Genomförande av brottsofferdirektivet

Anf. 94 Roger Haddad (FP)

Herr talman! Jag vill först yrka bifall till de delar i propositionen som vi står bakom och också reservationerna 1 och 2 från Folkpartiet.

Herr talman! Det är glädjande att Sveriges riksdag i dag ska besluta om att förstärka brottsoffers rättigheter och stöd. Betänkandet som vi behandlat i justitieutskottet visar ändå att de största förändringarna främst kommer att synas på europeisk nivå eftersom Sverige ligger långt framme när det gäller brottsoffers rättigheter. Det är egentligen smärre justeringar, kan man tycka, som föreslås i regeringens proposition om tolkservice, översättning av dokument samt bättre information vid domstolsförhandlingar. Det är bra förslag.

Folkpartiet har i hanteringen av ärendet lämnat ett antal tilläggsförslag, som jag redan yrkat bifall till, för att ytterligare förstärka ett i grunden bra EU-direktiv. Det vi lyfter fram är frågan om utvärdering av lagstiftningen men även frågan att utvidga målsägandebegreppet. Här vill jag understryka det som står i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av brottsofferdirektivet

EU-direktivet slår fast minimiregler. Det finns ingenting som hindrar Sverige att utvidga de rättigheter som fastställs i detta direktiv för att ge brottsoffer en högre skyddsnivå. Folkpartiet anser därför att till exempel barn som bevittnat brott mot närstående också ska omfattas av lagändringarna. Detta förslag fokuserar enkom på när barn själva utsatts för brott.

Folkpartiet anser även att barn som bevittnar våld ska betraktas som brottsoffer, och de borde därmed omfattas av ökade rättigheter, till exempel biträde i domstol. Ur ett barnperspektiv är det av största betydelse att barn i sådana situationer, även om de inte i formell mening skulle vara målsägande, får möjlighet till information om tid och plats för sammanträden och även får möjlighet till tolkning och översättning om så behövs.

Dessa våra yrkanden avstyrks tyvärr av en majoritet i utskottet med hänvisning till att det i förhållande till direktivet saknas skäl att utvidga det svenska målsägandebegreppet så att det även omfattar barn som har bevittnat våld mot närstående.

Herr talman! Folkpartiet vill här påminna om det underlag som kommit från polisen, åklagare och nationella samordnaren som bekräftar vår analys att det finns brister när det gäller kunskap och kompetens om de barn som bevittnar våld mot närstående.

Därför vill Folkpartiet, till skillnad från övriga utskottsmajoriteten, att regeringen återkommer till riksdagen med ett kompletterande förslag för att även barn som bevittnat brott mot närstående ska tillförsäkras samma rättigheter.

(Applåder)

Anf. 95 Sanne Eriksson (S)

Herr talman! I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande nr 21, Genomförande av brottsofferdirektivet. Det är närmare bestämt EU:s brottsofferdirektiv som handlar om att säkerställa att brottsoffer får lämplig information, stöd och skydd samt kan medverka i straffrättsliga förfaranden. Möjligheten för EU att lagstifta på detta område kom i och med Lissabonfördraget.

Brottsoffer ska erkännas och behandlas på ett respektfullt sätt, individuellt, professionellt och också icke-diskriminerande. Det finns många som arbetar för detta i dag, exempelvis brottsofferjourerna. De tar emot samtal dygnet runt. De hjälper till och vägleder både brottsoffer och vittnen. Dessa behöver alltså inte möta den tilltalade ensamma. Det ska tilläggas att många av dem som jobbar där jobbar ideellt. Det arbetet är ovärderligt för den enskilde men också viktigt för rättssäkerheten.

Även kvinnojourerna gör ett enormt arbete på detta område. Jag har under min första tid i riksdagen besökt en del kvinnojourer och fått en enorm respekt för dem och det arbete som de utför, som ibland också kan vara väldigt riskfyllt. Våld i nära relationer är och kommer att förbli ett av samhällets största problem om vi inte gör någonting åt det. Därför satsar regeringen nu 25 miljoner kronor på kvinnojourerna för att säkerställa att deras verksamhet kan fortsätta. Detta är för 2015. I fortsättningen kommer det att vara 100 miljoner årligen.

