Forskning

Utbildningsutskottets bet 2013/14:UbU14

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 2 april 2014

Beslut

Nej till motioner om forskning (UbU14)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2013 om forskning. Skälet är tidigare riksdagsbeslut, gällande lagar och regler och att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om forskningspolitikens inriktning, samverkansfrågor, principer för fördelning av resurser, forskare och utbildning på forskarnivå, jämställdhet samt forskning inom särskilda områden.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Hela betänkandet

bet 2013/14:UbU14 (pdf, 326 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

38 motioner

Motioner från ledamöterna

motion 2013/14:A405 Jämställdhet av Mattias Karlsson m.fl. (SD)
motion 2013/14:C211 Inomhusmiljö är en viktig fråga av Jan Lindholm (MP)
motion 2013/14:C259 Byggande för folkhälsan av Jan Lindholm (MP)
motion 2013/14:K320 100 år med rösträtt - fira och dra lärdomar av Leif Jakobsson (S)
motion 2013/14:MJ492 Klara miljömålen av Matilda Ernkrans m.fl. (S)
motion 2013/14:MJ518 Djurskydd av Helena Leander m.fl. (MP)
motion 2013/14:N423 Näringsliv av Jennie Nilsson m.fl. (S)
motion 2013/14:N426 Regional tillväxt av Jennie Nilsson m.fl. (S)
motion 2013/14:N441 Digitala rättigheter av Maria Ferm m.fl. (MP)
motion 2013/14:So239 Antibiotikaresistens av Jan Lindholm (MP)
motion 2013/14:So329 Mammografi från 40 år och livet ut av Hillevi Larsson och Åsa Lindestam (S)
motion 2013/14:So671 Ta mäns våld mot djur på allvar av Anita Brodén och Anna Steele (FP)
motion 2013/14:Ub238 Nationell strategi för medicinsk forskning av Jonas Eriksson och Agneta Luttropp (MP)
motion 2013/14:Ub253 Forskning kring omfattning av och innehåll i anhörigvård av Billy Gustafsson (S)
motion 2013/14:Ub255 Ökad lycka som politiskt mål av Lise Nordin m.fl. (MP)
motion 2013/14:Ub257 Forskningsanslag till Örebro universitet av Lars-Axel Nordell (KD)
motion 2013/14:Ub271 Kopplingen av pedagogiken till aktuell hjärnforskning av Carin Runeson och Kurt Kvarnström (S)
motion 2013/14:Ub279 Forskning och utbildning vid Örebro Teologiska Högskola av Lars-Axel Nordell (KD)
motion 2013/14:Ub315 Satellit för klimatforskning av Staffan Anger och Eliza Roszkowska Öberg (M)
motion 2013/14:Ub322 Lokala och regionala kulturbärare av Hans Wallmark (M)
motion 2013/14:Ub362 Översyn av lärarundantaget vid forskning av Margareta Cederfelt (M)
motion 2013/14:Ub372 Vikten av arbetsvetenskap av Lars Mejern Larsson (S)
motion 2013/14:Ub374 Forskning kring barngruppers storlek i förskolan av Christina Oskarsson m.fl. (S)
motion 2013/14:Ub383 Samverkan mellan skola, forskning och näringsliv av Jessica Polfjärd (M)
motion 2013/14:Ub388 Mälardalens högskolas forskningsresurser av Staffan Anger (M)
motion 2013/14:Ub403 Undersökning av forskning av integrativ läkarvetenskap av Anne Marie Brodén och Finn Bengtsson (M)
motion 2013/14:Ub404 Införandet av en professur inom ämnet kultur och hälsa av Anne Marie Brodén (M) och Maria Lundqvist-Brömster (FP)
motion 2013/14:Ub422 Den kliniska forskningen i Uppsala av Mikael Oscarsson (KD)
motion 2013/14:Ub430 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning av Jabar Amin m.fl. (MP)
motion 2013/14:Ub451 Forskning om tidigare östtysk politisk aktivitet i Sverige av Finn Bengtsson m.fl. (M)
motion 2013/14:Ub469 Ökad satsning på forskning och högre utbildning av Richard Jomshof m.fl. (SD)
motion 2013/14:Ub507 Forskningsinsatser Sverige-Stasi-DDR av Hans Wallmark (M)
motion 2013/14:Ub524 Forskning för att utveckla och miljöanpassa flyget av Suzanne Svensson m.fl. (S)
motion 2013/14:Ub531 Mer forskning om ME/CFS och IBS för bättre behandling av Finn Bengtsson och Ann-Britt Åsebol (M)
motion 2013/14:Ub535 Främjande av opåverkad forskning om vindkraftens påverkan av Cecilie Tenfjord-Toftby (M)
motion 2013/14:Ub548 Mälardalens högskola av Anna Wallén m.fl. (S)
motion 2013/14:Ub559 Nationellt samiskt forskningscentrum av Mattias Karlsson och Richard Jomshof (SD)
motion 2013/14:Ub570 Politik för forskning av Ibrahim Baylan m.fl. (S)

Beredning

Beredning i utskottet: 2014-02-20
Justering: 2014-03-18
Betänkande publicerat: 2014-03-20
Trycklov: 2014-03-20

Reservationer 17
bet 2013/14:UbU14

Nej till motioner om forskning (UbU14)

Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2013 om forskning. Skälet är tidigare riksdagsbeslut, gällande lagar och regler och att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om forskningspolitikens inriktning, samverkansfrågor, principer för fördelning av resurser, forskare och utbildning på forskarnivå, jämställdhet samt forskning inom särskilda områden.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2014-03-27

Webb-tv Debatt om förslag: Forskning

27 mars 2014
Debatt om förslag 2013/14:14

Dokument från debatten

2014-03-27

Protokoll för debatten

Thomas Strand (S)

Anf. 122 Thomas Strand (S)

