Familjerätt

Civilutskottets betänkande 2013/14:CU19

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 6 mars 2014

Beslut

Nej till motioner om familjerätt (CU19)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2013 om familjerätt. Motionerna handlar om utredningar om faderskap, talerätt i mål om fastställande av faderskap, föräldraskap vid assisterad befruktning, adoption, översyn av vårdnadsreglerna, vårdnaden vid våld mot den andra föräldern och riskbedömningar vid bland annat vårdnadstvister.

Andra motioner handlar om fler än två vårdnadshavare, automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar, juridiskt biträde för barn i vårdnadsmål, olovligt bortförda barn i internationella förhållanden, umgänge med annan än biologisk förälder, överförmyndare, gode män och god man för ensamkommande barn.

Övriga motioner handlar om barnbalk, formerna för ingående av äktenskap, ersättning till vigselförrättare, tvångs- och barnäktenskap, så kallade flersamma förhållanden, makars förmögenhetsförhållanden, bodelningskostnader, tidsfrist för att begära bodelning, ändringar i namnlagen, retroaktiva namnbyten, laglott, särkullbarns och efterlevande makes arvsrätt, arvsrätt för kusiner och registrering av testamenten.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag.

Hela betänkandet

Betänkande 2013/14:CU19 (pdf, 431 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

69 motioner

Motioner från ledamöterna

Vårdnads- och umgängestvister Motion 2013/14:C202 av Marianne Berg m.fl. (V)
Tillsyn av förmyndare och överförmyndare Motion 2013/14:C204 av Marianne Berg m.fl. (V)
God man för asylsökande barn Motion 2013/14:C213 av Andreas Carlson (KD)
Nationellt register för testamenten Motion 2013/14:C214 av Börje Vestlund (S)
Översyn av överförmyndarorganisationen och därmed sammanhängande verksamhet Motion 2013/14:C216 av Barbro Westerholm (FP)
Kusiners arvsrätt Motion 2013/14:C231 av Lars-Arne Staxäng och Betty Malmberg (M)
Öka jämställdheten vid separationer Motion 2013/14:C232 av Lars-Arne Staxäng och Finn Bengtsson (M)
Lagen om god man Motion 2013/14:C233 av Berit Högman (S)
Umgängesrätt för mor- och farföräldrar Motion 2013/14:C234 av Kristina Nilsson och Eva Sonidsson (S)
Obligatorisk registrering av testamenten Motion 2013/14:C237 av Susanne Eberstein och Ingemar Nilsson (S)
Makars förmögenhetsförhållande och bodelning Motion 2013/14:C249 av Anna Steele (FP)
Föräldraskap Motion 2013/14:C250 av Anna Steele (FP)
Frivilligt testamentsregister hos Skatteverket Motion 2013/14:C252 av Karin Granbom Ellison (FP)
Barnperspektiv i föräldrabalken Motion 2013/14:C269 av Gunilla Nordgren (M)
Säkra barnperspektivet Motion 2013/14:C271 av Roza Güclü Hedin (S)
Ersättning till borgerliga vigselförrättare Motion 2013/14:C274 av Jan Ericson (M)
Straffsanktioner vid umgängessabotage Motion 2013/14:C278 av Jan Ericson (M)
Förstärkta skyddsregler för efterlevande partner vid dödsfall Motion 2013/14:C281 av Anders Ahlgren och Johan Linander (C)
Flersamma förhållanden Motion 2013/14:C282 av Christer Winbäck (FP)
Godmanskap, förvaltarskap och förmynderskap Motion 2013/14:C284 av Johan Pehrson och Anna Steele (FP)
Arvsrätt för särkullbarn Motion 2013/14:C288 av Catharina Bråkenhielm och Jan-Olof Larsson (S)
Föräldraskap Motion 2013/14:C291 av Rickard Nordin (C)
Barnbalk Motion 2013/14:C293 av Ulrika Karlsson i Uppsala och Hans Rothenberg (M)
Avskaffande av laglotten Motion 2013/14:C294 av Boriana Åberg (M)
Adoption av vuxna Motion 2013/14:C295 av Boriana Åberg (M)
Bortrövade barn Motion 2013/14:C301 av Annelie Enochson (KD)
Bekräftelse av faderskap för ogifta par Motion 2013/14:C307 av Emma Henriksson (KD)
Ändamålsenlig överförmyndarverksamhet Motion 2013/14:C310 av Mattias Jonsson och Adnan Dibrani (S)
Jämställt föräldraskap Motion 2013/14:C316 av Shadiye Heydari (S)
Ett stärkt barnperspektiv Motion 2013/14:C318 av Annika Qarlsson och Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Imamer och vigselrätten Motion 2013/14:C323 av Gunilla Svantorp (S)
Inhemsk adoption Motion 2013/14:C324 av Helena Bouveng (M)
Obligatorisk prövning av vårdnaden vid mord av den andre vårdnadshavaren Motion 2013/14:C335 av Ellen Juntti och Pia Hallström (M)
Vårdnadshavares rätt till information Motion 2013/14:C345 av Emma Carlsson Löfdahl (FP)
Sanktionsmöjligheter vid försvårande av umgänge Motion 2013/14:C347 av Emma Carlsson Löfdahl (FP)
Fäders möjlighet att begära faderskapstest Motion 2013/14:C351 av Elin Lundgren (S)
Olämpliga vårdnadshavare Motion 2013/14:C353 av Eva-Lena Jansson (S)
Stöd till vigselförrättare Motion 2013/14:C360 av Fredrik Olovsson och Lennart Axelsson (S)
Överförmyndarinstitutet Motion 2013/14:C365 av Marie Nordén (S)
Civiläktenskap Motion 2013/14:C372 av Ulf Nilsson (FP)
Ökad rättssäkerhet i fråga om gode män och förvaltare Motion 2013/14:C375 av Solveig Zander (C)
Namngemenskap har betydelse Motion 2013/14:C377 av Tuve Skånberg (KD)
Fastställande av faderskap Motion 2013/14:C379 av Patrick Reslow (M)
Gemensam vårdnad Motion 2013/14:C381 av Margareta Larsson (SD)
Vårdnad om barn när en förälder mördat den andra föräldern Motion 2013/14:C383 av Maria Lundqvist-Brömster (FP)
Barnets rätt till ombud vid vårdnadstvister Motion 2013/14:C384 av Maria Lundqvist-Brömster och Barbro Westerholm (FP)
Arvsrätt för efterlevande make och särkullbarn Motion 2013/14:C385 av Maria Lundqvist-Brömster (FP)
Namngemenskap har betydelse Motion 2013/14:C404 av Annelie Enochson och Tuve Skånberg (KD)
Medling i FB-mål Motion 2013/14:C409 av Margareta Larsson (SD)
Faderskapstest Motion 2013/14:C410 av Carina Herrstedt (SD)
Värdet av faderskapserkännande Motion 2013/14:C420 av Meeri Wasberg och Marie Nordén (S)
Barns rätt till anknytningspersoner Motion 2013/14:C424 av Hillevi Larsson (S)
Översyn av ordningen för gode män Motion 2013/14:C432 av Finn Bengtsson (M)
Icke-erkännande av fullmaktsäktenskap Motion 2013/14:C443 av Kent Ekeroth (SD)
Familjerätt Motion 2013/14:C446 av Veronica Palm m.fl. (S)
Gemensam vårdnad Motion 2013/14:C451 av Ann-Christin Ahlberg (S)
Nya vårdnadsregler Motion 2013/14:C452 av Fredrik Schulte m.fl. (M)
Vigselförrättare Motion 2013/14:C455 av Johan Andersson m.fl. (S)
Om barnets rättigheter till vårdnad, boende och umgänge utan våld Motion 2013/14:C456 av Monica Green m.fl. (S)
Vårdnad av barn vid brott mot den andra föräldern Motion 2013/14:C457 av Anna Wallén (S)
Transpersoners livsvillkor Motion 2013/14:C460 av Börje Vestlund m.fl. (S)
Skärpta regler för gode män Motion 2013/14:C461 av Kenneth G Forslund (S)
Lagstiftning angående barn och tvångsgifte Motion 2013/14:Ju422 av Richard Jomshof m.fl. (SD)
Flykting- och migrationspolitik Motion 2013/14:Sf220 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V)
Jämställd föräldraförsäkring Motion 2013/14:Sf250 av Wiwi-Anne Johansson m.fl. (V)
Utgiftsområde 8 Migration Motion 2013/14:Sf384 av Tomas Eneroth m.fl. (S)
Grön politik för alla familjer Motion 2013/14:So301 av Maria Ferm m.fl. (MP)
Samkönade kvinnliga par och barnlöshet Motion 2013/14:So643 av Börje Vestlund m.fl. (S)
Bättre psykisk hälsa och psykiatrisk vård bland unga Motion 2013/14:So664 av Agneta Luttropp m.fl. (MP)

Beredning

Beredning i utskottet: 2014-02-04
Justering: 2014-02-20
Betänkande publicerat: 2014-02-24
Trycklov: 2014-02-24

Reservationer 32
Betänkande 2013/14:CU19

Alla beredningar i utskottet

2014-01-30, 2014-02-04

Nej till motioner om familjerätt (CU19)

Civilutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2013 om familjerätt. Motionerna handlar om utredningar om faderskap, talerätt i mål om fastställande av faderskap, föräldraskap vid assisterad befruktning, adoption, översyn av vårdnadsreglerna, vårdnaden vid våld mot den andra föräldern och riskbedömningar vid bland annat vårdnadstvister.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2014-03-05

Webb-tv Debatt om förslag: Familjerätt

12 juli 2022
Debatt om förslag 2013/14:CU19

Dokument från debatten

2014-03-05

Protokoll för debatten

Carina Ohlsson (S)

