Författningsfrågor

Fru talman! I det betänkande vi nu ska debattera, KU36 Författningsfrågor, finns, som jag ser det, ett av de viktigaste sakpolitiska ställningstaganden som konstitutionsutskottet gör den här mandatperioden: ett förslag om en utredning för att se över behovet av att ytterligare stärka domstolarnas och domarnas oberoende långsiktigt, särskilt i fråga om grundlagsreglering av justitierådens antal och pensionsålder, en möjlighet för de högsta domstolarna att sammanträda i särskild sammansättning samt Domstolsverkets organisation, styrning och roll. Därmed tillstyrks bland annat flera yrkanden i motioner från Moderaterna i KU.

I andra frågor i betänkandet finns två reservationer som Moderaterna står bakom. För tids vinnande yrkar jag bara bifall till reservation 20. Jag kommer dock här enbart att tala om domstolarnas oberoende.

För att en stat ska kunna betecknas som en rättsstat är det en förutsättning att den har ett oberoende domstolsväsen. I 2008 års grundlagsutredning sägs följande:

"Domstolarnas roll innefattar betydligt mer än att lösa tvister och pröva brottmål. Domstolarna ska värna rättsstaten och den enskilde medborgarens rättigheter bl.a. genom uppgiften att se till att de i demokratisk ordning beslutade författningarna tillämpas på ett korrekt sätt. Av regeringsformen följer vidare att domstolarna utövar normkontroll enligt principen om lagprövning - - -. Domstolarna har också rättsskapande uppgifter exempelvis genom de högsta domstolarnas roll som prejudikatinstanser. Sveriges medlemskap i EU och de förpliktelser som följer av bl.a. Europakonventionen har ytterligare tydliggjort domstolarnas roll i samhället och deras betydelse som en garanti för medborgarnas rättigheter."

På senare tid har debatten om domstolarnas oberoende fått ny kraft och aktualitet, särskilt mot bakgrund av händelseutvecklingen i Ungern och Polen, där respektive regering och parlament vidtagit åtgärder som på olika sätt strider mot de krav som bör ställas för att ett domstolsväsen ska kunna kallas oberoende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

Till detta kan läggas andra oroande tecken i tiden, till exempel de utfall som USA:s president gjorde i februari 2017 mot enskilda domare som underkände det inreseförbud han ville införa. Minst lika hätska var angreppen i november 2016 från brittiska politiker, som hade kampanjat för brexit, gentemot enskilda domare i High Court of Justice som avkunnat en kontroversiell dom med koppling till brexitfrågan. Bland annat hävdades att domarna var folkfiender som hade förklarat krig mot demokratin.

I ljuset av dessa olika händelser i vår nära omvärld är det mycket angeläget att också vi i Sverige diskuterar om ytterligare åtgärder krävs för att värna domstolsväsendets självständighet och vilka åtgärder det i så fall bör vara.

En sådan diskussion kan måhända uppfattas som överflödig mot bakgrund av att Sverige är en stabil demokrati och en mogen rättsstat. Svenska domstolar agerar självständigt i förhållande till regeringen och riksdagen, och landets domare har typiskt sett hög integritet. Att den svenska rättsstaten upplevs vara ohotad i dag betyder dock inte att den är säker i morgon, och därför bör vi agera nu och inte vänta på att hot ska uppstå.

Mot ett ökat värn av domstolarnas självständighet har i debatten ibland anförts att sådana åtgärder inte har så stor betydelse eftersom en ond regim kan montera ned konstitutionella barriärer. Med denna utgångspunkt skulle dock varje konstitutionellt skydd för fri- och rättigheter eller något annat kunna beskrivas som poänglöst. Ingen förändring är i längden omöjlig att genomdriva för en auktoritär regim som kan tvinga medborgarna till underkastelse, men grundlagsfästa skydd för demokratiska institutioner och rättigheter försvårar för den som vill skapa en annan typ av samhälle. Det ska vara komplicerat att montera ned demokratin, och det ska inte gå att göra snabbt eller i tysthet.

Regeringsformen innehåller redan flera bestämmelser som har till ändamål att värna domstolarnas oberoende. Frågan blir därför vilka ytterligare åtgärder som kan behövas.

Låt mig ta upp de fyra frågor som nämns specifikt i tillkännagivandet.

Domstolsverkets roll och makt i relation till domstolarna har diskuterats länge. Det är en myndighet under regeringen med uppgiften att ge administrativt stöd och service till de svenska domstolarna. I praktiken har det visat sig svårt att dra en gräns mellan myndighetens rent administrativa stödverksamhet och sådan verksamhet som i varje fall indirekt skulle kunna påverka domstolarnas dömande verksamhet. Med verkets administrativa ansvar och fördelning av pengar följer makt som skulle kunna påverka domstolarnas oberoende. Om en framtida regering skulle vilja utöka sin makt över domstolsväsendet skulle den kunna utse en lydig generaldirektör och ge Domstolsverket mycket detaljerade föreskrifter när det gäller hur myndigheten ska utöva sin makt gentemot domstolarna.

