som äger rum här och nu kring socialförsäkringssystemets utformning och justering av densamma är att vi ska ta till vara både mänskliga och samhälleliga resurser. I denna extra ändringsbudget föreslår regeringen en justering för att underlätta för vissa sjukskrivna att bli färdigrehabiliterade. Vi kristdemokrater är positiva till regeringens förslag i denna del; systemet är till för att stödja människan, och när problem uppstår ska vi inte blunda för dessa.

Vi har dock två yrkanden med anledning av denna extra ändringsbudget. För det första anser vi att man måste utvärdera rehabiliteringsprocessen för att säkerställa att rehabiliteringen inte försenas. För det andra anser vi att man trots de förändringar som nu föreslås måste säkerställa att långtidssjuka i covid-19 får tillräckligt lång rehabiliteringstid, oavsett vid vilken tidpunkt de insjuknat. Jag yrkar bifall till reservation nummer 3.

Det är bra att vi har tidsgränser i sjukförsäkringen. De fungerar nämligen som avstämningspunkter och har historiskt bidragit till en sjukskrivningsprocess som präglats av aktivitet, tidigare insatser för rehabilitering och en kontinuerlig kontakt med Försäkringskassan. Starkt individuellt stöd har lett till att fler kunnat återgå till sina tidigare arbeten och att färre blivit fast i långa och många gånger hopplösa sjukskrivningar.

Vi har dock den senaste tiden fått återkommande rapporter om att personer som är sjukskrivna men som bedömts ha goda chanser att återgå till arbete hos tidigare arbetsgivare före dag 365 ändå blir av med sjukpenningen efter dag 180. Det har många gånger handlat om personer som redan påbörjat en återgång till arbete på deltid men inte är färdigrehabiliterade vid dag 180 och som konsekvens blir av med sjukpenningen. Dessa personer mister chansen att bli färdigrehabiliterade. Det måste beskrivas som ett gigantiskt slöseri med både enskilda människors och våra gemensamma resurser att detta inte blir av. Vi har därför ställt oss positiva till regeringens förslag om en justering, ett förslag som vi kristdemokrater för övrigt själva förde fram i höstas när vi diskuterade Riksrevisionens rapport Vägen till arbete efter nekad sjukpenning. Det var en rapport som riktade betydande kritik mot hanteringen av processen för återgång i arbete vid nekad sjukpenning.

Fru talman! Enligt detta förslag till ändringar i socialförsäkringsbalkens regler ska prövningen av arbetsförmågan mot normalt förekommande arbeten efter dag 180 skjutas upp om "övervägande skäl" - en ändring från nuvarande "särskilda skäl" - talar för att en återgång kan ske till en tidigare arbetsgivare före dag 365. Vi har yrkat på att denna justering ska ackompanjeras av att riksdagen samtidigt beslutar att man måste utvärdera rehabiliteringsprocessen för att säkerställa att rehabiliteringen inte försenas.

Vi kristdemokrater värnar arbetslinjen och principen att sjukförsäkringen ska vara utformad så att en återgång till arbete ska ske så snabbt som möjligt. Vi vet alla att en långvarig sjukskrivning innebär att återgången till arbete försvåras. Den nya bestämmelse som nu föreslås får alltså inte innebära att rehabiliteringsprocessen försenas. Vi delar Arbetsförmedlingens oro över att den nya bestämmelsen kan komma att innebära att den försäkrade, arbetsgivaren och hälso- och sjukvården inte inleder rehabiliteringsarbetet i tid, något som motverkar återgången till arbete. Vårt yrkande skulle möjliggöra en tydlighet om att rehabiliteringsstarten ska ske så snabbt som möjligt.

Fru talman! Nu vet jag att vi inte kommer att få det, men om vi skulle få riksdagens stöd för att det ska ske en utvärdering av rehabiliteringsprocessen och om denna utvärdering sedan visar att rehabiliteringsåtgärderna inte kommer igång i tid som tänkt finns det, som vi kristdemokrater pekar på, åtgärder som kan vidtas och sättas in.

Vi har utifrån Riksrevisionens rekommendation pekat på att Försäkringskassan i större utsträckning både kan och ska begära in fler upprättade planer från arbetsgivarna. Det ger inte bara ett bättre informationsunderlag utan sätter också press på arbetsgivarna att efterleva det lagkrav som finns på rehabiliteringsprocesser för sjukförsäkrade. Även i delbetänkandet En begriplig och trygg sjukförsäkring med plats för rehabilitering har det lämnats förslag på hur man kan gå till väga för att få igång rehabiliteringen snabbare.

Fru talman! Det är och förblir en gåta för mig varför vårt yrkande avvisas här i dag. Sett till de rapporter som vi förhoppningsvis alla tagit del av vet vi att det slarvas med att få igång rehabiliteringen i tid. Men när vi då som i dag mjukar upp kravet vid dag 180 avseende undantag är det i alla fall i min bok åtminstone viktigt att det som redan i dag lämnar en hel del att önska inte blir än sämre när det gäller att få till ett snabbt fotarbete från de inblandade parterna, så att man kommer igång med en effektiv rehabilitering så snabbt som möjligt.

Anf. 65 Mats Berglund (MP)

Fru talman! Den borgerliga regeringen gjorde mellan 2006 och 2010 stora förändringar i sjukförsäkringen. Bland annat infördes rehabiliteringskedjan och systemet med successivt snävare möjligheter att få behålla sin sjukpenning - på allt lägre ersättningsnivåer - ända fram till den punkt då dörren slås igen helt. Den bortre tidsgränsen skulle liksom skicka sjuka människor tillbaka till jobbet. Men det går ju inte. Är man för sjuk för att arbeta så är man. Det blev en stupstock.

Miljöpartiet röstade emot det förslaget och har sedan dess fortsatt att vara väldigt kritiskt till systemet. När Miljöpartiet kom i regeringsställning tillsammans med Socialdemokraterna 2014 var en av de första åtgärderna att avskaffa just den bortre tidsgränsen. Det är inte rimligt att ha en bortre gräns på det sättet i en trygghetsförsäkring. Någonstans ifrån måste även sjuka människor få sin försörjning.

Åtgärden att stryka den bortre tidsgränsen var nödvändig och helt självklar. Men den visade sig tyvärr vara långt ifrån tillräcklig. Vi ser alla, tror jag, tydligt att problemen i sjukförsäkringen växer. Vi träffar sjuka utförsäkrade. Vi möts av berättelser och livsöden som verkligen inte borde förekomma. Människor är för sjuka för att arbeta men nekas ändå sjukpenning eller sjukersättning eller utförsäkras vid någon av bedömningspunkterna i den så kallade - som man väl ändå får säga - rehabiliteringskedjan.

Vi träffar människor som har ett sjukintyg i ena handen men med den andra handen tvingas be om försörjningsstöd. För att hamna där, i försörjningsstödet, måste man ha tömt ut alla andra sätt att försörja sig. Man har då levt på besparingar, make eller maka, vänner. Man har kanske sålt hus, bil. Vad värst är: Man har gjort sig av med alla möjligheter att komma tillbaka.

Under tiden vittnar väldigt många om att de nästan för ett krig med myndigheter, kanske med Försäkringskassan i första hand om de är sjuka, med Arbetsförmedlingen, och med kommunens sociala myndigheter. Vi hör att myndighetsdialogen, och själva sjukskrivningsprocessen, är jobbigare än sjukdomen.

Det här gäller inte alla, absolut inte. Men det gäller alltför många. Så här kan vi inte ha det. Sjukförsäkringen fungerar inte. Det är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Tilltron till välfärden hotas. Väldigt många människor - människor som är sjuka - far illa. Vi måste reparera sjukförsäkringen!

Herr talman! I dag tar vi ett första kliv mot en trygg sjukförsäkring. Bedömningarna efter dag 180 - sex månader med sjukdom - blir nu mer flexibla och mer humana. Fler kommer att få behålla sin sjukpenning också under det andra halvåret med sjukdom och frånvaro från jobbet.

Rent tekniskt är det egentligen bara i princip ett ord som ändras: särskilda skäl ändras till övervägande skäl, som talar för en återgång i arbete hos arbetsgivaren inom den tid som återstår fram till dag 365 i sjukskrivningen. Men ord betyder mycket, och det handlar om ett sänkt beviskrav.

Det är en bra och viktig åtgärd. Vi är på gång. Vi har startat en resa. Men vi är ju långt ifrån i mål. De utredningar som den miljöpartistiska och socialdemokratiska regeringen har tillsatt under den här och den förra mandatperioden har lämnat en trave betänkanden och en mängd ytterligare förslag, och några väntas komma också nu under våren.

Efter dagens beslut handlar det om att gå vidare med motsvarande förändring efter dag 365 och att smalna av arbetsmarknadsbegreppet så att ingen ska bedömas mot helt ovanliga eller fiktiva jobb. Det handlar om mjukare regler för äldre nära pensionsålder.

