Granskningsbetänkande. Vissa frågor i anslutning till flodvågskatastrofen m.m.

Fru talman! Bakgrunden till detta betänkande känner vi alltför väl till: En av vår tids största naturkatastrofer inträffar på andra sidan jordklotet. En flodvåg av ofattbar storlek slår utan förvarning till på ett obönhörligt sätt. Ett stort antal semestrande svenskar drabbades hårt, och mer än 500 svenska liv gick förlorade. Detta utvecklades till en nationell katastrof också för Sverige. Hos många finns än i dag dessa smärtfyllda upplevelser kvar som en realitet i det dagliga livet. Konstitutionsutskottet har tidigare gjort en till djup och omfång unik genomgång av hur regeringen och dess statsråd utifrån det konstitutionella ansvaret hanterade denna krissituation. Det förtjänar här för tydlighetens skull att påminna om att konstitutionsutskottets uppgift inskränker sig till en granskning av regering och statsråd - inte av tjänstemäns agerande, vilket är en uppgift för JO eller en arbetsrättslig fråga. I den granskning som konstitutionsutskottet avslutade i mars 2006 konstaterades av ett enigt utskott att det fanns brister i regeringens handläggning av flodvågskatastrofen. Det tog för lång tid innan insatser kom i gång, även om dessa efter det första dygnet fungerade på ett tillfredsställande sätt. Organisationen var inte beredd på ett sådant sätt att den på ett bra vis kunde hantera så stora behov som flodvågen förde med sig. Det tog för lång tid att inse omfattningen av katastrofen och hjälpbehovet. Efter den granskning som konstitutionsutskottet gjorde 2006 har nu ytterligare anmälningar inkommit, närmare bestämt fyra anmälningar. De kan delas upp i tre olika delar. Den första delen handlar om huruvida det finns ett behov av förnyad granskning av den förra regeringens krishantering i samband med flodvågskatastrofen. En frågeställning har varit om de band med lagrade uppgifter om datatrafiken som återfunnits i Regeringskansliet ger anledning till andra slutsatser än vad som konstitutionsutskottet 2006 kom fram till. Liksom Katastrofkommissionen har även utskottet kommit fram till att de nya uppgifter som framkommit stärker och bekräftar den uppfattning som utskottet redan tidigare har uttalat. I den här delen finns det alltså ingen grund för att omvärdera de tidigare ställningstagandena. Den andra delen handlar också om den förra regeringen och då om agerandet under den tidigare granskningen. Här förtjänar det att sägas att det uppenbart är på det sättet att vissa svar från Regeringskansliet gällande om band från tiden för katastrofen fanns sparade i efterhand har visat sig vara felaktiga. Genomgången har visat att endast ett fåtal tjänstemän kände till att banden fanns sparade och att den kunskapen inte fördes vidare uppåt i organisationen. Som Katastrofkommissionen bedömer det, något som utskottet instämmer i, finns det inte någon anledning att anta att någon på den politiska nivån känt till bandens existens. Just mot den bakgrunden slår utskottet fast att det är alldeles självklart att uppgifter som lämnas till utskottet måste vara korrekta. Konstitutionsutskottets legitimitet och möjligheter att utföra sin uppgift för att kunna fullgöra sin roll förutsätter att de uppgifter som lämnas till utskottet är korrekta. Allt annat är otänkbart. För att kunna garantera korrekthet i lämnade uppgifter pekar utskottet på att det kan behöva vidtas en del åtgärder. Utskottet pekar här på behovet av en tydligare dokumentation när det gäller interna beslut och kanske också en ökad medvetenhet i Regeringskansliet om interna föreskrifter och rutiner. Den tredje delen i anmälningarna handlar om den nuvarande regeringen och dess hanterande av de så kallade tsunamibanden. Här har granskningen handlat om tre saker: bandantalet, överlämnandet av banden till Johan Hirschfeldt och ansvarighetsfrågan. Dessa tre saker har behandlats av Säpo och Katastrofkommissionen. Utskottet har för sin del inte funnit anledning att tillägga något utöver vad som där har framkommit. För min del - jag instämmer i vad utskottet har kommit fram till - är det emellertid självklart att granskningsuppdraget när man lämnar över ett material, typ tsunamibanden, måste vara utformat på ett sådant sätt att risk för brott mot efterforskningsförbudet inte kan uppkomma. Fru talman! Avslutningsvis: Det är med stor tillfredsställelse som jag kan konstatera att det är ett enigt utskott som överlämnar detta betänkande, ett betänkande som bekräftar vad ett tidigare lika enigt utskott har kommit fram till - detta om flodvågskatastrofen. I betänkandet finns också en granskning av eventuell styrning av polis och åklagare i samband med en husrannsakan hos fildelningsföretaget The Pirate Bay. I den delen har jag inga kommentarer utöver vad som finns i betänkandet. För min del, fru talman, överlämnar jag härmed betänkandet till kammaren för debatt.

