Förmyndare, gode män och förvaltare
Betänkande 2001/02:LU7
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 30 januari 2002
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Motioner om förmyndare, god man och förvaltare (LU7)
Riksdagen avslog motioner från den allmänna motionstiden 2001 om föräldrabalkens regler om förmyndare, god man och förvaltare.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 7
Motioner från ledamöterna
- Motion 2001/02:L210 av Anita Sidén och Berit Adolfsson (M) Ändrad redovisningstid för förordnade förvaltare, gode män och förmyndare
- Motion 2001/02:L234 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M) God man
- Motion 2001/02:L237 av Berit Adolfsson (M) God man
- Motion 2001/02:L241 av Anna Åkerhielm och Cristina Husmark Pehrsson (M) God man
- Motion 2001/02:L263 av Gunnel Wallin (C) Godmanskap
- Motion 2001/02:L337 av Margareta Andersson och Lena Ek (C) Psykiskt funktionshindrade och god man
- Motion 2001/02:L348 av Birgitta Ahlqvist och Kristina Zakrisson (S) God man för funktionshindrade
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2001-11-20
Justering: 2002-01-17
Trycklov: 2002-01-21
Trycklov: 2002-01-22
Justering: 2002-01-17
Trycklov: 2002-01-21
Trycklov: 2002-01-22
Betänkande 2001/02:LU7
Alla beredningar i utskottet
2001-11-20
Motioner om förmyndare, god man och förvaltare (LU7)
Lagutskottet föreslår att riksdagen avslår motioner från den allmänna motionstiden 2001 om föräldrabalkens regler om förmyndare, god man och förvaltare.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2002-01-30
Debatt om förslag 2001/02:LU7
Webb-tv: Förmyndare, gode män och förvaltare
Dokument från debatten
- 2002-01-30Protokoll 2001/02:60
Protokoll från debatten
Anf. 109 Marina Pettersson (S)
Fru talman! När vi i dag ska debattera lagutskot-
tets betänkande LU7, Förmyndare, gode män och
förvaltare, vill jag inledningsvis yrka bifall till ut-
skottets förslag i betänkandet.
Jag kan säkerligen korta ned min tid här i talar-
stolen på grund av att vi i lagutskottet med detta be-
tänkande förutsätter att regeringen snarast initierar en
tidigare aviserad utvärdering av de aktuella bestäm-
melserna. Vi anser därför för motionernas del att de
för närvarande inte bör föranleda någon riksdagens
vidare åtgärd.
Fru talman! Det är nu återigen frågor om förmyn-
dare, gode män och förvaltare som har aktualiserats
motionsvägen från den allmänna motionstiden år
2001. Utskottet konstaterar att det har gått mer än sex
år sedan de nya reglerna om förmyndarskapet, god
man och förvaltare trädde i kraft. Utskottet har åter-
kommande gånger avstyrkt bifall till motioner på
området med hänvisning till att regeringen aviserat en
utvärdering av 1995 års förmyndarskapsreform. Så-
vitt utskottet känner till har inget utvärderingsarbete
kommit i gång. Enligt utskottets mening är det hög tid
och synnerligen angeläget att regeringen snarast tar
initiativ till en utvärdering om de regler som förmyn-
dare, gode män och förvaltare har och som infördes
1995 samt att regeringen beslutar om de närmare
formerna för detta arbete och återkommer snarast
möjligt.
En naturlig utgångspunkt för denna utvärdering är
enligt utskottets mening de återkommande frågeställ-
ningar som väckts sedan de nya reglerna trädde i kraft
den 1 juli 1995.