Det gäller möjligheten till en mer flexibel arbetstid vid deltidssjukskrivning, alltså att man inte ska behöva arbeta exakt lika många timmar varje dag. Det handlar om att öka tryggheten för behovsanställda, till exempel alla dem som arbetar i den växande gigekonomin.

Det handlar om att myndigheten, Försäkringskassan, måste bli mer inlyssnande och mer stödjande genom hela sjukskrivningsprocessen. Det handlar också om en del kommande förslag för att stärka tryggheten i sjukersättningen och aktivitetsersättningen och en hel del annat.

Det här är förslag som är utredda, remissbehandlade, förutom i den del som kommer nu strax före sommaren. Vi behöver en majoritet bland riksdagens partier för att genomföra alla de här utredda förslagen.

Miljöpartiet driver på för det. Men Miljöpartiet vill också mer än så. Vi vill ha en mer flexibel och mer individanpassad sjukskrivningsprocess som tar ett helhetsperspektiv på den enskilde sjuke, och som syftar till rehabilitering på riktigt och inte till att "trycka ut" sjuka tillbaka till jobb. Rehabilitering måste sättas in tidigt, men måste också få ta den tid det tar.

Vi vill att de hårda tidsgränserna i sjukförsäkringen ska omvandlas från så som det är i dag, kontrollstationer med successivt hårdare krav, till att i stället bli avstämningspunkter där framsteg och hinder i rehabiliteringen kan lyftas upp och diskuteras så att rätten till stöd och hjälp verkligen säkras. Så vill vi ha det.

Vi vill på sikt utreda ett nytt system för försäkring vid arbetslöshet och sjukdom med gemensamma nivåer för de två systemen och där människor inte kan hamna mellan, eller bollas mellan, stolar på det sätt som det sker i dag.

Även om sjukförsäkringen är en omställningsförsäkring är det viktigt att rehabiliteringen syftar till att man, i den mån det går, ska komma tillbaka till friskhet och livskvalitet i första hand, och därefter tillbaka till arbete, studier eller annan sysselsättning.

Sjuktalet ska naturligtvis hållas nere. Det är viktigt. Men det ska ske genom insatser för folkhälsa, bättre arbetstider, arbetsmiljö och genom arbete mot psykisk ohälsa. Men det ska också vara mer fokus på rehabilitering, på riktigt, i sjukförsäkringen.

Det här arbetet med folkhälsan är ju helt centralt. Vi är fortfarande i en pandemi. Det kan naturligtvis inte bli en återgång till det normala så som det var innan när pandemin är över. Det klarar inte sjukvården, och det klarar inte sjukförsäkringen. Vi måste bli friskare. Vi måste jobba mycket mer med folkhälsan och mycket mer förebyggande.

Herr talman! Jag vill avsluta med några ord om reservationerna i betänkandet. Moderaterna avstyrker helt och röstar nej till förändringarna.

Både Moderaterna och Kristdemokraterna lyfter ju upp pandemin och långtidssjuka i covid-19. Jag tror för min del inte att vi ska blanda in enskilda diagnoser i en lagstiftning för en generell sjukförsäkring. Däremot är det alltid bra om vi kan utvärdera lagändringar, också utifrån den situation med pandemin som vi är i. Men jag tror också att vi behöver vänta lite med en utvärdering eftersom det kommer att ta tid och vi behöver fler reformer på plats.

Jag uppfattar den borgerliga retoriken med arbetslinjen som helt central i argumentationen för att behålla sjukförsäkringssystemet som det är i dag. Men jag tror att den retoriken - den tankefiguren med den borgerliga definitionen av arbetslinjen - måste ändras. Den återkommer hela tiden när jag träffar sjuka och långtidssjuka. Inte sällan framkommer det att man skäms för sin sjukdom. Det är definitionen av arbetslinjen som ligger bakom, som definierar vad som är okej och inte.

Det är egentligen inte arbete som är det viktiga i arbetslinjen utan lönearbete, som definierar det som i den borgerliga retoriken är innanförskap. Allt annat, inklusive till exempel frivilligarbete, eller till och med studier tycks det som, men framför allt sjukdom, definieras som utanförskap och skam. Kommer vi bort ifrån den retoriken, den borgerliga definitionen av lönearbetslinjen, tror jag att mycket är vunnet.

Herr talman! Jag har nu uppehållit mig lite för länge i anförandet och bara vid den delen av betänkandet som rör nya regler för en tryggare sjukförsäkring. Det finns också andra delar i betänkandet, bland annat en om rätt till arbetslöshetsersättning i samband med verksamhet i begränsad omfattning. Där har Miljöpartiet en reservation. Jag yrkar bifall till reservation nummer 4 och i övrigt bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 66 Julia Kronlid (SD)

Herr talman! I mitt tidigare anförande sa jag bara vår reservation. Det är reservation nummer 2 det är fråga om, så att jag är övertydlig där och det blir rätt.

Tack, ledamot Berglund, för anförandet! Jag instämmer i att vi behöver en mer individanpassad och flexibel sjukförsäkring. Det är också anledningen till vår reservation. Om jag nu inte har missat någonting har varken Socialdemokraterna eller Miljöpartiet bemödat sig att bemöta den i sina anföranden. Därför vill jag nu fråga varför regeringen och Miljöpartiet säger nej till vår reservation.

Det handlar om att göra det mer flexibelt. Om man befinner sig i dag 180 och det bedöms att man kan återgå till sin arbetsgivare inom 365 dagar men bara på deltid finns fortfarande en väldigt stor risk att man utförsäkras. Det är därför vi har lagt fram följdmotionen och förslaget att regeringen ska utreda.

Det är precis det som Funktionsrätt Sverige säger, som Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa säger och som Saco säger. Det borde räcka med ett krav att man kan återgå på deltid om det finns utsikter att man kanske senare kan återgå till samma nivå. Varför sätter sig Miljöpartiet emot detta när ledamot Berglund samtidigt talar sig varm för mer individanpassad sjukförsäkring?

Det kan till exempel vara en sjuksköterska som har covid-19. Det kanske är någon som är utbränd och som har stora möjligheter att återgå till sin arbetsgivare. Det är kanske inte arbetsplatsen som är problemet. Då får man ställa om av sådana skäl. Men om det inte är arbetsplatsen som är problemet kanske det bara handlar om att man behöver lite mer tid och kan återgå till 50 procent, 25 procent eller ännu mindre och sedan stegvis öka.

Varför sätter sig regeringen emot att tillgodose remissinstansernas önskemål för att kunna få en mer human, flexibel och individanpassad sjukförsäkring?

Anf. 67 Mats Berglund (MP)

Herr talman! Jag vet att Julia Kronlid och Sverigedemokraterna liksom Miljöpartiet vill mer än det vi genomför i dag. Jag tror att vi behöver lägga fram förslagen i den takt vi hinner med. De behöver vara utvärderade och utredda så att vi får rätt beslut. Det får inte bli felaktiga beslut.

Jag tror också, som jag tydligt var inne på i mitt anförande, att vi behöver gå vidare och se det här som ett första steg. Man kan naturligtvis ha synpunkter på att det går för långsamt och att vi borde ha gjort det här tidigare, men det är ändå så att vi har utrett de här sakerna under lång tid och väldigt noggrant. Det har kommit flera utredningar, och det är som sagt fler på gång.

Egentligen har jag inte så mycket mer att säga än att jag hoppas på att vi nu kan fortsätta och att vi ser ändringen i dag som just ett första steg och inte som ett avslut i reformerna av sjukförsäkringen.

Vi ser ju tydligt - jag tror att det gäller både Julia Kronlid och andra - att behovet av förändringarna finns och att det inte räcker med att bara puffa på myndigheterna. Vi behöver lagstiftning, och vi behöver tydligt sätta ned foten. Jag avser att fortsätta att trycka på regeringen för att man ska komma med fler förslag.

Anf. 68 Julia Kronlid (SD)

Herr talman! Jag instämmer i det ledamoten Berglund säger; jag tycker att det har tagit alldeles för lång tid.

Vi har kritiserat 180-dagarsgränsen ända sedan valet 2018. Då lade vi också fram ett annat förslag utöver detta att det borde räcka med deltid. Det senare tycker jag inte att jag fick något tydligt svar på. Jag vet inte varför regeringen motsätter sig det. Det har gjorts en utredning som har gått ut på remiss, och man får in remissvar med bra förslag på hur man kan justera detta och göra det ännu bättre. Varför regeringen då inte tillgodoser detta förstår jag fortfarande inte.

Utöver det här har vi som sagt en annan del i vår reservation, där vi säger att regeringen borde utreda möjligheterna att vid dag 180 begränsa prövningen till det egna kompetensområdet. Man ska alltså få möjligheten att endast prövas mot det egna kompetensområdet och rehabiliteras till det om det finns utsikter att man kan återgå till det inom 365 dagar. På så sätt kan man slippa de här prövningarna som görs mot fiktiva fantasijobb.

Det finns även ett liknande förslag i utredningen i Statens offentliga utredningar av Claes Jansson om att det ska vara ett angivet arbete. Vi vill att det angivna arbetet ska vara inom ens eget erfarenhets- och kompetensområde.

