Grundskolan

Betänkande 2007/08:UbU11

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
17 april 2008

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Nej till motioner om grundskolan (UbU11)

Riksdagen sade nej till motioner från den allmänna motionstiden 2007 om grundskolan. Skälet är bland annat det pågående arbetet med en ny skollag. Motionerna handlar övergripande frågor om skolan, fristående skolor, valfrihet, betyg, skolans personal, skolans arbetsmiljö och elevernas hälsa samt undervisning i särskilda ämnen som bl.a. idrott, hem- och konsumentkunskap, sex och samlevnad, kultur och musik och feministiskt självförsvar i skolan.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 167

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2008-02-14
Justering: 2008-04-03
Trycklov till Gotab och webb: 2008-04-04
Trycklov: 2008-04-04
Reservationer: 76
Betänkande 2007/08:UbU11

Alla beredningar i utskottet

2008-02-14

Nej till motioner om grundskolan (UbU11)

Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från den allmänna motionstiden 2007 om grundskolan. Skälet är bland annat det pågående arbetet med en ny skollag.

Motionerna handlar övergripande frågor om skolan, fristående skolor, valfrihet, betyg, skolans personal, skolans arbetsmiljö och elevernas hälsa samt undervisning i särskilda ämnen som bl.a. idrott, hem- och konsumentkunskap, sex och samlevnad, kultur och musik och feministiskt självförsvar i skolan.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2008-04-16
Stillbild från Debatt om förslag 2007/08:UbU11, Grundskolan

Debatt om förslag 2007/08:UbU11

Webb-tv: Grundskolan

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 77 Marie Granlund (S)
Herr talman! Snart har det gått halva tiden av regeringens mandatperiod. Av gårdagens vårbudget och tilläggsbudget att döma har man gått in i halvtidsvila. Före valet använde skolministern och andra borgerliga politiker all sin vakna tid till att svartmåla den svenska skolan. Motorcyklar körde omkring i klassrummen, och analfabetismen bredde ut sig. Ni försökte också se till att ordning och reda och kunskap skulle vara något partiskiljande. Detta arbete blev ganska framgångsrikt, och bilden av Sverige som ett u-land på utbildningsområdet nöttes in. Den som har makten över verklighetsbeskrivningen får också redskapen att förändra. Herr talman! I juni har svenska lärare och elever upplevt fyra terminer under borgerligt styre. Jag tror att det är få av dem som går där som kan peka på några förbättringar. Är det inte dags för den borgerliga regeringen att faktiskt ta ansvar och lämna konfrontationspolitiken? Utvecklingen går nämligen åt fel håll. Kunskaperna i kärnämnena försämras i stället för att förbättras. Mobbningen ökar i stället för att minska. Plymouthbröderna får starta skola i de borgerligas Sverige, och barngrupperna inom förskolan ökar nu. Lärartätheten är lägre i borgerligt styrda kommuner än i s-kommuner. Jag skulle vilja ta som exempel landets största kommun Stockholm, där det förra året skedde ett trendbrott när det gäller hur många elever som klarade gymnasiebehörigheten. Andelen elever som klarade gymnasiebehörigheten minskade från att tidigare ha ökat varje år sedan 2001. Detta är självklart väldigt allvarligt, och jag skulle vilja ta ett exempel från verkligheten. En som kallar sig för bokmalen, som gjorde ett inlägg om situationen i Stockholm, säger så här: Arbeta som lärare och tycka att det är skrattretande att det flera år har skanderats att det nu ska satsas på skolan. Men nu skär man ned i verksamheten samtidigt som man förväntar sig att det ska vara okej att ställa ännu högre krav på en redan hårt belastad yrkeskår. Våra politiker borde ta ansvar för att skapa gynnsamma förhållanden för oss alla som är i skolans värld och satsa resurser för att möta de ökade kraven och se till att faktiskt alla klarar av det som man har rätt att kräva. Jag tycker att det är ganska tankeväckande att man resonerar så ute i verkligheten, i Stockholm, som är landets största kommun och där vi nu börjar se vad som faktiskt händer i det borgerliga Sverige. Man skulle kunna tänka sig att regeringen, när den lägger fram en vårproposition, skulle göra någonting åt detta. Men i praktiken händer ingenting. I går när man presenterade vårpropositionen sade man att det skulle vara stora satsningar på förskola och skola. Men i stället för att öka kvaliteten i skolan sänker man skatten. Jag tror inte att viljan att ha en god kvalitet i skolan är partiskiljande, men det är oerhört viktigt att man då gör någonting. Åtgärderna lyser med sin frånvaro, trots pressmeddelande om motsatsen. Man säger att man ska satsa på elevernas förmåga att läsa, skriva och räkna. Det kan låta bra, men vad innebär det i praktiken? Det är inga nya pengar som kommer. Det är 150 miljoner som flyttas från ett annat konto. Vad innebär 150 miljoner? Snabbt räknat skulle det i bästa fall innebära kanske en tjänst per kommun. Mer pengar avsätts för att få behöriga lärare. Det är bra, men satsningen har visat sig vara ett fiasko enligt det upplägg man har valt. Sedan var det inte mer. Eller som Lärarförbundet uttrycker det: En ambitionslös vårbudget för skolan. Det var satsningarna, men det finns också orosmoment. Som regeringen säger är man orolig för kommande tider, för att det blir sämre ekonomisk situation i Sverige. I vårpropositionen flaggar regeringen för att kommunerna måste göra åtstramningar. Jag kan säga att många av oss som är här är visa av erfarenheten och vet vad det innebär när kommunerna gör åtstramningar. Vilka verksamheter är det som drabbas? Det är framför allt skolan, och det är omsorgen. Herr talman! Det finns inga enkla lösningar på svåra problem. Det är nu hög tid att flytta den skolpolitiska debatten till en högre nivå än att diskutera mobiltelefoner, kepsar eller polishämtning av skolkare. Elever och lärare förtjänar det. De förtjänar att deras problem tas på allvar och att regeringen kommer med verkliga lösningar, inte bara symbolpolitik. Den svenska skolan är inte så dålig som den ibland framställs, men det finns problem och stora utmaningar. Skillnaderna mellan olika kommuner, skolor och elever ökar. Alla barn får inte den kunskap som de har rätt att kräva. Alltför många går från grundskolan utan att vara behöriga. Olika undersökningar visar att vi måste ta krafttag för att förbättra undervisningen i matematik och naturvetenskap. Ska vi komma till rätta med de här problemen krävs en målmedveten och konsekvent politik som ger alla som arbetar med skolan tydliga och långsiktiga spelregler. Vi vet att elever, lärare och föräldrar vill att de stora förändringarna i skolans vardag ska hålla över en lång tid. En skol- och utbildningspolitik som bedrivs i skarp konflikt och som ändras vart fjärde år kan vara direkt skadlig för en sådan ambition. Mer kraft riskerar att läggas på förändringar och konflikt än på utbildningens verkliga kvalitet. På ett politiskt slagfält om skolan blir eleverna de största förlorarna. Vi har därför tillsammans med Lärarnas riksförbund sträckt ut en hand för att få till stånd en bred överenskommelse nu i första hand om betygssystemet och sedan gå vidare. Det här är en historisk chans som har öppnats för att återupprätta samarbetsklimatet för skolan. Det borde vara möjligt för de politiska partierna i Sveriges riksdag att komma överens om vilka grundprinciper som ska gälla för den svenska skolan inom ett antal områden det närmaste decenniet. Det handlar om betygen, om gymnasieskolan, om lärarutbildningen men också om hur vi vill investera i framtidens skola. Hur åstadkommer vi en likvärdig skola och en samstämmighet om finansieringen? Vi vill ha en kvalitetssäkrad skola med höga kunskapskrav där den som vill läsa mer alltid får en andra chans, inte en skola som är tu- eller tredelad med återvändsgränder där man tvingar 12-åringar att göra taktikval för att sedan kunna läsa på gymnasieskola eller högskola. Vi vill ha höga kunskapskrav som stämmer överens med kraven på dagens moderna arbetsmarknad. Vi vill ha flera behöriga lärare och ställa samma krav på såväl kommunala skolor som fristående skolor om detta. Barn och ungdomar är definitivt inte lika. Vi vill ha en skola som ser till varje individs behov. Det kräver tuffa politiker som vågar styra resurser. Vi vill hitta ett system som garanterar friskolornas rätt att starta men ett system som förnyar friskolesystemet och där alla skolor oavsett huvudman tillhör vårt gemensamma nationella skolsystem, där alla skolor verkar under samma skollag och följer samma nationella läroplan, kursplan och betygssystem. Plymouthbröderna ska helt enkelt inte få starta skolor. Eventuella vinster ska gå tillbaka till eleverna, och skolor ska inte knoppas av till underpris mot elevers och lärares vilja. Vi vill också se till att klasserna blir mindre. Det behövs, herr talman, ordning och reda även i skolpolitiken. Min fråga till de kommande borgerliga debattörerna är: Är ni beredda att medverka till att vi får långsiktiga lösningar på skolans område till gagn för såväl elever som lärare? Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationerna till 4, 10, 22 och 25. Vi står självklart bakom alla, men för tids vinnande väljer jag bara dessa.

Anf. 78 Rossana Dinamarca (V)
Herr talman! De fristående skolornas etablering har ballat ur. Etableringarna ökar samtidigt som elevantalet minskar. Det som skulle handla om att bidra med pedagogisk mångfald har resulterat i en lukrativ bransch där skattebetalarnas pengar direkt kan betalas ut i vinst till utbildningsföretagens ägare. Häromdagen var jag på ett seminarium där bland andra Vittraskolors grundare deltog och beskrev utvecklingen på ett ganska slående sätt. Stig Johansson, som är Vittras grundare, och Vittras nya ägare har gått skilda vägar sedan dessa var, som Stig Johansson själv uttryckte det, mer inriktade på kassaflöde. Skillnaderna mellan kommuner och skolor har ökat. Likvärdigheten och tanken om en skola för alla har kommit rejält på skam. Den privatiseringsvåg vi ser på skolans område är möjlig tack vare att Sverige har de mest generösa reglerna i världen. För Vänsterpartiet är det självklart att det är elevers rätt till kunskap som går före aktieägares rätt till vinst. Därför har vi här lagt fram en rad förslag på hur regelverket bör förändras. Många kommuner, blåa eller röda, har uttryckt att det är ett problem att Skolverket mot kommunens vilja kan bevilja etablering av en fristående skola, trots att det är kommunen som får stå för kostnaden. Vi ser som sagt en överetablering av skolor samtidigt som vi har ett sjunkande elevantal. När kommunens möjlighet att planera rubbas slår det hårt mot undervisningen då den äts upp av bland annat lokalkostnader. I en del kommuner har det dessutom fått konsekvensen att kommunala skolor läggs ned. Det här är inte rimligt, och därför vill vi ändra på den ordningen och ge kommunerna beslutanderätten. När Svenska Dagbladet i höstas gjorde en granskning av de sex största utbildningsföretagen hamnade den samlade vinsten på 150 miljoner kronor. Siffrorna från samma företag är inte helt klara ännu för året 2007, men jag vågar ändå påstå att man kommer att slå nya rekord. Bara bolaget Bure har redovisat en vinst på 100 miljoner. Detta är möjligt eftersom vi i Sverige, till skillnad från våra grannländer, exempelvis inte har några regleringar av vilka driftsformer som får gälla. Vi har inga begränsningar av antal skolor som en huvudman får driva eller hur vinsterna ska användas. Den här slappheten får eleverna betala för. Fristående skolor sparar pengar genom att inte ha behöriga lärare. Enligt Skolverket saknar var tredje lärare behörighet. Vinster skapas också genom att barnen får äta i klassrummet eftersom det saknas matsal. Det finns inte tillräckligt med toaletter. Barn med funktionshinder avvisas. Man tar in avgifter från föräldrarna, fast man kallar det för frivilliga bidrag. Effekterna av konkurrensen för de kommunala skolorna har blivit att man har skurit ned på elevhälsan, studie- och yrkesvägledningen och skolbiblioteken. Klasserna blir större och lärartätheten minskar. Nödvändig upprustning av lokaler prioriteras ned eller bort. Det här är inte vägen till en likvärdig skola. Och för att späda på skillnaderna har regeringen tagit bort satsningarna på särskilt utsatta områden, fryst statsbidrag som bara för utbildningens område innebär att man får 3-4 miljarder kronor mindre! Vad hände med det utlovade krutet som skulle läggas på grundskolan? Det är inte betyg tidigare eller i fler steg som kommer att öka kunskaperna. För att göra skillnad behövs det fler utbildade lärare som får tid och resurser att kunna möta varje barn och deras behov. För detta finns det ett starkt stöd. Vi kunde nyligen se en färsk opinionsundersökning som Sveriges Kommuner och Landsting beställt. Där säger sig nio av tio föredra satsningar på skolan framför sänkt skatt. Åtta av tio kan dessutom tänka sig att betala mer i skatt för att stärka kvaliteten i skolan för alla. Men det här lyssnar inte regeringen på. Herr talman! Olika rapporter från olika organisationer har i flera år tagit upp problemet med avgifter som tas ut i skolan. Nyligen var det Rädda Barnens barnfattigdomsrapport, där de bland annat säger att barn i skolan diskrimineras och kräver att skolan ska göras helt avgiftsfri. Vänsterpartiet har drivit samma krav, inte för att vi tycker att det är dåligt att barn får gå på teater eller åka på skidresa utan för att grundskolan är obligatorisk. Därmed ska ingen behöva avstå från delar i utbildningen för att de inte har råd med avgifterna. Precis som Rädda Barnen tror jag inte att just det här skulle minska fattigdomen, men ändå mildra den utsatthet och det utanförskap som många barn känner. Jag är medveten om klasskillnaderna. Därför kämpar jag också för att minska de stora inkomstskillnader vi har. Men barn som lever i ekonomisk utsatthet känner av det i sin vardag på olika sätt. Men låt oss åtminstone göra skolan till en frizon för de här barnen och låta dem få känna att de är med på samma villkor som alla andra. Vänsterpartiet har bland annat föreslagit att alla barn som går i skolan ska ha rätt till ett bio- eller teaterbesök per termin. Dessutom måste kommunerna omprioritera hur man fördelar sina resurser. Det finns ingen logik i att man satsar hundratusentals kronor på att marknadsföra sina skolor samtidigt som man säger sig inte ha råd att ge barnen simundervisning, lunch eller vad det nu kan vara. Men vad är det då som är så fel med att de föräldrar som vill och kan betala gör det? Nej, det kan tyckas att det inte ska vara något fel i det. Men jag vill inte ha ett samhälle där vi måste förlita oss på människors goda vilja och välgörenhet för att barnen ska ha en bra skola, få uppleva kultur, åka skridskor eller äta lunch. Herr talman! Jämställdheten har väl inte direkt varit den här regeringens starkaste signum. Senast i går kunde vi läsa om pengar som fryser inne, trots att vi vet att det finns en mängd satsningar att göra på det här området. Skolministern har inte heller visat något större engagemang, mer än att han oroats över skillnaderna i pojkars och flickors studieresultat. Jag ser lite fler problemområden än så. Det handlar om hur aktuella läroböcker fortfarande in på 2000-talet ger en stereotyp bild av kvinnor och män. Det är skrämmande och oacceptabelt att skolan i stället för att bryta könsrollsmönstren ofta i stället konserverar desamma. Den satsning som vi tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet genomdrev förra året, som innebar att kommunerna skulle utbilda en genuspedagog, var bra men inte tillräcklig. De kommuner som har utbildat genuspedagoger har inte alla gånger förmått att använda sig av denna kompetens, då de flesta fortsätter hundraprocentigt på sina ursprungliga tjänster. Det här är ett slöseri med en kunskap som är nödvändig för att vi ska nå ett jämställt samhälle. Vänsterpartiet har länge drivit frågan om att stärka unga kvinnor genom att bland annat vilja erbjuda tjejer från år 7 feministiskt självförsvar. Det har fått nästan alla partier att slå bakut, och i debatten har det tolkats som att Vänsterpartiet vill lära tjejer att slåss. Därför drog jag lite på smilbanden när jag i helgen läste om moderatkvinnornas förslag om att tillåta pepparsprej i självförsvarssyfte. Det ska alltså vara okej att använda sig av vapen, men inte att lära sig hur man mentalt, verbalt och fysiskt kan försvara rätten till sin egen kropp. Feministiskt självförsvar handlar om just detta att faktiskt lära sig det som borde vara självklart, att bara jag äger rätten till min kropp. Men det handlar också om att kunna hantera och övervinna den vardagsrädsla som alltför många tjejer lever med och som begränsar våra liv. Det handlar om att med kroppsspråk och röst ta plats och kunna markera vad som är okej eller inte och slutligen veta hur man gör för att ta sig ur en situation om man skulle råka bli överfallen. Det man också lär sig på feministiskt självförsvar är att inte använda sig av eller känna alltför stor tilltro till tillhyggen, eftersom de lätt kan användas emot en själv eller inte fungerar som man hade tänkt sig, vilket kan försätta en i en än svårare och farligare situation. Herr talman! Vart tredje barn lider ofta av smärta, var rubriken på en artikel i Svenska Dagbladet i måndags. Det handlar om barn i skolåldern mellan 6 och 13 år. Det som är vanligast förekommande och återkommande är huvudvärk och magont. Andra rapporter har också visat på hur den psykiska ohälsan ökar bland unga. Som jag sade tidigare har elevhälsan varit ett område som man skurit ned på. Trots att det står föreskrivet i skollagen att det ska finnas skolläkare och skolsköterska är det mycket olika hur det i verkligheten ser ut. Förutom att skollagen även borde inrymma kategorier som kurator och psykolog vill vi att det ska tas fram ett nyckeltal för hur många elever som det ska gå på till exempel en kurator. Jag har träffat kuratorer som ensamma har 1 000 elever fördelade på sex olika skolor. Det säger sig självt att en sådan kurator omöjligt kan vara tillgänglig för alla elever. Avslutningsvis vill jag ta upp en fråga som hållits i periferin, nämligen fritidshemmen. Det är beklämmande när man läser att barngrupperna fortsätter att växa, från att redan vara alldeles för stora till att bli än större. Jag har i tidigare debatter tagit upp problemen med att kunna driva en vettig verksamhet när man är två fritidspedagoger på 43 barn. Det är ett omöjligt uppdrag. Utskottsmajoriteten hänvisar till skollagen och skriver i betänkandet: "Skolbarnsomsorgens uppgift är att komplettera skolan samt erbjuda barn en meningsfull fritid och stöd i utvecklingen med utgångspunkt i varje barns behov." Det är fint; det köper jag. Men hur har ni tänkt göra för att leva upp till lagen? Barngrupperna växer som sagt. Det går i dag 19,5 barn per anställd. Detta kan jämföras med hur det såg ut för tio år sedan då fördelningen var 12 barn per anställd. Det här betänkandet behandlar många motioner som spänner över en mängd områden. Jag har inte berört alla här. En del frågor, som betygen, har vi haft uppe till debatt många gånger tidigare. Jag tror att vårt ställningstagande är väl känt. Andra frågor kommer man utifrån svaren i utskottets betänkande att få tillfälle att återkomma till. Det gäller elevinflytande och skolbibliotek - inte minst när och om regeringen lägger fram förslag till ny skollag. Med det vill jag yrka bifall till reservationerna 17, 49, 73 och 74.

Anf. 79 Mats Pertoft (Mp)
Herr talman! Vi ska åter debattera grundskolan. Jag vill till att börja med från Miljöpartiets sida yrka bifall till reservationerna 24 och 44. Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande kanske man ska minska voteringsbördan lite grann för ledamöterna. När jag har förberett mig för debatten och läst igenom svaren på de olika motionerna har jag frapperats lite av hur svaren blir. Jag har frågat mig vilket mandat den styrande majoriteten, alliansen, har fått av sina väljare. Jag har en lite annorlunda vinkel än de föregående två talarna, herr talman. Ordning och reda och kunskap har varit ledord inom alliansen. Man säger att man har vunnit väljarnas förtroende och fått mandat när det gäller skolan. Men har man verkligen fått mandat att beskära valfrihet och alternativa pedagogiker och minska elevinflytandet? Det är bitar av mångfald som, i alla fall för mig, har varit bland det viktigaste i svensk skolpolitik och gjort oss unika. Det är inte unikt att prata om ordning och reda och kunskap; det gör man i de flesta länder. Jag vill absolut inte förringa betydelsen av ordning och reda. Har man själv stått inför till exempel en åttondeklass i grundskolan och känt behovet av att göra sin röst hörd vet man att det inte alls alltid är så ordentligt och tyst som man skulle vilja, så visst behövs det ordning och reda. För att skapa det ska vi ha bra utbildade lärare med kunskap om hur man får fram det. Men för mig är det viktiga i svenska skolan, och det unika när jag diskuterar med människor från andra länder, att vi har en skola med individuella alternativ, lokalt inflytande och mångfald inom ramen för det offentligt finansierade. Hos oss får detta plats inom samma hus när alla andra länder lägger det utanför i olika privatfinansierade alternativ där man måste ha en stor plånbok för att ha råd med det. Jag har tagit upp det många gånger här, och gång på gång blir jag besviken. Jag möter det även hos väljarna. De kan inte riktigt förstå varför en regering som har gått till val på individualitet och mångfald - den skolpolitik man förknippar med de fyra allianspartierna - beskär, likställer och kör in i samma smalspår. Jag har svårt att förstå och förlika mig med den politik som utbildningsministern kör och som han har stöd för i de andra partierna. Det är detta som gör det så viktigt med blocköverskridande överenskommelser i framtiden, särskilt när skollagen kommer upp på bordet. Nu döljs den i någon sorts beredningsarbete. Jag hoppas att ni förhandlar för fullt. Om ni inte gör det borde ni göra det, för i många av motionssvaren hänvisas det hela tiden till arbetet med skollagen. Jag hoppas att de fyra borgerliga partierna står upp för mångfalden, för det individuella valet och för det lokala inflytandet och inte faller till föga för ett förstatligande av skolan där man blandar ihop tillsyn och huvudmannaskap till en enda röra och i likställdhetens namn tar bort olikheterna. Det spännande med den svenska modellen är att vi under de sista 10-15 åren har lyckats skapa mångfald innanför ett system som annars har kritiserats för att vara för monolitiskt. Det är detta som gör människor från andra länder förvånade när man förklarar det svenska skolsystemet, nämligen att vi har lokalt inflytande, elevinflytande och många fristående alternativ inom ramen för det offentligt finansierade. Jag blir därför bekymrad när jag läser svaren på motionerna. Jag ser ansatser till och risker för att vi är på väg tillbaka till det monolitiska och till enspårigheten med mindre lokalt inflytande. Det borde, herr talman, egentligen gå motsatt väg. Därför hoppas jag att vi kan hitta vägar att så att den nya skollagen, när den en gång når dagens ljus, kan beslutas av en bredare majoritet än enbart de fyra allianspartierna. Från Miljöpartiet har vi flera gånger signalerat att vi vill detta. Vad vi prioriterar i våra motioner om grundskolan, och skälet till att jag lyfter fram denna fråga, är just detta. Vi vill ha ett utökat elev- och föräldrainflytande. Vi vill ha pedagogisk mångfald, även inom de kommunala skolorna. Vi vill ha möjligheten för eleverna att nå rättstrygghet och ompröva betyg till exempel. Samtidigt vill vi också förstärka tillsynsorganens rättigheter vad gäller de fristående skolorna. Det är märkligt när det gäller frågan om återkallande av tillstånd för friskolor. Regeringen tycker att frågan om förbud för mobiltelefoner är så viktig att den ska tas i förväg, innan skollagen kommer upp på bordet. Men när det gäller den mycket mer konkreta frågan om återkallande av tillstånd för friskolor som fått sitt tillstånd indraget av Skolverket kan man inte ta den i förväg. Jag tycker att det är en märklig prioritering. En fråga som i klassrummen egentligen är en icke-fråga som den om mobilerna är viktigare än att snabbt ordna att skolor som inte är bra kan stängas; det får ta sin tid. Vi har väckt dessa motioner för att vi är oroade över den tendens som vi ser inom svensk skolpolitik. Vi har väckt motionerna för att vi vill poängtera betydelsen av detta, och vi har väckt motionerna för att vi vill att det svenska skolsystemet ska fortsätta att härbärgera mångfald, alternativ och individuella möjligheter. Det är det som gör vårt land framgångsrikt i denna sektor, inte att dra in på detta.

