Fokus på unga

Kulturutskottets betänkande 2013/14:KrU9

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 17 juni 2014

Beslut

Alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor (KrU9)

Riksdagen godkände regeringens förslag på nytt mål för alla statliga beslut och insatser som rör ungdomar mellan 13 och 25 år. Målet är att alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Det innebär att de nuvarande målen för ungdomspolitiken inte längre ska gälla.

Ungdomspolitiken ska behandla frågor om ungdomars villkor inom många olika områden, till exempel utbildning, arbete, försörjning, bostad, hälsa, inflytande, kultur och fritid. Alla insatser som rör ungdomar bör ha ett ungdomsperspektiv. Regeringen presenterar också ett ungdomspolitiskt handlingsprogram för perioden 2014-2017. Där är tre områden särskilt viktiga: ungdomars inflytande, egen försörjning och psykiska hälsa.

Ändringar ska också göras i skollagen om kommunernas aktivitetsansvar för ungdomar, det som tidigare hette informationsansvar för icke skolpliktiga ungdomar. Kommunerna får i uppgift att föra ett register över de ungdomar som omfattas av ansvaret. De insatser som görs ska också dokumenteras på lämpligt sätt.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag. Riksdagen sa nej till motioner som lämnats med anledning av förslaget samt nej till motioner från allmänna motionstiden 2013 om olika ungdomsfrågor.

Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Hela betänkandet

Betänkande 2013/14:KrU9 (pdf, 2 MB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

18 motioner, 1 proposition

Från regeringen

proposition 2013/14:191 Med fokus på unga - en politik för goda levnadsvillkor, makt och inflytande

Motioner från ledamöterna

Med fokus på unga - en politik för goda levnadsvillkor, makt och inflytande Motion 2013/14:Kr16 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S)
Med fokus på unga - en politik för goda levnadsvillkor, makt och inflytande Motion 2013/14:Kr17 av Lars Ohly m.fl. (V)
Med fokus på unga - en politik för goda levnadsvillkor, makt och inflytande Motion 2013/14:Kr18 av Margareta Larsson (SD)
Med fokus på unga - en politik för goda levnadsvillkor, makt och inflytande Motion 2013/14:Kr19 av Esabelle Dingizian m.fl. (MP)
Musik- och kulturskolan Motion 2013/14:Kr210 av Christina Oskarsson m.fl. (S)
Fritidsgårdar Motion 2013/14:Kr225 av Lars Ohly m.fl. (V)
Fritidsgårdar för våra barn och ungdomar Motion 2013/14:Kr229 av Ann-Christin Ahlberg och Christina Oskarsson (S)
Den demokratiska medvetenheten hos unga Motion 2013/14:Kr230 av Helén Pettersson i Umeå (S)
Sociala investeringar lönar sig Motion 2013/14:Kr258 av Anne Marie Brodén (M)
Självmordshets med stöd av internet Motion 2013/14:Kr262 av Anita Brodén m.fl. (FP)
Ökad basfinansiering till science center Motion 2013/14:Kr270 av Suzanne Svensson m.fl. (S)
Utarbeta en nationell strategi för Sveriges kultur- och musikskolor Motion 2013/14:Kr274 av Pyry Niemi (S)
Kommunal musik- och kulturskola för alla barn och ungdomar Motion 2013/14:Kr291 av Kurt Kvarnström och Carin Runeson (S)
Kultur, tillgänglighet och historia Motion 2013/14:Kr295 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S)
Kulturskolan Motion 2013/14:Kr310 av Lars Ohly m.fl. (V)
Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund, fritid, idrott, civilsamhälle, folkrörelser, folkbildning Motion 2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S)
Bättre psykisk hälsa och psykiatrisk vård bland unga Motion 2013/14:So664 av Agneta Luttropp m.fl. (MP)
Politik för grundskolan Motion 2013/14:Ub569 av Ibrahim Baylan m.fl. (S)

Beredning

Beredning i utskottet: 2014-05-06
Justering: 2014-06-03
Betänkande publicerat: 2014-06-10
Trycklov: 2014-06-09

Reservationer 27
Betänkande 2013/14:KrU9

Alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor (KrU9)

Regeringen föreslår att riksdagen ska godkänna ett nytt mål för alla statliga beslut och insatser som rör ungdomar mellan 13 och 25 år. Målet är att alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Det innebär att de nuvarande målen för ungdomspolitiken inte längre ska gälla.

Regeringen föreslår också ändringar i skollagen om kommunernas aktivitetsansvar för ungdomar, det som tidigare hette informationsansvar för icke skolpliktiga ungdomar. Kommunerna får i uppgift att föra ett register över de ungdomar som omfattas av ansvaret och de insatser som görs ska också dokumenteras på lämpligt sätt.

Kulturutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag. Utskottet föreslår också att riksdagen säger nej till motioner som lämnats med anledning av förslaget samt nej till motioner från allmänna motionstiden 2013 om olika ungdomsfrågor.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2014-06-17

Webb-tv Debatt om förslag: Fokus på unga

17 juni 2014
Debatt om förslag 2013/14:KrU9

Dokument från debatten

2014-06-17

Protokoll för debatten

Isak From (S)

Anf. 43 Isak From (S)

Herr talman! Det är examenstider. Unga personer lämnar grundskolan. De flesta är på väg till gymnasiet. Studenterna firar på lastbilsflak. En del går vidare till jobb, en del till högskola. Några ramlar av och tar sig inte vidare. I betänkandet vi debatterar behandlas proposition 2013/14:191, Med fokus på unga - en politik för goda levnadsvillkor, makt och inflytande . Vi socialdemokrater har 23 reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 1, 4, 8, 12, 15, 19 och 25. Tittar man på propositionen lite hastigt kan man åtminstone se en lovande omslagsbild. Den visar en telefon med kamera. Detta signalerar att regeringen är medveten om att det hänt saker i alla fall på tekniksidan. Herr talman! Jag ska främst prata om ungas inflytande och delaktighet, kultur och fritid. Mina kamrater kommer senare att beskriva hur det hade blivit om det varit en socialdemokratisk regering som utformat handlingsprogrammet, som ju är en tung del i propositionen - och hur det kommer att bli med en socialdemokratisk regering. Den nuvarande ungdomspolitiken lades fast genom proposition 2004/05:2, Makt att bestämma - rätt till välfärd , och betänkande 2004/05:KrU2. I propositionen presenterades två mål för den nationella ungdomspolitiken: "ungdomar skall ha verklig tillgång till välfärd" och "ungdomar skall ha verklig tillgång till makt". Det var två starka och högt ställda mål. Målen reviderades något i budgetpropositionen för 2008 och fastställdes sedan av riksdagen. De nuvarande målen är att "alla ungdomar ska ha verklig tillgång till välfärd" och att "alla ungdomar ska ha verklig tillgång till inflytande". Jag har vid ett flertal tillfällen debatterat frågor som rör unga med ansvarig minister, först med Nyamko Sabuni, sedan med Maria Arnholm, som jag tycker borde ha varit här nu. Det har gällt delaktighet och inflytande för unga, bostadsbrist, utbildningsbrist, betygshets, psykisk ohälsa, arbetslöshet, arbetsvillkor och jämställdhet. Mina frågor har varit varför en del unga halkar efter och varför Sverige inte ger alla unga förutsättningar att klara samhället. Svaren från ministrarna har väl varit lite svävande, men sammanfaller förbluffande väl med regeringens handlingsplan, som man presenterar här i dag. Det känns som att regeringens företrädare är blinda för de hinder som finns på vägen. Det är självklart för mig som socialdemokrat att vi måste rusta våra unga för de livsvillkor som jag och många med mig vet finns. Det kommer tillfällen i människors liv när de måste göra omtag, skaffa bredare kompetens, byta jobb, flytta och skaffa ny bostad. Här kan samhället se till att det finns verktyg till hands. Det är extra viktigt att det finns verktyg när det gäller en ung människa. Regeringens förslag till handlingsplan är mycket att likna med ett manifest över regeringens förda politik under de åtta åren. Man manifesterar att trots sänkta socialavgifter och sänkt restaurangmoms har det bara gett ett fåtal jobb till skyhög kostnad för samhället. Man manifesterar bostadsbristen och ungas möjlighet till ett första egnahem genom att presentera en bostadspolitik, Attefallshusen i friggebodsformat, som ger unga möjlighet att bo kvar hemma på tomten. Man manifesterar att upp till 25 procent lämnar gymnasiet utan godkända betyg. Var fjärde elev lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg. Betyget på den under åtta år förda politiken på utbildningssidan kan inte bli annat än F, Icke godkänd. Antalet elever som lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet har ökat med 18 procent sedan 2006. Med hänsyn tagen till elevkullarnas storlek lämnar i dag var åttonde elev grundskolan utan gymnasiebehörighet. Herr talman! Den moderatledda regering må vara nöjd med sin politik, men Sveriges unga är det inte. Det som konstateras är att regeringen själv konstaterar att man inte når upp till målsättningen inom ungdomspolitiken. Skattesänkningar får följder. I stället för att sätta in kraftfulla åtgärder och resurser väljer man nu att föreslå ett nytt mål för ungdomspolitiken. Regeringen föreslår att de nuvarande målen för den nationella ungdomspolitiken inte längre ska gälla och har ett nytt mål för statliga insatser som berör ungdomar. Det nya målet för statliga beslut och insatser som berör unga i åldern 13-25 ska vara att alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Vi ser nu att regeringen för att om möjligt klara målsättningen inom ungdomspolitiken skriver ned målsättningen. Det är tydligt för oss att det är en ambitionssänkning. Vi menar att det framgår av de styrande målen att ungdomar har rätt till inflytande som är verkligt, inte bara en formell rätt att höras. Vi socialdemokrater har i stället föreslagit att målet för ungdomspolitiken bör formuleras som så att alla ungdomar ska ha rätt till verklig välfärd och goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och ges faktiskt inflytande över samhällsutvecklingen. Vi har ju också en reservation nr 1, som jag tidigare yrkat bifall till. Vi är inte ensamma om att tycka att borttagandet av välfärdsmålet och nedtoningen av inflytandemålet är en ambitionssänkning. Vi delar vår oro med många remissinstanser som menar att för mycket fokus läggs på enskilda individer och att det är illa när välfärdsmålet överges. Jämlik tillgång till välfärd är en förutsättning för riktig tillgång till makt. Unga måste få bättre stöd av samhället när det kommer till grundläggande rättigheter som egen försörjning, egen bostad och möjlighet till sjukvård. Vi menar också att en av de allra mest grundläggande faktorerna för att kunna ta makt och forma sitt eget liv är tillgång till utbildning. Vi delar regeringens uppfattning att ungdomspolitiken ska vara sektorsöverskridande och behandla frågor om ungdomars villkor inom områden som utbildning, arbete, försörjning, bostad, hälsa, inflytande, kultur och fritid, Herr talman! Grunden för delaktighet läggs i ungdomsåren, vilket gör ungas fritid så viktig. Allt färre barn deltar i dag i organiserade fritidsysselsättningar, och förutsättningarna för att organisera sig är svaga i många delar av landet. De som inte deltar i lika hög grad är barn i ekonomiskt utsatta förhållanden och barn med annan etnisk bakgrund. Ungdomsarbetslösheten och föräldrars arbetslöshet är också faktorer som har påverkat detta. Det hänger ihop med barnens förutsättningar att vara delaktiga i samhället. Vi vet att barn och unga som deltar i och har en aktiv fritid har möjlighet att skapa gemenskap och kan bygga demokratiska organisationer. Är de medlemmar i en demokratisk förening lär de sig också de demokratiska spelreglerna. Därför är den nya ungdomspolitiken viktig för vilket samhälle vi kommer att ha om tio år. Trots att regeringen ser att vissa grupper i mindre utsträckning deltar i organiserad fritid finns det få förslag om att öka ungas organisering. Möjligheten för unga att få inflytande bygger på att unga kan organisera sig. Vi tycker att Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF - tidigare Ungdomsstyrelsen, det tar ett tag att lära sig, vi kanske lär oss till slut - bör få i uppdrag att se över hur stödet till ungdomsorganisationerna och ungdomsverksamhet är utformat och fördelat såväl nationellt som regionalt och lokalt. Bakgrunden är att vi ser en skev fördelning. Därför har vi tillsammans med V och MP reservation 4. Ungdomsstyrelsen, numera MUCF, kan se att antalet tjejer och killar ökar bland det totala antalet medlemmar som finns i ungdomsorganisationer som får ta del av statsbidraget. Men fördelningen börjar bli alltmer skev. År 2010 var 47 procent av organisationernas medlemmar tjejer och 53 procent killar. Två år senare var 41 procent tjejer och 59 procent killar. Tillsammans med att Sverige är ett land där klassklyftorna i dag växer allra mest inom OECD ser vi i dag att tjejer missgynnas av statsbidragsfördelningen till ungdomsorganisationer. Det är naturligtvis inte acceptabelt. Det måste politiken styra upp. Det är därför som vi först och främst vill ha en översyn av statsbidragen. Ungdomsstyrelsens och MUCF:s mest aktuella uppgifter visar att bara en tredjedel av de i åldern 16-29 år förstår syftet med och är ganska intresserade av politik. Endast 13 procent av de unga tror att de kan påverka politiska beslut, och 15 procent anser att de har goda eller ganska goda möjligheter att föra fram sina åsikter till dem som bestämmer i deras kommun. Det finns saker att göra med inflytandet. Det är därför som det är så viktigt att vi trycker på det och säger att ungdomar bör ha ett inflytande. Det finns vissa positiva tendenser. Viljan att vara med och påverka är större. Det är 39 procent av de unga som svarar att de vill vara med och påverka i den egna kommunen. Var de bor i landet har också stor betydelse för ungas politiska intresse. En större andel unga bosatta utanför storstadsregionerna känner sig mindre delaktiga i samhället. Samtidigt visar det sig att många institutioner och organisationer inte har en aktiv agenda för att ta det på allvar. Vi menar att mycket görs på området, men vi vill höja ambitionsnivån. Vi menar att man måste uppmuntra mångfald och pluralism och öppna dörrarna mellan Sverige och världen, mellan majoritetssamhället och de olika minoritetssamhällena. När det gäller ungdomsorganisationerna vill vi särskilt uppmuntra projekt. Ungdomsstyrelsens och MUCF:s analys visar att unga med utländsk bakgrund och unga i socialt utsatta förorter är minst lika intresserade av politik och samhällsfrågor som genomsnittet bland unga i landet, och det är viktigt att de får stöd. De har svårare att komma till tals. För oss socialdemokrater är det därför viktigt att demokratin utövas genom många vägar in i samhället. Vi ser ett framväxande problem är en allt större främlingsfientlighet, som tar sig uttryck i islamofobi, afrofobi, antisemitism, antiziganism och homofobi samt att icke-demokratiska rörelser och värderingar får fotfäste. Herr talman! Att unga får faktiskt inflytande över samhällsutvecklingen är centralt, och därför har vi också reservation 19 om ungas inflytande. Den bästa möjligheten att motverka intolerans och främlingsfientlighet är stor tillgång till fritidsaktiviteter. Det är därför vi socialdemokrater vill att alla barn i alla familjer bör ges möjlighet att delta i kulturskolans verksamhet. För att detta ska bli möjligt krävs låga eller inga avgifter. Den kommunala musik- och kulturskolan bör vara tillgänglig för alla barn. Kommunerna ska kunna erbjuda kultur- och musikskola med hög kvalitet och låga eller inga avgifter oavsett var i landet man bor. Vi har också ett förslag om att stärka idrotts- och friluftslivet med faktiska medel för att kunna göra det möjligt att unga ska kunna delta i idrotts- och friluftsaktiviteter oavsett var i landet de bor. Det ska vara billigt och lättillgängligt, och alla ska känna sig välkomna. Vi socialdemokraterna vill därför stödja föreningslivet och stärka barns och ungas delaktighet i och tillgång till idrotts- och friluftsverksamhet. Vi vill ha ett handslag med föreningslivet, Riksidrottsförbundet, Svenskt Friluftsliv samt kommunerna för att se till att barn och unga får bättre möjlighet och lägre avgifter när det gäller att delta i idrotts- och friluftsverksamhet. Därför har vi skrivit reservation 25. Det är detta det handlar om - vår framtid. Ska vi ge våra unga verktyg att klara hindren eller ska vi bara sänka skatten och hoppas? Moderaterna tränar som bekant på att hoppa. Det är bra, för de ska hoppa ut från Rosenbad i höst. (Applåder)

Esabelle Dingizian (MP)

Anf. 44 Esabelle Dingizian (MP)

