Försvarsmaktens personalförsörjning m.m.

Betänkande 2009/10:FöU8

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
19 maj 2010

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Frivillig grundutbildning ersätter värnpliktsutbildning (FöU8)

Värnpliktsutbildningen ersätts den 1 juli 2010 med frivillig militär grundutbildning. Försvarets rekrytering av personal bygger i dag huvudsakligen på totalförvarsplikt. Nu ska den i första hand vila på frivillighet. Beslutet innebär följande: En frivillig grundläggande militär utbildning och en frivillig kompletterande militär utbildning. Den som går utbildningarna ska kallas rekryt. Den som vill antas till utbildningen ska testas. Eventuell anställning sker efter utbildningen. Totalförsvarspliktiga, både män och kvinnor, kommer även i fortsättningen att vara skyldiga att lämna uppgifter om sig själva. Uppgifterna kan, som i dag, samlas in genom en enkät via Internet. Totalförsvarsplikten kommer att finnas kvar. Skyldigheten att mönstra och göra värnplikt eller civilplikt ska gälla om försvarsberedskapen kräver det. Skyldigheten ska gälla lika för män och kvinnor. Sverige får dessutom en så kallad veteranpolitik. Det handlar om ansvaret för Försvarsmaktens personal före, under och efter internationella militära insatser. Försvarsmakten får från den 1 januari 2011 ett lagstadgat uppföljningsansvar för veteranerna. I dag kan soldater som skadats till följd av tjänstgöring få stöd av Försvarsmakten i max fem år. Den tidsbegränsningen tas nu bort.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Bifall till utskottets initiativ. Redogörelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 36
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2010-04-27
Justering: 2010-05-04
Trycklov till Gotab och webb: 2010-05-07
Trycklov: 2010-05-07
Reservationer: 4
Betänkande 2009/10:FöU8

Alla beredningar i utskottet

2010-04-20, 2010-04-22, 2010-04-27

Frivillig grundutbildning ersätter värnpliktsutbildning (FöU8)

Värnpliktsutbildningen ersätts den 1 juli 2010 med frivillig militär grundutbildning. Försvarets rekrytering av personal bygger i dag huvudsakligen på totalförvarsplikt. Nu ska den i första hand vila på frivillighet.

Beslutet innebär följande:

  • En frivillig grundläggande militär utbildning och en frivillig kompletterande militär utbildning. Den som går utbildningarna ska kallas rekryt.
  • Den som vill antas till utbildningen ska testas.
  • Eventuell anställning sker efter utbildningen.
  • Totalförsvarspliktiga, både män och kvinnor, kommer även i fortsättningen att vara skyldiga att lämna uppgifter om sig själva. Uppgifterna kan, som i dag, samlas in genom en enkät via Internet.
  • Totalförsvarsplikten kommer att finnas kvar. Skyldigheten att mönstra och göra värnplikt eller civilplikt ska gälla om försvarsberedskapen kräver det. Skyldigheten ska gälla lika för män och kvinnor.
Sverige får dessutom en så kallad veteranpolitik. Det handlar om ansvaret för Försvarsmaktens personal före, under och efter internationella militära insatser. Försvarsmakten får från den 1 januari 2011 ett lagstadgat uppföljningsansvar för veteranerna. I dag kan soldater som skadats till följd av tjänstgöring få stöd av Försvarsmakten i max fem år. Den tidsbegränsningen tas nu bort. Försvarsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2010-05-19
Stillbild från Debatt om förslag 2009/10:FöU8, Försvarsmaktens personalförsörjning m.m.

Debatt om förslag 2009/10:FöU8

Webb-tv: Försvarsmaktens personalförsörjning m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Peter Jonsson (S)
Herr talman! Först yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2. Ordning och reda borde vara en självklarhet för en regering. Ordning och reda borde vara en självklarhet också i det politiska beslutsfattandet. Ordning och reda är för oss socialdemokrater en självklarhet när vi stiftar nya lagar. Vi har sett hur den här regeringen under fyra år, på område efter område - sjukförsäkring, a-kassa eller vad det vara månde - helt enkelt har hafsat ihop en lagstiftning som man sedan har fått dra tillbaka och ändra. Nu är vi framme vid Försvarsmaktens personalförsörjning. Det är inget undantag. Det är inte bara vi som anser att det är ett hafsverk. Lagrådet har ganska kraftfullt pekat på att en hel del saknas och måste genomföras för att lagstiftningen ska fungera i verkligheten. Det finns inga förordningar. Det saknas avtal. Nu genomför Försvarsmakten den största förändringen under det senaste seklet och vi går från ett värnpliktssystem - ett totalförsvarssystem - mot ett yrkesförsvar. Om man gör de här stora förändringarna, som vi inte tycker att man borde göra, kommer man att tappa något som är oerhört viktigt för Försvarsmakten, nämligen den folkliga förankringen. Hela landet måste äga Försvarsmakten. Så kommer det inte att bli nu. Andra länder måste tycka att det är trovärdigt hur vi lever upp till vår militära alliansfrihet inom ramen för den säkerhetspolitiska solidaritet som vi numera ingår i. Vår försvarsmakt är både nationell och internationell. Mona Sahlin har sträckt ut handen till den borgerliga regeringen ett antal gånger för att få ett brett samtal om försvarsfrågorna. Regeringen har valt att nonchalera detta. I stället valde man att jobba vidare med mantrat att själv är bäste dräng. Nu ser vi att det inte fungerar. Den lagtext som vi ska fatta beslut om i dag är ett slarvigt hastverk. Som jag sade tidigare har Lagrådet riktat stark kritik, de fackliga organisationerna likaså. Sammanfattningsvis kan man säga att regeringen inte bara ställer Försvarsmakten utan även riksdagen och Sveriges invånare inför en rad oklarheter. De lagar, förordningar och avtal som ska ge ett robust och uthålligt system föreligger inte. Jag kan nämna a-kassan som exempel. En person som går in i det frivilliga systemet, har ett jobb vid sidan om och har en fackföreningsavgift och en a-kasseavgift som ska betalas ska, av den grundläggande soldatutbildningens ersättning på 72-73 kronor per dag, betala dessa avgifter fullt ut eftersom det inte är överhoppningsbart i ett frivilligt system. När det gäller lagen om anställningstrygghet pågår det en utredning som ska vara klar i december nästa år och eventuellt träda i kraft 2012. Man vill förlänga lagen om anställningstrygghet till åtta år när det gäller visstidsanställning. Tror inte regeringen att andra kommer in med förslag till förändringar, till exempel polisen och räddningstjänsten? Därmed har man urholkat lagen om anställningstrygghet. Personalkostnaderna i det nya systemet kommer sannolikt att öka ganska kraftigt. De som blir kontraktsanställda eller visstidsanställda kommer naturligtvis att kräva ganska hög lön. Vi kunde se i Svenska Dagbladet i dag att försvarsministern slår sig för bröstet över att 85 procent har sökt från värnpliktskullen till frivilligheten. Just nu, ja. Nu har vi massarbetslöshet. De som nu gör värnplikten och ser att det finns en arbetsmarknad som inte fungerar kommer naturligtvis att söka vidare. Men när vi får en högkonjunktur och det är lätt att få jobb kommer kravet på en lön på 25 000-30 000 i månaden. Då kommer kostnaderna i systemet att skena. Vi kommer att få ett konjunkturanpassat frivilligt system. Pliktutredningen pekade på att det finns en risk för det. Kostnaderna skjuter man till nästa regering och framtida riksdagar och regeringar att avgöra. Problemet är att det inte finns något färdigt förslag - jag har pekat på några saker. Det är därför vi är så kritiska mot att man förändrar detta redan den 1 juli. Vi, från de rödgröna partierna, menar att man bör se över pliktlagen. Om vi vinner valet - vilket jag hoppas att vi gör - kommer vi under nästa år att utvärdera det här frivilligsystemet för att skapa förutsättningar för ett robust förslag. Risken är, som sagt, att vi i dag fattar beslut om att värnplikten ska försvinna och att vi får ett frivilligt system där jag tror att den folkliga förankringen blir ett bekymmer. Man ska plocka in 4 000 personer varje år i det frivilliga systemet. 6 000-7 000 ska ingå i ett kontraktssystem och ungefär 9 000 ska vara fast anställda. Man menar att man ska plocka ut 6 000. De 4 000 som inte kommer in i det frivilliga systemet ska gå till hemvärnet. De kommer inte att gå till hemvärnet. Det är jag helt övertygad om. Man säger att man, efter att ha gjort sina roteringar internationellt, ska gå in i hemvärnet om man vill. Jag tror inte att man kommer att göra det heller. Det här förslaget, försvarsminister Sten Tolgfors, är dåligt genomarbetat. Det finns stora risker för att vissa delar av det som är det viktigaste vi har, den folkliga förankringen, kommer att försvinna i framtiden. Med det yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2. (Applåder) I detta anförande instämde Michael Hagberg (s).

Anf. 2 Gunilla Wahlén (V)
Herr talman! Vänsterpartiet och vi inom det rödgröna samarbetet har slagit fast att utgångspunkten för den framtida försvarspolitiken är att Sverige ska förbli militärt alliansfritt. Den rödgröna försvarspolitiken säger bestämt nej till att Sverige ska ansöka om medlemskap i Nato. Försvars- och säkerhetspolitiken ska vara långsiktig, uthållig och tydlig. Det gäller särskilt i ett läge där Försvarsmakten står inför så stora förändringar som föreslås i propositionen Modern personalförsörjning för ett användbart försvar - vissa frågor om Försvarsmaktens personal . En annan viktig utgångspunkt är att internationell säkerhet ska vila på samarbete och ett starkt globalt regelverk under FN:s ledning. Global säkerhet förutsätter ett starkt globalt regelverk. Många av de nya hoten mot vår säkerhet ska i första hand lösas inom FN:s ram. Det är viktigt för Sverige att FN fungerar väl. Medlemsländerna måste ge FN de förutsättningar som krävs för att klara de nya uppgifterna. Vi vill att Sverige ska höja och skärpa sin profil i FN. Jag menar att den otydlighet och den brist på handlingskraft som Alliansen under sina år vid makten visat inom försvars- och säkerhetspolitikens område har skapat problem med trovärdigheten för vår vilja att stå fast vid att Sverige ska vara militärt alliansfritt. Det finns minst lika många ställningstaganden från Alliansen som det finns partier inom Alliansen. Tydligast är Folkpartiet som klart deklarerat att man vill ansluta Sverige till Nato. Moderaterna vill göra det på sikt. Klargörandena och tydligheten från Kristdemokraterna och Centerpartiet kan jämföras med den dimma som fanns i Lützen och som avgjorde Gustav II Adolfs öde 1632. Kan ni från en samlad allians i dag så här vid den sista stora försvarsdebatten i riksdagen före valet ge besked i fråga om Sveriges alliansfrihet? Även då det gäller frågan om Försvarsmaktens framtida personalförsörjning är oklarheten minst lika stor. Det som nu föreslås av regeringen är inte ett genomarbetat och heltäckande förslag till ett framtida personalförsörjningssystem, utan det sträcker sig bara till avveckling av värnpliktsutbildningen i fred den 1 juli 2010. Hur det framtida systemet för personalförsörjningen inom Försvarsmakten ska fungera är dock fortfarande ytterst oklart. Det är oklart inte bara för mig, för Vänsterpartiet eller för den rödgröna oppositionen utan även för Försvarsmakten, för allmänheten ute i landet och för Lagrådet. Underlaget vad gäller lagar, redovisning av vilka förordningar som måste beslutas och vilka kollektivavtal som måste gälla är mycket bristfälligt. Svaren på dessa frågor har regeringen hänskjutit till en utredning att klarlägga. Detta arbete ska vara avslutat i december 2010 - först om ett halvår. Tidigast om ett och ett halvt år kan hela personalutbildningssystemet och personalförsörjningssystemet finnas på plats. Kan försvarsminister Tolgfors i dag redogöra för varför det är så bråttom att avveckla värnpliktssystemet i fredstid? Vad är det som är så akut? Vad är det man vill uppnå redan nu med att avveckla den delen? Varför kan man inte bara förkorta dagens utbildningstid för värnpliktiga, införa könsneutral värnplikt nu och sedan samlat genomföra en modern ändamålsenlig personalförsörjning under väl genomarbetade former? Vi kan ändå konstatera att med den grund i värnplikt som våra soldater i internationella insatser har i dag fullgör de sina uppgifter med ett mycket högt betyg. Vår ÖB Sverker Göranson har befäst detta i en debattartikel i Dagens Nyheter den 11 maj i år. Han skriver: "Åtta av tio som gör värnplikt anger att de vill fortsätta när det blir frivilligt om drygt två månader - den 1 juli. Detta är de första siffrorna på den historiska omställning av Försvarsmakten som sker nu i år. Den sista kullen som tjänstgör över den 1 juli - 700 värnpliktiga - har alla fått frågan om de vill fortsätta när det blir frivilligt. 550 har svarat ja, nästan 80 procent vill fullfölja sin utbildning." Min tolkning av detta är att Pliktverket med nuvarande system har lyckats riktigt bra. Man har antagit rätt personer. Frågan kvarstår därför varför ni måste göra denna historiska förändring så förhastat och ogenomtänkt redan nu. ÖB konstaterar i samma artikel i DN: "Alla pusselbitar till det nya försvaret är inte klara ännu. Vi kommer att skruva, jämka och ändra under en lång tid. Vi kommer att göra misstag ibland, men av det lär vi oss att skapa något bättre." Mitt förslag är att man ska fortsätta skruva, jämka och förankra tills fler bitar faller på plats och det nya personalförsörjningssystemet är genomarbetat, förankrat och legitimerat hos viktiga instanser. Först då är det dags att komma till riksdagen med ett nytt förslag till ett nytt personalförsörjningssystem. Herr talman! Försvarsmaktens framtida personalförsörjningssystem måste klara av att förse försvaret med tillräckligt mycket personal av tillräckligt hög kvalitet, oavsett säkerhetspolitisk och ekonomisk konjunktur. Systemet måste vara robust och långsiktigt uthålligt. Vår försvarsmakt måste vara både nationellt och internationellt trovärdig. Vi vill ha ett folkligt förankrat försvar som respekteras av medborgarna. Sveriges försvar måste ha en trovärdig nationell utformning som anpassas till de säkerhetspolitiska förhållandena. Ett robust, uthålligt och trovärdigt personalförsörjningssystem är en helt grundläggande förutsättning för detta. Det är inte bara vi som starkt kritiserar regeringens handlande och förslag. Försvarsmakten har i ett underlag till regeringens försvarspolitiska proposition uttalat värdet av att Försvarsmakten ges rätt att anställa soldater och sjömän under en viss tid. Försvarsmakten antyder i sitt budgetunderlag till regeringen att kollektivavtalade tidsbegränsade anställningar kan ha säkerhetspolitisk påverkan och menar därför att frågan bör hänskjutas till lagstiftaren och inte lösas genom kollektivavtal. Arbetstagarparten Officersförbundet och Saco Försvar motsätter sig detta starkt. Vänsterpartiet anser att det är helt fel att lagstifta om en tidsbegränsad anställningsform särskilt för försvarsanställda. Försvaret ska inte utgöra ett arbetsrättsligt undantag på svensk arbetsmarknad utan behandlas som alla andra avtalsområden, med möjlighet för arbetsmarknadens parter att avtala om avsteg från lagen. Vi kan inte se något skäl till att försvaret ska ha ett särskilt behov av undantag. Om vi skapar nya speciallösningar genom lagstiftning riskerar vi att den svenska modellen försvagas. Vi riskerar också diskussioner om avsteg från den arbetsrättsliga lagstiftningen inom andra branscher av insatskaraktär. Låt inte pendeln slå över så att hela vår framtida personalförsörjning och utbildning anpassas till utlandstjänstgöring. I dag utgörs cirka en tredjedel av försvarsbudgeten av personalkostnader - drygt 40 miljarder. Ett yrkesbaserat försvar riskerar att medföra betydligt ökade kostnader. Försvarsmaktens personalkostnader riskerar att bli systematiskt underkompenserade i den framtida budgetbehandlingen. Regeringen har inte visat hur denna kostnadsökning ska finansieras och vad som ska bli föremål för nedprioritering. Regeringen ställer inte bara Försvarsmakten utan även riksdagen och Sveriges invånare inför fler oklarheter: De lagar, förordningar eller avtal som ger ett robust och uthålligt system finns inte. Personalkostnaderna i ett nytt system kommer med största sannolikhet att öka. Hur kostnaderna ska finansieras skjuter regeringen på framtidens riksdagar och regeringar att avgöra. Regeringen har misskött lagstiftningsarbetet inom försvarsutskottets liksom inom flera andra utskotts beredningsområden. Vi har därför med stöd av 4 kap. 11 § riksdagsordningen begärt att utskottet ska inhämta ett yttrande från Lagrådet över propositionen. Den borgerliga majoriteten i utskottet har med en rösts övervikt vägrat att bifalla denna begäran. Enligt vår mening står det därmed klart att riksdagen ännu inte medgivit någon förändring av personalförsörjningssystemet. Regeringens agerande under de senaste åren har föregripit riksdagens beslut, inkräktat på riksdagens beslutsområden. Herr talman! Jag välkomnar den anmälan som är inlämnad till KU och där det begärs att man granskar om regeringens personalförsörjningssystem inom Försvarsmakten ligger inom ramen för vad regeringen kan besluta om utan att inhämta riksdagens medgivande. När det gäller propositionens skrivningar om Försvarsmaktens personalpolitik välkomnas ett bättre omhändertagande av våra återvändande soldater. Svenskar som förtjänstfullt deltar i utländska missioner ska på rätt sätt visas uppskattning för sitt arbete. Regeringens iver att förstöra våra gemensamma trygghetssystem bidrar knappast till att förbättra situationen för soldater som har varit i internationell tjänst. Det handlar om ersättningar vid sjukdom och om en fungerande vård, anställningsvillkor och situationen för soldaternas familjer. Det är viktigt att Försvarsmakten som myndighet tar hand om dem som gjort internationell tjänst. Det är viktigare än att inrätta ett nytt medaljsystem. Låt inte pendeln slå över så att vi förlorar förmågan och kompetensen när det gäller våra nationella behov! Även den framtida utbildningen måste omfatta nationella behov och svenska förutsättningar som grund. Våra soldater och officerare måste ha en gedigen grund för att klara kraven på nationell försvarsförmåga. Jag menar att det svenska försvaret fortsättningsvis måste ha subarktisk förmåga, det vill säga att svenska soldater ska kunna verka i ett extremt vinterklimat. Norrbotten har unika förutsättningar för övning i miljöer med en bristande infrastruktur, ett påfrestande klimat och ödemark. Det borde ligga helt i linje med de förutsättningar som svenska soldater på internationella uppdrag många gånger möter. Det är viktigt att detta med subarktisk förmåga permanentas och att direktiven och förutsättningarna för att fortsätta denna utveckling är tydliga. Vi vet att minnet är kort. Men kommer ni ihåg hur det var för några månader sedan? Hela Sveriges tågtrafik stod stilla på grund av snö och is. Värnpliktiga kallades in för att tina räls och växlar. Herr talman! Vänsterpartiet anser att frågor som rör jämställdhet, mångfald och diskriminering inom försvaret är mycket viktiga. Det handlar då om såväl värnpliktiga som anställda. Försvarsutskottet anser att det är mycket viktigt att regeringen och dess myndigheter fortsätter att driva arbetet framåt när det gäller jämställdhet och mångfald. Det är mycket bra. Men jag vill utveckla det resonemang som utskottet för. Jag anser att en ökad andel kvinnor till exempel i fredsfrämjande insatser är ett mål i sig. För att Sverige ska kunna uppfylla sina åtaganden enligt FN:s resolution 1325 om att öka andelen kvinnor i fredsfrämjande insatser måste andelen kvinnor öka rejält. Det måste anges i tydliga mätbara mål. Sverige ska enligt handlingsplanen för genomförandet av FN:s resolution verka för att integrera 1325-perspektivet i utvecklingen. Vi kan nu krasst konstatera att regeringen kapitalt har misslyckats med att uppnå en rimlig fördelning mellan män och kvinnor. Läget har obetydligt förändrats under den senaste mandatperioden. Kvinnor måste antas redan nu, särskilt med tanke på att vi för framtiden vill få in fler kvinnliga officerare och chefer inom försvaret. Den dagliga arbetsmiljön och karriärmöjligheterna måste också stimulera kvinnor till att stanna kvar inom Försvarsmakten. Kvinnorna måste veta och reellt se att de har samma möjligheter som männen att påverka och utveckla det svenska försvaret. Herr talman! Eftersom vi ställer upp på ett värde som icke-diskriminering är det angeläget att det svenska försvaret kan bidra till att hbt-frågor uppmärksammas i alla relevanta sammanhang på det internationella planet. Vår ÖB Sverker Göranson har i en artikel förra veckan tagit upp diskussionen om vilka som ska rekryteras till försvaret. Han skriver så här: "Några av de nyckelord som attraherar dem vi nu söker är: Spänning, äventyr, utvecklande, annorlunda - unikt, gemenskap och meriterande. Som jag ser det kan vi i Försvarsmakten fylla dessa ord mer än väl med meningsfullt innehåll." Var finns ord som värdegrund, insats för fred och mänskliga rättigheter, skydda civila, skydda från sexuella övergrepp som vapen i konflikter - en värdegrund som dagens och gårdagens värnpliktiga hade med sig i bagaget när de sökte till frivilliga insatser i främmande länder? De värdena måste finnas kvar när vi söker och rekryterar personal till försvaret. Herr talman! Försvarsmakten ska spegla samhället när det gäller attityder och sammansättning, och Försvarsmakten är inte vilken myndighet som helst. De har långtgående befogenheter. De ska säkra vårt land, vår demokrati och våra grundläggande värden. De ska skydda människors liv och hälsa. Det är av yttersta vikt att det är rätt personer som av svenska folket får detta viktiga förtroende. Det förslag om att i fred ta bort värnplikten som regeringen presenterar i sin proposition bygger på en rad osäkra antaganden och oklara förutsättningar, något som Försvarsmakten också har påpekat i sitt underlag. Fram till dess att ett beslut om pliktsystemets framtid fattats ska, menar vi, personalförsörjningen även fortsättningsvis bygga på plikten. Genom att insatsorganisationens bemanning efter hand bygger på frivillighet kan tillgängligheten och användbarheten öka utan att personalförsörjningen hotas. Att baserat på regeringens bristande och dåligt underbyggda underlag förhastat avskaffa plikten äventyrar Försvarsmaktens kvalitet och förankring. Vi menar att en fullständig bedömning i frågan kan ske tidigast nästa mandatperiod. De rödgröna partierna anser att om Sverige ska ändra i pliktlagen ska det ske med en bred majoritet för det i Sveriges riksdag. En rödgrön regering kommer efter ett år att genomföra en förutsättningslös översyn av hela frivilliga personalförsörjningssystemet. Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2.

