Förstärkt nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling

Anf. 80 Linda Lindberg (SD)

Fru talman! Vi behandlar i dag socialförsäkringsutskottets betänkande med anledning av riksdagens proposition om förstärkt nedsättning av arbetsgivaravgifter. Jag yrkar bifall till vår reservation 2. Jag står givetvis bakom våra övriga reservationer.

Om någon undrar varför jag i mitt anförande kommer att ta upp våra förslag om stärkta pensioner och bättre villkor för svenskt friluftsliv är det för att vi i betänkandet också behandlar motioner från allmänna motionstiden som rör sociala avgifter.

Vi i Sverigedemokraterna delar uppfattningen att goda förutsättningar för forskning och utveckling är av stor betydelse för Sverige och för att skapa tillväxt i en globaliserad ekonomi. För oss är det positivt att företag ges goda förutsättningar att bedriva forskning och utveckling, där den internationella aspekten, sett till konkurrenskraftiga villkor, är en betydande faktor. Det är också därför en förbättring av möjligheterna för företag att bedriva forskning och utveckling är välkommen.

Fru talman! Bland remissinstanserna tillstyrker en majoritet förslaget eller har inget att erinra. Genom förslaget skulle svenska företags möjligheter förbättras när det gäller att attrahera utländska experter och forskare, vilket också remissinstansen Karolinska institutet lyfter fram i sitt remissvar. Vidare säger Karolinska institutet att detta förslag skulle leda till att man får ökade möjligheter att behålla kvalificerad forskningspersonal i Sverige, vilket är positivt.

Fru talman! Även om det finns mycket positivt med förslaget anser vi dock att regeringens förslag förbiser vissa viktiga delar. Det hade exempelvis varit önskvärt att den i budgetpropositionen för 2014 utlovade utvärderingen faktiskt hade gjorts innan denna proposition lades fram. Det är något som flertalet remissinstanser också har påpekat och även efterfrågat. Vidare anför Näringslivets Skattedelegation att en utvärdering av förändringar som dessa bör ske inom två år ifrån ikraftträdandet.

Fru talman! Vi delar denna uppfattning och anser också att det ska säkerställas att en effektutvärdering i varje fall sker inom två år från det att den aktuella utvidgningen träder i kraft. Vi anser också att det bör utredas huruvida det har förekommit fusk. Detta är ett viktigt steg då Arbetsförmedlingen, Ekonomistyrningsverket och Skatteverket menar att förslaget riskerar att öka incitamenten för företag att använda nedsättningen även för anställda som inte arbetar med forskning och utveckling. Förekomsten av sådant missbruk bör därmed undersökas närmare i den föreslagna utvärderingen.

Fru talman! Jag vill även passa på att kort ta upp något om ålderspensionssystemet.

Ålderspensionssystemet är inte långsiktigt finansiellt hållbart i den meningen att medborgarna inte får en tillräckligt hög pension, mätt som andel av slutlönen. Exempelvis får en genomsnittlig 80-talist, född 1985, som träder in på arbetsmarknaden vid 25 års ålder och arbetar fram till 67 år med en slutlön på 30 000 kronor per månad, i nuvarande penningvärde en inkomstpension på endast 13 600 kronor. Det motsvarar bara drygt 45 procent av slutlönen, vilket är långt från målbilden om 80 procent.

Vi menar därför att det bör utredas om det är möjligt att höja pensionsavsättningarna inom arbetsgivaravgiften samtidigt som den allmänna löneavgiften sänks i motsvarande mån. Genom att man växlar mellan lägre allmän löneavgift och högre pensionsavsättningar inom arbetsgivaravgifterna kommer enskilda personer att få lika hög pension som i dag eller högre, och den generella pensionsåldern behöver inte höjas.

Avslutningsvis vill jag ta upp regeringens orättvisa villkor i socialavgiftslagen gällande svenskt friluftsliv.

Fru talman! Sverige har ett omfattande och rikt friluftsliv. Svenskt Friluftsliv är en paraplyorganisation för 25 ideella friluftsorganisationer i Sverige som tillsammans har 1,7 miljoner medlemmar, varav 300 000 är barn och ungdomar. Tillsammans består organisationerna av närmare 9 000 lokala och regionala föreningar. Många nyttjar den svenska naturen genom sportutövande, turism och rekreation. Friluftslivet når många samhällsgrupper och är också en viktig resurs för regional utveckling och därmed en viktig del av den palett av näringar som samspelar och skapar förutsättningar för ett levande näringsliv på den levande landsbygden.

Även om svensk idrott är större och har mer resurser än svenskt friluftsliv är båda verksamheterna lika viktiga för folkhälsan. Trots detta missgynnas i dag svenskt friluftsliv i jämförelse med svensk idrott vad gäller socialavgiftslagens regel om halvt basbelopp, vilken till exempel Riksidrottsförbundet omfattas av. Ersättningen till idrottsutövare från ideella föreningar som har till ändamål att främja idrottslig verksamhet är enligt 2 kap. 19 § socialavgiftslagen avgiftsfri om ersättningen under året inte har uppgått till ett halvt prisbasbelopp.

