Familjerätt

Anf. 25 Cecilie Tenfjord Toftby (M)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4 i betänkandet.

Födelse, adoptioner, namngivning, äktenskap, skilsmässor, vårdnad om barnen, föräldraansvar, död och arv - under våra liv kommer vi att hamna i situationer där något av detta inträffar. Födelse och död är i alla fall två händelser som garanterat påverkar oss alla och som vi inte kan undvika.

Gemensamt för dessa situationer är också att det finns ett hav av lagstiftning och paragrafer som ska säkra att vi tar vara på livets alla möjligheter och gåvor och löser utmaningar och problem på ett sätt som speglar det samhälle vi lever i.

Familjerätt

Lagstiftning som är så nära förknippad med våra livs olika faser måste själv vara i fas och kunna omprövas när vårt samhälle förändras. Få lagstiftningar, fru talman, är så förknippade med normer som familjerätten. Många av de lagar som finns bygger på kultur och värderingar. Vad som är rätt, vad som är galet och vad vi tycker beror ofta på vårt eget kulturella eller religiösa bagage. Men, fru talman, det finns några saker som det bland alla partier i Sveriges riksdag finns en absolut enighet om. En sådan grundpelare är att all lagstiftning alltid ska se till barnets bästa.

Är inte det självklart, kan man fråga sig. Sverige har ju ratificerat FN:s barnkonvention. Nej, detta är tyvärr inte självklart. Trots FN:s barnkonvention och trots alla fina ord i högtidliga festtal har vi i dag lagstiftning som sätter andras behov före barnets.

Hela Sverige skakades om och grät när nyheten om Esmeralda, som vi lärde känna som "Lilla hjärtat", blev känd. Detta var en liten flicka som hårt och brutalt blev uppriven från det hem och de människor hon hela sitt treåriga liv hade bott hos och lärt känna som sin familj. Det var ett hem där hon var älskad, önskad och omhändertagen.

Orsaken var att "Lilla hjärtats" biologiska föräldrar nu kände sig redo att återta vårdnaden. Familjehemsföräldrarna kämpade för att få behålla henne. Socialtjänsten avrådde också från att återföra vårdnaden till de biologiska föräldrarna, men domstolen dömde annorlunda.

Kort efter att hon flyttade dog lilla Esmeralda. Hennes biologiska mamma är nu anhållen och misstänkt för att ha orsakat hennes död. Samhället svek Esmeralda.

Hade alla fina ord om att barnets bästa är en självklarhet nu när barnkonventionen ratificerats varit sanning hade detta inte hänt. Det finns inga trollspön och magiska formler som säkrar barnets bästa, fru talman. Det krävs ansvarstagande och kunskap hos myndigheter och domstolar, och det krävs att vi har en lagstiftning som är så tydlig att riskerna för feltolkningar minimeras.

Med lilla Esmeralda blev det tragiskt uppenbart att dagens lagstiftning inte håller måttet. Vi måste se över, göra om och göra rätt, för barnens bästa är det som alltid ska väga tyngst.

Därför känner jag en lättnad över att vi i dag har ett enigt utskott som nu ställer sig bakom ett tillkännagivande till regeringen om att se över reglerna för vårdnadsöverflyttning och adoption vid familjehemsplaceringar, där barnets bästa är det som ska avgöra.

Med detta sagt, fru talman, är det inte alltid så att ett barn som är familjehemsplacerat inte ska återförenas med sina biologiska föräldrar. Detta är inte ett ställningstagande mot att biologiska föräldrar ska ha möjlighet att återförenas med sina barn. Detta är en tydlig signal - nej det är för svagt. Detta är ett krav från hela Sveriges rike och alla som bor här att oavsett utfall ska barnets bästa alltid väga tyngst och vara avgörande i dessa beslut.

Måtte inga fler barn möta samma öde som lilla Esmeralda.

Fru talman! Nu känns det som att allt som jag tänkte säga efter det här blir väldigt oväsentligt. Men det finns mycket på familjerättens område som är i behov av översyn och förändringar för att möta utmaningarna i vår tid.

Utöver tillkännagivandet om vårdnadsöverflyttning och adoption har vi också ett enat utskott bakom ett tillkännagivande om polygama äktenskap, så kallat månggifte.

Vem du gifter dig med och om du eventuellt vill skilja dig är i Sverige helt upp till dig själv och självklart den du gifter dig med. Men hur många du vill vara gift med samtidigt har vi i Sverige tydliga åsikter om. Ett äktenskap är ett förbund mellan två människor, inte fler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

I dag har vi i Sverige en lagstiftning som säger att du inte får gifta dig med fler än en person. Men vi har också en lagstiftning som säger att om du redan är gift med flera personer när du kommer hit får du fortsätta att vara gift med dessa. Detta är, fru talman, direkt motsägelsefullt. Du får inte göra detta här, men om du har gjort det någon annanstans är det okej och vi kan leva med konsekvenserna.

I vintras kom en statlig utredning om hur vi ska hantera polygama äktenskap som redan existerar när människor kommer till Sverige. Utredningen är helt klart skeptisk till existensen av dessa äktenskap men förespråkar tyvärr ingen tydlig linje. I stället förespråkas en ventil som säger att dessa äktenskap kan få existera om synnerliga själ föreligger.