Anf. 3 Peter Rådberg (Mp)
Herr talman! Riksdagen ska i dag fatta ett beslut som innebär att vi ska överge en 109-årig tradition om värnplikt i fredstid. Det är välkänt att Miljöpartiet sedan länge är förespråkare av en reformering av Försvarsmaktens personalförsörjning. Tillämpningen av totalförsvarsplikten har sedan början av 1990-talet alltmer urholkats. I dag har vi endast ca 7 000 män och kvinnor som rycker in till Försvarsmakten - ungefär 7 procent av en kull på 100 000. Med ett pliktsystem finns det rigorösa skyddsvallar för individen dels genom en stor acceptans från samhällets sida, dels genom att myndigheter ser till att man till exempel får ta ledigt från jobbet för att göra militärtjänst. När vi nu överger plikten och går in i ett system med frivillighet innebär det att Försvarsmakten i princip kommer att bli som vilken arbetsplats som helst. För den enskilde kommer beslutet om att gå in i Försvarsmakten eller inte att bli mer osäkert på grund av samhällets förändrade syn på Försvarsmakten genom frivilligheten. Varför ska den enskilda företagaren, eller för delen kommun och landsting, ställa upp när en person väljer att göra frivillig militärtjänst? Hur har regeringen tacklat denna övergång från plikt till frivillighet? Svaret är enkelt: Regeringen lägger ett inte ens halvfärdigt förslag på riksdagens bord. Lagrådets kritik är omfattande. De har en uppsjö av frågor och påpekanden riktade mot regeringens sätt att agera i frågan. Systemet med frivillighet erbjuder i dag en dagslön på ca 72 kronor per dag och, för den som är klar med grundutbildningen, en lön på i runda tal 17 000 kronor. Hur ska Försvarsmakten med dessa löner möta konkurrensen från den övriga arbetsmarknaden i en framtid där arbetslösheten sjunker? Det allvarligaste är dock att regeringen inte har en genomtänkt strategi för och helhetsbild över hur man ska gå från plikt till frivillighet i alla delar. Vilka blir till exempel de ekonomiska konsekvenserna på lång sikt? Denna fråga går inte att besvara eftersom regeringen inte lägger fram ett helhetsförslag som vi kan ta ställning till. Övergången från plikt till frivillighet har tyvärr mycket att önska. Försvarsministern lägger fram ett förslag om att sjösätta en ny personalorganisation inom Försvarsmakten och säger till dem som ska arbeta i organisationen att den i bästa fall kommer att bli klar om två till tre år, och kanske tar det ännu längre tid. Under tiden, fram till allt är klart, kommer Försvarsmakten att tvingas hanka sig fram. Detta kommer att bli en mycket stor utmaning för Försvarsmakten, där ett misslyckande kan påverka reformen under lång tid. Det är som att bygga en båt, skicka ut den på havet och säga till sjömännen: Vi hann inte bli klara med bygget, men vi ska försöka få ordning på båten medan vi är ute och seglar. Jag tror nog att en och annan sjöman tänker det värsta. Kommer vi att hinna bygga klart båten innan stormarna kommer, eller kommer stormen att ta med sig båten och besättningen till botten? Försvarsmakten kommer från den 1 juli att överleva endast om den kan rekrytera kompetent personal till sin organisation och få samhällets acceptans för verksamheten. Risken är påtaglig att de tänkta soldaterna känner som sjömännen ute på havet - kommer man att få komma tillbaka till sitt arbete när man är klar med tjänstgöringen inom Försvarsmakten, eller blir man arbetslös? En sådan organisation är till viss del sönderskjuten redan innan den sätts i sjön. Det blir ingen bra start för en försvarsmakt som behöver allt stöd den kan få för att göra ett bra och viktigt arbete. Herr talman! Både Försvarsmakten och regeringen har sagt att Försvarsmakten behöver stöd från hela samhället om man ska lyckas med utmaningen att gå från plikt till frivillighet. Jag delar denna uppfattning. Men om hela samhället ska ställa upp, som försvarsministern önskar, får man se till att de förslag som läggs fram på riksdagens bord innehåller inslag som samhället kan ställa upp på. Den största utmaningen för Försvarsmakten blir att attrahera de personer som kommer att vara tidvis tjänstgörande inom Försvarsmakten. De soldater som finns under kontraktstiden kommer i huvudsak att tillbringa sin tid på den civila arbetsmarknaden, och där kommer samspelet mellan Försvarsmaktens krav och de civila arbetsgivarna att vara centralt. Hur regeringen ska lösa denna centrala fråga lyser också med sin frånvaro i propositionen. En person som funderar på att skriva på ett kontrakt för en tidvis tjänstgöring måste därför dels vara beredd att ta en diskussion med sin arbetsgivare, dels uppfatta det Försvarsmakten kan erbjuda som tillräckligt lockande för att kompensera andra problem. Regeringen kommer inte med några förslag på detta område som jag anser är centralt för om en individ ska ta steget in i försvaret eller inte. Ska det lyckas måste det till en lagstiftning eller för den delen arbetsrättsliga avtal för att stärka detta. Inget av detta har regeringen lagt fram som förslag på riksdagens bord. Erfarenheterna från andra reformer som ger en arbetstagare rätt att vara tjänstledig från sin arbetsplats visar att just attityden och en vilja att lösa problemen är helt avgörande. Det är inte ovanligt att arbetssökande kvinnor som är gravida eller som planerar att skaffa barn inte anställs därför att en arbetsgivare inte vill ta problemet med föräldraledigheten. Män och kvinnor som skriver på ett kontrakt med Försvarsmakten skulle kunna hamna i samma situation, nämligen att arbetsgivaren inte är intresserad av att ge tjänstledigt eller att personen i fråga inte får komma tillbaka till arbetet efter slutförd tjänstgöring inom Försvarsmakten. Det centrala misstag regeringen har gjort är att ta bort värnpliktssystemet innan ny lagstiftning finns på plats inom berörda områden. Försvarsmakten kommer att stå på två ben samtidigt. Försvarsmakten måste å ena sidan ut på den öppna marknaden och konkurrera med andra aktörer om att locka ungdomar till sin verksamhet. Å andra sidan kan Försvarsmakten aldrig betraktas som vilket företag som helst, eftersom Försvarsmaktens affärsidé ytterst bestäms av riksdagen. För att Försvarsmakten ska lyckas fullt ut måste det finnas ett tydligt stöd från riksdagen samtidigt som attityden från samhället formas på ett sätt som gör att denna personalförsörjningsreform inte skjuts i sank. Herr talman! Riksdagen kommer inte att ge Försvarsmakten det stöd och den uppbackning de så väl hade behövt. Därför är det nödvändigt att vi tittar över utfallet av personalförsörjningen efter ett år. Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2.

Anf. 4 Karin Enström (M)
Herr talman! Vi tar nu ytterligare steg för att förverkliga den inriktning för försvaret som riksdagen fattade beslut om för snart ett år sedan. Detta betänkande behandlar två huvuddelar i personalförsörjningen, nämligen en förändring av pliktlagen och en sammanhållen politik för veteransoldatfrågor. Vänsteroppositionen yrkar avslag på alltihop. Men hur kan man vara emot ett effektivare personalförsörjningssystem eller bättre villkor för dem som tjänstgör i fredsfrämjande insatser utomlands? Det är för mig obegripligt, och dagens inledande debattörer har i detta avseende inte gjort ställningstagandet klarare. Varför måste vi då göra förändringar? Jag tror att vi måste börja med detta; det har inte berörts i dag. Varför måste plikten förändras? Jo, för att kunna få det användbara och flexibla försvar vi har beslutat om här i riksdagen måste vi förändra personalförsörjningen. Vi inser var och en - och det skriver också utskottet i sitt betänkande - att det är någonting man har efterlyst under flera år. Det gamla värnpliktssystemet har tjänat ut sin roll. De senaste åren är det bara ett fåtal som har gjort värnplikten, och systemet har varit ineffektivt. De få som har utbildats har bara krigsplacerats under två till tre år, och det är endast 30 procent som har sökt vidare till internationell tjänst. Vi har inte kunnat använda de värnpliktiga eftersom beslut om att använda värnpliktig personal kräver beslut om mobilisering. Det har därför byggts upp två parallella organisationer för att lösa försvarets huvuduppgifter: en för försvaret av Sverige och en för insatser utomlands, alltså utlandsstyrkan. Försvarsmakten har varje halvår tvingats rekrytera en helt ny omgång soldater till utlandsstyrkan i till exempel Afghanistan eller Kosovo. Detta är, som var och en förstår, ett stort resursslöseri. De soldater och förband som har tjänstgjort tillsammans i en insats är nämligen när de kommer hem bland de mest kompetenta vi någonsin har haft. Denna kompetens har dock inte tagits till vara, utan förbanden har splittrats, och sedan har rekrytering inför nästa halvår börjat om från början. Ett annat problem med den gamla organisationen är att beredskapen har varit för dålig och för låg. Endast en tredjedel av insatsorganisationen, ca 11 000 man, har varit tillgängliga för insats - inom ett år. Detta duger inte i dagens konfliktmiljö där förmågan att snabbt vara på plats är en av de allra viktigaste faktorerna. I det nya försvar vi redan har fattat beslut om i riksdagen och som är byggt på frivillighet får vi en sammanhållen insatsorganisation som är mer effektiv. Genom att vi behåller den upparbetade kompetensen under tid - samma förband som används för försvaret av Sverige i Sverige används i internationella insatser - får vi också en högre beredskap. Hela insatsorganisationen på 50 000 man är inte bara beredda inom ett år, utan de är beredda inom dagar och veckor. Det är så här vi bygger upp vår försvarsförmåga, och det har oppositionen inte nämnt ett ord om i dag. Hur blir det då för den som vill tjänstgöra i försvaret? Jo, man söker dit på samma villkor oavsett om man är tjej eller kille. Man får prova på i tre månader och får då en grundläggande militär utbildning. Samma sak gäller för att engagera sig inom hemvärnet - en tre månader lång utbildning med samma utbildningsinnehåll. Under denna grundläggande utbildning är man rekryt. Det innebär att man inte är värnpliktig, och man är inte heller anställd. Eftersom man befinner sig i lite av en mellanposition är det av största vikt att medinflytande, insyn och granskning av rekrytutbildningen fungerar. Efter den avklarade grundutbildningen kan man söka anställning, antingen som helhetsanställd eller som kontrakterad. Man kan även fortsätta inom hemvärnet. De första månaderna som anställd i Försvarsmakten ägnas åt befattningsutbildning, vilket i stort motsvarar dagens längre värnpliktsutbildning. Herr talman! Min övertygelse är att de fördelar vi får med frivilligheten löser många av de problem vi har haft fram till i dag. Vi får högre effektivitet, högre beredskap och bättre kompetens hos personalen. Det kommer att stärka hela försvaret och försvarsförmågan. Om den här modellen för personalförsörjning har vi haft en bred samsyn. Fem av sju partier, alltså även Miljöpartiet, var överens om detta i Pliktutredningen. Min partikollega Rolf K Nilsson kommer att utveckla detta vidare i sitt anförande. Jag övergår nu till den andra mycket viktiga delen av detta betänkande, och det handlar om veteransoldatpolitik. Sverige har haft personal i internationella fredsfrämjande insatser under mer än 50 år. Lite beroende på hur man räknar är det någonstans mellan 50 000 och 100 000 befattningar som har tjänstgjort under längre eller kortare tid. Trots detta har det fram till nu inte funnits någon sammanhållen politik för hur stödet inför, under och efter insats ska vara utformat. Att vi nu får en sammanhållen veteransoldatpolitik värd namnet är i första hand en rättighetsfråga. Har man tjänstgjort i internationella insatser och i många fall riskerat livet ska man givetvis ha rätt till bra uppföljning och ett fullgott stöd från hela samhället. Det är staten, regeringen, riksdagen och Försvarsmakten skyldiga Sveriges veteraner. Det som nu föreslås utgår från en helhetssyn som inkluderar allt från rekrytering av personalen, utbildning och förberedelser inför insatsen, stöd och åtgärder under insatsen och omhändertagande samt stöd och eventuell rehabilitering efter insatser. Också stödet till de anhöriga, särskilt barnen, utgör en viktig del i denna helhetssyn. Propositionens förslag tar sikte på ett antal nyckelområden: information, kontakt och uppföljning. Informationen före en insats måste bli ännu bättre. Det är viktigt både för den som ska tjänstgöra och för de anhöriga så att man fattar rätt beslut, att man förstår vad man ger sig in på och vilka konsekvenser som kan följa. Det kan gälla information om själva insatsen men självklart också om de villkor, regler och ersättningar som gäller under tiden och också hur stödet ser ut efteråt. I informationsuppdraget ingår också att Försvarsmakten satsar mer på information om syftet med internationella insatser för att öka förståelsen hos allmänheten. För att ytterligare höja både status och samhällets kunskaper om verksamheten föreslås instiftande av nya medaljer för dem som deltagit i internationella insatser. Det ska uppföras ett officiellt minnesmonument för att hedra alla dem som tjänstgjort utomlands och för att påminna allmänheten om betydelsen av den här insatsen. Det kommer också att inrättas en årlig officiell fredssoldatsdag med förslag på den 29 maj som är den internationella fredssoldatens dag. De anhöriga till den som är ute på en insats utgör ett otroligt viktigt stöd för den enskilde soldaten. Här kommer möjligheten till kontakt, som är den andra fokuspunkten som jag tog upp, att utvecklas. Försvarsmakten kommer också att få ansvar för att organisationer till stöd för de anhöriga ska kunna få ekonomiskt bistånd för att kunna driva sin verksamhet. Så har vi uppföljningen, herr talman. Försvarsmakten får nu ett lagstadgat livstidsansvar för att stödja dem som tjänstgjort utomlands. Det här är viktigt eftersom psykiska och fysiska skador i vissa fall antingen kan dröja kvar under resten av livet eller uppkomma flera år efter avslutad insats. Det kan alltså vara sådant som inte visar sig omedelbart när man kommer hem, kanske inte heller efter ett eller två år utan efter betydligt längre tid. Då är det viktigt att man kan räkna med stöd. Uppföljningen av dem som har avslutat en insats ska också bedrivas mer aktivt och innefatta personlig kontakt. Försvarsmakten ska också kunna erbjuda handledning i kontakten med olika myndigheter som man behöver ha kontakt med vid en eventuell skada. Herr talman! När vi i riksdagen fattar beslut om att sända svensk trupp utomlands är det ett av de svåraste och mest ansvarsfulla beslut vi fattar. Det får inte råda någon som helst tvekan om att vi stöder dessa kvinnor och män fullt ut. Vi bygger nu ett system som håller hela vägen - inför, under och efter insatsen, oavsett om man gör det här en enda gång i livet eller återkommande som officer eller anställd eller kontrakterad soldat. För socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister är tydligen inte dessa förslag någonting värda, eftersom man yrkar avslag på alla förslag. Det skulle jag vilja ha ett svar på. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 5 Peter Jonsson (S)
Herr talman! Nu har vi hört den första av de moderater som ska komma upp i den här debatten. Det är trevligt; då kan det bli många repliker. Men inte en enda sekund nämnde Karin Enström någonting av den kritik som regeringen ändå har fått för den här propositionen. Det är egentligen det vi riktar in oss på - att ni lägger fram ett förslag som inte håller ända ut. Det kan göra det, men vi vet ju inte detta. Det är denna osäkerhetsfaktor som kan leda till att Försvarsmakten från början kommer in på ett felaktigt sätt i det frivilliga systemet. Vi vill också se över värnpliktssystemet såsom det ser ut i dag. Vi är oroade över att man kanske till och med går rakt in i en fälla, och det är det som är vår kritik. Vi tycker att en del av veteranpolitiken är bra, men där ser vi ju att det finns ordning och reda. Ordning och reda var det jag började mitt anförande med. Tycker Karin Enström att det är ordning och reda att lägga fram ett förslag samtidigt som det pågår en utredning som ska vara klar i december 2011 för att genomföras 2012?

Anf. 6 Karin Enström (M)
Herr talman! Jag visste att Peter Jonsson skulle begära replik, så jag tänkte att jag kunde spara det som handlar om kritiken till dess. Jag vill börja med argumentet kring ordning och reda: Är det något vi nu har fått i försvarspolitiken och i försvarets ekonomi är det ordning och reda till skillnad från tidigare. Vi har varit överens om att vi behöver en annan modell för personalförsörjning i insatsorganisationen. Det har också Socialdemokraterna sagt ja till. Vi har utrett frågan grundligt i Pliktutredningen, där Peter Jonsson satt med. Det pågår nu en utredning som ska vara klar till hösten. Man kan alltid välja olika modeller för att genomföra saker och ting, men om den tyngsta kritik som har framförts handlar om exakt vilka villkor som ska gälla och vad man ska betala till a-kassan eller till fackföreningen tycker jag att det är något som faktiskt fackförbunden skulle kunna lösa om viljan finns. Den kritik från Lagrådet som Socialdemokraterna tar upp handlar inte om någon kritik i sak över huvud taget, utan det är höga överdrifter. Jag undrar snarare hur den här ordningen och redan skulle kunna uppfyllas med er politik. Det ska ju sparas 2 miljarder på ett år, och gör man inga förändringar i personalförsörjningssystemet kommer försvaret att ligga under med ytterligare 2 miljarder kronor per år. Det skulle jag vilja ha svar på.

Anf. 7 Peter Jonsson (S)
Herr talman! Jag lyssnade och väntade på att jag på något sätt skulle få svar på min fråga om exempelvis Lagrådets kritik. Pliktutredningen hade bara ansvar för de tre första månaderna, alltså den grundläggande soldatutbildningen. Det vi pekar på är den anställningsform som sedan kommer att vara för de kontraktsanställda eller de tillsvidareanställda. Vilken lön ska de ha? Är det 17 000 kronor i månaden? Det kommer inte att räcka långt. Jag tror att det kommer att landa på mellan 25 000 och 30 000 kronor i månaden om man ska kunna konkurrera på den öppna arbetsmarknaden. Som jag också sade i mitt anförande kan man naturligtvis slå sig för bröstet nu och säga att vi klarar det här och 85 procent av dem som gör värnplikten söker in. Men det beror ju på att vi har en massarbetslöshet och en näringspolitik som inte har fungerat under fyra år. Då klamrar man sig fast vid detta för att ha förutsättningar att få i alla fall någon form av ersättning. Men det kommer inte att räcka långsiktigt. Så jag vill fortfarande ha ett svar på Lagrådets kritik när det gäller att man fattar beslut i dag om ett system som man genomför och som ska gälla för flera tusen personer och inte vet vilka avtal och förordningar som kommer att gälla. Tycker Karin Enström att det är ordning och reda när man stiftar en sådan lag?

Anf. 8 Karin Enström (M)
Herr talman! Ja, jag tror att det kommer att bli ordning och reda. Hur plikten ska tillämpas och inte tillämpas är solklart i förslaget. Det som fortfarande återstår är detaljutformningen. Det går redan med dagens lagstiftning att anställa soldater, och det kommer Försvarsmakten att göra redan i år eftersom ekonomin tillåter det. Det här är ett system som finns i de flesta andra länder. De flesta av våra europeiska grannar har ett system som bygger på att man frivilligt söker sig till Försvarsmakten. Det är Försvarsmakten som måste attrahera och rekrytera lämplig personal. Sedan gäller det att hitta de perfekta formerna för det här. Och vi har en arbetsmarknad som via arbetsmarknadens parter ofta kan lösa de flesta problem som uppkommer. Skulle det visa sig att man avtalsvägen inte kan lösa dem får vi gå in med lagstiftning. Men det är extremt långsökt att, herr talman, som Peter Jonsson sade i sitt inledningsanförande, det här skulle vara ett sätt att smygvägen förändra LAS. Då finns det nog andra vägar som är betydligt enklare än att börja med en reformering av Försvarsmaktens personalsystem. Jag tycker att vi ska se det här som en möjlighet för Försvarsmakten att verkligen visa att man har bra verksamhet och kan attrahera duktiga unga kvinnor och män, som ska kunna tjänstgöra på heltid eller tidvis och göra en insats för Sverige och för den internationella freden.

Anf. 9 Peter Rådberg (Mp)
Herr talman! Karin Enström målar upp en ganska ljus bild i talarstolen av den perfekta Försvarsmakten, men hon nämner inte med ett enda ord de ekonomiska problemen. Ni lägger fram ett förslag som inte är heltäckande, och det är egentligen min kritik. Lagrådet har en hel del kritik som du inte heller nämner i ditt anförande hur ni ska bemöta eller har bemött. Men det värsta är, tycker jag, att ni lägger fram ett förslag på riksdagens bord om ny personalförsörjning som lämnar så många frågor vid sidan och som ni låter Försvarsmakten lösa under de kommande två tre åren. Detta är inte sjyst mot en försvarsmakt som behöver allt det stöd den kan få. Varför, Karin Enström, lägger ni fram ett halvdant förslag till riksdagen?

Anf. 10 Karin Enström (M)
Herr talman! Om Peter Rådberg verkligen tycker att Försvarsmakten behöver allt stöd den kan få kanske man inte ska börja med att spara 2 miljarder per år eller gå ifrån det som man egentligen tycker, att det här är ett bra förslag, att så här ska vi göra, att vi inte ska tillämpa plikten om inte försvarsberedskapen så kräver. Men det är mycket som offras på oppositionens altare när valet börjar närmar sig, så i stället har ni kokat ihop en kompromiss om att det ska göras en översyn - som om allt skulle vara så mycket klarare om ett år. När det gäller kritiken från Lagrådet som fördes fram på den remiss som gick till Lagrådet har den följts upp i propositionen. Kritiken gäller den remissen, och det är få propositioner som så noga följt upp Lagrådets kritik. Det enda som kvarstår är kritiken kring en skrivelse om en förordning, att det skulle ha underlättat och vore bra om den hade funnits att läsa. Det stämmer alltså inte. Regeringen har gjort förändringar. Propositionen har följt Lagrådets kritik. Åter till ekonomin. Ja, Försvarsmakten har gjort beräkningar. Det är på Försvarsmaktens beräkningar vi stöder oss i vårt förslag. Självklart finns det osäkerheter, och det finns det alltid, men jag tror inte att osäkerheten blir mindre om man samtidigt ska spara 2 miljarder kronor per år. Men det kanske Peter Rådberg kan förklara i sitt nästa inlägg.

Anf. 11 Peter Rådberg (Mp)
Herr talman! Ja, Karin Enström, jag kan förklara det. De 2 miljarderna är fullt finansierade i vårt förslag. Det är naturligtvis så att ett politiskt parti inte lägger fram ett förslag som är underfinansierat, utan vi har naturligtvis hämtat hem de pengarna. Det är intressant, herr talman, att när man ställer en fråga till Karin Enström och Moderaterna om deras förslag till ny personalförsörjning får man två tre frågor tillbaka själv om en sak som inte har med ärendet att göra, nämligen om budgeten på 2 miljarder. Det visar lite grann på att det nog är rätt svårt för regeringspartierna att förklara detta. Du svarade inte fullt ut på den konkreta frågan, nämligen varför ni lägger fram ett förslag som inte är heltäckande. På den punkten tycker jag åtminstone att du kunde säga att vi är överens. Sedan kommer nästa fråga, nämligen: Hur ska ni lösa de ekonomiska problemen som Försvarsmakten nu får ta tag i? Det är nämligen så att alla förståsigpåare som diskuterar och debatterar den här frågan inser att nu får Försvarsmakten lappa och laga under ganska lång tid. Vad ni gör nu är att ni sätter ett personalförsörjningssystem i sjön - ja, det gör ni - men det finns ju ett antal frågor till som hör ihop med det, och Peter Jonsson har tagit upp några av dem. Men vi får inget svar på dem. Om man lägger fram ett så omfattande förslag på riksdagens bord måste vi som politiker få en helhetsuppfattning om vad det gäller, alltifrån ekonomi till förnyad personalförsörjning och så vidare, och det ger inte regeringen. Det är väl helt uppenbart för alla som läser detta att ni inte kommer med ett heltäckande förslag, och det är det som vår kritik bygger på. Vi får tyvärr inget svar på hur ni ska lösa detta.

Anf. 12 Karin Enström (M)
Herr talman! Hur ska Peter Rådberg ha det? Er budget har tydligen ingenting med det här att göra, men vår budget har det. Jag kan vara med på det. Om vi inte gör några förändringar nu utan fortsätter som vi har gjort, kommer det att kosta minst 2 miljarder kronor mer per år. Om vi då ska spara 2 miljarder också blir det verkligen en oviss framtid. Vi måste ju lita på de beräkningar som Försvarsmakten gör, att det kommer att kosta si och så mycket. Vi kan fylla upp det med de planer som finns inför de närmaste åren. Sedan är det klart att det finns osäkerheter, som det gör i alla verksamheter. Men osäkerheten handlar inte om huruvida vi ska ha plikten kvar eller inte. Det finns detaljer kvar i utformningen av ett kontraktssystem med tidvis tjänstgörande personal, men målbilden är helt klar. Ni har över huvud taget inte kunnat belysa om vi ska ha någon försvarsförmåga och hur den i så fall ska upprättas. Ni säger bara nej, nej, nej till allting och vill spara pengar och ändå framstå som något slags systembevarare. Det går inte ihop. Ni har inte heller med ett ord berört de förslag som vi lägger fram om veteransoldatpolitiken. Man kan fråga sig om det är för att de är dåliga eller för att ni inte är så intresserade.