Fru talman! Vi börjar nu närma oss slutet på debatten efter den fruktansvärda flodvågskatastrofen. För människorna som drabbades kommer minnena för alltid att finnas kvar. För Sveriges riksdag och regering blev katastrofen ett uppvaknande och en påminnelse om hur sårbara vi är och hur svårt det är att hantera en allvarlig kris. Den efterföljande granskningen av dåvarande regeringen och dess krishantering visade på stora brister. Dåvarande statsministern Göran Persson och hans närmaste medarbetare kritiserades för passivitet och dålig organisation. Regeringskansliet saknade en fungerande krishanteringsförmåga. Fru talman! All granskning har som främsta syfte att upptäcka brister i organisationen och i de ansvarigas kompetens för att kunna vara bättre förberedd om liknande kriser uppstår i framtiden. Katastrofkommissionen riktade kritik mot såväl tjänstemän som regeringsråd. JO konstaterade att Lars Danielsson förtjänade kritik för bristande noggrannhet och för underlåtenhet att lämna besked till kommissionen och att han därmed försvårat Katastrofkommissionens granskning. Konstitutionsutskottet, som granskar regeringen, avslutade sin första granskning i mars 2006 och konstaterade att både Göran Persson och Laila Freivalds borde ha agerat mer aktivt liksom att informationsutbytet mellan departementen inte fungerade. Efter att ett antal band upphittats i Regeringskansliet med information om datatrafik under de aktuella dagarna uppstod behov av förnyad granskning. I sak har inget nytt framkommit. I betänkandet som lämnades i juni 2007 konstaterar Katastrofkommissionen att de grundläggande bedömningarna som gjordes i det första betänkandet inte förändrats av det nya materialet. Den debatt som därefter följt har mycket handlat om utlämnande av material och handlingar från Regeringskansliet - detta med anledning av att utskottet på tidigare förfrågningar om ytterligare material fått negativa besked från Regeringskansliet. Obestridligt är det så att KU har rätt att ta del av regeringsprotokollen oavsett om de är hemliga eller ej. Föreskrifterna ger däremot inte utskottet rätt att få ut handlingar av så kallade regeringskansliärenden. Att bedöma av tidigare pm från Statsrådsberedningen och tolkningar av grundlagsspecialister får det dock anses endast i undantagsfall finnas godtagbara skäl för att vägra att ställa protokoll och andra handlingar till KU:s förfogande. Utskottet konstaterar nu att det inte finns anledning för KU att omvärdera sitt tidigare ställningstagande men framhåller starkt att uppgifter som lämnas till utskottet ska vara korrekta. Utskottet konstaterar att felaktiga uppgifter lämnades från Regeringskansliet till utskottet under den förra granskningen. Fru talman! Avslutningsvis vill jag framhålla att KU:s granskningar har som yttersta syfte att belysa svagheter i våra demokratiska system för att få en bättre ordning till stånd, inte att finna enskilda syndabockar. Regering och riksdag har lärt sig mycket efter flodvågskatastrofen, och det är allas vår förhoppning att vi är bättre rustade när nästa kris kommer, för vi kan vara säkra på att den kommer, men inte när.

