Forskning

Anf. 6 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Forskning

Fru talman! Forskning har nog aldrig diskuterats så mycket som nu. Det har förstås handlat mycket om pandemin, först om själva sjukdomen och sedan om att få fram vaccin. Man kan tänka att man fick fram vaccin på mycket kort tid, men egentligen har det gjorts grundforskning om virussjukdomar. All forskning på alla nivåer behövs alltså. Just nu handlar det mycket om forskning om försvaret på grund av kriget i vår närhet, och det är givetvis också viktigt.

När jag sökte på ordet forskning hittade jag detta: Forskning är en aktiv, planmässig och metodisk undersökning som bedrivs av forskare för att få nya kunskaper och öka medvetandet. Det låter helt självklart, för att få nya kunskaper och öka medvetandet är ju något vi alla vill.

Forskning har funnits sedan urminnes tider. Förr tänkte man kanske att en forskare var någon med håret på ända som var lite tokig. Men numera finns det forskare inom alla områden och i alla åldrar och av olika kön. Det är viktigt att få folk att vilja forska, men det krävs både nyfikenhet och tålamod för att bli forskare.

Sverige är känt som en nation med hög kvalitet på sin forskning både nationellt och internationellt. Vi har goda forskningsresultat inom medicinsk forskning, miljö- och klimatforskning, teknik, till exempel rymdforskning, och humaniora. Det pågår en ständig utveckling för att förbättra för mänskligheten och samhället.

I går besökte jag Kungliga Tekniska högskolan, KTH, tillsammans med Rifo, Sällskapet riksdagsledamöter och forskare. Vi fick höra mycket om forskningen, och det var oerhört intressant och väldigt inspirerande. På KTH bedrivs både nationell och internationell forskning, och det startas upp till 250 nya forskningsprojekt varje år. Vi ligger alltså bra till.

Även i riksdagen tycker vi att forskning är viktigt. Över 200 motioner under allmänna motionstiden handlade om detta ämne.

Jag står förstås bakom alla Moderaternas reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation nummer 5 om att se över doktorandutbildningen.

Vad är en doktorandutbildning? Jo det är en utbildning man bedriver för att kunna bli en fullfjädrad forskare. Den tar ungefär fem år om man studerar på heltid, men den kan också ta längre tid.

Det varierar stort hur utbildningen finansieras. Det vanligaste är att man får stipendier eller en doktorandtjänst vid ett lärosäte, vilket är en lite säkrare finansiering. Vid industriforskning kan utbildningen kopplas till ett företag.

Cirka 20 procent av utbildningen består av undervisning och obligatoriska studiekurser.

När det gäller finansieringen tycker en del företag att doktorandutbildningen är för lång. Många företag har korta ledtider och vill ha snabba lösningar och innovationer på kort tid. För att vi ska kunna utveckla samarbetet och finansieringen mellan företag och akademi behöver doktorandutbildningen effektiviseras - därav bifallsyrkandet på reservation 5.

Fru talman! Vi behöver ständigt nya forskare, men tyvärr ser vi en minskning av både nationella och internationella doktorander i Sverige. En orsak kan förstås vara den ekonomiska osäkerheten men också osäkerheten om vad forskning innebär och vad en disputation leder till. Det är därför viktigt att lärosätena informerar studerande om detta och om vikten av forskning. Man behöver också bredda rekryteringen och uppmuntra även studenter med studieovan bakgrund som läst en grundutbildning att forska. Vi vill att både kvinnor och män ska söka sig till forskningen och sedan kanske stanna kvar och bli docenter eller professorer.

Det är viktigt att arbetsgivare inom näringslivet ser vikten av forskning och av att anställa en disputerad person. Som forskare vill man ju förbättra världen, men det ska också ge bra chanser på arbetsmarknaden.

Fru talman! Det finns många viktiga forskningsområden. Jag kan inte nämna alla, men ett område Moderaterna prioriterar är rymdforskning. Vi har stor nytta av rymdforskning på många områden men kanske framför allt inom digitalisering, miljö och klimat samt försvar.

I dag besökte Rymdforum Sverige utbildningsutskottet. De pekade på många viktiga aspekter av rymdforskning men också på att vi inte ska glömma det viktiga samarbetet inom European Space Agency, ESA. Det gäller dock att vi inte blir förbisprungna, för det är många andra nationer som jobbar med rymdforskning. Därför måste vi hela tiden hålla oss framme för att behålla vår spets inom rymdforskningen.

Rymdforskning lockar även många ungdomar att läsa naturvetenskapliga ämnen. Alla kommer förstås inte att bli astronauter, men här finns många spännande arbeten inom många olika områden.

Fru talman! Ett annat område Moderaterna tycker är viktigt är medicinsk forskning, i allt från grundläggande hälsofrågor till högspecialiserad vård. Vi vill se fler samlade strategier och ökad klinisk forskning.

Vi kan se framgångar inom bland annat cancervården i och med att många nya mediciner har kommit. Det gäller även många ganska ovanliga sjukdomar. Ett forskningsområde som behöver prioriteras är kvinnosjukdomar.

Fru talman! Vi har levt med en pandemi under ganska lång tid, och det har som sagt forskats mycket på den. Men det finns många andra virussjukdomar där vi inte har vaccin. Därför vill vi se en ökad nationell satsning på virusforskning. Det ska finnas både viruscentrum och forskningsprogram för att utveckla forskningen och kunna möta eventuella nya pandemier i framtiden. Vi vill alltså se mycket forskning om detta.

Trots att det satsas mycket på både virusforskning och antimikrobiell resistens saknas det fortfarande pengar för att vi ska få den effektiva forskning vi behöver.