Anf. 13 Gunilla Wahlén (V)
Herr talman! När det gäller att bringa klarhet, ordning och reda, Karin Enström, skulle jag vilja diskutera en sak som inte har diskuterats så mycket i debatten som har varit om personalförsörjningen. Det gäller den grundläggande utbildningen som Karin Enström benämnde som prova-på- eller rekrytutbildning, som ska vara på frivillig grund och i tre fyra månader. Varför behåller ni den utbildningen? Den är ju så att säga en förkortad värnplikt, fast man tas in på frivillig grund. Vi från den rödgröna sidan säger också ja till en förkortad värnplikt. Men ska man rekrytera till den grundläggande utbildningen och vad är den grundläggande utbildningen till för? Varför kan man inte direkt rekryteras till en soldat- och befattningsutbildning och en kontraktsanställning efter utbildningen? Varför ska man gå omvägen via den här utbildningen?

Anf. 14 Karin Enström (M)
Herr talman! Inte minst Pliktutredningen men också internationella jämförelser visar att det är bra att ha en grundläggande, ganska kort utbildning för att lära sig grunderna men också få en förståelse för vad det här egentligen handlar om. Att från dag ett skriva på och förbinda sig att göra någonting tror jag inte är någon bra idé. Under dessa tre månader lär man sig grunderna och att ta hand om sig själv som soldat. Det är en chans för individen som söker sig till detta men också för Försvarsmakten, arbetsgivaren, att se om man lever upp till kraven och håller måttet. Det ger också en chans att fundera på om man vill bli heltidsanställd, tidvis tjänstgörande eller hemvärnssoldat. Tre månader är lagom tid att hinna bestämma sig för vad man vill göra. Det är också ett sätt för arbetsgivaren att se om man vill ha vidare kontakt och om personen ska anställas på längre tid eller som tidvis tjänstgörande. Internationella jämförelser visar att detta är ett bra sätt. Det är ganska få som från dag ett, utan att känna till något om verksamheten, skulle söka anställning eller skriva på i en verksamhet som är så speciell som Försvarsmakten. Hur ska Vänsterpartiet få saker och ting att gå ihop? Har ni något alternativ till detta eller gömmer ni er bakom att allt ska utredas? Är det inte så att ni vill ha kvar värnplikten och att betydligt fler ska göra den? Hur ska det i så fall gå ihop ekonomiskt med de besparingar som ni föreslår? Hur ska det gå ihop kvalitets- och kompetensmässigt?

Anf. 15 Gunilla Wahlén (V)
Herr talman! Ska den här prova-på- eller rekrytutbildningen vara avlönad eller ska man gå på studielån? Hur ska det finansieras? Vad är det som gör att man måste ha en tremånaders prova-på-utbildning? Som jag ser det är det Försvarsmakten som ska pröva dem som eventuellt ska söka senare. Eller går det att söka direkt till befattningsutbildningen utan att ha gått prova-på-utbildningen? Det handlar också om att man ska söka frivilligt till detta. Vi vill ha en grundläggande utbildning som ska omfatta en ganska stor del av befolkningen. Det är 7 000-8 000 ungdomar som ska gå en motsvarande värnpliktsutbildning och mönstra. Efter den kan man söka anställning eller utbildning inom försvaret eller hemvärnet. Varför måste man ha denna tremånadersutbildning? Varför kan man inte söka direkt? Varför ska det vara frivilligt? Då kan man lika gärna ha en mönstring till det för att man mönstrar in till försvaret för att få en prova-på-utbildning.

Anf. 16 Karin Enström (M)
Herr talman! Läser Gunilla Wahlén på i propositionen framgår det tydligt hur den tre månader långa utbildningen ska vara utformad och vilka villkor som ska gälla. Det är i hög grad detsamma som gäller för dagens värnpliktiga med dagersättning, medinflytande och insyn. Skillnaden är att man söker sig dit frivilligt och att det inte bara är Försvarsmakten som prövar utan att man som individ får en chans att få en grundläggande utbildning och bilda sig en uppfattning. Det är en svår och riskfylld sysselsättning att vara anställd i Försvarsmakten, och på detta sätt får man en bra bild av vad det kan innebära att fortsätta antingen på heltid eller på deltid. Vänsterpartiet talar om en ganska stor del av befolkningen, 7 000-8 000 i varje årskull. Förra året hade vi årskullar på 130 000-140 000 18-åringar. För mig är 7 000-8 000 en liten del av årskullen. Det är ungefär lika många som de 4 000-5 000 av årskullen som vi tror att vi ska kunna rekrytera frivilligt. Varför ska man då lägga in pliktinstrumentet? Plikt är en ganska stor inskränkning. En av finesserna med detta är ett vi inte använder pliktinstrumentet om det inte behövs, om försvarsberedskapen inte så kräver. Denna poäng har dock helt klart gått Vänsterpartiet förbi.

Anf. 17 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Karin Enström har väl redovisat utskottsmajoritetens syn, och Allan Widman och Else-Marie Lindgren kommer senare att göra detsamma. Jag går därför pang på rödbetan och på de tre oppositionspartiernas högljudda kritik av den viktiga fråga som vi i riksdagen ska diskutera och besluta om i dag, nämligen hur vårt reformerade svenska försvar ska försörjas med kunniga och engagerade soldater och officerare. Det är ingen hejd på hur regeringen påstås ha misskött den här frågans beredning, menar vänsterpartierna, trots att Försvarsberedningen med alla riksdagspartier redan 2007 fick i uppdrag att analysera bland annat denna fråga och trots att Pliktutredningen med alla partier i två betänkanden lagt fram sina förslag. Försvarsberedningen nådde en bred samsyn, fast det inte låter så nu, om att soldater och officerare bör rekryteras på frivillig grund, att andelen kontrakterade deltidssoldater skulle dominera i armén och att de internationella fredsinsatserna liksom det nordiska försvarssamarbetet skulle öka. Oppositionen menar i dag också att det "måste finnas en bred blocköverskridande majoritet bakom det personalförsörjningssystem som bör gälla i framtiden" - och visst är det bra. Men vad vill då de rödgröna? Vi vet ju att man i dag har helt olika uppfattning i själva grundfrågan. Ska en aktiv värnplikt i en liten och försiktigt tassande tremånadersform vara kvar eller ska rekrytering och anställning/kontraktering ske på frivillig grund? Ja, vad oppositionen vill får vi inte veta i dag, bara att man är emot. Som vanligt när oppositionen är osams vill man begrava frågan i en ny förutsättningslös utredning. Observera ordet förutsättningslös. Någon som helst riktning för den eventuella nya utredningen anges inte eftersom de tre partierna inte är överens. Jag skulle inte kalla detta agerande för regeringsdugligt utan snarare för regeringsodugligt, om ni ursäktar. Miljöpartiet har ju konsekvent förespråkat ett försvar byggt på frivillighetens grund, Vänsterpartiet är inriktat på en fortsatt tvångslagstiftning även i fredstid och Socialdemokraterna som ju oftast följer Vänsterpartiet nu för tiden väljer att göra det även i denna fråga. Den utvecklingen finner jag djupt oroande. Men en sak är de tre partierna helt överens om: Det "måste finnas en bred blocköverskridande majoritet" i just denna viktiga fråga. Det är lätt att förstå varför ni vill ha det; det finns ju ingen samsyn inom det rödgröna blocket, och då blir det inget beslut alls. Var kommer då den blocköverskridande majoriteten att hamna? Ja, det är faktiskt inte alls svårt att inse. Alliansen och Miljöpartiet är ju överens om att när män och kvinnor ska behandlas lika och endast 5-7 procent av en årskull kommer att behöva utbildas och när mycket starka skäl faktiskt kräver att soldater och officerare ska kunna tjänstgöra både i Sverige och utanför landets gränser är den logiska lösningen, liksom i allt fler länder omkring oss, att övergå till en rekrytering byggd på frivillighet. Den enda möjligheten till en vänsterpartistisk soldatförsörjning byggd på värnpliktens och tvångslagstiftningens grund är alltså att två saker inträffar: dels att Miljöpartiet lämnar den linje som man har drivit så konsekvent och länge, dels att något av oss allianspartier byter fot. Jag kan tala för hela Alliansen och säga att vi är övertygade om det riktiga i den färdriktning som inleds om någon månad och som riksdagen bejakade både för ett år sedan och hösten 2009. Bollen för en återgång till värnplikt efter ett eventuellt regeringsskifte ligger alltså helt hos Miljöpartiet. Enligt den gemensamma s-v-mp-reservationen ska sommaren 2011, vad jag förstår, en förutsättningslös översyn inledas som kanske kan vara klar till år 2012 eller 2013. Samtidigt har arbetet med att genomföra den nya personalförsörjningen byggd på frivillighet då kommit mycket långt. Jag vill rikta en tydlig fråga till Miljöpartiet och till Peter Rådberg: Innebär det faktum att ni nu vill ha en ny, förutsättningslös, utredning att ni håller på att byta fot till att i strid med allt det ni har kämpat för så länge öppna för en fortsatt värnplikt i fredstid? Jag vill ärligt talat tro att du och ni står fast vid er övertygelse i denna fråga. Men hur kan ni då bejaka flera förlorade år och tillsätta en förutsättningslös utredning? Jag efterlyser ditt klara och entydiga besked, Peter Rådberg. Håller Miljöpartiet verkligen på att bli ett värnpliktskramarparti? Jag kan inte heller dela oppositionens kritik av att denna frågas beredning har varit särskilt snabb eller konfrontatorisk. Tvärtom är det även min och Centerpartiets uppfattning att viktiga frågor om Sveriges försvar helst ska ha en bred samsyn i Sveriges riksdag och att de gärna kan analyseras av alla partier gemensamt i regeringens försvarsberedning. Så har ju också skett denna gång samt därtill i den parlamentariska Pliktutredningen. Regeringen har sedan med stor precision följt dessa inriktningsförslag från beredningen och från Pliktutredningen och har en rätt bred blocköverskridande majoritet som stöd, precis så som oppositionen nu vill ha det. Vad är det då som fattas? Hur stora är då de principiella skillnaderna mellan å ena sidan Alliansens och Miljöpartiets uppfattning här i dag - och jag utgår då ifrån att Peter Rådberg kommer att stå fast vid Miljöpartiets hittillsvarande uppfattning - och å andra sidan Vänsterpartiets och Socialdemokraternas fortsatta värnpliktslinje? Jag har i tidigare försvarsdebatter hävdat att skillnaderna inte alls handlar om den ravin som Anders Karlsson i tidigare debatter och Peter Jonsson nu försöker måla upp, utan snarare om ett mindre dike. Vi är ju överens - alla riksdagspartier - om att när rekryterna inför den längre utbildningsperioden, alltså efter den första tremånadersperioden, ska välja att låta sig anställas eller ej i försvaret, främst för tidvis tjänstgöring, ska detta ske utan plikt och genom ett frivilligt avtal mellan soldat och försvarsmakt. Det har jag uppfattat att sju riksdagspartier är överens om. Om jag har fel i detta, så rätta mig! Det är viktigt att inte bara jag och riksdagen utan även svenska folket får reda på vad ni tycker här. Vad hela den i mitt tycke uppblåsta retoriken från vänsterpartierna handlar om är hur försvaret ska rekrytera potentiella soldater till den inledande grundutbildningen på tre månader. Regeringen, utskottsmajoriteten och Miljöpartiet menar där att det är en styrka att även detta beslut hos blivande soldater och officerare fattas genom frivillighet och inte genom ett statligt tvång. Vi tror på att försvarets erbjudande kommer att vara och alltmer utvecklas till en attraktiv utmaning som många svenska män och kvinnor kommer att söka till. Vi är ju helt överens här i riksdagen om att uppgiften att under ett antal år försvara landets säkerhet inom landet och i fredsinsatser utanför landets gränser är oerhört viktig och betydelsefull. Vi tror att svenska män och kvinnor kommer att vilja söka till denna uppgift. Kunde vi inte tro på det tillsammans, Peter Jonsson? Jag har en fråga till värnpliktskramarna i vänsterpartierna. Om ni liksom vi tror på att människor efter en inledande tremånadersutbildning klarar av att frivilligt välja en fortsättning i försvaret - varför tilltror ni då inte samma människor att också frivilligt välja att genomgå den inledande tremånadersutbildningen? Tror ni inte på attraktionskraften i försvarets erbjudanden och att ett avtal på frivillig basis rent principiellt och praktiskt är att föredra? Menar ni alltså att människor av fri vilja inte kommer att välja den inledande rekrytutbildningen, men däremot den därpå följande niomånadersutbildningen bara man har blivit tvångskommenderad till de första tre månaderna? Hur ser den analysen ut? Även från integritetssynpunkt, vilket vi i Centerpartiet anser vara en tungt vägande faktor, är ju frivillighet i denna fråga principiellt mycket mer tilltalande än att staten med tvång väljer ut var 20:e i en årskull till värnplikt. Håller inte Peter Rådberg med om det? Vad jag kan förstå är vänsterpartierna ändå överens om att rekryteringen till den inledande tremånadersutbildningen i helt dominerande grad ska ske med frivillighet. Endast i undantagsfall ska eventuellt tvångsinstrumentet kunna användas - kanske inte alls. Är det rätt uppfattat av mig? Om så är, hur stor är då egentligen skillnaden mellan Alliansens och Miljöpartiets linje och Vänsterpartiets och Socialdemokraternas? Och är detta, i så fall, dike värt alla era upprörda ord? Jag förstår att partier i opposition kan vilja profilera sig och driva andra linjer. Men jag tycker att det är trist för Sverige att oppositionslustan hos Socialdemokraterna i försvarspolitiken är så stor att man inte har kunnat ansluta sig till den breda blocköverskridande majoritet som finns och som man så hett efterlyser. Centerpartiet och jag hoppas verkligen att denna viktiga och framåtsyftande reform till gagn för Sveriges säkerhet kommer att ligga fast även efter valet. Avslutningsvis vill jag också lyfta fram några konstateranden som vi i Centerpartiet ser som särskilt angelägna. Lagen om totalförsvarsplikt finns kvar och kommer att kunna aktiveras av regeringen vid behov. Låt oss hoppas att sådana behov inte kommer att uppstå. Män och kvinnor kommer nu att rekryteras på samma villkor, vilket med all sannolikhet kommer att öka andelen kvinnor i försvaret. Det är mycket bra. Rekryternas medinflytande är viktigt och ska säkerställas på olika sätt. Det är utmärkt att hemvärnet nu förstärks och ges mer kvalificerade uppgifter samt att särskilda utbildnings- och rekryteringsinsatser ska göras för detta. De frivilliga försvarsorganisationerna spelar en fortsatt betydelsefull roll för Försvarsmakten. Jag vill också slutligen ta upp veteransoldatfrågan. Jag noterar med bestörtning att de tre oppositionspartierna vad jag kunde höra inte bevärdigade denna viktiga fråga med ett enda ord i sina inledningsanföranden. Hur tänker ni? Varför vill ni avslå de förbättringar för våra soldater som vi i dag vill besluta om? Varför vill ni skjuta också dessa fyra fem år framåt i tiden? Jag vill understryka det stora värdet av att riksdagen i dag på regeringens förslag och efter Allan Widmans gedigna utredning genomför en rad förbättringar i hur den utsända personalen vid internationella fredsinsatser bättre ska omhändertas före, under och efter insatserna. Det är bra med en ny lag om Försvarsmaktens personal i internationella insatser. Det är utmärkt att stödet till soldater som skadats på olika sätt inte längre ska begränsas i tid liksom att nya hedrande förtjänstmedaljer införs. Samtidigt ska ett gemensamt minnesmonument uppföras, och den 29 maj blir en ny årlig minnesdag gemensam för alla svenska veteransoldater. Vänsterpartierna motsätter sig att riksdagen beslutar om den nya förbättrade veteranpolitiken, och ni yrkar avslag i några mycket njugga och anmärkningsvärda formuleringar. Varför talar ni inte ur skägget? Varför är ni emot att våra soldater vid internationella insatser ges ett bättre stöd än under er regeringstid när de till exempel skadas psykiskt? Varför ska tidsgränsen på fem år för statligt stöd behållas? Varför ska de nya förtjänstmedaljerna stoppas? Varför ska alla dessa förbättringar skjutas på en avlägsen framtid? Ni har en del att förklara för de soldater som är i tjänst utomlands och som ska ut på uppdrag i höst och vinter. Utskottet behandlar också en del enskilda motioner. Jag vill lyfta fram vikten av att Försvarsmakten fortsätter att sanera och lämna nedlagda övnings- och skjutfält så snart det är möjligt. Utskottet ställer sig enhälligt bakom detta och utgår ifrån att regeringen snarast återkommer till riksdagen med en redovisning av hur utnyttjandet och avvecklingen av de militära skjutfälten fortskrider. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna. (Applåder)

Anf. 18 Peter Jonsson (S)
Herr talman! Det var ett väldigt intressant anförande. Staffan Danielsson pratade i säkert tio minuter om hur fruktansvärd värnplikten har varit och hur fruktansvärd totalförsvarsplikten har varit. När han hade gjort detta sade han under de sista minuterna att värnplikten bara är vilande och därför kan den träda i kraft igen om vi vill det. Det visar att Staffan Danielsson inte tror på det frivilliga systemet. Han vill ha hängslen och livrem. Kritiken i mitt inlägg handlar om precis det som jag försökte ställa en fråga om till Karin Enström. Vad anser ni om Lagrådets kritik? Är det någonting som inte stämmer med verkligheten? Jag förstår inte detta. Jag får inte något svar på vad som händer om man genomför den stora förändring som du pläderade för i tio minuter. De 4 000 som ska genomgå grundläggande soldatutbildning får lämna a-kassan, men det tycker antagligen Staffan Danielsson är bra med tanke på den politik som man har fört på arbetsmarknadsområdet tidigare. Som jag nämnde kommer lagen om anställningsskydd att förändras. Det kommer att leda till att fler kommer att vilja ha samma förändring för sin yrkeskår. Det tycker väl Staffan Danielsson också är bra eftersom Staffan Danielsson inte tycker om lagen om anställningsskydd. Det passar alldeles utmärkt om man kan förändra detta köksvägen och slipper ta den konflikten i debatten. Det är därför jag pekar på detta. Svenska folket som lyssnar på detta eller läser de olika anförandena senare ska veta att det kan bli verklighet. Eftersom de förslagen och avtalen inte är klara ännu vet vi inte vad som kommer att hända. Det är någonting som hänger i luften och ska vara klart 2012. Då ska det vara fixat och klart. Det är det vår kritik handlar om.

Anf. 19 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Vill man inte någonting i en politisk fråga eller om man är osams hittar man fel och brister, och då ska allt vara tryck-på-knappen-klart till 100 procent innan man beslutar. Det är så ni i oppositionen har löst era meningsskiljaktigheter. Ni förstorar upp kritiken mot det ena och det andra och säger att allt ska vara klart till 110 procent innan man ens beslutar om en färdriktning och börjar med det hela. Lagrådet har haft synpunkter i alla år på väldigt många förslag från väldigt många regeringar. Det yttrande man lämnar den här gången innehåller ovanligt lite kritik. Det är en liten formulering om att det hade varit bra om det hade varit mer framtaget på ett område. Men i stort sett är det inte mycket kritik, och den lilla kritik som är har arbetats in i detta. Detta är ett svepskäl. Det är någonting som ni lyfter fram för att ni ska kunna försöka enas framgent. Värnplikten har tjänat Sverige väl. Värnplikten har behövts under 100 år och har varit utmärkt, men nu är det 2010, Peter Jonsson. Vi lever i den här världen. Det är inte 50 000 per år som genomgår värnplikt och ska försvara Sverige mot en kommande invasion från något håll, utan vi har 5 000, 6 000 eller 7 000 som ska delta i ett modernt insatsförsvar och som ska kunna tjäna Sverige hemma och i fredsinsatser. Då är frivillighet en mycket effektivare och principiellt bra form att jobba med, vilket har visat sig i andra länder. Jag vill ställa en fråga till Peter Jonsson. Nu har ni sagt några gånger att Sverige går mot ett yrkesförsvar, och det är ni tydligen emot. Vi var ju överens i Försvarsberedningen om insatsförsvaret. I er reservation i betänkandet förra året står det att ni vill ha ett insatsförsvar byggt på frivillighet med en blandning av heltidsanställda och en huvuddel kontraktsanställda. Står ni fast vid detta?

Anf. 20 Peter Jonsson (S)
Herr talman! Våra nordiska grannar Norge, Danmark och Finland är ganska lika oss. De har kvar värnplikten och totalförsvarsplikten. Om man tänker efter är totalförsvarsplikten egentligen det nya när det gäller rekrytering av soldater. Under människans hela livstid har rekrytering till försvarsmakter i krig varit byggd på frivillighet och inte på plikt. Om man har den utgångspunkten har vi ett modernt rekryteringssystem i dag. Lagrådets kritik är ganska massiv. Om forskarna framöver tittar på de här fyra åren med en borgerlig regering tror jag att de kommer att se att det är rekordmånga yttranden från Lagrådet över dåliga propositioner som är framlagda här i riksdagen. Att man behandlar riksdagen så illa som man gör även i denna fråga bevisar den tilltro som regeringen har till riksdagen som institution. Vi fattar beslut som kommer att medföra ökade kostnader. Genom att man lägger fram ett helt ofärdigt förslag på en förändring till ett frivilligt system kommer vi att behöva fatta andra beslut här längre fram. Det är vår kritik. Ni lämnar över detta till nästa regering. Troligtvis blir det en rödgrön regering som får hantera detta. Jag hoppas det i alla fall, för då kan det bli lite ordning och reda även här i kammaren.

Anf. 21 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Det är väldigt gåtfullt vad resultatet av en sådan regerings förslag skulle bli eftersom ni är helt osams. Vi är helt överens med Miljöpartiet om att vi vill ha ett försvar byggt på frivillighet. Förmodligen blir det väl samma sak som vi nu föreslår men fem år försenat till priset av stora kostnader och en allt ohållbarare situation. Jag har en helt annan syn än Peter Jonsson på det här ärendets beredning och på försvarspolitiken som den har utvecklats av Alliansen och Sten Tolgfors under de här fyra åren. Nu är det ordning och reda på ekonomin i försvaret, som Karin Enström sade. Vi har lagt fast principer för försvarets framtida effektiva och moderna utformning. Vi lägger fast hur personalförsörjningen ska ske. Vi har haft en bra beredning i Försvarsberedningen där alla riksdagspartier har ingått. Där har vi analyserat och diskuterat denna fråga. Vi har en pliktutredning som har lagt fram två betänkanden där man har diskuterat denna fråga. Den är komplicerad. Den är svår, men skulle vi ha allt tryck-på-knappen-klart innan vi beslutar om en förändring får vi vänta till 2015. Politik är att förändra verkligheten, göra klart förutsättningarna, ange en riktning och påverka. Att sitta passiv och se tiden flyta förbi medan vi ska ta fram detta tryck-på-knappen-klara förslag som ni i oppositionen är osams om skulle vara helt förödande. Jag hoppas att riksdagen antar det här förslaget i dag. Det är jag rätt trygg i att vi gör. Jag hoppas att vi också efter valet kommer att ha en bred riksdagsmajoritet som står bakom det här förslaget.