Anf. 80 Sofia Larsen (C)
Herr talman! I går var det debatt här i kammaren om vårpropositionen. Den och propositionen visar tydligt Sveriges goda ekonomiska läge. Sedan hösten 2006 har jobben blivit fler i vårt land, tryggheten har ökat och välfärden har förbättrats. Allt detta goda har skett och Sverige står starkt. Men vi har också flera utmaningar som regeringen har tagit tag i och utvecklar. Skolan är ett av de utmaningsområden som alliansregeringen satsar stort på. Som vårpropositionen visade kommer man att satsa ännu mer på det. Alliansregeringen har, som sagt, startat sitt reformarbete inom skolans område. Det gör man därför att man är övertygad om att en bra skola som ger förutsättningar för den enskilda människan är en av ett lands absolut viktigaste grundpelare. En skola som fungerar bra och ger den enskilda eleven goda förutsättningar att ta sig vidare i livet gör också att vi får likvärdiga villkor och en social utjämning och att alla får en ärlig chans att lyckas i livet. Därför satsar alliansregeringen så stort på skola och utbildningspolitik. Vi är övertygade om att de här satsningarna är goda och måste göras. Därför har vi startat bygget med framtidens skola - en modern skola med tidiga insatser, individuella möjligheter och stödinsatser kopplat till en utvärdering, allt för att stärka den enskilda eleven och den enskilda elevens möjligheter. Skolans huvuduppdrag är ju att ge alla elever en god grund för ett yrkesliv och fortsatt studieliv. Man ska stå stark inför det kommande livet. För att nå det huvuduppdraget och sätta det i fokus krävs förstås en hel del insatser. De krävs inte minst på grund av den mer eller mindre tolvåriga timeout som den tidigare s-märkta regeringen hade. Läget i svensk skola har varit allvarligt under många år. Bland annat de PISA-rapporter som kommer med jämna mellanrum visar att vi halkar efter kunskapsmässigt både jämfört med oss själva och jämfört med andra länder. Det här läget har vi hamnat i trots att det finns väldigt många goda skolor. Det finns väldigt många duktiga engagerade lärare och skolledare i vårt land som gör allt för att deras elever ska lyckas och stå starka inför vuxenlivet. Vi vet att det tyvärr ser olika ut runt om i landet och att den likvärdiga skolan inte håller helt. Det ser olika ut både inom skolor och mellan skolor. Vad är då utmaningarna för svensk skola? En är den ökade kunskapssegregeringen, den begynnande krackeleringen inom likvärdigheten. Den visar sig tydligt i att en fjärdedel av alla elever som lämnar grundskolan inte har tillräckliga baskunskaper för att komma in på gymnasieskolan. Vi ser så tydligt att elever som tidigt halkar efter i skolan och inte får de goda baskunskaperna väldigt lätt halkar ur gymnasieskolan. De hamnar i ett utanförskap i samhället och kommer inte in på arbetsmarknaden. Det är inte acceptabelt. Därför gör regeringen de insatser man gör. Den tredje utmaningen handlar om att stärka lärarna, stärka deras utbildning, ge dem verktyg i vardagen i skolan, ge dem bättre redskap och stärka deras status. Det är en viktig utmaning. Herr talman! I regeringens arbete med skolan ligger fokus på en skola med kunskap, en skola där eleverna kan lyckas, får stöd och hjälp och känner sig trygga. Det är en politik som leder till framgångsrika skolor. Det visar sig tydligt att allt vi gör leder till framgångsrika skolor och till att eleverna blir bättre rustade för skolan och framtiden. Jag ska lyfta fram ett par exempel på regeringens reformarbete inom skolområdet. För det första är vi övertygade om att det är de tidiga åren i skolan som är absolut viktigast när det gäller att stärka eleven. Därför satsar vi så stort på basfärdigheterna och på att stimulera kommunerna och skolorna att ytterligare stärka arbetet. Därför satsar vi närmare 1 miljard kronor de kommande åren på en läsa-, skriva- och räknasatsning för att skolorna ska få bättre förutsättningar att arbeta med basfärdigheterna. Vi återinför speciallärarutbildningen. Det ger individuella möjligheter att få stöttning på ett helt annat sätt. Det är en utbildning som Socialdemokraterna drog tillbaka. Vi vill också stärka arbetet med tryggheten på alla våra skolor. Det ska vara ramar, det ska vara kramar inom svensk skola. Ett sätt att stärka tryggheten är ett åtgärdsprogram mot mobbning för att de som arbetar inom svensk skola ska få en bas och känna sig trygga i vad som är rätt att göra för att motverka mobbning. Vi satsar på lärarfortbildning. Det gör vi i det stora lärarlyftet eftersom vi vet att lärarna är den absolut viktigaste nyckeln och skolans viktigaste resurs för att eleverna ska lyckas. En ny akademisk rektorsutbildning är på väg. Det är oerhört viktigt. En strategi för entreprenörskap inom skolan är också på väg. Vi stärker baskunskaperna och elevernas entreprenöriella tänkande. En mastodontlag som har legat i byrålådan och väntat ett antal år när Socialdemokraterna hade makten är skollagen. Den processas nu så fort det går. Den är på väg under våren. I skollagen finns många av de frågor som vi diskuterar i betänkandet i dag om grundskolan. Därmed kommer de in i betänkandet som svar kopplat till skollagen. Det är relativt intressant läsning i betänkandet. Socialdemokraterna verkar inte veta riktigt vilket ben man ska stå på. Å ena sidan säger man: Heja alliansregeringen. Man hänger på flera av de förslag som vi har kommit med. Å andra sidan är den socialdemokratiska politiken sig ganska lik när man säger: Så lite valfrihet som möjligt. Staten ska helst bestämma mer än de enskilda människorna. Nu har man insett och skriver att det är viktigt med tidiga insatser, att man ska stärka baskunskaperna och göra en utvärdering i form av prov eller annat. Jag tycker att det är bra att man följer alliansregeringen på dessa punkter. Annars verkar det vara en fortsatt ganska stor förvirring inom Socialdemokraterna. Mona Sahlin säger en sak, Socialdemokraternas partistyrelse en annan och socialdemokraterna i utbildningsutskottet en tredje. Man kan ju tycka att det är lite konstigt. Men jag kan också ha förståelse för det. Det kan lätt bli en sådan spretighet. Om man försöker att hitta en ny politik utifrån väljarsiffror i stället för i ett genuint engagemang kan det spreta ganska mycket. Vänsterpartiet fortsätter i betänkandet sin kamp mot friskolor, läxor och betyg. Det viktigaste är en enhetlighet i stället för valfrihet och likformighet i stället för individuella möjligheter. Det är en politik som ligger långt från mina och allianspartiernas värderingar. Vad som är viktigt framöver i politiken på skolområdet och utbildningsområdet har några tagit upp tidigare, nämligen att vi har breda överenskommelser. Det tror jag att alla är övertygade om. Om man tittar i detta stora betänkande med 76 reservationer, tror jag, finns det två gemensamma reservationer från oppositionen - Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det finns frågor där Socialdemokraterna fortfarande inte har bestämt sig. De vet inte vilket ben som de ska stå på i olika frågor. Vi har Vänsterpartiet som är emot det mesta, och vi har Miljöpartiet som ligger väldigt nära alliansregeringen i många frågor. Det är en spretig opposition. Det är inte lätt att fundera ut på vilka områden som oppositionen skulle vilja ha breda överenskommelser även om det skulle vara mycket bra. Herr talman! Slutligen yrkar jag bifall till förslaget i dess helhet i betänkandet och avslag på motionerna utifrån de stora satsningar och den politik som alliansregeringen arbetar för. (Applåder)

Anf. 81 Mats Pertoft (Mp)
Herr talman! Jag ska börja med att göra en rättelse. Jag yrkade bifall till fel reservation. Jag yrkar bifall till reservation 29. Reservation 24 var inte ens Miljöpartiets reservation. Jag vill rikta en fråga till Sofia Larsen. Jag vet att hon starkt värnar om elevinflytandet. Jag är ganska säker på att det inte var helt enkelt när regeringen för lite mer än ett år sedan avskaffade försöksverksamheten med lokala styrelser med elevmajoritet i gymnasierna. Redan då diskuterade vi frågan vad som skulle komma i stället. Jag undrar varför Sofia Larsen inte har sett till att man från alliansens sida har tagit fram ett alternativ för de elever i gymnasieskolorna som verkligen vill använda sitt inflytande och har tränat på detta. Var finns alternativen? Ska man vänta i evigheter på den nya skollagen som kanske träder i kraft 2010 eller något liknande? Då är det helt andra generationer som finns i skolorna. Vad kan Sofia Larsen svara mig på detta? Motioner som tas upp i betänkandet handlar precis om detta.

Anf. 82 Sofia Larsen (C)
Herr talman! Mats Pertoft och jag har haft den här diskussionen och är överens och har varit det länge. Vi har haft seminarier och annat om just valfrihet, mångfald och elevinflytande. Jag vet också att både Centerpartiet och Miljöpartiet kraftfullt har drivit att vi ska gå ännu längre än att bara ha lokala skolstyrelser och införa och se till att det blir möjligt med kommunala självstyrande skolor. Det är väldigt viktigt att stärka de lokala möjligheterna, inte bara ansvarsmässigt utan också i fråga om maktbefogenheter. Det arbetet plus arbetet med elevinflytande är på väg att processas fram. Man kan tycka att det går för sakta, men det är ändå viktigt att kunna hitta en bra grund. Hur gör vi det bästa möjliga för elevinflytandet och för att kunna stärka de enskilda skolorna att vara mer självstyrande än vad de är i dag? Vi delar alltså intresset, engagemanget och målet.

Anf. 83 Mats Pertoft (Mp)
Herr talman! Det är väldigt trevligt och glädjande att vi är så överens i denna fråga. Men när man bakar in allt detta i det stora paketet skollagen blir det svårt för de elever som faktiskt går i skolorna i dag och som vill utnyttja sitt inflytande. Som jag sade i mitt inledningsanförande skapar detta bättre skolor. När elever är delaktiga blir de mer intresserade och tar till sig kunskap bättre. Det blir framgångsrika skolor. Det hörde vi inte minst på det seminarium som utskottet anordnade häromsistens. Varför kan då inte Sofia Larsen se till att alliansregeringen tar fram förslag som går parallellt? Man kunde ju göra det i fråga om andra punkter. Man kunde göra det när det gällde mobilförbud. Då var det enkelt att skriva en paragraf och så vidare som senare skulle sättas in i helhetsbilden, i skollagen. Det borde vara möjligt att ta olika bitar, särskilt när vi säkert skulle kunna komma överens om en blocköverskridande överenskommelse när det gäller möjligheten till elevinflytande. Jag diskuterar också gärna möjligheten att öka friheten för kommunala skolor.

Anf. 84 Sofia Larsen (C)
Herr talman! Vi är överens om valfriheten - att det är oerhört viktigt att kunna få bestämma mer själv över sitt liv, sin arbetsplats eller skolan. Det är därför som regeringen på flera olika områden driver just frågan om att man ska få bestämma mer över sitt eget liv och över sin egen vardag. Det är precis så också inom skolområdet. Jag skulle gärna se - jag hoppas det - att vi ganska snart kommer fram till något i fråga om de mer självstyrande skolorna och i fråga om de lokala skolstyrelserna när det gäller hur vi kan öka elevinflytandet i den svenska skolan.

Anf. 85 Rossana Dinamarca (V)
Herr talman! Jag skulle vilja ta upp ett par saker. Det handlar bland annat om de satsningar som Sofia Larsen säger att regeringen gör. Det är dessa satsningar som vi inte riktigt ser. Sofia Larsen tog upp bland annat läsa-skriva-räkna-satsningen. Samtidigt vet vi att samma regering helt har tagit bort pengarna till En bok för alla. Det har varit en viktig läsfrämjande åtgärd, särskilt för barn och ungdomar. Det görs ingen satsning på skolbiblioteken för att se till att det faktiskt ska finnas ett skolbibliotek med en skolbibliotekarie på varje skola som är öppet. De frysta statsbidragen har, som jag sade i mitt anförande, på utbildningens område faktiskt inneburit att de har minskat med 3-4 miljarder. Vari ligger satsningen? Vari ligger krutet? Jag tog också upp frågan om fritidshemmen, som tyvärr väldigt sällan debatteras i den här kammaren. När det gäller vår motion hänvisar man i betänkandet bara till beredningen av en ny skollag. Men vad är det egentligen som behöver beredas, Sofia Larsen? Man är uppe i 19,5 barn per personal i fritidshemmen. Det är omöjligt att bedriva det uppdrag som de faktiskt ska följa enligt skollagen. Det behövs mer personal. Det behövs pengar till mer personal. Vi behöver inte vänta på en ny skollag. När får vi se den satsningen?

Anf. 86 Sofia Larsen (C)
Herr talman! Det har nog inte funnits någon regering tidigare i Sverige som har satsat så stort och haft så höga ambitioner för elevers kunskaper. Det handlar om att satsa i de tidigare åren och att se till att främja baskunskaperna att läsa, skriva och räkna. Det handlar om att ha höga ambitioner både nationellt och kommunalt men också om att samtidigt satsa resurser på det, att satsa på enskilda resurser och att satsa på att förstärka lärarnas kompetens. Det är lärarna som är nyckeln i den svenska skolan. Man måste se till att de får en god fortbildning och bättre kunskaper och kompetens att kunna förmedla kunskaper och se till att eleverna växer. Det är det som regeringen gör. Och, som sagt, det finns nog ingen som kan betvivla regeringens önskemål i fråga om det. Sedan är det klart att man kan ha en förhoppning eller en önskan om att det skulle gå väldigt fort att förändra den nedåtgående trend som vi har sett i alldeles för många år, som Socialdemokraterna och också Vänsterpartiet har varit ansvariga för, att kunskapen i svenska skolor har dalat. Det är denna trend som alliansregeringen försöker vända med våra åtgärder. Det handlar om höga ambitioner men också resurser. Vad gäller fritidshemmen har vi också visat vår oro. Partiledarna tog upp det i valrörelsen, och det tas också upp i de diskussioner som nu förs hur vi kan stärka fritidshemmen. Kommunerna får väldigt stora ekonomiska förstärkningar för att kunna satsa. Men personalen som arbetar där måste få möjligheter till fortbildning, och lärarna måste komma in på ett annat sätt för att kunna stärka eleverna.

Anf. 87 Rossana Dinamarca (V)
Herr talman! Det är viktigt med kompetens och fortbildning. Men det vi ser som ett problem - om vi nu ska prata bara om fritidshemmen - är att det är alldeles för lite personal. Det behövs mer personal. Vad gör vi för de barn som inte erbjuds en meningsfull fritidsverksamhet, som inte får det stöd som skolbarnomsorgen faktiskt ska utgöra för varje barn? Detta är, som sagt, ett omöjligt uppdrag. Sofia Larsen kan stå här och hänvisa till vad den tidigare regeringen och dess samarbetspartner inte har gjort. Men nu är det ni som sitter vid makten. Vad väntar ni på? Om ni tycker att det är viktigt att minska barngrupperna på fritidshemmen, i skolorna och i förskolorna ligger ju bollen hos er att göra den satsningen. Men den har vi inte sett någonting av. Vi har hört skolministern här säga att det inte behövs mer personal. Delar Sofia Larsen uppfattningen att det inte behövs mer personal därför att vi redan har världens mest personaltäta skola?

Anf. 88 Sofia Larsen (C)
Herr talman! Skolbarnomsorgen är en viktig del. Vi har också både uttryckt och visat på att den behöver förstärkas. Kvaliteten inom den behöver också förbättras för att föräldrarna ska vilja att deras barn ska vara kvar där och för att barnen själva ska vilja vara där. Då är det inte alltid acceptabelt att det är så stora barngrupper som det i dag är och inte heller att man bara sitter där och inte gör någonting. Jag skulle också gärna se en pedagogisk verksamhet inom skolbarnomsorgen just för att stärka kvaliteten och för att göra det bättre för eleverna där. Det finns ingenting som hindrar kommunerna att i dag göra det. Alliansregeringens politik innebär att kommunerna får ett oerhört stärkt ekonomiskt underlag för att kunna arbeta med skolan. En av de nationella delar där regeringen har gjort saker vad gäller skolan och personalen i skolan är fortbildningen. Vi kan se att kompetensen hos den personal som finns inom skolbarnomsorgen och fritidshemmen stärkts. Det gör att också eleverna där får en kvalitativt bättre undervisning och mer tid.

Anf. 89 Marie Granlund (S)
Herr talman! Då man i en valrörelse och även dessförinnan gått ut så hårt som de borgerliga gjorde när det gäller skolpolitiken och skolfrågorna krävs det att man sedan också levererar. Jag tror att väldigt många ute på skolorna ställer sig mycket frågande till det tomrum som just nu existerar. Det pratas om satsningar, men ute på skolorna kan man inte se några sådana. Det är väldigt skrämmande - jag vet inte om vi har läst samma vårproposition - att läsa att man i regeringens vårproposition flaggar för att det kan bli ekonomiskt besvärliga tider - regeringen själv gör det. Man skriver ned tillväxtprognosen och säger att arbetslösheten kommer att öka. Man säger också att kommunernas ekonomi riskerar att försämras. Man säger liksom till kommunerna: Se om era hus! Det är i den verkligheten vi just nu finns. Just nu, innan detta har inträffat, drar flera kommuner ned på sina utgifter för skolan. Stockholms stad är en sådan kommun. Där minskar nu lärartätheten - ett trendbrott. Inom förskolan visar det sig att ni ett år tidigare än som hade behövts har avbrutit det särskilda statsbidrag som vi hade till förskolan. Det visar sig ju nu att barngrupperna inom förskolan växer. Då är det inte medräknat vad vårdnadsbidrag och annat kan innebära i sammanhanget. Min fråga blir därför: Vad ska ni göra åt det här? I vårpropositionen pratar ni om satsningar. Men det handlar om 150 miljoner som flyttas från ett annat konto och som i bästa fall innebär en lärare per kommun. Vad är det för satsning? När kommer alltså satsningarna? Vad ska ni säga till dem ute på skolorna? Eller, för att följa upp Rossana Dinamarcas fråga: Är det Centerpartiets uppfattning att resurser inte spelar någon roll?

Anf. 90 Sofia Larsen (C)
Herr talman! Det här är ingen ekonomisk debatt. Jag skulle ändå vilja börja med att svara på de frågor jag fått. Ja, Sverige står starkt ekonomiskt. Det gör Sverige nu på grund av regeringens stora satsningar. Statsskulden minskar enormt mycket tack vare att fler människor får arbete. Alliansregeringen når upp till Socialdemokraternas mål om 80 procents sysselsättning som nu har blivit ett golv för alliansregeringen. Fler människor får arbete, och fler hamnar i utanförskap. Det är just därför Sverige kan stå starkt trots internationell oro till exempel på börser och på bostadsmarknader. Trots detta står alltså Sverige starkt. Utan de åtgärder som alliansregeringen vidtar skulle vi se en helt annan ekonomisk instabilitet i vårt land. Kommunerna hade drabbats mycket hårdare med en socialdemokratisk politik. Marie Granlund och Socialdemokraterna ska nog vara försiktiga med att prata om just svensk ekonomi och utveckling framöver sett till er budget. Vad gäller de satsningar som regeringen gör skulle jag nästan kunna säga att Marie Granlund troligtvis är den enda person i Sverige som menar att det inte händer någonting inom skolområdet nu med alliansen i regeringsställning. Det händer otroligt mycket! När jag är ute och möter personal i skolan - lärare och rektorer - och när jag möter föräldrar säger de: Äntligen, vad kul! När kommer detta? Så härligt att vi får dessa verktyg att arbeta med. Det är oerhört mycket som har satts i gång på grund av den timeout som Socialdemokraterna gjorde. Det är mycket som är på gång. Jag vet att förväntningarna är stora. Men det levereras och kommer att levereras inom skolområdet.