Det här har vi föreslagit sedan 2018. Varför har Miljöpartiet röstat nej också till det? Och varför kan inte regeringen ta in det förslag som vi har om att begränsa prövningen inom det egna kompetensområdet i de utredningar som görs och i det som man siktar på att förändra ytterligare framöver? Varför röstar Miljöpartiet nej till att utreda att ytterligare göra sjukförsäkringen mer human och mer individanpassad och flexibel - precis det som Miljöpartiet står och säger att man vill uppnå?

Anf. 69 Mats Berglund (MP)

Herr talman! Tack, Julia Kronlid, också för detta förslag om att prövningen ska anges inom det kompetensområde man har!

Det som Claes Jansson har utrett är att det ska vara angivet normalt förekommande arbete och att det ska vara inom ett större sjok. Jag uppfattar att Sverigedemokraterna vill smalna av det ytterligare.

Jag tycker att det är en intressant synpunkt och en intressant tanke. Däremot blir det ett större avsteg mot dagens system att göra så. Att läkaren kan ange ett arbete som också Försäkringskassan kan ställa upp på - det är väl ungefär så som systemet borde byggas upp - handlar om att hitta ett arbete som den sjuke ska kunna klara av inom ett område. Den delen bör nog faktiskt inte snävas in alltför mycket, för de sjuka vill trots allt ut i arbete så fort det går, så fort man är frisk och så fort man klarar av ett arbete. Det är få sjuka som vill vara hemma bara för att vara hemma. Jag tror därför att det är onödigt att snäva in arbetsmarknaden för mycket. Det är bättre att arbeta för att den sjuke ska hitta ett arbete.

Jag uppskattar att Sverigedemokraterna vill gå längre, precis som Miljöpartiet och precis som Socialdemokraterna. Det kan gå lite långsamt, för det gäller ju ändå för en regering att hitta stöd i riksdagen för de förslag man lägger fram. Annars är det ganska meningslöst.

Det är såklart ett problem för Sverigedemokraterna när ni ser att era framtida regeringspartner i Moderaterna röstar blankt nej också till detta första lilla enkla steg. Nu kanske inte Julia Kronlid får lov att svara på detta. Men det är ett problem för Sverigedemokraterna, det måste man säga - och för Moderaterna.

Anf. 70 Ida Gabrielsson (V)

Herr talman! Jag vill börja med att berätta att jag har opererat mina bihålor, så jag har svårt att ha munskyddet på mig och samtidigt kunna andas. Men jag har hållit mig på avstånd - inte bara politiskt utan också rent rumsligt - från de andra här inne i kammaren, så det ska nog gå bra ändå.

Den andra ursäkt jag vill framföra, herr talman, är att jag trots att jag har anmält absolut längst talartid här i dag nog kommer att bli tvungen att dra över något på grund av saker som har kommit upp i debatten. Jag har ju inte haft möjlighet att begära replik eftersom jag inte talar förrän nu. Men det ska nog gå bra. Ni kommer att få lunch någon gång.

Herr talman! I dag får vi återigen fatta beslut om något som Vänsterpartiet har drivit igenom via ett utskottsinitiativ - den här gången för att se till att också småföretagare kan ta sig igenom coronakrisen. Småföretagare måste få rätt till a-kassa, och deras företag ska inte behöva gå omkull på grund av de stelbenta reglerna som gör att man inte kan få ta in en del arbeten som småföretagare behöver göra för att kunna överleva.

Stora företag som Volvo och Sandvik gör aktieutdelningar, och samtidigt snålas det när det handlar om att landets småföretagare ska överleva. Det tycker vi är fel, och jag är glad för att Vänsterpartiet har kunnat driva igenom det här. Ingen kan påstå att Vänsterpartiet sitter på läktaren, precis.

Herr talman! Det ska vara roligt att slå rekord - något att fira. Men så kan man inte påstå att det känns när det kommer till sjukförsäkringen. Alliansen, som vi har hört här via Moderaterna - som endast pratar om Socialdemokraternas politik - blev svenska mästare redan 2008 när dagens system infördes. De steg fram som den nya tidens helbrägdagörare som till skillnad från Sveriges samlade läkarkår, medicinska expertis och rådande forskningsläge bara genom ett trollslag kunde bota hela 90 000 sjuka. Simsalabim, så var de friska! Enligt den nya lagen och kassans kriterier utförde den nya rehabkedjan rena mirakel. Lama kunde inte bara resa sig upp och gå, utan enligt myndighetens bedömning kunde de nästan springa ett maraton. Att man inte kunde stå på benen var mest en fråga om inställning. Välj glädje, mässar kören. Och utförsäkringarna fortsatte.

Herr talman! Tillsammans med S och MP tog Vänsterpartiet bort den bortre tidsgränsen. Alliansen och Sverigedemokraterna, som också var i gasen här tidigare, gav inte upp tävlingen så enkelt. De röstade för att återinföra den så kallade stupstocken så sent som 2017.

Detta parerades av S- och MP-regeringen, men i stället började regeringen laga sin egen mirakelkur, som det hölls ganska tyst om här uppifrån. Snart var guldmedaljen när det gäller antalet utförsäkrade säkrad för deras del. När S- och MP-regeringen år 2015 införde målet om nio sjukdagar i snitt per person och år fyrdubblades avslagen med de tidsgränser vi i dag talar om utan att någon lagändring gjordes.

Guds gåva till människan är den heliga treenigheten: Försäkringskassan, rehabkedjan och de magiska tidsgränserna. Under förra året, mitt under brinnande pandemi, slogs Sverigerekord i antalet utförsäkrade. Det är helt otroligt - det är knappt att man tror att det är sant!

Herr talman! Folk blev inte friskare utan sjukare av den behandling som systemet utsatte dem för. Det är en skandal och en stor skam för ett så kallat välfärdsland. Att inte bli trodd är höjden av förnedring. Det är på det sättet man tillintetgör en människa.

Inte bara Vänsterpartiet är kritiskt - forskare kallar det en rättsskandal att Sverige inte ser till att människor har rätt till trygghet vid sjukdom och att det fungerar innan man inför ännu ett rikemansbidrag. Det är anskrämligt. Bara Vänsterpartiet prioriterade att ta bort den extra skatten för sjukskrivna framför att ta bort skatten för dem som tjänar närmare 60 000 i månaden. Människor har inte blivit fattiga; de har gjorts fattiga genom politiska beslut i den här kammaren.

Herr talman! Corona har fått många att inse att vi alla kan bli sjuka. Kvar finns bara kvacksalvarens tomma försvarstal, men ingen stiger fram och säger: Vi erkänner. Det blev fel. Nu tar vi ansvar för det. Så kan vi bara inte ha det, allra minst Moderaterna, som även i dag håller krampaktigt fast vid den stenhårda prövningen vid dag 180.

Herr talman! Tänk att det skulle behövas en pandemi för att fler politiker skulle börja förstå att sjukdom eller funktionsnedsättning inte är något man väljer utan något man drabbas av. Vi står här i dag inför att ta ett litet steg i riktning mot en mänskligare sjukförsäkring. Det kan kännas som ett myrsteg, och det är helt klart alldeles för lite, men för bara några månader sedan var det långt fler än Moderaterna som hindrade en förändring. I dag är det annat ljud i skällan.

Vi i Vänsterpartiet har tillsammans med alla er som är aktiva i olika upprop för att förändra sjukförsäkringen baxat regeringen och andra partier framför oss. Jag vill tacka er enormt mycket. Ni ska veta att ni har gjort hela skillnaden.

Den seger som vi trots allt får fira i dag är er: Daniel, Peter, Charlotte, Pirjo, Lippe, Irja och många fler. Ni, som inte ens har något att vinna för egen del, för ni har redan blivit fråntagna det mesta, har visat gemenskap och omtanke i ordens verkliga mening.

Herr talman! Jag hoppas att de också snart ska få någonting tillbaka. Ge dem som utförsäkrats genom åren med systemfel deras SGI tillbaka! Ge dem ekonomisk ersättning och den upprättelse de förtjänar och har rätt till! Vänsterpartiet har föreslagit en kriskommission som skulle göra just detta. Tyvärr röstade alla andra partier nej. Var är omtanken? Var är gemenskapen? Jag finner inga ord! Jag skäms över att vara politiker. Kan vi inte bättre än så?

Herr talman! Försäkringskassan är en myndighet med lågt förtroende. Jag noterade att Moderaterna använde deras utlåtande om ändrade regler som något slags auktoritetsargument, samtidigt som man ansåg att det inte behövdes lagändringar, utan det var myndigheten själv som skulle genomföra förändringarna. Samtidigt röstade man nej till Vänsterpartiets förslag om en oberoende utredning av just denna myndighet.

Det återstår alltså mycket övrigt att önska när det gäller detta. Försäkringskassan åtnjuter lågt förtroende, och det är uppenbart att regeringens styrning har satts ur spel. Vi har påpekat det många gånger. Vänsterpartiet har försökt att hitta handlingskraftiga kompromisser. Vi har inte bara en gång utan två gånger lagt fram förslag om en oberoende genomlysning. Tyvärr har vi inte fått majoritet för det.