I många länder leds den centrala domstolsadministrationen av ett från regeringen och parlamentet avskilt råd som består av en majoritet domare. Rådet utser domstolsadministrationens chef och ansvarar ofta även för tillsynen över domstolarna. Därmed skyddas domstolarnas oberoende ytterligare. Inom EU finns till och med ett nätverk för denna typ av domstolsråd, The European Network of Councils for the Judiciary, ENCJ. Av EU:s 28 medlemsstater har 20 domstolsråd som är medlemmar i nätverket. Det skulle kunna ses som ett uttryck för att detta sätt att leda den centrala domstolsadministrationen är den rättsstatliga normen. Sverige är uppenbarligen ett av åtta länder som avviker från denna norm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

En rimlig slutsats är därför att arbeta för att inrätta ett domstolsråd för att styra Domstolsverket och utse dess generaldirektör.

För att övergå till vissa frågor om Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen kan man först konstatera att HD och HFD i dag i huvudsak regleras genom lag, inte genom grundlag. Det medför vissa risker.

Å ena sidan skulle en regim som vill försvåra de högsta domstolarnas arbete kunna göra det genom att minska antalet justitieråd kraftigt. Å andra sidan skulle en regim som vill ta kontroll över domstolarna kunna utöka antalet justitieråd kraftigt och utnämna regimlojala domare till dessa befattningar. Båda dessa förändringar skulle kunna genomföras genom en enkel lagändring. Därför bör man i regeringsformen slå fast ett minsta och ett största antal justitieråd som ska finnas i HD och HFD.

Frågan om justitierådens pensionsålder har blivit viktig i ljuset av det som har skett i Polen och Ungern. En regering kan försöka stärka den politiska kontrollen över domstolarna genom att tvångspensionera domare som inte upplevs tillräckligt lojala. Konkret har det handlat om att sänka den ålder då domare är skyldiga att gå i pension för att bli av med alla domare som är äldre än så. Därför bör man överväga att i grundlag ange den lägsta ålder som ett justitieråd ska ha uppnått för att kunna åläggas att gå i pension.

En fråga som är av ett något annat slag än de tidigare nämnda handlar om ifall det behövs en närmare samverkan mellan Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen. I principiellt hänseende kan man säga att det skulle kunna handla om en möjlighet att stärka domstolsväsendets auktoritet i samhället genom att etablera en delvis konsoliderad högsta prövningsprocess. Härutöver finns också mer praktiska perspektiv på frågan.

Vad det konkret handlar om är att göra det möjligt för HD och HFD att avgöra mål i det som har kommit att kallas särskild sammansättning. Det skulle innebära att den ena domstolen begär att även ledamöter från den andra domstolen ska delta i avgörandet av vissa mål, främst mål av tre slag:

För det första handlar det om mål där de normer som ska tillämpas inte utgör specifik behörighet för antingen allmän domstol eller förvaltningsdomstol, till exempel grundlagarna eller Europakonventionen. Då skulle ett avgörande i särskild sammansättning göra att det kan etableras en gemensam praxis när det gäller hur grundlagarna och Europakonventionen ska tillämpas, och man skulle undanröja risken för motstridiga domar i den ena eller den andra domstolen.

För det andra handlar det om mål där det är oklart om det är allmän domstol eller förvaltningsdomstol som ska fälla avgörandet. Då skulle man undanröja risken för att mål faller mellan stolarna.

För det tredje handlar det om mål där rättsfrågor som hör till allmän domstols behörighet har aktualiserats i ett förvaltningsrättsligt mål eller tvärtom, till exempel om det i ett skattemål som prövas av Högsta förvaltningsdomstolen aktualiseras en bolagsrättslig fråga som egentligen hör till Högsta domstolens behörighet. Även då skulle särskild sammansättning undanröja risken för motstridiga domar - motstridig rättspraxis från de båda högsta instansernas sida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

Fru talman! Sammanfattningsvis är konstitutionsutskottet överens om att en utredning bör se över dessa viktiga frågor om domstolarnas och domarnas oberoende. Det innebär att vi i Sveriges riksdag brett över partigränserna tar ansvar för att stärka skyddet för rättsstaten i en tid och i ett samhällsklimat när olika krafter hotar demokratiska institutioner på olika håll i västvärlden. Denna breda enighet är en stryka för svensk demokrati.

(Applåder)

Fru talman! Konstitutionsutskottet får måhända inte så mycket uppmärksamhet i medierna som vi kanske själva tycker att vi förtjänar. När vi väl uppmärksammas är det inte alltid på egna meriter utan ofta i samband med vår granskning av något av regeringens alla klavertramp.

Trots detta behandlar vi det kanske viktigaste område som riksdagen har att ta ställning till, nämligen våra grundlagar. Flera av dessa grundlagar, till exempel tryckfrihetsförordningen, utgör onekligen en källa till stolthet och koppling till vår historia som vi ska vara försiktiga med och vårda ömt. Just tryckfrihetsförordningen har över 250-åriga anor.

Den kanske mest fundamentala av våra grundlagar, regeringsformen, är i sin nuvarande tappning betydligt yngre och framstår tveklöst som en produkt av sin tid, nämligen det något beigea 1970-talet. Sentida revideringar för att försöka modernisera densamma till vår samtid har snarare gjort saker och ting sämre än bättre.

Bland annat har man frångått att svensk grundlag naturligtvis ska åsyfta och åtnjutas av svenska medborgare till förmån för det betydligt vidare begreppet "var och en", vilket kan få en att börja fundera på exakt vilket folk det är som all offentlig makt ska utgå från i enlighet med portalparagrafen.

