Förbättrat skydd mot stalkning

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2010/11:45 Förbättrat skydd mot stalkning samt två motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen. I betänkandet behandlas också fem motionsyrkanden från den allmänna motionstiden.

I propositionen föreslås ändringar i reglerna om besöksförbud. Förslagen är ett led i regeringens strävanden att förbättra situationen för de personer som på olika sätt riskerar att utsättas eller har utsatts för våld, hot eller trakasserier, ofta vid upprepade tillfällen, s.k. stalkning. Förslagen syftar till att stärka förbudets brottsförebyggande funktion och förbättra det skydd som förbudet avser att ge.

Uttrycket besöksförbud ersätts enligt förslaget med kontaktförbud. De omständigheter som åklagaren särskilt ska beakta vid riskbedömningen förtydligas. Proportionalitetsprincipens betydelse tydliggörs genom att det uttryckligen anges att varje beslut om kontaktförbud ska föregås av en proportionalitetsbedömning. Vidare föreslås det att elektronisk övervakning ska få användas för att kontrollera efterlevnaden av ett särskilt utvidgat kontaktförbud.

I propositionen föreslår regeringen också att ett särskilt brott, olaga förföljelse, införs i brottsbalken. Förslaget syftar till att förstärka det straffrättsliga skyddet mot trakasserier och förföljelse.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2011.

Utskottet ställer sig i huvudsak bakom regeringens lagförslag. Utskottet föreslår dock två tillkännagivanden.

För det första anser en majoritet i utskottet (S, MP, SD, V) att rekvisitet ”påtaglig risk” i bestämmelsen om kontaktförbud avseende gemensam bostad bör utgå och att regeringen snarast bör återkomma med ett lagförslag som tillgodoser vad utskottet anfört. Mot detta har M, FP, C och KD reserverat sig.

För det andra föreslår ett enigt utskott att den uppföljning som regeringen förutskickar i propositionen blir bredare än vad regeringen angett. Enligt utskottets uppfattning bör en utvärdering, utöver vad regeringen anfört, avse såväl tillämpningen av det nya brottsbalksbrottet olaga förföljelse som hur reglerna om kontaktförbud tillämpas i praktiken.

I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservation (M, FP, C, KD)

Stockholm den 12 april 2011

På justitieutskottets vägnar

Kerstin Haglö

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Kerstin Haglö (S), Johan Linander (C), Krister Hammarbergh (M), Ewa Thalén Finné (M), Christer Adelsbo (S), Helena Bouveng (M), Elin Lundgren (S), Johan Pehrson (FP), Anna Wallén (S), Arhe Hamednaca (S), Patrick Reslow (M), Maria Ferm (MP), Caroline Szyber (KD), Kent Ekeroth (SD), Lena Olsson (V), Carl-Oskar Bohlin (M) och Mattias Jonsson (S).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkande 2004/05:JuU20 behandlade utskottet ett motionsyrkande som väckts under den allmänna motionstiden om behovet av ett nytt lagrum mot förföljelsesyndrom, s.k. stalkning. Med anledning av det aktuella motionsyrkandet begärde utskottet in synpunkter från ett antal myndigheter och institutioner. Den övervägande delen av remissinstanserna ansåg att det fanns ett behov av lagstiftning med direkt inriktning på systematisk förföljelse. Utskottet hade inhämtat att regeringen förberedde ett uppdrag till Brottsförebyggande rådet att ta fram ett kunskapsunderlag i ämnet. Motionsyrkandet ansågs därför vara tillgodosett (reservation M, FP, KD, C).

Regeringen beslutade den 6 juli 2006 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vilka skyddsåtgärder som är lämpligast för att förstärka skyddet för personer som utsätts för hot eller förföljelse (dir. 2006:84). I uppdraget ingick att föreslå förändringar som kan leda till en bättre och mer ändamålsenlig användning av besöksförbud samt att överväga och lämna förslag på en rättslig lösning som medger att besöksförbud kan kontrolleras med elektronisk övervakning. Utredaren skulle också analysera straffbestämmelsernas tillämplighet vid upprepade trakasserier och förföljelser (stalkning) och överväga om lagstiftningen borde förändras för att förstärka skyddet mot sådana beteenden. Utredningen antog namnet Stalkningsutredningen.

Utredningen överlämnade i oktober 2008 betänkandet Stalkning – ett allvarligt brott (SOU 2008:81). Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2008/8198/KRIM).

