Folkbildning och friluftsliv

Det replikskifte som inte hanns med före frågestunden utgår eftersom replikanten har strukit sig.

Fru talman! Vänsterpartiet utgår från att folkbildning är både fritt och frivilligt. Folkbildningen erbjuder ett klimat som gynnar alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen och det mångkulturella samhället, ett livslångt lärande och samspel mellan människor i alla åldrar. Folkbildningen ger utrymme åt människor med olika politisk tillhörighet och olika religioner likaväl som åt människor utan politisk eller religiös tillhörighet. Fritt och frivilligt är grunden. Med för många byråkratiska direktiv riskerar vi att få mer likformighet än mångfald. I dag tjänar folkbildningens metoder och pedagogiska insikter som inspiration för övriga utbildningar. Att förhålla sig till människors tidigare livserfarenhet och kunskaper är själva utgångspunkten för folkbildningens pedagogik. Det handlar om att inom ramen för en demokratisk miljö ta till vara deltagarnas historia. Tillsammans med våra nordiska grannländer förvaltar vi folkbildningens traditioner och bildningsvägar. Till folkbildningens styrka hör att den förmår fånga upp nya rörelser i en ständigt föränderlig värld. Den dynamik som detta skapar är en förutsättning för att fler ska kunna delta i samhällsbyggandet. Folkbildningens stora utmaning är att ständigt öppna fönster mot sin omvärld och betrakta den med nya ögon. Fru talman! I betänkandet Folkbildning och friluftsliv behandlar kulturutskottet 26 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2008. Jag yrkar bifall till reservation 1 som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna gemensamt står bakom. Våren 2006 antog riksdagen en ny folkbildningsproposition som den socialdemokratiska regeringen tillsammans med Vänsterpartiet hade utarbetat. Vi betonade att folkbildningen är en angelägenhet för hela samhället och att ansvaret för det ekonomiska stödet till folkbildningen delas mellan stat, landsting och kommuner. I folkbildningspropositionen angav vi också en klar ambition att regeringen bör föra en dialog med Sveriges kommuner och landsting om deras bidrag till folkbildningen. Våren 2006, före valet, var s, v och mp också överens om att öka det statliga anslaget till folkbildningen med 500 miljoner kronor. Det var naturligtvis glädjande att alliansregeringen höll med om att det behövdes en förstärkning i samma storleksordning men samtidigt beklagligt att alliansregeringen inte ville föra dialog med kommuner och landsting om deras ansvar för stöd till folkbildningen. Det är beklagligt eftersom det trots det statliga tillskottet finns skäl att känna sig orolig inför framtidens folkbildning. Det finns redan exempel på att kommuner, landsting och regioner begränsat eller upphört med sitt stöd till folkbildningen. I oroliga ekonomiska tider är det ännu viktigare att staten i samtal med kommuner, landsting, regioner och folkrörelser lägger fast hur det ekonomiska ansvaret för folkbildningen ska tas och fördelas. Fru talman! Amatörkultur handlar om att skapa kultur av egen kraft. Amatörkulturen är en folkrörelse som spänner över hela det kulturella fältet. Det finns över 750 000 medlemmar i körer, teaterföreningar, hembygdsföreningar och mycket mer. Amatörkulturens bredd är en nödvändig rekryteringsbas för den professionella kulturen, och den professionella kulturen inspirerar amatörkulturen. De förutsätter helt enkelt varandra. I dag är det nationella ansvaret för amatörkulturen uppdelat mellan olika aktörer: Ungdomsstyrelsen, Kulturrådet och Folkbildningsrådet. Amatörkulturen är dessutom starkt knuten till kulturutövarens ideella kraft. Det är därför den ofta tas för given, vilket gör att den lätt kommer på undantag i den kulturella debatten och därmed också i budgetsammanhang. Bristen på ett samlat nationellt ansvar och bristen på pengar är till men för amatörkulturens utveckling. Jag anser därför att en arbetsgrupp bestående av representanter från Ungdomsstyrelsen, Folkbildningsrådet och Amatörkulturens samrådsgrupp bör ges i uppdrag att utreda hur det nationella ansvaret för amatörkulturen ska utformas. Ytterligare en faktor som hämmar amatörkulturens utveckling är de bidragsregler som hindrar åldersintegrerad verksamhet. Vi vill inte ha bidragsregler som hindrar människor från att exempelvis sjunga i generationsblandad kör. Bidragsregler måste anpassas till amatörkulturens sätt att fungera. Regler behövs som stimulerar till mötesplatser med verksamhet där unga och gamla utövar kulturaktiviteter tillsammans. Jag har personlig erfarenhet av att delta i amatörteater där människor från 2 år upp till över 80 år stod på scen sida vid sida och gestaltade ett vanligt sågverkssamhälle i början av 1900-talet. I amatörkulturen skapas möten som överbryggar åldersmässiga, kulturella och etniska klyftor mellan människor. Jag yrkar därför bifall även till reservation 3, Ansvar för amatörkulturen.