Ska det också vara "var och en", oavsett vilket land eller vilket folk de personerna kommer ifrån? Det kan man fråga sig. Saken blir inte heller vare sig tydligare eller bättre av att man på senare år har smugit in EU:s makt över Sverige i grundlagen och därigenom i många fall en rätt för andra länders folk att styra över vilka regler som ska gälla för det svenska folket i Sverige.

Även om vår nuvarande regeringsform förvisso fortfarande tar fasta på viktiga frågor såsom det demokratiska statsskicket och den kommunala självstyrelsen samt vilka rättigheter som svenskar och nu alltså även andra har i förhållande till det allmänna menar Sverigedemokraterna likväl att det vore på sin plats med en genomgripande översyn av densamma. Sverigedemokraterna hade ju ingen möjlighet att påverka 2010 års revidering. Förutom att försöka avstyra några av de värsta avarterna, som jag nämnde alldeles nyss, hade vi även önskat tillföra en hel del andra väsentliga saker.

Som jag alltså redan har velat låta göra gällande är alltså det fundament som regeringsformen vilar på i första hand folkstyret. Men ingenstans i nuvarande grundlag sägs någonting om det folk som faktiskt förväntas styra riket. Eftersom folkstyret och regeringsformen är till för Sverige och svenskarna anser vi att grundlagen bör inledas med en berättelse om Sverige som land och svenskarna som folk.

Det bör därmed införas en ny programskrivning med innebörden att Sverige är svenskarnas land samt en beskrivning av den svenska kulturella särarten, det svenska språket och den svenska historien såsom avgörande för framväxten av det moderna Sverige och att det nutida Sverige är en fortsättning på den svenska historien.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

Andra saker som självklart också borde fastslås i svensk grundlag är till exempel den svenska penningenheten samt Sveriges nationalsång. Likaså bör det, om då än i successionsordningen, säkerställas att Sverige även i fortsättningen förblir en monarki. En sådan bestämmelse om att en ny monark ska väljas ifall den nuvarande ätten utslocknar fanns tidigare i grundlagen och skulle således med enkelhet kunna återinföras. Inte minst i oroliga och snabbt föränderliga tider finns det faktiskt ett egenvärde i att upprätthålla åtminstone en konstant som folket kan sluta upp bakom. Däremot finns inget egenvärde i att stup i kvarten hålla på att välja och välja om någon som ändå inte har någon formell makt att påverka sina väljares liv och vardag. Och billigare skulle det definitivt inte bli.

Fru talman! Som du hör saknas det rakt inte Sverigevänliga förslag på vad som skulle kunna förbättras i våra grundlagar. Men för tids vinning kommer jag att begränsa mig till bara två ytterligare.

Det första av dessa är att Sverige som nation bör omförhandla och folkomrösta om medlemskapet i Europeiska unionen. För att det ens ska vara möjligt måste alltså den olycksaliga stadgan i grundlagen om att Sverige är medlem i EU först slopas.

Sverigedemokraterna är överlag skeptiska till att på grundlagsnivå låsa fast nationen i mellan- och överstatliga samarbeten. Därför bör det heller inte uttryckligen framgå av regeringsformen att Sverige samarbetar med FN eller någon av alla de andra organisationer som vi för tillfället är medlemmar i. Självklart är det bra att vi samverkar med andra. Men i stället för att stapla organisationer på varandra i regeringsformen torde det räcka med en skrivning om att Sverige deltar i internationella samarbeten där sådana bedöms vara gynnsamma för riket.

Slutligen, fru talman, vill jag erinra om att grunden till en stabil demokrati är samhörighet. Sverigedemokraterna vill upphöja och förädla medborgskapet. Förutom att då tydliggöra att våra grundlagar i första hand ska åsyfta och åtnjutas av svenska medborgare, genom att reversera de sentida grundlagsrevideringarnas utmönstringar av begreppet svenska medborgare, måste det också införas en möjlighet att under väldigt speciella omständigheter återkalla eller återta uppenbart felaktigt förvärvade eller förbrukade medborgarskap. Det kan till exempel vara att man lämnat vår samhörighet för att begå fasansfulla terrorbrott i andra samhörigheters namn.

Just den frågan får jag eller min kollega i utskottet återkomma till mer detaljerat i ett annat anförande när vi avhandlar de olika partiernas förslag och avgränsningar i anslutning till KU:s betänkande om fri- och rättigheter.

I debatten om detta betänkande om författningsfrågor nöjer jag mig med, för tids vinning, att yrka bifall till reservationerna 7 och 13, även om vi förstås fortfarande står bakom samtliga våra reservationer till betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

I detta anförande instämde Jonas Millard (SD).

Fru talman! I konstitutionsutskottets betänkande om författningsfrågor behandlas mer än 150 motionsyrkanden från allmänna motionstiden både 2016 och 2017. Sex motionsyrkanden har tillstyrkts helt och två har delvis tillstyrkts av konstitutionsutskottet.

På det sättet lämnar konstitutionsutskottet ett enigt förslag om ett tillkännagivande om att tillsätta en utredning för att se över hur domstolarnas och domarnas oberoende kan stärkas. Tillkännagivandet får ses som en tydlig reaktion på utvecklingen i Polen och i andra länder med nationalistiska partier i regeringsställning där domare som inte följer regeringens politiska linje avsätts och ersätts med andra.