Fru talman! De som däremot inte omfattas av socialavgiftslagens regel om halvt basbelopp är med andra ord Svenskt Friluftsliv. Skatteverket menar att lagtexten anger att det ska vara fråga om idrottsutövare för att regeln ska kunna tillämpas. Idrotter anslutna till Riksidrottsförbundet är de som det i första hand kan komma att handla om, men även liknande verksamheter som exempelvis friluftsliv med idrottsinriktning. Enligt Svenskt Friluftsliv och flera medlemsorganisationer är det stora problemet att Skatteverket har en oklar tolkning och hantering av begreppet "idrottslig verksamhet". Det har i sin tur, enligt bland annat Svenskt Friluftsliv självt, medfört att Skatteverket i olika regioner tillåtit lokala friluftsföreningar, som till exempel Svenska Livräddningssällskapet, att tillämpa prisbasbeloppsregeln, medan samma organisationer i andra delar av landet inte tillåtits att använda regeln. Man har alltså bedömt den idrottsliga verksamheten olika i skilda prövningar.

Vi menar att detta är otydligt och orimligt. Svenskt friluftsliv ska givetvis få samma förutsättningar för sin verksamhet som svenskt idrottsliv i övrigt. Annars riskerar vi att åsidosätta en stor och mycket viktig del av det folkhälsofrämjande arbetet. Med anledning av detta menar vi att även Svenskt Friluftsliv med underorganisationer ska omfattas av regeln om halvt basbelopp i socialavgiftslagen som en del i arbetet med friluftslivets utveckling i Sverige.

Anf. 81 Solveig Zander (C)

Fru talman! Det betänkande som vi nu ska behandla har vi fått utförligt beskrivet alldeles nyss. Det omfattar en ganska liten men ack så viktig fråga gällande dem som har ett yrkesutövande inom forskning och utveckling. Det är viktigt med en sänkning av den allmänna löneavgiften för just personer som arbetar inom forskning och utveckling. Därmed tillstyrker jag och Centerpartiet givetvis att vi ska sänka den allmänna löneavgiften ännu mer. Det kommer att innebära att det finns en potential och en större möjlighet att utveckla de områden och innovationer som det handlar om. Det är till nytta, inte bara för oss här i Sverige utan för hela världen om det vill sig väl, och det vill det ju.

Dessutom, fru talman, finns det andra ytterst viktiga områden när det gäller att titta över hur vi kan förbättra och skapa fler arbetstillfällen i Sverige. Vi måste vara medvetna om hur verkligheten ser ut när det gäller arbetstillfällen, företagande och kompetens, och inte bara i de tätbebyggda storstadsområdena här i Sverige - det ska finnas i hela landet. Vi i Centerpartiet menar allvar med att hela landet ska leva. Det betyder att vi i riksdagen måste skapa förutsättningar för det.

Per Åsling, vår centerpartist från Jämtlands län, har lämnat in en motion som visar vägen till hur det skulle kunna bli möjligt att få hela Sverige att leva. I Norge finns det ett system för regionalt differentierade arbetsgivaravgifter. Det ger alla delar av landet Norge rättvisa villkor, även de kommuner som finns långt från de större städerna - Oslo, Trondheim och Bergen. Tack vare att man nu har nedsatta arbetsgivaravgifter erbjuds medborgare och företagare i hela landet en bra service. Det har inneburit och innebär att fler bosätter sig i de glesbebyggda delarna. Den nedsatta arbetsgivaravgiften gäller alla, inte bara privata företag utan även den offentliga sektorn. Dessutom har EU godkänt detta, vilket betyder en hel del när vi förändrar våra olika avgifter, inte minst arbetsgivaravgifterna.

Med andra ord finns det bara fördelar med det förslag som man genomfört i Norge. Det är därför det är viktigt för oss här i Sverige att titta på det och ta efter det. Professor Almås vid det norska centret för bygdeforskning menar att det med lätthet skulle kunna genomföras även i Sverige. Vi kan även i Sverige få hela landet att leva på det sättet som norrmännen gjort.

Detta, fru talman, är skälet till att jag och Centerpartiet yrkar bifall till Per Åslings motion och reservation 4 under punkt 4.

Innan jag avslutar mitt anförande vill jag passa på att kommentera vårt ålderspensionssystem, som det också står om i betänkandet. Vi har i Sverige beslutat oss för att ha en långsiktighet när det gäller att förstärka våra pensioner. I Pensionsgruppen, där bland annat jag ingår, har vi beslutat att vi ska hitta en lösning för hur vi ska höja våra pensionssystem och få mer pengar till våra pensionärer. Men det finns inte bara ett sätt att lösa det, fru talman. Därför är det viktigt att vi tittar på alla de möjligheter och förslag som finns och inte bara tar till oss det som betänkandet handlar om i dag.

Anf. 82 Tony Haddou (V)

Fru talman! Det är väldigt spännande att debattera med socialförsäkringsutskottets ledamöter. Anförandet före mitt handlade lite om Per Åsling, som sitter i det utskott som jag vanligtvis sitter i. Det känns lite spretigt, men jag ska försöka hålla mig till betänkandet.

