Gymnasieskolan

Anf. 86 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Jag kan bara säga det som många andra har sagt tidigare i dag, nämligen att det känns lite trivialt att stå i talarstolen och prata om ett motionsbetänkande när det är så mycket som har hänt.

Många av oss - kanske inte alla i den här salen, men många - var med när muren föll 1989. Vi kommer ihåg vilken framtidstro det innebar för Europa när den aggressiva östvärlden rasade samman. Det var en ganska lång process, trots allt, men just murens fall var slutpunkten på det hela. När man nu ser hur samma aggressiva makt återigen står och stampar med stövlarna och kör över ett demokratiskt land blir man helt klart påverkad.

Gymnasieskolan

Jag tror att det är svårt för tv-tittarna att uppfatta den sinnesstämning som finns i den här lokalen och som har funnits i huset hela dagen, men alla tankar här, från oss alla, går till Ukraina och det ukrainska folket. Ändå ska man samla sig och försöka hålla något slags anförande. Jag ska säga att det faktiskt inte är så lätt, men jag ska göra det ändå.

Sverigedemokraterna står bakom samtliga sina motionsyrkanden, men för tids vinning yrkar jag bifall enbart till reservation 2. Vi står också bakom alla yrkanden som finns för förenklad behandling, men vi yrkar inte bifall till dem heller. De är just förenklade.

Häromdagen tittade jag i nyhetsflödet, och då dök det upp en rapport från Skolverket där det talades om vilken betydelse elevers betyg från grundskolan har för gymnasiestudierna. Studien grundades på lite drygt 88 000 elever som hade avslutat årskurs 9 våren 2017 och påbörjat ett nationellt program den hösten. Man hade studerat elever med likvärdiga betyg från årskurs 9 för att se vad som hade störst betydelse för om eleven skulle ta gymnasieexamen eller inte, och fokus hade främst legat på elever i de lägre betygsstegen.

När det gäller elevgruppen med de lägsta grundskolebetygen, i snitt mellan E och F, kunde man i rapporten konstatera att 42 procent av eleverna på yrkesprogrammen får en examen inom tre år. På de högskoleförberedande programmen tar endast 22 procent av eleverna gymnasieexamen.

I betygsgruppen mellan E och D tar 74 procent av eleverna på yrkesprogrammen examen inom tillräckligt antal år, och 49 procent av eleverna på ett högskoleförberedande program tar examen inom tre år.

Detta innebär att valet av program är väldigt viktigt för grupperna med lägst betygssnitt. Det blir därmed också viktigt att studie- och yrkesvägledningen är väldigt tydlig redan i grundskolan för att eleverna ska få de allra bästa förutsättningarna på gymnasiet.

Varför säger jag då detta? Just nu förbereds en proposition som syftar till att samtliga elever på yrkesprogrammen ska bli behöriga till högskolan. Det innebär ett ökat fokus på teoretiska ämnen. Från Sverigedemokraternas sida har vi hela tiden riktat skarp kritik mot synen att alla ska in på högskolan. Vi befarar att det kommer att slå hårdast mot de elever som inte har toppbetyg utan har störst behov av hjälp. Dessa elever kanske är skoltrötta och kanske inte klarar av - eller är intresserade av - de teoretiska studierna. De har bättre förutsättningar att få ett jobb med en yrkesexamen.

Skolverkets rapport stärker våra argument. Den visar väldigt tydligt att ju sämre betyg man har från grundskolan, desto svårare är det att klara av en gymnasieexamen i rätt tid. Om yrkesprogrammen nu teoretiseras kommer genomströmningen definitivt att ta betydligt längre tid än i dag. Framför allt för elever med svagare betyg från grundskolan kommer det att bli mycket svårare att ta en gymnasieexamen. Vi är mycket oroade över detta; det är inte den utveckling som behövs.

Tyvärr är det så, vilket jag har sagt flera gånger här i talarstolen, att den socialdemokratiska politiken under väldigt lång tid har gått ut på att stöpa alla i samma form. Signalen har varit tydlig under många år: Få högskolebehörighet! Läs på högskolan! Det är detta som är viktigt.

Att yrkesprogrammens status har sjunkit på grund av de här politiska signalerna är det knappt någon socialdemokrat som reflekterar kring. Det är väl inte så konstigt att folk inte läser yrkesprogrammen om de hela tiden får höra att det inte är viktigt - det som är viktigt är att de läser på högskola. Då får man också vad man efterfrågar.

