Fjärrundervisning, distansundervisning och vissa frågor om entreprenad

Anf. 54 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Vi ställer oss såklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 8.

Propositionen vi debatterar handlar om fjärr- och distansundervisning. Detta är egentligen två olika studieformer. Fjärrundervisning sker i realtid med en lärare som leder utbildningen via digitala verktyg. I distansundervisningen används däremot ett i förväg producerat material som distribueras till eleven digitalt för självstudier. Båda dessa studieformer ställer andra krav än den ordinarie undervisningen, som företrädesvis sker i klassrummet.

Sverigedemokraterna är angelägna om att bevara glesbygdsskolor och är positiva till fjärrundervisning som ett sätt att bidra till dessa skolors överlevnad. Vi ser dock en stor risk att det mervärde som eleverna har utlovats går om intet ifall kraven på närvarande vuxna vattnas ur.

Vi anser att eleverna ska möta fysiskt närvarande utbildade lärare som pedagogiskt leder lektionerna även vid fjärrundervisning. Vi ställer oss därför inte bakom regeringens förslag om att tillåta obehöriga lärare för det ändamålet. Detsamma gäller för modersmålsundervisning, som vi för övrigt vill avskaffa helt.

Gymnasieskolans språkintroduktionsprogram används redan i dag som ett verktyg för integration av nyanlända. Att sänka kraven på behörighet skulle ytterligare försvåra den processen, anser vi.

Fru talman! Vi behöver fler lärare, inte färre. Att sänka kraven på lärarbehörighet är helt fel väg att gå. Distansundervisning kräver väldigt hög kvalitet på utformningen av utbildningsmaterialet för att fungera. Det måste även finnas en stor förutsägbarhet för vad eleverna upplever som svårt, komplicerat eller invecklat. Tyvärr är det material vi ser i dag av blandad kvalitet och alltför ofta direkt dåligt. Vi får inte glömma bort att det inte finns någon lärare som kan ge direkt stöd eller vara bollplank vid distansundervisning.

Sverige har i dag uppskattningsvis 5 500 hemmasittande skolelever, vilket är ett misslyckande för alla som på något vis har ett ansvar för svensk skola. Vi beklagar att de små elevanpassade undervisningsgrupperna försvann med den inkluderingstanke som varit rådande i svensk skolpolitik under lång tid.

Vi befarar att regeringens förslag till distansundervisning för elever med dokumenterad medicinsk, psykisk eller social problematik snarare kommer att permanenta det utanförskap som de hemmasittande eleverna upplever. Specialpedagogiska skolmyndigheten delar våra farhågor och avstyrkte förslaget med motiveringen att dessa elever kommer att hamna ännu mer utanför. Barnombudsmannen avstyrkte förslaget i remissrundan av skälet att distansundervisning inte är en godtagbar lösning för elever som har eller tidigare har haft problem med sin skolgång.

Vi vill, mot bakgrund av ovanstående, att distansundervisning används med varsamhet. Vi anser att det är betydligt bättre att återgå till en fungerande skola som upplevs som välkomnande för dessa elever.

Vi är dock inte främmande för att prova distansundervisning i en försöksverksamhet, med utbildningsmaterial utformat av behöriga lärare. Först efter tydligt bevisade framgångar vill vi gå vidare med den formen av undervisning.

Fru talman! Fjärr- och distansundervisning fungerar generellt sett bäst för de elever som har hög motivation och sämst för dem som har låg motivation. Låt oss inte glömma bort det.

Regeringen försöker lösa problem med för få behöriga lärare och för många elever med underkända betyg genom att sänka ambitionerna. Det börjar bli ett mönster. Det är självklart helt fel väg att gå. Det är definitivt inte ett sätt att utveckla en skola i världsklass. Erkänn problemen och försök lösa dem - många är svåra - i stället för att sänka kraven.

Den pågående pandemin, där vi mer än någonsin har använt studier via datorn, har tydligt visat på behovet av att träffas fysiskt med det sociala samspel det innebär. Vi kan dock inte bortse från fördelarna med utbildning via datorn i en sådant krisläge vi just nu befinner oss i. Möjligheten till distansundervisning som komplement har tjänat oss väl. Det måste vi erkänna. Men vi ska nog låta det stanna där tills vidare.

Fru talman! I ett läge där våra elevers skolresultat under en länge tid sjunkit sedan den första PISA-mätningen år 2000, där Sverige visade höga resultat, bör vi inte experimentera för mycket med den typen av verktyg.

Betydelsen av duktiga lärare som fysiskt träffar sina elever, som ser dem och återkopplar både mellanmänskligt och kunskapsmässigt, kan inte överskattas. Våra barn och unga behöver fler närvarande vuxna, inte distansering.

Anf. 55 Daniel Riazat (V)

Fru talman! År 2020 kommer att gå till historien som ett år då vikten av ett starkt och jämlikt välfärdssamhälle blev tydligare än någonsin. Några av de yrkeskategorier som förtjänar ett tack är bland annat förskolans och skolans personal. Det tacket ska inte komma i form av applåder eller statusuppdateringar. Det ska komma genom mer resurser och bättre arbetsmiljö för alla dem som arbetar inom förskola, skola och övrig utbildningsverksamhet.

De är några av yrkeskategorierna som har sett till att barn till undersköterskor, sjuksköterskor, läkare och omsorgspersonal har kunnat få sin barnomsorg och utbildning även under pandemin, vilket varit en viktig förutsättning för att upprätthålla kapaciteten inom vården och omsorgen.