Fru talman! I frågorna om god man och förvaltare
finns det många bekymmer. Men låt mig börja med
det viktigaste och det mest elementära för att kunna
fullfölja ett sådant här viktigt uppdrag, som betyder
så mycket för så många människor. Detta, som är den
stora frågan, gäller också huruvida det finns tillräck-
ligt med kunskap för uppdraget. Utskottet anförde
detta år 1999, och vi fann att det fanns kritik och att
kritiken hade framförts mot bristande engagemang
och mot bristande kunskaper hos gode män och för-
valtare. Speciellt gällde detta för de många utveck-
lingsstörda som behövde hjälp av gode mannen med
att utveckla beslut om stöd och om den service som
de enligt lagen är berättigade till - lagen om stöd och
service för funktionshindrade.
Det har vidare kommit frågor om hur många upp-
drag en god man högst ska ha. Utskottet har väntat på
direktiven till utredningen och genom åren avstyrkt
motioner med hänvisning till den genom åren närlig-
gande utredningen.
Fru talman! I betänkandet finns sju motioner in-
nehållande spörsmål och krav på förändringar så att
förutsättningarna för att detta viktiga uppdrag kan bli
bättre. Det är bl.a. påpekanden om osäkerheten i frå-
gor om förutsättningarna för att förordna en god man
respektive förvaltare. T.ex. har inte uppdragets om-
fattning inte klarats ut och preciserats tillräckligt. Det
handlar också om den enskildes inflytande. Det är
bl.a. dessa frågor som har väckts.
Avslutningsvis, fru talman, yrkar jag bifall till ut-
skottets förslag i lagutskottets betänkande nr 7.
Anf. 110 Berit Adolfsson (M)
Fru talman! De sju motionerna i betänkande LU7
handlar om förmyndare, gode män och förvaltare. De
har avstyrkts därför att utskottet förutsätter att rege-
ringen snarast initierar en tidigare aviserad utvärde-
ring, precis som föregående talare beskrev. Om detta
tycker jag inte, och jag kommer att utveckla det sena-
re i mitt anförande.
Gällande bestämmelser redovisas ju ofta i betän-
kanden och så har skett även i detta betänkande som
gäller vårdnad och förmyndarskap. Ett ämne som jag
har berört flera gånger i motioner och även denna
gång, i L237, handlar om vårdnaden om barn och ett
ansvar för barnets personliga förhållanden. Vård-
nadshavaren företräder också barnet i personliga
angelägenheter. Förmyndaren å sin sida ska förvalta
barnets tillgångar och företräda det i angelägenheter
som rör tillgångarna.
I föräldrabalken finns också bestämmelser för den
som behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta
sin egendom eller sörja för sin person. Denna para-
graf är ämnad för människor som inte själv kan göra
detta. Det står ingenting om ålder, och jag kan inte
utläsa att det inte gäller barn. Men med den juridiska
kunskap som finns till vår hjälp har jag förstått att så
är det.
Fru talman! Jag har respekt för gällande rätt. Det
är emellertid inte för att lära mig det som jag har
kommit hit. Jag ju här för att för att ändra lagen till
det bättre för dem som lagen gäller. Att stifta och
förändra lagar är i princip vår enda uppgift som riks-
dagsledamöter i den högsta beslutande församlingen i
landet.
Att det står så i lagen nu hindrar inte mig att för-
söka få en förändring - en förändring för alla barn
som inte har föräldrar som tar ansvar för deras per-
sonliga förhållanden och ser till att barnet får trygghet
och en god fostran. Dessa barn, som har föräldrar
som inte ens kan ta vara på sig själva, sviks av sam-
hället i dag. De ramlar mellan stolarna eller har all-
deles för många som är inne och försöker hjälpa till.
Barnen behöver en vuxen i sin närhet som ser och gör
det som föräldrarna inte orkar eller kan.
Barbro Hindberg har skrivit en bok - När omsor-
gen sviktar. Under rubriken Barn i fara har hon sagt:
Barn till psykiskt sjuka föräldrar löper en ökad risk
att bli utsatta för vanvård, försummelse och psykiska,
fysiska och sexuella övergrepp. Ett exempel på psy-
kisk sjukdom är en riskfaktor vid barnmisshandel och
mord på barn.