Herr talman! Socialdemokraterna anser i likhet med de övriga partierna, förutom Folkpartiet - och Vänsterpartiet, ska jag tillägga - i betänkandet att Sverige i stora drag når upp till brottsofferdirektivet. Det finns dock en del ändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av brottsofferdirektivet

Om en målsägande inte behärskar svenska ska en tolk anlitas till sammanträden inför rätten. Det är punkt nummer ett. Detta ska gälla oavsett om tolk har begärts eller inte. Det ska gälla under hela den del av sammanträdet där målsäganden närvarar. I praktiken tillämpas bestämmelsen redan i dag, men för att vara helt säker på att kraven i direktivet uppfylls är det bra att lagstadga detta så att det blir en lagreglerad skyldighet för en domstol att anlita tolk för målsägande som inte behärskar det svenska språket.

Punkt nummer två är att domstolen på begäran ska översätta en handling eller de viktigaste delarna av den om en översättning är av väsentlig betydelse för att målsägande ska kunna ta sin rätt till vara. I dag finns det ingen skyldighet för rätten att översätta handlingar. Förslaget är därför att handlingar ska översättas då en sådan begäran har framförts - detta mot bakgrund av åklagarens skyldighet att ta vara på målsägandens rätt i det här fallet. Även en översättning under förundersökningen ska ingå. Översättningen kan vara både muntlig och skriftlig; huvudsaken är att den ska leda till en rättvis rättegång.

Rätten till information ska stärkas - det är punkt nummer tre - genom att målsäganden alltid kan begära att bli underrättad om tid och plats för sammanträdet inför rätten. Detta sker redan i dag, men inte heller detta är reglerat i någon lag. Det bör därför kompletteras. Dessutom bör inte bara huvudförhandlingarna omfattas utan också de övriga sammanträdena inför rätten. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 november i år.

Med anledning av detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer och motioner samt önskar utskottets ledamöter en trevlig sommar.

(Applåder)

Anf. 96 Roger Haddad (FP)

Herr talman! Jag lyssnade noga på Socialdemokraternas representant, som sa: Vi står bakom utskottets förslag i betänkandet, förutom det som Folkpartiet - och Vänsterpartiet - har anfört.

Folkpartiet har särskilt pekat på just barn som bevittnar våld mot närstående. I betänkandet refereras till gamla propositioner från 2005, och det finns säkert senare propositioner där frågan har varit uppe. Det finns också referat från remissinstanser, ideella brottsofferjourer och organisationer som för fram och delar bilden av att barn borde få fullständiga rättigheter när det gäller målsägandebiträden eller annat stöd.

Jag hör vad Sanne Eriksson säger, men det finns inga argument i sak som ni anför när det gäller varför det inte ska vara så här. Det är jag nyfiken på. Varför säger Socialdemokraterna nej?

Anf. 97 Sanne Eriksson (S)

Herr talman! I grunden handlar det egentligen om att barn som har bevittnat brott är väldigt utsatta. Det kan vara traumatiskt, precis som Folkpartiet anför i sin motion.

Det finns dock ett betänkande som heter Våld i nära relationer - en folkhälsofråga. Där finns ett förslag om hur man ska ta till vara barn som har bevittnat brott. Jag tror säkert att du har läst det också, Roger Haddad. Detta bereds nu i Regeringskansliet, och jag tycker att det vore dumt att föregripa en sådan utredning med ett tillkännagivande från riksdagen.

Anf. 98 Roger Haddad (FP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av brottsofferdirektivet

Herr talman! Jag har läst dessa delar. Det enda argument ni har i betänkandet där ni hanterar vår motion är att ni inte vill föregripa Regeringskansliets beredning. Ni anger inte någon värdering i sakfrågan.

Sanne Eriksson får en chans till: Tycker ni i sak från Socialdemokraterna att barn ska ha rätt till bättre stöd och att de ska klassas som brottsoffer i den här meningen?

Anf. 99 Sanne Eriksson (S)

Herr talman! Jag kan säga att jag personligen tycker att det är ett bra förslag att barn har rätt till ett målsägandebiträde, till exempel, som kan ta vara på barnets rätt när det gäller att till exempel vara vittne i en rättegång. Vad detta sedan kommer att leda till när det nu utreds i Regeringskansliet återstår att se.

Det ska också nämnas att det i direktivet inte ställs några krav på detta, men vi ser ändå fram mot att se vad beredningen i Regeringskansliet kommer att leda till.