Jag yrkar bifall till reservation 5.

Anf. 7 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Innan jag påbörjar mitt anförande vill även jag instämma i att rymdforskning är oerhört viktigt och att vi nog bör höja anslagen. Det ger så oerhört många spinoff-effekter.

I mars blev jag intervjuad av en akademisk tidskrift och fick frågan vad vi kan göra för att förbättra forskningen i vårt land. Detta tänkte jag ha som utgångspunkt för mitt anförande i stället för att rabbla upp våra förslag, som alla kan läsa sig till. Jag fann tre saker som främst skulle förbättra forskningen.

Först kom jag att tänka på Philippa Fawcett, en brittisk kvinna som 1890 sätter sig ned på en stol på universitetet i Cambridge för att delta i världens svåraste tentamen i matematik, Cambridge Mathematical Tripos. Kvinnor hade först tio år tidigare fått delta i detta prestigefyllda prov, vilket man självfallet kan ha synpunkter på i dag.

När alla resultat sammanställts visar det sig att Fawcett har presterat det bästa resultatet av alla deltagare. Hela Storbritannien är i chock. En kvinna, som på denna tid precis fått delta i denna matematiktentamen, blir bäst på hela tentan. Det här tvingas gubbväldet på den tiden erkänna under stor vånda.

Fawcetts prestation förändrade synen på vad kvinnor kan utföra i Storbritannien och i hela världen. Hon gjorde mer för kvinnorörelsen än all kvotering i världen och alla feminister tillsammans i vårt land. Hon visade genom en praktisk handling vad kvinnor kan åstadkomma och att de i praktiken är jämställda med män. Därmed inte sagt att kvinnor och män är lika i allt, tvärtom. Men Fawcett visade att kvinnor kan prestera på samma nivå som män och att det inte ska behövas någon kvotering.

Ja - utvecklingen går långsammare när den sker organiskt, men det är ändå rätt väg att gå. Fördelen med ett strikt meritokratiskt system är att det inte bara är mina fördomar som kommer på skam utan också era och allas fördomar. Fördomar har vi nämligen allihop, tro inget annat.

Det andra som jag nämnde för tidskriften var specialisering och samarbete. För att komma riktigt långt inom olika forskningsområden måste vi uppnå en kritisk massa av forskare och forskningskapacitet. Vi kan inte smeta ut forskning över hela landet av regionalpolitiska skäl eller andra anledningar. Regionalpolitik behövs ibland, men den ska inte inbegripa vår spetsforskning. Vi behöver forskningscentrum där vi kan konkurrera med resten av världen och där landets främsta hjärnor på området samlas.

Vi behöver också ett högskolesystem som är relevant och effektivt och där resurserna utnyttjas på bästa sätt. Nu vet jag vad en del av er tänker: Det här är ingenting som vi från politiskt håll ska styra alltför mycket. Men forskningsanslagen är i grunden skattepengar som asfaltläggare, lärare och småföretagare betalar in till samhället. Forskningen måste därmed också ha en viss samhällsrelevans.

Jag har här i talarstolen tidigare efterlyst forskning om vår tids stora utmaningar, till exempel gängkriminalitet och utanförskap, detta eftersom en stor del av anslagen gick till perifera ämnen medan stora och svåra samhällsproblem fick minimalt med pengar från till exempel Vetenskapsrådet.

Nu ser jag när jag läser olika anslagslistor att en klar förbättring faktiskt skett härvidlag. De viktiga områden som jag nämnde togs till och med upp i den senaste forskningspropositionen.

Forskningen ska vara fri, och ämnen ska väljas fritt. Men på makronivå är det oacceptabelt att en massa forskningspengar går till perifera och udda ämnen. Som kuriosa kan jag nämna att jag i år läste en ansökan till VR om "kunskap, magi och hästläkekonst i senantiken". Man fick 1,1 miljoner kronor. Det är inget fel att forska om hästar i senantiken, men på makronivå måste man som ansvarig politiker se hur skattepengarna fördelas.

Det tredje jag nämnde för tidskriften var att vi inte ska låta politiska influenser påverka utbildningar och forskningen.

Jordan Peterson lämnade för ett tag sedan in sin avskedsansökan vid universitetet i Toronto. Han ansåg att han inte längre kunde arbeta där på grund av att han blev så hårt motarbetad. Peterson menade också att vetenskapligt arbete blev omöjligt på grund av politiseringen av forskningen på universitetet. Främst handlade det, enligt Peterson, om politiseringen av ett identitets- och normkritiskt paradigm.

I vårt land beskrevs Peterson som fascist och hånades på klassiskt skolgårdsmanér. Jag har själv läst Petersons böcker, och han kan väl snarast beskrivas som konservativ kristen - låt vara stockkonservativ. Ljug inte om era politiska motståndare! En lögn är en lögn även om den framförs i politiska sammanhang.

Vi har samma problem här som i Kanada. Jag menar inte att man behöver tycka som Peterson; jag håller själv inte med honom i en lång rad frågor. Det jag menar är att man måste kunna diskutera frågor fritt, från olika synvinklar och gärna med vetenskapen som argument. Politiseringen menar jag hotar kvaliteten på vår forskning, förutom att den har en massa andra nackdelar.

Till sist, fru talman, vill jag understryka vikten av forskning kring kärnenergi. Inte minst den senaste tidens händelser i Ukraina och skenande elpriser har visat vilket skriande behov av ren, koldioxidfri energi vi har i dag. Därför yrkar jag bifall till reservation 20 i betänkandet.

