Gymnasieskolan

Utbildningsutskottets betänkande 2011/12:UbU15

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 30 maj 2012

Beslut

Riksdagen vill ha bättre studie- och yrkesvägledning i gymnasiet (UbU15)

Studie- och yrkesvägledning är viktigt för att undvika felaktiga val som kan leda till onödiga kostnader för individen och samhället. Riksdagen vill därför i ett tillkännagivande att regeringen förbättrar studie- och yrkesvägledningen i gymnasieskolan.

Studie- och yrkesvägledning är av stor betydelse för att underlätta den enskildes studie- och yrkesval. En väl fungerande studie- och yrkesvägledning kan bidra till att fler elever väljer en utbildning som motsvarar deras förväntningar och behov. Det också kan bidra till att förbättra genomströmningen i gymnasieskolan. Riksdagen anser också att det är viktigt att förbättra kontakterna mellan utbildning och arbetsliv inom både högskoleförberedande program och yrkesprogram.

Riksdagen sa vidare nej till övriga motioner från allmänna motionstiden 2011 om gymnasieskolan.

Utskottets förslag till beslut: Utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen bör vidta de åtgärder som behövs för att förbättra studie- och yrkesvägledningen i gymnasieskolan. Därmed bifaller riksdagen motion 2011/12:Ub458 yrkande 14. Övriga motioner avstyrks.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Hela betänkandet

Betänkande 2011/12:UbU15 (pdf, 326 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

38 motioner

Motioner från ledamöterna

motion 2011/12:Kr223 Värdeburen tillväxt av Ann-Kristine Johansson m.fl. (S)
motion 2011/12:Kr297 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid av Berit Högman m.fl. (S)
motion 2011/12:So658 Barn som lever under utsatta livsvillkor av Magnus Ehrencrona m.fl. (MP)
motion 2011/12:Ub201 Kostnadsfri och näringsrik mat till gymnasieelever av Jabar Amin m.fl. (MP)
motion 2011/12:Ub203 Körkortsutbildning av Ann-Kristine Johansson (S)
motion 2011/12:Ub207 Ung Företagsamhet av Åsa Lindestam (S)
motion 2011/12:Ub211 Arbetslivskunskap i gymnasieskolan av Christer Engelhardt (S)
motion 2011/12:Ub215 En gymnasieskola med möjligheter för alla av Christina Karlsson (S)
motion 2011/12:Ub218 Ökat behov av bergarbetare av Kenneth Johansson (C)
motion 2011/12:Ub235 Likvärdig skola för ensamkommande flyktingungdomar av Margareta Cederfelt (M)
motion 2011/12:Ub236 Utbildning i kost- och näringslära av Susanne Eberstein och Eva Sonidsson (S)
motion 2011/12:Ub247 Utbildningsbehov för att hantera skogsråvaror av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (S)
motion 2011/12:Ub264 Möjlighet att höja sitt gymnasiebetyg av Mats Gerdau (M)
motion 2011/12:Ub273 Högskolebehörighet för alla gymnasieelever av Mats Pertoft (MP)
motion 2011/12:Ub274 Elevkårer av Esabelle Dingizian (MP)
motion 2011/12:Ub296 Nationella idrottsutbildningar av Christer Engelhardt (S)
motion 2011/12:Ub305 Pensionskunskap i gymnasieskolan av Krister Örnfjäder (S)
motion 2011/12:Ub326 Lokala skolstyrelser av Johan Löfstrand och Fredrik Lundh Sammeli (S)
motion 2011/12:Ub338 En nationell strategi för karriärvägledning av Helena Bouveng och Mats Gerdau (M)
motion 2011/12:Ub339 Peer-review av utbildning av Finn Bengtsson och Per Bill (M)
motion 2011/12:Ub341 Lagen om registerkontroll av Fredrik Lundh Sammeli och Hannah Bergstedt (S)
motion 2011/12:Ub344 Flexibilitet för gymnasiekompetens av Jabar Amin m.fl. (MP)
motion 2011/12:Ub350 Förbättrade möjligheter till praktik för skolelever av Anton Abele (M)
motion 2011/12:Ub369 Demokratisk skolning och elevinflytande av Pia Nilsson (S)
motion 2011/12:Ub370 Fortbildning för gymnasielärare av Pia Nilsson (S)
motion 2011/12:Ub401 Praktik under studietiden av Pia Nilsson (S)
motion 2011/12:Ub408 Gymnasieutbildning och arbetsmarknadsbehov av Jasenko Omanovic och Ingemar Nilsson (S)
motion 2011/12:Ub429 Drogtester i skolan av Christian Holm och Pia Hallström (M)
motion 2011/12:Ub431 God kontakt mellan elever, skolor och vårdnadshavare av Lotta Finstorp (M)
motion 2011/12:Ub450 Breddad ingång till gymnasieskolans yrkesprogram av Anna-Lena Sörenson m.fl. (S)
motion 2011/12:Ub458 Politik för gymnasieskolan av Mikael Damberg m.fl. (S)
motion 2011/12:Ub463 Drogtester i gymnasieskolan av Elisabeth Svantesson (M)
motion 2011/12:Ub467 Elevers rätt till kunskaper av Ylva Johansson m.fl. (S)
motion 2011/12:Ub471 Utbildning i hotell- och restaurangbranschen av Börje Vestlund m.fl. (S)
motion 2011/12:Ub484 Nationell kursplan för barnskötare av Lena Hallengren (S)
motion 2011/12:Ub514 Gymnasiets inriktningar av Christer Adelsbo och Peter Jeppsson (S)
motion 2011/12:Ub517 Inrättande av en tvärvetenskaplig gymnasieutbildning av Peter Rådberg m.fl. (MP)
motion 2011/12:Ub518 Estetiska ämnen även i gymnasiet av Tina Ehn (MP)

Beredning

Beredning i utskottet: 2012-03-29
Justering: 2012-04-26
Betänkande publicerat: 2012-05-09
Trycklov: 2012-05-07

Reservationer 21
Betänkande 2011/12:UbU15

Utbildningsutskottet vill ha bättre studie- och yrkesvägledning i gymnasiet (UbU15)

Studie- och yrkesvägledning är viktigt för att undvika felaktiga val som kan leda till onödiga kostnader för individen och samhället. Utbildningsutskottet vill därför att regeringen förbättrar studie- och yrkesvägledningen i gymnasieskolan.

Studie- och yrkesvägledning är av stor betydelse för att underlätta den enskildes studie- och yrkesval. En väl fungerande studie- och yrkesvägledning kan bidra till att fler elever väljer en utbildning som motsvarar deras förväntningar och behov. Det också kan bidra till att förbättra genomströmningen i gymnasieskolan. Utskottet anser också att det är viktigt att förbättra kontakterna mellan utbildning och arbetsliv inom både högskoleförberedande program och yrkesprogram.

Utskottet föreslår vidare att riksdagen säger nej till övriga motioner från allmänna motionstiden 2011 om gymnasieskolan.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2012-05-24

Webb-tv Debatt om förslag: Gymnasieskolan

24 maj 2012
Debatt om förslag 2011/12:15

Dokument från debatten

2012-05-24

Protokoll för debatten

Caroline Helmersson Olsson (S)

Anf. 91 Caroline Helmersson Olsson (S)

Herr talman! Jag tycker att det vore bra och viktigt om vi kom överens mellan partierna om skolpolitiken. Jag tror på att varje barn och ungdom i det här landet skulle tjäna på om vi kom överens om att vi måste ha högre ambitioner och att vi måste se till att höja kunskapsresultaten, minska avhoppen och öka likvärdigheten. Jag tror också att vi på så sätt skulle få allmänhetens förtroende så att man litar på att i den svenska skolan kommer alla elever och studenter att kunna nå hundra procent av sin förmåga. I dagens debatt om gymnasieskolan vill jag därför först lyfta upp två saker som vi faktiskt är överens om. Ett enigt utskott bifaller vårt yrkande om att regeringen bör vidta de åtgärder som behövs för att förbättra studie- och yrkesvägledningen. Med dagens många valmöjligheter behöver eleverna god information om vilka vidare studie- och karriärmöjligheter olika studieval ger. I dagens uppdelade gymnasieskola, där eleverna som går ett yrkesprogram måste använda sitt individuella val eller läsa ett utökat program för att nå grundläggande behörighet, är det särskilt viktigt att man får information om detta helst innan men senast i årskurs 1. Den andra saken vi är överens om handlar om den nya betygsskalan och antagningen till högre utbildning. När man byter betygsskala är det viktigt att övergången blir rättvis så att alla ungdomar som börjar i den nya gymnasieskolan har samma chans som äldre ungdomar att komma in på den utbildning de drömmer om. Därför har vi föreslagit att det ska bli rättvisa övergångsregler. Visserligen har utskottsmajoriteten avslagit vårt yrkande i det här betänkandet, men vi är överens med regeringen. Det är en bra början. Herr talman! Utbildning är nyckeln till framtidens jobb och konkurrenskraft men också till människors frihet att forma sina liv. Ska vi möta utmaningarna som ett modernt land måste vi investera i utbildning här och nu. I dag krävs en gymnasieutbildning för att få ett jobb och för att klara sig i ett alltmer komplext och kunskapsintensivt samhälle. Statistiken visar entydigt att personer som inte slutför gymnasiestudierna löper större risk att långvarigt hamna utanför arbetsmarknaden. Vi har en hög ungdomsarbetslöshet i Sverige samtidigt som vi har branscher som inte hittar utbildad arbetskraft. Det leder till slutsatsen att vi måste göra allt vi kan för att ungdomar ska komma in på gymnasiet och också slutföra sina studier. I det sammanhanget blir det helt obegripligt att regeringen sparar 675 miljoner på gymnasieskolan bara i år. Det motsvarar nästan 1 400 lärartjänster eller 808 kronor mer i månaden i lönekuvertet om man så vill. Regeringens argument för att spara dessa pengar redan år ett i genomförandet av gymnasiereformen håller inte. När jag är ute på besök på gymnasieskolorna vittnar många rektorer om att det är tvärtom. Man bedriver faktiskt undervisning i två olika system just nu. Gymnasiet är en viktig nyckel till framtiden som vi behöver stärka och modernisera. Vi måste rusta våra ungdomar för framtiden, öka likvärdigheten och se till att det inte har så stor betydelse var du kommer ifrån eller vilka föräldrar du valt. Jag tror faktiskt att alla kan bli akademiker. Med rätt förutsättningar går det. Om vi inte tror och förväntar oss det utan gör på något annat sätt och sorterar in människor i olika fack riskerar vi att missa många talanger. Jag vill i det sammanhanget nämna en positiv sak: Högskolan i Gävle som nu startar landets första högskoleutbildning för personer med utvecklingsstörning. Det är jätteroligt! Däremot tror jag inte att alla vill bli akademiker. Det vore inte ens önskvärt. Det finns ett stort behov av utbildad arbetskraft bland annat inom äldreomsorgen - världens bästa jobb, jag lovar er. Det finns också brist inom industrin och hantverksområdet. Vi skulle behöva betydligt fler som söker sig till de utbildningarna nu. I stället ser vi ett kraftigt ras. Ungdomar söker sig i stället till högskoleförberedande program då de förmodligen vill ha alla dörrar öppna för framtiden. Men ser det ut så i morgon för de olika branscherna och för de olika individerna? Det vet varken vi eller de, och därför måste gymnasieskolan ge bästa möjliga förutsättningar för både arbete och fortsatta studier, både nu och senare i livet. Jag tror inte heller på det där med handens eller hjärnans kompetens som det brukar talas om ibland. Det finns inga sådana människor, och det finns inte heller sådana jobb. Det är både och - och lite till. Jag vill yrka bifall till vår reservation 5 om högskolebehörigheten. Herr talman! Vi brukar kritisera utbildningsministern för att mer titta bakåt än att se framtiden. Det är visserligen sant, men jag kan avslöja att jag gör så själv ibland, inte för att hitta lösningarna men för att se på historien och lära för framtiden. Min pappa gick i Vadsbro skola i sex år. Han har berättat för mig att han inte fick vara med på alla lektioner. Det var så att magisterns potatisland och bikupor skulle skötas. När jag frågade varför det var just han som skulle göra det svarade han: Jag vet inte. Men det var nog så att statarungar var statarungar, och prästens och storbondens ungar var någonting annat. Farsan fick sedan gå ett år till i skolan, men det där med realen var det aldrig tal om. Dels fattades det kunskaper efter timmarna i potatislandet, men sedan behövde farfar också ha in pengar till familjen så han fick börja som dräng, farsan. Sedan dess har vi verkligen gjort en resa i det här landet. Vi bestämde oss för en skola som skulle kompensera de fattiga ungarnas hemförhållanden så att vi till och med kunde skicka statarungarna till universiteten. Varför berättar jag det här? Jo, jag tycker att det är viktigt att påminna sig om att det inte är så himla länge sedan som förväntningar och förutsättningar spelade en väldigt stor roll. Faktum är att jag är rädd för att vi går bakåt i stället för att fortsätta att utveckla Sverige till en modern kunskapsnation. Det är det vi ska göra. Jag ser att tiden går, men jag måste bara nämna en sak till, och det är de olika behörighetskraven för att komma in på de högskole- eller de yrkesförberedande programmen. Det handlar om tolv respektive åtta ämnen. Det ger en stark signal till både elever och föräldrar om vilken ambitionsnivå olika elever ska lägga sig på och vilka förväntningar man har på sig, vilket i förlängningen påverkar deras yrkesval. Att dra en gräns häremellan är inte bra och det är inte befogat. Det borde vara lika. Jag vill också yrka bifall till vår reservation om behörigheten till de nationella programmen.