Vi vill se till att en sådan utveckling undviks genom en tydlig lagstiftning som förhindrar en regering i Sverige att på motsvarande sätt som i Polen avsätta domare. Detta ska bli ett sätt att stärka skyddet för vår demokrati i Sverige. Att vi nått enighet om det tillkännagivandet i KU ser jag som en stor framgång.

Samtliga övriga ca 140 motionsyrkanden har avstyrkts i konstitutionsutskottet. Centerpartiet är med i två reservationer och ett särskilt yttrande till betänkandet. En reservation gäller det civila samhällets betydelse för demokratin. Vi vill uppmuntra människors aktivitet i föreningar och i samhället i övrigt för att vi ska få delaktighet och en levande demokrati.

Den andra reservationen gäller frågor kopplade till EU-samarbetet där vi lyfter fram att EU ska användas för att lösa gränsöverskridande problem. Vi lyfter fram att tydligare krav ska ställas på att medlemsstater ska följa EU:s beslut. Vi vill också ha en översyn som gör EU mer effektiv.

I ett särskilt yttrande från allianspartierna lyfter vi fram frågan om en författningsdomstol och normprövning. Vi skulle gärna i framtiden vilja se en utredning om för- och nackdelar med en särskild domstol för abstrakt normprövning.

Fru talman! Jag yrkar liksom Andreas Norlén bifall till reservation 20 under punkten 28 om det civila samhällets betydelse för demokratin.

(Applåder)

Fru talman! Det är många olika frågor som betänkandet inrymmer. Det blir så när det är ett motionsbetänkande från allmänna motionstiden och alla partier vill slänga in sina hjärtefrågor. Det spretar ganska ordentligt.

Det mesta avstyrks i vanlig ordning. Vi är dock överens om ett tillkännagivande om att det behöver tittas på oberoendet för domstolarna och göras en utredning om det kan förstärkas i grundlag. Däremot är vi inte överens om allting annat.

Vi i Vänsterpartiet har reserverat oss på i huvudsak två områden. Ett område gäller också oberoendet. Det gäller oberoendet för svensk public service där vi vill se att det görs en utredning för att se om man kan stärka oberoendet för public service. Det finns ganska många likheter vad gäller public service och hotet mot fria medier och journalisters arbete i många länder i Europa. Det är länder där vi inte trodde att vi skulle se en sådan utveckling. Det finns många likheter med det som Andreas Norlén lyfte fram om behovet av reglering av oberoende för domstolar. Det gäller också behovet av oberoende för public service. I detta läge har vi dock inte fått stöd från övriga partier i utskottet i frågan, men Vänsterpartiet har en reservation. Vi tycker att det finns fler och fler skäl att se över hur ett sådant skydd för public service skulle kunna se ut. Vi kommer inte att ge oss, utan det blir nog fler motioner på området. Jag hoppas att vi ska kunna komma framåt även där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

Ett annat område där Vänsterpartiet har flera motioner gäller statsskicket och olika former av insyn i kungliga hov- och slottsstaten vad gäller statschefens uppgifter, successionsordningen och så vidare. I betänkandet behandlar vi flera motioner som är skrivna av företrädare för flera partier, olika enskilda motioner men också flerpartimotioner samt kommittémotioner från Vänsterpartiet på området. Jag kommer inte att yrka bifall till samtliga reservationer, men jag yrkar bifall till reservation nr 2, som är den som handlar om själva huvudfrågan.

Vår uppfattning är att vi faktiskt på riktigt ska ha ett land som styrs av representanter för folket. All makt ska utgå från folket. Det är orimligt att vi har en statschef som tillsätts genom arv - att vi har ett system med en monark och en statschef som tillsätts på det sättet. Det är sagornas värld med prinsar och prinsessor. Det borde inte vara den faktiska verkligheten i ett modernt land som Sverige.

Vi tycker att det bör tillsättas en utredning för att se över hur man genomför övergång till republik i Sverige. Exakt hur denna republik ska se ut är förstås också något som denna utredning får titta på.

Men så länge Sverige är en monarki är det rimligt att vi har insyn i hov och slottsstaten på samma sätt som vi har i andra verksamheter som betalas med statliga medel. Vi avsätter en hel del pengar till hovet, men vi har inte den insyn som vi har i andra sammanhang. Statschefen har självklart representativa uppgifter, och det behöver finnas pengar till representation på samma sätt som det gör det för andra verksamheter. Statschefen representerar, och då borde det kunna finnas ett representationskonto för detta. Sedan borde det finnas ett arvode för uppdraget i övrigt. Detta bör man också titta på. Det här gäller för statsministern, som har ett arvode för sitt uppdrag, och sedan finns pengar för att hålla igång Regeringskansliet och den representation som behövs där. Denna typ av saker bör man se över under tiden som det utreds hur en övergång till republik ska se ut.

Jag yrkar som sagt bifall till reservation nr 2.

Fru talman! Detta är ett massivt betänkande där många och viktiga frågor tas upp, tillika en hel del mycket komplicerade sådana. I betänkandet behandlas allt från statsskicket och kungahuset - och till det kan man ju som liberal vara kluven - till medlemskapet i EU, där man som liberal däremot inte är kluven.

Jag står bakom alla reservationer från Liberalerna och även de gemensamma alliansreservationer vi har, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till Liberalernas reservation nr 9, Frågor kopplade till EU-samarbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

Vi menar att EU måste kunna väcka talan mot länder som inte genomför EU-rätten i tid. EU saknar inte utmaningar, vare sig inifrån eller utifrån. Då behöver vi ett Europa som hålls samman, och processerna i EU-domstolen mot länder som inte följer våra överenskommelser måste gå snabbare än i dag. EU är inte bara en klubb där man kan få; man måste också kunna jämka sig och ge. Det handlar helt enkelt om EU:s fortsatta legitimitet och om medborgarnas förtroende både för EU och för demokratin i dess helhet.

Fru talman! Till skillnad från vissa anser liberaler att demokrati bör få åtnjutas av var och en och inte bara av medborgare i Sverige. Det ska också gälla medborgare i EU och i resten av världen. Just frågan om medborgarnas förtroende för demokratin och dess betydelse går som en röd tråd genom betänkandet, där utskottet gemensamt i ett tillkännagivande till regeringen lyfter betydelsen av ett modernare och tydligare tjänstemannaansvar. Detta är något som liberaler har motionerat om länge.

Ett annat tillkännagivande gäller en introduktionsutbildning för statsanställda - något vi i utskottet, inte minst genom JO:s årsberättelser och i våra granskningar, har insett betydelsen av.

Sedan har vi det i mitt tycke kanske viktigaste tillkännagivandet - det om att tillsätta en utredning med uppdrag att se över behovet av att ytterligare stärka domstolarnas och domarnas oberoende.

I dag är den liberala demokratin och den demokratiska modellen med organisationsfrihet, fri åsiktsbildning och oberoende domstolar satt under press. Antalet länder som enligt tankesmedjan Freedom House definieras som fria minskar. Utvecklingen i Polen och Ungern visar, som tidigare har tagits upp här, att regimer även i länder som är fullvärdiga EU-medlemmar framgångsrikt kan montera ned strukturer som borde vara självklara i demokratier.

Sverige är en av världens mest stabila demokratier, men vi är inte immuna. För att folkstyret, rättssäkerheten och den fria åsiktsbildningen ska fungera också i ett politiskt skymningsläge behöver de demokratiska strukturerna bli mer robusta. Det yttersta skyddet mot galenskaperna ligger självklart i en folklig uppslutning för de demokratiska värderingarna, och demokratin behöver ständigt återerövras och förklaras.

I Sverige har det varit självklart att rättsskipningen sker av oberoende domstolar, och detta är en förutsättning för ett demokratiskt och rättssäkert samhälle. Men det räcker som sagt att åter peka på utvecklingen i Ungern och Polen för att visa vilket strategiskt mål domstolarna är för de regeringar som vill montera ned den liberala demokratiska samhällsmodellen.

Domstolarnas oberoende är grundlagsfäst i regeringsformen, men det finns luckor som behöver uppmärksammas. Det är det som utskottet nu gör, till glädje för liberaler som har motionerat om detta under lång tid. Bland annat finns det ingen grundlagsreglering av hur många domare som ska sitta i landets två högsta juridiska instanser. Det gör att en auktoritär regering till exempel får möjlighet att utöva press på domstolsväsendet genom att verka för att antalet domare i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen kraftigt ökas. Likaså skulle en regering, om den inte anser att någon av de av Domarnämnden föreslagna kandidaterna är tillräckligt regimlojal, kunna vägra att över huvud taget utse nya domare till de högsta instanserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

Angrepp på domstolsväsendet har också genomförts genom att man kraftigt sänker pensionsåldern för domarna. På så vis kan dels en auktoritär regering tömma domstolsväsendet på domare som inte har den sittande regeringen att tacka för sin ställning, dels uppstår ett stort antal vakanser som kan fyllas med i regimens ögon mer passande kandidater. Frågan om att grundlagsreglera antal och pensionsålder för domare bör därför ingå i nästa grundlagsöversyn.

Likaså bör den ekonomiska och administrativa makten över domstolarna ses över. Domstolsverket har ett samlat ansvar för domstolarnas budget och ansvarar för viktiga administrativa uppgifter. Det är i grunden en rimlig modell. Men vi kan inte längre vara naiva; om oturen är framme och vi får en regering som inte respekterar den ordning vi har haft skulle en sådan regering kunna utse en regimtrogen generaldirektör för Domstolsverket för att gynna de domstolar som regimen favoriserar och straffa andra.

Fru talman! Låt oss hoppas att dessa farhågor aldrig besannas. Låt oss hoppas att alla nya generationer står bakom demokratin och öppenheten vi har i Sverige. Sverige är ett land med en historiskt lång tid av fred och samförstånd, men just därför tror jag att vi måste minnas det gamla citatet "Om du vill fred, rusta dig för krig". Vi måste bygga en struktur som skulle kunna stå emot även den mest tokiga tid av populism och angrepp på vår öppna, liberala demokrati.

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle nästan lika gärna ha kunnat begära replik på det förra anförandet, när man snuddade vid statsskicket och huruvida Sverige bör vara en monarki eller en republik.

Jag tycker dock att det blir mer intressant att ta frågan tillsammans med Liberalerna, då jag vet att det finns många liberaler som förespråkar republik. Man har också en varm EU-vurm och en vurm för självständighet och frihet inom det liberala tankegodset.