Trots signalen om att en generös prövning behövs har som sagt utförsäkringarna ökat. Försäkringskassan verkar fullkomligt dopad och friskförklarar människor i en överjordisk takt. I år blir det guld, silver och brons - ja, alla pallplatser är vunna. Man är helt enkelt ostoppbar! Läkarintyg är ingen frisedel. Det kan inte stoppa den här maskinen, "utförsäkringsmaskinen", som forskaren Niklas Altermark skriver i sin bok om sjukförsäkringen.

Herr talman! Jag återkommer till det låga förtroendet för myndigheten. Inspektionen för socialförsäkringen skriver i en rapport: "Men det är problematiskt att andelen avslag och beviljanden kan pendla kraftigt utan att vare sig lagstiftning eller rättspraxis har ändrats, inte minst ur ett rättssäkerhetsperspektiv." Men vad gör Försäkringskassan då? Jo, man tar saken i egna händer. Genom generaldirektör Nils Öberg meddelar man att man är redo att ta emot den kritik som finns, men det ska inte ske genom någon extern genomlysning. Den fajten går inte att vinna. I stället ska myndigheten utreda sig själv.

Förutom att detta känns lite som en riggad match där resultatet är förutbestämt finns det en stor risk för att Försäkringskassan och regeringen skyller på varandra: Det var du som började! Nej, det var du! Jag vill ge samma råd som till ett gammalt par som träter: Herregud, ta in någon utifrån som vet vad den pratar om, innan det är för sent!

Trots att Försäkringskassan är i fokus behöver lagändringar göras. Det lät som om det inte var nödvändigt tidigare. Det man gör när man tar fram en lagändring är att ta fram nya förarbeten, som beskriver vad som ska gälla för myndigheten. Ny styrning och nya förarbeten är det som behövs. Anledningen till att Moderaterna avstyrker både vårt förslag om oberoende granskning och förslagen om nya lagar är att man inte vill att fler ska få rätt till sjukpenning.

Herr talman! Undersköterskan Christine Udding, som jag har lärt känna, smittades med covid-19 i jobbet. Hon blev långtidssjuk men nekades sjukpenning. I stället för att få extra betalt för sin insats betalar hon nu genom att använda sin egen semester. Hon är en av många som har ryckt in när samhället behövde dem, men samhället fanns inte där för henne.

Allt tar sådan tid, och medan tiden går drabbas allt fler av systemet. "Normalt förekommande arbeten" verkar endast förekomma i Försäkringskassans fantasivärld. Om man redan är arbetslös när man blir sjuk möter man detta redan dag 1.

Medan politiker käbblar dör människor i sjukförsäkringens spår. Den 8 februari var det årsdagen för Linneas död. Linnea fick senare rätt, men då var hon redan död. Linnea är inte ensam. Alltför många ser ingen annan utväg. Det är ofantligt sorgligt.

Herr talman! Att Christine och andra sjuka under lång tid har gått ut och berättat om hur det faktiskt ser ut är jag helt övertygad om är det starkaste skälet till att Vänsterpartiet fick gehör för kravet om att mjuka upp bedömningen vid dag 180. Det vi ska besluta om i dag borde heta lex Christine.

Min uppmaning är: Släpp prestigen och partipolitiken! Visa nu att det går att lösa detta! Ställ upp för dem som har ställt upp för oss! Låt oss känna att vi har gjort allt som står i vår makt för att det som hänt Linnea inte ska behöva hända igen!

Släpp kravet på omställning under pandemin! Ändra prövningen vid dag 365, och kräv att kassan ska ange arbete! Eftersom prövningen pausades så sent fick Christine aldrig ta del av den. Hon hade redan utförsäkrats och hunnit bli nekad när hon överklagade. Hur många fler personer som har gjort allt rätt ska vi behandla så fel innan vi kan rucka på det som krävs för att sjukförsäkringen ska fungera?

Vänsterpartiet vill ha en försäkring som fungerar som en försäkring och som ger rätt till trygghet vid sjukdom eller funktionsnedsättning.

Hela sjukförsäkringen och rehabkedjan måste göras om. De skarpa tidsgränserna behöver tas bort, och rehabiliteringen måste bli mer individanpassad och realistisk. Läkarintyg ska gälla. Den som är kroniskt sjuk eller som har en funktionsnedsättning måste få rätt till varaktig ersättning. I dag hänvisas man till Arbetsförmedlingen men får där höra att man är för sjuk för att få hjälp till jobb medan Försäkringskassan anser att man är frisk som en nötkärna. Något är fel, riktigt fel.

Herr talman! Vi har i debatten fått höra att det främst är långtidssjuka i covid-19 som drabbas och att regelförändringarna behövs för att bistå endast den gruppen.

För det första befinner sig den konservativa högern inte ens på rätt planhalva, verkar det som. Frågan är om de ens vet vad som är deras egen målgård. I fina ordalag beskrivs här hur de vill ta strid för de långtidssjuka. Sanningen är att de röstade ned ett sådant förslag som jag lade fram redan i höstas.

För det andra går det inte att undanta enskilda diagnoser, symtomdiagnoser, i lagstiftning, särskilt inte dessa. Det skulle bara bli ett slag i luften eftersom många av dem som har kvarvarande symtom av covid-19 inte med säkerhet skulle kunna få den diagnosen i dag i vården.

För det tredje finns det många fler människor med olika sjukdomar som drabbas. Dagens system bygger på bedömd arbetsförmåga, inte på vilken diagnos du har.

En av dessa människor är min pappa, som har cancersjukdomen myelom. Vården förstod inte varför hans rygg plötsligt brakade ihop. Han som alltid jobbat 16 timmar om dagen och haft ett altanbygge på gång rör sig numera med rullator. Myelom bryter ned skelettet, men sjukvården trodde att han hade fått ett brott på kotorna och diskbråck. Han gick ned nästan 20 kilo.

Vi kände oss ändå trygga. Han hade röntgats, och de hade sagt att han inte hade cancer. Men smärtan blev olidlig, och han fick läggas in på sjukhus i flera omgångar. Till slut togs ett blodprov, och han fick åka direkt till hematologen. På grund av besöksförbud, som ni alla vet råder, fick han möta den första chocken själv: att han har en obotlig cancersjukdom som förhoppningsvis går att hämma. I dag ligger han inne för den sista omgången behandling med kraftiga cellgifter. Men redan innan det fick han besked om att hans sjukpenning, som går ut om någon vecka, efter avslutad behandling, inte ska förlängas vid dag 365.

Det enda raka om vi vill kunna se oss själva i spegeln är att pausa bedömningen och också göra något åt den här tidsgränsen.

Herr talman! Jag lovar att jag snart är klar med mitt anförande.

Snart går vi mot ljusare tider, heter det. Förhoppningsvis kan det innebära ett mer fritt liv efter corona. Samtidigt är det för den här gruppen fortsatt skralt. Man verkar tro att den som är sjuk är något slags utomjording som kan överleva på luft. Ersättningen och taket i bostadstillägget måste höjas. De sociala avgifterna har länge legat på ungefär samma nivå, men utbetalningarna har minskat över tid med 100 miljarder.

Det är vi löntagare som har betalat in till sjukförsäkringen med vårt avstådda löneutrymme. Detta är vår rätt. Det är ingen allmosa. Vi har förtjänat detta. Men tyvärr är det inte så. Det behövs ingen Sherlock Holmes för att lista ut vart dessa pengar har tagit vägen. Under denna period sänkte Alliansen skatten med ungefär samma summa. De som tjänade mest fick allra mest. Januaripartierna fortsätter nu med samma slags fördelningskurva. Bara i år sänks skatten med 30 miljarder.

Världsrekordet i snabbast ökade klyftor innehas föga förvånande av Sverige - där är vi nummer ett.

Nyliberalismen är död, säger finansministern. Och hon fortsätter att köra in i väggen med Centern som kartläsare och med Liberalerna som ständigt hotar med att hoppa av i farten. I bagaget ligger Miljöpartiet, till synes nöjda med elbilspremier och plastpåseskatter.

Pengarna går alltså inte längre till ersättningssystemen utan till dem som tjänar mest. Glöm småtjuvarna! Här har vi den stora bluffen.

Herr talman! Jag känner trots allt hopp. Det pågår inte längre en tävling om vem som är bäst på att jaga sjuka. Nu är det i stället de som försvarar en orättfärdig sjukförsäkring som är pressade, och det kan de ha.

(TALMANNEN: Den anmälda talartiden överskreds med mer än 50 procent, noterar jag stillsamt.)

Anf. 71 Julia Kronlid (SD)

Herr talman! Ja, det går inte att ta miste på ledamoten Gabrielssons stora engagemang för en mer human sjukförsäkring. Det är något som jag hyser stor respekt för. Jag blir därför ytterst förvånad över att Vänsterpartiet i dag inte kan tänka sig att stödja vårt förslag om att det ska räcka att återgå i arbete på deltid efter ett års sjukskrivning för att slippa prövningen mot hela arbetsmarknaden.