Anf. 8 Fredrik Christensson (C)

Fru talman! Sverige ska vara en ledande kunskapsnation, och i mångt och mycket är vi långt framme i dag. Det är tack vare forskning, innovationer och ny kunskap som samhället utvecklas i den takt det gör. Med kraften från en grundforskning som har många år på nacken kan vi möta en pandemi, precis som Marie-Louise Hänel Sandström lyfte upp tidigare.

Från Centerpartiets sida har vi under den här mandatperioden varit med och utvecklat den svenska forskningspolitiken. Vi har förhandlat en forsknings- och innovationsproposition tillsammans med regeringen och Liberalerna inom ramen för januariavtalet, där det gjordes ett antal viktiga satsningar på att stärka svensk forskning genom ökade basanslag och viktiga satsningar på av samhället utpekade områden såsom landsbygd, miljö och klimat och andra viktiga delar.

Jag tänkte ägna mitt anförande åt vad Centerpartiet vill framöver. Flera delar har lyfts fram i betänkandet, men jag vill också bredda bilden något.

Vi ser med oro på den utveckling som sker runt om i världen, där den akademiska friheten motarbetas och inskränks för många forskare, lärare och annan personal som arbetar inom akademin. Vi ser därför ett stort behov av att stärka den akademiska friheten, till exempel genom att se över hur styrelsesammansättningen ser ut så att professionen får majoritet i styrelser. Vi vill också se en stiftelsereform för att öka friheten bland lärosäten.

Så som det pekades ut i den forskningspolitiska propositionen finns det starka skäl att det också skrivs in i grundlagen. Basanslagen bör öka för att lärosätena på det sättet ska kunna skapa fler trygga anställningar inom akademin. Det skapar också förutsättningar för ökat självbestämmande på lärosätena. Så stärks den akademiska friheten.

Fru talman! Forskning och högre utbildning bedrivs främst av privata initiativ i Sverige. Två tredjedelar av investeringarna i forskning och utveckling sker genom det privata, och då behöver vi se till att stärka och möjliggöra för mer av det. Centerpartiet har varit med och utvidgat FoU-avdraget och breddat det. Vi har utvidgat expertskatten som möjliggör för företag att rekrytera experter och kompetens.

I reservation 6, som jag vill yrka bifall till, skriver vi om ett stort behov av att stärka forskningsinstituten och inkubatorerna i Sverige för att knyta ihop akademi, grundforskning och näringsliv och erbjuda mötesplatser på ett bättre sätt. Det handlar också om att skapa testbäddar och demoanläggningar för att på det sättet underlätta kommersialiseringen av nya innovationer och ny forskning.

Därutöver vill Centerpartiet, som vi pekar ut i reservationen, se över frågan om lärarundantaget som i dag finns och som gör att många forskningsresultat aldrig blir kommersialiserade för att se om det finns skäl och möjligheter att ändra det för att faktiskt tillvarata innovationer, uppfinningar och forskningsresultat i större utsträckning än i dag från de svenska lärosätena.

Fru talman! Det finns viktiga förutsättningar för att Sverige ska kunna vara en ledande kunskapsnation. En del handlar om att vi attraherar personal och kompetens från hela världen och att vi ännu bättre lyckas med den breddade rekryteringen till högre utbildning och forskarutbildning.

Jag vill i detta sammanhang passa på att lyfta fram en aktuell fråga som handlar om doktoranders möjligheter att stanna i Sverige. Jag tycker att vi gemensamt från Sveriges riksdag borde ta ytterligare initiativ för att möjliggöra för fler att stanna och därmed skapa förutsättningar. Vi har hanterat det tidigare i vår i ett annat utskott, där Vänsterpartiet, Liberalerna och Centerpartiet stod bakom det. Jag hoppas att fler ansluter sig för att skapa förutsättningar för utländska doktorander att vilja och kunna stanna i Sverige.

Vi behöver också en forskningsinfrastruktur som skapar förutsättningar för ledande forskare att söka sig till Sverige och som skapar förutsättningar för ledande forskning att etablera sig här. Det är också viktigt för att vårt näringslivs investeringar ska landa i Sverige.

Det finns en pågående utredning som har presenterats men som ännu inte har remitterats som jag hoppas kan ligga till grund för kommande diskussioner om att se hur vi kan stärka forskningsinfrastrukturen för att Sverige på det sättet ska kunna fortsätta vara en ledande forskningsnation.

Fru talman! I detta betänkande lyfter Centerpartiet också fram satsningar på ett antal områden, och jag tänker ta upp några. Vi har tidigare hört från talarstolen hur viktig life science-sektorn är. Det har vi färskt i minnet, inte minst utifrån den pandemi som vi har befunnit oss i. Vi ser från Centerpartiets sida ett behov av det. Vi var också med inom ramen för den forskningspolitiska propositionen att stärka forskningen inom primärvården, som ändå är den stora delen inom sjukvården, där vi ser ett behov av ytterligare satsningar.

Vi behöver ett ökat fokus på cybersäkerhet. Det är inte minst viktigt i dessa dagar med det omvärldsläge som vi har att stärka kunskaperna om detta. Flera i utskottet deltog i det möte på KTH som det refererades till tidigare, där man bedriver forskning inom just cybersäkerhet. Vi behöver arbeta mer med det, och vi ser från Centerpartiets sida ytterligare skäl att stärka satsningarna på forskning när det gäller cybersäkerhet.

Fru talman! Avslutningsvis: En viktig fråga för Sverige och världen är att vi klarar den klimatutmaning som vi står inför. Vi behöver ställa om samhället snabbare, och vi behöver se till att ha mer kunskap men också bättre förutsättningar att omsätta denna kunskap till innovationer och produktutveckling. Och vi vill se ytterligare grepp kring klimat- och miljöarbetet och inte minst den biobaserade ekonomin och stärka den genom att satsa ytterligare på just forskning och innovation.