Anf. 87 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Betänkandet vi ska debattera nu behandlar motioner som väckts under den allmänna motionstiden förra året och som gäller många olika områden. Det handlar om faderskap, talerätt i mål om fastställande av faderskap, föräldraskap vid assisterad befruktning, adoption, översyn av vårdnadsreglerna, vårdnaden vid våld mot den andra föräldern, riskbedömningar vid vårdnadstvister, bodelningskostnader, överförmyndare, gode män, retroaktiva namnbyten och så vidare. Det är väldigt många olika områden. Jag står naturligtvis bakom alla socialdemokratiska reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 9, Vårdnaden vid våld mot den andra föräldern . Fru talman! Varje år tvingas barn uppleva hur den ena föräldern misshandlar den andra föräldern, och det absolut vanligaste är då att pappa misshandlar mamma. Det allra värsta som kan ske, och som tyvärr händer ibland, är att den ena föräldern mördar den andra och sedan dessutom blir ensam vårdnadshavare. Den förälder som har dödat den andra föräldern behåller därmed inflytande över barnet och kan bestämma var barnet ska bo och vilken skola hon eller han ska gå i samt förhindra att barnet får stöd och behandling. För barnet blir kränkningen dubbel. Först är det traumat att en förälder dödas, och sedan ska barnets liv styras av förövaren. Lagstiftningen bör därför ses över så att det sker en automatisk omprövning av vårdnaden i de fall där den ena föräldern har dödat den andra föräldern. Möjligheten till prövning bör inte, som i dag, vara beroende av socialnämndens förmåga att agera och väcka talan. Det är en uppgift för regeringen att ta nödvändiga initiativ. I ett fall för något år sedan fördröjdes placeringen av barnen. Fadern vägrade godkänna att det utsågs god man, och det dröjde flera månader innan barnen fick kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin, när fadern hade mördat barnens mamma. Socialstyrelsen ansåg efter att ha tittat på fallet att när en förälder genom våld har dödat den andra föräldern bör det ses som bristande omsorg om barnet och att kriteriet för vård enligt lagen om vård av unga då är uppfyllt. Barnet kan då genom beslut om vård enligt den lagstiftningen skyddas från en olämplig förälder. Ett beslut enlig lagen om vård av unga är en markering att förövaren genom sitt brott har förverkat sin rätt att bestämma över barnet. Naturligtvis hade detta kunnat ske i det här fallet också, men vi tycker ändå att vi tydligt behöver poängtera att det här inte ska få ske i fortsättningen. Det har kommit en slutrapport från en nationell tillsyn 2012-2013 med titeln Våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld . Den kom alldeles nyligen. Under rubriken Har det inte blivit bättre? kan man läsa att sedan den förra nationella tillsynen som gjordes 2008-2009 förefaller det som att inga större bestående förbättringar har skett i majoriteten av kommunerna. Det finns dock skillnader mellan kommunerna. De brister som setts i denna tillsyn liknar de som fanns i den föregående tillsynen, till exempel brister i utredningar och dokumentation och att barn som bevittnat våld inte utreds. Kvinnor och barn hänvisas ofta till serviceinsatser utan föregående utredning och beslut. Det systematiska kvalitetsarbetet behöver utvecklas, och det saknas handlingsplaner och kartläggning inom området. Arbetet inom familjerätten verkar dock i flera kommuner ha förbättrats. Det är det som vi diskuterar i dag, och det är bra att det ändå har förbättrats en del, men det finns mycket övrigt att önska. Det finns nu rutiner för arbetet med våld i nära relation och mer kompetens inom området jämfört med hur det var vid den förra tillsynen. Det är alltså på rätt väg, men det finns en del kvar att göra. Den nya myndigheten Inspektionen för vård och omsorg finner det anmärkningsvärt att en större förändring inte skett i socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld sedan den förra nationella tillsynen, inte minst med tanke på att Socialstyrelsen har tagit fram hjälp såsom handböcker, allmänna råd, utbildningsmaterial med mera. Egentligen skulle det alltså inte ha behövt ske att barnen inte direkt får insatser beroende på att en pappa som har mördat mamman inte fråntas vårdnaden. Resultatet av tillsynen tyder på att arbetet med kvinnor och barn som bevittnat våld inte är prioriterat i alla kommuner. Då tar man heller inte fram rutinbeskrivningar och sådant, vilket ska göras vid den här typen av våld. Många kommuner tar fortfarande inte det ansvar som de enligt socialtjänstlagen har. Det kan finnas olika skäl till att arbetet inte utvecklas mer i en del kommuner, till exempel bristande ledning, bristande kunskaper om området, hög arbetsbelastning, stor personalomsättning och ekonomiska begränsningar. Herr talman! Andra frågor som har aktualiserats under senare tid handlar om överförmyndare och gode män. Under de senaste 20 åren har överförmyndarnas verksamhet expanderat. Lagar och regler om överförmyndarnas verksamhet är i många fall otidsenliga. Antalet svåra fall har ökat, och nya målgrupper som behöver hjälp har tillkommit. Överförmyndarna står också inför stora utmaningar på grund av att antalet äldre i befolkningen ökar. Det finns också behov av samarbete i större organisationer för att lösa uppgiften och för att säkerställa kvalitet i verksamheten. Samtidigt är det allt svårare för kommunerna att förmå människor att ta på sig ett så krävande uppdrag. Vidare har både Riksrevisionen och Justitieombudsmannen upprepade gånger riktat allvarlig kritik mot brister i verksamheten. Allt detta talar för att det behövs en översyn av hela överförmyndarverksamheten. Det är angeläget att skapa en lagstiftning och organisation för överförmyndarna som är anpassad för dagens samhälle. Det är en uppgift för regeringen, tycker vi, att ta de initiativ som krävs. När det gäller gode män har lagstiftningen funnits i 20 år. Det finns all anledning att se över den ur flera aspekter. Man bör bland annat se över möjligheten att höja den ekonomiska ersättningen till gode män så att fler vill ta på sig uppdraget. Man bör också se över uppdraget som sådant och den gode mannens roll och ansvar i förhållande till socialtjänsten. Det bör också finnas ett resonemang om hur många huvudmän en god man ska få ha. Alltför många uppdrag kan medföra att den gode mannen inte har möjlighet att ta till vara alla sina huvudmäns intressen. Även kraven på vilka som kan vara god man och hur verksamheten ska skötas och redovisas bör utredas. Vi anser att en översyn behöver göras av hela regelverket vad gäller gode män och förvaltare. Detta gäller inte minst för de ensamkommande flyktingbarnen som har ökat i antal. Här måste också regeringen se till att kommunerna har förutsättningar att tillgodose detta, för det är nödvändigt att vi får gode män som vet hur de på bästa sätt ska utföra sitt uppdrag. Herr talman! Frågorna är många i detta betänkande, som jag inledde med att säga. En fråga är de regler som gäller i dag när en make går bort. De gemensamma barnen har då inte rätt till arv förrän båda föräldrarna har avlidit. För makar som har barn som inte är parets gemensamma, så kallade särkullbarn, gäller att dessa har rätt att omedelbart få ut sin del av arvet efter den avlidne. Det innebär att i en familj där det finns både ett gemensamt barn och ett särkullbarn kan särkullbarnet kräva sin andel av arvet omedelbart medan det andra barnet måste vänta tills båda makarna har avlidit. I de fall där arvet inkluderar en fastighet som bebos av kvarvarande make skulle en lagändring som ger den efterlevande besittningsrätt till bostaden till eget frånfälle eller försäljning skapa trygghet för den efterlevande. Frågan om en sådan lagändring måste naturligtvis vägas mot särkullbarns rätt att omedelbart få del av sitt arv. Vi tycker att man behöver se över hur det ska vara i framtiden. Något som vi direkt tycker att man behöver förenkla, och det är en helt annan fråga, är fastställandet av faderskap när föräldrarna är ogifta. Det bör enligt vår mening införas nya rutiner. Vi anser att föräldrarna redan på sjukhuset eller i samband med de första kontakterna med Försäkringskassan gemensamt ska kunna underteckna en försäkran med uppgivande om föräldraskap. Ett annat alternativ kan vara att föräldrarna gemensamt kan anmäla faderskapet till folkbokföringsregistret. Socialnämnden bör utreda faderskap endast i fall där det finns oklarheter. Det här tycker vi att man skulle kunna åtgärda snabbt.