Jag vet att Vänsterpartiet kanske vill gå ännu längre vad gäller prövningen vid dag 180, så som vi också vill på olika sätt. Det gäller till exempel en begränsning till det egna kompetensområdet. Men jag tänker att Vänsterpartiet borde välja alternativet deltid om det man kan välja mellan är att man måste återgå i arbete på samma nivå för att slippa prövningen eller att det räcker att återgå i arbete på deltid.

Eller varför tycker ledamoten Gabrielsson att en person som har varit sjukskriven i 180 dagar ska prövas mot hela arbetsmarknaden och riskera att utförsäkras bara för att det bedöms som att personen endast kan arbeta deltid efter 365 dagar?

Anf. 72 Ida Gabrielsson (V)

Herr talman! Tack, Julia Kronlid, för att du tar replik på mig! Vänsterpartiet anser att vi inte behöver utreda en sådan här fråga. Vänsterpartiet försökte, i samband med att detta förslag lades fram från regeringen, motionera om ganska konkreta åtgärder. Men som också Julia Kronlid vet är det inte möjligt med det reglemente vi har att föreslå något som kostar mer än det som regeringen har i sin extra ändringsbudget.

Det handlar helt enkelt om att jag tror att vi kommer att rösta om Vänsterpartiets förslag om hur vi ska få till en sådan förändring - vi vill att någon ska utreda - om någon månad. Annars tycker jag att vi i utskottet eller på annat ställe ska komma med förslag som går att genomföra redan nu. Vi ska inte föreslå ytterligare utredningar av ett system som Vänsterpartiet absolut inte tror på.

Vänsterpartiet tror att systemet med skarpa tidsgränser och med rehabkedjan, som över huvud taget inte utgår från människor och individer, och det system som gör att man inte kan få varaktig ersättning ska avskaffas och ersättas med något annat. Det vill vi utreda, och det har vi också föreslagit.

Det ligger skarpa förslag på bordet i dag, som innebär att något händer på riktigt, direkt. Det är det som jag stöder.

Anf. 73 Julia Kronlid (SD)

Herr talman! Jag är väl medveten om svårigheten att motionera med anledning av en ändringsbudget. Vi hade ett skarpt förslag om att vi i dag skulle rösta för att det faktiskt skulle räcka med deltid. Det var det vi lade fram, men det enda som var möjligt var att regeringen skulle utvärdera detta.

När vi ändå har ett förslag på bordet om att detta ska utvärderas för att regeringen ska kunna återkomma med ett förslag om att det ska räcka att återgå i arbete på deltid är det väl bättre att Vänsterpartiet stöder det. Det är inte för sent - voteringen är klockan 16. Det är bättre att stödja det än ingenting alls eller propositionen.

Vi har också haft skarpa förslag, och vi kommer att ha det i kommande betänkanden. Det handlar om att begränsa prövningen vid dag 180 till det egna kompetensområdet. Om vi är överens om det kanske Vänsterpartiet kan tänka sig att stödja ett sådant skarpt förslag framöver i ett kommande betänkande.

Men det som ligger på bordet i dag är detta betänkande. Då är det tydligt att Vänsterpartiet väljer att rösta för regeringens förslag, att det ska vara samma nivå som tidigare, i stället för att stödja förslaget om att utvärdera möjligheten att det ska räcka att återgå i arbete på deltid.

Jag tänker på de alternativ som ligger på bordet i dag. Varför väljer Vänsterpartiet att rösta för att det ska vara samma nivå som tidigare i stället för att skicka en tydlig signal till regeringen om att det ska räcka med deltid?

Anf. 74 Ida Gabrielsson (V)

Herr talman! Det blir på något sätt lite fånigt om vi ska ha en diskussion om voteringstekniska frågor. Anledningen till att vi inte själva fick lägga fram förslagen var att man inte får göra något som ökar kostnaderna.

Vi vill inte utreda och låsa fast oss i det här systemet. Det är inte våra förslag. Våra utredningsförslag handlar om att avskaffa den rehabkedja och de tidsgränser som finns. Det förstår jag att Sverigedemokraterna och Julia Kronlid inte stöder, eftersom de röstade för att man skulle införa en bortre tidsgräns och stupstocken så sent som 2017.

Vårt förslag om hur det skulle se ut i sjukförsäkringen med de sjukas ekonomi lade vi fram i budgeten. Där var vi det enda parti som prioriterade att ta bort extraskatten för de sjuka, medan Julia Kronlids parti prioriterade att låta höginkomsttagare få ytterligare en skattelättnad i enlighet med regeringens förslag.

Det är för mig det som frågan handlar om. Vi vill inte fastna i det här stelbenta systemet. Finns det konkreta ändringar och förslag som tar myrsteg är vi för. Vi ställer alltid upp. Vi kommer aldrig att backa från det. Ska något utredas för framtiden kommer vi att driva stenhårt att det är ett annat system och en annan politik som ska gälla.

Det som var sorgligt var däremot när Sverigedemokraterna tillsammans med sina kompanjoner Moderaterna, som här visade vad de tycker, röstade ned Vänsterpartiets krav på upprättelse åt dem som har blivit utförsäkrade och på att se över möjligheten att införa en SGI till dem. Det var sorgligt.

Anf. 75 Bengt Eliasson (L)

Herr talman! Liberalerna yrkar bifall till ett välkommet förslag och ett bra steg på vägen - tack!

Coronapandemin påverkar oss alla och har verkligen förändrat världen. Inte bara inser vi att det kommer att ha funnits en värld före och en annan efter - pandemin påverkar också våra liv på ett sätt som få saker har gjort tidigare. Saker som förut var ganska små och vardagliga har blivit alldeles centrala och viktiga för oss. Aldrig har vi väl längtat så efter en fikaträff, en gemensam middag, en kram eller något så enkelt som ett handslag. Pandemin har blottlagt saker som vi alla länge tänkt bort, inte velat se eller helt enkelt velat glömma. Pandemin har blottlagt misslyckanden och brister som länge funnits där men som nu blivit tydligare och allvarligare.

Herr talman! Alla ska kunna känna sig trygga vid både kortvarig och långvarig sjukdom. Sjukförsäkringssystemet ska se till att alla människor har en försörjning ifall de blir sjuka. Sjukförsäkringen ska vara aktiv och anpassad efter den sjukskrivne så att fler kommer tillbaka till arbetslivet så snabbt som möjligt.

Herr talman! Detta är enkla och sanna ord men har blivit en nåd att stilla bedja om. Fasta tider under sjukskrivningsperioderna, som många talare har nämnt här i dag, och en individuell bedömning av arbetsförmåga ger faktiskt en mer aktiv sjukskrivningsprocess. Det är väldigt viktigt. Arbetslinjen och rehabiliteringskedjan, även det något som många har nämnt, har faktiskt både varit bra och nödvändig, herr talman, och gjort att allt fler kommer tillbaka till arbetslivet. Sjukskrivningen fortsätter inte i all oändlighet utan att någon egentligen bryr sig, utan att myndigheter, arbetsgivare och den som är sjukskriven tillsammans tänker igenom hur vägen tillbaka ska komma att bli och hur den kan vara.

Herr talman! Sedan en ganska lång tid tillbaka har det dock blivit allt tydligare att Försäkringskassan, med regeringens goda minne, låtit tillämpningen glida iväg till något som aldrig har varit syftet, där det regelstyrda har tagit över det medicinska och den stelbenta regelhanteringen överskuggar de individuella, medicinska och rehabiliterande insatser som behövs.

Herr talman! Pandemin har satt strålkastarljuset på att dagens regelverk har stora nackdelar och att tillämpningen av begrepp som "särskilda skäl" bidrar till att Försäkringskassan inte vidtar rehabiliteringsåtgärder utan i stället "utförsäkrar" människor och ställer dem åt sidan. Det har blivit så tydligt att även myndigheten nu ser det och vill utreda sig själv, vilket är ett väldigt märkligt hanteringssätt i sig. Men det är en annan debatt.

Myndigheten har också svårigheter att tillämpa medicinskt påkallade insatser och tidshorisonter vid olika symtomdiagnoser. Covid-19 har nämnts, liksom långtidscovid. Vi ser det också jättetydligt i de psykiatriska diagnoserna som utmattningssyndrom och en rad andra, där långa sjukperioder faktiskt blir effekten. Problematiken har som sagt ytterligare förstärkts av spridningen av covid-19 och allt fler med långtidscovid.

Därför är det bra och nödvändigt att vi i dag gör sjukförsäkringen mer flexibel och mer individualiserad och går tillbaka till mer transparens och begriplighet. En prövning mot normalt förekommande arbete vid dag 180 kommer nu att kunna anstå om övervägande skäl talar för en återgång i arbete hos arbetsgivaren före dag 365 i samma omfattning som före sjukskrivningen. Jag måste tillstå, herr talman, att Sverigedemokraterna har en poäng i att det hade varit vettigt att också kunna titta på andra ingångsperioder i arbetstid för att komma tillbaka i arbete. Där är vi inte i dag, och det verkar vara komplicerat att komma dit. Jag är dock nöjd med det betänkande som ligger på bordet i dag.