Anf. 22 Peter Rådberg (Mp)
Herr talman! Det är spännande att höra Staffan Danielsson. Som Peter Jonsson var inne på lägger han 75-80 procent av sin talartid på att kritisera oppositionen. Jag tycker att det är väldigt magstarkt. Som på många andra ställen när regeringen ska presentera sin politik sätter man sig på läktaren och blir oppositionsparti. Tyvärr kliver Staffan Danielsson in i detta även när det gäller försvarspolitiken. Jag ska svara på frågan om jag har ändrat åsikt. Jag tog upp vår ståndpunkt i mitt tal, och du nämnde den flera gånger. Den är nog ganska kristallklar. Men vår kritik handlar om att du tillsammans med dina kamrater på den borgerliga sidan inte lämnar fram ett heltäckande förslag. Det kommer att ta två tre år innan det här förslaget är på plats, och det viktigaste är att vi får tag på bra, kompetenta rekryter i framtiden - kvinnor och män. Jag pekade på en grej som vi vet är verklighet i dag, nämligen hur det ser ut med föräldraledigheten. När det gäller kvinnor som väntar barn eller har barn finns det flera exempel på fall där de helt enkelt inte får komma tillbaka till jobbet för att arbetsgivaren inte tycker att det är passande att de tar ledigt. Kan samma sak inträffa här? När vi har en lön på kanske 17 000 kronor, vilket är föreslaget, och jämför det med den övriga arbetsmarknaden ser vi att vi ligger rätt risigt till när det gäller rekryteringen. Ungdomar väljer kanske någonting helt annat. Detta är centrala frågor som jag försöker lyfta upp. Ni har inte gett något svar på de här frågorna, och jag hoppas att Staffan Danielsson kan ge ett svar nu.

Anf. 23 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Peter Jonsson och även Peter Rådberg har ingen lätt situation i dag, framför allt kanske inte Peter Rådberg. Miljöpartiet och vi tycker ju lika i det här, Peter. Ni har drivit det hett och intensivt och tror på frivillighet som rekryteringsinstrument i försvaret. Vi är överens om detta. Ni har blivit överkörda inom oppositionen, och det halmstrå som du drar i är att allt inte är riktigt klart. Okej, så kan man resonera. Men det som det här innebär är att den inriktning som vi är överens om och som verkligen behöver inledas och komma i gång stannar upp i fem år. Det tycker jag är ett högt pris som Sverige skulle få betala om ni skulle vinna valet. Jag har uppfattat att om ni skulle vinna valet är beskedet från Peter Rådberg väldigt klart, nämligen att det blir precis det förslag som vi beslutar om här i dag, möjligen med någon detalj förändrad, men det blir frivillighet. Det finns en bred, blocköverskridande majoritet för det, och det välkomnar jag, Peter Rådberg, för då vet vi det. När det gäller mitt anförande redogjorde Karin Enström väl för förslaget, och jag är säker på att Allan Widman och Else-Marie Lindgren kommer att göra det också. Jag valde att diskutera själva sakfrågan. Vad skiljer? Hur vill vi ha det under de första månaderna och efter de övriga nio? Det tycker jag är den intressanta debatten, och jag erkänner att jag koncentrerar mig på detta, Peter. Vi är överens, som jag tolkar det, även om det var oklart här, om att insatsförsvaret ska rekryteras på frillighetens grund och att man frivilligt ska välja att söka till niomånadersutbildningen. När det gäller den första tremånadersutbildningen borde vi i logikens namn tro på att man klarar även det på frivillig grund, men det är där som vänsterpartierna lyfter upp värnpliktsfrågan och gör den till en jättefråga.

Anf. 24 Peter Rådberg (Mp)
Herr talman! Staffan Danielsson säger att han valde att tala om skillnaden. Men jag tror att vi är ganska väl medvetna om skillnaden. Det är väl mer intressant att höra om man kan försvara sin egen politik eller inte. Men, Staffan Danielsson, om man gillar en sak och 40-50 procent inte är klart av det man gillar kan det vara så att man säger nej för att helheten är helt avgörande för om en organisation ska sätta sig och om det ska bli lyckat eller misslyckat. Det är samma sak som att bygga ett hus. Jag köper inte bara ett hus, utan jag vill se till att jag har ett visst antal rum, att köket är okej och sådär. Jag kan inte bara säga som Staffan Danielsson säger att det är inriktningen som är viktig. Jag köper huset och så löser vi resten sedan. Nej, det gör vi inte! Vi löser inte resten sedan. Vi löser allting på en gång, åtminstone 90-95 procent. Hur kan man gå in i en organisation när det finns så många frågetecken? Vi har ett lagråd som är oerhört kritiskt, vi har en ekonomi som vi inte vet hur den ser ut om två tre år, och så säger Staffan Danielsson: Ja, men inriktningen är ju klar! Vi kör på det här, och så får vi laga och lappa under vägen. Hur kan man stå och säga så? Jag blir lite upprörd. Jag ska också säga något som jag glömde när det gäller veteranpolitiken. Jag delar synen på den till stora delar. Jag ber om ursäkt för att jag inte tog upp det i mitt anförande. Sedan kan vi diskutera det här med monument eller inte, för det är jag lite kritisk till. Men veteranpolitiken som Allan Widman har tagit fram tycker vi från Miljöpartiets sida är mycket bra, så den välkomnar vi.

Anf. 25 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Då är frågan till Peter Rådberg: Om veteranpolitiken som Allan Widman har utrett och regeringen har föreslagit är så bra, varför står ni här och yrkar avslag och vill rösta emot och fördröja även denna fråga med fem år? Det handlar ju om människor av kött och blod som ska ut i internationella insatser och som behöver de här förbättringarna. Det är säkert så att allt inte heller är exakt klart när det gäller veteranpolitiken. Vi får se exakt var monumentet hamnar och så vidare. Då menar ni att man inte ska fatta beslut i riksdagen. Allt ska vara tryck-på-knappen-klart - det är den nya politiken. Den gällde inte under Socialdemokraternas tidigare regeringsperioder, det kan jag försäkra. Det togs många inriktningsbeslut som fick utformas under vägens gång då. Ni är osams i frågan. En del vill inte, och en del vill, och ni har valt att lösa det på det sätt som ni löser väldigt mycket nu, nämligen att begrava det i nya, förutsättningslösa utredningar utan riktning. Vi vet det när det gäller signalspaningen, vi vet det när det gäller det här, och det finns en rad andra exempel. Det är er fulla rättighet att göra så. Jag kan respektera det, men jag tycker att det är beklagligt och trist. Vi har ett bra förslag om försvarets personalförsörjning byggt på frivillighet och vi har i sak en bred enighet över blockgränserna med Miljöpartiet, och därför är det trist för Sverige att vi ändå behöver ta den här diskussionen med de här tuppfäktningarna när det i sak inte skiljer så mycket. Det tycker jag har klarlagts rätt bra ändå.

Anf. 26 Gunilla Wahlén (V)
Herr talman! Först måste jag, Staffan Danielsson, göra några klarlägganden. Staffan Danielsson försöker slå in kilar mellan alla partier, både inom oppositionen och inom regeringspartierna. Men det är faktiskt så att det inte finns något parti, varken Vänsterpartiet eller något av de rödgröna partierna, som någonsin har sagt att vi ska skicka ut värnpliktiga i internationell tjänstgöring. Det har aldrig förekommit, mig veterligt, och det kommer inte att förekomma. Det har inte förekommit under den tid som jag har suttit i riksdagen, utan alla som är i utlandstjänst har efter värnplikten frivilligt sökt sig till den tjänstgöringen. Där finns det inte minsta lilla tvekan. Det är inte det som den här debatten handlar om och det är inte det som vi strider om, utan det handlar om det som händer innan den här tiden och hur personalförsörjningssystemet ska se ut för soldaterna och officerarna och övriga som finns i det nya försvaret. Staffan Danielsson sade i sin inledning att Försvarsberedningen hade nått något slags överenskommelse när det gäller personalförsörjningen. Men där har vi nog lite olika minnesbilder. Försvarsberedningen konstaterade att det pågick en värnpliktsutredning, och vi avvaktade med att ta ställning i konkreta personalförsörjningsfrågor tills värnpliktsutredningen var klar. Jag har en konkret fråga när det gäller regeringen och regeringens samarbete. Det handlar om Alliansen och alliansfriheten. Hur ställer sig Centerpartiet till en Natoanslutning? Följer man Folkpartiets linje?

Anf. 27 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka. Det här är kanske Gunilla Wahléns sista riksdagsdebatt. Jag vet inte, men hon lämnar riksdagen så småningom, och vi hade ett bra samarbete i Försvarsberedningen. Vi gav och tog där, och vi ställde oss bakom principerna för att insatsförsvaret ska bygga på frivillighet. Det var det som jag syftade till. Jag kan ställa samma fråga till Gunilla Wahlén som jag ställde till Peter Jonsson om enigheten från Försvarsberedningen och från Socialdemokraternas reservation för ett år sedan om att insatsförsvaret ska bygga på frivillighet, det vill säga från utbildningen på nio månader till att man sedan kontrakterar sig i försvaret. Uppfattningen om den absoluta volymen av anställda i försvaret uppfattar jag att vi var brett överens om och att vi fortfarande är brett överens om. Det vore bra om Gunilla Wahlén kunde bekräfta detta. Värnpliktiga ska självfallet inte skickas iväg utomlands. Det hoppas jag att jag inte har sagt. Det är det som är ett av skälen till att det, när försvaret gör nytta både i närområdet och i fredsinsatser utomlands, är logiskt att bygga på frivillighetens grund och att de som tjänstgör i försvaret kan göra samma tjänst oavsett om de är i Sverige eller åker över landets gränser.

Anf. 28 Gunilla Wahlén (V)
Herr talman! Staffan Danielsson utnyttjade inte all sin repliktid. Varför mörkar ni, Staffan Danielsson, i fråga om Natoanslutning eller inte Natoanslutning? Hur ser regeringens samsyn ut i den frågan? Ska vi ansluta oss nu eller sedan? Finns det någon plan? Är det något som regeringen överraskningsvis ska komma med, om ni vinner valet och får regeringsmakten under nästa mandatperiod? Jag kräver att Centerpartiet talar om vilken syn man har på vår alliansfrihet.

Anf. 29 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Även vad gäller frågan om Sveriges militära alliansfrihet finns det en bred blocköverskridande majoritet i riksdagen. Jag kan hänvisa till vad utrikesutskottet yttrade till försvarsutskottet inför vårt beslut om försvarets inriktning för ett år sedan. Utrikeutskottets sju partier och försvarsutskottets sju partier är fullständigt överens om att Sverige är militärt alliansfritt. Det är vi själva som definierar innebörden av det. Centerpartiet har uppfattningen att det är bra att Sverige är militärt alliansfritt. Däremot är vi beredda att analysera utvecklingen i omvärlden, hur vi ska samarbeta med olika allianser inom EU, tillsammans med Nato och så vidare. Det kanske kunde vara dags att analysera detta, men det är en annan fråga.

Anf. 30 Allan Widman (Fp)
Herr talman! Soldaterna är vårt, och vill jag påstå, varje militärt försvars allra viktigaste tillgång. Oavsett hur långt den militära teknologin drivs, oavsett hur avancerade plattformar, sensorer och vapen vi tar fram kommer den militära tvångsmakten alltid att vara underkastad individuella omdömesgilla bedömningar kopplade till ett möjligt ansvarsutkrävande. Därför kan inte betydelsen av de förslag som riksdagen snart behandlar överdrivas. Jag hade trott att så här långt in i debatten skulle varje grundläggande argumentation om varför vi nu går från plikt till frivillighet vara överflödig, men jag känner att jag måste nämna några ord om detta. Under ganska lång tid i Sverige har rekryteringen av enskilda soldater till Försvarsmakten präglats av att fler velat utbilda sig än vad vi kunnat bereda plats för. Trots det har vi ända fram till år 2010 med stöd av totalförsvarspliktslagen valt att kasta unga män som inte har velat utbilda sig i fängelse. Det har skett helt i onödan, utan några som helst försvars- eller säkerhetspolitiska motiv. Ett annat viktigt skäl som Staffan Danielsson och Karin Enström varit inne på handlar om att kunna använda de soldater som vi utbildar. I snitt kostar det, herr talman, 750 000 kronor att utbilda en värnpliktig. I vilken annan samhällssektor skulle vi utbilda människor till dessa kostnader för att sedan inte använda dem? De kommer inte tillbaka till några krigsförbandsövningar, och om de inte deltar i den internationella verksamheten ser de efter muck aldrig mer Försvarsmakten. Vi har inte råd att utbilda personal som vi inte kan använda. Det säger sig självt. Jag ser, herr talman, att delar av det sista Värnpliktsrådet befinner sig på åhörarläktaren. Jag kan från mina åtta år i utskottet minnas alla de uppvaktningar som skett när det gällt civil meritvärdering, dåliga arbetsvillkor, föga utmanande arbetsuppgifter med mera. Det är en väsentlig del i denna reform. När vi övergår till frivillighet är Försvarsmakten piskad att erbjuda arbetsvillkor och ekonomiska villkor som är konkurrenskraftiga med varje annan arbetsgivare i vårt samhälle eller med varje annan anordnare av utbildning. Det är min förhoppning att vi nu ska kunna lösa många av de frågor som utan framgång länge diskuterats i försvarspolitiken. Herr talman! Det finns en utbredd oro, inte minst inom oppositionen, för att vi inte längre ska tillämpa pliktlagstiftningen om inte vår beredskap kräver detta. Den oron är förståelig och delas säkert av breda folklager i det svenska samhället. Under mer än hundra år har plikten varit ryggraden i soldatförsörjningen. Visst finns det flera obesvarade frågor. Alla regeländringar är inte på plats och förvisso inte heller kollektivavtalen. De senare råder som bekant inte politiker över i vårt land. Jag tror att det är viktigt att vi förstår att den förändring som vi nu ska genomföra är av den storleksordningen att den inte kan fattas genom enskilda beslut en, två eller tre gånger. Det är en långsiktig process där vi hela tiden kommer att lära av våra misstag och där vi kommer att korrigera. Här skiljer sig inte denna reform från andra stora reformer i det svenska samhället. Herr talman! Jag har den senaste tiden gjort en del besök bland förbanden i grundorganisationen, och jag har gjort två iakttagelser som jag tycker kan vara intressanta för denna debatt. Den första iakttagelsen är att det tycks som om avsaknaden av färdiga och enhetliga modeller när det gäller rekrytering lett till många lokala initiativ. Jag har besökt regementen där man nu bildar rekryteringskommittéer med regionala högskolor och med primärkommuner. Jag har träffat dem som planerar att genomföra frivilliga krigsförbandsövningar med pliktutbildad personal och använda detta som ett led i en snabb och kostnadseffektiv rekrytering. Jag har suttit och pratat med många officerare om den kulturella utmaning som man nu möter när värnpliktiga inte längre är värnpliktiga utan kolleger till officerarna. Man kan betrakta denna brist på central styrning från politiskt håll och från myndighetsledningens sida antingen som något oroande eller så ser man att detta leder oss in i en process där olika modeller och arbetssätt prövas, utvecklas och avfärdas. Det är helt enkelt, herr talman, en lärande process. En sådan process är kanske otypisk på det försvarspolitiska området och otypisk för Försvarsmakten som myndighet, men jag har faktiskt större tilltro till en sådan än till Högkvarterets förmåga att från början staka ut den enda vägen. Den andra iakttagelsen är att Försvarsmakten, åtminstone initialt, verkar rekrytera kontinuerligt tjänstgörande heltidsanställda soldater snarare än sådana som ska tjänstgöra periodvis. Både regering och riksdag har betonat att inom arméstridskrafterna ska minst tre fjärdedelar vara soldater som växlar mellan militär tjänstgöring och civila studier eller arbete. Herr talman! Här finns stora risker. Viktigast är de svårigheter som kommer att inställa sig när man ska göra tjänsten som enskild soldat i Försvarsmakten utmanande och utvecklande under en tidsperiod av kanske sex till åtta år. Risken att vi förlorar dem som vi vill behålla och blir sittande med dem som vi kanske inte lika gärna vill ha kommer att bli betydande. Senare karriärväxlingar tillbaka till det civila samhället kommer naturligtvis att försvåras. Det blir inte lätt för en 27-åring, vars enda arbetslivserfarenhet består i att han eller hon tjänstgjort som skyttesoldat, att få ett jobb på den ordinarie arbetsmarknaden. Många heltidsanställda leder också till högre lönekostnader och därmed en mindre insatsorganisation. Även våra möjligheter att få in civila kompetenser i försvaret blir mindre med många heltidsanställda soldater. Sammanfattningsvis finns det all anledning för både regering och riksdag att nu följa upp den inriktning som har givits och se till att den förverkligas. Rätt hanterad har den nu förestående reformen möjlighet att återknyta till 1684 års indelningsverk, ett försvar som präglades av soldater som hade sin huvudsakliga tjänst ute i samhället men regelbundet övade och vid behov tjänstgjorde militärt. Herr talman! En svensk sammanhängande politik för veteransoldater handlar om att erbjuda ett fullgott omhändertagande till dem som tjänstgjort i skarpa internationella insatser och deras anhöriga. Skälen för en svensk veteranpolitik är flera. Att i dag tjänstgöra som soldat i Afghanistan påstår jag är det farligaste uppdrag en svensk statstjänsteman kan få. De risker som våra soldater löper ställer både moraliskt och logiskt höga krav på omhändertagandet före, under och efter en insats. Det är inte fel att tala om ett strikt ansvar. Kommer våra soldater till skada ska hjälp och stöd alltid finnas till hands. Men det handlar också i stor utsträckning om folkförankring. Tidigare kunde denna förankring omhändertas genom att tillräckligt många unga män med hot om åtal och fängelse tvingades till militär grundutbildning. Volymerna av soldater i sig var garantin för den folkliga förankringen. Med en frivillig rekrytering och en omfattande skarp internationell verksamhet blir förankringen beroende av stolta och väl omhändertagna veteransoldater. I detta ser vi en större politisk utmaning. I detta ser vi också begränsade möjligheter för oss politiker att delegera ansvaret för folkförankringen till andra. Herr talman! Den nya lagstiftningen innehåller många viktiga reformer. Om en soldat skadas blir Försvarsmaktens ansvar inte längre begränsat till maximalt fem år. Soldaten ska i fortsättningen - även de som tjänstgjort på 90-talet; det är en retroaktiv lagstiftning till förmån för den enskilde - kunna påräkna hjälp och stöd i sin rehabilitering så länge denna rehabilitering bedöms meningsfull. Man behöver heller inte alltid kunna bevisa en arbetsskada. Om en soldat lider av psykiska besvär finns en rätt till hjälp, även om besvären inte påverkar förbandsförmågan eller om sambandet med tjänstgöringen är oklart. Det här är också ett tydligt uttryck för statsmakternas strikta ansvar. För första gången får anhöriga en självständig rätt till stöd och information. Tidigare har hjälpen och stödet begränsats till fall då soldaten omkommit eller allvarligt skadats. Herr talman! I denna mening är det nu inte bara soldater och sjömän utan också deras anhöriga som blivit statsmakternas ansvar. Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen av förbättringar, men avslutar genom att uttrycka min glädje över att nya medaljer har instiftats till stöd för ett bättre erkännande av internationella insatser. Många av oss kanske ser medaljer som någonting udda och lite osvenskt, men jag kan efter alla de kontakter jag har haft med internationellt tjänstgörande soldater garantera att så inte alls är fallet. Det här är en mycket grundläggande och viktig sak för dem och deras motiv. Precis som Staffan Danielsson är jag lite förundrad över att Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna yrkar avslag också på de förslag till förbättringar som nu ska göras för veteransoldaterna och deras anhöriga. Jag tycker inte att det stöd man i talarstolen ger till dessa förslag stämmer med det avslagsyrkande som föreligger. Även om vi ibland har olika uppfattningar om var Sverige ska delta och inte delta tror jag att det är viktigt att vi i denna församling skiljer den frågeställningen från de krav på stöd som våra soldater därute har rätt att ställa på oss. Jag kan bara upplysa Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet om möjligheten att här i kammaren göra ett mer noggrant ställningstagande. Det finns möjlighet att göra ett nytt yrkande som inte exkluderar de delar av politiken som man uppenbarligen inte tycker så illa om. Herr talman! Det är mer än fem år sedan jag började driva kravet på ett bättre omhändertagande av veteransoldater. För snart tre år sedan förordnades jag till särskild utredare av dessa frågor på initiativ av dåvarande försvarsminister Mikael Odenberg. Efter att jag den 15 oktober 2008 avlämnat mitt slutbetänkande och regeringen i år avgivit en proposition i det här ärendet till riksdagen föräras jag i dag möjligheten att både debattera och delta i beslutet om en sammanhängande politik för Sveriges veteransoldater. Aldrig tidigare, herr talman, har jag politiskt deltagit i något så viktigt. För detta är jag mycket tacksam. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Anf. 31 Peter Jonsson (S)
Herr talman! Det var ett intressant anförande från Allan Widman också. Han nämnde i sitt anförande att det är en stor förändring som nu kommer att ske och att man inte kan fatta alla beslut med en gång för att det här måste vara en långsiktig process. Jag jobbar på Volvo Aero Corporation. Vi tänker oss att jag är arbetslös, ska söka arbete där och kommer till arbetsgivaren. Men arbetsgivaren kan inte förklara för mig vilket regelverk som gäller. Han berättar inte vilken lön jag får, utan det får jag gissa mig till. "Vi tar det om två år. Lön ska du naturligtvis få, men vi vet inte hur mycket." Det är det här som är vår kritik. Det startas upp ett system där man inte vet vilka förutsättningar man lever under. Vi tycker att den del av veteransoldatpolitiken som Allan Widman har varit med och tagit fram är bra. Men man har bakat in den i de saker som är oerhört dåliga i propositionen. Det är tur att man börjar fundera på veteranpolitiken. I samhället har man raserat den generella välfärden på fyra år, men det är bra att man i alla fall stärker upp för de soldater som har gjort internationell tjänstgöring. Det är positivt. En av de viktigaste sakerna när man ska fylla på med 4 000-6 000 soldater är vilka man får. Det pekar också Allan Widman på. Det är viktigt att man får de rätta personerna, och det är det som Pliktverket har varit professionella på. Nu vet jag att Folkpartiet i princip vill att Manpower ska ta ut soldater till tjänstgöring på den privata marknaden. Det tror jag är en jättestor risk, och det var därför Pliktutredningen pekade ganska tydligt på att vi måste ha kvar kompetensen på Pliktverket, för det är de som har förutsättningar för att plocka ut de allra bästa soldaterna.

Anf. 32 Allan Widman (Fp)
Herr talman! Ja, Peter Jonsson, och då är det ju tur att Pliktverket lever vidare i form av Statens rekryteringsmyndighet och att den kompetensen bevaras. Jag har lite svårt att följa resonemangen. Ja, alla erkänner att pusselbitarna i detta fortfarande inte är färdiga, och jag vill påstå att det inte är någon ny och unik situation. Ofta är det så att vi först inför en lagstiftning, och när den är införd utfärdar regeringen ett antal förordningar som behövs för att understödja den lagstiftning som riksdagen beslutat om. Jag anser inte att ordningen här skulle vara någon annan. Ni får inte glömma bort att Försvarsmakten precis som alla andra arbetsgivare har hela lagen om anställningsskydd till sitt förfogande med olika möjligheter till tidsbegränsade anställningar, växeltjänstgöring, vikariat, provanställningar med mera. Jag förutsätter att det är i den ändan man kommer att börja. Men man kan inte ställa kravet att varje soldat ska veta exakt hur mycket han eller hon ska tjäna vid en tjänstgöring. Det är omöjligt. Det finns ingen yrkeskategori i det här landet som kan göra det. Det beror dels på minimilöner i kollektivavtal, dels på en enskild förhandling mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Sådana kommer naturligtvis i framtiden att ske också mellan soldater i Försvarsmakten och Försvarsmakten som arbetsgivare. Om det nu är så att Socialdemokraterna tycker att de förändringar som finns i den samlade veteranpolitiken är bra är det bara att de nyanserar sitt yrkande och ser till att veteranerna inte omfattas av det avslag som oppositionen föreslår. Jag vill gärna skicka med Peter Jonsson att särskilt detta om omhändertagande av soldater inte heller är någon total nymodighet. Jag tror att det var en socialdemokratisk regering som föreslog just den lagstiftning under det sena 80-talet som jag nu har haft förmånen att utreda. Alldeles oavsett hur samhället i övrigt ser ut, Peter Jonsson, tror jag att det finns särskilda behov på det här området.