Markus Wiechel (SD)

Anf. 88 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! Familjerätt är ett stort ämne, och detta betänkande berör många frågor av olika karaktär. Som gammal socionomstudent går jag lätt själv tillbaka till sådant som jag läste under studietiden. Faktum är att allt i detta betänkande är viktigt, men en sak berör mig extra mycket, och det är när barn drabbas av ett ansvarslöst beteende hos vuxna. Herr talman! Barnets bästa måste alltid vara avgörande när en förälder döms för att ha använt våld mot den andra föräldern. Ett barns rätt till en trygg uppväxt måste alltid gå före en förövares föräldrarätt. Om en förälder exempelvis har mördat eller misshandlat den andra föräldern bör vederbörande rimligtvis i de flesta fall förlora vårdnaden. Det finns givetvis undantag, till exempel om en förälder har handlat i nödvärn efter att ha varit utsatt för våld under en lång tid och ändå anses vara den bästa vårdnadshavaren för barnet. Nuvarande regler säger att det är upp till socialnämnden i kommunen om vårdnadsfrågan över huvud taget ska komma upp i en domstol, vilket inte är rimligt. Barnets behov ska alltid vara i centrum, varför en lagändring om en automatisk prövning av vårdnadsfrågan när den ena föräldern har använt våld mot den andra bör införas. Barn drabbas också i samband med vårdnadstvister. Det är mycket viktigt att det alltid görs en ordentlig riskbedömning i alla vårdnadsprocesser. Barns säkerhet måste väga tyngre än föräldrars intresse av att få träffa sitt barn utan inskränkning. Till skillnad från i många andra länder saknas det i dag ett fungerande riskbedömningsinstrument i de svenska domstolarna. I exempelvis Storbritannien formuleras beslut om umgängesrätt oftast med detaljerade anvisningar om hur umgänget ska gå till, och umgänges- och vårdnadsbeslut är striktare i flera europeiska länder. Regeringen bör utarbeta de förslag som krävs för att svenska domstolar ska utnyttja denna möjlighet, som faktiskt finns redan i dag. I samband med vårdnadsprocesser bör det göras en ordentlig riskbedömning. Herr talman! Trots att 2006 års vårdnadsreform var till för att minska antalet tvister har antalet vårdnadstvister ökat. Dessa tvister är inte roliga, och den nuvarande metoden går ut på att vinna en strid genom att försöka bevisa den andra förälderns oduglighet. Klart är att innebörden av detta kan sammanfattas med att en förälder uppmuntras till att smutskasta en annan. Det här är inte rimligt. Av den anledningen bör domstolarna erbjuda föräldrarna en obligatorisk medlare som bör vara en lagfaren person. Om detta erbjuds i samtliga mål enligt föräldrabalken får föräldrarna ett effektivt verktyg för att komma överens, vilket säkrar barnperspektivet. Vad som framkommer i samtal med medlaren bör omfattas av sekretess. Det är en förutsättning för förtroendefulla samtal och ökar möjligheterna till en bra förlikning. Det bästa i alla dessa fall är om parterna kommer överens tidigt, gärna redan i samband med separationen. Om detta inte går borde frågan lösas i familjerätten. Men tyvärr ser verkligheten inte alltid ut så. I de fall där det inte är så är det bättre om parterna når en samförståndslösning genom medling eller förlikning än att domstolen slutligen avgör frågan. Familjelagstiftningen bör således också genomsyras av ett jämställt föräldraskap, och gemensam vårdnad bör alltid vara utgångspunkten. Regeringen har aviserat att en utvärdering av 2006 års vårdnadsreform kommer att inledas under valperioden, och det tycker jag är bra. Jag kan dock konstatera att någon utvärdering ännu inte har påbörjats. Regeringen bör därför ta nödvändiga initiativ för att sätta i gång utvärderingen. Herr talman! Gemensam vårdnad bör alltid vara utgångspunkten i tvister. Men det finns fall där det inte ens är självklart vem som är pappa till barnet. Det är ett stort problem för enskilda individer som kanske tror sig vara pappa. Talan om fastställande av faderskap bör även kunna väckas av en man som tror sig vara far till ett barn. Han bör kunna kräva att en undersökning görs för att ta reda på om han är barnets biologiska pappa. Dagens lagstiftning kan vara ett oöverstigligt hinder för de män som vill ta ansvar för sitt barn när mamman inte vill samarbeta. Detta är djupt orättvist och främjar inte jämställdhet mellan män och kvinnor. Ett annat problem är när ett par har fått ett barn men inte är gifta. Med dagens lagstiftning får föräldrarna gemensam vårdnad automatiskt enbart om de är gifta, inte annars. Samhällets familjestrukturer ser annorlunda ut i dag. Det föds många barn utan att föräldrarna bor tillsammans, och ännu vanligare är det att de föds utan att föräldrarna är gifta. I dessa situationer kvarstår, trots arbetet med jämställdhet i familjen, mammans rätt att ensam avgöra om pappan till det gemensamma barnet ska få del av vårdnaden. Vid oenighet om vårdnaden av ett barn bör gemensam vårdnad naturligtvis vara den naturliga utgångspunkten om man vill sträva efter ett mer jämställt samhälle där barnets rätt till umgänge med båda föräldrarna försvaras. Då det finns en känd pappa till barnet ska han därför automatiskt få gemensam vårdnad. Herr talman! Jag tänker fortsätta tala om barnens bästa men även sträcka mig till vikten av att förhindra att tvångsäktenskap erkänns i Sverige. Skatteverket bör inte kunna registrera äktenskap som har ingåtts utanför EU om inte migrationsdomstolen, alternativt länsstyrelsen, först har godkänt äktenskapet. Äktenskap som ingåtts utomlands via ombud där ingen av makarna har varit fysiskt närvarande vid vigseln ska inte heller erkännas i Sverige. Därutöver anser jag att bestämmelsen om dispens för äktenskap där någon av parterna är under 18 år ska tas bort. Regeringen bör utarbeta nödvändiga lagförslag och återkomma till riksdagen för att förhindra barn- och tvångsäktenskap. Jag vill med detta sagt yrka bifall till samtliga SD-reservationer i betänkandet.

Marianne Berg (V)

Anf. 89 Marianne Berg (V)

Herr talman! I betänkandet finns det jättemånga kanonbra reservationer från Vänsterpartiet, men jag väljer att bara lyfta fram reservation 9 tillsammans med Socialdemokraterna och reservation 19. Herr talman! När det gäller vårdnadsregler syftade 2006 års vårdnadsreform till att få föräldrar att samarbeta bättre och minska antalet vårdnadstvister som går till domstol. Det har dock inte blivit resultatet. I stället har antalet fall som går till domstol i dessa ärenden ökat. Det är bedrövligt, sett ur ett barnperspektiv. Regeringen har inte kommit med några initiativ när det gäller konfliktlösning vid vårdnadstvister utan har under flera års tid upprepat och upprepat att en översyn ska ske under mandatperioden. Regeringen kom med en proposition 2011, Barns möjlighet att få vård . Vad som är glädjande i den är att regeringen önskar sig en utvärdering av den så kallade Trondheimsmodellen. Det välkomnar jag eftersom det är helt i linje med Vänsterpartiets politik i frågan. Till det trista hör att utredningen om vad detta ska innehålla ännu inte har kommit till skott. Trondheimsmodellen bygger bland annat på att en familjesekreterare medverkar vid muntliga förberedelser, försöker förmedla barnets behov till föräldrarna och naturligtvis ser till barnets behov, rättigheter och önskemål. Detta arbetssätt har som sagt visat sig vara framgångsrikt. Därför, herr talman, ser Vänsterpartiet gärna att metoden så fort som möjligt permanentas i Sverige. Det är trist att högerregeringen inte kommit längre i denna fråga som berör barn. Det är sorgligt och helt förkastligt ur ett barnperspektiv. Herr talman! Vårdnaden i fall där det förekommer våld mot den andra föräldern har också tagits upp här i talarstolen i dag. Det är ett mantra i betänkandet att regeringen under innevarande valperiod ska ta initiativ till en utvärdering av vårdnadsreformen. Men när ser vi resultat? Det vore på sin plats att denna riksdag som sin mening gav regeringen till känna vad som framförts i vissa motioner i frågan. Det sker dagligen våld mot kvinnor och barn i Sverige - ja, i hela världen. Barn tvingas uppleva, bevittna, att den ena föräldern misshandlar och många gånger också mördar den andra. Majoriteten är män som misshandlar kvinnor och barn. När det är tvärtom är det i regel kvinnan som i nödvärn skyddar sig själv och barnet eller barnen. Den som mördat behåller inflytande över barnet och kan medverka till att bestämma var barnet ska bo och gå i skolan och om barnet ska få tillgång till stöd och behandling efter det barnet upplevt. Det är milt sagt horribelt! Vilka kränkningar ska barn egentligen behöva utstå? Det är bedrövligt och sorgligt vad samhället många gånger, omedvetet men också medvetet, för på barn. Det måste bli ett stopp för detta! Ska barnet verkligen styras av förövaren? Därför anser Vänsterpartiet att lagstiftningen måste ses över så att det sker en automatisk omprövning av vårdnaden i de fall där den ena föräldern har dödat den andra. Det kan inte fortgå som i dag - möjligheten till prövning ska inte vara beroende av socialtjänstens förmåga att agera och väcka talan. Låt mig ta ett exempel. För många år sedan var det en man som hängde sin fru på en balkong. De hade ett tvåårigt barn. Socialtjänsten valde att ge vårdnaden till farmodern. Farmor besökte naturligtvis sin son i fängelset. Men jag tänker på när detta barn i sinom tid får reda på vad som egentligen har hänt. Det måste vara den värsta upplevelsen i hennes eller hans liv. Herr talman! Sedan gäller det rätt till fler vårdnadshavare. Jag växte upp enligt samhällets normer och regler för hur familjen skulle se ut - det var mamma, pappa och några syskon. Jag är född i mitten av 50-talet. Skilsmässor var mycket ovanliga på den tiden. Föräldrarna höll ihop oavsett om kärlek fanns eller inte. Det var näst intill förenat med skam att separera. Var paret på väg att göra det skulle man först till prästen för någon så kallad medling. En annan sak som gjorde det svårt att separera var att kvinnan många gånger var ekonomiskt beroende av mannen. Han var familjeförsörjare, och då fortsatte man att leva ihop, kanske inte under roliga former, och det var definitivt inte positivt för ett eller flera barn. Herr talman! Som tur är har tiden inte stått stilla när det gäller frågor kring familjepolitiken. Dagens familjer är inte självklart kärnfamiljer bestående av en man och en kvinna, utan det kan se olika ut. Tack och lov för det, säger jag. Det är bra. Men vi har till exempel Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas syn på familjefrågor. Skulle vi gå på dem anser jag att vi skulle stanna tiden, och inte bara det. Vi skulle också gå tillbaka. Det som för länge sedan var omöjligt är i dag både möjligt och accepterat. Det är otroligt glädjande. Men, herr talman, i dag finns det många familjer där det existerar fler än två föräldrar. I dag kan två kvinnor och två män besluta sig för att bli föräldrar tillsammans. Två plus två är fyra. Jag menar att det är en trygghet för ett barn att ha det så ordnat omkring sig, men i praktiken är det i dag endast två som kan vara vårdnadshavare. De andra personerna anses inte som föräldrar i den bemärkelsen, som vårdnadshavare, enligt nuvarande lagstiftning. Låt oss säga att jag skiljer mig och skaffar en ny partner. Den personen ska naturligtvis vara lika mycket förälder som den första var. Men barnet och den nya föräldern har inte lagstiftningen på sin sida. Att personer i realiteten är barnets föräldrar men inte är det enligt lag kan orsaka problem, eftersom de många gånger inte får information till exempel om barnets skola. Den ges endast till den som är den juridiska vårdnadshavaren. Det är knepigt när en förälder lämnas utanför, inte minst för barnet. Vi måste se över dagens lagstiftning och anpassa den till verkligheten och se till det faktum att många barn i dag växer upp med fler än två vuxna. Vi måste ta ansvar för barnets väl och ve i livet. Herr talman! Vänsterpartiet anser att ett barn ska kunna ha fler än två vårdnadshavare, som jag precis har tagit upp. Man ska ha rätt till alla sina föräldrar. Vi anser att ett tillkännagivande om en översyn av föräldrabalken måste komma till stånd, så att det blir fler än två vårdnadshavare, som det är i dag. Herr talman! Jag vill också säga någonting om gode män och överförmyndarnas roll. Gode män och överförmyndarnas roll har varit på tapeten många gånger, inte minst under förra veckan. Regeringen har under dessa år valt att gå in med nödinsatser för att det ska se bättre ut på papperet, trots flertalet tillkortakommanden och brott i verksamheten som drabbar personer som är i behov av en god man, en förmyndare eller en förvaltare. Herr talman! Jag vill påpeka att det stora flertalet gode män och förvaltare sköter sina uppdrag bra. Men det brister, och det förekommer brott mot personer som är i behov av en god man. Det ska definitivt inte få förekomma. Därför behövs det en heltäckande översyn. Det handlar om att se till att förändringar som är till gagn för den enskilde som är i behov av en god man verkligen sätts i sjön. Det håller inte att, som nu, bara göra brandkårsutryckningar. En ställföreträdare, en så kallad god man eller en förmyndare, utses för den kvinna eller man som på grund av sjukdom eller av annan orsak är i behov av hjälp för att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom och få råd och stöd. Kort och gott handlar det om att ta till vara huvudmannens intressen och inte, som händer ibland, få det att bli precis tvärtom. Regeringen valde för några år sedan att tillsynen vad gäller överförmyndare skulle gå till sju länsstyrelser i stället för elva. Har det hänt tillräckligt sedan dess? Nej, det har det inte. Vänsterpartiet anser att detta grepp inte har haft någon verkan, utan vi hävdar att översynen ska koncentreras till en länsstyrelse. Då först tror vi att vi får en heltäckande bild, att det blir bättre och att det går snabbare att åtgärda de brister som uppkommer. En tydlig samordning och ett tydligt ansvar är väl en skyldighet i ett samhälle som vårt, där alla människors lika värde alltid sägs komma i första rummet. Det ska vara ett tydligt ansvar. Annars är risken stor att de brister som förekommer kommer att öka i stället för att minska. Jag vill citera statsrådet Stefan Attefall i tidningen Östran förra veckan. Han fick en fråga om länsstyrelsernas verksamhet. Han svarade inte i egen hög person utan via sin pressekreterare: Målet har varit att göra länsstyrelsernas verksamhet bättre och mer effektiv. I samband med koncentrationen har pengar omfördelats från länsstyrelser som tidigare hade uppgifter till de länsstyrelser som nu fick hand om uppgifterna. Regeringen kommer framöver att göra en utvärdering av koncentrationen. Då får vi se om de medel som getts till länsstyrelserna varit tillräckliga. Medel är alltså pengar. Att uttala sig så när det gäller de mest utsatta och svaga i ett samhälle, som är i stort behov av stöd, är enligt min åsikt helt befängt. Attefall borde skämmas för ett sådant uttalande och i stället se till att de pengar som finns för de mest behövande i vårt samhälle också går dit. Attefall har inte haft några problem med att den högerregering han själv ingår i sänker skatter med över 130 miljarder - de så kallade jobbskatteavdragen. Skattemedel ska väl i första hand gå till dem som är mest utsatta och har mest behov för att de ska få ett drägligt liv? Herr talman! Jag har gått över min talartid, så jag kan inte ta upp namnlagen, men det kanske någon annan gör. Då kan jag begära replik.