Herr talman! Det ska således vara tillräckligt att mer talar för återgång i arbete hos arbetsgivaren än emot för att bedömningen mot normalt förekommande arbete ska kunna skjutas upp. I dagens omvända värld, där Försäkringskassans tillämpning glidit i väg, är det tvärtom.

Herr talman! Varje sjuk person har rätt till en trygg bedömning och rätt rehabiliteringsinsatser. Varje läkare och handläggare måste också samtidigt ha en god arbetsmiljö och med självklarhet kunna genomföra sitt kärnuppdrag - samverkan. Deras mål kräver en förändrad sjukskrivningsprocess. Under covid-19 har gränsen flera gånger flyttats för när en sjukskrivning ska kräva läkarintyg. Det har flyttats en rad gränser i ersättningssystemen, och nu flyttar vi tidsgränsen. Risken för smittspridning är en av anledningarna men också att sjukskrivningar i vardagslunken, redan tidigare, tar oerhört mycket tid i anspråk av Sveriges läkare, sjukvårdsprofessioner, handläggare och beslutsfattare - tid som helt enkelt inte längre finns när pandemin grasserar.

Liberalerna har föreslagit en rad åtgärder som ger en tryggare och mer transparent försäkring samtidigt som det ger en bättre arbetsmiljö, stärkt patientsäkerhet och klokare resursanvändning. Vi kommer att lägga fram fler förslag längre fram.

Herr talman! Vi liberaler menar att Försäkringskassans samordningsuppdrag, inte minst med sjukvården, arbetsgivare och Arbetsförmedlingen, måste stärkas avsevärt. Det är helt orimligt att det i dag tar bortåt ett år innan Försäkringskassan håller ett första avstämningsmöte med en sjukskriven persons arbetsgivare. Det måste ske mycket, mycket tidigare. Försäkringskassan måste bli en partner och inte en motståndare till sjuka människor i ett gemensamt arbete för att en sjukskriven person ska komma tillbaka. Dagens betänkande är en viktig del i detta.

Slutligen, herr talman, måste kontakter med myndigheter i allmänhet och med Försäkringskassan i synnerhet vara enkla, hanterliga och värdefulla även för den som är sjuk. Myndigheter kan vara helt avgörande för oss när vi behöver stöd, men i dag kan människor i kontakter med Försäkringskassan ofta känna sig nästintill administrationsutmattade - möjligen en ny diagnos. Givetvis behövs underlag och dokumentation, men det överordnade målet måste vara att lyfta invånare och ge dem möjligheter.

Herr talman! Vi måste snåla på onödiga saker, men vi får aldrig snåla på omtanken.

Anf. 76 Ida Gabrielsson (V)

Herr talman! Anledningen till att vi står här i dag är att bland annat Vänsterpartiet deltog i ett utskottsinitiativ som satte igång debatten. Utredningen med förslag om att mjuka upp tidsgränsen har funnits länge.

Vid den efterföljande debatten framkom det med all tydlighet att den hårdaste bromsklossen för att göra den mindre uppmjukningen var Liberalerna. Det var också något som Liberalernas talesperson i ekonomiska frågor stod för i kammaren i ett replikskifte med oss i Vänsterpartiet.

Man säger att det inte finns någon majoritet i riksdagen för olika förslag. Det verkar som att man antingen inte har ordning på varandra i förhandlingsrummet eller inte kan räkna. Vänsterpartiet är för, och andra partier påstår sig vara för - så en majoritet finns för att införa allt. Det enda skälet kan vara om Liberalerna säger att man hoppar av, inte bara i någon invandringsfråga utan även i frågor om sjukförsäkringen. Då utlöses någon form av regeringskris. Det är det enda jag kan förstå skulle ligga som grund.

Är Bengt Eliasson och Liberalerna beredda att utlösa en regeringskris? Eller kan vi se att de här förslagen kommer att genomföras framåt om Bengt Eliasson och Liberalerna får bestämma?

Anf. 77 Bengt Eliasson (L)

Herr talman! Jag tackar Ida Gabrielsson för frågorna.

Vi kan först lägga undan frågan om att utlösa en regeringskris eller inte. Vad det handlar om är att hedra avtal, och det gäller alla parter. Därmed bilägger jag den frågan. De diskussionerna förs i samband med helt andra frågor än de vi i dag debatterar och i helt andra forum än det vi i dag debatterar i.

Vi måste hålla isär förhandlingarna med regeringen om de olika delarna i sjukförsäkringen. I dag debatterar vi en långsiktig förändring på den väg som Liberalerna och Folkpartiet redan på den tiden debatterade på landsmötet. Detta är steg på den vägen att gå tillbaka till fasta tidsgränser och fasta avstämningspunkter som ger människor möjligheter att komma tillbaka till arbete. De ger avstämning och kraft framåt i processerna, inte att flytta människor in i en dunkel värld av oändliga sjukskrivningar.

En sak kan vi slå fast i debatten, nämligen att det inte var bättre förr. Vi ska inte tillbaka till den tiden där den vanliga utvägen var att, som det då hette, bli sjukpensionär. Det behövs effektfulla och bra rehabiliteringskedjor, och det behövs ordentlig tid för att hälso- och sjukvården och andra insatser kring den sjukskrivne blir sådana att man kan komma tillbaka till sitt liv.

Anf. 78 Ida Gabrielsson (V)

Herr talman! Jag måste ändå säga att det var bättre förr. Jag kan låta lite mossig när jag påstår det, men jag står för det. Jag har själv haft sjukersättning, och jag har kommit tillbaka. Jag tycker ändå att man är lite lyckad om man har kommit in i riksdagen och kan utföra arbetet där. Det har ju kommit nya mediciner. Det kan jag ändå stå för.

Jag fick inte riktigt svar på min fråga om dag 180. Kommer Bengt Eliasson och Liberalerna att stödja en ytterligare tidsgräns om dag 365 och det förslag som finns om att ange arbete? Är det Liberalerna som stoppar och gör så att vi inte får se förslaget på riksdagens bord? Eller är det något som regeringen skyller på?

Känner Bengt Eliasson ibland att frågorna som ställs eller förslagen som läggs fram är otydliga? Bland annat har jag sett ett förslag från Bengt Eliasson om att stoppa sveket mot de sjukskrivna. Han vill tillsätta en oberoende utredning av Försäkringskassan. Missade Bengt Eliasson mina förslag som Liberalerna röstade ned tre dagar före jul? De gick ut på att stoppa sveken och göra en oberoende genomlysning.

Är Bengt Eliasson beredd att tillsammans med mig gå fram med förslaget om LSS och sjuka?

Anf. 79 Bengt Eliasson (L)

Herr talman! Jag tackar Ida Gabrielsson för frågorna.

Jag måste tillstå att rehabilitering fungerar och att den medicinsk-tekniska utvecklingen på olika sätt har varit strålande. Det är Ida Gabrielsson själv ett gott exempel på. Jag ger en eloge till det arbetet, som säkert ledamoten själv har bidragit starkt till med vilja och kunskap.

Låt mig vara tydlig. Liberalernas inställning är att rehabiliteringskedjan och arbetslinjen är mycket viktiga att hålla fast vid. Det är inte fråga om att lägga fram förslag som innebär en återgång till sjukskrivning där det inte finns några som helst avgränsningar eller avstämningspunkter, och inte heller en tät samverkan med den sjuke med alla insatser som behövs, inte bara arbetsgivare och Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och hälso- och sjukvården. Det kan vara fråga om en lång rad sociala insatser runt den sjukskrivne. Allt detta måste komma tillsammans och få fasta avstämningspunkter under sjukskrivningsprocessen för att leda tillbaka till ett liv. Detta har jag beskrivit i mitt anförande, i motioner och i mitt tidigare svar till Ida Gabrielsson. Det är den tydliga vägen.

Ida Gabrielsson sa själv att man är emot dagens system i sin helhet. Det är inte vi. Vi vill utveckla dagens sjukförsäkring till något som är mycket bättre, men vi är inte emot helheten. Jag tvivlar på att vi kommer att lägga fram gemensamma förslag på den punkten.

Anf. 80 Julia Kronlid (SD)

Herr talman! För ett antal år sedan ville inte Liberalerna ta i oss med tång, så jag hoppade till lite på min plats när jag hörde att ledamot Eliasson framförde att vårt förslag i detta betänkande ändå var ganska vettigt. Jag gläder mig över den utveckling vi har sett genom åren, det vill säga att vi nu respektfullt kan diskutera och debattera olika sakförslag som vi är överens om, eller inte överens om.

Men om ledamot Eliasson nu tycker om vårt förslag om att det kan räcka med att återgå i deltid efter ett år, undrar jag varför Liberalerna inte kan stötta vår reservation i dag. Den gäller frågan om att regeringen ska utvärdera och utreda förslaget och göra förändringen ännu bättre. Det är min konkreta fråga: Om det är ett vettigt förslag, varför inte stödja det, ledamot Eliasson?