Min poäng är att barnen behöver en vuxen utöver
sina föräldrar till sin hjälp. Detta skulle kunna lösas
inom ramen för lagstiftningen om förmyndare och
god man, som jag har föreslagit i min motion. Men då
behövs en lagändring eller en ändring av tillämpning
av lagen. Jag hoppas att utredaren i det fall han läser
riksdagsdebatten kan få en god idé.
En av motionerna, L210, handlar om en praktisk
lösning med ändrad redovisningstid för förmyndare,
förvaltare och gode män som kan leda till att de in-
blandade får en lugnare tillvaro och en jämnare för-
delning av arbetet. För de gode männen kan det bety-
da mer tid för huvudmannen. För alla berörda kan det
betyda mer tid och därmed säkrare behandling.
Fru talman! Det mest frustrerande som jag har
upplevt som riksdagsledamot är att man begraver
frågor genom att hänvisa till att det pågår en utred-
ning, en utvärdering, en undersökning eller att det
kommer att påbörjas en utredning eller att regeringen
eventuellt, kanske, möjligen kommer att föranstalta
om en förändring i gällande lag.
Det måste finnas något annat sätt för landets hög-
sta beslutande organ att få ändringar i lagen till stånd.
Arbetet i riksdagen uppfattas kanske annars som
beslutsförlamat och verkningslöst av dem som vi är
satta att stödja och hjälpa, nämligen medborgarna.
Det vore mer renhårigt om majoriteten klart och tyd-
ligt kunde säga: Vi tycker inte som motionärerna.
Nu är det ju populärt med imperativ i debatten.
Tycker ni inte som vi, så säg det då! Tycker ni som
vi, så säg det då till regeringen så att de vet vad den
kommande propositionen ska innehålla! Det är ju i
denna kammare som vi bestämmer, eller hur?
Fru talman! Eftersom det inte finns något annat
förslag yrkar jag bifall till utskottets förslag att vänta
på en utredning.
Anf. 111 Marina Pettersson (S)
Fru talman! Jag vill ställa en fråga. Enligt Berit
Adolfssons motion är det inte bara ekonomin som
förmyndare och god man ska ta hänsyn till, utan det
handlar också om en allmän omvårdnad av dessa
barn. Jag undrar om Berit Adolfsson skulle vilja ut-
veckla hur hon har tänkt sig detta.
Sedan vill jag också fråga om inte Berit Adolfsson
är av den åsikten att vi alltid bör utreda noga innan vi
beslutar om sådana här viktiga saker.
Anf. 112 Berit Adolfsson (M)
Fru talman! Vi ska naturligtvis alltid utreda. Men
det är viktigt att riksdagen talar om vilken uppfattning
man har i de olika frågorna. Man skulle kunna skicka
med i ett tillkännagivande att det här tycker vi ska
ingå i den här utredningen. Jag tycker att man gör det
alldeles för sällan. Därför vet inte allmänheten vad
majoriteten vill i de här frågorna. Det kan ofta bli en
överraskning när utredningen väl kommer. Proposi-
tionen handlar kanske inte alls om det som vi trodde
att majoriteten hade synpunkter på.
Min idé om att man ska utse en god man till barn i
missbruksfamiljer och familjer där psykisk sjukdom
förekommer handlar om att barnen behöver en annan
vuxen som kan se till att saker och ting blir gjorda i
hemmet. I stället för att flytta barnen till en institution
eller liknande kan barnen fungera bra om det finns en
vuxen i närheten. Lotta på Bråkmakargatan kunde
t.ex. gå till tant Berg. Emil i Lönneberga hade Alfred
när mamma och pappa var stökiga på något sätt eller
inte gjorde saker som Emil tyckte var bra. Det är
människor och miljöer där det fungerar bra och där
man är lycklig och harmonisk, men man behöver
ändå en vuxen tillsammans med föräldrarna som man
kan prata med. Men jag menar att dessa barn inte har
någon sådan person. Därför har jag kommit med idén
att de ska få en god man som hjälp. Så var det tänkt.