Fru talman! I dag befinner vi oss mitt i en ekonomisk kris. Vi har de senaste månaderna nästan dagligen hört om nya varsel. Många har gått och många kommer den närmaste tiden att gå ut i arbetslöshet. Det är en situation som för många innebär en katastrof, både ekonomiskt och personligt. Vi hör om kommuner och landsting som inte får sina budgetar att gå ihop och som vädjar om ekonomisk hjälp från den borgerliga regeringen, men icke, det kommer inte några ökade anslag. Varför tar jag då upp detta när dagens betänkande handlar om folkbildning och friluftsliv? Jo, fru talman, det är nämligen så att det här betänkandet behandlar två socialdemokratiska motioner som tar upp det delade ekonomiska ansvaret för folkbildningen, det delade ansvaret mellan stat, landsting och kommun. Man hänvisar till den folkbildningsproposition som lades fram 2006, Lära, växa och förändra , där det just betonades att folkbildningen är en angelägenhet för hela samhället och att ansvaret för det ekonomiska stödet ska delas mellan stat, landsting och kommun. Det beslutades då, av en enig riksdag, att regeringen skulle ta initiativ till överläggningar med Sveriges Kommuner och Landsting. I betänkandet hänvisar majoriteten till Kulturutredningen och förslaget om eventuella överenskommelser av det slag som har slutits på det sociala området mellan staten, den ideella sektorn och Sveriges Kommuner och Landsting. Men det som motionen pekar på är ju ett beslut som redan har fattats i Sveriges riksdag. Jag skulle i dag vilja att utskottsmajoriteten informerar oss om vad som har hänt. Har ansvarig minister initierat några överläggningar, och vad har man i så fall kommit fram till? Jag är övertygad om att detta är en viktig fråga att driva på. Enligt Folkbildningsrådets senaste verksamhetsrapport har kommunernas anslag till studieförbunden från 1991 till 2007 minskat med närmare 40 procent. Från landstingen har de under samma period minskat med 11 procent. Man kan också i årets rapport, precis som i förra årets, läsa om ett tiotal kommuner som ger 0 kronor till folkbildningen. Majoriteten av dessa är borgerligt styrda. Men hur kommer de siffrorna att se ut de kommande åren? Vi vet att det med den tuffa ekonomiska situationen ute i kommuner och landsting också finns en risk att flera kommuner kommer att nolla eller minska sina anslag till folkbildningen. Det moderatstyrda Stockholm har enligt Folkbildningsrådets verksamhetsrapport redan minskat sitt anslag till studieförbunden från 41 kronor per invånare till 34 kronor per invånare. Stockholm ligger nu under genomsnittet i landet som är 41 kronor. Vi socialdemokrater anser att folkbildningen behövs oavsett vilken konjunktur man befinner sig i, men möjligheten för deltagarna att vara med påverkas av deras ekonomiska situation. Det finns nu en stor risk att arbetslösa och andra resurssvaga grupper minskar sitt deltagande eller avstår helt från att delta i studiecirklar och folkhögskolekurser, trots att det kanske är just nu som folkbildningen behövs som allra mest. Med de minskade anslagen kommer deltagaravgifterna att bli allt högre, vilket kommer att stänga ute en stor del människor från folkbildningsverksamheten. När regeringen nu för en politik som gör att Sverige är på väg mot massarbetslöshet vill vi socialdemokrater satsa på jobb och utbildning. Vi har tidigare presenterat ett konkret krisprogram med fler än 100 000 jobb och utbildningsplatser. Därför vill jag lyfta fram vår reservation som tar upp en stärkt roll för folkhögskolorna. Vi vill att folkhögskolorna ska användas på ett bättre sätt för att bistå dem som vill skaffa sig en ny utbildning eller dem som behöver komplettera tidigare utbildning. Sverige har en ungdomsarbetslöshet som är den näst högsta i hela Europa, och många skulle behöva läsa in eller komplettera sina utbildningar. Vi vet att folkbildningens pedagogik passar många som inte tidigare har tyckt att skolan har passat för dem. Vi vill utnyttja lågkonjunkturen för att stärka kompetensen i Sverige med ett kompetenslyft. Här ser jag folkhögskolan som en av flera viktiga aktörer för att hjälpa människor tillbaka till arbetslivet och till en ny utbildning. Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga några ord också om friluftsliv och friluftsorganisationerna. Friluftsliv och hälsa hör ihop. Friluftsorganisationerna tar ett stort ansvar för att bygga ett mer hälsosamt samhälle. Det är viktigt att uppmärksamma den icke organiserade idrottens betydelse för människors hälsa. Vi socialdemokrater anser därför att friluftslivets organisationer bör ges en högre status från samhällets sida och att ökad hänsyn bör tas till deras förebyggande arbete. Svenskt Friluftsliv är en paraplyorganisation för 21 ideella friluftsorganisationer i Sverige som tillsammans har 1,7 miljoner medlemmar, varav 300 000 är barn och unga. Svenskt Friluftsliv kan i dag jämställas med Riksidrottsförbundet som paraplyorganisation. Vi socialdemokrater tycker att friluftsrörelsen på samma sätt som idrottsrörelsen skulle kunna ges ansvar att administrera sina bidrag själv. Vi vill att regeringen ska tillsätta en utredning som har till syfte att utreda det framtida stödet till icke organiserad idrott och för det samlade Svenskt Friluftsliv. Fru talman! Jag ställer mig bakom samtliga socialdemokratiska reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna nr 1 och nr 4.