Anf. 100 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! Precis som har nämnts gäller det nu ett genomförande av ett EU-direktiv. Det är bra. Det är inte bara vi som genomför detta nu, utan brottsoffrens ställning kommer att stärkas i hela Europa. Det är väsentligt.

Det är också någonting som vi är nöjda med, vi som sitter på allianssidan. Detta är ett resultat av ett intensivt och gediget arbete. År 2010 fattade Europeiska unionen beslutet att genomföra Stockholmsprogrammet, och detta är en del av det. Det gjordes försök före 2006 att föra fram en politik dels för att stödja brottsoffer, dels för att se till att det fanns grundläggande rättsliga principer när det gäller brottsprocesserna i hela Europa, till exempel rätten till tolkning. Det misslyckades under den dåvarande regeringen, men det kom senare att lyckas under Stockholmsprogrammet.

Vad vi gör nu är ett konkret resultat av alliansregeringens politik; det är bara det att det nu träffar mycket mer än bara Sverige. Vi uppfyller de flesta grundläggande krav, kanske inte alltid i lagens mening men till rent praktisk del, i Sverige. Vi uppfyller huvuddelen. Men det finns naturligtvis ändringar som även vi måste göra.

En del har nämnts. Det gäller rätten till tolkning, så att man förstår att ens intressen är tillgodosedda som målsägande i rättegångsprocessen. Det gäller möjligheten att läsa de handlingar som är väsentliga för utgången av processen och rätten till översättning av dessa. Det gäller framför allt, och ganska självklart, rätten till information om var och när rättegången ska ske och detta på ett språk som man själv kan förstå.

Det finns all anledning att fortsätta att följa processen. Alliansregeringen tillsatte, som har nämnts tidigare, en nationell samordnare när det gäller våld i nära relationer. Det har kommit förslag, och vad jag förstår bereds arbetet. Vi följer noga vad regeringen gör eller inte gör i frågan, och vi kommer att återkomma längre fram om vi märker att regeringen i det här fallet inte lägger fram delförslag som vi tycker är väsentliga. Vi väljer att inte göra det i det här läget eftersom vi har möjligheten längre fram. Vi vill se den totala utvärderingen av förslagen, men det finns en del punkter där vi kan tänka oss att göra förbättringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av brottsofferdirektivet

Vi är av den fasta övertygelsen att ny lagstiftning alltid ska utvärderas efter en tid. Det är en princip som vi har drivit under regeringstiden, och vi står naturligtvis bakom precis samma sak som tidigare. Men för den sakens skull anser vi inte att vi behöver yrka på detta, utan det är någonting som vi alltid ska göra.

Vänsterpartiet har gjort en annan bedömning, vad vi förstår åtminstone vad gäller motionen, än vad resten av Sveriges riksdag och förmodligen också resten av samhällslivet i Sverige gör eftersom de har lagt fram ett antal olika motionsförslag. Nu var inte Vänsterpartiet närvarande vid utskottssammanträdet, men jag förstår att Vänsterpartiet är närvarande i kammaren i alla fall. De kanske kommer att lägga fram förslagen, men jag avser inte att kommentera dem eftersom jag inte vet om de kommer att läggas fram skarpt.

Jag vill kortfattat också kommentera diskussionen mellan brottsoffer och målsägande. Det är viktigt att barn som har bevittnat våld har en möjlighet som de brottsoffer de är att få ut den brottsskadeersättning som de har rätt till. Vi har sett att det har funnits brister i dokumentation från såväl polis som åklagare och domstol. Ytterst åligger det åklagaren att se till att göra den dokumentation som innebär att domstolen kan följa upp och dokumentera det som är sagt på ett sådant sätt att barnet får rätt till den brottsskadeersättning det ska ha som brottsoffer.

Däremot har vi inte från Moderaternas sida varit beredda att vidga målsägandebegreppet till barn som har bevittnat våld, och detta av en enkel principiell anledning: Vi vill inte tvinga in barnet i en rättsprocess. Vi vill inte tvinga barnet att gå in i en lojalitetskonflikt mellan sina föräldrar, för det är konsekvensen av ett utökat målsägandebegrepp.