Jabar Amin (MP)

Anf. 92 Jabar Amin (MP)

Herr talman! En del av debatten om gymnasieskolan handlar om de alltför många avhoppen. Alldeles för många unga lämnar i dag tonåren utan en fullständig gymnasieutbildning. Andelen som fem år efter det att de har börjat gymnasiet fortfarande inte har slutbetyg har varit konstant under de senaste åren. Var fjärde elev saknar slutbetyg. Den här regeringen har inte lyckats att ändra på detta, trots hög svansföring. En termin efter det att den nya gymnasieskolan trätt i kraft kunde vi läsa om förslaget att införa en ett- eller tvåårig yrkesutbildning med möjlighet att välja bort alla de teoretiska ämnena. Regeringens förslag för att få fler unga att ta sig igenom gymnasieskolan är att förkorta och förenkla utbildningarna i stället för att garantera skolorna och eleverna de resurser och det stöd som de behöver. Som nämndes även av Caroline Helmersson Olsson tidigare i hennes anförande skar regeringen 700 miljoner på gymnasieskolan för 2012, och nya nedskärningar väntar de kommande åren. Det är definitivt fel väg att gå. Även om mer resurser inte löser alla skolans utmaningar skapar brist på resurser svåra hinder för skolan att möta varje elev och ge eleverna de verktyg som behövs för att klara av skolan. Herr talman! Regeringens eget recept för att minska avhoppen, förutom nedskärningarna förstås, har varit dess lärlings- och yrkesprogram. Men varken yrkesprogrammen eller lärlingsutbildningarna i gymnasiet har blivit den succé som regeringen har hoppats på. Lärlingsförsöket instiftades 2008 med ambitionen att fler elever skulle lämna skolan med en fullständig utbildning. Tre år senare blev försöket med lärlingsutbildning permanent, innan ens en första ordentlig utvärdering hade gjorts. Skolverket visar nu att redan under det första studieåret hade var fjärde elev slutat, och endast 44 procent av eleverna i den första kullen fick ett slutbetyg efter tre års studier. Det är inte något bra betyg för en utbildningsreform som instiftades för att lösa just problemen med avhoppen. Det är rent av ett bottenbetyg för regeringen. När regeringen 2011 lade fram sitt förslag om en permanent lärlingsutbildning var flera remissinstanser oroliga för att det skulle bli svårt att kvalitetssäkra den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen. Krav på bland annat handledarutbildning för de företag som tog emot lärlingar avvisades då av regeringen. Vi i Miljöpartiet var noga med att poängtera att kvaliteten på den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen måste garanteras. Handledarens kompetens var för vår del helt central, därför att den elev som går på ett yrkesprogram eller en lärlingsutbildning är elev även under den del av utbildningen som är arbetsplatsförlagd. De rättigheter som eleven har i skollagen har eleven lika stor rätt till även på arbetsplatsen. Därför behöver skolorna säkerställa att handledarna genomgår en obligatorisk handledarutbildning för att sedan vara ansvariga för elever som genomgår gymnasial lärlingsutbildning. Herr talman! Gymnasieskolans yrkesprogram och lärlingsutbildning är i grunden bra inslag i det svenska skolväsendet. Det är självklart bra om en tätare samverkan mellan arbetsliv och skola kan främjas och fler unga människor kan gå från skolan ut i arbetslivet tillräckligt förberedda och rustade med rätt kompetens. Slarvigt genomförda reformer riskerar däremot att försämra snarare än förbättra relationen och kopplingen mellan arbetslivet och skolan. Utbildningsvägarna får aldrig vara återvändsgränder och leda till stängda dörrar. Vägen till arbetslivet och karriären är inte spikrak för de flesta. Yrken som sjuksköterska, förskollärare, lantmätare, skogsmästare har tidigare haft en yrkesbas bland dem som först gått yrkesförberedande program och sedan varit yrkesverksamma innan de började med sina högskolestudier. Undersköterskor har kunnat bli sjuksköterskor, barnskötare har kunnat bli förskollärare och skogsarbetare har kunnat bli skogsmästare. Den naturliga vidareutbildningen och karriärmöjligheten är nu på väg att försvinna eftersom behörigheten att läsa vidare inte längre är självklar i regeringens nya gymnasieskola. För att motverka att dörren helt stängs för elever på yrkesprogrammen har till exempel Landsbygdsdepartementet avsatt resurser för ett skogligt basår. Genom att gymnasister från andra program kan läsa skogliga ämnen under ett år ska de kunna bli behöriga till skogsmästarprogrammet. Det regeringen tar bort från den ena delen får en annan myndighet anstränga sig för att återskapa. Ni hör själva hur tokigt det låter. De senaste tre åren har antalet sökande till gymnasiernas yrkesprogram minskat med 25 procent. Särskilt drabbade är industri- och handelsprogrammen som sett att sökandeantalet minskat med över 40 procent. Svensk industribas hotas därmed likaväl som en stor grupp unga som bara hamnar allt längre från arbetsmarknaden. Om vi vill ha hög kvalitet i gymnasieskolan måste det vara enkelt för den byggelev som vill gå vidare och bli byggingenjör att göra det eller för den elev från industritekniska programmet som vill läsa till maskiningenjör att göra det. När den dörren stängs flyr också eleverna dessa utbildningar. Vi i Miljöpartiet är de första att beklaga detta. Herr talman! Miljöpartiet har flera viktiga motioner i betänkandet om gymnasieskolan, men för att inte förlänga debatten väljer jag att inte nämna alla våra förslag här. Vi står givetvis bakom dem, men för tids vinnande yrkar jag härmed bifall till enbart reservationerna 5, 7, 8, 9 och 13.

Richard Jomshof (SD)

Anf. 93 Richard Jomshof (SD)

Herr talman! Jag har tidigare konstaterat att andelen elever som lämnar grundskolan med ofullständiga betyg har blivit allt fler. Enligt Skolinspektionen 2009 är det dessutom så att hälften av gymnasieeleverna inte når godkänt i alla kurser. Så många som en tredjedel når inte tillräckliga resultat för att studera vidare på högskolan. Många ungdomar väljer att hoppa av skolan i förtid. Det är klart att det är en mycket allvarlig situation. Det sätter stor press på gymnasieskolan. Det sätter stor press på hela skolsystemet, men framför allt väldigt stor press på samhället. Jag tror att de flesta av oss vet att vi inte behöver gå speciellt långt tillbaka i tiden, några årtionden, för att hamna i en tid då möjligheten att etablera sig på arbetsmarknaden var helt annorlunda än den är i dag. Man kunde hoppa av skolan i förtid. Man kunde ändå få ett jobb, och man kunde ändå hitta sin plats i arbetslivet. Det är klart att det blir betydligt lättare då. Så är det inte i dag. Vi vet att konkurrensen på arbetsmarknaden är stor, har ökat och att det krävs en genomförd gymnasieutbildning för att kunna erhålla ett arbete - med några få undantag. Vi befinner oss i en situation då andelen ungdomar som inte genomför sin gymnasieutbildning ökar. Jag menar att man inte behöver vara någon sorts raketforskare för att inse att situationen är allvarlig och kräver åtgärder. Jag har sagt detta tidigare, och jag säger det igen - det blir mycket upprepningar ibland: Jag och Sverigedemokraterna är positiva till den genomförda gymnasiereformen. Jag tycker att det är bra med en tydlig uppdelning mellan yrkesprogram och högskoleförberedande program. Vi måste säkerställa att våra ungdomar tar sig igenom gymnasieskolan, annars kommer de aldrig att få en grund att stå på. Det är en rättighet som också ska gälla dem som inte kan eller vill bli akademiker. Annars är jag helt säker på att ungdomsarbetslösheten och utanförskapet kommer att växa än mer. Om vi ska säkerställa att alla ungdomar tar sig igenom gymnasieskolan innebär det inte att alla måste ta exakt samma väg. Då är vi helt fel ute. Jag menar att det spelar ingen roll hur mycket man beklagar sig på den rödgröna sidan. Verkligheten är att många ungdomar inte vill studera vidare efter gymnasieskolan. De har efterlyst en yrkesinriktad gymnasieutbildning, en utbildning som ger dem jobb när gymnasieskolan är avklarad. Därför är det helt logiskt att man delar upp gymnasieskolan som i dag, det vill säga att det finns två vägar. Jag menar också att ungdomsarbetslösheten till viss del beror på en sorts överteoretisering som tidigare har skett av gymnasieskolans olika program. Idén om att alla ska ges högskolebehörighet har varit en katastrof för både ungdomarna och arbetsmarknaden. Vi ser resultaten i dag. Ungdomar på yrkesprogrammen har under lång tid fått undermålig undervisning med alltför få inslag av praktik och alltför mycket teori i sina praktiskt inriktade program. Nu har regeringen genomfört några, som jag ser det, välbehövliga förbättringar. Visionen om att alla elever ska vara exakt likadana, att alla elever helst ska bli akademiker, har frångåtts. Än en gång: Alla kan inte och alla vill inte bli akademiker, lika lite som att alla kan eller vill bli hantverkare - eller hundrameterslöpare för den delen. Det finns dock fortfarande mycket att önska. Tyvärr har många gymnasieskolor svårt att hitta praktikplatser till elever på yrkesprogrammen. Matchningen mellan utbildning och näringsliv är långt ifrån perfekt. Kanske är det nödvändigt med en översyn av yrkesprogrammen för att försäkra oss om att utbildningarna motsvarar efterfrågan och så att utbildningarna också leder till jobb. Jag menar dock att det inte bara är yrkesprogrammen som behöver ses över. Även på de högskoleförberedande programmen kan det göras förbättringar. Ett förslag som kommer från Socialdemokraterna som jag tycker är bra gäller att elever som har lätt för sig i skolan och som snabbt tillägnar sig kunskap ska ges möjlighet att läsa enskilda ämnen på högskolenivå. Det är ett bra förslag. Herr talman! Ett system med tydligare uppdelning mellan dels yrkesinriktade, dels studieförberedande program kräver naturligtvis att man senare i livet kan ångra sig. En person som har valt ett yrkesprogram måste naturligtvis få möjlighet att läsa in de ämnen som eventuellt saknas för att kunna sadla om och läsa vidare. Annars ser jag problem med reformen. Då krävs till exempel ett väl utbyggt komvux. Det är bland annat därför som Sverigedemokraterna har valt att skjuta till medel. I vårt fall handlar det om ungefär 9 000 extra platser på komvux. Det här kräver också en bra studievägledning. Det är inte så lätt att göra bra och genomtänkta val som tonåring. Då krävs att man får den hjälp man behöver för att göra de valen, även om man senare ångrar sig - vilket jag i och för sig tror att de flesta någon gång gör. Det är samma sak där. Vi har valt att tillföra medel till studievägledning i hela utbildningskedjan, det vill säga grundskola, gymnasieskola och komvux. Problemet med gymnasiereformen är inte gymnasiereformen som sådan utan snarare att den är underfinansierad. Jag beklagar det. När man nu gör något som är så pass bra vore det beklagligt om reformen till viss del fallerar på grund av glädjekalkyler. Jag hoppas verkligen att man kan tillföra de medel som saknas. Jag tror på reformen. Det är bra jobbat, även om det fortfarande finns saker som kan förbättras. Jag vill yrka bifall till följande reservationer - de är inte så många den här gången, bara fem: 3, 18, 19, 20 och 21.