Fru talman! Vi ska debattera folkbildnings- och friluftsfrågor. Det är naturligtvis alltid glädjande att kulturen får ett utrymme här i kammaren. I just det här betänkandet behandlar vi 16 motioner från den allmänna motionstiden som berör just folkbildning och 10 motioner som berör friluftsfrågor. Flera av de här motionerna lyfter fram viktiga frågor som även finns med i Kulturutredningen. Därav avstyrker utskottets majoritet dessa motioner, just med hänvisning till den utredning som nu är ute på remiss. Där tar man också upp och belyser det som flera av motionerna berör. Regeringen kommer att återkomma med en proposition som berör just de delarna. Remisstiden går ut den 15 maj. Vidare finns det frågor om friluftslivets mål och visioner samt om bidrag till de frivilliga organisationerna. Här pågår ju ett beredningsarbete av ett utredningsförslag som just har lyft fram liknande frågor. Det ena betänkandet heter Rörelser i tiden och det andra heter Myndigheter för miljön , och de berör dessa frågor. Därav yrkas avslag på de motionerna. Jag vet inte om Gunilla Carlsson har missat det, men där finns också med just hur man i framtiden ska fördela pengarna till friluftsorganisationerna. Ska det ske förändringar? Man trycker också på vikten av att de frivilliga friluftsorganisationerna får ett bra stöd. Jag tror att vi egentligen är överens om det. Jag vill ställa mig bakom utskottets samtliga förslag och yrkar därför avslag på motionerna. Motionen om integrationsarbete anser vi delvis tillgodosedd just med tanke på allt det arbete som pågår. Vi pekar också på den rapport som finns, Folkbildning och lokal utveckling i förorten , där man visar på vad folkhögskolorna och studieförbunden har för betydelse, inte minst för enskilda individer. Det sker ett spännande arbete, och jag kan varmt rekommendera läsning av den rapporten. Fru talman! Av motionen som handlar om folkhögskolorna och folkbildningen framgår det att de har ett stort värde för individen. Även där är vi positiva i våra skrivningar. När det gäller det stöd som man vill att folkbildningen ska kunna ge i fråga om EU-ordförandeskapet och EU-valet finns även det delvis tillgodosett med tanke på de 5 miljoner som man speciellt har öronmärkt till informationsinsatser till Folkbildningsrådet på detta område. Fru talman! I Sverige är vi stolta över våra folkbildningstraditioner. De bidrar till att föra vidare kunskaper från en grupp specialister till en bredare allmänhet. Regeringen anser att den fria och frivilliga folkbildningen är mycket viktig. Men den kräver noggrann uppföljning och utvärdering i fråga om de pengar som delas ut. Det är självklart för oss moderater och hela alliansen att vi ska följa upp och utvärdera de skattepengar som ges. Det sker redan i dag, men det kan ske ännu bättre. Därför har Folkbildningsrådet tillsatt en expertgrupp som ska utveckla modeller för hur man ska mäta samhällsnyttan med folkbildningen. Jag råkar vara ordförande i denna expertgrupp, och jag tror att det arbete som vi gör kommer att betyda att man inser att det är viktigt att satsa pengar också från den regionala och den kommunala nivån. Jag tror att man ibland inte har varit tillräckligt bra på att beskriva vad detta betyder för tillväxten, utvecklingen, folkhälsan med mera. Vad vi vet i dag är att det är en miljon unika personer som har någon kontakt med folkbildningen. Det är imponerande siffror i sig. Särskilt prioriterade områden är tillgänglighet för människor med funktionshinder, människors lika värde, folkhälsa, hållbar utveckling, det mångkulturella samhällets utmaningar och det livslånga lärandet. Alliansregeringen satsar därför över 3,2 miljarder kronor på folkbildningen 2009. Just de 5 miljoner som jag pekade på tidigare öronmärks till information om EU-frågorna som naturligtvis är speciellt viktiga i år. Men det finns en del bekymmer, och det är det som har lyfts fram, nämligen att det är minskade anslag från regionala och lokala aktörer. Därför är det trots allt