Däremot är det viktigt för oss att barnet har sin status som brottsoffer och att det blir enklare att få ut den ersättning i form av brottsskadeersättning som staten ställer ut.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anf. 101 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Också jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Vi debatterar i dag genomförandet av EU:s brottsofferdirektiv. Jag vill börja med att reflektera lite över den utveckling som har skett vad gäller synen på brottsoffer, inte minst i själva rättsprocesserna.

Vi rör oss alltmer från att brottsoffret är en resurs när åklagaren ska utreda brottet mot staten till att också beakta brottsoffrets behov och rättigheter som något självständigt viktigt i rättsprocessen. Det välkomnar jag.

Jag välkomnar att EU har anslutit sig till detta och markerat hur viktigt det är att brottsoffer blir hörda, kan förstå hela processen och har möjlighet att hänga med samt att brottsoffers rättigheter ska vara tillgodosedda inom hela Europeiska unionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av brottsofferdirektivet

Sverige har länge legat i framkant på området, och det återspeglas av att det är små ändringar som regeringen föreslår i de svenska reglerna. De ändringarna har redan redogjorts för, så jag tänker inte förlänga kammarens debatt med att gå närmare in på dem. Vi ställer oss naturligtvis bakom dem.

Jag skulle däremot vilja reflektera över den viktiga roll som ideella organisationer har för att för svensk del också uppfylla flera av de viktiga områden som direktivet berör, inte minst när det kommer till stödet för brottsoffer. Naturligtvis finns här ett ansvar hos socialtjänsten och i det respektfulla bemötande som ett brottsoffer kan förvänta sig av alla rättsväsendets aktörer. Men man måste komma ihåg hur viktigt det är att vi i Sverige också har starka ideella organisationer som arbetar med stöd till brottsoffer. Det är till exempel brottsofferjourer och kvinnojourer. De ska inte ses som något som är i stället för staten utan som att det tillför ett mervärde att de ideella medmänskliga aktörerna har en aktiv roll i det svenska brottsofferstödet.

Herr talman! Också jag önskar kammaren en trevlig sommar.

(Applåder)

Anf. 102 Johan Hedin (C)

Herr talman! Ibland när vi debatterar rättsfrågor möts vi av en uppfattning att rättspolitiken egentligen inte är så ideologisk, att skillnaderna mellan partierna inte är så stora och att alla egentligen bara vill väl - att vi alla liksom är för det som är bra och emot det som är dåligt.

Detta, herr talman, är enligt min uppfattning en sanning med allvarlig modifikation. Rättsfrågorna är i allra högsta grad ideologiska.

Att det inte alltid upplevs så har säkert många orsaker. En sådan orsak är att vi under många år kanske haft ett något ensidigt perspektiv på hur kriminalitetens skadeverkningar kan minskas. Det har fokuserats mycket på den kriminelle och hur olika former av sociala insatser kan minska människors benägenhet att hänfalla till kriminalitet. Detta är i sig ett viktigt arbete, som säkerligen har fört med sig positiva saker. Men det är bara en sida av myntet.

Den ensidiga synen har säkert i någon mån sitt ursprung i de politiska idéer om klass och struktur som växte sig starka och blev populära under 1900-talet, enligt vilka den enskilda individen aldrig riktigt kan anses bära det fulla ansvaret för sina handlingar utan i sig är ett offer för strukturers makt och olyckliga omständigheter.

Detta är idéer som i olika omgångar förpackats på ett i mångas tycke tilltalande sätt men som enligt min uppfattning är moraliskt orimliga. Det idésystem som reducerar individen från att vara ett subjekt till att vara ett objekt innebär inte bara att individen avhänds ansvar, det innebär också att individen avhänds befogenheter och därmed makten över sitt liv och sin framtid.

Visst är sociala faktorer viktiga, och samhället har i högsta grad ett intresse av att identifiera dem och reducera deras negativa konsekvenser. Likaså har den som har gjort misstag en rätt att försöka rätta till sitt misstag, sona sitt brott, få ett avslut och kunna gå vidare i livet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av brottsofferdirektivet

Att vara tydlig med vilket som är det personliga ansvaret underlättar sannolikt processen för samtliga inblandade, inklusive den som har begått ett brott.

