Förskolan

Anf. 144 Noria Manouchi (M)

Fru talman! Sverige borde vara ett land där varje barn som kliver in första dagen genom dörrarna på förskolan vet att här spelar det ingen roll om jag är fattig eller rik, vilket kön jag har eller vilket namn jag bär. Här kommer jag att få samma chans som alla andra att uppnå mina drömmar. Så borde ett hederligt välfärdssamhälle fungera. Men det gör inte Sverige.

Forskningen är överens om att den tid barnen tillbringar i förskolan spelar roll i förhållande till framtida studier. Det är tydligt att barn som har gått i förskolan har bättre utveckling i senare årskurser i förhållande till barn som inte har gått i förskolan. Ju tidigare barnen möter lärande i språk och matematik, desto enklare blir grundskolan. Vi vet att det är så här, och därför vet vi också att socialdemokratisk politik och budget inte räcker till.

Fru talman! Tack och lov vann Moderaterna valet 2006 och kunde tillsammans med Alliansen genomföra ett stort antal reformer. En ny läroplan togs fram. Naturvetenskap och teknik fördes in. Läraruppdraget förtydligades och fokuserades på lärarlegitimationer. Förskolan blev en egen skolform, och alla barn fick tillgång till den från tre års ålder med 15 avgiftsfria timmar i veckan.

Men 2014, när Stefan Löfven blev statsminister, stannade dock reformerna och den positiva utvecklingen av förskolan upp. Våren 2019 kunde vi läsa Skolverkets rapporter: Andelen personal med förskollärarexamen minskade, och i dag är inte ens 40 procent av de anställda behöriga lärare. Barngrupperna blir dessutom större. Vi går alltså i direkt motsatt riktning i jämförelse med alliansåren 2006-2014.

Därför, fru talman, föreslår Moderaterna en rad insatser för att säkerställa att klassresan börjar i klassrummet. Permanenta Förskolelyftet, och se till att förskollärares möjlighet till kompetensutveckling garanteras! Inför en ny KPU för akademiker och yrkesverksamma som vill bli förskollärare! Utöka antalet platser på förskollärarutbildningen, och se till att de hamnar i de delar av landet där bristen på behöriga lärare är absolut störst!

Vi behöver utreda möjligheten till förstelärartjänster. Särskild kompetens, men också karriärmöjligheter, behövs även inom förskolan. Insatser för att barn inte ska behöva ärva sina föräldrars utanförskap behövs. Därför är det viktigt med vårt förslag om 30 avgiftsfria timmar för barn till föräldrar som saknar studievana och som står långt bort från arbetsmarknaden. Dessutom behöver specialpedagoger och speciallärare bli en naturlig del även av förskolan.

För en god studiefortsättning behöver vi se till att vi har ett system som garanterar en relevant överlämning när barn lämnar förskolan och börjar grundskolan. Bland annat därför föreslår Moderaterna en kartläggning av barnens språkutveckling.

Till sist - och faktiskt kanske det viktigaste - vill vi att varje nyanlänt barn eller barn till nyanlända föräldrar ska gå i obligatorisk språkförskola från tre års ålder. För att Sverige någonsin ska kunna bli det där landet där varje barn har en chans kräver Moderaterna detta.

I går annonserade Moderaterna på sin presskonferens en stor satsning på välfärden - en efterlängtad och välbehövlig satsning. Vi föreslår utöver ordinarie budget 2,1 miljarder kronor till skola och utveckling. Moderaterna pratar inte bara om välfärd; vi finansierar den också.

Därför, fru talman, vill jag tacka för mig och yrka bifall till Moderaternas reservation nr 1.

Anf. 145 Michael Rubbestad (SD)

Fru talman! Det har nu gått ungefär ett år sedan vi senast debatterade området förskolan. Sedan dess har vi alla träffat representanter för förskoleupproret minst en gång, och många av oss fler gånger än så.

Efter att förra året ha hört alla partier slå sig för bröstet och tala om vikten av vår förskola och sedan ha tagit del av föreskoleupprorets berättelser kunde man någonstans kanske förvänta sig att vi i budgeten för 2020 skulle få se stora tydliga satsningar på just området förskola.

Och vi fick exakt raka motsatsen. På utgiftsområdet som syftar till att stimulera minskade barngrupper föreslog regeringen en minskning. Man föreslog en minskning av anslagen till förskolan och arbetet med minskade barngrupper med nästan 700 miljoner kronor. Det är en minskning som motsvarar ungefär 15 procent.

Under 2019 påbörjade jag något som jag har valt att benämna en förskoleturné över hela vårt land. Jag har redan hunnit besöka förskolor i Norrbotten, i Skåne, i Stockholm, i Göteborg och i Uppsala. Det är en turné som jag avser att fortsätta med under hela mandatperioden för att ta del av den vardag som vi bland annat debatterar här i dag.

I samband med ett av dessa besök tog jag en promenad på en förskolas rastgård tillsammans med en pedagog. Vi passerade ett förråd där det fanns ett stort antal tvåhjulingar. De stod uppställda på en hylla där barnen inte kunde komma åt dem. Pedagogen berättade för mig att man inte hade kunnat använda sig av tvåhjulingarna på länge trots att barnen verkligen älskade dem.

Den naturliga följdfrågan blev såklart: Varför använder ni inte tvåhjulingarna? Pedagogen berättade då att även om barnen har hjälm och skydd är dessa tvåhjulingar lite riskabla, och om de ska användas måste en vuxen alltid vara där och ha uppsikt över barnen. På just denna förskola var det en omöjlighet.

Pedagogen berättade vidare att den hemska sanningen var att de inte hade fullständig koll på barnen på förskolan. Hon mådde fruktansvärt dåligt över det faktum att hon flera gånger i samband med att föräldrarna hade kommit för att hämta sina barn och frågat var någonstans barnet var hade fått svara att hon inte visste, följt av något svar baserat på var någonstans barnet brukar vara eller vilka barn som barnet brukar umgås med.

Varför situationen var så här på just denna förskola var inget som hon behövde fundera på - det var på grund av storleken på barngruppen och antalet barn per pedagog. Det här är vad hon sa: Vi har ett stort antal barn per pedagog här - 7,2. Det är helt omöjligt att hålla koll, så för barnens säkerhet tar vi inte fram våra tvåhjulingar. Det är mycket annat i vår verksamhet vi skulle vilja göra, men vi vågar inte. Det är helt enkelt för farligt. Och vi ska inte ens prata om de dagar vi har ont om personal.

I samband med en frågestund här i riksdagen frågade jag utbildningsminister Anna Ekström om hur regeringen i denna tid av kris och uppror kan välja att dra ned på förskolans ekonomi med nästan 700 miljoner när förskolan skriker efter mer resurser. Svaret blev att jag svartmålade situationen.

Jag och Sverigedemokraterna efterfrågar ett tak på max 5 barn per pedagog. Snittet är ju 5,1 barn per pedagog, så hur stor skillnad kan det egentligen bli om vi drar ned det till 5,0? Utbildningsministern har säkert rätt i att en minskning om 0,1 barn per pedagog inte gör särskilt stor skillnad. Jag delar nog den uppfattningen. Men för en förskola där det är 7,2 barn per pedagog och personalen inte vet var barnen befinner sig skulle ett tak på max 5 barn göra mycket stor skillnad.

Det här vet såklart utbildningsminister Anna Ekström. Utbildningsministern är en klok person och en god debattör, och hon brinner för svensk utbildning. Det råder inget tvivel om det. Men utbildningsministern vet också att 5,1 är just ett snitt och inget annat. Det finns förskolor som har betydligt färre barn än 5,1 per pedagog. Där är detta inte ett problem. Men i de förskolor som har 6, 7, 8 barn per pedagog skulle ett maxtak på 5 barn per pedagog kunna utgöra skillnaden mellan trygghet och otrygghet - eller mellan välmående personal och utbränd personal. Att sänka snittet från 5,1 till 5,0 barn respektive att sätta ett maxtak på 5 barn är två vitt skilda saker.

Vi i Sverigedemokraterna tror på ett maxtak, och vi tror på de effekter ett sådant tak skulle kunna ge. Av den anledningen valde Sverigedemokraterna att satsa 1,3 miljarder på området förskola. Vi valde att kalla det förskolemiljarden, vilket egentligen är felaktigt eftersom det faktiskt är 300 miljoner mer än 1 miljard.

Regeringen minskar som sagt anslagen till förskolan med 700 miljoner.