Vilka dessa synnerliga skäl är, fru talman, är något oklart. Men några exempel förs fram, som att om den svagare parten, ofta kvinnan, skulle förlora rätten till egendom eller arv vid en annullering eller upplösning av månggiftet kan äktenskapet få fortsätta existera. Och utredningen har rätt i att slika situationer kan uppstå, men vi menar att dessa situationer då ska lösas genom annan lagstiftning, inte genom att polygama äktenskap ska få existera i Sverige. Polygama äktenskap hör inte till i vår tid eller i vårt samhälle. I Sverige ska äktenskap bestå av två jämbördiga parter. För att regeringen inte ska hamna fel i denna fråga och falla offer för utredningens ventil säger vi i vårt tillkännagivande att regeringen snarast ska återkomma till riksdagen med ett förslag till skärpt lagstiftning mot polygama äktenskap.

Fru talman! Jag sa i inledningen av mitt anförande att familjerättslagstiftningen ska spegla det samhälle vi lever i. Nu har jag precis sagt vad jag tycker att lagstiftningen ska säga om polygama äktenskap, där det inte ska finnas något utrymme för egna värderingar. Men när det gäller äktenskap mellan två vuxna människor är det helt upp till dem om de vill ingå det och om de vill avsluta äktenskapet.

Redan på 70-talet togs kravet bort på att du måste uppge varför du vill skiljas, och det finns inga krav på särlevnad. Inte många i dag lyfter på ögonbrynen över detta. Det som finns kvar, och som vi moderater tycker bör tas bort, är kravet på betänketid när det inte finns barn under 16 år med i bilden. Vi moderater anser att denna ändring behövs, speciellt i äktenskap där den ena av makarna utsätts för våld eller kränkningar. I ett modernt samhälle är det jag som avgör vem jag vill leva med och under vilka former.

Jag vet inte, fru talman, hur många som följer SVT:s brittiska tv-serie The Split, som handlar om skilsmässoadvokater i London och deras klienter. Jag följer den - självklart av ett rent yrkesmässigt intresse - då det blir mycket tydligt hur ett lands familjerättslagstiftning är grundad i synen på moral, etik och vad som är korrekt. En replik från seriens huvudperson, Hanna Stern: Om du begär skilsmässa kommer han att motsätta sig detta, och frågan kring varför måste då besvaras - en ödesdiger fråga. Hon valde att inte skilja sig. Repliken låter som en lämning från mörka medeltiden. Men dessa lagstiftningar, fru talman, finns kvar i länder inte helt olika vårt eget.

En modern familjerättslagstiftning är ingen naturlag. Den blir aldrig bättre än lagstiftarna i denna kammare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Med detta sagt, fru talman, vill jag bara lägga till att vi självklart fortfarande står bakom de förslag som har behandlats förenklat i detta motionsbetänkande. Och jag vill be om ursäkt för att jag överskridit min talartid.

Anf. 26 Ebba Hermansson (SD)

Fru talman! Det är lite extra kul att stå här som sverigedemokrat just i dag, när vi har fått så mycket gehör för våra motioner i civilutskottets beredning.

Flera av våra motionsförslag kring månggifte får i dag bifall från samtliga partier i utskottet. Det är bra att vi nu alla är överens om att det behövs skärpta regler för att förhindra månggifte och tvångsäktenskap.

Runt om i världen förtrycks kvinnor och tvingas in i äktenskap som de själva inte valt. Sverige ska aldrig bli en del av detta förtryck, utan här ska kvinnor ha samma rättigheter som män och kunna säga både ja och nej till ett äktenskap. Därför är det viktigt att vi sätter ned foten och står upp för kvinnors rättigheter.

Trots att äktenskap med flera personer inte är tillåtet i Sverige samt är straffbart förekommer det ändå i landet på grund av att dessa ingåtts i ett annat land eller inofficiellt i Sverige. Det finns även undantag som gör det möjligt att ändå vara gift med flera personer samtidigt. Det är inte acceptabelt. Inga månggiften ska vara tillåtna i Sverige. Detta ska gälla alla, oavsett härkomst. De som inte respekterar våra lagar gällande månggifte och fortsätter att leva som gifta med flera personer samtidigt ska straffas för detta och i den situation det är möjligt även utvisas ur landet.

Från Sverigedemokraternas sida ser vi väldigt positivt på utredningen om strängare regler för dessa äktenskap. Men tyvärr kan vi samtidigt konstatera att utredningens förslag inte är tillräckliga. Lagstiftningen bör skärpas ytterligare, så att inga månggiften ska erkännas i Sverige och de som redan existerar upplöses genom en påtvingad bodelning. Vi anser även att man behöver kartlägga förekomsten av månggifte i Sverige för att få en god bild av hur vanligt förekommande det är.

Oftast ingås månggifte mellan en man och flera fruar och där kvinnans ställning och vilja är underställd mannens. Kvinnan har därför inte samma rättigheter eller möjligheter att säga nej till vare sig äktenskapet eller att flera kvinnor ska ingå i det. Här i Sverige eftersträvar vi att leva jämställt, och det innebär att kvinnan har samma rättigheter som mannen. Att tvingas ingå ett äktenskap ligger långt ifrån värderingar om att äktenskap bygger på kärlek mellan två personer som av egen fri vilja har valt varandra.

Fru talman! Regeringen har presenterat flera nya lagar kring tvångsäktenskap och barnäktenskap. Detta välkomnar vi förstås, men tyvärr konstaterar vi även här att det inte är riktigt tillräckligt. De behöver kompletteras med nya och fler åtgärder, ännu skarpare straff och nya lagar för att få stopp på dessa medeltida sedvänjor.