Jag vill inleda med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation i betänkandet. Vi anser att regeringens förslag bör avslås i sin helhet. Redan 2014 infördes regler om nedsättning av socialavgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling. Vänsterpartiet röstade då emot förslaget.

När regeringen nu föreslår ytterligare nedsättningar sker det utan att den tidigare nedsättningen har utvärderats. Det finns heller ingen internationell jämförelse som genomförts om det. Det finns också en uppenbar risk för att det tillåtande regelverket missbrukas så att nedsättningen används för personer som inte ska omfattas av den.

Här ökar man lite incitamenten för företag att nyttja nedsättningen även för anställda som inte arbetar med forskning och utveckling. Hur stor risken är hade kunnat analyserats om den tidigare nedsättningen hade utvärderats.

Förslaget är dessutom uppenbarligen riktat till stora företag som kan göra dessa avdrag i den omfattning som nu blir möjlig. Samtidigt redogörs det inte riktigt konkret för vilka effekter förslaget skulle få på sysselsättningen eller ekonomin i sin helhet på sikt. Risken är att förslaget helt enkelt leder till subventionering av forskning och utveckling som skulle ha genomförts i alla fall i storföretagen.

Vänsterpartiet anser att det inte är prioriterat att subventionera dessa företag. De pengar som puttas in i riksbudgeten för 2020 för att finansiera förslaget skulle i stället kunna finansiera satsningar på välfärden. Det finns ingen anledning att subventionera storföretagen före välfärden, speciellt inte i ett läge där välfärden runt om i landets kommuner är i desperat behov av resurser.

Satsningar på den generella välfärden är dessutom centrala för ett mer jämlikt samhälle och för att minska de ekonomiska klyftorna. Ett utökat forsknings- och utvecklingsavdrag är centralt om man vill subventionera och putta in våra gemensamma skattepengar till storföretagen. Jag tror att de klarar sig bra utan det.

Anf. 83 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Behovet av ett aktivt civilsamhälle är viktigare än på många år. Det är här vi hittar mötesplatser som exempelvis nu behövs utifrån den integrationsskuld som Sverige har att ta itu med. Vi behöver fler mötesplatser. Det finns i dag en allt större insikt om att ensamheten bland våra äldre är ett av våra absolut största sociala problem. I Sverige finns församlingar, föreningar, bildningsförbund och andra som gör viktiga insatser för att bryta detta. Om vi funderar en stund tror jag att vi alla förstår att civilsamhället med dess olika gemenskaper skapar ett fantastiskt mervärde. Vi ska vara rädda om dem, och som politiker ska vi se till att stötta och utveckla dessa.

Jag yrkar därför bifall till Kristdemokraternas reservation nr 5 om att utöka möjligheten till nedsatta arbetsgivaravgifter för föreningar och att man tillkännager detta för regeringen.

I dag har vi en ordning som innebär att alla idrottsföreningar som är medlemmar i Riksidrottsförbundet har förmånligare skatteregler än andra föreningar, organisationer och samfund som betecknas som ideella. De nuvarande reglerna innebär att en idrottsförening inte behöver betala arbetsgivaravgifter för idrottsutövare, tävlingsfunktionärer eller tränare förutsatt att ersättningen är lägre än ett halvt prisbasbelopp. Prisbasbeloppet är i dag 47 300 kronor.

Det innebär att den idrottsklubb som ger en ersättning som understiger 23 650 kronor per år slipper betala arbetsgivaravgift. Den regeln har man skapat för att man vill främja idrottsrörelsens verksamhet, och de positiva hälsomässiga effekterna för barn som kan ta del av den är väl belagda. Därför är Kristdemokraterna positiva till den ordningen.

Efter mina många år som ordförande för Örebro SK Bandy vet jag hur skatteregler påverkar hur idrottsklubbarna agerar och hur kontrakten man skriver med spelare ser ut. Det handlar om den ersättning som ges men också om hur många månader som en sådan ersättning utgår.

I många idrotter är det, precis som inom bandyn, tufft att i dag bedriva lagverksamhet och idrottsverksamhet, inte minst på elitnivå. Man tvingas helt enkelt till upplägg som inte är optimala för själva idrotten, men man väljer det ändå då det av skattemässiga skäl är det mest fördelaktiga. Jag har aldrig någonsin stött på någon inom Idrottssverige som inte tyckt att regeln om att arbetsgivaravgifter inte behöver betalas på ersättningar upp till ett halvt basbelopp är värdefull, tvärtom. Alla ser värdet i detta.

Jag säger detta som en bakgrund till den kristdemokratiska reservationen. Vi vill att andra ideella föreningar ska få ta del av samma villkor som gäller för idrottsföreningar. Det gör det nämligen möjligt att ge en liten ekonomisk ersättning för insatser som är viktiga för medmänniskan, natur och vattenvård, bildning med mera.

