Gymnasieskolan

Anf. 174 Michael Svensson (M)

Herr talman! Så står vi då åter här och debatterar vår gymnasieskola - en gymnasieskola som har många utmaningar, lika många som för både två och fyra år sedan. Om jag hade tagit ett gammalt anförande hade ni kanske inte märkt något. Men precis som min skjorta är nystruken är mitt anförande nyskrivet.

Det finns flera problem med gymnasieskolan. Det tråkiga är att jag inte kan se några tecken på att regeringen tar problemen på allvar. Det finns ingen handlingskraft. Problemen är kända. Visserligen finns det ett slutbetänkande från Gymnasieutredningen, som har en hel del bra förslag, men vissa åtgärder borde redan ha vidtagits.

Vilka generella problem har vi då? Det största är naturligtvis de som lämnar skolan utan komplett examen eller hoppar av i förtid. Detta är ett stort misslyckande som kostar för både individen och samhället.

Söktrycket för yrkesprogrammen är alldeles för lågt. Trenden är internationell och kunde skönjas redan 2005-2006. Det är det andra stora problemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Det tredje är att gymnasieskolan inte klarar av leveransen av yrkesskickliga ungdomar till arbetsmarknaden. Lika illa är det att leveransen av ungdomar till högre utbildning är bristfällig. Kunskapsnivåerna är för låga, många högskolekurser får börja på gymnasienivå och värdefull tid går förlorad.

Okunskapen om programmen är stor, och programbytarna är alldeles för många. Det innebär i många fall att utbildningen förlängs till minst fyra år. Detta blir kostsamt för både individ och samhälle.

Och så har vi otryggheten. Skolinspektionen har i en rapport visat att den är utbredd. Trivseln är visserligen fortfarande stor i svensk skola, som tur är, men otryggheten breder ut sig, både den som är föranledd av inre stress och den som är föranledd av yttre händelser.

Herr talman! Jag har här räknat upp några av de största problemen och utmaningarna. Finns det då lösningar? Ja, det finns det.

Vi måste utöka antalet undervisningstimmar och åter koppla kursens längd till antalet timmar för att öka kunskapsmassan i skolan. SYV-arnas tid måste öka och deras kompetens och status höjas. Självklart gäller detta inte minst SYV-arna i grundskolan som ska ge goda råd inför gymnasievalet.

Vi har många nyanlända i skolan. Detta ställer extra stora krav på oss. Det är därför som vi föreslår att yrkes- och språkintroduktionen ska kunna kombineras. Vi hoppas också att få er andra att ändra er i denna viktiga fråga.

Jag tror alltså att vi måste reglera en del vad gäller timmar med mera. Men vi måste också öppna upp och göra gymnasiet mer flexibelt. Det kan handla både om att det finns kortare kurser och att det tillåts att man läser väsentligt över 3 000 poäng. Det kan gälla att samarbeta mellan program och att kombinera på ett annat sätt, kanske slå samman delar av handelsprogrammet med ekonomiprogrammet. Över huvud taget måste vi sudda ut skillnaderna mellan de olika programmen, mellan ett A- och ett B-lag. Därför är det bra att Gymnasieutredningen föreslår samma inträdeskrav för alla elever.

För att komma till rätta med otryggheten måste vi låta rektorn få större befogenheter att ta bort stökiga elever eller dem som utgör ett direkt hot mot andra. Mer personal behövs, inte bara lärare. Sist, men inte minst, tror jag att dagens kursgymnasium är en bov i dramat för ökad stress och därmed otrygghet. Jag ser fler nackdelar med kursgymnasiet, och det är därför som vi vill att kursbetygen ska utredas och hoppas också att man ser fördelar som kan finnas med en återgång till ämnesbetyg.

Herr talman! Det finns några områden där vi har samsyn med regeringen och där vi säkert kan komma överens. Men det finns minst ett par områden där vi ställer oss frågande till denna brist på handlingskraft. Det gäller IB-programmet och naturbruksskolorna. Båda de förslag som finns gör det sämre för eleverna. Jag förstår inte denna logik. Man försvårar för de ambitiösa naturbrukseleverna att ta sig vidare samt smalnar av underlaget för många skolor. Vad gäller IB-eleverna låter man UHÄ väsentligt försvåra det för dessa elever att konkurrera om utbildningsplatser.

I framtiden tror jag att regionens gymnasieskolor måste samarbeta mer och tätare. Det rör sig om underlag till tillräckligt stora program och rätt sorts dimensionering för framtida arbetsmarknad. Jag tror också på ett bättre samarbete med den regionala högskolan. Detta kommer att bli en vinn-vinnsituation, inte minst när det gäller att få ut fler lektorer. Vi måste stärka den forskningsanknutna undervisningen. Det kan vi göra genom att få ut fler lektorer på skolorna. För 20 år sedan fanns det 1 500 lektorer i skolorna, nu finns det ca 250.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Herr talman! Vi måste förbättra kunskapsresultaten och göra skolan mer flexibel och tryggare. Undervisningssituationen är viktigast, men också systemövergripande frågor som OECD pekat på. Styrkedjan brister, framför allt i många kommuner. Därför behövs det hjälp och stöd, och staten måste peka tydligare på vad som behöver göras.

Jag yrkar bifall till reservationerna 9 och 13.

(Applåder)

Anf. 175 Stefan Jakobsson (SD)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservationerna 4 och 10.

Merparten av oss som ska debattera här har suttit med i Gymnasieutredningen. Jag tror att de flesta av oss har kommit fram till att många av de saker som står i Gymnasieutredningens betänkande, och de åtgärder som föreslås, är ganska brett förankrade parlamentariskt.

Jag hörde Michael Svensson här nämna att det kanske vore bra att se över detta med ämnesbetyg. När det gäller ämnesbetyg är vi faktiskt tre partier som redan i dag har ett konkret förslag. Det var synd att Moderaterna inte hann hänga på det. Då hade vi nog fått ett lite bättre tryck, och framför allt hade vi kanske kunnat genomföra detta tidigare.

Herr talman! Utifrån den yrkeserfarenhet jag har tror jag att just ämnesbetygen kontra kursbetygen är ett av de stora problem som vi har haft i det svenska skolsystemet.

För er som inte är bekanta med skillnaden mellan kursbetyg och ämnesbetyg kan jag berätta följande. Kursbetyg läser man en gång. Sedan sätts betyget. Man läser varje kurs för sig. Ämnesbetyg, som merparten av svenska folket har haft, kunde man förbättra på slutet. Man kunde stegra sina betyg. När man är 15-16 år och börjar i gymnasiet har man kanske inte tänkt helt färdigt när det gäller vad man faktiskt vill göra. Man kan behöva en möjlighet att förbättra sina betyg.

Vi har stora avhopp inom gymnasiet. Jag skulle våga påstå att just kursbetygen är en av de stora orsakerna. Det enda sättet att förbättra sina betyg är faktiskt att kliva av den utbildning man går och börja om från scratch för att på så sätt kunna förbättra sina betyg. Med de gamla ämnesbetygen behövde man inte göra det. Då kunde man förbättra sina betyg i slutänden.