Herr talman! Denna ungdomsproposition berör en och en halv miljon ungdomar mellan 13 och 25 år. Det betyder att den berör väldigt många ungdomar och deras framtid. Därför är den naturligtvis viktig. Herr talman! Det går bra för de allra flesta ungdomar i Sverige. Det beror på att vi har byggt upp en generell välfärd som de flesta har tillgång till. Det är viktigt att komma ihåg. I Sverige har vi haft en medveten politik som har stärkt unga människors ställning, men tyvärr ser vi att så inte är fallet längre. Vi kan inte blunda för den ojämlikhet som vi ser mellan ungdomar i dag - mellan dem som har framtidsdrömmar och dem som inte har några drömmar alls. Vi måste sluta att bara konstatera och prata om det här och i stället börja göra någonting åt det. Alliansen har under åtta år gjort en hel del insatser för ungdomar, åtminstone på de områden som jag har fokuserat på, nämligen skola och arbetsmarknad. Men, som jag har sagt vid flera tillfällen här i kammaren, har insatserna inte gjort någon märkbar skillnad för våra ungdomar. De positiva effekterna har alltmer uteblivit. Vi kan läsa i Ungdomsstyrelsens rapport Ung i dag 2013 att levnadsvillkoren i många avseenden fortfarande är problematiska och i vissa fall har försämrats sedan den förra propositionen 2004. Allt fler unga mår dåligt. Det är dubbelt så vanligt bland unga tjejer som bland killar. Resultaten i skolan har blivit sämre, arbetslösheten är hög och allt fler tvingas bo hemma fast de har blivit vuxna. Det här är inget bra bokslut för alliansregeringen. Som bekant är ungdomspolitiken sektorsövergripande och omfattar beslut inom en rad olika områden. Miljöpartiet har valt att ta upp tre av frågorna i propositionen, och jag tänker ta upp två av dem. För övrigt hänvisar vi till de motioner vi har skrivit under riksdagsåret Herr talman! Det första jag vill lyfta fram är Alliansens nya förslag till ett nytt mål: Alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Detta mål ställer sig Miljöpartiet absolut inte bakom. Vi vill inte ha ett mål som vi menar försvagar ungas ställning. Frågan är: Varför ska inte ungdomar få välfärd? Det känns onekligen konstigt att vi här i eftermiddag ska fatta ett beslut om ett mål där det inte står att ungdomar ska ha tillgång till välfärd. Vårt förslag är att alla ungdomar ska ha rätt till verklig välfärd och goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och ges faktiskt inflytande över samhällsutvecklingen. Herr talman! Det andra jag vill lyfta är att kommunerna ska få ett tydligare ansvar för unga som är under 20 år och som inte har fullgjort sin gymnasieutbildning. Inom ramen för detta ansvar ska alltså hemkommunernas uppgift vara att erbjuda lämpliga individuella åtgärder. Dessa ska i första hand handla om att motivera den enskilde att påbörja en utbildning eller om att erbjuda en utbildning i stället för att kommunerna bara ska hålla sig informerade om hur ungdomarna är sysselsatta, som fallet är nu. Detta tycker Miljöpartiet är bra. Det innebär i praktiken att man formaliserar det som många kommuner som har en hög ungdomsarbetslöshet eller ungdomar som hoppar av gymnasiet gör redan i dag. Många kommuner tar alltså redan detta ansvar. Och varför gör de det? Det beror på att regeringens egen modell, som innebär att Arbetsförmedlingen ska ha ansvar för att sätta ungdomarna i sysselsättning, totalt har havererat. Den politik som vi har i dag, där kommunerna inte har haft ansvaret utan bara ansvar för att hålla sig informerade, har totalt havererat. Vad har hänt? De ungdomar som har hoppat av har i bästa fall sprungit till Arbetsförmedlingen. Där har de inte fått någon hjälp eftersom det inte är någon som anställer ungdomar som inte har en gymnasieutbildning. De har därför gått tillbaka till kommunerna och bett att få försörjningsstöd. Detta har gjort att kommunerna har satt ungdomarna i sysselsättning för att slippa betala ut försörjningsstöd. Resultatet har blivit att vi i dag har över 100 000 ungdomar som varken jobbar eller studerar. Det är en politik som har varit oansvarig i åtta år som har sett till att denna grupp ungdomar har vuxit och blivit allt större. För det första tycker Miljöpartiet att regeringens förslag till viss del är bra. Men regeringen tillskjuter absolut inga nya medel. Den ger kommunerna ansvaret, men några pengar får de inte. Om man vill ha en verklig förändring och om man verkligen tycker att vi ska komma åt problemet med dessa 100 000 ungdomar måste man försöka förstå att det kostar pengar. För det andra vill Miljöpartiet att kommunerna, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan tillsammans skapar en dörr in - det vi kallar för startcentraler - för att kunna möta dessa ungdomar med komplexa behov. Det finns i dag projekt runt om i landet som fungerar på detta sätt, men det vill alliansregeringen ta bort. För det tredje vill vi att ansvaret ska gälla upp till 25 år för de unga som inte har gymnasiekompetens. Vi ser att många inte klarar av sin gymnasieutbildning innan de blir 20 år, och de faller rätt ut. Herr talman! Det finns ingen quick fix. Om vi ska vi ge våra unga en framtidstro, en möjlighet att försörja sig och makt över sitt liv och samhället måste insatser ges på individnivå. Regeringen tycks bara klara det på papper. Jag står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 1.

Margareta Larsson (SD)

Anf. 45 Margareta Larsson (SD)

Herr talman! Jag ska vara lite hårdhänt i början. Tidigare har min kollega Sven-Olof Sällström vid ett tillfälle kallat den sittande regeringen den sämsta i modern tid. Och när jag läser den här propositionen, som handlar om ungdomars levnadsvillkor, kan jag inte annat än hålla med. Vi vet alla egentligen att orsakerna till barns och ungdomars problem i mångt och mycket handlar om trasiga och icke fungerande familjerelationer, oroande många separationer och skilsmässor, en icke fungerande skolgång, som nyligen har tagits upp här, en felaktig vårdnadslagstiftning, långa köer till BUP, ett otal antal samhällsplaceringar och identitetsproblem. Till det ska läggas en ökad och romantiserad syn på droger, våld och sex där samhället i princip uppmuntrar till att experimentera med allt. Därmed upplever många ett tryck att testa allt så tidigt som möjligt, och det kan vara till mycket skada senare i livet. Vidare tycks normer vara något som man med fördel ska bryta mot. Herr talman! När man tappar fotfästet i tillvaron, som många gör, är det lockande att fly in i en annan värld, som droger, sex, konsumtion eller dataspel. Vi vuxna är likadana. Det som är så tråkigt är att vi vuxna har svikit den unga generationen. Vi törs inte längre vägleda och fostra. Ledarskap och disciplin tycks vara lika med att kränka ungdomars integritet. Det är ett svek. Det synes därför vara en orimlighet att, som i regeringens förslag, föreslå en rad olika, detaljerade åtgärder när man så krampaktigt blundar för orsakerna till ungdomars ökade ohälsa. Rimligtvis borde i stället orsakerna till ohälsan öppet redovisas i syfte att sätta in genomtänkta insatser. Herr talman! Jag tycker att man i större utsträckning bör ta avstamp för sin ungdomspolitik i att familjen är en naturlig referenspunkt och att vettiga utbildningar leder till arbete. Normer bör också betonas för ett väl fungerande socialt liv, där ansvar och medverkan tidigt formas. Det gagnar det framtida arbetslivet och gagnar nära relationer. Jag vill mena att människan som väsen innefattar en rad olika behov för ett fullgott liv som inte enbart inryms under sex, politisk organisation, värdegrund och en ytlig materialisering av tillvaron. Jag tycker därför att man har fel utgångsläge i propositionen. I stället anser jag att en ansvarsfull politik ska utgå från familjen som samhällets grundkärna. Familjen, som politiker nu ständigt petar och kladdar på, bör i så hög grad som möjligt fredas från politisk inblandning och ges en helt annan status. Socialtjänsten behöver sannerligen förändras - det har behövts i många år - och vårdnadsärenden måste synliggöras. Förutom familj och hela relationer är utbildning och arbete förutsättningar för att barn och unga ska kunna bli ansvarstagande vuxna. Men i stället väljer regeringen i propositionen att diskutera välfärd rent generellt. Rimligen borde en regering som redan 2006 gick till val på kopplingen mellan arbete och välfärd åtta år senare inse att såväl utbildning som arbete är en förutsättning för ett välfärdsamhälle, både i det enskilda fallet och för samhället i stort. I stället återkommer i regeringens proposition ledorden "ungdomar och mänskliga rättigheter". Och visst - jag kan till fullo skriva under på att det är viktigt. Jag ställer verkligen upp på det, framför allt när det gäller socialpolitiken, där det finns gigantiska brister som bör rättas till men som inte lyfts fram någonstans. Sedan vill jag tillägga något som man inte heller har berört i propositionen, och det är att faktiskt även ungdomar har skyldigheter, precis som vi vuxna, och måste lära sig att ta konsekvenser av sitt handlande. Ges inte den fostran riskerar man att stanna i utvecklingen. Sammanfattningsvis behövs det mer kunskap och färre blödande vaginor som anses vara konstverk på väggarna i våra skolor. Med tanke på den översexualisering som råder och att sexvanor är något som det görs politik av, anser jag personligen att konstnärer som målar vaginor på väggarna i skolan rätteligen bör sitta i fängelse för sexuellt ofredande av minderåriga. Jag avslutar, herr talman, med att säga att regeringen bör beställa en ny utredning som tar ungdomars problem på verkligt allvar - en utredning som utgår från familj, utbildning, arbete, normer och ansvar. Jag yrkar därför bifall till reservationerna 2, 14 och 24.

Lars Ohly (V)

Anf. 46 Lars Ohly (V)

Herr talman! Jag hade tänkt börja med att prata om propositionen, betänkandet och de reservationer som jag föredrar, men jag måste kommentera det som sades sist här. Vi har alltså en ledamot i Sveriges riksdag som går upp och säger att konstnärer ska fängslas. Så mycket för konstnärlig frihet! Så mycket för en kultursyn som bejakar också provokationen, som bejakar att kultur inte bara ska vara att stryka medhårs utan ska provocera och reta, en kultur som ska våga ta plats. Men här har vi en företrädare för Sveriges riksdag som anser att konstnärer ska fängslas om de uttrycker sig på ett visst sätt. Den yttrandefriheten är inte mycket värd, och det visar på ett parti som på alla sätt skiljer sig från övriga. Jag vill verkligen betona att det bland övriga partier inte finns något som har den kultursynen och som anser att konstnärer i sin konstutövning ska bestraffas och sättas i fängelse. Nu går jag över till betänkandet, herr talman. Ibland blir det väldigt mycket siffror och diskussion om vad som är rätt och fel, vad som har hänt, vad som går bra och vad som går dåligt mellan regeringen oppositionen. Det är naturligt, men det är ganska tråkigt. Men ibland blir det lite mer ideologi, och då blir det genast mycket roligare. Just när det gäller målet för ungdomspolitiken undrar jag om inte det är en av de mest ideologiska frågor som kulturutskottet har haft att hantera den här mandatperioden. Det kanske är överord, men jag menar det på allvar. Det är kanske svårt att se, för många skulle nog säga: Det är väl ingen större skillnad mot förut på regeringens mål. Men om vi granskar vad regeringen gör ser vi att det faktiskt är ett helt annat perspektiv, inte bara på ungdomspolitiken utan på politik över huvud taget. Det som detta ger uttryck för är en individualisering av samhällsproblemen. Vi ska i större utsträckning lita till att lösa våra problem själva. Vi ska i mindre utsträckning gemensamt ta ansvar för samhällets utveckling. Den här individualiseringen i målsättningen för ungdomspolitiken innebär att man också talar om att om du misslyckas är det ditt eget fel - skyll dig själv! Det är inte nytt, för det har den här regeringen hållit på med sedan den tillträdde, nämligen att beskylla dem som misslyckas för sitt eget misslyckande. Det började man med redan genom det som kallas arbetslinjen men som egentligen är en bidragslinje för stora företag. Den arbetslinjen utgår ifrån att människor är lata om de blir arbetslösa. Har de för bra villkor när de är arbetslösa väljer dessa lata människor att kvarstå i arbetslöshet i stället för att göra nytta i jobb. Det är en fullständigt förvriden människosyn. Jag har själv varit arbetslös, och jag har kompisar som har varit arbetslösa länge. Jag har aldrig träffat på en enda arbetslös person som har jublat över sin arbetslöshet. Jag har aldrig träffat på någon som säger: Gud vad skönt det är att vara arbetslös. Alla har saknat inte bara den ekonomi och den trygghet som följer av ett jobb, utan framför allt den mening som arbetet skänker. Så individualiserar man ett samhällsproblem och säger: Det är ditt eget fel - skyll dig själv! Jaså, du har ingen bostad? Men du får väl se till att skaffa kontakter, rika föräldrar eller själv ha bankkontakter som gör att du kan ta lån. Jaså, du har inte det? Ja, men skyll dig själv! Vi säljer ut hyresrätter - vi omvandlar från det som är allmänt tillgängligt till det som är tillgängligt för dem som har mycket pengar. Den här individualiseringen av samhällsutvecklingen syns också i målsättningen för ungdomspolitiken. Det är därför vi är emot, inte bara för att det handlar om fina ord som välfärd - ett ord som jag tycker att det är vansinnigt att ta bort. Men det är inte bara därför. Det är också för att borttagandet av välfärdsperspektivet och av maktperspektivet över samhällsutvecklingen individualiserar samhällsproblemen i stället för att göra dem till gemensamma uppgifter, sådant som vi tillsammans kan angripa och förändra. Där skiljer sig regeringspartierna väldigt mycket från oss i oppositionen, framför allt från oss i Vänsterpartiet. Det här är en ideologiskt grundläggande fråga, och därför, herr talman, är det så viktigt att kammaren bifaller reservation 1, vilken jag yrkar bifall till. Men det är också på andra områden som vi ser skillnader mellan regeringspartierna och Vänsterpartiet. När det gäller ungdomars inflytande tycker jag inte att man tillräckligt uppmärksammar det som är ett av de största problemen i samhället i dag, inte minst bland ungdomar. Det är den växande, gryende rasismen, islamofobin, antisemitismen och de antidemokratiska värderingar som vinner intrång bland många ungdomar. Det kan i värsta fall leda till att man väljer politiker som vill sätta konstnärer i fängelse. Det kan dessutom leda till att man skärper motsättningarna i samhället på ett sätt som är oerhört olyckligt, om vi vill ta gemensamma tag för att minska ojämlikheter och skillnader. Därför är det också viktigt att ge ett uppdrag som innebär att före detta Ungdomsstyrelsen numera myndigheten får möjligheter att särskilt uppmärksamma de rasistiska tendenser som finns och särskilt motverka dem genom att stödja organisationer som arbetar mot rasismen, mot islamofobin, mot antisemitismen, eftersom 30-talets värderingar finns kvar. De ser inte exakt likadana ut. De förkläds i nya termer. Det som då var tydlig antisemitism och nazism är i dag islamofobi. Men det är samma behov av en yttre fiende. Det är samma behov av att ställa vi mot de. Det är samma behov av att bekämpa dem som redan har det dåligt i stället för att vända vreden mot dem som bestämmer och dem som har det bra. Därför bör också reservation 19 bifallas. Herr talman! För ett par månader sedan var jag tillsammans med flera av kulturutskottets ledamöter på Sveriges musik- och kulturskolors konferens i Skövde. Vi hade väldigt trevligt, och vi diskuterade kulturskolan. Vi var dessutom väldigt överens, vilket gjorde mig arg. Under konferensen sade jag flera gånger att jag blev riktigt arg över att alla sade att de var för det som de faktiskt röstade emot i riksdagen. Vi hade en trevlig stund ända tills jag svor i kyrkan och sade: Ni säger en sak här, men ni gör en annan i riksdagen. Bland annat ställdes frågan: Behövs det en nationell strategi för kulturskolan? Låt oss höra vad partierna svarade. Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet sade: Ja, vi stöder Smoks förslag om en nationell strategi. Centerpartiet sade också ja, men man var noga med betona att det var en nationell strategi, inte en statlig strategi. Folkpartiet sade: Ja, det behövs en strategi. Moderaterna sade att det var viktigt att skilja på en nationell och en statlig strategi, men de var inte emot en strategi. Kristdemokraterna sade att grundinställningen är att staten inte ska diktera något, men det kan vara bra med en strategi. Det här gav ju vid handen att alla var för. Alla sade ja till en nationell strategi. Så länge som man inte har bestämt i förväg vad den nationella strategin ska innehålla är det rimligt att man faktiskt frågar sig: Varför har vi inte en strategi för den som är en av de viktigaste kulturinstitutionerna för barn och ungdomar? Nu ger jag er chansen att rösta som ni sade att ni skulle göra. Nu ger jag er chansen att rösta för en nationell strategi för kulturskolan genom att bifalla reservation 22 i betänkandet. Om ni mot förmodan skulle rösta emot reservation 22, ja, då ska ni banne mig aldrig mer sitta på en konferens med Sveriges musik- och kulturskolor och säga att ni är för en nationell strategi. Nu har ni chansen att visa att ni menar vad ni sade. (Applåder) Herr talman! Slutligen vill jag ta upp ett problem inom både kultursektorn och idrottssektorn och för många ungdomar över huvud taget. Det är avgifter för verksamheter som många vill ägna sig åt. Höga avgifter stänger ute. Höga avgifter minskar tillgängligheten. Höga avgifter leder till att färre får möjlighet att pröva på det som de tycker är roligt. Det här är ett problem, inte minst inom idrottssektorn där barn och ungdomar - förutom höga avgifter - ibland också ska betala utrustning som kan kosta nog så mycket i många sporter. Det kräver i princip att man har föräldrar som är relativt välbesuttna för att klara av att idrotta. När avgifterna höjs - vilket följer av ett samhälle som redan har börjat dra sig tillbaka - drar sig samhället tillbaka ännu mer och säger: Ni fixar det här ändå, för med sponsorer och avgifter kan ni klara er verksamhet, så då behöver skattebetalarna inte stå för den. Men med det synsättet kommer vi så småningom att få en väsentligt minskad ungdomsverksamhet inom idrottsrörelsen, och det vore väldigt illa. Därför är jag glad över att det redan finns ett yrkande om bifall till reservation 25 som innebär ett handslag med idrotten som syftar till att minska avgifterna och göra idrottsverksamheten tillgänglig för alla. (Applåder)

Margareta Larsson (SD)

Anf. 47 Margareta Larsson (SD)

Herr talman! Jag hör att Lars Ohly reagerar på att jag raljerade och hade åsikter, att jag personligen anser att man bör sitta i fängelse för sexuellt ofredande. Lars Ohly menade på att det var Sverigedemokraterna som ansåg det, men så var det inte. Det var min personliga åsikt. Att ha åsikter tycker jag ändå att politiker ska kunna få ha. Det är ganska få förunnat i det här landet att ha åsikter över huvud taget om de inte är politiskt korrekta. Jag vill ställa en fråga till Lars Ohly, nu när vi i kulturutskottet har pratat så mycket om tillgänglighet till kulturen, att allt ska vara tillgängligt för alla. Hur ser Lars Ohly på alla människor som har varit utsatta för våldtäkter, grova sexuella övergrepp och som har fått sina liv förstörda i en översexualiserad tidsålder där man ska testa allt och prova allt innan man är mogen för det? När det gäller konsthallar, konstmuseer, eller det som finns på teatrar och inom scenkonsten, tror Lars Ohly att det är ett kulturnöje för den gruppen?

