Anf. 85 Jan Lindholm (MP)
Herr talman! Jag trodde ett tag att Centerpartiets företrädare här i talarstolen hade fått fel manus. Det är inte ofta man hör ens vänsterpartister prata så engagerat om betydelsen av de växande klyftorna i samhället. Det är positivt om denna insikt har landat hos de borgerliga företrädarna.
Att förebygga så att ohälsa inte uppstår är självfallet det bästa, både för samhället som helhet och för den enskilde individen. En utvecklad folkhälsopolitik borde därför, menar jag, stå högst upp på agendan för alla partier och regeringar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT God och jämlik hälsa - en utvecklad folkhälso-politik
Vilka påverkbara faktorer finns det som politiken kan förändra så att ohälsa inte uppstår? Flera av talarna har pratat om bruket av droger som alkohol och tobak. Att de är en stor del av orsakerna till ohälsa vet vi. Otillräcklig fysisk aktivitet och dåliga kostvanor har också flera nämnt, och det är helt korrekt.
Vi pratar ofta om orsakerna till ohälsa, men detta har flera andra redan gjort. Jag tänkte därför lyfta fram några andra delar som, när vi pratar om just folkhälsofrågor, inte brukar tas upp och nämnas så mycket.
Jag vill knyta an till något. Emma Henriksson började med att säga att vi har fått det bättre, men ändå ökar klyftorna när det gäller den grupp som drabbas av ohälsa. Det var nog fler som sa det.
Sedan har det varit en diskussion om skatter, och jag vill bidra till den. Man ska veta att den andel av det totala produktionsvärdet som gick till att bygga upp detta samhälle och det allmänna ökade under hela 1900-talet fram till slutet av 1970-talet. Sedan kom nyliberalismen i slutet av 70-talet och början av 80-talet, och sedan dess har utvecklingen gått åt andra hållet. Det var ungefär 30 procent av produktionsvärdet som tillföll det allmänna i början av 1900-talet, och i slutet av 70-talet var det 70 procent. Nu är vi tillbaka, och det är nu 30 procent av produktionsvärdet som tillfaller det offentliga och det allmänna. Detta är en stor orsak till ohälsan.
Jag vill ta upp några andra exempel. Trafiken är en stor orsak till ohälsan. Kväveoxider i höga halter anses utgöra en stor folkhälsofara. En ännu större problematik är de partiklar som bildas i förbränningsmotorerna. Det bildas också partiklar när man använder dubbdäck, och de anses också vara en hälsofara. Att fordonens avgaser - både diesel- och bensinmotorers avgaser - kan omvandlas till ozon när det är soliga dagar är också en hälsofara. Och buller från trafiken är inte bara sömnstörande, med de ohälsoproblem som det kan ge. Numera är forskningen klar över att buller också leder till att antalet hjärt- och kärlsjukdomar ökar.
I propositionen använder regeringen formuleringen påverkbara hälsoklyftor. Jag tror att alla vi som har varit politiker ganska länge, och har varit det på olika nivåer i samhället, vet hur svårt det är att med information påverka människors beteende.
Kunskapen om tobakens hälsofaror, som har nämnts av tidigare talare, liksom alkoholens risker och betydelsen av motion och att äta bra vet vi alla har stor betydelse.
Socialstyrelsens kampanjer om kost och goda vanor, som har återkommit under flera årtionden, har tyvärr däremot inte gett de effekter som jag tror att vi alla hade önskat.
De flesta vet nog att de borde ändra sina vanor. Men det är inte så enkelt att göra det. Jag menar att politikens möjligheter att med kunskap informera människor för att vi ska få ett hälsosammare samhälle faktiskt inte är så stora som vi skulle önska.
Jag antar att det bland annat är erfarenheterna från många av dessa kampanjer som ligger bakom att politiken har tagit till exempelvis punktskatter i försök att göra det mindre attraktivt att bruka till exempel tobak och alkohol, och som också ligger bakom att friskvård på arbetstid subventioneras. Den danska sockerskatten tror jag har samma bakgrund - osunda val ska kosta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT God och jämlik hälsa - en utvecklad folkhälso-politik
Politiken kan även förbjuda, men det leder ofta till ramaskrin. Jag har själv erfarenhet av detta problem när jag i början av min tid här i riksdagen försökte få till ett förbud mot transfetter i livsmedel, enligt en dansk modell. Det var inte lätt. Politiken lyssnade inte till fakta, utan det var näringslivet som gick före och ordnade detta.
Men den ohälsa som beror på trafikens utsläpp kan man påverka på andra sätt än genom övertalning och information. Visst kan en del handla om förändrade beteenden i trafiken. Men det finns också konkreta åtgärder som politiken kan vidta genom att bygga samhällen där kollektivtrafik och gång- och cykeltrafik prioriteras framför bilar. Då minskar de ohälsosamma utsläppen.
Det går att bygga fler bullerskydd än i dag. Lägre fart där människor vistas sänker ljudnivån. Man kan förbjuda de långväga tunga lastbilarna att köra ända fram till samhällenas butiker och där människor bor och i stället ordna omlastningssystem med fasta turer in i de bebyggda områdena med mindre och tystare elfordon. Det har man prövat exempelvis i Växjö. Detta ligger inom målområde 5.
Ett annat exempel, som också ligger inom målområde 5 i detta betänkande, är den källa till ohälsa som jag tror är viktigast att lyfta fram, nämligen våra skolor och bostäder. En god hälsa bygger man från början. Det är alltså en tydlig barnrättsfråga. Då kan man säga att det handlar om målområde 1, Det tidiga livets villkor.