Herr talman! Bedriver regeringen en bra forskningspolitik? Det är egentligen den frågan detta betänkande om forskning handlar om. Därför är frågan relevant: Bedriver verkligen regeringen en bra och ändamålsenlig forskningspolitik? Mitt svar på frågan är nej. Naturligtvis finns det fattade forskningsbeslut som är bra och som vi socialdemokrater står bakom. Jag kan nämna två: Det är bra att forskningen har fått väsentligt ökade ekonomiska medel, men vi har synpunkter på hur dessa utökade resurser har använts. Det är också bra att medel avsatts för att rekrytera framstående yngre forskare, men vi tycker att regeringen borde ha tagit ut steglängden. Om vi anlägger ett mer övergripande perspektiv har regeringens forskningspolitik betydande problem. Vi ser tydliga tecken på att vi halkar efter vår omvärld. Trots att forskningsanslagen ökat kraftigt har inte Sverige förbättrat sin internationella position som forskningsnation. Den banbrytande forskningen är mer framgångsrik i länder som Danmark, Nederländerna och Schweiz. Det säger oss att det inte räcker med bara högre anslag. Även om vi ska vara försiktiga med att dra alltför långtgående slutsatser av högskolerankningar är det oroväckande att både Lund och Uppsala tappar mark i den rankning som nyligen publicerades av Times Higher Education. Till detta kommer att Sverige nyligen utestängdes från det europeiska samarbetsorganet Enqa som kvalitetsgranskar högre utbildning. Om vi ska locka fler utländska studenter och forskare till Sverige är dessa negativa signaler besvärande. Tyvärr bedriver regeringen en sorts påbudspolitik utan grundligt utredningsarbete eller kontakt med dem som berörs. Tidningarnas debattsidor har i stället för riksdagen alltför ofta varit den plats där hugskotten presenterats. Det har varit förödande för forskningen och den högre utbildningen. Reformer inom forsknings- och utbildningsområdet kräver grundlighet i analysen och långsiktighet i genomförandet. Det kräver också att man är villig att lyssna på sektorn och föra en ömsesidig dialog. Regeringens övergripande färdriktning ger inte svensk högre utbildning, forskning och innovation optimala förutsättningar. Jag vill i mitt anförande, och i anslutning till våra reservationer, peka på fyra sådana strukturfel. Vi behöver för det första en övergripande och långsiktig politisk samsyn kring hur utbildnings-, forsknings- och innovationspolitiken ska utformas. Vi socialdemokrater har flera gånger sträckt ut handen till regeringen och inbjudit till dialog. Vi måste helt enkelt tänka längre än i fyraårsintervaller. Det handlar om att ta ut kompassriktningen för tio, femton år framåt i tiden. Då bör vi komma överens om några principiellt viktiga utgångspunkter och förutsättningar som kan ge lärosäten, forskningsråd och forskningsinstitut samt näringsliv och offentlig sektor långsiktiga och hållbara spelregler. Det skulle gynna Sverige och svensk industri och välfärd. Alla aktörer nickar instämmande till detta, dock inte regeringen. Det är beklagligt, för det gynnar inte utbildning, forskning och innovation. För det andra måste vi få en bättre balans mellan högre utbildning, forskning och innovation. Här tycker jag att regeringen har misslyckats. Det har varit ett starkt fokus på forskning. Däremot har den högre utbildningen nedprioriterats, och innovationspolitiken landade i en ordrik strategi utan egentliga mätbara mål. Jag har besökt flera lärosäten, och överallt säger de till mig att det är förödande att regeringen drar ned på antalet högskoleplatser. Denna politik är anmärkningsvärd med tanke på det stora söktrycket och att så många människor går arbetslösa. Min poäng är att om man nedprioriterar den högre utbildningen, som regeringen gör, drabbar det forsknings- och innovationsklimatet långsiktigt. Man måste ha en politik som hänger ihop. Det är ett strukturfel när man forskningsgasar samtidigt som man bromsar den högre utbildningen. Därför måste vi stärka balansen mellan högre utbildning, forskning och innovation i syfte att utveckla det moderna välfärdssamhället och ett konkurrenskraftigt näringsliv. Herr talman! Vi behöver för det tredje se över forskningens organisering och finansiering. Det inbegriper också att se över hur vi kan stärka hela det svenska högskolelandskapet, för nog är det problematiskt när så många lärosäten klagar över hur forskningsmedlen fördelas. I höstas var utbildningsutskottet inbjudet till samtal med de fyra unga universiteten, den så kallade fyrklövern. Deras budskap till oss var kristallklart: Dels har de ett stort söktryck till grundutbildningen, men regeringen beviljar inte mer medel för att möta detta söktryck, dels får de en för liten andel av de ökande forskningsanslagen. Samma budskap får jag även från andra högskolor som jag besöker, samtidigt som det finns stora oförbrukade forskningsmedel här och var. Jag har många gånger undrat över varför ni borgerliga ledamöter i utskottet inte ser detta. En fråga som vi måste ställa oss är om vi har rätt balans mellan basfinansiering och externa medel. Danmark, Nederländerna och Schweiz är tre exempel på en högre grad av basfinansiering. Kan det vara en av förklaringarna till att de lyckas bättre med banbrytande forskning? Vi bör överväga om det finns nya grepp vi kan ta för att möta de stora samhälleliga utmaningarna. Vi socialdemokrater föreslår exempelvis ett tvärgående integrerande forskningsprogram om välfärd och samhällelig sammanhållning, där även humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning får utgöra viktiga kunskapskällor. Vi behöver formulera tydligare utvecklingsvägar för de olika lärosätena. Regeringens politik har snarare begränsat och likriktat utvecklingen. I dialog med lärosätena och dess avnämare måste en diskussion föras om hur våra lärosäten kan utvecklas, profileras och samverka för att den högre utbildningen, forskningen och innovationsklimatet i sin helhet ska stärkas i Sverige. Kanske är det dags att pröva en modell där staten och några lärosäten sluter avtal om fleråriga utbildnings- och forskningsprogram. Vi behöver också utveckla nya samverkansmodeller. Dessa samverkansprogram ska tas fram i dialog mellan akademi, näringsliv, offentlig sektor och politiken. Det var ju på detta sätt som vi byggde Sverige starkt genom de så kallade branschprogrammen. Det är i detta nyorienterande arbete det blir så strategiskt viktigt med ett innovationsråd som leds av statsministern. I denna dialog stärker vi helhetssynen mellan utbildning, forskning och innovation. För det fjärde måste vi skapa en bättre ordning för forskarnas arbetsmarknad. Det handlar både om att ta vara på fler nya begåvningar och om att ge forskarna goda arbetsvillkor, men det handlar också om att forskningen ska finnas nära det övriga samhället. Dagens situation utgör en dålig grund för forskningens kvalitet och medför stora problem för dem som väljer en forskarbana. Forskarbanan ska vara ett lockande alternativ för både kvinnor och män. Då måste det finnas ett attraktivt och tydligt karriärsystem med en väl avvägd fördelning av anställningar på olika nivåer, från forskarstuderade och postdoktorer till professorer. Tyvärr har alltför många forskare osäkra anställningsförhållanden. Det kan innebära att forskarna undviker risktagande och nya ansatser i forskningen. Utbildningsbidragen och stipendiefinansieringen ska därför avskaffas och alla doktorander ges lön från första dagen. Vi måste också sätta stopp för lärosätenas möjligheter att stapla visstidsanställningar på varandra. Det skapar inga goda arbetsvillkor. Vi behöver helt enkelt utveckla ett bra tenure-track-system i Sverige. Det är också synnerligen viktigt att vi anstränger oss mer för att öka jämställdheten inom akademin. Vi måste också se till att systemet kan stimulera forskning utanför boxen för att locka nyfikna forskare med nya idéer. Därför måste resurser finnas för ökat risktagande. Vi måste också stimulera forskarrörligheten mellan akademi och industri. Det akademiska ledarskapet måste utvecklas, och den internationella rörligheten för alla inblandade i sektorn måste uppmuntras och stimuleras. Herr talman! Jag kan konstatera att regeringens politik för högre utbildning, forskning och innovation leder åt ett icke önskvärt håll. Den stärker inte balansen mellan högre utbildning, forskning och innovation, den tillvaratar inte all forskningskapacitet i hela landet, och den ger inte optimala förutsättningar för att utveckla det moderna välfärdssamhället och vårt näringsliv. Det behövs helt enkelt en ny forskningspolitik, en ny politik för högre utbildning och en ny innovationspolitik. Herr talman! Vi socialdemokrater står bakom alla våra reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 12.

Jabar Amin (MP)

Anf. 123 Jabar Amin (MP)

Herr talman! Forskningen rustar oss för framtiden. I dagens värld står vi hela tiden inför nya utmaningar, utmaningar som kan underlättas genom forskningen. För att forskningen ska kunna utvecklas optimalt och komma hela landet till nytta behöver den gemensamma förutsättningar. Jämställdhet, autonoma lärosäten, hållbar utveckling, hela landet ska leva, spets förutsätter bredd och samverkan är några av de förutsättningarna. För oss i Miljöpartiet handlar forskningspolitik om såväl forskningens organisering som dess finansiering. Att peka på de gemensamma strategiska samhällsutmaningarna och därigenom styra en del resurser åt vissa specifika områden är därför inte bara en fråga om finansiering. Det blir ofrånkomligen en fråga om politisk insikt och politiskt mod. Herr talman! Regeringen vill styra mer medel till spetsforskningen, så kallad excellensforskning. De utvärderingar som har gjorts av de satsningarna visar dock att excellensforskning inte kan ses utan ett större sammanhang där bred grundforskning utgör basen. En balans mellan spets och bredd är därför viktig. Men regeringen har inte lyckats hålla den balansen. Alliansregeringens politik leder till att forskningsmedel i högre utsträckning går till de större, redan forskningsintensiva, universiteten medan de regionala högskolorna och deras forskningsmiljöer medvetet utsätts för en svältkur. Det har lett till negativa konsekvenser för de lärosätena och de regioner de verkar i. Vi menar att stödet till forskning måste ske med större frihet för forskningsråden och utifrån kvalitetskriterier som bejakar forskares samverkan med regionalt baserat näringsliv och offentlig verksamhet. Då främjar vi framväxten av nya framgångsrika forskningsmiljöer i stället för att ensidigt gynna de redan etablerade. Dessutom visar utvärderingar att excellenssatsningar genom deras medelstilldelning haft negativa konsekvenser på jämställdheten inom den svenska högskolan. Delegationen för jämställdhet i högskolan framförde redan 2010 att satsningarna i mycket liten grad kommit forskande kvinnor till del. Detta måste åtgärdas. Vi menar att det är viktigt att regeringen återkommer till riksdagens med förslag på lösningar om hur snedvridningen inom akademin kan åtgärdas. Herr talman! Akademisk publicering är ännu inte en del av den digitala allmänningen och är svårtillgänglig inte bara för lekmän utan också för universitet, högskolor och bibliotek. För att öka kunskapsspridningen bör alla vetenskapliga publikationer som får offentlig finansiering vara öppet tillgängliga. I oktober 2009 beslutade Vetenskapsrådet att kräva fri tillgång till forskningsresultat som kriterium för att lämna bidrag. Allmänheten och andra forskare ska ha fri tillgång till forskning som finansieras av allmänna medel. Regeringen bör därför i samverkan med högskolebiblioteken och Kungliga biblioteket följa upp de initiativ som har tagits för att all offentligt finansierad forskning i Sverige ska vara tillgänglig för allmänheten och återkomma till riksdagen med förslag inom detta område. För att klara det ökade vårdbehovet och medborgarnas förväntningar behöver hälso- och sjukvården ligga i topp vad gäller innovation, medicinsk utveckling och kostnadseffektivitet. Samarbete mellan hälso- och sjukvården, akademin och näringslivet är nödvändigt för framgång. Regeringen bör därför ta initiativ till en dialog mellan staten, hälso- och sjukvården och industrin inom livsvetenskapen om hur förutsättningarna för samarbete och samverkan kan förbättras. Regeringen bör även bidra till att hälso- och sjukvården har utrymme att delta i forskning och utveckling och tillgodogöra sig nya effektiva behandlingar och medicinsk utrustning. Herr talman! Det förhållande till djur som har utvecklats i vårt samhälle tycks bygga på dubbelmoral. Vissa djurindivider ses som vänner och får god omvårdnad, medan andra föds upp trångt och utan tillräckliga möjligheter att bete sig naturligt. Om djur som vi ser som sällskapsdjur skulle behandlas på motsvarande sätt som slaktkycklingar skulle det bli ramaskri i vårt samhälle. Det är angeläget att diskussionen om våra moraliska skyldigheter gentemot djuren och djurens egna rättigheter stärks i vårt samhälle. Det är därför viktigt att barn och ungdomar i skolan kommer i kontakt med den kunskap som ryms inom ämnet djuretik och att de ges möjligheter att sätta sig in i de etiska frågeställningar som vår nuvarande relation till djur skapar samt vad våra handlingar får för konsekvenser för djuren. Vi menar att djuretiken behöver komma in i kursplanerna. Det är viktigt att ämnet djuretik ges utrymme i de högre utbildningarna och blir obligatoriskt i alla utbildningar till yrken där man på något sätt kommer att hantera djur. Dessutom är bristen på forskning inom ämnet djuretik i Sverige är olycklig och behöver åtgärdas. Herr talman! Avslutningsvis vill jag deklarera att jag självfallet står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 14.