Rossana Dinamarca (V)

Anf. 94 Rossana Dinamarca (V)

Fru talman! Vad ska jag bli när jag blir stor? Den frågan har vi nog alla funderat över inte bara som små utan säkert också som vuxna. När jag gick på mellanstadiet drömde jag om att bli läkare. När jag gick på högstadiet ville jag bli journalist. När jag läste upp mina betyg på komvux var det för att komma in på lärarutbildningen. Min mamma jobbade på Saab i 36 år innan Saab gick i konkurs. Nu ska hon börja på en omvårdnadsutbildning. Saker och ting händer i livet. Därför är det viktigt med en utbildningspolitik som håller dörrar öppna och erbjuder flera möjligheter. Med den borgerliga regeringen har utbildningspolitiken tagit en annan riktning. Man tvingas att redan som elvaåring staka ut sin väg. Vi vet att ingen elvaåring klarar att göra detta på egen hand. Elever som har välutbildade och välbeställda föräldrar är de som kommer att ha fördelar, något vi ser resultat av redan i dag. Den grundläggande tanken om en likvärdig skola för alla är som bortblåst. I stället har högeralliansen en elitistisk och trångsynt politik som innebär ökad sortering och utslagning. Den nya gymnasieskolan är ett stort steg tillbaka. Man tar ingen hänsyn till den omvärld vi befinner oss i. I dag finns det helt andra krav från arbetslivet, och det finns framför allt helt andra krav från eleverna när det gäller hur deras liv och framtid ska forma sig. Med sin fyrkantiga och föråldrade samhällssyn skapar högerregeringen en gymnasieskola som inte är anpassad till vare sig samhällets eller elevernas behov av kunskaper och färdigheter. Vänsterpartiet anser att fler elever måste få möjlighet att nå målen i gymnasieskolan. Såväl grund- som gymnasieskolan måste ta ett större ansvar för elevernas lärande. Regeringen lägger däremot hela ansvaret för måluppfyllelsen på eleverna själva genom att höja behörighetskraven till gymnasieskolans högskoleförberedande program utan att erbjuda eleverna mer och bättre hjälp. De nya behörighetsreglerna kommer inte att leda till att eleverna får bättre kunskaper eller att fler elever når målen. Däremot ökar sorteringen och utslagningen. Vänsterpartiet anser att det går att ställa höga krav om eleverna får tillräckliga förutsättningar. Vi vill hålla fast vid ambitionen att ge alla elever i gymnasieskolan så goda kunskaper som möjligt och anser därför att alla nationella program ska ge grundläggande högskolebehörighet. Alla vill inte bli akademiker och kommer inte heller att bli det, men varför ska man tvingas bestämma det redan vid 15 års ålder? Att få behörighet att studera vid högskola innebär inget tvång. Det innebär en möjlighet för människor att välja själva. Regeringen vill inte ge alla gymnasieelever den möjligheten utan vill sortera eleverna så tidigt som möjligt och bevara akademin åt eliten. Regeringen säger sig vilja uppvärdera yrkesutbildningarna, men i själva verket visar man stort förakt för de elever som väljer ett yrkesinriktat program: De är skoltrötta, vet inte vad de vill och ska därför inte behöva bry sina hjärnor med sådant som samhällskunskap eller svenska. Trots att den nya gymnasieskolan bara har ett knappt läsår på nacken har elevernas signaler varit tydliga. Söktrycket på yrkesprogrammen har rasat, för att nu inte tala om lärlingsprogrammen, där varannan elev hoppar av på grund av missnöje med kvaliteten. Vänsterpartiet anser att en modern gymnasieskola inte ska dela upp elever utifrån den föråldrade principen om de har ett gott läshuvud eller inte och därmed tidigt låsa in ungdomar i ett fack. Vi arbetar därför för en gymnasieskola som inkluderar alla och ger alla samma möjligheter. Därför måste alla program på gymnasieskolan ge eleverna förmåga att ta initiativ och lösa såväl teoretiska som praktiska problem, att tänka kritiskt, att ifrågasätta etablerade sanningar och att kunna arbeta både självständigt och tillsammans med andra. Det handlar om kunskaper som är nödvändiga i arbets- och samhällslivet, och som en bonus ger de även möjlighet att studera vidare. Lösningen är inte att ge gymnasieeleverna sämre kunskaper utan mer resurser och fler lärare för att alla ska nå de kunskapsmål som redan finns. Enligt statistik från SCB har omkring 60 procent av dagens gymnasieelever planer på att börja läsa på högskolan. På omvårdnadsprogrammet är det omkring 75 procent av eleverna som har sådana planer. Det är endast naturvetenskapsprogrammet som har en högre andel elever som tänker läsa vidare. Det innebär att många kanske känner sig tvingade att välja ett högskoleförberedande program trots att de också är intresserade av ett särskilt yrke. Utifrån den sociala struktur som i dag råder på de olika nationella programmen är det lätt att konstatera att den sociala snedrekryteringen på högskolan kommer att öka med regeringens nya gymnasieskola. Regeringen hänvisar till att man ska ha rätt att läsa in högskolebehörigheten inom ramen för ett yrkesprogram, men det är ett betydligt sämre alternativ än att gå ett högskoleförberedande program. Elever på yrkesprogram måste utnyttja det individuella valet eller ett utökat program för att läsa in de poäng som krävs för att få högskolebehörighet. Ändå kommer de inte att kunna konkurrera om studieplatser på högskoleutbildningar eftersom de inte ges någon möjlighet att läsa kurser som ger meritpoäng. De får även mindre utrymme att läsa in den särskilda behörighet som krävs för många högskoleutbildningar. Även de som läser in högskolebehörighet inom vuxenutbildningen får svårt att konkurrera om platser eftersom de hamnar i en särskild kvotgrupp i urvalet till högskolan. Varför ska dessa elever behöva gå en omväg och läsa mer? Varför inte ge alla rätten till en fullständig gymnasieutbildning? Till skillnad från regeringen anser vi i Vänsterpartiet att kunskap är en demokratisk rättighet och därför ska vara till för alla. För Vänsterpartiet är allas rätt till kunskap det viktigaste målet med utbildningspolitiken. Kunskap ger makt, och en bra skola är därför ett led i strävan mot ökad jämlikhet och minskade sociala klyftor. Alla ska ha samma möjligheter att skaffa sig kunskap och att utvecklas efter sina egna förutsättningar och oavsett bakgrund. Skolan spelar en betydande roll för att ge alla en grund att stå på och för att ge eleverna de redskap som behövs för att utvecklas i skolan men också i resten av livet. Vi vill ha en skola som även i framtiden tillåter eleverna att drömma, en skola som hjälper eleverna att förverkliga sina drömmar och en skola som tillåter eleverna att göra andra val i livet än dem som de drömde om när de var små. Jag vill ha en skola full av möjligheter, inte en skola full av hinder. Därför yrkar jag bifall till reservation 5. Fru talman! Det går inte att låta bli att i det här sammanhanget också ta upp frågan om gymnasieskolornas marknadsföring. I går kunde vi i Ekot höra att det läggs betydligt mer pengar än vi tror på just marknadsföring. Vd:n för den stiftelse som driver Vackstanäs Gymnasiet i Södertälje uttryckte sig på följande sätt: Av de pengar man får för att bedriva undervisning lägger man en del på marknadsföring. I ljuset av detta är det absurt att elever ska tvingas betala för skolmaten, som ju är grundläggande för att man ska orka med en hel dag i skolan.

Oskar Öholm (M)

Anf. 95 Oskar Öholm (M)