Jag har en genuin fundering och en genuin fråga till er som förespråkar republik: Är tanken med att införa republik att man också bör ändra maktförhållandena mellan statschefen, regeringschefen och det nationella parlamentet? Hur ser ni på det? Ska man välja en galjonsfigur vart femte, sjunde eller nionde år, eller ser ni framför er att den person som man väljer också ska ges ett inflytande och en formell makt som därigenom får tas någon annanstans ifrån? Det får bli min första fråga.

Herr talman! Det känns fint att få en genuin fråga från en sverigedemokrat.

Vad gäller statsskicket tror jag att det är helt uppenbart att det inom liberalismen finns kluvna idéer när det gäller huruvida vi ska ha monarki eller republik. Vi står tydligt upp för Torekovskompromissen som vi har kommit överens om. Tills något annat föreligger är det den vi står bakom till fullo.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

Fru talman! Tack för det korta och kärnfulla svaret, Tina Acketoft!

Den bild som målas upp för mitt inre när jag lyssnar på hur den liberala modellen - eller i alla fall den modell som förespråkas inom vissa strömningar hos Liberalerna - beskrivs i de här frågorna visar ett införande av en republik med en statschef som då förhoppningsvis tillskrivs någon form av makt för att det över huvud taget ska vara någon mening att välja vederbörande, som kan plockas från regeringen eller framför allt från parlamentarismen, det svenska parlamentet. Det finns också en strömning när det gäller att överföra mer makt till EU och att andra länders folk och representanter ska ha en direkt inverkan på vad som ska gälla i Sverige. Om vi kopplar det till den frihetliga traditionen som finns inom liberalismen vill man också lägga över mer makt på den enskilde, vilket kan tyckas helt legitimt.

Vad jag funderar över är parlamentarismen. Står Liberalerna bakom parlamentarismen? Vilken roll spelar det nationella parlamentet i en sådan här nyordning som det skulle innebära med president, republik, utökade befogenheter för andra folk att avgöra vad som ska gälla i Sverige och ett minskat inflytande överlag för den folkvalda församlingen och parlamentarismen?

Fru talman! Vilka bilder som målas upp för Fredrik Erikssons inre vill jag inte ens föreställa mig. Den människosyn och den världsordning som Sverigedemokraterna i Fredrik Erikssons representation förevisar här kan jag över huvud taget inte visa någon som helst förståelse för.

Vi tror på ett Sverige där vi har ett folkvalt parlament, precis som det som Fredrik Eriksson faktiskt är representant för. Vi tror tillika att vi behöver ett bredare och större EU som tar ett gemensamt ansvar för de frågor som vi behöver lösa. Representanterna där är också folkvalda, men detta försöker Fredrik Erikssons parti ständigt tvinga bort. Man är folkvald som Europaparlamentariker, och man är folkvald i Sveriges riksdag. Därför har vi ett folkstyre, och det är det som det här betänkandet verkligen vill hamra in att vi ska få behålla även om vi får en regim som inte i grunden tror på vars och ens lika värde och vars och ens lika röst. Alla röster är lika mycket värda.

(Applåder)

Fru talman! Under hela 1900-talet och så långt som vi har kommit på 2000-talet har det varje år som riksdagsledamöter har kunnat alltid varit någon på ytterkanten som motionerat om att avskaffa monarkin. Utskottet besvarar de yrkandena på samma sätt varje gång och kammaren bekräftar det. Vi skriver: "Motioner om att avskaffa monarkin och införa republik har tidigare varit uppe till behandling i utskottet. I dessa delar vidhåller utskottet sina tidigare ställningstaganden och avstyrker motionsyrkandena."

Det som är viktigt i det här betänkandet, det vi har samsyn kring och det vi går vidare med och slåss gemensamt för är domstolarnas oberoende. Vi ser faran, låt vara långt ifrån oss men ändå teoretiskt möjlig, att det skulle kunna bli inskränkande av domstolarnas självständighet. Vi vill stärka demokratin och domstolsväsendet, och därför finns det ett enigt tillkännagivande i vårt utskottsbetänkande till regeringen om att tillsätta en utredning med uppdrag att se över behovet av att ytterligare långsiktigt stärka domstolarnas och domarnas oberoende, särskilt i fråga om grundlagsreglering av justitierådens antal och pensionsålder, en möjlighet för de högsta domstolarna att sammanträda i särskild sammansättning samt Domstolsverkets organisation, styrning och roll. Det här är vi eniga om. Vi slår vakt om demokratin också i det här avseendet, när det gäller domstolsväsendet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

Det är mängder av motioner, över 150, som vi har uppe för samtal, debatt och genomlysning i utskottets behandling. Jag tror att jag gör så att jag bara tar en enda reservation som jag säger någonting om för att så att säga ge Kristdemokraternas flavour till vad som är viktigt här, och det skulle kunna vara att lyfta fram det civila samhällets betydelse.

Ofta tänker andra kanske att staten är lika med samhället, men så är det inte. Det finns så mycket i samhället som inte går att reglera under den statliga budgeten och som absolut inte ska regleras under den statliga budgeten. Då tänker jag inte bara på hemmets sfär och familjen, utan jag tänker på civilsamhället med föreningar, kyrkor och folkrörelser som är omistliga - som inte regleras över regeringskansli men som ändå är väldigt värdefulla.

