Familjerätt

Anf. 145 Emma Hult (MP)

Fru talman! Ännu en timme har gått, och man börjar känna att det snart är natt. Men vi har flera viktiga ärenden att debattera i denna kammare.

Nu ska vi ta oss an civilutskottets betänkande 6 om familjerätt. Precis som i den förra debatten är det motioner inkomna under allmänna motionstiden som vi ska behandla.

I detta betänkande har Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet en gemensam reservation i frågan om kompetens hos yrkesverksamma i mål om vårdnad. Centerpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har tre gemensamma reservationer.

Med den mandatfördelning som vi har i riksdagen innebär det troligen att våra reservationer kommer att bli riksdagens beslut, även om förhållandena var andra vid utskottets justering. Till statsvetarnördarna kan jag säga att en så kallad falsk majoritet har uppstått i dessa tre ärenden. Därför vill jag börja med att yrka bifall i fråga om ett av dem för att få dem prövade av kammaren. Sedan får vi med spänning se hur voteringen slutar i morgon. Och det är reservation 1 som jag yrkar bifall till, som handlar om ventilen i fråga om månggifte.

Sedan den 1 juli 2021 gäller ett generellt förbud mot att erkänna månggiften som har ingåtts enligt utländsk lag. Erkännandeförbudet gäller alltså oavsett parternas anknytning till Sverige när äktenskapet ingicks. Undantag från förbudet kan göras endast om det finns synnerliga skäl - den så kallade ventilen. Från Miljöpartiets sida står vi fast vid den ståndpunkt som vi redovisade i lagstiftningsärendet om det nya förbudet mot erkännande av utländska månggiften som var föremål för debatt förra året.

Vi vill alltså understryka att vi har samma principiella syn på månggifte som den majoritet som står bakom förslaget i dag.

Sverige bör ha en modern lagstiftning när det gäller att vi inte accepterar månggifte. Vi är ett jämställt land, och därför ska vi ha en reglering som är tydlig med detta. Samtidigt behöver en utsatt part i ett polygamt äktenskap tillförsäkras ett godtagbart rättsligt skydd.

Vad vi och de andra partierna har olika åsikter om är på vilket sätt detta skydd ska utformas. Det handlar alltså närmare bestämt om vilken teknisk lösning som bör väljas för att uppnå ett och samma resultat. I den delen konstaterar vi att den nya regleringens ytterst begränsade undantag från erkännandeförbudet vid synnerliga skäl, det vill säga ventilen, överensstämmer med det förslag som utredningen lämnade.

Dessutom tillstyrkte de flesta remissinstanser förslaget, eller hade i vart fall inget att invända mot det. Vi konstaterar också att utredningen övervägde den ordning som förespråkas av de andra partierna och som innebär att man vid synnerliga skäl kan erkänna vissa rättsverkningar av ett äktenskap. Man kan alltså erkänna vissa delar av ett äktenskap, till exempel i fråga om arv, i stället för att erkänna äktenskapet som sådant. Det är alltså en teknisk skillnad i fråga om hur man ger den svagare parten i ett polygamt äktenskap det rättsliga skyddet.

Utredningen som gjordes redovisade dock ett antal invändningar mot en sådan ordning, bland annat praktiska tillämpningsproblem och en svåröverskådlig lagstiftning. Därför står vi kvar vid de åsikter som vi hade tidigare i den frågan.

Fru talman! Vi har också en reservation i frågan om digital bekräftelse. Men för tids vinnande yrkar jag inte bifall till den.

Sedan den 1 januari 2022 har ogifta föräldrar möjlighet att efter barnets födelse digitalt bekräfta ett föräldraskap utan socialnämndens närvaro. Den nya möjligheten till digital bekräftelse av föräldraskap innebär att föräldraskapet kan bekräftas så snart barnet har fått ett personnummer.

I 2021 års lagstiftning om bekräftelse av föräldraskap redovisade regeringen i sin proposition bedömningen att det inte bör införas en möjlighet att digitalt bekräfta föräldraskap före barnets födelse. Regeringens bedömning överensstämde också med utredningens bedömning, som också en klar majoritet av remissinstanserna har ställt sig bakom. Därför står vi också kvar vid den åsikten.

Fru talman! Slutligen vill jag också nämna den sista reservationen som vi har och som handlar om testamentsregister. För tids vinnande yrkar jag inte bifall till den heller. Men jag tycker att den är väldigt viktig. Och här kan vi konstatera att på ett förslag från ett enigt utskott, alltså även Miljöpartiet, i riksdagen våren 2021 riktade vi ett tillkännagivande till regeringen om att den bör prioritera arbetet med frågan om ett testamentsregister samt ta nödvändiga initiativ för att inrätta ett frivilligt sådant register i det allmännas regi. Det är en väldigt viktig fråga som faktiskt gav förvånansvärt mycket uppmärksamhet från min sida i alla fall när vi väl hade röstat igenom detta tillkännagivande.

Regeringen gav faktiskt i september 2021 Skatteverket i uppdrag att se över förutsättningarna för att inrätta ett testamentsregister i offentlig regi. Uppdraget redovisades i februari 2022. Och Skatteverket sa då att de tycker att det ska införas ett frivilligt testamentsregister och att det är Skatteverket som bör ansvara för detta. Mot bakgrund av detta och att arbete just nu pågår tycker vi inte att det ska finnas ytterligare ett tillkännagivande i samma fråga som det finns ett förslag från berörd myndighet och att berörd myndighet vill ta detta ansvar.