extra glädjande att Kulturutredningen verkligen har med diskussionen om portföljmodellen. Jag uppfattade inte riktigt om Socialdemokraterna och Gunilla Carlsson var emot portföljmodellen eller inte. Men här ser jag och vi i alliansen en möjlighet att just möta den diskussion som behöver ske i fråga om regionala och lokala stöd i en gemensam diskussion om den så kallade portföljmodellen. Jag uppfattar att det är korrekt skrivet i betänkandet att detta kan vara en utveckling för folkbildningen, även om det i stora delar pekas på kulturen i stort och hur kulturen kan bli starkare regionalt och lokalt. Amatörkulturen förs fram på ett positivt sätt i Kulturutredningen. Låt oss återkomma och ha en diskussion om denna viktiga verksamhet. Där delar jag Siv Holmas uppfattning om att vi här har mycket mer att diskutera och göra för att stärka amatörkulturen, och vi är öppna för att fortsätta diskutera detta. Fru talman! Till sist vill jag lyfta fram frågan om friluftslivet och dess betydelse för människors hälsa. Här kan man inte nog understryka vikten av ett bra stöd till dessa organisationer. Vi moderater ser framför oss att regeringen kommer tillbaka med ett förslag som ger de bästa förutsättningarna för alla organisationer som kan bidra till folkhälsan, inte minst för barn och ungdomar. Jag vill avsluta mitt anförande med att än en gång yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Fru talman! Jag har två frågor som jag skulle vilja ha svar på från Anne Marie Brodén. Den ena frågan handlar om regler för åldersintegrerade bidrag. Man vill stimulera på ett sådant sätt att människor från 0-100 år ska kunna vara tillsammans och göra olika kulturaktiviteter. Det nämner ni ingenting om i utskottets ställningstagande, utan ni hänvisar till Kulturutredningen. Vad är exempelvis Anne Marie Brodéns uppfattning i denna fråga? Min andra fråga hänger ihop med att man ska föra samtal med kommuner, landsting och regioner om ansvaret för att finansiera folkbildningen - att folkbildningen är allas ansvar. Där hänvisar Anne Marie Brodén också till Kulturutredningen. Men jag tycker att det är viktigt att göra någonting nu. Som Gunilla Carlsson framförde är det tyvärr många borgerliga kommuner som har gjort dessa neddragningar. Då är det viktigt att alla politiker som står bakom folkbildningspropositionen också drar sitt strå till stacken. Hur vill du, Anne Marie Brodén, agera i dessa frågor? Vill du bara avvakta Kulturutredningen, eller vill du agera nu?

Fru talman! Jag ska börja med den sista frågan. Nej, det är inte så att jag bara avvaktar. Men det är klart att jag ser denna portföljmodell som en möjlighet. Däremot har vi i alliansen tagit upp detta med ansvarig minister och pekat på vad som händer. Men jag vill ändå korrigera Siv Holma. Det är inte enbart borgerliga kommuner som gör på detta sätt. Det finns många andra exempel. Om det är en kommun med mycket inflyttning är det klart att det påverkar bidraget på det sättet att det slås ut på fler invånare. Man får därför vara lite försiktig med dessa siffror. Men visst är det bekymmersamt om staten, vilket alliansregeringen har gjort, ger mer pengar och kommuner och landsting drar in. Nu får kommuner och landsting mer pengar enligt vårpropositionen, tvärtemot vad Gunilla Carlsson sade tidigare. Det handlar om sammanlagt 17 miljarder. Förhoppningen är ändå att det ska komma just dessa saker till del. Det tror jag nog kommer att lösas. Men vi har, som sagt, tagit upp frågan. Vi tycker också att den här portföljmodellen absolut kan ligga till grund för en fortsatt dialog och diskussion. När det gäller åldersgränsen är det väl ganska naturligt att vi hänför till Kulturutredningen eftersom man också där pekar på en ökad dialog och diskussion om detta. Regelverket som det ser ut i dag ligger fast, men vi återkommer med förslag om hur amatörkulturen ska stödjas. Om det då är just åldersgränsen som är det viktigaste att ändra eller om det är andra saker som är viktiga får vi återkomma till.