Carina Herrstedt (SD)

Anf. 124 Carina Herrstedt (SD)

Herr talman! Vad har Aga-fyren, dynamiten, tändstickan, skiftnyckeln, och pacemakern gemensamt? Jo, de är alla svenska uppfinningar som historiskt har gett Sverige en världsledande roll som forskarnation. Men tyvärr har Sverige, som några andra här också har sagt, tappat något av denna fina forskartradition. Vi vill återupprätta Sverige som en framstående forskarnation med världsledande innovationer. Om Sverige åter ska framstå som en framgångsrik och världsledande nation inom forskningen måste vi självklart ha en välutvecklad grundforskning, där man kanske inte omedelbart ser nyttoeffekten, likväl som en mer specialiserad forskning. Vi vet alla att på lång sikt ger även relevant grundforskning resultat i samhällsnyttiga innovationer. Vi kan till exempel inte se en omedelbar nytta av en del rymdforskning och kosmologisk forskning. Ändå vill vi människor utforska vår omvärld och skapa oss en bild av den värld vi lever i. Sveriges forskningspolitik måste präglas av långsiktighet om vi ska kunna återupprätta vår ställning som en världsledande forskar- och innovationsnation. Förutom att forskningen ska bidra till samhällets utveckling och näringslivets konkurrenskraft - mål som riksdagen är samstämmig om - ska forskningen även stilla vår nyfikenhet och vår strävan efter kunskap och att förstå vår omvärld. Den forskningsverksamhet som bedrivs på svenska universitet och högskolor är jätteviktig om vi ska kunna underhålla och återskapa den spetskompetens som är nödvändig för att skapa nya innovationer. Sverige ska vara en framträdande kunskapsnation. Därför föreslår vi en ökning av forskningsanslagen inom högskolorna och universiteten under kommande budgetperiod. Vi satsar över 4 miljarder mer än regeringen under perioden på olika forskningsområden. Vi menar att Sverige ska ligga i framkant i områden som kärnfysik, genteknik och nanoteknik men även informationsteknik, rymdteknik, geovetenskap, skogsforskning med mera. När det gäller ett område har vi satt ned foten bestämt: Vi vill satsa på modern, säker och miljövänlig kärnteknik för att säkerställa vår framtida energiförsörjning. Att försaka forskning inom detta område kan straffa sig hårt i en osäker framtid. Om Sverige återigen ska bli ett land med världsledande konkurrenskraft i högteknologiska och avancerade sektorer kan vi inte endast förlita oss på att marknaden tillskjuter det efterfrågade kapitalet. Staten finansierar och driver redan grundforskning och privat forskning på olika plan. Vi ser det som en självklarhet att även öka anslagen till statlig forskning för att bredda och vitalisera den redan befintliga forskningen. Det är inte det att det saknas idéer, och det är inte det att det saknas visioner. Det som många gånger saknas är kapital för att kunna förverkliga dessa visioner och idéer, vilket onekligen leder till att många potentiella arbetstillfällen aldrig ens skapas. Herr talman! Många stora vinster inom forskningen kan göras om Europas länder samarbetar på de områden där det ger bäst utdelning. Utmärkta exempel på dessa områden där betydande synergieffekter kan uppnås är rymd- och kärnforskningen. Samarbete när det gäller omfattande projekt ska därför uppmuntras. Det är ju ofta övermäktiga projekt för de enskilda nationerna, och därför är det viktigt att vi uppmuntrar dem. Ett utmärkt exempel på detta är Max IV. Även om vi självfallet värnar den fria forskningen kan inte skattefinansierad forskning innebära precis vad som helst. All skattefinansierad forskning ska enligt oss äga en viss kvalitet samt ha ett visst minimum av allmänintresse. Vi vill här fästa uppmärksamheten på den konstnärliga forskningen, där själva begreppet i vår mening är tveksamt och där en del projekt kan ifrågasättas, speciellt vad gäller just samhällsnyttan. Regeringen betonade själv i sin forskningsproposition den konstnärliga forskningens särart gentemot annan forskning. Inom naturvetenskaperna innebär forskning att förbättra våra kunskaper om den verklighet vi lever i och som omger oss. Inom samhällsvetenskapliga ämnen utforskar vi hur samhället är uppbyggt, hur det fungerar och påverkar oss människor. Inom psykologi, medicin och beteendevetenskap forskar vi om människor och hur vi kan lära oss mer om oss själva. Just konstnärlig forskning saknar sådana definierade mål. Jag menar att begreppet konstnärlig forskning måste definieras vetenskapligt och utvärderas likt andra principer. Och därför yrkar jag bifall till reservation 4. När det kommer till genusforskning och forskning om jämställdhet är en hel del av detta bra forskning, och det har stort allmänintresse. Det kan röra sig om medicinsk forskning om hur män och kvinnor reagerar på olika mediciner, hur de olika könen påverkas av olika arbeten eller hur andra könsspecifika skillnader påverkar oss alla. Allt detta är nyttig forskning för befolkningens vidkommande. Men tyvärr har vi genom åren sett hur en del av svensk genusforskning har utmärkt sig genom att inte bygga på vetenskaplig grund. Vi måste säkerställa att genusforskning vilar på vetenskaplig grund och har sin utgångspunkt i verkliga förhållanden. Därför yrkar jag bifall också till reservation 13. Som jag nyss nämnde är kvinnor och män biologiskt olika, vilket gör att vi delvis drabbas av olika sjukdomar och arbetsrelaterade skador och ibland reagerar olika på samma mediciner. För att öka kunskapen och minimera lidandet för de enskilda menar vi att forskningen på detta område bör förstärkas, vilket vi också påtalar i reservation 17, som jag yrkar bifall till. Herr talman! Jag yrkar alltså bifall till reservationerna 4, 13 och 17.

Betty Malmberg (M)

Anf. 125 Betty Malmberg (M)