Det finns fördelar med kursbetyg, eftersom man kan läsa fler poäng och ha en differentierad gymnasieskola. Men där finns det också problem. Just denna möjlighet att läsa många olika kurser och välja många olika linjer innebär också svårigheter.

Herr talman! Jag läste fyraårig teknisk linje. De som anställde mig på den första firman visste exakt vilka kurser jag hade läst. Så är tyvärr inte fallet i dag. Nu har eleverna ibland kanske valt kurser efter intresse och ibland kanske för att de inte har orkat läsa de tunga kurser som faktiskt behövs. Det innebär att man som företagare ställs inför inte en variant utan femtioelva varianter av elever som kommer ut och som ska försöka vara anställbara. Och när de ska läsa vidare på högskolan har dessa elever kanske inte heller de grunder som de behöver. Dessa saker har renderat i att kursbetygen har ställt till problem i stället för att underlätta. Men, som sagt, det finns små fördelar. Det ska vi inte bortse från.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Sverigedemokraterna har också föreslagit att det ska finnas ett tvåårigt gymnasium. På 1990-talet hade vi, om jag kommer ihåg det rätt, 27 praktisk-estetiska linjer och 9 teoretiska. Av dessa 9 teoretiska linjer var det en som var fyraårig, resten var treåriga. De 27 praktisk-estetiska linjerna var tvååriga.

Helt plötsligt under 1990-talet beslutades det att alla linjer skulle göras treåriga. När man talar med företagen har de kommit fram till att detta inte har gjort eleverna mer anställbara. Några få elever har kanske fått möjlighet att studera vidare på högskolan. Men de elever - 25-30 procent av Sveriges befolkning - som valde det tvååriga gymnasiet gjorde det för att de ville ut i arbetslivet. De ville komma ut och jobba, tjäna pengar och flytta hemifrån. Nu har vi förlängt den period som man studerar med ytterligare ett år. Det innebär, som sagt, ingen förstärkning. Det som händer är att ett antal personer hoppar av gymnasiet för att de tycker att det är för lång tid.

Fördelen med det tvååriga praktiska gymnasiet var att man kom ut i arbetslivet ganska tidigt.

Med detta sagt vill jag säga följande: Snälla, när man nästa gång ska göra en sådan stor förändring i det svenska skolsystemet, kan man då göra en riskbedömning, forskning och analys innan man gör någonting och inte bara komma med en massa olika förslag för att i efterhand komma på att det inte funkar så bra och att man måste gå tillbaka?

Herr talman! Det är så många saker inom det svenska skolsystemet där vi har fått gå tillbaka. Lärarutbildningen är en. Vi har haft så många varianter under de senaste 20 åren, men nu ser lärarutbildningen ut nästan exakt som den gjorde från början.

Jag hade nyligen möjlighet att vara i Singapore under två veckor för att titta på deras skola inifrån. Jag har sett deras system, och jag har sett fantastiskt många fördelar med hur man jobbar där. Det som man jobbar med i Singapore är framför allt en fantastiskt bra kontakt mellan näringslivet och skolan. Man har en extremt liten mismatch, vilket är ett stort problem i det svenska skolsystemet, då vi har många gymnasieelever som läser det som de tycker är intressant. Men tyvärr leder det inte till några anställningar. Eller också söker extremt många samma linjer, trots att man redan från början vet att det kanske finns en eller två platser att erbjuda i hela Sverige.

Man har gjort detta genom många olika metoder, men framför allt därför att företagen är nära anknutna. Här vet jag att vi är flera partier som tycker samma sak, nämligen att vi ska ha en bra studievägledning där skolan och företagen sitter tillsammans för att se till att eleverna faktiskt väljer de linjer som kan leda till arbete.

Herr talman! Vi har föreslagit en annan sak, och det är en teknikbrygga. För de elever som har valt fel - som har kommit ut till en arbetslöshet och kanske i dag sitter och skulle vilja läsa in igen - har vi ett förslag om en teknikbrygga. Det är nämligen inom teknikföretagen de stora yrkena finns i dag. Du kan ha läst en kurs, men du går in och läser ett år extra. Det är helt enkelt en andra chans att läsa in de saker företagen önskar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Vi har också pratat med de lärare som jobbar med språkintroduktionen. Det hände ganska mycket under hösten 2015, och det kom väldigt många elever på kort tid. Merparten av dem finns i systemet i dag. Problemet med språkintroduktionen var att man satte alla elever i samma klass, oavsett deras bakgrund vad gäller skolsystemet - från dem som över huvud taget aldrig hade läst och var analfabeter till dem som kanske hade gått ända upp till åtta nio år i grundskola. Det hade underlättat att dela språkintroduktionen i två delar, en del där eleverna har förkunskaper och en del där eleverna inte har några förkunskaper alls. Det hade underlättat enormt mycket för lärarlaget.

Jag ser dock med förhoppning fram emot att merparten av det Gymnasieutredningen har kommit fram till, och som de flesta av partierna här inne är överens om, ska kunna lägga en långsiktig grund. För ett antal månader sedan fick jag en fråga från Ekot om vad som är det absolut viktigaste inom skolpolitiken, herr talman, och den absolut viktigaste frågan inom skolpolitiken är långsiktighet och att vi allihop i Sverige vet vad som gäller under lång tid. Det kommer att underlätta för föräldrar, lärare, elever, skolor, högskolor, lärarutbildningar - you name it.

I detta anförande instämde Crister Spets (SD).

Anf. 176 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Herr talman! Det är dags att debattera gymnasieskolan igen.

Låt mig börja på ett lite tråkigt sätt, nämligen genom att säga att betänkandet är ganska smalt. Det handlar om de motioner vi har lämnat in under året, så det är inga nya förslag från regeringen. Kloka förslag som vi redan har behandlat ligger i förenklad hantering. Till dig som eventuellt lyssnar på debatten eller läser betänkandet och undrar var de andra, viktiga frågorna finns säger jag: De finns delvis i de olika partiernas motioner, men de kommer säkert också tillbaka när vi ska diskutera den gymnasieproposition som kommer.

Det var kanske ett lite tråkigt och inte särskilt inspirerande klargörande, herr talman, men jag ville ändå göra det. Jag vill också redan nu yrka bifall till reservation nr 1. Centerpartiet står givetvis bakom även övriga reservationer från partiet.

Herr talman! Denna debatt kanske hamnar lite grann vid sidan av de stora diskussionerna om gymnasieskolan, inte minst med tanke på den gymnasieutredning som redan har nämnts i debatten. Tiden för att lämna remissvar gick ut i början av månaden. Där behandlas frågor som fler lärlingar och höjd kvalitet, vilket jag kanske skulle föredra att kalla den viktigaste frågan när det gäller gymnasieskolan - att hela tiden fokusera på det som driver kvalitet för att utbildningen ska bli så bra som möjligt och ge eleverna det de verkligen behöver. En riktigt bra studie- och yrkesvägledning är en annan faktor vi behöver lyfta fram. Vi kommer säkert att återkomma till dessa frågor.

Just i dessa dagar är det många UF-mässor - mässor för ung företagsamhet - som pågår runt om i landet. I maj är det dags för den stora mässan i Stockholm, där många av eleverna kommer att visa framfötterna på olika sätt. De kommer att visa spännande affärsplaner, ha försäljning och montrar och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Det tragiska i detta sammanhang är väl att mycket av den kritik som har förts fram i olika remissvar till Gymnasieutredningen är att det förmodligen, om det genomförs på det sätt som föreslås, kommer att bli svårare att få plats med den projektverksamhet som UF är. Jag hoppas att mina kamrater i utskottet kommer att ta den frågan på stort allvar så att denna viktiga verksamhet inte försvinner eller minskar på ett onödigt sätt. Man måste faktiskt lyssna på hur yrkesprogrammen kan göra än mer plats för detta viktiga.

Jag hade förmånen att vara på mässan i Skövde i förra veckan, och det var en del geniala företagsidéer och spännande affärsplaner där. Man prisades på olika sätt. Det var fantastiskt duktiga säljare, och det var även en del nervositet när unga elever skulle försöka sälja den produkt de hade tänkt ut. Det var inte utan stolthet en tjej sa: Det här är första gången omvårdnadsprogrammet på Plusgymnasiet är med på UF-mässan, och vi tycker att det är så roligt - vi är så stolta över den här verksamheten.

Bland de tidigare förslagen, framför allt från allianspartierna, finns det förslag om hur man lyfter fram det entreprenöriella lärandet och låter det bli en del av hela utbildningen. Det tror jag är oerhört viktigt att ha koll på framöver. Det vore intressant att höra hur Caroline Helmersson Olsson, som ju företräder regeringspartierna i denna debatt, förhåller sig till och tänker om frågan om entreprenöriella arbetssätt och UF:s möjligheter att utvecklas.

Herr talman! Centerpartiet har många förslag på hur man ska förbättra gymnasieskolan, framför allt vad gäller yrkesprogram och lärlingsprogram. Kompetensförsörjning är kanske en av de mest avgörande frågorna som hela arbetslivet i Sverige står inför. Det är en stor utmaning.

Jag tänker ibland på det vi ofta lyfter fram i debatten, nämligen rådet till unga människor att hålla många dörrar öppna och vänta med att välja. Om man lite krasst tittar på detta kan man fundera på om det egentligen är ett så klokt råd att ge. Vore det inte bättre att ha en riktigt bra studie- och yrkesvägledning betydligt tidigare i grundskolan, så att eleverna känner att de gör välinformerade val - givetvis med möjlighet att göra omval?

Det handlar om att känna en större säkerhet utifrån de kompetenser och intressen eleven själv har och utifrån de behov arbetsmarknaden har. Från Centerpartiets sida vill vi därför lyfta fram behovet av att ha en riktigt bra studie- och yrkesvägledning betydligt tidigare i skolan. Det gör kanske att elever faktiskt vågar välja på ett annat sätt. Vägledningen bör också vara tillgänglig för fler föräldrar som funderar över på vilket sätt de behöver vara en del i vägledningen för de egna barnen.

Herr talman! Jag går över till dagens betänkande. Centerpartiet har två reservationer. Ett av förslagen handlar om att äldre ensamkommande ungdomar ska få en snabb väg in i yrkesutbildningar utan krav på gymnasieexamen, eller möjligtvis att de faktiskt får läsa utbildningen på ett annat språk - till exempel engelska - för att kunna tillgodogöra sig den och inte stanna av för mycket i sin kunskaps- och kompetensutveckling när de kommer till vårt land.

Vi behöver också se att hela utbildningssektorn kan användas när det gäller just integrationen. Jag vill lyfta fram folkhögskolorna, som är en viktig del i detta. De finns över hela vårt land och har en lång tradition av, liksom en stor kompetens för, att arbeta med många olika aspekter av lärande. Om uppdraget utökas så att folkhögskolorna kan bedriva språkintroduktionsprogram på gymnasienivå i betydligt större utsträckning skulle det vara mycket bra. I betänkandet lyfter man fram att detta går att göra i dag, men då kan vi också fundera på vilket smörjmedel vi skulle behöva ge för att det också ska göras i större utsträckning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Folkhögskolan är bra på att motivera elever som har avslutat en kurs eller ett program att fortsätta studera inom folkhögskolan. Jag ser inte minst allmän linje inom folkhögskolan som en viktig faktor både för introduktion och för att skapa förutsättningar för lärande och en bra integration i det svenska samhället. När man kommer ny till vårt land saknar man ofta nätverk av olika slag. Man kanske saknar familj och släkt, som av olika anledningar inte kommer med, och man känner inte så många på de platser man kommer till. Folkhögskolan är ju unik på det sättet att den, om man också har möjligheten att bo där, skapar riktigt bra nätverk som man kan ha användning för mot slutet av utbildningen och så småningom även när man söker jobb.

Herr talman! Jag ska byta spår en gång till. Alliansen genomförde en karriärreform, och jag skulle vilja tala lite om det som också har varit uppe i debatten tidigare. Michael Svensson nämnde antalet lektorer i den svenska skolan. Utskottet hade en spännande hearing för bara ett par veckor sedan, där vi fick förmånen att se vad de forskarskolor som Alliansen införde har lett till. Utskottet har skrivit en rapport om detta. Vi fick också träffa företrädare och rektorer för lärosäten, och vi fick träffa en livs levande lektor.

När man hör lektorer berätta om hur de arbetar i den svenska gymnasieskolan önskar man ju att fler elever skulle få den möjligheten. Därför tycker jag att det är lite synd att regeringspartierna nu har slagit stopp i systemet när det gäller karriärreformerna, antalet lektorer och så vidare. Man genomförde ett ganska kritiserat lärarlönelyft, och det vore spännande att få höra ett resonemang om hur man såg på det i förhållande till karriärtjänsterna. De svaren ser jag också fram emot.

(Applåder)

I detta anförande instämde Michael Svensson (M).

Anf. 177 Daniel Riazat (V)

Herr talman! Vi är här för att tala om gymnasiebetänkandet, som kommer lite olägligt, vilket har sagts tidigare.

Gymnasieskolan har utvecklats från att vara en angelägenhet för några få till att vara en skola för de allra flesta. Allt fler ungdomar har fått möjlighet till mer och bättre kunskaper som svarar mot höjda krav från såväl arbets- som samhällsliv.

För Vänsterpartiet är satsningar på utbildning en nödvändig förutsättning för samhällets utveckling och social frigörelse. Gymnasieskolan ska därför vara en rättighet och ge alla elever utökade valmöjligheter genom att förmedla kunskap och bildning. Därför vill vi att alla unga ska få en fullständig gymnasieutbildning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Vinstintresset ska aldrig få styra gymnasieskolan. I tidigare debatter har vi hört andra partier resonera kring denna fråga. Det är en fråga som just nu är uppe i Vinstutredningen, och förslag ska komma, men jag tror att det är viktigt att påpeka det även i denna debatt.

Det finns flera olika sätt att driva friskolor. Enligt Skolverkets rapport Privata aktörer inom förskola och skola var det 2013 över 70 000 elever som gick i aktiebolagsdrivna gymnasieskolor, medan knappt 10 000 elever gick i gymnasieskolor som drevs som stiftelser eller övriga driftsformer.

Bland de fristående gymnasieskolorna dominerar i dag aktiebolagen kraftigt. En allt högre andel av friskolorna ingår också i stora koncerner, och marknaden domineras av några stora skolkoncerner med så kallade riskkapitalbolag som ägare.

Aktiebolag, och särskilt riskkapitalbolagen, har i dag till uppgift att generera vinster åt sina ägare. Vänsterpartiet anser att detta är fel och oförenligt med skolans uppdrag, som är att ge bästa möjliga undervisning. Skolans mål ska vara att ge eleverna den bästa kunskapen - inte att generera vinst till privata bolag.

I andra länder är lagstiftningen betydligt mindre generös mot privata vinstintressen. I Norge är visserligen alla bolagsformer tillåtna för fristående skolor, men det finns krav på att alla offentliga medel ska komma eleverna till godo. I Finland drivs skolorna av allmännyttiga samfund och får inte drivas för ekonomisk vinning. I Danmark är det förbjudet att driva skolor i form av aktiebolag, just med tanke på möjligheten till vinstutdelning, och det är endast icke vinstdrivande stiftelser som får vara huvudmän. Dessutom får en enskild huvudman inte driva fler än en skola.

De stora överskotten inom utbildningsbranschen är en följd av att de vinstdrivande fristående skolorna hela tiden strävar efter att minska sina kostnader. Ett sätt är att anställa färre lärare, som dessutom är obehöriga i större utsträckning än på kommunala gymnasieskolor. Detta sänker såklart lönekostnaderna, och det sparas också in på den del av verksamheten som inte direkt kan hänföras till undervisningen.

Ytterst få vinstdrivande friskolor har egna skolbibliotek. De använder sig i stället av de offentliga stadsbiblioteken. Givetvis är det positivt att eleverna kommer i kontakt med dessa bibliotek, men det innebär samtidigt att skolan flyttar över sina kostnader till kommunen.

Vi väntar som sagt med intresse på att få se vilka förslag som kommer att läggas fram framöver, men det är också intressant att se det som samtidigt pågår bakom gardinerna. När Svenskt Näringsliv och andra aktörer med starka kopplingar till både dessa vinstdrivande bolag och till Sverigedemokraterna får bestämma är barnen som pengapåsar som ska finnas på en skolmarknad.

Vinstlobbyn, som har dessa riskkapitalister och Svenskt Näringsliv bakom sig och i spetsen, är väldigt aktiv i den frågan. Genom att sprida alternativa fakta och ha officiella möten där man söker Sverigedemokraternas aktiva stöd jobbar man numera stenhårt för att behålla dessa vinster.

Så många som en fjärdedel av de elever som börjar gymnasiet antingen hoppar av eller lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg. Samtidigt har yrkesprogrammens popularitet minskat tydligt sedan gymnasieskolan reformerades. För att alla unga ska fullfölja en gymnasieutbildning krävs att alla gymnasieprogram är attraktiva och att utbildningens upplägg uppfattas som meningsfullt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Tidigare gick ungefär hälften av eleverna i gymnasieskolan på ett yrkesförberedande program. Sedan den nya gymnasieskolan Gy 11 infördes är det knappt en tredjedel som söker sig till ett yrkesprogram. I den första ansökningen till den nya gymnasieskolan hade andelen sökande till yrkesprogrammen minskat med ungefär 10 procent, vilket är oroväckande.

Det finns flera sätt att möta detta på. Dels handlar det om att möta eleverna med höga förväntningar i skolan, oavsett om det handlar om yrkesförberedande eller studieförberedande program, dels handlar det om att få bort den ålderdomliga föreställningen om skillnaden mellan de teoretiska och de praktiska yrkena. Arbetsmarknaden ser i dag ut på ett annat sätt.

Självklart handlar detta också om, och går ihop med, yrkesprogrammens attraktivitet när det gäller högskolebehörighet. Att vi under ett antal år inte har haft direkt högskolebehörighet för yrkesprogrammen har lett till minskad attraktivitet och mindre trygghet för eleverna. Alla vet inte vad de vill göra när de är 16 år gamla. Man kan ändra sig, och då får man helt enkelt ägna flera extra år åt att lägga till de teoretiska ämnena. Regeringen bör därför komma med ett sådant förslag som vi anar i gymnasiepropositionen kring detta ämne.

Jag vill också tala om det ämnesutformade - i stället för kursutformade - gymnasiet. På 90-talet delades gymnasiet upp i kurser, vilket vissa har nämnt tidigare. I stället för att ha ett betygssystem där utveckling över tid premierades har vi nu ett system där elever, oavsett kunskapsutveckling över tid, riskerar att få lägre betyg på grund av att de har fått låga betyg i de första kurserna under gymnasiet.

Detta har resulterat i att många vill läsa upp sina betyg i den kommunala vuxenutbildningen, vilket inte alltid är så enkelt. Det har också blivit en stressfaktor för såväl lärare som elever. Det gäller att redan tidigt under gymnasiet prestera på toppen av sin förmåga, eftersom ett tidigt kursbetyg inte kan förändras, oavsett vilket betyg man får i samma kurs längre fram.

Enligt en undersökning som Lärarnas Riksförbund och Sveriges Elevkårer gjorde 2015 uppger många elever på högskoleförberedande program att de har hög arbetsbelastning och upplever så mycket stress att de har övervägt att hoppa av gymnasiet.

Elever som är skoltrötta eller har haft andra svårigheter i grundskolan riskerar att straffas ut tidigt i och med kursbetygen. Detta system är alltså sannolikt en starkt bidragande faktor till avhoppen från dagens gymnasieskola.

Den täta betygssättningen är enligt Lärarnas Riksförbund också en stressfaktor för lärarna. Om vi vill förbättra arbetsmiljön är detta någonting som vi ganska snabbt kan ändra på.

Min tid är slut, men jag ska bara prata i en minut till. Jag tänkte komma till mitt yrkande, som handlar om arbetsmarknadskunskap för alla elever i gymnasieskolan.

På senare år har det arbetats mycket aktivt för att elever ska få ökade kunskaper om eget företagande och entreprenörskap, men faktum är ju att de allra flesta blir anställda i befintliga företag eller inom offentlig sektor. Det är därför väldigt viktigt att även ha arbetsmarknadskunskap som ett tillägg till detta. Många elever är i dag inte förberedda för arbetsmarknaden när de kommer ut, och vi i Vänsterpartiet menar därför att ämnet arbetsmarknadskunskap bör finnas på alla gymnasieprogram. Jag vill alltså yrka bifall till reservation 7.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Utöver detta handlar det om estetisk verksamhet, som vi vet att regeringen har lagt fram i förslaget. Det finns också en rad andra förslag, som jag dock väljer att lämna därhän.

Anf. 178 Michael Svensson (M)

Herr talman! Trots att Daniel Riazat är vänsterpartist kan jag ibland se en viss klokskap i en del av förslagen, men här gick du nog lite fel.

Jag tycker att Vänsterpartiet har fått stå oemotsagt alldeles för länge vad gäller vinster i välfärden och friskolor.

Det är ett populistiskt förslag, och jag vet vad ni tycker om populistiska förslag från andra partier i den här riksdagen.

Det finns, tycker jag, mycket okunskap vad gäller vinsterna. Låt mig bara kort reda ut ett par begrepp.

Kommunalt drivna skolor och vårdföretag kan ibland ha ett kostnadsindex som ligger på över 100. Det är ofta inga problem. Man kan ta pengar från andra verksamheter, och funkar inte det kan man till och med höja skatten. Sedan kommer det då in ett privat företag som kan få ned kostnadsindex inte bara till 100 utan till 95. Där har vi alltså den så kallade vinsten, som egentligen är en besparing för skattebetalarna. Det är alltså ingen stöld av skattepengar, som man gärna hävdar.

Sifo har frågat svenska folket: Hur många procent tror ni att friskolorna har längst ned på raden? Då säger man: 25 procent. Men det är ungefär 2,9 procent. Statistiken är ganska tydlig och visar att offentligt drivna skolor i kommuner där man har fått en, två eller fler friskolor har höjt sina resultat. Jag har nära exempel på det från min hemkommun.

Frågan om antalet lärare ber jag att få återkomma till i nästa replik.

Anf. 179 Daniel Riazat (V)

Herr talman! Trots att vi hade kommit överens om att inte ta replik ska jag svara på frågan.

När det gäller friskolorna har vi en överenskommelse med regeringen som är väldigt tydlig. Den går inte ut på att du inte ska kunna gå med plus i din verksamhet, vilket såklart är en förutsättning för att din verksamhet ska kunna klara sig, utan vad det handlar om är vart pengarna går när du väl gör ett plusresultat.

I de fall vi har sett under de senaste åren, till exempel Academedia eller Engelska skolan, har det handlat om stora vinster som inte har gått till skolan. Man har också köpt och sålt skolor vidare, vilket har genererat enorma vinster med hjälp av våra skattepengar som inte har kommit barnen till del. I dag ser vi ytterligare en faktor i detta, och det handlar om alla de enorma pengar som man lägger från vår skolpeng på att driva en vinstlobby som ska sprida alternativa fakta om vinstutredningen, som ska se till att söka Sverigedemokraternas stöd för att få igenom det här i riksdagen och som helt enkelt vill göra allt som står i dess makt för att kunna fortsätta att ta ut ännu mer av våra skattepengar.

Det här kommer inte att drabba aktörer som är seriösa och vill barnens väl. Det handlar om de personer och de företag som vill driva en verksamhet enbart för att göra vinst. Även om det är svårt för Moderaterna att ha den inställningen, på grund av deras täta kontakter med den vinstlobby som finns i dag, tror jag ändå att det är ganska enkelt för allmänheten att förstå att en person som har drivit företag inom banksektorn tidigare inte har något att göra med den svenska skolan. Är man rädd för att inte kunna fortsätta med sina verksamheter, gå i så fall tillbaka till bankvärlden!

Anf. 180 Michael Svensson (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Herr talman! Jag tycker att det är tråkigt att Vänsterpartiet inte pratar mer kvalitet i skolan utan försöker jaga en driftsform som ofta visar sig vara väldigt bra.

Ja, det har funnits skurkar och bovar, och det ska vi rätta till och har rättat till. Men överlag fungerar verksamheten mycket bra. Academedia driver en verksamhet med utbildningsprogram, kompetensförsörjning och vidareutbildning som många kommuner skulle vara avundsjuka på.

När det gäller antalet lärare är kritiken att friskolorna har lägre antal lärare. Det beror på att många av dem har ett semesteravtal i stället för ett ferieavtal. Det är enkelt att kontrollera.

Om det här förslaget skulle bli verklighet tror jag att det skulle få ödesdigra konsekvenser. Det hoppas jag naturligtvis inte. Vi pratar i stället om ett kunskapskontrakt som ska gälla för både kommunalt drivna skolor och friskolor. Om man inte lyckas med resultaten ska staten kunna ta över. Tar man över en friskola ska man givetvis inte kunna plocka ut någon vinst under den tiden.

Jag inbjuder härmed Daniel Riazat till en lång fika med mig, så ska vi prata företagsekonomi.

Anf. 181 Daniel Riazat (V)

Herr talman! Tack, Michael! För att förtydliga vill jag säga att vi i Vänsterpartiet är tydliga i vår kritik mot det som inte är bra i kommunala skolor och ser att det finns saker som behöver förbättras. Det är inget snack om saken - det gäller såväl fristående som kommunala skolor.

Skillnaden är dock den att kommunala skolor har ett uppdrag och en reglering som leder till att man måste ta hand om alla elever. Det är inte så konstigt om du startar en fristående skola ute i Danderyd, där i princip alla föräldrar har en utbildningsbakgrund, att få väldigt bra resultat och därefter kunna skylta med det. Det är mycket svårare att driva en liknande skola i ett område där föräldrar inte har akademisk utbildning i lika stor utsträckning. Därmed menar jag att om vi ska snacka om kvalitet måste vi gå in i detaljerna kring kvaliteten och inte enbart prata om att de privata aktörerna, som också har lett till större segregation i vårt land, är så pass duktiga att kommunerna skulle vara avundsjuka på dem. Vi har väldigt många Academediaägda skolor i min kommun, Falun. Tro mig, vi är inte avundsjuka på Academedia!

När det handlar om att bjuda in till fika vet Michael att jag gärna fikar med honom. Men jag vet att det finns andra som gärna skulle vilja fika med Michael, och det är Sverigedemokraterna. Det är alltså det parti som i dag vill söka sig till Moderaterna, och som Moderaterna har tackat ja till för att kunna få igenom bland annat dessa frågor men också för att kunna sätta stopp för en eventuellt kommande rödgrön regering.

När det handlar om konsekvenserna kommer detta att få stora konsekvenser. Även om vi inte får igenom det här i dag eller i morgon kommer vi att få igenom det förr eller senare, för majoriteten av svenska folket inser att deras skattepengar inte ska gå till några direktörer som har sina bankkonton på Jersey, utan att de ska gå till barnen och lärarna, till att skaffa mer personal och till att höja lönerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Du nämnde tidigare varför Academedia har färre anställda. Dessutom ger de i snitt 2 500 kronor lägre lön än kommunala skolor, och det är något som de borde skämmas för.

Anf. 182 Christer Nylander (L)

Herr talman! Redan de gamla grekerna - det här blir ett långt anförande - hade gymnasium. Då var det något för ungdomens fostran och senare också för dess andliga utbildning.

Gymnasiet kom sedan under 1500-talet att användas mer för utbildning. I Sverige infördes gymnasiet på 1600-talet, ofta knutet till residensstäderna. Successivt byggdes sedan gymnasieskolan ut till att omfatta allt fler. Det har varit en bra utbildning. Fler och fler elever i Sverige går allt längre utbildningar.

Man måste dock fundera på om likriktningen till sist har gått för långt. För vissa är det positivt att allt fler går i gymnasiet och att allt fler genomför gymnasiet på decenniers sikt. Men kanske måste vi fundera på om likriktningen kan fortsätta framöver eller om vi tvärtom måste gå mot mer åtskillnad i de olika inriktningarna på gymnasieskolan.

Det är för många som hoppar av gymnasieskolan i dag. Vi vet att det är många som inte fullföljer sin utbildning, och när man inte gör det blir det väldigt svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. En stor del av dem som i dag är unga och arbetslösa är det i själva verket på grund av att de inte har fullföljt gymnasieutbildningen. Jag vet att det är bättre att genomföra en gymnasieutbildning, även om den är lite kortare, än att inte göra det alls eller att hoppa av en lång teoritung utbildning.

Tyvärr tycks regeringspartierna gå åt det andra hållet. De signaler som kommer från regeringen tyder på att man vill ha mer likriktning när det gäller antagningskraven, innehållet i de olika utbildningarna och längden på utbildningarna. Jag tror att det innebär att vi riskerar att få fler misslyckanden och fler som får svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Detta är en av de utmaningar som gymnasieskolan har i dag.

Michael Svensson och Ulrika Carlsson pekade på andra utmaningar som handlar om otryggheten, avhoppen, dålig koppling till arbetsmarknaden och programbyten. Just nu tror jag att vi framför allt ska se till att vi har en skola som är fungerande också för dem som kommer nya till landet och som haft en delvis problematisk ungdomsskola.

Herr talman! Gymnasiet ska förbereda elever för yrkesliv och högre studier. Jag tror att gymnasieskolan framöver måste bli mer individanpassad. Det är bättre att lyckas med ett kortare program än att misslyckas med ett längre, teoritungt program.

I samband med att en reform genomförs som gör en tydligare åtskillnad tror jag att det är centralt att se till att var och en får nya chanser att fortbilda sig, utbilda sig och byta kurs senare i livet, att vi har ett komvux som fungerar och andra utbildningsmöjligheter som gör att man inte fastnar i återvändsgränder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Låt oss i alla fall fokusera på tanken att grundskolan ska leverera sitt men att gymnasiet kan vara mer diversifierat än vad det är i dag. Det är bättre att lyckas än att hoppa av.

Herr talman! I Liberalernas program för framtidens skolpolitik finns en del förändringar vad gäller gymnasieskolan. Jag vet att man inte ska leverera nyheter i talarstolen om man vill att de ska få stor spridning, men jag tar chansen ändå. Det kan ju vara så att fler vill veta.

Det är centralt att vi fortsätter att bygga ut lärlingsutbildningarna i Sverige och att vi ser till att det blir en programform som tydligare än i dag knyts till arbetsmarknaden. Vi vill se fler lärlingar, fler som håller i lärlingsutbildningar, fler varianter av lärlingsutbildningar och en större koppling till arbetsmarknaden. Branscherna bör ta ett större ansvar än vad man gör i dag.

Detta bör man också göra för yrkesutbildningen framöver. Mer yrkesutbildning behöver flyttas ut till företag och administreras av branscherna.

Man ska ha ett godkänt gesällprov som visar att man är skicklig på sitt yrke.

De högskoleförberedande programmen ska göra att man blir väl förberedd för högskolestudier. I dag ser vi för många som inte är förberedda för högskolestudier trots att de går högskoleförberedande program.

Antagningskraven ska inte sänkas utan snarare höjas och diversifieras.

Herr talman! Dagens kursutformade skola bör förändras och bli ett ämnesgymnasium i stället och därmed ha ämnesbetyg. Jag yrkar därför bifall till reservation 10 om att införa ämnesbetyg i gymnasieskolan.

Jag skulle vilja se att ett examensprov införs. Det kan vara ett samlat ämnesprov. Det har vi delvis sett i några av de nationella prov som görs i årskurs 3. Det skulle vara en avstämning av vad man har fått för samlad kunskap under de år man gått i gymnasieskolan. Man skulle behöva få godkänt på detta prov för att få godkänt på programmet i dess helhet. Det ska givetvis finnas möjlighet att göra om provet om man hade en dålig dag eller var dåligt förberedd vid det tillfälle då provet genomfördes.

Jag skulle vilja se att de gymnasiegemensamma ämnena blir färre. Det är rimligt att de estetiska ämnena finns i gymnasiet men att de ska vara tillval på de program som inte har estetisk inriktning.

Jag skulle vilja att folkhögskolor, om de följer gällande läroplan och kursplaner, ges rätt att driva en del gymnasieprogram. Inte minst på grund av de stora fördelar folkhögskolor kan ha, som Ulrika Carlsson nämnde tidigare, skulle det vara en möjlighet för fler att lyckas med gymnasiet.

För att öka likvärdigheten, höja kvaliteten och förbättra tillgängligheten i landet borde vi ha en komvuxpeng och en sfi-peng för dem som senare behöver komplettera sin gymnasieutbildning för att komma vidare ut på arbetsmarknaden.

Herr talman! Det finns en lång rad saker som vi borde förändra i gymnasieskolan för att möta de stora utmaningar vi har. Det närmaste halvåret kommer mycket av debatten om skolpolitiken att handla om gymnasiet, och Liberalerna kommer att leverera ytterligare förslag för att förbättra svensk gymnasieskola.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 10.

(Applåder)

Anf. 183 Caroline Helmersson Olsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Herr talman! Jag har med stort intresse lyssnat på föregående talare. Det finns många intressanta idéer och bra förslag. Men jag är ändå så tråkig att jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Mitt motiv till detta är förstås det som föregående talare har tagit upp: Vi har haft en grundlig gymnasieutredning som har lämnat nära nog hundra förslag till regeringen. Remisstiden gick ut den 1 mars. SKL fick förlängd tid och kom in med sitt remissvar i går. 190 remissvar har kommit in. Låt oss nu analysera, diskutera och bereda dessa förslag för att förbättra gymnasieskolan.

Svensk skola behöver genomtänkta reformer - eller kanske reformvård, där vi förädlar det vi har. Det är viktigt att lyssna på forskare, huvudmän, skolans professioner, arbetsmarknadens parter med flera. Det är också klokt att avvakta Skolkommissionens förslag, som kommer i april, och se vad vi kan hämta där.

Vi behöver också samordna våra gymnasiediskussioner och förslag med Vägar framåt, strategin för unga som varken arbetar eller studerar.

Några var inne på tillträde till högre utbildning. Det kom en sådan utredning i går.

Kanske behöver vi också samordna oss med folkhögskolorna, vilket flera var inne på, och regeringens satsningar på rätten till komvux.

Gymnasiepolitiken behöver ses i ett större sammanhang, och det har flera före mig belyst.