Jag vill tacka alla som jobbar i riksdagen och som måste vara här för att vi debatterar sent för demokratins skull.

Anf. 146 Elin Lundgren (S)

Fru talman! Detta är sista gången under denna mandatperiod som civilutskottet har en övergripande debatt om familjerätt. Och det finns väl inget bättre sätt att spendera en kväll än att göra just det.

Emma Hult gick på ett förtjänstfullt sätt igenom de reservationer som vi står bakom tillsammans med bland andra Miljöpartiet. Jag vill passa på att yrka bifall till reservation 4 gällande digital bekräftelse.

Sedan tar jag mig friheten att prata om lite andra saker.

Alldeles nyligen började till exempel den nya lagstiftningen om vårdnadstvister att gälla. Den innehåller ett antal viktiga förändringar med fokus på barnet snarare än på föräldrarna.

Jag har träffat flera familjerätter för att samtala om detta, och de har varit väldigt glada över de förändringar som är gjorda. De tror att det kommer att underlätta arbetet med att göra det bättre för barn.

Men det som samtliga säger är att det knappast verkar finnas någonting som råder bot på de vårdnadstvister som har en väldigt hög konfliktnivå mellan föräldrarna, den ena föräldern gentemot den andra.

När en förälder sätter sina egna behov i centrum och sätter den konflikt som den har med den andra föräldern framför det som skulle gynna barnen bäst blir det stora problem. Det drabbar barnen som får växa upp i en levande konflikt. Och många kan vittna om hur det har gett en skakig barndom.

Forskningen visar att föräldrar som driver denna typ av konflikter runt ett barn ofta också har annan problematik. Det kan vara arbetslöshet, ekonomiska problem och psykisk ohälsa. Våld förekommer eller har förekommit. Det kan också vara missbruk, och man kan ha en egen erfarenhet av att ha växt upp i konflikt mellan föräldrarna. Det är saker som inte direkt gör livet lättare.

Nu sitter kanske någon och tänker: Menar hon att de här problemen alltid är inblandade i en hård vårdnadskonflikt? Nej, det är inte det jag säger. Jag säger att forskningen visar att det är vanligt förekommande, inte att det alltid är så.

Jag vill peka på följande: När vi jobbar framgångsrikt med andra saker, till exempel bekämpar psykisk ohälsa, förebygger missbruk och våld och ser till att vi har ekonomiska trygghetssystem där ingen hamnar i fattigdom, betyder det i förlängningen att föräldrar troligen träter mindre om sina barn. Jag tycker att det är värt att minnas i arbetet för ett jämlikt samhälle - att det handlar om så många fler positiva effekter än att samhällets resurser fördelas rättvisare bara för sakens skull. Det blir också andra vinster.

Ingen av oss tror att den nya lagstiftningen kring vårdnad, boende och umgänge kommer att lösa alla problem; det tror jag verkligen inte. Vi kommer att behöva följa frågan noga för att försäkra oss om att situationen för barn i Sverige blir bättre, och annars måste vi självklart hitta fler sätt.

När jag pratar om barn och barns behov vill jag nämna någonting som angränsar till det. I dag sprids det en helt felaktig bild av att svensk socialtjänst slarvigt och godtyckligt tar barn från deras föräldrar. Det stämmer inte. Regleringen gällande när barn omhändertas bygger på att barnet ska fara illa. Om ett barn inte far illa kommer barnet inte att omhändertas. Ett så stort ingrepp i ett barns liv är alltid noga övervägt. Vi ska också minnas att det inte är föräldrarna som ska avgöra om ett barn far illa utan att det är myndigheterna som ska göra det. Varför? Jo, för att skydda barnet. Socialtjänsten skyddar barn - den stjäl inte barn.

Nu till något annat! Några av de mest utsatta i vårt samhälle är människor som av olika anledningar för tillfället inte själva kan hantera sin ekonomi och sköta sina papper på egen hand. De beviljas en ställföreträdare i form av exempelvis en god man eller förvaltare.

För snart ett år sedan lämnades en utredning om gode män och förvaltare till regeringen. Den innehåller många bra förslag som skulle göra det ännu bättre för huvudmännen. Förslagen skulle på olika sätt ge en bättre garanti än i dag för att uppdragen som ställföreträdare utförs på ett sätt som jag tror att vi alla vill kunna erbjuda dem som behöver hjälp. Det handlar bland annat om sådant som insyn i ställföreträdarens verksamhet på ett annat sätt, att överförmyndare ska vara skyldiga att anmäla till åtal om en ställföreträdare misstänks för brott mot sin huvudman och regler kring information och stöd till ställföreträdare. Det sedan länge efterfrågade nationella registret över ställföreträdare fanns också med i utredningen.

Detta är en fråga jag relativt ofta blir kontaktad om av personer som ser att det behöver göras stora förbättringar och moderniseringar här. Jag ser fram emot när utredningen kommer att behandlas - vi vet inte riktigt när det blir - och hoppas att kammaren då kommer att ha en stor samsyn om hur viktigt det är att uppdatera lagstiftningen om ställföreträdare, för huvudmännens skull.

Jag vill också passa på att säga något till dem som lyssnar på den här debatten. Just nu kanske det inte är så många, men man kan ju hoppas att någon klickar på den i efterhand. Om ni tror att ni på något sätt skulle kunna bidra positivt till en medmänniska just som ställföreträdare tycker jag att ni ska höra av er till er kommun och säga att ni är intresserade. Jag lovar att kommunen kommer att bli väldigt glad. Behovet av pålitliga och ordningsamma personer som kan göra en insats finns alltid. Vi vet dessutom att det just nu kommer några hundra ensamkommande barn och unga från Ukraina som kommer att ha behov av gode män.