Ibland kräver verkligheten att vi använder oss av alternativa metoder för undervisning. Fjärrundervisning och distansundervisning är två av dem. Vänsterpartiet ser positivt på möjligheten att erbjuda fjärrundervisning och distansundervisning när omständigheterna kräver det. Men vi vill vara noga med att säga att vi inte vill gå lika långt som regeringen föreslår.

Det är välkommet med tydligare regleringar. Men frågan är om det inte finns en risk att vi på otillräckliga grunder släpper för många av de regler som funnits tidigare för distans- och fjärrundervisning.

Fru talman! Vänsterpartiet delar den grundläggande syn på skolan som Barnombudsmannen lyfter fram i sitt remissvar att skolans uppgift inte bara är att förmedla kunskap i de olika ämnena eller kurserna. Skolan har en för samhället mycket större uppgift.

Relationen mellan lärare och elev och ett förtroendefullt klimat är av stor betydelse vid inlärningen. Undervisning och inlärning sker i ett socialt samspel.

Därför menar vi att riksdagen bör slå fast att fjärrundervisning inte ska vara tillåten i andra ämnen än modersmål och integrerad samisk undervisning på lågstadiet. På mellanstadiet menar vi att fjärrundervisning inte bör vara tillåten i andra ämnen än modersmål, moderna språk och integrerad samisk undervisning.

Fru talman! Det finns även andra aspekter som är viktiga i detta. Fjärr och distansundervisning ska inte kunna användas i syfte att lägga ännu mer arbetsuppgifter på skolans personal eller att ha större barngrupper per personal. Det ska vara ett komplement till och inte en ersättning för ordinarie undervisning. Jag vet att vi i utbildningsutskottet delar den synen, i varje fall bland de flesta partierna.

Det finns även ytterligare en aspekt. Det handlar om de vinstdrivande aktörerna som finns inom skolan. För dessa aktörer har alltid nya metoder tagits fram för att kunna göra ännu större vinst på våra skattepengar och på bekostnad av barnen och personalen.

Därför menar vi att det bör finnas en tydlig reglering när det kommer till den frågan inte bara i den ordinarie skolverksamheten utan även i distansundervisning och fjärrundervisning.

Fru talman! Med det sagt vill jag yrka bifall till reservation nr 5.

Anf. 56 Gudrun Brunegård (KD)

Fru talman! Det är nog inte ofta en fråga som utretts under lång tid och så småningom letar sig fram till riksdagen är så rykande aktuell som just den som dagens betänkande handlar om.

När jag förra våren som ganska ny riksdagsledamot blev inbjuden till ett studiebesök på Korrespondensgymnasiet i Torsås blev jag imponerad över den försöksverksamhet som man bedriver där för elever av väldigt olika slag. Det kan vara elitidrottare som pluggar parallellt med träningsläger och tävlingar runt om i världen. Det kan vara barn till diplomater, biståndsarbetare eller andra utlandssvenskar som på detta sätt kan fullfölja sin svenska utbildning i stället för att behöva växla över till en nationell eller internationell skola i det land där deras föräldrar arbetar. Det kan vara elever som av olika skäl inte kan gå i den traditionella skolan på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning. Man har också goda resultat med hemmasittare.

På Korrespondensgymnasiet använder man sig av en kombination av undervisningsformer som har visat sig fungera bra och som skulle kunna fungera som modell för fler utbildningsanordnare. Det handlar både om distansundervisning för elever som finns i en annan tidszon - och som givetvis också kan kompletteras med digitala möten tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen då både eleven och handledaren är vakna - och fjärrundervisning i realtid och under vissa perioder så kallad närundervisning, då eleverna är fysiskt på plats för att göra vissa labbmoment och annat praktiskt.

Problemet de beskrev på Korrespondensgymnasiet i Torsås var att lagstiftningen inte medger den här typen av blandformer.

De senaste månaderna har aktualiserat hur viktigt det är att uppdatera regelverket kring fjärr- och distansundervisning. Därför blev jag besviken när propositionen kom. Visserligen har man gjort anpassningar, men regelverket är fortfarande väldigt uppdelat.

Exempelvis medger inte regelverket att en lärare som bedriver fjärrundervisning har några elever hos sig i klassrummet samtidigt. Det blir ju absurt om man på en liten glesbygdsskola, eller till exempel i modersmålsundervisning, har några elever som ska undervisas i ett ämne tillsammans med några andra elever på en annan skola. Även om läraren fysiskt finns på den första skolan måste alltså eleverna i samma skola vistas i ett annat klassrum, med handledare, i stället för att vara i det klassrum där den undervisande läraren befinner sig. Då utnyttjas inte resurserna effektivt.

Under de första veckorna av coronapandemin var det många skolor som prövade på olika modeller för att minska smittspridningen. Ett exempel jag hörde om var när en grundskoleelev med lätta förkylningssymtom, som i normala fall skulle ha gått till skolan, kunde vara med och följa lektionerna via webbkamera. Det blev inte något merarbete för läraren, som annars hade fått ägna särskild tid åt att hålla kontakten med hemmet och skicka hem instruktioner och arbetsuppgifter till eleven. På det här sättet gick eleven inte heller miste om någonting i klassrummet och kunde till och med vara med i grupparbeten under de dagar symtomen höll i sig.