Låt mig poängtera att för Socialdemokraterna och regeringen är det viktigt att hitta långsiktiga, stabila överenskommelser på skolområdet där kunskap, likvärdighet och bildning står i fokus.

Jag ser fram emot kommande debatter och förslag. Kanske blir de lite hårdare än denna; vad vet jag?

Jag vill också påpeka att regeringen inte bara bereder och analyserar. Under tiden som Gymnasieutredningen behandlas tas viktiga steg där förändringen är viktig. Regeringens satsning på Samverkan för bästa skola utvidgas nu till gymnasieskolan. Det är ett sätt att stärka skolorna med tuffast förutsättningar, och fler få då möjlighet att klara av en gymnasieutbildning.

Mina kamrater i kammaren vet att jag brukar tala mycket om de gymnasiala yrkesprogrammen. Det kommer jag att göra i dag också. Antalet studenter har minskat, och flera utbildningar har lagts ned. Det har framför allt drabbat de industritekniska programmen.

Statistik från SCB visar att Sverige kommer att sakna många gymnasialt yrkesutbildade om inget förändras. Därför måste vi förändra. Yrkesprogrammen är basen för industrins och välfärdens kompetensförsörjning.

Vi har börjat arbetet med att stärka gymnasiets yrkesprogram, bland annat genom att utveckla yrkescollege och införa yrkesutbildningens år. Låt mig säga något om yrkesutbildningens år. Det är en unik satsning på svensk yrkesutbildning. Initiativtagarna Worldskills Sweden, LO, Svenskt Näringsliv och Utbildningsdepartementet med regeringen i spetsen har beslutat att satsa extra resurser på att prioritera och lyfta den svenska yrkesutbildningen för att möta arbetsmarknadens efterfrågan.

En väg att göra detta är att öka attraktionskraften på yrkesutbildningen genom en satsning på olika åtgärdsprogram som kommunicerar bilden av vad en modern yrkesutbildning faktiskt innebär och innehåller. Det är viktigt för samhället men givetvis också för ungdomarna som ska välja dessa utbildningar. Det är jätteviktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

För det första ska fler elever välja yrkesprogram som sin gymnasieutbildning.

För det andra ska svensk yrkesutbildning hålla världsklass. Kvaliteten är skiftande. Det råder enighet om att ett uthålligt kvalitetshöjande arbete är nödvändigt. Samarbete och samverkan ska uppmuntras för att utveckla utbildningar och stärka den arbetsplatsförlagda utbildningen.

För det tredje ska yrkesprogrammen betraktas som en möjlighetsinriktad utbildning. Man kan mycket väl få in entreprenöriellt lärande. Många elever och föräldrar upplever att yrkesprogrammen är ett andrahandsval som snarare stänger dörren än öppnar. Det finns en stor enighet om att denna attityd ska förändras.

Denna satsning kommer att fortsätta de närmaste åren, och jag tror att just samarbete och samverkan med näringslivet och arbetsmarknadens parter är vägen framåt.

Vet ni förresten vad som har hänt i dag? Jo, Sveriges viktigaste landslag, yrkeslandslaget, har haft återträff.

Vi går också fram med försöksverksamheten med branschskolor. Detta kommer att möjliggöra olika branschers kompetensförsörjning i små yrken.

Frågan om introduktionsprogrammen skulle egentligen min kollega Elisabet Knutsson tala om. Den är värd en egen debatt och diskussion, men hur vi har det på våra introduktionsprogram är också en sak som behöver snabbehandlas.

Jag vill slutligen påpeka att gymnasieskolan i sin helhet har ett vidare uppdrag än att utbilda för arbetsmarknaden eller för vidare utbildning. I skollagens 15 kap. 2 § preciseras gymnasieskolans syfte och anges att "gymnasieskolan ska ge en god grund för yrkesverksamhet och fortsatta studier samt för personlig utveckling och ett aktivt deltagande i samhällslivet".

Nu kommer den andra käpphästen: Det är därför vi socialdemokrater länge har hävdat att de gymnasiegemensamma ämnena ska vara just gemensamma och ge grundläggande behörighet även på yrkesprogrammen. Fokus har inte enbart varit på behörighetsfrågan, utan ett modernt arbetsliv och samhälle ställer också krav på kommunikativa färdigheter i svenska och engelska, men även matematisk förmåga; detta är viktigt. Att alla elever ges en bred gemensam kunskapsbas understryker gymnasieskolans breda uppdrag.

Jag ska bara säga en sak till. Avhoppen från gymnasiet ska minska - det är jätteviktigt. Fler elever ska lämna gymnasieskolan med fullständiga betyg. Vi ska ha trygghet och studiero i gymnasieskolan.

(Applåder)

Anf. 184 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Herr talman! Tack, Caroline Helmersson Olsson, för anförandet! Jag ställde ett par frågor i mitt anförande som jag inte riktigt kände att jag fick svar på. Därför tänkte jag utnyttja möjligheten till replik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Caroline Helmersson Olsson talade om kunskap, likvärdighet och bildning som viktiga delar och nämnde väldigt mycket om yrkesutbildningen och yrkesutbildningens år. Kan man se positiva resultat av det är det ju väldigt bra.

Men den fråga jag vill ställa är ändå kopplad till gymnasieskolan. Man har ju fört fram stora farhågor när det gäller yrkesprogrammen: att man ska försöka rymma in det man vill tillföra i befintliga poäng. Det handlar då faktiskt om flera hundra poäng som försvinner från yrkeskurser. På det sättet ser inte jag hur man kan stärka kvaliteten på yrkesprogrammen utifrån den yrkesidentitet som man också på olika sätt behöver lyfta in.

Jag blir lite förvånad över att det är först nu som elever på yrkesprogrammen ska kunna träna sin kommunikativa förmåga, kopplat till att man skulle få grundläggande högskolebehörighet. Detta ingår ju i de kurser som redan i dag finns i gymnasieskolan, i till exempel svenska.

Min fråga blir då: På vilket sätt avser Caroline Helmersson Olsson och regeringspartierna att stärka kvaliteten i yrkesprogrammen, om man är beredd att göra detta inom befintliga poäng? Eller har man faktiskt sagt att man, för att rymma både estetiska ämnen och grundläggande behörighet inom 2 500 poäng, är beredd att öka antalet poäng för att just stärka kvaliteten och likvärdigheten och inte tappa bort kvalitetskraven när det gäller yrkesutbildningarna?

Anf. 185 Caroline Helmersson Olsson (S)

Herr talman! Tack, Ulrika Carlsson, för en väldigt viktig fråga! Vi har ju brottats med detta i Gymnasieutredningen: Hur ska vi få in allt som vi behöver ha in i yrkesprogrammen för att just ha kvaliteten? Facken och företagen säger: Ni får inte röra yrkesämnena!

Jag kan ju inte stå här och lova någonting, för vi har något som vi kallar för finansen, som vi måste diskutera denna fråga med. Men jag inser själv att detta är besvärligt. I utredningen finns förslaget om gymnasiearbetet - att man inte skulle poängsätta det och på det sättet kunna få in dessa saker. Vi måste nog titta ordentligt på remissvaren och analysera detta. Jag kan inte här och nu lova att det kommer fler poäng i gymnasieskolan. Det behöver analyseras noggrant, precis som Ulrika Carlsson säger.