Fru talman! Idealet för KU:s granskningsarbete är självklart att det finns en bred enighet och bred konsensus i våra betänkanden. Särskilt angeläget är det i den typ av betänkanden som rör tsunamin och dess konsekvenser, den katastrof som hade stora konsekvenser personligen för dem som drabbades men också samhälleliga konsekvenser även i det politiska systemet och som kom att få konstitutionella konsekvenser i Sverige. Det här har granskats av både konstitutionsutskottet tidigare och Katastrofkommissionen. Möjligen ser vi i dag ett avslut på KU:s granskning av regeringens agerande efter tsunamikatastrofen 2004. Man kan säga "möjligen", för det kan dyka upp saker även efter det här. Det har varit en bred genomgång, och det är ett digert material som ligger till grund. KU har haft tillgång till Katastrofkommissionens båda rapporter. Det är också viktigt att tänka på att KU endast granskar regeringen och enskilda statsråd, inte tjänstemännen - den uppgiften har Justitieombudsmannen. Precis som tidigare sagts här har KU funnit att det inte finns något i det material som har kommit till efter den första granskningen som ger skäl till en förnyad prövning. Det nya materialet bekräftar den tidigare bilden. Göran Persson och Statsrådsberedningen borde ha varit mer aktiva i det inledande skedet av tsunamikatastrofen. KU:s granskning är mycket viktig, och svaren på KU:s frågor måste vara korrekta såväl i utfrågningar som i den skriftliga korrespondensen. Det är den delen som är det mest anmärkningsvärda. Det är uppenbart att KU har fått felaktiga svar på de frågor som vi har ställt till Regeringskansliet. Det är saker som delvis kan förklaras med bristande rutiner, men man måste också komma till den slutsatsen att det är anmärkningsvärt att uppgifter undanhållits KU. De uppgifter som lämnas till KU ska vara korrekta. Vi har inte heller kunnat få någon klarhet i den tidigare statsministerns kännedom om tsunamibanden - även om jag ser det föga sannolikt att den kännedomen fanns - eller hur det skulle ha påverkat vår granskning. Det kan inte nog understrykas att uppgifterna till KU ska vara korrekta. Annars undergrävs hela den konstitutionella kontrollen av regeringen. Det är mycket allvarligt. Det är också symtomatiskt att i genomgångens slutskede har av den nuvarande regeringen, efter den inledande turbulensen kring antalet band och hur meddelarskyddet kunde värnas, satts upp fungerande rutiner för detta. Det kunde säkerställas att det inte kom för när. Tsunamigranskningen är slut men kommer att delvis leva vidare i den översyn av sekretesslagstiftningen om säkerhetskopior som blir ett arv efter detta. Det tror jag kommer att bli en mycket viktig fråga att titta på som tidigare inte har varit belyst men som kom till sin spets under KU:s granskning. Precis som Billy Gustafsson sade har vi också haft att diskutera anmälningarna när det gäller razziorna mot The Pirate Bay. Det föranleder inget uttalande från KU. Man kan ha olika åsikter om lämpligheten i kommunikationen med såväl svenska som amerikanska myndigheter och de generella direktiv som ges, men något konstitutionellt fel begicks inte av vare sig statsrådet eller regeringen. Med det, fru talman, yrkar jag på godkännande av utskottets anmälan.

Fru talman! I dag sätter vi punkt för den parlamentariska granskningen av statsledningens hantering av en av det moderna Sveriges mest traumatiska händelser, tsunamikatastrofen. Fakta i målet är i dag tämligen oomtvistade, och vår nu avslutade granskning bekräftar i allt väsentligt det som Katastrofkommissionen först och konstitutionsutskottet sedan konstaterat. Det kan sammanfattas i två kritiska synpunkter. 1. Vid det tillfälle då katastrofen inträffade saknade Regeringskansliet en fungerande krishanteringsförmåga. Det var väsentliga brister i kansliets organisation som förklarar denna mycket allvarliga omständighet. 2. Vissa nyckelpersoner inom statsledningen agerade inte på ett tillfredsställande sätt. Detta gäller främst dåvarande statsministern Göran Persson. Följden av dessa brister, och det är vad vi mest har att beklaga, var att många människor fick lida mer än vad själva situationen krävde. Därför var det mer än befogat när statsministern bad de drabbade om ursäkt för allt det som inte gjordes bättre. Den stora lärdomen som statsledningen har dragit av tsunamikatastrofen gäller Regeringskansliets krisorganisation, som just därför har reformerats på ett sätt som borde förebygga att det inträffade upprepas. Fru talman! Detta är ett sätt att mycket kort summera det som vi i den granskande