Thomas Finnborg (M)

Anf. 90 Thomas Finnborg (M)

Herr talman! Jag vill börja med att informera kammaren om att när det gäller området överförmyndare, gode män och god man för ensamkommande barn kommer min kollega Bino Drummond att debattera detta senare. Herr talman! Återigen är civilutskottets ledamöter samlade i kammaren för debatt. Denna gång handlar det om betänkandet CU19 om familjerätt. Det välkomnar jag, eftersom dessa frågor berör människors liv på ett sätt som få andra politiska frågor kan göra. Vårt beslutsområde skiljer sig nämligen på en väsentlig punkt från andra politikområden. De beslut som fattas eller inte fattas inom detta område har nämligen direkt, konkret eller reell påverkan i människors vardag. Inte sällan påverkar våra beslut människors liv direkt och påtagligt. Dessa beslut kan innebära en avgörande vändning i samband med livets milstolpar, som bröllop, familjebildning, barntillkomst, skilsmässa, dödsfall och liknande. Jag vill säga två saker. Jag vill tacka mina kolleger i utskottet, inom Alliansen och i oppositionen, liksom tjänstemännen på utskottskansliet och på departementet. Det är tack var det goda samarbetsklimatet som vi har lyckats landa i detta betänkande som i allt väsentligt är ett bra sådant. Givetvis känner jag som alla andra att det finns utrymme för förbättringar och andra skrivningar. Dessutom skulle jag vilja nämna att jag personligen tycker att vi som är engagerade i civilutskottets politiska sakområden tyvärr ibland missar barnperspektivet. Inte sällan prioriteras process, policy och paragrafer framför vad som de facto är bäst för det berörda barnet. Jag är självklart medveten om att systemet ofta byråkratiserar och ökar avstånd mellan beslutsfattare och berörda. Likväl är det min förhoppning att vi då och då försöker påminna oss själva om den mänskliga dimensionen i vår ämbetsutövning. Herr talman! Betänkande CU19 är denna gång en diger lunta och omfattar 24 överväganden, 32 reservationer och 2 särskilda yttranden. Detta bekräftar mitt tidigare konstaterande om att civilutskottets sakpolitiska frågor är något som verkligen engagerar och berör. Åhörarna och debattdeltagarna här i kammaren skulle knappast vara roade eller betjänta av att jag ens skulle försöka avhandla dessa 58 olika debattpunkter. Därför, herr talman, tänker jag begränsa mitt anförande till dessa fyra överväganden, nämligen utredningar om faderskap, föräldraskap vid assisterad befruktning, översyn av vårdnadsregler samt tvångs- och barnäktenskap. Dessa fyra överväganden har två saker gemensamma i denna debatt. Dels är de för mig väldigt angelägna politiska sakfrågor, dels pågår redan diverse olika utredningar som omfattar dem. Därför finns ingen anledning att föregripa utredningarnas slutsatser och rekommendationer. Detta har givetvis utskottet tagit fasta på. Därför har jag för avsikt att yrka avslag på samtliga motionsyrkanden för dessa fyra överväganden. Herr talman! Faderskapspresumtion är en rättslig princip som innebär att om en gift kvinna föder barn antas mannen i samma äktenskap vara far till barnet. Om modern inte skulle vara gift fastställs faderskapet via dom eller bevittnad skriftlig bekräftelse. Om inte faderskap kan fastställas via presumtion är socialnämnden skyldig att utreda vem som är far till barnet. Socialstyrelsen har utfärdat föreskrifter och allmänna råd i fråga om utredning kring fastställande av faderskap. Enligt dessa föreskrifter kan socialnämnden göra en så kallad s-utredning enligt ett särskilt protokoll för sambor som är övertygade om att barnet är deras gemensamma. Om utredaren däremot är osäker på faderskapets rimlighet krävs en mer omfattande utredning för att säkerställa identiteten avseende barnets far. Vi delar lagutskottets åsikter och anser att den nuvarande ordningen ger betryggande garantier för alla inblandade. Herr talman! Assisterad befruktning får genomföras om kvinnan har ingått äktenskap, registrerat partnerskap eller är sambo med annan kvinna. En sådan behandling förutsätter - liksom för alla andra par - att kvinnans partner har gett sitt skriftliga medgivande innan påbörjad behandling. Dessutom krävs att behandlingen föregås av en särskild undersökning. En läkare ska då utreda om parets medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpliga för föräldraskap. Behandlingen inleds först efter det att det skäligen kan antas att barnet kommer att växa upp under ordnade förhållanden. Val av spermadonator görs av läkare, och detta val regleras i föreskrifter och allmänna råd från Socialstyrelsen. En kvinna som är gift, registrerad partner eller sambo med annan kvinna som föder ett barn tack vare sagda behandling ska anses vara barnets andra förälder. Föräldraskapet bekräftas på samma sätt som en faderskapsbekräftelse. Föräldraskapet gäller dock inte barn som tillkommit genom assisterad befruktning utanför lagen om genetisk integritet, till exempel utomlands eller i egen regi. I dylika fall gäller sedvanligt fastställande av faderskapet. Jag kan med glädje berätta att regeringen utsåg en särskild utredare i juni 2013. Utredaren ska i ett delbetänkande redovisa den del av uppdraget som avser ensamståendes möjlighet till assisterad befruktning och nödvändiga följdändringar i bland annat den föräldraskapsrättsliga regleringen och i annan lagstiftning som behövs. Delbetänkandet kommer att presenteras den 14 maj i år. Utöver detta ska utredaren ta ställning till om det krävs en genetisk koppling mellan barnet och den eller de tilltänkta föräldrarna. Uppdraget ska redovisas den 24 juni 2015. Det ser vi fram emot. Herr talman! Betänkandet innehåller även ett antal yrkanden om en eventuell översyn av vårdnadsreglerna. Det juridiska förhållandet mellan barn och föräldrar regleras i föräldrabalken. Regelverket som reglerar föräldrars separation har under de senaste decennierna varit föremål för omfattande förändringar. Detta gäller särskilt situationer när föräldrarna inte kan komma överens om den framtida situationen för deras barn. Den senaste mer genomgripande förändringen trädde i kraft 2006 och avsåg då att försöka stärka barnperspektivet. Skrivningar som fokuserade och förtydligade betydelsen av "barnets bästa" tillkom därför. Barnets bästa skulle hädanefter vara den vägledande principen för alla beslut rörande vårdnad, boende och umgänge. Det jag tycker att man missade var att formulera i sak vad och vilka rättigheter som skulle stärkas för barnen. Det är kanske därför antalet vårdnadstvister har ökat. Ändringarna innebar dessutom införandet av en generell skyldighet för domstolarna att verka för samförståndslösningar i tvister. I praktiken innebär det att domstolarna måste eftersträva samförstånd mellan tvistande föräldrar som är förenliga med betydelsen barnets bästa. Genom dessa ändringar betonar lagstiftaren risken för att barnet eventuellt kan komma att fara illa vid domstolsbeslut som rör vårdnad, boende och umgänge. Därför ska domstol och socialnämnd vid sagda bedömningar fästa särskild uppmärksamhet på omständigheter som övergrepp, olovligt bortförande eller att barnet far illa på annat sätt. I november 2011 redovisades rapporten Familjerätten och barnet i vårdnadstvister . Rapporten togs fram av Socialstyrelsen i syfte att följa upp hur utfallet av 2006 års vårdnadsreform hade påverkat socialtjänstens arbete. Enligt Socialstyrelsen hade resultatet varit genomgående positivt, vilket är glädjande. Utvärderingen lyfter fram några förbättringsområden och inkommer samtidigt med tillhörande rekommendationer och lösningsförslag. Socialtjänsten behöver bli mer tydlig i sin dokumentation av barnsamtal, i sina motiveringar till beslutsförslag och i sina riskbedömningar av barnets situation. Utvärderingen visar också att socialnämnderna efterfrågar stöd och vägledning om hur man ska förbättra sina riskbedömningar med avseende på just barnets bästa för ögonen. Mot denna bakgrund tog Socialstyrelsen i juni 2012 fram handboken Vårdnad, boende och umgänge i syfte att fungera som ett stöd för rättstillämpning och handläggning