I propositionen behandlar regeringen utredningens förslag när det gäller kontaktförbud, förutsättningar för att förena kontaktförbud med elektronisk övervakning och en straffbestämmelse om olaga förföljelse. Övriga delar i utredningens förslag är föremål för fortsatt beredning i Regeringskansliet.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Lagförslagen har granskats av Lagrådet. Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets synpunkter.

Med anledning av propositionen har två motionsyrkanden väckts. I betänkandet behandlas också fem motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2011. Förslagen i motionerna återges i bilaga 1.

Lagrådet anförde i sitt yttrande den 21 september 2010 såvitt gällde 26 och 27 §§ förslaget till lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud att Lagrådet, innan det stod klart vilken teknisk lösning och vilken organisation som avsågs, inte hade möjlighet att närmare ta ställning till de föreslagna bestämmelserna. Lagrådet inskränkte därför sitt yttrande i denna del till att avse ett förslag till en språklig förändring. Utskottet beslutade med anledning av detta den 18 januari 2011 att inhämta Lagrådets yttrande över 26 och 27 §§ förslaget till lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud i propositionen. Lagrådets yttrande till utskottet återfinns i bilaga 3. Utskottet – som behandlar Lagrådets synpunkter i avsnittet Elektronisk övervakning för kontroll av kontaktförbud – har följt Lagrådets synpunkter.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen ändringar i reglerna om besöksförbud. Förslagen är ett led i regeringens strävanden att förbättra situationen för de personer som på olika sätt riskerar att utsättas eller har utsatts för våld, hot eller trakasserier, ofta vid upprepade tillfällen, s.k. stalkning. Förslagen syftar till att stärka förbudets brottsförebyggande funktion och förbättra det skydd som förbudet avser att ge.

Uttrycket besöksförbud ersätts med kontaktförbud. De omständigheter som åklagaren särskilt ska beakta vid riskbedömningen förtydligas. Proportionalitetsprincipens betydelse tydliggörs genom att det uttryckligen anges att varje beslut om kontaktförbud ska föregås av en proportionalitetsbedömning.

Vidare föreslås det att elektronisk övervakning ska få användas för att kontrollera efterlevnaden av ett särskilt utvidgat kontaktförbud.

I propositionen föreslår regeringen också att ett särskilt brott, olaga förföljelse, införs i brottsbalken. Förslaget syftar till att förstärka det straffrättsliga skyddet mot trakasserier och förföljelse.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2011.

Utskottets överväganden

Kontaktförbud avseende gemensam bostad

Gällande rätt

Av 1 a § lagen (1988:688) om besöksförbud framgår att ett besöksförbud får avse förbud mot att uppehålla sig i en gemensam bostad om det på grund av särskilda omständigheter finns en påtaglig risk för att den mot vilken förbudet avses gälla kommer att begå brott mot en sammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid. Av 4 § samma lag framgår att ett besöksförbud avseende gemensam bostad får meddelas för högst 30 dygn samt att det får förlängas endast om det finns särskilda skäl och med högst sju dygn i taget.

Propositionen

Regeringen pekar på att Stalkningsutredningen föreslog att rekvisitet påtaglig risk skulle utgå i syfte att få till stånd en mindre restriktiv bestämmelse och möjliggöra en ökad användning av kontaktförbud avseende gemensam bostad. Det skulle enligt utredningens förslag inte krävas en allvarligare hotbild vid kontaktförbud avseende gemensam bostad än vad som krävs vid ett grundläggande kontaktförbud.

Regeringen framhåller att det är ett betydande integritetsintrång att genom ett beslut om kontaktförbud avseende gemensam bostad bli utestängd från sitt hem. Vidare anser ett par av remissinstanserna, bl.a. Riksdagens ombudsmän, att rekvisitet påtaglig risk bör finnas kvar. Regeringen delar den bedömningen. Med rekvisitet ”påtaglig risk” tydliggörs att den konkreta risken för brott ska vara akut och hänförlig till den som förbudet avses skydda, dvs. den sammanboende, anför regeringen. Den proportionalitetsbedömning som ska göras i alla ärenden kan inte ersätta den kvalificering som lagen uppställer genom rekvisitet ”påtaglig risk” vid denna form av förbud. Det bör således även i fortsättningen krävas att det på grund av särskilda omständigheter finns en ”påtaglig risk” för att den mot vilken förbudet avses gälla kommer att begå brott mot en sammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid för att ett förbud avseende den gemensamma bostaden ska kunna meddelas.