Anf. 33 Peter Jonsson (S)
Fru talman! Mitt påpekande var att ni nu under fyra års tid generellt försämrat välfärden för människor i samhället. Det gjorde inte vi när vi satt vid regeringsmakten. Vi förbättrade den. Vi tycker att samhället ska hålla ihop och att klyftorna ska minska. Vad är det för typ av anställning man har de tre första månaderna? Efter de tre eller fem månaderna går man in i ett system som finns upparbetat sedan tidigare. Detta gäller de tre första månaderna när du inte är anställd, den pröva-på-tid som vi talade om förut. Vad är det för regelverk som gäller där? Det ska också utredas, eller hur? Det är vad vi pekar på, inte de andra delarna. De sköts via kollektivavtal och andra lösningar. Det finns fackliga förbund som bevakar det för sina medlemmar. Vem bevakar detta de tre första månaderna? Det ska vara en kontrollant, en observatör tror jag det står i förslaget, eller något liknande när det gäller medinflytande. Man ska försöka att ha kvar medinflytande så mycket man kan utifrån det gamla systemet. Det är utgångspunkten. Det finns en massa frågor som inte är färdigutredda. Jag har en fråga till. Allan Widman tycker kanske att detta är hans livs största dag. Man inför frivillighet inom Försvarsmakten, och eventuellt går vi under nästa mandatperiod in i Nato. Om det här systemet är så jättebra, hur kan det komma sig att det finns 7 000 vakanser i Holland? Den holländska försvarsmakten måste nu med ljus och lykta hitta personer som vill tjänstgöra i försvarsmakten i Holland. Man går nu till IVA-programmet och liknande - och det behöver inte vara fel på de ungdomarna - för att rekrytera till deras frivilliga system. Ser Allan Widman ingen risk med att det kanske kommer att vara problem med att fylla de platser som måste fyllas i Försvarsmaktens organisation med ett frivilligt system?

Anf. 34 Allan Widman (Fp)
Fru talman! Jag tror att man kan göra det olika lätt och olika svårt för sig själv. Jag pekade i mitt anförande på att riksdag och regering har beslutat att den absoluta huvuddelen av soldaterna inte ska fastna i en heltidstjänst i Försvarsmakten utan de ska växla mellan studier och arbete. Förmodligen handlar det i mycket stor utsträckning om just universitets- och högskolestudier å ena sidan. Å andra kommer de in och tjänstgör i samband med krigsförbandsövningar eller en insats internationellt. Om vi utformar den kommande insatsorganisationen på det sättet tror jag inte det är några problem. Under hela den tid jag har suttit i försvarsutskottet, fru talman, har det stora grundläggande problemet varit att vi inte har kunnat bereda plats till alla dem som önskade att få vara del av Försvarsmakten och få en militär grundutbildning. Jag tror inte att det förändras. Det finns en stark känsla för ett försvar av Sverige som sträcker sig till både andra länder och andra kontinenter men också omfattar försvaret av det egna fosterlandet. Det finns mycket små osäkerheter när det gäller förhållandena för de tre första månaderna, rekryteringstiden, eller den tid man är rekryt. Det uttalas mycket tydligt i propositionen att det är de ekonomiska villkor som gäller för dagens totalförsvarspliktiga som ska finnas. Det står att skyddsassistenterna som ska vaka över säkerheten och arbetsmiljön ska finnas kvar. Det står att det ska ske ett medinflytandearbete i Försvarsmakten. Utskottet har i sin klokskap också lagt till att det medinflytandearbetet också kräver ett deltagande av de värnpliktiga. Fru talman! Jag tänker inte ge mig in på någon välfärdsdiskussion med Peter Jonsson. Jag kan bara säga att det i dag är fler människor i Sverige som arbetar än vad det var när vi tog över regeringsmakten. Det i sig är en tillräcklig garanti för att vi inte kommer att bli sämre utan bättre med vår välfärd framöver.

Anf. 35 Peter Rådberg (Mp)
Fru talman! Allan Widman problematiserar i stora delar av sitt tal och vrider och vänder på orden om vad som är bra och inte. Jag kan dela mycket av det du sade i ditt tal. Men sedan kommer Allan Widman in på slutet och undrar: Kan ni inte bifalla vår veteranpolitik, ni tycker ju som vi? Jag tycker att den är bra till stora delar och att ni har gjort ett väldigt bra arbete. Problemet är, Allan Widman, att jag inte kan plocka russinen ur kakan och ta några delar. Det är helheten som vi bedömer. När man lägger fram ett förslag med så stora luckor och så stor osäkerhet måste vi avslå hela propositionen och titta på det en gång till. Sedan finns alltid i propositioner oavsett område delar som man accepterar och tycker är ganska bra. Men det är inte vad frågan handlar om. Man kan inte säga, som Staffan Danielsson var inne på, och som ni andra ställer upp på: Det här är inriktningen. Nu bestämmer vi ruta ett, och sedan får vi lösa de andra rutorna efterhand. Detta är för viktigt för att säga ja till det hela. Jag tog ett exempel. Det viktigaste är att vi får välutbildade soldater in i vårt system. Där kommer själva huvudfrågan när en man eller kvinna ska fatta ett beslut. Ska jag gå in eller inte när det finns så många osäkerheter? Det finns egentligen två alternativ. Antingen reglerar man det genom lagstiftning - ni hade ett förslag på ett antal lagstiftningsåtgärder - eller genom arbetsrättsliga avtal. Ni lägger inte fram förslag om något av detta för att få en garanti för att vi ska få bra personal i framtiden. Det finns en för stor osäkerhet. Det gör att vi måste avböja och rösta nej.

Anf. 36 Allan Widman (Fp)
Fru talman! Jag vill inte påstå att jag problematiserade i mitt anförande. Jag försökte vara saklig och peka på vad som är styrkorna och vad som möjligen kan vara vissa risker med förslaget. Därvidlag skiljer sig inte dessa förslag från någonting annat som debatteras i kammaren. Peter Rådberg säger: Vi tycker bra om detta med veteranpolitik, men vi måste se till helheten. Jag beklagar detta djupt, fru talman. Det hade varit oerhört tacksamt att vända detta ställningstagande mot den samlade oppositionen. Man hade kunnat gå ut på våra regementen och besöka våra internationella insatser och säga: Vi har tre partier i riksdagen som inte bryr sig om detta. De tycker inte att det är bra att du ska få rehabilitering så längre som rehabilitering är meningsfull. Det är mycket bättre att den tidsbegränsas. Anhöriga ska inte ha någon självständig rätt till hjälp, stöd och information. I mitt tycke målar ni in er i ett hörn och gör er själva ont med detta ställningstagande. Det är därför som jag säger detta till er. Det är två helt olika lagförslag vi talar om. De är väldigt lätta att separera om man nu vill göra ett mer distingerat ställningstagande. Det var därför jag vädjade till er att fundera en gång till på detta. Under hela debatten i dag säger företrädare för oppositionen och nu Peter Rådberg gång efter annan: Regeringen har inte lagt fram några förslag till kollektivavtal. Om regeringen gjorde detta, Peter Rådberg, är jag övertygad om att anmälningarna till konstitutionsutskottet skulle hagla. Vi har inga som helst möjligheter att göra detta. Det måste ändå Peter Rådberg känna till.

Anf. 37 Peter Rådberg (Mp)
Fru talman! Jag förstår att det sårar Allan Widman att vi kommer att rösta nej till detta. Jag har försökt att ge en förklaring och tala om hur vi resonerar. Man kan naturligtvis plocka delar av detta och tycka att det ska bifallas och att annat inte ska bifallas. Allan Widman vet om detta. Det är bara att följa debatten under den period som varit. Man har flaggat för de osäkerheter som vi nu lyfter fram. Jag trodde personligen att det nog skulle lösa sig till slut och att det skulle komma någon form av heltäckande förslag från regeringen. Att det inte kan vara till hundra procent har vi full förståelse för. Men det fattas för många bitar för att säga: Okej, vi lappar och lagar under vägen. Den allmänna bedömningen är att det tar minst två tre år. Man sjösätter det här den 1 juli, och sedan tar det två tre år, troligtvis ännu längre tid. Vad händer under tiden? Ja, vi ska rekrytera kompetent personal, vi ska få in folk, och jag försöker sätta mig in i den enskilde killens och tjejens situation som står där och väljer: Ska jag ta den risken, med alla de osäkerheter som finns, eller ska jag chansa, för jag tycker att det här verkar rätt okej? Det är det valet varje individ får göra. Då måste man ha någon form av lagstiftning bakom ryggen som gör att man vet att det är okej och att man har ett visst skydd. Men ni vägrar ju. Ni har inte hunnit, eller vad det nu kan vara, och därför ska vi avvakta. Där ligger vår kritik.

Anf. 38 Allan Widman (Fp)
Fru talman! Jag tycker att oppositionen har lite svårt för att stå still i den här diskussionen i dag. Ena sekunden angriper man regeringen för att den bakvägen eller köksvägen ska införa en ny arbetsrättslig lagstiftning för det militära området. I nästa ögonblick säger man: Ni har inte lagstiftningen på plats. Men, Peter Rådberg, det är det som ligger i det här förslaget. Försvarsmakten är på väg att bli en arbetsgivare bland alla andra arbetsgivare, med tillgång till de redskap och medel som finns - primärt lagen om anställningsskydd, sekundärt kollektivavtal. Det är den vägen de får gå tills kompletterande stöd lagstiftningsmässigt kan levereras. De är inte i någon sämre position än någon annan arbetsgivare, de har precis samma möjligheter. Berätta gärna för mig: Vad är det ni egentligen tycker? Ska regeringen lagstifta särskilt för de här ändamålen eller inte? Jag får inte grepp om detta. När det gäller veteranpolitiken sårar du inte mig. Tyvärr sårar du alla dem som befinner sig ute i våra operationsområden i dag, dem som har kommit tillbaka därifrån, mer eller mindre anfrätta av sin tjänstgöring, och som får ett tydligt besked att alla de förbättringar som föreslås för dem yrkar ni avslag på i Sveriges riksdag. Jag ber dig att fundera ett varv till på detta. Är det en bra signal att skicka att vi i riksdagen just i denna fråga är splittrade och står emot varandra?

Anf. 39 Gunilla Wahlén (V)
Fru talman! Jag vill passa på att ta upp en diskussion om veteranpolitiken. Staffan Danielsson sade att inte någon hade tagit upp veteranpolitiken i sitt huvudanförande. Det går bra att läsa exakt vad jag sade om den; vi berömde den och tycker att den är bra. Den tänker jag nu berömma, Allan Widman. Jag tycker att det är en alldeles utmärkt utredning. Jag tycker att det finns många förslag, jag tycker att den är väl genomarbetad och att den på många sätt för vår personalpolitik inom försvarsområdet framåt. Allan Widman har dragit stora växlar på det här och menar utåt att vi säger nej till alla förslagen. Vi har inte vid något tillfälle, inte Vänsterpartiet i alla fall, sagt att det är fel att ta bort femårsgränsen, att det är fel att förbättra systemet, utan vi har sagt att vi välkomnar förslagen. Det man gör i propositionen är att baka in det hela i personalförsörjningssystemet och lägga fram det som ett enda beslut. Då är det svårt att skilja ut det, eller ska man, som Peter Rådberg sade, diskutera enskildheter och ta russinen ur kakan och säga att de här sakerna ska vi utveckla vidare? Det finns ingen som helst kritik mot utredningen. Den är välkomnad, den är bra, och de förslag som finns där är till stora delar mycket bra. Sedan kan man diskutera medaljstriden. Som Allan Widman säger är det kanske för att det för osvenskt som vi inte vill diskutera medaljer. Men påstå inte att vi har tagit avstånd från och kritiserat Veteranutredningen.

Anf. 40 Allan Widman (Fp)
Fru talman! När jag yttrade detta tidigare förhöll jag mig till vårt betänkande och den reservation som s, v och mp har inlämnat gemensamt. Där säger man: "Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse: Riksdagen avslår utskottets lagförslag." Fru talman! Jag tror att man hade kunnat formulera ett sådant yrkande så att man föreslår avslag på lagförslagen med undantag för punkt 1.3 och punkt 1.4, det vill säga lag om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser och lag om ändring i lagen om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands. Detta skulle ha gett alla möjligheter att nyansera det politiska ställningstagande som oppositionen gör. Det är bara att uttrycka sitt yrkande på ett sätt som svarar mot de åsikter som man har och som jag uppfattade att Gunilla Wahlén har. Fru talman! Den lagstiftning som nu föreslås på det veteranpolitiska området eller alla de förslag till förbättringar som regeringen har hakat på löser inte vårt problem när det gäller omhändertagandet av soldater. Egentligen är detta bara en början på en resa som nästan alla andra europeiska länder har hållit på med under en mycket längre tid när de har värnat om både soldater och deras anhöriga. Jag är tacksam för det fina berömmet, men jag hade hoppats, Gunilla Wahlén, att vi nu skulle ha kunnat kavla upp ärmarna tillsammans och se till att förverkliga detta förslag till omhändertagande.

Anf. 41 Gunilla Wahlén (V)
Fru talman! Det är ingen slump att vi har gjort på det sätt som vi har gjort. Det finns ett par punkter där vi inte är övertygade om att förslaget är bra utan där vi vill fundera eller kanske modifiera förslaget. Det gäller de punkter som handlar om medaljer och monument. Dessa har inte för den enskilde soldaten samma dignitet som själva Veteranutredningen där det föreslås en mycket god och bra rehabiliterings- och personalpolitik. Att medaljfrågan och monumentfrågan ska diskuteras och bryta ned det hela är Veteranutredningen för bra för, att de frågorna så att säga ska stoppa den. Jag skulle vilja ställa en fråga om medinflytande. Ni föreslår att Värnpliktsrådet och Värnpliktsnytt och den funktion som de har ska läggas ned utan att ha talat om hur man ska upprätthålla de värden som Värnpliktsnytt har haft i sitt granskande uppdrag och det uppdrag som Värnpliktsrådet har haft. På vilket sätt tänker ni att de här funktionerna ska bibehållas och upprätthållas redan från den 1 juli i år?

Anf. 42 Allan Widman (Fp)
Fru talman! Av propositionen framgår att det kommer att finnas förtroendevalda bland de så kallade rekryterna. De kommer att finnas på lokal nivå. Man kan laborera med tanken att ha en motsvarighet till ett centralt värnpliktsråd, men givet att det handlar om en period på 90 dagar tror jag att det blir svårt att skapa samma höjd i medinflytandehierarkin som vi har haft hittills. Men förtroendevalda kommer det att finnas. Värnpliktsnytt ersätts delvis av en intern medinflytandefunktion inom myndigheten. Utskottet har sagt att där vill vi att rekryter ska vara representerade. Huruvida det är en tillräcklig ersättning för den granskning som bland annat Värnpliktsnytt har svarat för är för tidigt att säga. Oavsett vilken regering vi får i höst kommer det att ske, har jag förstått, en översyn med kompletteringar och justeringar av det system som vi nu målar upp. Det ger oss en möjlighet att ta ställning till om medinflytandet och granskningen av rekryternas arbetsvillkor är tillräckliga eller inte. Gunilla Wahlén säger beträffande veteranpolitiken att det ni inte fullt ut ställer upp på är medaljer och monument. När det gäller medaljer kan jag försäkra Gunilla Wahlén att det finns få reformer som är så efterfrågade bland dem som är där ute under de skarpa omständigheterna. Och när det gäller monument har vi förvisso ett sådant tidigare, men det är ett monument som inte omfattar alla våra veteransoldater, till exempel inte de som har varit ute och tjänstgjort under Natoflagg eller EU-flagg. Men det viktiga är, fru talman, att vill Gunilla Wahlén ändå bifalla lagförslagen om veteranpolitiken kan hon göra det, för i de lagförslagen regleras varken medaljer eller minnesmonument utan bara skyddet av de enskilda soldaterna.

Anf. 43 Else-Marie Lindgren (Kd)
Fru talman! Försvaret är för oss kristdemokrater en mycket viktig fråga. Försvarsmaktens uppgift är ju att värna människors liv och frihet likaväl som att försvara Sverige som nation och rättsstat. Försvaret av nationen från yttre hot är statens grunduppgift och därför är anslaget till försvaret ett av de viktigaste av de prioriterade områdena. För oss kristdemokrater är trygghet och säkerhet centrala, inte bara i de små gemenskaperna, som i familjen och trygghet på gator och torg. Säkerhet är även trygghet från att bli attackerad av fientligt inställda makter som av en eller annan anledning vill attackera Sverige. Alliansregeringen har ökat de internationella ambitionerna, sanerat Försvarsmaktens budget, vars problem ignorerades då vänsterpartierna styrde. Vi kristdemokrater har i allra högsta grad bidragit till att öka effekten i Försvarsmakten, inte minst till att det nu genomförs en omfattande satsning på hemvärnet, de nationella skyddsstyrkorna. Fru talman! Sveriges försvarsförmåga styrs inte av antalet tanks eller kaserner utan av den militära förmåga och effekt som fås ut av den och de insatsförband som byggs på den. Det är en viktig ståndpunkt. Det är omöjligt att veta hur världen ser ut om tio år. Det försvar som vi skapar i dag ska hantera omvärlden med dess osäkerheter, utmaningar och hot under många år framöver. Därför behövs det ett långsiktigt problematiserande perspektiv i all säkerhets- och försvarspolitik, liksom i verksamheten och också i beslutsfattandet. Okloka nedskärningar i dag blir någonting som våra barn får betala för i morgon. En väl fungerande organisation med kontinuerlig försörjning av personal är en nödvändig förutsättning för att insatsorganisationen ska kunna ge den säkerhetspolitiska handlingsfrihet som krävs. Det är den bästa försäkringen för att kunna hantera ett försämrat läge i vår del av världen. Det militära försvarets möjligheter att kunna växla mellan olika uppgifter, miljöer och konfliktnivåer samt samarbetet med andra måste utvecklas vidare. Förmågan att integrera civila och militära insatser ska öka. För att hantera dessa utmaningar måste det finnas en aktuell krisfallsplanering, särskilt för viktiga samhällsfunktioner. Fru talman! Kristdemokraterna anser att allmän värnplikt ska finnas kvar om beredskapen kräver det, till exempel om rekryteringen inte tillgodoses utifrån Försvarsmaktens behov eller om hög beredskap krävs. Detta betyder att vi för närvarande inte tillämpar allmän värnplikt utifrån att riskerna för ett stort väpnat angrepp är små under överskådlig tid. Vi utgår från, precis som utskottet skriver i sitt betänkande, att regering och försvarsmakt noggrant planerar för att snabbt kunna återuppta grund- och repetitionsutbildning av värnpliktiga och civilpliktiga om läget kräver det. Detta är viktigt att informera om utifrån att retoriken väldigt ofta har gett oss upplysningar att värnplikten är slopad. Dessutom anser vi att regeringen årligen ska återkomma till riksdagen med redovisning av volymen på den militära grund- och fortsättningsutbildningen. Kristdemokraterna ställer sig bakom att insatsorganisationen, för att bättre kunna möta kriser och konflikter som uppstår med kort varsel, ska vara omedelbart gripbar och ha hög beredskap och användbarhet. Därför bör insatsorganisationen i framtiden bestå av tre delar, som vi ser det. Hemvärnet, med de nationella styrkorna som en basplatta, har inriktning på det nationella försvaret och är redan i dag frivilligt rekryterat. De soldater som behövs rekryteras och skriver kontrakt med Försvarsmakten under ett visst antal år med uppehåll för civil karriär. Här finns också möjlighet för dem som är lite äldre att söka in till en utbildning om de klarar de prov som alla måste genomgå. Det ser vi kristdemokrater som en möjlighet att också blanda åldrar, vilket är positivt. De tjänstgör även utomlands under perioden. Den tredje delen består av stående förband som är heltidsanställda och snabbt kan sättas in i olika konfliktområden, både i närområdet och långt borta. Vi kristdemokrater säger också att rekryteringen nu ska vara könsneutral. Det har vi inte alltid sagt, men nu säger vi så. Genomgående är att man genomför tre till fem månaders grundutbildning för att därefter gå vidare med specialistutbildning. För att övergå till en Försvarsmakt med kontrakterade soldater menar vi också att det krävs att hela samhället ställer upp som nation för att vi ska kunna åstadkomma detta. Det betyder att de som väljer att vara kontrakterade soldater med stöd av lagstiftning ska kunna vara lediga från ordinarie arbete likvärdigt föräldraförsäkringen. Vid internationella insatser bör hänsyn tas till vilka som ska stå för rehabiliteringsansvar utifrån ett arbetsgivaransvar. Vi kräver att det görs en årlig uppföljning av det nya systemet samt anges en kontrollstation för att följa upp hela rekryteringssystemet ett par år efter införandet. Fru talman! Vi kristdemokrater talar ofta om ett försvar med människovärde. Därför ställer vi oss naturligtvis bakom de förslag som handlar om att vi nu får en veteranpolitik värd namnet. Vi är också väldigt glada över det handlingsprogram som nu finns tillgängligt för anhörigstöd. Att det har tagit så lång tid som tio år att få till stånd ett avtal som reglerar villkoren för personalen i utlandsstyrkan är för mig obegripligt. Det är så att hela familjen gör utlandstjänst. Hela veteranpolitiken har en oerhört viktig plats att fylla i det nya försvaret. Jag önskar också att vi skulle kunna utveckla detta vidare och att intentionen som ändå fanns i 2004 års försvarsbeslut skulle kunna förverkligas, nämligen att vi ska ha ett gemensamt försvarsmedicinskt centrum som också tar upp delar av forskning och utveckling när det gäller eftervård. Vi har ett försvarsmedicinskt centrum i Göteborg i dag. Det tror jag skulle vara viktigt och riktigt att vi utvecklar vidare. Fru talman! Jag roade mig faktiskt med att ögna igenom 2004 års försvarsbeslut. Då fann jag en mening som jag tänkte att jag skulle läsa upp. Vi ska vara medvetna om att vi hade en annan regering vid det tillfället. På s. 105 skriver man: "För att kunna producera kvalificerade insatsförband för både nationell och internationell beredskap bör värnplikts- och förbandsutbildningssystemen ges en annan utformning." Man skriver vidare: "Det bör ske en tyngdpunktsförskjutning av principerna för grundutbildning och bemanning från uttagning och placering till stöd av plikt till rekrytering av frivilliga." Där har vi historien bakåt. Staffan Danielsson har beskrivit Försvarsberedningens och Pliktutredningens ståndpunkter. Ibland är det bra att lära av historien, och jag skulle önska att också vänsteralliansen ville göra det. Vi ska komma ihåg att alla partier var överens om just den här delen i försvarsbeslutet 2004. Det är ingen ny fråga, utan den har behandlats under lång tid och har varit viktig i många sammanhang. Jag vill framhålla att vi också har lyssnat på vad Försvarsmakten har sagt under lång tid, och vi är överens med Försvarsmakten om att det här är den väg vi har att gå när det gäller rekrytering av soldater för att få ett så bra försvar som möjligt. Det finns för övrigt många andra spännande ståndpunkter att läsa om i 2004 års försvarsbeslut. Fru talman! Riksrevisionen har granskat detta, och utskottet har vid flera tillfällen yttrat att det behöver vidtas åtgärder för att flytta resurser från stabs- och förvaltningsverksamheten till insatsorganisationens kärnverksamhet. Det pågår ett arbete, men vi vill gärna se resultat i närtid när det gäller att stärka kärnverksamheten inom Försvarsmakten. Försvaret är viktigt att prioritera även i fredstid - detta då hot som kan drabba ett land och dess folk även kommer att äga rum i fredstid. Det gäller allt från naturkatastrofer till terrorism. Utvecklade länder som Sverige måste kunna konstruera robusta samhällsskydd som tar sin utgångspunkt även i icke-militära resurser. Samhällets ökade användning och beroende av elektricitet, telekommunikation och informationsteknologi innebär att svåra störningar på dessa områden snabbt kan medföra allvarliga konsekvenser för samhällets funktion. Vi måste skapa ett skydd mot sårbarhet och beredskap inför det oväntade. Det är ett måste för att upprätthålla vårt teknologiska, avancerade samhälle. Fru talman! Försvarsmakten ska ha en sådan styrka, sammansättning, beredskap och gruppering att den också kan verka krigsavhållande vid säkerhetspolitiska kriser i närområdet. Därför måste vi ha ett modernt och ett uthålligt försvar, för trygghetens skull. I övrigt ansluter jag mig till vad mina allianskolleger har sagt när det gäller detaljer i betänkandet.