Anf. 91 Marie Granlund (S)
Herr talman! Möjligtvis gjordes det en felsägning från Sofia Larsens sida. Ja, det handlar om just en timeout. Vi är på väg tillbaka - så är det. Jag skulle nog inte vilja säga att jag delar uppfattningen här och inte heller håller jag med om det som anförs i vårpropositionen. Också flera ekonomer säger att det har varit fel att i en högkonjunktur väldigt mycket satsa på skattesänkningar och sedan i en lågkonjunktur strama åt. Det är tvärtemot all ekonomisk politik och hur den borde bedrivas. Det viktiga när vi pratar om det här är satsningarna. När kommer de? Vilka satsningar kommer att nå skolorna? Kommer man att få möjlighet att minska klasstorleken? Kommer man att få möjlighet att anställa fler lärare? 150 miljoner kronor anförs som en jättesatsning, men så är det inte. Det stora numret i vårpropositionen är ju ytterligare sänkta skatter, inte att satsa på skolan. 150 miljoner kronor flyttas, som sagt, från ett annat konto. Ute på skolorna frågar man: När kommer det som utlovats? I Stockholm säger man: Det här är precis tvärtemot vad man sade i valrörelsen. Man skulle ju satsa på skolorna, inte dra ned och inte införa system som gör att det blir ännu mer orättvist - att de som har de tuffaste förutsättningarna får mindre resurser, medan de som har lättast för sig faktiskt får ännu mer resurser. Det var inte det man var ute i valrörelsen och sade. Det var inte det ni sade. När kommer alltså förändringarna? Ni pratar om speciallärarutbildning och sådant, och det kan väl vara bra. Men när kommer de lärarna ut? Jo, de kommer ut om fyra år. Vad händer under tiden? Vad säger ni ute på skolorna? Vad händer nu? Vad är det för satsningar som görs?

Anf. 92 Sofia Larsen (C)
Herr talman! Som en grundkurs i ekonomi kan jag säga att precis det som alliansregeringen gör ger bättre förutsättningar för att starta och driva företag. Det ger möjligheter till fler jobb. Om man ger möjligheten att det ska löna sig mer att arbeta ser vi - det är precis det som sägs - att fler kommer i arbete. Det gör att staten får mer pengar, vilket i sin tur gör att staten har råd att satsa på välfärd - det är som en kedja; det är precis vad som just nu händer. Marie Granlund har stora förväntningar och undrar vad som händer inom regeringen och skolpolitiken. Jag kan berätta om detta för Marie Granlund, om hon inte har läst regeringens budget fastän hon är skolpolitisk talesman för Socialdemokraterna. Jag kan tala om några delar av budgeten som kommer. Det kommer en läsa-räkna-skriva-satsning på närmare 900 miljoner. Satsningen på en modern lärlingsutbildning är 65 miljoner för 2008, på akademisk rektorsutbildning 50 miljoner 2008 och på speciallärarutbildning 15 miljoner. Vi satsar på åtgärdsprogram mot mobbning, på funktionshindrade elever och på fler lärare - det är en massa saker som ligger 2008, 2009 och 2010. Det är delar av det som alliansregeringen gör för att stärka och få fler elever att lyckas i svensk skola.

Anf. 93 Margareta Pålsson (M)
Herr talman! Den svenska skolan är viktig. Den uppfattningen förenar oss alla här inne i kammaren och troligtvis en stor del av svenska folket utanför också. En bra skola är en förutsättning för att nå dit vi vill, till ett konkurrenskraftigt Sverige med en väl fungerande välfärd. Många elever lämnar skolan utan att ha fått de förutsättningar de behöver för att kunna skapa sig en bra framtid. Så många som 24 procent lämnade grundskolan i fjol utan att ha godkänt i alla ämnen. Så många som 10 procent hade inte behörighet till gymnasiet. Åtskilliga börjar sitt vuxenliv i arbetslöshet och i hopplöshet. Och vi ska komma ihåg att det är den socialdemokratiska regeringen som bär ansvaret för det. Ni hade tolv långa år på er. Ni hade tid och möjlighet att göra allt det ni ville göra. Ni hade resurser att vända utvecklingen, och ni hade dessutom makten över verklighetsbeskrivningen. Men följden blev att vi i dag har en skola i kris. Det är ni tre oppositionspartier som bär ansvaret för situationen, men det har vi aldrig hört er erkänna. Det är med er som med de tre välkända aporna: Ni ser inte, ni hör inte och ni säger ingenting. Varför svek ni eleverna när ni hade makten? Men som tur är valde svenska folket bort er och tillsatte alliansregeringen, som nu ger den svenska skolan en välbehövlig nystart. Vi ser först och främst fyra stora utmaningar framför oss: allt sämre resultat i grundskolan, ett läraryrke vars status sjunker, ordningsproblem på en hel del skolor och stora avhopp från gymnasieskolan. För detta har vi en reformagenda som är lång och omfattande. Det är läsa-skriva-räkna-satsning, betyg, kunskapskontroller och lärarlyft. Det är en ny gymnasieskola och förändringar i förskolan. En del kommuner går före och inför reformer. Titta på Haninge till exempel! Där är Socialdemokraterna överens med oss moderater om att prov och betyg leder till att eleverna lär sig mer. Ja, det är till och med så att det är Socialdemokraterna som började satsningen. I Haninge har elevernas resultat stigit på ett remarkabelt sätt sedan de började med läskontroller och matteprov. Diskussionerna på lärarrummen har förändrats. Planeringen av undervisningen är betydligt mer inriktad på resultat än tidigare. Även politikerna har ändrat sig i Haninge. Nu kräver de redovisning av vad skolorna gör för att nå kunskapsmålen. Tidigare var resultatuppföljningen enbart inriktad på ekonomi. För att se vilka alternativ som finns för väljarna har jag gått igenom era reservationer. Men precis som Sofia nämnde finns det bara två stycken trepartireservationer. En handlar om genuspedagoger i skolan och en om möjligheten att ompröva betyg. Man kan säga mycket om dessa båda frågor, men en sak kan vi nog vara överens om: De utgör inte lösningen på grundskolans problem. Ni säger att ni vill regera tillsammans om ni vinner valet 2010, men då behövs det nog fler överenskommelser än dessa två. Vad är det egentligen som ni är överens om? Är ni överens om hur ni ska höja kunskapsnivån? Är ni överens om betyg? Är ni överens om friskolor? Frågan är om ni egentligen är överens om någonting mer än att vara emot det vi gör. När jag sedan fortsätter granska Socialdemokraternas reservationer framkommer en bild av ett parti som fortsätter i gamla hjulspår. Det finns inga nya lösningar och inga visioner eller konkreta förslag för att höja kvaliteten i grundskolan. I reservation 22 handlar det om avknoppningen av Tibble gymnasium i Täby. Socialdemokraterna säger i sin reservation att Sveriges Kommuner och Landsting i sin utredning av hur avknoppningar av kommunal verksamhet bör gå till underkänner avknoppningen i Täby. Det är inte sant. Målet har varit i länsrätten, och Täby kommun vann där. I reservation 28 vill Socialdemokraterna att Skolverket ska få befogenhet att stänga en friskola som har allvarliga brister. Det är bra! Det vill vi också. Men vi skulle även vilja stänga de kommunala skolor som har sådana allvarliga brister. För oss moderater är det ointressant vem som driver skolan så länge eleverna får den utbildning de har rätt till, och om inte så sker måste åtgärder vidtas. Som exempel kan nämnas Gällivare, där Socialdemokraterna styr. Där har Skolverket nyligen haft inspektion, och i rapporten kan man läsa att det är katastrof i Gällivare. Det är "allvarliga brister i styrningen och ledningen", "oacceptabelt låga resultat", "viktig kompetens saknas" och "elevernas undervisningstid har gått förlorad". Men skolorna får fortsätta som förut eftersom Skolverket inte har några sanktionsmöjligheter mot de kommunala skolorna. Jag läser ur reservationen: "Detta är ett tydligt exempel på att lagstiftningen inte tar hänsyn till elevernas rätt till kunskap och en bra utbildning utan tar skolhuvudmannens parti." Detta är ett citat från Socialdemokraternas reservation, men det passar minst lika bra in på de kommunala skolorna i Gällivare som på de friskolor som åsyftas. Jag tycker att Sverige behöver en lex Gällivare, en rätt att ingripa även mot kommuner när de missköter sina skolor. Vår regering bedriver en skolpolitik för ökad rättvisa, en skola där alla elever ska komma till sin rätt, oavsett bakgrund. Under alltför lång tid har den kravlösa flumskolan inte hjälpt utan i stället stjälpt alla de elever som inte får hjälp av sina föräldrar hemma vid köksbordet. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet. (Applåder)

Anf. 94 Rossana Dinamarca (V)
Herr talman! Det är ganska löjeväckande när Margareta Pålsson ägnar så mycket tid åt att hon gått igenom ett gäng motioner som skrevs under allmänna motionstiden som handlar om en mängd olika saker, där ambitionen inte har varit att vi allihopa har suttit och skrivit gemensamma motioner. Margareta Pålsson har tidigare sett och kommer säkert att se framöver också, när propositionen läggs fram, att vi kommer att tala oss samman. Om hon har gått igenom motionerna så himla noga har hon också kunnat se att vi på många punkter ligger ganska nära varandra, men det finns ingen anledning till att nu, när det gäller behandling av allmänna motioner, göra ännu mer gemensamma reservationer. Det är ganska löjligt att dra in det i debatten, faktiskt. Det jag däremot vill ta upp är den fråga som ordföranden för Moderatkvinnorna hade uppe och som jag också tog upp i mitt anförande om att man ska tillåta pepparsprej för självförsvar. Varför är det okej att använda pepparsprej men inte okej att stärka unga tjejers självförtroende så att de ska kunna övervinna den vardagsrädsla som alltför många känner? Vad är bättre med att utrusta kvinnor och tjejer med vapen i stället för att stärka deras självförtroende så att de med både kropp och röst ska kunna ta plats?

Anf. 95 Margareta Pålsson (M)
Herr talman! Om mitt anförande är löjeväckande och löjligt får Rossana Dinamarca gärna tycka det, men jag undanber mig sådana recensioner här. Däremot välkomnar jag sakinnehållet i anförandet och en diskussion om det. Nu skulle vi prata om Moderatkvinnorna. Jag är inte med i den organisationen, har aldrig varit det, men jag får väl svara för dem ändå så gott jag kan, alltså även om jag inte varit med i den diskussionen. Det är jätteviktigt att stärka unga flickors självförtroende. Det har jag gjort i alla de positioner jag haft i samhället - som mamma, lärare, scoutledare och politiker - men det är inte nödvändigt att det sker på det sätt som Vänsterpartiet vill, det vill säga på skoltid. Det kan ske på många andra sätt, inte minst på fritiden och genom föräldrars engagemang. Jag skulle vilja fråga Rossana Dinamarca om likvärdigheten i skolan. Hon säger i sitt anförande att likvärdigheten kommit på skam. Det är väl ingen som tror att det är alliansregeringens skolpolitik som slagit igenom, utan det är naturligtvis den nuvarande oppositionens tolv år som slagit igenom. Gymnasiet i Stockholm är i kris, och det kan man inte säga är alliansregeringens fel. Låt mig ta upp det som sades om en lukrativ bransch. Om det är en lukrativ bransch att bedriva gymnasier i Stockholm undrar jag hur det kommer sig att de kommunala gymnasieskolorna är i kris. Det skulle jag vilja ha en förklaring till. Låt mig också säga något om att friskolor inte får gå med vinst. Statens eget utbildningsbolag Lernia gick under den tid ni var i majoritet med 150 miljoner i vinst. Det var den högsta vinsten i någon friskola. Har Rossana Dinamarca någon kommentar till det?

Anf. 96 Rossana Dinamarca (V)
Herr talman! Jag skulle gärna vilja att Margareta Pålsson förtydligade på vilket sätt hon tycker att man ska stärka unga kvinnor. Det förslag vi lägger fram handlar om att bryta de könsrollsmönster som, tyvärr, ofta konserveras i skolan. Därför menar jag att skolan har ett viktigt uppdrag. Dessutom vet vi från läromedelsgranskningar att kvinnor och män i läromedlen beskrivs på ett mycket stereotypt sätt. Jag har lite svårt att förstå argumentet att detta inte skulle vara viktigt för skolan att ta upp. På vilket sätt löser det någonting att man utrustar flickor med vapen som pepparsprej? Som jag sade tidigare kan det tvärtom bli oerhört farligt när effekten uteblir eller när det till och med kan användas mot en själv. Det är så typiskt denna regering att man hela tiden hänvisar till att vi hade makten i tolv år bla, bla, bla. Om vi tittar på den reform som möjliggjorde etableringen av fristående skolor ser vi att den genomfördes under er regeringstid på 90-talet. Likaså infördes skolpengen under er regeringstid. Det är två saker som jag menar skapat orättvisa i skolan. Vi vet nämligen att alla elever inte kostar lika mycket. Alla elever har olika behov. Däremot har vi inte en behovsstyrd skola när det gäller resurser, vilket är ett problem i dag. Vad gäller de fristående skolorna är förhållandena mycket ojämlika. I det här fallet handlar det om att fristående skolor, som jag sade tidigare, kan avvisa till exempel barn med funktionshinder på grund av att man inte kan lägga pengar på de behov som dessa barn har.

Anf. 97 Margareta Pålsson (M)
Herr talman! Ja, det var vi som under regeringen Bildt införde de fristående skolorna, och det är jag stolt över. Vi är också stolta över systemet med skolpeng, som ju varje kommun själv sköter. Elever kostar olika mycket. Jag tror inte att det finns någon kommun som ger lika mycket till varje elev. Det finns alltid något system som skjuter till pengar för de elever som behöver det. Åtminstone är det så i alla de kommuner jag besökt och pratat med. Vi ska inte heller glömma det kommunala självstyret. Det är viktigt, och mitt parti värnar det starkt. När vi, som vänstern gärna gör, pratar om fritidshemmen och de stora grupperna vill jag säga att det står varje kommun fritt att tillsätta hur många ledare, fritidspersonal och lärare de vill. Om man tittar på kommunernas ekonomiska resultat under förra året ser man att det fanns jättemycket pengar över som de kunnat använda till vad de ville, bland annat till fritidshemmen.

Anf. 98 Marie Granlund (S)
Herr talman! Det är intressant att Margareta Pålsson använder Haninge som exempel. Det är ett jättebra exempel på hur man kan samarbeta. Jag är dock inte alldeles övertygad om att det är till Margareta Pålssons fördel att nämna det med tanke på hur man agerar i riksdagen. I Haninge har man lyft upp skolverksamheten från att den var på botten. Man insåg att det var viktigt att göra det tillsammans, och Moderaterna i Haninge har velat samarbeta. Man är överens om att det är viktigt med tidig uppföljning, att på olika sätt följa upp eleverna. Däremot är man inte överens om att man också måste fördela resurser därefter, att det måste till mer resurser för att det som man kommer fram till verkligen ska få effekt. Haninge är ett jättebra exempel på hur Moderaterna även i riksdagen borde hantera situationen bland annat när det gäller betygen. När kommer inbjudan? Vi socialdemokrater och Miljöpartiet har tillsammans med Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet sträckt ut handen för att få till stånd en blocköverskridande överenskommelse så att det blir lugn och ro ute på skolorna. Det behövs arbetsro på skolorna och ordning och reda i skolpolitiken. Men svaret dröjer. Man vill inte ha någon blocköverskridande överenskommelse. I stället vill man använda betygsfrågan i valrörelsen. Så oerhört oansvarigt! Man går ut och lovar stora satsningar på skolan. I vårpropositionen anslås 150 miljoner kronor - som tas från ett annat konto - till att satsa på läsa, skriva och räkna. Är det de satsningarna Margareta Pålsson utlovade i valrörelsen? Det kanske är viktigare att sänka skatten än att satsa på skolan.

Anf. 99 Margareta Pålsson (M)
Herr talman! Sänkt skatt står inte i motsatsställning till högre kvalitet i utbildningen. Så är det, och så har det alltid varit. I annat fall skulle väl alla höjda skatter under Socialdemokraternas tid ha lett till en utmärkt kvalitet i skolan, och det har vi tyvärr inte sett. Det är oväsentligt om det som händer i Haninge är till min fördel eller inte. Det bryr jag mig inte ett dugg om. Det som sker är till elevernas fördel. I det miljonprogramområde som det handlar om i Haninge har man höjt förväntningarna på eleverna, man har tidigare kunskapskontroller och därmed höjer man också resultatet. Det är inte svårt att samarbeta när man vill samma sak. Det har jag gjort många gånger med socialdemokrater. När man har helt olika uppfattningar i en fråga är det dock lite svårare. Marie Granlund pratar varje gång om mobiltelefoner och kepsar; lägg märke till att det numera bara är Marie Granlund som pratar om det. Vi andra lämnade det bakom oss för ett år sedan. Likaledes pratar hon alltid om Plymouthbröderna. Vi gjorde en snabb överslagsräkning och kom fram till att Plymouthbrödernas barn omfattar fem hundradels promille av grundskoleeleverna. Där finns alltså många andra att prata om, vill jag säga. När det gäller pengarna i vårpropositionen är det så att vår finansminister och hela regeringen nu försöker göra vårpropositionen till vad som var meningen från början. Pengarna kommer i höst. Det är inte fråga om 150 miljoner till läsa-skriva-räkna-satsningen, utan det är fråga om 900 miljoner, 1 000 kronor per elev och läsår. Det är ganska mycket pengar.

Anf. 100 Marie Granlund (S)
Herr talman! Det är mycket som har lämnats bakom. Diskussionen om mobiltelefoner och kepsar kan vara en sak, men också satsningarna på skolan. De försvann när man väl kom i regeringsställning. Så besviken man är ute på skolorna! På förskolor går nu lärartätheten ned. I många kommuner minskar också lärartätheten och resultaten försämras, till exempel i vår största kommun, Stockholm. Vad har Margareta Pålsson att säga om detta? Angående diskussionen om Plymouthbröder och avknoppningar är det intressant att Margareta Pålsson säger det hon säger. Skolministern har hela tiden sagt att han vill göra något åt det här med konfessionella friskolor, som Plymouthbröderna. Han tycker att det var fel med de avknoppningar som skedde i Täby. Men Margareta Pålsson har en annan åsikt. Det är intressant. Det är moderater i Täby och Nacka som stoppar upp det viktiga arbetet att se till att få en skyddslagstiftning mot moderata kommunala företrädare som slumpar bort skolor mot lärares och elevers vilja och dessutom tycker att det är helt okej att sekter startar skolor som förespråkar mannens överordning över kvinnan och är mot datorer och där man inte får lov att äta tillsammans med andra barn i matsalen om man inte tillhör sekten. Men återigen till resurserna, för det är det viktigaste. När vi satt vid regeringsmakten satsade vi på 15 000 fler lärare. Det satsade vi pengar på. Det var ett sätt att komma ur den kris som 90-talet innebar. Vi gjorde också speciellt riktade satsningar på förskolan för att få ned barngruppernas storlek. De sista åren lyckades vi verkligen. Nu ökar det igen. Vad har Margareta Pålsson att säga om detta? Jag tror inte att de som röstade på er hade förväntat sig denna utveckling.

Anf. 101 Margareta Pålsson (M)
Herr talman! Socialdemokraterna protesterar vilt när det gäller Tibble och kallar det något nytt och förfärligt. Men avknoppning är ingenting nytt. Socialdemokraterna har genomfört många sådana i kommuner och landsting. I Värmland finns det en kommun som heter Grums. Där finns en liten byskola som kommunledningen ville lägga ned. Föräldrarna protesterade och ville göra den till friskola. De fick tillåtelse. Bra, sade kommunen och hjälpte till. Kommunen skänkte bort skolan och inventarierna och gav dessutom 1 ½ miljon extra i bidrag för att skolan skulle klara sig. Detta hände i höstas efter Tibble. Jag vet ingen annan kommun som har skänkt bort en skola. Vilken färg tror ni att det var på partiledningen? Det är synd att Marie Granlund inte har någon tid kvar, för då kunde hon ha fått gissa. Men den var inte som min. Den var som min kofta, det vill säga röd, inte blå.

Anf. 102 Mats Pertoft (Mp)
Herr talman! Jag begärde ordet när Margareta Pålsson i sitt anförande tog upp frågan om sanktionsmöjligheter. Hon nämnde frågan om sanktionsmöjligheter mot kommunala skolor. Från Miljöpartiets sida har vi väckt en motion som behandlar just sanktionsmöjligheter, i det fallet mot fristående skolor. Men naturligtvis ska samma regler enligt vår uppfattning gälla för både kommunala och fristående skolor. Det finns ingen anledning att göra skillnad. Det är bara bra skolor vi ska acceptera. Jag undrar hur Margareta Pålsson när hon nämner dessa sanktionsmöjligheter, som Skolverket i dag inte har, försvarar förhalandet av ett beslut om att ge Skolverket sanktionsmöjligheter ända till ett eventuellt införande av en ny skollag, kanske 2010. Det är ändå ett par år dit, och ända till dess ska man alltså acceptera att Skolverket inte kan stänga de skolor som inte är bra. Ändå verkar det finnas en ganska bred majoritet i riksdagen för att ge Skolverket utökade sanktionsmöjligheter, så att de ska kunna stänga skolor direkt som inte fungerar bra, visserligen med möjligheter till rättslig prövning. Detta skulle jag vilja ha svar på från Margareta Pålsson.

Anf. 103 Margareta Pålsson (M)
Herr talman! Det är inte så enkelt med dessa sanktionsmöjligheter. Om vi hade stängt de kommunala skolorna i Gällivare, vilket hade behövt ske, eftersom de är så dåliga, vart skulle då barnen i Gällivare ha tagit vägen? Och hur ska kommunen kunna ha som sitt ansvar att bereda alla barn skolgång om det inte finns några skolor för barnen att gå i? Det kan vara långa avstånd. Jag håller med Miljöpartiet och Mats Pertoft om att man skulle göra så, men det är inte så enkelt. Det är inte heller så enkelt med en ny skollag. Det vet inte minst Miljöpartiet. Sju skolministrar har passerat, och ingen ny skollag har kommit fram. Det kanske får ta några år för oss också att se över de ca 1 000 paragrafer det är fråga om. När jag har möjligheten skulle jag gärna vilja berömma Mats Pertoft och Miljöpartiet för anförandet om alternativ mångfald och valfrihet. Det känns som om det var moderat skolpolitik som diskuterades och inte Miljöpartiets. Det finns verkligen mycket som förenar Miljöpartiet med alliansen, men knappast med Vänstern eller ens en gång Socialdemokraterna. Jag vill säga det som vi har sagt tidigare från mitt parti. Vi har ingenting emot att samarbeta med Miljöpartiet. Tvärtom! Vi har till och med stiftat lag tillsammans, vilket de inte visste i den förra debatten, när Socialdemokraternas Börje Vestlund stod och sade här i talarstolen att det är omöjligt att stifta lag, för kunskapen finns inte hos riksdagskanslierna. Den finns i alla fall hos Miljöpartiet och Moderaterna.