Fru talman! I den första delen av debatten kände jag att det fanns små tendenser till ett annat tonläge. Det kände jag när jag lyssnade inte minst till Caroline Helmersson Olsson, som tog upp en del saker som enligt hennes ord var bra med den nya gymnasiereformen och som man kunde se positivt på. Jag tyckte att även Jabar Amin hade en del formuleringar som tydde på något av ett nytt tonläge. Det man kunde bli bekymrad över då är hur det skulle bli med debatten: Det måste ju bli stuns i den. Därför var det skönt att Rossana Dinamarca i sedvanlig ordning kom med kraftfulla uttryck och kategoriska uttalanden. Det blir säkert en spännande debatt även i dag. När man ser på samhället i stort och kanske särskilt på skolan är det lätt att man inskränker sig till att titta på ett par saker och bestämmer sig för en förklaringsmodell till varför problem och bekymmer ser ut som de gör. I skolans värld kanske man ofta fastnar för att det är läraryrkets sjunkande status som är problemet. Om man bara löser det löser sig allt annat automatiskt. Det kan också vara något annat som ordningsproblem eller kommunalisering. Man hittar sina favoritförklaringar och pratar bara om det. Jag tror att det är allt detta. Det är massor av saker som har skapat den situation som vi ser i dag. Det finns vissa områden där det är relevant att lyfta upp en specifik fråga och ta upp den som ett problem. Vi har varit inne på det i den här debatten. Med den situation som sedan flera år råder i den svenska gymnasieskolan med många människor som har lämnat skolan utan de kunskaper de behöver, utan att vara rustade för livet, utan att ha rätt förutsättningar att ta sig in på arbetsmarknaden blir det väldigt svårt. Om 30 000 elever hoppar av gymnasieskolan varje år får det naturligtvis betydelse inte bara för de eleverna utan för hela samhället. Att en tredjedel lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg är en av förklaringarna till att det är svårt för unga att ta sig in på arbetsmarknaden. Mycket av den statistik vi har sett och det som har hänt på gymnasieskolans område manar till eftertanke. Det är inte ett problem bara i skolan utan för hela samhället. Vi pratar mycket om alla problem. Det finns mängder av problem. Att åtgärda problemen i skolan har varit i fokus under de senaste åren. Men man ska inte glömma bort att det finns många elever på skolor runt om i Sverige som klarar sig jättebra. De går ut med goda betyg. De går på fantastiskt bra skolor med duktiga pedagogiska lärare. Det är bra skolor som kan vara fristående eller kommunala och som inte har några bekymmer. Dem pratar vi sällan om. Det är bra att de klarar sig. Men det är ju naturligt att vi måste fokusera på alla dem som inte klarar sig. Vi är nu i slutet av det första läsåret med den nya gymnasieskolan. Alla problem är naturligtvis inte lösta. Vi kan inte bocka av dem och säga att vi inte har några problem. Vi har fortfarande stora utmaningar framför oss. Fortfarande återstår mycket av uppföljning för att vi ska se att det blir som vi har tänkt och att saker och ting går i rätt riktning. Det är bra att vi fortsätter att diskutera problemen. Det är bra med det gemensamma uttalandet i dag om att fortsätta att jobba med studie- och yrkesvägledningen. När det gäller frågan om grundläggande högskolebehörighet har det funnits stora missförstånd. Det står i svart på vitt i papperen att alla har möjlighet att få sådan behörighet medan man läser eller efteråt, ändå har det spritts en uppfattning om att det inte är sant. Bara det är ett skäl att jobba ännu mer med studie- och yrkesvägledning, så det är bra att vi är överens om det. Fru talman! Som vi ser det har vi sammanfattningsvis fått en mer verklighetsanpassad skola. Vi tar elevernas önskemål på allvar och ser till de behov som finns i samhället. Vi har nya program, vi har mer fokus på kunskap, vi har nya strukturer och nya ämnen - allt är mer anpassat efter vår tid, tycker jag. Det är en verklighetsbaserad gymnasieskola på det sättet att vi lyssnar på vad elever vill ha och är intresserade av. En del i det är yrkesprogram som är värda namnet. Det är yrkesprogram som inte bara heter något med yrkes- i titeln utan också innebär en utbildning till ett yrke och en yrkesexamen. Det kan låta som självklarheter, men bara att få till det har varit en resa. I samarbete med programråden säkerställs att den yrkeskunskap man får med sig är relevant. Allt detta är oerhört viktigt och centralt. Vi har också de högskoleförberedande programmen för dem som vill gå den vägen. Vi får en gymnasieskola som förhoppningsvis blir mer anpassad till eleverna, som rustar för framtiden och svarar mot vår tids utmaningar. Det innebär högre krav, högre förväntningar och mer fokus på kunskap. Det är alldeles utmärkt. Till detta ska vi lägga allt annat som händer på skolans område, alla andra stora reformer och satsningar som görs just nu. Vi har det som sker på grundskolans område med mer av uppföljning, mer möjlighet att få hjälp om man hamnar efter, nationella prov, nya kurs- och läroplaner och betygssystem. Det görs många stora förändringar just nu. Vi har inte minst den stora satsningen på lärare som har pågått i flera år och som fortsätter. Det är en politik som uppvärderar skolan och stärker dem som jobbar i skolan, och det är en politik som tar grunduppgiften på allvar, det vill säga att skolan ska rusta oss för livet. Den som sitter här på läktaren och den som lyssnar på debatten kanske tänker att det här är väl något som alla är överens om. Det är klart att man tycker att skolan ska rusta för livet, att skolan ska ge kunskap och att skolan har stor betydelse. Det är väl ingen som inte tycker det. Nej, så kan det tyckas. I högtidstalen är ju alla överens om de målsättningarna. Därför är det viktigt att titta på vilken konkret politik som föreslås. Därför är de här debatterna bra. De blir väldigt avslöjande. När politik är som bäst försöker vi diskutera och hitta vilka samhällsproblem som finns och vad som är verkliga problem i människors vardag - i det här fallet i skolan. Sedan levererar partier och politiker lösningar och väljarna får ta ställning. När det gäller gymnasieskolan känns det som om vänstersidan inte har sett samma problem som vi. De har inte ens varit överens om utmaningarna. Av reservationerna i dagens betänkande verkar det som om man fortfarande inte vill se. Hur ska man annars tolka att man fortsätter att reservera sig när det gäller till exempel behörighetskraven? Vi vet ju att de som har lyckats allra sämst och haft det allra tuffast i gymnasieskolan är de som har kommit med väldigt dåliga betyg från grundskolan. Man har ändå skickat upp dem, man har ändå skickat dem vidare. Vi höjer kraven eftersom det kanske är ett bra sätt att se till att eleverna är förberedda och klarar sin utbildning. Vad är svaret från oppositionen? Tillbaka igen. Lägre krav. Vi ska ha det som det var förut. Vi ser att avhoppen var allra störst på yrkesprogrammen. Vi har infört ett system som ger alla möjlighet att läsa grundläggande högskolebehörighet under tiden eller efteråt inom ramen för komvux. Ändå är det samma svar som tidigare. Därför har jag svårt att se att man har förstått problemet. Om man ser den bekymmersamma statistiken och säger att man inte vill göra någon förändring utan ha det som det var förut har man inte sett problemen. Vi ska fortsätta att följa upp detta. Vi ska rätta till sådant som inte fungerar och vi ska vara ödmjuka inför utvecklingen. Men vi har tagit oss i rätt riktning, och vi går mot en skola som kommer att leverera bättre förslag. Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet. I detta anförande instämde Ulrika Carlsson i Skövde (C) och Yvonne Andersson (KD).

Caroline Helmersson Olsson (S)

Anf. 96 Caroline Helmersson Olsson (S)

Fru talman! Det var som vanligt intressant att lyssna på Oskar Öholms anförande. Jag kan försäkra Oskar Öholm att vi också ser verkligheten, men vi har kanske lite andra lösningar på problemen. Anledningen till att jag begärde replik var att Oskar anförde att man har anpassat gymnasieskolan till verkligheten och att man lyssnar på eleverna. Det ser ungefär likadant ut över hela landet, men eftersom jag vet att Oskar Öholm representerar Örebro har jag tagit reda på att det 2010 var ungefär 50-50 i valet mellan de yrkes- och studieförberedande programmen i Örebro. År 2012 är det endast 28 procent som har valt yrkesprogrammen. Om ni lyssnar på eleverna: Vad tycker Oskar Öholm att eleverna säger med detta val?

Oskar Öholm (M)

Anf. 97 Oskar Öholm (M)

Fru talman! I det fallet har de förhoppningsvis valt den utbildning som de tror passar bäst. Jag kan hålla med om att det är svårt att efter första året se vart det tar vägen. Ser man till tendenserna när det gäller intresset för nästa läsår verkar det vara på väg att vända. Det är viktigt att slå fast att vår ambition har varit att vi ska ha kvalitativa utbildningar på yrkessidan, inte att så många som möjligt ska gå där. Som jag sade är det bra att vi är överens om studie- och yrkesvägledningen. Se bara på den stora missuppfattningen att man inte kan få grundläggande högskolebehörighet. Jag utgår från att Caroline Helmersson Olsson vet att det inte stämmer utan att man visst kan få det på dessa utbildningar. Men det har varit en bild som har funnits där ute. I detta fall får man följa utvecklingen. Tror Caroline Helmersson Olsson, givet hur debatten har varit, att man kanske i debatten har spridit dimridåer om vad som faktiskt gäller? Det vore intressant att höra. Eller tycker hon att man har varit ärlig från oppositionens sida när man har beskrivit möjligheterna till grundläggande högskolebehörighet på yrkesprogrammen?

Caroline Helmersson Olsson (S)

Anf. 98 Caroline Helmersson Olsson (S)

Fru talman! Jag tycker ända att jag ganska tydligt sade att det går att göra det. Det är bra om vi är öppna och ärliga och kommer överens. Det står jag för och det tycker jag verkligen. Naturligtvis påverkar den politiska debatten detta. Men det är däremot inte helt klart hur detta ska gå till på alla program. Där finns det fortfarande en del saker kvar att göra. Men det återkommer jag till i en annan replik. Nu tänkte jag fortsätta på Örebrospåret. Oskar Öholm talade om att man ska lyssna på eleverna. Då undrar jag om han också lyssnar på vad branschen säger. Just i Örebro har bygg- och anläggningsbranschen skrivit till alla elever i årskurs 1 på byggprogrammet. Man rekommenderar verkligen eleverna att begära utökad studiekurs. Man säger att det i byggbranschen är mycket vanligt att gå vidare från yrkesarbetare, till arbetsledare och till platschef. Många byter till och med bransch. Det är mycket vanligt just i denna bransch. Man skriver också att man tror på ett livslångt lärande. Det är mycket bra att man gör det. Men tycker inte Oskar Öholm att det är viktigt att även lyssna på näringslivet som säger samma saker som vi, nämligen att det är mycket viktigt att få en grundläggande behörighet och i vissa fall även en särskild behörighet under sin gymnasietid?

Oskar Öholm (M)

Anf. 99 Oskar Öholm (M)

Fru talman! Ibland när man för denna typ av diskussion låter det som att det tidigare var så att allt som man läste, oavsett ämne eller program på gymnasiet, gav behörighet till vilken utbildning som helst på högskolan. Så var det inte. Det var många utbildningar där man behövde särskild behörighet. Det är inte den grundläggande behörigheten som ger eleverna möjligheter till vilken utbildning som helst. Det är därför som vi även tidigare har haft en viss möjlighet att påverka det, givet vad man har läst. Nu kan man se det som att denna valfrihet är något större. Man får själv avgöra om man tror att man kommer att behöva detta. Om man i efterhand kommer på att man behöver det, om man har valt fel, vilket jag har stor respekt för, finns även möjlighet att komplettera i efterhand. Det är en fullständigt given rättighet att man ska kunna göra det. Jag fick frågan vad jag tycker om att bygg- och anläggningsbranschen i Örebro har sagt att om man vill jobba där ska man läsa in detta. Det är väl bra. Det är inga problem. Det är just därför som möjligheterna finns att göra denna bedömning och denna typ av val själv beroende på vad man är intresserad av att jobba med. Jag tycker att Caroline Helmersson Olsson lite grann fastnar i detta. Om det var så att dörren stängdes vore det ett stort problem. Det skulle vara ett enormt bekymmer om man skulle låsa in människor. Men detta är inte sanningen. Sanningen är att det som man gjorde tidigare var att låsa in människor då man tvingade alla att läsa samma saker. Alla skulle riktas in mot högskolan. Resultatet av det blev 30 000 elever som hoppar av varje år. Det blev ett minskat intresse framför allt för yrkesprogrammen eftersom folk inte tyckte att de ville fortsätta. Då ser man inte misslyckandet. Nu ger vi större möjligheter. Det tror jag är ett sätt att faktiskt anpassa detta till verkligheten.

Roger Haddad (FP)

Anf. 100 Roger Haddad (FP)