Sverige har en förskola som är så pass god att andra länder ser svensk förskoleverksamhet som en inspirationskälla och ett föredöme, där alla barn oavsett sina unika förutsättningar har rätt till barnomsorg.

De pedagoger som varje dag arbetar för att våra barn ska kunna erhålla denna omsorg har dock inte en lika väl fungerande situation. Mycket hög arbetsbelastning, kraftig underbemanning, för många bisysslor och mycket begränsade ekonomiska förutsättningar för den löpande verksamheten utgör tyvärr en del av verkligheten inom förskolan.

Detta har inte enbart lett till ökat antal sjukskrivningar, utbränd personal, hög personalomsättning samt försämrad trygghet och kontinuitet hos barnen. Det har gått så pass långt att förskolepersonal över hela landet har gått samman i nätverk, exempelvis förskoleupproret, för att tillsammans kämpa för förbättrade villkor och en förbättrad arbetssituation.

Vi måste sätta större fokus på personalens förutsättningar och aktivt arbeta med att minska belastningen, öka bemanningen och motverka antalet sjukskrivingar. Våra förskolebarn ska ges bästa möjliga förutsättningar, och då spelar personalen en avgörande roll.

Personalen inom förskolan har stor likhet med exempelvis personalen inom vården. De älskar sitt jobb, de brinner för det de gör och de sätter barn och patienter i det absolut främsta rummet - oftast framför sig själva. När resurserna minskas sliter personalen ännu hårdare för att nedskärningarna inte ska drabba barnen och patienterna. De vänder ut och in på sig själva för att ingen som behöver omsorg ska behöva bli lidande. Det enda beslutsfattarna ser är att verksamheten fortsätter fungera trots nedskärningarna, så de testar att dra åt lite till och effektivisera lite mer. Inte sällan slutar det med att personalen sjukskrivs, blir utbränd eller byter jobb. Då slänger man in ny personal och börjar om igen.

Alla partier pratar om vikten av förskolan. Sverigedemokraterna går från ord till handling och satsar de ekonomiska medel som behövs för att det ska bli verklighet. Tyvärr fick vi inte stöd för vår satsning på en så kallad förskolemiljard. Jag tror tyvärr att vi inte heller kommer att få stöd för vårt yrkande om att förbättra arbetsmiljön för vår förskolepersonal.

Det Sverigedemokraterna ordagrant föreslår - vilket också är mitt yrkande, fru talman - är bifall till Sverigedemokraternas reservation 5 i betänkandet: "att särskilt fokusera på och aktivt verka för att förbättra förskolepersonalens arbetsmiljö." Jag tar det en gång till: "att särskilt fokusera på och aktivt verka för att förbättra förskolepersonalens arbetsmiljö."

Som ett ytterligare steg för att förbättra situationen för våra pedagoger inom förskolan föreslår Sverigedemokraterna även ett slopat karensavdrag.

Alla som har barn i förskoleåldern känner säkert igen en vardag som med jämna mellanrum är kantad av förkylningar och influensor. Förskolan, där många barn finns samlade på liten yta, är en känd riskzon för smittspridning.

På samma sätt som det är självklart att förskolan inte accepterar att sjuka barn deltar i verksamheten ska det vara självklart att barn inte behöver befinna sig på en förskola med sjuka pedagoger. Det bör vara självklart att varken barn eller personal vistas i verksamheten då man är sjuk utan är hemma tills man är frisk.

Karensavdraget som det är utformat i dag försvårar möjligheten att stanna hemma. Genom ett slopat karensavdrag för förskolepersonal möjliggörs i större utsträckning hemmavistelse för att bli frisk. Fördelarna är flera: Det bidrar till ökad hälsa och ökat välmående och minskar eventuell stress hos personal som annars känner behov av att arbeta samtidigt som man inte är frisk. Det förhindrar även ökad smittspridning mellan personal och barn i de fall personal i stället är sjukskriven vid sjukdom.

Med det avslutar jag mitt anförande. Jag ber om ursäkt för att jag dragit över tiden med några sekunder och yrkar som sagt bifall till Sverigedemokraternas reservation 5.

(Applåder)

Anf. 146 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman!

Socialdemokraterna är här, Moderaterna är här och Vänstern är här och MP, KD och SD är här.I vårt glada lag har vi Liberalerna här i dag, och tittarna och talmannen är här i dag.Åh, det är så roligt att alla är här i dag!

Vi har väl alla, tror jag, hört den inledningen på dagen, antingen som vuxna som varit med barnen i förskolan eller som barn. Många av er har säkert själva gått i förskolan i Sverige. Det har inte jag, så jag har träffat på denna fina sång först som vuxen när jag har varit med mina barn i förskolan.

Förskolan är en oerhört viktig del av barnens uppväxt, och det är en fantastisk sak när man ser hur bra den kan fungera. Med mina egna barn har jag flera gånger varit med på förskolan och sett hur de leker med kompisarna, springer in till en favorit bland pedagogerna och ibland inte vill hämtas av sin pappa för att de har så roligt. Det kan man ju ta till sig. Att de sitter i ring på morgonen och får högläsning av en människa som verkligen kan engagera dem är en fantastisk upplevelse, liksom att se dem rita och skapa nytt.

Men jag har också sett motsatsen. Ständiga vikarier som inte vet vad barnen heter - eller, som vi precis hörde, var barnen är. Pärmen med barnens papper och saker de skapat är tom i ett halvår därför att det inte finns någon som har tid med det. Gråten när man lämnar. Då är det med ett tungt hjärta man går till jobbet. Man har rent av vänt i dörren med sina barn för att man inte känt att man kunnat lämna dem.

Fru talman! Förskolan kan vara helt fantastisk men också mindre bra, och hur bra den är avgörs jätteofta av hur bra personalen är och hur mycket personal det finns. Att det finns tillräckligt med personal i förskolan är helt enkelt avgörande för hur bra barnen mår.

Därför vill vi i Centerpartiet se ett nytt nationellt riktmärke för antalet barn per utbildad personal. Vi står inför stora utmaningar med bland annat stora barngrupper och brist på utbildad personal. Vuxna som lämnar sina barn men först och främst barnen själva måste kunna lita på att det finns vuxna på förskolan som ser dem.

I dag finns det riktmärken för hur stora barngrupper man får ha. Men det vi i Centerpartiet ser som en nödvändighet är ett riktmärke för antalet barn per utbildad personal. I slutändan är det ju det som är avgörande. Det hjälper inte att man har en barngrupp som inte är alldeles för stor om det inte finns nog med personal som ser till den. Därför vill vi i stället fokusera på antalet barn per utbildad personal. Det skulle också ge möjlighet att utforma verksamheten på olika sätt. Men först och främst vill vi sätta stopp för den situation vi ser i dag, där barngrupperna kanske inte är gigantiska men det å andra sidan inte finns personal till att ta hand ens om små grupper.

Fru talman! Centerpartiet har varit med och infört ett professionsprogram för förskolan. Tanken är att också skapa nya möjligheter för personal att läsa upp behörighet via VAL. Det skulle ge Sverige fler förskolepedagoger, vilket kan hjälpa till att bemanna enligt det nya kravet.

Vi vet att förskolan kan lägga en god grund för framtiden; det råder inget tvivel om det. Som Noria Manouchi nyss sa visar också forskningen att de som har gått i förskola får en bättre framtid och lyckas bättre i skolan.

De barn som skulle gynnas mest av detta är de barn som förskolan tyvärr har svårast att nå. Det är också de barnen som runt om i landet faktiskt medvetet hålls borta från förskolan. Att de barn som skulle gynnas absolut mest av denna satsning från välfärdssamhället aktivt väljs bort av välfärdssamhället, till exempel för att deras föräldrar inte jobbar, är ingen klok hållning.

Av alla barn i Sverige mellan tre och fem år är det i dag 23 000 som inte går i förskolan. Utrikes födda barn och barn från familjer med låga inkomster är kraftigt överrepresenterade i denna grupp. Därför vill vi från Centerpartiets sida ha bättre uppsökande verksamhet från förskolans sida gentemot familjer i utanförskap.

Vi vill också utöka rätten till förskola. Men att få en rättighet utan att ha kunskap om den hjälper inte särskilt mycket. Därför är det viktigt med uppsökande verksamhet så att utsatta familjer faktiskt nås av informationen.

Genom att dessutom erbjuda nyanlända föräldrar möjligheten att gå till en integrationsförskola, där sfi och förskola kombineras, gör man en insats som ger barnen en bättre start och bättre möjligheter att få ett bra skolresultat i framtiden men som också innebär att kvinnorna kommer in i sfi tidigare och att det skapas ett bättre incitament där. Det gynnar alltså både barnen och föräldrarna, särskilt kvinnorna.

Vi vill se fler timmar i förskolan för barn med föräldrar som inte arbetar, fru talman. Rätten till förskola varierar kraftigt beroende på om föräldrarna arbetar eller inte. Barn till föräldrar som har försörjningsstöd har inte rätt till förskola lika många timmar som barn vars föräldrar jobbar. För att nå de mest utsatta familjerna bör det antal timmar man har rätt till på sikt öka för den gruppen. Barn i utsatta familjer ska självklart ha samma möjlighet till en bra start i livet och samma förutsättningar att klara skolan framgent, och då är förskolan en bra grund.

Fru talman! Alla här inne vill självklart se förskolan bli ännu bättre. Det kommer en massa förslag. Vissa har vi redan hört från de två föregående talarna, och jag är rätt övertygad om att det kommer att komma fler förslag om saker som förskolan kan göra bättre från alla som sitter här.

Men då måste vi också inse att det finns problem med förskolans resurser. Att konsekvent kräva att förskolan ska leverera mer utan att tillföra nya resurser är inte realistiskt. Vi har från statens sida ofta varit duktiga på att vältra över förslag på kommunerna utan att se till att de får förutsättningar att leverera. Det är dags för både regeringen och riksdagen att sluta med detta.

Därför vill vi från Centerpartiets sida också se över systemet med maxtaxa. Det bör öppnas upp och ge större frihet för kommunerna att själva bestämma över avgiftsnivåerna. En viss höjning av maxtaxan skulle ge en stor intäktsökning för kommunerna från förskolan. Där ser vi som sagt en möjlighet att bygga ut förskolan med mer pedagogik och minskade barngrupper.

Det har den senaste tiden kommit flera domstolsbeslut som visar att utgifterna kommer att öka. Nu ska förskolorna börja betala för blöjor. Det är ett problem att man inte samtidigt ser till att de får bättre möjligheter att anpassa avgifterna efter detta.

Fru talman! För att återknyta till början av mitt anförande är det härligt att se alla här i dag och att vi får en bra debatt om hur vi kan göra förskolan bättre. Det är viktigt för Centerpartiet att de som har det svårast att komma in i samhället får bättre tillgång till de välfärdsmöjligheter vi har och att vi slutar hålla dem vars föräldrar inte jobbar utanför. Vi vill utöka rätten till förskola för barn med föräldrar i utanförskap och ge kommunerna i uppdrag att söka upp de familjer som inte utnyttjar förskolan i dag. Därför vill jag avslutningsvis yrka bifall till reservation 13 från Centerpartiet.

(Applåder)

Anf. 147 Michael Rubbestad (SD)

Fru talman! Jag håller med om det mesta som Niels Paarup-Petersen säger i sitt anförande. Som du säger tror jag att alla här inne verkligen brinner för förskolan och har en genuin gemensam vilja att förbättra den. Det gläder mig verkligen att du nämner taket för antalet barn per pedagog. Detta välkomnar jag, och jag lyfte också fram det i mitt anförande.

Min fråga blir således: Hur kommer det sig att Centerpartiet väljer att släppa fram en budget från Socialdemokraterna där man minskar anslagen för minskade barngrupper och färre barn per pedagog med 700 miljoner kronor? Detta går lite grann emot det som du lyfte fram i ditt anförande.

Anf. 148 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Jag vill gärna tacka Michael Rubbestad för att han ställer frågor. Som du säger är det väldigt bra om vi kan få till stånd att det blir färre barn per pedagog. Det är ingen tvekan om att förskolan behöver mer pengar.

Man kan alltid diskutera vilken typ av extrasatsningar man ska fokusera på - det har jag full respekt för. Men det som är grunden för förskolan och som vi inte får glömma är att den inte är statligt finansierad. Det är en kommunal verksamhet. Vi vill ge förutsättningar för kommunerna att hitta nya lösningar för finansieringen.

Jag tror att vi alltid kommer att ha en politisk diskussion här i riksdagen om vem som kastar flest riktade bidrag efter olika kommunala områden, om vad vi kallar dem etcetera. Jag skulle önska att vi kunde gå över till färre riktade bidrag och mer allmänna pengar till kommunerna för olika områden. Detta är en politik som vi i Centerpartiet driver.

Jag ser dock inte att det är den enskilda satsningen som kommer att vara skillnaden för förskolan. Ge i stället kommunerna de breda förutsättningarna att styra över sin ekonomi! Vi har reformerat den kommunala utjämningen och har från Centerpartiets sida fått igenom breda satsningar på kommunernas ekonomi. Vi har sagt att vi kommer att fortsätta att ge mer pengar till kommunerna så att de kan bestämma över sina områden och hur pengarna ska fördelas. Det är detta som är Centerpartiets grundläggande ideologi - vi tror på decentralisering.

Sedan behövs det extra finansiering till kommunerna, men vi tror inte att den bästa lösningen är att vi från statens sida fortsätter att hela tiden titta på nya enskilda sätt att kasta pengarna i riktade bidrag. Satsa i stället allmänt på kommunernas ekonomi så att de kan bestämma över sin egen verksamhet. Det är detta vi vill, och samtidigt via förändrad maxtaxa ge dem möjlighet att hitta en ny finansieringskälla. Det är vår politik.

Anf. 149 Michael Rubbestad (SD)

Fru talman! Tack så mycket, Niels, för svaret!

Jag tänkte hoppa till något helt annat. I er kommittémotion kan vi läsa att riksdagen föreslås ställa sig bakom det som anförs i motionen om att fristående förskolor ska inspekteras av Skolinspektionen. I Moderaternas motion kan vi läsa att riksdagen föreslås ställa sig bakom att Skolinspektionen ska överta tillsynen av samtliga förskolor, det vill säga även de fristående. Det är exakt samma yrkande.

Som jag var noga med att lyfta fram under vår beredning i utskottet ställer sig Sverigedemokraterna också bakom detta. Det betyder att vi har en majoritet i och med att Liberalerna också har en skrivning. Hur kommer det sig att Centerpartiet inte tar den här chansen och följer upp detta, när vi har en tydlig majoritet och är överens om att Skolinspektionen borde överta ansvaret även för de fristående förskolorna?

Anf. 150 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Vi är såklart alltid villiga att få igenom vår politik. Nu har vi i år gjort en budget tillsammans med regeringen, som vi såklart står bakom. Vi är, vill vara och kommer att fortsätta vara en trovärdig samarbetspartner. Det innebär att man går samman med dem som man vid det aktuella tillfället har gjort en budget tillsammans med.

När det gäller konkreta lösningar, till exempel att Skolinspektionen ska intervenera, är jag säker på att vi kan fortsätta att ha diskussioner i riksdagen om hur vi ska lösa detta framgent. Vi har tidigare skrivit ihop saker i utskottet. När man har processer i riksdagen är det dock viktigt att man lyfter saker i tid, när vi behandlar frågorna, så att det finns möjlighet att skriva ihop saker. Det kan inte göras när saker redan är klara, som skedde vid det här tillfället om jag minns rätt. Då kanske vi kan lösa situationer framgent - om vi från alla partier får ordentlig koll på processerna.

Anf. 151 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nr 4. Även om vi står bakom alla våra reservationer vill jag för tids vinnande yrka bifall endast till den.

Jag vill också börja med att säga att vi alla här håller med om att svensk förskola är unik. Vi håller också med om att svensk förskola är av hög kvalitet och att det system som vi har byggt upp kring den svenska förskolan på ett väldigt positivt sätt skiljer sig från systemen i stora delar av världen. Men vi måste samtidigt erkänna att det finns problem.

Alla barn ska kunna utvecklas med de bästa förutsättningarna och utifrån sina behov. En bra förskola är minst lika viktig för barns utveckling som en bra skola. Rätten till en bra förskola för alla barn är en självklarhet för Vänsterpartiet. Bra barnomsorg är också en förutsättning för att kvinnor och män ska kunna förvärvsarbeta på lika villkor.

Inom förskolan löper dock personalen större risk än andra yrkesgrupper på arbetsmarknaden att drabbas av exempelvis stressrelaterade sjukdomar. Det riskerar att i slutändan drabba barnens utveckling. Barnen har rätt till en bra verksamhet, och personalen har rätt till en god arbetsmiljö.

Många anställda i förskolan mår inte bra i dag, och många vittnar om sin pressade situation. Stora barngrupper och för få kollegor leder till en stressad arbetsmiljö. Lärarförbundet har rapporterat, baserat på Försäkringskassans uppgifter, att personal i förskolan löper 63 procent högre risk att bli sjukskriven än genomsnittet på arbetsmarknaden. Sett till psykiska sjukdomar, där stressrelaterade diagnoser ingår, är risken för den som arbetar i förskolan 81 procent högre att drabbas av en sådan sjukdom än för övriga arbetsmarknaden. Detta är allvarligt ur ett arbetsmiljöperspektiv och riskerar även att påverka barnens utveckling.

Storleken på barngrupperna påverkar både barn och personal. Skolverket har riktlinjer för barngruppsstorlek, men de är enbart en rekommendation. Det måste förändras. I dag är rekommendationen 6-12 barn per grupp i åldern 1-3 år samt 9-15 barn per grupp i åldern 4-5 år. Skolverkets riktlinjer bygger på samlad internationell och nationell forskning och visar på fördelarna med mindre barngrupper, bland annat att det leder till bättre miljö med lägre ljudnivå och gynnar barns lärande.

Vänsterpartiet anser att dessa riktlinjer är bra, men eftersom det inte finns någon reglering av barngruppsstorlekarna överskrids på många håll Skolverkets riktlinjer. Regeringen bör därför återkomma med förslag för att komma till rätta med dessa problem och införa en reglering av barngruppernas storlek i förhållande till antalet pedagoger i stället för att det bara ska vara en rekommendation.

Många pedagoger i förskolan vittnar också om för höga ljudnivåer. Ljudnivån är så pass hög att pedagogernas hörsel tar skada. Hörselnedsättning och tinnitus är vanligt förekommande. Dessutom är det en stressfaktor för både barn och personal.

Ett citat från Arbetsmiljöverket lyder: "Höga ljudnivåer på förskolan är ytterligare ett arbetsmiljöproblem som drabbar både vuxna och barn." Man hänvisar till ett forskningsprojekt från Umeå där 17 förskolor ingick, som visade att ljudnivån i förskolan under en arbetsdag ligger över 70 decibel i snitt, vilket är mycket tröttande och kan skapa stressreaktioner. Samtidigt är det en varierande ljudbild med plötsliga toppar i form av skrik, slammer, omkullvälta stolar och bullriga leksaker, vilket inte är konstigt i en förskola. Men det handlar också om att vi har så pass stora barngrupper som vi har i dag. Det är inte ovanligt att personal drabbas av ljudtrötthet och stress.

En del i problematiken med hög ljudvolym är som sagt barngruppernas storlek samt att många förskolelokaler inte är dimensionerade för det antal barn som går där. Det är helt enkelt för många barn i förhållande till lokalens storlek.

Vänsterpartiet anser att det är viktigt att barngrupperna inte är större än vad lokalerna är dimensionerade för samt att lokalerna på olika sätt ska vara anpassade för den verksamhet som bedrivs där.

Fru talman! Många människor arbetar på det som vi kallar för obekväm arbetstid, det vill säga kvällar, helger och nätter. I dag har föräldrar ingen rätt till barnomsorg på dessa tider. I stället är det upp till varje kommun att avgöra om man ska erbjuda detta. Det gör att många föräldrar inte har möjlighet att arbeta kvällar, helger och nätter. Det drabbar i synnerhet ensamstående föräldrar, varav många är kvinnor. Många av dem tvingas byta arbetstider eller förlita sig på att exempelvis släktingar och vänner kan hjälpa till med barnpassning - allt för att få vardagen att gå ihop. Så kan vi inte ha det i ett modernt välfärdssamhälle. Rätten till barnomsorg på obekväm arbetstid är en viktig del av Vänsterpartiets feministiska politik.

Vänsterpartiet anser att det måste skapas bättre förutsättningar för alla föräldrar att kombinera sitt föräldraskap med arbete. Barn behöver också trygghet och kontinuitet. Det kan de få om det finns en permanent lösning med en professionell barnomsorg, utförd av utbildad personal med kunskap och erfarenhet. Barnomsorgen måste därför anpassas till de behov som finns. Vi menar att regeringen bör utreda möjligheten att lagstifta om förskoleverksamhet på obekväm arbetstid.

Fru talman! I den budget som vi debatterade sent under 2019 kunde vi se att regeringen gjorde nedskärningar på förskolan. Detta var något som Vänsterpartiet motsatte sig. Vi sköt till mer resurser till förskolan än alla andra partier i Sveriges riksdag.

Kommun efter kommun skär just nu ned inom förskolan och skolan. Därför har vi i Vänsterpartiet i dagarna krävt att regeringen ska ge ytterligare 10 miljarder till Sveriges kommuner och regioner, och en del av dessa miljarder ska gå just till att minska barngruppernas storlek, att satsa på mer personal och tillskjuta resurser till den svenska skolan och förskolan.

Till alla de hjältar och hjältinnor som arbetar i förskolan, till dem som är fackligt aktiva och till dem som är engagerade i förskoleupproret vill jag säga att vårt krav på 10 miljarder kronor inte är något som vi kommer att släppa. Vi kommer att ställa dessa krav även i fortsättningen och stå fast vid dem. För oss är det viktigare att ni får de resurser som krävs för att klara av att hålla en hög kvalitet i vår förskola även i fortsättningen än att vara bekväma i den politiska debatten.

Anf. 152 Roger Haddad (L)

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till Liberalernas reservation nr 9 i utbildningsutskottets betänkande, om en nationell förskoleinspektion. Till skillnad från tidigare talare vill jag fokusera på just det som jag anser är statens viktigaste uppgift.

I dag är det kommunerna som är huvudman för förskolorna, och det är kommunerna som beslutar om och godkänner enskilda förskolor som drivs av alternativa huvudmän. Den valfriheten ska vi slå vakt om. Den är väldigt uppskattad av många föräldrar. I många kommuner går upp till 30 eller 40 procent av barnen på alternativa förskolor.

Det staten ska göra, men som Liberalerna menar att den inte gör i tillräcklig grad, är att följa upp kvaliteten när det gäller förskolan. Förskolan har generellt sett i den utbildningspolitiska debatten ett gott renommé. De flesta talar varmt om förskolan och att Sverige står starkt när det gäller förskolans verksamhet och barnomsorgen i synnerhet.

När Skolinspektionen granskar kvaliteten, det pedagogiska arbetet, upplägget, styrningen, utvecklingen och barnens möjligheter att utvecklas, stimuleras och utmanas kopplat till läroplaner och nationella mål upptäcker vi tyvärr att mycket av de brister som återfinns i svensk förskola lite grann speglar det vi också ser i grundskolan och gymnasieskolan. Det handlar om kvalitetsbrister, skillnader i kvalitet och skillnader i ambitioner, och det kan relateras till socioekonomiska skillnader och segregationsfaktorer.

Därför är det anmärkningsvärt att staten inte har gjort mer för att systematiskt följa upp kvaliteten när det gäller förskolan. Vi kan stå här och berätta om allt vi önskar och skulle vilja göra med svensk förskola, men vi kan inte komma ifrån att det ytterst är de enskilda aktörerna och de 290 kommunerna som är huvudmän för svensk förskola. Det är deras skyldighet att se till att man satsar på förskolan. Det är ytterst deras skyldighet att se till att man bemannar med rätt kompetens och utökar andelen förskollärare.

Det står också i Skolinspektionens rapporter att de viktigaste framgångsfaktorerna är tillgången på högutbildad personal, alltså andelen förskollärare, och barngruppernas storlek. Det är de två enskilt viktigaste faktorerna för en framgångsrik förskola där det inte behövs förbättringsinsatser.

Liberalerna har följt Skolinspektionen sedan dess tillkomst för tio år sedan. Deras förmåga och kapacitet har vi lyft upp. De behöver inte bara mer resurser. De behöver också utöka sin förmåga. I dag prioriterar man grundskolan och gymnasieskolan. Man prioriterar inte viktiga verksamheter som vuxenutbildningen eller för den delen förskolan, som vi debatterar i dag. Men det gjordes en långtidsstudie 2015, 2016 och 2017. Det var en stor utvärdering. Drygt 100 kommuner var med i den granskningen. Även där slår man fast dessa skillnader. Det finns ingen likvärdighet. Det finns ingen likvärdighet i kvalitet och tillgång till pedagogisk personal och förskola över landet. Det vi ser när det gäller pedagogisk segregation och ambition i grundskolan syns tyvärr redan i förskoleverksamheten, och det är allvarligt.

Dessutom kan jag nämna, fru talman, att Skolinspektionens granskningar visar att många av huvudmännen, de som leder och styr villkoren och förutsättningarna för förskolan, inte ens har koll på sin egen kvalitet och sin egen verksamhet. Hur ska de, om de inte har koll, kunna bidra till att utveckla kvaliteten och satsa på mindre barngrupper och öka andelen förskollärare?

De stickprov och nedslag som Skolinspektionen ändå har gjort fokuserar för mycket, tycker jag, på enskilda förskolor eller på hur kommuner granskar enskilda förskolor. Vår slutsats - avslutningsvis - är att staten borde inrätta en statlig förskoleinspektion, ta över tillståndsförfarandet och ta över kvalitetsansvaret fullt ut men också förstärka Skolinspektionen så att vi inte får denna tillfälliga och ryckiga granskning där det kan ta tre till fem år innan en kommunal förskola eller en enskild förskola över huvud taget sätts under lupp.

Anf. 153 Roza Güclü Hedin (S)

Fru talman! Man blir på lite trallhumör när Niels har varit uppe och inte sjungit för oss men nästan.

Fru talman! Alla barn har rätt till en bra start i livet. Det handlar om trygghet, omsorg och vetskap om att de känner sig sedda. Så ska det vara oavsett vem du är, var du bor eller var du kommer ifrån.

Förskolan är en viktig del i utbildningssystemet. Förskolan ska vara kompensatorisk och bidra till att utjämna skillnader. Den är helt avgörande för att man ska nå jämställdhet på arbetsmarknaden men också när det gäller att möjliggöra ett livslångt lärande och tillväxt.

I dag debatterar vi alltså betänkande UbU8. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i sin helhet i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Jag har stått i denna kammare och debatterat förskolan i snart fem år. Varje gång har jag gjort det med en känsla av stolthet. Jag känner stolthet över svensk förskola, för jag vet vad den betyder för samhällets utveckling och för barnen som får ta del av den fantastiska verksamhet som den faktiskt är.

Under dessa år har jag samtalat med väldigt många föräldrar. Jag har mött väldigt många barn i deras vardag. Jag har lyssnat till deras behov, och jag har lyssnat till deras funderingar. Jag har också mött förskollärare och barnskötare som varje dag går till sitt jobb med ett engagemang och en vilja att göra ett bra jobb. Det finns en stark känsla av att deras jobb gör skillnad. Deras kreativitet och kunskap har också uttryckts i bekräftelser från barn som har tagit del av förskolans utbud och möjligheter.

Häromdagen passerade jag och min dotter hennes gamla förskola. Hon sken upp och pratade om deras ateljé och deras lekar, och hon påminde mig om hennes kompisar och pedagoger som hon höll väldigt nära. Nu i förskoleklass har hon större möjligheter att ta till sig de kunskaper som hon fått i förskolan. Hon knäckte läskoden där. Hon började lära sig hur tid och rum fungerade. Hon lärde sig om andra naturvetenskapliga upptäckter. Detta får hon upprepa, och det tar henne till nya kunskaper och insikter där hon är i dag.

Fru talman! Jag är, som sagt, på många sätt stolt över den svenska förskolan och de insatser och reformer som vi har genomfört sedan den socialdemokratiska regeringen tillträdde 2014. Med det sagt vill jag också säga att jag inte är nöjd. Det är ett pågående arbete, som aldrig får stanna av, att förbättra och ge förutsättningar till alla barn och förskolor i Sverige.

Jag har under mina år som utbildningspolitiker haft förmånen att också lyssna på väldigt många duktiga barnskötare. En av dem, Åsa Hedlund, är representant för Kommunal. Hon har varje gång framhållit vikten av att få fler utbildade barnskötare och kollegor vid sin sida. Vi har gemensamt på lokalt men också nationellt håll lyft barnskötarnas roll i förskolan. Vi har lyft frågan om att vi måste ha som mål att uppvärdera och höja statusen för barnskötarutbildningen så att vi kan säkra kompetensförsörjningen runt om i vårt land. Här har huvudmännen ett väldigt viktigt arbete att göra.

Jag har också mött representanter från Lärarförbundet. Särskilt två av dem, Pia Rizell och Sandra Axelsson, har lyft frågor kring arbetsmiljö, forskning och hur vi måste jobba vidare för en mer likvärdig förskola och kompetensutvecklingsinsatser för att göra yrket mer attraktivt och hållbart. Vi har mött förskoleupprorets representanter som liksom de fackliga lyft behovet av att fortsätta utveckla och satsa på förskolan och dess personal för att man ska kunna ge varje barn verktyg att göra sin livsresa och nå sin fulla potential genom det livslånga lärandet.

I dessa möten blir det uppenbart att vi har mycket att vara stolta över men också att vi behöver göra väldigt mycket mer. Jag vill rikta ett tack till alla er som på ett konstruktivt och genuint sätt bidrar med era erfarenheter så att vi bereds möjlighet att ta ytterligare steg mot målet om en bättre och mer högkvalitativ förskola.

Fru talman! Förskolans roll har stärkts de senaste åren. Det är positivt att man har tagit många steg i rätt riktning. Man har frångått familjepolitiken och synen på att förskolan är en barnpassningsinstitution. Man har stärkt förskolans status genom att den är en del av utbildningssystemet. Det heter inte dagis. Det heter förskola, för det är en lärande institution sedan 1998.

Det är positivt att föräldrar till mer än 90 procent av alla barn i förskoleåldern aktivt väljer förskolan. Det är ett viktigt erkännande i tider då vi diskuterar olika typer av rapporter och förskolans roll i fråga om barnens utveckling och förmåga att ta sig igenom skolan.

I betänkandet behandlas väldigt många motioner. I flera yrkanden påpekar man att förskolan har en viktig roll för de barn som aldrig eller sällan möter det svenska språket i hemmet. I den reviderade läroplanen har det svenska språket förstärkts genom att man lägger vikt vid hur man kan bidra till att stimulera språkutvecklingen. Riksdagen har i enighet beslutat att tillföra medel för att möjliggöra en förskola med språkutveckling. Det nya statsbidraget ska stimulera nyanländas språkutveckling. Genom bidraget kan kommunerna eller huvudmännen göra insatser för att kompetensutveckla sin personal, och det är väldigt bra. Regeringen avser också att tillsätta en utredning för att undersöka hur en lagstiftning om rätt till en obligatorisk språkförskola från tre års ålder med minst 15 timmar i veckan ska kunna införas inom ramen för förskolan.

Fru talman! Vidare lyfts frågor om kvaliteten i förskolan. I många förskolor går utvecklingen åt rätt håll, men i andra går personalen på knäna. Förskolan står inför utmaningar som är kopplade till ojämlikhet, personalbrist och stora barnkullar. Det är utmaningar som politiken behöver prioritera och lösa. Forskningen och professionen talar för att förskolans kvalitet är tätt kopplad till ett tydligt och tillgängligt pedagogiskt ledarskap. Därför har vi jobbat för att förskolans chefer ska ha samma yrkestitel som chefer i övriga skolformer och samma rätt att gå den statliga rektorsutbildningen. Sedan 2019 benämns de också som rektorer och inte som förskolechefer.

Fru talman! Barngruppernas storlek har en avgörande betydelse för att höja kvaliteten och måluppfyllelsen i förskolan. Sedan den socialdemokratiska regeringen tillträdde har vi årligen satsat för att minska barngruppernas storlek. I dagsläget ligger denna satsning på över 1 miljard.

De nationella riktmärken för barngruppernas storlek som alliansregeringen skrotade har återinförts. Det har gett effekt, säger Skolverkets bedömningar. Även om många i debatten ibland framhåller att det inte har gjort någon skillnad kan vi ändå glädjas åt att riktmärkena och statsbidraget har påverkat utvecklingen åt rätt håll för att minska barngruppernas storlek.

Mer behöver såklart göras. Vi är inte nöjda. Vi vet att barn som har gått i en förskola med hög kvalitet är bättre förberedda för skolan, har bättre språkkunskaper och visar större social kompetens jämfört med barn som inte har deltagit i förskolans verksamhet. Detta gäller särskilt barn som kommer från tuffa uppväxtvillkor och en tuff socioekonomisk bakgrund.

För att kunna möta de här barnen och deras behov krävs det att man fortsätter att genomföra insatser både nationellt och lokalt på huvudmannanivå genom att strukturera arbetet och ge tid för det kollegiala lärandet, ge pedagogerna tid att vara pedagoger och ge möjlighet till god omsorg och gott omhändertagande.

Med detta vill jag tacka för möjligheten att få prata om det kanske absolut viktigaste inom utbildningssystemet och för våra barn - förskolan.

(Applåder)

Anf. 154 Michael Rubbestad (SD)

Fru talman! Ledamoten lyfter i sitt anförande fram att vi behöver prioritera förskolan, att det är stora utmaningar som vi ska jobba med att lösa och att personal går på knäna. Vi fick höra att barnen ska göra sitt livs resa i förskolan. Vi hörde också om vikten av barngruppernas storlek och att regeringen årligen har satsat på att minska barngruppernas storlek.

Ledamoten nämner också att man inte är nöjd. Det förstår jag eftersom man i det senaste förslaget gör en minskning med 700 miljoner kronor i budgeten på den del som speciellt används för att minska barngruppernas storlek.

Jag får inte detta att gå ihop. Det som ledamoten säger låter bra, men ni gör helt andra satsningar i er budget. Hur funkar detta?

Anf. 155 Roza Güclü Hedin (S)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag vill fortsätta på Nils trallande: Och alla är här! Men SD har precis kommit hit. Välkomna, Sverigedemokraterna, in i förskoledebatten!

Det stämmer helt enkelt inte som ni påstår att vi skär ned 700 miljoner på satsningen för att minska barngruppernas storlek. Vi satsar 1,23 miljarder på det här området, och vi har gjort det under alla de år som vi har regerat tillsammans med Miljöpartiet med stöd av andra partier.

Det stämmer inte, och jag måste säga att det är anmärkningsvärt att Sverigedemokraterna och Michael Rubbestad står här i kammaren och kommer med felaktiga uppgifter. Jag vill inte använda ordet "skäms" men att ni inte funderar lite kring var ni har varit de här senaste åren när ni har skurit ned på det här området gång efter gång! Vi har satsat gång på gång, medan ni har valt att inte stödja det förslaget.

Ni har inte någon gång under många år i denna kammare haft en satsning på att minska barngruppernas storlek. Men i dag är Michael Rubbestad här, och han är välkommen.

(Applåder)

Anf. 156 Michael Rubbestad (SD)

Fru talman! Som ledamoten vet är jag ny i riksdagen sedan valet 2018. Innan dess var jag en av de föräldrar som har hämtat och lämnat mina barn i förskolan och tagit hand om snor och blöjor och allt vad det kan vara. Jag tackar så mycket för välkomnandet!

Jag kanske inte kan räkna; jag vet inte. Men när man tittar i budgeten under 1:7 ser man att anslagen för 2019 låg på 4 miljarder plus och anslagen för 2020 ligger på 3 miljarder plus. Det har minskat med 692 miljoner, för att vara exakt. Det står i klartext i budgeten.

Tyvärr har jag inte dokumentet med mig, men det står i klartext under område 1:7. Jag hoppas att jag kan få ett förtydligande kring det, för det vore önskvärt.

Ledamoten började i sitt anförande med att yrka avslag på alla motioner. Vad är det som är så hemskt med mitt yrkande, som lyder att vi aktivt ska fokusera på och verka för att förbättra förskolepersonalens arbetsmiljö, att ledamoten aktivt måste yrka avslag på det och sedan kommer att trycka på den röda knappen när vi voterar om det i eftermiddag?

Anf. 157 Roza Güclü Hedin (S)

Fru talman! Tack, Michael Rubbestad! Jag upprepar det jag sa: Vi satsar 1,23 miljarder för att minska barngruppernas storlek, och det har haft effekt. Mer behöver dock göras, och där är Michael Rubbestad återigen välkommen att göra det man bör göra för att det ska bli bättre.

Michael Rubbestad ställde en väldigt relevant fråga: Varför yrkar jag avslag på era motioner? Det är för att vi inte delar utgångspunkter när det gäller hur man ska bedriva en bra politik. Vi delar inte värderingar, inte heller på det här området.

Ni för en politik som går emot forskning. Ni går emot forskning och beprövad erfarenhet på flera områden inom förskolan och har extremt konservativa idéer som jag inte tycker hör hemma i ett Välfärdssverige eller i en svensk förskola.

Ni är emot att förskolan ska bidra till att bilda och vägleda våra barn i att bli demokratiska och fria individer som är medvetna om sina rättigheter och som lär sig värderingar om hur man accepterar och respekterar varandras olikheter. Detta är någonting som är väldigt skrämmande för Sverigedemokraterna, och därför finns det all anledning för mig att aldrig stödja någonting som ni föreslår på det här området.

Däremot vet jag vad mitt parti och vi gör: Vi satsar på att minska barngruppernas storlek. Vi satsar på förskollärarutbildningen. Vi satsar på barnskötarutbildningen. Vi gör insatser för arbetsmiljön och för att huvudmännen ska få de resurser som de behöver för att kunna göra adekvata och viktiga insatser för arbetsmiljön och för dem som arbetar i förskolan, för att kunna göra det som är bra för barnen i förskolan.

De satsningar som Michael Rubbestad nämnde gör vi redan, och vi kommer att fortsätta att utveckla svensk förskola - utan Sverigedemokraterna.

(Applåder)

Anf. 158 Gudrun Brunegård (KD)

Fru talman! Förskolan är den plats där många barn tillbringar den absoluta merparten av sin vakna tid. I familjer med heltidsarbetande föräldrar kan barnet ha "arbetsdagar" som är långt mer än åtta timmar, vilket är det som är föreskrivet i lag för oss vuxna, eftersom restiden mellan förskolan och jobbet måste läggas till. Därför är det självklart att förskolan måste hålla en väldigt god kvalitet. Det är ju där vi lämnar det käraste vi har.

Förskolan måste formas efter barnets behov. Därför är det oroväckande att storleken på barngrupper ligger högre än Skolverkets riktvärden, framför allt för de minsta barnen.

Riktvärdet med högst sex till tolv barn i småbarnsgrupperna - barn upp till tre år - är inte satt på måfå utan grundat på forskning. Det är flera som har varit inne på det tidigare. Det hänger ihop med att för barn är anknytningen väldigt viktig för den framtida psykiska och fysiska hälsan. Ett litet barn klarar inte av att knyta en nära relation till alltför många andra personer. Ett barn som berövas möjligheten till att bygga en fast, förtroendefull, trygg och nära relation till ett begränsat antal vuxna löper större risk att längre fram i livet uppleva otrygghet. Forskningen visar också ett samband med ökade koncentrationssvårigheter längre fram i livet.

Det är skälet till att vi kristdemokrater vill lagstifta om att småbarnsgrupper inte ska få vara större än tolv barn. Nu är detta och våra övriga förslag inte nya för i år, utan det är sådant som vi står fast vid sedan tidigare. Därför ligger våra yrkanden inom förskoleområdet som förenklade förfaranden och tas i dag upp endast som ett särskilt yttrande. Men det är därmed inte mindre viktigt att prata om frågan, för den skull.

Det får, till exempel, inte finnas utrymme för huvudmännen, vare sig de är offentliga eller privata, att trixa med siffrorna. SVT rapporterade för en tid sedan om en namngiven kommun där man hade startat inte mindre än 54 nya avdelningar på sina förskolor. När man tittade närmare på detta verkade det ganska imponerande för en medelstor svensk stad med 54 nya avdelningar. Men i själva verket var det bara sju av dessa avdelningar som fanns på två nyöppnade förskolor. De återstående 47 avdelningarna hade man skapat genom att dela på grupper inom skolan. Det verkar som att man på papperet kan skapa nya mindre grupper för att det ska se bättre ut i statistiken. Det fanns inte mer fysiskt utrymme, och det fanns inte fler förskollärare. Antalet barn per heltidstjänst ligger på det stora hela konstant.

Ett annat vanligt sätt att trixa med statistiken är att ha små barngrupper under en kortare del av dagen. Men vi måste ha statistik som visar det verkliga förhållandet.

Fru talman! Många av oss i utskottet har vid upprepade tillfällen träffat representanter för förskoleupproret. Det genomfördes en workshop för några månader sedan. Då gav de på ett närmast plågsamt närgånget sätt en beskrivning av förskolepersonalens vånda för att räcka till för de stora barngrupperna. De hinner inte ägna sig åt det tysta barnet som drar sig undan eller nå fram till det utagerande barnet innan det har blivit för agiterat för att man ska kunna förebygga ett utbrott, eller att ta sig tid med det gråtande barnet, eller för något så viktigt som att gå åt sidan och förbereda det pedagogiska arbetet. I stället är det ofta det arbetet som prioriteras bort när det är kort om personal.

Förskollärare och barnskötare är de yrkesgrupper som har de absolut högsta sjuktalen. Det säger något om förskolan som arbetsmiljö. Det är också något som andra har varit inne på. Det vi kanske glömmer bort är att det handlar om personer som kan sjukskriva sig. Barnen i förskolan kan inte sjukskriva sig. De är dessutom känsligare än vad vi vuxna är.

Mitt yngsta barnbarn närmar sig två och ett halvt år. Hans pappa är barnskötare. Han känner förskolemiljön utan och innan. Pappan har i samförstånd med mamman kommit överens om att vara hemma med barnet på heltid - i närmare två och ett halvt år, bortsett från de 15 timmar i veckan som barnet är i förskolan. Familjen har sett det som den bästa lösningen eftersom läget är jobbigt på många förskolor.

Hur skulle pappan, denna barnskötare med lång erfarenhet i pedagogisk verksamhet, med gott samvete kunna lämna ifrån sig ett känsligt litet barn på en överfull förskoleavdelning och sedan själv gå och jobba på en annan överfull förskoleavdelning där han själv känner att han inte kan ge barnen det de behöver? Det dilemmat känner många föräldrar igen sig i, och det är därför som vi kristdemokrater inser att vi behöver ge föräldrarna större möjlighet att själva välja hur de ska lösa familjepusslet.

Fru talman! Det måste i varje kommun finnas en palett med olika varianter av offentliga och enskilda förskolor, pedagogisk omsorg, föräldrakooperativ och barnomsorgspeng. Det ökar möjligheten att familjen hittar en form som passar för just den familjen och det barnet. Barn är olika. En del mår bra i den kreativa pedagogiska miljö som finns på en väl fungerande förskola. Andra barn behöver lite längre tid med mer lugn och ro i hemmiljö, som gamla tiders familjedaghem. Det är något som tyvärr finns i alldeles för få kommuner i landet i dag.

Fru talman! Låt oss lyfta oss över den ideologiska retorikens träsk och se till vad som är bäst för det enskilda barnet. Den som kan läsa barnet allra bäst är i de allra flesta fall barnets föräldrar. Lås oss lyssna på dem. Mer än 70 procent av föräldrarna i dag tycker att Kristdemokraterna har den bästa politiken för barn och familj. Förskolan behöver ges förutsättningar att vara det den är tänkt att vara. Kommunerna orkar inte prioritera fram den resursförstärkning som skulle behövas för att på allvar minska barngrupperna till rimliga nivåer. Några talare har tagit upp frågan om ett tak för antalet barn per pedagog. Det är inte fel. Men vi kristdemokrater väljer att utgå från barnperspektivet. Vår ingång är att lagstifta om maxstorlek på småbarnsgrupperna, vilket jag redan har varit inne på.

Fru talman! De flesta föräldrar är beredda att betala lite mer för att få en förskola av bättre kvalitet. Vi tycker därför att det vore rimligt att höja beloppet för maxtaxan så att det kommer in mer pengar i systemet och till kommunerna. Vi menar att kommunerna ska lägga in lika mycket pengar som staten. Tre olika parter ska bidra till att göra resursförstärkningen till förskolan. Pengarna går direkt in i förskolan för att förbättra för barnen och göra det möjligt att öppna fler nya avdelningar och glesa ut antalet barn så att varje barn får mer tid med vuxna, färre vuxna som skiftar arbete och bättre arbetsvillkor för förskolans personal.

Med mer resurser kan man skapa bättre arbetsmiljö. Därmed kan man också attraktiviteten så att fler söker sig till yrken inom förskolan och färre söker sig bort därifrån.

(Applåder)

Anf. 159 Roza Güclü Hedin (S)

Fru talman! Tack, Gudrun Brunegård, för ditt anförande!

Anförandet väckte många tankar hos mig. Att stå i riksdagens kammare och säga att kommunerna inte orkar med sitt uppdrag gör att jag funderar på vilka signaler man skickar. Gudrun Brunegård säger att vi ska lägga det ideologiska pratet åt sidan. Men jag undrar vad Kristdemokraterna vill göra med politiken som verktyg. Varför vill man verka inom politikens ramar?

Det finns en mängd olika saker man kan göra, bör göra och fortsätta att göra inom området. Förskolan förtjänar mer ansträngning, och barnen förtjänar mer ansträngning. De som arbetar inom förskolan förtjänar mer ansträngning för att allt ska bli bra.

Här har regeringen återinfört riktmärkena för barngruppernas storlek. Det är någonting som Krisdemokraterna tog bort under alliansregeringen. Jag är nyfiken på hur Gudrun Brunegård funderar i den frågan.

Vi har investerat över 1 miljard för att minska barngruppernas storlek. Det har inte varit en prioriterad fråga för Kristdemokraterna. Vi har satsat på förskollärarutbildningen, och vi har utökat utbildningsplatserna. Vi har stärkt det pedagogiska ledarskapet, och vi har investerat för att man ska kunna stimulera till mer nattis och barnomsorg kvällstid så att det ska förenas med ett arbetsliv på sådana tider.

Hur tänker Gudrun Brunegård att man ska använda politikens verktyg härifrån?

Anf. 160 Gudrun Brunegård (KD)

Fru talman! Tack, Roza Güclü Hedin, för att vi får diskutera frågan!

Förskolan är otroligt viktig. Jag var inne på att den absoluta merparten av alla barn tillbringar mycket tid där. Flera andra har tidigare varit inne på de grundläggande kunskaper och värderingar som man tar med sig resten av livet. Därför är det jätteviktigt att vi har en förskola av hög kvalitet.

Jag sa att kommunerna inte alltid klarar av att prioritera förskolan. Det är bara att titta på den krassa verkligheten. Det är ju till och med så att den socialdemokratiskt ledda regeringen ser sig nödsakad att ha en massa riktade statsbidrag. Man tror inte att kommunerna klarar av att prioritera, utan man måste skriva dem på näsan. Dessutom måste kommunerna sätta sig och söka statsbidrag för ett specifikt, smalt ändamål. Det är kanske så tidskrävande att kommunerna måste anställa personal för att söka dessa riktade statsbidrag.

Det är bättre att man hittar ett sätt att ge kommunerna förtroendet och att ge dem pengarna med allmänna statsbidrag. Vi lägger 30 miljarder mer till välfärden. Där kan kommunerna själva prioritera - en kommun kanske ser att kommunen behöver lägga mer pengar för att starta fler förskoleavdelningar.

Det går inte i en handvändning att minska de stora barngrupperna, särskilt inte med tanke på den brist vi har på förskollärare och barnskötare i dag. Vi behöver tid för att bygga detta.

Anf. 161 Roza Güclü Hedin (S)

Fru talman! Jag skulle säga att det är bättre att skriva på näsan än att dra bort 140 miljarder från välfärden. Vi satsar också 35 miljarder för att kunna göra förstärkningar, vilket Gudrun Brunegård faktiskt nämnde i sitt svar.

Någonting som är väldigt viktigt, och som Gudrun Brunegård också nämnde, är frågan om vem som vet bäst. Jag är allergisk mot den frågan - föräldrar är naturligtvis de som bäst vet hur deras barn mår och vad som är viktigt och bra för dem.

Forskningen säger dock att förskolan är bäst för barn för att de ska kunna ta till sig och påbörja sin livsresa med det livslånga lärandet. Förskolan är i särklass bäst på att bereda barnen möjligheter för framtiden.

Här är Kristdemokraterna det parti som sticker ut ganska mycket, skulle jag vilja säga. Man är för vårdnadsbidrag - i min värld handlar detta om att åter låsa in kvinnor i hemmet. Vi vet också att de flesta av dem som har nyttjat vårdnadsbidraget tidigare är kvinnor som kommer från andra länder. Detta kommer inte att gynna deras möjligheter på arbetsmarknaden. Det går helt stick i stäv med den integrationspolitik som vi för.

Kristdemokraterna är för pedagogisk omsorg. Sådan kan ibland vara bra - absolut. Det finns också en utredning på detta område. Men det finns även tecken på att den pedagogiska omsorg som bedrivs ute i landet som ett alternativ - det är oftast föräldrar om sköter detta - inte upprätthåller den kvalitet som vi alla eftersträvar. Det är inte utbildad personal som ansvarar för den pedagogiska omsorgen, och oftast är det väldigt många barn i dessa grupper.

Jag skulle uppskatta att få ett svar på detta, fru talman. Åt vilket håll går vi? Kommer Kristdemokraterna att verka för att förskolan ska komma in i familjepolitiken och bli en del av socialpolitiken i framtiden?

Anf. 162 Gudrun Brunegård (KD)

Fru talman! Nu går sekunderna väldigt fort, så jag hinner inte utveckla allting.

Förskolan är väldigt viktig. Det är därför vi lägger ett antal miljoner på detta - jag har inte siffrorna i huvudet. Vi menar till och med att förskolan är så viktig - speciellt för grupper som riskerar att hamna i ett utanförskap - att vi talar om att man ska kunna kombinera sfi med att barnet får någon typ av omsorg även medan mamman formellt är mammaledig när barnet är väldigt litet. På det viset tror jag att vi visar i praktiken att vi värderar förskolan.

Vi menar dock, som sagt, att föräldrar har förmågan att se sitt barns bästa. De flesta föräldrar vill jobba, och de vill jobba tidigt. Då ska förskolan finnas där och vara av bästa kvalitet. Men jag kan bedöma att åtminstone ett av mina barn inte skulle ha passat i en förskola som det ser ut i dag på grund av stressen och den situation som råder. Ett familjedaghem var perfekt för henne.

I min egen familj har, som Roza Güclü Hedin hörde, en pappa valt att vara hemma. Roza Güclü Hedins nidbild av att vi vill låsa fast kvinnor hemma vid spisen hör till 1800-talet. I dag menar vi att föräldrar är kompetenta att fatta kloka beslut som är bra för dem och för deras barn. Det kanske inte ger så många pensionspoäng för den pappan när han är hemma hos barnet under dessa två och ett halvt år, men det är bra för barnet. Sammantaget blir det ur ett samhällsperspektiv definitivt bättre för alla parter.

Förskolan är dock bra, och den ska utvecklas.

Anf. 163 Annika Hirvonen Falk (MP)

Fru talman! Varje vecka går 513 000 barn till förskolan. De allra flesta föräldrar som lämnar sina barn på förskolan lämnar dem till en trygg miljö som arbetar aktivt med den nya läroplanen för att varje barn ska utvecklas utifrån sina intressen och sin potential.

Förskolan är viktig för barnens utveckling. Det finns en tydlig koppling mellan hur länge barn har gått i förskolan och resultat i till exempel PISA-undersökningen när de är 15 år gamla.

Förskolan är också en förutsättning för att jag och många andra föräldrar ska kunna delta aktivt i arbetslivet. Förskolan har varit en otroligt viktig reform för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Något som vi vet har särskilt positiv effekt för barnen i förskolan är möjligheten att ta del av högläsning och samtal om det som barnen läser om. Miljöpartiet brinner för frågan om läsning.

Jag är särskilt glad att vi också i den nya regeringen, med stöd av Centerpartiet och Liberalerna, har förlängt vår satsning på Läslyftet i förskolan. Läslyftet är en satsning som ger förskollärare möjlighet att leda sina kollegor och att utvecklas tillsammans kring hur man kan arbeta med läsning och samtal kring texter med förskolebarnen. Vi har dessutom under föregående år sett till att fylla många bokhyllor ute i landets förskolor med böcker.

Fru talman! Förskolan är för de flesta en fantastisk plats. Samtidigt vet vi att den som får ansvar för en förskolegrupp med för många barn eller för få kollegor inte kan ge barnen det som de har rätt till.

Miljöpartiet har varit pådrivande för att återinföra riktlinjerna för barngruppernas storlek eftersom det finns mycket forskning som visar att för stora barngrupper har negativa konsekvenser, särskilt för barn i de lägre åldrarna. Det är helt enkelt svårt för det lilla barnet med för många sociala relationer att hålla reda på. Det är inte bara barnets egen relation till pedagogen eller kompisarna utan också barnens inbördes relationer som behöver hållas i ordning.

Forskning har varit grunden när Skolverket har tagit fram sina riktlinjer. För grupper med ett- till treåringar är rekommendationen sex till tolv barn per grupp. För fyra- och femåringar är rekommendationen nio till femton barn per grupp. Vi vet att det tyvärr på en del håll är betydligt större barngrupper än så.

Samtidigt är det mycket glädjande att riktlinjerna, i kombination med det statsbidrag som regeringen har infört, har lett till en utveckling som går i rätt riktning. Det är inte korrekt, som Sverigedemokraterna har påstått, att den senaste budgeten skulle ha inneburit någon nedskärning i statsbidraget. Den post som man hänvisar till är en sammanslagning av ett antal olika satsningar, varav en inte förlängs och en inte indexeras. Det handlar alltså inte om storleken på barngrupperna i förskolan.

Fru talman! Jag vill påminna om att förskolan är en verksamhet som kommunerna är ansvariga för, och kommunerna står för nästan hela finansieringen. Därför är det viktigt att påminna om den generella förstärkningen av kommunerna. Vi tillför 5 miljarder kronor i budgeten till kommuner och regioner, och förskolan, som är en stor och viktig del i kommunerna, kommer rimligen att få ta en stor del av kakan.

Vi pratade om barngruppernas storlek. Barngruppernas storlek är faktiskt också någonting som förskolepersonal, som vi i utskottet tillsammans har mött, bland annat i samband med förskoleupproret, har lyft fram som en av de viktiga faktorerna för personalens stress. Det är mycket, mycket oroväckande att se de höga sjuktalen bland barnskötare och förskollärare. De ligger väsentligt högre än bland andra lärarkategorier i den undersökning som Lärarförbundet har gjort baserad på statistik från Försäkringskassan.

När sjuktalen är höga blir det ju ännu färre kollegor. Förhoppningsvis kan du fylla upp med vikarier. Men, återigen, detta är någonting som bidrar till ökad stress och riskerar att leda till en negativ spiral där fler väljer att sluta och färre väljer att söka sig till yrket. Här behöver vi vidta åtgärder för att se till att yrket är attraktivt.

En av de åtgärder som Miljöpartiet har drivit och som vi också har fått in i januariavtalet är professionsprogrammet för lärare. Märk väl att det är ett professionsprogram för lärare vi talar om, och det omfattar naturligtvis också förskollärare.

Fru talman! Flera talare i dag har lyft fram utmaningarna med att förskolan i dag inte är jämlik, framför allt att tillgången till förskolan inte är jämlik. Det var en av anledningarna till att Miljöpartiet gick till val på att också förskolan skulle få ett jämlikhetsbidrag, där särskilda satsningar skulle riktas till förskolor i utsatta områden. Vi har inte kommit så långt, men vi har vidtagit åtgärder inom ramen för januariavtalet på det här området.

Det sitter en utredare nu som ska titta på hur man kan göra för att fler barn som inte talar svenska i hemmet ska få tillgång till förskola. Det är någonting som jag tror är otroligt viktigt för dessa barns förutsättningar i livet. Dessutom utreder vi hur vi kan se till att de barn som går i den pedagogiska omsorgen ska få en verksamhet av hög kvalitet.

Jag måste säga att jag blir väldigt bekymrad när jag hör Kristdemokraternas företrädare. Hon drömmer sig tillbaka till en tid då vi hade ett vårdnadsbidrag som de facto, oavsett om man ville eller inte ville att det skulle vara så, ledde till att lågutbildade kvinnor som hade invandrat till Sverige var borta från arbetsmarknaden en längre tid. Och barnen i dessa familjer fick inte samma chanser att möta det svenska språket, att utveckla sociala relationer och att lära sig tillsammans i enlighet med förskolans läroplan. Vi vet också, tyvärr, att det finns utmaningar i många av de verksamheter som lyder under paraplybegreppet pedagogisk omsorg. Jag är väldigt glad att vi tittar på det.

Fru talman! Jag är en av dessa hundratusentals föräldrar som lämnar sina barn till förskolan varje morgon. Ofta går barnen dit med ett leende. Halva sommaren stod de i hallen med blöja och gummistövlar och var på väg till förskolan. Och man blir ju inte gladare som förälder än när man vet att ens barn har det bra.

Jag ser också hur ni som arbetar i förskolan kämpar ibland, hur armarna inte räcker till för att hålla om alla barn som just precis nu - så är det ju med barn - behöver en kram. Jag ser hur ni torkar tårar, snor, leriga overaller och händer som är fulla med målarfärg som skulle varit på papperet och hur tiden inte alltid räcker till.

Jag vill tacka er för de insatser som ni gör för mina och alla andra barn i Sverige för att de ska få en trygg förskoletid, utvecklas och få de bästa förutsättningarna i livet. Tack! Ni bygger framtiden här och nu.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)