Anf. 104 Mats Pertoft (Mp)
Herr talman! Om Margareta Pålsson uppskattade mitt anförande så mycket hoppas jag att hon också tar till sig de punkter där jag var väldigt kritisk mot den politik alliansen för. Jag vet inte om det är Folkpartiet som vilseleder alla andra tre partier i alliansen i skolpolitiken, men det verkar så utifrån det jag hör nu och det jag hörde från Sofia Larsen tidigare. När det gäller sanktionsmöjligheter är det antagligen inte så att Skolverket skulle stänga alla kommunala skolor i en kommun. Det handlar om enskilda skolor som är dåliga. Det är inte alla. Jag tycker att man ska behandla varje skola för sig. Margareta Pålsson har blivit mig svaret skyldig. Man är inte beredd att ge Skolverket de sanktionsmöjligheter de har efterlyst i åratal och som allianspartierna tidigare har sagt sig vilja ge, men nu förhalar till efter 2010 för att vänta på en skollag. Man var beredd att förbjuda mobiltelefoner, men inte att förbjuda dåliga skolor. Det tycker jag är anmärkningsvärt. Det handlar om att sätta elevers välmående på spel. Jag förutsätter att Margareta Pålsson, eftersom hon tog upp detta i sitt anförande, brinner för denna fråga. När kommer vi att se alliansen lägga fram ett samlat förslag om att utöka sanktionsmöjligheterna mot såväl friskolor som kommunala skolor?

Anf. 105 Margareta Pålsson (M)
Herr talman! Det är skillnad på mobiltelefoner och skolor. Det vet vi alla. Men det finns ytterligare en skillnad. Förslaget om att ge möjlighet att ta ifrån elever mobiltelefoner var någonting som den gamla regeringen hade förberett och skickat ut på remiss. Det låg ett förslag färdigt i lådan. Det var bara att ta fram det och fatta beslut om det. Men det låg inget färdigt förslag om att stänga de dåliga skolorna. Det ska vi kanske tacka Miljöpartiet för, för då hade alla friskolor varit stängda i landet, eftersom de rödaste partierna ofta tycker att friskolor per definition är dåliga. Det finns en reservation från Miljöpartiet som jag skulle önska en kommentar om. Det kan jag inte få nu, men jag kan i alla fall nämna det. Det gäller reservation 31 om profilklasser. Det har vi moderater funderat på och motionerat om i många år. Vi vill gärna se profilklasser i alla ämnen, inte minst i matte och NO, där vi nu lider brist på begåvningar och intresserade elever. Jag uppfattar reservationen som att Miljöpartiet tycker att det är ett bra förslag. Därmed blir vi ännu fler som kan hylla ett sådant förslag när det kommer.

Anf. 106 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! År 1881 samlade befolkningen i den lilla byn Norra Åsum utanför Kristianstad sina resurser och byggde en ny skola i byn. Jag cyklade förbi där tidigare i veckan. På något sätt är det rätt fantastiskt att denna lilla by samlade ihop sina resurser för att bygga en skola på den tiden Sverige var ett fattigt land och ungefär en miljon människor flyttade från Sverige till det rikare Amerika. Den kan vara värt att ibland fundera på vilken värdering som ligger bakom det när vi i dag sätter ut byggbaracker när elevkullar blir för stora. När Sverige var fattigt samlade man ihop krafterna och byggde vackra skolor. Den värderingen tror jag vi behöver komma tillbaka till i Sverige. Det är värderingen att skolan är viktig och central och att kunskap är någonting som vi måste lyfta fram mycket mer. Den värderingen behöver Sverige mer av. Sverige behöver också värderingen att vi ska vara en ledande kunskapsnation i världen. Vi ska vara med och konkurrera på de tuffa marknaderna runt om i världen där det mycket handlar om att vara bäst på kunskaper. Vi ska också ha värderingen att fler ska lyckas och fler ska få chansen att bli framgångsrika i skolan. Det gäller både dem som har det jobbigt och dem som har det väldigt lätt för sig. De värderingarna ligger bakom min, Folkpartiets och alliansens skolpolitik som vi nu genomför. Det handlar om att lyfta fram kunskap, att se till att Sverige blir en ledande kunskapsnation och att fler får lyckas. Herr talman! Vi har en lång reformlista på detta område. Det verkar på oppositionen som att kritiken egentligen går ut på att vi går för långsamt fram. Det tycker jag också. Jag skulle gärna vilja att det gjordes snabbare. Men är det den enda kritiken ni har känner jag mig ändå ganska trygg. Nu gör vi rätt mycket som går åt rätt håll. Vi förtydligar kunskapsuppdraget. Det blir nya mål i årskurs 3. Det blir tydligare och tidigare utvärdering. Det blir en läsa-skriva-räkna-satsning. Det blir betyg tidigare och i flera steg från årskurs 6. Det blir skriftliga omdömen som en del av den individuella utvecklingsplanen. Det blir en ny kursplanestruktur. Det blir nationella prov i trean, sexan och nian och mycket mer. Vi lyfter läraryrkets status. Få saker är viktigare om vi ska lyfta kunskap och utvecklingen i Sverige än att se till att läraryrket får en högre status än vad det har i dag. Vi genomför en stor satsning på fortbildning, Lärarlyftet. Det kommer framåt sommaren förslag om att utfärda legitimation för lärare. Det handlar inte om det ska införas utan hur det ska se ut. Förslag på ny lärarutbildning kommer efter sommaren. Det är väldigt viktigt att Sverige lyfter också lärarutbildningen. Det diskuteras för lite här i kammaren. Få saker är viktigare för skolan på lång sikt än att se till att de allra mest lämpade söker sig till läraryrket. Tyvärr är det inte så i dag. Senast för en vecka sedan kom det återigen mycket skarp kritik mot lärarutbildningen. Detta gör vi från riksdagens sida. Jag tror också att kommunerna måste jobba mycket mer med att höja läraryrkets status. Många av verktygen ligger hos kommunerna. Vi stärker det pedagogiska ledarskapet. Mina kolleger har varit inne på det tidigare. Nu ser vi till att rektorsutbildning byggs ut. Vi vet om att framgångsrika skolor ofta bygger på ett bra ledarskap. Det blir 30 högskolepoäng inte bara för rektorer utan också för förskolechefer och biträdande rektorer. Vi ser till att det blir så lika regler som möjligt mellan kommunala och fristående skolor eftersom vi vill att konkurrensen ska bli mer jämlik. Vi kommer framöver att se hur elevunderlaget på gymnasienivå kommer att sjunka. Då måste konkurrensen om de eleverna ske utifrån kunskap och vilka som är bäst på att utveckla eleverna och inte utifrån vilka som erbjuder mest fritid. Vi skärper inspektionen och ger mer pengar till inspektioner, ser till att de blir jämförbara och sker oftare. Vi genomför också en ny skollag som är grunden för mycket av det andra. Det är ett ganska omfattande arbete som förhoppningsvis ska bli klart i ett första skede inom några månader. Vi gör mycket mer. Det kommer en jämställdhetssatsning och en entreprenörskapssatsning, som Sofia Larsen var inne på. Det kommer försök att lyfta matematik och NO-ämnena på olika sätt och mycket mer. Parallellt med detta förbereds också kvalitetslyft i förskolan, grundskolan och gymnasiet. De sakerna hänger samman. Man kan inte lyfta ut en sak och satsa på det utan se till att de förstärker varandra. Herr talman! När jag var på ett skolbesök i veckan sade en tjej till mig: Det var först efter ett självmordsförsök som jag fick den diagnos och den hjälp som jag behövde i skolan. Mycket av det vi nu gör handlar om att hjälpa dem som är i hennes situation. Det handlar om att se till att eleverna får rätt stöd och rätt hjälp så tidigt som det bara är möjligt i skolan. Vi måste möta varje elevs behov så tidigt som det kan ske. Vi måste också ge dem nya utmaningar oavsett var de befinner sig. Att fånga upp problem tidigt, ge rätt stöd och dessutom ge skolorna och lärarna rätt verktyg är otroligt viktigt. För några veckor sedan kom Skolverkets kunskapsöversikt över hur de särskilda behoven ser ut. Den visar någon mycket intressant. Den visar att 40 procent av eleverna någon gång får särskilt stöd. Den visar att tysta tjejer och tysta killar - ofta är det tjejer - inte alltid får det stöd de behöver. Den visar att utagerande killar får fel sorts stöd. De borde kanske ha mer socialt stöd men får repetitiva övningar i stället. Det måste vi fundera på. Hur ser vi till att upptäcka dessa elever och också ge rätt stöd så tidigt som det bara är möjligt? En del i detta är läsa-skriva-räkna-satsningen. En andra del är utvärderingar så tidigt som möjligt. En tredje del är att vi nu inför speciallärarutbildning igen och gör mycket mer. Specialpedagogerna ska dessutom vara kvar. Vi tror att en bra skola behöver både speciallärare och specialpedagoger. Herr talman! Som många av mina kolleger tidigare har varit inne på är oppositionen väldigt splittrad om grundskolan. Av de 76 reservationerna och tre särskilda yttrandena är man bara överens på två punkter. I 77 fall av 79 är man oenig. Låt mig ändå bemöta ett par tre stycken av reservationerna. I ett särskilt yttrande kräver Socialdemokraterna stopp för antagningsprov vid urval. Nej, förresten. Detta stopp gäller inte om man är duktig på idrott eller tillhör den internationella eliten på violin. Men om man är duktig på matematik ska man stoppas. Är man duktig på att skriva böcker ska man stoppas, och om man är duktig på någonting annat ska man stoppas. Varför är det så, Marie Granlund, att den som är duktig på att hoppa över en höjdhoppsribba ska få komma in på särskild antagning medan den som kan räkna ut rent fysiskt varför han eller hon kom över eller inte kom över ska stoppas? Vad är det för skillnad i detta? En särskolerektor sade en gång: Vi ser inte bara eleven som hon är i dag utan också vad hon kan bli. Den inställningen behövs inte bara i särskolor utan i alla skolformer. Var och en är inte bara vad de är i dag utan också vad de kan bli. Vi behöver stöd till dem som behöver det och nya utmaningar till dem som behöver det. Miljöpartiet föreslår i en reservation att den som så vill av pedagogiska skäl ska kunna välja bort betygssystem på nationella prov, nationella mål och mycket annat. Det kan möjligen finnas en viss tjusning i den tanken. Frågan bereds nu i Skollagsberedningen. Jag ser trots det en del tveksamheter kring det. Har vi ett uppföljningssystem som gäller alla andra skolor ska det vara väldigt starka argument för att någon ska få göra någonting annat. Det ska vara tyngre argument än de som Mats Pertoft hittills har använt i den här debatten och i andra debatter. Vänsterpartiet tar priset. Det kan vara så när man skriver reservationer ibland att man inte funderar exakt på hur formuleringar blev. Men vi vet också att de vill förbjuda läxor, betyg och mycket annat. I en reservation tar de ytterligare ett steg i den riktningen. Man säger: Undervisningsformerna måste förändras så att elevernas egna aktiviteter, samarbete inom gruppen och möjligheter att påverka sin egen situation är det viktiga. Men hallå, hur är det med kunskapsuppdraget? Är det detta som är det viktiga i skolan? Är det inte vad man lär sig, att man får en chans att utveckla sig och förbereda sig för vidare studier och arbetsliv? Hur kan detta vara det allra viktigaste? Tydligare än så kan man inte formulera avogheten mot kunskapsskolan. Herr talman! Jag hoppas att den här debatten har visat att vi har stort behov av förändringar av skolpolitiken. Den visar också - det ser man på splittringen i oppositionen - att ska det blir någon bra förändring av skolpolitiken måste det vara den alliansregering som sitter nu som genomför det. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Anf. 107 Mats Pertoft (Mp)
Herr talman! Jag noterar att Christer Nylander i stället för att gå in på de olika motionerna framför allt pratar väldigt brett. Jag kan gärna prata brett också. Den lista man räknar upp med regeringens förslag är intressant när det gäller skriftliga omdömen. De har ju funnits länge. Alliansregeringen har tillåtit betygsliknande omdömen - sådana som expertis, fackmänniskor och lärare dömer ut. De menar att de förstör de egentliga grundläggande skriftliga omdömena eftersom de blir så förenklade att det inte längre är skriftliga omdömen. Jag har länge drivit frågan om lika regler för kommunala och fristående skolor. Jag vet att jag introducerade den linjen i Skollagskommittén en gång i tiden. Problemet med det synsätt som alliansregeringen hittills har haft och som även Gymnasieutredningen har är att man begränsar friheten. Folkpartiet har nu tagit på sig manteln som det parti i Sveriges riksdag som vill begränsa den pedagogiska friheten mest av alla. Det är också intressant angående kommentaren om att Miljöpartiet vill tillåta alternativ pedagogik att ligga till grund för till exempel nationella prov. Det säger Folkpartiet absolut nej till. Min fråga till Christer Nylander är: Vill Folkpartiet ha en likformad, likriktad och enhetlig skola för hela Sverige som ska vara absolut likadan på varje plats oberoende av individ, lokal, huvudman eller vad det är? Det är det som tonar fram för mig. Folkpartiet är det parti som i dag mest av alla står för likriktning.

Anf. 108 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Folkpartiet är kanske det parti i riksdagen som står allra mest för kunskap och likvärdighet. Vi ser i dag att likvärdigheten brister i Sverige. Vi ser stora skillnader mellan kommuner. Vi ser stora skillnader mellan olika landsdelar. Vi ser stora skillnader mellan olika skolor. Då måste man fundera på vad man gör åt det. Det ska inte vara lika, men det ska vara likvärdigt. Det är inte acceptabelt att en elev - en tjej eller en kille - ska få så kraftigt beskurna framtidsmöjligheter bara för att hon eller han råkar bo i fel område eller i fel kommun. Det är inte acceptabelt för oss. Likvärdigheten måste stärkas. Jag pratar brett om skolan därför att jag tror att en av de viktigaste uppgifterna som vi har tillsammans i utbildningsutskottet är att försöka lyfta synen på kunskap, synen på lärare och synen på skolan. Jag tror att det är viktigt för Sverige att vi lyckas med den uppgiften. Vi måste se till att vi får tillbaka känslan av att skolan står mitt i byn och att skolan är det allra viktigaste vi kan satsa på för framtiden. När det gäller lika regler för friskolor och kommunala skolor hoppas jag att vi kan bli överens senare när vi ska diskutera skollagstiftningen. Det är avgörande. Vi kommer att få en tilltagande konkurrens om elever framöver, och den måste grundas på vilka som är bäst på att ge eleverna framtidsmöjligheter. Framtidsmöjligheter är också grunden till att jag diskuterar valfriheten på kort och lång sikt. Jag tror att man kan införa vissa regler och viss valfrihet på kort sikt som gör att elever kan välja fel. Man begränsar på det sättet människors valfrihet på lång sikt. Ibland måste till och med en liberal inse att stor valfrihet på kort sikt kan begränsa en människas valfrihet på lång sikt. Det är inte alltid snällt att tillåta en elev att välja bort de svåra kurserna och att erbjuda lätta kurser i stället. Det begränsar de möjligheter eleverna får framöver.

Anf. 109 Mats Pertoft (Mp)
Herr talman! Christer Nylander beskriver likvärdighet. Jag kan gärna ställa upp på begreppet likvärdighet. Men det som Christer Nylander beskriver gör allting till lika. Det är just den lilla skillnaden mellan två ord - likvärdighet och lika - som har varit grunden till att det har funnits en möjlighet till individuell anpassning i svenskt skolväsende. Mycket av det som Christer Nylander beskriver när det gäller kunskap och möjligheter för elever att nå kunskapsmålen kan vi säkert komma överens om. Men det måste bygga på likvärdighet och inte på den likriktning som jag ändå hör undertoner av från Christer Nylander. Jag hör det ännu mer när hans partikollega utbildningsminister Jan Björklund pratar. Det är något helt annat än vi har hört tidigare, och det är något helt annat än vi hör från de andra allianspartierna. Jag måste lägga till en fråga. Jag har länge fått höra de olika utfästelserna om att man ska satsa tidigt och att det är i de tidiga åldrarna som man ska ta tag i problemen. Det är jättebra! Det är jättebra att man ska överföra resurserna från IV-programmet till de tidigare åldrarna. Men det kan man ju inte göra om inte staten går in med en rejäl satsning till kommunerna i resurser. När kommer den? Vi har aldrig sett den. Annars kommer det att bli några generationer som blir helt utan stöd. När kommer utbildningsminister Björklund att offentliggöra att denna stora satsning på skolan verkligen görs? Man har ju pratat om den så länge, men vi har inte sett den vare sig i någon av de tidigare budgetarna eller i vårpropositionen. Vi har inte ens hört honom nämna detta, och annars brukar utbildningsministern vara duktig på att långt i förväg lova och tala om precis hur det ska bli och hur mycket det ska vara. Min fråga till Christer Nylander är: Hur ska alliansregeringen klara av att genomföra denna omprioritering, som kräver resurser och inte bara ord?

Anf. 110 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Det är bara att konstatera att Mats Pertoft från Miljöpartiet kritiserar mig för att göra allting lika, att ha ökad nationell styrning och mycket annat och därefter för att vilja ha ett ökat statligt grepp över skolan. Jag håller med Mats Pertoft; jag tror att staten behöver ta ett tydligare grepp över skolpolitiken och skolan. Staten skjuter nu till ganska mycket pengar till skolan som den egentligen inte borde göra. Det handlar om nästan 1 miljard kronor till läsa-skriva-räkna-satsningen. Det handlar om 3,7 miljarder kronor till lärarfortbildning som egentligen är kommunala uppgifter, men som staten nu delvis tar över eftersom vi ser att bristerna finns där. Jag kan tänka mig att se fler insatser och en ännu tydligare styrning från staten eftersom vi måste få en ökad likvärdighet i svensk skola. Jag vet att regeringen inte kommer att lägga fram något förslag om ytterligare förstatligande av skolan eller någonting annat, även om jag personligen skulle kunna tänka mig att göra det.

Anf. 111 Marie Granlund (S)
Herr talman! Vi kanske skulle kunna reda ut ett par frågor. Det verkar som om oenigheten är fundamental när det gäller Plymouthbröderna och Tibble. Jag skulle vilja ställa en fråga till Christer Nylander, som säkert delar utbildningsministerns åsikt om att det är viktigt att se till att all undervisning vilar på vetenskaplig grund. Då är min fråga: Vad är stalltipset? Vem kommer att gå vinnande ur striden mellan moderater och folkpartister, och för den delen också kristdemokrater? Jag kan förstå att detta är jobbigt, men jag frågar: Vem kommer att vinna det här? Utbildningsministern har tidigare sagt att avknoppning à la Tibble, som Moderaterna i Täby har genomfört, inte har varit bra. Folkpartiet i Täby har också haft synpunkter på detta. Då är återigen frågan: Vem kommer att gå vinnande ur striden? Är det utbildningsministern och Folkpartiet eller är det Moderaterna som kommer att ta hem det här? Vi kräver att det blir ordning och reda när det gäller avknoppning. Sedan till frågan om vårpropositionen - anser Christer Nylander att 150 miljoner kronor flyttade från ett konto till ett annat är en storsatsning på skolan? Det räcker ungefär till en lärare per kommun. 900 miljoner är mycket pengar, men inte ens det räcker speciellt långt. Då är frågan vad som händer under tiden i skolorna nu när lärartätheten faktiskt minskar, som i den största kommunen i Sverige. Vad är receptet? Vad gör vi åt det? Vad säger ni till era väljare där ni har lovat förbättringar inom skolan? Det är mina frågor.

Anf. 112 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Stalltipset är att alliansen går segrande ur det här. Det har visat sig i historien att alliansen har vunnit debatten om skolan. Alliansen vann valet på skolan; det har till och med Marie Granlund sagt. Jag skulle gissa att alliansen kommer att vinna också när det gäller att formulera verkligheten för skolan framöver. Stalltipset är att alliansen går segrande ur detta. Det är också så vi fungerar tillsammans. Vi sätter oss ned - fyra partier - och funderar på vad vi har gemensamt att ge till det här arbetet. Hur kan vi komma överens? Vad kan vi behöva jobba vidare med? Ni har inte gjort det. Ni har inte gjort er hemläxa. Marie Granlund leder Socialdemokraternas rådslag och försöker samla ihop dem till en ståndpunkt, vilket verkar vara en omöjlighet. Därför har du inte tid att lyssna på dina andra vänner på vänsterkanten. Lär dig av vårt arbete! Vi diskuterar saker gemensamt och kommer fram till bra lösningar för Sverige. Ni klarar inte ens att samla er inom ert eget parti. Marie Granlund känner förmodligen väl till att det finns ett par utredningar som tittar på frågan om avknoppningar. Vi kommer att leverera ett förslag på hur det ska se ut framöver. Det här verkar vara jättekonstigt, men eftersom jag har sysslat en del med de här frågorna vet jag att budgetlagen säger att en vårproposition inte ska vara en budget. Den ska vara en proposition med riktlinjer för den ekonomiska politiken. Det är inte meningen att den ska vara en halvbudget såsom sossarna har gjort tillsammans med sina vänner de senaste åren. Nu går vi tillbaka till det som budgetlagen sade att vårpropositionen skulle vara, det vill säga att vi ritar ut riktlinjer. Låt mig kommentera dessa 900 miljoner kronor. Marie Granlund säger att de inte räcker långt, och så slår hon sig för bröstet för att de själva har satsat 500 miljoner, drygt hälften av detta, på elever i särskilt utsatta områden. Hon säger att det ska vara lyftet för svensk skola. Ni gör hälften av vad vi gör, och ni tror att det är lyftet för Sverige. Då borde vi ha ett dubbellyft för våra pengar. (Applåder)

Anf. 113 Marie Granlund (S)
Fru talman! Det är bara att konstatera att det var precis som vi misstänkte. När utbildningsministern sade att man skulle skärpa reglerna för konfessionella friskolor var det bara ett spel för gallerierna i och med att vi skulle ta ett utskottsinitiativ. Det bekräftar detta. Det finns djupa motsättningar. Man är inte överens. Kristdemokraterna är hyggligt positiva till det här. Moderaterna hyllar det hela tiden. Det var precis det vi misstänkte: Här kommer inte att hända någonting. Jag tycker att ni skulle sälla er till vår kunskapsgaranti vad gäller detta. Det är samma sak med Tibble. Man kommer tydligen inte fram till någonting där heller, utan det är fritt fram att knoppa av skolor till underpris och mot lärares och elevers inrådan. Det tycker vi är väldigt allvarligt. Avknoppningar har skett under lång tid, men det måste finnas regler om detta, och det måste finnas regler mot moderater som håller på på det här sättet i bland annat Täby och Nacka. Låt mig gå över till resurserna. Vi satsade på 15 000 fler lärare i skolan. Det är någonting som ni motsatte er. Ni har aldrig sagt att resurser spelar någon roll. Utbildningsministern säger fortfarande att resurser inte spelar någon roll för skolan. Vi har en annan uppfattning. Vi tror att fler lärare gör skillnad. Vi tror också att satsningar i de utsatta områdena, som ni har avbrutit, gör skillnad. Min fråga kvarstår: Kommer det mer pengar i budgetpropositionen? 150 miljoner kronor flyttade från ett konto till ett annat är inte speciellt mycket pengar, oavsett om man skriver flashiga pressmeddelanden om att nu är det storsatsningar på skolan. Det är inte sant. 150 miljoner kronor flyttade från ett konto till ett annat innebär ungefär en lärare per kommun i bästa fall.