Anf. 113 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Åter står vi här i kammaren och ef-
terlyser en utvärdering av de regler som rör för-
myndarskap, gode män och förvaltare. Det har tidiga-
re klargjorts att i sak är vi överens över partigränser-
na. Att det finns fog att se över detta har framförts i
flera motioner. För mig tycks det snarare vara så att
det finns en skiljelinje mellan oss riksdagsledamöter
och regeringen.
Nu har nästan hela mandatperioden gått, och fort-
farande har ingen uppföljning gjorts av 1995 års för-
myndarskapsreform. Det enda vi hört är att regering-
en kommit på att en större utredning måste till. Under
de senaste åren har synpunkter framkommit till flera
av oss om att reglerna i dag är oklara framför allt när
det gäller gode män och förvaltarskap. Synpunkter
har också framförts på nuvarande bestämmelser som
inte medger att en god man får vetskap om vilken
diagnos huvudmannen har. Läkare som skriver ut
intyget avgör ensam om huvudmannen ska ges stöd
av en god man eller en förvaltare.
Det har påpekats för mig att detta försvårar arbetet
för gode män att bemöta huvudmannen på rätt sätt.
Många gånger får de gissa sig fram och pröva innan
de kommer underfund med huvudmannens sjuk-
domsbild. Borde inte gode män ges det förtroendet
och informeras om sjukdomsbilden? De kunde ju
omfattas av tystnadsplikt. Det skulle underlätta, och
det skulle vara av störst positiv betydelse för huvud-
mannen själv.
Det har också påpekats att neddragningar inom
vård och omsorg har medfört ett allt större ansvarsta-
gande för många gode män. Det utökade ansvaret
som ej ingår kan ibland vara svårt att frigöra sig från
när huvudmannen, t.ex. en psykiskt sjuk person,
dessutom saknar anhöriga och är helt utlämnad och
ensam. En engagerad god man ställer då upp och
hjälper till i besvärliga situationer, är en god med-
människa och tar frivilligt en del av det ansvar som
vård- och omsorgspersonal lastar över. Detta är
ohållbart i längden. Risken finns att färre åtar sig
godmanskap därför att ansvaret ökar medan den eko-
nomiska ersättningen fortfarande är mycket låg.
Dessutom vill jag också ta upp det som Marina
Pettersson nämnde angående utbildning. Jag har haft
kontakt med två gode män som har efterlyst utbild-
ning. Under alla år som de har varit gode män har de
aldrig erbjudits en utbildning. De är mycket förvåna-
de att ingen heller har brytt sig. Viljan finns från de
gode männens sida att höja kompetensen för det an-
svarstagande som man har i den här rollen. Jag finner
därför att utskottets krav verkligen är befogat. Nu är
det synnerligen angeläget att det sker en utvärdering.
Jag instämmer också i lagutskottets förslag.
Anf. 114 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! Jag ska hålla mig mycket kort. Detta
blir inte ett anförande utan bara ett kort påpekande.
Människor som behöver förmyndare eller goda
män tillhör grupper som inte kan ta ansvar för sig
själva och inte kan föra sin talan. Det är verkligen det
glömda Sverige. Vi agerar på ett grymt och hänsyns-
löst sätt om vi bidrar till att glömskan tätnar kring
dessa människor som själva inte kan föra sin talan.
Därför vill jag mycket snabbt instämma i de allra
sista meningarna i betänkandet. Det är synnerligen
angeläget att de här frågorna behandlas och att rege-
ringen snarast tar initiativ till en, hoppas vi, snabb
behandling av dem.