Anf. 186 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Herr talman! Tack så mycket för svaret! Jag tror att det är oerhört viktigt att man inte tullar på kvalitetskraven när det gäller yrkesprogrammen. Det var det som var ambitionen när man genomförde yrkesprogrammen; man såg att det fanns för mycket brister i den dåvarande utbildningen.

Den andra fråga jag skulle vilja ställa handlar just om seminariet. Caroline Helmersson Olsson är ju en av dem som arbetar mycket med utvärderingarna, forskarskolorna, som vi utvärderade i utskottet, och också behovet av lektorer i gymnasieskolan för att stärka kvaliteten.

Det är, tycker jag, tråkigt om man inte ger fortsatta möjligheter för både gymnasielärare och grundskollärare att utbilda sig till lektorer. Det bör också finnas möjligheter till karriärvägar. Diskussionen vid seminariet som vi båda var på handlade om att det kanske på olika sätt blir förstelärare som blir mer intressanta för skolorna. Men det fanns rektorer som verkligen kunde peka på vinsten med att också ha lektorer i verksamheten och såg det som en väldigt positiv kvalitetsförstärkning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Caroline Helmersson Olsson talade om behovet av både kunskap och bildning som två väldigt viktiga parametrar kopplat till utbildning, och då blir min fråga: På vilket sätt ser Caroline Helmersson Olsson att vi kan fortsätta att utveckla dessa karriärvägar för att stärka kvaliteten och kunskapen i den svenska skolan?

Anf. 187 Caroline Helmersson Olsson (S)

Herr talman! Tack så mycket för den frågan, Ulrika Carlsson! Vi har ju väldigt mycket seminarier och sådant här i riksdagen. I onsdags morse hade vi ett om hur vi stärker skolprofessionerna, där bland annat Björn Åstrand var med. Han sitter i Skolkommissionen och har också fått ett eget uppdrag. Han hade väldigt mycket bra tankar kring hur vi skulle kunna göra detta. Det var synd att inte Ulrika Carlsson var med, för där tror jag att vi skulle kunna hitta varandra.

Björn Åstrand talade mycket om karriärvägarna och allt bra vi faktiskt gör. Till och med den förra borgerliga regeringen gjorde bra saker i och med lektorstjänsterna; det tycker vi också är en bra grej. Men han säger att vi saknar systematik - att få in detta i ett system. Vi måste hitta professionsvägar att gå i ett system. Jag ser verkligen fram emot när han kommer med sina slutsatser; då kan vi fortsätta att diskutera saken.

Anf. 188 Larry Söder (KD)

Herr talman! Som vi alla vet är Sverige en kunskapsnation, och gymnasieskolan menar jag är en viktig del av det. Den håller hög kvalitet och har stor variation när det gäller inriktningar för att ge de olika kunskaper vi behöver i vårt samhälle.

Upprepning är kunskapens moder - det hör man ganska ofta och i många olika sammanhang. Men jag vill nog hävda att reflektion är det som tar oss som samhälle framåt. Du som människa bör ta dig tid att reflektera över din dag eller din situation eller rent av över det som du historiskt har varit med om så att du kan ta en riktning eller en kurs framåt. Reflektion kan leda till att du förändrar ditt beteende: att du agerar annorlunda nästa gång en händelse inträffar. Du lär dig något nytt genom att analysera det du just har upplevt.

Detta är något jag tycker att man också kan tillämpa på vår kära skola, i synnerhet gymnasieskolan. Jag tycker att det saknas en reflektion bland oss vuxna när det gäller gymnasieskolan och hur vi diskuterar med våra ungdomar om deras val av gymnasieskola och program.

Vi vuxna har under historisk tid pläderat mycket för att gymnasieelever ska läsa ett program som gör dem studieförberedda, så att de ska kunna gå vidare till högskolan, trots att vi vet att alla elever inte passar in i den mallen. De kanske hellre gör något med både händerna och huvudet, i stället för oss andra som bara försöker använda huvudet. Och visst har ungdomarna lyssnat på de råd vi vuxna gav dem. Antalet elever i någon typ av yrkesprogramutbildning har minskat till förmån för en allt större andel andra program.

Om man tar sig tid att titta på statistiken för yrkesprogram och ser på de fem senaste åren kan man se att trenden fortsätter. Statistiken för bygg- och anläggningsprogrammet 2011-2012 visar på 7 666 förstahandssökande, vilket vi kan jämföra med dagens 3 950. Detta innebär att det har minskat från 6,4 procent av de förstahandssökande till nationella program till 3,5 procent. Det är en halvering av antalet förstahandssökande i en tid då vi behöver bygga mer bostäder, kanske mer än vad vi gjort de senaste 30-40 åren. Om man gör samma jämförelse med el- och energiprogrammet, eller för den delen naturbruksprogrammet, blir det liknande resultat.

Vi måste som vuxna inse att alla är olika, och vi måste ta vara på allas olika intressen och inte försöka styra elevernas val av gymnasieprogram genom att dela upp dem i någon typ av A- och B-lag. Vi behöver se till att vi har tillräckligt med yrkeskunniga snickare, rörmokare och elektriker även i framtiden. Det gör vi bäst genom att uppmuntra dem att välja det program som de själva vill ha. Då är jag övertygad om att vi får fler elever till yrkesprogrammen.

Gymnasieskolan

Yrkesprogrammen ska hålla en nivå som leder till arbete direkt efter examen. Det måste också finnas lärlingsprogram, där utbildningen är mer knuten till företag och lärande under arbete.

Den tid då vi försöker stöpa ungdomar i samma form måste vara slut. Vi måste inse att vi alla är olika och har rätt att hanteras utifrån det. Den rättigheten borde även gälla när det handlar om att välja olika typer av skolor, som kommunala och privata.

Kristdemokraternas utgångspunkt när det gäller val av skola är att föräldrar och elever har en grundläggande rätt att välja. Ett skolsystem som medger valfrihet och mångfald kan, under rätt förutsättningar, vara kvalitetsdrivande. Det finns också starka rättviseargument för fritt skolval. Det är betydligt lättare för ekonomiskt svaga familjer att välja en skola än att köpa en bostad i ett område där det finns en bra skola.

En förutsättning för fritt skolval är också rätten att etablera skolor. Utan rätten att etablera skolor blir det fria skolvalet bara en chimär. Denna rätt bör och ska gälla inte minst om man vill etablera en gymnasieskola med enbart yrkesprogram som kan öka attraktionskraften hos just de programmen. Vi måste inse att någon måste bygga alla de bostäder vi vill ha eller dra den el vi behöver eller se till att vi har det vatten inne i bostäderna som vi vill ha.

Vad är det jag egentligen vill säga med detta, då? Jo, jag tycker att vi ska uppvärdera yrkeskunskapen, för annars kommer samhället att stå inför stora bekymmer.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 22 mars.)