Anf. 81 Bengt Eliasson (L)

Herr talman! Tack, Julia Kronlid, för frågan!

När jag hade läst förslaget lyssnade jag på dem som är mycket respekterade och kunniga inom området. Eftersom de pekade på att det kan finnas konsekvenser och delar som blir ganska oöverstigliga eller svåra att genomföra i verkligheten om man bara lyfter in det här förslaget. Därför stöttar vi inte förslaget i dag. Vi skulle också försena dagens beslut, och det vill jag inte riktigt vara med om. Men att titta vidare på vad det skulle kunna betyda och sedan infoga det i förslag framöver har jag definitivt ingenting emot.

Det viktiga nu är att få det här på banan. Nu lever vi i en övergångsperiod, med ett tillfälligt beslut som löper, och det vi debatterar i dag kommer att bli fast. Det är viktigt att det kommer på plats. När vi börjar få uppföljningar inom något år eller så kan vi kanske utveckla. Regeringen har lovat att återkomma ganska snart med uppföljningar av vilka effekter det får i verkligheten.

Jag är beredd att titta på saker som kan göras ännu bättre. Jag tycker fortfarande att Sverigedemokraternas förslag i den här delen, om återgång till tidsbegränsat arbete där man är anställd, är värt att titta vidare på för att kunna komplettera med det senare.

Anf. 82 Julia Kronlid (SD)

Herr talman! Det gläder mig att Liberalerna tycker att förslaget är vettigt. Men jag vill vara tydlig med att vår reservation absolut inte handlar om att i dag avslå detta bara för att det inte blir precis som vi vill i det här avseendet. Vi står självklart bakom lagändringen och vill absolut inte stoppa den på något sätt. Vårt tillkännagivande handlar bara om att regeringen ska utvärdera det ytterligare och sedan återkomma, precis som ledamoten Eliasson lyfter fram.

Jag tror att vi är överens om att det som ligger på bordet i dag ska genomföras, punkt slut. Sedan kan regeringen även utvärdera vårt lilla tillläggsförslag om att det också ska vara möjligt att återgå på deltid.

Jag tycker fortfarande att ledamoten Eliasson ska överväga att stödja förslaget. Det blir kanske inte majoritet för det ändå. Men det hade varit trevligt att ha en diskussion om det i utskottet och kanske nå en majoritet för det. Men vi kommer att återkomma i frågan.

Jag hoppas att Eliasson kan framföra detta till kontakter i regeringen och komma ihåg var förslaget kom ifrån. Vi har i andra sammanhang lagt fram olika förslag som utskottsinitiativ, och sedan sett att de kommer som förslag från regeringen. Hur oppositionen har tryckt på är då bortglömt. Jag hoppas att det inte glöms bort den här gången.

Jag hoppas också att ledamoten Eliasson kan ta med sig förslaget till regeringen så att vi kan få en mer human sjukförsäkring. Det är ett stort problem när en person har varit sjuk länge och fortfarande är sjuk men ändå kan återgå till sin arbetsgivare i små steg och kanske till slut kan återgå i arbete. Annars får vi människor som helt i onödan måste ställas om och utbildas om för arbetsmarknaden. Vi kanske förlorar värdefulla sjuksköterskor som till exempel är långtidssjuka i covid. Jag förutsätter att Eliasson tar med sig förslaget vidare så att det kan bli verklighet.

Anf. 83 Bengt Eliasson (L)

Herr talman! Tack, Julia Kronlid!

Givetvis är Liberalerna, precis som jag sa i mitt anförande, för och styrker en mer flexibel och tydlig sjukförsäkring som är begriplig för människor och som blir mycket mer individualiserad än i dag. Det betyder att det blir en rad olika begränsningar i hur mycket man får jobba. Och i vilken takt man kan komma tillbaka till sitt arbete måste bli mycket mer flexibelt. På den punkten tror jag att vi är helt eniga.

Hur förslagen läggs fram, plockas upp och beskrivs får Julia Kronlid vända sig till regeringspartierna om. Det är ingenting som jag styr över. Jag kan bara vara med och påverka den politik som Liberalerna driver och som vi själva tar fram. I diskussionerna med regeringen kan vi påverka inom januarisamarbetet. I övrigt är det regeringspartierna som styr över detta.

Alla partier i kammaren får återkomma i de viktiga frågorna när det gäller sjukförsäkringen och faktiskt diskutera hur vi ska göra den skarpare, bättre och mer individuellt tillvänd, så att den fungerar för människor i deras vardag och verkligen som en försäkring för att man ska ta sig tillbaka till arbete vid enkel eller svår sjukdom. Det är vi helt överens om.

Anf. 84 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Sjukpenningen ska vara en inkomstbortfallsförsäkring som ger stöd till den enskilde som på grund av sjukdom inte kan gå till sitt arbete. Den ska vara ett stöd för att man ska kunna återgå till sitt befintliga arbete eller möjligtvis ett annat arbete om så krävs.

För stöd till återgång finns rehabiliteringskedjan. Den är bra. Den innehåller tidsgränser för när en sjukskriven ska prövas mot befintligt arbete, sin arbetsgivare eller annat arbete. Det gör att fokus hela tiden ska hållas på rehabilitering, och det ska finnas en plan för varje sjukskriven person så att man ska kunna komma tillbaka. Det är något som vi i Centerpartiet stöder.

Det är också viktigt att det finns en pågående plan. Där bedömningen är att man ska kunna återgå till sitt befintliga arbete ska den planen också kunna genomföras.

Det är Försäkringskassan som handlägger och gör bedömningar av om man är arbetsför eller om man ska fortsätta att få sjukpenning. När det gäller rehabiliteringskedjan och bedömningen vid just 180 dagar har Försäkringskassan gjort en tolkning; även om det finns en pågående rehabilitering som förväntas leda till att personen kan komma tillbaka till sitt ordinarie arbete avslås många ansökningar om sjukpenning. Personen hänvisas då till att söka arbete på övriga arbetsmarknaden. Det är såklart inte bra.

Om det pågår en rehabilitering måste man kunna fortsätta med den innan man prövas mot övriga arbetsmarknaden. Här behöver helt enkelt ett förtydligande göras. Nuvarande regelverk skapar osäkerhet för den sjuke men faktiskt också för företaget som vill ha tillbaka sin anställda. Finns det en god chans att komma tillbaka inom rimlig tid är det också det klart bästa för alla inblandade.

Herr talman! Centerpartiet värnar arbetslinjen, eftersom de flesta människor mår bra av att gå till ett arbete eller till studier och känna att de har ett värde och ett arbete som genererar inkomst och bidrar till vår gemensamma välfärd i landet. För att det ska fungera krävs ett fokus på tidig rehabilitering, så att den som är sjuk får korrekt hjälp för att kunna återgå till sitt arbete eller prova ett nytt arbete.

Här måste regeringen skärpa sin styrning av Försäkringskassan, så att man ger ett tidigt stöd och samordnar runt den sjukskrivne. Det behövs samordning av insatser från sjukvården och arbetsgivaren och i vissa fall insatser från Arbetsförmedlingen för att en enskild ska få rätt stöd.

Herr talman! I sammanhanget är det viktigt att nämna att det krävs ytterligare förtydliganden för att vi ska få en bättre rehabiliteringskedja. Det är något som Centerpartiet arbetar för och driver. Det vi nu pratar om kallas angivet arbete, det vill säga att Försäkringskassan behöver ange vilken typ av arbete de bedömer att en sjukskriven person kan ta i det fall man inte kan återgå till sin befintliga arbetsgivare. Det behövs för att öka tydligheten och förtroendet för bedömningen av rätten till sjukpenning.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att även de andra förändringarna som föreslås i betänkandet är bra. De handlar om att enskilda företagare kan få fortsätta att hantera mindre delar i företaget, exempelvis uppdatera en hemsida, samtidigt som de kan fortsätta ha arbetslöshetsersättning. Det är en fördel för att de ska kunna starta igång sitt företag igen när pandemin börjar lätta.

Herr talman! Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 85 Maria Malmer Stenergard (M)

Herr talman! Tack, Rickard Nordin, för anförandet!

I Alliansen gjorde Moderaterna och Centerpartiet många bra saker tillsammans. Vi tog bland annat viktiga steg på många områden för att upprätta arbetslinjen.

Det är klart att vi är många som ser med stor oro på hur sjukförsäkringen utvecklas. Sedan Socialdemokraterna tog över har antalet avslag efter dag 180 i sjukförsäkringen ökat markant. Men lagstiftningen är densamma. Det är regeringens bristande ledning och styrning som har lett till att vi har hamnat där vi är i dag.

Det har kommit allvarlig kritik från Riksrevisionen mot Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och statliga arbetsgivare. De brister i sina insatser för att underlätta för personer som har varit sjukskrivna att återgå i arbete. Många sjukskrivna erbjuds inget omställningsmöte, och det saknas alltså dokumentation i vart tredje sjukskrivningsärende hos statliga arbetsgivare, i genomsnitt.