Det finns en alliansmotion när det gäller det här, nr 20, som jag yrkar bifall till, fru talman. Den efterlyser en demokrati där varje medborgare ges möjlighet till deltagande, inflytande och delaktighet inte bara vid valtillfället utan kontinuerligt. För det krävs att arbetsformerna inom det representativa politiska systemet, den offentliga förvaltningen och partierna utvecklas så att det aktiva deltagandet uppmuntras och ett verkligt inflytande kan uppnås. En fungerande demokrati förutsätter jämställdhet mellan kvinnor och män.

År 2009 lade alliansregeringen fram en ny politik för det civila samhället som en ersättning till den tidigare folkrörelsepolitiken. Syftet med detta var att lyfta fram det civila samhällets stora betydelse, att utveckla och tydliggöra relationen mellan staten och det civila samhället och att ta ett helhetsgrepp om generella frågor om det civila samhället och dess villkor. En utvecklad samverkan mellan samhällets olika sektorer har också en viktig demokratisk dimension eftersom människors möjligheter att påverka ökar. Det civila samhället har också en viktig roll att fostra till delaktighet, ansvarstagande och demokrati genom den verksamhet som bedrivs.

Jag och övriga reservanter, allianspartierna, vill understryka betydelsen av det civila samhället som demokratibärare.

(Applåder)

Fru talman! Det är två riksmötens motioner kring de centrala delarna av vår författning i det här betänkandet. Vi behandlar inte yttrandefrihetsregleringarna och vi behandlar inte detaljer i valsystemet, men i övrigt är det de centrala delarna av vår författning.

Jag skulle vilja säga att vår politiska tillvaro i hög grad präglas av efterbörden av finanskrisen för tio år sedan. Det finns faktiskt en del forskningsresultat som pekar i den riktningen. Det är i de stora omvälvningarna i förhållningssättet till demokratin som vi ser det. Antalet demokratiska stater eller med kraftigt demokratiska inslag är tyvärr under tillbakagång. Höjdpunkten 1989 när Sovjetsystemet föll sönder har ersatts av en framväxande skepsis, och jag tror att man kan sätta detta bland annat i samband med finanskrisen som har delat samhällena på ett sätt som vi framför allt ser dagligen i rapporteringen kring och analysen av Förenta staterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

De centrala mekanismerna i vår författning tas egentligen inte upp i de motioner som vi nu har fått under två år. Det gäller enkammaren, principer för valsystem, talmannens roll i förhållande till statschefen och statsministern samt regleringen av parlamentarismen.

Vi kan säga att vi har fått illustrerat hur viktiga särskilt voteringsreglerna är. För att fälla en regering behövs 175 röster mot regeringen, medan det i det vardagliga parlamentariska arbetet räcker med relativa majoriteter här i kammaren. Detta leder till ett utflöde av ett partisystem som har gått från fem till åtta partier men som drivs till minoritetsregeringar.

Det finns såklart andra delar som spelar stor roll i systemet, men jag vill uppehålla mig vid hur vi under den gångna mandatperioden har tillämpat dessa nycklar för vårt parlamentariska system. Jag har tagit en del intryck av SNS demokratirapport Samverkan och strid i den parlamentariska demokratin, som kom förra året och som jag vet att flera av KU:s ledamöter har varit ute och debatterat omkring.

Jag vill säga att decemberöverenskommelsen är i salig åminnelse, om jag får uttrycka det så. Den är uppsagd, men den har i realiteten fungerat i viktiga stycken. Det är en visa att det har varit möjligt att reglera också detta valresultat med minoritetsregeringar som tolereras av kammarens partier. Man får notera att decemberöverenskommelsen är uppsagd såtillvida att det inte finns någon moralisk bindning in i nästa mandatperiod. Men man kan onekligen peka på praxis; hur har det parlamentariska systemet fungerat?

Jag kan nämna att författarna egentligen kanske kritiserar delar av decemberöverenskommelsen. Det finns dock även andra delar. Det gäller bland annat hur man ska komma fram till de överenskommelser som decemberöverenskommelsen talade för, som skulle genomföras och som har blivit genomförda. Det gäller även bred enighet i försvars- och säkerhetspolitiken. Där har Försvarsberedningen spelat en roll.

Det gäller Pensionsgruppen, som har arbetat med frågor som rör pensionssystemet. Här handlar det om en mindre grupp partier, men det hela har ändå en blocköverskridande karaktär.

Det gäller också energipolitiken, där vi glädjande nog har funnit ett mycket brett samförstånd. Det finns även andra områden, till exempel hanteringen av budgetprocessverket framöver.

Det som är viktigt här, som författarna till boken lyfter fram och som har bäring på varför decemberöverenskommelsen fanns och varför den sas upp, är behovet av parlamentariskt sammansatta utredningar. Utredningssystemet bygger under möjligheterna till fungerande demokrati även vid minoritetsregeringar.