Vet ni att nästan hälften av alla barn i våra skolor i dag har astmaliknande symtom som kan kopplas till det faktum att barnen vistas en stor del av dygnet i dåliga inomhusmiljöer? Forskare påstår till och med att det kan vara 90 procent av dygnets tid som många barn vistas inomhus.
Barnets rum i en bostad är oftast det minsta rummet och det sämst ventilerade. Förskole- och skollokaler ventileras oftast inte alls dimensionerat efter hur många barn och vuxna som vistas i lokalerna.
De flesta skyddsombud runt om i landets kommuner känner till ett antal skolor i sina respektive kommuner som egentligen borde stängas på grund av otjänlig inomhusmiljö.
Ni har säkert hört talas om begreppet sjuka hus, som ofta är kopplat till fuktskador på grund av dåliga bygglösningar. Men vi har även stora problem med kemikalier i material som används både i byggnation och i inredning, som gifter sig väl med varandra och bildar ohälsosamma ämnen. Mode är ofta ett hälsohot. Det går alltså för fort med teknikutvecklingen inom sektorn, och man prövar sig inte fram ordentligt. Det görs inte fullskaliga försök med de miljöer som vi bygger.
Här finns det mycket som är påverkbart genom att man tar tag i byggfusket och skärper byggreglerna. Politiken skulle kunna göra väldigt mycket. Men tyvärr blundar man för dessa saker, eftersom det finns så stora ekonomiska intressen som står på spel. Då offrar man hellre hälsan för dem som har oturen att arbeta eller bo i ohälsosamma lokaler.
Varför är detta relevant med anledning av det betänkande som vi debatterar? Jag har visat att detta hör hemma i ett antal av dessa målområden.
Jo, det är det därför att syftet med de av regeringen föreslagna åtgärderna är att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. Om man då inte tar hänsyn till de stora skillnaderna i de miljömässiga förutsättningarna som vi faktiskt har i vårt land är det en omöjlighet att lyckas sluta dessa klyftor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT God och jämlik hälsa - en utvecklad folkhälso-politik
De stora hälsorelaterade skillnaderna för barn påverkas i mycket stor utsträckning av i vilken miljö som barnen växer upp. Man kan kalla det för klassklyftor.
Barn som delar på ett dåligt ventilerat sovrum, som dessutom ligger vägg i vägg med ett äldre badrum, löper mycket större risk att drabbas av koncentrationssvårigheter, och därmed problem i skolan, av irriterande klåda, och därmed problem i skolan, av täppt näsa, och därmed problem i skolan, av tung andning, och därmed problem i skolan, av rinnande ögon och av andra astmaliknande symtom som gör att de inte kan koncentrera sig när de kommer till skolan. Dessa barn har mycket större problem med detta än barn som har ett eget sovrum som är välventilerat och som inte ligger i närheten av ett våtrum.
Det lilla sovrummet som två barn delar ligger dessutom ofta nära en trafikerad gata. Då tillkommer de svårigheter som bullret och föroreningarna från trafiken innebär.
Tyvärr är det även så att de barn som bor i dessa miljömässigt sämsta bostäder oftare går i skolor med stora fukt- och mögelproblem.
Jag har under mina år i riksdagen, genom att ordna seminarier här i riksdagen med forskare från flera olika länder, med forskare från svenska företag och med personer som jobbar med dessa frågor på olika sätt - på universitet, i företag och i kommunala miljöförvaltningar - försökt öka medvetandet hos er politiker här i riksdagen om de ohälsosamma inomhusmiljöernas problem. Tyvärr har intresset genom åren varit mycket magert.
Herr talman! Jag ville lägga tyngdpunkten på detta, eftersom jag förstod att andra skulle tala mest om det som handlar om alkohol, tobak, kost och motion. Men jag menar att detta är frågor som vi måste ta tag i om vi ska ha en chans att sluta dessa hälsoklyftor. Det handlar nämligen väldigt mycket om klassklyftor. Man kan enkelt uttrycka det så. Men jag har försökt att tydligt beskriva vad det faktiskt i fysisk form tar sig uttryck i i vårt samhälle, så att man kan bearbeta det.
Som företrädare för ett av regeringspartierna yrkar jag självklart bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna, även om det finns väldigt mycket mer som jag tycker att man skulle kunna fylla en utvecklad folkhälsopolitik med.
Jag har naturligtvis inte heller någonting emot det tillkännagivande som utskottet gör.
Herr talman! Detta är min sista debatt om betänkanden här i kammaren. Efter 14 år som ledamot i Sveriges riksdag känns det rätt bra att kunna sluta med en debatt om ett sådant här betänkande som, precis som föregående talare nämnde, knyter an till det som jag började med, nämligen miljöns betydelse för folkhälsan.
Jag vill också passa på att rikta ett stort tack till kammarkansliet. Jag tänker då särskilt på protokollsnotarierna, som jag tycker gör ett fantastiskt arbete i det tysta. Jag gillar verkligen deras arbete.
Jag har under mina riksdagsår i huvudsak varit ledamot i civilutskottet och i socialutskottet. Men det är faktiskt som ledamot i den svenska delegationen i Nordiska rådet som jag har verkat längst under min tid i riksdagen. Jag vill därför rikta ett särskilt tack till civilutskottets kansli, socialutskottets kansli och Riksdagens internationella kansli.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT God och jämlik hälsa - en utvecklad folkhälso-politik
Jag vill även tacka mina folkvalda kollegor, som ständigt kämpar med att vårda det demokratiska arvet som vi gemensamt har att förvalta.
(Applåder)