inom socialtjänstens familjerättsområde. Socialstyrelsen har även inlett en utredning om hur man ska bli bättre på att lyssna till barnens egna åsikter. Utredningen kommer att presenteras i slutet av året. Även detta initiativ är lovvärt och välkommet. Utöver detta har statsrådet Maria Larsson gett i uppdrag att ett antal kommuner ska införa separationsteam. Dessa ska arbeta förebyggande för att förhindra att barn ska hamna i segdragna vårdnadstvister. Jag kan också nämna att Justitiedepartementet har påbörjat arbetet med direktiven till den utlovade utvärderingen. De är på gång. Jag fick lite information i går. Det är positivt. Herr talman! Personer under 18 år kan inte ingå i äktenskap utan tillstånd från länsstyrelsen. Sådant tillstånd kan utfärdas endast om det föreligger särskilda skäl. Då krävs omfattande informationsinhämtning för att säkerställa att allt går rätt till. Ibland uppstår situationer med vissa internationella rättsförhållanden avseende giftermål och förmyndarskap i Sverige. I sådana fall ska svenska bestämmelser om till exempel hindersprövning tillämpas för svensk vigsel. Detta gäller även om båda personerna är utländska medborgare. Dessutom har möjligheten att få ett utländskt äktenskap godkänt i Sverige inskränkts. Huvudregeln innebär att ett äktenskap som ingåtts utomlands inte erkänns om det ingåtts under sådana omständigheter som hade omöjliggjort äktenskap i Sverige. Vigselförrättare är personer som är befattningshavare i trossamfund som förordnats i lag. Vigselförrättande samfund måste dessutom ha erhållit tillstånd från Kammarkollegiet. Regeringen har aviserat att en proposition om stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap kommer att lämnas till riksdagen den 18 mars i år. Herr talman! I syfte att bespara debattens deltagare och åhörare onödiga repetitioner har jag medvetet fokuserat på dessa fyra överväganden i en gemensamt sammanfattande föredragning. Samtliga dessa områden har erhållit reservationer - i olika antal och i olika lydelser - från representanter från de fyra oppositionspartierna. Som tidigare sagts är samtliga dessa områden också föremål för pågående eller beslutade men inte påbörjade utredningar. Därför finns det ingen anledning för vare sig utskottet eller mig att redan nu föregripa dessa utredningars slutsatser eller rekommendationer, och därför, herr talman, vill jag yrka avslag på samtliga motioner och bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Nina Lundström (FP)

Anf. 91 Nina Lundström (FP)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Vi behandlar här motioner från allmänna motionstiden. Motionerna berör, precis som Thomas Finnborg var inne på, en rad olika delar av familjerätten. Jag kommer främst att kommentera rättsförhållandet mellan barn och föräldrar samt gode män och förvaltare. Herr talman! Familjerätten är ett brett politiskt område som i allra högsta grad berör oss människor i vår vardag. Familjerätten angår till exempel rättsförhållanden mellan personer som på ett eller annat sätt står i familjerelation till varandra. Marianne Berg var inne på historiken från 1950-talet. Jag tänkte backa ett par hundra år och börja med familjerättens historiska anor från 1734. Dagens lagstiftning speglar en helt annan social situation än den familjerätt som var grunden till 1734 års lag. Mot bakgrund av jämställdhetsdebatten nyss här i kammaren och att den internationella kvinnodagen uppmärksammas nu på lördag den 8 mars är det intressant att även i denna debatt reflektera över den historiska utvecklingen. I äktenskapet och i familjen var enligt 1734 års lag mannen juridiskt sett den helt dominerande, och han företrädde familjen utåt. Han var hustruns målsman och förvaltade makarnas egendom, vilket även gällde enskild egendom. Ett äktenskap kunde endast med svårighet upplösas och varade därför i regel livet ut. Barn utom äktenskapet hade en mycket dålig rättsställning. Den lika giftorätten genomfördes år 1845, och giftermålsbalken infördes år 1920. Sedan dess har lagstiftningen förändras många gånger om, som väl är. Även i det betänkande som vi debatterar i dag återkommer frågor där ny lagstiftning har aviserats. Herr talman! Familjerätten berör oss i livets olika stunder, då vi upplever lycka men också i de svåraste stunder. Vår syn på "familjen" utvecklas över tid. Förälskade par, oavsett kön, påverkas av familjerättens utformning. Vi flyttar ihop med den stora kärleken. Vi gifter oss. Vi kanske skiljer oss. Vi får kanske barn. Lagstiftningen ska möjliggöra skilsmässor. Kvinnors rättigheter har stärkts och likaså barnens rättigheter. Men familjerätten handlar även om den som inte kan ta vara på sig själv och sina intressen. Samhället har då att utforma stöd. Vi har sedan mycket länge ett system med gode män, förvaltare och förmyndare. Herr talman! Rättsförhållandet mellan barn och föräldrar regleras i föräldrabalken. Lagstiftningen har under de senaste decennierna genomgått betydande förändringar när det gäller regelverket för när föräldrar separerar och föräldrarna inte kan komma överens om hur deras barn ska ha det. De senaste större ändringarna i vårdnadsreglerna beslutades av riksdagen våren 2006. Ändringarna syftade framför allt till att förstärka barnperspektivet i lagstiftningen. Barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Socialnämnden och domstolen ska vid bedömningen av barnets bästa särskilt fästa avseende vid risken att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort, hålls kvar eller annars far illa. Regeringen har tagit initiativ för att följa och utvärdera utvecklingen, bland annat genom Socialstyrelsens uppföljning år 2011. Regeringen har aviserat en utvärdering av 2006 års vårdnadsreform. Herr talman! Juridiskt biträde för barn i vårdnadsmål är en fråga som engagerar många. Frågan om hur barnets rätt bäst tillgodoses i mål om vårdnad, boende och umgänge behöver enligt regeringen övervägas ytterligare. Det kommer att göras i samband med den utvärdering jag tidigare nämnde av 2006 års vårdnadsreform som kommer att inledas under valperioden. I utvärderingen ska olika modeller för att stärka barnets ställning i mål om vårdnad, boende och umgänge analyseras. En modell kan vara att med beaktande av de senaste årens lagändringar ändå införa någon form av biträde för barnet. Men här finns det många invändningar. Även här avvaktar utskottet utvärderingen av 2006 års reform. Vad gäller gode män och förvaltare har vi sedan mycket länge ett system som syftar till att stödja enskilda. Enligt föräldrabalken ska det finnas en överförmyndare och en överförmyndarnämnd i varje kommun, och det är länsstyrelsen som utövar tillsynen. De lagändringar som trädde i kraft 2012 syftade till att koncentrera verksamheten till ett antal länsstyrelser. Utskottet kan konstatera att regeringen har aviserat att en proposition om bättre förutsättningar för gode män och förvaltare inom kort kommer att överlämnas till riksdagen. Det kan också konstateras att frågan om framtidsfullmakter övervägs, och även där avser regeringen att återkomma. Vi tycker att den aviserade propositionen och det pågående arbetet behöver avvaktas. Herr talman! Jag har inte gått in på frågan om till exempel arvsrätten för maka eller make och särkullbarn eller registrering av testamenten. Men jag vill ändå påtala att även de frågorna är väldigt viktiga. I det förstnämnda fallet kan vi jämföra oss med omvärlden. Där är Finland ett exempel. Frågan om registrering av testamenten är också viktig. Här pågår ett arbete inom EU där det i arvsförordningen redovisas att kommissionen har aviserat att frågan om registrering av testamenten kommer att bli föremål för ett senare förslag från kommissionen. Herr talman! Jag inledde med att påtala att lagstiftningen har historiska anor. Denna vecka firar vi också den internationella kvinnodagen den 8 mars. Samhället och rättsförhållanden mellan personer kommer att fortsätta att utvecklas. Därför ser vi fram mot ny lagstiftning när regeringen återkommer med förslag. (Applåder)