Efter några dagar upptäckte man dock att detta faktiskt stod i strid med den gällande lagstiftningen men också med den tillfälliga förordningen och den tilltänkta kommande lagen efter denna proposition.

Fru talman! Propositionen ger ökade möjligheter att använda fjärr- och distansundervisning. Det välkomnar vi kristdemokrater. Det bidrar exempelvis till att elever i glesbygd kan få undervisning av en behörig lärare utan att behöva pendla långa sträckor. Elever med samiska som modersmål får bättre möjligheter att få sin rätt till modersmålsundervisning tillgodosedd.

Vi kristdemokrater vill att denna förändring även ska gälla för de andra nationella minoritetsspråken, vilket märkligt nog tycks ha förbisetts i propositionen. Sammantaget anser vi att regelverket borde medge större flexibilitet genom att man exempelvis skulle kunna kombinera olika undervisningsformer.

Samtidigt har också våren gett många lärare och andra insikt i både för och nackdelar med att utan reglering utsättas för förväntan att tillgodose önskemål om fjärr- och distansundervisning parallellt med klassundervisning. Vi har stor förståelse för den oro som lärare kan känna för att fjärr och distansundervisning ska lägga ytterligare sten på börda när det gäller lärares redan ansträngda arbetssituation.

Därför är det viktigt att poängtera att vårt förslag om ökad flexibilitet inte gäller något fritt valt arbete utan avser elever som av fysiska, psykiska eller andra skäl har beviljats att, när det är lämpligt, delta i fjärr- eller distansundervisning från hemmet eller från annan plats.

Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till Kristdemokraternas reservation 6. Jag står självfallet bakom alla våra övriga yrkanden.

Anf. 57 Linus Sköld (S)

Fru talman! Jag är från Norrbotten, min dialekt till trots. Där är det kallt och krispigt när det är vinter, men nu på sommaren är det fullt av mygg och ljust dygnet runt.

Det är också glest mellan husen i Norrbotten. Inför dagens debatt har jag med hjälp av Lärarförbundets statistikverktyg Lärarkollen kollat hur det ser ut med andelen heltidstjänster bemannade med legitimerade lärare i Norrbottens 14 kommuner.

Jag noterar två saker, fru talman: För det första att andelen legitimerade lärare varierar stort mellan kommunerna och för det andra att det tycks finnas en korrelation mellan andelen legitimerade lärare och hur tätt det är mellan husen i dessa kommuner. De sex Norrbottenskommuner som har lägst andel legitimerade lärare i grundskolan har också en befolkningstäthet på mellan 0 och 1 invånare per kvadratkilometer.

Lärarbristen är allvarlig, och Skolverkets senaste prognos över lärarbristen visar att den är här för att stanna en mycket lång tid om inte vi gör allt vi kan för att motverka den.

Utbildningsutskottets betänkande 23 behandlar propositionen om fjärr- och distansundervisning. Reformen som föreslås i den är inget stort systemskifte som ensamt kommer att lösa lärarbristen, men den kan vara en viktig dellösning.

Förslaget innebär att det blir möjligt för skolhuvudmän att använda fjärrundervisning när det inte finns behörig lärare att tillgå. Meningen är såklart att bättre kunna tillgodose alla elevers rätt att få undervisning av legitimerad och behörig personal. Detta är viktigt i hela Skolsverige men kanske allra mest akut i kommuner där det är glest mellan husen.

Kanske en eller annan byskola i Västerbottens inland som annars inte hade kunnat vara kvar inte behöver avvecklas när den här reformen finns på plats. Kanske en eller annan elev i Dalarnas glesaste bygder som annars hade fått väldigt lång väg till undervisning i vissa ämnen då inte alls behöver göra den resan - eller åtminstone inte lika ofta.

Jag deltog för några veckor sedan i ett rundabordssamtal, där det deltog människor från alla delar av Skolsverige. Olika platser och olika yrkeskategorier i skolan fanns representerade. Skolkuratorn som medverkade vittnade om att distansundervisningen under våren har lett till ökad närvaro för vissa grupper av elever i gymnasieskolan. Det är de elever som vi vanligtvis refererar till som hemmasittare, alltså elever med problematisk skolfrånvaro. Den målgruppen ska framöver kunna erbjudas distansundervisning som särskilt stöd.

Distansundervisning ska också kunna vara lösningen på några andra situationer som gör det svårt att ordna rimlig utbildning om den begränsas till endast närundervisning. Till exempel när en elitidrottskarriär eller yrkeskarriär som av nödvändighet innebär mycket resor behöver kunna kombineras med en gymnasieutbildning kan distansundervisning vara en lösning.

Fru talman! Huvudregeln ska fortfarande vara att mötet mellan läraren och eleven sker fysiskt, i propositionen kallat närundervisning. Skolan har till uppdrag att socialisera, utveckla samarbetsförmåga och lägga en grund för ett aktivt deltagande i ett samhällsliv som vilar på en demokratisk värdegrund. Dessa delar utvecklas självklart överlägset bäst i det fysiska mötet med andra, både lärare och elever. Inget kan till fullo ersätta att befinna sig i en miljö som stimulerar till lärande och utveckling.