Anf. 114 Christer Nylander (Fp)
Fru talman! Jag noterar nu att Marie Granlund också vill ha ökade statliga satsningar på skolan och utöka statens ansvar för skolan ytterligare. Jag välkomnar det. Jag tror att det kommer att behövas, inte minst därför att vi ser att den demografiska situationen framöver kommer att ställa kommunerna inför stora utmaningar. Staten behöver förmodligen ta ett större ansvar. Staten behöver också ta ett större ansvar eftersom vi ser att skolan har halkat efter under de senaste åren. Bristerna har ökat, och många kommuner tar inte det ansvar som de borde göra, till exempel när det gäller lärarfortbildning. Därför satsar vi ganska mycket på lärarfortbildning, 3,7 miljarder. Och därför är vi också beredda att skjuta till 900 miljoner kronor i de tidiga årskurserna i lågstadiet. I dag är det kommunerna som har ansvaret för att finansiera skolan, och då måste också kommunerna leva upp till detta. Sverige är kanske det land som satsar allra mest på skolan inom OECD, men vi får inte ut tillräckligt mycket av det. Vi måste fundera mer på vad vi gör för att se till att pengarna används rätt, hamnar rätt och ger den effekt de borde göra. Jag ber Marie Granlund notera att det inte var utbildningsministern själv som berättade vilka regler vi vill ha när det gäller konfessionella friskolor, utan det gjorde han tillsammans med de andra tre partiledarna. Så fungerar det på den här sidan salen. Vi gör saker tillsammans. Vi kommer överens om saker tillsammans. Marie Granlund har alldeles rätt när det gäller avknoppning. Det har skett under lång tid. Det har inte funnits några regler för det. Jag beklagar att det inte har funnits några regler för det, men nu har Sverige fått en ny regering som är beredd att ta fram de här reglerna. De reglerna kommer att tas fram. Det sitter ett par utredningar som tittar på detta just nu. Var lugn, Marie Granlund, vi gör den läxa som ni inte gjorde!

Anf. 115 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Jag tänker ta upp en fråga som jag tog upp i mitt anförande. Det handlar om elevhälsan och hur långt det måste gå innan man får hjälp. Det här beror på någonting. Det handlar om att vi har en ganska dålig skolhälsovård som inte är tillgänglig för barnen och ungdomarna. Därför har vi bland annat en motion i det här betänkandet om att utvidga detta. Det behövs fler, och det ska också infatta kurator och psykolog på det sätt som Barnombudsmannen har tagit upp. Även Bris har tagit upp detta. Jag undrar hur Christer Nylander ställer sig till att det ska inbegripa fler och även till att det ska finnas ett nyckeltal. Precis som man har rekommendationer när det gäller skolsköterskor ska man också sätta sådana nyckeltal för övrig personal inom elevhälsovården. Det andra jag skulle vilja bemöta som Christer Nylander tog upp har med elevernas inflytande och det demokratiska arbetet i skolan att göra. För mig finns det ingen motsättning mellan kunskap och elevers inflytande. Det är viktigt att man som elev kan förstå varför ett arbete läggs upp på ett visst sätt. En professionell lärare känner sig inte rädd, på samma sätt som kanske Christer Nylander gör, för att lyssna på eleverna och inse att de kan komma med goda idéer om hur man kan lägga upp ett arbete på ett bra sätt.

Anf. 116 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Jag är inte rädd för elever, och jag är inte rädd för att lyssna på elever. En stor del av den politik som alliansen nu genomför bygger på det som många elever och framför allt lärare väntar på. Vi tror att elevinflytande är bra och viktigt. Vi tror också att elevinflytandet ska öka med åldern. Däremot finns det en gräns. Det finns en anledning till att det finns utbildade rektorer som leder skolan och utbildade lärare i skolan. Ibland är rektorer och lärare bättre utbildade och bättre rustade för att leda skolans verksamhet än vad eleverna är. Därför ser vi gärna elevinflytande men inte den typ av elevmakt och elevmajoritet som Rossana Dinamarca vill ha. Vi vill gärna ha mer inflytande och ökat inflytande med åldern. Jag tror att vi kommer att få se förslag i skollagen på hur det kan ske. I skollagen behandlas också reglerna för elevhälsan, skolhälsovården och mycket annat. Jag håller gärna med Rossana Dinamarca om att det finns stora brister i många kommuner på det här området. Jag tror att det inte bara beror på skolorna, utan vi måste få ett mer samlat grepp där skolan jobbar tillsammans med barn- och ungdomspsykiatrin, socialsekreterare och många andra eftersom eleverna inte bara möter problem i skolan. Det handlar också på ett mycket bredare sätt om deras liv. Jag tror inte att skolan kan lösa alla problem, utan vi behöver mer föräldraansvar och framför allt också mer samarbete mellan olika delar i kommunerna. När det gäller den konkreta frågan är det min gissning att den skollag som kommer som förslag från regeringen hit till kammaren så småningom kommer att gå fler steg än vad den nuvarande skollagen gör när det gäller att reglera vad som ska ingå i skolhälsan och elevhälsovården. Jag vet inte exakt hur formuleringarna blir, men det finns ytterligare möjligheter att påverka det framöver.

Anf. 117 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Det är ett genomgripande problem i skolan att det saknas vuxna som barn kan vända sig till. Där är skolhälsovården en viktig del. Vi får se. Vi ser fram emot att få läsa vad som komma skall. Jag har hört vad Christer Nylander och andra har sagt om elevinflytandet. Skolministern har också sagt den fina meningen att elevinflytande ska öka med åldern. Men det enda som vi har sett på det här området är att man tog bort lokala styrelser med elevmajoritet. Någon annan ansträngning för att öka elevers inflytande har vi inte fått se. Det skulle vara lite intressant att höra om Christer Nylander klämmer på något som han kanske kan delge oss när det gäller vad regeringen kan tänkas komma med. Ingenstans skriver Vänsterpartiet att det är eleverna som ska vara lärarna i skolan, att det är eleverna som ska bestämma hur allting ska läggas upp. Men vi tycker att det är viktigt med inflytande, precis som på arbetsmarknaden. Jag tror att det är få som skulle ifrågasätta att det är viktigt med inflytande. På samma sätt måste det också gälla skolan, att elever har inflytande över det som faktiskt är viktigt och upptar en väldigt stor del av ens liv. Det vore konstigt om man inte också fick del av det. Det handlar om, precis som jag exemplifierade förut, att veta vad det är för mål vi ska arbeta mot. På vilket sätt kan vi nå de här målen? Vi måste våga föra den diskussionen. När jag möter lärare som är professionella är de inte rädda för det. Det vi har upplevt från den här regeringen är tyvärr att man har sett eleven som fienden i skolan eller ett otyg som man ska ta hand om. Det är det man satsar krutet på.

Anf. 118 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Jag sitter inte och klämmer på någonting. Jag är så här lång, varken mer eller mindre. Jag kan inte göra mycket åt det heller. Vi tycker att elevinflytandet är viktigt och att det ska öka med åldern. Det finns inte så många utvärderingar på hur läget är egentligen, men det finns en del som tyder på att i alla fall eleverna känner att de får mindre inflytande ju äldre de blir. Men om det är faktum eller känsla är jag inte man att säga. Sedan är det intressant att se att även Vänsterpartiet är så, som det heter i Skåne, hialösa. Ni vill så gärna att den här regeringen ska skynda på skolreformerna mycket mer. Jag tycker att det är väldigt positivt att ni har den inställningen. Vi ska leverera våra skolreformer så fort vi bara kan. Vi hoppas att ni ska bli lika nöjda då. Jag tog upp i mitt anförande tidigare att Rossana Dinamarca i sina repliker och i sina anföranden är väldigt fokuserad på elevdemokrati och många andra viktiga saker. Men ni från Vänstern glömmer nästan hela tiden bort vad skolan egentligen finns till för, kunskapsuppdraget. Jag tycker att det är ganska symtomatiskt när ni skriver att det betydelsefulla i skolan är undervisningsformer där samarbete i gruppen är det viktiga, att inte fokus ska ligga på kunskapen utan på hur man samarbetar. Jag tycker att det är synd. Rossana Dinamarca säger att det saknas vuxna i skolan. Jag kan delvis hålla med om att det nog är så i många skolor. Vi ska komma ihåg att alla skolor är olika. Men faktum är att Sverige lägger väldigt mycket pengar på skolan. Vi kommer förmodligen att lägga ännu mer pengar på skolan, från både kommunernas och statens håll. Men det viktiga är också på något sätt att pengarna används rätt. Man kan inte, som politiken har gått ut på hittills, skjuta in pengar efteråt när det är för sent. Vi vill att pengar satsas rätt. Vi vill att man ska få hjälp och stöd så tidigt som möjligt. Då tror vi att utbildningssystemet i stort till och med kan bli billigare än det är i dag. Vi är beredda att satsa mer på skolan. Vi tror att det kommer att bli ganska mycket mer pengar till skolan framöver. Men de pengarna ska användas rätt.

Anf. 119 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Grundskolans uppgift är att ge alla barn kunskap och värderingar för ett gott liv. Det tror jag att vi alla kan vara överens om här i kammaren i dag. Skolan ska förbereda dem för ett liv som vuxna. Samtidigt är skolan också en viktig del för eleverna här och nu. Deras liv är nu, och de har rätt till en god tillvaro i dag. Det är lätt att fastna i ett framtidstänkande när det gäller skolan, att enbart se skolan som en förberedelse för något som ska komma. Det ska vi göra. Men skolpolitiken måste utgå både från elevernas framtid och från nutid. Fru talman! Grundskolan är dessutom obligatorisk. Alla barn i Sverige måste gå till skolan varje dag, vare sig de vill eller inte. Det är därför vår skyldighet att se till att skolan är värd att gå till, att skolan erbjuder en miljö som eleverna känner respekt för och där de själva blir respekterade, där välutbildade lärare stöder eleverna i deras lärande och tar till vara varje elevs möjlighet till utveckling och där elever ges utrymme att vara olika, men också att olika förmågor värderas lika. Fru talman! Ingen skola kan fullfölja sitt kunskapsuppdrag, som är det första uppdrag man har och som är ett oerhört viktigt uppdrag, om eleverna inte känner sig trygga och uppskattade. Det är därför vi kristdemokrater anser att värdegrundsarbetet vid sidan om kunskapsuppdraget är skolans mest grundläggande uppgift. Värdegrundsarbete är ett svårt ord. Det används ofta men ges sällan en innebörd. Värdegrundsarbete handlar om att förmedla och förankra en grundläggande känsla för rätt och fel. Det handlar om att skolan inte ska vara värdeneutral utan ta ställning i olika frågor, som människovärde, demokrati och solidaritet. Skolan ska i ord och praktisk handling förmedla vilka grundläggande värden som utgör basen för vårt samhälle, för relationen mellan människor. Det handlar om människors lika värde, om det okränkbara människovärdet, om omsorgen om de svaga och utsatta, om individers frihet men också om deras integritet. Det här är grundläggande värden som vuxit fram inom många kulturer och traditioner och som ligger till grund för internationella konventioner om mänskliga rättigheter. I en skola där elever och personal känner respekt för varandra och arbetar för det gemensammas bästa känner sig också eleverna trygga. Trygga elever är öppna för ny kunskap. I en skola där eleverna känner sig sedda och uppskattade för sin person minskar risken också för mobbning och utanförskap. Värdegrunden måste kopplas till den egna situationen och det egna beteendet för att bli begriplig, både i den egna vardagen och i stora samhällsfrågor. Vi har sedan i höstas haft ett antal utbildningsdebatter här i kammaren, fru talman. I dessa debatter har jag och mina allianskolleger gång efter annan efterfrågat en socialdemokratisk utbildningspolitik. Vi vill veta vad Socialdemokraterna vill med den svenska skolan. Några svar har vi ännu inte fått. Inte heller när vi läser reservationerna i dagens betänkande om grundskolan kan vi se någon tydlig bild. Rossana Dinamarca gjorde mig väldigt uppmärksam. Hon gav nog det mest uppseendeväckande beskedet i kammaren i dagens debatt. Hon vänder sig till min allianskollega Margareta Pålsson med ett oj, hade hon tittat på motioner som vi skrev i höstas, för ett år sedan. Det tyckte inte Rossana Dinamarca var särskilt bra, därför att det var ju så länge sedan. Men ni har ju reserverat er i utskottsbetänkandet till förmån för era egna motioner. Jag blev verkligen uppmärksam på den kommentaren, och jag undrar: Menar Rossana Dinamarca att de här motionerna inte längre gäller? Det var precis det hon lade fram för Margareta Pålsson. Jag har i alla fall tagit era reservationer på allvar. Jag har läst dem. Jag har också läst era motioner, eftersom det är ett motionsbetänkande som vi ska debattera i dag. Ännu mer intressant blir det när jag tittar på oppositionens reservationer. Vad vill ni tillsammans göra för skolan? Av alla de 76 reservationerna finns det, precis som flera av mina kolleger har uppmärksammat, två gemensamma reservationer. En där man vill ge eleverna rätt att ompröva betyg och en där man vill anställa genuspedagoger. Det är säkert viktiga områden, men jag ställer ändå frågan: Är det den samlade oppositionens skolpolitik? En av de frågor som tydligast skiljer allianspartierna från Socialdemokraterna i skolpolitiken är synen på fristående skolor. Det är också en av de få frågor inom utbildningspolitiken där vi tydligt kan se vilken linje som Socialdemokraterna driver. Det handlar om förbud, det handlar om åtstramningar och det handlar om begränsningar. Fristående skolor är enligt Socialdemokraterna ett hot. Framför allt är de ett hot mot kommunerna och de kommunala skolorna. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Socialdemokraterna så sällan talar om kvalitet när det handlar om synen på fristående skolor och att man ännu mer sällan ser på de fristående skolorna ur ett elevperspektiv. För oss kristdemokrater är framväxandet av fristående skolor en möjlighet för eleverna och för samhället. Fristående skolor tar till vara människors vilja att göra en insats för samhället, viljan att skapa en skola som efter bästa förmåga fostrar elever för framtiden. Fristående skolor bidrar med mångfald och kvalitet, med valmöjligheter och nytänkande. Friskolor är ofta en viktig kraft för de kommunala skolorna också. Det har vi fått väldigt bra information om i utskottet, inte minst med anledning av den hearing vi hade som handlade om framgångsrika skolor. Det här betyder ju inte att fristående skolor ska ha någon form av gräddfil, absolut inte. Fristående skolor ska verka under samma villkor som kommunala skolor både när det gäller till exempel ekonomiska förutsättningar och skyldigheten att ta emot elever med behov av särskilt stöd. Det kanske allra största hotet i Socialdemokraternas värld är fristående skolor med konfessionell inriktning. Det verkar inte spela någon roll för Socialdemokraterna och Marie Granlund att Skolverket i granskning efter granskning konstaterar att fristående skolor med konfessionell inriktning uppfyller alla lagens krav, det vill säga att eleverna är nöjda och får goda resultat, att eleverna generellt sett känner sig tryggare än i skolor i allmänhet. Nej, Socialdemokraterna och Marie Granlund fortsätter att svartmåla de konfessionella friskolorna. Det är präglat av okunskap, av fördomar, av insinuationer och av rädsla för det som är annorlunda. Jag kan inte tolka det på något annat sätt. Fru talman! Självklart ska dessa skolor följa skollag och förordningar. Självklart ska skolorna vara öppna för inspektion och kvalitetsgranskning. Här gör alliansen en stor insats inom ett område som den förra regeringen aldrig lyckades komma fram till. Därför är det extra beklagligt att Socialdemokraterna fortsätter att misstänkliggöra väl fungerande av eleverna och föräldrarna omtyckta skolor. Fru talman! Grundskolan är en av de största verksamheterna i vårt samhälle. Nästan en miljon elever går varje dag till en skola någonstans i Sverige. Till det kan vi lägga över 90 000 lärare. Jag är därför glad över att vi kristdemokrater tillsammans med våra kamrater i alliansregeringen tar denna fråga på stort allvar. Vi kristdemokrater ger tillsammans med våra kamrater i alliansregeringen skolan en möjlighet till nystart. Vi har börjat med Lärarlyftet, läsa-skriva-räkna-satsningen och en ny skolinspektion. Vi kommer att återkomma med förbättrad lärarutbildning, en ny skollag, ökad status för läraryrket, en värdegrundsstrategi och mycket annat för att fortsätta att stärka skolan nu och för framtiden. Fru talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Anf. 120 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Jag noterade att Gunilla Tjernberg talade mycket väl om olika friskolor. Det brukar vi från Miljöpartiet också göra. Samtidigt vill jag upprepa den fråga jag ställde till Christer Nylander. Om man talar väl om friskolor förpliktar det att man funderar på hur lagstiftningen kan göras bättre. Varför kan inte Kristdemokraterna vara pådrivande för att tidigare än 2010 kan få till stånd en lagstiftning som ger skollagen de verktyg som så länge har efterlysts, nämligen möjligheten att omedelbart stänga de skolor, såväl fristående som kommunala, som inte lever upp till kraven? Jag har hört Skolverket framföra detta krav under lång tid. Vad jag vet har allianspartierna varit positiva tidigare. Varför väntar man? Det är fråga om barn, elever, som utsätts för dåliga skolor. Det borde gå att göra detta tidigare än 2010.

Anf. 121 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Jag vill tacka för att denna fråga har kommit upp igen. Jag uppskattar Mats Pertofts ihärdiga arbete, framför allt politiska arbete, när det handlar om friskolor. Vi är helt överens med Miljöpartiets ambition att säkra att vi även fortsättningsvis får ha ett friskolesystem i Sverige tillsammans med bra kommunala skolor. Jag välkomnar det, och jag är glad att Mats Pertoft är så tydlig i frågan. Det manar gott för framtiden. Ni torde säkert ha någon egen lösning på de ytterligare problem som kan uppstå när ni eventuellt ska samarbeta med nuvarande opposition. Ni är välkomna i allt samarbete med oss i dessa frågor. Jag ska svara på frågan. Jag skulle gärna önska att det kunde gå fortare än det gör. Jag har en ärlig ambition att vi ska få ett tydligt och bra regelverk som möter de behov som handlar om att om en friskola, oavsett riktning, eller en kommunal skola inte följer regelverk och skollag ska åtgärder kunna vidtas. Det som gör att det tar tid, och är ett bekymmer, är att den tidigare regeringen - det har vi hört tidigare i dag - var mer inriktad på att få fram ett regelverk för att stänga friskolor, men man diskuterade aldrig stängning av kommunala skolor som inte heller sköter sig. Det gör att det inte finns något berett arbete över huvud taget utan det måste den här regeringen ta sig an. Det tar tid. Man måste få fram hur de alternativa vägarna ska se ut om en skola måste stängas. Det är en fråga som man absolut inte kan svänga sig med. Den måste få ta den tid den tar. Jag lovar att vi ska driva på i arbetet.

Anf. 122 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Det är glädjande att Gunilla Tjernberg vill driva på arbetet. Jag hoppas bara att det går lite fortare. Det finns möjlighet att koppla ur en fråga ur skollagen och driva den snabbare. Dessutom vore det väl trevligt om vi för en gångs skull kunde förutom att prata om blocköverskridande överenskommelser komma fram till sådana. Jag har under hela eftermiddagen hört företrädare för de borgerliga partierna prata om blocköverskridande överenskommelser. Sedan kommer utbildningsminister Björklund och verkar vara allt annat än inställd på det eftersom han har sagt att han inte tror på sådant. Ni i alliansen bör ta er utbildningsminister i upptuktelse - i tukt och förmaning - och säga till honom att han ska säga det han menar och inte säga det han inte menar. Om han menar blocköverskridande överenskommelser ska han säga det, men om han inte menar det ska han låta bli att ta ordet i sin mun och tydligt stå för detta. Tillsyn och möjligheten att stänga skolor som inte sköter sig vore ett tänkbart ämne för blocköverskridande överenskommelser. Det kunde vara en vägbanare för att få en skolpolitik som inte bara hämmas av de politiska blocken utan skulle hålla lite längre. Det är det som hela Skol-Sverige efterlyser. Kan Gunilla Tjernberg tänka sig att säga till utbildningsminister Björklund att mena allvar med blocköverskridande överenskommelser, till exempel på detta område?

Anf. 123 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Jag har överläggningar nu och då med utbildningsministern. Det är bra sådana. Hela alliansen har konstruktiva samtal med ministern. Där kommer många olika frågor upp. Sedan var det frågan om det borde gå fortare. Jag har kommenterat detta. Det är ett lagförslag. Det handlar om juridik. Det handlar om svåra juridiska avvägningar som kräver tid. Att göra som jag förstår att Mats Pertoft tänkte på, att lyfta ut en del ur skollagen, att få mer ordning och reda i skolan, lugn och ro, gällde en fråga som redan var beredd. Utredningar tar tid. Juridik tar tid. Vi ska göra detta på ett rättssäkert sätt. Jag vill vara med och ta ansvar för att göra det. Därför tar det lite tid. Men jag kan garantera att vi arbetar med frågan. Mats Pertoft tog upp frågan om blocköverskridande överläggningar. Det är svårt att ha en blocköverskridande överläggning med ett parti där du inte vet vad vederbörande vill. Man måste komma till bordet med ett budskap. Det har vi inte fått från Socialdemokraterna. Vi är ljusår från Vänsterpartiet. Det är fullständigt otänkbart. Ja, Mats Pertoft, det är möjligt framöver. Det finns frågor där vi är nära varandra. Jag kommer att ha med mig frågan. Där vi får ett klart politiskt budskap och där vi ser att det finns en viss politisk enighet ser jag en vinst med att ha långsiktiga överläggningar. Ni har gett ett besked, och det ska Miljöpartiet ha kredit för.