Anf. 9 Ilona Szatmari Waldau (V)

Fru talman! Forskningen har en otroligt stor betydelse för Sverige som kunskapsnation och industrination men också för samhälls- och demokratiutvecklingen.

Det finns många frågor som är viktiga för Vänsterpartiet och som man skulle kunna ta upp i en forskningsdebatt som denna - basanslaget, den akademiska friheten, forskningsområden, rätten till fast anställning, som vi vet påverkar huruvida man stannar inom akademin eller inte - men jag kommer i denna debatt att göra några nedslag i Vänsterpartiets förslag.

Jag vill börja med att hänvisa till en rapport från Vetenskapsrådet som kom förra året och som handlar om kvinnors och mäns förutsättningar att bedriva forskning. Vetenskapsrådet konstaterar att vägen som forskarna vandrar från doktorsexamen till professorsnivå medför fler utmaningar för kvinnor än för män. Skillnaderna mellan kvinnors och mäns karriärutveckling och erfarenheter av att vara verksamma i högskolan är små, konstaterar man, men återkommande och ofta till kvinnors nackdel.

Vetenskapsrådet konstaterar att könsfördelningen bland nyutnämnda professorer visserligen är jämn inom ämnesområden som samhällsvetenskap, humaniora samt medicin och hälsa. Men eftersom det är betydligt fler kvinnor än män som doktorerar inom området borde kanske också fler kvinnor än män utses till professorer.

Många som har svarat på Vetenskapsrådets enkät uppger att de har begränsat med tid att forska och skriva ansökningar. SCB-statistik visar att kvinnor proportionellt sett utför mer undervisning på grundnivå i relation till forskning än vad männen gör. Vetenskapsrådet ser faktiskt färre ansökningar från kvinnor än från män i relation till sammansättningen inom högskolan, framför allt bland yngre forskare och lärare. Fler kvinnor än män är verksamma i forskningsfält och i anställningskategorier som har en större andel undervisning och en mindre andel forskning. Därmed är det färre kvinnor som har möjlighet att meritera sig för att framgångsrikt kunna ansöka om externa forskningsbidrag. Vetenskapsrådets undersökning bekräftar också att publicering ses som en viktig framgångsfaktor och att villkoren skiljer sig mellan kvinnor och män till mäns fördel.

Vi kan alltså konstatera att det fortfarande finns hinder inom akademin och även inom forskningen för kvinnor. När alla de små skillnaderna läggs ihop blir det sammanlagt en stor nackdel för kvinnor inom forskningen.

Vetenskapsrådets undersökning visar att Vänsterpartiets förslag i vår högskole- och forskningsmotion i år är viktiga. Vi konstaterar där att män generellt har lättare att avancera på positioner och att lärosätenas jämställdhetsarbete skiljer sig åt. Vissa arbetsplatser är framsynta och ambitiösa, andra ser jämställdhet som en icke-fråga. Därför föreslår vi en jämställdhetsbonus i lärosätenas basanslag för att främja en jämnare könsfördelning inom forskningen.

Vänsterpartiet anser också att jämställdhetsintegrering och jämställdhetsarbete är en viktig fråga och menar därför att uppdraget till lärosätena och Jämställdhetsmyndigheten måste vara långsiktigt och inte ettårigt som i dag.

Vi har också förslag på hur man komma till rätta med den snedfördelning av forskningsanslag som finns.

Fru talman! Det är inte bara mellan kvinnor och män som möjligheterna är olika. Möjligheterna kan också vara olika beroende på vilken bakgrund man har, beroende på ekonomiska faktorer och inte minst beroende på funktionsnedsättning. Eventuella yttre hinder för människor att arbeta med vad de önskar måste motverkas. Det gäller även inom universitets- och högskolevärlden. I dag är kunskaperna om tillgänglighet för forskare och lärare för dåliga. Vi behöver därför utreda förutsättningarna för forskare och lärare med funktionsnedsättning inom universitet och högskola så att vi också kan komma med förslag på hur de kan förändras och förbättras.

Fru talman! I dag ser vi att det ibland brister mellan forskning och praktik. Inom det medicinska området kommer flera önskemål om mer praktiknära forskning, framför allt inom den kliniska forskningen.

På flera håll införs kombinationstjänster, där en person forskar på deltid och arbetar i verksamhet på deltid. Det sker huvudsakligen inom utbildning och sjukvård, men det finns många fler områden där kombinationstjänster skulle kunna vara en bra anställningsform för att få mer praktiknära forskning. Vi ser också denna typ av kombinationstjänster mellan näringsliv och de tekniska universiteten. Det fick vi höra vid vårt studiebesök på KTH i går, som alla kanske kommer att nämna i talarstolen i dag.

I dag kan man söka bidrag hos Vetenskapsrådet för anställning som forskare på halvtid i den kliniska miljön. Men i dag är det upp till kommuner och regioner att inrätta kombinationstjänster, och det ser därför olika ut över landet. Kommuner och regioner har i allmänhet ett forsknings- och utvecklingsarbete, men inte alltid genom kombinationstjänster. Även om det är i samband med den kliniska forskningen som behovet av fler kombinationstjänster hörs i debatten menar Vänsterpartiet att det kan finnas en stor forskningsnytta med att ha kombinationstjänster även inom andra områden, som förskola, skola, äldreomsorg etcetera. Därför föreslår vi att det tillsätts en utredning om hur kommuners och regioners forsknings- och utvecklingsarbete kan stärkas och fler kombinationstjänster tillkomma.

Fru talman! Nu har jag gjort lite nedslag i det som jag kommer att yrka bifall till. Även om jag självfallet står bakom Vänsterpartiets samtliga yrkanden yrkar jag bifall till reservation 7.

