Anf. 176 Linus Sköld (S)
Herr talman! Standardiserade tester, som de nationella proven, är i sig inte en metod för att möta varje elevs behov. Varken betyg eller nationella prov är Lösningen med stort L för den svenska skolan.
Högerns förslag i skolpolitiken kan ibland ge det intrycket. Men faktum är att summerande bedömning inte är det som får enskilda elever att växa mest. Den som verkligen vill stödja elever och få dem att växa maximalt utifrån sina förutsättningar måste bemöda sig om att återkoppla till eleven.
Denna återkoppling ska, för att ge största möjliga utväxling, inte handla om att sätta poäng på hur det gick i går. Den ska snarare handla om hur eleven ska göra för att det ska bli bättre framöver - detta i kombination med en individuellt anpassad undervisning som möter varje elevs behov av stöd, ledning och stimulans.
Men om vi verkligen vill förbättra skolresultaten är det långt mycket viktigare att satsa på utbildade lärare, att ha många vuxna i skolan, ledarskap i klassrummet och trygghet och studiero.
Låt oss anta att den moderata riksdagsgruppen skulle vilja föda upp en gris för att få skinka till jul. För att maximera mängden kött de kan få ut gör de i så fall klokt i att med omsorg satsa sina resurser på att mata grisen med energirikt käk. Att då och då mäta hur grisen växer kan vara klokt, så att man vet att fodret är tillräckligt och av rätt typ. Men mätandet i sig kommer inte att ge mer skinka. Om den moderata gruppen lägger mest energi på att mäta och därför glömmer att mata kan man alltså säga att julbordet är i fara.
Låt oss lägga fokus på att mata rikligt, så kan vi mäta lagom.
Herr talman! När vi ska mäta lagom måste mätningen fylla sina syften. Meningen med mätningen, alltså de nationella proven, är såklart likvärdighet. Det handlar om att ge lärare möjlighet att göra rättvisa bedömningar och sätta rättvisa betyg. Det handlar om att ge verktyg i arbetet med att utvärdera de skillnader som finns mellan områden, skolor och klassrum. Likvärdighet i skolan är verkligen ett mål som vi måste prioritera, för varenda unges skull.
Ska vi veta hur det går med det arbetet och hur vi ska styra för att det ska bli verklighet måste bedömningarna som utgör det underlag vi använder för sådana beslut, det vill säga betyg och provresultat, vara rättssäkra och likvärdiga. Genomförande och rättning av de nationella ämnesproven är därtill en tung administrativ uppgift för lärare. Den tid som det tar varje lärare att genomföra och rätta de nationella ämnesproven borde lärare kunna använda till mer centrala saker i skolan som sina elever, undervisning och elevernas lärande.
För likvärdighetens skull, för effektivitetens och rättssäkerhetens skull, för elevernas lärandes skull och för läraryrkets attraktivitets skull är det därför glädjande att regeringen nu arbetar med frågan om att de nationella proven ska digitaliseras och rättas centralt.
Herr talman! Även ur ett elevperspektiv framstår linjen att digitalisera som rätt väg att gå. Jag drar mig till minnes när jag själv skrev nationella prov. Redan då var jag van vid att forma mina texter på dator, i ordbehandlare - vilket jag fortfarande gör, till exempel när jag skrev manuset till denna debatt. Nationella prov innebar stora aulaskrivningar, nerver utanpå kroppen, uppsatser som krävde många ord på papperet och skrivkramp i dubbel bemärkelse - å ena sidan den bildliga som tenderar att plåga författare, det vita papperet som stirrar tillbaka på en från bordet; å andra sidan den rent fysiska smärta som jag minns uppstod i en ovan hand när den skulle forma långa uppsatser med blyertspenna, sudda, omdisponera och rätta texten. Det var omodernt och belastande och gav mig ingalunda bästa förutsättningar att prestera mina bästa texter.
Det är glädjande, herr talman, att moderater och kristdemokrater också är med på digitalisering och central rättning. Men här måste vi ha respekt för att många människor är berörda, och då får man förstå att det är bäst att förändra saker stegvis. Det vore huvudlöst att i alltför omvälvande former raskt göra en så omfattande förändring. En mer ansvarsfull förändring innebär att Skolverket och skolorna hinner med att testa, ändra och förbättra innan systemet är fullt utbyggt.
Fru talman! Låt mig här yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet UbU17.