I propositionen föreslår regeringen vidare att ett kontaktförbud avseende gemensam bostad ska gälla i högst två månader och kunna förlängas med högst två veckor i taget.

Motionerna

I motion Ju3 (S, MP, V) yrkande 1 begär motionärerna att rekvisitet ”påtaglig risk” när det gäller kontaktförbud i en gemensam bostad bör utgå. Om kontaktförbudet ska kunna användas mer i preventivt syfte, vilket även skulle innebära ett utökat brottsofferperspektiv, bör kraven för att få kontaktförbud avseende gemensam bostad mildras. Motionärerna pekar på att Stalkningsutredningen gav ett förslag på hur detta skulle kunna ske genom att bl.a. begreppet ”påtaglig risk” tas bort.

I motion Ju273 (M) yrkande 1 begärs en översyn av de olika rekvisiten för besöksförbud vid gemensam bostad. Enligt motionären bör rekvisitet ”påtaglig” slopas. I yrkande 2 begärs riktlinjer för tolkning av rekvisitet ”gemensam bostad”.

Utskottets ställningstagande

Reglerna om besöksförbud avseende gemensam bostad trädde i kraft den 1 september 2003 (se prop. 2002/03:70 och bet. 2002/03:JuU17).

Som regeringen anför har bestämmelsen om besöksförbud avseende gemensam bostad kommit att tillämpas i begränsad utsträckning. I propositionen uppges det att enligt Åklagarmyndigheten beviljades 2009 ungefär 4 150 ansökningar om besöksförbud, varav endast ca 100 avsåg en gemensam bostad.

Regeringen föreslår nu att ett kontaktförbud avseende gemensam bostad ska gälla högst två månader i taget i stället för som i dag en månad. Vidare föreslår regeringen att ett sådant kontaktförbud ska kunna förlängas med högst två veckor i stället för som i dag en vecka. Utskottet delar regeringens uppfattning att en anledning till att bestämmelsen om besöksförbud avseende gemensam bostad inte tillämpas så ofta är att giltighetstiden är för kort. Det är, som regeringen anför, otillfredsställande om en person väljer att avstå från att ansöka om besöksförbud avseende gemensam bostad av den anledningen att giltighetstiden är för kort, trots att förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. Utskottet välkomnar därför regeringens förslag om att förlänga giltighetstiden för ett förbud avseende gemensam bostad. Likaså välkomnar utskottet förslaget om att förlängningstiden fördubblas. Utskottet tillstyrker därmed 4 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud.

Som framgått ovan föreslog Stalkningsutredningen i sitt betänkande (SOU 2008:81) att rekvisitet ”påtaglig risk” i bestämmelsen om kontaktförbud avseende gemensam bostad skulle utgå. Regeringen gör emellertid i propositionen bedömningen att förutsättningarna för att bevilja ett förbud avseende gemensam bostad inte bör förändras. Utskottet vill med anledning av detta anföra följande.

Den nuvarande förutsättningen att det måste finnas en påtaglig risk för brott mot en sammanboendes liv, hälsa, frihet och frid innan ett besöksförbud i en gemensam bostad kan utfärdas, leder enligt utskottets uppfattning till att många personer först måste utsättas för våld eller hot innan samhället har en reell möjlighet att ge hjälp. Det är vidare tydligt att kraven för att kunna tillämpa besöksförbud avseende gemensam bostad är så högt ställda att andra frihetsberövande åtgärder i stället hinner träda in. Detta är naturligtvis inte tillfredsställande eftersom ett kontaktförbud i första hand ska vara en preventiv åtgärd. Utskottet anser att det bör vara självklart att den som utsätts för t.ex. hot eller andra brott inte ska behöva flytta från den gemensamma bostaden. Det finns också anledning att uppmärksamma barnperspektivet i detta sammanhang. Om det är fråga om en relation där det finns barn tvingas ofta även de lämna hemmet tillsammans med den utsatta föräldern, många gånger för att ta skydd på en kvinnojour.

Utskottet anser – i likhet med Stalkningsutredningen – att det inte ska krävas en allvarligare hotbild vid kontaktförbud avseende gemensam bostad än vad som krävs vid ett grundläggande kontaktförbud. I likhet med Stalkningsutredningen vill utskottet peka på den allmänna proportionalitetsbedömning som nu föreslås för alla typer av kontaktförbud. Proportionalitetsbedömningen innebär ett krav på att ett förbud endast får meddelas om skälen för ett sådant intrång eller men i övrigt som förbudet innebär uppvägs.