Solveig Zander (C)

Anf. 92 Solveig Zander (C)

Herr talman! I betänkandet tas väldigt många viktiga saker upp. Jag tänker hålla mig till att ta upp det som för mig och Centerpartiet är viktigt. Det är de frågor som vi har motionerat om i sammanhanget. Det är faderskap, barnbalken och arvsrätten för särkullbarn. Jag tänker börja med det som för mig är viktigast och som jag själv har skrivit en motion om. Det är gode män och överförmyndarverksamheten. Det är en otroligt viktig verksamhet. Det handlar om att ta hand om de allra svagaste i samhället som ofta åsidosätts. Det är ensamkommande flyktingbarn, gravt funktionshindrade och psykiskt sjuka. Det är personer som inte har några starka resurser. Det kan vi lugnt säga. Det är kommunens lagstadgade kärnuppgift att tillgodose dessa människors behov och skydda dem. Det gör man via överförmyndarnämnderna. Nämnderna har i uppgift att rekrytera, utbilda och utöva tillsyn över gode män och förvaltare. Ändå vet vi, herr talman, att överförmyndarnämnderna tillhör strykklassen i kommunerna. Jag vill påtala att det inte bara handlar om att se till ekonomi, kontakter med myndigheter, att bevaka huvudmannens rättigheter och att tillgodose de behoven. Det handlar som så mycket mer. Ändå kan man säga att det är en ideell verksamhet. De får en så otroligt liten ersättning för det viktiga uppdrag de gör. Ersättningen bör i allra högsta grad höjas. Dessutom handlar det inte bara om bokslut och ekonomi. Det handlar om att också värna om dementa personer och personer som har psykiska sjukdomar och trauman. De ska ha en medmänsklig fingertoppskänsla, en kunskap i psykologi och hur man hanterar dessa människor. Till det behöver de fortbildning. Där brister också kommunerna. Det har nu tillkommit nya uppgifter för de gode männen, vilket vi har hört om tidigare. Det är att ta hand om de ensamkommande flyktingbarnen. Vi vet alla att de har varit utsatta för både det ena och det andra. De har haft svåra separationer. De har varit på flykt. Vad de har varit med om vill vi knappt inte ens tala om. Det ska en gode man klara av. Den demokratiska grundbulten i samhället är att man ska kunna utkräva ansvar. Det är inte det lättaste om det är en tjänsteman i kommunen som får ta hand om de svåra besluten. En tjänsteman lyder inte under det demokratiska ansvarsutkrävandet. För att säkerställa rättssäkerheten och kvaliteten på överförmyndarverksamheten behöver man i allra högsta grad rätta till detta så att överförmyndarnämnder blir obligatoriska. En nämnd kan då vara föremål för ansvarsutkrävande. Det är en skyldighet i det demokratiska samhälle som vi lever i. Med dessa förändringsförslag för överförmyndarverksamheten är jag och Centerpartiet övertygade om att det skulle bli mycket mer rättssäkert för de personer som berörs. Men, som sagt, det har aviserats ett nytt förslag, och jag tänker inte här och nu föreslå några förändringar förrän jag ser de förslagen. Så vi får säkert anledning att återkomma till det. Ett par centerpartister har också föreslagit att det ska införas en barnbalk, och det är fler som har påpekat det. Det är viktigt att barn ses för sin egen skull och inte bara som en produkt, en egendom för föräldrarna. Barn har rätt att vara egna individer och att deras behov tillgodoses. Arvsrätten har vi också talat om här tidigare, och det handlar om särkullbarn. Det finns makar som har levt länge och tagit lika stort ansvar för sina egna barn som för så kallade bonusbarn. Och varför gör vi i arvssammanhang skillnad på arvsrätten och reglerna för hur man får ut sitt arv för dessa barn? Det är ingen lätt uppgift. Den tål att tänka på, och vi ska även återkomma till det och se över de förhållandena längre fram. Slutligen har den föräldraledige Rickard Nordin, som är min partikamrat, påtalat detta med att fastställa faderskap. Som sambo kan man vara övertygad om vem som är den rätta föräldern, och när det inte finns någon tvekan om det då kan man undra: Vad är skillnaden på att vara gift och vara sambo? Det finns lagar som anger vad det finns för rättigheter som gift och som sambo. Frågan är: Hur ska vi kunna göra det rättvist i lagsammanhang? Ska det inte vara lika i all lagstiftning, även i den här? Men vi får återkomma till faderskapserkännandena och hur barnen ska få rätt till båda sina föräldrar innan de blir födda, för det handlar ju om det i det här sammanhanget. Herr talman! Med detta vill jag tillstyrka utskottets förslag i betänkandet och yrka avslag på samtliga motioner.

Roland Utbult (KD)

Anf. 93 Roland Utbult (KD)

Herr talman! I dag diskuterar vi något som rör alla och envar, nämligen familjerätt. Jag yrkar bifall till civilutskottets förslag i betänkande CU19 och avslag på reservationerna. Jag åkte taxi häromdagen, och taxichauffören gav olika definitioner på de olika partierna. Det var lite spännande - en röst ur folket. Jag ska inte dra andra partiers definitioner, men han sade: Ni är ju familjepartiet. Jag tyckte faktiskt att det lät ganska trevligt att Kristdemokraterna är familjepartiet. Det kändes riktigt bra. Vi kristdemokrater ser ju familjen som grundpelare i samhällsbygget, och trygga familjer där barnen får växa upp i kärlek och harmoni utgör en god grund för att forma trygga vuxna människor. Därför har vi också valt barns och ungas uppväxtvillkor som fokusområde inför valen 2014. Vi hörde en del självrannsakan här tidigare, att det har varit för lite tal utifrån barnens perspektiv. Jag vet inte om jag håller med, men någon uttryckte att det har varit lite för lite barnperspektiv i utskottet. Vi försöker att alltid ha barnens bästa för ögonen i partiet. Alla politiska beslut ska analyseras utifrån vilka konsekvenser de får för familjer och nära relationer. Familjen är den grundläggande gemenskapen i samhället. Familjer fungerar som dynamiska små enheter, där människor utvecklas och mognar i kontinuerlig gemenskap med andra familjemedlemmar. Vi menar att människor i grunden mår bäst i små gemenskaper. I den lilla gemenskapen som en familj utgör får familjemedlemmarna möjlighet att möta kärlek, omtanke och förståelse men också ställas inför krav och lära sig att ta ansvar. Familjens särskilda ändamål och uppgift är att skapa goda uppväxtförhållanden för barnen. Föräldrarna har både lagliga och moraliska skyldigheter mot sina barn, samtidigt som barnen har motsvarande rättigheter gentemot sina föräldrar. Statens uppgift är att värna om dessa gemenskapers existens och betingelser så att deras inbördes skyldigheter och rättigheter kan förverkligas. Det offentliga har skyldighet att ingripa och skydda ett barn om inte dess rättigheter respekteras. Vi kristdemokrater vill skapa ett samhälle där barnen har så bra uppväxtvillkor som möjligt, och jag tror inte att vi är ensamma om det egentligen. Att värna om familjen och de små gemenskaperna är ett viktigt medel för detta. Samtidigt är det viktigt att markera att barn har rätt till en god uppväxt, oavsett vilken relation föräldrarna har eller om de biologiska föräldrarna saknas. Vi menar att alla barn har rätt till en mamma och en pappa. Så långt det är möjligt ska barnet få möjlighet att växa upp tillsammans med både sin mamma och sin pappa. Det har vi hävdat i många debatter här, och vi fortsätter att hävda det. Ibland ser verkligheten dock inte ut så att barnet kommer att växa upp med båda sina biologiska föräldrar. Av olika anledningar skiljs barn från mamma eller pappa eller från båda. I de fallen är det viktigt att barnens rätt står fast och att lagen står på barnens sida. Herr talman! Jag vill ta upp frågan om assisterad befruktning för ensamstående och göra det utifrån barnens bästa. Det är lätt att förstå varje människas längtan efter barn. Den är djupt rotad i mänskligheten. På samma sätt är det lätt att beröras av den sorg som det innebär för personer att inte kunna få barn, oavsett anledning. Detta är dock ett vuxenperspektiv, och det är väldigt lätt att man stannar där. Jag vill citera socialministern tillika min partiledare Göran Hägglund: "Alla barn har rätt till sina föräldrar. Jag tänker inte reducera papporna till något överflödigt i barns liv." Vi bygger vår politik på FN:s barnkonvention. I artikel 7 står det: "Barnet har rätt så långt det är möjligt att få veta vilka föräldrarna är och bli omvårdat av dem." I det här betänkandet kommer vi inte att ta ställning till sakfrågan eftersom den behandlas i utredningen som heter Utökade möjligheter till behandling av ofrivillig barnlöshet . Många äktenskap och samboförhållanden spricker, och det är tråkigt. När föräldrar inte drar jämnt kan det gå så långt som till en vårdnadstvist. Det är något som har ökat ganska kraftigt på senare år, som flera talare har varit inne på. I dessa tvister står barnet där med sina frågor. Varje år berörs ca 50 000 barn i Sverige av föräldrars separation, och ca 7 000 av dem blir föremål för tvist mellan föräldrarna. En tvist om vårdnad, boende och umgänge innebär stora påfrestningar för ett barn, och såväl socialtjänst som domstol arbetar för att i första hand nå en samförståndslösning. Icke desto mindre är det fortfarande vanligt att vårdnadstvister löses i domstol, och socialnämnden har ett centralt uppdrag att utreda vad som är det bästa för barnet. Det som jag upplever som en smärre revolution under 2000-talet är att barnets perspektiv lyfts upp mycket mer än tidigare, inte minst av den nuvarande regeringen och barn- och äldreminister Maria Larsson. Det diskuteras och även utreds nu vad som skulle hända om barnkonventionen blev till svensk lag. Mycket talar för att en starkare juridisk ställning för barnkonventionen skulle leda till mer uppmärksammande av barns rättigheter och till ett starkare skydd, så vi kristdemokrater vill inkorporera barnkonventionen i svensk lag.