Jag vill säga att även hanteringen av den ökade invandringen hösten 2015 skedde över blockgränserna. Här spelade utredningsarbetet en mindre roll i den akuta situation som rådde, men konstitutionsutskottets granskning av invandringspolitiken har spelat en roll. Här visade det sig att politiskt kapital i meningen kunskap om förhållandena gjorde det möjligt att fatta beslut i snabb ordning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

Fru talman! En punkt som jag tycker att man ska ta upp - där jag också tror att det skulle kunna finnas förståelse från oppositionen - är vad vi gör med alla de tillkännagivanden som vi får under denna mandatperiod. Det rör sig om ett väldigt stort antal. Regeringen har en rörelsemöjlighet i förhållande till dem, men den är naturligtvis begränsad av majoritetslägena.

Vi ser inte från vår sida framför oss en ny mandatperiod med samma frenesi vad gäller tillkännagivanden, många gånger med samma sakliga innehåll. Jag hoppas att det är möjligt att komma fram här med den begränsning som vi nådde när Alliansen på ett bra sätt dämpade ned så kallade negativa tillkännagivanden.

Fru talman! Konstitutionsutskottets betänkande om ett tillkännagivande rörande att genom en utredning ytterligare stärka domstolarnas oberoende har varit föremål för flera viktiga inlägg i dag. Från Socialdemokraternas sida står vi helt bakom detta. För oss är huvudmärket kanske det som vår ordförande var inne på: Den europeiska sammanslutning som är normalfallet i de europeiska demokratierna innebär en autonomi i styrningen av Domstolsverket som vi tycker att det finns ett värde i att försöka nå. Detsamma gäller samsittningsmöjligheterna mellan domare från de olika domstolarna.

Vi ser med oro på utvecklingen i några av de europeiska länderna. Det är bättre att förebygga än att förbigås, fru talman!

Det är kompromisser och inte konsekvenslogik som är demokratins väsen, inte minst i de nordiska länderna, menar den ledande norske samhällsforskaren Johan P Olsen. Han är osäker på hur de nordiska demokratierna ska klara påfrestningarna.

Jag är mer optimistisk vad gäller att grundpelarna i vårt statsskick ska klara sig just genom den flexibilitet som vi har tillämpat såväl i den gamla regeringsformen som i den som gäller nu. Decemberöverenskommelsen är ett försök att inom ramen för detta system både lösa de uppkomna partikonstellationernas konfliktzoner och skapa samarbetsmöjligheter.

Jag menar - och jag tror inte att jag är ensam om det - att parlamentarism i samspel med yttrandefrihet i det långa loppet är den säkraste formen för demokratins förvaltning och överlevnad.

Med detta vill vi yrka bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar nu KU36 Författningsfrågor. Det är ett motionsbetänkande som behandlar drygt 150 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden de senaste två åren. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Detta är andra gången under denna mandatperiod som vi debatterar författningsfrågor. I en tid när vi har minoritetsregeringar - vilket vi ganska ofta har i Sverige - och särskilt när vi har en minoritetsregering med ett ganska svagt parlamentariskt stöd är det extra viktigt att vi är överens om spelreglerna. Annars blir det väldigt jobbigt. Det såg vi ju också under denna mandatperiod när vi inte var överens om spelreglerna, apropå det som Björn von Sydow nyss talade om i fråga om decemberöverenskommelsen och liknande.

Förra gången som vi debatterade detta tog vi upp en fråga om karantänsregler för statsråd. Detta är någonting som det har motionerats om tidigare och som även vi i Miljöpartiet har motionerat om tidigare. Det har varit en långvarig debatt gällande att trovärdigheten för politiker minskar om man direkt efter att man har suttit på en ministerpost går in och hanterar motsvarande frågor i näringslivet.

De flesta av OECD:s medlemsländer har infört regleringar på detta område. Nu kan vi se fram emot att om några veckor få debattera detta och förhoppningsvis få till beslut i dessa frågor.

Författningsfrågor

Det som vi föreslår från KU:s sida, som vi är väldigt brett överens om, är ett tillkännagivande om att tillsätta en utredning med uppdrag att se över behovet av att ytterligare stärka domstolarnas oberoende långsiktigt. Detta gäller särskilt i fråga om grundlagsreglering av justitierådens antal och pensionsålder, en möjlighet för de högsta domstolarna att sammanträda i särskild ordning samt Domstolsverkets organisation, styrning och roll.

Jag tycker också - precis som flera tidigare talare har varit inne på - att det här är oerhört viktigt när vi ser de oroande tendenserna ute i Europa. Jag är väldigt glad för det här tillkännagivandet.

När det gäller spelreglerna rent allmänt är jag glad över den diskussionen och över den breda majoritet som finns i konstitutionsutskottet. Jag vill återigen tacka alldeles särskilt Björn von Sydow och Andreas Norlén som brukar få med sig alla oss andra i breda majoritetsöverenskommelser just i författningsfrågor, och det är bra.

Till sist: Jag har ju följt debatten här kammaren. Jag fastnade på ett ord och det är kanske lite fult att märka ord, men det var ett ord som dök upp när frågan om att avskaffa monarkin diskuterades. Tuve Skånberg kallade nyss de företrädare för olika partier som motionerat om att avskaffa monarkin för ytterlighetspartier. Det är fler och fler företrädare för Liberalerna, för Centerpartiet, för Socialdemokraterna, för Miljöpartiet och för Vänsterpartiet som gemensamt har motionerat. Vi ska kanske ha lite öppnare debattklimat än att kalla dessa för ytterlighetspartier.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)