Anf. 124 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Först måste jag säga att jag ärligt talat inte riktigt förstod det som Gunilla Tjernberg tog upp mot mig och Vänsterpartiet angående motionerna. Precis som jag sade till Margareta Pålsson handlar det här om 260 motionsyrkanden som har dykt upp från allmänna motionstiden. Vi står naturligtvis bakom alla de motioner som vi har skrivit och lämnat in. Det jag menade var att det inte är yrkanden eller motioner som vi skrivit på liggande propositioner, för då är det en helt annan femma. I morgon ska vi debattera frågan om nya skolmyndigheter, och där har vi skrivit en gemensam motion och dessutom en reservation. Man måste nog skilja lite på motioner från allmänna motionstiden och motioner med anledning av propositioner. Jag vill inte driva den debatten längre, för det känns bara väldigt meningslöst. Låt oss i stället prata om politiken och dess innehåll. Vi har pratat en hel del om fristående skolor, och det har blivit en del fokus på konfessionella skolor. Jag ser ingen skillnad. Jag tycker att det viktiga är att vi får en allsidig undervisning och att skolan är en mötesplats för elever med olika bakgrund. Det är viktigt av en mängd olika orsaker, bland annat att det skapar förståelse. Det är så samhället ser ut, att vi ska vara med varandra, och då är det viktigt att vi möts så tidigt som möjligt för att kunna skapa den förståelsen. Det är därför som vi har drivit en mängd krav, som behandlas bland annat i det här betänkandet, om att man måste se över regelsystemet. Etableringen av fristående skolor har helt enkelt ballat ur. Vi har fått en ökad segregation, en social segregation när det gäller utbildningsbakgrund, och det är inte bra.

Anf. 125 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Jag tror att det var väldigt viktigt för Rossana Dinamarcas, och Vänsterpartiets, egen skull att hon fick möjlighet att göra ett klarläggande av det tidigare framhärdandet att det här bara gällde motioner som var skrivna sedan ett år tillbaka. Vi var nog många som funderade över det påståendet. Nu lämnar vi det. Rossana Dinamarca har förklarat, tagit tillbaka och berättat vad hon egentligen menade. Det visar att det är väldigt viktigt vad vi säger i debatten här i kammaren. När det gäller fristående skolor har jag verkligen läst Vänsterpartiets både reservationer och motioner oerhört noga. Jag kan inte på en enda punkt se att Vänsterpartiet i någon mening i någon form uppskattar fristående skolor. Vänsterpartiet berättar att allt elände som finns när det gäller skolvärlden kommer från fristående skolor. Detta gör Vänsterpartiet utan att ha ett underlag för det man hävdar. Jag tycker att det är att insinuera. Vänsterpartiet får naturligtvis ha uppfattningen att det är dåligt med fristående skolor - det lägger jag mig inte i. Men man hävdar och påstår att fristående skolor är en form som står för det värsta scenario man kan tänka sig inom skolan, att de är mot integration, att de ställer till med orättvisa mellan elever och att de ser till att elever som inte vill synas inte kommer fram i de fristående skolorna. Det är en hel rad påståenden som insinueras från Vänsterpartiet. Jag tar fullständigt avstånd från detta. Det finns ingen grund för det, utan det är en politisk uppfattning som ni har. Jag får respektera er för det - det gör jag - men jag delar inte alls den uppfattningen, tvärtom. Vi ser fristående skolor som en viktig vitamin i skolvärlden.

Anf. 126 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Gunilla Tjernberg kan inte särskilt noga ha läst den motion som vi skrev när det gäller fristående skolor. Där tar vi bland annat upp frågan om vinster. Man kan själv titta på hur vinsterna har sett ut bland de här företagen. Det är inte rimligt att de pengar som vi skattebetalare lägger på de här skolorna ska användas till vinster som läggs i aktieägarnas fickor. De måste komma eleverna till del. De skattemedel som går till skolorna ska komma eleverna till del. Sedan gäller det kvaliteten. Är det bra att en tredjedel av lärarna i fristående grundskolor inte har någon utbildning och att varannan lärare på fristående gymnasieskolor inte har någon utbildning eller behörighet? Är det bra? Det är ingenting som jag står här och fabulerar om. Det är bara att gå in på Skolverkets hemsida och ta ut rapporterna. Jag var inne senast i går, så de ligger nog kvar. Det sades att vi har skapat ojämlikheter. Är det rimligt att de fristående skolorna kan avvisa ett barn med funktionshinder bara för att skolan inte är tillgänglig eller för att man inte vill erbjuda det särskilda stöd som den eleven kan vara i behov av? Är det rimligt att elever stängs ute från den så kallade valfriheten på grund av att fristående skolor inte kan erbjuda det särskilda stöd som vissa elever kan tänkas ha? Det här är inte att fabulera. Vi vet att många kommuner, även sådana där ni sitter med i majoriteten, har sett problem. Man har fristående skolor i sina kommuner men säger att det nu får räcka därför att det får konsekvenser för de elever som väljer att gå i kommunal skola. Konsekvensen blir neddragningar av lärare eller i värsta fall att man tvingas lägga ned skolor. Är det rimligt? Det är ingen fantasi, Gunilla Tjernberg. Det är verkligheten.

Anf. 127 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Ja, var vi befinner oss i verkligheten kanske vi ska be att få en särskild debatt om. Jag ska i alla fall bemöta några av Rossana Dinamarcas frågeställningar. Är det bra att man har lärare som inte har behörighet inom de fristående skolorna? Nej, det är det naturligtvis inte. Det är självklart att det inte är bra. Det är inte heller bra att man har lärare som är obehöriga i den kommunala skolan. Det är oacceptabelt. Vi är den regering som har tagit tag i de här frågorna. Vi lägger fram förslag där vi säger att lärare som anställs i skolan ska vara behöriga. Det gjorde ni aldrig. Vi inför en ny lärarutbildning och en ny rektorsutbildning för att ha pedagogiskt kompetent ledarskap i skolan. Det gjorde ni aldrig. Alliansregeringen tar tag i frågor som ni aldrig klarade av tillsammans med Socialdemokraterna. Vi ska göra ett tryggt, säkert och tydligt regelverk. I mitt anförande, om Rossana Dinamarca lyssnade - det tror jag att hon gjorde - sade jag att det är självklart att fristående skolor också ska ta emot barn med behov av särskilt stöd. Det är någonting som vi tar tag i. Det gjorde ni aldrig. Den här regeringen tar på punkt efter punkt upp de frågeställningar och de bekymmer som Rossana Dinamarca här delar. Men tyvärr gör hon det i opposition. Vi gör det i regeringsställning. Vi tar ansvar för de här frågorna. Vi kommer också att se till att fristående skolor och kommunala skolor har ett tydligt regelverk, som är en tillgång för våra elever, för våra barn. Det är för dem vi är med och skapar en skola som de ska känna att de varje dag vill gå till, varje dag längtar till, och där de känner att de får synas och vara de som de är utifrån den värdegrund som vi har tillsammans.

Anf. 128 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Trots att vi i Sverige har skilt på religion och stat och menar att religiös uppfattning är en privatsak tillåts företag och samfund att starta och driva religiösa friskolor som finansieras med allmänna skattemedel. I dag går ca 9 000 barn och ungdomar i religiösa friskolor, vilket är en ökning med över hundra procent på en tioårsperiod. Om samfund som har en helt annan samhällssyn och värdegrund än vad skollagen ger uttryck för ges möjlighet att starta en friskola anser jag att man skickar en signal att samhället inte sätter barnen i främsta rummet. Det är ett svek mot barn om religiösa sekter tillåts bedriva förskolor, skolor och fritidsanläggningar som stänger in barn i en begränsad tankevärld, där elevernas möjlighet att lära sig att kritiskt granska samhället kan begränsas om skolan styrs av en huvudman som har sin utgångspunkt i en trosuppfattning. Indoktrinering, som lätt blir fallet på flera av dessa skolor, är också ett problem utifrån läroplanens mål om kritiskt granskande. Det är viktigt att värna om det enskilda barnets rätt till allsidig kunskap men också om skolans roll att forma de demokratiska värdena i syfte att utveckla demokratiska samhällsmedborgare. En del av den undervisning som är obligatorisk är den allmänbildande sex- och samlevnadsundervisningen, inklusive information om preventivmedel, som alla elever har rätt till. Det är något som riskerar att uteslutas helt på vissa religiösa friskolor just på grund av den livsåskådning som står bakom skolorna. Sveriges Radio gjorde en granskning av bland annat bidrag som muslimska friskolor i Örebro fick. De fick bidrag som ofta var förknippade med krav på undervisningen. När det gäller en av skolorna i Örebro beskrev rektorn, som då hade slutat på skolan, hur de förbjöds att lyssna på radio och att bönen på eftermiddagen var obligatorisk för barnen, inte frivillig. Rektorns post gicks igenom. Kombinationen av den politik man för på skolområdet och vårdnadsbidrag, som man nu inför, och fri etableringsrätt för fristående friskolor gör att barn kanske aldrig kommer i kontakt med demokratiska värden, inte ens i förskolan. De behöver inte träffa på det svenska språket. När det gäller fristående förskolor finns det heller ingen insynsmöjlighet, och det är ingen anmälningsskyldighet till exempel vid aga av barn. Vi vet att det nyligen har uppmärksammats att man har agat barnen i en av friskolorna i Stockholms stad. I en av de sekter som 2007 tilläts att starta friskolor har man bestämt sig för att man inte får umgås med barn som inte är med i kyrkan. Man får inte titta på tv och lyssna på radio. Man får inte rösta. Jag vet inte ens om man får besöka riksdagen. Man får inte tala i mobiltelefon. Man får inte vara med i facket eller i en förening, och man får inte läsa vid universitetet. Men man får starta friskola. År 2005 sade Nyamko Sabuni: Religiösa skolor hör inte hemma i ett upplyst sekulärt samhälle. Vill föräldrar fostra sina barn enligt den religion de bekänner sig till är de fria att göra detta på barns fritid inom ramen för sina samfund och organisationer. Skolans uppgift ska vara att fostra självständiga och kritiskt tänkande individer. Jag håller med Sabuni. Det är jättebra. Men det här var 2005. År 2005 sade också den nuvarande skolministern Jan Björklund att inga nya tillstånd för religiösa friskolor borde beviljas. År 2007 fick då Plymouthbröderna tillstånd. Jag ska avsluta mitt anförande med att säga att jag menar att religiösa friskolor bidrar till ökad segregation och motverkar elevernas rätt till objektiv och allsidig undervisning. Genom skärpta regelverk och uppföljning vill jag öka insynen.

Anf. 129 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Ämnet är biologisk mångfald. Det är en av miljöpolitikens allra viktigaste frågor. Det handlar om att arterna och deras livsmiljöer till varje pris faktiskt måste värnas. Miljömålsrådet presenterade nyligen en utvärdering som bekräftar att miljöarbetet i Sverige visserligen går framåt men att det går för långsamt. Det gäller också området biologisk mångfald. Trots ökade insatser för att motverka den negativa utvecklingen fortsätter förlusten av biologisk mångfald. Det är möjligt att takten i den förlusten har minskat, men i dag pekar det mesta mot att vi inte kommer att lyckas hejda förlusten av biologisk mångfald till 2010, vilket är en av målsättningarna i miljöpolitiken. Just det här betänkandet rör kanske inte de stora strategiska frågorna där den biologiska mångfaldens framtid avgörs, för där handlar det faktiskt ytterst om hur vår civilisation förhåller sig till naturen och naturresurserna, om industrisamhället och dess drivkrafter. Mycket talar för att vi har kommit till vägs ände. Vi måste tänka och handla annorlunda än vad vi har gjort sedan industrialismen tog fart. Det är egentligen bara för ett kort ögonblick sedan som det började. Ändå förefaller det som om detta korta ögonblick, som vi kallar industrialismen, på allvar utmanar våra livsbetingelser. Som jag sade rör det här betänkandet kanske inte just de politiskt existentiella frågorna, men det hindrar inte att det som behandlas här är viktigt, till och med mycket viktigt. Socialdemokraterna har i ett särskilt yttrande fört fram kritik mot regeringen i en fråga som vi trodde avgjordes redan i höstas i samband med budgetbehandlingen. Den kritiken riktar sig mot att riksdagsmajoriteten i höstas skar ned resurserna för åtgärder för biologisk mångfald. Det gjorde man, paradoxalt nog, med hänvisning till just svårigheterna att uppnå miljömålet när det gäller levande skogar. Regeringen och sedan majoriteten resonerade bakvänt på den tiden, ska jag säga. Eftersom priset på skogsfastigheter stigit skulle det inte gå att skydda så mycket mark som målsättningen innebar. Därför ville man, som det hette i propositionen, anpassa områdesskyddet till en lägre kostnadsnivå. Ni hör själva att det låter bakvänt. Sedan skulle man i ett senare skede, efter att ha dragit in 50 miljoner, återkomma med idéer om hur områdesskyddet skulle kunna utvecklas och ändå bli billigare. Jag är glad åt att jag i dag kan konstatera att vår kritik i det särskilda yttrandet inte längre är aktuell. Regeringen har tagit sitt förnuft till fånga. Till de få skarpa förslagen i årets vårproposition och tilläggsbudget hör just att de 50 miljonerna läggs tillbaka. Vi förutsätter därmed att också utskotts- och riksdagsmajoriteten tar sitt förnuft till fånga lagom till dess att vi ska fatta beslut i frågan senare i vår. Nu får man ju aldrig vara riktigt glad. En miljöinsats ska nämligen betalas av en annan miljöinsats. Det blir i stället 50 miljoner kronor mindre att använda för sanering och återställning av förorenade markområden. Det här är faktiskt ett aktuellt ämne. Jag såg i morse på tv hur man nu skyfflar bort enorma jordmassor från Teckomatorp i Skåne där BT Kemi för många år sedan begick sina miljöbrott. Detta är alltså också ett viktigt område, saneringen av förorenad mark. Det kommer att behövas. Det finns många markområden kvar som behöver saneras. Det kan ju vara lite utmanande att ta pengar från ett miljöområde och lägga på ett annat. Man kanske kunde ha hittat det någon annanstans. Fru talman! En av de frågor som behandlas i det här betänkandet handlar om den spanska skogssnigeln, vanligen kallad mördarsnigel. Det är ett litet djur, och för alla som inte mött snigeln är det en till synes liten fråga. Jag tror till och med att det finns de som tycker att det är lite komiskt när den hamnar på den politiska nivån. Men det är inte komiskt om man har snigeln i trädgården. Det är lätt att hålla sig för skratt. Det här är en stor fråga, inte minst för många trädgårdsägare, koloniägare, trädgårdsälskare och fritidsodlare över huvud taget. Men än så länge är det inte ett jätteproblem för de areella näringarna eller för jordbruksföretagen. Vi socialdemokrater kräver i vår reservation att vi ska skaffa oss en nationell strategi eller en handlingsplan för att vi bättre ska kunna bemästra de problem som skogssnigeln har fört med sig. Det handlar om bekämpningsmetoder, forskning, erfarenhetsutbyte och informationsinsatser, naturligtvis. Jag ska med en gång säga att det här inte är en fråga där de partipolitiska eller ideologiska skiljelinjerna är alltför stora, om de över huvud taget finns. I varje fall borde de inte finnas. Vi borde kunna bli överens på den här punkten. Jag skulle möjligen, om jag ändå ska ägna mig åt partipolitisk polemik, kunna säga att regeringen och riksdagsmajoriteten är lite för tillbakalutad. I majoritetstexten säger man att utskottet förutsätter att berörda näringar tillsammans med forskningsinstitutioner och andra prioriterar detta arbete. Problemet är väl då att de som har drabbats tycker att det händer alldeles för lite och att ingen tar riktigt ansvar för problematiken. Jag tror, och det är fler som tror det, att skälet till att frågan hittills inte har tagits riktigt på det allvar som man borde ta den på är att det framför allt är fritidsodlare, villaträdgårdar och inte kommersiella verksamheter som har drabbats. Nu finns det i och för sig rapporter om växande problem, bland annat i vallodling. Det kan möjligen vara en ytterligare utgångspunkt för att ta ett grepp om frågan. Vad är det då för åtgärder vi skulle vilja se? Vi skulle framför allt vilja se att det tydligare pekas ut en ansvarig myndighet. Man kan säga att det finns ansvariga myndigheter, men det vi hör från dem som har drabbats är att när de ringer eller vill ha hjälp bollas frågan från den ena till den andra. Vi skulle naturligtvis vilja se forskningsinsatser. Det handlar om att formulera forskningsprojekt och att finansiera dem. I dag är det svårt att få pengar till den här typen av forskning, i varje fall från forskningsråden, för att det är tillämpad forskning. Den är så väldigt praktiskt inriktad i stället för att vara mer kunskapssökande. Vi skulle vilja se att man organiserar ett samarbete med fritidsodlarna som ytterligare ett exempel på vad som skulle kunna ingå i en plan. Det handlar om att dra nytta av den här folkrörelsen, av människor som odlar och låta dem vara med när det gäller att inhämta information, samla information och erfarenheter, dra slutsatser och sedan naturligtvis återföra informationen till bland annat fritidsodlarna men också till andra. Vi skulle kanske vilja se att man ställer lite större krav på plantskolor och kommersiella verksamheter att rapportera förekomster och hindra vidarespridning av spansk skogssnigel. Jag ska inte ta flera exempel. Det är ju inte vi - vi har inte de resurserna heller - som ska fördjupa oss på den nivån. Det viktiga i det vi kräver är att vi skulle vilja se ett lite mer bestämt grepp från regeringens sida att ge myndigheterna i uppdrag att ta frågan på allvar. Framför allt fritidsodlare upplever att den inte tas riktigt på allvar. Fru talman! Vi har två reservationer i anslutning till det här betänkandet. Den andra reservationen handlar om behovet av en översyn av EG:s art- och habitatdirektiv och EG:s fågeldirektiv. Vi står naturligtvis bakom även den reservationen. Vi står inte jättelångt ifrån varandra där heller, ska jag säga och låta lite annorlunda kanske. Men vi skulle vilja se lite mer bestämda tag även på den punkten. Vi står bakom båda våra reservationer, men vi yrkar bara bifall till nr 1. (Applåder)

Anf. 130 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Jag hade faktiskt inte tänkt nämna mördarsnigeln med ett enda ord här i kammaren i dag. Jag har nog med dem i trädgården. Men jag har förstått att den spanska skogssnigeln, alltså mördarsnigeln, är den viktigaste politiska frågan i dag, i alla fall att döma av mediernas intresse. Den är ett lysande exempel på vad som händer när ekosystemet rubbas och vi får in nya arter till vår biologiska mångfald, där den inte har några naturliga fiender. Om den ska bekämpas med hjälp av nematoder, det vill säga rundmaskar, vet jag inte. Jag är tveksam till det, eftersom det också kan rubba den ekologiska balansen. Mycket kan jag hålla regeringen ansvarig för men kanske inte för att just ha importerat mördarsniglarna, men jag vill inte vara raljant, för det är ingen annan som har påstått det heller. Men jag tror att vi inte ska drabbas av panik och kanske göra ont värre innan vi är säkra på att rundmaskarna inte kommer att göra mer skada än nytta, så lite mer forskning kanske behövs. Fru talman! I regeringens vårproposition står att läsa att biologisk mångfald är en av hörnstenarna i regeringens miljöpolitik. Det är det inte många som skulle skriva under på. Det måste i så fall vara en liten, liten sten. Men det verkar mycket riktigt vara så att den står i ett hörn, bortglömd för det mesta, avdammad när kritiken mot regeringens bristande insatser för att stärka den biologiska mångfalden blir för stark. Efter att ha fått hård kritik för att ha dragit bort 50 miljoner från biologisk mångfald sätter regeringen nu tillfälligt tillbaka dem på anslaget för biologisk mångfald, men tar pengarna från kontot för Naturvårdsverket för att rena förorenade områden. Det betyder, som vanligt med den här regeringen, att det är miljön som får betala priset, för nu är det svårare att nå miljömålet Giftfri miljö. Jag lyssnade på en skoldebatt tidigare här i kammaren, och det var samma taktik där som här. Där sades det att det var 150 miljoner kronor från skolan som satsades, gamla pengar som togs från ett annat konto. Vi ska komma ihåg att på sikt minskar regeringen anslaget, jämfört med de tidigare anslagen till biologisk mångfald, med runt miljarden fram till 2010. Ointresset för biologisk mångfald visar sig också i skogspropositionen som regeringen nyligen presenterade. Till och med Dagens Nyheters ledarsida kallar regeringens skogspolitik för en politik åt skogen. I samma tidning kritiserade häromdagen 14 forskare, de flesta professorer, regeringens skogspolitik som de menar hotar den biologiska mångfalden. Forskarna skriver bland annat: "Den svenska skogspolitiken vilar officiellt på att produktion av skogsråvara och miljö är likvärdiga mål. Men i praktiken har produktionen satts i första rummet. Bortåt 2 000 skogslevande arters överlevnad hotas på grund av den förda politiken. Vi är djupt oroade och skäms över att det rika Sverige inte arbetar effektivt för att nå nationella och internationella miljömål." Fru talman! Jag kan upplysa om att det är fler än dessa 14 forskare som skäms. Jag skäms i alla fall också över den förda skogspolitiken. Trots att det inte är skogspolitiken som vi ska debattera här och nu, måste ämnet biologisk mångfald sättas in i ett större sammanhang. Det är ju inte bara den biologiska mångfalden i skogen som hotas. Det är också den som vi inte ser, den under havsytan. Men varför räkna torsk i Kattegatt när man kan räkna miljöbilar på landbacken? Så verkar regeringen resonera. Enligt UNEP:s nya rapport In Dead Water , som kom i år, står tre fjärdedelar av världens viktigaste fiskeområden under hård press från överfiske, destruktiva fiskemetoder, föroreningar, inversion av främmande arter och det varmare klimatet. 80 procent av korallreven kan vara borta inom några decennier. I det läget väljer regeringen att stadigt minska medlen till biologisk mångfald. Det är svårt att begripa sig på regeringens miljöpolitik. Kanske begriper inte regeringen den heller. Denna utveckling av miljöpolitiken är oacceptabel och ohållbar och måste hejdas. Vi vill bilda nya naturreservat för ytterligare 1,6 miljarder och fler så kallade naturvårdsavtal och biotopskyddsområden för 150 miljoner de kommande tre åren. Vi vill stoppa avverkningen av skogar med höga naturvärden, inte minst för att rädda våra sista kvarvarande gammelskogar. Den biologiska mångfalden i haven måste värnas. EU:s misslyckade fiskepolitik måste förändras, och den svenska regeringen måste driva på. Det räcker inte att jordbruksministern är glad för att få vara med på ett hörn och minska kvoter med en ynka procent hit och dit. Regeringen måste se till att kraftbolag bygger laxtrappor eller andra fungerande fiskvandringsvägar för att rädda lax och öring i våra vattendrag. Regeringen måste också stoppa utbyggnaden av den småskaliga vattenkraften, som regeringen nu har satt fart på genom att låta de gröna certifikaten också omfatta småskalig vattenkraft - försumbar ur energisynpunkt, men en katastrof för fisket och för den biologiska mångfalden. När det gäller marina skyddsområden har Sverige en väldigt låg andel skyddade havsområden. Bara 2 procent av vår ekonomiska zon är skyddad, att jämföra med Tysklands 46 procent. Låt vara att Tyskland inte har lika lång kust som Sverige, men ändå. Vi har inte ett enda marint reservat i vår ekonomiska zon. Jag tycker att ett rimligt mål bör vara att vi har minst två marina reservat i vår ekonomiska zon, ett utanför östkusten och ett utanför västkusten, senast 2010. Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer, men för att vi ska vinna tid yrkar jag bifall bara till reservation 2.