Vi ser också väldigt positivt på de skärpta krav som har trätt i kraft på trossamfunden och deras vigselförrättare samt att det införs bland annat förbättrade möjligheter för Kammarkollegiet att utöva tillsyn över vigselverksamheten genom en särskild förordning. Men även här ser vi att det behöver göras mer och att det behöver vidtas ytterligare åtgärder. Regeringen bör därför överväga om det finns skäl att ytterligare skärpa kraven på trossamfunden och deras vigselförrättare i syfte att stoppa tvångsäktenskap och barnäktenskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Avslutningsvis vill jag även lyfta upp behovet av ett testamentesregister. Om någon i dag skriver ett testamente och förvarar det i ett bankfack eller kassaskåp är sannolikheten stor att personen som hittar testamentet är en person som utan testamentet skulle ha arvsrätt. Det föreligger alltså en uppenbar risk att testamentet försvinner om det skulle vara till nackdel för personen som hittar det.

Hur många testamenten som försvinner varje år vet vi av naturliga skäl inte riktigt, men det är rimligt att anta att det är ett par stycken. Det vore rimligt att kunna registrera testamenten. Förslagsvis bör detta hanteras av samma myndigheter som i dag hanterar äktenskapsförord.

Avslutningsvis, fru talman, står vi i Sverigedemokraterna givetvis bakom alla våra förslag och reservationer, men av respekt för allas tid, särskilt i dessa tider, yrkar vi bifall endast till reservation 1.

(Applåder)

I detta anförande instämde Angelica Lundberg (SD).

Anf. 27 Martina Johansson (C)

Fru talman! Familjen är viktig för de allra flesta. En familj kan se väldigt olika ut. Den kan bestå av en man och en kvinna, två kvinnor eller två män, gifta eller ogifta. Det finns också många olika sätt att bli förälder: traditionellt, som de flesta vet, inseminationer, embryodonationer eller surrogatarrangemang. Det som är viktigt för mig - min viktigaste utgångspunkt - är att vuxna lever tillsammans av fri vilja, gifta eller ogifta, och att barn som föds har rätt till sina vårdnadshavare, sina sociala föräldrar och sitt biologiska ursprung.

Betänkandet hanterar lite olika delar inom familjerätten, som ibland är ganska bred. I dag tänker jag fokusera på barnets rätt, barnets bästa och barnets rätt att vara sin egen rättsperson samt på att skydda den svaga personen.

Fru talman! Barn har rätt till en trygg och säker uppväxt. Detta är något som börjar redan i magen. Oavsett hur barnet kommer till är det viktigt att vi har snabba processer där vi fastställer föräldraskapet för det blivande barnet. När vi fastställer vilka som ska vara barnets föräldrar ska vi ha som norm att det är gemensam vårdnad som gäller. Varför är detta så viktigt? Jo, därför att om det värsta händer under en förlossning måste barnet ha vårdnadshavare. Barnet får inte bli utan vårdnadshavare, vilket kan bli fallet om det är ogifta personer och mamman avlider under förlossningen.

Det är också viktigt att vi ser till att vi har bra processer för dem som väljer att få barn på icke-traditionellt sätt. I den tid vi nu befinner oss i har regeringen varit senfärdig med att ta tag i problematiken runt familjer som väljer att skaffa barn via surrogatarrangemang internationellt. En del väljer att använda en kvinna från ett annat land som värdmoder, men det finns många exempel där svenska kvinnor - svenska systrar - bär barn åt en syster eller en bror. Då föds barnet i Sverige, men när internationella arrangemang används föds barnet i ett annat land.

Det som har hänt i dag är att det finns barn i världen som inte har tillgång till sina tänkta föräldrar, antingen därför att föräldrarna inte kan åka dit eller därför att man inte får ordning på de papper som behövs för att godkänna föräldraskapet, få samordningsnummer och kunna flytta till Sverige. Detta är inte okej utan något som vi måste ta tag i när pandemin är över. Jag inser att vi inte kan lösa det på kort sikt, men vi måste lösa det på lång sikt därför att barn riskerar att fara illa och bli utan sina vårdnadshavare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Fru talman! När barn far illa på grund av att vårdnadshavare eller andra vuxna inte klarar av att ge omsorg på ett bra sätt eller när de vuxna som är barnets föräldrar väljer att separera är det otroligt viktigt att barnet får sin egen rättighet och blir sin rättsperson. Barnet måste få föra sin egen talan och bli lyssnad på.

Det krävs att alla som jobbar med barn i olika delar av rättsväsendet och inom socialtjänsten har den utbildning som krävs för att kunna lyssna till och förstå barnet och att de jobbar med sina utredningar och riskbedömningar metodiskt och med kvalitet så att det säkerställs vad som är barnets bästa. Detta är något som jag upplever har brustit och som har lett till det som ledamoten Cecilie från Moderaterna var inne på när det gäller "Lilla hjärtat". Det får inte hända igen. Men vi får heller inte ha en lagstiftning som tippar över pendeln så att barn som inte behöver omhändertas blir omhändertagna. Det är viktigt att vi klarar av att ha en balans i den framtida lagstiftningen.

Jag tror att vi behöver se över möjligheten till sekretessbrytande bestämmelser i olika lägen när det handlar om barn. Vårdnadshavare ska inte alltid veta exakt allt om de samtal som handlar om barn. Det finns exempel där en 16-åring ringt polisen för att be om hjälp för att inte behöva åka hem till sina föräldrar men där polisen valt att ringa och informera föräldrarna om detta innan de undersökt vad det gäller. Den unga tjej som nyss polisanmält sina föräldrar drabbas dubbelt när hon kommer hem. Det är inte rätt. Det är självklart att vi inte ska ha skvaller och att vårdnadshavare ska veta vad som händer, men vi måste säkerställa barnets säkerhet först. Återigen: Det krävs mycket utbildning, kompetens och samverkan mellan dem som är vana att jobba med barnsamtal och barnintervjuer.