Anf. 10 Roger Haddad (L)

Fru talman! Det här är en viktig debatt. Den handlar främst om utbildning och forskning. Liberalerna har, som tidigare sagts i talarstolen, aktivt medverkat till att försöka befästa och behålla Sveriges roll och position som forskningsnation.

Jag är oerhört glad att vi för drygt ett år sedan fick igenom en ytterligare satsning på 13,6 miljarder på svensk forskning. Nu är det dags för regeringen att leverera ur denna forskningsproposition. Det gäller allt från unga forskare och doktorandernas villkor till hur vi klarar den långsiktiga rekryteringen. Men det gäller också den fria forskningen.

Jag lyssnade noggrant på Sverigedemokraternas ledamot i utbildningsutskottet, som inledde med att säga att han inte ville påverka den akademiska friheten. Politikerna ska inte lägga sig i hur forskarsamhället använder sina resurser, menade han. Men, fru talman, jag konstaterade när jag lyssnade på inlägget att det var just det Sverigedemokraterna ägnade sig åt i olika termer och bakom rubriken makronivå. Sverigedemokraterna vill, till skillnad från Liberalerna, styra mer i politiken när det gäller forskning. Det är uppenbart.

Liberalerna är starka anhängare av akademisk frihet på riktigt. När det gäller den fria forskningen och till exempel forskningsrådens roll, forskningsinfrastrukturen och Vetenskapsrådet handlar det om oerhört kunniga och erfarna akademiker. Det är de som ska pröva inkomna ansökningar. Det är de som ska bedöma och internationellt granska om ett visst område är något vi ska lägga våra skattepengar på eller inte. Det är inte Liberalerna och inte Sverigedemokraterna.

En annan viktig del i forskningspropositionen som återspeglas i betänkandet och i våra förslag där vi följer upp det hela är forskarskolor. Jag vill särskilt nämna lärarutbildningen.

För två år sedan underkände Universitetskanslersämbetet hälften av landets lärarutbildningar utifrån ett antal parametrar. En av de viktigaste orsakerna var bristande koppling till forskning och tillgång till forskarutbildade lärare på lärarutbildningarna. Här är det oerhört viktigt att UKÄ fortsätter att ha ett öga på samtliga lärarutbildningar. Det handlar om att se var man kan samla fler lärarutbildningar, inte minst ämneslärarutbildningen, så att man kan få en kritisk massa även på forskningsområdet.

Vi följer också upp detta med excellenscentrum. 40 miljoner finns i år i Vetenskapsrådets budget. När jag träffade generaldirektören i går i ett annat sammanhang frågade jag: Hur blir det med excellenscentrum? Kommer de snart? Resurserna finns, men utlysningen har ännu inte skett. Det är oerhört viktigt att forskningspropositionen och det som riksdag och regering har fattat beslut om levereras och blir en faktisk realitet så att vi snabbt, förhoppningsvis nu under sommaren, kan utlysa de här pengarna och komma igång med excellenscentrum från och med hösten och nästa år.

Det vi särskilt vill lyfta upp i dag, fru talman, i den forskningspolitiska debatten är FoU-avdraget, där vi ser att näringslivets investeringar och satsningar på forskning och utveckling har sjunkit de senaste 15 åren. Även om Sverige är bland de bästa i världen när det gäller forskning och utveckling är det ändå en bekymmersam och negativ trend.

Liberalerna har lagt fram ett antal förslag i betänkandet som Socialdemokraterna tyvärr har avslagit. Vi vill höja anslagen till forskningsfinansiärer och lärosäten för att kunna medfinansiera samverkansprojekt.

För att stimulera företagens forskning är FoU-avdraget bland de mest effektiva instrumenten. Men även med de förändringar som har gjorts 2020 och nu senast 2021 ser vi att detta för de större företagen har en marginell ekonomisk effekt. Vi ifrågasätter om det över huvud taget behövs något tak för FoU-avdraget. Det är bättre att ta bort taken och uppmuntra inte minst små och medelstora, men även större, företag att investera i forskning och etablera sig i Sverige.

Med detta kommer jag till de särskilda forskningssatsningarna i betänkandet. Här har vi reservation 23, som jag vill yrka bifall till.

Anf. 11 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Vi blev apostroferade i anförandet. Jag undrar om Liberalerna vill lägga ned de strategiska forskningsområdena. Det är politisk styrning. Profilområdena är politisk styrning.

Sedan har vi den lite känsligare frågan, som jag har hört om från flera studenter, om genuspedagogiken, som tvingas på alla möjliga och omöjliga kurser på till exempel KTH, som vi besökte i går. All sådan styrning vill jag ta bort.

Nu vill jag vara tydlig: Ingen politiker ska detaljstyra vilka forskningsprojekt som Vetenskapsrådet eller, för den delen, universitet och högskolor satsar på. Däremot tar jag mig friheten att påverka genom att ha åsikter och synpunkter och föra debatt, och det är en helt annan sak. Vi kommer inte att komma med några lagar eller något regelverk för vilka forskningsområden det ska satsas på. Det kommer vi absolut inte att göra, utan tvärtom.

Vi föreslår till exempel att de strategiska forskningsområdena ska minskas ned. De ska inte tas bort helt, men minskas ned. Det blir mindre politisk styrning av det. Vi föreslår också att basanslagen ska öka. Det blir det ännu mindre politisk styrning av. Där får universitet och högskolor bestämma själva vad de vill göra med sina pengar.