På andra sidan har vi den populistiska synen på brott och straff. Populism kan vara ett skarpt vapen i händerna på den som har förmåga att bortse från sitt eget ansvar. Det handlar om att underblåsa vår avsky för de värsta brotten och exploatera denna förvisso rättmätiga avsky för brotten för att driva en egen agenda och skaffa sig politiska fördelar. När detta är som värst används dessa mekanismer för att hetsa mot minoriteter, som man med enskilda exempel söker tillskriva kollektiva och negativa egenskaper. Med en liten sanning om ett stort brott appliceras en stor lögn om en liten grupp.

Herr talman! Detta fenomen, och dess förlängda konsekvenser, känner vi alltför väl. Det finns all anledning att rida spärr mot alla sådana tendenser och att ta vårt ansvar att föra debatten på ett seriöst och intellektuellt hederligt sätt.

Är man, som jag, centerpartist och liberal måste man hålla båda dessa krafter stången. Varje myndig individ bär i slutändan ansvaret för sina handlingar, och det ansvaret kan aldrig delegeras till ett kollektiv, oavsett om detta kollektiv är ett löst definierat "samhälle" eller en utpekad minoritet.

Rättspolitikens viktigaste enskilda individ är brottsoffret. Allt det vi gör när vi arbetar med förebyggande arbete, kriminalvård, utredningsresurser och annat måste alltid ha en styrning så att vi kan minska antalet som drabbas av brott och göra deras lidande så litet som möjligt.

Det finns en hel del att göra på området. En del är lagstiftningstekniskt komplicerat, annat kräver prioriteringar i budgeten, men en hel del är faktiskt inte så svårt om vi bara kan enas om att brottsoffrets rätt är tillräckligt stark.

Herr talman! Jag hoppas att detta betänkande och genomförandet av brottsofferdirektivet kan bli ett startskott för ett intensivare arbete för just brottsoffret och brottsoffrets situation. Med direktivet kommer vi en bit på väg, och en liten men betydelsefull skrivning har fastnat i minnet. Jag tror att det är i fjärde kapitlet i direktivet där rätten till att förstå men även till att bli förstådd lyfts fram.

Jag har tänkt en hel del på detta. Det är ett ofta återkommande tema att bristande kommunikation skapar onödig oro, frustration och misstro till våra rättsvårdande myndigheter. Det kan finnas goda skäl till att en anmälan aldrig går hela vägen till rättegång, men när brottsoffret upplever att en brottsutredning avbryts alltför lättvindigt urholkas förtroendet för rättssamhället.

Jag har träffat poliser som arbetar på bedrägeriroteln i Stockholm som berättar att deras datasystem har några olika förvalda förklaringar till varför en utredning läggs ned. Till det finns ett fritextfält med ett alltför litet maximalt antal tecken för att kunna ge en fullödig förklaring. De berättar att de ibland ringer upp och pratar med den som har gjort en anmälan, men det går naturligtvis inte med alla anmälda fall.

En del av lösningen är bättre kommunikation. Det är i all väsentlighet där det nu med anledning av direktivet krävs lagändringar. Jag tycker att vi ska reflektera ett ögonblick över varför det är just på detta område vi behöver göra förstärkningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av brottsofferdirektivet

I näringslivet upptäckte man för länge sedan nödvändigheten i att försöka sätta sig in i, och anpassa sitt erbjudande till, användarens perspektiv. Jag tror att myndigheterna gör klokt i att gå samma väg.

Och ärligt talat, herr talman, ibland känns det som att vi gör saker onödigt komplicerade i kommunikationen mellan myndighet och medborgare. Det språk myndigheterna använder kan i svaga ögonblick misstänkas drivas av en lust till akademiska stilpoäng snarare än till bästa möjliga begriplighet för den enskilda individen.

Att styra in rättspolitiken på att handla mer om individperspektivet och brottsoffrets situation innebär åtaganden från oss lagstiftare. Förbättrad kommunikation behöver egentligen knappt ens handla om ekonomi, men det krävs politisk vilja. Jag hoppas att vi kan vara överens om nyttan i att lägga en större del av vår politiska energi i justitieutskottet på just detta.

Herr talman! Jag vill slutligen yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och önska trevlig sommar.

Anf. 103 Torbjörn Björlund (V)

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till vår motion. Som Krister Hammarbergh så vänligt påpekade missade jag faktiskt justeringstillfället i utskottet, men vi har ett antal yrkanden i vår motion till detta som gör att det går att reparera skadan.