Fru talman! Parallellt pågår nu ett arbete i civilutskottet och socialutskottet för att få en bättre lagstiftning för att skydda barn som far illa. Jag är jätteglad över att detta arbete pågår. Jag tror att vi är ganska överens i hela kammaren om att det är ett viktigt arbete. Det som rör civilutskottet handlar om vårdnadsöverflyttning och adoptioner. Återigen: Det är barnets behov, inte de biologiska föräldrarna eller familjehemsföräldrarna, som ska vara det viktiga.

Jag ska kort gå in på ämnet vuxna som lever med varandra av fri vilja - två vuxna personer som lever ihop i Sverige. Jag är glad över att vi har ett tydligt tillkännagivande från utskottet som tydligt visar regeringen vad den framtida propositionen ska ge för skärpt lagstiftning. Vi måste komma ihåg att skydda den svaga parten - detta får vi aldrig glömma. Oavsett om det handlar om polygama äktenskap, skilsmässor eller vårdnadstvister måste vi alltid skydda den svaga parten.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att jag vill ha en familjerätt som utgår från barnets bästa och barnets rätt till sina föräldrar, oavsett om det är biologiska föräldrar, sociala föräldrar eller familjehemsföräldrar. Det ska inte vara tvärtom.

Med detta yrkar jag bifall till de tillkännagivanden som finns och till reservation 9. Jag ber ursäkt för att jag har dragit över min talartid.

Anf. 28 Jon Thorbjörnson (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Fru talman! Jag blir tyvärr tvungen att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 5. Jag vill verkligen att den ska beaktas.

Fru talman! En gång i tiden var det väldigt svårt att skilja sig. Om vi går tillbaka 200 år ser vi att det krävdes otrohet eller att den ena parten helt enkelt sjappade eller försvann och lämnade sin familj i sticket för att man skulle få skilsmässa. Det var de enda legitima skälen. Och då ska vi veta att otrohet straffades med döden, även om de flesta dödsdomar sedan omvandlades. Det var fortfarande straffbart ända fram till mitten eller slutet av 1800-talet, och jag tror att detta fanns kvar i lagstiftningen ända fram till 1937.

Men saker förändras, och tur är väl det. I dag är det enklare att skilja sig. Man måste inte ha blivit utsatt för brott eller otrohet. Äktenskapslagstiftningen har moderniserats. På 70-talet blev det möjligt att skilja sig utan att ange några specifika skäl eller, för den delen, behöva leva isär en viss tid. Men det finns fortfarande kvar en betänketid om det finns barn under 16 år som någon av makarna har rättslig vårdnad om och som bor varaktigt hos dem. Det behöver bara vara den ena av makarna. Om någon vill skilja sig är betänketiden sex månader.

Dessa bestämmelser om betänketid vid skilsmässa riskerar att utsätta kvinnor och barn för ett onödigt lidande. Betänketiden drar ut på processen, och människor tvingas stanna kvar i oönskade relationer. Kvinnor som utsätts för våld i hemmet befinner sig ofta i en särskilt svår situation, och för de kvinnor och barn som utsätts för våld i äktenskapet kan den nuvarande betänketiden rent av vara livshotande.

Fru talman! Det är inte alltid så enkelt att lämna en destruktiv relation där man utsätts för brott. Det kan vara en lång väg fram till att våga lämna en våldsam partner, gift eller inte. Det ska inte behöva vara onödigt svårt när man till slut har samlat mod att ta det där steget och avsluta relationen. Men med betänketiden tvingas man stanna kvar onödigt länge.

I Sverige uppskattas att ca 25 procent av den kvinnliga befolkningen under sin livstid kommer att utsättas för våld av en gärningsperson som de har eller har haft en relation till. Våld är en maktutövning där det i högre grad är kvinnor som drabbas av relationsvåldet, även om män också utsätts.

När det gäller mäns våld mot kvinnor är mörkertalen troligen stora. Brå bedömer att endast 20-25 procent av all misshandel och 5-10 procent av de sexuella övergreppen anmäls till polisen. Vänsterpartiet anser att det är problematiskt att dessa kvinnor tvingas att uthärda betänketiden innan ett destruktivt äktenskap kan avslutas.

Fru talman! Syftet med betänketiden är att motverka förhastade beslut om skilsmässa och kanske kunna motivera till att delta i familjerådgivning. Enligt vår mening är det tydligt att den nuvarande betänketiden syftar till att bevara kärnfamiljen. Ett dåligt fungerande äktenskap är dock betydligt mer destruktivt för både barn och föräldrar att leva i än att leva i en ny familjekonstellation.

Dagens betänketid leder i stället till en onödigt utdragen process som riskerar att försvåra både barnens och de vuxnas anpassning till en ny livssituation. Som lagstiftare har vi ett ansvar att se till att det som har hänt sedan 70-talet också återspeglas i äktenskapsbalken. Vi menar att ett par som väl har fattat beslut om att skilja sig redan har övervägt detta i tillräcklig omfattning, även om det bara är den ena parten som tar beslutet. Bestämmelsen om betänketid rimmar för övrigt illa med synen på makarna som självständiga och jämlika individer. Om endast en av makarna vill att äktenskapet ska upplösas torde denna önskan ha sin grund i att relationen faktiskt inte fungerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Tiden är nu mogen för att göra en ny avvägning och låta människor ta ut äktenskapsskillnad utan att det ställs krav på betänketid. Skulle parterna vid en senare tidpunkt ändra sig finns möjligheten att gifta sig igen.