Herr talman! Enligt lagar och förordningar har universitet och högskolor i huvudsak tre uppdrag. Det handlar om utbildning, forskning och samverkan. Här i riksdagen är det oftast de två första uppgifterna vi debatterar och diskuterar. Men på senare år har allt större fokus också riktats mot den tredje uppgiften - samverkan. Alliansregeringen har i flera steg visat att just samverkan är viktig och bör tydliggöras. Det är ett skäl till att Vinnova och Vetenskapsrådet just nu har ett uppdrag för att ta fram hur lärosätenas samverkan ska kunna premieras och även kunna påverka resursfördelningen. Moderaterna är tydliga med att Sverige ska vara en kunskapsnation med höga ambitioner. I en värld som förändras i allt snabbare takt kommer akademin och arbetsmarknaden att stå inför ständiga utmaningar, varför just samverkan är nödvändig för att bidra till en hög kvalitet i såväl bildning och forskning som samhällsnytta, men också till innovation och tillväxt. För att se hur våra lärosäten arbetar med samverkan gör jag just nu en turné till dem för att uppdatera mig när det gäller vad som händer. Och det händer mycket, kan jag lova! Man möter framgångsrik spetsforskning på de mest oväntade ställen. Ett exempel är Sveriges centrala medverkan i EU:s två flaggskeppsinitiativ. Det ena, Grafenprojektet, leds av Chalmers, vilket naturligtvis är en fantastisk ära för Sverige och för svensk forskning. Men att jag vid mitt besök på Högskolan i Skövde skulle stöta på EU:s andras flaggskeppsinitiativ, som heter the Human Brain Project, hade jag aldrig väntat mig. Detta projekt leds av forskare i Schweiz, men samverkar med flera forskargrupper i Sverige från bland annat Karolinska Institutet, KTH, Umeå universitet, Uppsala universitet, Linnéuniversitetet och Högskolan i Skövde. Det är fantastiskt, tycker jag. På min resa har jag också mötts av många exempel på hur företag och lärosäten samverkar kring såväl forskning som utbildning. Det ska erkännas att det då ofta är större företag som engagerar sig. Det handlar då om gamla Volvo Aero, som nu heter GKN, om ABB och om Sandvik. Men många lärosäten, såsom Högskolan i Halmstad, jobbar också tillsammans med de mindre företagen. Det gör de just därför att näringslivet i deras region har denna sammansättning. 80 procent av deras företag är av mindre karaktär. Likadant är det vid Textilhögskolan i Borås, där utvecklingen av smart textiles ofta sker i samverkan med eller ger upphov till nya företag. Jag lät den praoelev som jag har den här veckan, Teodor Johansson från Ödeshög, välja ut tre innovationer som han tyckte var häftiga från Textilhögskolan. Vi hade en liten bok att bläddra i. De han fastnade för var ett tyg som är lättare än luft och samtidigt stenhårt och som i dag används i däck i alltifrån Formel 1-bilar till tävlingscyklar. Teodor fastnade också för exemplet där TST Sweden i Kinna ingått och där man utvecklat textil som tål att utsättas för extremt höga tryck. Slutligen fastnade han också för kläder som kan ladda mobilen eller mäta EKG. Det här är alltså resultat av svensk forskning vid Högskolan i Borås. Beroende på hur profilerade och specialiserade lärosätena är kan samverkan te sig lite olika, till exempel finansiellt. Luleå tekniska universitet är förmodligen extremen i ena kanten, då hela 21 procent av forskningsmedlen kommer direkt från näringslivet. Men det finns också exempel på lärosäten som Mälardalens högskola som av Volvo Group har pekats ut som en framgångsrik och förtroendeingivande partner, en så kallad preferred research partner. Då handlar det inte om pengar utan om en långsiktig samverkan som bygger på ett kvalitativt samarbete med högskolan. Det här är också viktigt för högskolan, därför att de värderar att man har gemensamma forskningsprojekt med näringslivet och att de har medarbetare som delar sin tid mellan Mälardalens högskola och golvet på Volvo. Det är det här vi kallar för gränsgångare, som bidrar med kunskap och utveckling åt båda hållen. Det finns många doktorander från Volvokoncernen vid Mälardalens högskola. När vi talar om samverkan handlar det inte bara om samverkan med näringslivet. Offentlig verksamhet behöver också engagera sig och få injektioner så att ny kunskap och forskning kommer till nytta. På Mälardalens högskola är man duktiga också på det. Ett exempel är Samhällskontraktet, som är ett avtal om fördjupad samverkan mellan Västerås, Eskilstuna och Mälardalens högskola för att nyttiggöra mer forskning inom områden som skola, omsorg och hållbar stadsutveckling. Efter regeringens tidigare beslut om att alla lärosäten kan ansöka och prövas för att få examinationsrätt inom smala profilområden ser vi en positiv utveckling bland våra lärosäten. Genom att koncentrera sina resurser och profilera sig kan högskolorna i dag uppnå en kvalitet som i sin tur leder till mer resurser. Därmed kan högskolor få den eftersträvade möjligheten att examinera egna doktorander. Det gör också att vi får utbildningsförbättringar, eftersom vi får fler forskningsrelaterade utbildningsmiljöer där studenter på grundutbildningsnivå möter forskare under hela studietiden. Det här gör att Sverige berikas med fler lärosäten och forskare som har spetskompetens. I dag stöds alltså bra forskning oavsett var den bedrivs. Det handlar inte om ett visst antal universitet som tidigare, utan det är bra forskning som stöds. Regeringen stärker på så sätt alla högskolors möjligheter. Det innebär också att forskningen i dag inte är koncentrerad till några få storstäder utan att mindre högskolor ges samma möjligheter att utveckla och få tillgodoräkna sig den spetskompetens som finns på lärosätet eller att skapa den kreativa forskningsmiljön. Attraktiva forskarmiljöer innebär också att lärosäten har lättare för att rekrytera internationella toppforskare hit till Sverige. Bara vid Högskolan i Halmstad fanns i fjol tre gästforskare. En kom från MIT, och forskare från Stanford hade också valt Högskolan i Halmstad för att jobba vidare med det spännande området robotik och intelligenta maskiner. I de här lägena spelar det självklart en stor roll med den enorma nivåökning som regeringen har genomfört. Det är en nivåökning på 9 miljarder kronor i forskningsbudgeten. Det handlar om en 30-procentig ökning jämfört med 2008, och det är märkligt om det inte skulle ge eko i forskarvärlden. Vi har också avsatt särskilda medel för att ge lärosätena möjlighet att rekrytera toppkrafter. Något annat som lockar internationell forskning till Sverige är den starka forskningsinfrastruktur som finns här. Jag tänker exempelvis på MAX IV som nämndes, på ESS i Lund som är på ritningsbordet, havsforskningsfartyg i Göteborg och Sci Life Lab i Stockholms- och Uppsalaområdet. Allt detta har en otrolig dragningskraft, och det har tillkommit de senaste åren efter satsningar från alliansregeringen. Samverkan och samsyn i en regering lönar sig. Hur ser det då ut på den andra kanten? Oppositionspartierna är som vanligt splittrade. Det finns 17 reservationer i det här betänkandet. Bakom en av dem har åtminstone tre partier samlats. Den rör genusfrågor, vilket är något som alliansregeringen tar på största allvar. Det har genomförts flera reformer. Vi har gett uppdrag och vidtagit åtgärder för att höja andelen kvinnliga professorer, vilket oftast är vad vi mäter det här med. Resten av reservationerna är i princip på samma sätt. Jag tycker att de är rätt saktfärdiga. De slår in öppna dörrar och handlar om reformer i frågor där regeringen redan har agerat. Det är märkligt. Det som förvånar mig stort är Socialdemokraternas fortsatt avoga och kritiska hållning till strategiska forskningsområden. Alltsedan kraftsamlingen inleddes har Energimyndigheten, Formas, Vinnova och Vetenskapsrådet haft i uppdrag att göra årliga uppföljningar. I den tredje, som rör åren fram till 2012, konstaterar man att det är en positiv utveckling i SFO-miljöerna. Antalet patent ökar stadigt, liksom forskningsmiljöernas resultat, och då tittar man på förekomsten av utveckling av nya produkter, nya företag och policypåverkan i samhället. Jag tycker att det inte är någon tvekan om att Moderaterna och alliansregeringen har gjort stora och avgörande insatser för svensk forskning. Mer forskningsresultat kommer nu till nytta. Det ger förutsättningar för att mer forskning och evidensbaserade kunskaper når in i klassrum och vårdcentraler men också för att företag ska utvecklas och nya idéer kunna växa fram. Jag är övertygad om att det här kommer att gynna och utveckla nivån av bildning, kunskap och kompetens men också tillväxten i Sverige och vår förmåga att konkurrera internationellt. Den positiva utvecklingen kommer vi att fortsätta driva på så att Sverige också fortsatt är en kunskapsnation med höga ambitioner. En alliansregering är garanten för detta. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Thomas Strand (S)

Anf. 126 Thomas Strand (S)

Herr talman! Jag vill ta fatt i det som Betty Malmberg ägnade mycket tid åt, nämligen samverkan. När den första propositionen som den borgerliga regeringen lade fram om det här 2008 kom var samverkan nedprioriterat, vilket ledde till stark kritik inte bara från oss i oppositionen utan även från näringslivet. Det blev fokus på att lärosätena skulle vara motorer, och så skulle man bjuda in näringslivet, men näringslivet kände inte riktigt att man kom in i alla lägen. I propositionen som kom 2012 var det ett steg framåt vad gäller samverkan. Det tolkar jag som att ni hade lyssnat på kritiken som hade framförts från oppositionen och näringslivet. Men ni går inte hela vägen. Det hade behövts mer av samverkan. De här samverkansmodellerna som jag pratar om är ett sätt. Innovationsråd som leder en diskussion mellan akademi, näringsliv och offentlig sektor är ett annat. Men det har din partiledare och statsminister raljerat över. Här finns skillnader i synsätt. Om samverkan ska lyckas får man inte missgynna de unga universiteten och högskolorna vad gäller forskningsanslag. Du var med när Fyrklövern träffade oss. De sade till oss att det inte är en rättvis tilldelning av forskningsanslag. Man måste ha med i bilden också att man måste ha en politik som stöder samverkan och att anslagen är rättvisande och även kommer till de unga universiteten och högskolorna. De stora universiteten, de breda universiteten och de fackinriktade universiteten ska givetvis ha anslag. Men vi får inte glömma bort högskolor och unga universitet, som ni gör.