Jag tror att jag avrundar där, eftersom jag tycker att det är viktigt att man inte överskrider sin talartid - inte för att jag är ens i närheten - vilket särskilt gäller en sen kväll.

(Applåder)

Anf. 147 Cecilie Tenfjord Toftby (M)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 5.

Familjerätt omfattar frågor som berör oss hela livet. Oavsett vilken familjekonstellation vi väljer kommer alla någon gång i kontakt med den juridiska delen som styr våra liv. Om inte annat berörs vi den dagen vi föds och den dagen vi lämnar detta jordeliv. Födelse, adoptioner, äktenskap, skilsmässa, arv, testamente - ja, listan över vilka områden som inryms inom familjerätten är omfattande. Man kan tycka att vi bör få leva våra liv som vi vill, men för att skydda den svagare parten, för förutsägbarhet och för att säkra att barnets bästa alltid sätts främst behövs lagstiftning.

Vi ser i de 220 yrkanden som våra kollegor i riksdagen har lämnat in att detta är oerhört viktiga frågor. Vi ser också att vad som anses vara rätt, riktigt och moraliskt korrekt varierar beroende på ens egen tro och ens politiska hemvist. Det är naturligt, för när det gäller våra privatliv har vi väldigt privata uppfattningar - men det är upp till oss här inne att fatta beslut och stifta lag.

Fru talman! De 220 yrkanden eller förslag vi i dag har att ta ställning till är mångsidiga. I tillägg till dessa finns det ett antal som vi har hanterat tidigare och som inte tas upp till debatt i dag.

Även om vi alltid strävar efter att anpassa oss till ett föränderligt samhälle ligger den politiska riktningen kvar för oss moderater, och därför vill jag stryka under att de moderata förslag som vi har röstat för tidigare under mandatperioden är den politik som vi företräder även i dag.

I dag föreslår civilutskottet fyra tillkännagivanden till regeringen. Även om Emma Hult tidigare påpekade att det är så kallade falska majoriteter för vissa av dem är detta utskottets beslut. Orsaken till att vi återigen väljer att tala om för regeringen att den måste följa riksdagens beslut - de tidigare tillkännagivandena har tagits upp här i dag - är att regeringen fortfarande inte har levererat.

Regeringen ska följa riksdagens beslut. I dag kunde vi visserligen läsa i dagens Expressen att tillkännagivanden inte är tvingande för regeringen utan att den kan göra lite som den vill. Det är något jag tycker visar ett förakt mot denna kammare och denna församling. Men om regeringen är senfärdig eller förhalar, fru talman, kommer riksdagen att påminna om vad riksdagens vilja är.

Fru talman! Ett tidigare tillkännagivande, som i dag enbart är en reservation, handlar om vårdnadsöverflytt och adoption av familjehemsplacerade barn. Ingen kan glömma, och aldrig får vi glömma, Esmeraldas tragiska öde - eller "Lilla hjärtat", som vi känner henne som. Hennes död blev en gruvsam påminnelse om att samhället inte alltid mäktar med att skydda sina svagaste och mest älskade: våra barn.

Under tiden efter hennes död riktade riksdagen ett antal tillkännagivanden till regeringen - och det kom också ett antal propositioner från regeringen - för att säkra att barnets bästa alltid ska sättas främst. Många bra beslut fattades, och barnen har i dag ett bättre skydd än de hade innan. Men flera frågor kvarstår, bland annat när en vårdnadsöverflyttning ska övervägas och hur vi kan underlätta för inhemska, alltså nationella, adoptioner.

I kommittémotionen från den moderata kommittén i socialutskottet lyfts att vi bör överväga en vårdnadsöverflytt redan efter två år i stället för som i dag tre år. En vårdnadsöverflytt ger barnet en trygghet i att det är i den familjen det hör hemma. Vid ett beslut om vårdnadsöverflytt ska barnets anknytning till sin värdfamilj väga tungt. Även barnets ålder är viktig; ett ungt barn anknyter snabbare till familjehemmet. Barnet ska se sin värdfamilj som sitt hem.

En annan fråga som vi anser är viktig för barnets bästa i dessa komplicerade och livsviktiga fall är att de ska hanteras av domstolar med särskild kompetens på området. Vi moderater anser att frågor om vårdnadsöverflytt bör prövas av förvaltningsdomstol i stället för som i dag av en allmän domstol.

Fru talman! Ett beslut om vårdnadsöverflytt räcker ofta för att barnet ska känna sig tryggt med att det är i den familjen det hör hemma. "Det är här jag ska växa upp, det är här jag knyter mina känsloband och det är hit jag kan återvända och bli bekräftad." Men ibland räcker det inte. Ibland behöver man få sin tillhörighet bekräftad, inte enbart för den känslomässiga aspekten utan även för att de juridiska aspekterna gällande tillhörigheten till familjen ska tydliggöras.

Detta kan åstadkommas vid adoption. I dag sker mycket få nationella adoptioner. Detta beror kanske på att vi inte är vana att tänka i dessa banor, men det beror också på att lagstiftningen behöver moderniseras och anpassas till det vi i dag i samhället och i denna kammare har sagt är det absolut viktigaste, nämligen barnets bästa.