Jag yrkar bifall till motion 2014/15:3063 yrkande 1. Jag tror att det hamnar under punkt 4 i betänkandet. Vi har ju ett antal olika yrkanden i motionen vi skulle kunna jobba fram, men det räcker med att yrka på detta. Jag hänvisar till vår motion, som en del av er har läst och som jag hoppas att också andra läser.

När det gäller yrkande 1 handlar det om utvidgning av lagen om särskilda företrädare för barn. Vi har lyssnat på Folkpartiet, som har haft vissa synpunkter på det här med barn som bevittnar våld. Det vi menar är att det finns ganska mycket där och att vi har samsyn på många sätt. Jag tror att det är ganska viktigt att vi får fram en lagstiftning där man tydligt ser barn som bevittnar våld även som något slags offer som behöver mer stöd.

Det vi menar är att det alltså finns en rimlighet i att barn som bevittnar våld ska kunna få en särskild företrädare som kan se till själva rättsprocessen. Många har varit inne på det här med hur barn behandlas och hur man så att säga tar ut barn och hanterar dem, och det är självklart att det är grunden. Vi tror dock också att det är ganska bra att man ser till att rättigheterna i en rättsprocess tillgodoses, och därför menar vi att man ska utreda hur detta ska gå till. Det tror jag är ett ganska bra ingångsvärde.

Jag kommer att gå igenom även de andra punkterna, herr talman, även om jag inte lyfter dem till votering.

När det gäller behov och rättigheter hos våldsutsatta barn anser vi att det är polismyndighetens uppdrag att meddela särskilda föreskrifter som syftar till att tillgodose behov och rättigheter hos våldsutsatta barn, inklusive barn som upplever våld i nära relationer. De bör alltså införas i förundersökningskungörelsen. Det tror vi är ett bra sätt att säkerställa att detta görs på rätt sätt och att polismyndigheten blir uppmärksammad på vad som behöver göras. Vi har också hört företrädare här säga att det finns en hel del kvar att göra och att vi behöver ha en hel del andra saker i detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av brottsofferdirektivet

Nästa punkt vi lyfter fram är utbildning av rättstillämpare. Vi tycker att det är en ganska viktig självklarhet att de som utsätts för brott ska behandlas på ett bra och respektfullt sätt. Jag tror inte att någon tycker något annat heller, men vi menar att det finns brister i utbildningen av rättstillämpare för att få det här att fungera. Därför vill vi se en utökad sådan verksamhet, där man helt enkelt lägger mycket större vikt vid det. Vi delar inte heller riktigt regeringens bedömning att Sverige uppfyller de krav som stadgas i direktivets artikel 25 om fortbildning av rättstillämpare. Den är inte tillräcklig, och vi vill se mer av detta.

Nästa punkt handlar om rätten att förstå och bli förstådd. Här har vi framför allt pekat på en av remissinstanserna, nämligen Handikappförbundet. De påpekar att det är ganska stor skillnad mellan en rättighet och något som inte hindras av lagstiftningen och regelverket. Det är bra att skriva in vilka rättigheter man har, så att det inte blir någonting som beror på vilken hjälp man har. Människor med sådan funktionsnedsättning som innebär att de har svårt att göra sig förstådda behöver definitivt ha ett regelverk som fungerar, så att de får den här hjälpen. Det tror vi är ganska viktigt att föra in.

Sedan har vi punkten om begränsning av risken för viktimisering - det är ett ganska svårt ord, tycker jag - där vi menar att det är viktigt att man ser till att Sverige uppfyller brottsofferdirektivets krav om att medlemsstater ska begränsa risken för sekundär upprepning av viktimisering vid bland annat myndighetskontakt. Det är något som är ganska krångligt att hantera, men vi tror att det är bra att man tar in det. Vi har i dag inget tydligt nationellt ansvar för brottsofferjourerna, och jag tror att det är en sak vi behöver titta på. Det är nämligen oftast kommunerna som hanterar detta, och de skulle behöva ett bättre stöd i regelverk och sådana saker också.