Fru talman! När det gäller amatörkulturen är bristen på pengar och regler om åldersintegrerade bidrag en del i det hela. Samtidigt handlar det också om, som jag sade i mitt anförande, att man samordnar det nationella ansvaret. Det är ett sätt att höja statusen och att synliggöra amatörkulturverksamheten som en viktig del i kulturpolitiken. När det gäller att man i vårbudgeten föreslår mer resurser till kommuner och landsting kan vi konstatera att differensen i fråga om dessa pengar fortfarande är tydlig. Jag har sett uppgifter om att pengarna innebär att 10 000 anställda måste sägas upp inom kommunsektorn. Man behöver alltså inte vara Einstein för att förstå vad det kommer att innebära för folkbildningen. Jag tycker att det har varit väldigt tydligt när man har lyssnat på finansministern att han vill värna välfärdens kärna. Jag har aldrig hört honom tala om att kulturen är en del av välfärdens kärna, vilket jag beklagar väldigt mycket. Jag tror att det är viktigt att man agerar på ett sådant sätt att man för dessa samtal. Om man från regeringen hade fört samtal med kommunsektorn skulle man inte ha gett så snålt tilltagna statsbidrag som man har gjort, oavsett om de kallas tillfälliga eller om de gäller tills vidare. Jag tror att man biter sig själv i svansen. Jag tror att det kommer att bli mycket svårt att klara sig när denna lågkonjunktur är över och allt detta kommer att vändas till något positivt. Risken är då att kulturen kommer att bli den stora strykpojken.

Fru talman! Först vill jag tacka för de frågor som ställts. Jag tror att det är viktigt att vi alla är medvetna om att vi är inne i en oerhört kraftig lågkonjunktur. Det är naturligtvis bekymmersamt för kommunerna. Samtidigt var det ju bara häromdagen som fick vi klart för oss vad kön till sjukvården kostar. Man kan räkna fram att det kostar över 1 miljard när människor får vänta på sjukvård. Jag tror att det är likadant på många andra områden. Ibland måste man se över sina kostnader. I mitt län, i landstinget i Halland, hade vi för några veckor sedan en debatt där ett socialdemokratiskt landstingsråd sade: Absolut ingen skattehöjning och absolut inga nya pengar in i svarta hål. Vi måste se över våra egna utgifter och kostnader. Jag tror att det är ett gemensamt ansvar här. Det handlar alltså om att också kommuner och landsting försöker se över vad pengarna används till. Jag kommer tillbaka till det som sades om kulturen som strykpojke eller ej. Nej, jag tror att det är upp till alla oss som arbetar med kulturfrågor att hävda att kulturen är bra för tillväxten och för hälsan och att vi har ett gemensamt ansvar när det gäller att lyfta fram hur lönsamt det är att satsa på folkhälsan. Där har kulturen absolut en roll. Jag ser alltså inte riktigt så mörkt på detta som vår ordförande i kulturutskottet här gör. Men självklart är det här året bekymmersamt. Just därför får kommuner och landsting en förstärkning. Låt oss hoppas att den blir ett bra stöd i det fortsatta arbetet!

Fru talman! I mitt anförande ställde jag en fråga till majoriteten. Frågan gällde ansvaret för folkbildningen. Jag lyfte också fram det beslut som fattades förra mandatperioden när det gäller folkbildningspropositionen och förslaget om att starta en dialog. Jag minns inte, men det är väl ungefär ett år sedan vi hade en motsvarande debatt. Då ställde jag samma fråga till majoriteten, alltså om ministern hade tagit något initiativ. Jag fick till svar att han inte hade gjort det, utan det hänvisades till kommunernas självstyre. Man sade att vi inte ska peta i var de ska lägga sina pengar. Det menar inte jag att vi ska göra, och det var inte heller andemeningen i propositionen. I stället handlade det just om att man ville ha en dialog mellan stat, kommun och landsting om ansvaret. Som jag sade i mitt anförande: Visst, vi har gett mer pengar från statligt håll. Men pengar har samtidigt försvunnit från andra delar. Kommunerna hör till dem som har minskat sitt anslag med 40 procent. Det är klart att det då inte blir mer pengar till folkbildningen. Vi kan stå här och säga att det är så viktigt med folkbildningen och med det nationella målet. Tidigare i dag i utskottet hörde vi hur viktigt det är med folkbildning. Beträffande de nationella kulturpolitiska målen gäller det inte bara staten utan hela vägen. Därför tycker jag att vi här har ett ansvar att trycka på; så är det definitivt, särskilt som vi enigt har fattat beslut här i riksdagen. Nu har vi en minister som tillhör den borgerliga alliansen. Återigen frågar jag er i den borgerliga majoriteten: Vad gör ansvarig minister? Det hade varit roligt om han var kvar här. Han var ju med på frågestunden men lämnade sedan kammaren. Jag har inte hört honom tala så mycket om folkbildning. Anne Marie Brodén får i stället svara på min fråga som jag återigen ställer: Vad gör ansvarig minister för att få i gång en dialog?