Tidigare år har vi haft ett enigt utskott bakom dessa förslag. Jag är därför mycket förundrad och besviken över att de partier som tidigare har röstat för förslag om att se över frågorna om vårdnadsöverflytt och att underlätta nationella adoptioner i dag väljer att rösta emot. Att de gör så skickar en signal om en splittrad riksdag. Varför de i dag går emot det som de tidigare sagt ja till får de själva redogöra för.

Fru talman! Vi har tidigare i denna kammare riktat tillkännagivanden till regeringen om ventilen i fråga om månggifte. Vi är alla överens om att månggifte inte ska vara tillåtet i Sverige. Detta är ett beslut som vi fattade förra året.

Mycket var bra i regeringens lagförslag. Det var dock en del av propositionen som en majoritet av riksdagen sa nej till, nämligen att det ska finnas en ventil, det vill säga att det i vissa fall kan finnas skäl för att juridiskt godkänna månggifte. Även om regeringen i sitt förslag var mycket restriktiv var riksdagens uppfattning att månggifte aldrig ska godkännas och att eventuella nackdelar med att upplösa ett månggifte måste lösas genom annan lagstiftning.

Även om beslut om detta tillkännagivande redan är fattat väljer vi moderater att ställa oss bakom detta tillkännagivande också i år. Vi har inte ändrat åsikt i frågan, och därför kommer vi även nu att rösta för tillkännagivandet. Vi ser att partier som tidigare har stöttat detta förslag i dag väljer att rösta nej till det. Det tycker jag är mycket beklagligt, och jag tror att det kommer att skapa en osäkerhet kring hur vi i riksdagen ser på denna fråga.

Fru talman! Även dagens tillkännagivande om digital bekräftelse av föräldraskap före barnets födelse är debatterat och beslutat tidigare här i riksdagen. Vår argumentation denna gång, liksom tidigare, är att det är värdefullt för barnet att ha sina juridiska föräldrar bekräftade redan före födelseögonblicket. Även om dagens lagstiftning gör det möjligt att bekräfta föräldraskapet digitalt inom två veckor efter barnets födelse anser vi att det borde vara möjligt att göra det innan barnet föds.

Regeringens tidigare ställningstagande om att det då - alltså vid propositionens lämnande - inte borde ges någon möjlighet till en digital bekräftelse av föräldraskapet före barnets födelse var vi emot då, och vi är emot det även i dag. Därför kommer vi att rösta för tillkännagivandet.

På ytterligande två områden väljer utskottet att rikta ett tillkännagivande till regeringen: kompetens hos yrkesverksamma i mål om vårdnad och testamentsregister. Båda tillkännagivandena har tidigare riktats till regeringen. Båda förslagen är riktiga och viktiga; vi tyckte det då, och vi tycker det nu.

Det som gör mig förvånad är att partierna, trots att det inte låter som att något parti har ändrat åsikt i frågorna, nu väljer att rösta annorlunda än de gjorde vid den förra hanteringen. Argumentet de använder är att det inte behövs - det var ju ändå bara ett år sedan vi senast sa till regeringen.

Ett parti som argumenterar så i detta ärende är Centerpartiet. Det är underligt, eftersom Centerpartiet i det förra ärende som vi debatterade här i kammaren valde att ställa sig bakom ett tidigare tillkännagivande med argumentet att just det var en viktig fråga. Vad säger det om hur Centerpartiet ser på dessa frågor?

Fru talman! Mitt ansvar är gentemot invånarna i Sverige - gentemot dem som berörs av våra förslag och som förväntar sig att vi kämpar för dem till dess att fungerande lagstiftning är på plats. Mitt och Moderaternas ansvar är inte att ge regeringen möjlighet att förhala och försena. Efter alltför många års erfarenhet av denna regering ser jag och Moderaterna att de behöver en rejäl blåslampa för att leverera. Den blåslampan, fru talman, är vi - ledamöterna i Sveriges riksdag.

Anf. 148 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! Det finns fyra förslag om olika tillkännagivanden från civilutskottet. De handlar om månggifte, om bekräftelse av faderskap före barns födsel, om att höja kompetensen hos dem som arbetar med vårdnadsmål och om att införa ett testamentsregister. Detta är frågor som har behandlats tidigare, men regeringen har fortfarande inte återkommit med lagändringar som vi har efterfrågat.

Från början såg det ut att finnas en tydlig majoritet för samtliga tillkännagivanden. Centerpartiet har dock ändrat sig, så tyvärr ser det ut som att flera av dessa tillkännagivanden kan komma att falla i den kommande omröstningen. Jag kan däremot meddela att vi i Sverigedemokraterna står fast vid det vi har kommit fram till, och det är ju ännu inte för sent för Centerpartiet att ändra sig.

Jag tänkte börja med att ge min syn på månggifte. Månggifte borde egentligen vara en icke-fråga i Sverige. Det borde inte finnas, och det borde aldrig accepteras.

Månggiften är vanliga i länder där kvinnors rättigheter är kraftigt begränsade och där äktenskapet är något som bestäms av någon annan. Kvinnor i månggiften har aldrig accepterat varandra - de har i alla fall aldrig valt varandra - och har tvingats in i en konstellation som de därefter har blivit en del av.

Det är skamligt att det finns månggifte i Sverige i dag, år 2022. Det är än mer skamligt att det inte finns ett datum för när alla månggiften ska upphöra. Ett månggifte är ett pågående övergrepp mot dem som ingår i det.

Att Sverige i dag accepterar alla månggiften som funnits i Sverige sedan före den 1 juli 2021 och dessutom har lagt in en ventil så att fler månggiften kan accepteras om det finns synnerliga skäl gör att vi fortsätter att ha månggiften i Sverige.