Jag vet efter mina år inom idrottsrörelsen men också som präst och sedermera församlingsherde i Svenska kyrkan hur det finns eldsjälar som verkligen offrar av sin tid för att finnas för andra. De eldsjälarna ska vi vara oerhört rädda om. Det som få tycks tänka på, känner jag ibland, är att de frivilliga som vi talar om behöver uppmuntran, ledning, samordning, stöd och utbildning.

I dagsläget är det dock inte möjligt att exempelvis ge en liten ersättning till en person som tar ansvar för att koordinera, kvalitetssäkra och utbilda personer som gör insatser i en församlings besöksgrupp genom att besöka ensamma äldre. Ger man en sådan person 1 000 kronor eller mer per år måste man nämligen betala arbetsgivaravgift.

Det ska ses i jämförelse med att det i dag är fullt möjligt att ge en fotbollsspelare som spelar i division 4 nästan 3 000 kronor i månaden och samtidigt slippa att betala arbetsgivaravgift. Jag tycker att det sistnämnda är helt i sin ordning. Det är inte min huvudvärk. Men jag tror att alla känner, om man tänker efter, att om man jämför med det förstnämnda är det direkt tokigt.

Fru talman! I äldre förarbeten har det betonats att hur vi utformar beskattningen kan få en negativ inverkan på medlemmars villighet att delta i föreningarnas verksamhet. I dag är tid otvivelaktigt en allt större bristvara inte bara i ditt och mitt liv utan i allas liv. Bland landets alla ideella organisationer är det en av de mest prioriterade frågeställningarna. Hur ska vi lösa detta så att människor känner att de har tid att lägga på den ideella verksamheten?

Att då kunna ge en ersättning, även om den bara är symbolisk till sin storlek, är en lösning på det som jag försöker beskriva. År 2016 skriver regeringen att skattelagstiftningen för ideella föreningar inte ska motverka förekomsten av ett vitalt föreningsliv. Utifrån detta menar jag att det inte bara är rimligt att man ger de ideella föreningarna samma villkor och att arbetsgivaravgift inte betalas på ersättningar som understiger ett halvt prisbasbelopp. Det är också i allra högsta grad logiskt. Därför yrkar jag bifall till Kristdemokraternas reservation.

Anf. 84 Rikard Larsson (S)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i socialförsäkringsutskottets betänkande nr 15 och därmed till regeringens proposition Förstärkt nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling. Det innebär samtidigt att jag yrkar avslag på samtliga reservationer.

För Socialdemokraterna hänger ett väl utvecklat välfärdssamhälle nära ihop med framgångsrika företag och en politik för jobbskapande. Därför har det varit viktigt för den socialdemokratiskt ledda regeringen att bland annat ta fram en nyindustrialiseringsstrategi och en exportstrategi.

I inledningen av Smart industri - en nyindustrialiseringsstrategi för Sverige finns ett förord som lyder: "Sveriges välstånd är byggt på innovativa och framgångsrika exportföretag som gång på gång klarat av att förnya och ställa om produktion och produkter i takt med att marknaderna förändrats."

Med denna insikt är det viktigt att vi sedan formar en politik för att underlätta för de här företagen att utvecklas och att forska fram nya, smarta produkter på världsmarknaden.

Under två av punkterna i Smart industri - en nyindustrialiseringsstrategi för Sverige talas det om att göra det mer attraktivt för forskare att vara verksamma i Sverige och att göra det mer attraktivt för företag att investera i och bedriva FoU-verksamhet i Sverige. Detta kan göras på många olika sätt. I det ärende och den proposition som vi debatterar här i dag föreslås det ske genom nedsättning av arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med forskning och utveckling.

Jag tror naturligtvis inte att det är det enda sättet. I grunden tror jag att förmågan att locka kompetens till svenska företag ligger i hur vi organiserar och bygger upp vårt samhälle.

Som regionråd i Region Skåne för ett antal år sedan arbetade jag med frågan om att få den stora internationella forskningsanläggningen ESS till Lund. Jag minns ett möte vi hade med neutronforskare och ledning för andra världsledande forskningsanläggningar. Budskapet från dem om deras villkor var oerhört tydligt: Se till att det finns bra förskolor, bra skolor, en fungerande arbetsmarknad och ett rikt kultur- och fritidsutbud! Det handlar alltså om att skapa de attraktiva miljöer som gör att folk vill bo på en plats, för då flyttar också kompetensen till de företag som etablerar sig där och till de forskningsanläggningar som finns där.

Därför är det viktigaste för att stärka forskning och utveckling i företagen egentligen de satsningar som den förra socialdemokratiska regeringen gjorde genom generella statsbidrag till kommunerna och som vi fortsätter med under den här mandatperioden. Det handlar alltså om ytterligare resurser för att kommunerna ska kunna upprätthålla en god kvalitet i sina verksamheter.

Förutom de mer generella åtgärderna från samhällets sida för att företagen och kompetensen ska vilja flytta hit handlar det om hur vi stärker vår del i det som kan vara forskningskluster, utvecklingskluster och industrikluster.