Det är synd. Skolverkets rapport visar ju att det är just elever med svaga betyg från grundskolan som kommer att drabbas hårdast av den här teoretiseringen. Det är samhället inte betjänt av.

Vi behöver stärka yrkesprogrammen. Vi behöver dimensionera gymnasieplatser på teoretiska program i relation till yrkesprogrammen. Vi behöver också korta yrkesprogrammen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Vi sverigedemokrater tycker att valet att läsa in högskolebehörighet ska vara aktivt; ingen som inte vill läsa in högskolebehörighet ska tvingas till det. Ingen ska heller hindras från att göra det, för den delen. Det ska finnas en tydlig valfrihet. Därför har vi föreslagit en två-plus-ett-modell där det är valfritt att läsa ett tredje år om man vill läsa in högskolebehörigheten men där grunden är två år.

Utöver en reform av yrkesprogrammen tror vi att lärlingsutbildningen måste göras om. Detta är en fråga som har legat på regeringens bord i snart sex år efter att riksdagen senast ställde sig bakom ett tillkännagivande i ämnet.

I vårt närområde finns goda exempel på bra lärlingsutbildningar, till exempel i Danmark och Tyskland, med bra erfarenheter och bra resultat. Varför inte ta efter de modeller som fungerar i vårt närområde i stället för att lappa och laga någonting som redan finns? Titta på den danska modellen, lär av den och se till att komma med en utredning som vill införa en ny typ av lärlingsutbildning i Sverige.

En annan viktig slutsats som dras i Skolverkets rapport är att ju tidigare en elev får stöd i ett ämne i grundskolan, desto bättre förutsättningar har den att lyckas på gymnasiet. Av de elever som läste upp ett icke godkänt betyg i matte, engelska, svenska eller svenska som andraspråk på lovskola efter årskurs 9 var det bara mellan 30 och 48 procent som klarade en gymnasieexamen tre år senare.

Det visar att insatser måste göras tidigare. Tidiga insatser i grundskolan, redan från första terminen i första klass och sedan kontinuerligt, är avgörande för om elever ska klara gymnasieskolan eller inte. Därför är nödlösningar som lovskola och liknande inte optimala. Vi hoppas att regeringen tittar mer på detta och kommer tillbaka med andra förslag, som stärker uppföljningen successivt.

Fru talman! Om Sverige ska kunna få balans i utbildningssektorn måste vi göra några saker på gymnasieområdet.

Staten måste överta huvudmannaskapet för gymnasieskolan. Syftet med detta är att få en likvärdighet i de prioriteringar som nu görs olika i olika kommuner. Vi kommer också att få enhetliga nationella skolpengar och ett tydligare styrande regelverk. Dessutom skulle gymnasieskolorna kunna placeras strategiskt i stället för att, som i dag, dyka upp i varenda liten kommun, trots ett litet elevunderlag och ansträngd kommunal ekonomi.

Vi tycker också att man behöver få en tydligare fördelning av studieplatserna mellan högskoleförberedande program och yrkesprogram. Konkurrens om platserna skapar mer motiverade elever. I dag byggs vissa program ut för att möta efterfrågan - ett exempel är det svällande samhällsvetenskapliga programmet, som eleverna inte klarar av. Det här är inte bra. Vi tycker att arbetsmarknadens behov i stället måste vara mer styrande.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att gymnasieskolans ställning i det svenska skolsystemet är central. Det är här kunskapen ska fördjupas och bildningen breddas. Eleverna ska förberedas för ett kommande arbetsliv eller för fortsatta studier på universitet och högskolor.

Gymnasiets uppgift är att se till att eleverna är väl förberedda för båda delarna, oavsett vad de väljer. Då krävs att andra sidan av myntet drar sitt strå till stacken. Gymnasieskolans framgång är nämligen starkt kopplad till den kunskapsnivå som eleverna har med sig från grundskolan. Det är viktigt att gymnasiet fortsätter att vara just ett gymnasium och inte bara en förlängning av grundskolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Jag ber om ursäkt för att jag har dragit över tiden, men det känns som en mindre viktig sak en dag som denna.

Anf. 87 Fredrik Christensson (C)

Fru talman! Det är en mörk dag i Europa. Ukrainas befolkning försöker just nu att försvara sitt land, sin frihet och sin demokrati mot ett Ryssland som bryter mot folkrätten och som olagligt invaderar ett annat land. Det råder ett oerhört allvarligt läge i Europa. Det är väldigt tydligt att stämningsläget märks i riksdagen, som någon tidigare sa från talarstolen. Vi behöver visa vår solidaritet med Ukraina och det ukrainska folket denna dag.