Det behövs ingen betänketid för att gifta sig eller för att dela ett samboförhållande. Varför ska människor inte få skilja sig när de vill?

Fru talman! Jag vill avsluta med några ord om utredningen om utländska månggiften som har avslutats under våren och är ute på remissrunda. Frågan har lyfts extra i detta betänkande via ett utskottsinitiativ. Vi tycker att det är viktigt att lyssna in dem som kan frågorna och möter problemen, alltså remissinstanserna. Därför vill vi vänta in svaren från dem och inte springa i förväg, även om det som föreslås av utskottsmajoriteten mycket väl kan vara det som behövs. Vi vill få till en så bra och effektiv lagstiftning som möjligt när strängare regler mot utländska månggiften ska tas, för månggiftena ska vi motarbeta.

Anf. 29 Larry Söder (KD)

Fru talman! Utländskt ingångna månggiften ska inte erkännas i Sverige. Det är vi nu överens om i utskottet med det initiativ som finns med här. Det är ett välkommet besked som vi kristdemokrater stöder. Dessvärre tar inte utskottet steget fullt ut och föreslår ett ogiltigförklarande av de månggiften som finns i Sverige. Vi menar att det är inkonsekvent eftersom månggifte är förbjudet, och svensk lag ska då givetvis gälla alla som är bosatta i Sverige.

Det är uppseendeväckande att månggiften ska tillåtas bestå endast på grund av att de har ingåtts i utlandet och före ett visst datum. Det är ett inkonsekvent förhållningssätt jämfört med det som gäller för förbudet om inhemska månggiften.

Vi menar att månggifte inte bara strider mot svensk rättsuppfattning utan också mot grunderna för den svenska rättsordningen. Principen om att parterna i ett äktenskap har samma rättigheter har legat till grund för svensk äktenskapsrätt i snart 100 år. Mannens och kvinnans lika rättigheter är fundamentalt i det svenska samhället och har stöd i regeringsformen. Ingen ska missgynnas på grund av sitt kön, och Sverige bör därför inte heller längre erkänna polygama äktenskap som har ingåtts i ett annat land. Inte något polygamt äktenskap ska få finnas i Sverige, menar vi, oavsett vilket datum det ingicks.

Vi är glada över utskottsinitiativet och hoppas att det leder till en hårdare skrivning i förslaget från regeringen än vad initiativet har lyckats enas kring.

Fru talman! Vi kristdemokrater återkommer i ärendet om testamentsregister, då regeringen inte har kommit med något förslag och vi anser att det är angeläget att få till stånd ett testamentsregister.

Det är inte ovanligt att testamenten försvinner eller att tvister om ett testamentes giltighet uppstår. De som är noggranna förvarar sitt testamente i ett bankfack, hos en advokatbyrå eller hos ett bouppteckningsföretag. Detta innebär dock inte någon garanti för att testamentet kommer fram vid testatorns död. När det gäller oss andra som inte är så noggranna kanske man inte finner testamentet alls, vilket innebär att sista viljan inte fullföljs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Skatteverket utarbetade 2008 ett förslag om ett frivilligt officiellt testamentsregister dit testamenten skulle kunna skickas för att sedan skannas in och sparas elektroniskt. Absolut sekretess skulle råda, och originalet skulle återsändas. Hanteringen skulle finansieras med en avgift till myndigheten i samband med registreringen.

Skatteverket är den myndighet som torde vara bäst skickad att sköta ett testamentsregister, eftersom myndigheten redan har ansvaret för folkbokföringen, inklusive registrering av dödsfall och utfärdande av dödsfallsintyg. Vid registrering av dödsfall skulle myndigheten kunna uppmärksamma anhöriga på förekomsten av ett testamente i registret.

Riksdagen riktade, på utskottets förslag, våren 2019 ett tillkännagivande till regeringen om att gå vidare med arbetet att se över möjligheten att registrera testamenten i ett register som tillhandahålls i offentlig regi. Skatteverkets tidigare arbete bör ha gjort det enkelt för regeringen att återkomma, men man har inte gjort det. Därför fortsätter vi kampen för ett testamentsregister.

Jag yrkar bifall till reservation 12.

Anf. 30 Juno Blom (L)

Fru talman! I maj 2016 såg en kvinna på promenad i Hökarängen i Stockholm en hand sticka upp ur marken. Handen tillhörde en flicka som hette Merziah och som hade mördats. Flickan hade sökt asyl hösten 2015. Två månader innan hon hittades hade hon anmälts försvunnen utan att något gjordes - ensamkommande barn brukar försvinna, fick anmälaren till svar.

Polisutredningen visade i stället att Merziah hade hämtats hit av en 20 år äldre man som hans hustru nummer två. Hon inledde en relation med en jämnårig kille. Mannen fick reda på detta och mördade då henne. Han hade rätten att ha två fruar i sitt liv. När hon valde kärleken fick hon i stället betala med livet. Hon är ett av alla de offer som vi i dag talar om: Flickor och kvinnor som tvingas in i månggifte.

Vår roll som politiker är att lösa samhällsproblem och göra Sverige till ett ännu bättre land. I dagens debatt är jag nöjd med en sak, och det är den stora uppslutningen vi numera ser för att bekämpa olika former av hedersförtryck - att vi tillsammans står upp för Merziah och andra flickor och kvinnor som tvingas in i månggifte.