Marianne Berg (V)

Anf. 94 Marianne Berg (V)

Herr talman! I Roland Utbults anförande nämnde han familjen som en grundpelare, men som han vet finns det olika familjekonstellationer i samhället. En familj kan bestå av två kvinnor med barn och av två män med barn, alltså det som vi brukar kalla stjärnfamiljer, hbt-familjer. Då är min fråga: Innefattas även de i familjebegreppet i Kristdemokraternas politik? Det som du har stått och sagt kan ju inte gälla hela Alliansen, för många av dina kamrater i Alliansen står för en helt annan familjepolitik.

Roland Utbult (KD)

Anf. 95 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Jag tackar för frågan och vill svara ja på den. Det är inte bara den så kallade kärnfamiljen som jag kallar familj. Jag skulle vilja närma mig det här väldigt ödmjukt och befriat från fördomar både från din sida och från min sida. Jag har respekt för de val som människor gör i livet. Familjebegreppet för mig är olika typer av familjer. Man gör sina olika val. Det har jag full respekt för, så mitt svar är ja på frågan som gäller familjebegreppet.

Marianne Berg (V)

Anf. 96 Marianne Berg (V)

Herr talman! Roland Utbult säger att han vill närma sig frågan ödmjukt. Jag har inte en enda gång hört Roland Utbult nämna ordet familj då han även tagit med andra familjekonstellationer. Då är det att betrakta som att det bara är den biologiska kärnfamiljen som är gällande för Kristdemokraterna. Jag har en fråga till. Den gäller ändringen i namnlagen. Det är två partikamrater till dig som har motionerat om detta. De menar att Namnlagskommitténs förslag vad gäller namngemenskapen i en familj inte bör leda till något lagförslag. Enligt motionären finns det inte någon anledning att ändra den nu gällande. När det gäller namngemenskap vid giftermål säger dina partikamrater att det är rimligt att utgå från att när man ingår äktenskap vill man fördjupa sin gemenskap och bära samma efternamn, det vill säga mannens. Det är en motion av Tuve Skånberg och Annelie Enochson. Är det något som hela ditt parti står bakom? I en demokrati som vår där Namnlagskommittén lägger fram förslag om att vi ska få välja våra egna och även barnens efternamn säger ni: Stopp och belägg! Vi går inte vidare. Står du och hela Kristdemokraterna bakom det? Eller är det bara dessa två partikamrater?

Roland Utbult (KD)

Anf. 97 Roland Utbult (KD)

Herr talman! När det gäller familjen talar jag mig varm för den traditionella familjen med en pappa, en mamma och barn, den så kallade kärnfamiljen. Jag tror på pappans roll i familjen; den är viktig. Men jag ser att det finns en dragning åt att koppla bort pappan i fråga om ansvar. Jag respekterar de val man gör när man skapar familj, men jag kommer att fortsätta tala mig varm för kärnfamiljen. Jag tror som sagt att pappans roll är viktig. Det var kanske därför som taxichauffören kallade oss för familjepartiet. Han hade väl en föreställning om familjen. Den som vill arbeta för andra konstellationer har naturligtvis full frihet att argumentera för det. När det gäller namnlagen får jag nog lämna som svar att den parlamentariska utredningen måste få verka. Jag har inget annat svar i den frågan just nu.

Bino Drummond (M)

Anf. 98 Bino Drummond (M)

Herr talman! Som Thomas Finnborg sade före voteringen har vi delat upp ansvaret för familjerätten inom Moderaterna. Jag har ansvar för frågor som gäller bland annat gode män, förvaltare och överförmyndare. Det är några motioner i dagens betänkande som hamnar inom detta område. Har man läst betänkandet kan man se att en proposition är aviserad till april för behandling före sommaren. Det är viktigt att komma ihåg. Propositionen kommer att behandla en hel del av de förslag som finns i motionerna. Jag antar att vi därför kommer att ha anledning att återkomma till denna debatt senare i år. Jag vill trots det lyfta fram några områden som är särskilt viktiga att ha i beaktande när vi talar om gode män och förvaltare och hur vi ska få ett system som fungerar bra. Det gäller att garantera rättssäkerhet och hög kvalitet för dem i samhället som kanske behöver det allra mest. Det viktigaste vi har att se till är att de som behöver hjälp och stöd med insatser från gode män eller förvaltare också får det. Oavsett om äldre behöver hjälp att betala räkningar eller om ensamkommande barn behöver hjälp att bevaka sina intressen gentemot Migrationsverket måste utgångspunkten alltid vara att man får rätt stöd i rätt tid av rätt person och att man ska känna sig trygg i att man får det. Det är såklart också den utgångspunkt regeringen har. För att systemet ska fungera och få acceptans är det viktigt att rättssäkerheten är hög. Det gäller att det finns bra och effektiv tillsyn över såväl gode män och förvaltare som överförmyndare. För att förbättra möjligheterna koncentrerade regeringen för några år sedan tillsynsansvaret till sju länsstyrelser. Det var en bra reform som möjliggör en bättre och mer effektiv tillsyn. I stället för att sprida ut det över samtliga länsstyrelser kan man få en koncentration och specialisering på de länsstyrelser som har ansvaret. Det är dock viktigt att komma ihåg att tillsynen måste följas upp, och detta har justitieministern givit uttryck för i bland annat de debatter som har varit tidigare och i debattartiklar. Det här är en av de frågor som regeringen prioriterar och tänker komma med förslag på. En annan grundläggande förutsättning är att vi kan rekrytera gode män och förvaltare att utföra dessa uppdrag. I och med att karaktären på de olika uppdragen skiljer sig så mycket åt kan vi inte ställa några enkla krav på viss typ av utbildning eller erfarenhet. I stället måste det vara upp till varje överförmyndare att bidra med utbildningsinsatser så att vi kan få gode män och förvaltare som har rätt kompetens för varje enskilt ärende. Det gäller också att i lämplighetskriterierna hitta en bättre matchning vad gäller gode män och förvaltare gentemot huvudmän. Detta ser man över och kommer att återkomma med. Herr talman! Låt mig poängtera vikten av att vi börjar samla in relevant statistik. På detta område saknas ganska mycket statistik trots att den borde vara grundläggande för att vi över huvud taget ska kunna veta vad vi diskuterar och vilka eventuella brister som finns i systemet. Denna punkt är framträdande i den utredning som har gjorts på området. Här kommer det också komma förslag på hur man bättre kan samla in, ta till vara och behandla nationell statistik för att få en helhetsbild så att vi vet vad vi har att arbeta med. Det är med mer utbildning, bättre och tidigare uppföljning och relevant statistik som vi kan ge överförmyndare och gode män bättre förutsättningar att göra ett ännu bättre jobb och stärka rättssäkerheten för dem i samhället som kanske behöver det allra mest. Detta är några av de områden som regeringen håller på att se över. Vi får återkomma med vidare debatt när det kommer skarpa förslag. (Applåder)

Beslut

Beslut: 2014-03-06

29 förslagspunkter, 21 acklamationer, 8 voteringar

Webb-tv: Beslut

6 mars 2014

Protokoll med beslut

2014-03-06

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Utredningar om faderskap

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:C291 av Rickard Nordin (C),
2013/14:C307 av Emma Henriksson (KD) och
2013/14:C379 av Patrick Reslow (M) yrkande 1.

Reservation 1 (S, MP)

2. Talerätt i mål om fastställande av faderskap

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:C351 av Elin Lundgren (S) och
2013/14:C410 av Carina Herrstedt (SD).

Reservation 2 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 2 (SD)
S	88	0	0	24
M	95	0	0	12
MP	23	0	0	2
FP	17	0	0	7
C	18	0	0	5
SD	0	19	0	1
V	18	0	0	1
KD	16	0	0	3
Totalt	275	19	0	55
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Föräldraskap vid assisterad befruktning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:C250 av Anna Steele (FP) yrkandena 1 och 2,
2013/14:C446 av Veronica Palm m.fl. (S) yrkande 3,
2013/14:So301 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 1 och
2013/14:So643 av Börje Vestlund m.fl. (S) yrkande 2.

Reservation 3 (S, MP, V)

4. Adoption

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:C295 av Boriana Åberg (M) och
2013/14:C324 av Helena Bouveng (M).