processen har konstaterat om och de lärdomar som vi har dragit av tsunamikatastrofen. Jag skulle emellertid vilja lägga till en reflexion om det inträffade, som ligger lite utanför vårt granskningsuppdrag men som ändå kan bidra till vår förståelse av det som hände och som förhoppningsvis kan göra oss bättre rustade inför framtida krissituationer. Det jag tänker på är de svårigheter som Sverige mer generellt har visat på vad gäller att både förutse och hantera krislägen, såväl psykologiskt som praktiskt. Det finns många exempel som jag skulle kunna ge på detta utöver tsunamikatastrofen. Mordet på statsminister Olof Palme är ett sådant exempel. Det är som om vi förvirras av allvarliga krissituationer på ett sätt som liknar ett förlamande chocktillstånd som hindrar vår förmåga att agera och på det viset förvärrar situationen. En del av förklaringen till detta ligger givetvis i situationens allvar, men jag tror att det finns en föreställning om Sverige som spelar roll i detta sammanhang. Det är föreställningen om Sverige som ett land som inte är som alla andra, som inte drabbas av samma missöden, som befolkas av ett bättre folk som dessutom styrs av klokare ledare. Det är landet Tryggt, med stort T, eller, för att säga det på ett klassiskt sätt, Lycksalighetens ö, eller också Gudarnas ö, som journalisten Per T. Ohlsson kallade en bok som han en gång skrev om det han benämnde "det extremt svenska". Mats Svegfors skrev på 90-talet en bok kring denna föreställning om det svenska som heter Vi dumma svenskar , och i vi är också jag inkluderad numera. Där kan följande läsas: "Vi trodde att vi hade alla svaren. - - - Den svenska ideologin gjorde oss dumma. Vi trodde oss veta mycket mer än vad vi gjorde. Vi trodde oss kunna styra med större förnuft än det vi förfogade över. - - - Själva vi vet hur det förhåller sig. Vi är klokare och egentligen lite förmer än andra." Fru talman! Häri ligger något viktigt. Att vårt land är ett bra land och att dess folk är fantastiskt bra hyser jag inget tvivel om. Men det gäller att akta sig för en så smickrande självuppfattning. I Sverige händer också det som vi ofta inte tror kan hända här, och det samhälle som vi har byggt upp har också stora brister. I själva verket är vi sårbara som alla andra, men vi kan göra oss ännu mer sårbara om vi låter vår egen självuppfattning bli till högmod. Det är, fru talman, vad tsunamikatastrofen till syvende och sist borde säga till oss. Om vi förstår det kan vi på ett bättre sätt hantera allt det som i framtiden kommer att hända i vårt land, allt det som vi aldrig trodde skulle hända oss eller hända här.

Fru talman! Det här granskningsbetänkandet tar upp efterdyningarna av vår tidigare granskning av flodvågskatastrofen och hur den tidigare regeringen hanterade frågeställningarna. Det centrala i budskapet från konstitutionsutskottet i den här delen är att vi måste kunna lita på uppgifter från Regeringskansliet, helt enkelt. Det handlar verkligen om förtroende, därför att konstitutionsutskottet har ju ingen inspektionsgrupp som bara kastar sig över handlingar i Regeringskansliet, utan vi måste kunna lita på att de uppgifter som vi får från Regeringskansliet är korrekta. För två år sedan kollade vi på vilket sätt statsministern blev informerad, för det hade ju stor betydelse för själva tidsaspekten. Den stora kritiken i den förra granskningen var att processen kom i gång för sent. Därför tittade vi speciellt på informationen till statsministern och då främst via statsministerns statssekreterare. Redan den 9 februari 2006 hade vi en utfrågning av denna statssekreterare. Då ställde jag just frågan om han befann sig i Regeringskansliet och om han använde datorn för att hålla sig informerad. Han svarade: Javisst, självklart. Jag sade: Vad bra. Då kan vi väl få in inloggningsfilen från datorn på Statsrådsberedningen för att få bekräftat att du var där. Då svarade statssekreteraren: Får jag bara erinra Ingvar Svensson om att när det gäller datauppkopplingar sker de i mitt fall både från hemmet och från kontoret. Det är samma system. Därpå svarade jag: Jag är inte expert på IT, men vad jag förstår går det lätt att hitta adresserna om man har en inloggningsfil - det jag menade var IP-adressen - oavsett om man varit hemma eller om man befunnit sig på jobbet. Många gånger är det så att när vi begär in uppgifter under utfrågningar översänder man dem självmant från Regeringskansliet. Det har jag varit med om ett antal gånger. Men jag anmälde för säkerhets skull till KU-kansliet att jag ville ha upp den här frågan på agendan och