Slutligen ska jag ta upp § 13 a i förundersökningskungörelsen. Det är viktigt att alla som har rätt till målsägandebiträde också får det och att tillgång till målsägandebiträde prioriteras tidigt i processen. Jag tror att det är något som är viktigt att lyfta fram. När det gäller den första kontakten för den målsägande räcker det inte med att överlämna information om hur det fortsatta förfarandet ska gå till, utan vi tror att det är ganska viktigt att man redan där tar in en stödperson som kan hjälpa till att få fram allting som behöver komma fram. Det handlar om att ge ett ordentligt stöd till den som blivit utsatt för brott eller är målsägande.

Det finns även statistik, framför allt från brottsofferjourerna, som visar att polisens förmedling till brottsofferjourerna är av ganska låg grad och att den fortsätter att minska. Det är sådant som måste motverkas, och vi tror att det är bra att man för in det i § 13 a i förundersökningskungörelsen.

Med det vill jag återigen yrka bifall till yrkande 1 i vår motion, som handlar om punkt 4.

Anf. 104 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Kristdemokraterna ställer sig bakom förslagen i propositionen. Tidigare talare i debatten har varit inne på förslagen, som i korthet är

att målsägande i brottmål som inte kan svenska ska få tolk vid sammanträden inför rätten

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av brottsofferdirektivet

att domstolen på begäran ska översätta en handling, eller de viktigaste delarna av den, om en översättning är av väsentlig betydelse för att målsäganden ska kunna ta till vara sin rätt

att målsäganden alltid ska kunna begära att bli underrättad om tidpunkt och plats för sammanträden inför rätten, vilket stärker rätten till information.

Kristdemokraterna delar regeringens bedömning att de här lagändringarna är tillräckliga för att uppfylla EU:s brottsofferdirektiv.

Det behövs dock ett tydligare brottsofferperspektiv när människor far illa. Detta innefattar ett respektfullt och korrekt bemötande av de aktörer som kommer i kontakt med brottsoffret samt upprättelse genom att rättsväsendet gör sitt yttersta för att klargöra skuldfrågan, utdöma rättvisa straff och se till att skadestånd betalas ut.

Det bästa sättet att öka tryggheten i vårt samhälle och minska antalet personer som utsätts för brott är förstås att förhindra att brott över huvud taget begås. Därför är det förebyggande arbetet centralt också i ett brottsofferperspektiv. Kristdemokraterna har flera förslag för att förbättra situationen för brottsoffer, och jag kommer i debatten i dag att redogöra för några av dem.

Kristdemokraterna vill att skadestånd ska betalas ut automatiskt, direkt från staten till brottsoffret, när en dom vunnit laga kraft. När ett skadestånd har dömts ut i en domstol går ärendet i dag vidare till kronofogden, som kontaktar brottsoffret med en förfrågan om denne vill ge kronofogden i uppdrag att driva in skulden. Personer som är aktiva inom brottsofferstödet vittnar om att brottsoffret ofta inte vet hur de ska få sitt skadestånd, och vi kristdemokrater tycker att det ska vara statens uppgift att kräva in pengarna.

Kristdemokraterna vill även öka statens finansiering av vittnesstödet, herr talman. Vi vet att det i alla landets tingsrätter finns volontärer som helt utan ersättning ställer upp och gör ett fantastiskt arbete som stöd för målsägande och vittnen. De finns där för att informera och ge stöd åt den som känner sig rädd och orolig. Vi tycker att staten behöver ta ett större ansvar när det kommer till vittnesstödet.

Vi tycker också att den som utsatts för ett brott ska kontaktas av polisen inom tre månader. I dag är det så att den som polisanmält ett brott rutinmässigt erbjuds kontakt med en brottsofferstödjare. Det är inte alltid säkert, tror vi, att den drabbade direkt efter brottet känner att hon eller han behöver stöd. Därför bör den som har polisanmält ringas upp efter tre månader och få återkoppling angående vad som har hänt med utredningen samt återigen få information om möjligheten att träffa en brottsofferstödjare.

Detta tillsammans med att stödet till de insatser som görs i de brottsofferstödjande verksamheterna runt om i landet blir mer långsiktigt tycker vi är viktiga steg för att vi ska få ett ännu tydligare brottsofferperspektiv. För att uppnå EU-direktivets krav ställer vi oss dock som sagt bakom regeringens förslag i propositionen, herr talman.

Överläggningen var härmed avslutad.

Genomförande av brottsofferdirektivet

(Beslut fattades under § 11.)