Reservation 4 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 4 (SD)
S	88	0	0	24
M	95	0	0	12
MP	23	0	0	2
FP	17	0	0	7
C	18	0	0	5
SD	0	19	0	1
V	18	0	0	1
KD	16	0	0	3
Totalt	275	19	0	55
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

5. Översyn av vårdnadsreglerna

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:C202 av Marianne Berg m.fl. (V) yrkandena 1 och 2,
2013/14:C232 av Lars-Arne Staxäng och Finn Bengtsson (båda M),
2013/14:C269 av Gunilla Nordgren (M) yrkande 2,
2013/14:C278 av Jan Ericson (M),
2013/14:C316 av Shadiye Heydari (S),
2013/14:C345 av Emma Carlsson Löfdahl (FP),
2013/14:C347 av Emma Carlsson Löfdahl (FP),
2013/14:C409 av Margareta Larsson (SD),
2013/14:C446 av Veronica Palm m.fl. (S) yrkande 1,
2013/14:C451 av Ann-Christin Ahlberg (S) yrkandena 1 och 2,
2013/14:C452 av Fredrik Schulte m.fl. (M) i denna del och
2013/14:C456 av Monica Green m.fl. (S).

Reservation 5 (S)
Reservation 6 (MP)
Reservation 7 (SD)
Reservation 8 (V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 7 (SD)
S	0	0	88	24
M	95	0	0	12
MP	1	0	22	2
FP	16	0	0	8
C	18	0	0	5
SD	0	19	0	1
V	1	0	17	1
KD	16	0	0	3
Totalt	147	19	127	56
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Vårdnaden vid våld mot den andra föräldern

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:C269 av Gunilla Nordgren (M) yrkande 1,
2013/14:C271 av Roza Güclü Hedin (S),
2013/14:C335 av Ellen Juntti och Pia Hallström (båda M),
2013/14:C353 av Eva-Lena Jansson (S),
2013/14:C383 av Maria Lundqvist-Brömster (FP) och
2013/14:C457 av Anna Wallén (S).

Reservation 9 (S, V)
Reservation 10 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 9 (S, V)
S	0	88	0	24
M	95	0	0	12
MP	21	0	1	3
FP	17	0	0	7
C	18	0	0	5
SD	0	0	19	1
V	0	18	0	1
KD	16	0	0	3
Totalt	167	106	20	56
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Riskbedömningar vid vårdnadstvister m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:C301 av Annelie Enochson (KD) yrkandena 2 och 3.

Reservation 11 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 11 (SD)
S	88	0	0	24
M	95	0	0	12
MP	23	0	0	2
FP	17	0	0	7
C	18	0	0	5
SD	0	19	0	1
V	18	0	0	1
KD	16	0	0	3
Totalt	275	19	0	55
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

8. Fler än två vårdnadshavare

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:C424 av Hillevi Larsson (S),
2013/14:C446 av Veronica Palm m.fl. (S) yrkande 4,
2013/14:Sf250 av Wiwi-Anne Johansson m.fl. (V) yrkande 3 och
2013/14:So301 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 3.

Reservation 12 (S, MP, V)

9. Automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:C381 av Margareta Larsson (SD),
2013/14:C420 av Meeri Wasberg och Marie Nordén (båda S) yrkande 1 och
2013/14:C452 av Fredrik Schulte m.fl. (M) i denna del.

Reservation 13 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 13 (SD)
S	88	0	0	24
M	95	0	0	12
MP	23	0	0	2
FP	17	0	0	7
C	18	0	0	5
SD	0	19	0	1
V	18	0	0	1
KD	16	0	0	3
Totalt	275	19	0	55
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

10. Juridiskt biträde för barn i vårdnadsmål

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:C384 av Maria Lundqvist-Brömster och Barbro Westerholm (båda FP),
2013/14:C446 av Veronica Palm m.fl. (S) yrkande 2 och
2013/14:So664 av Agneta Luttropp m.fl. (MP) yrkande 33.

Reservation 14 (S)
Reservation 15 (MP)

11. Olovligt bortförda barn i internationella förhållanden

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:C301 av Annelie Enochson (KD) yrkandena 5-9.

12. Umgänge med annan än biologisk förälder

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:C234 av Kristina Nilsson och Eva Sonidsson (båda S) och
2013/14:So301 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 4.

Reservation 16 (MP, V)

13. Överförmyndare

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:C204 av Marianne Berg m.fl. (V) yrkande 1,
2013/14:C216 av Barbro Westerholm (FP),
2013/14:C284 av Johan Pehrson och Anna Steele (båda FP),
2013/14:C310 av Mattias Jonsson och Adnan Dibrani (båda S),
2013/14:C365 av Marie Nordén (S) och
2013/14:C375 av Solveig Zander (C).

Reservation 17 (S)
Reservation 18 (MP)
Reservation 19 (V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 19 (V)
S	0	0	88	24
M	94	0	0	13
MP	1	0	22	2
FP	17	0	0	7
C	18	0	0	5
SD	19	0	0	1
V	0	18	0	1
KD	16	0	0	3
Totalt	165	18	110	56
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

14. Gode män

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:C204 av Marianne Berg m.fl. (V) yrkande 2,
2013/14:C233 av Berit Högman (S),
2013/14:C432 av Finn Bengtsson (M) och
2013/14:C461 av Kenneth G Forslund (S).

Reservation 20 (S)
Reservation 21 (MP)
Reservation 22 (V)

15. God man för ensamkommande barn

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:C213 av Andreas Carlson (KD) yrkande 1,
2013/14:Sf220 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 16 och
2013/14:Sf384 av Tomas Eneroth m.fl. (S) yrkande 21.

Reservation 23 (S)
Reservation 24 (MP)
Reservation 25 (V)

16. Barnbalk

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:C293 av Ulrika Karlsson i Uppsala och Hans Rothenberg (båda M) och
2013/14:C318 av Annika Qarlsson och Ulrika Carlsson i Skövde (båda C) yrkande 1.

17. Formerna för ingående av äktenskap

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:C372 av Ulf Nilsson (FP).

18. Ersättning till vigselförrättare

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:C274 av Jan Ericson (M),
2013/14:C360 av Fredrik Olovsson och Lennart Axelsson (båda S),
2013/14:C446 av Veronica Palm m.fl. (S) yrkande 6 och
2013/14:C455 av Johan Andersson m.fl. (S).

Reservation 26 (S)

19. Tvångs- och barnäktenskap

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:Ju422 av Richard Jomshof m.fl. (SD) yrkandena 3 och 5,
2013/14:C323 av Gunilla Svantorp (S) yrkandena 1 och 2 samt
2013/14:C443 av Kent Ekeroth (SD).

Reservation 27 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 27 (SD)
S	87	0	0	25
M	95	0	0	12
MP	23	0	0	2
FP	17	0	0	7
C	18	0	0	5
SD	0	19	0	1
V	18	0	0	1
KD	16	0	0	3
Totalt	274	19	0	56
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

20. Så kallade flersamma förhållanden

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:C282 av Christer Winbäck (FP).

21. Makars förmögenhetsförhållanden

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:C249 av Anna Steele (FP) yrkandena 1 och 2.

22. Bodelningskostnader

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:C249 av Anna Steele (FP) yrkande 3.

23. Tidsfrist för att begära bodelning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:C249 av Anna Steele (FP) yrkande 4.

24. Ändringar i namnlagen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:C377 av Tuve Skånberg (KD),
2013/14:C404 av Annelie Enochson och Tuve Skånberg (båda KD) och
2013/14:C460 av Börje Vestlund m.fl. (S) yrkande 3.

Reservation 28 (S, MP, V)

25. Retroaktiva namnbyten

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:C460 av Börje Vestlund m.fl. (S) yrkande 1.

Reservation 29 (S, MP, V)

26. Laglott

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:C294 av Boriana Åberg (M).

27. Särkullbarns och efterlevande makes arvsrätt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:C281 av Anders Ahlgren och Johan Linander (båda C),
2013/14:C288 av Catharina Bråkenhielm och Jan-Olof Larsson (båda S),
2013/14:C385 av Maria Lundqvist-Brömster (FP) och
2013/14:C446 av Veronica Palm m.fl. (S) yrkande 5.

Reservation 30 (S, V)
Reservation 31 (MP)

28. Arvsrätt för kusiner

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:C231 av Lars-Arne Staxäng och Betty Malmberg (båda M).

29. Registrering av testamenten

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:C214 av Börje Vestlund (S),
2013/14:C237 av Susanne Eberstein och Ingemar Nilsson (båda S) och
2013/14:C252 av Karin Granbom Ellison (FP).

Reservation 32 (S, MP, V)

Var är ärendet nu?

Beslut

Nej till motioner om familjerätt (CU19)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Alla beredningar i utskottet

Nej till motioner om familjerätt (CU19)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Utredningar om faderskap

2. Talerätt i mål om fastställande av faderskap

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Föräldraskap vid assisterad befruktning

4. Adoption

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

5. Översyn av vårdnadsreglerna

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Vårdnaden vid våld mot den andra föräldern

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Riskbedömningar vid vårdnadstvister m.m.

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

8. Fler än två vårdnadshavare

9. Automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

10. Juridiskt biträde för barn i vårdnadsmål

11. Olovligt bortförda barn i internationella förhållanden

12. Umgänge med annan än biologisk förälder

13. Överförmyndare

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

14. Gode män

15. God man för ensamkommande barn

16. Barnbalk

17. Formerna för ingående av äktenskap

18. Ersättning till vigselförrättare

19. Tvångs- och barnäktenskap

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

20. Så kallade flersamma förhållanden

21. Makars förmögenhetsförhållanden

22. Bodelningskostnader

23. Tidsfrist för att begära bodelning

24. Ändringar i namnlagen

25. Retroaktiva namnbyten

26. Laglott

27. Särkullbarns och efterlevande makes arvsrätt

28. Arvsrätt för kusiner

29. Registrering av testamenten