Fru talman! Som jag tidigare nämnt sker här en dialog och förs en diskussion. När vi i vår alliansgrupp mött ministern har vi lyft fram just bekymret med att det hela fortsätter som det gör. Precis som vi sade i förra årets debatt kan vi inte gå in och bestämma över hur kommunerna eller regionerna - eller, för den delen, landstingen - ska prioritera när det gäller deras egna pengar. Visst har vi - om vi vill folkbildningen väl, vilket vi alla här i kammaren vill - ett gemensamt ansvar för att betydelsen av folkbildningen fortsatt lyfts fram. Jag har varit både kommun- och landstingspolitiker, så jag vet att man när man sitter i budgetberedningar alltid måste klara av att prioritera. Den kritik som ibland riktas mot politiken - ganska mycket nu mot oppositionen - gäller just att man inte klarar att prioritera. Det är väl något som vi inte ska hamna i, utan här får man göra sina prioriteringar. Vad jag i mina inlägg menat är att vi, om vi lyckas få fram att folkbildningen och kulturen har en oerhört stor betydelse i samhället, kan få loss mer resurser till det förebyggande arbetet. Integrationen har - det ger man här exempel på - betydelse för hur människor mår, för hur individen växer och klarar mer själv och så vidare. Därmed har man en större chans att få en större del av kakan när det gäller den prioritering som görs ute i landet. Som sagt: Vi har lyft fram frågan med ministern. Jag beklagar att ministern inte är kvar här i kammaren, vilket jag hade önskat.

Fru talman! Det är väl bara att hoppas på att ni fortsätter att trycka på här. Det är helt uppenbart - det ser man i Folkbildningsrådets rapporter - att det verkligen behövs. I mitt anförande tog jag också upp det faktum att vi nu befinner oss i en lågkonjunktur. En mängd människor går ut i arbetslöshet, och många är än så länge varslade men kommer framgent att bli av med sitt arbete. Vi i oppositionen har sagt att vi vill satsa på utbildning, på kompetensutveckling. Folkhögskolorna, folkbildningen, är, tycker jag, en mycket viktig aktör i det arbetet. Under förra krisen, under krisåren på 1990-talet, satsade vi på Kunskapslyftet. Kanske kunde man också nu satsa på ett kunskapslyft där folkhögskolorna skulle kunna vara en viktig aktör. Hur ser Anne Marie Brodén på en satsning på ytterligare utbildningsplatser och på att folkhögskolorna då skulle kunna vara en viktig aktör? Som jag tagit upp vill vi ha en utredning som får titta på friluftsorganisationernas möjligheter att själva administrera sitt bidrag, precis som Riksidrottsförbundet gör. I ditt anförande hänvisade du, Anne Marie Brodén, till en pågående utredning. Men när jag läser i betänkandet står det bara att man föreslår en utredning om en översyn av ansvarsfördelningen av strategier för genomförandet av friluftspolitiken. Kanske kunde jag få ett klargörande där och kanske också en synpunkt på hur majoriteten ser på möjligheterna att lägga över ansvaret på friluftsorganisationerna - precis som det i dag är för Riksidrottsförbundet - att själva fördela bidragen. De har ju en paraplyorganisation i och med Svenskt Friluftsliv.