Anf. 44 Peter Rådberg (Mp)
Fru talman! Else-Marie Lindgren målar upp en positiv bild av hur hon vill se det svenska försvaret, precis som många av de andra borgerliga ledamöterna gör. Jag kan hålla med Else-Marie Lindgren i stora delar av detta. Men problemet är att det inte riktigt är det vi diskuterar, utan det är propositionen om att gå till ett frivilligt försvar och dess följder. Jag reagerade på en del ord i Else-Marie Lindgrens anförande. Hon sade att hela samhället ska leva och att hela samhället ska ställa upp. Hon var också inne på lagstiftningsbiten. Där delar jag helt och hållet hennes uppfattning. Problemet med det förslag som hon kommer att stödja är att det inte fullt ut innehåller detta för att få kraften. Det är det som vår kritik gäller. Else-Marie Lindgren står här och har en idé, tanke och vision om att vi nog bör ha det här i framtiden. Men problemet är inte det. Hon pratar om människovärde och så vidare. Det blir väldigt mycket önskningar kring detta, och jag skulle gärna vilja ha en kommentar om just det.

Anf. 45 Else-Marie Lindgren (Kd)
Fru talman! När man lägger fram en proposition och ett betänkande och har diskuterat det under många år - jag citerade ett betänkande i mitt anförande - kan allt inte vara precis på plats i alla sammanhang. Detta är en process. Vi går in i ett nytt system. Vi förändrar det värnpliktssystem som har funnits ända sedan 1901. Många regeringar har under årens lopp lappat och lagat på det. Därför menar vi att vi självklart måste ha ödmjukhet inför de förändringar som kan ske, så att vi har möjlighet att förändra också i framtiden. Jag tror att Miljöpartiet och vänsteralliansen har en klar bild av att allt inte ligger på plats. Men det är intentionen som är det viktiga. Vi tror att det här är ett bättre system än det vi har haft tidigare, utifrån de ändrade förutsättningarna i vårt samhälle och i omvärlden.

Anf. 46 Peter Rådberg (Mp)
Fru talman! Allt är inte på plats - nej, jag kan acceptera det till viss del. Jag har full respekt för att man inte kan vara klar till hundra procent med den här typen av organisation. Men det blir så stora luckor, Else-Marie Lindgren - vi har pekat på några under dagen. När Kalle eller Stina står inför valet att välja Försvarsmakten eller inte uppstår en del frågetecken. Dels vet man inte vilken lön det blir på slutet, dels vet man inte var kostnaden för hela projektet kommer att landa om två tre år. Framför allt kommer det, som vi har sagt tidigare, att ta minst två tre år, troligtvis längre, innan vi vet vilka konsekvenserna är. På vägen dit kommer det att hända väldigt mycket. Det värsta scenariot är naturligtvis att ungdomar väljer en annan väg i livet än just Försvarsmakten. Om det hade funnits en tydligare lagstiftning, som hade garanterat det här, och vi hade stått upp för det skulle jag ha känt mig lite mer trygg med själva systemet. Men det går ju inte. Därför måste man titta på detta från början. Man kan inte bara plocka delar och tycka att några är bra och andra inte är bra. Det är det som är grundkritiken mot det förslag som ni lägger fram. Det går inte att ha bara en vilja och sedan lappa och laga under tiden. Det måste vara större bitar som ska på plats. Vi är helt överens om att Försvarsmakten har ett otroligt viktigt uppdrag, och det viktigaste är att få in rätt personal. Men där kan det bli en brist, eftersom individen kanske tvekar på grund av att det fattas för mycket viktiga detaljer i propositionen.

Anf. 47 Else-Marie Lindgren (Kd)
Fru talman! Det här är självklart en enorm omställning för Försvarsmakten. Vi har sett det i andra länder, som några har påpekat. Men de flesta länder har gått åt det här hållet - annars hade de kanske slutat med det. Jag tycker att det är viktigt att vi stöder Försvarsmakten, för att den ska ha en attraktionskraft så att unga män och kvinnor, och för den delen också lite äldre, vill satsa några år för sitt lands bästa, som vi brukar säga. Vi kristdemokrater har föreslagit att det ska göras en årlig utvärdering, och vi vill ha en kontrollstation om några år för att säkerställa att systemet fungerar. Jag tycker att det är viktigt att ha den eftertänksamheten också i fortsättningen när vi gör en så stor förändring i Försvarsmaktens rekrytering.

Anf. 48 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Försvarspolitik ska handla om försvarsförmåga. Det är det som är uppgiften, och det är det som är ansvaret. Därför har vi i Alliansen de senaste två och ett halvt åren genomfört den största reformeringen av försvaret på ett antal decennier. Allt vi gör syftar till att höja landets försvarsförmåga. Insatsorganisationen ska vid utgången av 2014 i stort vara färdigbemannad med frivilligt rekryterade soldater. Syftet är att höja kvaliteten, användbarheten och tillgängligheten i insatsorganisationen genom övergång till stående och kontrakterade förband. Vi skapar nu ett fullt ut användbart försvar, där samma förband fungerar för försvarets alla uppgifter, att värna Sverige och Sveriges intressen i landet, i närområdet och utanför närområdet. Förr stod blocken emot varandra i Europas hjärta. Östersjön var ett hav där Nato och Warszawapakten dagligen gnagdes mot varandra. Mitt emellan stod Sverige, inte bara militärt alliansfritt utan fastmer politiskt neutralt. Detta lade betydande restriktioner på vår samverkan med andra i en tid då det fanns ett invasionshot med supermakten Sovjetunionen i Sveriges omedelbara närhet. I dag är Östersjön ett Europasamarbetets innanhav. Östersjön kantas av Nato- och EU-länder. Sverige är ett land som bygger säkerhet tillsammans med andra. Vi har tillfört försvarspolitiken ett nytt närområdesperspektiv för Östersjön, Norden och EU. Det finns i dag ingen aktör som har vilja eller förmåga att utgöra den gamla tidens storskaliga invasionshot mot Sverige. Däremot går det aldrig att utesluta risk för militära intressekonflikter eller kriser i vårt närområde. Vi lever med en bred hotbild där hoten har det gemensamt att de kommer snabbt när de väl kommer. Kriget i Georgien tog fem dagar och avgjordes på två. Det var mindre än 20 000 ryska soldater på plats, men de kom dit över natt. Det rimmar synnerligen illa med det försvar Alliansen övertog där den politiska kravställningen var sådan att bara en tredjedel av den nationella insatsorganisationen eller drygt 11 000 man, 2008, skulle gå att använda inom ett år. Övriga förband behövde, på grund av det försvarspolitiska arvet, mellan ett och tre år på sig för att kunna användas. Då har den moderna tidens konflikter sedan länge kommit och gått. Hela den nya insatsorganisationen, om 50 000 personer, ska gå att använda på ett par dagar om Sverige hotas. Detta ger en betydligt höjd försvarsförmåga för Sverige. Samma förband ska kunna användas för försvarets alla uppgifter. Stående och kontrakterade förband ger mycket hög kvalitet och användbarhet jämfört med i dag. Ökad försvarsförmåga kräver ett nytt personalförsörjningssystem. Värnplikten är inte legalt möjlig att använda utanför landets gränser med mindre än att Sverige hotas av krig. Värnpliktiga kan inte användas i fredsbevarande och fredsfrämjande insatser. Det är därför försvaret har tvingats ha två organisationer. Vid sidan av den nationella insatsorganisationen, baserad på värnplikt, har man tvingats ha en särskild anställd utlandsstyrka. Det är också därför de bästa förband Sverige har löpande läggs ned, när de är som allra bäst utbildade, övade och insatserfarna, när de kommer hem efter en internationell insats. I det socialdemokratiska försvaret har Sverige inte haft några erfarna förband över huvud taget, bara erfarna individer. Detta har sänkt landets försvarsförmåga. Röstar man, som oppositionen, mot alla de reformer som krävs för att höja försvarsförmågan får man inte heller någon höjd försvarsförmåga. Resultatet blir ett försvar där dagens brister fortgår. Då kan man låtsas att man delar regeringens vilja till ett användbart försvar. Då kan man låna Alliansens nyckelord, men det faller platt när man går emot allt som verkställer dem. Fru talman! Jag tycker att det är underligt att det inte har ansetts att det svåraste och farligaste uppdrag en svensk kan ha, att göra en skarp militär insats, kräver professionalitet, utan då är en ann så god som en ann. Men professionalism, i meningen rätt utbildade, rätt övade, rätt utrustade och erfarna soldater och förband, räddar svenska liv. I Afghanistan är det soldaternas kvalitet som har begränsat svenska förluster, inte minst eftersom de efter värnpliktsutbildningen, med erfarenhet från NBG, haft flera års fortsatt utbildning och övning. Skulle det uppstå konflikt i vårt land eller i vårt närområde kommer situationen inte att bli mindre skarp än i Afghanistan - det är precis tvärtom. Då blir professionalism och kvalitet än viktigare, för att inte säga helt avgörande, för att försvaret ska kunna lösa uppgiften, försvara vårt land och rädda svenska liv. Svenska folkets tolerans för förluster är låg, och det är bra, annat än vid hot av helt existentiell natur. Värnpliktsförsvaret byggde på tolerans för förluster vid försvaret av landet. Det är bra att kraven på skydd och säkerhet stiger, och vi möter dem med bättre utbildning, övning, utrustning och erfarenhet. Det är en del av det ansvar vi som försvarspolitiker har. Värnplikten är inte som den en gång var. Förr kallades alla unga män in årskullsvis. På senare år har det varit mindre än 10 procent av en manlig årskull som har kallats in. Räknar man in kvinnorna, vilket Alliansen anser att man ska, är det någonstans kring 5 procent av en ung årskull. Förr var män krigsplacerade till 47 års ålder. På senare år har man varit krigsplacerad i insatsorganisationen i två till tre år efter avslutad grundutbildning. Ca 70 procent av de värnpliktiga har inte velat vara en del av försvarets framtid. De har inte velat bli officerare och inte velat göra insats. Vi har därmed felutbildat till 70 procent. Vi har alltså till 70 procent gett fel soldater ett års utbildning och sedan behållit dem krigsplacerade i bara två till tre år, givet Försvarsmaktens uppgifter. För Alliansen är det självfallet bättre att hitta rätt soldater från början. Det är precis denna väg andra länder går i sina reformer, vare sig vi talar om USA, Nato eller för den delen Ryssland. Det är inte längre stora värnpliktsförband som ger försvarsförmåga. Det är i stället kvalitet, professionalism, tillgänglighet och användbarhet som styr den. Fru talman! Den 1 juli övergår vi till rekrytering på frivillig grund. Därmed avskaffas, i strid med Vänstern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna, den sista lagstadgade negativa särbehandlingen på grund av kön i svensk lag. Kvinnor och män kommer att rekryteras på lika villkor. Intresse och lämplighet, inte kvotgruppstillhörighet, som oppositionen vill, kommer att styra vilka som rekryteras. Pliktlagen kommer att finnas kvar för att kunna tillämpas om försvarsberedskapen i framtiden så skulle kräva, men den görs i dag, i strid med oppositionen, könsneutral. Andelen kvinnor som går grundläggande militär utbildning har under den här alliansregeringens tid redan dubblerats till 9 procent, 2009. Antalet intresseanmälningar från kvinnor har ökat med 500 procent efter att vi, inte oppositionen, har börjat tillfråga dem aktivt. Antalet kvinnor som har antagningsprövat har vuxit med 120 procent på ett enda år. I dag kommer Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet att rösta emot likabehandling av män och kvinnor, rösta emot att den sista lagstadgade diskrimineringen på grund av kön i svensk lag ska tas bort. Miljöpartiets krumbukter är intressantast av alla. De är egentligen för, men de kommer ändå att rösta emot. Jag vill också understryka att det Försvarsmakten säger är att fler kvinnor i försvaret har en betydande operativ effekt. Därför stärker vi kvaliteten i försvaret genom att bredda rekryteringen. Fru talman! Allt tyder på att rekryteringen till Försvarsmakten kommer att gå mycket bra. Vi ser ett betydande söktryck till Försvarsmakten, vare sig det gäller grundutbildning eller internationella insatser, inklusive Afghanistan. Man har frågat unga män och kvinnor. Vad säger de då? Jo, 44 procent av unga män och ca 25 procent av unga kvinnor säger sig vara intresserade av att genomföra militär grundutbildning. Av den sista kullen värnpliktiga är det 80 procent som vill fortsätta utbildningen på frivillig grund. Av dem som mönstrat i det gamla systemet i dessa övergångstider är det 85 procent som vill börja utbildningen i det nya systemet. Det här stora intresset möter mer än väl försvarets behov av en planerad årlig rekrytering på ca 4 000 personer. Det är ungefär lika många som tidigare har rekryterats med värnplikt. Men genom att försvaret nu drar till sig unga människor som verkligen är intresserade av och motiverade att utbilda sig och vara en del av försvarets framtid ökar effektiviteten i utbildningen och kvaliteten i försvaret. Fru talman! Rekrytering på frivillig grund är starkt kvalitetsdrivande. I hemvärnets försöksverksamhet ligger antalet utbildningstimmar de första tre månaderna på över 600 timmar. I värnpliktsutbildningen har antalet timmar varit drygt 400 de första tre månaderna. Det är alltså fråga om en 50-procentig kvalitetshöjning i utbildningens innehåll. I hemvärnets försök i Dalarna har man redan ett par gånger uppnått 50-50 mellan män och kvinnor i rekryteringen. I Örebro-Värmland har hemvärnet prövat att rekrytera en bredare åldersgrupp mellan 19 och 35 år med stabila grupper som resultat. Då får man olika åldrar, utbildningar, yrkeserfarenheter och familjesituationer representerade i gruppen och dessutom bättre kvalitet. Soldater är inte som bäst när de är 18-19. De är kanske som bäst och stabilast när de är 25. De frivilligt rekryterade säger till oss och till Försvarsmakten: Gör något bra av vår tid! Vi är här frivilligt. Ge oss bra innehåll och kvalitet i utbildningen! Annars har vi alternativ. Det sätter en god press på politik och försvarsmakt. Våra soldater, är jag övertygad om, kommer att vara mycket attraktiva på den civila arbetsmarknaden efter Försvarsmakten. De har valts ut i konkurrens. De har utbildats, övats och prövats i kvalificerade uppgifter. De ger en kvalitetssäkrad rekryteringsbas för civila arbetsgivare. Jag är övertygad om att insikten om detta, att erfarenhet från Försvarsmakten uppskattas, i sin tur kommer att stärka intresset bland unga att söka sig till Försvarsmakten. Fru talman! Detta är en reform som Försvarsmakten själv har önskat och drivit på under många år. Den är väl förberedd av försvarsberedning och Pliktutredningen, även om jag noterar att Peter Jonsson nu ägnade betydande kraft åt att underkänna sitt eget arbete i Pliktutredningen. Alla unga människor kommer nu att ställas inför frågan om Försvarsmakten och militär grundutbildning är något för dem. Efter intresseanmälan tas unga människor ut till tester och urval. De mest lämpade och intresserade tas sedan ut och genomför en tre månaders grundläggande soldatutbildning. Sedan fattar Försvarsmakten och den enskilde beslut: Var det här rätt för oss? Därefter vidtar en åtta månader lång befattningsutbildning med sikte på anställning eller deltidsanställning och stående och kontrakterade förband. Fru talman! Det är oerhört positivt att se den utveckling som nu sker inom Försvarsmakten. Man berättade bara för någon vecka sedan att man tidigarelägger anställning av 300 soldater i de nya förbanden från 2011 till 2010. Man aviserar att ytterligare tidigarelägga anställning av 300 soldater från 2011 till 2010. Fru talman! Oppositionen säger nej till rekrytering på frivillig grund, men man har inga pengar i budgeten avsatta för att täcka extrakostnaden för den egna politiken. Pliktutredningen visade att rekrytering på frivillig grund är 2 miljarder billigare per år för att utbilda 3 000 insatsklara soldater än tillämpad värnplikt. Socialdemokraterna har dessutom genom ordföranden i försvarsutskottet löpande krävt ett överintag av värnpliktiga, upp till 15 000 varje år. Då tillkommer minst 1 miljard varje år i nya kostnader. Det är pengar som inte ger försvarsförmåga. Var är de pengarna, Peter Jonsson? Det är 3 miljarder bara där. Det ska läggas till de 2 miljarder som oppositionen öppet föreslår att de ska skära ned försvarsutgifterna med. Det finns en lång rad ytterligare exempel på underfinansiering. Utöver de 2 miljarder som oppositionen öppet yrkar att det ska skäras ned med är det ytterligare 3-4 miljarder varje år i underfinansiering. Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet har nu gått igenom en hel mandatperiod utan att ha en genomförbar, preciserad eller finansierad försvarspolitik och faktiskt utan att ens ha en budget för försvaret. I Ekot i P1 har både Peter Rådberg och Anders Karlsson fått tillstå att de inte har en aning om hur dessa nedskärningar ska gå att förverkliga. De senaste åren har oppositionen sagt nej till allting som innebär reform och försvarsförmåga. Man har sagt nej till nya helikoptrar, nej till Handlingsplan Gripen, nej till C17 SAC, nej till nya ubåtar, nej till försvarets nya inriktning, nej till stående och kontrakterade förband, nej till likabehandling av män och kvinnor, nej till frivillig rekrytering och kanske värst av allt, fru talman, nej till den nya veteransoldatpolitiken. Jag vill här passa på att ge Allan Widman ett erkännande för hans engagemang i denna fråga. Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet har i utskottet och kommer i dag i kammaren att säga nej till bättre omhändertagande av och större socialt ansvar för dem som valt att ta risker för att värna andra människor, för dem som har gjort en insats för Sverige och för andra länder. De säger nej till att ge stöd till dem som har gjort en insats för freden. De kommer att säga nej till bättre information till anhöriga, nej till bättre stöd för anhöriga, nej till tidsobegränsat ansvar gentemot soldater, nej till extra stöd till de svårast skadade soldaterna, nej till bättre samordning av samhällets stöd, nej till att visa uppskattning från statens sida för soldater som tagit risker för att värna andra. Men gör allt detta med en enda förklaring, fru talman: Det är så svårt att ge medalj till rätt personer. Det är sorgligt. Sverige har gjort internationella insatser sedan 1948. Socialdemokraterna har haft 60 år på sig att ta ansvar för veteransoldatfrågorna. Det har man inte gjort. När vi nu i dag ska fatta beslut om den första samlade veteransoldatpolitiken säger man nej. Den naturliga frågan till Peter Jonsson blir därför: Ska ni riva upp stödet till veteranerna om ni vinner valet? Om ni i dag inte deklarerar att ni ska riva upp det, varför röstar ni då inte ja när frågan behandlas av riksdagen? Fru talman! I dag lägger Alliansen den sista stora pusselbiten i den största reformeringen av försvaret på 50 år. Syftet och resultatet av detta blir ökad försvarsförmåga för Sverige. (Applåder)

Anf. 49 Peter Jonsson (S)
Fru talman! Jag vill först informera försvarsministern - han verkar inte vara tillräckligt påläst - om att vårt förslag är en tre månaders könsneutral plikt. Sedan går man frivilligt in i en organisation, i Försvarsmakten. Så har vi det klargjort. Vårt personalförsörjningssystem bygger på plikt till frivillighet. Den borgerliga alliansens förslag till personalförsörjning bygger på frivillighet till plikt. Då föreslår jag hellre plikt till frivillighet. Vad menar jag med det? Man pliktas in för att delta i internationell tjänstgöring. Det är inte frivilligt. Går man in i Försvarsmaktens organisation tvingas man gå ut och göra internationell tjänstgöring. I vårt system är det frivilligt. Det gör man om man vill. Men man ska utbilda sig utifrån Försvarsmaktens inriktning med grund för nationell säkerhet och trygghet för vårt eget land. Jag blir nästan häpen. Så här sade försvarsministern: De insatser som vi har genomfört under 40 år nu och flera år i mycket tuffa situationer har inte varit professionella. Men nu blir vi professionella. Då blir det en bättre tingens ordning. Jag tycker att det är nedvärderande mot alla de soldater, både kvinnor och män, som har varit ute i våra internationella insatser med den inriktningen. Samtidigt slänger han i väg en riktlinje till Danmark, Norge och Finland som i dag har värnplikt att deras förband inte är professionella. Hur ska det nordiska samarbetet bli i framtiden med den typen av inriktning när det gäller försvarspolitiken? Jag kommer att svara om veteranpolitiken i nästa replik. Jag tror inte att försvarsministern har förstått hur det socialdemokratiska samhället ska vara uppbyggt, men jag kan ta det sedan.

Anf. 50 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Vårt förslag, säger Peter Jonsson. Jaha, säger jag. Jag har läst er motion. Det finns inga sådana förslag där, tvärtom. Ni kommer att säga nej utan alternativ i dag. Ni kommer att säga nej utan finansiering. Vems förslag? Är det Socialdemokraternas förslag? Är det Vänsterns förslag? Är det Miljöpartiets förslag? Är det Peter Jonssons förslag? Finns det ett gemensamt förslag? Jag vill gärna se yrkanden. Jag vill se gemensamma motioner och texter med sådant som ni driver. Sanningen är att det inte finns några sådana förslag. Jag har läst er motion. Jag har i dag noterat ett antal frågor från Peter Jonsson som jag nu tänkte ta tiden i anspråk för att besvara. För det första vill jag fråga Peter Jonsson: Vad står det på s. 126 i propositionen? Jag vill också fråga Peter Jonsson: Vad står det på s. 127 i propositionen? Jag vill be Peter Jonsson att redan nu precisera vilken kritik från Lagrådet det är man bygger sina argument på. Jag vill också be Peter Jonsson precisera hur det kommer sig att han nu tycker att riksdagen och regeringen ska fatta beslut om löner i strid med den svenska modellen. Det är tydligen inte längre parterna som ska göra det. Jag vill be Peter Jonsson förtydliga hur han anser att det inte längre är lag som ska föregå förordning eller att lag och förordning föregår avtal på arbetsmarknaden. Jag vill också be Peter Jonsson förtydliga hur det kommer sig att han inte pratar om det propositionen handlar om, det vill säga rekrytering på frivillig grund kontra rekrytering med plikt. I stället pratar han om anställningsformer i de stående kontrakterade förbanden, som parterna i allt väsentligt ansvarar för att klara ut. Grundfrågan, Peter Jonsson, är: Hur kommenterar du s. 126 och s. 127 i propositionen? Du har ju ägnat så mycket tid och kraft åt att tala om de frågor som är belysta där.

Anf. 51 Peter Jonsson (S)
Fru talman! Lagrådets påpekande när det gäller den här propositionen är klart och tydligt. Det saknas ett antal förordningar och eventuella avtal för att man ska se helheten i det system som försvarsministern tar fram. Vi har hela dagen sagt att det vore bra om vi hade kunnat se helheten när vi ska fatta beslut om huruvida vi ska vara för eller emot systemet. Vi vet exempelvis att 6 500 yrkessoldater kommer att kosta mellan 3 och 4 miljarder. Det har inte försvarsministern med i någon budget. Vi vet inte vilken nivå lönen kommer att ligga på efter tre månader. Det kommer naturligtvis inte vi politiker att påverka, men det vore bra att veta ungefär vilket härad det handlar om. När det gäller veteransoldatpolitiken vill jag säga att vi tror på det generella välfärdssamhället och att det kan förbättras. Det generella välfärdssamhället gäller även soldater och anställda inom Försvarsmakten. Om det är brister där vill vi naturligtvis rätta till dem med olika insatser både ekonomiskt och lagmässigt. Er politik går mer och mer ut på att man ska ha särlösningar för vissa grupper. Det tror vi inte på. Vi tror på det generella välfärdssamhället. Vi tycker inte om stupstocksregeln i sjukförsäkringen. Vi tycker inte om låga ersättningsnivåer som gör att folk får gå från hus och hem på grund av att de blir sjuka. Det gäller i så fall även soldater i morgondagens försvar. Det är bättre att ni rättar till de förändringar av negativ karaktär som ni har gjort i det övriga samhället innan vi tar en diskussion om särlösningar för soldater.