Men i stället för att sopa framför egen dörr och göra det man ska göra - använda den viktiga rehabiliteringskedjan och se till att alla parter lever upp till sina åtaganden enligt den - ger man riksdagen uppdraget att ta fram ny lagstiftning, som slår väldigt brett och riskerar medföra att många som är sjuka stannar längre utanför arbetsmarknaden.

Jag är inte alls förvånad över att Socialdemokraterna tar pandemin som ursäkt för att börja nedmontera arbetslinjen och i stället införa en bidragslinje. Det som förvånar mig är att Centerpartiet väljer att stödja dem i det arbetet. Det handlar inte bara om den här förändringen, utan det kommer att komma fler som tar oss i den riktningen.

Anf. 86 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Jag noterar ingen fråga från Maria Malmer Stenergard utan bara fortsatt argumentation, som hon kanske borde ha lyft i sitt anförande i stället.

Jag kan konstatera att jag själv lyfte den bristande ledningen och styrningen från regeringens sida. Men när vi i Centerpartiet säger att den inte är tillräcklig kommer vi att agera i riksdagen, vilket vi nu har gjort. Det var vi som lade fram detta utskottsinitiativ i socialförsäkringsutskottet därför att vi ser att det finns problem; Moderaterna lyfter själva många av dem.

Det här är lagstiftning som efterfrågas av många företag, som ser att den anställde och sjuke kan komma tillbaka till samma arbete som tidigare och att de slipper rekrytera ny personal. Det innebär en ökad trygghet, både för den anställde och för företaget, och skapar i sig mycket värde i samhället. Detta är alltså något som är välkommet och självklart kommer att användas när man ser att det ger möjlighet att just komma tillbaka till samma arbete. Det ersätter såklart inte andra insatser som behöver göras i rehabiliteringskedjan och från Försäkringskassans sida, men det är en viktig nyckel för att få vår ekonomi att funka lite bättre.

Anf. 87 Maria Malmer Stenergard (M)

Herr talman! Tack, Rickard Nordin, för svaret! Jag delar Centerpartiets frustration över att regeringens ledning och styrning är bristande och att myndigheterna inte gör det de ska. Men jag tycker att man gör det väldigt enkelt för sig om man då tar på sig ansvaret att genom lagstiftning förbättra när det gäller det som regeringen inte själv kan uppnå.

Problemet är ju att man inte alls träffar de grupper som skulle behöva stöttning. Det man i stället gör är att man, på ett ganska träffsäkert sätt, nedmonterar arbetslinjen och generellt sett, för alla grupper, gör det enklare att stanna längre i sjukskrivning. Detta innebär ett djupare utanförskap och att de aktörer inom sjukförsäkringen som borde göra ett jobb i stället riskerar att skjuta upp de åtgärder som ska vidtas. Detta lyfter till exempel Försäkringskassan som en farhåga.

Jag menar att man i stället ska rikta in sig på de avgränsade problem man ser, till exempel de som är långtidssjuka i covid-19. Vi vet att vetenskapen inte vet tillräckligt mycket om effekterna på lång sikt, och det är motiverat att göra ett tillfälligt undantag. I stället väljer man att göra ett permanent undantag, som gör att många tyvärr kommer att få stanna längre i utanförskap.

Ett annat område där jag tror att man skulle behöva göra en justering är psykiatriska diagnoser, som ökar lavinartat. Vi skulle gärna se en särskild rehabiliteringskedja för dem som har drabbats av till exempel stressrelaterade sjukdomar och behöver en helt annan rehabilitering än vad till exempel en bruten fot kräver.

För att vara tydlig med mina frågor: Hur ser Centerpartiet på risken att man använder Centerpartiet för att rulla tillbaka arbetslinjen och införa bidragslinjen? Och hur ser Centerpartiet på en särskild rehabiliteringskedja för psykiatriska diagnoser?

Anf. 88 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Det är lite spännande när Maria Malmer Stenergard säger att Centerpartiet tar på sig ett ansvar och genomför en lagstiftning. Detta är något som Moderaterna frekvent gör i riksdagen, genom olika utskottsinitiativ och annat och genom att helt enkelt driva på regeringen i den riktning man önskar. Det är normal politik som vi för här i riksdagen; det sker ju hela tiden, inte minst i finansutskottet. Jag ser fram emot att Moderaterna då slutar lägga fram förslag, till exempel när det gäller budgetregelverk och annat, där man på sistone frekvent har gått emot de budgetregelverk och ramverk som vi har. Det är, tycker jag, lite konstig kritik som Maria Malmer Stenergard framför.

Moderaterna skulle också gärna få förklara - nu kan Maria Malmer Stenergard inte göra det i en replik här, men i övrigt - hur man ska göra denna avgränsning rättssäkert och hur man får det att fungera på ett bra sätt om man bara ska pinpointa människor som är långtidssjukskrivna i covid. Det rör sig om ganska diffusa diagnoser och är därför helt enkelt inte möjligt. Det är egentligen lätt att bolla tillbaka frågorna till Moderaterna, som inte har de konkreta svaren när det gäller hur man ska hantera detta i verkligheten.

Det jag kan konstatera är att Centerpartiet har drivit på för ett förslag som kommer att göra det bättre för företaget men framför allt för den sjuke, när man ser att denne inom en kort framtid ska kunna återgå till sitt arbete. Detta kommer att gynna ekonomin och arbetslinjen såväl som den sjuke.

Anf. 89 Ida Gabrielsson (V)

Herr talman! Först vill jag verkligen tacka Centerpartiet för att man slöt upp kring Vänsterpartiets utskottsinitiativ och bara dagen efter ställde sig bakom att vi skulle göra det som i dag sker: att vi får en lättnad vid dag 180. Detta - att det kom från fler partier - tror jag bidrog till att det här blev av och gick så pass fort efter alla år av väntan, även under perioden sedan utredningen kom.

Just detta om angivet arbete fanns i både Vänsterpartiets och Centerns förslag. Men det tog Centern sedan tillbaka på mötet, och vi behövde inte ta ställning till det. Nu får jag med glädje höra att det är angivet arbete som ska gälla. Då känns det som att det måste vara Liberalerna som inte kan acceptera detta, för varför läggs det inte fram? Varför kan det inte vara med bland det vi i dag ska ta ställning till? Det skulle hjälpa väldigt många. Särskilt de som redan är arbetslösa skulle ha en annan chans.

Min fråga till Centerpartiet är: Är ni beredda att ta strid för att angivet arbete ska införas? Och är ni beredda att också se över nästkommande tidsgräns för att genom lagstiftning förtydliga vad som ska gälla vid omställningen dag 365?

Anf. 90 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Hur andra partier resonerar får stå för dem. Centerpartiet har resonerat i linje med det utskottsinitiativ som vi lade fram - det var Solveig Zander som lade fram det för vår räkning. Det är också detta vi nu har framför oss.

Vi tycker att det är en bra förändring; annars hade vi inte lagt fram den. Hur vi gör framöver får vi återkomma till. Detta är något som i högsta grad är budgetpåverkande och som vi i så fall tar i samarbete med de partier som vi lägger fram en budget med.

Anf. 91 Ida Gabrielsson (V)

Herr talman! Jag tar min fråga igen - jag tror att det blev ett missförstånd. Det handlade om det som fanns i Solveig Zanders utskottsinitiativ och även i mitt, om att arbete skulle anges och vilken typ av arbete. Det stöddes sedan inte av just Solveig Zander, utan det var endast Vänsterpartiet som framhärdade. Det var väldigt glädjande att höra att Centern stenhårt kommer att driva detta om att ange arbete.

Jag har också en fundering kring att angivet arbete i utredningen är satt till noll. När det gäller att göra upp med budgetkompisarna brukar ni ju köra över dem i andra initiativ med olika förslag som inte är kostnadsökande. Den här kostnaden bedöms av utredaren ligga på noll, så jag undrar fortfarande varför ni inte kliver fram och driver den här frågan hårdare.

Anf. 92 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Vi har gjort olika typer av justeringar, exempelvis i sjukförsäkringsregler och annat. Bara för att samhällskostnaden är noll betyder det inte att det inte är budgetpåverkande. Därmed är det rimligt att hantera sådant i samarbete med de partier som man diskuterar budget med.

Extra ändringsbudget för 2021 - Vissa ändrade regler inom sjukförsäkringen

Vi inom fyrpartigruppen har gemensamt kommit fram till det förslag som vi nu har på bordet. Jag tycker att det är bra. Det kommer att förbättra för många människor, det kommer att förbättra för många företag och det kommer att skapa en tryggare situation både på arbetsmarknaden och för den sjukförsäkrade.

Det är bra förändringar, och det är välkommet att även Vänsterpartiet tycker det. Det är beklagligt att inte alla partier i Sveriges riksdag sluter upp bakom dem.

Jag är glad över att om ett par timmar kunna trycka på knappen för ja i den här frågan och ser fram emot att vi kommer att utveckla både sjukförsäkringssystem och annat på andra sätt framöver. Hur det blir får vi se framöver.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Äldrefrågor