Fru talman! Lärarbristen är ett av den svenska skolans topp-två-problem. Det andra är ojämlikheten och segregationen. Lärarbristen förstärks svårt av att skolan har kommit att bli en marknad med i princip fri etableringsrätt, segregerande urvalssystem och oreglerat vinstuttag från de pengar som skattebetalarna har bidragit med för att finansiera barnens skolgång. Marknadsinslagens konsekvenser visar sitt fula ansikte på område efter område. Vinstdrivande friskolor har lägre behörighetsgrad, lägre lärartäthet, lägre löner och högre betygsinflation än kommunala skolor. Men vi får också återkommande rapporter om andra problem, till exempel konkurser som över natten ställer elever utan utbildning, marknadsföringsskandaler och statsbidragsfiffel.

Jag drar mig till minnes ett stort avslöjande av Janne Josefsson och Uppdrag granskning 2013. De ansökte om plats för två fiktiva elever och tog med en dold kamera till ett antal olika friskolor. Den fiktiva elev som beskrevs som högpresterande flicka fick positiva besked, men den fiktiva elev som hade svårigheter i skolan eller var stökig fick inte plats på samma skolor vid samma tillfälle. Avslöjandet var alltså att friskolor då, 2013, sorterade bort besvärliga elever. Friskolorna lät med anledning av reportaget meddela att det fanns anledning att ha en diskussion om etik i branschen.

I förra veckan publicerade Aftonbladet en artikel som visar att inte mycket har hänt. I artikeln vittnar ett par rektorer om att det är vanligt att skolor som elever har sökt till ringer till elevernas nuvarande skolor och tar referens innan antagningen är klar. Det handlar alltså om lågstadieelever som behöver ha goda referenser för att få plats på vissa skolor. Det är förstås regelvidrigt och helt oacceptabelt - men en effekt av marknadssystemet.

Att öppna för fjärr- och distansundervisning får inte leda till att de negativa konsekvenser som marknadssystemet ger försvåras och fördjupas. Därför är det viktigt att de lagförslag vi nu debatterar inte innebär några stora systemskiften, även om det bevisligen finns partier i kammaren som vill att de ska vara det. Det är inte meningen att alla elever ska ha möjlighet att välja distansundervisning, och fjärrundervisning ska inte användas för att minska huvudmännens kostnader. I stället är lagförslagen mindre, men viktiga, pusselbitar för att lösa några specifika problem. Det är därför så viktigt att det finns ett antal avgränsningar och krav inbyggda i reformen.

Regeringen bemyndigas till exempel att utfärda riktlinjer för hur stor del av en elevs eller en skolenhets undervisning som får ske som fjärrundervisning och hur stora elevgrupperna får vara. Det ska vara skolhuvudmannen som beslutar om fjärrundervisning, som längst för ett läsår i taget, och beslutet ska anmälas till Skolinspektionen. Fjärrundervisning får bara användas för att lösa kompetensförsörjningsproblem efter att huvudmannen har gjort upprepade ansträngningar att få på plats en legitimerad och behörig lärare på den aktuella skolenheten eller om elevunderlaget är så litet att närundervisning innebär betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för huvudmannen. Det ska vara tillåtet för huvudmän att lägga ut fjärrundervisning på entreprenad, men utföraren ska vara skolhuvudman.

Distansundervisning kommer som huvudregel bara att få användas som särskilt stöd för elever som har dokumenterade medicinska, psykiska eller sociala svårigheter. I grundskolan och motsvarande skolformer föreslås det vara en sorts sista utväg, det vill säga att alla andra stödinsatser ska vara testade eller dömda som utsiktslösa innan distansundervisning blir aktuellt. I lågstadiet krävs dessutom synnerliga skäl. Ett beslut om distansundervisning får gälla som längst en termin i taget. I gymnasiet är bestämmelserna något mindre rigida, och distansundervisning kan också bli aktuellt för en hel gymnasieutbildning i vissa fall.

Också distansundervisning kommer att kunna läggas ut på entreprenad, men bara till huvudmän inom skolväsendet som har fått tillstånd från Skolinspektionen att bedriva distansundervisning.

Fru talman! Låt mig sammanfattningsvis säga att de lagändringar vi debatterar i dag löser ett antal specifika problem i skolan. Fjärrundervisning kan vara en del i att lindra effekterna av lärarbristen. Det är kanske i synnerhet viktigt på platser som mitt eget hemlän. Det handlar om att tillgodose elevers rätt till undervisning med behöriga lärare. Distansundervisning kan bli viktigt för att erbjuda undervisning till vissa elever som annars kanske skulle bli helt utan utbildning. Det handlar om att med lite flexiblare stöd göra problematisk frånvaro lite mindre problematisk. Lagförslagen omgärdas av ett antal restriktioner och krav som gör att närundervisning i fortsättningen ska vara huvudregel eftersom det inte finns något som slår mötet mellan lärare och elev.

Med detta vill jag yrka bifall till utbildningsutskottets förslag i betänkande 23.

Jag ber om ursäkt för att jag har dragit över talartiden, men jag har åkt 100 mil för denna debatt - så jag tycker att jag var värd den tiden.

(Applåder)

Anf. 58 Fredrik Christensson (C)

Fru talman! Om en kammardebatt denna speciella vår skulle ske på distans är det väl debatten om fjärr- och distansundervisning. Även jag har tagit mig till riksdagen för första gången på flera månader för just denna debatt.

Den största uppoffringen har gjorts av studenter inom framför allt gymnasieskolan, vuxenutbildningen och högskolan denna vår. De har på kort tid ställt om till fjärr- och distansundervisning, med betoning på framför allt fjärrundervisning. Även lärarna har gjort en stor omställning.