Fru talman! Jag börjar med det sistnämnda. Jo, det har lagts fram ett förslag om att ta bort Friluftsrådet. Svenskt Friluftsliv skulle då, precis som Gunilla Carlsson pekat på, kunna få ansvaret att i myndighets ställe fördela bidrag till de olika medlemsorganisationer som finns därunder. Vad man tittar vidare på är väl om det är möjligt att göra så. I dag finns pengarna egentligen hos oss, i budgeten. Men på något sätt är Naturvårdsverket, Friluftsrådet och Svenskt Friluftsliv inblandade. Jag har själv väckt en motion om den här frågan. Jag har därför tagit reda på lite mer, så jag kan glädja Gunilla med att säga att saker är på gång. Vi får se hur det där landar. När det gäller den andra delen, det vill säga utbildningssatsningar och vad som eventuellt kommer till hösten, kan jag säga att det i Folkbildningsrådet förs en diskussion om vad man skulle kunna bidra med, ställa upp med, just när det gäller folkhögskolorna och studieförbunden. Vi får återkomma till den diskussionen och se vad den landar i. Man har i alla fall tagit fram ett förslag och för en dialog med regeringen om hur det här skulle kunna utvecklas. Visst ser också vi möjligheten att folkhögskolorna till exempel på olika sätt hjälper till i en situation där många är berörda av det som nu händer. Tidigare har vi ju också diskuterat om det ska vara en 16-årsgräns eller inte beträffande folkhögskolorna. Låt oss återkomma också till diskussionen och se vad den landar i.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag i betänkandet. Väldigt kort tänker jag uppehålla mig vid folkbildningen. I betänkandet hanteras frågor om både folkbildning och friluftsliv. Som de föregående talarna här har lyft fram är folkbildningen väldigt viktig. Därför är det bra att alliansregeringen medgav en rejäl anslagshöjning som det första den gjorde 2006 i budgetpropositionen för 2007. Det som påpekas i motionerna Kr224 och Kr240 är helt riktigt: att stat, region och kommuner finansierar folkbildningen. Det är också rätt, fru talman, som utskottet konstaterar att stat, region och kommun självständigt fattar beslut om nivån på anslag till folkbildningen. Det är utmärkt att Kulturutredningen, som just nu är på remiss och väcker ett väldigt stort engagemang, inte minst hos amatörkulturorganisationer och folkbildningsorganisationer, tydligt lyfter fram folkbildningen som något mycket viktigt just för amatörkulturen och för dess spridning över landet. Symbiosen folkbildning och amatörkultur tydliggörs på ett väldigt bra sätt i Kulturutredningen. Det är en klok slutsats som görs och ett bra förslag till beslut som framförs i Kulturutredningen att även folkbildningsorganisationer och studieförbund ska ingå i den dialog som eventuellt leder fram till en överenskommelse om samarbete av det slag som tidigare skett mellan staten, Sveriges Kommuner och Landsting och den ideella sektorn vad gäller det sociala området. Ett sådant förfaringssätt - en dialog och en överenskommelse där även folkbildningsorganisationerna finns med - skulle ytterligare stärka sambanden mellan folkbildning, kommunal och regional sektor och kultur. Jag är övertygad om att det ytterligare skulle stärka folkbildningens roll i de kommuner, alliansstyrda och socialiststyrda, som till äventyrs övervägt att skära ned eller skurit ned anslagen till folkbildningen. Fru talman! Det här är ett långt bättre tillvägagångssätt än pekpinnar från riksdagen, pekpinnar som omedelbart skulle uppfattas som inskränkningar i det kommunala självstyret, att åstadkomma ett ökat regionalt och primärkommunalt engagemang och stöd för folkbildningen. Än en gång yrkar jag bifall till utskottsmajoritetens förslag till beslut.

Fru talman! Vi är många som har erfarenhet av folkbildning. Men använder man ordet folkbildning är min erfarenhet att det finns en och annan som inte vet vad ordet står för. Talar man däremot om studieförbund och folkhögskolor vet de flesta vad det är fråga om. Själv kom jag i kontakt med folkbildningen i unga år. Det var som studiecirkelledare i nybörjarengelska. Vi hade grupper av män och kvinnor med olika bakgrund, och det är med glädje jag ser tillbaka på den tiden. Förutom att cirkeln gav möjligheten att lära känna nya människor, lära sig nybörjarengelska, få skratt och prata om livet i stort var det en extra kurs då alla hade med sig egna bakverk. Det här är exempel på vad studiecirklar kan ge. Jag känner flera som har goda erfarenheter av att studera på folkhögskola. Just nu finns en man som jag känner på Biskops Arnö för att förverkliga sin dröm att bli fotograf. Han hade vernissage på Södermalm i slutet av januari, och det var roligt att det kom väldigt mycket folk. Mycket har sagts, och jag kan bara betona att folkbildningen har gamla anor. Den spelar och har spelat en betydelsefull roll för kunskap och bildning och gör så fortfarande. Siv Holma har betonat att den ska vara fri och frivillig, och det vill jag också göra. Jag vill själv kunna bestämma innehåll och arbetsformer för min undervisning, fritt från centralstyrning och politiska pekpinnar. Folkbildningen fyller en funktion med nischer som andra utbildningsaktörer inte vare sig kan eller ska fylla. Även studieförbunden har en betydelsefull roll. Folkbildningen, folkhögskolorna, studieförbunden är viktiga, och därför har regeringen satsat