Anf. 52 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Lagrådet har kommit med ett yttrande. Lagrådet har inte avstyrkt propositionen. Det finns ingen som helst grund för att, som oppositionen gör, hänvisa till Lagrådet och hävda att det skulle stödja ett avslagsyrkande på propositionen. Det var ett rent yttrande. Jag ställde några frågor som jag inte fick svar på. På s. 126 i propositionen reds anställningsskyddet för rekryter ut. Peter Jonsson hävdade att det inte finns med i propositionen. På s. 127 reds a-kassan för rekryter ut. Det gäller bland annat överhoppningsbar tid. Det är något som Peter Jonsson hävdade inte finns med i propositionen. Peter Jonsson talar om att vi inför särlösningar. Det finns i dag två lagar med särlösningar för försvarets soldater. Den ena är värnpliktslagen. Den andra är en särskild lag om anställningsskydd. Det är den jag hänvisar till. Med dagens beslut utvidgas den till att gälla rekryter. När det gäller kostnaden vill jag säga att hela vår budget bygger på en övergång till stående och kontrakterade förband och frivillig rekrytering. Det är det som Försvarsmakten har räknat på. Socialdemokraterna har inte räknat på att Pliktutredningen visade att det för att få 3 000 insatsklara soldater är 2 miljarder dyrare varje år att använda Peter Jonssons pliktsystem än vårt frivilliga system. Det finns inga sådana pengar i Socialdemokraternas budget. Ska man gå på vad utskottets ordförande, Anders Karlsson, har krävt ett antal gånger, nämligen att 15 000 värnpliktiga ska utbildas varje år har ni en ytterligare kostnad på 1-2 miljarder varje år, utöver de 2 miljarder som ni själva förstår att ni ska skära ned. Redan nu kan vi summera detta till 6 miljarder varje år i en svagare budget. Lägg därtill att ni tror att helikoptrar är gratis och att ni redan har tillgodoräknat er pengar från en stödutredning så hamnar ni på 7 miljarder i svagare budget varje år. Vår budget bygger på det nya. Ni har inte räknat in kostnader för egna förslag i er budget.

Anf. 53 Peter Rådberg (Mp)
Fru talman! Försvarsminister Sten Tolgfors började med en allmän politisk exposé över läget 1945 till 2009 och talade om hur han vill att det ska vara. Han pratade mycket om användbarhet. Jag kan göra en reflexion över helikoptrarnas användbarhet i Afghanistan. Det har vi väntat på ett tag. Nu köper man antagligen dyra från USA. Så var det med användbarheten på den punkten. Försvarsförmågan bygger på erfarna soldater. Hur ska man locka framtidens soldater in i det här systemet, som alla partier vill, med en lön på troligtvis 17 000 kronor? Man vet ju inte vad lönen kommer att bli, men den kommer att ligga någonstans där. När arbetslösheten sjunker och tillväxten ökar, hur ska då Försvarsmakten tackla konkurrensen och få in de personer som vi vill ha i försvaret? Det tar minst tre år innan allt detta är på plats. Man har någon form av inriktning, har vi fått höra. Det är inriktningen som är viktig och vi får lappa och laga under tiden. Det är det vår kritik gäller. Man har ingen helhetsbild av förslaget. Man har en inriktning. Den inriktningen är helt avgörande för de tjejer och killar som ska bestämma om de ska gå in i Försvarsmakten eller inte. Man måste ju veta förutsättningarna; det gäller på alla områden. Det generella kostnadsläget är skickat till nästa regering. Vi vet inte vad det kostar. Det finns inte ens någon uppfattning om det. Det är vad den allvarliga kritiken gäller. Det blir med andra ord ingen logisk övergång från plikten till frivilligheten. Osäkerheten för den enskilda individen är uppenbar. Därför finns också en risk att det går i kras.

Anf. 54 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! I dag har Peter Rådberg sagt att det är ett knappt halvfärdigt förslag och att han därför ska rösta emot det. Vad sade Peter Rådberg när Pliktutredningen, den utredning han själv ingick i, presenterade sitt förslag, som är exakt det vi nu lägger fram? Jag citerar från Svenska Dagbladet den 25 juni 2009: "Utredningens gröne ledamot Peter Rådberg lovordar förslaget om ett försvar byggt på frivillighet. - Detta är en lyckans dag, konstaterar han." Det är alltså samma förslag som han nu röstar emot i kammaren. Så här sade Peter Eriksson: Vi behöver inte ha någon värnplikt i Sverige. Det är en tidsfråga innan den avskaffas. Miljöpartiet har för övrigt drivit den frågan väldigt länge. Nu börjar vi få de andra partierna med oss. Peter Rådberg ska alltså rösta emot det förslag som han själv har varit med om att utreda. Han har själv i Ekot nyligen deklarerat att han, som han uttryckte det, står bakom borgerlighetens förslag i Pliktutredningen. Men nu har makten talat. Makten har fått Miljöpartiet att släppa politik, värderingar, tidigare förslag och egna visioner. Jag vill kommentera frågan om pengar. Vår budget bygger på denna övergång. I den gemensamma trepartimotionen säger Rådberg tillsammans med två andra partier att man inte kan bedöma kostnaderna. Samtidigt påstår ni att det är underfinansierat. Hur går det ihop? Ni kan inte bedöma kostnaderna, men ni vet att det är för mycket. Vi kan bedöma kostnaderna, och vi vet att detta ryms i budgeten eftersom Försvarsmakten själv har sagt att så är fallet. Ni har lyckats skriva ännu en trepartimotion utan tillstymmelse till eget alternativ. Jag vill fråga Rådberg: Håller du med om det alternativ som kollegerna Socialdemokraterna och Peter Jonsson lade fram? Alternativet är plikt. Det sade Peter Jonsson till kammaren för bara några minuter sedan. Är det nu plikt som gäller för Miljöpartiet och att ni avslår allt ni tidigare trott på?

Anf. 55 Peter Rådberg (Mp)
Fru talman! Det är roligt att stå här. Det är som en cirkus. Jag kan svara på dina frågor, så får vi se om du svarar på mina sedan. Jag har mycket tydligt redogjort för Miljöpartiets ståndpunkt i pliktfrågan. Sten Tolgfors behöver inte läsa upp det och försöka hitta en spricka. Vi bygger vårt avslagsyrkande på att det är för många oklarheter. Man kan inte ha en sådan här viktig proposition med enbart en inriktning. Försvarsministern säger själv att det är försvarsförmågan som är viktig. Det centrala i detta är att vi får in rätt tjejer och killar. Om osäkerheten är för stor kommer de att tveka. Om man inte vet vad man ska få i lön och om man inte vet vilka förordningar som gäller står den enskilda individen inför valet om han ska välja Försvarsmakten eller inte. Risken är stor att man gör något annat i livet, eftersom det är byggt på frivillighet. Det är det vår kritik handlar om. När det gäller P1 kan jag säga som vi politiker brukar göra: Jag som miljöpartist går inte ut i P1 och säger vad vi tre partier ska satsa på. Det blir ju en förhandling. Jag kan säga att vi har kommit ganska långt. Men jag säger inte det i P1. Det är lite fascinerande att Sten Tolgfors tar upp en sådan grej och bygger på osäkerhet. Det visar bara på svagheter och att han inte hittar mer än ett P1-inslag där jag sade att vi naturligtvis kommer att lägga fram ett förslag. Jag förstår att du är besviken, Sten Tolgfors. Ni trodde inte att vi skulle kunna komma med någon gemensam budget heller, vilket vi naturligtvis kom med. Ni i regeringen kastade er på ett tåg och hade nio förslag på vad ni inte ska göra. Men återigen skulle jag vilja ha ett svar på de frågor som jag nyss ställde till Sten Tolgfors.

Anf. 56 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Då gjorde du väl ett väldigt dåligt jobb i Pliktutredningen, Rådberg, om du nu hävdar att allting är så oklart och outrett. Du var med bland dem som hade till uppgift att utreda detta. Du var oerhört glad över det förslag som ni lade fram. Det var regeringen också. Därför har vi lagt fram det i riksdagen, och nu är du emot det. Tala om att sätta sig med skägget i brevlådan. Jag har i dag svarat på dina sakfrågor. Anställningsskyddet står det om på s. 126 i propositionen. A-kassan står det om på s. 127 i propositionen. Jag har också berättat för er att Lagrådet inte alls hade någon invändning mot denna proposition. Lagrådet har inte avstyrkt. Ni har ingen grund att hänvisa till Lagrådet för att säga nej i dag. Vi har också berättat att det är parterna som sätter lön, precis som på svensk arbetsmarknad i övrigt. Fru talman! Sedan noterar jag också att Rådberg i den här debatten sade att de 2 miljarderna var fullt finansierade. Vi har naturligtvis hämtat hem pengarna, sade han i riksdagen alldeles nyligen. Jaså. Vad sade han i Ekot i P1 om det? Han sade: Ska vi ta bort 750 miljoner kronor måste något naturligtvis tas bort. Totalt är det 2 miljarder. Det är helt riktigt. Men vad som ska tas bort vill jag inte gå in på. Man har inte en aning om den egna politiken. Vi gör dessutom så att vi flyttar pengar till förbandsverksamheten. Vi gör en överföring på nästan 1 miljard från 2009 till 2010 som ni vill dra in, Rådberg. Vi gör en överföring från materielanslaget, tidigare önskat av Försvarsmakten, och vi kommer att flytta in 2 miljarder från stöd och kringverksamhet. Ni har inga svar på någonting. Rådberg kommer nu att rösta nej till likabehandling av män och kvinnor. Ni kommer att rösta för plikt och mot frivillighet, något som Miljöpartiet verkligen har drivit under många år. Peter Eriksson var oerhört tydlig med att ni nu har fått med er andra partier för att ta bort plikten. I dag har ni fått med er andra partier för att rösta för plikten och rösta bort frivillighet och likabehandling av män och kvinnor. Det är så inkonsekvent som det kan bli, Peter Rådberg. Den enda förklaringen är att det är val i höst och att makten hägrar.

Anf. 57 Gunilla Wahlén (V)
Fru talman! Försvarsminister Sten Tolgfors säger som slutkläm på sitt anförande: Nu lägger vi den sista stora pusselbiten. Då undrar jag: Vad föreställer bilden? Man kan väl inte lägga den sista stora pusselbiten i fråga om ett förslag som inte är klart? Vilka ska lägga de andra pusselbitarna, och hur ska denna bild, pusslet, passa ihop med det övriga samhället och med de funktioner som man har inom det övriga samhället, utöver både personalförsörjning och andra delar? Jag undrar vad bilden föreställer. Försvarsministern säger att vi nu ska ha stående och kontrakterade förband, hemvärn och nationella skyddsstyrkor. Det är Sveriges framtida försvar. Men på vilket sätt ska Sveriges framtida försvar samarbeta med de övriga myndigheter som finns, till exempel Myndigheten för säkerhet och beredskap? Jag ser ett försvar som är ett stuprörsförsvar som ska sköta sig själv: Vi sköter vårt nationella försvar, incidentberedskap och utlandsstyrkor. Men resten, katastrofberedskap och annat, får andra sköta. Det bryr vi oss inte om. Det sägs också om den sista pusselbiten: Vi vet hur vårt personalförsörjningssystem ska se ut, och vi vet vad det kommer att kosta. Då undrar jag: Vad kommer det nya personalförsörjningssystemet att kosta, försvarsministern?

Anf. 58 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Läs budgeten, Gunilla Wahlén, läs Försvarsmaktens budgetunderlag, läs igenom mitt anförande som jag just har hållit så får du hela bilden av vilket försvar som vi vill uppnå. Min fråga till Gunilla Wahlén är egentligen ganska enkel: Varför vägrar Vänsterpartiet att ha en likabehandling av män och kvinnor i svensk lag? Vad är den ideologiska grunden för att behålla den sista stora lagstiftningen som bygger på en särbehandling endast baserad på kön? Vad har Gunilla Wahlén för anledning att tro att kvinnor inte kan göra lika stor nytta i försvaret som män? Eller är det så att män måste pliktas in och kvinnor ska lockas frivilligt? Hur hänger detta ihop? Jag har hört Gunilla Wahlén många gånger prata om vikten av resolution 1325 i internationella insatser. Jag delar den åsikten. Jag hade ett särskilt seminarium om det för bara några veckor sedan för att understryka detta. Men det måste börja på hemmaplan. Vi kan inte säga att kvinnor är viktiga bara på bortaplan. De är viktiga på hemmaplan. Den breddade rekryteringen är en del av vår höjda försvarsförmåga. Men Gunilla Wahlén vill av ideologiska skäl fortsätta att särbehandla män och kvinnor. Vi vill ha samma lagstiftning för alla. Jag skulle också vilja fråga Gunilla Wahlén följande: När kommer vi att få besked om den samlade oppositionens alternativ i försvarspolitiken? Jag har läst era motioner. Det är inte alltid jag tror att ni har gjort det. Men vad är er försvarspolitik? Ni har ingen uppfattning om hur besparingarna ska tas ut. Ni har inga kostnadssättningar av egna förslag. Ni har ingen ekonomisk kompensation för egna förslag. Ni har ingen syn på insatsorganisationens storlek. Ni har ingen syn på hemvärnets storlek. Ni har en splittrad syn - numera tre linjer - om insatser som den i Afghanistan. Ni inser att ni inte kan stänga ned NBG med tre månaders varsel, men ni har ändå lagt in pengarna i budgeten. Ni har ingen gemensam syn på materielanskaffning. Ni har uppenbarligen, när man skrapar på ytan, olika syn på personalförsörjningen. Ni har ingen syn på fördelningen mellan stående och kontrakterade förband. Och ni har fortfarande inte gett kammaren ett enda skäl till att det är moraliskt riktigt att rösta nej till bättre stöd för de soldater som har gjort internationella insatser.

Anf. 59 Gunilla Wahlén (V)
Fru talman! Försvarsministern har just grillat Peter Rådberg i Miljöpartiet i fråga om tyckanden, tänkanden och uttryck i Pliktutredningen. Läs då vad Vänsterpartiet säger om kvinnor i försvaret i Pliktutredningen. Där kan man konstatera att vi självklart är för att man ska ha en könsneutral verksamhet inom försvaret. Försvarsministern sade tidigare att vi säger nej till allt. Ja, vi säger nej till bautabeställningen av nya helikoptrar på 4,7 miljarder under tio år. Men vi säger ja, och har gjort det under många år, till Medevac-helikoptrar till Afghanistan. Jag vet fler partier som säger ja till Medevac-helikoptrar. När kommer det Medevac-helikoptrar? När får vi helikoptrar som snabbt kan transportera skadade soldater med medföljande vårdande personal som läkare och sjuksköterskor? De helikoptrar som är beställda klarar inte den uppgiften. Vi säger inte nej till helikoptrar. Vi vill ha Medevac-helikoptrarna. När ska ni leverera dem? Vi säger att vi även fortsättningsvis ska vara ett alliansfritt land och att vi inte ska gå med i Nato. Hur ser den samlade regeringen på den frågan i framtiden? Kommer det under nästa mandatperiod, om ni innehar regeringsmakten, att komma ett förslag och ett beslut om att vi ska gå med i Nato, eller hur ställer sig försvarsministern i Natofrågan?

Anf. 60 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Detta var så talande att jag nästan inte behöver säga något mer. Vi pratade om övergång från plikt till frivillighet, och vi pratade om att likabehandla män och kvinnor. Men Gunilla Wahlén talar om helikoptrar i Afghanistan. Ni kommer i dag att rösta mot likabehandling av män och kvinnor. Ni kommer inte att ha någon trovärdighet i någon fråga som rör jämställdhet därför att ni vill ha kvar den sista lagstiftningen som aktivt särbehandlar män och kvinnor. Ni kan säga vad ni vill, men det är handling som avgör. Jag konstaterar igen att vi inte har några svar om hur Vänstern, Socialdemokraterna och Miljöpartiet anser att deras miljardbesparingar ska tas ut. Direkt när man skrapar på ytan faller ni isär. Ni inser att det inte är realistiskt och genomförbart. Men ändå är det dess värre så att det om ni skulle vinna valet ska effektueras. Ni inser att ni inte kan stänga ned NBG med tre månaders varsel. Då undrar jag helt enkelt: Har ni ringt något annat land och frågat om de är beredda att ta över NBG med tre månaders varsel, Gunilla Wahlén? Ska vi ringa till EU och säga: Vi är ledsna, men EU:s samlade krishanteringsförmåga halveras för att Sverige inte kommer att ta ansvar med en rödgrön regering. Fortfarande är det så att ni inte har någon syn på insatsorganisationens storlek, på hur stort hemvärnet ska vara. Ni har ingen gemensam syn på Afghanistan och på materielanskaffningen. Något parti vill ha u-båtar. Ett annat parti vill inte det. Ni tror att helikoptrar är gratis. Vi vet att det kostar 1 ½ miljard att iordningställa gamla helikoptrar, men ni tror att det kostar 1 ½ miljon. Ni har inget alternativ när det gäller personalförsörjningen. Jag frågar Socialdemokraterna och får ett svar. Jag frågar Rådberg och får ett annat svar. Ni har ingen syn på fördelningen av stående kontrakterade förband. All den kritik i sak som ni här i dag försökt föra fram - då krystat för att säga varför ni avfärdar framlagda förslag - har jag kunnat visa är fel. Anställningsskyddet, läs s. 126 i propositionen. A-kassan, läs s. 127 i propositionen. Lagrådet har inte på något sätt rekommenderat ett avslag på propositionen som ni ju gör. Ni hänvisar till Lagrådet som skäl för det. Tvärtom var det i princip ett rent yttrande från Lagrådet. När det gäller osäkerheten kring lönen har vi kommit överens om att det är en uppgift för arbetsmarknadens parter. Kvar står oppositionen efter dessa fyra år i riksdagen utan någon genomförbar försvarspolitik!

Anf. 61 Rolf K Nilsson (M)
Fru talman! En mycket stor del av debatten om försvarets personalförsörjning har kommit att handla om den allmänna värnplikten. Inte minst från Socialdemokraterna har vi allt oftare fått höra att de är för värnpliktens bevarande och att de motsätter sig ett så kallat yrkesförsvar. Argumenteringen har gått ut på att måla upp bilden att Socialdemokraterna står för ett bevarande av värnplikten så som denna alltid har varit och att alliansregeringen vill ta bort den och införa ett yrkesförsvar. Vi vill inte ta bort värnplikten. Den finns kvar också i förslaget. Den till och med utökas till att även gälla kvinnor. Däremot ska möjligheten att med stöd av en tvångslag kalla in unga män och kvinnor inte användas om omständigheterna inte kräver det. Förvisso närmar vi oss ett val. Men lite större varsamhet med sanningen borde man nog från socialdemokratiskt håll tänka på att visa. Det har blivit en lek med ord som lätt för tankarna till George Orwells 1984 . Anders Karlsson, Socialdemokraternas ordförande i försvarsutskottet, har i en tidigare debatt här i talarstolen förklarat att värnplikten ska finnas kvar. Sedan dess har vi från en rad socialdemokrater fått höra att värnplikten, om Socialdemokraterna fick bestämma, ska finnas kvar och vara som den alltid har varit. Samtidigt som Socialdemokraterna vill ge ett intryck av att allt ska vara som det har varit, alltså allmän värnplikt för alla, ger man begreppet "allmän värnplikt" ett helt nytt innehåll - givetvis såvida man inte ändrat uppfattning under de senaste dagarna. Har man inte ändrat uppfattning innebär den socialdemokratiska allmänna värnplikten att 8 procent av en årskull på 130 000 personer kallas in för en tre månader lång grundläggande militärutbildning, det vill säga att staten beslutar vilka 8 procent av de 130 000 personerna som ska få en grundläggande militärutbildning. 92 procent står utanför den socialdemokratiska allmänna värnplikten. 8 procent tvingas in i den. Detta är Socialdemokraternas allmänna värnplikt. Efter nämnda tre månaders grundutbildning ska, har man tänkt sig, den enskilde fatta beslut om eventuell frivillig fortsättning på soldatutbildningen. Den som inte är intresserad kan säga tack och adjö. Efter ytterligare frivillig soldat- och befattningsutbildning kan man fatta beslut om man vill skriva ett kontrakt med försvaret. I närmare ett år, i vissa fall till och med längre, ska soldater utbildas för att som färdigutbildade ta ställning till om de ska skriva ett kontrakt eller inte. I bästa fall gör kanske ett tillräckligt stort antal det. Skattebetalarna får då valuta för sina pengar. I ett värsta scenario är det endast en liten del som väljer att skriva ett kontrakt, något som skulle resultera i en brist på soldater. Hur en seriös försvarsplanering ska kunna fungera med detta system är för mig en gåta. Mot detta system står regeringens förslag - det föreslagna var också Pliktutredningens förslag - om en frivillig grundläggande militärutbildning under tre månader där alla män och kvinnor som fyllt 18 år och som uppfyller kraven har möjlighet att prova på soldatlivet. Om man klarat utbildningen finns därefter möjligheten att skriva ett kontrakt och gå vidare för en befattningsutbildning. Om man inte vill det eller om fortsatt utbildning ligger dåligt i tiden är man kvalificerad för hemvärnstjänstgöring och fortsatt utbildning där. Möjligheten till vidareutbildning vid ett senare tillfälle finns också. För alla som vill fortsätta inom försvaret finns det en för alla gemensam tre månaders grundutbildning. Sedan kommer valmöjligheterna - fortsatt utbildning för att bli kontraktssoldat eller om man vill fortsätta på heltid inom försvaret. Med detta system blir utbildningen ekonomisk, och försvarsplaneringen får i ett tidigt skede klara siffror på hur många som skrivit ett kontrakt. Man kan se om det är ett tillräckligt antal eller om ytterligare rekryteringsinsatser ska sättas in. Detta är enkelt, ekonomiskt och planmässigt. Kontraktssoldaterna är inga yrkessoldater utan män och kvinnor som har en fast förankring i det civila samhället och som större delen av tiden sysslar med någonting annat. Det gör att dessa kontraktssoldater är en väsentlig del av folkförankringen i det framtida försvaret. Fru talman! Som i så många andra frågor lever Socialdemokraterna också här i det förflutna. Hade man åtminstone lärt sig av det och rättat sig efter de misstag som begåtts hade det kunnat vara en positiv egenskap. Nu är det tyvärr inte så. I stället söker man framtidens lösningar i gårdagens misslyckanden, så också inom försvaret. Det svenska försvaret måste reformeras. Vi kan inte bygga landets försvarspolitik på metoder som inte längre är gångbara. Massarméernas tid är över. I takt med den tekniska utvecklingen samt allt större och berättigade krav på soldaternas personliga säkerhet har kostnaden per utbildad soldat på bara några decennier markant ökat. Varje investerad krona i utbildade män och kvinnor som är beredda att göra en insats måste tas till vara på det mest effektiva sättet. Det reformarbete som pågår inom och för det svenska försvaret är nödvändigt såväl av ekonomiska som av praktiska skäl. Att låta tjänstgöringen i försvaret bli frivillig kan mest beskrivas som ett rättvisekrav när det gäller alla medborgares lika rättigheter och skyldigheter. Med regeringens reform får vi stående enheter, vilka till absolut största delen är bemannade med frivilligpersonal som med mycket kort varsel kan sättas in för tjänstgöring i princip i hela världen. Med frivilligheten som grund vet alla soldater redan från början att tjänstgöring innebär att den enhet man tillhör kan placeras för uppdrag utomlands. Det är ingen ny uppgift utan en uppgift som soldaterna är utbildade och tränade för. Med det reformerade system som vi nu går in i får vi soldater som har den kvalitet och den kompetens som krävs för uppdragen. Vi har soldater som genom kontraktssystemet är tillgängliga så gott som omedelbart. Med en sammansättning av en liten del yrkesofficerare och en övervägande del av kontraktsanställda med civil verksamhet som huvudsysselsättning får vi ut det bästa av en civil och militär mix. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 62 Peter Jonsson (S)
Fru talman! Det var den tredje moderata riksdagsledamoten - ja, ursäkta, nu var det en minister - som varit uppe i debatten. Ytterligare en moderat kommer väl upp. Det tyder nog på att det någonstans finns en gnagande oro när det gäller det nya system som nu tas fram. Rolf K Nilsson säger att 8 procent av en årskull tas ut. Det stämmer; det blir ungefär 8 procent. Vi får de 8 procent kanske allra bästa eftersom de får gå igenom den typ av utvärdering som Pliktverket förut gjorde och naturligtvis ska fortsätta med även i framtiden. Det kan alltså betyda att vi får de 8 bästa procenten soldater. Sedan kommer ytterligare en moderat politiker upp och säger att vi när deras system får laga kraft får kvalitet och kompetens i våra internationella insatser. Alla de tiotusentals soldater som har varit ute internationellt sedan vi började medverka i olika FN-uppdrag hade alltså varken kompetens eller kvalitet. Jag har fått en helt annan bild av våra internationella insatser. Man har en civil kompetens och en militär kompetens, och dessa två kompletterar varandra oerhört bra. Därför har vi alltid fått ganska bra kvalitet och respons på detta. Norge, Danmark och Finland har som sagt värnplikt, så de har varken kvalitet eller kompetens i sina internationella insatser. Jag förstår inte hur resonemanget att det är plikten som gör att man får dålig kompetens hänger ihop. Jag tror absolut att det är precis tvärtom.

