Anf. 35 Larry Söder (KD)
Fru talman! Är det någon som tycker att planförfaranden går fort och smidigt i dag? I samtal med människor har jag fortfarande inte hört någon som tycker så. Givetvis kan demokratiska processer ta tid, men hur lång tid får de ta? Givetvis ska de som direkt berörs få möjlighet att göra sin röst hörd, men vi kanske har givit för många möjlighet att göra det i dag.
I många planförfaranden vill man begränsa antalet som har klagorätt eftersom man anser att det ska gå lite smidigare och enklare. Det tar helt enkelt för lång tid med för vida begrepp om vilka som har klagorätt.
Det samhälleliga ansvaret att se på ärendena ligger historiskt och nu på både kommun och länsstyrelse. Det ansvaret menar vi att kommun och länsstyrelse klarar av. Det behövs inte någon mer som tar till vara det allmännas intresse. I propositionen föreslår man specifikt att miljöorganisationer ska ges klagorätt, vilket gör att jag i grunden undrar vilka hänsyn och perspektiv de ska ta in som länsstyrelse och kommun inte redan har vägt in.
Regeringen anför två saker som jag har noterat, nämligen man att redan i praxis har givit miljöorganisationerna denna rätt att överklaga och att man inte har gått längre än det EU-direktiv som finns.
Jag har inget att invända mot att man redan i praxis har infört detta. Det kan säkerligen stämma, och man hävdar att det inte ger något nytt. Men att vi inte går längre än EU-direktivet ställer jag mig tvivlande till. Det skulle i så fall vara en helt ny praxis om hur vi stiftar lag i denna församling.
Vi är alltid bäst i klassen i Sverige. Men jag tror att vi behöver vara så återhållsamma som möjligt i denna specifika fråga.
Olika typer av planprocesser är tidskrävande, kostsamma och krångliga som de är. I ett läge där vi alla vill gå åt andra hållet till enklare förfaranden som är snabbare och mindre kostsamma känns detta alldeles fel. Dock kan vi inte smita undan EU:s stora hand, men vi måste tillse så att vi inte gör mer än vad som är nödvändigt, vilket vår reservation tar fasta på.
Vi liksom flera remissinstanser befarar att den utökade klagorätten för miljöorganisationer som nu införs riskerar att leda till att byggnation och anläggningar av stort allmänintresse försenas och fördyras till men för samhällsekonomins utveckling. Regeringens arbete med att införliva EUdirektiv i svensk rätt bär inte sällan prägeln av att gå längre än vad direktiven kräver. Mot denna bakgrund anser vi att det finns anledning att överväga huruvida MKB-direktivets krav i det nu aktuella avseendet kan införas i svensk rätt på en miniminivå i enlighet med reservation 1, som jag yrkar bifall till.