Anf. 12 Roger Haddad (L)

Fru talman! Vi har själva lagt fram förslag om att vi vill avpolitisera akademin genom att man tittar på hur man utser och bemannar styrelserna vid landets högskolor och universitet. Vi vill förstärka forskningsrådens roll. Vi uttalar aktivt att vi vill se mer pengar till den fria forskningen, där vi inte ska ha några medskick eller större synpunkter.

När det däremot gäller de strategiska satsningarna och profilområdena kan jag säga att jag var med när vi tog fram den forskningspolitiska propositionen. Det är ett gigantiskt arbete som pågår inför ett politiskt beslut, där man träffar läkemedelsbranschen, Vinnova, Formas och stiftelser, både privata och offentliga, och lyssnar in.

Det är klart att det krävs något slags demokratisk insyn när det handlar om så stora belopp. Men det är inte vi som säger exakt hur pengarna ska användas. Vi säger inte exakt till vad de ska gå. Vi säger inte exakt vilken metod som ska användas, vilka personer som ska ingå och vilket land man ska granska om det handlar till exempel om medicinsk forskning. Då har vi redan gjort vårt. Vi har pekat ut ett antal strategiska områden.

Men det Robert Stenkvist tar upp rör någonting helt annat. Han börjar retoriskt, och han säger att SD inte har några lagförslag. Men vem vet, fru talman? Det kanske kommer en dag när Robert Stenkvist blir högskoleminister och vill börja lagstifta om både det ena och det andra som inskränker den akademiska friheten.

Anf. 13 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Den dagen kommer de strategiska forskningsområdena att minskas, och mer pengar kommer att gå till universiteten.

Man kan ju misstro allt vad vi säger, och vi kan misstro allt vad som sägs i kammaren. Det hör till spelets regler. Då får man konstatera vem som ljuger mest. Jag tog för övrigt i mitt anförande upp det här med att ljuga. Jag avskyr lögner; jag är uppfostrad så.

Ja, det är ett jättearbete bakom de strategiska forskningsområdena. Men det hindrar inte att det är politisk styrning. Det är inte heller så enkelt. Det sitter experter i forskningsråden och delar ut pengar. Men hur är de tillsatta? Är det helt opolitiskt rakt igenom? Det är mer komplicerat än så. Att någon högskoleminister ska sitta och detaljstyra vilka förslag Vetenskapsrådet ger forskningspengar till är ju helt absurt. Det kommer aldrig att hända.

Däremot var ju Roger Haddad själv inne på, fru talman, att vi måste ha lite ansvar för skattepengarna. Detta är skattepengar som går in, och man måste få debattera övergripande hur skattepengarna fördelas. Vi beslutar ju om det. Vi beslutar om vilka forskningsanslag olika högskolor och forskningsråd ska få och hur stora de ska vara.

Vi vill för övrigt minska pengarna till forskningsråden så att de går direkt till högskolor och universitet - ännu mer forskningsfrihet.

Regeringen styr också genom sina regleringsbrev - ibland rätt mycket, i alla fall i de regleringsbrev jag har läst. Det är inte så många, men det är några stycken.

Det sker alltså styrning i dag. Det kommer inte att bli mer styrning om jag blir högskoleminister.

Anf. 14 Roger Haddad (L)

Fru talman! Liberalerna kommer fortsatt att vara garanten i svensk politik för att värna akademisk frihet och den fria forskningen.

Jag konstaterar bara kort, som åhörare här i kammaren, att av dem som hittills gått upp i talarstolen är Sverigedemokraterna de enda som har ägnat sin talartid åt att referera, kritisera och ha synpunkter på hur man bedriver olika typer av forskningsprojekt och akademiska arbeten runt om i landet. Det skulle i alla fall jag inte ägna mig åt om jag menade allvar med att vi ska värna den akademiska friheten.

Anf. 15 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Svensk högre utbildning och forskning bygger vårt land starkt och kommer att vara nyckeln som låser upp i många framtidsutmaningar, både i vårt land och i världen. Grunden byggs genom hela vårt utbildningssystem, från förskola och grundskola till gymnasium och folkhögskola. Grunden byggs genom tillgång till riktigt bra högre utbildning i hela landet och en bredd av väl förberedda studenter som kliver in i högre utbildning, möter duktiga forskare och lärare och kanske själva går vidare till forskarutbildning och blir forskare. Några av dem kommer att forska inom förskolepedagogik och utbilda nästa generation förskollärare. Där sluts på något sätt en akademisk cirkel.

Allt det här ska naturligtvis ske i en miljö som präglas av akademisk frihet.

I dag vill jag särskilt lyfta vikten av stark forskning inom humaniora och samhällsvetenskaper och att stärka förutsättningarna för djurförsöksfri forskning.

Humaniora är ett område med många studenter och många forskare, som tyvärr halkar efter när det gäller finansiering över tid. Miljöpartiet vill se ett nationellt humanioralyft. Det kräver finansiering, starka forskningsmiljöer och mer ämnesspecifik kompetens inom forskningsråden, men också ett ökat samarbete mellan olika forskningsdiscipliner.

För mig som miljöpartist är det såklart naturligt att lyfta klimatforskningen. En mycket stor del av den svenska klimatforskningen har utförts inom det naturvetenskapliga fältet. Vi har fått svar på att klimatet förändras av mänsklig påverkan, att förändringen går allt snabbare och att förändringen hotar vår planet och därmed kommande generationers möjlighet till ett gott liv. Vi vet också relativt väl vad som händer i atmosfären och vilka effekter klimatförändringarna får på jorden.

Forskningen har slagit fast vad vi behöver göra för att vända utsläppskurvorna och rädda planeten. Här är forskningen en viktig transformativ kraft som kan bygga kunskapen vi behöver för att göra den radikala omställning av vårt sätt att leva som krävs.