Barn föds i dag in i familjer där kvinnors rättigheter är starkt begränsade, och samhället blundar för detta. Barn växer upp med en bild av en familj som något som består av en man och flera kvinnor och barn som mannen bestämmer över. Att Sverige inte upphäver månggiften är ett svek mot alla barn som i dag ingår i dessa månggiften, för det är inte bara de kvinnor som är offer som regeringen väljer att svika. Även barnen som växer upp i dessa familjer är offer som varje dag blir berövade en bra uppväxt.

Jag framförde redan i utredningen om månggifte att det borde finnas ett sista datum för när månggifte ska upphöra i Sverige. Jag fick visst stöd från representanter för Moderaterna och Kristdemokraterna. Socialdemokraterna var definitiva motståndare till något sådant, och Centerpartiet valde, då som nu, att stödja Socialdemokraterna.

När Socialdemokraterna - eller Miljöpartiet - här påstår att de vill samma sak, men på ett annat sätt, måste jag säga emot. Regeringen vill inte upphäva alla månggiften i Sverige, och de vill inte att alla barn i Sverige ska växa upp fria från det förtryck som månggifte innebär. De tycker att det är viktigare att man inte går tillbaka och gör retroaktiv lagstiftning, som de kallar det.

De vill däremot mycket gärna behålla makten efter valet i höst - gärna med stöd av Centerpartiet, om det behövs. Den viljan verkar delas av Centerpartiet i dag, på bekostnad av barns och kvinnors frihet i Sverige.

Regeringen har ännu inte kommit fram till vilken åtgärd som är lämplig för att uppfylla det tidigare tillkännagivandet. Därför ser vi inte att det har tillsatts någon utredning, och därför vet vi inte ens hur lång tid det kommer att ta innan vi kan förvänta oss en ny och förändrad lagstiftning. Det som möjligtvis kan vara positivt med det här är att vi inte heller vet hur långt regeringen kan vara beredd att gå. Man skulle ju kunna tänka sig att det skulle kunna sättas ett sista datum för när alla månggiften i Sverige ska upphävas.

Fru talman! Tillkännagivandet om att faderskap ska kunna bekräftas före ett barns födsel är en påminnelse om något en majoritet i den här kammaren efterfrågat under flera mandatperioder. Regeringen har tidigare valt att frångå det tydliga tillkännagivandet för att i stället rikta in sig på vad som var enkelt att genomföra.

Jag vill i grunden ha ett annat system för hur faderskap ska fastställas. Rimligt vore att den blivande mamman får frågan om vem pappan är så fort hon är konstaterat gravid och att faderskapet sedan så långt det är möjligt fastställs långt innan barnet föds.

Barn har rätt till föräldrar, och det är vår uppgift att så långt det är möjligt tillse att barnet får rätt till båda sina föräldrar, helst redan när barnet föds. Det är oftast både möjligt och önskvärt att fastställa vem pappan ska bli innan barnet är fött. På så sätt blir också pappan en naturlig del av graviditeten och förlossningen. Barn har rätt till båda sina föräldrar. Det borde vara självklart från början.

Fru talman! Vi har också en reservation om kusingiften. Det finns en anledning till det. Där lyckades vi tyvärr inte samla en majoritet.

Kusinäktenskap bygger väldigt sällan på kärlek. De är oftast arrangerade. Bara 6 promille av äktenskapen i Europa, Australien och Nordamerika ingås mellan människor som är nära släkt. Alltså är 99,4 procent inte kusinäktenskap eller äktenskap med annan nära släkt. Anledningen till den låga siffran, 6 promille, är att äktenskap som sker av kärlek mycket sällan sker mellan nära släktingar. I dessa delar av världen är kulturen sådan att kärleken oftast är styrande vid val av partner.

I andra delar av världen är synen på äktenskap ibland väldigt annorlunda. När äktenskapet blir en fråga för familjen i stället för individen att besluta över och när familjens heder eller klanens makt blir grunden för äktenskapet ser statistiken annorlunda ut. I Mellanöstern, Nordafrika och Centralasien är siffrorna för nära-släkt-äktenskap varierande mellan 10 och upp till över 50 procent av äktenskapen, vilket kan jämföras med de 6 promille som vi är vana vid i Europa.

Frågan vi måste ställa oss är: Vad tycker vi som land? Ett förbud mot kusinäktenskap visar tydligt att vi tycker att det är fel att kvinnan inte ges rätt att bestämma själv över sitt äktenskap. Här finns en tydlig skiljelinje. Antingen är man för ett förbud eller så är man emot. Det är ett beslut man bör ta ur de utsattas perspektiv.

Verklig frihet för de kvinnor som är utsatta för hedersförtryck uppstår först när vi vågar fatta beslut som förhindrar klanstrukturer att växa och i stället ger individerna frihet. Jag är helt övertygad om att vi kommer att ha en majoritet för ett förbud mot kusinäktenskap inom några år i den här kammaren.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Anf. 149 Martina Johansson (C)

Fru talman! Familjerätt är ett otroligt spännande område som får alldeles för lite utrymme i den politiska debatten. För mig är arbetet med de här frågorna viktigt därför att barn har rätt att komma till tals och har rätt att vara delaktiga och veta sitt ursprung. Barn är egna individer. De är inte någons egendom, till exempel i en vårdnadstvist där man kan använda barnen som slagträ mot den person man tidigare levt med. Barn ska ha tillgång till sina föräldrar, och allting ska ske utifrån barnets bästa.

Från Centerpartiets sida har vi en motion från i höstas som innehåller en ganska lång rad förslag. De är inte uppe till beslut i dag, eftersom vi har hanterat dem tidigare. Men självklart står vi bakom alla de förslagen.

Det som är viktigt för mig när det gäller att åstadkomma förändring och göra skillnad för de här barnen för deras bästa handlar i mycket om att se till att det finns kunskap och att det finns evidensbaserade enhetliga metoder som används när man utreder barns olika situationer, oavsett om det handlar om vårdnadstvister eller omhändertagande av barn. Men det handlar också om hur domstolar agerar och arbetar när de behöver ta beslut i vårdnadsmål för att vårdnadstvister hamnar där. Domstolarna har ett stort ansvar för att se till att det är bra utredningar där barn kommer till tals.

Vi kan ta exemplet barnintervjuer. När det gäller hur man samtalar med barn finns det i dag inte någon enhetlig metod som används i hela landet, som är kopplad till forskning och där man kan följa upp hur det går till. Det är ett problem att vi inte får detta på ett enhetligt sätt. Vi kan också titta på riskbedömningar. Vad är det som är en risk för ett barn? Vilka kombinationer gör att risken blir större eller mindre? Här behövs det en tydlighet och en enhetlighet.

Förra året fattade vi beslut om olika förändringar i lagstiftningen, bland annat om att informationssamtal måste ske innan man får stämma varandra i en domstol i en vårdnadstvist. Jag tror dock inte att det är tillräckligt. Jag skulle hellre vilja att det var en obligatorisk medling, så att föräldrarna får samtala med någon, såsom en jurist eller en barnpsykolog som är utbildad för att lösa ut de här knutarna. Kanske kan denna person även hjälpa till med att se det som Elin Lundgren talade om tidigare i talarstolen - en hel del kan nämligen handla om psykisk ohälsa också. Det handlar om att få hjälp att se de här sakerna.

Barn har rätt till tillgång till sina föräldrar, oavsett om barnen är födda i Sverige eller i ett annat land. Vi kan prata om att den digitala bekräftelsen måste ske före barnets födsel och om att det automatiskt ska bli gemensam vårdnad för båda föräldrarna, vilket det inte är i dag. Jag tycker att det är väldigt konstigt att vi är få i den här kammaren som pratar om att båda föräldrarna, oavsett om det är en mamma och en pappa, två mammor eller två pappor, ska ha gemensam vårdnad från första början. Jag tycker att det sänder en signal när vi pratar om jämställdhet. I de allra flesta fall är det en pappa som inte får vårdnad om sitt barn.

Det är bra att vi har tagit steg som gjort att man automatiskt får föräldraskapet bekräftat när det gäller partnerskap och samkönade äktenskap. Men detta saknas i andra fall. Och fortfarande föds i dag en majoritet av barnen utanför äktenskap.

Internationella förhållanden är någonting vi hanterar vid sidan om. Det sker inte i dagens betänkande, utan det kommer att hanteras under våren. Det är väldigt bra att detta löses ut. Men det saknas frågor om värdmoderskap i den propositionen. Jag får återkomma längre fram i den diskussionen, för även de barnen måste få en trygghet, ha en rättssäkerhet och ha tillgång till sina föräldrar.

Sedan finns det föräldrar som inte fortsätter att leva ihop. Men barn måste ha tillgång till alla sina föräldrar. I vissa fall kan det finnas bonusföräldrar inblandade i tidigare relationer och nya relationer. Vi vet hur det kan se ut. Då är inte barnen trygga med att de kommer att ha fortsatt tillgång till sina bonusföräldrar. Det är någonting som jag också tycker är otroligt viktigt.

Nu till ytterligare ett område inom familjerätten, som faktiskt är väldigt bred. Nu lämnar jag barnen för att prata om bodelning och vuxna som ska göra upp om hur de ska dela upp sitt bohag när de har varit gifta. Här måste vi ta steg vidare, men regeringen ser inte problemet. En bodelning kan pågå i tio år eller längre för att den ena parten trilskas och inte deltar på ett positivt sätt i bodelningen. Här måste vi skydda de personer som fastnar i detta och aldrig kan börja ett nytt liv.

Samtidigt som vi gör det kan vi se över den underhållskyldighet som finns mellan makar i dag. Den finns även vid en bodelning, och det är viktigt att titta på den frågan eftersom det påverkar en del personer att vara beroende av den person man är på väg att separera från.

Låt mig sammanfatta mitt anförande med att det är viktigt att barn får vara delaktiga och komma till tals, att de vet sitt ursprung och att de inte är någons egendom utan egna individer med rätt till sina föräldrar. Vi ska alltid utgå från barnets bästa.

Jag står bakom samtliga förslag från Centerpartiet men yrkar bifall till reservation 10.

Anf. 150 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! Jag kan inte låta bli eftersom Centerpartiet inte vill rösta för de tillkännagivanden som utskottet föreslår. Det är fyra stycken som Centerpartiet i praktiken vill fälla. Det handlar om månggifte, bekräftelse av faderskap, höjd kunskap hos dem som arbetar med barn och testamentsregister.

Samtidigt behåller Centerpartiet sitt stöd till flera andra tillkännagivanden, till exempel om vattenkraften, som vi ska debattera. Man gör det trots att vi för knappt en månad sedan riktade två tillkännagivanden till regeringen om just vattenkraften och att regeringen har haft väldigt kort tid på sig att agera. Men Centern kräver igen att regeringen ska agera när det gäller vattenkraften - men inte när det gäller månggifte, där det har gått ett år sedan vi riktade ett tillkännagivande, eller testamentsregister, där det var två år sedan.

Martina Johansson talar sig varm för pappans roll från födseln men kommer att trycka röd knapp när vi ska rösta om det tillkännagivandet.

Jag kan inte låta bli att ställa frågan: Varför är ägare av vattenkraft viktigare än barn och kvinnor som lever i månggifte?

Anf. 151 Martina Johansson (C)

Fru talman! Jag tackar Mikael Eskilandersson för frågan.

För mig handlar det om att göra skillnad, och vi har otroligt många olika processer och verktyg för att förändra. Tillkännagivanden är ett.

Vi väljer att inte följa upp denna gång och inte ha några egna yrkanden eftersom det fanns ett tillkännagivande från förra året. Av det skälet anser jag att vi inte ska ha ytterligare tillkännagivanden. Men i sak står jag fortfarande för exakt samma politik. Jag tar upp frågorna och debatterar dem i kammaren på olika sätt. Jag möter socialtjänst och forskare för att koppla ihop detta och få en skillnad i vardagen.

I dagsläget ser jag inget behov av fler tillkännagivanden i dessa frågor, och det är skälet till att jag har reserverat mig mot utskottets majoritet.

Anf. 152 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! Det är uppenbart att man tycker att ägare av vattenkraft är viktigare än till exempel barns rätt till sin pappa.

Tillkännagivanden är det verktyg utskottet har för att påverka. När man har riktat ett antal tillkännagivanden till regeringen och tröttnat på att regeringen aldrig återkommer kan man ta det ett steg längre och lägga fram ett förslag om att förändra lagen direkt i utskottet. Men inte heller något sådant förslag har Centern lagt fram. I stället uppvisar man en ambivalent inställning till tillkännagivanden där vissa tillkännagivanden är viktiga att driva medan andra uppenbarligen inte alls är lika viktiga.

Man kan undra om Centerpartiet ser någon mening med att sitta i riksdagen. Tillkännagivanden är ju vårt starkaste vapen. Eller är det viktigaste att få bli del av en kommande regering?

Anf. 153 Martina Johansson (C)

Fru talman! Självklart spelar det roll att sitta i riksdagen och bedriva ett arbete. Det är otroligt viktigt. Alla partier har en stor roll att spela i denna kammare. Det är grundläggande i en demokrati att vi står här.

Exakt vilka verktyg vi använder vid vilka tillfällen avgörs av vad som lämpar sig i den enskilda situationen. Jag har gjort bedömningen i detta läge att inte ställa mig bakom tillkännagivandena eftersom jag inte ser värdet av det i dag. Men Centerpartiet har exakt samma åsikt som det hade för ett år sedan.

Anf. 154 Larry Söder (KD)

Fru talman! Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd. Väl fungerande familjer byggda på ömsesidig kärlek och förtroende är av avgörande betydelse för barnen och för samhällets framtid.

När familjen sviktar är det kommunens uppgift att socialt och ekonomiskt stödja familjen att kunna utföra sina uppgifter och skyldigheter. Kommunens vilja att stödja bör vara stor eftersom lidandet och de ekonomiska effekterna för den enskilde blir stora om man inte gör det.

Genom lagstiftning ska det offentliga respektera familjens sfär och rättigheter. Familjen ska inte berövas sina naturliga uppgifter utan i stället ges förutsättningar och vid behov socialt och ekonomiskt stöd att självständigt och tryggt kunna utföra dem. Den mest uppenbara skyldigheten är att ta hand om barnen och ansvara för deras utveckling in i vuxenlivet. Det mest uppenbara kommuner kan göra är därför att stödja och utbilda oss vuxna i vårt föräldraskap.

I detta betänkandet tas det upp ett antal frågor, och några har lett till förslag till tillkännagivanden som jag tycker är viktiga.

Regeringen bör snarast möjligt återkomma med ett lagförslag i enlighet med 2021 års tillkännagivande om ventilen i fråga om månggiften, vilket redan har diskuterats en hel del här.

Regeringen bör skyndsamt återkomma med ett lagförslag i enlighet med 2021 års tillkännagivande om digital bekräftelse av föräldraskap före barnets födelse, vilket också diskuterats tidigare.

Regeringen bör ta nödvändiga initiativ för att säkerställa att bland andra de domare som hanterar frågor om vårdnad med mera har tillräcklig kunskap och kompetens så att barnrättsperspektivet får fullt genomslag i praktiken.

Regeringen bör skyndsamt ta de fortsatta initiativ som krävs för att ett testamentsregister inrättas.

Vi kristdemokrater står bakom dessa fyra tillkännagivanden.

Just tillkännagivandet om testamentsregistret är jag tacksam för men även för att regeringen har gått vidare och givit Skatteverket i uppdrag att utreda hur ett testamentsregister i offentlig regi kan införas och hanteras.

Precis som vi tidigare hörde i talarstolen har själva förslaget kommit. Jag är tacksam för att det har mottagits bra, och jag hoppas att man går vidare med det.

Den sista viljan hos en person bör respekteras och på ett så effektivt sätt som möjligt infrias om det finns ett testamente. Att vi likt andra länder inför ett register över testamenten, där den enskilde frivilligt kan registrera sitt testamente, är för mig självklart och mycket bra. Det säkrar så långt som möjligt att den sista viljan genomförs.

Oavsett vilken regering som sitter efter valet har jag stora förhoppningar om att ett offentligt testamentsregister kommer att införas.

När det gäller de övriga tillkännagivandena verkar det inte hända speciellt mycket. I ventilen i fråga om månggifte måste vi kanske konstatera att riksdagens majoritet och regeringssidan har olika uppfattningar, och vi kan rikta hur många tillkännagivanden som helst i detta ärende utan att regeringen kommer att göra någonting i frågan. Det innebär att det enda sättet att genomföra detta är att få en ny regering efter valet i september.

Så här i slutet av mandatperioden vill jag ändå göra en reflektion när det gäller de frågor som rör familjerätt. De är oftast komplicerade, och det finns många sidor av myntet. Jag tror faktiskt inte att vi politiska företrädare bäst hanterar dessa frågor genom att diskutera dem i utskottsrummet eller i talarstolen. Jag tror att vi måste ta oss tid att diskutera dem i andra forum för att hitta lösningar som är bäst för samhället och familjen. Nästa mandatperiod måste vi ha inställningen att lösa fler problem än vi skapar. Jag hoppas att vem som än sitter i regeringsställning kan inbjuda till en sådan diskussion. Det är viktigt.

Familjerätt är oerhört viktigt, precis som Centerpartiets representant sa i talarstolen. Området uppmärksammas alldeles för lite, och jag tror att vi gemensamt kan göra mycket mer.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Anf. 155 Juno Blom (L)

Fru talman! Min farbror ska inte också vara min svärfar. Det är en ganska enkel regel. Men kusinäktenskap finns, och de upprätthåller släktkollektivets makt och kontroll över individen.

Jag har mötts av många maktlösa flickor och pojkar som har berättat hur kusinäktenskap används av familjer för att garantera flickans renhet, familjens kontinuitet och sammanhållning samt att arvet stannar inom familjen.

Beslutet om ett kusinäktenskap är för många flickor och pojkar en boja som de försetts med redan vid födseln. Det leder till att barn och unga tvingas leva ett dubbelliv för att få tillgång till det liv de själva önskar. Kusinäktenskap är en central del av hederskulturen - punkt! Kusinäktenskapet är ofta en fråga om tvångsäktenskap inom en och samma släkt för att begränsa framför allt flickors frihet. Stark social kontroll i kombination med hot om våld gör att det är i stort sett omöjligt för paret att vägra giftermål. Det innebär dessutom stora svårigheter att skilja sig från ett kusinäktenskap.

I Sverige är kusinäktenskap inte olagligt, och det saknas rutiner för hur man hjälper dem som har tvingats in i sådana. När utsatta söker hjälp från myndigheter är det ett lotteri vilka åtgärder som vidtas. I vissa fall är insatserna obefintliga. Familjen kan fortsätta att utöva förtryck och våld.

I Norge har man infört ett förbud, och i flera andra länder bedrivs stora och viktiga upplysningskampanjer om de medicinska riskerna när två kusiner skaffar barn med varandra. Men det sker inte i Sverige. Här vet vi egentligen ingenting från myndighetshåll om fenomenets omfattning, trots den stora invandringen till Sverige från länder med höga nivåer av kusinäktenskap.

Alltför länge har kusinäktenskapens roll i hedersförtrycket ignorerats av svenska politiker och i allra högsta grad av regeringen. Liberalerna har vid flera tillfällen ställt frågan till ansvariga statsråd om hur de tänker konfrontera kusinäktenskapens förtryckande konsekvenser, men vi har lämnats utan svar.

Fru talman! Barn och unga som berövas sin frihet kan inte längre vänta. Liberalerna kräver att regeringen agerar och tillsätter en utredning om ett förbud mot kusinäktenskap. Därutöver måste problemets omfattning kartläggas och relevanta myndigheter få i uppdrag att upplysa om riskerna som kusinäktenskap medför.

Det har funnits gott om väckarklockor under de senaste 20 åren. Ändå har hedersrelaterat våld och förtryck inte mötts med tillräcklig kraft. Trots ambitionen att vara ett feministiskt föregångsland har alldeles för många barn och unga utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck. Många politiker har pratat men valt att inte handla.

I Fadime Sahindals uppmärksammade tal i riksdagen uttryckte hon familjens krav på att hon skulle gifta sig med sin kusin i Turkiet, precis som hennes systrar hade gjort. Det är ett tal som ofta har citerats - med all rätt. Fadimes tal är oerhört analytiskt. Den del som berör förväntningarna om att gifta sig med en kusin har dock inte fått något fokus.

Det är dags att stoppa kusinäktenskap och alla traditioner som bidrar till att unga människor tvingas gifta sig mot sin vilja. Sverige ska stå upp för allas våra grundläggande fri- och rättigheter. Kom inte och säg att vår lagstiftning räcker. Det håller inte. Jag vet. Jag har mött offren, och jag har lovat att vara deras språkrör i denna kammare.

Tidigare i dag debatterade vi i justitieutskottet arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Förutom Vänsterpartiets snömos fanns det en tydlighet om hur utsatta offren är och hur viktigt det är att vi vidtar åtgärder. Därför blir jag oerhört förvånad över att detta förslag om att utreda förbud mot kusinäktenskap inte fått en tydlig majoritet i kammaren.

Återigen inser jag att den djupa kunskap som krävs för att komma åt det allvarliga problem som utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck innebär saknas. Men jag ger mig inte. Jag kommer att fortsätta att kämpa för alla barns rätt till ett liv fritt från alla former av förtryck och våld. Jag står bakom alla motionerna från Liberalerna, men jag yrkar bifall till reservation 2.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 april.)