Anf. 116 Christer Nylander (Fp)
Fru talman! Jag är inte rädd för elever, och jag är inte rädd för att lyssna på elever. En stor del av den politik som alliansen nu genomför bygger på det som många elever och framför allt lärare väntar på. Vi tror att elevinflytande är bra och viktigt. Vi tror också att elevinflytandet ska öka med åldern. Däremot finns det en gräns. Det finns en anledning till att det finns utbildade rektorer som leder skolan och utbildade lärare i skolan. Ibland är rektorer och lärare bättre utbildade och bättre rustade för att leda skolans verksamhet än vad eleverna är. Därför ser vi gärna elevinflytande men inte den typ av elevmakt och elevmajoritet som Rossana Dinamarca vill ha. Vi vill gärna ha mer inflytande och ökat inflytande med åldern. Jag tror att vi kommer att få se förslag i skollagen på hur det kan ske. I skollagen behandlas också reglerna för elevhälsan, skolhälsovården och mycket annat. Jag håller gärna med Rossana Dinamarca om att det finns stora brister i många kommuner på det här området. Jag tror att det inte bara beror på skolorna, utan vi måste få ett mer samlat grepp där skolan jobbar tillsammans med barn- och ungdomspsykiatrin, socialsekreterare och många andra eftersom eleverna inte bara möter problem i skolan. Det handlar också på ett mycket bredare sätt om deras liv. Jag tror inte att skolan kan lösa alla problem, utan vi behöver mer föräldraansvar och framför allt också mer samarbete mellan olika delar i kommunerna. När det gäller den konkreta frågan är det min gissning att den skollag som kommer som förslag från regeringen hit till kammaren så småningom kommer att gå fler steg än vad den nuvarande skollagen gör när det gäller att reglera vad som ska ingå i skolhälsan och elevhälsovården. Jag vet inte exakt hur formuleringarna blir, men det finns ytterligare möjligheter att påverka det framöver.

Anf. 117 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Det är ett genomgripande problem i skolan att det saknas vuxna som barn kan vända sig till. Där är skolhälsovården en viktig del. Vi får se. Vi ser fram emot att få läsa vad som komma skall. Jag har hört vad Christer Nylander och andra har sagt om elevinflytandet. Skolministern har också sagt den fina meningen att elevinflytande ska öka med åldern. Men det enda som vi har sett på det här området är att man tog bort lokala styrelser med elevmajoritet. Någon annan ansträngning för att öka elevers inflytande har vi inte fått se. Det skulle vara lite intressant att höra om Christer Nylander klämmer på något som han kanske kan delge oss när det gäller vad regeringen kan tänkas komma med. Ingenstans skriver Vänsterpartiet att det är eleverna som ska vara lärarna i skolan, att det är eleverna som ska bestämma hur allting ska läggas upp. Men vi tycker att det är viktigt med inflytande, precis som på arbetsmarknaden. Jag tror att det är få som skulle ifrågasätta att det är viktigt med inflytande. På samma sätt måste det också gälla skolan, att elever har inflytande över det som faktiskt är viktigt och upptar en väldigt stor del av ens liv. Det vore konstigt om man inte också fick del av det. Det handlar om, precis som jag exemplifierade förut, att veta vad det är för mål vi ska arbeta mot. På vilket sätt kan vi nå de här målen? Vi måste våga föra den diskussionen. När jag möter lärare som är professionella är de inte rädda för det. Det vi har upplevt från den här regeringen är tyvärr att man har sett eleven som fienden i skolan eller ett otyg som man ska ta hand om. Det är det man satsar krutet på.

Anf. 118 Christer Nylander (Fp)
Fru talman! Jag sitter inte och klämmer på någonting. Jag är så här lång, varken mer eller mindre. Jag kan inte göra mycket åt det heller. Vi tycker att elevinflytandet är viktigt och att det ska öka med åldern. Det finns inte så många utvärderingar på hur läget är egentligen, men det finns en del som tyder på att i alla fall eleverna känner att de får mindre inflytande ju äldre de blir. Men om det är faktum eller känsla är jag inte man att säga. Sedan är det intressant att se att även Vänsterpartiet är så, som det heter i Skåne, hialösa. Ni vill så gärna att den här regeringen ska skynda på skolreformerna mycket mer. Jag tycker att det är väldigt positivt att ni har den inställningen. Vi ska leverera våra skolreformer så fort vi bara kan. Vi hoppas att ni ska bli lika nöjda då. Jag tog upp i mitt anförande tidigare att Rossana Dinamarca i sina repliker och i sina anföranden är väldigt fokuserad på elevdemokrati och många andra viktiga saker. Men ni från Vänstern glömmer nästan hela tiden bort vad skolan egentligen finns till för, kunskapsuppdraget. Jag tycker att det är ganska symtomatiskt när ni skriver att det betydelsefulla i skolan är undervisningsformer där samarbete i gruppen är det viktiga, att inte fokus ska ligga på kunskapen utan på hur man samarbetar. Jag tycker att det är synd. Rossana Dinamarca säger att det saknas vuxna i skolan. Jag kan delvis hålla med om att det nog är så i många skolor. Vi ska komma ihåg att alla skolor är olika. Men faktum är att Sverige lägger väldigt mycket pengar på skolan. Vi kommer förmodligen att lägga ännu mer pengar på skolan, från både kommunernas och statens håll. Men det viktiga är också på något sätt att pengarna används rätt. Man kan inte, som politiken har gått ut på hittills, skjuta in pengar efteråt när det är för sent. Vi vill att pengar satsas rätt. Vi vill att man ska få hjälp och stöd så tidigt som möjligt. Då tror vi att utbildningssystemet i stort till och med kan bli billigare än det är i dag. Vi är beredda att satsa mer på skolan. Vi tror att det kommer att bli ganska mycket mer pengar till skolan framöver. Men de pengarna ska användas rätt.

Anf. 119 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Grundskolans uppgift är att ge alla barn kunskap och värderingar för ett gott liv. Det tror jag att vi alla kan vara överens om här i kammaren i dag. Skolan ska förbereda dem för ett liv som vuxna. Samtidigt är skolan också en viktig del för eleverna här och nu. Deras liv är nu, och de har rätt till en god tillvaro i dag. Det är lätt att fastna i ett framtidstänkande när det gäller skolan, att enbart se skolan som en förberedelse för något som ska komma. Det ska vi göra. Men skolpolitiken måste utgå både från elevernas framtid och från nutid. Fru talman! Grundskolan är dessutom obligatorisk. Alla barn i Sverige måste gå till skolan varje dag, vare sig de vill eller inte. Det är därför vår skyldighet att se till att skolan är värd att gå till, att skolan erbjuder en miljö som eleverna känner respekt för och där de själva blir respekterade, där välutbildade lärare stöder eleverna i deras lärande och tar till vara varje elevs möjlighet till utveckling och där elever ges utrymme att vara olika, men också att olika förmågor värderas lika. Fru talman! Ingen skola kan fullfölja sitt kunskapsuppdrag, som är det första uppdrag man har och som är ett oerhört viktigt uppdrag, om eleverna inte känner sig trygga och uppskattade. Det är därför vi kristdemokrater anser att värdegrundsarbetet vid sidan om kunskapsuppdraget är skolans mest grundläggande uppgift. Värdegrundsarbete är ett svårt ord. Det används ofta men ges sällan en innebörd. Värdegrundsarbete handlar om att förmedla och förankra en grundläggande känsla för rätt och fel. Det handlar om att skolan inte ska vara värdeneutral utan ta ställning i olika frågor, som människovärde, demokrati och solidaritet. Skolan ska i ord och praktisk handling förmedla vilka grundläggande värden som utgör basen för vårt samhälle, för relationen mellan människor. Det handlar om människors lika värde, om det okränkbara människovärdet, om omsorgen om de svaga och utsatta, om individers frihet men också om deras integritet. Det här är grundläggande värden som vuxit fram inom många kulturer och traditioner och som ligger till grund för internationella konventioner om mänskliga rättigheter. I en skola där elever och personal känner respekt för varandra och arbetar för det gemensammas bästa känner sig också eleverna trygga. Trygga elever är öppna för ny kunskap. I en skola där eleverna känner sig sedda och uppskattade för sin person minskar risken också för mobbning och utanförskap. Värdegrunden måste kopplas till den egna situationen och det egna beteendet för att bli begriplig, både i den egna vardagen och i stora samhällsfrågor. Vi har sedan i höstas haft ett antal utbildningsdebatter här i kammaren, fru talman. I dessa debatter har jag och mina allianskolleger gång efter annan efterfrågat en socialdemokratisk utbildningspolitik. Vi vill veta vad Socialdemokraterna vill med den svenska skolan. Några svar har vi ännu inte fått. Inte heller när vi läser reservationerna i dagens betänkande om grundskolan kan vi se någon tydlig bild. Rossana Dinamarca gjorde mig väldigt uppmärksam. Hon gav nog det mest uppseendeväckande beskedet i kammaren i dagens debatt. Hon vänder sig till min allianskollega Margareta Pålsson med ett oj, hade hon tittat på motioner som vi skrev i höstas, för ett år sedan. Det tyckte inte Rossana Dinamarca var särskilt bra, därför att det var ju så länge sedan. Men ni har ju reserverat er i utskottsbetänkandet till förmån för era egna motioner. Jag blev verkligen uppmärksam på den kommentaren, och jag undrar: Menar Rossana Dinamarca att de här motionerna inte längre gäller? Det var precis det hon lade fram för Margareta Pålsson. Jag har i alla fall tagit era reservationer på allvar. Jag har läst dem. Jag har också läst era motioner, eftersom det är ett motionsbetänkande som vi ska debattera i dag. Ännu mer intressant blir det när jag tittar på oppositionens reservationer. Vad vill ni tillsammans göra för skolan? Av alla de 76 reservationerna finns det, precis som flera av mina kolleger har uppmärksammat, två gemensamma reservationer. En där man vill ge eleverna rätt att ompröva betyg och en där man vill anställa genuspedagoger. Det är säkert viktiga områden, men jag ställer ändå frågan: Är det den samlade oppositionens skolpolitik? En av de frågor som tydligast skiljer allianspartierna från Socialdemokraterna i skolpolitiken är synen på fristående skolor. Det är också en av de få frågor inom utbildningspolitiken där vi tydligt kan se vilken linje som Socialdemokraterna driver. Det handlar om förbud, det handlar om åtstramningar och det handlar om begränsningar. Fristående skolor är enligt Socialdemokraterna ett hot. Framför allt är de ett hot mot kommunerna och de kommunala skolorna. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Socialdemokraterna så sällan talar om kvalitet när det handlar om synen på fristående skolor och att man ännu mer sällan ser på de fristående skolorna ur ett elevperspektiv. För oss kristdemokrater är framväxandet av fristående skolor en möjlighet för eleverna och för samhället. Fristående skolor tar till vara människors vilja att göra en insats för samhället, viljan att skapa en skola som efter bästa förmåga fostrar elever för framtiden. Fristående skolor bidrar med mångfald och kvalitet, med valmöjligheter och nytänkande. Friskolor är ofta en viktig kraft för de kommunala skolorna också. Det har vi fått väldigt bra information om i utskottet, inte minst med anledning av den hearing vi hade som handlade om framgångsrika skolor. Det här betyder ju inte att fristående skolor ska ha någon form av gräddfil, absolut inte. Fristående skolor ska verka under samma villkor som kommunala skolor både när det gäller till exempel ekonomiska förutsättningar och skyldigheten att ta emot elever med behov av särskilt stöd. Det kanske allra största hotet i Socialdemokraternas värld är fristående skolor med konfessionell inriktning. Det verkar inte spela någon roll för Socialdemokraterna och Marie Granlund att Skolverket i granskning efter granskning konstaterar att fristående skolor med konfessionell inriktning uppfyller alla lagens krav, det vill säga att eleverna är nöjda och får goda resultat, att eleverna generellt sett känner sig tryggare än i skolor i allmänhet. Nej, Socialdemokraterna och Marie Granlund fortsätter att svartmåla de konfessionella friskolorna. Det är präglat av okunskap, av fördomar, av insinuationer och av rädsla för det som är annorlunda. Jag kan inte tolka det på något annat sätt. Fru talman! Självklart ska dessa skolor följa skollag och förordningar. Självklart ska skolorna vara öppna för inspektion och kvalitetsgranskning. Här gör alliansen en stor insats inom ett område som den förra regeringen aldrig lyckades komma fram till. Därför är det extra beklagligt att Socialdemokraterna fortsätter att misstänkliggöra väl fungerande av eleverna och föräldrarna omtyckta skolor. Fru talman! Grundskolan är en av de största verksamheterna i vårt samhälle. Nästan en miljon elever går varje dag till en skola någonstans i Sverige. Till det kan vi lägga över 90 000 lärare. Jag är därför glad över att vi kristdemokrater tillsammans med våra kamrater i alliansregeringen tar denna fråga på stort allvar. Vi kristdemokrater ger tillsammans med våra kamrater i alliansregeringen skolan en möjlighet till nystart. Vi har börjat med Lärarlyftet, läsa-skriva-räkna-satsningen och en ny skolinspektion. Vi kommer att återkomma med förbättrad lärarutbildning, en ny skollag, ökad status för läraryrket, en värdegrundsstrategi och mycket annat för att fortsätta att stärka skolan nu och för framtiden. Fru talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Anf. 120 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Jag noterade att Gunilla Tjernberg talade mycket väl om olika friskolor. Det brukar vi från Miljöpartiet också göra. Samtidigt vill jag upprepa den fråga jag ställde till Christer Nylander. Om man talar väl om friskolor förpliktar det att man funderar på hur lagstiftningen kan göras bättre. Varför kan inte Kristdemokraterna vara pådrivande för att tidigare än 2010 kan få till stånd en lagstiftning som ger skollagen de verktyg som så länge har efterlysts, nämligen möjligheten att omedelbart stänga de skolor, såväl fristående som kommunala, som inte lever upp till kraven? Jag har hört Skolverket framföra detta krav under lång tid. Vad jag vet har allianspartierna varit positiva tidigare. Varför väntar man? Det är fråga om barn, elever, som utsätts för dåliga skolor. Det borde gå att göra detta tidigare än 2010.

Anf. 121 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Jag vill tacka för att denna fråga har kommit upp igen. Jag uppskattar Mats Pertofts ihärdiga arbete, framför allt politiska arbete, när det handlar om friskolor. Vi är helt överens med Miljöpartiets ambition att säkra att vi även fortsättningsvis får ha ett friskolesystem i Sverige tillsammans med bra kommunala skolor. Jag välkomnar det, och jag är glad att Mats Pertoft är så tydlig i frågan. Det manar gott för framtiden. Ni torde säkert ha någon egen lösning på de ytterligare problem som kan uppstå när ni eventuellt ska samarbeta med nuvarande opposition. Ni är välkomna i allt samarbete med oss i dessa frågor. Jag ska svara på frågan. Jag skulle gärna önska att det kunde gå fortare än det gör. Jag har en ärlig ambition att vi ska få ett tydligt och bra regelverk som möter de behov som handlar om att om en friskola, oavsett riktning, eller en kommunal skola inte följer regelverk och skollag ska åtgärder kunna vidtas. Det som gör att det tar tid, och är ett bekymmer, är att den tidigare regeringen - det har vi hört tidigare i dag - var mer inriktad på att få fram ett regelverk för att stänga friskolor, men man diskuterade aldrig stängning av kommunala skolor som inte heller sköter sig. Det gör att det inte finns något berett arbete över huvud taget utan det måste den här regeringen ta sig an. Det tar tid. Man måste få fram hur de alternativa vägarna ska se ut om en skola måste stängas. Det är en fråga som man absolut inte kan svänga sig med. Den måste få ta den tid den tar. Jag lovar att vi ska driva på i arbetet.

Anf. 122 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Det är glädjande att Gunilla Tjernberg vill driva på arbetet. Jag hoppas bara att det går lite fortare. Det finns möjlighet att koppla ur en fråga ur skollagen och driva den snabbare. Dessutom vore det väl trevligt om vi för en gångs skull kunde förutom att prata om blocköverskridande överenskommelser komma fram till sådana. Jag har under hela eftermiddagen hört företrädare för de borgerliga partierna prata om blocköverskridande överenskommelser. Sedan kommer utbildningsminister Björklund och verkar vara allt annat än inställd på det eftersom han har sagt att han inte tror på sådant. Ni i alliansen bör ta er utbildningsminister i upptuktelse - i tukt och förmaning - och säga till honom att han ska säga det han menar och inte säga det han inte menar. Om han menar blocköverskridande överenskommelser ska han säga det, men om han inte menar det ska han låta bli att ta ordet i sin mun och tydligt stå för detta. Tillsyn och möjligheten att stänga skolor som inte sköter sig vore ett tänkbart ämne för blocköverskridande överenskommelser. Det kunde vara en vägbanare för att få en skolpolitik som inte bara hämmas av de politiska blocken utan skulle hålla lite längre. Det är det som hela Skol-Sverige efterlyser. Kan Gunilla Tjernberg tänka sig att säga till utbildningsminister Björklund att mena allvar med blocköverskridande överenskommelser, till exempel på detta område?

Anf. 123 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Jag har överläggningar nu och då med utbildningsministern. Det är bra sådana. Hela alliansen har konstruktiva samtal med ministern. Där kommer många olika frågor upp. Sedan var det frågan om det borde gå fortare. Jag har kommenterat detta. Det är ett lagförslag. Det handlar om juridik. Det handlar om svåra juridiska avvägningar som kräver tid. Att göra som jag förstår att Mats Pertoft tänkte på, att lyfta ut en del ur skollagen, att få mer ordning och reda i skolan, lugn och ro, gällde en fråga som redan var beredd. Utredningar tar tid. Juridik tar tid. Vi ska göra detta på ett rättssäkert sätt. Jag vill vara med och ta ansvar för att göra det. Därför tar det lite tid. Men jag kan garantera att vi arbetar med frågan. Mats Pertoft tog upp frågan om blocköverskridande överläggningar. Det är svårt att ha en blocköverskridande överläggning med ett parti där du inte vet vad vederbörande vill. Man måste komma till bordet med ett budskap. Det har vi inte fått från Socialdemokraterna. Vi är ljusår från Vänsterpartiet. Det är fullständigt otänkbart. Ja, Mats Pertoft, det är möjligt framöver. Det finns frågor där vi är nära varandra. Jag kommer att ha med mig frågan. Där vi får ett klart politiskt budskap och där vi ser att det finns en viss politisk enighet ser jag en vinst med att ha långsiktiga överläggningar. Ni har gett ett besked, och det ska Miljöpartiet ha kredit för.

Anf. 124 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Först måste jag säga att jag ärligt talat inte riktigt förstod det som Gunilla Tjernberg tog upp mot mig och Vänsterpartiet angående motionerna. Precis som jag sade till Margareta Pålsson handlar det här om 260 motionsyrkanden som har dykt upp från allmänna motionstiden. Vi står naturligtvis bakom alla de motioner som vi har skrivit och lämnat in. Det jag menade var att det inte är yrkanden eller motioner som vi skrivit på liggande propositioner, för då är det en helt annan femma. I morgon ska vi debattera frågan om nya skolmyndigheter, och där har vi skrivit en gemensam motion och dessutom en reservation. Man måste nog skilja lite på motioner från allmänna motionstiden och motioner med anledning av propositioner. Jag vill inte driva den debatten längre, för det känns bara väldigt meningslöst. Låt oss i stället prata om politiken och dess innehåll. Vi har pratat en hel del om fristående skolor, och det har blivit en del fokus på konfessionella skolor. Jag ser ingen skillnad. Jag tycker att det viktiga är att vi får en allsidig undervisning och att skolan är en mötesplats för elever med olika bakgrund. Det är viktigt av en mängd olika orsaker, bland annat att det skapar förståelse. Det är så samhället ser ut, att vi ska vara med varandra, och då är det viktigt att vi möts så tidigt som möjligt för att kunna skapa den förståelsen. Det är därför som vi har drivit en mängd krav, som behandlas bland annat i det här betänkandet, om att man måste se över regelsystemet. Etableringen av fristående skolor har helt enkelt ballat ur. Vi har fått en ökad segregation, en social segregation när det gäller utbildningsbakgrund, och det är inte bra.