Den bild jag har mött från denna omställning är att det generellt sett har fungerat förvånansvärt bra, men det har inte fungerat för alla elever. Elevernas behov, ämnen eller andra förutsättningar har spelat en roll.

Under coronapandemin har det kommit ett antal bra initiativ där jag vill passa på att lyfta upp det initiativ som forskningsinstitutet Rise tillsammans med Utbildningsradion, Skolverket med flera har startat, nämligen hemsidan skolahemma.se. Man bidrar med arbetsmetoder för lärare och rektorer samt stöd för vårdnadshavare och huvudmän. Den forskningssammanställning och de arbetsmetoder som har kommit fram i det arbetet lägger en god grund för ett framtida arbete när det handlar om att utveckla fjärr- och distansundervisning i Sverige.

Denna speciella vår kommer också att kräva en särskild granskning och utvärdering av det som har hänt och vilka lärdomar vi kan dra. Vad har fungerat bra, och vad hade kunnat fungerat ännu bättre när det handlar om fjärr- och distansundervisning? I vilka moment passar den bra, och i vilka moment passar den mindre bra? Lärdomarna efter denna vår i det ämne vi i dag debatterar är många.

Fru talman! Den proposition som vi diskuterar i dag är ett bra första steg för att möjliggöra fjärr- och distansundervisning i fler ämnen och skapa ett tydligt ramverk. Förslagen innebär utökade möjligheter till fjärrundervisning jämfört med i dag. De utökade möjligheterna till fjärrundervisning bedöms inte minst få positiva effekter för lands- och glesbygd i Sverige när det gäller att kunna erbjuda undervisning av hög kvalitet med behöriga lärare i hela landet.

Skolan är oftast navet på landsbygden och i glesbygden, men bristen på lärare i allmänhet och behöriga lärare i synnerhet är tyvärr ett stort problem. Att stärka kvaliteten och likvärdigheten i svensk skola är en prioriterad fråga för Centerpartiet. Genom fjärrundervisning kan kompetens delas över landet så att lärare kan fördela sina tjänster på flera skolor utan att dagligen själva behöva åka mellan de olika skolorna. Det sparar tid, och det ger fler tillgång till de allra bästa lärarna.

Propositionen är också ett naturligt steg utifrån den genomförda försöksverksamheten och det arbete som behöver ske för att utveckla skolan i Sverige och för att kunna bidra till att fler elever möts av behöriga och erfarna lärare samt höja kvaliteten.

Men fjärrundervisning är inte bara en nödvändig del för Sveriges lands- och glesbygdsskolor utan den är också en viktig faktor för att nyanlända elever ska få tillgång till modersmålslärare och studiehandledare, till exempel för skolor i utsatta områden i storstäderna. Genom fjärrundervisning kan skickliga och kompetenta lärare möta elever på såväl landsbygden som i de större städerna.

Fru talman! Propositionen tar också upp distansundervisning. Vi har tidigare i debatten fått skillnaden mellan fjärrundervisning och distansundervisning förklarad för oss.

Distansundervisning ska få ske och användas för elever som inte har möjlighet att delta i närundervisning på grund av dokumenterad medicinsk, psykisk eller social problematik och i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan även för elever som av andra skäl inte har möjlighet att delta. Det kan till exempel handla om elitsatsande idrottsmän och idrottskvinnor eller elever som befinner sig i andra länder.

Betänkandet innehåller också möjligheter och förbättringar när det gäller att skapa förutsättningar för undervisning och utbildning på entreprenad, vilket är en viktig förutsättning för att få huvudmän att hjälpas åt och bidra för att stärka svensk skola.

Fru talman! Vi behöver nu på djupet analysera och dra lärdom av den vår som varit när det handlar om omställning till fjärr- och distansundervisning, som skett särskilt på gymnasieskolor runt om i landet. Jag ser fram emot att läsa forskningsrapporter och utvärderingar för att kunna dra lärdom och se vad vi behöver göra framöver. Men den proposition som i dag ligger på riksdagens bord är ett viktigt steg för att möjliggöra fler ämnen inom fjärrundervisningen och skapa tydliga regelverk, vilket är bra.

Jag yrkar därför bifall till propositionen.

Anf. 59 Roger Haddad (L)

Fru talman! Jag yrkar å Liberalernas vägnar bifall till propositionen och avslag på samtliga motionsyrkanden som inlämnats. Vi tycker inte att man ska bredda försöket med fjärr- och distansundervisning utöver det som aviserats. Försöksverksamheten förlängs ett år, men i de lagändringar som föreslås vill vissa partier i utskottet expandera möjligheten till fler ämnen och fler former och att besluten ska gälla över flera år. Vi i Liberalerna står inte bakom det.

Det måste även i fortsättningen finnas ett förändringstryck på huvudmännen. Ett av skälen till att Liberalerna över huvud taget gick med på regeringens förslag att gå fram till riksdagen med den här produkten var just att man ska behålla incitament så att huvudmän, kommuner och friskolor inte ska avstå från att söka, rekrytera och locka utbildade, behöriga lärare till svensk skola.

Som några varit inne på har vi pedagogisk segregation och stor lärarbrist, och tyvärr ökar andelen obehöriga lärare i hela landet - i synnerhet i socioekonomiskt tuffa områden, där skolorna redan har stora problem och där många elever som har särskilda behov och skulle behöva utbildade, behöriga lärare inte har det. Och då ska vi inte tala om situationen ute i landet när det gäller landsbygd och glesbygd. Där är alternativet, som det också står i propositionen, att man inte får den undervisningen.

Jag känner inte igen den kritik som till exempel Sverigedemokraterna tar upp - att vi skulle sänka kraven genom att gå fram med denna proposition. Det står ingenstans i detta dokument eller detta förslag att någon obehörig ska sitta i ett klassrum och undervisa eleverna, utan hela syftet med propositionen är att öka elevernas tillgång till utbildade, behöriga lärare i till exempel matematik eller svenska. Jag kan garantera Robert Stenkvist att den här produkten aldrig någonsin hade nått Helgeandsholmen och Sveriges riksdag om det stått i förslaget att nu sänker vi kraven, och nu ska i princip vem som helst kunna ställa sig i ett klassrum och undervisa eleverna.

Det är en handledare som ska ta hand om eleverna i det klassrum där de är, men man ringer upp eller använder tekniken och de tekniska möjligheterna för att ta del av den kompetens som dessa elever behöver.

Jag tycker att det här är bra. Det ska vara skärpta regler. Det står väldigt tydligt att det här inte är en huvudregel utan undantag och att det ska ske i begränsad omfattning. Huvudbudskapet är fortfarande närundervisning, kontakt med läraren och lärarledd undervisning. Och när man fattar beslut om den här insatsen ska det ske ett läsår i taget. Detta för att eleverna inte ska ha fjärrundervisning i flera år men också för att hela tiden ha ett tryck på huvudmännen att anställa behöriga lärare.

Vi kommer att hålla ett öga på den produkten. Vi kommer inte att medverka till att sänka kraven så att eleverna inte får tillgång till utbildade, behöriga lärare, för det är det viktigaste för att höja kvaliteten och resultaten i svensk skola.

(Applåder)

(forts. § 19)

Anf. 60 Mats Berglund (MP)

Fru talman! De senaste månaderna har varit mycket annorlunda på många sätt. Det gäller inte minst skolan. Sveriges lärare och elever har fått genomgå en omfattande snabbkurs i digitala undervisningsformer, såväl fjärrundervisning som distansundervisning. Jag vill verkligen säga att det är fantastiska insatser som har gjorts av personalen ute i svensk skola som har tagit sig an utmaningarna och klarat en termin som förmodligen inte påminner om någonting annat i skolans historia.

Vi har alla lärt oss mycket. Vi har lärt oss hur vi praktiskt kan överbrygga hinder och har blivit bättre på fjärr- och distansundervisning. Men vi har också påmints om skolans stora betydelse utöver undervisningen. Det handlar om betydelsen som socialt skyddsnät för de mest utsatta barnen i vårt samhälle. Det handlar om betydelsen av skolmaten och tillgången till elevhälsans personal. Men det handlar också om hur viktig närundervisningen, alltså den fysiska undervisningen på plats i klassrummet, faktiskt är och särskilt för de barn som redan har tuffa förutsättningar.

Vi oroas av att det särskilda stödet kanske inte har fungerat som det hade behövts i den digitala miljön. Samtidigt ser vi försiktiga men ändå vissa positiva signaler från några elevgrupper som nu har haft en betydligt större skolnärvaro när de har kunnat ta del av undervisningen från hemmiljön i stället för i skolan.

Fru talman! I dag debatterar vi utbildningsutskottets betänkande om fjärrundervisning, distansundervisning och vissa frågor om entreprenad. Det är ett förslag som Miljöpartiet och Socialdemokraterna förberedde i regeringen långt innan vi hade en pandemi. Syftet med förslaget är att bättre ta till vara digitaliseringens möjligheter till undervisning när närundervisning av olika skäl inte är möjlig.

Det kan till exempel bli aktuellt med fjärrundervisning om det för viss undervisning inte finns någon lärare inom huvudmannens skolenhet som uppfyller skollagens krav på legitimation och behörighet och huvudmannen trots upprepade ansträngningar inte har lyckats anställa en sådan lärare, eller om elevunderlaget för en viss skolenhet är så begränsat att närundervisning inom skolenheten leder till betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för huvudmannen, alltså när det är alldeles för få elever i närområdet.

Vi tror att dessa förslag kan få stor betydelse framför allt på Sveriges landsbygd och i glesbygder där det i dag är svårt att rekrytera behöriga lärare i vissa ämnen. Flera ledamöter har varit inne på det tidigare i debatten.

Samtidigt är det viktigt att vi inte nöjer oss med en situation med stor lärarbrist. Arbetet med att rekrytera fler till läraryrket fortsätter intensivt. Miljöpartiet har arbetat med läraryrkets attraktivitet under lång tid och infört till exempel lärarlönelyftet. Vi har också minskat lärares arbetsbörda på olika sätt, bland annat genom färre obligatoriska nationella prov.

Fru talman! När det gäller distansundervisning föreslår vi att sådan ska få användas för en elev som inte kan delta i närundervisning på grund av en dokumenterad medicinsk, psykisk eller social problematik. I gymnasieskolan och i gymnasiesärskolan ska sådan få användas även för elever som av andra särskilda skäl inte kan delta i närundervisningen. Det kan handla om elever som håller på med elitidrott eller har en yrkeskarriär som innebär mycket resande och därför inte kan vara så mycket närvarande. Det kan också handla om elever som bor utomlands tillsammans med sina föräldrar eller sina vårdnadshavare. Det behöver i sådana fall tas beslut från fall till fall om detta är tillämpligt.

Miljöpartiet tycker att det är angeläget att vi på allvar tar till oss den kunskap om effekterna av den fjärr- och distansundervisning som har bedrivits under denna period med coronapandemin. När vi utvärderar de erfarenheter som vi har fått av det som har skett under våren kan det leda till att elever som kan lyckas bättre med distansundervisning också ska kunna få ta del av sådan i större utsträckning även framöver.

Slutligen har skollagens kapitel om entreprenad också setts över. Det föreslås i propositionen att fjärrundervisning och distansundervisning ska kunna överlämnas på entreprenad inom vissa ramar.

Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 61 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Det är trevligt att få diskutera utbildningsfrågor i allmänhet och inte minst fjärrundervisning i synnerhet.

Corona har slagit hårt mot världen, Sveriges befolkning och svensk skola. Lärare, rektorer och annan skolpersonal gör heroiska insatser varje dag, inte minst de som på kort varsel har fått gå över till fjärrundervisning.

Men det finns också positiva saker som sker i kriser. Dit hör arbetet med att skolan har fått sig en skjuts när det gäller just arbetet med olika digitala lösningar. Det måste vi kunna ta till oss, alltså att det även mitt i en kris faktiskt kan ske positiva saker.

Vi moderater är bekymrade över det förslag som har kommit när det gäller fjärr- och distansundervisning. Det innebär att det tas steg tillbaka när det gäller möjligheterna att bedriva fjärr- och distansundervisning jämfört med i dag. Det skriver Per-Arne Andersson, chef för utbildning vid Sveriges Kommuner och Regioner och Ulla Hamilton, Friskolornas riksförbund.

Regeringens förslag innebär att möjligheterna för fjärrundervisning begränsas. Det ska ske endast om ingen behörig lärare finns att tillgå trots upprepade försök att rekrytera. Det ska endast ske i teoretiska ämnen, och tillstånd ska ges för endast ett år i taget och med begränsningar i elevgruppers storlek. Det är den framtid som regeringen ger fjärrundervisningen.

Ni hör själva: Begränsa och försvåra så mycket som möjligt. Med tanke på att det handlar om att köpa in utrustning för att kunna bedriva fjärrundervisning och att det finns en osäkerhet i och med att man får tillstånd för bara ett år i taget blir detta ytterligare problematiskt.

Åtskilliga rektorer och lärare vittnar om att vårens distansundervisning har varit lyckad, speciellt för elever som har haft stor skolfrånvaro tidigare. I vissa fall har man uppnått 100 procents närvaro tack vare distansundervisningen. Det är verkligen någonting som vi politiker borde bejaka och inte förhindra, som regeringen vill.

Vi tror på digitaliseringens möjligheter, och vi vill öppna upp för den utvecklingspotential som fjärr- och distansundervisning men även andra digitala lösningar faktiskt innebär. Vi vill att fjärr- och distansundervisning ska vara möjliga i alla ämnen och inte bara i de teoretiska. Vi vill inte begränsa elevgruppernas storlek, och vi vill hellre ha långsiktiga beslut speciellt med tanke på den utrustning som krävs för att bedriva denna typ av undervisning. Skolinspektionen kan följa att undervisningen sker med den bästa kvaliteten.

I många debatter här i kammaren har vi talat om att ha tillit till professionen, att visa att vi litar på att rektorer och lärare ute på våra skolor faktiskt vet vad som är bäst för eleverna. Denna proposition och dessa förslag när det gäller fjärrundervisning går verkligen i motsatt riktning. Här skickar riksdagen tyvärr tydliga signaler till professionen om att man inte litar på dem och inte tror att de är kvalificerade nog att bedöma när fjärr- och distansundervisning kan innebära att skolan blir bättre och att resultaten blir bättre för eleverna ute i verksamheterna.

Jag tycker att det är sorgligt att vi inte tar till vara möjligheterna och att vi inte litar på dem som jobbar ute på våra skolor och på att de kan se möjligheterna och ta vara på dessa på ett sätt som gynnar deras elever.

Vi ser skolans kunskapsuppdrag som det viktigaste målet. Därför vill vi att fjärrundervisning ska få användas för olika typer av undervisning och i större utsträckning än det som propositionen föreslår.

Låt något gott komma av denna kris! Se möjligheterna, och begränsa inte sönder möjligheterna att använda detta verktyg!

Fru talman! Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för att vinna tid vid voteringen yrkar jag bifall endast till reservation nr 1.

(Applåder)

Anf. 62 Linus Sköld (S)

Fru talman! I stora stycken delar Maria Stockhaus och jag ingången att det ska vara möjligt att undervisa på distans för att lösa vissa problem. Det ska också vara möjligt att använda fjärrundervisning för att lösa vissa andra problem.

Det verkar dock som att vi skiljer oss åt när det kommer till hur vi ser på det mellanmänskliga mötet. Till viss del måste detta betyda att vi skiljer oss åt i synen på vad som är skolans roll och uppdrag. Det som är skolans fostransuppdrag - det som handlar om socialisering och om värdegrund - sköts bäst i mötet mellan lärare och elev.

Skoltiden skulle kunna liknas vid en resa. Vi vill att resan ska vara en äventyrsresa och inte en charterresa. Varje äventyrsresa kräver att man har en guide, och den guiden är läraren. För att en elev ska följa läraren, eller guiden, på den snåriga resa som livet kan vara när man är ung vuxen - vilket det i många av dessa fall handlar om, i alla fall när det blir fråga om distansundervisning - krävs det tillit i relationen. Relationen mellan resenär och guide kräver att resenären litar på guiden, och detsamma gäller mellan eleven och läraren.