Debatten i dag belyser en av liberalismens kärnor: Bekämpa strukturer som förtrycker individen. Månggifte är en institution som befäster mannens makt över kvinnan. Det hör inte hemma i något land som värdesätter jämställdhet.

Vi liberaler driver på för att utskottet ska gå ännu längre än utredningsförslaget, för vi ger aldrig upp.

Trots att månggifte är förbjudet i Sverige har vi under många år erkänt månggifte i myndighetsutövning. Det beror på en relativistisk syn på kvinnors och flickors rättigheter; man ursäktar kvinnoförtryck i religionens, kulturens eller traditionens namn. Likadant var det under många år i kampen mot könsstympning, barnäktenskap och tvångsäktenskap. Men vi liberaler har vägrat att acceptera detta och har drivit på för ett totalförbud. Det måste även gälla månggifte. Vi kommer aldrig att ge upp när det gäller flickors och kvinnors rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Efter lagens införande ska inga nyanlända som har ingått ett polygamt äktenskap få det erkänt i Sverige. Kvinnors rättigheter ska gälla alla. Att acceptera månggifte är att acceptera att vissa kvinnor förtrycks. Det är ett svek mot alla de kvinnor som behöver jämställdheten som mest. Sverige ska vara en tydlig och progressiv röst i världen för kvinnors rättigheter.

Månggifte är en fråga som berör en mindre, bortglömd och osynlig grupp. Just därför är det viktigt att vi tar striden. Månggifte är förtingligande av kvinnor. Därför är det viktigt att återge dem rätten till sin mänskliga identitet - från varor till människor, från objekt till subjekt.

Det är vårt ansvar att stå upp för alla dem som är utsatta och som inte kan höja sina röster och protestera. Det är för dem vi aldrig ger upp. Därför utgår jag från att regeringen snart kan återkomma till riksdagen med ett förslag till skärpt lagstiftning mot utländska polygama äktenskap.

Jag vill också se ett tydligt ställningstagande när det gäller våra allra mest utsatta barn. Det handlar om lagstiftning som rör vårdnadsöverflyttning av barn som är omhändertagna på grund av brister i hemförhållandet.

Barnets bästa måste komma i första rummet. Så är det inte i dag. Det kan leda till fruktansvärda konsekvenser. Det har vi alla blivit medvetna om i och med det tragiska fall som vi har lärt känna som Lilla hjärtat och som många har hänvisat till i dag. Den treåriga flickan växte upp i ett familjehem, men våren 2019 återfick föräldrarna vårdnaden efter ett beslut i kammarrätten. Det handlar om ett beslut som är baserat på en bedömning av vårdnadshavarens förändringsförmåga. Det är dessutom en subjektiv tolkning som bygger på upplevelse snarare än fakta.

I dag är lagstiftningen rättsosäker utifrån barnets perspektiv. I de här fallen handlar det om att göra barnet till subjekt och stärka dess roll som juridisk person. Tillsammans måste vi våga utmana föräldrarätten när barn utsätts av dem som borde stå för kärlek, närhet och trygghet. Det utsatta barnets perspektiv, trygghet och rätt ska alltid vara i fokus. "En förälder är inte nödvändigtvis den som har fött en, utan den som tar hand om en och ger en kärlek och trygghet." Detta är ett citat från ett barn och är hämtat från Unicefs blogg.

Att lägga till ett kriterium som tar utgångspunkt i barnets bästa är nödvändigt för att se vilka konsekvenser utsattheten har fått för barnet över tid. Hur har tilliten påverkats, och hur ser anknytningen ut till familjehemmet? Vi måste kunna förklara för det enskilda barnet vad vi bygger våra bedömningar på.

Vi måste våga sätta ned foten och kräva att den förälder som har utsatt sitt barn ska bevisa vilka aktiva åtgärder som har vidtagits för att ändra beteendet. I dag får socialtjänsten alltför ofta jaga och vädja till föräldern att ta emot hjälp. Det borde vara föräldern som jagar insatser för att ändra sitt beteende. Ett viktigt och avgörande steg är att den förälder som har utsatt sitt barn ska erkänna för sig själv och barnet vad som faktiskt har hänt. Först då finns förutsättningar för förändrat beteende och möjlighet att återuppbygga den tillit som har raserats hos det utsatta barnet.

Sverige ska vara en progressiv röst när det gäller att stärka barns position som juridisk person och rättighetsbärare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Varken Esmeralda eller Merziah finns kvar hos oss. Men det finns många barn runt om i vårt land som lever med just en sådan rädsla som de barnen kände innan de förlorade sina liv.

När vi talar om polygama äktenskap är lagstiftningen en viktig del i att sätta ned foten. Men när det gäller majoriteten av de kvinnor jag har mött som lever i polygama äktenskap har äktenskapen aldrig registrerats. Och det är äktenskap som har ingåtts i Sverige. Det finns alldeles för dålig information, stöd och upplysning från samhället om att rätten till skilsmässa, som vi har talat om här i dag, ska gälla alla.

(Applåder)

Anf. 31 Emma Hult (MP)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.

Hur man väljer att leva sitt liv och bilda sin familj och vem eller vilka man väljer att älska ska politiken inte lägga sig i, så länge ingen far illa. All kärlek är nämligen bra kärlek.