Men forskningen har ännu inte levererat svaren vi behöver på hur vi ska genomföra den här omställningen i vårt sätt att leva. Här behövs mer humaniora, samhällsvetenskap, historia, sociologi, beteendevetenskap och filosofi. Det behövs andra humanistiska, konstnärliga och samhällsvetenskapliga perspektiv där vi behandlar hur vi människor är som existentiella varelser. Det är nämligen vi som ska göra denna omställning. Där finns nycklar till hur vi faktiskt når målen i Agenda 2030 och Parisavtalet. Det handlar om hur vi människor fungerar.

Humanioran och samhällsvetenskapen behövs för att ställa de rätta frågorna till andra discipliner men också för att analysera och tolka forskningsresultat. Utan humaniora ger inte naturvetenskap, medicinsk forskning och annat tillräcklig grund för de nödvändiga förändringar som vi behöver.

Som ni hör är humanioran viktig för Miljöpartiet. Vi vill stärka den humanistiska vetenskapen. Den behövs för att ifrågasätta, analysera och förstå vår samtid.

En annan hjärtefråga för Miljöpartiet är djurrätt. Vi vill att Sverige ska investera mer i utveckling av alternativa metoder för att kunna ha djurförsöksfri forskning och leva upp till EU-direktivets mål om att ersätta djurförsök. Enligt EU:s försöksdjursdirektiv ska medlemsstaterna bidra till utveckling och validering av alternativa metoder och uppmuntra forskningen att styra bort från djurförsök.

De statliga anslagen har legat på en ganska låg nivå ganska länge, och därför vill Miljöpartiet att Sverige tar fram en nationell plan för hur man ska gå över till djurförsöksfri forskning samt handlingsplaner för att minska antalet djurförsök inom olika forskningsområden. Vi vill stärka arbetet för att utveckla djurförsöksfria metoder. De specifika frågeställningarna och lösningarna måste givetvis överlåtas åt vetenskapen att ta fram.

Fru talman! Miljöpartiet står bakom sina reservationer i betänkandet. Jag yrkar bifall till reservation 24 under punkt 7.

Anf. 16 Gunilla Svantorp (S)

Fru talman! Vi debatterar i dag motioner från den allmänna motionstiden, ungefär 190 olika yrkanden. Vi föreslår riksdagen att avslå allihop, och det kan man ju fundera på varför vi gör. Oftast beror det på att arbete redan pågår i den riktning som man efterfrågar i motionerna.

En gång per mandatperiod tar riksdagen fram ett betänkande om regeringens forskningsproposition, så som några av er som har varit uppe i talarstolen tidigare redan har pratat om. Där gör vi ett gediget arbete. Vi träffar väldigt många intresseorganisationer och framför allt väldigt många forskare. Vi gör det dels här i riksdagen, kanske tillsammans i utbildningsutskottet eller i andra utskott. Vi har hearingar. Men framför allt gör vi arbetet i våra olika partier, för att sedan komma samman och enas. Oftast är det ett väldigt enigt betänkande. Det finns några reservationer, men i det stora hela är det väldigt enigt.

Inriktningen är långsiktig. Forskningspropositionerna dimper ju inte bara ned från himlen, utan de bygger på den tidigare som gällde de föregående fyra åren. Man kan se en röd tråd om man tittar i de tidigare forskningspropositionerna sedan lång tid tillbaka.

Det var väldigt mycket som var viktigt i den forskningsproposition som kom 2020, bland annat infrastrukturen för forskning och finansieringen, där vi höjde basanslagen. Vi hade även den praktiknära forskningen, som jag brinner lite extra mycket för och tycker är jätteviktig och spännande - framför allt på utbildningssidan, där vi verkligen behöver forska mycket mer på vad som händer i klassrummet. Vi sa också att det skulle tas fram en strategi för svenskt deltagande i EU:s ramprogram så att vi kan hämta hem mer pengar från EU till den svenska forskningen - jätteviktigt!

Som sagt: Mycket viktigt sas och gjordes i den forskningspropositionen. Man kan säga att vi flyttade fram våra positioner och löste en del utmaningar. Självklart finns det mycket kvar att göra, men detta är den stora saken som man behandlar under en mandatperiod.

Under pandemin klev faktiskt forskningen rätt in i våra vardagsrum varje eftermiddag klockan två när Folkhälsomyndigheten hade sin tv-sända presskonferens. Jag har pratat med väldigt många människor som har sagt att de verkligen fick upp ögonen för hur viktig forskningen är. Där såg vi också, precis som någon sa tidigare, hur viktig grundforskningen är. Det var den som gjorde att vi sedan under pandemin rekordsnabbt kunde komma fram med ett vaccin. Det hade inte hänt om inte världens länder hade lagt mycket pengar på grundforskningen och om inte det fantastiskt fina samarbete som fanns mellan akademi och näringsliv i de här frågorna hade funnits.

I morse läste jag en artikel i Vetenskapsrådets tidning Curie där Pernilla Nilsson, som är ny utbildningsvetenskaplig ledare, tror jag att det heter, på Vetenskapsrådet, skrev om hur viktigt det är att vi tänker tvärvetenskapligt. Hon tog pandemin som ett exempel, och menade att den inte bara handlade om hälso- och sjukvård utan att det fanns fler perspektiv som nu måste in när vi tittar på vad som hände under pandemin, inte minst när det gäller det som hände för dem som inte kunde vara i skolan varje dag och den kunskapsskuld som vi pratar om att vi faktiskt har. Vad var det som hände?

Vi står också just nu mitt i ett krig där Ryssland har invaderat Ukraina. Då är det väldigt bra att vi har ett internationellt nätverk, alltså Scholars at Risk, som faktiskt jobbar för att främja den akademiska friheten, vilket vi har pratat mycket om här i dag.