Fru talman! Vi har stora utmaningar i svensk skola. Vi måste fortsätta signalera hur viktigt det är att man sköter sina studier och att fokus ska ligga på kunskapsuppdraget men också förmedla att grundskolans resultat starkt påverkar hur det sedan går för eleverna på gymnasieskolans nationella program. Den nya gymnasieskolan trädde i kraft hösten 2011. Vi har gått från krav på godkända betyg i tre ämnen till tolv ämnen för dem som vill komma in på ett studieförberedande program och till åtta ämnen för dem som vill komma in på ett yrkesprogram. Det är en viktig förändring. Ju högre och bättre resultat eleverna har med sig från grundskolan, desto fler kommer att klara av sin gymnasieutbildning med ett slutbetyg. Därför är det anmärkningsvärt att samma parti som anklagar Alliansen för att sänka kraven i gymnasieskolan nu föreslår att vi ska sänka intagningskraven från godkända betyg i tolv ämnen till åtta ämnen för dem som vill läsa ett studieförberedande program. Motivera gärna varför vi ska sänka ribban för dem som tydligt har målet att gå vidare till högskola eller universitet. Gymnasieskolan är ett sorgligt kapitel i svensk skolpolitik. En huvudorsak är elevernas låga resultat från grundskolan. Många elever hamnade direkt på det som kallades individuella programmet. I dag har vi fem särskilda program. Även om vi räknar bort andelen nyanlända ungdomar är det ett problem att så många ungdomar inte kunde påbörja ett nationellt program direkt efter grundskolan. En stor bov i dramat är vidare lärarnas betygssättning och att de godkänner elever trots att eleverna inte har uppnått målen för att få godkända betyg. Detta indikerar att skolan är i behov av de reformer som just nu sjösätts med en ny betygsskala men också med ökade behörighetskrav på lärarna. I ett antal motioner lyfts frågan om karriärutveckling för lärare fram. Där har alliansregeringen presenterat förslag om nya karriärsteg i skollagen. Regeringen kommer att återkomma med ett mer konkretiserat förslag om finansiering av detta. Vi tycker att det är ett viktigt steg. Men vi ska påminnas om att staten här går in och ger statsbidrag för att premiera duktiga lärare trots att staten inte är huvudman och därmed den arbetsgivare som sätter lärarlönerna. En annan kritik har varit att gymnasieskolan inte har varit anpassad till arbetslivet. Vi lämnar nu den ensidiga akademiserade gymnasieskolan och breddar utbildningsmöjligheterna så att vi bättre förbereder ungdomarna tillsammans med näringslivet inför arbetslivet efter skolan. Fler ungdomar ska kunna vara anställbara med ett slutbetyg direkt efter studierna. Fler ungdomar ska kunna lämna gymnasiet med slutbetyg för högre studier. Tiden på gymnasiet, genomströmningstiden, är ett stort problem. Från fyra eller fem år måste vi ned i takt med att gymnasiet blir bättre på att anpassa och motivera ungdomarna att läsa intressanta program. Eleverna måste också kunna göra mer medvetna val då även deras byten av program bidrar till längre studietid och därmed ökade kostnader för kommunen och skolan. Fru talman! Caroline Helmersson Olsson sade att hon tror att alla kan bli akademiker. Det tror jag också. Men frågan är om hon har ställt frågan till dessa ungdomar om de vill det. Uppenbarligen har hon inte gjort det. De rödgröna partierna står envist fast vid sitt förslag att alla elever, oavsett program eller framtidsplaner, ska tvingas läsa in en högskolebehörighet. Vad säger ni till de elever som i dag själva får bestämma om de vill läsa in denna behörighet? Vänsterpartiet kallar detta för sortering. Vad är er lösning för alla de elever som gick i den gamla gymnasieskolan och som slogs rakt ut i arbetslöshet? En annan stor utmaning för att höja kvaliteten i gymnasieskolan är lärlingsutbildningarna. Här återstår mycket arbete, inte minst att studie- och yrkesvägledningen blir bättre när det gäller arbetsmarknadsutsikter men också att skolorna och lärarna blir duktiga på att släppa in arbetslivet och branschen så att utbildningens upplägg blir bra. Näringslivet måste också ta sitt ansvar och bidra med handledning och yrkeskompetens samt erbjuda elever praktik och lärlingsplatser så att ungdomar får en chans att tidigt få inblick i hur det är på en arbetsplats. Inom kort kommer vi också att i riksdagen behandla ett förslag till lärlingsanställning, där man kan kombinera en anställning med en gymnasial lärlingsutbildning. Genom de reformer som regeringen och riksdagen har beslutat om och ett ökat mandat för Skolinspektionen har vi tagit ett steg i rätt riktning från den nationella nivån där den statliga styrningen och kvalitetsuppföljningen blir bättre. Huvudmännen kan nu räkna med tätare inspektioner och återkommande besök till dess att bristerna är åtgärdade. Skolinspektionen har en viktig roll att jämna ut de brister som finns i syfte att uppnå mer likvärdighet i landet. Folkpartiet tror inte att detta är tillräckligt. Även om vi lägger om lärarutbildningen och inför krav på lärarlegitimation ser vi ett behov av ett förstatligande av skolan för att mer effektivt uppnå den tydliga styrningen som många faktiskt efterfrågar i detta betänkande. Tyvärr finns det i dag inget parlamentariskt stöd för Folkpartiets förslag. Men om man granskar de uttalanden, utspel och förslag som läggs fram av allt fler partier ligger vårt förslag nära till hands. Ett första viktigt steg blir den utredning om kommunaliseringens effekter som snart presenteras. Fru talman! Avslutningsvis: Gymnasiereformen behöver sjösättas. Reformen har tydligt fokus på kvalitet och på högre krav och en starkare koppling till arbetslivet just genom högre krav så att man kan komma vidare till yrkeshögskola eller universitet och så att man är bättre förberedd för vidare studier. Vi måste fortsätta att blicka framåt och inte - som Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet i debatt efter debatt gör - längta tillbaka till den gamla skolpolitik som vi precis håller på att lämna. Ni har inga svar och inga lösningar. Ni bara kritiserar utan att vara konkreta. De förslag ni presenterat och som finns i betänkandet är just det tidigare upplägg som resulterat i avhopp som i sin tur resulterat i ungdomsarbetslöshet och olika kvalitetsproblem i svensk skola. (Applåder)

Rossana Dinamarca (V)

Anf. 101 Rossana Dinamarca (V)

Fru talman! Roger Haddad försöker här ge sken av att vi på den rödgröna sidan vill sänka kraven. Så är det inte. Vi har i stället sagt att samma behörighetskrav bör gälla oavsett om man söker till ett yrkesprogram eller man söker till ett högskoleförberedande program. Vi har sagt att åtta ämnen ska gälla för båda - detta för att det inte ska vara så vattentäta skott mellan programmen. Man kan ju ändra sig under studietiden. Man kan ha börjat på ett yrkesprogram men vill kanske gå över till ett högskoleförberedande program. Ni gör det mycket svårare när det gäller att ha den möjligheten. Jag har också roat mig med att lite grann titta på hur det sett ut när det gäller ansökningar till yrkesprogrammen. I Västerås, som Roger Haddad kommer från, har antalet ansökningar till yrkesprogrammen minskat med hälften jämfört med hur det var förra året. Det är inte så att vi på den rödgröna sidan hittat på att det är viktigt att ha högskolebehörighet, utan det är någonting som eleverna själva säger. Och därefter väljer man. Det är alltså eleverna som tycker att det här är viktigt. De ser också på hur deras möjligheter för framtiden ser ut. Arbetsmarknaden ställer mycket högre krav. Det räcker inte att ha grundskoleutbildning, utan för att kunna gå ut på arbetsmarknaden krävs minst gymnasieutbildning och då en fullvärdig gymnasieutbildning. Ingen femtonåring vill låsa in sig i ett fack. Roger Haddad minns kanske från sitt eget gymnasieval; man väljer för att kunna ha så breda möjligheter som möjligt. Det är väldigt tydligt från elevernas sida att de ratar den urholkning av gymnasieskolan som ni gjort.

Roger Haddad (FP)

Anf. 102 Roger Haddad (FP)

Fru talman! Faktum är att sänker man intagningskraven från tolv till åtta ämnen är det en sänkning av kraven - om inte har jag i skolan lärt mig att räkna fel. Varför ska det vara exakt samma krav? Ska du gå på ett yrkesprogram har du en viss programstruktur som är anpassad till arbetslivets och branschens behov. Ska du gå vidare till Umeå universitet eller till Mittuniversitetet och läsa på ett samhällsvetenskapligt program krävs det viss teoretisk struktur på gymnasiet - helt olika vägar. Därmed krävs det olika förkunskaper redan från grundskolan. Det tycker jag är bra. Generellt sett är det fråga om en höjning jämfört med då ni styrde och det räckte med tre ämnen eller jämfört med vad ni gjorde i Västerås när ni tog bort tre ämnen och man kunde ha 0 poäng och ändå börja på ett nationellt program. Det var en katastrof för gymnasieskolan. Beträffande detta med jämlikhet: Varför ska det vara så lika oavsett om jag vill bli målare, bilmekaniker eller läkare? Er politik hänger inte ihop. Den är inte anpassad till dessa förhållanden. När det gäller valmöjligheterna förstår jag att det, precis som tidigare talare varit inne på, funnits en osäkerhet. Jag har aldrig sett maken till antikampanj från studievägledare och från en del lärare och också rödgröna politiker som varit ute och aktivt nästan drivit propaganda om att inte söka till yrkesprogram. Dessa möjligheter har kritiserats trots att ni själva inte lyckades med den gamla gymnasieskolan och med dem som skulle gå en yrkesutbildning eller lärlingsutbildning och sedan få jobb. Ni misslyckades. IV-programmet blev det absolut största programmet under er tid. Har ni inte tagit till er detta, eller blundar ni bara och kritiserar?

Rossana Dinamarca (V)

Anf. 103 Rossana Dinamarca (V)

Fru talman! Låt mig inledningsvis påminna Roger Haddad om att vi hade ett förslag om en ny gymnasiereform. Men det förslaget stoppade Jan Björklund i papperskorgen när han tillträdde. Det är alltså inte så att vi inte såg problemen i gymnasieskolan och att vi inte hade idéer. Sådana fanns, men ni stoppade dem. I flera delar ändrade ni till det sämre. Bland annat gäller det då detta med att dela upp och urholka yrkesutbildningarna. Ni brukar tala om frihet. Men det ni gör när det gäller den här nya gymnasieskolan är att ni begränsar vissa elevers möjligheter och frihet att välja. Det är detta som jag tycker är ett problem. Det är inte på grund av propaganda från den rödgröna sidan som eleverna väljer, utan de väljer utifrån vad de ser i programutbudet och utifrån vilka möjligheter som erbjuds för framtiden. Då är det inte svårt att göra de valen. Men tänk om jag vill gå ett yrkesprogram, säg ett omvårdnadsprogram därför att jag så småningom kanske tänker mig att bli sjuksköterska, och ser i programmet att jag inte kommer att fixa det eller att jag kommer att få läsa mycket mer och gå omvägar. Som nämndes i en tidigare replik krävs för väldigt många utbildningar dessutom särskild behörighet. Då måste man läsa ännu mer än den grundläggande högskolebehörigheten kräver. Roger Haddad, vilken väl funtad person skulle välja ett program som innebär att det blir nästan omöjligt att nå nämnda behörighet? Jag tror att de personerna är väldigt få. Det är precis vad vi ser, till exempel i Västerås där 50 procent eller kanske till och med mer ratar yrkesprogrammen. Detta är inte bra och inte någonting som jag är lycklig över. Jag tycker att det är mycket bättre om en blivande sjuksköterska går ett omvårdnadsprogram och därmed kan få med sig erfarenheter av den praktik som erbjuds på ett sådant program.

Roger Haddad (FP)

Anf. 104 Roger Haddad (FP)

Fru talman! Jag tror att yrkesprogrammen och lärlingsutbildningarna kommer att vara kvar och att de så småningom - när ungdomar, föräldrar och branschen inser möjligheterna - lockar till sig fler elever. Glöm inte att många misslyckade lärlingsutbildningsförsök berott på skolan, på att man haft två elever i en egen klass i stället för att samordna med andra klasser. Man har inte gjort som i Leksand. Där är man ute fyra dagar i veckan. På fredagar samlar man eleverna och har teoretiska ämnen med en större grupp. Det är ett mycket bra upplägg, med ett stort engagemang från branschen. Det beror alltså även på hur flexibel och villig den enskilda skolan velat vara i de här delarna. Med friheten är det precis tvärtom, för det är i den här gymnasieskolan man kan välja yrkesinriktning, lärlingsutbildning eller studieförberedande program. I skollagen inför vi en rättighet att i efterhand - eller parallellt men definitivt i efterhand - kunna läsa in inom ramen för vuxenutbildningen. Den möjligheten har inte funnits tidigare. Man kan diskutera när ungdomarna ska få välja. I vissa länder måste ungdomarna göra de här valen ännu tidigare. Vi tycker att upplägget i fråga är bra. Men ni ger inget svar om och gömmer er undan alla misslyckanden, alla avhopp och alla ungdomar som aldrig fick en chans i er gymnasieskola. Ni blundar bara för det här. Miljöpartiet kritiserar detta med kortare yrkeskurser och kortare gymnasieprogram. Ja, också det behöver vi åtgärda, för inte heller den här reformen kommer att nå de eleverna, tror jag.

Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Anf. 105 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Fru talman! Dagens unga är morgondagens företagare, medarbetare och beslutsfattare - som vi här i dag. Det gör det extra viktigt att fundera på vilken skola och vilken utbildning vi vill ge dagens unga. Jag instämmer med Oskar Öholm som visar på många goda exempel - på många skolor som lyckas fantastiskt väl och på besjälade lärare som ger allt de kan för att uppleva att deras elever når så långt som möjligt. Vi har en målsättning i vår lagstiftning att alla elever ska nå sin potential. Många får möjlighet att närma sig den, men alltför många får inte den möjligheten. För Centerpartiet och alliansregeringen är det viktigt att titta på varje möjlighet vi har att stärka kvaliteten i utbildningen och underlätta för unga människor att göra entré på arbetsmarknaden, oavsett om det är efter gymnasieskolan eller efter en högskoleutbildning. Så här i mitten eller slutet av maj är många studentmössor beställda. De kan vara pyntade på olika sätt beroende på vilket program man har gått och hur man har valt - det finns så många tillval. Det finns fantastiskt mycket framtidsdrömmar och framtidsplaneringar som många unga människor har. Men det finns också ganska många ungdomar som tycker att det ska bli jobbigt. Man kanske har tappat tron på sig själv och sin förmåga att lära därför att man inte har fått det stöd man har rätt till. När det gäller gymnasieskolan har den första kullen snart gått sitt första år i den nya gymnasieskolan. Den ska ge alla möjlighet att på olika sätt nå sin potential och göra dem bättre rustade för både yrkesliv och studier. Den nya gymnasieskolan har ett tydligt fokus på både kvalitet och valfrihet. Det vi i dag debatterar handlar dock om ett antal motionsförslag från allmänna motionstiden, och det finns flera bra förslag. Bland annat tillstyrker vi ett om studie- och yrkesvägledning. Många av de bra förslagen är dock sådant som faktiskt redan är på gång. Det är genomfört i den nya gymnasieskolan eller under beredning på departementet. I den nya gymnasieskolan är det min absoluta övertygelse att många fler elever kommer att få det stöd de behöver, och de kommer att lämna skolan med såväl en större tilltro till sig själva, sina möjligheter och sin lust att lära som fullständiga betyg. Varför tror jag då det? Jo, i den nya skollagen har vi nämligen stärkt elevernas inflytande. Vi har tydliggjort ledarskapets betydelse för rektorer, och vi har stärkt lärares befogenheter. Vi har skrivit in ett tydligare ansvar för studie- och yrkesvägledning, och vi har stärkt elevhälsan. Det är gott och väl att det står i lagen, men alliansregeringen har också satsat i reell politik på fortbildning av lärare, Lärarlyftet I och II, speciallärarutbildning, rektorsutbildning och lärarlegitimation, som just nu genomförs. Vi har tagit beslut om en ny lärarutbildning, och det bereds ett arbete med nya karriärvägar. Det finns också resurser för att utveckla elevhälsan 2012-2015. Det har redan klargjorts av några personer i denna debatt att man kan läsa in grundläggande högskolebehörighet på alla program, både på de högskoleförberedande och på yrkesprogrammen. Det är ändå så att det har framförts en helt annan information i den politiska debatten. Det är många föräldrar och elever som har varit väldigt förvånade över att det faktiskt går att läsa grundläggande behörighet på yrkesprogrammen och att det dessutom går att läsa in den behörigheten utan att gå utökad tid i programmet. Man gör det i stället inom det individuella valet. En fråga som har seglat upp på senaste tiden berörde Jabar Amin i sitt anförande. Det gäller möjligheter från bland annat naturbruksgymnasierna. Du nämnde skogsåret, eller vad man ska kalla det förberedande året inför utbildningar. Naturbruksgymnasierna nämns i gymnasiereformen, att det ska finnas möjlighet att läsa de så kallade NV-kurserna där. Centerpartiet kommer att jobba hårt för att det ska vara så också framöver. Vi bifaller en motion, nämligen den om att förbättra studie- och yrkesvägledningen. Vi vill också följa den utvecklade samverkan mellan gymnasieskolan och arbetslivet som kommer att ske bland annat genom inrättandet av de nationella programråden för yrkesprogrammen och genom de tydligare reglerna för det arbetsplatsförlagda lärandet. En annan fråga som har haft stort utrymme i debatten under de senaste veckorna är den om de fristående skolorna. Det handlar inte om kvalitet och andra delar utan mest om vinster. Friskolorna är en naturlig och viktig del av skolväsendet, och ett antal av oss som nu deltar i debatten sitter även i Friskolekommittén. Där tittar vi på ett antal av dessa frågor och på att se över reglerna och villkoren för fristående skolor. Det får vi säkert anledning att debattera också framöver. Nya, viktiga delar i den nya gymnasieskolan handlar om entreprenörskap. Sedan några år finns en strategi för entreprenörskap i hela utbildningssystemet och för entreprenöriellt lärande. Det var bara någon vecka sedan Ung Företagsamhet hade sitt SM. Snacka om att förena kunskap och kreativitet när man ser alla de unga människor som med egna företagsidéer, som de genomför på ett fantastiskt sätt, får möjlighet att testa entreprenörskap i praktiken! Vi har pratat om möjligheten att nå både högskolebehörighet och färdiga gymnasiebetyg. Jag skulle vilja lyfta fram en del i debatten där vi från alliansregeringens sida har drivit möjligheten att också folkhögskolorna ska få en viktig del i att bli ett alternativ om man vill läsa färdigt sina studier där. Det tror jag är en viktig del framöver. Just detta präglar alliansregeringens syn på utbildning: Det finns olika vägar framåt. Det handlar inte om stängda dörrar eller stängda vägar, utan det finns många vägar framåt. Man studsar lite grann när man lyssnar på en del i debatten. Det sägs att alla måste bli behöriga till högskolan och att vi måste investera här och nu. Jag kan bara hålla med Caroline Helmersson Olsson om att det är viktigt att på olika sätt investera i utbildning, och det är det alliansregeringen har gjort. Man har satt ett nytt regelverk på många olika sätt för att kunna stärka kvaliteten. Jag tror på att både de unga människor som i dag går i gymnasieskolan och den kommande generationen ska få en ännu bättre möjlighet till bättre utbildning. Jag tror att det är jätteviktigt att vi gör vad vi kan för att stärka det, men det handlar om att rusta utbildningen. Då är lärares kompetens, som vi också har satsat på, en jätteviktig del. Fru talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. I detta anförande instämde Yvonne Andersson och Annika Eclund (båda KD).

Caroline Helmersson Olsson (S)

Anf. 106 Caroline Helmersson Olsson (S)

Fru talman! Jag känner att jag vill förtydliga en gång till: Jag tror att alla kan bli akademiker - absolut. Jag tror inte att alla vill , och jag tror inte att alla måste heller. Jag måste bara säga det en gång till. Däremot ska möjligheten finnas. Egentligen skulle jag ha begärt replik på Roger Haddad, men det var för sent. Det gällde detta med antikampanjer från SYV:arna. Jag får ta en diskussion med Ulrika Carlsson om hur den politiska informationen har gått till. Jag kan hålla med om att vi nog har bidragit en del i debatten, för det har inte varit klart. Grejen är att det fortfarande inte är klart. Vi gör ju många olika besök på olika ställen med utbildningsutskottet. Jag kommer inte riktigt ihåg om Ulrika Carlsson var med på Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Där tog de upp en bekymmersam sak: Man har i alla fall kommit så långt att det är utrett att man kan få allmän behörighet, men man kan möjligtvis inte få särskild behörighet. På lantbruksuniversitetet sa de att de verkligen välkomnade elever från just naturbruksgymnasierna som har den dubbla kompetensen, som har gjort det i verkligheten och kommer in på de längre utbildningarna. Det är en väldigt värdefull kompetens på SLU. Någon av allianskollegerna sade där på SLU att det här skulle lösas. Nu sade Ulrika Carlsson i talarstolen att Centerpartiet kommer att göra allt för att det här ska fortsätta i framtiden. Jag skulle alltså vilja höra lite mer av Ulrika Carlsson om hur saken ligger till.

Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Anf. 107 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Fru talman! Jag vill tacka Caroline Helmersson Olsson för beskedet att man faktiskt har spritt en del felaktig information när det gäller vilka möjligheter som finns för ansökningar och vilka möjligheter det finns att också skaffa sig grundläggande högskolebehörighet på alla gymnasieprogram utan att utöka tiden. Ja, jag var med på Sveriges lantbruksuniversitet där man tog upp denna fråga. Jag har haft mycket kontakter med olika naturbruksgymnasier runt om i Sverige. Det är klart att man är orolig för om man inte skulle få erbjuda de kurser i matematik, kemi och fysik som skulle ge den särskilda behörigheten för att söka en del högskoleutbildningar inom de gröna näringarna. För Centerpartiets del är det viktigt att vi håller fast vid det som står i den nya gymnasieskolepropositionen, nämligen att det på naturbruksgymnasierna ska vara möjligt att också läsa in en särskild behörighet. SLU ger också en möjlighet för dem som varken har läst NV-programmet eller gått på naturbruksgymnasium att gå ett förberedande år, som nämndes här tidigare i debatten, för att ge fler den möjligheten. Det är just alliansregeringens och Centerpartiets politik att vi skapar möjligheter och fler vägar framåt.

Caroline Helmersson Olsson (S)

Anf. 108 Caroline Helmersson Olsson (S)

Fru talman! De gröna näringarna är väldigt spännande, och jag tror verkligen att det är en framtidsbransch på många sätt och vis. Fru talman! Jag besökte Öknaskolan i fru talmannens egen hemkommun för lite sedan. Där tyckte de att det var väldigt värdefullt att ha de här blandade grupperna. De har till och med gymnasiesärskola, och de har elever som läser traditionella naturbruksprogram, men de har också elever som läser in särskild behörighet för att de vill bli veterinärer och annat. Det är väldigt bra att man har gjort det här i verkligheten. Men nu är det inte klart om det kommer att gå, och de är lika oroliga för det här som SLU var. Tanken att dela upp det - det är där någonstans det börjar. Är det fel, om man verkligen vill och kan, att även kunna få särskild behörighet på ett yrkesprogram? Jag skulle vilja veta hur det kommer att gå. Hur kommer vi att få det löst? Vad tror Ulrica Carlsson att regeringen kommer att göra i den här frågan?

Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Anf. 109 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Fru talman! Det finns en stor ambition hos Centerpartiet och alliansregeringen att det ska gå att hitta utbildad arbetskraft i alla branscher. Caroline Helmersson Olsson nämnde en oro för att man i olika branscher har svårt att hitta utbildad arbetskraft. Men de nya yrkesprogrammen ger faktiskt möjligheten att rusta unga människor på ett bättre sätt för det kommande arbetslivet genom att de får möjlighet till en mer grundläggande och större kunskap i olika yrken som de utbildar sig till. Från Centerpartiets sida är det en stark ambition att det ska vara fortsatt möjligt att läsa kurser i matematik, fysik, kemi och så vidare på naturbruksgymnasierna. Vi ser det som oerhört viktigt att, precis som Caroline Helmersson Olsson säger, ge möjlighet att fortsätta med den typen av utbildningar och det arbetssätt som naturbruksgymnasierna har utvecklat under ett stort antal år. Det var inte så många av yrkesprogrammen tidigare som gav särskild behörighet, men den möjligheten bör definitivt finnas kvar när det gäller naturbruksgymnasierna. Men det som är viktigt är att det liksom förut finns valmöjligheter, att man inspirerar unga människor till att göra sina egna val men att det finns möjligheter till komplettering senare. Jag tror nämligen att det är oerhört viktigt att man har kvar sin tro på sin egen förmåga och lust att lära, oavsett vilken väg man väljer. Alla de elever som har gått igenom den svenska skolan och tappat tron på sin egen förmåga att lära tror jag att vi båda ser som ett stort bekymmer. Därför är det Centerpartiets absoluta ambition att valfriheten ska finnas kvar, för att exemplifiera med naturbruksgymnasierna, att också kunna läsa in särskild behörighet.