Anf. 115 Elizabeth Nyström (M)
Fru talman! De nuvarande reglerna beträffande
förmyndare, gode män och förvaltare är, som tidigare
nämnts, till viss del resultatet av en reform som ge-
nomfördes 1995. Under senare år har lagutskottet
behandlat motioner liknande dem som vi nu kan läsa
om i betänkandet LU7. Vid tidigare behandlingar har
motionerna avstyrkts med hänvisning till att de skulle
uppmärksammas inom ramen för arbetet i Justitiede-
partementet med uppföljning och utvärdering av 1995
års förmyndarskapsreform.
Vid lagutskottets behandling i år har det fram-
kommit att den utlovade utvärderingen inte har till-
satts och att det inte heller, som Marina Pettersson
mycket riktigt poängterade tidigare, finns några di-
rektiv till en sådan.
Utskottet har därför vid behandlingen med skärpa
pekat på att det är angeläget att regeringen snarast tar
initiativ till en utvärdering av reglerna om förmyndar-
skap m.m.
I betänkandet ges exempel på förändringar som
måste göras, och jag vill peka på ytterligare fall som
jag hoppas att regeringen ska ta till sig, fall som bor-
de uppmärksammas och som måste föranleda föränd-
ringar.
När en person är god man för en mindre bemedlad
person betalar kommunen arvodet. Den betalar också
sociala avgifter och drar skatt. Men om personen i
fråga har pengar, så att hon eller han själv kan betala
sin gode man, ska gode mannen anmäla till skatte-
myndigheten att den enskilde är arbetsgivare. Gode
mannen ska sedan betala ut arvode till sig själv, lägga
på arbetsgivaravgifter och betala skatt.
Att den enskilda personen, som kanske knappast
vet vad hon eller han heter, ska vara arbetsgivare är
helt absurt och oetiskt. Jag anser att kommunen, som
har alla rutiner klara, borde betala arvodet osv., precis
som för mindre bemedlade personer, och sedan
skicka en faktura som gode mannen ska betala för
den enskildes räkning.
Ett annat exempel såg jag i en tidning häromda-
gen under rubriken "Blev god man för elva personer
mot sin vilja". En god man avled, och plötsligt stod
två arvingar helt oförberedda och mot sin vilja som
gode män för elva för dem helt okända personer.
Först nu två år senare är de fria från uppdraget.
Att dödsboet ärver godmansskapet och är skyldigt
att kvarstå tills ny god man utses är det säkert inte
många som vet. Att plötsligt ställas inför uppgiften att
skaka fram god man är ofta problematiskt, men det
kan verkligen inte vara rimligt att godmansförord-
nandet går i arv.
Fru talman! Jag är emot att man med automatik
ärver titlar och uppdrag - bortsett från den kungliga
successionen. Den blivande kungen eller drottningen
har dock i motsats till den som ärver ett godman-
suppdrag möjlighet att avsäga sig sitt uppdrag omgå-
ende.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betän-
kandet.
Anf. 116 Kenth Högström (S)
Fru talman! Med anledning av lagutskottets be-
tänkande nr 7, som gäller förmyndare, gode män och
förvaltare, vill jag anföra följande.
Jag är ledamot av konstitutionsutskottet sedan
snart fyra år tillbaka, och jag har under denna man-
datperiod vid fyra tillfällen närvarit när justitieom-
budsmännen har överlämnat sin årsberättelse, sin s.k.
ämbetsberättelse. Det är en mycket tung och mycket
viktig inlaga, som enligt min bestämda mening, inom
parentes sagt, förtjänar ett mycket större offentliggö-
rande än det som utskottet självt klarar av. Den borde
läggas fram här i kammaren under samma värdiga
former som förekommer vid andra årliga procedurer
vi genomgår i kammaren. Jag skickar med en häls-
ning till riksdagsstyrelsen att se över detta.
Justitieombudsmannaämbetet, som instiftades
1809 tillsammans med konstitutionsutskottet, ska
utöva kontroll och granskning av de offentliga myn-
digheter och verk som är satta att sköta landets lagar,
förordningar och regler. Det ska se till att myndighe-
ter och ämbetsmän inte ägnar sig åt maktmissbruk
och framför allt att de behandlar sina medborgare lika
inför lagen.