Senast i går var vi på studiebesök på KTH, som några har nämnt, tillsammans med Rifo. Scholars at Risk går ut på att förföljda forskare, eller i det här fallet ukrainska forskare, som inte längre kan verka i sitt hemland - det kan också vara regimkritiska forskare från till exempel Ryssland och Belarus - kan få en tillfällig tjänst i Sverige. Jag frågade rektor om detta, och hon sa att de har en forskare där just nu som de har tagit emot. Det är 28 lärosäten i Sverige och 500 lärosäten i hela världen som är med.

Det är ett jätteviktigt arbete just för att visa att vi inte går med på det här med hot och hat mot forskare. Vi måste stå upp för den akademiska friheten. Till och med vi i Sverige såg under pandemin att det fanns forskare som fick utstå så mycket hat och hot när de levererade resultat som ansågs vara fel att de valde att avstå från att delta i den offentliga debatten. Sådant måste vi alltid motverka så mycket som vi bara kan.

Man kan inte nog understryka forskningens betydelse, inte minst för tillväxten. Vi vet att två tredjedelar av Europas tillväxt härleds just till forskningen. Vi vet att forskningen är oerhört viktig när det handlar om tekniska innovationer och när det handlar om hur vi använder material på nya sätt.

Jag besökte i fredags Stora Enso på Skoghall i Värmland. Då fick jag höra en siffra som jag kommer att bära med mig: Var sjätte vätskekartong som säljs i världen tillverkas på Skoghalls bruk. Så hade det inte varit om det inte hade legat många år av forskning bakom för att utveckla de kartongerna. Industrins, akademins och det offentligas samarbete är alltså oerhört viktigt.

Vi har, som jag började med, en mängd reservationer. Det är viktiga, bra reservationer, men som jag sa berör de flesta sådant som redan pågår eller kommer att ske i närtid. Jag vill säga så här: Om vi ska lyckas med vår svenska forskning och med hela världens forskning bygger det på att vi har en skola där alla barn kan få vara sitt bästa jag och lyckas och gå vidare i livet. Om vi inte lyckas med det kommer vi heller inte att ha några forskare i framtiden som blir de där excellenta forskarna som hittar de nya materialen eller kommer på hur vi kan använda gamla material. Det tycker jag är vår viktigaste uppgift.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 17 Pia Steensland (KD)

Fru talman! Forskningen får aldrig tas för given. Pandemin har satt i blixtbelysning hur viktigt det är att värna den fria forskningen och inte minst grundforskningen. Utan den grundforskning som påbörjades för 17 år sedan hade det inte varit möjligt att få ett covid-19-vaccin på plats så snabbt. Det var också avgörande med den globala samverkan mellan läkemedelsbolag som skedde och att flera länder hade samfinansiering. De goda erfarenheterna från detta måste vi ta vara på också framåt för att forskningen ska ge så god samhällsnytta som möjligt.

Om vi ska försöka se något övergripande positivt med pandemin, mitt i allt det negativa, tror jag att det är att fler har fått upp intresset för forskningen. Det har pratats om forskningen, och det tycker jag är fantastiskt bra.

Fru talman! Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer. För att nå dit krävs stöd till den fria forskningen där tilldelning styrs av vetenskaplig kvalitet och ger förutsättningar för fler forskningsmiljöer av högsta kvalitet. Tydliga karriärvägar baserade på meriteringsanställningar är en annan viktig del för att unga forskare ska utvecklas till framstående forskare. Här finns det i dag stora brister, och jag har lyft flera av dem tidigare.

Forskning

I dag, fru talman, skulle jag vilja fördjupa mig lite i regeringens höjning av basanslagen. Det är en höjning som vi kristdemokrater välkomnar i sak, men problemet är att satsningen inte har resulterat i höjda anslag för forskning och forskarutbildning vid alla lärosäten. Detta beror på att regeringen har valt en resursfördelningsmodell som är baserad på antalet helårsstudenter. I praktiken har fördelningsmodellen medfört att Karolinska institutet och universiteten i Uppsala, Stockholm, Göteborg och Lund endast har fått en marginell höjning av basanslaget, och då är det de 5 svenska universitet som rankas bland världens 200 främsta.

I stället riktas den övervägande majoriteten av de höjda basanslagen till små högskolor med begränsad forskningsverksamhet. Regeringen skrev i propositionen att syftet med att höja basanslagen var att skapa förutsättningar för lärosätena att göra strategiska forskningsprioriteringar och ta ansvar för hög kvalitet i forskningen. Det blir nu en skev fördelning när den uteblivna resursökningen till framför allt de äldre universiteten urholkar deras möjlighet att bedriva den världsledande forskning som är nödvändig för att lösa de stora samhällsproblem som finns.

Från Kristdemokraternas sida vill vi betona att enskilda högskolor, högskolor och universitet kompletterar varandra. Det är därför viktigt att alla lärosäten ges de bästa förutsättningarna för att skapa starka miljöer för både utbildning och forskning av högsta kvalitet. Jag vill därför yrka bifall till reservation 3 om att ta fram en ny resursfördelningsmodell som säkerställer att höjningen av basanslagen kommer att tillgodose behoven vid både högskolorna och forskningsuniversiteten.

Avslutningsvis, fru talman: Sverige måste agera kraftfullt för att dödsdomen mot den tidigare forskaren i katastrofmedicin vid Karolinska institutet, Ahmadreza Djalali, inte verkställs. Jag vill därför vädja till regeringen att den ska göra allt i sin makt, allt vad den kan, för att han ska släppas fri.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)