Jag tar återigen ett exempel från min hemregion. I Skåne, som ju är en del av Öresundsregionen, sker såklart klusterbildningarna på båda sidor av Sundet. Om vi ska vara med och få företagen konkurrenskraftiga på den svenska sidan måste vi också följa med och ge de svenska företagen bra förutsättningar. Det kan vi göra genom detta ärende.

Därför är den förstärkta nedsättningen av arbetsgivaravgiften viktig för de svenska företag som har stora kostnader för både forskning och utveckling för att de ska kunna stå sig väl i konkurrensen.

Flera partier har efterfrågat en utvärdering av den reform som infördes 2014. Från Socialdemokraternas sida delar vi åsikten att man borde göra en utvärdering. Detta konstaterar också regeringen i propositionen, och vi är nöjda med att det kommer att göras en sådan utvärdering.

Men vi är såklart inte helt utan underlag; vi vet ungefär hur den avdragsrätt som redan tidigare har funnits har fördelats. Vi vet att en stor del av dem som tar del av stödet är små företag med mindre än tio anställda.

Vi vet också att Stockholmsregionen är dominerande i egenskap av både sin företagsstruktur och sin storlek. Men om vi tittar på förhållandet mellan hur man har tagit del av detta och vilken typ av företag man har ser vi också att det är övre och mellersta Norrland och Sydsverige som nyttjar avdraget i större utsträckning än andra regioner.

Det är viktigt för oss, som värnar om att hela landet ska leva och dessutom värnar små företags möjlighet att utveckla sin verksamhet och bedriva forskning.

Sverige är ett exportberoende land, som har behov av en stark konkurrenskraft och av att ligga i framkant när det gäller forskning och utveckling av nya produkter - detta oavsett om det handlar om ny miljöteknik, förbättrade it-system, bättre byggteknik eller vad det nu må vara.

Propositionen och utskottets betänkande är, som jag har sagt, en del i att stärka konkurrenskraften hos de svenska företagen. Men det är långt ifrån den enda delen. Därför behöver vi fortsätta att arbeta med förutsättningarna för kommunerna att bygga välfärdssamhällen som är bra och som gör att folk vill bo i vårt land.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 85 Tony Haddou (V)

Fru talman! Jag vill tacka Rikard Larsson för anförandet.

För en stund kunde man tro att Socialdemokraterna verkligen bryr sig mycket om välfärden. Välfärden är, precis som Rikard konstaterar, viktig när företag etablerar sig men också när man lockar kompetens till Sverige.

Men faktum är att det är kris i landets kommuner. Runt om i landet pågår nedskärningar. De pågår i skolan, i äldreomsorgen och i barnomsorgen. Man drar ned på socialtjänsten och så vidare runt om i landets kommuner. Vi var med och tvingade regeringen att putta ut pengar till kommunerna. Det behövs dock mycket mer än det. Välfärden är i desperat behov av resurser.

Här vill man lägga väldigt mycket pengar på en nedsättning som inte ens har utvärderats. Jag hörde Rikard prata om småföretagen, men detta är framför allt riktat till storföretagen. Det är de som använder det här mest. Småföretagen har framför allt svårt att dokumentera med rätt kvalitet. De har inte resurser för att möta Skatteverkets krav och så vidare.

Varför går ni vidare med förslaget när reformen inte ens har utvärderats? Jag hörde att också Rikard sa att detta behöver utvärderas, så varför går ni fram med förslaget nu?

Anf. 86 Rikard Larsson (S)

Fru talman! När vi diskuterar välfärdens och kommunernas förutsättningar är det oerhört viktigt att vi också har med oss att kommunernas förutsättningar skapas av hur arbetsmarknaden och sysselsättningen ser ut. Ibland har vi en tendens att fastna i en diskussion som om det vore 2 ½ miljard kronor i denna kammare som avgjorde hur kommunerna kan leva upp till sitt välfärdsuppdrag.

Det grundläggande för kommunerna är att vi har väl fungerande företag där folk har ett jobb som gör att man betalar in skatt. Nära 70 procent av kommunernas intäkter kommer från detta.

Det är klart att det skär sig lite när man diskuterar detta med vänsterpartister, för det ligger alltid väldigt nära till hands för dem att säga att företagen är stora och elaka och bör straffas. Så tror inte vi socialdemokrater att man bygger ett samhälle. Vi tror att man genom att ge bra förutsättningar till företagen ger dem möjlighet att forska, att utvecklas och att utveckla produkter som gör att fler blir anställda och att vi får mer skatteintäkter till kommunerna. Där finns uppenbarligen en skillnad mellan Vänsterpartiets och Socialdemokraternas politik.

Jag håller med om att reformen borde ha utvärderats. Nu gör man denna förstärkning. Det är alltså inte en ny reform, utan man förstärker den gamla. Därefter bör man utvärdera detta.

Majoriteten av dem som använde detta var ändå små företag med under tio anställda. Denna förstärkning kan i sig också göra att vi stärker situationen för de små forskningsintensiva företag som är vår framtid. Det är dem vi ska leva på i form av skatteintäkter att bygga välfärd för.

Anf. 87 Tony Haddou (V)

Fru talman! Jag förstår att Socialdemokraterna inte vill prata välfärd och kommunernas åtaganden, för de har inte velat putta till de resurser som krävs för att kommunerna ska kunna klara detta.