Samhället har dock ett oerhört stort ansvar när en person far illa eller utsätts på grund av att någon annan anser sig ha rätten till just den personen, att denne ska vara en del av deras liv, eller på grund av strukturer. Därför konstaterar utskottet i detta betänkande att polygama äktenskap är en icke önskvärd företeelse och att det är angeläget att sådana äktenskap vägras erkännande eller på annat sätt inte tillåts i Sverige. Det står också vi bakom.

Regeringen har tillsatt en utredning, Strängare regler om utländska månggiften, som har lämnat ett förslag. Det är just nu ute på remiss.

Inga månggiften ska fortsättningsvis kunna godkännas i Sverige. Det är också oerhört viktigt att säkerställa att den som är att betrakta som svagare part i ett polygamt äktenskap får det rättsliga skydd som krävs i sammanhanget. Hur det ska gå till är nu upp till regeringen att utforma. Jag vill framhålla att det är viktigt att lyssna på remissinstanserna som nu ska lämna sina synpunkter i frågan.

Vi vill att regeringen snarast möjligt återkommer till riksdagen med ett förslag till skärpt lagstiftning mot utländska polygama äktenskap. Det behöver också säkerställas att de kvinnor som i dag befinner sig i en oerhört utsatt situation får möjlighet att ta sig ur den. Därför tillkännager utskottet att regeringen snarast möjligt bör återkomma till riksdagen med sådana förslag.

Fru talman! Familjerättsbetänkandet innehåller ytterligare ett förslag på tillkännagivande, som ett enigt utskott står bakom. Regeringen bör ta initiativ till en översyn av reglerna om vårdnadsöverflyttning och adoption vid familjehemsplaceringar.

Alla barn har rätt till ett tryggt hem. Alla barn har rätt till kärlek och omtanke. Alla barn har rätt att knyta an till vuxna som bryr sig om dem.

Trots att vi vet att många barn far illa i Sverige i dag har märkligt lite gjorts åt det under många år. Det är dessvärre inget nytt problem, men det är ett problem som vi måste få bukt med. Uppskattningsvis 200 000 barn i Sverige växer upp i hem där det förekommer våld. Ca 100 000 ungdomar i Sverige drabbas av hedersrelaterat våld och förtryck och får helt enkelt inte själva bestämma över sina liv. Att växa upp i hem där det missbrukas alkohol och droger innebär också en stor utsatthet för många barn och unga i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

I dessa coronatider då många uppmanas att stanna hemma, jobba hemifrån och vara hemma mer får vi oroväckande signaler om att våld i hemmet ökar. Det görs just nu insatser mot detta. Men min oro för de barn som lever i en utsatt situation ökar.

Tusentals barn i Sverige har vårdnadshavare som inte klarar av sin viktigaste uppgift: att ge omtanke och omvårdnad till sina barn. Det kan handla om korta perioder då livet faller samman. Men i vissa fall kan problemen vara långvariga. Vi är alla olika. Vi är alla människor. Och livet kan drabba oss hårt. Det betyder inte att vi är dåliga eller onda. Men samhället ska och måste finnas där för alla som behöver hjälp. Samhället måste också prioritera barnets situation. Oavsett anledning måste samhället prioritera att barn ska få en trygg uppväxt i ett hem där vuxna bryr sig och tar hand om barnet. Barnen är vår framtid.

Socialtjänster och socialnämnder runt om i Sverige har en svår men oerhört viktig uppgift när det gäller att avgöra när det är bäst för barn att bo i ett annat hem. De har flera verktyg i sin låda. Det kan handla om flyttningsförbud om en återförening eller hemflytt bör skjutas på kortsiktigt. De har möjlighet att skjuta över vårdnaden från de biologiska föräldrarna till familjehemsföräldrarna, en så kallad vårdnadsöverflyttning. De kan också titta på möjligheten till adoption i Sverige.

Alldeles för många barn som är i samhällets vård - i familjehem, jourhem eller andra lösningar - tvingas ofta flytta runt. Det är inte ovanligt att dessa barn under uppväxten kan ha bott i tre fyra olika familjehem. Enligt Socialstyrelsens rapport om nationella adoptioner av barn i familjehem från 2014 var den 1 november 2012 ungefär 9 000 barn placerade i familjehem. En fjärdedel av dem hade varit placerade i fem år eller längre. Cirka 800 barn hade varit placerade i tio år eller längre. Samma år, 2012, genomfördes dock bara 246 vårdnadsöverflyttningar och endast 14 adoptioner till familjehemsföräldrarna.

Exakt hur dessa siffror ser ut i dag vet vi inte, vilket är olyckligt. Men det är tydligt att vårdnadsöverflyttningar och adoption inte används i den utsträckning som behövs. Vi vill skapa en riktig förändring för några av de allra mest utsatta barnen. Då är vårdnadsöverflyttning och adoption rätt väg att gå.

När ett barn är placerat i familjehem och har knutit an till denna familj och när det inte verkar troligt att vårdnadshavarna kommer att kunna ta sitt föräldraansvar inom överskådlig tid är det dags för samhället att agera. Det är oerhört bra och jag är tacksam för att vi har en bred politisk enighet om att stå upp för dessa barn och deras rätt till skydd och hjälp och en trygg uppväxt. Deras rätt ska väga lika tungt som, om inte tyngre än, föräldrarnas rätt till sina barn. Barn är också människor. Barn har också rätt.

(Applåder)

Anf. 32 Elin Lundgren (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Fru talman! Det är alltid en utmaning att vara sista talare i en debatt där det finns väldigt många engagerade ledamöter i utskottet. Vi märker också att det finns en relativt stor samsyn i många av de viktiga frågorna, även om det kan skilja en aning i detaljerna. Särskilt när det gäller barns rätt finns ett stort engagemang. Det framgick bra när till exempel Tenfjord Toftby och Johansson höll sina anföranden.