Sammanfattningsvis anser utskottet att rekvisitet ”påtaglig risk” i bestämmelsen om kontaktförbud avseende gemensam bostad bör utgå. Regeringen bör snarast återkomma med ett lagförslag som tillgodoser vad utskottet nu anfört. I avvaktan härpå tillstyrker utskottet 1 a § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till motion Ju3 yrkande 1 och Ju273 yrkande 1 samt med avslag på motion Ju273 yrkande 2 ge regeringen till känna.

Utvidgat och särskilt utvidgat kontaktförbud

Propositionen

Enligt regeringen bör de två skilda förbudsformerna utvidgat respektive särskilt utvidgat kontaktförbud behållas. Någon förändring med avseende på förutsättningarna för de två förbudsformerna bör inte göras. Regeringen anser inte heller att omfattningen av det geografiska området bör utvidgas.

Motionen

I motion Ju207 (FP) anförs det att möjligheten att införa ”omvänd” kommunarrest vid mycket grova fall av överträdelse av besöksförbud borde utredas. Den som i ett sådant fall överträder ett besöksförbud ska enligt motionären kunna utestängas från att bosätta sig i samma kommun som brottsoffret.

Utskottets ställningstagande

Som regeringen anför är ett grundläggande besöksförbud i många fall tillräckligt för att motverka förföljelser eller andra trakasserier. Om det kan antas att ett sådant förbud inte är tillräckligt får det utvidgas till att avse förbud mot att uppehålla sig i närheten av en annan persons bostad, arbetsplats eller annat ställe där personen brukar vistas (utvidgat besöksförbud enligt 2 § första stycket lagen om besöksförbud). Det kan ske genom att den som förbudet avses gälla förbjuds att vistas t.ex. på en viss fastighet eller i ett visst kvarter (prop. 1987/88:137 s. 16).

Som ett komplement till utvidgat besöksförbud finns bestämmelser om särskilt utvidgat besöksförbud. Den som har överträtt ett utvidgat besöksförbud får meddelas förbud mot att uppehålla sig inom ett större geografiskt område. Ett särskilt utvidgat förbud får avse ett eller flera områden i anslutning till sådana platser där den andra personen har sin bostad eller sin arbetsplats eller annars brukar vistas. Förbudet får inte avse ett större område än vad som är nödvändigt (2 § andra stycket lagen om besöksförbud). Syftet med ett särskilt utvidgat besöksförbud är att utsträcka den skyddade personens rörelsefrihet och möjliggöra att denne t.ex. kan förflytta sig mellan bostaden och andra platser där han eller hon brukar vistas (prop. 2002/03:70 s. 27).

Utskottet konstaterar i likhet med regeringen att tanken bakom regleringen med utvidgade och särskilt utvidgade besöksförbud är att mer ingripande åtgärder successivt ska kunna vidtas vid nya trakasserier och ny brottslighet. Skyddet för den utsatta personen utökas stegvis. Enligt utskottets uppfattning är den nuvarande regleringen av utvidgat och särskilt utvidgat kontaktförbud väl avvägd. Utskottet är inte berett att ställa sig bakom förslaget i motion Ju207. Motionen avstyrks. Utskottet återkommer nedan till frågan om elektronisk övervakning för kontroll av kontaktförbud.

Elektronisk övervakning för kontroll av kontaktförbud

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen att ett beslut om särskilt utvidgat kontaktförbud ska förenas med villkor om elektronisk övervakning, om det inte finns särskilda skäl mot det. Ett särskilt utvidgat kontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning ska gälla i högst sex månader och kunna förlängas med högst tre månader i taget.

När ett beslut meddelats om att ett särskilt utvidgat kontaktförbud ska förenas med villkor om elektronisk övervakning ska den mot vilken förbudet gäller vara skyldig att medverka till att den elektroniska övervakningen kommer till stånd och kan fortgå. Hur det ska gå till ska framgå av beslutet. Polismyndigheten på den ort där förbudet helt eller huvudsakligen avses bli tillämpat ska ansvara för verkställigheten av den elektroniska övervakningen. Ansvaret ska kunna överlämnas till en annan polismyndighet.

Uppgifter om den övervakades position vid elektronisk övervakning får endast tas fram när den övervakade träder in i eller vistas inom det område som omfattas av beslutet om särskilt utvidgat kontaktförbud eller när pågående elektronisk övervakning hindras. Sådana uppgifter får bevaras i högst två månader. Därefter ska de omedelbart förstöras.