I Varbergs kommun, intill den kommun som jag kommer från, får barnen en macka av mjukt bröd som måltid för att man har nedskärningar. Då behöver vi mer pengar. Det är inte svårare än så.

Sedan hävdar Rikard Larsson att vi ser storföretagen som bovar. Det har jag inte sagt i mitt anförande över huvud taget. Men de som har tjänat mycket pengar på det här avdraget är framför allt Ericsson, Volvo Cars, Saab Group, Volvo Group, Scania och Astra Zeneca. De har miljardbeloppsomsättning, och jag tror att de själva kan betala detta.

Det är också framför allt storföretag som jobbar med att dra in kompetens. Det är ett bra företagsklimat i Sverige. Bolagsskatten har sänkts under många år. Nu sänks den stegvis till 20,6 procent.

Ändå är det fler gräddfiler till storföretagen än för välfärden när ni inte ens har utvärderat den tidigare nedsättningen. Det är väldigt tråkigt att Socialdemokraterna går den vägen. Men jag har full förståelse för att Socialdemokraterna inte vill prata om välfärdsåtagandena runt om i landets kommuner.

Anf. 88 Rikard Larsson (S)

Fru talman! Det är precis detta jag talar om när det gäller Vänsterpartiet. Man försöker skrämmas genom att säga att vi ger stora vinster till storföretagen. Men inte någonstans nämner man de 1 400-1 500 småföretag med under tio anställda som också har fått ta del av avdraget. Varför nämner man inte dem över huvud taget?

Jo, det är för att man vill måla upp en bild av att det är stora privata företag som är de elaka skurkarna i världen. Från Socialdemokraternas sida tror vi inte att det är så.

Vi tror att både små och stora företag i det här landet är oerhört viktiga, oavsett om de heter Ikea, Volvo, Ericsson eller Börjes Mekaniska. De är oerhört viktiga för att bygga välfärd i vårt land, för de skapar jobb.

Jag tror att det hade varit bra om Vänsterpartiet också hade sett alla delar av den här reformen och tittat på vem som faktiskt har tagit del av den. Då ser man att den kanske också har stärkt vår konkurrenskraft i Sverige internationellt. Jag tänker att också Vänsterpartiet borde tycka att det är bra med stärkt svensk konkurrenskraft.

Nu står Vänsterpartiet och säger att Socialdemokraterna i princip sänker välfärden i det här landet. I budgeten var det under förra mandatperioden våra partier som gjorde upp om resurstillskotten till välfärden. Nu ökar vi dem jämfört med det som jag och Tony Haddou gjorde upp om under förra mandatperioden. Det tycker jag är bra.

Anf. 89 Bengt Eliasson (L)

Fru talman! Inledningsvis vill jag för Liberalernas räkning yrka bifall till propositionen och utskottets förslag i betänkandet Förstärkt nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling.

Fru talman! Sverige är och ska förbli en kunskapsnation. Vår befolkning är välutbildad. Hälso- och sjukvården är vår största kunskapsorganisation. Den är i framkant i världen, och vår industri är mycket avancerad och högteknologisk. Detta är resultatet av en lång svensk tradition av att satsa på utbildning tillgänglig för alla.

Vi vet att högre utbildning, forskning, innovation och entreprenörskap lägger grunden för att möta olika samhällsutmaningar, och det bidrar till ekonomisk tillväxt. För att bibehålla en stark position i den internationella konkurrensen och attrahera de mest framstående forskarna, studenterna, entreprenörerna och innovatörerna behöver Sverige vara i den absoluta framkanten när det gäller internationell konkurrenskraft.

Ett av de områden där Sverige är som allra starkast är inom life science. Det inbegriper forskning och utveckling av produkter, tjänster och teknologier som skapar förutsättningar för ökad livslängd och livskvalitet. Det driver utvecklingen av nya terapier, läkemedel, diagnostiska metoder och en förbättrad sjukvård som är till gagn inte bara för Sverige utan för hela världen. Life science sysselsätter ett stort antal personer i Sverige i flera stora kluster runt om i landet, varav kanske Lund, Göteborg och Stockholm-Uppsala är de mest kända. Att av kostnadsskäl riskera att slå ut denna bransch och framtidstron inom alla dessa områden där konkurrensen är enorm vore ett ödesdigert misstag.

Fru talman! Jag är i dag glad och nöjd att vi i dag inom ramen för januariavtalet har enats om en förstärkt nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling i syfte att stärka den svenska konkurrenskraften.

Propositionen framhåller att goda förutsättningar för forskning och utveckling är av stor betydelse för Sverige för att skapa tillväxt i en globaliserad ekonomi. Forskning och utveckling ökar inte enbart produktiviteten hos det företag som bedriver den utan har positiva externa effekter i regioner och för hela landet.

Eftersom de företag som står för kostnaden för forskning eller utveckling faktiskt inte kan tillgodoräkna sig och tillgodogöra sig hela avkastningen på investeringen finns det en risk för att det görs för lite forskning och utveckling i förhållande till vad som är samhällsekonomiskt optimalt. Det finns således självklara samhällsekonomiska skäl att subventionera forskning och utveckling.