Anf. 63 Rolf K Nilsson (M)
Fru talman! Att återigen, som ytterligare en moderat, försöka förklara för Peter Jonsson hur det hänger ihop är kanske en övermäktig uppgift, men jag ska försöka. Först och främst raljerar Peter lite grann över att vi är ett antal moderater som går upp i talarstolen. Peter, det kan faktiskt bero på att vi tror mycket på förslaget och därför vill förklara så mycket som möjligt av det och inte, som du hävdar, att vi är oroliga för det. Jag kan tolka det låga antalet socialdemokrater som deltar som att ni definitivt inte tror på det ni har att komma med, men det är en bedömningsfråga. Du säger att det är de 8 absolut bästa procenten vi kommer att få fram. Ja, har man så vansinnigt många människor att välja på och pricka ut - siffran är väl 15 000 - är det klart att det blir bra människor som kommer in. Frågan är dock om det är rättvist mot dessa människor att de blir tvingade in när 92 procent ur samma årskull inte blir intvingade. Det är människor som kanske vill börja på sina utbildningar, åka på utlandsstudier och så vidare, men de tvingas in av staten därför att staten tycker att de skulle bli duktiga soldater. Jag tycker att det är orimligt att år 2010 ha den uppfattningen. När det sedan gäller Norge, Finland och Danmark har vad jag vet åtminstone Danmark ett lotterisystem. Att prata om allmän värnplikt där kan väl alltså vara en definitionsfråga. Om man har och kallar in väldigt mycket soldater har man givetvis fler att välja på som har genomgått utbildningen och söker till internationell tjänst. Det är klart att man får bra soldatkvalitet på så vis. Dessa saker står alltså inte emot varandra.

Anf. 64 Peter Jonsson (S)
Fru talman! Om jag förstod det sista är det kanske ändå så att vi på något sätt är väldigt nära varandra när det gäller pliktfrågan. Om ert system skulle vara så väldigt bra, hur kommer det sig då att de erfarenheter vi ser runt om i världen är att det - och jag har sagt det tidigare - i exempelvis Holland finns 7 000 vakanser? I Storbritannien är det stora problem att fylla luckorna för internationella insatser. Nu ska vi inte ha ett sådant system som i USA, men om man bara tittar på det ser man att det verkligen är en konjunkturanpassad försvarsmakt. Där är det nämligen lön som är en av de viktigaste faktorerna. Man kan köpa sig ett hus om man går med i försvarsmakten och gör internationell tjänstgöring. Detta visar sig dock på resultatet när man sedan är ute internationellt, och det kanske är det som har pekat på just de svenska och nordiska soldaterna när det gäller internationella insatser. Vi har en civil kompetens med oss, och den civila kompetensen är till nytta när vi gör internationella insatser. Det är naturligtvis så att det i det förslag ni har lagt fram när det gäller insatsförsvaret totalt sett ska vara en del kontraktsanställda soldater som har ett civilt jobb. Men det kanske inte blir så, och det är det vi pekar på. Långsiktigt kan detta nämligen betyda att vi har en yrkesarmé med fast anställda soldater, och en sådan försvarsmakt vill jag inte ha. Den blir en del av samhället, och den folkliga förankringen försvinner mer och mer långsiktigt. En sådan försvarsmakt vill jag inte ha, utan jag vill ha en bred försvarsmakt som hela befolkningen står bakom även om det bara är 8 procent som tas ut. Plikten är nämligen ett ganska fint ord för mig - plikten att tjänstgöra för sitt land. Tänk på det! Nu raserar ni detta, och ni har ingen plan på att återupprätta det. Ni skriver dock ändå in att pliktlagstiftningen ska vara vilande, så ni tror inte heller riktigt på att ni lyckas med det frivilliga systemet. I så fall ska ni återinföra pliktsystemet igen, men jag lovar att det inte kommer att kunna ske.

Anf. 65 Rolf K Nilsson (M)
Fru talman! Peter Jonsson läser detta förslag som en viss potentat läser Bibeln. Det är roligt att höra Peter Jonsson ha så mycket åsikter när det gäller detta. Om jag minns rätt satt vi nämligen båda i Pliktutredningen, och då hade han inte speciellt mycket åsikter att komma med. Holland är ett exempel vi får höra hela tiden. Om jag inte minns helt fel konstaterade vi dock i Pliktutredningen att det i Holland fanns en hel del misstag som hade begåtts, att vi skulle lära av Holland och inte göra som Holland hade gjort. Ta alltså inte Holland som exempel, för det blir helt fel. Sedan har vi detta med yrkesförsvar som kommer igen och igen. Det är inget yrkesförsvar vi pratar om. Peter Jonsson säger att en liten del kommer att vara kontraktsanställda. Jag hävdar inte att tre fjärdedelar, 75 procent, skulle vara en liten del. Jag tycker att det är en ganska stor del, en ganska stor majoritet. Det är just genom de kontraktsanställda vi kommer att ha den folkliga förankringen. Det är det som är garanten för detta.

Anf. 66 Annicka Engblom (M)
Fru talman! Jag kan försäkra Peter Jonsson om att det inte alls är någon oro som står bakom den goda uppslutningen från Alliansen och Moderaterna utan snarare ett brinnande engagemang och ett väldigt motiverat intresse för dessa frågor. Försvarsmakten är ett komplicerat och omfattande maskineri där kugghjulen såsom förbandssammansättning, materielförsörjning och personalförsörjning ska vara väl utformade, anpassade och smorda för att passa samman. Om ni som jag tittade på Tekniskt magasin med Erik Bergsten när ni var små kanske ni minns alla kugghjulen i vinjetten - särskilt det som var ovalt. Det fascinerade mig särskilt. Det passade in men såg annorlunda ut. Denna bild vill jag att ni ska ha framför er när jag nu ska tala om militärmusiken. Dess roll i Försvarsmakten passar nämligen i allra högsta grad in i det sammanhang vi diskuterar i dag, men det ovala kugghjulet är utformat på ett annorlunda sätt. Försvarsmusik, eller militärmusik om man så vill, har funnits i Sverige lika länge som vi har haft en försvarsmakt. Dess tidigare roll var att mana på trupperna i strid och fungera som ett signalsystem i bataljens larm. I dag är rollen en annan, men den är icke desto mindre betydelsefull. Rent definitionsmässigt har försvarsmusiken till uppgift att tillgodose Försvarsmaktens behov av musik, men även statsledningens - det vill säga riksdagen och regeringen - vid statsceremoniel. En annan uppgift är konserter och framträdanden för allmänheten samt att bevara och utveckla den militärmusikaliska traditionen i Sverige. Det är viktigt. Försvarsmusiken är dock mycket mer än så. Varför klappar unga och gamla, kvinnor och män entusiastiskt när försvarsmusiken spelar Under blågul fana ? Varför gråter soldaten i Afghanistan när han eller hon hör Abba? Jo, därför att musiken berör. Musiken är ett gränsöverskridande medel att kommunicera människor emellan, oavsett ålder, kön eller nationalitet. Musikens kraft skapar atmosfär och miljö och appellerar till känslor och tradition. Det är en brobyggare vid offentliga uppvisningar, utländska gästers besök och inte minst vid förbandens egna ceremonier. Fru talman! Den kulturella verksamheten i försvaret är en viktig del av kulturen i det svenska samhället, särskilt för en nation som vår som har åtnjutit fred under så många år och som har en försvarsmakt i behov av att öka förståelsen för betydelsen av att värna och skydda vårt land. Försvarsmakten står inför en stor utmaning rekryteringsmässigt med att övergå från värnplikt till frivilligt försvar. Här har militärmusiken en viktig roll att fylla eftersom den utgör en del utanför den militära sfären. Den är en erkänt väletablerad brygga mellan Försvarsmakten och det civila samhället. Försvarsmusiken kan nämligen finnas på ställen där Försvarsmakten inte längre finns i dag. I vårt grannland Norge presenterade den norska regeringen förra våren meddelandet Kultur å forsvare till Stortinget. Där tar de ett helhetsgrepp över både de musikaliska, fortifikatoriska och museala delarna av försvarskulturen. Vi har det lite annorlunda organiserat i Sverige, men detta meddelande skulle kunna utgöra en bra modell för hur vi kan ta till vara denna del och öka folkförankringen och förståelsen för Försvarsmakten i vårt eget land. Fru talman! Fram till årsskiftet fanns det under Försvarsmusikcentrum fem musikkårer: Marinens musikkår, Arméns musikkår, Livgardets dragonmusikkår, Arméns trumkår och Göteborg Wind Orchestra kontrakterad som Flygvapnets musikkår. I dag finns tre kårer kvar. Försvarsmusikcentrum är nedlagt och inkorporerat i Livgardet. Det sista var nog ett nödvändigt beslut för att bringa ordning i en tyvärr icke fungerande ledning och organisation. Vi ska också hålla i åtanke att försvarsmusikens utformning och organisation är en sak för Försvarsmakten att utverka, men med tanke på att det har varit rätt rörigt i den här organisationen under de senaste åren och att personalen har lidit av det tror jag att chefen och Livgardet behöver lite moraliskt stöd av oss för att påvisa att den här verksamheten är viktig. I de här sammanhangen, när vi pratar om helikoptrar, ubåtar och förbandsverksamhet, kan det vara lätt att drämma till med att ja, måste vi spara på försvaret, då kan vi väl spara på musiken. Då kan det väga lätt. Vill man slå in på den vägen kan man samla allt i en ceremonibataljon vid Stockholms slott, till gagn för staden och alla turister. Men tänker man så tar man död på en del av Försvarsmaktens själ. Då tar man död på en verksamhet som har funnits i 350 år, en verksamhet som väcker beundran hos andra länders motsvarigheter, en verksamhet som kan användas i hela vårt land och utomlands. Inte minst går Försvarsmakten då miste om ett av sina vassaste PR-verktyg. Utskottet har i sitt betänkande stött intentionen i min motion och understrukit vikten av försvarsmusiken. Det gläder mig, och jag tackar synnerligen för detta. Fru talman! Hur var det nu med det ovala kugghjulet? Förutom det jag har beskrivit innan är det så att försvarsmusiken kanske inte riktigt passar in i just den här mallen för kontrakterade soldater som Försvarsmakten planerar att bemanna en del av kårerna med. Många av musikerna är yrkesfolk med en lång utbildning bakom sig. De bör ha samma kravprofil som jurister och läkare inom Försvarsmakten - detta som ett avslutande inskick in i det vidare arbetet. Avslutningsvis yrkar jag självklart helhjärtat bifall till förslaget i försvarsutskottets betänkande 8 i sin helhet.

Anf. 67 Nina Larsson (Fp)
Fru talman! År 1997, den 25 februari tror jag att det var, klev jag av tåget på stationen i Enköping och tog några förväntansfulla steg uppför backen till Enköpings regemente. Förväntansfull var jag, för Försvarsmaktens verksamhet och den militära verksamheten är inte riktigt en verksamhet som alla andra. Försvarsmakten och vår militära förmåga är på något sätt ytterst en garant för vår fred, frihet och demokrati, och det är oerhört viktigt att vi hanterar detta med största ansvarstagande. Försvarsmaktens verksamhet har dock förändrats genom tiderna. Omvärldens krav och vår situation och hotbild förändras, och vi måste förändra Försvarsmakten utefter detta. När jag först började fundera över att ge mig in i Försvarsmakten, inom min tidigare militära karriär, fick kvinnor bara göra det under vissa premisser. När jag väl tog steget fullt ut var det fullt möjligt att frivilligt ansöka om att genomföra militärtjänstgöring, och jag gjorde så. Lumpen kännetecknades dock av att det var väldigt få tjejer som var där. Vi var några stycken hårt kämpande, och det gick ju bra. Allt fler blir det, och det är glädjande. Den tiden kännetecknades också av att Försvarsmakten redan då stod inför en stor omställning där man gått från det kalla krigets invasionsförsvar och sakta men säkert börjat leta sig framåt mot det användbara insatsförsvar som vi här i dag, som försvarsministern mycket riktigt påpekade, lägger en viktig pusselbit i. Därefter fortsatte jag inom officersyrket, och även det kännetecknades av alldeles för få tjejer på plats och av den konstiga situationen att man efter muck sade adjö till alla de värnpliktiga som man utbildade och lämnade dem vind för våg utan att använda den kompetens som de satt på efter fullgjord utbildning. Det är otroligt frustrerande när man har utbildat soldater och sedan ser dem bara försvinna utan att man kan nyttja deras kompetens. Det är i mångt och mycket de här två delarna som har stört mig och som vi nu äntligen åtgärdar. Den första delen är att vi får en könsneutralitet - att män och kvinnor faktiskt behandlas lika. Det kommer också att leda till att vi får fler kvinnor i Försvarsmakten, för i det system som vi har haft tidigare, när man behandlar individer av olika kön olika på grund av kön, har man inte förutsättningar att ta steg i rätt riktning för en bättre jämställdhet inom Försvarsmakten. Det här är oerhört centralt, och det är ytterst tragiskt att oppositionen röstar nej till detta. Den andra delen är just att vi äntligen skapar förutsättningar för ett användbart insatsförsvar. I det tidigare systemet har man tvingats göra en rad saker som det inte finns eller har funnits någon egentlig mening med på väldigt lång tid, till exempel att kasta människor i fotboja för att de helt enkelt inte vill genomföra sin militärtjänstgöring på grund av andra planer med livet. Hotbilden gentemot oss, vår demokrati och vår frihet är inte av den karaktären att vi behöver tvinga ut dessa människor, och detta åtgärdar vi här i dag. Även för dem som velat men inte har fått genomföra sin militärtjänst, fast de har varit lämpade, skapas nu ökade möjligheter att faktiskt kunna söka sig vidare även till andra regementen eller direkt in i hemvärnet. Det är något otroligt positivt som kommer att leda till en ökad mångfald inom Försvarsmakten och hemvärnet. Vi har också dragits med en mycket skev åldersstruktur i Försvarsmakten. Det har att göra med att man i värnpliktssystemet får in huvudsakligen unga män som efter gymnasiet är verksamma ett litet tag innan de försvinner ut i den civila världen. Det nya systemet öppnar stora möjligheter till att vi får en bredare åldersstruktur inom Försvarsmakten. Det är jätteviktigt av flera olika skäl. Vi får en mer mogen sammansättning på förbanden, vilket är viktigt inte minst för jämställdheten. Man får ned lite av de machotendenser som tenderar att dyka upp särskilt i väldigt homogena grupper med unga män. När vi nu öppnar upp för en bredare åldersstruktur, och man kan söka sig till militärtjänstgöringen eller vidare till kontraktsanställning även när man har kommit en bit i livet och har gjort annat emellan, är det väldigt positivt. Skevheten i verksamheten handlar även om det jag var inne på tidigare, att man utbildar mängder av människor som man sedan inte använder. De här förändringarna är tuffa att genomföra. Det ställer höga krav på Försvarsmakten, men jag vet att Försvarsmakten klarar av detta, och jag ser med förväntan fram emot hur den framtida Försvarsmakten och sammansättningen kommer att bli allt bättre. Även hemvärnet får i och med detta ökade möjligheter att genomföra förändringarna. Det är faktiskt en landsbygdsfråga, tro det eller ej. Här får hemvärnet möjligheter att rekrytera personal från hela Sverige. Även hemvärnsgrupper där det kanske är lite mer glesbefolkat får möjligheter att rekrytera från områden där det bor fler människor och får möjligheter att lösa sina uppgifter på ett mycket bättre sätt. Att man kan rekrytera från Sverige, vilket är en kvalificerad uppgift, stärker hemvärnets förmåga. Jag överskrider nu talartiden, och det har ju alla andra också gjort här i dag. Eftersom jag är sista talare vill jag bara nämna något om oppositionens inlägg. Socialdemokraterna lade väldigt stark tonvikt vid den folkliga förankringen, som att den på något sätt skulle försvinna hux flux bara för att vi genomför en förändring som är anpassad efter den verklighet och den framtid som vi går till mötes. Folklig förankring handlar om att Sveriges medborgare och människor som lever och verkar i Sverige har ett förtroende för den verksamhet som Försvarsmakten bedriver. Det har inget att göra med exakt hur många man tvingar ut i plikttjänstgöring. Det har inget med folklig förankring att göra, utan den folkliga förankringen bygger på ett förtroende för den verksamhet som Försvarsmakten bedriver. Och det förtroendet kommer man dessutom att stärka i och med att man får mer nytta av de motiverade soldater som frivilligt vänder sig till Försvarsmakten för att genomföra militärtjänstgöring. Att Vänsterpartiet förordar plikt är ingen förvånad över. Det jag möjligen är mer förvånad över är att man får med sig de andra partierna på en tvångslagstiftning som vi i dag inte ser något behov av. Vi har inte den hotbild mot Sverige och vår demokrati som berättigar den typ av integritetskränkning som en plikttjänstgöring faktiskt innebär. Det är hög tid att vi nu tar steget från denna. Miljöpartiet tycker egentligen som vi. Många före mig här har varit inne på hur man fullständigt inkonsekvent nu tänker rösta nej till frivillighet. Det kan jag bara beklaga. Det visar vad det är oppositionen i sitt samarbete levererar i slutändan. Det är ju inte de bra förslagen som går vinnande ut ur de kamperna direkt. Jag är i alla fall i dag mycket glad och stolt. Folkpartiet liberalerna har varit först med att aktivt kräva frivillighet. Jag har under många, många år aktivt debatterat, diskuterat och kämpat för frågan om att vi ska övergå till en frivillig militärtjänstgöring. Jag har också deltagit i Pliktutredningen vars rapporter ligger till grund för regeringens proposition. Nu får vi en lagstiftning som är anpassad för dagens och morgondagens utmaningar. Detta är användbart, och det är insatsberett. Jag vill därmed yrka bifall till förslaget till beslut och avslag på samtliga reservationer.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2010-05-19
Förslagspunkter: 17, Acklamationer: 16, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Propositionens lagförslag

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
    2. lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
    3. lag om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser,
    4. lag om ändring i lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands,
    5. lag om ändring i brottsbalken,
    6. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),
    7. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
    8. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
    9. lag om ändring i socialförsäkringsbalken,
    10. lag om ändring i lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken,
    11. lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m.,
    12. lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,
    13. lag om ändring i diskrimineringslagen (2008:567),
    14. lag om upphävande av lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning,
    15. lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.,
    16. lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.,
    17. lag om ändring i lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m.,
    18. lag om ändring i lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m.,
    19. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
    20. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
    21. lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning,
    22. lag om ändring i lagen (1998:938) om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga,
    23. lag om ändring i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap,
    24. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:160 punkterna 1-24 och avslår motionerna
    2009/10:Fö1 av Anders Karlsson m.fl. (s, mp, v),
    2009/10:Fö213 av Monica Green (s),
    2009/10:Fö220 av Peter Hultqvist m.fl. (s),
    2009/10:Fö250 av Thomas Bodström (s),
    2009/10:Fö258 av Hans Wallmark (m) och
    2009/10:Fö266 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (s) yrkande 2.
    • Reservation 1 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0107023
    m810015
    c21008
    fp22006
    kd20004
    v01804
    mp01405
    -1000
    Totalt145139065
    Ledamöternas röster
  2. Utskottets lagförslag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar utskottets förslag i bilaga 3 till lag om ändring i lagen (2010:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
    • Reservation 2 (s, v, mp)
  3. Alliansfrihet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2009/10:Fö266 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (s) yrkande 1.
    • Reservation 3 (s, v, mp)
  4. Solidaritetsförklaringen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2009/10:Fö240 av Andreas Norlén (m) yrkandena 1 och 2.
  5. Högvakt

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2009/10:Fö207 av Christin Hagberg (s).
  6. Internationella insatser

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2009/10:Fö205 av Jan-Evert Rådhström (m),
    2009/10:Fö239 av Magdalena Andersson (m) och
    2009/10:Fö253 av Ewa Thalén Finné och Staffan Anger (båda m).
  7. Subarktisk förmåga

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2009/10:Fö266 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (s) yrkande 3.
    • Reservation 4 (s, v, mp)
  8. Frivilligorganisationer

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2008/09:Fö222 av Kerstin Engle (s) och
    2008/09:Fö223 av Kerstin Engle (s).
  9. Försvarsunderrättelseverksamhet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2008/09:Fö262 av Max Andersson och Bodil Ceballos (båda mp) och
    2009/10:Fö223 av Ann-Christin Ahlberg m.fl. (s).
  10. Grundorganisation

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2007/08:Fö206 av Birgitta Sellén och Sven Bergström (båda c),
    2009/10:Fö224 av Mikael Oscarsson (kd),
    2009/10:Fö230 av Eva Flyborg (fp),
    2009/10:Fö242 av Anna Lilliehöök (m),
    2009/10:Fö255 av Krister Hammarbergh och Stefan Tornberg (m, c),
    2009/10:Fö266 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (s) yrkandena 4 och 5 samt
    2009/10:Fö267 av Monica Green m.fl. (s).
  11. Tjänstehundar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2009/10:Fö221 av Eva Sonidsson och Hans Stenberg (båda s).
  12. Materielförsörjning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2009/10:Fö225 av Björn Leivik (m),
    2009/10:Fö234 av Staffan Anger (m),
    2009/10:Fö235 av Staffan Anger (m),
    2009/10:Fö236 av Ewa Thalén Finné (m),
    2009/10:Fö238 av Kerstin Haglö och Jan Björkman (båda s) yrkandena 1 och 2,
    2009/10:Fö247 av Yvonne Andersson (kd) och
    2009/10:Fö265 av Otto von Arnold (kd) yrkandena 1 och 2.
  13. Luftvärnsrobotsystemet Bamse

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2009/10:Fö249 av Björn Leivik (m).
  14. Europeisk försvarsbyrå

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2009/10:U249 av Peter Rådberg m.fl. (mp) yrkande 11.
  15. Övnings- och skjutfält

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2009/10:Fö210 av Thomas Strand (s),
    2009/10:Fö211 av Eva Sonidsson och Agneta Lundberg (båda s) och
    2009/10:Fö264 av Eva Sonidsson och Agneta Lundberg (båda s).
  16. Försvarsmusik

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2009/10:Fö248 av Annicka Engblom (m) och
    2009/10:Fö256 av Kerstin Haglö och Lars Wegendal (båda s).
  17. Riksrevisionens styrelses redogörelse angående Försvarsmaktens personalförsörjning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen lägger redogörelse 2009/10:RRS7 till handlingarna.