Anf. 125 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Jag tror att det var väldigt viktigt för Rossana Dinamarcas, och Vänsterpartiets, egen skull att hon fick möjlighet att göra ett klarläggande av det tidigare framhärdandet att det här bara gällde motioner som var skrivna sedan ett år tillbaka. Vi var nog många som funderade över det påståendet. Nu lämnar vi det. Rossana Dinamarca har förklarat, tagit tillbaka och berättat vad hon egentligen menade. Det visar att det är väldigt viktigt vad vi säger i debatten här i kammaren. När det gäller fristående skolor har jag verkligen läst Vänsterpartiets både reservationer och motioner oerhört noga. Jag kan inte på en enda punkt se att Vänsterpartiet i någon mening i någon form uppskattar fristående skolor. Vänsterpartiet berättar att allt elände som finns när det gäller skolvärlden kommer från fristående skolor. Detta gör Vänsterpartiet utan att ha ett underlag för det man hävdar. Jag tycker att det är att insinuera. Vänsterpartiet får naturligtvis ha uppfattningen att det är dåligt med fristående skolor - det lägger jag mig inte i. Men man hävdar och påstår att fristående skolor är en form som står för det värsta scenario man kan tänka sig inom skolan, att de är mot integration, att de ställer till med orättvisa mellan elever och att de ser till att elever som inte vill synas inte kommer fram i de fristående skolorna. Det är en hel rad påståenden som insinueras från Vänsterpartiet. Jag tar fullständigt avstånd från detta. Det finns ingen grund för det, utan det är en politisk uppfattning som ni har. Jag får respektera er för det - det gör jag - men jag delar inte alls den uppfattningen, tvärtom. Vi ser fristående skolor som en viktig vitamin i skolvärlden.

Anf. 126 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Gunilla Tjernberg kan inte särskilt noga ha läst den motion som vi skrev när det gäller fristående skolor. Där tar vi bland annat upp frågan om vinster. Man kan själv titta på hur vinsterna har sett ut bland de här företagen. Det är inte rimligt att de pengar som vi skattebetalare lägger på de här skolorna ska användas till vinster som läggs i aktieägarnas fickor. De måste komma eleverna till del. De skattemedel som går till skolorna ska komma eleverna till del. Sedan gäller det kvaliteten. Är det bra att en tredjedel av lärarna i fristående grundskolor inte har någon utbildning och att varannan lärare på fristående gymnasieskolor inte har någon utbildning eller behörighet? Är det bra? Det är ingenting som jag står här och fabulerar om. Det är bara att gå in på Skolverkets hemsida och ta ut rapporterna. Jag var inne senast i går, så de ligger nog kvar. Det sades att vi har skapat ojämlikheter. Är det rimligt att de fristående skolorna kan avvisa ett barn med funktionshinder bara för att skolan inte är tillgänglig eller för att man inte vill erbjuda det särskilda stöd som den eleven kan vara i behov av? Är det rimligt att elever stängs ute från den så kallade valfriheten på grund av att fristående skolor inte kan erbjuda det särskilda stöd som vissa elever kan tänkas ha? Det här är inte att fabulera. Vi vet att många kommuner, även sådana där ni sitter med i majoriteten, har sett problem. Man har fristående skolor i sina kommuner men säger att det nu får räcka därför att det får konsekvenser för de elever som väljer att gå i kommunal skola. Konsekvensen blir neddragningar av lärare eller i värsta fall att man tvingas lägga ned skolor. Är det rimligt? Det är ingen fantasi, Gunilla Tjernberg. Det är verkligheten.

Anf. 127 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Ja, var vi befinner oss i verkligheten kanske vi ska be att få en särskild debatt om. Jag ska i alla fall bemöta några av Rossana Dinamarcas frågeställningar. Är det bra att man har lärare som inte har behörighet inom de fristående skolorna? Nej, det är det naturligtvis inte. Det är självklart att det inte är bra. Det är inte heller bra att man har lärare som är obehöriga i den kommunala skolan. Det är oacceptabelt. Vi är den regering som har tagit tag i de här frågorna. Vi lägger fram förslag där vi säger att lärare som anställs i skolan ska vara behöriga. Det gjorde ni aldrig. Vi inför en ny lärarutbildning och en ny rektorsutbildning för att ha pedagogiskt kompetent ledarskap i skolan. Det gjorde ni aldrig. Alliansregeringen tar tag i frågor som ni aldrig klarade av tillsammans med Socialdemokraterna. Vi ska göra ett tryggt, säkert och tydligt regelverk. I mitt anförande, om Rossana Dinamarca lyssnade - det tror jag att hon gjorde - sade jag att det är självklart att fristående skolor också ska ta emot barn med behov av särskilt stöd. Det är någonting som vi tar tag i. Det gjorde ni aldrig. Den här regeringen tar på punkt efter punkt upp de frågeställningar och de bekymmer som Rossana Dinamarca här delar. Men tyvärr gör hon det i opposition. Vi gör det i regeringsställning. Vi tar ansvar för de här frågorna. Vi kommer också att se till att fristående skolor och kommunala skolor har ett tydligt regelverk, som är en tillgång för våra elever, för våra barn. Det är för dem vi är med och skapar en skola som de ska känna att de varje dag vill gå till, varje dag längtar till, och där de känner att de får synas och vara de som de är utifrån den värdegrund som vi har tillsammans.

Anf. 128 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Trots att vi i Sverige har skilt på religion och stat och menar att religiös uppfattning är en privatsak tillåts företag och samfund att starta och driva religiösa friskolor som finansieras med allmänna skattemedel. I dag går ca 9 000 barn och ungdomar i religiösa friskolor, vilket är en ökning med över hundra procent på en tioårsperiod. Om samfund som har en helt annan samhällssyn och värdegrund än vad skollagen ger uttryck för ges möjlighet att starta en friskola anser jag att man skickar en signal att samhället inte sätter barnen i främsta rummet. Det är ett svek mot barn om religiösa sekter tillåts bedriva förskolor, skolor och fritidsanläggningar som stänger in barn i en begränsad tankevärld, där elevernas möjlighet att lära sig att kritiskt granska samhället kan begränsas om skolan styrs av en huvudman som har sin utgångspunkt i en trosuppfattning. Indoktrinering, som lätt blir fallet på flera av dessa skolor, är också ett problem utifrån läroplanens mål om kritiskt granskande. Det är viktigt att värna om det enskilda barnets rätt till allsidig kunskap men också om skolans roll att forma de demokratiska värdena i syfte att utveckla demokratiska samhällsmedborgare. En del av den undervisning som är obligatorisk är den allmänbildande sex- och samlevnadsundervisningen, inklusive information om preventivmedel, som alla elever har rätt till. Det är något som riskerar att uteslutas helt på vissa religiösa friskolor just på grund av den livsåskådning som står bakom skolorna. Sveriges Radio gjorde en granskning av bland annat bidrag som muslimska friskolor i Örebro fick. De fick bidrag som ofta var förknippade med krav på undervisningen. När det gäller en av skolorna i Örebro beskrev rektorn, som då hade slutat på skolan, hur de förbjöds att lyssna på radio och att bönen på eftermiddagen var obligatorisk för barnen, inte frivillig. Rektorns post gicks igenom. Kombinationen av den politik man för på skolområdet och vårdnadsbidrag, som man nu inför, och fri etableringsrätt för fristående friskolor gör att barn kanske aldrig kommer i kontakt med demokratiska värden, inte ens i förskolan. De behöver inte träffa på det svenska språket. När det gäller fristående förskolor finns det heller ingen insynsmöjlighet, och det är ingen anmälningsskyldighet till exempel vid aga av barn. Vi vet att det nyligen har uppmärksammats att man har agat barnen i en av friskolorna i Stockholms stad. I en av de sekter som 2007 tilläts att starta friskolor har man bestämt sig för att man inte får umgås med barn som inte är med i kyrkan. Man får inte titta på tv och lyssna på radio. Man får inte rösta. Jag vet inte ens om man får besöka riksdagen. Man får inte tala i mobiltelefon. Man får inte vara med i facket eller i en förening, och man får inte läsa vid universitetet. Men man får starta friskola. År 2005 sade Nyamko Sabuni: Religiösa skolor hör inte hemma i ett upplyst sekulärt samhälle. Vill föräldrar fostra sina barn enligt den religion de bekänner sig till är de fria att göra detta på barns fritid inom ramen för sina samfund och organisationer. Skolans uppgift ska vara att fostra självständiga och kritiskt tänkande individer. Jag håller med Sabuni. Det är jättebra. Men det här var 2005. År 2005 sade också den nuvarande skolministern Jan Björklund att inga nya tillstånd för religiösa friskolor borde beviljas. År 2007 fick då Plymouthbröderna tillstånd. Jag ska avsluta mitt anförande med att säga att jag menar att religiösa friskolor bidrar till ökad segregation och motverkar elevernas rätt till objektiv och allsidig undervisning. Genom skärpta regelverk och uppföljning vill jag öka insynen.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2008-04-17
Förslagspunkter: 74, Acklamationer: 64, Voteringar: 10

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Skolstart

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub566 yrkandena 12 och 13.
      • Reservation 1 (mp)
    2. Antagningsprov vid urval

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub353 yrkande 12.
      • Reservation 2 (v)
    3. Närhetsprincipen i grundskolan

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub353 yrkande 13.
      • Reservation 3 (v)
    4. Skolans värdegrund

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub285, 2007/08:Ub306 yrkande 2, 2007/08:Ub349, 2007/08:Ub407, 2007/08:Ub482, 2007/08:Ub488, 2007/08:Ub516 yrkande 1 och 2007/08:Ub536.
      • Reservation 4 (s)
      • Reservation 5 (v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (s)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0100030
      m800017
      c26003
      fp180010
      kd17007
      v00184
      mp15004
      Totalt1561001875
      Ledamöternas röster
    5. Jämställdhet i skolors kvalitetsredovisningar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub511 yrkande 8.
      • Reservation 6 (s)
    6. Avgiftsfri undervisning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub283, 2007/08:Ub345, 2007/08:Ub445, 2007/08:Ub479 och 2007/08:Ub506.
      • Reservation 7 (s)
    7. Avgiftsfria måltider

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi268 yrkande 2.
      • Reservation 8 (v)
    8. Skolavslutningar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub307.
    9. Skolskjuts

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub339, 2007/08:Ub374 och 2007/08:Ub566 yrkande 25.
      • Reservation 9 (mp)
    10. Ansvaret för skolan

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub225, 2007/08:Ub259 och 2007/08:Ub387.
    11. Särskild statlig satsning

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub511 yrkande 3.
      • Reservation 10 (s)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 10 (s)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0101029
      m800017
      c26003
      fp180010
      kd17007
      v00184
      mp15004
      Totalt1561011874
      Ledamöternas röster
    12. Anmälningsplikt för skolpersonal

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub543.
      • Reservation 11 (s)
    13. Elev- och föräldrainflytande

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub305 yrkande 9, 2007/08:Ub361, 2007/08:Ub372, 2007/08:Ub396, 2007/08:Ub535 och 2007/08:Ub566 yrkandena 15, 17 och 19.
      • Reservation 12 (s)
      • Reservation 13 (v)
      • Reservation 14 (mp)
    14. Friskolorna som del av det gemensamma skolväsendet

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub301, 2007/08:Ub359, 2007/08:Ub466 och 2007/08:Ub511 yrkande 1.
      • Reservation 15 (s)
    15. Nationell minoritetsskola

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub400 och 2007/08:Ub475.
    16. Skärpta regler för godkännande av friskola

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub277, 2007/08:Ub367 och 2007/08:Ub523.
    17. Kommunernas inflytande över friskoleetablering

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub218, 2007/08:Ub353 yrkande 3, 2007/08:Ub366, 2007/08:Ub398, 2007/08:Ub401, 2007/08:Ub471, 2007/08:Ub509, 2007/08:Ub511 yrkande 10 och 2007/08:Ub521.
      • Reservation 16 (s)
      • Reservation 17 (v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 17 (v)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0110029
      m800017
      c26003
      fp180010
      kd17007
      v01804
      mp13015
      Totalt1541910175
      Ledamöternas röster
    18. Tydligare konsekvensbeskrivningar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub353 yrkande 4.
      • Reservation 18 (v)
    19. Skolverkets bedömning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub353 yrkande 5 och 2007/08:Ub516 yrkande 2.
      • Reservation 19 (s, v)
    20. Stopplag för etablering av friskolor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub353 yrkande 1.
      • Reservation 20 (v)
    21. Avgift för Skolverkets prövning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub353 yrkande 2.
      • Reservation 21 (v)
    22. Privatisering av kommunala skolor

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub203, 2007/08:Ub353 yrkande 7 och 2007/08:Ub505.
      • Reservation 22 (s)
      • Reservation 23 (v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 22 (s)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0100030
      m800017
      c26003
      fp170011
      kd17007
      v00184
      mp14104
      Totalt1541011876
      Ledamöternas röster
    23. Ersättning till fristående skolor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub219, 2007/08:Ub269, 2007/08:Ub353 yrkande 10 och 2007/08:Ub467.
      • Reservation 24 (v)
    24. Överskott i verksamheten

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub353 yrkande 9 och 2007/08:Ub511 yrkande 11.
      • Reservation 25 (s)
      • Reservation 26 (v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 25 (s)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0101029
      m800017
      c25004
      fp180010
      kd17007
      v00184
      mp13204
      Totalt1531031875
      Ledamöternas röster
    25. Tillsyn av fristående skolor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub249, 2007/08:Ub255, 2007/08:Ub403, 2007/08:Ub456, 2007/08:Ub458 och 2007/08:Ub511 yrkande 9.
      • Reservation 27 (s)
    26. Återkallande av godkännande

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub353 yrkande 6, 2007/08:Ub483 och 2007/08:Ub516 yrkande 3.
      • Reservation 28 (s, v)
      • Reservation 29 (mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 29 (mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0010030
      m800017
      c26003
      fp180010
      kd17007
      v00184
      mp01504
      Totalt1411511875
      Ledamöternas röster
    27. Alternativa läroplaner och kursplaner

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub566 yrkandena 5 och 6.
      • Reservation 30 (mp)
    28. Profilklasser m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub566 yrkandena 7 och 9.
      • Reservation 31 (mp)
    29. Nationell timplan

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub566 yrkande 11.
      • Reservation 32 (mp)
    30. Pedagogisk mångfald

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub216 och 2007/08:Ub566 yrkande 14.
      • Reservation 33 (mp)
    31. Modern teknik i undervisningen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub317.
      • Reservation 34 (s)
    32. Kunskapsmål

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub511 yrkande 4.
      • Reservation 35 (s)
    33. Nationella prov

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub273 yrkandena 1 och 2, 2007/08:Ub511 yrkande 5 och 2007/08:Ub566 yrkande 10.
      • Reservation 36 (s)
      • Reservation 37 (mp)
    34. Läxläsning i skolan

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub511 yrkande 13 och 2007/08:Ub531.
      • Reservation 38 (s)
    35. Individanpassad undervisning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub315, 2007/08:Ub347, 2007/08:Ub362, 2007/08:Ub480 och 2007/08:Ub566 yrkandena 1 och 2.
      • Reservation 39 (mp)
    36. Stöd till elevskyddsombud

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub305 yrkande 4 och 2007/08:Ub566 yrkande 18.
      • Reservation 40 (v)
      • Reservation 41 (mp)
    37. Pojkars och flickors studieresultat

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub566 yrkande 35 och 2007/08:A402 yrkande 36.
      • Reservation 42 (mp)
    38. Betyg

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub371, 2007/08:Ub393 och 2007/08:Ub566 yrkandena 8, 28 och 29.
      • Reservation 43 (mp)
    39. Omprövning av betyg

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub566 yrkande 30.
      • Reservation 44 (s, v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 44 (s, v, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s099130
      m800017
      c26003
      fp180010
      kd17007
      v01804
      mp01504
      Totalt141132175
      Ledamöternas röster
    40. Lärare m.fl.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub508, 2007/08:Ub511 yrkande 6, 2007/08:Ub519 och 2007/08:Ub566 yrkande 34.
      • Reservation 45 (s)
      • Reservation 46 (mp)
    41. Skolledare

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub511 yrkande 7.
      • Reservation 47 (s)
    42. Studie- och yrkesvägledning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub498 yrkande 6.
      • Reservation 48 (s)
    43. Genuspedagoger

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub306 yrkande 3 och 2007/08:Ub566 yrkande 32.
      • Reservation 49 (s, v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 49 (s, v, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1100029
      m800017
      c26003
      fp180010
      kd17007
      v01804
      mp01504
      Totalt142133074
      Ledamöternas röster
    44. Kompetensutveckling av lärare

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:So335 yrkande 31, 2007/08:Ub212 yrkande 3, 2007/08:Ub274 yrkandena 2-4, 2007/08:Ub281, 2007/08:Ub340 yrkande 3, 2007/08:Ub388 yrkandena 2 och 3, 2007/08:Ub422 yrkande 1 och 2007/08:Ub566 yrkande 36.
      • Reservation 50 (v, mp)
    45. Läromedel

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:So294 yrkande 8, 2007/08:Ub212 yrkande 1, 2007/08:Ub330 yrkande 4, 2007/08:Ub404, 2007/08:Ub413 och 2007/08:Ub422 yrkande 6.
      • Reservation 51 (v, mp)
    46. Sponsring

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub224 yrkandena 1 och 2.
      • Reservation 52 (v)
    47. Skolbibliotek

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Kr232 yrkande 2, 2007/08:Kr281 yrkande 7 och 2007/08:Ub369.
      • Reservation 53 (s)
      • Reservation 54 (v)
    48. Litteraturen i skolundervisningen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub338 och 2007/08:Ub493.
    49. Elevhälsa

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub236, 2007/08:Ub305 yrkandena 7 och 8, 2007/08:Ub354, 2007/08:Ub426, 2007/08:Ub461, 2007/08:Ub485, 2007/08:Ub494, 2007/08:Ub518 och 2007/08:Ub527.
      • Reservation 55 (v)
    50. Kost och motion

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub262 yrkande 1, 2007/08:Ub270, 2007/08:Ub368, 2007/08:Ub385 yrkande 1, 2007/08:Ub392 och 2007/08:Ub566 yrkande 20.
      • Reservation 56 (mp)
    51. Lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:So295 yrkande 17 och 2007/08:Ub563.
      • Reservation 57 (v)
    52. Konflikthantering, m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub376, 2007/08:Ub406 och 2007/08:Ub524.
    53. ANT-undervisning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:So316 yrkande 3, 2007/08:Ub320 och 2007/08:Ub424.
    54. Elevernas skolmiljö

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub287, 2007/08:Ub305 yrkande 5 och 2007/08:Ub566 yrkande 26.
      • Reservation 58 (v)
      • Reservation 59 (mp)
    55. Nationellt statistikregister

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub305 yrkande 1.
      • Reservation 60 (v)
    56. Buller

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub298 och 2007/08:Ub566 yrkande 24.
      • Reservation 61 (mp)
    57. Elever med funktionshinder

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub305 yrkande 6, 2007/08:Ub353 yrkande 8, 2007/08:Ub383 och 2007/08:Ub419.
      • Reservation 62 (v)
    58. Elevskyddsombud

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub305 yrkandena 2 och 3, 2007/08:Ub457 och 2007/08:Ub566 yrkandena 21-23.
      • Reservation 63 (v)
      • Reservation 64 (mp)
    59. Kultur- och musikskolor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Kr281 yrkandena 4-6, 2007/08:Ub256 och 2007/08:Ub542 yrkande 1.
      • Reservation 65 (s)
      • Reservation 66 (v)
    60. Vissa inslag i undervisningen i svenska

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub227 och 2007/08:Ub348.
    61. Modersmål

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub280, 2007/08:Ub284, 2007/08:Ub453 och 2007/08:Ub566 yrkande 31.
      • Reservation 67 (s)
      • Reservation 68 (mp)
    62. Idrott

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub201, 2007/08:Ub208, 2007/08:Ub233, 2007/08:Ub235, 2007/08:Ub237, 2007/08:Ub240, 2007/08:Ub291, 2007/08:Ub318, 2007/08:Ub394, 2007/08:Ub473, 2007/08:Ub476, 2007/08:Ub528 och 2007/08:Ub568.
    63. Hem- och konsumentkunskap

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub202, 2007/08:Ub253, 2007/08:Ub385 yrkande 2, 2007/08:Ub501 och 2007/08:Ub567.
    64. Sex och samlevnad

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub290, 2007/08:Ub330 yrkande 5, 2007/08:Ub358, 2007/08:Ub498 yrkande 13 och 2007/08:Ub537 yrkandena 2 och 3.
    65. HBT-frågor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:U304 yrkande 4, 2007/08:So335 yrkande 32, 2007/08:Ub422 yrkandena 2-5 och 2007/08:Ub566 yrkande 37.
      • Reservation 69 (v, mp)
    66. Naturskolor och utomhuspedagogik

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub557 yrkandena 1, 3 och 4 samt 2007/08:Ub566 yrkande 27.
      • Reservation 70 (mp)
    67. IT-kunskap

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ju237 yrkande 2, 2007/08:Ub234, 2007/08:Ub360, 2007/08:Ub464 och 2007/08:T548 yrkande 7.
      • Reservation 71 (v)
    68. Skola och näringsliv

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fi240 yrkande 3, 2007/08:Sk276 yrkande 1, 2007/08:Sk319 yrkande 1, 2007/08:Ub264, 2007/08:Ub435 och 2007/08:Ub447.
    69. Artkunskap

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub451.
      • Reservation 72 (mp)
    70. Feministiskt självförsvar

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub306 yrkande 1.
      • Reservation 73 (v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 73 (v)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1010029
      m800017
      c26003
      fp180010
      kd17007
      v01804
      mp14104
      Totalt25619074
      Ledamöternas röster
    71. Ämnesfrågor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub206, 2007/08:Ub220, 2007/08:Ub228, 2007/08:Ub246, 2007/08:Ub309, 2007/08:Ub322, 2007/08:Ub340 yrkandena 1 och 2, 2007/08:Ub391, 2007/08:Ub411, 2007/08:Ub420, 2007/08:Ub561 och 2007/08:Ub569 yrkandena 1 och 2.
    72. Rätt till fritidshem

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub229 yrkandena 1 och 2.
      • Reservation 74 (v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 74 (v)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1001029
      m800017
      c26003
      fp170011
      kd17007
      v01804
      mp15004
      Totalt25519075
      Ledamöternas röster
    73. Utveckla kvaliteten på fritidshemmen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ub389, 2007/08:Ub511 yrkande 12 och 2007/08:Ub534.
      • Reservation 75 (s)
    74. Aktivitets- och läxläsningssatsningar på fritidshem

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub511 yrkande 14.
      • Reservation 76 (s)