Tillgänglig statistik visar dessutom att en stor andel av de företag som använder sig av den nuvarande nedsättningen är små och medelstora företag, precis som föregående talare var inne på. Enligt uppgifter från Skatteverket var det omkring 1 750 företag som under 2018 redovisade avgiftsunderlag och nedsättning för anställda som jobbar med forskning och utveckling. Det är alltså inte tre fyra storföretag det handlar om, utan det var 1 750 företag. Det är viktigt att dessa får möjlighet att utvecklas och blomstra i en alltmer hårdnande konkurrens.

Fru talman! Jag noterar att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna motsätter sig förslaget. Det beklagar jag verkligen. Nedsättningen av arbetsgivaravgiften är en förhållandevis billig åtgärd som kommer att betyda enormt mycket för svenska företag och deras anställda. Vi har underlag som visar att detta är en billig och effektiv åtgärd som träffar relativt rätt.

Att i ett tufft läge med ökad internationell konkurrens inte stå upp för sysselsättning i svenska kommuner och i vårt lands alla delar och tillväxt här i Sverige är för mig obegripligt.

Avslutningsvis vill jag meddela att vi liberaler delar Moderaternas principiella uppfattning att generella skattesänkningar och nedsättningar av arbetsgivaravgifterna är den bästa politiken och att särlösningar som den här bör undvikas. Det måste dock alltid vägas mot kostnaden. Därför, fru talman, är dagens förslag ett bra och nödvändigt förslag för Sveriges framtid som spetsnation. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet!

Anf. 90 Linda Lindberg (SD)

Fru talman! Jag vill för åhörarna och för dem som tittar vid tv:n och via webben förtydliga att Sverigedemokraterna står bakom propositionen och betänkandet. Vi tycker att det är positivt att vi gör den här förstärkningen. Däremot tycker vi att man bör göra den utvärdering som man egentligen skulle ha gjort redan i samband med den första förstärkningen i budgetpropositionen 2014. Jag vill bara förtydliga detta. Det är klädsamt om vi talar sanning i kammaren.

Anf. 91 Bengt Eliasson (L)

Fru talman! Självklart ska rätt vara rätt. Dock har ni sverigedemokrater reserverat er i betänkandet inom propositionens ram. Det var detta jag menade. Var jag otydlig ber jag om ursäkt för det.

När jag ändå har ordet och vi debatterar detta kan jag säga: Vi liberaler menar att historien visar att vi har de underlag som behövs för att det nödvändiga beslutet i dag ska fattas. Det är en bransch som är otroligt konkurrensutsatt, och Sverige är inte i mitten av världen utan i utkanten. Ändå är Sverige en spetsnation. Vi lever mycket på våra framgångar från förr i tiden. Vi behöver nya framgångar för att fortsätta den resan.

Jag har inget emot att vi ska ha klara utvärderingar och genomgångar, fru talman, av vad våra beslut har lett till historiskt och av vad de kommer att leda till framåt för att vi ska kunna fatta goda beslut, men vi måste också våga och ha möjlighet att gå vidare med nödvändiga saker som stärker Sverige som nation och Sveriges konkurrenskraft.

Anf. 92 Linda Lindberg (SD)

Fru talman! Jag håller med om precis det som Bengt Eliasson säger. Det skriver vi också i vår reservation. Vi står bakom att sänkningen ska göras. Samtidigt är det flera remissinstanser som vidhåller att man borde ha gjort denna översyn långt tidigare. Det är det vi trycker på. Vi vill verkligen att man ska se till att få det gjort inom två år efter det att denna ändring trätt i kraft.

Anf. 93 Bengt Eliasson (L)

Fru talman! Vi kan då bara vara glada och överens om att vi nu tillsammans gör denna nedsättning av arbetsgivaravgiften för forskning och utveckling så att vi faktiskt ger svensk spetsindustri verktyg för att ta ytterligare kliv framåt.

Anf. 94 Mats Berglund (MP)

Fru talman! I betänkandet behandlas en proposition om förstärkt nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling men också motioner från allmänna motionstiden om socialavgifter. Jag vill börja med att yrka avslag på alla dessa motioner. I övrigt kommer jag bara att ägna detta anförande åt propositionen, som jag föreslår att kammaren ska bifalla senare i eftermiddag.

Företag som anställer forskare har sedan 2014 en möjlighet att göra ett avdrag i arbetsgivaravgifterna för anställda som arbetar med forskning och utveckling. Det handlar om 10 procent, och avdragen får tillsammans för samtliga anställda inom företaget uppgå till 230 000 kronor per månad.

I propositionen föreslås att den summan ska utökas till 450 000 kronor per månad, vilket innebär att reformen i det här steget och i den här delen riktar sig till de lite större företagen som anställer många forskare och har stor betydelse för svensk forskning.