En sak som har varit återkommande i de fyra JO-
berättelserna och som har gjort mig djupt bekymrad
är justitieombudsmännens årliga kritik av överför-
myndarverksamheten i flera av landets kommuner.
Jag har tagit med mig dessa årsberättelser upp i talar-
stolen, inte bara för att symboliskt visa upp dem. Jag
ska läsa upp några rader ur den senaste årsberättelsen,
som gäller fjolårets förvaltning.
På ett ställe skriver ombudsmännen:
"Vid inspektionerna har vidare noterats att be-
stämmelserna om gode mäns och förvaltares m.fl.
redovisningsskyldighet inte alltid efterlevs och att det
föreligger vissa brister i överförmyndarnas hand-
läggning och kontroll av dessa frågor. Det är inte
ovanligt att årsräkningar godkänts trots att de inte
avgetts på 'heder och samvete'."
Det är en mycket allvarlig erinran från ett av
många inspektionsbesök ute i landets kommuner. Jag
skulle kunna citera ur samtliga årsberättelser. Det
handlar där om bristande diarieföring och om bristan-
de respekt för dem som har haft möjlighet att föra
talan för dem som är föremål för godmanstillsyn. I
alla de fall där man har företagit inspektioner har man
haft någon erinran.
Det är kommunernas skyldighet att klara detta.
Det är kommunerna som har ansvaret, och de måste
enligt min uppfattning se till att denna förtroende-
mannagärning får en annan status och en annan juri-
disk inramning.
Ni i lagutskottet har, som jag ser det, fattat ett
mycket klokt beslut då ni enigt har begärt att rege-
ringen ska göra en översyn, men jag skulle vilja ge
några tips till. Jag skulle önska att ni i lagutskottet
ägnade en offentlig utfrågning åt de granskningar
som rör gode män, förvaltare och överförmyndare
eller på något annat sätt skapade publicitet kring
dessa.
Det handlar ytterst om totalt värnlösa människor,
som inte kan föra sin talan - som kanske över huvud
inte existerar å huvudets vägnar utan bara som fysiska
kroppar. Någon ska sköta dem. Den skötseln måste
vara omgärdad med hög rättssäkerhet, men det är den
inte i dag.
Det är bra att ni är ense i lagutskottet, men ni
måste ropa högre för att man på andra sidan bron ska
genomföra den utvärdering som ni så länge har efter-
sökt. Då kan ni använda justitieombudsmännens
ämbetsberättelser om inte som vapen så snarare som
verktyg för att påvisa den brist som här finns i det
offentliga systemet.
Jag anför inte några fler citat. Jag säger bara att
detta är allvarligt att man fyra år i rad har haft grava
erinringar t.o.m. mot stora kommuner. Jag ska inte
nämna någon vid namn, men några av Sveriges
största kommuner har fått erinringar i dessa berättel-
ser. Detta kan absolut inte vara acceptabelt. Det är en
skyldighet för de förtroendevalda i denna kammare
att påtala de brister som finns och att se till att det inte
blir en upprepning av dessa framöver.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2002-01-30
Förslagspunkter: 1, Acklamationer: 1
Protokoll med beslut
- 2002-01-30Protokoll 2001/02:60
Riksdagsskrivelser
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Förmyndare, gode män och förvaltare
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Förmyndare, gode män och förvaltare Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L210, 2001:02:L234, 2001/02:L237, 2001/02:L241, 2001/02:L263, 2001/02:L337 och 2001/02:L348. Stockholm den 17 januari 2002 På lagutskottets vägnar Tanja Linderborg Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne Carlström (s), Christel Anderberg (m), Karin Jeppsson (s), Henrik S Järrel (m), Nikos Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m), Marina Pettersson (s), Christina Nenes (s), Tasso Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Anders Berglöv (s), Ana Maria Narti (fp), Raimo Pärssinen (s) och Agne Hansson (c).