Som jag uppfattat det förs inom alla partier diskussioner om barns rätt i förhållande till föräldrarnas rätt. I mitt parti diskuteras ofta barns ställning i förhållande till föräldrarnas. Vi tycker att dagens lagstiftning många gånger är gammalmodig jämfört med hur vi ser på barn i dag och med barnkonventionen framför ögonen. Vi diskuterar till exempel att det finns en föräldrabalk, men det finns ingen barnbalk. Barn har setts och ses ibland fortfarande som om de är föräldrarnas ägodelar. Som förälder kan man rent av bete sig skadligt för barnet men ändå ha många rättigheter, medan barnets rätt till ett trygg uppväxt kommer i skymundan.

Samhället kan ibland vara lite naivt i sin syn och tro på att alla föräldrar gör det bästa för sina barn. Vi präglas av synsättet att föräldrar absolut kan brista i sitt ansvar, men de är ju ändå barnets föräldrar. Ja, de kanske vill sitt barns bästa, men av olika skäl förmår de inte att erbjuda det. Att vilja räcker inte. Upprepade gånger i dagens debatt har med rätta nämnts att det finns skeenden med barn som har berört oss djupt. Bedömningar har gjorts på ett sådant sätt att de har fått de värsta tänkbara konsekvenserna för barnen.

Jag tror att alla som har jobbat nära barn och unga har känt oro för hur ett barn har det hemma. Vi måste orka ta vuxna beslut vid sådana fall. Jag har arbetat som lärare. Där är direktivet att anmälan ska lämnas vid minsta oro. Det är helt rätt. Men jag vet också hur man våndas i denna fråga. Finns det risk för att man har missuppfattat situationen? Kan det finnas risk för att det blir ännu sämre för barnet om jag gör en anmälan och någon börjar rota i det hela? Det är väldigt känsligt att ifrågasätta föräldrars beteende, men för alla barns skull måste vi orka.

Detta är ett svårt och känsligt ämne. Mycket av vad detta handlar om ligger egentligen inte på civilutskottet utan på socialutskottet. Det som sker utanför riksdagen är dock inte direkt uppdelat utskottsvis. Därför har jag precis som flera andra velat ta upp lite om detta.

Jag vill även säga något om de områden inom familjerätten där arbete pågår. Jag tänkte ta upp främst fyra saker.

I juli förra året tillsatte regeringen en utredning som ska se över reglerna för gode män och förvaltare. Syftet är att komma till rätta med brister som har uppmärksammats. Det är något som har varit efterfrågat, och vi har också tagit upp detta tidigare i debatterna om familjerätt. I utredningsuppdraget anges att man bland annat ska titta på hur rekryteringen av kompetenta ställföreträdare kan underlättas, i vilka fall professionella ställföreträdare kan utses och hur ställföreträdare kan få bättre stöd under pågående uppdrag. Man ska även se på upprättande av ett nationellt ställföreträdarregister. Utredningen ska redovisas senast i februari nästa år.

I slutet av februari i år berättade jämställdhetsminister Lindhagen om den utredning som har tillsatts i och med att det behövs en modernisering av lagstiftningen för så kallade regnbågsfamiljer. Det behövs bland annat utifrån aspekten att om två mammor med barn flyttar till Sverige räknas bara den ena mamman som förälder här. Vi politiker har uppvaktats från flera olika håll angående detta. Man har pekat på det uppenbara problemet med barnperspektivet. Vid en flytt hit riskerar ett barn helt krasst att förlora en rättslig förälder, vilket kan få allvarliga konsekvenser i olika situationer. Utredningen ska lämna förbättringsförslag senast i juni nästa år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

I Regeringskansliet pågår också arbetet med betänkandet av Utredningen om faderskap och föräldraskap som presenterades 2018. Man kan säga att den handlar om vad den heter, nämligen förutsättningar för föräldraskapet för en make eller registrerad partner vid assisterad befruktning och om det bör presumeras på motsvarande sätt som faderskap presumeras för en gift man. Utredningen lämnade också förslag på hur reglerna om bekräftelse av faderskap och föräldraskap kan moderniseras, eventuellt med de digitala möjligheter som finns i dag.

Till sist vill jag nämna det arbete som pågår på departementet med att ta fram en lagrådsremiss utifrån betänkandet Se barnet! som kom för något år sedan. Det handlade om problematiken med ökningen av antalet vårdnadskonflikter. Vi vet att detta är konflikter som ingen gynnas av - inga barn, mammor eller pappor. Utredningen har bland annat lämnat förslag på förbättringar. Jag kan nämna tre exempel här, så får vi se vad som senare eventuellt kommer i ett förslag.

Obligatoriska informationssamtal ska föras före domstolsprocessen.

Vid bedömningen av vårdnadsfrågan ska särskilt avseende fästas vid föräldrarnas förmåga att ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet.

Möjlighet att besluta om gemensam vårdnad ska finnas även om båda föräldrarna motsätter sig det.

Vi har legat på ministern hårt om att förslag snart måste komma, och vi har fått ett löfte om att arbetet pågår.

Alltihop hoppas jag kommer att bli viktiga förslag som vi kommer att återkomma till och mer i detalj debattera här i riksdagen. Det som har lyfts upp tidigare i debatten vad gäller månggifte är också ett sådant förslag. Men eftersom många har talat om det behöver jag inte förlänga talartiden med det.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)