Yvonne Andersson (KD)

Anf. 110 Yvonne Andersson (KD)

Fru talman! Det är studenttider, och de flesta av oss har väl någon student som vi får träffa och säga grattis till för att han eller hon är färdig. De allra flesta är säkert väldigt nöjda med sina studier. Men det finns en del som inte är det, och det är dem som vi i hög grad tar upp som exempel i en debatt som denna. Fru talman! För tids vinnande och för att jag inte ska glömma det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Nu återgår jag till studenterna, och jag tar gärna de större dragen så att vi inte fastnar i viktiga men ändå i många delar detaljer. Vi hade en gymnasieskola under många år där det var enbart de teoretiska studierna som räknades. Det fanns inte möjlighet att få utveckla den så kallade handens kunskap i gymnasieskolan. Vi stred verkligen för att vi skulle få in yrkeskunskaper också i gymnasieskolan. Den var rent teoretisk på många olika sätt. Det fanns de som inte kunde tillägna sig teoretiska kunskaper, och jag är av uppfattningen att vi är olika, att vi har olika förmågor och också olika möjligheter att ta till oss olika typer av kunskaper. För den som har lust att begrunda det närmare har professor Martin Ingvar för inte alltför länge sedan presenterat att det finns skillnader. Vad är det jag vill säga med detta? Jo, det är att vi är väldigt tacksamma från Alliansens sida för att det gamla arbetarpartiet äntligen tyckte att arbetets kunskap är viktig, också det arbete som har med handens kunskap och den praktiska kunskapen att göra. När vi fick fram lärlingsutbildningar, när oppositionen som då var i majoritet kunde böja sig så långt att man kunde bejaka att handens kunskaper var viktiga kunskaper, började vi få lite ordning. Den ungdomsarbetslöshet som vi har i dag beror inte på en gymnasieskola som vi har haft i bruk i snart ett år. Den beror på den skola som fanns tidigare. Det är i alla fall inte så svårt att räkna ut. Och det måste vi ta i beaktande när vi diskuterar ungdomsarbetslösheten kontra gymnasieskolan. Vi har en ny gymnasieskola. Vi har snickrat och arbetat. Det var den största förändringen i gymnasial del och i svensk utbildningshistoria under modern tid när vi lade om hela skolsystemet, där gymnasieskolan är en synnerligen viktig del. Det handlar i hög grad om attityden till kunskap och om människosyn och samhällssyn. Vi tror på ett framtida samhälle där både praktisk kunskap och avancerad praktisk kunskap behövs. Men den teoretiska kunskapen är jätteviktig. Vi tror att det finns en mångfald individer som har en glädje och en längtan efter att lära sig mycket inom de praktiska kunskapsområdena och en glädje och längtan efter teoretisk kunskap. Denna mångfald möter vi med en utbyggd gymnasieskola där de här eleverna ska kunna komma till sin rätt. Fru talman! Jag blir bekymrad när, som jag tycker, rena felaktigheter sprids här från kammaren om att vi skulle begränsa elever med den nya gymnasieskolan. Så är det inte. Vi utökar faktiskt möjligheterna. Och en gång för alla ska också jag, som fjärde talare från Alliansen, säga: Det finns inte någon som läser på den nya gymnasieskolan i det här landet, oavsett program, som inte har möjlighet att läsa till högskolebehörighet. Samtliga mina kolleger har sagt det, och jag vill också säga det. Det är en lögn och en felaktighet som har spridits till många elever, för vi har väl alla mött elever som tror att de inte ska få läsa till högskolebehörighet. Ett motionsbetänkande som detta innebär att det är motioner från allmänna motionstiden som hanteras. Då kanske det inte är så konstigt att en del motioner blir väldigt knepiga, för då visste vi inte vad som faktiskt sedan har hänt. De skrevs ju tidigt i höstas. Då hade den nya gymnasieskolan inte varit i bruk. Vi som har talat med gymnasieelever och försökt följa detta inser att det säkert har varit vissa barnsjukdomar, som med alla andra reformer, när det gäller den nya gymnasieskolan. Men de som är ute i verkligheten ser, som helhet, möjligheter. Fru talman! Vi har också hört en diskussion här kring att inte alla elever har möjlighet att få den viktiga kunskapen. I den proposition som handlade om högre krav och kvalitet slogs också fast vikten av att följa upp och utvärdera skolan. Där ligger ett stort ansvar på kommunerna som huvudmän men också på Skolinspektionen. Vi har försökt att hela tiden se till att verksamheter som är beslutade via riksdagen ska följas upp och utvärderas. Ibland har det legat oss till last att vi har börjat vända på varenda sten för att få det så bra som möjligt. Verksamheter som aldrig har blivit utvärderade tidigare har vi vågat utvärdera för att det ska bli bra för eleverna. Då har felaktigheter framkommit. Det har många gånger använts mot oss i debatterna, men jag är glad att vi vågar se sanningen i vitögat. Har det varit felaktigheter har vi med kraft tagit tag i dem. Så tänker vi göra också med gymnasieskolan, och det görs hela tiden. Fru talman! Som jag sade tidigare har jag personligen följt gymnasieskolan så som den har sett ut under ett stort antal år. Den förändring som har skett nu är att vi fått en gymnasieskola som kan rikta sig till alla elever och möta dem utifrån deras intressen och behov. Jag garanterar att detta kommer att göra att ungdomsarbetslösheten minskar när människor blir utbildade till yrken som kommer att behövas i vårt samhälle. (Applåder) I detta anförande instämde Annika Eclund (KD).

Rossana Dinamarca (V)

Anf. 111 Rossana Dinamarca (V)

Fru talman! Man skulle lätt kunna tro att man hamnat i en debatt från tidigt 1900-tal. Yvonne Andersson nämner inte bara en gång utan ganska många gånger handens kunskap. Jag skulle vilja fråga Yvonne Andersson i vilket yrke man inte behöver använda hjärnan. Anser dessutom Yvonne Andersson att gymnasieskolan eller utbildning enbart är till för att människor ska utbildas till ett yrke? Och även om man bara skulle utbildas till ett yrke, hur skulle man då koppla bort hjärnan från det? Jag kan inte riktigt se det. Vi har omvårdnadsprogrammet med kanske blivande sjuksköterskor. Vi har barn- och fritidsprogrammet med blivande fritidspedagoger och förskollärare. Vi har naturbruksgymnasiet med kanske blivande veterinärer. I vilket av dessa yrken ska man inte använda hjärnan? "De här eleverna", säger Yvonne Andersson när hon pratar om yrkeseleverna. Vad är det Yvonne Andersson menar? Det var exakt det här som jag pratade om i mitt anförande, att det finns så fullt av fördomar om ungdomarna på yrkesprogrammen om vad de är och tänker och tycker och vad de vill och inte vill bli. Man ser dem som skoltrötta elever som inte ska behöva bry sig om någonting. Tvärtom är det så att dessa elever också har ett samhällsintresse, ett litteraturintresse och ett intresse av att ha frihet att välja så småningom. Man vill inte låsas fast vid någonting vid 15 års ålder. Det är ni som begränsar dessa elever.

Yvonne Andersson (KD)

Anf. 112 Yvonne Andersson (KD)

Fru talman! Det var väldigt spännande att höra på Rossana Dinamarca. Har hon någonsin besökt ett praktiskt program på en gymnasieskola? Var finns göromål som man enbart gör med händerna där? Det finns naturligtvis hela tiden text och klarlägganden kring vad man gör, men det är rätt långt ifrån analyser som görs till exempel inom matematik på ett högskoleförberedande teoretiskt program. Vi skulle kunna ta en stor kunskapsdebatt här, men det ska vi inte göra. Jag kan däremot säga att hjärnan finns med, men de som vill bli rörmokare och de som vill bli lärare har olika stort intresse för att utveckla och teoretisera. Jag tycker att det är förvånansvärt att inte Vänsterpartiet ser skillnaden. När jag talar om handens kunskap är det inte början av 1900-talet. Då hade alla handens kunskap, I dag har vi människor som skulle önska att de hade lite av handens kunskap. Vi har olika möjligheter och förmågor. Vi vill erbjuda en kunskap som ger glädje för alla. Om man inte ser att det finns elever som inte tycker att det är lika kul att sitta och läsa 100 sidor text som att kunna meka med sina händer, då tror jag att vi lever i olika verkligheter.

Rossana Dinamarca (V)

Anf. 113 Rossana Dinamarca (V)

Fru talman! Det är Yvonne Andersson som pratar om handens kunskap. Jag har tvärtom sagt att det är viktigt att förena teori med praktik, för de båda delarna hör samman och är viktiga för varandra. Men det är ni som med den nya gymnasieskolan vill ta bort mer av dessa delar, och då frågar jag Yvonne Andersson varför det är mindre intressant. Den frågan har jag nämligen själv fått från elever som går omvårdnadsprogrammet, naturbruksgymnasiet eller fordonsprogrammet: Varför skulle vi vara mindre intresserade av samhällskunskap än någon som går samhällsvetenskapligt eller naturvetenskapligt program? Den frågan ställer de till mig när jag är ute på de yrkesförberedande programmen. Det är ni som har sagt att de inte ska ha så mycket svenska. Samtidigt vet vi att män som arbetar inom LO-yrken läser allra minst, både för egen del men också som en konsekvens av det för barnen. Vad tror Yvonne Andersson att det startar för cirkel? Jo, det blir ökade klyftor i samhället. Det ska vi motverka. Det är i alla fall min ambition med skolpolitiken - att minska de klyftorna. Vi ska inte tillbaka till de väldigt stora klyftor vi hade i det tidiga 1900-talet. Kunskap är nämligen makt. Det är ingen klyscha utan på riktigt, och den klyftan håller på att öka med den här regeringen. Det ser vi ganska tydligt. Det är inget hittepå från min sida. Skolverkets samlade forskning visar på det. Kulturgeografer skrev en artikel på DN Debatt för bara några dagar sedan som visar på samma sak: Kunskapsklyftorna ökar i Sverige i dag, och det är på grund av er politik. Jag har mött bussförare och fritidspedagoger som faktiskt är lika intresserade av samhällskunskap som du och jag antagligen är. Men ni begränsar den möjligheten för dem.