Betty Malmberg (M)

Anf. 127 Betty Malmberg (M)

Herr talman! Jag ägnade anförandet åt att tala om just samverkan eftersom vi är många som tror på att det är en viktig del. Det jag vill lyfta fram är att sedan alliansregeringen tillträdde, och även från den första forskningspropositionen som lades 2009, har det skett någonting. Någonting har lyft på detta område. Det har sedan tidigt funnits samverkan mellan flera lärosäten. Det har pågått tidigt, men genom att vi har pekat ut strategiska forskningsområden har vi fått ett ökat fokus och också kraftsamlat kring områden, vilket har varit uppskattat bland näringen. Jag vill hävda att Socialdemokraterna sitter och grymtar i vrån och tycker att räddningen kommer om vi bara får de gamla traditionella socialdemokratiska branschprogrammen på fötter igen. Så är inte fallet! Inte ens branscherna vill ha tillbaka detta. Man vill gå vidare i den utsträckning och i den riktning som regeringen pekar på. Thomas Strands anförande tidigare var lite märkligt. Jag måste säga att det var väldigt negativt, och jag är förvånad över att ett sådant anförande läggs fram. Det kom inte i samband med att vi jobbade för att utveckla en ny forsknings- och innovationsproposition; det kommer nu - två år senare. Vi har alltså ökat finansieringen med 30 procent. Vi har ökat anslagen för innovation. Vi har startat smalare profilområden. Vi har satsat pengar som gynnar kvaliteten i forskningen. Samverkan gynnas. Vi har strategiska innovationsområden - demonstratoranläggningar. Vi har sett till att resurser finns för att anställa doktorander. Vi ger avdrag för företag som satsar särskilt på forskning och utveckling. Vi har startat innovationskontor, och - något som är viktigt - vi följer upp de åtgärder som vi genomför. Hur kan detta nu vara totalt fel, Thomas Strand?

Thomas Strand (S)

Anf. 128 Thomas Strand (S)

Herr talman! Ni ser inte de strukturproblem som forskningspolitiken leder till, Betty Malmberg. Ni har suttit vid makten för länge och har blivit blinda. De saker jag lyfter upp är saker som diskuteras på lärosäten, som diskuteras mellan aktörer. Man ser problemen. De tar vi fasta på och prioriterar. Branschprogrammen vill vi inte ha tillbaka. Du har nog läst vår motion dåligt, Betty Malmberg, om du påstår det. Vi säger däremot att vi vill utveckla något nytt, nya samverkansmodeller, ihop med akademi, näringsliv, offentlig sektor och politik. Det är något annat. Det behöver vi mer av. Vi har till och med satt av 500 miljoner kronor mer per år för att utveckla just samverkan mellan akademi, näringsliv och offentlig sektor. Men då gäller det också att man har forskningsanslag som stöder samverkan. Det räcker inte bara med vackra ord och att man berättar olika saker som händer. Det är strukturen det handlar om. Nyligen kom en rapport från UKÄ, Universitetskanslersämbetet, som visar att de stora strömmarna av forskningsmedel går till de breda universiteten och till de fackinriktade universiteten. De har fått 93 procent av intäktsökningen mellan 2008 och 2012, medan högskolornas intäkter är mer blygsamma. Det gäller även de unga universiteten. Det är där vi har problemet, att vi har en politik som för de stora strömmarna till de stora, breda aktörerna. Jag säger inte att jag vill dränera dem på pengar. Men när vi tillför så mycket resurser borde vi hitta ett mer rättvisande system som balanserar. Det är det som sektorn tar upp med oss gång på gång. Ni blundar. Ni lyssnar inte. Ni vill inte förstå.

Betty Malmberg (M)

Anf. 129 Betty Malmberg (M)

Herr talman! Att vi talar om samverkan men inte avsätter resurser vill jag inte kännas vid. Den uppfattningen delar jag inte alls. Vad som har hänt är att under de senaste åren, sedan de två senaste forskningspropositionerna, har man lyft upp frågeställningen, som jag sade tidigare. Vi har satsat pengar, och vi är också beredda att premiera lärosäten som är duktiga på samverkan. Det tror vi också är ett medel för att bryta den historiska fördelningen av resurser som också har varit till förfång. Jag hålla med om att det finns en skev fördelning när man ser till olika lärosätens möjlighet att få tillgång till forskningsresurser. Men det finns ett stort problem, och det är historien. Det finns en gammal tradition som har bidragit till det. Det är ingen tradition som vår alliansregering har genomfört. Det började långt tillbaka. När nya universitet kom hade man svårt att få med tillräckliga resurser. Det känner vi till, inte minst från Linköpings universitet och Umeå universitet som kom samtidigt. Och då satt inte vår regering vid makten. Nu är det viktigt att ta fasta på vad vi kan göra framöver. Indikatorerna för samverkan är en möjlighet, om ni från socialdemokratin till exempel och den icke-samlade oppositionen kunde se att detta är en möjlig väg framåt för att stärka kulturen som finns vid de lärosätena. Vi premierar också kvalitet. Det är lite tråkigt att vi inte får se den gedigna satsningen. Det känns inte riktigt seriöst att höra ett parti tala om frågorna. Ni har ingen enighet. Och jag måste säga, som vi ofta gjorde i den tidigare valrörelsen, att vi har en opposition med vilken vi inte vet vart utvecklingen tar vägen. Det gynnar inte lärosätena. De vet nämligen inte vilken politik som nu kommer att föras, eftersom ni inte vet med vem ni kommer att samarbeta.

Emil Källström (C)

Anf. 130 Emil Källström (C)