på den här verksamheten och ökat bidraget för 2007 med 490 miljoner. Totalt för 2009 handlar det om 3,2 miljarder. Jag tycker att regeringen tar den här verksamheten på fullt allvar. Dessutom, precis som nämns i motioner, måste vi lära mer om EU, EU-valet och ordförandeskapet. Regeringen satsar de facto 5 miljoner detta år och 5 miljoner ytterligare två år framåt. Det är mycket angeläget. Det är allvarligt, som jag ser det, att vi svenskar inte riktigt kommit med på banan när det gäller vårt EU-medlemskap. Nu till friluftslivet: Friluftslivet handlar om hälsa, gemenskap och glädje. Friluftsliv är både hälsosamt och lönsamt - kultur och hälsa, friluftsliv och hälsa. Redan Carl von Linné visste det på 1700-talet. Jag har skrivit under en motion till utskottet om friluftsliv. Jag är glad att utskottet har gillat den, i alla fall punkt 5 i motion Kr281, om det är rätt uppfattat. I vilket fall som helst tycker jag och mina kolleger som skrivit under den att friluftsliv är en mycket viktig sak och skulle gärna se att man kommer fram till att det behövs lite mer resurser för den här delen framdeles. Vi får se vad utredningen kommer fram till därvidlag. Jag för min del tycker, och jag tror flera andra, att vi ska lyfta fram den här frågan. Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Alltsedan den legendariske nykterhetskämpen och riksdagsmannen Oscar Olsson, även kallad Oscar med skägget, genomförde den första studiecirkeln år 1902 har folkbildningen varit ett viktigt redskap för svensk folkrörelse och för demokratiutvecklingen i vårt land. Folkbildningen syftar till att på ett demokratiskt och jämlikt sätt få medborgarna att ta till sig ny kunskap och nya värderingar. Folkbildningens unika roll ligger framför allt i dess pedagogik, dess demokratiska roll och dess kunskapssyn. Folkbildningen ska i grunden vara fri från statlig styrning och frivillig för deltagarna. Vad skiljer då folkbildningen från utbildningen? Ett sätt att definiera folkbildningens särart är att säga: Utbildning ger färdighet, medan folkbildning ger värdighet. Folkbildningen är en viktig pedagogisk resurs som ska utgå från deltagarnas egna kunskaper och erfarenheter. Det är bara studieförbund som kan vara anordnare av statsbidragsberättigad folkbildningsverksamhet. Detta görs ofta tillsammans med olika organisationer, och det kan vara en fördel. Samtidigt som folkbildningen är fri och frivillig har staten angett fyra syften och sju verksamhetsområden som motiv för den statsbidragsberättigade folkbildningsverksamheten. Fru talman! Som framgår av kulturutskottets betänkande ska statens stöd syfta till att "stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin". Staten förväntar sig att folkbildningen ska "bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen." Folkbildningen förväntas också "bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället". Det fjärde syftet är att "bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet". Självfallet vill jag som kristdemokrat slå vakt om det kommunala självstyret. Men det håller inte att bortse från att kulturpolitiken och folkbildningen är viktiga pusselbitar i det kommunala och regionala utvecklingsansvaret och dess utvecklingsstrategi. Det kommer också till uttryck i den portföljmodell som förespråkas i den nyligen presenterade Kulturutredningen. Jag kan känna sympati för det som Socialdemokraterna för fram i sin reservation om hur vissa kommuner lever upp till det delade ekonomiska ansvaret för folkbildningen. Det är oroande när kommuner inte anser sig ha råd att prioritera folkbildningen. Det finns också exempel på kommuner som visserligen anslår pengar men som avskaffat långsiktiga, förutsägbara bidragssystem för folkbildningen för att i stället stödja kortsiktiga enskilda insatser som studieförbunden gör och som ibland inte ens behöver handla om folkbildning. Det är oroande. Många kommuner efterfrågar också insatser från studieförbundens sida för verksamheter riktade mot barn och ungdomar. Men faktum är att grunden för folkbildningen är studiecirkeln som vänder sig till vuxna som i grupper om max tolv personer träffas minst tre gånger med sammanlagt nio studietimmar eller maximalt 40 veckor under ett år. Där har vi studiecirkeln. I en reservation från Vänsterpartiet efterfrågas anpassningar av bidragsreglerna för att åstadkomma en större åldersintegrering. Det var just på grund av detta behov som studieformen annan folkbildningsverksamhet infördes. Den är ett viktigt komplement till studiecirkeln. Annan folkbildning genomförs med friare och flexiblare former än i studiecirkeln, som det står i betänkandet. Och utifrån den enkla tumregeln korta, långa, unga och många kan valet av denna verksamhetsform motiveras. Studiegrupper kan antingen mötas vid ett enskilt tillfälle eller så kan verksamheten pågå i 40 veckor. Deltagarna kan vara under 13 år, och antalet personer i gruppen ska vara mer än tolv. Denna flexibilitet är helt okej i just annan folkbildning, och jag tycker att det fångar in det behov som efterfrågas. Fru talman! Mot bakgrund av det som redovisas i betänkandet anser jag att de olika motionärernas krav blivit tillgodosedda. Därmed yrkar jag avslag på de reservationer som föreligger, samtidigt som jag yrkar bifall till förslaget i kulturutskottets betänkande. (Applåder)