Yvonne Andersson (KD)

Anf. 114 Yvonne Andersson (KD)

Fru talman! Jag blir bekymrad över vilket innehåll Vänsterpartiet lägger i ämnet samhällskunskap. Det är också olika. Att vara medveten i samhället och aktivt ta del och så vidare är ett stort och annorlunda ämnesområde mot att fördjupa sig i religion eller historiska flöden eller vad det nu är. Vi har väl olika typer av områden och kan läsa olika djupt och olika inriktat. Rossana Dinamarca kanske kan läsa kursplanerna själv. Det är ju lämpligt när man har nonchalerat skillnaden mellan att läsa mycket eller lite i ett ämne. Jag ska inte använda tiden till detta, utan jag vill gå till de så kallade klyftorna. Om det finns klyftor beror det inte på att vi har haft en ny gymnasieskola i snart ett år. Det kan jag direkt slå fast. Det andra är att jag inte skulle vilja åtgärda eventuella klyftor med något himla tvång! Klyftorna ska åtgärdas genom att locka och stimulera människor att vilja söka kunskap där de är intresserade. Det har gjorts under hela 1900-talet, till exempel med folkbildningen och det livslånga lärandet. Det är väl inte så att skolan ska tvinga människor och bestämma hur de ska göra. Det tvånget är inte vi för. Vi vill locka dem. Skolan ska attrahera unga människor att söka kunskap, för den verkliga kunskapen är den man söker själv. (Applåder)

Richard Jomshof (SD)

Anf. 115 Richard Jomshof (SD)

Fru talman! Jag ska fatta mig kort, även om det finns mycket att säga. Jag tycker att debatten stundtals är lite bisarr. Flera talare har tagit upp någonting mycket viktigt. Det är att alla har möjlighet att välja högskolebehörighet om man så önskar. Det tycker jag är jättebra. Sedan finns det andra som menar att alla ska få behörighet oavsett om de vill det eller inte. Det tycker jag är en ganska lustig syn på människor och på hur vi formar ett bra, öppet och demokratiskt samhälle. Om det är någonting som är fyrkantigt är det i så fall den synen, att alla ska stöpas i exakt samma form. Om vi nu ska ha en gymnasieskola där alla får högskolebehörighet, varför i så fall inte också se till att vi får en gymnasieskola där alla får hantverkskunskap? Om alla ska stöpas i exakt samma form är det väl lika gott att löpa hela linan ut. Jag vill också passa på att släppa en bomb: Vi är inte lika, vi är olika! Vi har inte samma intressen. Vi har definitivt inte samma önskemål - till viss del möjligtvis, men kanske inte när man ser på utbildning. Vi har olika mål här i livet, saker vi vill göra, saker vi vill uppnå. Vi vill inte samma sak. Vi är olika människor. Då är det väl bra att man ger människor olika möjligheter att ta sig fram i livet. Tidigare har vi haft enorma problem med avhopp och tappade lustar. Om det är något sätt att åtgärda det här måste det väl ändå vara den gymnasieskola som vi nu har genomfört. Finns det problem får man väl se till att åtgärda dem, att finslipa. Att tala om reformens effekter efter knappt ett år förstår jag inte hur det kan vara hållbart. Vi får i så fall vänta några år tills vi kan se det i ett längre perspektiv. Då kan vi se om det har misslyckats eller inte. Brister finns - åtgärda dem! Men att tro att vi skulle skapa ett demokratiskt, rättvist samhälle genom att utgå från att alla människor är exakt likadana och att de vill exakt samma sak, det påminner mig om öststatspolitik eller något sådant.

Beslut

Beslut: 2012-05-30

21 förslagspunkter, 10 acklamationer, 11 voteringar

Webb-tv: Beslut

30 maj 2012

Protokoll med beslut

2012-05-30

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2011/12:235

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Övergripande frågor om gymnasieskolan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2011/12:Ub264 av Mats Gerdau (M),
2011/12:Ub296 av Christer Engelhardt (S),
2011/12:Ub339 av Finn Bengtsson och Per Bill (båda M),
2011/12:Ub350 av Anton Abele (M) yrkande 2,
2011/12:Ub408 av Jasenko Omanovic och Ingemar Nilsson (båda S),
2011/12:Ub458 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkandena 1, 8 och 20 samt
2011/12:Ub467 av Ylva Johansson m.fl. (S) yrkande 2.

Reservation 1 (S)

2. Avhopp från gymnasieskolan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Ub458 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 6.

Reservation 2 (S, MP)

3. Utmaningar för duktiga elever

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Ub458 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 11.

Reservation 3 (S, SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 3 (S, SD)
S	0	100	0	12
M	98	0	0	9
MP	21	0	0	4
FP	22	0	0	2
C	19	0	0	4
SD	0	19	0	0
V	0	0	19	0
KD	16	0	0	3
-	0	0	0	1
Totalt	176	119	19	35
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Behörighetskrav till gymnasieskolans nationella program

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Ub458 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 16.

Reservation 4 (S, MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 4 (S, MP, V)
S	0	100	0	12
M	97	0	0	10
MP	0	21	0	4
FP	22	0	0	2
C	19	0	0	4
SD	19	0	0	0
V	0	19	0	0
KD	16	0	0	3
-	0	0	0	1
Totalt	173	140	0	36
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

5. Högskolebehörighet m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2011/12:Ub215 av Christina Karlsson (S),
2011/12:Ub273 av Mats Pertoft (MP),
2011/12:Ub450 av Anna-Lena Sörenson m.fl. (S) och
2011/12:Ub458 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkandena 3, 10 och 18.

Reservation 5 (S, MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 5 (S, MP, V)
S	0	100	0	12
M	98	0	0	9
MP	0	21	0	4
FP	22	0	0	2
C	19	0	0	4
SD	19	0	0	0
V	0	19	0	0
KD	16	0	0	3
-	0	0	0	1
Totalt	174	140	0	35
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Den övre åldersgränsen för gymnasiestudier

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Ub344 av Jabar Amin m.fl. (MP) yrkande 1.

Reservation 6 (MP)

7. Studie- och yrkesvägledning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen tillkännager för regeringen att regeringen bör vidta de åtgärder som behövs för att förbättra studie- och yrkesvägledningen i gymnasieskolan.
Därmed bifaller riksdagen motion
2011/12:Ub458 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 14 och
avslår motionerna
2011/12:Ub338 av Helena Bouveng och Mats Gerdau (båda M) och
2011/12:Ub401 av Pia Nilsson (S).

8. Kvalitet i lärlingsutbildningen m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2011/12:Ub218 av Kenneth Johansson (C) och
2011/12:Ub458 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 7.

Reservation 7 (S, MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 7 (S, MP, V)
S	0	100	0	12
M	98	0	0	9
MP	0	21	0	4
FP	22	0	0	2
C	19	0	0	4
SD	19	0	0	0
V	0	19	0	0
KD	16	0	0	3
-	0	0	0	1
Totalt	174	140	0	35
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. Lokala styrelser med elevmajoritet vid gymnasieskolor m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2011/12:Ub326 av Johan Löfstrand och Fredrik Lundh Sammeli (båda S),
2011/12:Ub369 av Pia Nilsson (S),
2011/12:Ub458 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 23 och
2011/12:Ub514 av Christer Adelsbo och Peter Jeppsson (båda S).

Reservation 8 (S, MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 8 (S, MP, V)
S	0	100	0	12
M	98	0	0	9
MP	0	21	0	4
FP	22	0	0	2
C	19	0	0	4
SD	19	0	0	0
V	0	19	0	0
KD	16	0	0	3
-	0	0	0	1
Totalt	174	140	0	35
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

10. Elevkårer

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Ub274 av Esabelle Dingizian (MP) yrkandena 1 och 2.

Reservation 9 (MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 9 (MP, V)
S	100	0	0	12
M	98	0	0	9
MP	0	21	0	4
FP	22	0	0	2
C	19	0	0	4
SD	19	0	0	0
V	0	19	0	0
KD	16	0	0	3
-	0	0	0	1
Totalt	274	40	0	35
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

11. Nya inriktningar på de nationella programmen m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2011/12:Ub203 av Ann-Kristine Johansson (S),
2011/12:Ub207 av Åsa Lindestam (S),
2011/12:Ub211 av Christer Engelhardt (S),
2011/12:Ub236 av Susanne Eberstein och Eva Sonidsson (båda S),
2011/12:Ub247 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (S),
2011/12:Ub305 av Krister Örnfjäder (S),
2011/12:Ub458 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 12,
2011/12:Ub471 av Börje Vestlund m.fl. (S) yrkande 1 och
2011/12:Ub484 av Lena Hallengren (S).

Reservation 10 (S, MP, V)

12. Tvärvetenskaplig inriktning på samhällsvetenskapsprogrammet m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2011/12:Ub458 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 13 och
2011/12:Ub517 av Peter Rådberg m.fl. (MP).

Reservation 11 (S)
Reservation 12 (MP)

13. Estetisk verksamhet ett gymnasiegemensamt ämne

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2011/12:Kr223 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (S) yrkande 5,
2011/12:Kr297 av Berit Högman m.fl. (S) yrkande 10,
2011/12:Ub458 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 15 och
2011/12:Ub518 av Tina Ehn (MP).

Reservation 13 (S, MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 13 (S, MP, V)
S	0	99	0	13
M	98	0	0	9
MP	0	21	0	4
FP	22	0	0	2
C	19	0	0	4
SD	19	0	0	0
V	0	19	0	0
KD	16	0	0	3
-	0	0	0	1
Totalt	174	139	0	36
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

14. Karriärutveckling för lärare

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2011/12:Ub370 av Pia Nilsson (S) och
2011/12:Ub458 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 2.

Reservation 14 (S)

15. Utvärdering av kostnaderna för gymnasiereformen m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2011/12:Ub235 av Margareta Cederfelt (M),
2011/12:Ub431 av Lotta Finstorp (M) och
2011/12:Ub458 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 9.

Reservation 15 (S)

16. Den nya betygsskalan och antagningen till högre utbildning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Ub458 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 19.

Reservation 16 (S, V)

17. Elevhälsan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Ub458 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 21.

Reservation 17 (S)

18. Mobbning och kränkande behandling

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Ub458 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 22.

Reservation 18 (S, SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 18 (S, SD)
S	0	100	0	12
M	98	0	0	9
MP	21	0	0	4
FP	22	0	0	2
C	19	0	0	4
SD	0	19	0	0
V	19	0	0	0
KD	16	0	0	3
-	0	0	0	1
Totalt	195	119	0	35
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

19. Registerkontroll av personal i gymnasieskolan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2011/12:Ub341 av Fredrik Lundh Sammeli och Hannah Bergstedt (båda S) och
2011/12:Ub458 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 24.

Reservation 19 (S, SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 19 (S, SD)
S	0	100	0	12
M	97	0	0	10
MP	21	0	0	4
FP	22	0	0	2
C	19	0	0	4
SD	0	19	0	0
V	0	0	19	0
KD	16	0	0	3
-	0	0	0	1
Totalt	175	119	19	36
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

20. Avgiftsfri skolmat

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2011/12:So658 av Magnus Ehrencrona m.fl. (MP) yrkande 20 och
2011/12:Ub201 av Jabar Amin m.fl. (MP) yrkande 1.

Reservation 20 (MP, SD, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 20 (MP, SD, V)
S	99	1	0	12
M	98	0	0	9
MP	0	21	0	4
FP	22	0	0	2
C	19	0	0	4
SD	0	19	0	0
V	0	19	0	0
KD	16	0	0	3
-	0	0	0	1
Totalt	254	60	0	35
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

21. Drogtester i gymnasieskolan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2011/12:Ub429 av Christian Holm och Pia Hallström (båda M) och
2011/12:Ub463 av Elisabeth Svantesson (M).

Reservation 21 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 21 (SD)
S	100	0	0	12
M	98	0	0	9
MP	21	0	0	4
FP	22	0	0	2
C	19	0	0	4
SD	0	19	0	0
V	19	0	0	0
KD	16	0	0	3
-	0	0	0	1
Totalt	295	19	0	35
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Var är ärendet nu?

Beslut

Riksdagen vill ha bättre studie- och yrkesvägledning i gymnasiet (UbU15)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Utbildningsutskottet vill ha bättre studie- och yrkesvägledning i gymnasiet (UbU15)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Övergripande frågor om gymnasieskolan

2. Avhopp från gymnasieskolan

3. Utmaningar för duktiga elever

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Behörighetskrav till gymnasieskolans nationella program

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

5. Högskolebehörighet m.m.

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Den övre åldersgränsen för gymnasiestudier

7. Studie- och yrkesvägledning

8. Kvalitet i lärlingsutbildningen m.m.

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. Lokala styrelser med elevmajoritet vid gymnasieskolor m.m.

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

10. Elevkårer

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

11. Nya inriktningar på de nationella programmen m.m.

12. Tvärvetenskaplig inriktning på samhällsvetenskapsprogrammet m.m.

13. Estetisk verksamhet ett gymnasiegemensamt ämne

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

14. Karriärutveckling för lärare

15. Utvärdering av kostnaderna för gymnasiereformen m.m.

16. Den nya betygsskalan och antagningen till högre utbildning

17. Elevhälsan

18. Mobbning och kränkande behandling

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

19. Registerkontroll av personal i gymnasieskolan

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

20. Avgiftsfri skolmat

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

21. Drogtester i gymnasieskolan

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag