Familjerätt

Anf. 51 Emma Hult (MP)

Herr talman! I dag debatterar vi de motioner som inkommit under allmänna motionstiden på det familjerättsliga området. Civilutskottet föreslår riksdagen att rikta två uppmaningar, så kallade tillkännagivanden, till regeringen inom området familjerätt.

Det ena tillkännagivandet gäller familjehemsplaceringar och möjligheten till vårdnadsöverflyttning och adoption i det sammanhanget. Uppmaningen gäller att nu skyndsamt göra en sådan översyn och därefter återkomma med ett lagförslag.

I den här frågan har vi från Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet en gemensam reservation. Det har vi därför att vi konstaterar att riksdagen ganska nyligen riktade ett liknande tillkännagivande till regeringen och att det efter det tillkännagivandet också har hänt saker. Vi tycker precis som övriga partier att den här frågan är mycket viktig och kan då glädjande nog konstatera att justitieminister Morgan Johansson och jämställdhetsminister Märta Stenevi har aviserat att regeringen under våren kommer att tillsätta en utredning om just detta, det vill säga föräldrabalkens reglering av vårdnadsöverflyttning och adoption av familjehemsplacerade barn.

Eftersom en utredning är på gång vill vi i stället att riksdagen avslår motionerna på det här området. Därmed yrkar jag bifall till vår reservation nummer 9.

Det andra tillkännagivandet gäller att regeringen bör prioritera arbetet med att inrätta ett frivilligt testamentsregister i offentlig regi. Syftet med ett sådant register är att risken att testamenten inte kommer fram efter ett dödsfall ska undvikas. Den här uppmaningen till regeringen ställer vi oss bakom.

Herr talman! Den familjerättsliga debatten har under en längre tid också kommit att handla om internationella adoptioner, dessvärre inte av någon positiv anledning. Uppgifterna om oegentligheter och ibland rena kidnappningar där barn under 1960- till 1990-talet har stulits från sina föräldrar i samband med internationella adoptioner är information som är svår att ta in. Det gör faktiskt ont i hela mig när jag ens tänker tanken.

Vi behöver gå till botten med detta och ta reda på vad som verkligen har hänt. Om det är som vi befarar ser vi från Miljöpartiet det som oerhört viktigt att de som adopterats genom vad som misstänks vara illegala adoptioner får stöd och upprättelse. Vi ser också behov av en större transparens för de adopterade. De ska ha rätt till alla handlingar som är kopplade till deras adoptioner. Framöver måste vi också säkerställa att adoptioner till Sverige genomförs på ett rättssäkert sätt. Jag har träffat flera av de berördas organisationer, och jag tycker att vi nu i dialog med dem ska göra en plan för hur det ska se ut framåt.

I dag i denna debatt vill jag att vi alla skänker de adopterade, deras ovetande adoptivföräldrar och deras biologiska föräldrar en tanke. Alla barns rättigheter ska värnas. Det finns inga undantag.

Anf. 52 Elin Lundgren (S)

Herr talman! Äntligen är det dags för familjerättsdebatten! Detta är ett område som handlar om många olika viktiga delar, till exempel äktenskap, bodelningar och arv. Men familjerätt är också ett svårt område. Det är svårt för att det ligger oss så nära och berör våra känslor. Det handlar om det i grunden svåraste av allt: relationer, pengar och makt.

Några områden som ursprungligen låg i det här betänkandet har lyfts ut för att hanteras samtidigt som det kommer förslag från regeringen om dem under våren. De kommer därför att debatteras då. Det gäller avskaffande av utländska månggiften, vårdnadsfrågor och frågor om fastställande av föräldraskap.

Förutsättningarna för familjeliv har förändrats över tid och kommer att fortsätta förändras även om vi inte kan förutse hur. I en alltmer globaliserad värld kan vi träffa kärleken var som helst på jorden, och situationer där olika synsätt och regleringar kolliderar med varandra uppkommer.

Kärleken mellan människor är det finaste vi har, men våra så kallade system är inte alltid gjorda för att passa. Det är förstås inte så att vi historiskt alltid har levt i det som brukar kallas för kärnfamiljer. Det verkar faktiskt som att det har varit så en ganska kort tid, och det gäller långt ifrån alla. Men mycket av dagens lagstiftning bygger trots allt på den synen.

I dag är det långt ifrån ovanligt att en vuxen kan ha flera barn tillsammans med flera andra vuxna eller att fler vuxna än två väljer att skaffa barn tillsammans. De här barnen kan ha kommit till på old school-vis men också med hjälp av teknik på olika sätt. En man kanske har donerat sperma till sina lesbiska vänner som lever i en parrelation och som längtar efter barn. Jag tror att ett av mina finaste beslut i riksdagen var när vi lagstiftade om assisterad befruktning för ensamstående, vilket har gett mig ett av mina fantastiska syskonbarn.

Våra olika nya sätt att leva och välja våra liv sätter vår lagstiftning på prov då det uppkommer situationer som den ännu inte har tagit höjd för. Jag är inte främmande för att säga att lagstiftning inte är det mest snabbfotade redskap vi har. Ofta är det på gott men ibland på ont.

Många människors önskan att få barn är just ett sådant område. Ett exempel är lagstiftningen kring surrogatmoderskap, som är svår ur olika aspekter. Då menar jag främst ur barnets synvinkel eftersom jag väljer att ha ett barnperspektiv i de här frågorna. Det säger jag inte för att jag vill att surrogatmoderskap ska bli lagligt i Sverige utan snarare för att det handlar om hur vi ska förhålla oss till de olika situationer som uppkommer när svenskar köper de här tjänsterna av kvinnor i andra länder.

Det och relaterade frågor tittar man på i utredningen som heter Utökade möjligheter att göra utländska föräldraskap gällande i Sverige. Utredningen ska vara klar med sitt uppdrag i juni i år.

Vi har fått vetskap om att det verkar som att mycket har gått fel kring internationella adoptioner. Precis som Emma Hult gjorde före mig vill jag lyfta fram detta. Bland annat har adoptionerna från Chile med rätta fått uppmärksamhet efter att de drabbade själva har drivit frågorna. Barn kan ha skilts från sina familjer i Chile på sätt som det är svårt att förstå. I vissa fall kan det till och med handla om stölder av barn. Just nu pågår en brottsutredning om det i Chile. Samma sak har mest troligt hänt i andra så kallade givarländer, alltså länder varifrån svenskar har adopterat barn.

Minister Lena Hallengren intervjuades nyligen i DN om detta och sa så här: "Jag ser att vi även kommer att behöva se över hur adoptionsförmedlingen fungerade i Sverige under 1960- till 1990-talen." Hon sa också: "Det här har ju aktualiserats av brottsutredningen i Chile och jag har tidigare sagt att vi ska invänta den. Men nu verkar ju den dra ut på tiden så vi kanske får påbörja vår översyn innan."

Vi är skyldiga att göra det vi kan för att människor ska kunna få svar på frågor om sitt ursprung. Kanske behöver vi också ha en riktigt ordentlig diskussion om själva fenomenet med internationella adoptioner.

Förra veckan nåddes vi av nyheten om att ett svenskt par hade åkt till Ryssland för att återlämna ett barn som adopterats där. Alla detaljer fanns inte med i nyhetsrapporteringen, men det var svårt att greppa. Visst har jag hört om sådana situationer tidigare - att föräldrar som haft turen att få barn på annan väg än den biologiska av olika skäl velat lämna tillbaka barnen - men då har det rapporterats från andra länder.

Men motsatsen finns givetvis också. Många barn i Sverige, de flesta, har det bra. Men vi har som samhälle inte lyckats med att garantera att alla barn får en trygg uppväxt. Man kan läsa rapporter från till exempel Bris för att få en ögonblicksbild av hur många barn har det. Det finns stora brister i hemmiljöer och föräldrar som av olika anledningar inte kan ta sitt föräldraansvar.

Det säger mig någonting om att synen på barn och på rätten att vara förälder verkar ha blivit lite skev här och där. Vi kan aldrig se barn som en rättighet, men när barnen är här ska de ha väldigt många rättigheter. Barnets bästa ska alltid vara det som är vägledande när vi diskuterar de här frågorna - alltid.

Från Socialdemokraterna har vi en reservation i det här betänkandet. Den handlar om att vi inte ställer oss bakom att göra ytterligare ett tillkännagivande till regeringen i frågor om vårdnadsöverflyttning och adoption vid familjehemsplaceringar, som jag gissar att kommande talare kommer att nämna. Det handlar absolut inte om att vi inte håller med i sak - det här är otroligt viktiga frågor för barn - utan om att tillkännagivandet har gjorts tidigare och att det nu jobbas med frågan. Som Emma Hult sa före mig aviserade ministrarna Morgan Johansson och Märta Stenevi bara häromveckan att regeringen under våren kommer att tillsätta en utredning om föräldrabalken och de här frågorna. Det tycker vi är jättebra och viktigt för de barn som berörs.

Med det vill jag yrka bifall till reservation nummer 9.

(Applåder)

I detta anförande instämde Emma Hult (MP).

Anf. 53 Cecilie Tenfjord Toftby (M)

Herr talman! Vi föds, vi växer, vi får egna barn. Många gifter sig, ibland skiljer vi oss och till slut dör vi. Det är inget sagoslut precis, men så är det.

Herr talman! Jag står självklart bakom samtliga av Moderaternas reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 8 om föräldraskap vid surrogatarrangemang i utlandet.

I ett samhälle är de händelser jag nyss nämnde reglerade av lagar som finns till för att skydda oss och göra konsekvenserna av våra handlingar lite mer förutsägbara. De regler och lagar som finns på familjerättens område är också i mycket styrda av det som samhället anser vara moraliskt riktigt och rätt. Synen på vad som anses rätt och riktigt i ett samhälle ändras över tid. Samtidigt skapas nya familjekonstellationer. Detta kräver att även lagstiftningen ändras och följer med i samhällsutvecklingen.

Att riksdagens ledamöter ser behovet av att ändra och förbättra lagstiftningen på familjerättens område visas av det stora antalet motioner som vi i dag debatterar. Jag kommer att lyfta upp en del av dessa förslag, herr talman, men i de förslag som jag i dag inte tar upp finns många kloka och angelägna synpunkter från många olika partier som jag tar med mig i Moderaternas fortsatta arbete med att ständigt reformera vår familjepolitik i takt med att samhället förändras och utvecklas.

Herr talman! Först vill jag tala om det som har berört så många och som också de två föregående talarna berörde, nämligen de utsatta barnens situation vid vårdnadsöverflyttning och adoption.

Berättelsen om Esmeralda, eller "Lilla hjärtat" som vi har lärt känna henne som, var tragisk. Hennes öde lämnar ingen oberörd, och samtliga av riksdagens partier har varit överens om att familjehemplacerade barn behöver ett starkare skydd. Alla har använt orden "barnets bästa" i sin argumentation. Det har vi också hört här i dag.

Otryggheten för familjehemsplacerade barn kan vara stor. De vet inte hur länge de får stanna i familjehemmet. Trots att barnet har rotat sig i den nya familjen och fått en trygg vardag med nya syskon och stabila, kärleksfulla familjehemsföräldrar kan de biologiska föräldrarnas rätt till barnet väga tyngre än vad som faktiskt är barnets bästa. Detta handlar inte, herr talman, om att de biologiska föräldrarna ska fråntas sin rätt till sina barn, men det är alltid barnets bästa som i slutändan ska avgöra barnets framtid.

För att stärka barnets rätt vill vi moderater att en obligatorisk prövning av vårdnadsöverflyttning ska ske senast två år efter att barnet kommit till familjehemmet i stället för som i dag tre år. En vårdnadsöverflyttning innebär att familjehemsföräldrarna tar över det juridiska ansvaret för barnet. För barnet betyder detta att de kan känna sig trygga i att de får stanna kvar i familjehemmet. Detta ger både barn, familjehemsföräldrar och syskon en trygghet i deras vardag och framtid.

Vi vill också att barnets ålder ska väga tungt vid beslut om vårdnadsöverflyttning. Små barn som placeras i familjehem knyter an snabbare till sin nya familj, känner kanske inte sina biologiska föräldrar och riskerar att drabbas hårdare av att rivas upp från sin omgivning. Våra små och mest utsatta behöver skyddas och ges de bästa förutsättningarna för en trygg och säker uppväxt. En dålig start på livet ska inte betyda att de inte kan få en trygg framtid.

Både civilutskottet och socialutskottet har lämnat tillkännagivanden till regeringen om att skyndsamt komma tillbaka till riksdagen med lagändringar som stärker barnets rätt och där barnets bästa ska vara avgörande för besluten om barnets framtid. Moderaterna välkomnade därför utredningen som tillsattes för att säkra att barnets bästa alltid ska väga tyngst när olika intressen ställs mot varandra vid prövning om när familjehemsvård ska upphöra.

Herr talman! Vår besvikelse var därför stor när utredaren i förra veckan presenterade sitt förslag. Utredaren lämnade inte några förslag om att barnets bästa ska vara avgörande när familjehemsvård ska prövas i domstol. Det bedöms inte uppfylla kraven på rättssäkerhet, enligt utredaren. Detta håller inte. I en utredning från 2015 finns ett förslag på att just barnets bästa bör finnas med som ett eget rekvisit. En stor majoritet av remissinstanserna höll med. De förslag som utredaren lägger fram nu håller inte. De är inte tillräckliga.

I dagens beslut finns ett förslag om ett tillkännagivande till regeringen. I tillkännagivandet fortsätter man att lyfta fram att barnets bästa måste vara det som väger tyngst i ärenden som handlar om vårdnadsöverflyttning och adoption. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet reserverar sig mot förslaget med argumentet att en utredning ska tillsättas. När de nu ser den stora bristen i utredningen om prövning angående när familjehemsvård ska upphöra och att just barnets bästa inte finns med som ett eget rekvisit - det vi alla var överens om är så viktigt - hoppas jag att de ändrar sig och röstar för utskottets förslag. Regeringen har tydligen inte förstått vad riksdagen genom tidigare tillkännagivanden har sagt. Nu kommer vi att säga det igen: Barnets bästa är det som är avgörande.

Herr talman! Barnen är det viktigaste, det finaste och också det sköraste vi har. De väljer inte att komma in i vår värld, men när de väl är här är det vår skyldighet att ta emot dem och erbjuda dem den säkerhet och trygghet de förtjänar och har rätt till.

Barn föds in i olika konstellationer och situationer. Några barn föds av en surrogatmamma utanför Sveriges gränser. År 2019 kom faktiskt fler barn till med utländska surrogatmödrar än det var barn som kom till Sverige genom utländska adoptioner. Lagstiftningen har inte följt med utvecklingen och måste förändras för att även dessa barn ska få starta sina liv med de bästa förutsättningar. Det är i dag för krångligt och tar för lång tid att fastställa vem som är vårdnadshavare till dessa barn. Oklarheterna gör också att både föräldrar och barn saknar de rättigheter som andra familjer har till föräldrapenning och skydd vid sjukdom eller olycka.

Ändringar och förbättringar har gjorts för att underlätta och påskynda processen med att fastställa faderskap enligt svensk lag. Detta är ett steg i rätt riktning men långt ifrån tillräckligt. Rättsläget är fortfarande osäkert, något som Högsta domstolen tydligt markerade när de nyligen slog fast att det i vissa fall, trots att det inte finns lagstöd för det, kan finnas skäl att erkänna ett barns rättsliga relation till en tilltänkt förälder i Sverige. Det är bra att Högsta domstolen fattar rätt beslut på egen hand, men det vore ännu bättre om det fanns ett lagstöd för dessa barn.

Just nu pågår en utredning om utökade möjligheter att göra utländska föräldraskap gällande i Sverige. Utredningen omfattar bland annat barn som tillkommit genom ett internationellt surrogatarrangemang. Avgörande i utredningen måste vara att barnets bästa är att så tidigt som möjligt få en rättslig relation till de tilltänkta föräldrarna i Sverige.

Herr talman! Det tredje området som jag vill lyfta fram i dag är behovet av att avskaffa kravet på betänketid vid äktenskapsskillnad. När två människor gifter sig behövs ingen betänketid, men vid skilsmässa är kravet ett annat. Självklart finns regler och krav till skydd i de fall då det finns barn under 16 år. Det är rimligt. Men, herr talman, när två vuxna vill skilja sig och det inte finns minderåriga med i bilden tycker vi moderater att en betänketid på sex månader är orimlig, speciellt i de fall där den ena parten har blivit kränkt eller utsatt för våld inom äktenskapet. Vi moderater vill därför att kravet på sex månaders betänketid tas bort i de fall där det inte finns minderåriga barn med i bilden.

Herr talman! Familjerättslagstiftning är inte enkelt. Uppfattningar om vad som är rätt och fel påverkas ofta av tro och moral. I ett modernt samhälle som Sverige måste dock lagar stiftas för att skydda de svaga samtidigt som vi behåller respekten för människors förmåga, vilja och rätt att bestämma över sina liv. Jag ser fram emot fler debatter om angelägna lagändringsförslag i takt med att samhället utvecklas och förändras.

Anf. 54 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Barn har rätt till sina föräldrar, men föräldrar har inte rätt till barn. Så brukar jag uttrycka det. Men har barn verkligen rätt till sina föräldrar? Det har de inte med den lagstiftning som gäller i dag i alla fall. Eftersom regeringen har valt att ha ett vuxenperspektiv har barn fortfarande inte en naturlig rätt till båda sina föräldrar. Den rätten finns bara för barn som föds av gifta föräldrar.

Trots tillkännagivande, upprepade påminnelser och återkommande kritik mot rådande ordning väljer regeringen att hålla fast vid ett föråldrat regelverk. Det hjälper inte att Sverige har skrivit på internationella konventioner där det framgår att barn ska ha rätt till sina föräldrar, att barn ska ha rätt till familjeliv och att barn har rätt att behandlas lika. Ändå gör regeringen ingenting åt att många barn i dag aldrig får rätt till båda sina föräldrar.

Andra länder har gjort det. Andra länder har infört regelverk som skyddar barnets rätt till båda sina föräldrar. Andra länder har också löst de problem som vår regering sagt sig inte kunna lösa. Morgan Johansson har gång efter gång stått här i kammaren och sagt att det inte går att registrera faderskapet innan barnet är fött, att det inte går att ge barnet rätt till båda sina föräldrar och att det inte går att skapa likvärdiga regler för människor som är ogifta.

Men jag säger att det går. Självklart kan pappan registreras i ett register redan hos barnmorskan - om man så vill. Det funkar i både Norge och Finland. Systemen finns klara att kopiera, i äkta konservativ stil. Det går att ge barn rätt till båda sina föräldrar. Norge har gjort det. Paragraf 35 i barneloven inleds med att föräldrar som inte är gifta har föräldraansvar tillsammans för gemensamma barn. Jag ber om ursäkt om något blev otydligt i översättningen.

Efter detta tydliga konstaterande i den norska lagen kommer givetvis de regler som måste finnas, det vill säga om undantag och om hur den gemensamma vårdnaden kan delas upp eller bli enskild när det behövs för barnets skull. Sådant är självklart. Men utgångspunkten är tydlig, nämligen att även ogifta har samma gemensamma föräldraansvar. Här är inte den ogifta pappan en andrahandsfigur eller något mindre viktigt för barnet.

Herr talman! Nu införs visserligen snart en möjlighet att elektroniskt anmäla gemensam vårdnad om barn i samband med att faderskapet bekräftas, vilket vissa partier här i kammaren tycker räcker. Det är inte bara regeringspartierna som är nöjda utan även Kristdemokraterna och Moderaterna, vilket förvånar mig en aning. För mig är det ett tydligt vuxenperspektiv att vi som vuxna föräldrar kan fixa till detta med hjälp av ett bank-id och en enkel inloggning och att det därför inte behövs någon lagändring. Men då har man missat det som är det viktiga. När Norge förändrade sin lag var det just med fokus på hur man gör lagen jämställd, och utgångspunkten var barnet och barnets rättigheter.

Även Norge har skrivit på barnkonventionen, och Sverige skulle behöva ett liknande helhetsgrepp. Men när regeringen i höstas tog initiativ till en ny utredning var det inte barnet som stod i fokus. Nej, i stället var det som vanligt de vuxnas frågor som prioriterades och som var viktiga att få med. Sociala föräldrar ska ges rättigheter, och homosexuella kvinnor ska inte behöva adoptera inom äktenskapet. Men vart tog barnets rättigheter vägen? Det mest naturliga i världen vore givetvis att lägga in även barnets rättigheter, och framför allt barnets rätt till båda sina föräldrar, i en utredning. Ändå valde man att inte göra det. Denna utredning tillsattes efter att utredningen om barnkonventionen pekat ut bristen, det vill säga att barn inte har samma rätt till båda sina föräldrar - vilket givetvis borde vara självklart när vi nu skriver 2021, inte 1921 eller 1821.

Jag har inte alls samma tillit till denna regering som Kristdemokraterna och Moderaterna säger att de har i den text som besvarar denna reservation. Varför har det inte rättats till tidigare? Sverige skrev under 1990, och att regeringen plötsligt nu skulle rätta till detta utan påtryckningar från riksdagen tror jag helt enkelt inte på. Jag tror inte alls att regeringen har för avsikt att agera utifrån utredningen och vidta erforderliga åtgärder, som det står. Tvärtom tror jag att detta kommer att fortsätta att vara en fråga som hamnar i skymundan.

I stället prioriteras alla andra frågor som regeringen anser vara större. Detta är ingen stor fråga för regeringen. Det är inte heller en stor fråga för de flesta partier, men det är en mycket stor fråga för det barn som faktiskt berövas sin ena förälder. Det är också en stor fråga utifrån hur man ser på barn och deras föräldrar. För mitt parti är barnet en egen individ med egna rättigheter och inte ett bihang till den som råkat föda barnet.

Barnets rätt till båda sina föräldrar måste vi värna. Barnets talan måste vi föra, för barnet kan av naturliga skäl inte självt föra sin talan. Barnet ska aldrig vara beroende av andras välvilja för att få sina rättigheter uppfyllda. I vårt land är det självklart att barn har rätt till sina föräldrar, till båda sina föräldrar, och det ska gälla alla barn.

Mest naturligt vore givetvis att barnets pappa är med redan på barnmorskemottagningen och att man där registrerar fadern. Därefter är det naturligt att vårdnaden blir gemensam när barnet föds om inga omständigheter säger något annat. Så fungerar det i dag i Norge, och det skulle givetvis kunna fungera även i Sverige. Men det kräver en regering som inte bara kör plakatpolitik och gör plakatpolitiska utspel utan faktiskt bryr sig på riktigt.

Herr talman! Många förslag behandlas i dag, och tyvärr hinner jag inte gå in på alla. Men jag vill i alla fall kort nämna några till av dem som vi har lagt fram.

Testamentsregister är för oss en gammal käpphäst. Vi har drivit frågan, och det är något som verkligen efterfrågas. Ett enkelt register över vilka testamenten som finns så att testamenten inte riskerar att försvinna borde enkelt kunna lösas av Skatteverket. Det finns i dag register för äktenskapsförord, så det borde vara enkelt att använda samma system. Ändå händer ingenting på området. Jag hoppas att detta tillkännagivande kan skynda på processen.

När jag ändå är inne på arvsregler vill jag framföra att även kusiner självklart borde få arvsrätten tillbaka. Det finns till och med en utredning om nordiska arvsregler som direkt föreslår att Sverige och övriga nordiska länder som saknar arvsrätt för kusiner ska återinföra denna. Därefter kan gemensamma arvsregler införas i hela Norden.

Jag vill yrka bifall till reservation 11, som tar upp frågan om automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar.

Anf. 55 Martina Johansson (C)

Herr talman! Det här är ett betänkande som innehåller många olika frågor. Som redan har sagts har vi ändå sparat ett antal frågor till vårens debatter, så jag ser verkligen fram emot våren.

Jag har jobbat mycket med dessa frågor under ett antal år, precis som mina kollegor, och jag har gått in med ögonen på barnets bästa. Det är där jag har lagt mitt engagemang, och det finns många olika delar att prata om när det gäller barnets bästa. Det handlar om när barnet föds, det vill säga att barnet har rätt till sina vårdnadshavare, sina biologiska föräldrar och sina sociala föräldrar. Det handlar om vad som händer när ursprungsfamiljen sviktar eller om barnet får en annan familj än den ursprungliga. Barnet måste ha en trygg uppväxt. Men det handlar också om när föräldrar väljer att leva isär. Även då måste barnet få en trygg fortsatt uppväxt.

Av det skälet kommer jag att försöka beröra tre områden i det här anförandet.

Ett är det som föregående talare talade mycket och varmt om. Det gäller gemensam vårdnad från första början. Jag är väldigt förvånad över att regeringen inte tar det här steget framåt och ser hur viktigt det är att värdera bägge föräldrarna lika högt för barnen. En majoritet av barnen föds i dag utan två vårdnadshavare därför att en minoritet av barnen föds i ett äktenskap. Den utredning som kommer nu har fortfarande inte sikte på helheten utan fokuserar på det traditionella äktenskapet.

Ett annat område är värdmoderskap. Jag vill se ett altruistiskt värdmoderskap i Sverige därför att det är ytterligare ett sätt för barn att få komma till livet. Men det ska vara på ett tryggt sätt.

När det gäller värdmoderskap finns det föräldrar som väljer att åka till andra länder för att få hjälp av en värdmoder att få ett barn. Men det handlar inte enbart om att svenska föräldrar använder tjänster från utländska kvinnor. Det är väldigt många svenska kvinnor som åker till ett annat land och får hjälp med insemination för att föda ett barn i Sverige åt en syster som inte själv kan bära barnet eller åt en bror.

Oavsett om ett barn föds av en icke svensk moder eller en svensk moder uppstår problemet igen utifrån barnets perspektiv att ha rätt till sina föräldrar. Det är ju den födande modern som är mor till barnet, oavsett om det var det som var tanken, och så inleds en lång process för att barnet ska få sina rätta vårdnadshavare. Men det är fortfarande viktigt att hålla på att barnet också har rätt till sitt biologiska ursprung. Vi ska inte glömma de bitarna, men det är inte samma sak som att ta bort möjligheten att få rätt vårdnadshavare från första början.

Det blir hela tiden ett lapptäcke på det här området, som är juridiskt komplicerat. Så länge inte regeringen tar in hela perspektivet och tar sig an alla frågor om vad som gäller, oavsett om barnet föds i ett annat land eller i Sverige, och ser till barnets rätt till sina vårdnadshavare har vi fortsatt ett problem.

När det gäller ursprungsfamiljen aviseras det en utredning om att ta tag i vårdnadsöverflyttning och adoption. Men anledningen till att jag står bakom det tillkännagivandet, som bygger på ett av Centerpartiets förslag i det här betänkandet, är att regeringen inte har visat att man vill ta de här stegen framåt och sätta barnet främst hela vägen. Därför tycker jag att det är viktigt att återigen säga: Ta tag i de här bitarna! Sätt barnet främst, och agera så att det händer något! Det här bygger trots allt på barns rätt till trygghet.

Vi ska i detta sammanhang inte glömma att prata om den kunskap som behövs hos dem som arbetar med barn och frågor kring barn. Omhändertagande av barn kräver att de som gör utredningarna gör det på ett bra sätt och ett tryggt sätt så att rätt barn omhändertas. Vårdnadsöverflyttning handlar om de små barnens trygghet men också om de äldre ungdomarnas möjlighet att äntligen få landa någonstans efter att ha fått byta familj, i vissa fall många gånger.

Herr talman! Det tredje området handlar om bodelning. Som lagstiftningen ser ut i dag kan i praktiken en part som trilskas i en bodelning hålla på väldigt länge. Det finns bodelningsprocesser som pågår i sex år, åtta år, tio år och aldrig blir lösta. Det må så vara att det är två vuxna individer som fajtas om hur stort kapitalet var den dagen de bestämde att de skulle separera eller hur stort värde huset eller bilen eller lånen har. Men i många av fallen finns det också barn, som drabbas dubbelt av att föräldrarna bråkar och aldrig blir färdiga med sin bodelning.

Här finns det förslag. I en ganska gammal utredning finns det förslag på hur man skulle kunna göra för att snabba på de här processerna. Jag tycker att det är tråkigt att man inte kan lyfta upp de förslagen, titta på dem igen och ställa dem i relation till de förändringar som gjordes för ett antal år sedan. Hur har de förändringarna fallit ut, och vad ska vi ta upp av de här förslagen så att vi kan bli av med att tvister kan ta så otroligt lång tid? Det drabbar barnen, och det drabbar även de vuxna som aldrig blir klara. Någon kanske får flytta runt och sova på soffor för att den inte har någonstans att bo.

Jag har lite tid kvar, herr talman. Då tänker jag att jag måste få nämna något om internationella adoptioner, som tidigare talare har pratat om.

Jag är glad att Socialdemokraterna nu kommer att ta tag i den här frågan, för även jag har fört debatt i den här kammaren om att vi måste ta tag i de internationella adoptionerna. Jag säger det igen: Barnen har rätt till sitt ursprung. Vi kan inte göra något åt det som skedde i sak, men vi kan jobba med frågan så att det inte händer igen. Vi kan säkerställa att det inte händer igen. Då handlar det inte bara om att utreda vad som varit utan också om att våga se. Ska vi ha hela den här organisationen på samma sätt i dag som vi har haft den, eller måste vi förändra hur själva adoptionsprocessen går till i Sverige? Det hoppas jag verkligen att regeringen tar tag i nu.

Herr talman! Det här är ett betänkande som har otroligt många frågor. Jag har ägnat mig åt det som rör familjerätten. Det finns fler frågor - bland annat den om ett testamentsregister, som jag vill nämna eftersom det är ett tillkännagivande som också bygger på ett centerpartistiskt förslag.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation nummer 5. Jag kan nu yrka bifall även till reservation nummer 8 eftersom min moderata kollega Cecilie har gjort det tidigare.

Anf. 56 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Jag tänkte spinna vidare lite på frågan om surrogatmoderskap.

För mig är det ganska självklart att barn inte är en handelsvara och att kvinnors kroppar inte är fabriker för att producera barn.

Så sent som i november, på den internationella dagen mot våld mot kvinnor, uppmanade 200 kvinnoorganisationer från 50 olika länder medlemsstaterna i Haagkonferensen för internationell privaträtt att stoppa organisationens förslag till registrering av internationella surrogatarrangemang. Haagkonferensen anklagades för att gå surrogatindustrin till mötes genom att arbeta för att legalisera handel med kvinnors reproduktiva rättigheter. Sveriges Kvinnolobby krävde att Sverige skulle agera för att stoppa denna handel med barn.

Även Sveriges Kvinnliga Läkares Förening har efterfrågat ett totalt förbud mot alla sorters surrogatmoderskap, även utomlands. Listan på organisationer som vill förhindra handel med barn kan göras nästan hur lång som helst.

Problemen kring surrogatindustrin har varit många. Kvinnor har skadats och till och med dött. Barn har farit illa. Beställare har ångrat sig och vägrat ta emot barnet. Förmedlare har krävt ersättning från kvinnor som blivit gravida eller till och med fött egna barn när de varit föremål för uthyrning. Många länder har förbjudit surrogatmoderskap och aldrig tillåtit sådana.

Vad är det som får Moderaterna, Centern och Liberalerna att tycka att surrogatmoderskap är något som vi måste skynda på att införa och förenkla i Sverige?

Anf. 57 Martina Johansson (C)

Herr talman! Tack, Mikael Eskilandersson, för frågan!

För mig handlar det om att reglera något som vi behöver ha bra reglering runt. Ja, det finns kvinnor som inte är värdmödrar av egen, fri vilja. Men det är just därför jag säger att jag vill införa ett altruistiskt - det vill säga ett frivilligt, icke ekonomiskt - värdmoderskap i Sverige. Tillåter vi det i Sverige behöver inte svenska par som vill använda sig av den här möjligheten åka till ett annat land.

Det handlar också om de familjer som väljer att åka till ett annat land. Där behöver vi från svensk sida säga: Okej, vilka länder har vi? Vad finns det för avtal? Vad har vi för säkerhet och garantier att det här går till på ett bra sätt? Så länge vi låter det vara oreglerat kommer det att fortsätta vara stora problem. Men om vi i stället hjälper föräldrar att komma på rätt väg kommer det att ske på ett bättre sätt. När vi nu har reglering för att till exempel en insemination ska fungera på ett bättre sätt har det blivit bättre och inneburit ökad trygghet för alla inblandade parter.

Återigen - det är barnen det handlar om. Barnen ska ha sina vårdnadshavare, oavsett på vilket sätt de kommit till. Det är inte barnen som väljer, men de ska ha sina vårdnadshavare.

Anf. 58 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Hela reservationen handlar om att göra det enklare att utnyttja kvinnor i andra länder och att göra det enklare att få hit barnen efter att man har utnyttjat kvinnor i andra länder.

Först var det till länder som Indien och Thailand som västerlänningar vände sig för att hyra en livmoder. Men efter hand som dessa länder har förbjudit handel med surrogatmoderskap har den flyttat, främst till andra länder med dålig ekonomi, där kvinnans ställning är låg.

Dessutom kan vi ofta läsa om hur skamfullt det är för kvinnorna att sälja sin kropp. En kvinna från Georgien som själv tidigare fött ett surrogatbarn och nu väntar sitt andra säger att detta inte är något hon är stolt över och att hon aldrig kommer att berätta för sina egna barn om hur hon försörjt sig eftersom det skulle vara alltför skamfullt.

Denna handel vill alltså Centerpartiet och andra partier mer eller mindre legitimera. Man vill dessutom påskynda detta - man tycker inte att arbetet med att få denna handel att fungera bättre och att legitimera den går tillräckligt snabbt.

Det finns på nätet ett flertal internationella företag som gärna hjälper till med denna handel med kvinnor - mot betalning, givetvis. De ställer gärna upp för att hitta fler kvinnor som kan användas i handeln med barn. I dag har vi dock ett regelverk som till viss del hindrar detta eftersom regelverket inte är anpassat för denna organiserade företagsform.

Varför vill man gynna denna industri? Jag förstår det faktiskt inte alls.

Anf. 59 Martina Johansson (C)

Herr talman! Mikael Eskilandersson missförstår mig medvetet. Jag är inte ute efter att gynna en industri. Det är just därför jag vill bygga upp ett regelverk som gör att detta inte blir ett gynnande av en industri.

Jag vill att barn ska kunna födas och få trygghet och vårdnadshavare i Sverige. Jag vill att detta ska ske på frivillig basis. Och jag tror på riktigt att om vi ger möjligheten i Sverige kommer det att bli en del i att få det tryggare. Men självklart måste vi också ha godkända avtal med länder och med dem som hjälper till att genomföra värdmoderskap.

Jag är helt övertygad om att det finns många kvinnor som gör detta av fri vilja. Det finns de som inte gör det av fri vilja - det är jag också medveten om - och som använder sig av detta av ett skäl som vi tycker är oetiskt. Just därför behöver vi reglera det.

Jag tycker nog att Mikael Eskilandersson medvetet missförstår mina ambitioner i detta.

Anf. 60 Jon Thorbjörnson (V)

Herr talman! Jag blev lite överrumplad nu i debatten. Jag trodde inte att de internationella adoptionerna skulle tas upp och debatteras. Detta är en fråga jag har drivit ett tag. Sedan 2018 har Vänsterpartiet drivit frågan i Sveriges riksdag. SVT kom då med ett avslöjande om adoptionerna från Chile och att de inte gått rätt till.

Vi var inte först med att prata om och diskutera dessa frågor. Först ut var folk som blivit adopterade, som på enskild nivå hade drivit frågorna och till slut organiserade sig för att kunna sätta ännu mer tryck.

Det gläder mig att även andra partier nu ser allvaret i hur dessa internationella adoptioner har behandlats. Vi har tidigare motionerat om att utreda de internationella adoptionerna till Sverige - då fick vi inget gehör. Jag är glad att det nu verkar som att vi får gehör för detta.

Jag har dock ingen förståelse för varför vi skulle stanna vid 90-talet när det gäller att utreda de internationella adoptionerna. Hände det något speciellt 1999, som gör att vi ska stanna då? Jag säger att vi ska utreda alla adoptioner. Alla som har blivit adopterade måste känna sig trygga med att det har gått rätt till. Det är många som har drabbats. Så utred ordentligt!

Herr talman! Med detta sagt - i slutet av förra året tillsattes en utredning om en föräldraskapsrättslig lagstiftning för alla, något vi har motionerat om. En del av uppdraget tar sikte på att göra föräldrabalken könsneutral, och utredaren ska överväga att införa ett mer generellt och könsneutralt föräldraskapsbegrepp. Dagens familjerättsliga lagstiftning utgår i mångt och mycket från heteronormativa föreställningar om hur en familj ser ut och innehåller många bestämmelser och antaganden kopplade till kön och sexualitet.

Herr talman! Sedan samkönade par fått rätt att ingå äktenskap, adoptera och inseminera har dock vissa tillägg gjorts i de befintliga bestämmelserna. Mot bakgrund av den rättsliga och samhälleliga utvecklingen framstår det som omotiverat att upprätthålla och behålla den nuvarande heteronormativa och könsstereotypa lagstiftningen, som dessutom blir allt svårare att tillämpa på ett rättssäkert och bra sätt.

Vänsterpartiet anser att det saknas skäl att dela upp föräldraskapet och göra åtskillnad mellan moderskap och faderskap. Oavsett vilken sexuell läggning och vilket juridiskt eller biologiskt kön den person som föder barnet har är ju den personen barnets förälder. Samma sak gäller för den eller de personer som i övrigt är att anse som barnets föräldrar.

Utredningen som nu är igång tillsattes efter att vi motionerat om detta. Jag kommer att följa arbetet med frågan och hoppas att kommande lagstiftning kommer att följa med i vår tid.

Herr talman! Det är också under våren propositioner på gång på det familjerättsliga området. Förslag kommer om att underlätta för föräldrar när deras barn har fötts. Lagar och regler ska anpassas efter dagens samhälle.

Vänsterpartiet har tidigare motionerat om att de otidsenliga rutinerna för fastställande av faderskap när föräldrarna är ogifta måste förenklas och moderniseras. Vi har pekat på att en föräldraskapspresumtion - en bekräftelse av föräldraskapet - alltid ska gälla i de fall där paret, oberoende av sexuell läggning eller kön, är gifta eller registrerade partner.

Barnets ställning ska också stärkas enligt regeringens förslag. Vänsterpartiet anser bland annat att varje barn bör ha en klar och uttalad rätt att föra fram sin åsikt i samband med tvister om vårdnad, boende och umgänge. En ovillkorlig rätt för barn att komma till tals i dessa frågor ligger helt i linje med FN:s konvention om barnets rättigheter. Vi menar att även små barn har åsikter om sin levnadssituation som är värda att tas på allvar. Rätt till ett eget juridiskt biträde gynnar alla barn vars föräldrar tvistar om vårdnad, boende eller umgänge, i synnerhet de barn som far illa.

Herr talman! Runt om i världen är förhållandena olika för hbtq-personer. I en del länder riskerar man dödsstraff.

I Ryssland har rättigheterna varit på tillbakagång under en längre tid. Det har införts lagstiftning som förbjuder propaganda för icke-traditionellt sexuellt umgänge. Hatbrotten ökar i landet.

I Polen inför man hbtq-fria zoner.

Katolska präster ska inte välsigna samkönade relationer längre. Det uttalade Vatikanen på måndagen med motiveringen att Gud inte kan välsigna synd.

Då är det extra viktigt att vi fortsätter att gå i rätt riktning. Arbetet med hbtq-frågor i Norden har varit framgångsrikt under de senaste åren. Samkönade äktenskap är tillåtna i samtliga nordiska länder. I förhållandet mellan dessa länder gäller den nordiska äktenskapskonventionen. Den innehåller inte några bestämmelser som utesluter samkönade äktenskap eller samkönade makar från tillämpningsområdet. Däremot gäller den nordiska äktenskapskonventionen inte för registrerade partnerskap. Det kan vi enkelt fixa till.

Jag yrkar bifall till vår reservation 2.

Anf. 61 Cecilie Tenfjord Toftby (M)

Herr talman! Jag håller med om mycket av det som blev sagt i föregående talares inlägg. Jag har dock en fråga på ett område som inte berördes där.

År 2015 kom Håkans Ceders utredning Barns och ungas rätt vid tvångsvård, där han lyfter fram barnets bästa som ett eget rekvisit i dessa ärenden. "Rekvisit" betyder att vissa förutsättningar ska finnas vid ett avgörande.

I dag föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen som handlar om vårdnadsöverflytt och adoption av familjehemsplacerade barn, där vi säger att barnets bästa ska finnas med. Vi använder inte ordet "rekvisit", men vi menar att det ska finnas med här. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har valt att reservera sig mot tillkännagivandet med argumentet att riksdagen redan har framfört ett tillkännagivande till regeringen.

För någon vecka sedan kom en annan utredning som handlade om när tvångsvård av barn och unga ska upphöra. Den utredare som lade fram förslaget säger att barnets bästa inte kan finnas med som eget rekvisit där och att man därför inte ska ta hänsyn till det.

Nu vet jag att Jon Thorbjörnson och Vänsterpartiet egentligen tycker att barnets bästa ska finnas med. Därför undrar jag: Litar Jon Thorbjörnson på att regeringen faktiskt tar med barnets bästa när den nya utredningen ska tillsättas?

Anf. 62 Jon Thorbjörnson (V)

Herr talman! Ja.

Anf. 63 Cecilie Tenfjord Toftby (M)

Herr talman! Tack, Jon Thorbjörnson, för svaret! Jag vill ju inte säga att Vänsterpartiet är naivt eller att Jon Thorbjörnson är naiv.

Men jag tänker på att socialutskottet lade fram ungefär samma tillkännagivande som civilutskottet hade förra året. Där lyfte vi tydligt fram att barnets bästa ska finnas med. I den utredning som kom förra veckan säger man dock att barnets bästa inte kan finnas med, för det är rättsosäkert.

Vi i Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna säger tydligt till regeringen: Missuppfatta oss inte! Sätt barnets bästa främst!

Med tanke på det utredningsförslag som kom i förra veckan ser vi att regeringen inte är tillräckligt lyhörd. Regeringen behöver få höra detta återigen, tydligt från riksdagen. Det får regeringen i och med det här tillkännagivandet. Men ännu bättre hade det varit om det hade varit ett enat utskott som stod bakom detta tillkännagivande, där vi tydligt säger det återigen - det kan inte upprepas tillräckligt ofta - att barnets bästa ska finnas med. När en ny utredare ska tillsättas ska man vara tydlig med att det ska finnas med som eget rekvisit.

År 2015 fanns det med, och en majoritet av remissinstanserna sa ja. Varför är ni inte med oss den här gången?

Anf. 64 Jon Thorbjörnson (V)

Herr talman! Det är klart att vi jobbar för barnets bästa. Bland annat tog jag i mitt anförande upp att barn borde få ha eget ombud vid juridiska tvister när det gäller umgänge och vårdnad just för att barnets röst ska bli hörd. Det ska inte handla om två föräldrar som slåss om ett barn utan om att barnet ska ha rätt till en bra framtid.

Vi har sett hur barns rätt inte alltid kommer i första hand. Se på de internationella adoptionerna, till exempel! Där har barn kommit i kläm.

För några år sedan hörde jag en radiodokumentär i Sveriges Radio, Att ta ett barn, som visar den andra sidan av hur det kan gå när man försöker få en annan familj att ta hand om ett barn. För inte så länge sedan försvann en flicka som var omhändertagen här i Sverige. Hon hade flera gånger uttryckt sin motvilja mot att vara på det ställe där hon hade blivit placerad.

Det är alltså viktigt att se båda sidor av saken. Jag håller med om att vi ska lyfta barnets bästa och se till barnet.

Anf. 65 Larry Söder (KD)

Herr talman! I detta betänkande föreslår utskottet att riksdagen riktar två tillkännagivanden till regeringen. Det ena gäller testamentsregister, och det andra gäller familjehemsplaceringar och möjligheten till vårdnadsöverflyttning och adoption i det sammanhanget. Vi kristdemokrater står bakom bägge dessa tillkännagivanden och är glada över att vi kan enas i dessa två viktiga delar. Politik handlar ofta om att visa skillnader, men jag tror också att det är viktigt att ibland visa enighet och få till stånd förändringar gemensamt.

Visst är det jobbigt att planera i förväg, men allt som oftast är det till stor hjälp för oss som medborgare. Man får saker som man önskar, och det blir oftast mindre problemfyllt när man tagit sig den extra tiden att planera. Tänk dig själv att du även har tänkt och planerat vad som ska hända med dina tillgångar efter att du gått bort och att du har upprättat ett testamente. Men om det finns flera testamenten kan det vara svårt att veta vilket som gäller. Eller man kanske inte hittar ditt testamente - det kanske till och med är spårlöst borta.

För mig och för många är det viktigt att så långt som möjligt säkerställa att den sista viljan hos en person kommer fram om personen har planerat vad som ska hända med tillgångarna.

Kan någon förklara för mig varför det är skillnad mellan bouppteckningar, äktenskapsförord och testamenten när det handlar om att säkerställa vad som sker med tillgångar? Bouppteckningar och äktenskapsförord ska enligt lag registreras hos Skatteverket, men av någon outgrundlig anledning gäller det inte testamenten. När det gäller testamenten gäller i princip ingen ordning alls för att de ska ha rättslig grund vid dödsfall, vilket i mitt tycke snarare skapar problem än löser dem. Den som skriver ett testamente har inga garantier för att det inte försvinner om det förvaras i hemmet eller i ett bankfack som kan öppnas utan vittnen.

Den som tar del av testamentet har i sin tur väldigt få garantier för att det har tillkommit på rätt sätt eller att det verkligen är personens sista vilja. I vår rättsgrund kan ett testamente vara antingen skriftligt eller muntligt utifrån vissa former.

Den som saknar familj i livet är i praktiken beroende av att få sitt testamente registrerat. Den som vill testamentera en del av sin kvarlåtenskap till någon annan än de närmaste familjemedlemmarna tvingas leva med risken att testamentet helt enkelt förstörs av någon som har intresse av det. Det skapar rättsosäkerhet.

Riksdagen riktade våren 2019, på civilutskottets förslag, ett tillkännagivande till regeringen om att gå vidare med arbetet att se över möjligheten att registrera testamenten i ett register i offentlig regi. Enligt tillkännagivandet bör regeringen också i ett lämpligt sammanhang återkomma till riksdagen och redovisa resultatet av det arbetet.

I en interpellationsdebatt som jag hade med ministern 2019 sas det att arbete pågår. Dock har vi inte sett något resultat av detta arbete. Jag får väl förutsätta att de på Justitiedepartementet är inlåsta och har workshoppar kring detta ämne då det verkar extra svårt att komma med ett resultat. Det finns redan en utredning som talar om hur detta kan vara. Detta har dock tagit mer än två år för regeringen, så jag börjar undra var någonstans det här arbetet utförs.

Man kan fundera på ifall Sverige skulle bli unikt om man skulle skapa ett testamentsregister. Nej, det skulle vi inte bli. Det finns i ganska många länder. Grannländerna Danmark och Norge har ett liknande system, så det skulle inte alls vara unikt om vi skulle ha ett sådant i Sverige.

Jag menar att ett testamente är en persons sista vilja och att det minsta vi kan göra som politiker är att skapa ett så smidigt och rättssäkert system som möjligt. För mig är det ett testamentsregister. Jag är väldigt glad över att ett enigt utskott kan ställa sig bakom tillkännagivandet om ett testamentsregister och sätta extra press på regeringen när det gäller detta.

Anf. 66 Malin Danielsson (L)

Herr talman! Barns rätt till sina föräldrar får inte bli föräldrarnas rätt till sina barn. Barns bästa måste alltid gå först. Barn är inte föräldrarnas ägodelar. Barnets rätt till trygghet, omvårdnad och kärlek måste alltid sättas främst. Om inte föräldrarna förmår ge detta är det politikers och myndigheters ansvar att göra det.

När ett barn är placerat i familjehem och de biologiska föräldrarna önskar återfå sitt barn ska barnets bästa vara avgörande. Så är det inte i dag. Därför måste lagen ändras, och därför riktar utskottet på nytt ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen ska återkomma med lagförslag för att säkerställa att barnets bästa verkligen går före alla andra intressen när det gäller vårdnadsöverflyttning och adoption vid familjehemsplaceringar.

Sedan det förra tillkännagivandet har det kommit ett antal förslag på lagändringar inom området, bland annat att tvångsvård inte ska upphöra om inte omständigheterna i hemmet förbättrats på ett genomgripande och varaktigt sätt. Det kan låta bra, men det är inte tillräckligt. Fortfarande saknas ett tydligt barnperspektiv. Vi anser att man vid prövningen av tvångsvård behöver fästa särskild vikt vid barnets inställning och om barnet sedan låg ålder eller under lång tid har vårdats i ett familjehem.

Vi kommer att fortsätta kämpa för att barnets bästa ska vara utgångspunkten och att barns röst ska höras såväl när det gäller denna fråga som när det gäller många andra frågor.

Herr talman! Vi har även ett par reservationer i ärendet som jag vill lyfta upp. Den första handlar om åldersgräns i sambolagen. I dag saknas det en åldersgräns i sambolagen, vilket innebär att även vuxnas förhållanden med omyndiga räknas som samboförhållanden i lagens mening. Det finns enligt vår mening skäl att problematisera det faktum att sambolagens reglering blir fullt ut tillämplig trots att barn under 18 år har begränsad rättslig handlingsförmåga i ekonomiska frågor. Vi anser att det behövs en fördjupad analys så att inte sambolagen i något sammanhang kan användas för att ge legitimitet och erkännande åt samma förtryckande traditioner som ligger bakom till exempel barnäktenskap.

Den andra reservationen handlar om digital meddelandehantering. Förra året deklarerade 6 ½ miljon svenskar digitalt. De flesta är vana och förutsätter att det mesta kan hanteras digitalt. Det är bra att det numera är möjligt att skicka in samtliga handlingar digitalt till domstolar i familjerättsliga mål och att Utredningen om faderskap och föräldraskap föreslår att det i framtiden ska vara möjligt med elektronisk bekräftelse av faderskap och föräldraskap. Samtidigt kan vi konstatera att det fortfarande inte är möjligt med digital hantering vid till exempel registrering i äktenskapsregistret av äktenskapsförord, gåvor mellan makar, bodelningshandlingar och ansökan om hindersprövning. Vi tycker att familjerättsliga handlingar som huvudregel bör kunna upprättas respektive lämnas in elektroniskt.

En annan fråga, herr talman, där dagens lagstiftning behöver moderniseras handlar om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar. Det föds numera fler barn utanför ett äktenskap än inom ett äktenskap. Nuvarande lagstiftning, som per automatik utesluter fäder som vårdnadshavare i de fall de inte är gifta med barnets mamma, är otidsenlig, brister i jämställdhet och är negativ ur ett barnperspektiv. Barnkonventionsutredningen har också kommit fram till att det inte överensstämmer med barnkonventionen att föräldrar som är ogifta vid barnets födelse inte direkt ges gemensam vårdnad om barnet. Huvudregeln bör därför vara att alla barn från födseln står under vårdnad av båda föräldrarna.

Slutligen, herr talman, vill jag säga ett par ord om överförmyndare. Det behövs en bred reform av systemet med överförmyndare, gode män och förvaltare. En ny utredning bör tillsättas för att belysa och lösa de problem som finns med rekrytering och tillsyn. Bland annat behöver en nationell tillsynsmyndighet inrättas och ett nationellt ställföreträdarregister införas så att ställföreträdare som visat sig olämpliga för uppdraget i den egna kommunen inte kan erbjuda sina tjänster i en annan kommun.

Vi står självklart bakom alla våra reservationer i ärendet, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 11 om automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar.

Familjerätt

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

Bostadspolitik