ställa en fråga till Regeringskansliet på den punkten. Men det dröjde ända till den 23 mars innan den frågan ställdes, och vi fick svar den 27 mars. Då svarade man från Regeringskansliets sida att det visserligen genererades loggar men att de var gallrade. Nu i efterhand kan vi konstatera att de här banden fanns som man har hittat. Men inte bara de, utan det finns också en brandväggslogg som sparas permanent. Det borde vara känt inom Regeringskansliet att det gjordes. Dessutom fanns det ytterligare en logg som gällde de så kallade hemdatorerna. Det är centralt att vi får korrekta uppgifter, därför att annars kan vi inte fungera på ett bra sätt i konstitutionsutskottet. Men som flera talare har varit inne på här i dag granskar inte KU tjänstemännens agerande, utan det är en sak för JO att hantera. Katastrofkommissionen har också framfört synpunkter på de delar som gäller hanteringen. Det kan vara ett problem i sig att den här typen av kommissioner överlappar Justitieombudsmannens befogenheter. Det är viktigt att vi i fortsättningen får klara och tydliga svar från Regeringskansliet. Jag blev väldigt konfunderad när vi i höstas begärde in uppgifter om det här och då frågade: Om sådana logguppgifter fanns, skulle det ha kunnat bidra till att besvara frågan som ställdes av utskottet den 23 mars 2006? Då fick vi svaret: Uppgiften i dessa loggar skulle därför knappast ha kunnat tillföra granskningen något material utöver det som senare togs fram, banden. Men dessa uppgifter levererades ju till allmänheten i juni 2007. Det där kan man raljera över, men jag tycker att det vore en fördel om Regeringskansliet lärde sig att svara klart och tydligt på frågeställningarna i stället för att ge den här typen av kryptiska svar. Ytterst har statsministern som chef för Regeringskansliet ansvar för att säkerställa att informationen lämnas, men man kan inte förvänta sig att en statsminister som har väldigt mycket att göra känner till alla tekniska detaljer. Men det är faktiskt en huvuduppgift att säkerställa att till exempel uppgifter som lämnas till konstitutionsutskottet är korrekta.

Fru talman! Detta granskningsbetänkande berör vissa frågor i anslutning till flodvågskatastrofen och The Pirate Bay med mera. Jag har valt att ta upp lite kort om flodvågskatastrofen. Många katastrofer händer runt om på vår jord. Dessa för med sig mycket lidande i form av förluster av nära och kära och förluster av hus och egendomar. De för med sig stor sorg och mänskligt lidande. Att mista sina nära och kära, sin livskamrat, sina barn är något som de drabbade kommer att leva med resten av sina liv. Jag känner mycket med dessa drabbade personer såväl här hemma som i övriga världen. Frågan i det stora arbete som gjorts i samband med flodvågskatastrofen annandagen 2004 har debatterats, flera utredningar har genomförts, konstitutionsutskottet har granskat och också genomfört utfrågningar. Därtill kommer riksdagsbehandlingar och Riksdagens ombudsmäns beslut. Det som allt detta har fokuserat på om vi tittar massmedialt är dåvarande statssekreterare Danielssons agerande och icke-agerande. Det har också handlat om dåvarande statsministerns agerande och om vilken information han fick och så vidare. KU har i sina ställningstaganden kunnat konstatera att aktiviteterna från Statsrådsberedningens sida var för låga under krisens inledande skede. I oktober 2006 blev det känt att ett stort antal band från tiden närmast efter tsunamin förvarades i Regeringskansliet. Det var en fråga om säkerhetskopior. Regeringen beslutade att banden skulle granskas. Banden är granskade, och det har inte direkt framkommit några stora nyheter. Nu kommer bandens rättsliga status att utredas. Vad allt tydligt pekar på efter alla dessa år av utredningar, granskningar och så vidare är Statsrådsberedningens alltför passiva roll och att Regeringskansliet saknade en fungerande krishanteringsorganisation. Jag hoppas och vill tro att regeringen i dag har byggt upp en sådan organisation och att det som inträffade i höstas, när statsministerns dåvarande statssekreterare Schenström som var ansvarig för Sveriges krisjour fick avgå, inte var en signal på att det fortfarande saknas en fungerande organisation. Det är statsministerns ansvar i egenskap av chef för Regeringskansliet att se till att krishanteringsorganisationen fungerar. Fru talman! Det är min förhoppning att det i framtiden inte ska finnas ytterligare skäl till utredningar och så vidare. Det är min förhoppning och verkliga önskan att vi inom dessa väggar nu kan avsluta arbetet med flodvågskatastrofen.