Herr talman! Ja, hör ni, visst är det ändå ganska roligt att vara forsknings- och högreutbildningspolitiker. Det finns många politikområden som mest handlar om problem och samhällets ständiga utmaningar, men när det gäller forskning och innovation är det alltid positivt. Det handlar alltid om det som kommer härnäst och alltid om det som väntar runt hörnet. Det är nytänk och det är framtidstro. Det är fantastiskt att få jobba med detta. Inte minst är det fantastiskt att få jobba med detta i Sverige. Inte långt från våra gränser finns det forsknings- och innovationspolitiker som tvingas dra ned på sina budgetar, satsa mindre och investera mindre i framtidens teknologier, framtidens företag och framtidens jobb. Men här i Sverige kan vi skjuta till pengar. Jag satt och funderade i dag på eftermiddagen, inför det här anförandet, på att det egentligen är helt otroligt att vi under de senaste sju åtta åren - då vi har gått igenom något som känns som kris på kris, eller i alla fall en aldrig avstannande kris i vår del av världen, Europa - har kunnat skjuta till historiskt mycket medel till forskning och innovation. När det gäller den förra perioden, 2008-2012, var det ett tillskott på 5 miljarder i förhållande till Socialdemokraternas sista forskningsproposition. Och när vi nu antog en ny, för snart två år sedan, var det ytterligare 4 miljarders tillskott. Vi talar om 9 miljarder i tillskott och en ökning med 30 procent under en tid då vi har haft väldigt kärva ekonomiska förhållanden i Europa. Nu när vi är halvvägs in i dagens forsknings- och innovationsproposition börjar man kunna se lite resultat. Om man till exempel går in på hemsidan på vilket svenskt lärosäte som helst egentligen och skrollar lite i nyhetsflödet ser man vilka satsningar som görs på forskningssidan, vilka tilldelningar de har fått inom olika forskningsområden och vad de väljer att forska på. Om man går in på Vinnovas hemsida - de har en stor del av innovationsdelen när det gäller forskning och innovation - kan man se vilka utlysningar som görs nu. Ett exempel är att de strategiska innovationsprogrammen börjar ticka i gång. En av de senaste nyheterna var att man nu sätter i gång ett samverkansprogram inom det strategiska innovationsprogrammet när det gäller processindustriell it och automation, gruv- och metallutvinning, metalliska material och lättvikt, vilket helt enkelt är de nya, extremt lätta materialen som Betty Malmberg talade om tidigare. Där kan man också klicka vidare och se vilka som får pengarna. Jo, pengarna går till ansökningar som bygger på att företag och forskningsaktörer söker gemensamt. Det handlar om ett antal miljoner per projekt, och det handlar om ett antal år framöver. Det handlar alltså om just den samverkan som talare efter talare under den här debatten, och i tidigare debatter, har efterlyst. Den sker här och nu. Den kan ske tack vare de tillskott som jag refererade till tidigare. Den forsknings- och innovationsproposition som vi nu är ungefär halvvägs inne i innebär stora tillskott för hela sektorn. Vartenda svenskt lärosäte, litet som stort, har fått mer pengar. Stora potter har gått till de strategiska innovationsområdena, till forskning för näringsliv och samhälle. Det finns potter som fördelats mellan lärosätena just på grundval av hur duktiga de är på att samverka med det omgivande samhället. Inte minst är det positivt att det kommer hela landet till del. Vartenda lärosäte har fått ökade anslag. Om vi går till de innovationssatsningar som Vinnova i stor utsträckning har kontrollen över ser vi att de mindre lärosätena får betydligt mer pengar än deras omsättning och storlek motsvarar. Precis som många misstänkt, även jag, är det våra unga och mindre lärosäten som, givet sin storlek, är duktiga på att få de medel som fördelas utifrån samverkansparametrar. Det här arbetet har bara börjat. Thomas Strand sade att vi har prioriterat ned samverkansdelen i det svenska forskningslandskapet. Ingenting kunde vara längre från sanningen. Den första mandatperioden efter regeringsskiftet kom tredje uppgiften, alltså att samverka och samarbeta med omgivande samhälle och med näringsliv, för första gången in i högskolelagen. Det är ingenting som vi bara talat om, utan det finns angivet svart på vitt att svenska lärosäten även ska ägna sig åt tredje uppgiften. Som jag nämnde tidigare går vi nu vidare och satsar pengar på det, sätter prislappar och säger att om man är duktig kommer det att synas i tilldelade medel. En hel del av det som händer inom svensk forskning är sådant som inte rör vårt utskotts arbete och våra propositioner. Lejonparten av de svenska forsknings- och utvecklingsansträngningarna görs i näringslivet, de görs med hjälp av pengar som kommer från Bryssel, de görs med pengar från fristående forskningsfinansiärer. Egentligen måste man alltså se på det bredare än vad dessa debatter kan visa. Vi ser att det görs saker i hägnet av finansutskottet och näringsutskottet som har direkt bäring på svensk forskning. Ett exempel är det FoU-avdrag som börjar gälla från och med årsskiftet och innebär att svenska företag får ett ekonomiskt incitament att jobba med forskning och utveckling. De får dra av delar av kostnaden för arbetsgivaravgiften för den arbetskraft som jobbar med forskning och utveckling. Det finns ett tak, och därmed riktar det sig i stor utsträckning till de små och växande företagen. Vi har en utredning som kommer att lägga fram förslag om hur svenska optionsprogram ska bli bättre och mer verkningsfulla. Om det är någonting vi kan lära oss av dem på andra sidan Atlanten är det att de mest innovativa företagen, de som för forskningen vidare till produkter och tjänster som förändrar världen och hur vi lever våra liv, i hög grad jobbar med optioner. Det betyder att de betalar sina anställda med framtida vinster, alltså när företaget växt till sig och börjat tjäna pengar. Inledningsvis har man inte pengar till att betala löner. I Sverige är det alltför krångligt att jobba med sådana optionsprogram och vi har som sagt bett en utredare att titta på detta och komma med förslag om hur den delen av våra innovativa företag, de som ska omsätta forskningen i produkter och tjänster, i nya jobb och företag, kan gynnas. Sedan har vi frågan om verklighetsbeskrivningen. Är vi bra eller inte? Thomas Strand var väldigt tydlig i sitt anförande. Han tyckte att vi hade misslyckats. Om man frågar andra håller snart sagt ingen med Thomas Strand, vilket givetvis är bra. Så sent som för någon vecka sedan kom EU-kommissionen med sin rankning av medlemsländerna, och vi kan se att Sverige rankas som Europas mest innovativa land. Det är ingen enstaka företeelse. FN-organ och internationella utvärderare och spelare gör liknande rankningar, och Sverige kommer snart sagt alltid på första plats eller placerar sig i alla fall i den absoluta toppen. Det är ingen slump. Det är förstås resultatet av ett målmedvetet arbete. I varenda statsbudget som alliansregeringen lagt fast har utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning fått mer pengar. Det senaste året var det ett tillskott på totalt 3 miljarder. På samma sätt har varenda statsbudget som vi lagt fast inneburit att svenska företag - de som ska omsätta den nya kunskapen i varor och tjänster, i företag och jobb - fått det lite bättre och lite enklare. De har fått en lite mer lönsam tillvaro. Det är någonting vi kommer att fortsätta att satsa på. Det och vårt arbete tillsammans med Miljöpartiet handlar om att behålla Sverige som det öppna land det är, ett land där vi välkomnar människor från hela världen och steg för steg gör det till ett ännu mer öppet och tolerant samhälle, helt enkelt till det land dit man kommer för att forska, utbilda sig, starta företag, ja vad än det månde vara. Allt det måste fortsätta, och då kommer Sverige att fortsatt vara en framstående forsknings- och innovationsnation, ett land som lockar till sig människor från hela världen. Sverige är ett bra land att leva i, oavsett om man är forskare eller ej. (Applåder)

Thomas Strand (S)

Anf. 131 Thomas Strand (S)

Herr talman! När jag nu har lyssnat till Betty Malmberg och Emil Källström tänker jag att de inte ser skogen för alla träd. Det gäller att lyfta blicken och försöka få syn på strukturerna, inte förlora sig i detaljerna. Man måste fråga sig vad det är som håller på att hända med utbildningspolitiken, med forskningspolitiken, med innovationspolitiken. Jag ska citera Per Eriksson, rektor vid Lunds universitet, som för ett drygt halvår sedan skrev följande i Svenska Dagbladet: "Även om man prioriterar internationell toppkompetens inom forskningen så krävs för detta en bred och kvalificerad utbildningsbas. Regeringen satsade fyra miljarder på forsknings- och innovationspropositionen. Det var bra. Men nu behövs en utbildningssatsning dels för vårt näringslivs internationella konkurrenskraft, dels för vår unga generations framtidstro." Det är just den helhetssynen det handlar om, att det är en länk som hänger samman - högre utbildning, forskning och innovation. Det jag kritiserade i mitt inlägg var att Alliansen har gasat vad gäller forskningen - det är inget fel med det - men bromsat den högre utbildningen genom att dra ned på antalet platser. Innovationsstrategin och den strategi som presenterades landade mest i en ordrik strategi utan mätbara mål egentligen. Därför behövs en helhetssyn på utbildning, forskning och innovation. Centerpartiet har tidigare slagits för alla lärosäten i hela landet. Jag känner inte igen Centerpartiet i den politik som nu förs.

Emil Källström (C)

Anf. 132 Emil Källström (C)

Herr talman! Jag skrev ned två påståenden som Thomas Strand hade. Dels ser vi inte skogen för alla träd, dels ska vi lyfta blicken. Det säger alltså en man som efter åtta år i opposition kommer dragandes med samma gamla branschprogram som de 2006 förlorade valet på. Det sade du i ditt anförande, Thomas Strand. I din första replik hade du bytt åsikt, så ett visst nytänkande verkar det finnas. Det oaktat vill jag säga att vi levererar saker gång på gång. Vi kommer hela tiden med nya satsningar på området. Du kommer dragandes med dina gamla branschprogram som ingen, förutom du själv, vill ha tillbaka. Jag nämnde i mitt anförande, och det tål att upprepas, att den här forsknings- och innovationspropositionen har ett mycket tungt i, i som i innovation. Där finns satsningar på strategiska innovationsområden och satsningar på forskning för näringsliv och samhälle. Där finns den speciella potten som fördelas till lärosätena. Allt det handlar om den samverkan som sker mellan akademin och det omgivande samhället. Thomas Strand sade, helt riktigt, att Centerpartiet har kämpat för alla lärosäten i landet, och jag är stolt, nöjd och glad över att vi fått allt det på plats. Det handlar om totalt sett drygt 2 miljarder i olika innovationsaktiviteter. Det här är jag mycket glad över. Jag tror att det kan bli mer. Vi kommer att jobba för detta. Det kommer att utvecklas ännu mer steg för steg och i nästa proposition, men resultaten talar för sig själva. Åren 2003, 2004, 2005 och 2006 minskade antalet platser i den svenska högre utbildningen. Ni styrde vartenda av de åren. Efter det tog vi makten, och alla år som vi har styrt har vi haft fler platser i den högre utbildningen än när ni styrde. Varför minskade ni 2003, 2004, 2005 och 2006?

Thomas Strand (S)

Anf. 133 Thomas Strand (S)

Herr talman! För det första var det ett ganska komiskt uttalande att vi förlorade valet på att vi drev branschprogrammen. Det är aldrig någon som har sagt det tidigare. Det var innovativt. För det andra måste jag säga att även du har läst vår motion oerhört dåligt, Emil Källström. Det står inte "branschprogram" där. Vi har skrotat det begreppet, använder det inte längre. Ni har vax i öronen. Ni vill inte lyssna. Vi säger att vi måste ta ut steglängden och bli ännu bättre på att hitta samverkansmodeller. Vi talar om nya samverkansmodeller. Det är något helt annat. Men det vill ni inte lyssna på. Detta måste vi jobba mycket hårdare med, men där brister ni i er politik. Jag är dock glad för att ni har lyssnat på kritiken. I propositionen från 2012 var frågan om samverkan lite upplyft därför att det hade framkommit mycket kritik mot det som stod i den gamla propositionen från 2008. När det gäller innovationspolitiken är det sant som du säger att vi ligger i topp i mätningarna. Men det har också nyligen kommit en rapport från OECD som säger att innovationspolitiken har låg status i regeringen och till och med är dåligt förankrad i Näringsdepartementet. Det är även oklart hur ni ska utvärdera strategin. Nu har Vinnova tillsammans med Tillväxtanalys fått i uppdrag att ta reda på hur man ska utvärdera strategin. Det visar brist på både fokus och målmedvetenhet att det kommer sådan kritik från OECD. Tyvärr, Emil Källström, har ni en bristande politik vad gäller utbildning, högre utbildning, forskning och innovation. Den hänger inte ihop. Per Eriksson sade det själv i citatet, och det är inte vilken rektor som helst. Han har varit med många år. Kan han ha fel?

Emil Källström (C)

Anf. 134 Emil Källström (C)

Herr talman! När du stod uppe i talarstolen i dag, Thomas Strand, var du en varm anhängare av branschprogrammen. Det är bara att titta i protokollet. Du pratade om dina branschprogram och ville återinföra dem. Någonstans mellan talarstolen och replikbänkarna tog det stödet slut, och det är väldigt bra. Jag håller med dig och står på din sida. Jag tycker inte heller att branschprogrammen ska tillbaka. (THOMAS STRAND (S): Jag sade aldrig så.) Låt oss ta en fika sedan och gå igenom protokollet! Du nämnde branschprogram. Men strunt i det, för branschprogrammen är glömda och begravda. Men något som inte är glömt eller begravt är de satsningar på innovation och samverkan som vi har på plats nu, som vi ska utveckla och som jag som centerpartist gärna lägger ännu mer pengar på. Jag tror absolut att det fortfarande finns en förbättringspotential. Det är därför jag fortsätter att engagera mig politiskt. Det är därför jag talar så engagerat om detta. Sverige är bra. Vi är i den absoluta toppen när det gäller att vara en innovativ ekonomi, men vi måste göra mer. Det här är en position som inte på något sätt är ohotad. Det är många andra som skulle vilja vara där Sverige är och kommer att komma dit om vi inte fortsätter att förbättra oss. Hur ska vi då förbättra oss? Jo, vi ska fortsätta att göra det vi har gjort de senaste åtta åren. Vi ska fortsätta att göra Sverige mer företagsamt. Vi ska fortsätta att göra Sverige mer öppet gentemot vår omvärld. Vi ska fortsätta att investera i utbildning och ny kunskap. Hur ska vi då göra det? Jo, vi ska se till att hela landet är med på banan. Vi ska ta initiativ i förskolan och hela vägen upp till universitetsforskningen och se till att hela landet rent geografiskt är med i detta. Vi ska fortsätta att se till att alla lärosäten omfattas av höjningarna i forskningsanslagen. Vi ska fortsätta att satsa på innovation och samverkan. Som sagt ser vi att det är de mindre lärosätena som är duktiga och som blir överkompenserade, om man säger så. De blir det för att de är duktiga. Det är så vi ska fortsätta, i stället för att stå i talarstolen och tala om branschprogram.

Yvonne Andersson (KD)

Anf. 135 Yvonne Andersson (KD)

Herr talman! Det här är riktigt spännande! Vi har enats om att Sverige ligger långt framme när det gäller forskning och innovation. Sverige är och ska vara en forskningsnation byggd på kvalitet och excellens. Ett litet land som Sverige kan inte vara bra på allt, men vi kan vara bra på vissa grejer. Därför införde vi redan 2008 de strategiska områden som fått starkt fäste. Då hördes inga högljudda röster emot dem från något parti. Det berodde helt enkelt på utredningar och det som hände på den tiden ute i Europa och internationellt i övrigt. Man hade strategiska områden och var tvungen att fokusera. Det gjorde också vi, och det har skapat mycket av den innovation som vi har. Vi har höjt nivån på medlen till forskning. 30 procent har det ökat med 2009-2016. Det är den största satsning under decennier som gjorts på så kort tid. Vi menar att forskningsresultat ska komma till nytta materiellt, men vi får aldrig glömma den viktiga humanioran. Vi kristdemokrater har under alla år talat om hur viktig humanioran är för att vi ska fungera som människor i ett samhälle med allt högre krav inom den materiella sektorn. Alliansen gör likadant. Vi har ökat satsningarna på humaniora med 60 procent under vår tid. Vi kan konstatera att de satsningar som genomförts är långsiktiga och hållbara över tid. Vi har tagit viktiga steg för att uppnå de mål som gäller för forskning och innovation. Därmed stärker vi Sveriges konkurrenskraft både materiellt och immateriellt. Här behöver vi inte utreda mer. Vi ska arbeta, följa upp, göra som vi gjort hitintills och korrigera där så behövs. Herr talman! I dag debatterar vi ett motionsbetänkande. Efter alla stora förändringar inom forskningen som utskottet varit helt överens om är det egentligen inga stora frågor som behöver debatteras. Vad vi märker här är också att vi är överens om de stora genomgripande frågorna. Det blir bekymmersamt när ett forskningsbetänkande ska skrivas och man ändå i någon mening vill arbeta fram konfliktytor. Socialdemokraterna har till exempel skrivit en reservation om att samverkansfaktorn ska ses som en ny indikator för medelstilldelning till lärosätena. Den här reservationen måste jag få ifrågasätta. När jag började i Sveriges riksdag 1998 informerade dåvarande talmannen Birgitta Dahl om att man skriver reservationer när man går emot majoritetstexten. Socialdemokraterna har nu alltså skrivit en reservation om en ny indikator för medelstilldelning till lärosätena. Vad skriver då utskottet i majoritetstexten? Jo, vi anser att "samverkan bör premieras vid fördelningen av resurser till universitet och högskolor". Vi skriver att regeringen redan har givit Vinnova och Vetenskapsrådet i uppdrag att "utforma metoder och kriterier för bedömning av prestation och kvalitet" i lärosätenas samverkan "i termer av relevans och nyttiggörande av forskningsbaserad kunskap". Dessa metoder ska vidare kunna "användas i ett framtida resursfördelningssystem". Herr talman! Blir det inte missvisande om vi får reservationer som vi sitter och voterar om i kammaren kring vad som redan står i majoritetstexten? Det här är en utveckling som inte är till fördel för någon. När vi har en gemensam syn, kan vi inte stå upp för den? Kan vi inte visa samhället i övrigt - forskarsamhället, utbildningssamhället och våra medborgare - att vi inte behöver skapa konfliktytor där inga konfliktytor finns? Vidare vill S att alla universitet och högskolor ska vara en aktiv partner och ha ett uttalat ansvar för den regionala utvecklingen. Här vill Alliansen att akademin ska ha sin frihet. Det är våra lärosäten som avgör hur mycket de ska arbeta med samhället runt omkring och hur mycket de ska ansvara för den regionala utvecklingen. S vill också ha en ökad betoning på erfarenheter från näringslivet och den offentliga sektorn när tjänster inom akademin ska tillsättas. S skriver att regeringen bör inleda en dialog med lärosätena om hur meriteringssystemet kan utvecklas för att premiera relevant erfarenhet utanför akademin. Herr talman! Här har vi åter en reservation som jag inte kan förstå. Lärosätena kan ju redan nu använda detta. Alliansen hyllar frihet under ansvar för akademin också i denna fråga. Herr talman! Under hela min period som riksdagsledamot har jag haft förmånen att vara engagerad i Rifo. Det är en förening i riksdagen vars främsta uppgift är att bygga broar mellan riksdagsledamöter och forskare. För att bygga ett bra samhälle också fortsättningsvis behövs denna dialog. Skattebetalarna behöver helt enkelt få veta hur deras insats används. Det är därför viktigt och intressant att VR och Vinnova har fått i uppdrag att medverka till att forskningen blir tillgänglig för allmänheten. Herr talman! I går var det ett stort seminarium i riksdagen inom ramen för Rifos verksamhet om EU:s ramprogram Horisont 2020. Olika aktörer klargjorde Sveriges läge vad gäller inspel och medverkan i detta program. Sverige är med. Klart blev hur nöjda aktörerna är med Sveriges ställning och den politik som har förts vad gäller resurser, vad gäller möjligheten att vara med inom ramen för forskningen i programutbud och vad gäller att ha pengar till detta. Jag kände stor glädje när det så påtagligt visades att Sverige är med och är en viktig nation. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Thomas Strand (S)

Anf. 136 Thomas Strand (S)

Herr talman! Det är bra att Yvonne Andersson lyfter fram humanioras viktiga roll i forskningen. I mitt anförande sade jag att vi har lagt fram förslag på att vi borde ha ett större forskningsprogram som är tvärgående och integrerande där även humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning finns med och bidrar med sin viktiga kunskap. Jag ska fokusera på forskarnas situation. Vi kan tala om de yngre forskarnas situation, om arbetsvillkoren för forskare över huvud taget och om jämställdheten och de kvinnliga forskarnas situation. Tyvärr har alltför många forskare osäkra anställningsförhållanden. Det har ni inte talat så mycket om i dag; det har varit mer lovsång till er politik. Men vi vet att det är så det ser ut. De flesta har tagit bort utbildningsbidragen, men två lärosäten har inte tagit bort dem. Vi har problem med stipendiefinansiering som ger osäkra förhållanden, och man är inte med i trygghetssystemen. Förbjud utbildningsbidrag och ta bort stipendiefinansiering! Men vill Yvonne Andersson det? I dag kan lärosätena stapla visstidsanställningar på varandra i många år eftersom ni införde meriteringsregleringen. Riv upp den regleringen och låt parterna själva komma överens om hur man ska ha arbetet! Är Yvonne beredd att jobba för att denna reglering som möjliggör att man staplar visstidsanställningar på varandra rivs upp?