Betänkandet vi debatterar i dag behandlar två delar. Den ena är Riksrevisionens granskning av Skolinspektionens och Skolverkets arbete med att hindra otillåten spridning av nationella prov. Den andra är det utskottsinitiativ som Moderaterna initierat för att det också i fortsättningen ska vara möjligt för elitsatsande ungdomar att kombinera sin idrott med gymnasieutbildning.
Vi börjar med Riksrevisionens granskning. Myndigheternas och skolornas arbete med att förhindra otillåten spridning och varje form av fusk är viktigt eftersom fusk och otillåten spridning i högsta grad motverkar de nationella ämnesprovens syfte, det vill säga att vara verktyg för likvärdig bedömning och likvärdiga betyg inom och mellan landets skolor. Men också ur ett individperspektiv är det djupt orättvist om vissa tar sig friheten att på felaktiga grunder tillskansa sig orättfärdiga fördelar.
Därför är det glädjande att Riksrevisionen konstaterar att de flesta av de brister som funnits under granskningsperioden är åtgärdade i ett genomgripande utvecklingsarbete under 2018. Uppdraget att hindra otillåten spridning är svårt eftersom det är många som är berörda och det är människor som hanterar proven. Därför är också en av de verkningsfulla åtgärder som vidtagits att förtydliga hur hanteringen av proven ska gå till för att förhindra att de sprids.
Riksrevisionen har lämnat några rekommendationer till de granskade skolmyndigheterna. Man kan sammanfatta dem ungefär så här.
Till Skolverket säger man: Följ upp de genomförda förändringarna. Klargör när inspektionen respektive polisen ska kopplas in. Se över hur ni ska göra med resultaten av ersättningsproven. Till Skolinspektionen säger Riksrevisionen ungefär: Utred om ni kanske borde titta särskilt på hur arbetet med att förhindra otillåten spridning funkar i den kommunala vuxenutbildningen.
Riksrevisionen ger inga rekommendationer till regeringen, och regeringen delar Riksrevisionens bedömning av myndigheternas arbete. Det gör också utskottet. Dessutom avser regeringen, som jag tidigare sagt, att digitalisera de nationella proven, vilket kommer att göra hanteringen av proven ännu säkrare och ännu mindre känslig för fusk och mänskliga misstag.
Fru talman! Den andra av betänkandets två delar behandlar det utskottsinitiativ som ett enigt utskott ställt sig bakom om de nationella idrottsutbildningarna. Skolan ska vara avgiftsfri. Många elitidrotter är dock dyra att utöva, vilket gör att utbildningen på nationella idrottsutbildningar inte alltid är avgiftsfri. Detta har föranlett förelägganden när Skolinspektionen har granskat idrottsutbildningar och riskerar att leda till att vissa utbildningar läggs ned.
Det är en bra ordning att ungdomar har goda möjligheter att kombinera en gymnasieutbildning med elitsatsning i idrott. Att ungdomar har möjlighet att elitsatsa är viktigt, både för att främja framväxten av nya idrottstalanger och för att ge dem som människor möjlighet att växa med sin passion. Men det är också viktigt att de samtidigt kan få en gymnasieutbildning som de kan bygga vidare på när elitkarriären är slut. Därför uppmanar vi regeringen att utreda möjligheterna att införa särskilda regleringar för idrottsgymnasier som möter olika idrotters behov och förutsättningar och som möjliggör kombinationen elitidrott och gymnasiestudier. Såväl effekter som konsekvenser av en sådan förändring ska också utredas eftersom det är en riskabel väg att slå in på att börja lätta på regleringen om avgiftsfrihet i landets skolor.
Den socialdemokratiska gruppen i utbildningsutskottet kommer att bevaka att eventuella förändringar inte äventyrar den generella principen om avgiftsfrihet. Den är nämligen fundamental för jämlikhet, demokrati och bygget av en skola för alla.
Fru talman! För att sammanfatta: Standardiserade tester är inte lösningen på skolans problem, men de är det bästa vi har kommit på för att göra bedömningen rättvis och likvärdig inom och mellan klassrum, skolor och huvudmän. Fusk motverkar det likvärdighetssyftet och måste därför beivras. Riksrevisionens granskning visar att skolmyndigheternas arbete mot otillåten spridning nu i huvudsak fungerar. Det är glädjande.
Vi vill att ungdomar även i fortsättningen ska kunna kombinera elitsatsning i idrott med gymnasieutbildning. Men det får inte äventyra att skolan är för alla, på lika villkor och oavsett plånbokens tjocklek.
Som avslutningsord vill jag upprepa: Låt oss mata mycket och mäta lagom.
(Applåder)