Motionen

I motion Ju331 (S) anförs det att kontaktförbud bör förenas med elektronisk fotboja.

Utskottets ställningstagande

Som regeringen framhåller i propositionen visar statistiken att ungefär vart tredje besöksförbud överträds, att många besöksförbud överträds mer än en gång och att många överträdelser inte ens anmäls till polisen. Vidare synes få av överträdelserna leda till att någon lagförs. En bidragande omständighet till de få lagföringarna är att det är svårt att bevisa att den mot vilken förbudet avses gälla sökt upp den som förbudet avses skydda, eftersom det sällan finns några vittnen eller någon annan stödbevisning. Utskottet anser i likhet med regeringen att det har visat sig att besöksförbud inte är ett tillräckligt skydd för alla som utsätts för brott eller på annat allvarligt sätt trakasseras. Likaså instämmer utskottet i vad regeringen anför om att en utgångspunkt för reformarbetet bör vara att skyddet för den som utsätts för våld, hot och trakasserier ska förbättras. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet att elektronisk övervakning av vissa kontaktförbud införs.

När det gäller frågan om vilka typer av kontaktförbud som bör få övervakas elektroniskt delar utskottet regeringens bedömning att endast särskilt utvidgat kontaktförbud bör få övervakas elektroniskt. De krav som ställs upp för den typen av kontaktförbud är lämpliga också för elektronisk övervakning. Utskottet ställer sig vidare bakom regeringens resonemang när det gäller den föreslagna regleringens förenlighet med regeringsformen och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (Europakonventionen). Utskottet tillstyrker därmed 2 § förslaget till lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud. Motion Ju331 är tillgodosedd och avstyrks.

Regeringens förslag innebär att uppgifter om den övervakades position vid elektronisk övervakning endast får tas fram när den övervakade träder in i eller vistas inom det område som omfattas av beslutet om särskilt utvidgat kontaktförbud eller när pågående elektronisk övervakning hindras. Sådana uppgifter får bevaras i högst två månader. Därefter ska de omedelbart förstöras.

Lagrådet har föreslagit att 26 § förslaget till lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud får en något ändrad lydelse.

Utskottet anser att regeringens förslag när det gäller uppgifter om den övervakades position kan godtas, dock med de ändringar som Lagrådet föreslår. Utskottet tillstyrker därmed 26 och 27 §§ förslaget till lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud, med den ändringen att 26 § får den lydelse som framgår av bilaga 4.

Utskottet ställer sig i övrigt bakom regeringens ställningstaganden i fråga om elektronisk övervakning.

En straffbestämmelse om olaga förföljelse

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen att en särskild straffbestämmelse, olaga förföljelse, införs. Den föreslagna bestämmelsen innebär att den som förföljer en person genom brottsliga gärningar som utgör misshandel eller försök till sådant brott som inte är ringa, olaga tvång, olaga hot, hemfridsbrott eller olaga intrång, ofredande, sexuellt ofredande, skadegörelse eller försök till sådant brott, åverkan eller överträdelse av kontaktförbud döms, om var och en av gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet, för olaga förföljelse till fängelse i högst fyra år.

Motionen

I motion Ju293 (S) yrkande 12 begärs det att ”stalkning” införs som en särskild brottsrubricering.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att straffnivån behöver höjas när det gäller upprepade eller systematiska trakasserier. Likaså instämmer utskottet i att det lämpligaste sättet att åstadkomma detta är att införa en särskild straffbestämmelse där det brottsliga handlandet utgörs av flera brottsliga gärningar vilka kvalificeras genom rekvisit som anger när brottsligheten är särskilt straffvärd. Lagförslaget har enligt utskottets uppfattning fått en väl avvägd utformning. Utskottet tillstyrker därmed förslaget till 4 kap. 4 b § brottsbalken. Motion Ju293 yrkande 12 är därmed tillgodosedd.

Utvärdering av lagförslagen

Propositionen

Regeringen anför att mot bakgrund av att elektronisk övervakning införs i ett nytt sammanhang är det av stor vikt att följa upp hur lagen tillämpas och vilka effekter ändringarna får för den enskilde, såväl ur skyddssynpunkt som ur ett integritetsperspektiv. Brottsförebyggande rådet bör därför få i uppdrag att utvärdera lagstiftningen. Vid denna utvärdering ska det särskilt uppmärksammas vilken genomslagskraft elektronisk övervakning av särskilt utvidgat kontaktförbud fått och om det område som förbudet gäller är väl avvägt. Den föreslagna regleringen kan, även om den inte utformas som en försöksverksamhet, omprövas när erforderlig erfarenhet har vunnits av tillämpningen. Mot denna bakgrund anser regeringen att det inte finns anledning att tidsbegränsa de bestämmelser som tar sikte på elektronisk övervakning.