Lars Ohly (V)

Anf. 48 Lars Ohly (V)

Herr talman! Margareta Larsson är ju företrädare för Sverigedemokraterna i den här debatten. Jag vill inte fängsla Margareta Larsson för de åsikter som hon har, utan det var Margareta Larsson som sade att konstnärer som uttrycker sig på ett visst sätt borde sättas i fängelse. Det var inte sexuellt ofredande i lagens mening som du vände dig emot, utan det var att det finns konstnärer som är så förhatliga att de faktiskt avbildar vaginor. Den konstsynen och den kultursynen är 30-talets Tysklands. Det är en kultursyn som på alla sätt skiljer sig från den som är rimlig att diskutera. Vi kan ha åsiktsskillnader. Jag har massor med åsiktsskillnader i förhållande till alla mina vänner på den borgerliga sidan. Men det finns någon sorts grundläggande hederlighet om att konst och kultur inte ska leda till att konstnärer riskerar att fängslas eller åtalas för att de uttrycker sig. Det var det uttalandet som jag reagerade skarpt mot, det har Margareta Larsson helt rätt i. Och jag kommer alltid att bekämpa dem som vill inskränka kulturens och konstens möjligheter och som dessutom hotar konstnärer med fängelse. Jag tycker att det är avskyvärt, och jag tycker att det är mycket anmärkningsvärt att det framförs av en ledamot i Sveriges riksdag.

Margareta Larsson (SD)

Anf. 49 Margareta Larsson (SD)

Herr talman! Jag håller på med Vanvårdsutredningen. I den kallar man saker för hands on och hands off när det gäller sexuella övergrepp. Hands off innebär att man inte tar på personen i fråga, men man utsätter personen för sexuellt prat, man blottar sig eller ofredar på ett synligt sätt som människor kan ta väldigt illa vid sig av. Jag tycker att konsten ska ha ett syfte, inte att den ska provocera och få människor att må dåligt. Jag citerar gärna vad jag sade: Jag anser personligen att man rätteligen bör sitta i fängelse för sexuellt ofredande av minderåriga. En annan märklig sak är att man på bilverkstäder tog ned porrplanscher tidigare - nu anses allting vara konst, oavsett vad det är för någonting - därför att det inte fick väcka anstöt. I stället får vi se bilder på en meter stora vaginor på väggarna i skolsalarna. Det tycker jag är opassande. Jag tycker att vuxenvärlden ska våga sätta ned foten och säga vad som är lämpligt.

Lars Ohly (V)

Anf. 50 Lars Ohly (V)

Herr talman! Det blev inte bättre av försöken till förklaringar. Snarare är det tydligt att den konst- och kultursyn som Sverigedemokraterna genom Margareta Larsson företräder är en kultursyn som är oerhört mörk och som skulle leda till att konstnärlig frihet skulle sitta väldigt trångt. Det skulle leda att konstnärer hela tiden måste ta hänsyn och fråga sig: Är det här opassande för Margareta Larsson? Kommer politiskt ansvariga att ta illa upp? Så kommer man att få konst och kultur som lägger band på sig. Syftet med kulturen ska vi strunta i. Konstnärer kan ha syftet att enbart underhålla och roa, och det får de gärna ha. Men konstnärer kan också ha ett syfte att reta, provocera och förändra, och det ska de också gärna få ha. Konst och kultur ska stå fria från sådana småpåvar som Margareta Larsson, eller för den delen som jag själv. Vi ska inte tala om vilken konst och kultur som konstnärer ska utöva och hur de ska lägga fram sin konst och kultur. Det är en grundläggande regel för en kulturpolitik värd namnet. Frångår man den är man väldigt snart på väg mot ett samhälle som inte längre är demokratiskt. (Applåder)

Ellen Juntti (M)

Anf. 51 Ellen Juntti (M)

Herr talman! Nu debatterar vi alliansregeringens proposition med fokus på unga, en politik för goda levnadsvillkor, makt och inflytande. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Den nuvarande ungdomspolitiken är från 2004, så det är hög tid för en uppdatering. Alliansregeringen har arbetat brett med den här propositionen. Som underlag har man haft ett stort antal rapporter, bland annat från Ungdomsstyrelsen, som bytt namn till det svåra, som Isak From sade, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Regeringskansliet har bjudit in ett stort antal olika aktörer för diskussioner. Man har arrangerat dialogturnéer till Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping och Luleå där man har diskuterat med ungdomar. Man har arbetat med Ungdomspolitiska rådet. Propositionen innehåller ett förslag till ett nytt mål som innebär att alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Det här gäller alla statliga beslut och insatser som berör ungdomar mellan 13 och 25 år, vilket innebär 1,5 miljoner människor. Detta ska gälla inom områdena utbildning, arbete, försörjning, bostad, hälsa, inflytande, kultur och fritid. Alla beslut och insatser bör ha ett ungdomsperspektiv. Helt enkelt ska man, när man står inför ett beslut, ställa frågan: Är det här bra för ungdomar, eller är det inte bra? I propositionen presenteras även ett ungdomspolitiskt handlingsprogram för 2014-2017. I den prioriteras tre områden: ungdomars inflytande, egen försörjning och psykisk hälsa. I handlingsprogrammet presenteras pågående och kommande insatser. Syftet är enkelt - att ytterligare förstärka och förbättra för ungdomar. I handlingsprogrammet tas inte alla insatser upp som alliansregeringen gjort, men jag nämner några. Skapande skola är ett exempel. Där satsar vi 173 miljoner i år som når 770 000 elever under 2014. Skapande skola har utökats till att nu gälla från förskoleklass och hela grundskolan. Reformen har fått väldigt positiva resultat. Ett annat är propositionen Läsa för livet med satsningar på att främja läsandet. Till exempel har man börjat samverka med idrottsföreningar och bibliotek, som jag tycker är ett mycket bra sätt att försöka få ungdomar att börja läsa. Herr talman! I det här sammanhanget måste jag nämna att alliansregeringen, trots att det varit en allvarlig finanskris de senaste åren, har kunnat öka kulturbudgeten för 2014 med 124 miljoner kronor. Sedan 2006, när Alliansen kom till regeringsställning, har kulturbudgeten ökat med totalt 916 miljoner kronor, eller 15,4 procent. Detta har man kunnat göra för att vi har haft ordning och reda i ekonomin. Många EU-länder har kraftigt minskat sina kulturbudgetar, till skillnad från oss. Det här ska man komma ihåg. Det är lätt att ta allting för givet och tro att det har kommit av sig självt. Det har det inte, utan vi har fört en ansvarsfull politik, och därför har vi kunnat öka kulturbudgeten. När det gäller jobb för ungdomar har alliansregeringen genomfört många reformer. Jag ska nämna ett par. Vi har halverat arbetsgivaravgiften för unga och halverat restaurangmomsen, vilka genererat många nya jobb för unga. I handlingsprogrammet prioriteras ungdomars psykiska hälsa. De flesta ungdomar i Sverige mår bra och klarar sig bra. Men ungdomstiden kan vara svår då man kämpar med att finna sig själv och sin plats i livet. Övergången från ungdom till vuxen medför krav på att passa in, ha rätt kläder och lyckas i skolan. Jag minns själv när jag var tonåring, i och för sig väldigt länge sedan, hur jobbigt det var. Jag tyckte att alla andra var mycket smartare än jag. Jag tyckte att alla andra var mycket snyggare och roligare än jag, och jag tyckte att alla andra hade så mycket fräckare kläder än jag och hade fler kompisar än jag. Det är lätt att bli vilsen när man är tonårig. Det är viktigt att ungdomarna känner framtidstro och att de känner att de kommer att klara sig i livet. Men många unga har värre problem än detta, som också nämns i handlingsplanen. Då tänker jag på alla dessa barn och unga som växer upp i hem där det utövas våld. Innan jag blev riksdagsledamot 2010 arbetade jag som kriminalinspektör i Göteborg. Jag utredde brott mot barn och grova kvinnofridskränkningar. Jag har hållit väldigt många förhör med barn som berättat om att de blivit misshandlade i sina hem. Jag har hållit många förhör med kvinnor som berättat om åratals misshandel och andra kränkningar i hemmet. Ofta har det funnits barn i hemmet. Det här tycker jag är oerhört viktigt att beakta, för det påverkar barnen mycket senare i livet. Barn som lever i våld drabbas ofta av ångest och psykisk ohälsa. Barn som sitter uppe hela natten och hör hur pappa slår mamma är alldeles för trötta och ångestfyllda för att klara av skolarbetet nästa dag. När de inte klarar av skolan får de ingen examen - och ingen examen, inget jobb, inget jobb, ingen bostad. Då blir det väldigt lätt att tänka: Varför ska jag sköta mig, för det är ändå kört? Sedan följer kriminalitet och missbruk. Jag vet att detta låter väldigt hårt, men det är verkligheten för väldigt många. Herr talman! Samhället får inte blunda för dessa barn och ungdomar, och det känns bra att ungdomars hälsa prioriteras i alliansregeringens ungdomspolitik. Ohälsan har ökat, och det är oroväckande. Under perioden 2012-2016 avsätts sammanlagt 4,3 miljarder kronor på handlingsplanen PRIO psykisk ohälsa. Jag uppskattar att Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har fått i uppdrag att göra en kartläggning av ungdomars psykiska ohälsa. Det tycker jag är väldigt bra. Utöver detta har alliansregeringen skärpt lagstiftningen gällande våld mot barn och kvinnor. Många utredningsuppdrag är pågående inom detta område. I slutet av denna månad kommer den nationella samordnaren, Carin Götblad, att presentera sina förslag för att bekämpa våld i nära relationer. De förslagen ser jag fram emot väldigt mycket, och jag har höga förväntningar. I propositionen föreslås även att ett aktivitetsansvar införs i stället för det tidigare informationsansvaret. Det gäller ungdomar under 20 år som varken studerar eller arbetar. Kommunerna får ansvar att erbjuda lämpliga individuella åtgärder för dessa ungdomar. Syftet är att få ungdomarna att studera och skaffa sig en utbildning. Kommunerna ska föra ett register över vilka ungdomar som omfattas och dokumentera vilka insatser som gjorts. Det kommer att innebära bland annat att om en gymnasieelev är utan giltigt skäl borta från skolan i betydande utsträckning ska hemkommunen meddelas snarast. Alla dessa förslag tycker jag är väldigt bra. På detta sätt tar alliansregeringen ett helhetsgrepp. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har ansvaret för helheten gällande ungdomspolitiken. Det handlar om att skaffa kunskap: Hur är det i dagsläget? Vilka förbättringar bör ske? De ska sprida information, stödja verksamheter och försöka få olika aktörer att samarbeta. De ska också göra uppföljningar. Herr talman! Jag vill nämna reservation 1, som är gemensam för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. I den skriver de: "Vi accepterar inte den försvagning av målet för ungdomspolitiken som regeringen för fram i propositionen." Dessa partier påstår alltså att den här propositionen innebär en ambitionssänkning. Det är faktiskt helt fel. Det är precis tvärtom. Jag tycker att det är de tre partierna som har sänkt sina ambitioner när det gäller ungdomar, inte minst med tanke på det beslut som togs här i kammaren alldeles nyligen. Alliansregeringen hade föreslagit att det skulle bli ännu billigare att anställa unga under 23 år. Det stoppades av de här tre partierna - Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet - och av Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna vill tillsammans med sina kompisar fortsätta med dessa försämringar för unga. De vill göra det dubbelt så dyrt att anställa unga. De vill dubblera restaurangmomsen, vilket kommer att innebära färre jobb för unga, då det är många unga som får sitt första jobb i restaurangbranschen. Har man jobb är det lättare att få bostad. Man kan försörja sig själv och därmed få makt och inflytande över sitt liv. Även när det gäller bostäder har Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna försvårat för ungdomar. Dessa partier röstade nämligen nej till att införa förenklingar i plan- och byggprocessen i förra veckan. Men jag är övertygad om att den här propositionen från alliansregeringen kommer att leda till många förbättringar för våra ungdomar. (Applåder)

Isak From (S)

Anf. 52 Isak From (S)

Herr talman! Det blir mer och mer tydligt för mig. Trots att man från början hade en väldigt offensiv borgerlig politik med många förslag för att få människor i arbete har man inte lyckats, speciellt inte på ungdomssidan. Trots väldigt många förslag för att få bättre skolresultat visar det sig att det är sämre än någonsin. Trots väldigt många förslag för att få nya bostäder presterar man ingenting annat än en XL-friggebod. Då förstår jag lite bättre varför man är tvungen att sänka målsättningen. Man når inte upp till den tidigare målsättningen, som var väldigt högt ställd. Man hade en målsättning om verklig välfärd och verklig tillgång till makt. Successivt har man lagt fram förslag om att skriva ned det här. Jag skulle vilja ställa en fråga till Ellen Juntti. Den ambitionssänkning som regeringen nu föreslår ska bli aktiva åtgärder när den kommer ut till alla myndigheter. Eftersom ungdomspolitiken är sektorsöverskridande och berör samtliga verksamheter kommer det beslut som tas, om man nu följer propositionen, att vara en signal från Sveriges riksdag ut till samtliga Sveriges myndigheter om en ambitionssänkning. Vad får det för konsekvenser för Sveriges unga när Sveriges riksdag uttalar en målsättningssänkning för Sverige ungdomar?

Ellen Juntti (M)

Anf. 53 Ellen Juntti (M)

Herr talman! Isak From pratar om ambitionssänkning. Som jag sade i mitt anförande är det helt fel. Det är absolut inte en ambitionssänkning. Du kan läsa igenom det här. Det är förslaget om det nya målet, och det är handlingsprogrammet. Det sista är att kommunerna får större ansvar genom aktivitetsansvaret. Det är verkligen ingen ambitionssänkning, tvärtom. Det är en hög ambition. Det nya målet är att alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Det ska gälla alla statliga beslut och insatser för ungdomar mellan 13 och 25 år. Hur skulle det kunna vara en ambitionssänkning? Sedan vill Isak From lägga till några ord: verklig välfärd och faktiskt inflytande. De skulle då göra underverk och innebära en stor skillnad gentemot det vi föreslår. Så är det inte. Målet är goda levnadsvillkor. I det ingår naturligtvis att det ska vara bra välfärd. Annars kan man inte ha goda levnadsvillkor. De ord som ni vill lägga till gör varken till eller från. Men Isak From kan gärna förklara för mig hur de här orden skulle göra en fantastiskt stor skillnad. Jag tror nämligen inte det.

Isak From (S)

Anf. 54 Isak From (S)

Herr talman! Det vi gör är att vi trycker på detta, precis som många av remissinstanserna också har gjort. Ett inflytande kan vara att en ung människa får delta i en enkätundersökning som kommunen skickar ut. Vi säger att vi tycker att man ska ha ett faktiskt inflytande. Vi vet inte hur det här exakt ska gå till, men vi trycker på att det ska ges möjligheter för ungdomar att delta i samhällsutvecklingen, eftersom det är samhällsutvecklingen som de kommer att leva i. Vi tycker att det är illa att man har tagit bort välfärdsmålet. Vi har haft två högt ställda mål tidigare, som man har skrivit om successivt. Men välfärdsbegreppet har ändå varit kvar. Nu har man tagit bort välfärdsbegreppet. Vad ger det för signaler till övriga samhället när Sveriges riksdag gör en ambitionssänkning? Det är inga andra än Moderaterna, tror jag, som på fullt allvar menar att det här inte är en ambitionssänkning. Eftersom resultat efter resultat går ned kommer man längre och längre ifrån att uppnå målsättningen. Hur ska man då uppnå målsättningen? Jo, man sänker målsättningen. Då har man kanske en möjlighet att nå fram till en ny målsättning. Hurra, då kanske det går igenom. Men jag tror inte ens att man med den målsättning som regeringen har här kommer att lyckas. Åtgärderna i handlingsprogrammet är alldeles för svaga.

Ellen Juntti (M)

Anf. 55 Ellen Juntti (M)

Herr talman! Som jag sade tidigare är detta verkligen ingen ambitionssänkning. Jag fick inte någon jättebra förklaring till vad de extra orden skulle göra för skillnad. Jag tror att Isak From har väldigt svårt att förklara det. Annars hade han gjort det. Jag tror inte att de gör någon större skillnad. Jag tror egentligen inte att de gör någon skillnad över huvud taget. Om en ungdom ska ha goda levnadsvillkor säger det sig självt att det ingår att man ska ha en bra välfärd. Det ingår liksom i alltihop. Och, än en gång, man säger att alla ungdomar ska ha det här. Alla statliga beslut och insatser ska ingå i det här målet, och det ska gälla alla ungdomar mellan 13 och 25 år. Det är bara en ambitionshöjning. Det tycker jag är väldigt lätt att förstå.

Esabelle Dingizian (MP)

Anf. 56 Esabelle Dingizian (MP)

Herr talman! Jag vet inte riktigt vad jag ska ta upp, för det känns som att vi lever i lite olika världar. På vilket sätt tror Ellen Juntti att en halverad arbetsgivaravgift hjälper ungdomar som varken jobbar eller studerar och som inte har en gymnasieutbildning? På vilket sätt hjälper det de 100 000 ungdomarna att få ett jobb? Jag fick i morse en tidning om dropouts - det är ett välbekant begrepp. Där står: Varje år börjar 100 000 elever i gymnasiet. Ungefär 25 procent av dem går ut med ofullständiga betyg. 13 000 av dem klarar sig själva. 13 000 klarar sig alltså inte. Om man nu ska ha makt att forma sitt liv, ha inflytande och kunna försörja sig undrar jag: Hur hjälper det att vi halverar arbetsgivaravgiften? De här ungdomarna är så långt från arbetslivet att de inte har en chans att ta del av det här. Ni vet lika väl som jag att den halverade arbetsgivaravgiften inte kommer de ungdomar till del som verkligen behöver stöd för att komma in på banan.

Ellen Juntti (M)

Anf. 57 Ellen Juntti (M)

Herr talman! Jag blir ganska förvånad över att Esabelle inte förstår hur en halverad arbetsgivaravgift för unga skulle hjälpa de unga att komma in i samhället och få ett jobb. Det är faktiskt en väldigt enkel koppling. Ju billigare det är att anställa ungdomar, desto fler är det som anställer. I går hade Aftonbladet en artikel om restaurangmomsen. Esabelle Dingizian talade om ungdomar som inte har fullgjort sin utbildning. Hur ska sänkt restaurangmoms hjälpa dem? Jo, det hjälper till exempel att de får jobb i restaurangbranschen. Man behöver inte vara högskoleutbildad för att få jobb i restaurangbranschen. I och med att restaurangmomsen har halverats har betydligt fler unga fått jobb där. Det är en bra reform. Den kopplingen är lätt att se. I artikeln står det att Konjunkturinstitutet har varnat för att Socialdemokraternas förslag om höjd restaurangmoms kan slå mot jobben. Åtta av tio skulle tvingas att säga upp anställda, säger Sifo, som har gjort undersökningen. Konjunkturinstitutet har sedan tidigare påpekat att S-förslaget slår hårt mot jobben. Sänkningen av restaurangmomsen har skapat 4 000 nya jobb och underlättat främst för unga att få jobb. Det finns en klar och tydlig koppling.

Esabelle Dingizian (MP)

Anf. 58 Esabelle Dingizian (MP)

Herr talman! Det är självklart att det skapas fler jobb när arbetsgivaravgiften sänks. Tror Ellen Juntti verkligen att en arbetsgivare anställer en ungdom som har missbruksproblem, som inte har fullgjort sin gymnasieutbildning, i stället för en som har klarat av sin gymnasieutbildning? Tror ni verkligen på vad ni säger? Vi talar om 100 000 ungdomar som står mycket långt ifrån arbetsmarknaden. Tror du seriöst att en arbetsgivare anställer en sådan ungdom? Det är därför jag talar om att de 100 000 ungdomarna måste komma tillbaka till skolan. För att kommunerna ska kunna ta ansvaret behöver de tillföras mer pengar. Detta är något som ni har misslyckats med i åtta år. Den gruppen ungdomar har de senaste tre åren vuxit med 15 000. Här står Ellen Juntti och talar om att en sänkt arbetsgivaravgift ger jobb till ungdomar. Självklart ger det jobb till ungdomar, men inte till de ungdomar som inte har en chans att få ett jobb. Det ger jobb till ungdomar som har klarat av gymnasiet. Men vi talar om 10 000 jobb, och det kostar 14 miljarder. Jag har bett RUT att ta fram siffrorna, och jag har sett siffrorna. Mellan 8 000 och 10 000 jobb har skattesänkningen inneburit. Här står vi och diskuterar ungdomars framtid. Jobb till 10 000 ungdomar för 14 miljarder kallar jag för ansvarslös politik. Jag vet inte vad ni kallar det.

Ellen Juntti (M)

Anf. 59 Ellen Juntti (M)

Herr talman! Ungdomar som inte har gått ut skolan måste vi jobba med. Det är aldrig bra när ungdomar inte slutför sina studier. Det gäller både grundskolan och gymnasiet. Utbildningsutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över propositionen, och utskottet har lämnat ett yttrande. Utskottet säger att det har gjorts många satsningar för att minska risken att ungdomar hoppar av gymnasiet och grundskolan. Låt mig komma tillbaka till frågan om sänkt arbetsgivaravgift och sänkt restaurangmoms. Jag är medveten om att dessa sänkningar inte ger jobb till alla Sveriges ungdomar. Det finns inte en reform i hela världen som löser precis alla problem, men den här reformen har gett jobb till många ungdomar. Det är väl bra? Sedan finns andra ungdomar som kanske inte får jobb tack vare den reformen. Då får vi sätta in andra åtgärder. Vi får försöka hjälpa dem att slutföra sina studier. Det är viktigt att ha slutbetyg för att få jobb. Där kommer folkhögskolornas insatser in. Det pågår ett samarbete med Arbetsförmedlingen. Det skulle vara intressant att höra om Esabelle kan lägga fram ett reformförslag som löser alla svårigheter med ungdomar och jobb. Men dessa reformer är bra. Att fördubbla restaurangmomsen och fördubbla arbetsgivaravgiften för unga, som de flesta av de rödgröna partierna vill, kommer att göra det svårare för unga att få jobb. (Applåder)

Lars Ohly (V)

Anf. 60 Lars Ohly (V)

Herr talman! Även jag vill ta upp målet för ungdomspolitiken. Min huvudsakliga invändning är att det inte bara är fråga om en ambitionssänkning utan att det faktiskt är fråga om ett skifte i synsätt på ungdomar och ungdomars rättigheter. Det är inte bara två ord som skiljer sig. Vi i Vänsterpartiet säger att alla ungdomar ska ha rätt till verklig välfärd. Vad har Moderaterna och regeringspartierna emot det? Moderaternas idealsamhälle bygger inte på rättigheter. Om rättigheterna finns är de individuella. Om man misslyckas med att vinna tilltro till en sådan politik är det den enskildes ansvar. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är oerhört hög. Om ungdomarna bli arbetslösa ska de ungdomarna i första hand vända sig inåt mot sig själva och ifrågasätta varför de inte är tillräckligt bra och varför de inte har gjort tillräckligt mycket. De ska inte ställa krav på en förändrad politik. De ska inte ställa krav på gemensamma åtaganden för att bekämpa arbetslösheten och skapa ett samhälle där det finns plats för alla. Vi vet att de försämringar som Ellen Junttis regering har genomfört, till exempel när det gäller arbetslöshetsförsäkringen och bristen på åtgärder för att komma till rätta med bostadsbristen, sjukförsäkringen, slår extra hårt mot ungdomar, inte minst med otrygga anställningar på arbetsmarknaden. Det är något som ungdomar drabbas extra hårt av. Då ska ungdomar i Ellen Junttis värld fråga sig vad det är för fel på dem i stället för att kräva förändringar, trygga anställningar, rätt till arbete och rätt till bostad. Det är fråga om ett socialt ansvarstagande samhälle. Det är den stora förändringen och skillnaden i vårt förslag till ungdomspolitiska mål jämfört med Ellen Junttis förslag.

Ellen Juntti (M)

Anf. 61 Ellen Juntti (M)

Herr talman! Att ungdomar inte har arbete är bekymmersamt. Om de inte har jobb och inte tjänar egna pengar har de inte heller makt och inflytande över sitt eget liv. Det är inte bra. Det vill alla ha. Tjänar de inte pengar kan de inte skaffa bostad. Vi är överens om att det är viktigt att ha jobb. Alliansregeringen har genomfört flera reformer. Jag har nämnt två. Många organisationer anser att det kommer att vara förödande och att unga inte kommer att få jobb om det blir förändringar. Organisationen Visita inom besöksnäringen har gjort en undersökning, och man menar att 10 000 personer kommer att mista sina jobb om ni inför den så kallade dubbelstöten. Ungdomsarbetslösheten minskar. Arbetsmarknadsutskottet har yttrat sig över propositionen. Det har vidtagits många åtgärder för att få unga i arbete. Lars Ohly nämnde att vi ska ha försämrat sjukförsäkringarna. Men vad gjorde ni? Jo, ni sjukpensionerade 140 personer om dagen. Då ser det inte ut som att de är arbetslösa. Vi vill inte att människor ska hamna i utanförskap och bli fattiga. Det är ju mycket dålig ersättning till en sjukpensionär. Jag håller inte med om att det skulle vara fråga om individuella lösningar, utan vi tar ansvar för människorna i Sverige.

Lars Ohly (V)

Anf. 62 Lars Ohly (V)

Herr talman! Nu återföll Ellen Juntti i det som jag tyckte skulle vara bra om vi kunde komma ifrån. Vi kan naturligtvis tjafsa om siffror. Jag kan vederlägga de flesta av Ellen Junttis siffror. Arbetslösheten minskar inte bara för att arbetslösheten flyttas till vissa grupper genom att göra det billigare att anställa unga. Sedan försvinner andra. 24-åringarna blir för gamla för att få jobb. Men detta är egentligen inte det intressanta. Det riktigt intressanta är skiftet i ideologisk hållning gentemot samhällsproblemen. Det går även in i den andra meningen som vi föreslår, det vill säga att ges faktiskt inflytande över samhällsutvecklingen. Ordet faktiskt innebär mer än att ha rätt att rösta när man fyller 18. Hur får man faktiskt inflytande över samhällsutvecklingen? Hur uppmuntrar vi ungdomar att ta ansvar för samhällsutvecklingen? Ja, inte genom att säga att de får skylla sig själva när de inte lyckas, inte genom att individualisera systemen och göra det till vars och ens eget ansvar, utan genom att visa att samhällsproblem kräver gemensamma lösningar och att vi tillsammans har ett ansvar. Därför är det inte särskilt spännande att diskutera att Visita tycker att det är bra att de genom sänkt arbetsgivaravgift inom restaurangbranschen får högre vinstnivåer. Jag skulle bli mycket förvånad ifall de gick emot det. Det intressanta är vilket samhälle vi skapar när vi hela tiden minskar möjligheterna att ta ett gemensamt ansvar och att se demokratin och politiken som förändringsverktyg och i stället säger åt var och en: Ja, om du är arbetslös är det förstås synd om dig, men du får räkna med lägre ersättning eftersom du inte ansträngt dig tillräckligt. Och om du är sjuk får du räkna med att bli utförsäkrad, för tillsammans kan vi faktiskt inte ta ansvar för dig. Välfärd måste omfatta alla, och för ungdomar är välfärden särskilt viktig eftersom det är ungdomar som drabbas allra värst när välfärden inte längre levererar.

Ellen Juntti (M)

Anf. 63 Ellen Juntti (M)

Herr talman! Lars Ohly får det att låta som att det är kolsvart i Sverige. Så är det inte. När det gäller sjukförsäkringarna och att bli utförsäkrad vill jag nämna att jag har flera i min närhet som varit sjuka väldigt länge. De tycker att det är bra att man kollar av ifall de kan börja jobba lite i taget i stället för att förpassas till evigt utanförskap genom att bli förtidspensionerade, vilket Lars Ohly medverkade till under den tidigare regeringens tid vid makten. En som står väldigt nära mig har fått prova på flera olika arbetsplatser, lite i taget, för att se vad hon orkar och kan. När hon inte kunde vara kvar sade Försäkringskassan att okej, då provar vi ett annat ställe. När inte heller det fungerade fick hon prova på ett tredje ställe, och det fungerade. Hon säger att hon fått fantastiskt bra hjälp som hon är jätteglad för. Hon var orolig över att behöva bli förtidspensionerad och hamna utanför samhället. Det ville hon inte; hon var då runt 50. Det fungerar faktiskt ganska så bra. Alliansregeringens politik har gett 250 000 fler jobb. Vi är därför inne på linjen att man hellre ska jobba än leva på bidrag. Förra veckan var jag på ett seminarium som hölls av en kommun. Deras slogan var lite grann att jobb är en friskhetsfaktor. Vi jobbar efter linjen hellre jobb än bidrag. Nu har jag 20 sekunder kvar av talartiden och jag vill tacka hela kulturutskottet. Det här är min första mandatperiod i riksdagen. Det har varit väldigt trevligt, och även om vi tycker olika, som Lars Ohly och jag, har det varit trevligt att jobba ihop med er alla. Vi har haft god stämning i utskottet, och jag vill därför tacka alla, också tjänstemännen. (Applåder)

Anna Steele (FP)

Anf. 64 Anna Steele (FP)

Herr talman! Vi talar i dag om fokus på unga och ett nytt mål gällande alla statliga beslut och insatser som berör unga mellan 13 och 25 år. I stället för "Alla unga ska ha verklig tillgång till välfärd och verklig tillgång till inflytande" blir det "Alla unga ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv, och inflytande över samhällsutvecklingen". Det är bra. Alla ungdomar är olika. Mina tre nu vuxna döttrar hängde inte på fritidsgården eller idrottade. De var förvisso vanliga tonårstjejer med allt vad det innebär av både positivt och negativt. Men hela bostaden var som en stor verkstad för konsthantverk i alla år, tills alla flyttat hemifrån. Det var målande och ritande, skrivande, musikskapande och sömnad, färger, pennor och målarpenslar, tyger och tygrester, symaskiner, instrument, målardukar och papper, papper, papper. Jag är glad över de institutioner som fångade upp de talanger som just dessa individer hade och har - i grundskolan och kulturskolan, på gymnasiet, på Beckmans, på specialutbildningar, på konsthögskolan och på Konstfack. Det är så det ska vara. Vi ska ha ett samhälle med olika valmöjligheter i utbildningssystemet, ett rättssystem som kan fånga in och stödja om det råkar gå fel, ungdomsmottagningar som kan hjälpa i den gryende sexualiteten eller om något ungt par blir med barn. Vi ska ha ett vårdsystem som kan hantera ätstörningar, influensor, psykiska sjukdomar, nedärvda eller förvärvade sjukdomar, önskningar om könsbyte och så vidare. Det finns överallt ett levande och aktivt föreningsliv som inbjuder alla till möjligheten att bland mycket annat prova om man gillar att spela bollsporter eller simma, samla på frimärken eller spela schack, sjunga eller spela, fågelskåda eller varför inte att hålla på med politik. Och det finns mycket mer. Sådant är Sverige. Jag älskar Sverige. Jag är så tacksam över att det är här och inte i England jag fått bo och leva sedan jag var fem år. Det är en parentes men syftar på hur mycket som är väldigt bra i Sweden. Det föreslås att ungdomspolitiken ska vara sektorsövergripande och inbegripa ungdomars villkor inom områden som utbildning, arbete, försörjning, bostad, hälsa, inflytande, kultur och fritid. Nu kommer en del upprepningar av det som andra talare redan sagt, men jag tar upp dem i alla fall. Alla insatser som berör ungdomar bör ha ett ungdomsperspektiv. Man ska utveckla genomförandet, samordningen och uppföljningen av ungdomspolitiken. En ändring i skollagen föreslås; det som nu benämns informationsansvar för kommunerna gällande icke skolpliktiga unga kommer att heta aktivitetsansvar. Det syftar till att kommunerna helt enkelt måste vara aktiva i sitt arbete med ungdomar som inte är i utbildning eller arbete när de är i åldrarna 16-20 och erbjuda dem lämpliga åtgärder för att främst motivera till utbildning. Om elever är frånvarande i större omfattning föreslås att gymnasieskolan ska få anmälningsskyldighet till hemkommunen. Genom det får hemkommunen bättre kännedom om ifall elever riskerar att avbryta sina utbildningar. Det är ett förebyggande steg som syftar till att alla unga ska kunna studera och därmed få arbete. Propositionen har föregåtts av en gedigen process. Det har varit dialoger med intressenter sedan 2012 och en så kallad dialogturné i fem städer. En utvärdering har gjorts av Statskontoret beträffande ungdomspolitiken. Det har gjorts en utredning om unga som varken studerar eller arbetar samt inspel från bland andra SKL och Ungdomspolitiska rådet. Den långsiktiga inriktningsdelen har varit på remiss under hösten 2013. Det som kommit fram är att det ungdomspolitiska rådet bör få en mer strategisk roll. Vi ska ha stärkt samverkan med kommuner och landsting, med det civila samhället, särskilt med ungdomsorganisationerna, och med näringslivet. Rollen och uppdraget för Ungdomsstyrelsen, numera Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, ska utvecklas och förtydligas. Ett ungdomspolitiskt handlingsprogram presenteras med tre prioriterade områden, nämligen ungdomars inflytande, egen försörjning och psykisk hälsa. Programmet gäller för perioden 2014-2017. Det är tre viktiga områden. Exempelvis ökar unga kvinnors psykiska ohälsa i hela västvärlden varje år. Att i närtid lägga emfas på dessa tre områden kommer de unga till godo. Det första, inflytande, innebär en satsning på skolval 2014, stödmaterial till lärare för att hantera politisk information, avisering om utredning om demokratisk delaktighet, stöd till innovativt arbete med ungas inflytande i den lokala demokratin, stöd till unga politiker och förbättrad kännedom om medborgarförslag. Det andra, försörjning, innebär att det ska finnas ett kommunalt aktivitetskrav och bättre uppföljning av unga som varken arbetar eller studerar. Ungdomar blir en ny målgrupp i folkbildningspolitiken. Det tredje, psykisk hälsa, innebär en kartläggning av ungdomars upplevda psykiska ohälsa, främjande av ungas psykiska hälsa, insatser mot tvångsäktenskap, barnäktenskap, hedersrelaterat våld och förtryck samt ökad hbtq-kompetens i skolan. Till detta kan läggas ytterligare insatser som inbegriper en mängd saker som förstärkning av ungdomsorganisationernas perspektiv i uppföljningen, en strategi för stärkt ungdomsperspektiv i statliga myndigheter och, inte minst viktigt, en strategi för utveckling av lokal ungdomspolitik. Bostäder för unga är en viktig sak. De flesta av oss har inte råd att köpa bostadsrätt till våra ungdomar. Förutom att göra det enklare att bygga över huvud taget är det viktigt att kommunerna genom sina kommunala bostadsbolag säkrar uppförandet av hyresrätter vid byggandet av nya bostadsområden. Små lägenheter som är hyresrätter efterfrågas av både unga och äldre. Studie- och yrkesvägledning i gymnasiet och på högskolan har en mycket viktig funktion som stöd och guide för ungdomarna i deras linje- och yrkesval. Regeringen överväger att förtydliga uppdraget till studie- och yrkesvägledningen. 36 miljoner avsätts till fortbildningsinsatser till denna yrkesgrupp 2013-2016. Alla ungdomar har mobiltelefoner nu för tiden, och i skolan arbetar man med datorer och med nätet. Det är alltför enkelt att utsätta människor för trakasserier och mobbning via mobil eller dator. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har till uppdrag att arbeta förebyggande mot kränkningar och hot på nätet och sprida information, bland annat om vart ungdomar och föräldrar kan vända sig. Det finns så kallade nätvandrare som hela tiden är ute och kollar av nätet på sajter som ungdomar frekventerar. Nätvandrarna stävjar nätmobbning och kränkande beteende. Kommuner bör utverka nätpolicyer för sina skolor och förvaltningar. Skolorna har ett stort ansvar för att stoppa mobbning och för att vara vaksamma och stoppa nättrakasserier. Sammantaget kan man säga att det görs massor av insatser. Och det finns massor med strategier för att förbättra för unga på alla plan i Sverige. Att kunna språket i det land där man ska leva, verka och forma sitt liv är A och O. Det handlar om att finnas med i ett sammanhang, att vara behövd, att slippa vara rädd av olika orsaker, att känna att man kan få hjälp av olika anledningar och att veta vart man ska vända sig. Att kunna känna framtidstro och hopp om att få ett bra och värdigt liv - oavsett bakgrund och förutsättningar - måste vara möjligt för att Sverige ska vara drägligt och civiliserat - med fokus på unga. Jag yrkar avslag på samtliga motioner och bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Esabelle Dingizian (MP)

Anf. 65 Esabelle Dingizian (MP)

Herr talman! Folkpartiet ansvarar för utbildningspolitiken. Här i dag kan vi konstatera att utan utbildning och jobb har man knappast goda förutsättningar för att ha makt över sitt liv och över samhället. Vi ser fortfarande att 25 procent av ungdomarna inte klarar av gymnasiet, och de går raka vägen ut till ingenting. Därför föreslår ni nu att kommunerna ska ta ett större ansvar. Hur tror du, Anna Steele, att kommunerna ska kunna ta det ansvaret utan att mer pengar tillförs? Ska skatten i kommunerna höjas? Eller ska vi ta pengarna från vård och omsorg eller från utbildning? Vad ska kommunerna minska på för att kunna ta hand om de ungdomar som hoppar av skolan? Vi vet att vissa kommuner är mer utsatta än andra. Det betyder att det blir hög belastning på de kommuner som redan har det svårt. Hur ska de kommunerna lösa problemet?

Anna Steele (FP)

Anf. 66 Anna Steele (FP)

Herr talman! Min åsikt är att det alltid har varit kommunernas ansvar. Därför ska det redan finnas system i kommunerna. Det gör det egentligen. Det finns massor av verktyg. Överallt i Sverige finns det redan massor med olika sätt att arbeta med ungdomar. Det här är bara en enda del, som egentligen ska fungera. Min åsikt är att detta bara är en försäkran om att det verkligen fungerar hädanefter. Att tillföra pengar behövs inte. Det här ska nämligen finnas.

Esabelle Dingizian (MP)

Anf. 67 Esabelle Dingizian (MP)

Herr talman! Säger Alliansen säger här och nu att det inte kommer att vara någon förändring? Är det bara tomt prat? Ska kommunerna inte göra på något annat sätt än tidigare? Eftersom jag som ungdomspolitisk talesperson är insatt i det som görs vet jag att det finns många projekt runt om landet som gör ett väldigt bra arbete. Men det tillförs pengar för det, EU-pengar. På det sättet överlever kommunerna i dag. De får pengar utifrån för ett projekt efter ett annat. Vi skulle kunna ha ett system som innebar att Arbetsförmedlingen och kommunerna tillsammans tittade på helheten för de här ungdomarna. För en ungdom som har hoppat av skolan efter två år är det kanske inte särskilt roligt att hoppa på en annan utbildning dag två - eller hur, Anna Steele? Det kanske finns en anledning till att man hoppar av gymnasieskolan. Man kanske behöver rehabilitering, hjälp från Försäkringskassan eller andra insatser. Är det då inte smartare att alla instanser sitter ihop och ser till att individen får det bästa och kommer på banan igen i stället för att vi blundar och säger: Ja, ja, men kommunerna har redan ansvar i dag, och nu får de ytterligare ansvar. Det kommer att lösa sig. Är det ansvarsfull politik?

Anna Steele (FP)

Anf. 68 Anna Steele (FP)

Herr talman! Min erfarenhet från min tid som kommunpolitiker är att alla de här insatserna finns. Det här är en försäkran om att det verkligen ska fungera, eftersom det har fallerat. Hela systemet med att göra insatser för speciella individuella behov ska göras hela tiden. Och jag håller med om att samarbetena ska fungera. Du frågade dock mig om det skulle fungera utan att man tillför pengar. Jag svarar att det kommer det att göra.

Isak From (S)

Anf. 69 Isak From (S)

Herr talman! Jag sade i mitt anförande att jag beklagar att Maria Arnholm inte är här i kammaren. Det är på sin plats att ansvarigt statsråd är här när vi nu debatterar och ska ta beslut om en ungdomspolitik som ska gälla under flera år framöver. Anna Steele höll ett anförande som jag till stora delar kan hålla med om. Men jag har en annan uppfattning i vissa delar. Anna Steele nämnde inte jämställdheten bland ungdomar, vilket jag har haft debatt om med till exempel Maria Arnholm. Hur kan det komma sig att skillnaderna ökar efter åtta år med den borgerliga regeringen? Killar får ta del av mer stöd från det offentliga, och de får mer statsbidrag i fördelningen. Hur kan det komma sig att killar generellt får större andel av de pengar som kommer idrottsrörelsen till del? Vi har en reservation gällande det tillsammans med V och MP. Vi vill se över det. Hur har det blivit på det sättet? Är det en medveten strategi, eller blev det bara så? Eller är det en politisk inriktning som har lett till att tjejerna halkar efter i större utsträckning? De kommer att halka efter i större utsträckning även senare. Det är tjejer som i större utsträckning får timvikariat. Och tjejer får i större utsträckning problem att skaffa egen bostad, ta lån och flytta hemifrån.

Anna Steele (FP)

Anf. 70 Anna Steele (FP)

Herr talman! Jag vurmar verkligen för jämställdhet. Det vet Isak From eftersom jag är ordförande i Liberala kvinnor. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har nu fått i uppdrag att kartlägga bland annat jämställdhet. En sak som jag talar om när jag är ute i alla distrikt i Sverige är att det ofta handlar om kommunala pengar, föreningsstöd och sådant. Jag tycker verkligen att man ska adressera frågan. Det är en väldigt viktig fråga som du tar upp. Man ska absolut arbeta med att kartlägga vart och hur pengarna går. Vart pengarna går och till vilka sporter är som sagt en kommunal fråga. Vilka får ta del av det? Är det flickor eller pojkar? Jag håller med dig helt och tycker att man måste arbeta med det hela tiden. Som vanligt måste jag säga: Det är på kommunal nivå som man ska arbeta med det här. Jag hoppas att ditt parti jobbar hårt med det i era kommuner också.

Isak From (S)

Anf. 71 Isak From (S)

Herr talman! Det är Sveriges riksdag och Sveriges regering som fattar de övergripande besluten. Än en gång skjuter Anna Steele över ansvaret på kommunerna. Är det inte Sveriges riksdag och Sveriges regering som är ansvariga? Men jag vet att Anna Steele brinner för de här frågorna, så om det blir en socialdemokratisk regering och vi faktiskt satsar pengar på föreningslivet, på idrottsrörelsen, på friluftslivet och på musik- och kulturskolan för att uppnå ökad jämställdhet kan Folkpartiet tänka sig att stödja den politiken. Är det så?

Anna Steele (FP)

Anf. 72 Anna Steele (FP)

Herr talman! Jag tycker att det låter som en väldigt bra idé, men i dagsläget styr man inte pengarna från statlig nivå på det sättet. Det känns som att jag måste svara på vad som gäller i dag. Om ni jobbar med era kommuner jobbar vi med våra. Alla ska jobba för att tjejer verkligen ska få ta del av de här pengarna. Som du säger, Isak From, är de ojämnt fördelade.

Per Lodenius (C)

Anf. 73 Per Lodenius (C)

Herr talman! Det betänkande vi i dag debatterar består av flera motioner och en proposition, alla med fokus på unga. Betänkandets innehåll är brett och spänner egentligen över flera olika utskotts ämnesområden. Det är precis som det ska vara, för barns och ungas levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällets utveckling spänner över hela samhällets bredd - det samhälle som de som vuxna ska leva i och förvalta för kommande generationer, så som vi förvaltar det för de generationer som kommer efter oss. Ungdomspolitiken måste alltså vara sektorsövergripande när man behandlar frågor som rör ungdomars villkor. Vi kan konstatera att ungdomars förutsättningar och möjligheter till ett bra liv är ett gemensamt ansvar. För att ge förutsättningarna för det är det viktigt att ha en gemensam målbild. I propositionen föreslås att det nya målet för alla beslut som berör ungdomar mellan 13 och 25 år ska vara att alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor - tidigare Ungdomsstyrelsen - har här ett viktigt uppdrag att utföra genom sitt sektorsövergripande ansvar, inte minst för att bevaka och bidra till att den offentliga verksamhet som berör ungdomar också har ett tydligt ungdomsperspektiv. Man har uppdraget att ta fram sektorsövergripande kunskap om ungdomars levnadsvillkor, attityder och värderingar och att sprida den kunskap man får in. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor - svårt namn - har också uppdraget att följa upp ungdomars levnadsvillkor och utveckla kunskap om metoder och om vilka insatser som kan förbättra ungdomars levnadsvillkor, makt och inflytande. Uppdraget innebär att detta arbete ska nå hela landet och innefatta kommuner, landsting och myndigheter. Myndigheten fördelar också bidrag till barn- och ungdomsorganisationer. Ja, vi kan konstatera att Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har ett mycket viktigt strategiskt uppdrag när det gäller ungdomspolitiken. Herr talman! Vi har pratat mycket om propositionen under dagens debatt. Jag vill även lyfta fram några av motionerna. I betänkandet behandlas nämligen flera motioner som handlar om musik- och kulturskolan. Den svenska musik- och kulturskolan är kommunal, styrs av kommunala beslut och bedrivs med kommunala resurser och avgiftsintäkter. De musik- och kulturskolor som finns runt om i vårt land är viktiga aktörer för barns och ungdomars kulturskapande. Musikskolorna har också, tillsammans med studieförbunden och den svenska folkbildningstraditionen, bidragit till det som i dag kallas det svenska musikundret. Metoderna att förmedla och inspirera till musik eller andra konstarter skiljer sig från kulturskola till kulturskola. Jag tänker exempelvis på orkesterskolan i Nykvarn där barn spelar i orkester redan från början, innan de ens lärt sig instrumentet "på riktigt". Vilken glädje det är när alla barnen gemensamt skapar musik! Eller ta kulturskolan i Sundsvall, där man kan få undervisning i muntligt berättande och kreativt skrivande. Och i Norrtälje kommun kan man välja mellan att gå i den kommunala kulturskolan, Roslagens Kulturskola, eller den i fristående verksamheten Rimbo Kulturskola. Musik- och kulturskolorna ser alltså olika ut i olika kommuner, såväl till struktur som till verksamhet. Men så finns det också några kommuner som enligt Smok, Sveriges Musik- och Kulturskoleråd, inte har en kommunalt finansierad musik- och kulturskola. År 2011 var det enligt den statistiken elva kommuner som helt saknade kommunalt finansierad musik- och kulturskola. Glädjande nog har det antalet enligt Smok i dag minskat till bara sju kommuner som saknar musik- och kulturskola. Jag hoppas att den trenden fortsätter. Ansvaret för musik- och kulturskolorna ligger alltså hos kommunerna, och verksamheten ser olika ut i olika kommuner. Man har valt olika modeller och olika innehåll. Friheten att skapa sin egen kulturskola har också gett resultat. Om man skulle likrikta kommunernas musik- och kulturskolor, vilket skulle bli följden om man lagstiftade i frågan, skulle det vara förödande för denna utveckling. Kommunernas historiska möjlighet och frihet att utveckla verksamheten genom det kommunala självstyret är en viktig del i kulturskolornas framgång. Det är självklart viktigt att lära sig av hur andra kommuner gör och även att samarbeta för en ännu bättre utveckling och en ännu bättre musik- och kulturskola. Här gör Smok, alltså Sveriges Musik- och Kulturskoleråd, en mycket viktig insats. Herr talman! En annan viktig insats för barns och ungdomars möjlighet till kontakt med kultur och att utöva kultur är Skapande skola. Att få ta del av men kanske ännu mer att få utöva kultur ger otroligt mycket. Men det är inte bara det kulturella skapandet i sig som utvecklas när ett barn eller en ungdom får möjlighet att ta del av skapande. Oberoende av om det är genom att skriva, måla, dansa, spela musik eller något annat kulturellt uttryck utvecklas individen på många sätt. Att få utveckla sin talang i en kulturell verksamhet stärker barnets tro på sig själv och förståelse för andra. Utvärderingar av Skapande skola visar bland annat hur barns och ungas delaktighet och inflytande utvecklas när kulturen får ta plats i skolan. I Kulturrådets uppföljning visar man på att insatserna också har bidragit till ett förbättrat samarbetsklimat på skolorna och till att elevernas självkänsla och självförtroende har stärkts. Det är något som jag själv kunde se i de klasser och på de skolor där jag för flera år sedan hade förmånen att få jobba med dans och sånglekar. Jag tänker till exempel på hur dansen förde samman en träningsskoleklass med en mellanstadieklass. Det fanns mobbningstendenser mellan klasserna som efter bara några tillfällen försvann och byttes mot kamratskap - genom dans och kultur. Jag tänker också på den mobbade killen som de andra till och med spottade på när de gick förbi honom på väg in i salen där de skulle dansa. De kallade honom fula ord och skrek högt åt honom. Men efter tre danstillfällen hade den här killen blivit tjejernas favorit och vunnit killarnas respekt - efter tre tillfällen med dans. Det var enligt tjejerna för att det var han som kunde dansa bäst. Jag är övertygad om att många av de professionella kulturarbetare som genom Skapande skola har fått möjligheten att utveckla sig själva och sitt arbete och inte minst utveckla eleverna i skolan där de arbetar har liknande berättelser att dela med sig av. För kultur är viktigt. Så är det bara. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande. (Applåder)

Lars Ohly (V)

Anf. 74 Lars Ohly (V)

Herr talman! Visserligen var Per Lodenius inte med i Skövde och den mycket trevliga samvaro vi hade där när Sveriges musik- och kulturskolor bjöd in. Det var Ulrika Carlsson från Centerpartiet som var med i den debatten. Men jag räknar ju med att de som företräder ett parti i en debatt verkligen företräder partiet, så jag räknar med att Ulrika Carlsson talade även för Per Lodenius räkning. Hon var väldigt tydlig med att det behövs en nationell strategi för kulturskolan. Hon hade kanske invändningar i fråga om vem som ska göra den, hur den ska se ut, vad den ska innehålla och sådant, men det fanns inget tvivel om att Centerpartiet i det forumet var tydligt med att det behövs en nationell strategi för kulturskolan. Nu har jag ett erbjudande till Per Lodenius: Han kan få stödja reservation 22. Det kostar ingenting, mer än möjligtvis förlorat anseende om han väljer att inte göra det. Den reservationen säger nämligen att det nu behövs en nationell strategi för kulturskolan - precis det som Centerpartiet i ett annat forum har sagt sig stå för. Så varsågod, Per Lodenius!

Per Lodenius (C)

Anf. 75 Per Lodenius (C)

Herr talman! Jag hade som sagt inte möjlighet att vara med i Örebro. Ulrika Carlsson företrädde Centerpartiet där. Jag kan alltså inte veta exakt vad som sades där. Visst är kulturskolan viktig ur ett nationellt perspektiv, och Smok gör också mycket arbete. Man har också gjort ett arbete tillsammans med SKL, där man har tittat på hur man kan utveckla kulturskolan. Jag kan tänka mig att det är detta som Ulrika Carlsson menade med en nationell strategi, alltså att man tillsammans med olika organisationer tar fram en strategi för hur det ska se ut. Det jag nämnde var att jag inte kan se att lagstiftning skulle göra något gott för kulturskolan i det här fallet. Däremot behövs fortsatt samarbete, och det sade jag också i mitt anförande. Smok gör mycket bra arbete, och jag förutsätter att man fortsätter det arbetet tillsammans med exempelvis SKL. Många kommuner är medlemmar i Smok.

Lars Ohly (V)

Anf. 76 Lars Ohly (V)

Herr talman! Det var nog tur att det var Ulrika Carlsson och inte Per Lodenius som åkte på konferensen, för den var i Skövde och inte i Örebro. När Ulrika Carlsson var där räknar jag med att hon ändå företrädde Centerpartiet. Hon var väldigt tydlig med att det behövs en nationell strategi. Det är inte samma sak som en lagstiftning om att det exempelvis ska finnas kulturskola i alla kommuner. Det har vi en annan reservation om. Den behöver Per Lodenius inte stödja, för jag har aldrig hört att Centerpartiet har uttalat stöd för det. Däremot har ni uttalat stöd för en nationell strategi. Ni tycker att det behövs en sådan, åtminstone enligt vad Ulrika Carlsson sade på konferensen. Eller var det något som hon sade bara för att bli populär i det forumet? Det vore ju för hemskt! Jag räknar som sagt med att hon talar för Centerpartiet. Därför kvarstår mitt erbjudande: Rösta på reservation 22!

Per Lodenius (C)

Anf. 77 Per Lodenius (C)

Herr talman! Förlåt, Skövde ska det vara. Det är jag och kungen som brukar ta fel på orter på det sättet. Jag kan inte säga mer än jag sade nyss. Jag var själv inte med i Skövde och vet inte exakt vad Ulrika sade där. Men jag tror att det behövs ett samarbete mellan Smok, SKL med flera just för att se hur man kan jobba vidare och dela med sig av kunskap om kulturskolan. Jag var också tydlig med att den ser olika ut i olika delar av landet och i olika kommuner. Jag vill också att det ska fortsätta vara så. Varje kommun har sina egna speciella förutsättningar och möjligheter att skapa en unik kulturskola som utvecklar barnen och ungdomarna.

Isak From (S)

Anf. 78 Isak From (S)

Herr talman! Jag tar chansen att fråga Per Lodenius lite om Centerpartiets politik. Nu har vi haft Centerpartiet i regeringen i snart åtta år. MUCF:s, tidigare Ungdomsstyrelsens, Fokus 14 visar att det är unga i glesbygdskommuner och i förortskommuner som tycker sig ha sämst möjlighet till inflytande och delaktighet i samhällsutvecklingen. De som tycker sig ha mest och bäst möjligheter är barn och unga som bor i och omkring storstäderna. Hur kan detta komma sig? Per Lodenius höll ett långt anförande om Skapande skolas förträfflighet. Det har också visat sig på vissa håll, där man har upparbetat fungerande kanaler för att ta del av statsbidraget. Men även där visar det sig att skolor i glesbygdskommunerna och förortskommunerna inte har haft möjlighet att ta del av detta i samma utsträckning som de i och omkring de större städerna. Hur kan det komma sig att det är så efter åtta år med Centerpartiet i regeringen?

Per Lodenius (C)

Anf. 79 Per Lodenius (C)

Herr talman! Vi måste fortsätta jobba med hur ungdomar ska få mer inflytande. Det är ett prioriterat område för Centerpartiet. Vi tittar också på vad som står i propositionen Fokus på unga . Den nya myndigheten, som förut hette Ungdomsstyrelsen, ska se hur ungdomar över hela landet ska kunna få inflytande och möjligheter att påverka. Det står i propositionen, och det är detta vi ska anta här. Självklart är detta en viktig del som vi ska jobba vidare med. Skapande skola är fortfarande något relativt nytt för skolorna att ta del av. Vi ser dock varje år ett stadigt ökande antal skolor som tar del av Skapande skola. Också Skapande skola fungerar på frivillig bas, och där måste man jobba vidare för att det ska få effekt. Fler och fler skolor i fler och fler kommuner tar del av Skapande skola, även på landsbygden. Vi är alltså på helt rätt väg. Vi ska jobba vidare med att utveckla Skapande skola, få fler skolor att delta och jobba utifrån förutsättningarna på den enskilda orten, på den enskilda skolan och hos de kulturarbetare man samarbetar med. Detta arbete fortgår. Jag ser verkligen fram emot hur fler och fler skolor, även på landsbygden, tar del av Skapande skola.

Isak From (S)

Anf. 80 Isak From (S)

Herr talman! Detta med inflytandet hänger intimt ihop med övrig politik. Sverige har den största urbaniseringen i hela EU. Vi har alltså starkast centraliseringspolitik samtidigt som vi har haft Centerpartiet i regeringen i åtta år. För mig går detta inte ihop. Hur ska man kunna få hela landet att leva? Hur har man möjlighet att få utbildning i hela landet? Hur har man möjlighet att få bostad i hela landet? Hur har man möjlighet att få sin försörjning i hela landet? De frågorna hänger intimt ihop med frågan hur man kan få inflytande. Det är därför unga i glesbygdskommunerna känner sig utan inflytande, för det finns bara en väg för dem, och det är flyttlassets väg. Så är det efter åtta år med Centerpartiet i regeringen. Det är dåligt. När det gäller Skapande skola kan man inte säga att det är ett nytt projekt längre. Det har pågått under längre tid, och då måste det finnas en aktiv plan för hur alla elever ska kunna ta del av det. I dag är det 56-60 procent av eleverna som tar av detta som är den stora kulturpolitiska reformen. Man utestänger alltså 40 procent, eller de kunde inte vara med för att de gick i fel skola, bodde i fel landsända eller hade fel lärare, men det är inte regeringens fel!

Per Lodenius (C)

Anf. 81 Per Lodenius (C)

Herr talman! När vi gör reformer där vi skapar möjligheter säger man att vi utestänger. Jag håller inte med om den beskrivningen. Hela landet ska leva. Inflytande är viktigt. Arbete är viktigt. Med en socialdemokratisk regering skulle färre ungdomar få möjlighet till arbete. I de branscher där ungdomar i dag jobbar - restaurangbranschen och turistnäringen är ofta första steget in på arbetsmarknaden - vill Socialdemokraterna sätta in en dubbelstöt. Man vill höja arbetsgivaravgifterna, höja momsen på lagad mat och ta bort möjligheten för företag att anställa ungdomar. Det drabbar småföretag på landsbygden. Det är där vi skapar arbete för ungdomar. Det är detta det handlar om: Ska man ha möjlighet att bo kvar och kunna få arbete på landsbygden, eller ska man behöva flytta till andra områden? Centerpartiet har alltid jobbat för landsbygden och kommer att fortsätta med det. Den här regeringen skapar otroligt mycket när det gäller möjligheten för ungdomar och alla andra att bo, verka och leva på landsbygden.

Roland Utbult (KD)

Anf. 82 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Jag vill börja mitt anförande med att lyfta blicken och se att vi är en del av ett större sammanhang. Demokratin måste vinnas i varje ny generation, och freden måste också vinnas i varje ny generation. Varken demokratin eller freden är självklarheter. Vi måste ställa upp för det och kämpa för det. FN:s vice generalsekreterare Jan Eliasson sa i sitt nationaldagstal: "Sverige är en del av världen - men världen är också en del av Sverige. Ett öppet och utåtvänt Sverige är ett rikare Sverige. Hemma och ute flyter samman." Det är en fråga om framtiden i Sverige för alla barn och ungdomar, också de som har kommit hit från sargade byar i krigshärjade områden. Många av dem har förlorat familjemedlemmar och funnit en fristad här i Sverige. Jag vill framföra en liten visa med stort innehåll som jag tycker illustrerar detta på ett väldigt bra sätt. Den är skriven av Cornelis Vreeswijk och heter Telegram för en bombad by . Jag skulle bra gärna vilja veta varför vårt hus inte fick stå kvar Jag skulle bra gärna vilja veta vad dom har gjort med mor och far Kan någon människa ge ett svar? Dom sa att huset låg mitt i vägen låg mitt i vägen för en soldat Det var en omväg på några steg men istället slängde han en granat Hur kan en människa bli så lat? (Applåder) Fru talman! Betänkandet Fokus på unga som vi debatterar i dag innehåller flera viktiga delar. Tidigare mål ersätts av ett nytt mål för alla statliga beslut och insatser som rör ungdomar mellan 13 och 25 år. Målet handlar om att ungdomar ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Regeringen föreslår att ungdomspolitiken ska vara sektorsövergripande, vilket betyder att den sträcker sig över områden som utbildning, arbete, försörjning, bostad, hälsa, inflytande, kultur och fritid. Nytt är också att alla insatser som rör ungdomar bör ha ett ungdomsperspektiv. Dessutom presenteras ett ungdomspolitiskt handlingsprogram för perioden 2014-2017 med insatser inom tre prioriterade områden: ungdomars inflytande, egen försörjning och psykisk hälsa. Till sist föreslås ändringar i skollagen. Det så kallade informationsansvaret för icke skolpliktiga ungdomar förtydligas och kallas i stället aktivitetsansvar för ungdomar. Ansvaret innebär att kommunerna har i uppgift att erbjuda de ungdomar som berörs lämpliga individuella Åtgärder som i första hand ska motivera till utbildning. Tyngden läggs alltså på handling, inte bara på information. Låt mig kommentera en del av förslagen. Vi har inom Kristdemokraterna ett fokusområde som är barns och ungdomars uppväxtvillkor. Vi har en hel politik för detta område, och intentionerna i dagens betänkande överensstämmer med vårt program. Vi tror att det är grundläggande att ungdomar får en bra start i livet. Det är vi naturligtvis inte ensamma om att tycka, men vi har lite olika vägar dit, vilket vi hört i dagens debatt. Vi vill till exempel att föräldrar själva ska bestämma över sin familjesituation när det gäller föräldraledigheten. Vi vill också underlätta för familjer med svag ekonomi på olika sätt, bland annat genom fritidspengen som startar den 1 juli liksom höjt bostadsbidrag för familjer med hemmavarande barn. Ungdomar är olika. De är olika typer. Jag såg en ung man med en t-shirt en dag där det stod: Jag är inte min typ. Ibland kan det vara svårt att hitta sin identitet när man är ung, det har vi hört flera här berätta i dag. Det är oerhört viktigt att man har ett inflytande och att man känner att man är en del av ett sammanhang. Den kände psykologen Aaron Antonovsky menar till och med att känslan av sammanhang, kasam som det ibland kallas, är livets mening, att inte känna sig utanför utan uppleva att man är en del av något som är större än en själv. Detta sammanhang ska, enligt Antonovsky, vara hanterbart, begripligt och meningsfullt. Regeringen gör mycket på olika områden med fokus på unga. På bostadspolitikens område har regeringen under bostadsminister Stefan Attefall, tillika kristdemokrat, bland annat underlättat byggandet av bostäder för unga och studenter. Regeringen har också på olika sätt underlättat för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden genom sänkt arbetsgivaravgift för unga upp till 25 år och sänkt restaurangmoms. Men det finns mer att göra. Många unga har svårt att komma in på arbetsmarknaden, och arbetslösheten bland ungdomar är fortsatt hög och har i hög grad påverkats av den ekonomiska krisen som började runt 2008. Fru talman! Tre av fyra unga ser positivt på sin framtid, enligt en studie från 2013 utförd av Ungdomsstyrelsen. Men rapporten Ung idag 2013 visar att levnadsvillkoren i många avseenden är fortsatt problematiska och i vissa fall har försämrats. Det finns ungdomar som av olika anledningar hamnar i en utsatt situation. Kommunen har ett stort ansvar för dessa ungdomar. När det gäller dem under 20 år som inte går i gymnasieskolan ska hemkommunen löpande under året hålla sig informerad om hur de är sysselsatta. I Uddevalla kommun, där jag bor, finns det redan ett samarbete mellan kommunen och Arbetsförmedlingen där man kontaktar eleven så att denne kommer in i en åtgärd. Också huvudmännen i gymnasieskolor och gymnasiesärskolor får ökat ansvar att åtgärda om en elev är frånvarande i betydande utsträckning. Man kan vara frånvarande på olika sätt, men jag förutsätter att här menas fysisk frånvaro. Denna typ av interventioner är viktig och till gagn för elevernas framtid. I elevhälsan tar man snabbt tag i elevers situation när en mentor eller en klassföreståndare ser att det håller på att gå snett. Hemmet ska kontaktas direkt, och om det inte blir bättre ska någon ur elevhälsan ta över ansvaret. Vi kristdemokrater vill se en ökad satsning på elevhälsan. Fru talman! När jag möter gymnasieklasser som besöker riksdagen brukar jag säga att det finns ett pris att betala om man vill nå ett mål. Man måste alltid göra en uppoffring om man vill nå sina drömmar och uppsatta mål. Jag är inte så säker på att detta går in i ungdomarnas tankevärld. Ungdomar har i alla tider, även jag på min tid, varit upptagna av den situation som de befinner sig i just nu. Flera i debatten har menat att regeringen är både passiv och har sänkt ambitionerna. Jag har en bakgrund i socialutskottet och skulle vilja påminna om barnkonventionen. Den ratificerades och togs in i hantering av rättsbegrepp och så vidare för ungefär 20 år sedan. Den gjordes inte till svensk lag, men den ratificerades och har transfererats under dessa decennier. Regeringen har haft barnkonventionen som en viktig påverkan på svensk rätt, även om svensk lag i dag gäller över barnkonventionen. Kristdemokraterna har som ambition att barnkonventionen så småningom ska göras till svensk lag och då kommer den att sättas över nuvarande svensk lag. Barn- och äldreminister Maria Larsson har gjort stora insatser här. Vad står det då när man transfererar barnkonventionen in i svensk lag? Det står att barn och unga ska ha en god levnadsstandard, bästa möjliga hälsa, en god utbildning, trygg uppväxt, delaktighet i samhället och samhällets stöd och skydd. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen. (Applåder)

Patrik Björck (S)

Anf. 83 Patrik Björck (S)

Fru talman! Den debatt vi har här i dag är kanske den viktigaste vi har i riksdagen. Ungas situation - ingenting kunde vara viktigare och ingen fråga mer angelägen. Det finns ingen politik där det är mer viktigt att lyckas. Ungas situation handlar om utbildning, jobb och bostad. Därför är det extra tragiskt att regeringen har misslyckats kapitalt med just ungas situation. Man har misslyckats med skolan - resultaten sjunker. Man har misslyckats med jobben - arbetslösheten stiger. Man har misslyckats med bostäder till unga. Arbetsmarknadsutskottet har givits möjlighet att yttra sig över betänkandet i dag. Anledningen till det är att arbete är avgörande för att skapa en dräglig situation för unga. Skolan medverkar till att göra arbete möjligt. Arbete och den inkomst det medför ger unga möjlighet att starta självständiga liv och skaffa sig en bostad och fritid med innehåll. Därför, fru talman, är regeringens misslyckande med jobben centralt. Därför kommer jobben högst på agendan. Därför, fru talman, måste vi byta politik och regering, och vi måste låta arbetslösa och bostadslösa unga få byta sina liv. Alldeles för många ungdomar sitter fast i arbetslöshet. De senaste åren har ungdomsarbetslösheten fått orimliga proportioner. Den politik regeringen har fört har slagit fel, statistiken pekar åt fel håll, ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast kring 20 procent - högre än i jämförbara länder i Europa - och antalet långtidsarbetslösa ungdomar har nästan tredubblats sedan regeringen Reinfeldt tillträdde. Situationen är sådan i Sverige att tre regioner beviljas särskilt stöd från EU för att hjälpa regeringen att ta sig ur sitt misslyckande. Regeringen har satt Sverige i en situation där man får bidrag från EU för att lyckas med det man absolut inte får misslyckas med: ungdomarna, jobben och ungdomsarbetslösheten. Man har skurit ned på vuxenutbildning, arbetsmarknadsutbildning och utbildningsplatser på universitet och högskolor trots att rekordmånga ungdomar inget hellre vill än att läsa vidare. Vad är då alternativet till regeringens politik? Det är naturligtvis en politik som hanterar de verkliga problem vi står inför. Om man kan konstatera, fru talman, att den minsta gemensamma nämnaren bland långtidsarbetslösa ungdomar är att de saknar gymnasieutbildning måste man naturligtvis föra en politik som ger dessa ungdomar gymnasieutbildning. Allt annat är ansvarslöst. Om man kan konstatera att gymnasieutbildning i dag är att betrakta som grundutbildning och att arbetsgivarna anser att den som inte har gymnasieutbildning inte är färdigutbildad eller anställbar måste man naturligtvis göra gymnasiet obligatoriskt. Om vi har en dålig matchning på arbetsmarknaden måste självklart studie- och yrkesvägledning vara något man lyfter fram och driver. Om vi har ungdomar som går arbetslösa får vi inte slösa bort en timme - än mindre en dag eller tre månader. De måste naturligtvis ha insatser omedelbart, inte den låtgåpolitik som präglar riksdagens syn på ungdomar i dag. Vi socialdemokrater skulle garantera ungdomar stöd från första dagen. Vi garanterar en politik där 90 dagar är den absolut bortre gränsen innan man har ett riktigt jobb och utbildning, gärna ihop med praktik. Det är skillnaden. Vi har en situation där inte bara arbetslösheten stiger utan även antalet lediga jobb och vakansgraden - det finns inget tydligare bevis på en politik som har misslyckats, fru talman. I detta fall måste vi självklart erbjuda ungdomar att ta del av bristyrkesutbildning och utbilda sig till de jobb som finns. Enligt Svenskt Näringsliv är det närmare hundra tusen arbeten i befintliga företag som inte blir gjorda eftersom regeringen har misslyckats med sin skola, sin arbetsmarknadspolitik och sin arbetslöshetsbekämpning - nästan hundra tusen arbeten. Alla som har befunnit sig på en arbetsplats vet att om man tillsätter de jobben och utför den produktionen innebär det naturligtvis att nya jobb skapas. Arbete skapar arbete. Insatser i produktionen skapar insatsvaror i ena änden och transporttjänster i den andra. Det skulle i sin tur skapa en helt annan situation för dagens ungdomar. Att man över huvud taget från denna talarstol kan komma med så många vackra ord i dag när så många unga lever i en väldigt tuff verklighet tycker jag är lite anmärkningsvärt. Vi socialdemokrater, fru talman, har förslag på hur man ska hantera den situation vi har framför oss. Vi ser problem och lägger fram förslag om hur vi ska lösa dem. Vi vill bygga ut högskoleplatserna och utbildningen för att hantera arbetslösheten, och vi vill satsa på de unga. Vi socialdemokrater har förslagen och idéerna. Vi kan ge de unga det hopp som kommer av utbildning, jobb och bostad. I dag har vi en regering som här i kammaren företräds av ledamöter som står handfallna, uppgivna och trötta. Det enda man har att erbjuda är samma politik som man har prövat i åtta år, som inte har lyckats och som har lett till en tredubbling av ungdomsarbetslösheten, sjunkande skolresultat och en katastrofal bostadssituation för unga. Med detta yrkar jag bifall till reservation 12. (Applåder) I detta anförande instämde Lars Eriksson (S).

Bengt Berg (V)

Anf. 84 Bengt Berg (V)

Fru talman! Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt. Det är ett litterärt citat av Hjalmar Söderberg, den fine Stockholmsskildraren, som skrev dessa två meningar någon gång för 114 år sedan. Det kanske kan förefalla märkligt att börja ett anförande med en svordom, men tyvärr har Söderbergs ord giltighet även i dag, den 17 juni 2014. Vi debatterar betänkandet Fokus på unga, och mycket har redan sagts. De rödgröna reservationerna ger uttryck för en annorlunda och alternativ politik. Ett grundläggande problem när vi diskuterar samhällsfrågor är att man alltid utgår från budget, inte från medborgarnas behov. Regeringen sätter den privata konsumtionen framför det samhälleliga ansvaret. Det är sänkt skatt för dem som tjänar mest - och tjänar bäst - på sänkta skatter, vilket betyder att stora resurser försvinner ur statskassan. Det är resurser som skulle kunna användas för att öka jämställdheten och rättvisan i samhället och som skulle betyda till exempel fri entré på museer runt om i landet, mer pengar till kulturskolan och rejäla satsningar på olika ungdomsprojekt i förorten och ute på landsbygden, rättvist fördelade över hela landet. Fru talman! Att vara ung i dag är allt annat än enkelt - för de flesta. Att få en egen bostad när man är mogen att lämna hemmet, att hitta en plats i utbildningen, att känna sig välkommen i samhället. Nej, alldeles för många barn och ungdomar tvingas uppleva sig själva som problem, som minussiffror i budgeten. De känner med all tänkbar smärta: Jag behövs inte. Detta är ovärdigt ett samhälle som kallar sig civiliserat. Eftersom vi i kulturutskottet nu debatterar ungdomsfrågorna är det rimligt att peka på kulturens roll, både för den unga människans utveckling och för hennes förverkligande av egna talanger, och peka på kulturen som ett viktigt näringstillskott för hela samhället. När besparingar görs drabbas de som är svagast i samhället, och många av dem är unga människor. Hur livet kommer att gestalta sig för en ung människa beror mycket på vilken barndom och vilken uppväxtmiljö hon kommer från. Vänsterpartiet vill skapa förutsättningar också för de sämre lottade. Vi vill bidra till ett stort luftrum för alla att spänna ut sina vingar i. Den så kallade friheten ska inte vara reserverad bara för dem som från början och från första blöjan växer upp i en välförsedd familj. Fru talman! Vi bär alla våra drömmar. Vi har alla en vilja att bli sedda och hörda och att förverkliga våra drömmar. Den så kallade kreativiteten kan ta olika riktning. Genom kulturen och konsten kan alla, var och en utifrån sina förutsättningar, hitta konstruktivt utlopp för det jag vill kalla den inre skaparkraften, det som leder mot ljuset, mot ett växande, mot en blomning. Men jag menar också att den medfödda drift som kallas kreativitet kan leda åt motsatt håll, nedåt, så att den som saknar stöd och omsorg hamnar utanför och inte bara det utan landar i det stora mörker som heter destruktivitet. Fru talman! Jag har tidigare i debatten använt det gamla talesättet att den som sår vind får skörda storm. En plussiffra i budgeten som innebär en nedlagd ungdomsgård mångfaldigas i samhällsutgifter om och när en enda ungdom tappar riktningen och hamnar i missbruk och kriminalitet. Det är inte ett val som den enskilda människan gör mitt uppe i sin ungdom, utan det är ett val som vi politiker bidrar till när vi sätter någras ökade rikedom före den mänskliga solidariteten. Fru talman! Skolan har inte bara ett stort ansvar utan också stora möjligheter att välkomna unga människor in i samhället. Kulturens roll i skolan, humanioras plats i undervisningen och konstens möjlighet att tillåta olikhetens alla färger är viktiga. Ibland brukar det heta: Det är bara din fantasi som sätter gränser. Men i de sociala sammanhangen är det tyvärr budgetprioriteringar som bygger murar: murar mellan dem och oss, murar mellan rik och fattig, murar mellan olika etniska och andra bakgrunder. Men fantasin kan också användas som ett verktyg för att riva dessa murar, och det är nödvändigt. På en cementvägg står det med sprejade bokstäver: Du har inte en chans - ta den! Vi som ansvarstagande politiker har många chanser. Låt oss ta dem! Låt fokus på unga inte falna med den här debatten! Låt detta fokus blomma upp i kommande budgetprioritering! Till sist, fru talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1, 19 och 22.

Gunilla Svantorp (S)

Anf. 85 Gunilla Svantorp (S)

Fru talman! Utbildningsutskottet har getts möjlighet att yttra sig över det viktiga område som handlar om unga, och vill jag förstärka Socialdemokraternas synpunkter i betänkandet. Det har visat sig i undersökningar att svenska ungdomar i jämförelse med unga i andra EU-länder är dåligt informerade om utbildningsvägar och jobbmöjligheter. De upplever att de saknar information och att de har dålig tillgång till vägledning. Så kan vi bara inte ha det. Vi socialdemokrater vill därför bygga ut studie- och yrkesvägledningen både på gymnasieskolan och på högskolor och universitet. Om vi lyckas ha tillräckligt många duktiga vägledare slipper näringsliv och offentlig verksamhet att i framtiden misslyckas med vart femte rekryteringsförsök. Det är väl investerade pengar, anser vi. Samhället förändrar sig hela tiden. Det kan vi inte möta genom att sänka kunskapskraven hos vissa av ungdomarna. Ett av våra stora misslyckanden genom många år, bakåt i tiden - här får regeringar av alla färger ta på sig ansvaret - är att vi har tillåtit ungdomar att misslyckas i grundskolan och sedan också i gymnasiet, om de ens tar sig dit. I dag håller det inte att 25-30 procent av en gymnasieklass inte fullföljer sina studier och att 10 procent misslyckas helt och hållet. Som Patrik sade alldeles nyss vet vi att både arbetsmarknaden och samhället i dag kräver att man lämnar skolan med en fullgjord gymnasieutbildning. Inget annat duger. Varför inte då? Därför att vi vet att det är de ungdomar som lämnar skolan i förtid som har det svårast i vuxenlivet. Arbetslösheten bland dem är mer än dubbelt så hög som bland dem som har en fullgjord gymnasieexamen, och många av dem återfinns dessutom på socialkontorens försörjningslistor och har aldrig fått en chans att starta sitt vuxenliv. Vi menar att det måste ställas mycket hårdare krav på skolorna att alla ungdomar fullgör sin utbildning. Därför vill vi se en obligatorisk gymnasieskola för unga upp till 18 år och också ett utbildningskontrakt för unga under 25 år. Det måste vara ungdomarnas rättighet att veta att de kommer att klara av en gymnasieutbildning. Det ställer krav på flexibilitet i de verktyg som används för att nå det målet, och det ställer krav på uppföljning och omedelbara insatser för att ge ungdomar möjlighet att lyckas. Därför måste det finnas fler vägar för ungdomar att klara av sin examen. Där kan folkbildningen och folkhögskolorna vara en möjlig nyckel. Vi vet att pedagogiken i folkhögskolan många gånger klarar av att väcka intresset för delaktighet och engagemang i samhällslivet såväl som för intresse för vidare studier. Den möjligheten måste man få som ung, utan att först behöva misslyckas i gymnasieskolan. Därför vill vi utreda om det ska bli möjligt att gå direkt från grundskolan till folkhögskolan när det finns behov. I går läste jag i Expressen en krönika av Gunnar Wetterberg på just det temat, att vi låter ungdomar misslyckas i gymnasieskolan. I sin krönika tar han upp det faktum att Försäkringskassan varje år i sina rapporter uttrycker en oro över att antalet unga förtidspensionärer ökar varje år. Numera är de så många som 7 000 unga under 30 år varje år. Det stora flertalet av dem är unga som har misslyckats i gymnasieskolan. Han menar i sin krönika att antalet unga förtidspensionerade är ett kvitto på en utbildningspolitik som inte fungerar. Sedan har han ett resonemang om etablering av gymnasieskolor som inte hör till den här debatten. Men jag tycker verkligen att vi ska ta Gunnar Wetterbergs ord på allvar. Han är en klok person med mycket kompetens, och det han beskriver är ett misslyckande som vi inte kan tillåta fortgå. Det är för övrigt märkligt att man aldrig hör regeringen prata om att förtidspensioneringarna av unga ökar och ännu märkligare att man aldrig hör några förslag på åtgärder. Det är dags att vi tar de unga på allvar och inte sorterar in dem i misslyckade och lyckade grupper. Alla ska ha rätt att lyckas i skolan. Det kräver tid, duktiga lärare och tidiga insatser i form av särskilt stöd när det behövs. Vi har ett gemensamt ansvar för att ge våra unga en bra start och möjligheter i livet. Då har vi också ett ansvar för att prioritera de gemensamma resurserna på bästa sätt. Där är skolan det allra viktigaste vi har att satsa på. (Applåder)

Lars Eriksson (S)

Anf. 86 Lars Eriksson (S)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag instämmer helt i det som Isak From, Patrik Björck och Gunilla Svantorp har anfört i sina inlägg. Fru talman! Regeringens självbild är att den har den största bostadspolitiska reformagendan i modern tid i vårt land. Bostadsbristen har ökat för varje år med nuvarande regering. Nio av tio kommuner uppger själva att de har brist på hyresrätter. Unga människor tvingas tacka nej till drömutbildningar. Och företag kan, inte minst på grund av ungdomars bostadsbrist, inte rekrytera arbetskraft. Sverige förlorar möjligheter för framtiden bara beroende på bostadsbristen. Regeringens agerande, eller snarare brist på agerande, under de senaste åtta åren när det gäller de omfattande problemen på bostadsmarknaden och svårigheterna att få till stånd ett tillräckligt bostadsbyggande lämnar mycket i övrigt att önska. Vilken är regeringens lösning för de 289 000 ungdomar som i dag saknar en egen bostad? Bostadsbristen för såväl ungdomar och studerande som övriga grupper kräver politiskt initierade åtgärder för att byggandet av vanliga bostäder, och då med särskild tyngdpunkt på hyresrätter, ska öka. Sådana förslag har under flera år lagts fram av Socialdemokraterna här i riksdagen. Jag förstår att regeringspartiernas företrädare i denna debatt ligger lågt i de bostadspolitiska diskussionerna. Det finns mer att göra, säger Roland Utbult i den här debatten. Det är väl dagens understatement när det gäller bostadspolitiken. I handlingen till denna debatt finns det, såvitt jag kan se, i princip två förslag från regeringen som handlar om bostadssituationen för ungdomar. Det som det har refererats till, alltså fler bostäder till unga och studenter, handlar i princip om undantag för hissar i bostäder. Man skulle kunna tro att denna proposition skulle handla om vilka åtgärder regeringen nu föreslår för att öka bostadsbyggandet för unga och studenter. Men denna proposition är kliniskt ren från den typen av förslag. Det finns ingenting i den som handlar om detta. Denna rubrik lämnar, precis som Roland Utbult sade, mycket i övrigt att önska. Regeringen har också lagt fram förslag om åtgärder som kan vidtas utan krav på bygglov. Det har anförts i debatterna här i kammaren att det är Attefallshusen som är regeringens lösning på problemen med bostadsbristen för ungdomar, det vill säga att ungdomar ska bo i ett Attefallshus på sina föräldrars eller någon annans tomt. Det är alltså där man ska börja sin bostadskarriär på den svenska marknaden. Det är i princip dessa två propositioner som regeringen har lagt fram i den här kammaren och som är lösningen på dessa problem. Vi socialdemokrater föreslår en byggbonus för byggande av små hyresrätter och studentlägenheter. Vi föreslår även en särskild tillväxtmiljard för de kommuner som nu bygger hyresrätter. Det är, enligt oss, bättre än det förslag som regeringen har, det vill säga att denna miljard ska gå till landets rikaste kommuner. Kortfattat tycker vi att staten ska stimulera till ett ökat bostadsbyggande. Vi tycker att det är statens uppgift att vara med och göra det. Det måste vara fler som tillsammans hjälps åt för att komma till rätta med bostadsbristen. (Applåder)

Roland Utbult (KD)

Anf. 87 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Det var intressant att vi hamnade i en bostadspolitisk debatt. Det är naturligtvis också en del av problematiken kring ungdomspolitiken, precis som också Patrik Björck var inne på. Det som jag vänder mig mot i ditt anförande, Lars Eriksson, är att du förringar Attefallshusen. Jag har hört er göra det ganska mycket. Vi menar inte att de är lösningen på problemen för ungdomar att få bostäder. Men de är möjligen en del av det hela. När vi tog upp detta i civilutskottet sade Socialdemokraterna bara usch och fy. Det här tyckte ni inte om. Men sedan gick ni ändå med på det. Ni tycker alltså inte att det är helt fel. Jag tror att det beror på att det här är någonting som människor egentligen tycker är ganska bra. Jag skulle vilja att du kommenterar detta lite grann och om du inte tror att Attefallshusen kommer att ha något slags funktion framöver. När friggeboden presenterades framfördes det mycket kritik. Vid omröstningen i kammaren blev det 162 mot 162, och det var faktiskt lotten som fick avgöra den gången. Då sade en socialdemokrat att det var en skenreform som snarare skulle förvärra det som den är avsedd att bekämpa, nämligen byråkratin. Kan du inte se någonting positivt i att det ges frihet för människor att få förverkliga en del av sina drömmar genom Attefallshusen och att man i viss mån låter ungdomar få tillträde till en bostad?

Lars Eriksson (S)

Anf. 88 Lars Eriksson (S)

Fru talman! Tänk vad skönt det skulle vara den dag som Roland Utbult utbrister i dessa frihetstermer när det gäller ungdomars möjligheter att skaffa sig en hyresrätt. Den dagen har vi i denna kammare fortfarande inte sett. Vi socialdemokrater är inte alls motståndare till Attefallshusen. Men till skillnad från regeringen har vår ingång i denna diskussion inte varit att Attefallshusen är en lösning när det gäller ungdomars situation på svensk bostadsmarknad. Ni bygger nu hela er bostadspolitik på dessa två reformer. Ni bygger er bostadspolitik på att ungdomar ska flytta in i Attefallshusen. Det finns 289 000 bostadslösa ungdomar i Sverige. Hur många av dessa ungdomar räknar ni med ska få en bostad genom denna reform? Ni måste ha en idé om vart ni är på väg med bostadspolitiken. Ni föreslår Attefallshusen. Ni är fullt medvetna om att det är 289 000 ungdomar som i dag saknar en bostad. Men ni är helt oförmögna att tala om hur många ungdomar ni räknar med att man ska kunna dra av från dessa 289 000 till följd av den reformen. Vi har efterlyst det tidigare i denna kammare men aldrig fått något svar på det. Ni måste ha en idé med de reformer som ni lägger fram och på vilket sätt de ska ge ungdomar ett ökat tillträde till bostäder. Ni har fortfarande inte presenterat detta. Det är ingen som vet vad dessa reformer beräknas ge i form av nya bostäder. Där är ni faktiskt svaret skyldiga till landets ungdomar. Jag har här redovisat vilka förslag vi har. Vi är helt öppna med att staten behöver ta ett ökat ansvar för bostadsbyggandet i detta land. För att man ska komma till rätta med bostadsbristen behöver det faktiskt byggas bostäder. Det kan låta som en överraskning. Man kan inte lösa problemen med bostadsbristen bara genom att låta ungdomar ta andrahandskontrakt till marknadshyror och flytta in i Attefallshus på föräldrarnas tomt. Någonting mer får ni faktiskt komma fram med.

Roland Utbult (KD)

Anf. 89 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Frågan om marknadshyror tycker jag att vi kan lämna därhän eftersom det inte är aktuellt. Det vill jag klart säga. Du vet likaväl som jag, Lars Eriksson, att bostadsproblematiken har funnits i några decennier. Det har byggts för lite. Man upptäckte i början av 2000-talet att nästan ingenting byggs. Man ställde frågan: Vad ska vi göra? Man försökte komma i gång. Till att börja med stod man ganska handfallen. Attefallshusen är naturligtvis inte lösningen på bostadsproblemen, utan de är en del av det hela. Jag tycker dock inte att man ska förringa den heller; Villaägarna påstår att det kan bli 200 000 Attefallshus runt om i Sverige. Det är möjligt att det är överdrivet, men en del av dem ska väl befolkas av ungdomar. Det är ett lite bredare tänk än bara ungdomar, men det kan vara en del av det. Regeringen har ju varit otroligt aktiv när det gäller försök att komma i gång med bostadsbyggandet, och nu ökar det. Förra året byggdes det lika många hyresrätter som bostadsrätter, och det ökar även i år. Jag ska alltså inte säga att det ser helt bra ut, för vi ser att det finns enorma behov runt om. Regeringen har i det stora hela 112 förslag när det gäller bostadspolitiken. Vi tror inte på det du och oppositionen tror på, Lars Eriksson, nämligen subventioner. Vi tror att det till stor del hamnar i byggherrarnas fickor. Sedan kan vi kanske vid ett senare tillfälle ta upp själva hyresrätten och den ojämlikhet som finns mellan den och bostadsrätten. Det är också ett problem, men det känner vi ju till. Det är nog en vidare diskussion än vad vi kan hinna med just här och nu.

Lars Eriksson (S)

Anf. 90 Lars Eriksson (S)

Fru talman! Jag tycker att det är intressant att Roland Utbult när jag lyfter fram två propositioner väljer att helt bortse från den som har varit det stora numret i den här kammaren när det gäller bostäder åt unga och studenter. Det betyder ju att det måste ligga någonting i det vi ändå framför som kritik mot den, det vill säga att det inte finns någonting där som kommer att lösa situationen för ungdomar på svensk bostadsmarknad. Det är ändå på det viset att bostadsbyggandet visserligen ökar, men det är ju svårt att låta bostadsbyggandet minska utifrån det läge som faktiskt har varit. Fortfarande har vi dock inte tagit del av någon form av idéer kring vad det är för förslag regeringen har lagt fram under 2011, 2012 och 2013 som skulle ha medverkat till att det har blivit ett ökat bostadsbyggande. Det där är ju någonting regeringen inte kan redovisa. Det är också på det viset att antalet studentbostäder i det här landet har varit rekordlågt under de här åren. Under regeringstiden har det byggts 5 879 studentbostäder, och under motsvarande tid för Socialdemokraterna var det 17 414. Det är ändå inte bara tur som är skillnaden, utan det är också huruvida man för en aktiv bostadspolitik eller inte som avgör om det blir fler studentbostäder och ungdomsbostäder. Där har ni alltså fortfarande mer att redovisa. Sedan tycker jag att det är intressant att du inte vill tala om marknadshyror. Nej, din partiledare är ju sedan nyligen ute och aviserar ökad marknadssättning på hyrorna - någonting som är väldigt svårt att höra i den här kammaren. Jag tycker dock att det är modigt att man faktiskt säger det. Centerpartiet har redovisat samma sak på sina stämmor, alltså att man vill se en ökad glidning mot marknadshyror. Det där är någonting som absolut inte är en lösning för Sveriges ungdomar. Ungdomar behöver nämligen bostäder som är rimliga att betala hyra för. (Applåder)

Beslut

Beslut: 2014-06-17

28 förslagspunkter, 20 acklamationer, 8 voteringar

Webb-tv: Beslut

17 juni 2014

Protokoll med beslut

2014-06-17

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2013/14:354

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Nytt mål för ungdomspolitiken

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att de nuvarande målen för den nationella ungdomspolitiken inte längre ska gälla och om ett nytt mål för alla statliga beslut och insatser som rör ungdomar.
Det nya målet för alla statliga beslut och insatser som berör ungdomar mellan 13 och 25 ska vara att alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:191 punkt 2 och avslår motionerna
2013/14:Kr16 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 1,
2013/14:Kr17 av Lars Ohly m.fl. (V) yrkande 1,
2013/14:Kr18 av Margareta Larsson (SD) och
2013/14:Kr19 av Esabelle Dingizian m.fl. (MP) yrkande 1.

Reservation 1 (S, MP, V)
Reservation 2 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (S, MP, V)
S	1	99	0	12
M	98	0	1	8
MP	0	23	0	2
FP	21	0	0	3
C	21	0	0	2
SD	0	0	18	2
V	0	17	0	2
KD	16	0	0	3
Totalt	157	139	19	34
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Ungdomspolitikens omfattning och genomförande

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att ungdomspolitiken ska vara sektorsövergripande och behandla frågor om ungdomars villkor inom områden som utbildning, arbete, försörjning, bostad, hälsa, inflytande, kultur och fritid samt förslaget att de fem huvudområdena för analys, samordning och redovisning som finns inom ungdomspolitiken i dag inte längre ska gälla.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:191 punkterna 3 och 4 samt avslår motion
2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 34.

3. Uppföljning av ungdomsorganisationerna

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr17 yrkande 3.

Reservation 3 (V)

4. Statsbidrag till barn- och ungdomsorganisationer

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Kr16 yrkande 3, 2013/14:Kr17 yrkande 2, 2013/14:Kr19 yrkande 2 och 2013/14:Kr230 yrkande 3.

Reservation 4 (S, MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 4 (S, MP, V)
S	0	100	0	12
M	99	0	0	8
MP	0	23	0	2
FP	21	0	0	3
C	21	0	0	2
SD	18	0	0	2
V	0	17	0	2
KD	16	0	0	3
Totalt	175	140	0	34
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

5. Ett förtydligat ansvar för kommunerna

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) i de delar det avser 29 kap. 9 § samt rubriken närmast före 29 kap. 9 §.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:191 punkt 1 i denna del och avslår motionerna
2013/14:Kr16 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 15 och
2013/14:Kr19 av Esabelle Dingizian m.fl. (MP) yrkande 3.

Reservation 5 (S)
Reservation 6 (MP)

6. Lagförslaget i övrigt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan utom i de delar som avser 29 kap. 1 §.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:191 punkt 1 i denna del.

7. Åtgärder för att förhindra studieavhopp i gymnasieskolan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr16 yrkande 16.

Reservation 7 (S, V)

8. Obligatorisk gymnasieskola

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr16 yrkande 14.

Reservation 8 (S)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 8 (S)
S	0	100	0	12
M	99	0	0	8
MP	23	0	0	2
FP	21	0	0	3
C	21	0	0	2
SD	18	0	0	2
V	17	0	0	2
KD	16	0	0	3
Totalt	215	100	0	34
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. Folkhögskola direkt efter grundskolan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr16 yrkande 17.

Reservation 9 (S, MP, V)

10. Anmälningsskyldighet i skolor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr16 yrkande 9.

Reservation 10 (S)

11. Utbyggnad av studie- och yrkesvägledningen i gymnasiet och på högskolan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr16 yrkande 5.

Reservation 11 (S)

12. Ungdomars arbete och försörjning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr16 yrkande 4.

Reservation 12 (S)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 12 (S)
S	0	100	0	12
M	99	0	0	8
MP	22	1	0	2
FP	21	0	0	3
C	21	0	0	2
SD	18	0	0	2
V	0	0	17	2
KD	16	0	0	3
Totalt	197	101	17	34
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

13. Entreprenörskap m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Kr16 yrkande 7, 2013/14:Kr258 och 2013/14:Kr270.

Reservation 13 (S)

14. Stöd till verksamhetsövergång

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr16 yrkande 8.

Reservation 14 (S, SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 14 (S, SD)
S	0	100	0	12
M	99	0	0	8
MP	23	0	0	2
FP	21	0	0	3
C	21	0	0	2
SD	0	18	0	2
V	17	0	0	2
KD	16	0	0	3
Totalt	197	118	0	34
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

15. Ungdomars tillgång till bostad

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr16 yrkande 6.

Reservation 15 (S)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 15 (S)
S	0	100	0	12
M	99	0	0	8
MP	23	0	0	2
FP	21	0	0	3
C	21	0	0	2
SD	18	0	0	2
V	0	0	17	2
KD	16	0	0	3
Totalt	198	100	17	34
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

16. Ungdomars psykiska hälsa

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr16 yrkande 13.

Reservation 16 (S)

17. Skärpta åtgärder mot langning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:Kr16 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 12.

Reservation 17 (S)

18. Strategier för att minska barns och ungas utsatthet på nätet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:So664 yrkande 29 och 2013/14:Kr262 yrkandena 2, 4 och 5.

19. Rättsprocessen kring sexualbrott

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr16 yrkandena 10 och 11.

Reservation 18 (S, V)

20. Ungdomars inflytande

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Kr230 yrkande 1 och 2013/14:Kr339 yrkande 35.

Reservation 19 (S, V)

21. Utvärdering av satsningen Skapande skola

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Kr339 yrkande 15 och 2013/14:Ub569 yrkande 19.

Reservation 20 (S, V)

22. Översyn av musik- och kulturskolan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 9.

Reservation 21 (S)

23. Nationell strategi för musik- och kulturskolan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Kr274 och 2013/14:Kr310 yrkande 2.

Reservation 22 (S, MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 22 (S, MP, V)
S	0	100	0	12
M	99	0	0	8
MP	0	23	0	2
FP	21	0	0	3
C	21	0	0	2
SD	18	0	0	2
V	0	17	0	2
KD	16	0	0	3
Totalt	175	140	0	34
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

24. Avgifter inom musik- och kulturskolan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Kr210, 2013/14:Kr291 och 2013/14:Kr310 yrkande 1.

Reservation 23 (S, V)

25. Kulturskolans tillgänglighet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr295 yrkande 1.

Reservation 24 (S, SD, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 24 (S, SD, V)
S	0	100	0	12
M	99	0	0	8
MP	23	0	0	2
FP	21	0	0	3
C	21	0	0	2
SD	0	18	0	2
V	0	17	0	2
KD	16	0	0	3
Totalt	180	135	0	34
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

26. Insatser inom idrottspolitiken och friluftspolitiken

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr16 yrkande 2.

Reservation 25 (S, V)

27. Utredning om kommunernas skyldighet att bedriva fritidsgårdar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr225.

Reservation 26 (V)

28. Behovet av fritidsgårdar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Kr229 och 2013/14:Kr230 yrkande 2.

Reservation 27 (S)

Var är ärendet nu?

Beslut

Alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor (KrU9)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor (KrU9)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Nytt mål för ungdomspolitiken

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Ungdomspolitikens omfattning och genomförande

3. Uppföljning av ungdomsorganisationerna

4. Statsbidrag till barn- och ungdomsorganisationer

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

5. Ett förtydligat ansvar för kommunerna

6. Lagförslaget i övrigt

7. Åtgärder för att förhindra studieavhopp i gymnasieskolan

8. Obligatorisk gymnasieskola

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. Folkhögskola direkt efter grundskolan

10. Anmälningsskyldighet i skolor

11. Utbyggnad av studie- och yrkesvägledningen i gymnasiet och på högskolan

12. Ungdomars arbete och försörjning

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

13. Entreprenörskap m.m.

14. Stöd till verksamhetsövergång

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

15. Ungdomars tillgång till bostad

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

16. Ungdomars psykiska hälsa

17. Skärpta åtgärder mot langning

18. Strategier för att minska barns och ungas utsatthet på nätet

19. Rättsprocessen kring sexualbrott

20. Ungdomars inflytande

21. Utvärdering av satsningen Skapande skola

22. Översyn av musik- och kulturskolan

23. Nationell strategi för musik- och kulturskolan

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

24. Avgifter inom musik- och kulturskolan

25. Kulturskolans tillgänglighet

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

26. Insatser inom idrottspolitiken och friluftspolitiken

27. Utredning om kommunernas skyldighet att bedriva fritidsgårdar

28. Behovet av fritidsgårdar