Utöver den förstärkningen föreslås att den allmänna löneavgiften får sättas ned för samma grupp anställda, också med 10 procent, vilket naturligtvis fortsätter att gynna de många små men viktiga forskningsintensiva företag som har avdraget sedan tidigare.

Syftet med denna reform för forskningsstarka företag är naturligtvis att stärka Sverige som forskningsnation och stärka den forskning som utförs i det svenska näringslivet. Forskning har ju den naturen att det rör sig om ett stort risktagande. Långt ifrån all forskning leder till slutlig nytta, om man nu får använda det ordet, i form av ny teknik och nya produkter för företagen. Men forskning som bedrivs av ett företag kan leda till fortsatt forskning och också vinster i andra företag eller för all del i offentlig sektor. Det finns alltså en samhällsekonomisk vinst i att företag stimuleras att våga satsa på mer forskning.

Fru talman! Sverige är en ledande forskningsnation. Svensk forskning står sig mycket stark i internationella jämförelser. Vi satsar stora resurser på forskning, totalt en bra bit över 150 miljarder kronor varje år. Av den summan står staten för runt 40 miljarder, som huvudsakligen går till högskolor och universitet men också till forskningsråden. Men näringslivet, företagssektorn, står för nästan 100 miljarder kronor varje år. Det är bra. Det placerar Sverige bland de få nationer som satsar allra mest på forskning och utveckling per capita. Vi hamnar bland topp fem bland OECD-länderna i de utvärderingar som till exempel Vetenskapsrådet publicerar med jämna mellanrum, ungefär vartannat år, i sina forskningsbarometrar.

Men det är framför allt den offentliga finansieringen som är riktigt stark. Företagssektorn satsar något mindre jämfört med hur det är i jämförbara länder. Vi kan också titta lite längre tillbaka i historien. Då ser vi en nedåtgående trend för företagens forskningssatsningar under 2000-talet. Det finns alltså anledning att stimulera forskningssatsningar inom företagssektorn. Det utökade FoU-avdraget är ett sätt att göra det.

Vi ska komma ihåg en sak när det gäller det avdrag som vi debatterar i dag: I ett större sammanhang rör det sig inte om väldigt stora belopp. Det rör sig om ungefär en halv miljard i kostnader för statskassan för det forskningsavdrag som företagen för göra. Det är förvisso mycket pengar, men det ska då jämföras med de närmare 100 miljarder kronor som företagssektorn själv satsar på forskning och utveckling eller de runt 15 miljarder som staten satsar på forskning inom företagssektorn - det sker framför allt inom ramen för de strategiska innovationsprogrammen och samverkan mellan forskare och företag som staten delfinansierar via Vinnova, Tillväxtverket, Energimyndigheten och så vidare.

Självklart ska vi förvänta oss att de medel vi lägger från den offentliga kassan kommer till användning och nytta och att företagen svarar upp och levererar forskning av hög kvalitet. Det är något som behöver komma in i den utvärdering som behöver göras av detta avdrag. Jag vill vara tydlig med att Miljöpartiet självklart står bakom att vi behöver göra en sådan utvärdering. Jag tror att vi är överens om det mellan partierna.

Fru talman! Vad gäller inriktningen för forskningen de närmaste åren kommer regeringen att återkomma i höst med en forsknings- och innovationspolitisk proposition. Företagen är naturligtvis en väldigt viktig del i den svenska forskningspolitiken. Forskningen ska vara fri. Den bästa forskningen är den fria, nyfikenhetsdrivna forskningen. Men de strategiska samverkansprogrammen och innovationsprogrammen, de så kallade SIP:arna, kommer förmodligen också att adresseras i propositionen. Och propositionen kommer att ange inriktningen för de statliga satsningarna.

Vi har ett antal samhällsutmaningar som forskningen behöver vara med och hantera. Det gäller inte minst klimatet, där våra kommuner och regioner behöver få stöd i forskningen för hur de ska hantera till exempel starka vindar, stora nederbördsmängder, torka, hetta och bränder. Men det handlar också om de de stora flyktingströmmar som inte minst FN förväntar sig kommer i klimatförändringarnas spår.

FN har prognostiserat 200 miljoner klimatflyktingar globalt kring seklets mitt, alltså inom tre decennier. Hur ska vi hantera den situationen globalt, inom EU, i Sverige och i våra kommuner? Här behövs forskning kring klimatanpassning och inte bara forskning kring prognoser och klimatomställning, som har dominerat klimatforskningen under många år.

Hälsoutmaningen är en annan utmaning. Här behövs klinisk forskning och mer forskning för en säkrare vård. I dag dör nästan 1 200 patienter i den svenska vården varje år i onödan. Vi behöver alltså mer forskning kring patientsäkerhet. Läkemedel och kemikalier behöver testas. Kan vi effektivisera den hanteringen genom att minska behovet av djurförsök och i stället forska fram alternativa metoder kan vi få ned både tid och kostnader i life science-forskningen, till exempel, förutom att vi då får en mer etisk forskningsprocess.

Det här är några av de delar som jag förväntar mig av den offentligt finansierade forskningen framöver, men också företagen är med och bidrar till både grundforskning och tillämpad forskning.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)