Motionen

I motion Ju3 (S, MP, V) yrkande 2 framhålls behovet av en snar uppföljning av dels det nya brottet olaga förföljelse, dels hur kontaktförbudet tillämpas i praktiken.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på att regeringen anser att Brottsförebyggande rådet bör få i uppdrag att utvärdera lagstiftningen. Enligt utskottets uppfattning bör en utvärdering, utöver vad regeringen anfört, avse såväl tillämpningen av det nya brottsbalksbrottet olaga förföljelse som hur reglerna om kontaktförbud tillämpas i praktiken. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till motion Ju3 yrkande 2 ge regeringen till känna.

Övriga lagförslag

Utskottet tillstyrker förslaget till lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud i övriga delar, dock med en redaktionell ändring i 5 §. Övriga lagförslag tillstyrks.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservation. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud såvitt avser 1 a och 4 §§. Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:45 i denna del och avslår motionerna 2010/11:Ju3 yrkande 1 och 2010/11:Ju273 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Av den statistik som återges i propositionen framgår att bestämmelsen om besöksförbud avseende gemensam bostad har kommit att tillämpas i begränsad omfattning. I likhet med majoriteten anser vi att det är otillfredsställande om en person avstår från att ansöka om besöksförbud avseende den gemensamma bostaden av den anledningen att giltighetstiden är för kort, trots att förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. Vi välkomnar därför regeringens förslag att förlänga giltighetstiden för ett förbud avseende gemensam bostad till högst två månader. Likaså ställer vi oss bakom förslaget att förlängningstiden fördubblas till högst två veckor i taget. Genom dessa förslag bedömer vi att personer som utsatts, eller riskerar att utsättas, för ett brott i större utsträckning än hittills kommer att anse att det är meningsfullt att ansöka om ett sådant besöksförbud.

När det gäller frågan om rekvisitet ”påtaglig risk” bör finnas kvar eller inte gör vi följande överväganden. I likhet med regeringen vill vi framhålla att det är ett betydande integritetsintrång att bli utestängd från sitt hem. Det kan noteras att Riksdagens ombudsmän (JO) i sitt remissyttrande över Stalkningsutredningens förslag anfört att rekvisitet bör finnas kvar. Vi delar bedömningen att det är för långtgående att helt ta bort rekvisitet ”påtaglig risk” vad gäller kontaktförbud i gemensam bostad. Vi menar dock att det kan finnas skäl att inom ramen för den utvärdering som Brottsförebyggande rådet ska genomföra särskilt uppmärksamma om kontaktförbud i gemensam bostad används som en effektiv preventiv åtgärd. Vi vill också i likhet med Stalkningsutredningen peka på den allmänna proportionalitetsbedömning som nu föreslås för alla typer av kontaktförbud. Proportionalitetsbedömningen innebär ett krav på att ett förbud endast får meddelas om skälen för ett sådant intrång eller men i övrigt som förbudet innebär uppvägs. Proportionalitetsbedömningen kan inte ersätta den kvalificering som nuvarande lag ställer genom rekvisitet påtaglig risk.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2010/11:45 Förbättrat skydd mot stalkning:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1.    lag om ändring i äktenskapsbalken,

2.    lag om ändring i brottsbalken,

3.    lag om ändring i socialförsäkringsbalken,

4.    lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud,

5.    lag om ändring i lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid,

6.    lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),

7.    lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

8.    lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård,

9.    lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister,

10.  lag om ändring i sambolagen (2003:376),

11.  lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Följdmotionen

2010/11:Ju3 av Morgan Johansson m.fl. (S, V, MP):

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2010

2010/11:Ju207 av Maria Lundqvist-Brömster (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheten att i det juridiska systemet införa kommunarrest för grov kvinnofridskränkning.

2010/11:Ju273 av Magdalena Andersson (M):

2010/11:Ju293 av Morgan Johansson m.fl. (S):

2010/11:Ju331 av Hillevi Larsson (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om obligatorisk fotboja.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Lagrådsyttrande som begärts av utskottet

Bilaga 4

Utskottets lagförslag