Yvonne Andersson (KD)

Anf. 137 Yvonne Andersson (KD)

Herr talman! Humaniora ligger mig varmt om hjärtat. I slutet av 90-talet och början av 00-talet dränerades humanioran på våra högskolor och universitet och inom forskningen av de socialdemokratiska utbildningsministrarna, bland andra Thomas Östros. Vem var det då som backade upp humanioran? Jo, det var en enskild forskningsfinansiär, nämligen Riksbankens Jubileumsfond. När statliga anslag saknades fick vi i jubileumsfondens styrelse ge pengar till ställe efter ställe som dränerades totalt. Detta är viktigt eftersom det säger något om det som Thomas Strand inte vill kännas vid, nämligen hur man hanterar kunskapsområden: Är svensk tillväxt och konkurrenskraft enbart baserad på materiella tillgångar inom forskning och kunskapserövringar? Eller är det också viktigt att man fångar upp den kunskap som krävs för människans själsliga och andliga utveckling i forma av humaniora? Det är viktiga frågor för oss, och vi har höjt anslaget till humaniora med 60 procent efter att det dränerades under Socialdemokraternas ledning.

Thomas Strand (S)

Anf. 138 Thomas Strand (S)

Herr talman! Jag fick inte ett enda svar på de frågor jag ställde. Det kanske var jobbiga frågor att få. Låt mig upprepa dem, så Yvonne får chans att besvara dem. Är Yvonne Andersson och KD beredda att driva ett förslag om att förbjuda både utbildningsbidrag och finansiering via stipendier så att våra yngre forskare får trygga anställningar och bra arbetsvillkor? Är Yvonne Andersson och KD beredda att riva upp den meriteringsreglering som den borgerliga regeringen införde utan att låta parterna förhandla själva och som gör att man kan stapla visstidsanställningar på varandra i högskolesektorn? När det gäller situationen för kvinnliga forskare vet vi att kvinnorna dominerar i den högre utbildningen. Men ju längre upp i systemet man kommer, desto mer tunnas den kvinnliga andelen ut och männen tar över. De flesta professorer är ju män. Det finns manliga strukturer i högskolevärlden. Detta måste vi göra något åt. Jag vet att regeringen genom regleringsbrev försöker få ordning på det, men man skulle kunna göra så mycket mer. Vi har bland annat föreslagit en jämställdhetsbonus för att stimulera det ännu mer. Här är några frågor som jag inte fick svar på: Vill du förbjuda utbildningsbidrag och stipendiefinansiering, Yvonne Andersson? Vill du riva upp meriteringsregleringen? Hur tänker du om kvinnliga forskares situation?

Yvonne Andersson (KD)

Anf. 139 Yvonne Andersson (KD)

Herr talman! Inom ramen för forskningen finns det väldigt mycket. Vi som har varit inne och sökt pengar, som kvinnor eller män, vet att allt beror på vilka forskningsområden som är populära. Hur kommer jag in i de forskningsområdena? Det är inte självklart att jag inom min forskning över huvud taget är intresserad av de områden som just då är populära. Det finns ju andra mekanismer inom ramen för forskningen. Vi har öppnat upp för forskare. Till exempel diskuteras det mycket hur vi ska få in forskarutbildad kraft inom lärarjobbet. Hur ska man kunna använda den oerhörda kraft som finns hos forskarutbildade människor också på andra håll i samhället, där de känna att de får en plattform? Det finns fortfarande strukturer - jag håller med om det. Jag kan också säga väldigt klart att vi för vår del inte är beredda att riva upp något utan en ordentlig utredning kring hur det behöver se ut. I dagsläget ser jag inte den typen av problem. Jag ser däremot att vi har vidgat antalet människor som ska få gå forskarutbildning. Det är dock inte självklart att alla som har gått en forskarutbildning ska ägna hela sitt resterande liv åt forskning. Det finns väldigt många andra yrken och områden som en forskarutbildad person kan vara nyttig inom och till och med önska sig, utöver forskning. Den problematiken behöver man fördjupa sig i mycket mer, för den är komplex.

Beslut

Beslut: 2014-04-02

13 förslagspunkter, 9 acklamationer, 4 voteringar

Webb-tv: Beslut

2 april 2014

Protokoll med beslut

2014-04-02

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Forskningspolitisk inriktning m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Ub570 yrkandena 1-3 och 19 samt 2013/14:N423 yrkande 30.

Reservation 1 (S)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (S)
S	0	97	0	15
M	96	0	0	11
MP	18	0	0	7
FP	17	0	0	7
C	20	0	0	3
SD	18	0	0	2
V	16	1	0	2
KD	17	0	0	2
Totalt	202	98	0	49
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Strategiska forskningssatsningar och infrastruktur

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Ub570 yrkandena 24, 28 och 32.

Reservation 2 (S)

3. Övergripande forskningsfrågor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Ub362, 2013/14:Ub469 yrkande 7 och 2013/14:N441 yrkande 28.

Reservation 3 (MP)
Reservation 4 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 4 (SD)
S	97	0	0	15
M	96	0	0	11
MP	0	0	18	7
FP	17	0	0	7
C	20	0	0	3
SD	0	18	0	2
V	17	0	0	2
KD	17	0	0	2
Totalt	264	18	18	49
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Svenskt värdskap för forskningsprogrammet Future Earth

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:MJ492 yrkande 2.

Reservation 5 (S, MP)

5. Samverkansfrågor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Ub238 yrkandena 1-3, 2013/14:Ub383, 2013/14:Ub422, 2013/14:Ub570 yrkandena 4 och 27 samt 2013/14:N426 yrkande 10.

Reservation 6 (S)
Reservation 7 (MP)

6. Meriteringssystem och samverkan som indikator för resursfördelning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Ub570 yrkande 11, 2013/14:N423 yrkande 31 och 2013/14:N426 yrkande 9.

Reservation 8 (S, MP)

7. Fördelning av resurser för forskning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Ub257, 2013/14:Ub279 yrkande 2 och 2013/14:Ub570 yrkande 12.

Reservation 9 (S)

8. Forskare och utbildning på forskarnivå

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Ub570 yrkandena 16 och 17.

Reservation 10 (S)

9. Utbildningsbidrag och internationell rekrytering av forskare

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Ub570 yrkandena 15 och 18.

Reservation 11 (S, MP)

10. Jämställdhet och genusforskning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Ub469 yrkande 8 och 2013/14:Ub570 yrkande 14.

Reservation 12 (S, MP, V)
Reservation 13 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 12 (S, MP, V)
S	0	97	0	15
M	96	0	0	11
MP	0	18	0	7
FP	17	0	0	7
C	20	0	0	3
SD	0	0	18	2
V	0	17	0	2
KD	17	0	0	2
Totalt	150	132	18	49
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

11. Jämställdhet inom excellenssatsningar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Ub430 yrkande 8.

Reservation 14 (MP, V)

12. Forskning inom vissa områden

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:K320 yrkande 2, 2013/14:So671 yrkande 2, 2013/14:Ub253, 2013/14:Ub322, 2013/14:Ub372, 2013/14:Ub374, 2013/14:Ub535, 2013/14:Ub570 yrkandena 20, 21 och 29, 2013/14:MJ518 yrkande 1 och 2013/14:A405 yrkande 6.

Reservation 15 (S)
Reservation 16 (MP)
Reservation 17 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 17 (SD)
S	0	0	97	15
M	95	0	0	12
MP	0	0	18	7
FP	17	0	0	7
C	20	0	0	3
SD	0	18	0	2
V	17	0	0	2
KD	17	0	0	2
Totalt	166	18	115	50
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

13. Motioner som bereds förenklat

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Var är ärendet nu?

Beslut

Nej till motioner om forskning (UbU14)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Nej till motioner om forskning (UbU14)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Forskningspolitisk inriktning m.m.

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Strategiska forskningssatsningar och infrastruktur

3. Övergripande forskningsfrågor

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Svenskt värdskap för forskningsprogrammet Future Earth

5. Samverkansfrågor

6. Meriteringssystem och samverkan som indikator för resursfördelning

7. Fördelning av resurser för forskning

8. Forskare och utbildning på forskarnivå

9. Utbildningsbidrag och internationell rekrytering av forskare

10. Jämställdhet och genusforskning

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

11. Jämställdhet inom excellenssatsningar

12. Forskning inom vissa områden

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

13. Motioner som bereds förenklat