Tillit och relationer skapas bäst när vi möts ansikte mot ansikte. Håller inte Maria Stockhaus med om detta? Finns det inte ett värde i det mellanmänskliga mötet som gör att det är värt att ha kvar närundervisning som huvudregel i både grundskolan och gymnasieskolan?

Anf. 63 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Linus Sköld får det att låta som att Moderaterna vill verka för en skola där distans- och fjärrundervisning tar över all undervisning, men det är det över huvud taget inte fråga om. Detta är en lösning som kan behöva användas i många olika situationer och i många olika ämnen. Det vi är ute efter är att vi ska visa tillit till dem som jobbar i skolan - till rektorer och till lärare. När de ser att undervisningen skulle bli bättre och att fler elever skulle ha möjlighet att nå målen genom att man använder digitala verktyg ska inte vi från denna kammare begränsa deras möjligheter att använda dem.

Jag ser också ett stort problem i frågan om tillit till professionen när vi säger att vi förväntar oss att man ska köpa in all utrustning för att bedriva denna verksamhet samtidigt som man bara får tillstånd ett år i taget. Det är väldigt mycket hängslen och livrem i denna lagstiftning, och det är en tydlig signal om att vi inte litar på dem ute på skolorna eller på att de klarar av att bedöma när och i vilken omfattning det är rimligt att ha denna typ av undervisning.

Vi är helt överens om det grundläggande uppdraget och om vikten av social samvaro och av att man träffas fysiskt. Det vi vänder oss emot är den totala bristen på tillit till professionen i skolan - i detta sammanhang - samt det här med att begränsa och försvåra så mycket som möjligt i stället för att öppna upp möjligheter.

Vi har ändå, tack vare den tidigare alliansregeringen, i Skolinspektionen en kontrollinstans som har möjlighet att vidta åtgärder om inte skolan lever upp till det breda uppdrag som den faktiskt har.

Jag tycker att det är bedrövligt tråkigt med de begränsningar som finns. När Linus Sköld talar om tillit blir det nästan parodiskt med tanke på den totala brist på tillit till professionen i skolan som denna proposition andas.

Anf. 64 Linus Sköld (S)

Fru talman! Det handlar inte om brist på tillit till professionen utan om brist på tillit till ett dysfunktionellt marknadssystem, skulle jag säga.

De förslag Moderaterna har lagt fram med anledning av denna proposition skulle öppna upp för en helt fri marknad där distansundervisning skulle kunna erbjudas som ett alternativ till närundervisning för alla elever. Det ska vara valbart för alla elever att delta i distansundervisning i stället för närundervisning. Vi förstår ju vad detta skulle göra med friskoleföretagens kostnader - de skulle sjunka direkt, och det skulle finnas en ny möjlighet att göra vinst på skolbarn. Det är ju egentligen detta som är Moderaternas huvudsyfte här.

Det är samma sak när det kommer till att Moderaterna vänder sig emot möjligheten att begränsa elevgruppernas storlek vid fjärrundervisning. Moderaterna vill inte ha någon sådan begränsning, för om man kan ha klasser med 100 elever på fjärrundervisning kan man tjäna jättemycket pengar på den undervisningen. Det förvånar mig inte att Moderaterna är emot detta, men jag tycker att det skulle vara ett dåligt system.

Tycker inte Maria Stockhaus också att det skulle vara ett dåligt system?

Anf. 65 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Från moderat håll har vi tillit även till friskolorna, till att den personal och de rektorer som jobbar där kan leva upp till de styrdokument som vi beslutar om härifrån samt till att de sätter elevernas intressen i första rummet och styr mot att säkerställa att fler elever når målen.

Detta är en ideologisk fråga. Tror vi att fristående skolor kan leverera kvalitet och faktiskt är intresserade av att eleverna lär sig någonting, eller tror vi att det enda de är intresserade av är att tjäna pengar? Jag har tillit till att de har fokus på elevernas kunskapsresultat.

Det finns många kommunala huvudmän - här i närheten finns ett antal - som fullkomligt struntar i hur det går för eleverna. Det finns skolor som år ut och år in får gå med dåliga resultat utan att kommunen vidtar några åtgärder. Botkyrka, där Linus Skölds partikollegor har styrt under mycket lång tid, är ett lysande exempel. Den kommunala huvudmannen där visar en total brist på intresse för hur det går för eleverna; man låter dem misslyckas år ut och år in utan att vidta några åtgärder.

Jag skulle vilja se det som att det viktiga är att vi litar på att professionen klarar av att bedöma när detta är rimligt att använda och när det inte är det. Styrdokumenten gäller. Skolinspektionen finns på plats. Jag skulle önska att man kunde vidta tuffare åtgärder mot kommunala huvudmän som inte sköter sig, vilket jag tycker att man har varit lite mesig med.

Oavsett om det är en kommunal eller en fristående huvudman måste det finnas tillit till att huvudmannen ser till elevernas bästa. Det finns lysande exempel på friskolor och på kommunala huvudmän, likaväl som det finns urusla kommunala huvudmän och urusla fristående huvudmän. Frågan om kvalitet har inte med huvudmannaskapet att göra.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 juni.)