Nu är vi här och ska debattera gymnasieskolan och de motioner gällande gymnasieskolan som har inkommit till utbildningsutskottet under den allmänna motionstiden. Jag vill utifrån den debatt som nu pågår börja med att yrka bifall till reservation 1, som Centerpartiet har avgett.

En genomförd gymnasieutbildning skapar goda förutsättningar för såväl vidare studier som arbete under hela livet samt möjligheter till livslångt lärande. Därför är det viktigt att vi utvecklar och stärker gymnasieskolan. Det finns ett antal utmaningar som vi behöver möta när det handlar om gymnasieskolan och dess förutsättningar och möjligheter, inte minst för eleverna.

Det är ett problem ett många elever väljer fel från början och att detta kostar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Vi från Centerpartiet vill se ytterligare satsningar på studie- och yrkesvägledningen för att fler ska kunna välja rätt från början.

Jag följer också med intresse det som regeringen nu har lagt fram som en försöksverksamhet: möjligheten att byta spår till ett yrkesprogram för dem som läser på ett teoretiskt program. Jag tror att det är en klok väg framåt att titta på ytterligare möjligheter för detta.

Vi behöver utifrån arbetsmarknadsperspektivet få ett större fokus på att utbildning ska leda till jobb. Det handlar om hur man dimensionerar utbildningarna, men också om att alla utbildningar, oavsett om de är högskoleförberedande eller yrkesförberedande, ska möta de behov som finns på arbetsmarknaden i större utsträckning för att skapa bättre förutsättningar för de elever och studenter som läser på gymnasiet.

Det finns även andra delar som vi ser som viktiga och som vi hade önskat att man hade tagit tag i från regeringens sida för att utveckla gymnasieskolan. Det finns runt om i landet branschskolor som utvecklar specialistverksamhet för att skapa förutsättningar att få spets inom olika branscher och på det sättet möjliggöra för utbildning i hela landet men samla kompetens för att stärka vissa utbildningar. Skolverket presenterade för ett par år sedan en rapport om hur man skulle vilja utveckla det statsbidraget för att på bättre sätt kunna utveckla verksamheten.

Det har från flera branscher påpekats att inriktningen med branschskolor är helt rätt men att vi behöver skruva på systemet för att det ska fungera bättre. Detta är en fråga som Centerpartiet har drivit på olika sätt. Vi har med den i betänkandet i dag, och det är en fråga som vi kommer att fortsätta arbeta på. Vi hoppas att vi får se en utveckling av branschskolorna framöver, för jag tror att det är en viktig väg, inte minst för att möjliggöra för utbildning i hela landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Det vi ser är en stor kompetensbrist inom många av de yrken som finns inom gymnasiets yrkesprogram, både när det gäller det privata näringslivet och när det gäller offentlig sektor. Det finns stor efterfrågan på såväl undersköterskor som plåtslagare, men det finns alldeles för få som läser. Där behöver vi göra mer insatser, inte minst på gymnasiet, så att fler väljer rätt utbildningar från början, utbildningar som leder till jobb, även i det senare skedet när det gäller till exempel komvux.

Centerpartiet lyfter i betänkandet även fram att det kommunala uppföljningsansvaret behöver utvecklas och stärkas. När det gäller de elever som inte går i gymnasieskolan behöver kommunerna arbeta bättre med uppsökande verksamhet och arbeta tillsammans med civilsamhället för att bättre fånga upp dem som inte går i gymnasieskolan.

Avslutningsvis skulle jag vilja lyfta fram att frågan om entreprenörskap och möjlighet att driva UF-företag har varit och framgent är viktig för Centerpartiet. Vi vill att alla elever på gymnasiet ska ha möjlighet att läsa kursen entreprenörskap för att på det sättet skapa möjligheter längre fram och utvecklas som individer. Detta ges i väldigt stor utsträckning av denna utbildning. Den skapar enligt de studier som presenterats förutsättningar för högre lön senare i livet, mindre arbetslöshet och mer företagsamhet, vilket är väldigt positiva resultat. Vi tycker att det är viktigt att det här kommer fler till del. Det är viktigt för individerna och även för samhället i stort.

Anf. 88 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Jag har tidigare i talarstolen nämnt vårt stöd till det ukrainska folket och ska inte upprepa mig.

Fru talman! I dag är vi här för att diskutera betänkandet om gymnasieskolan. Om vi ska utgå från den verklighet som finns i dag skulle vi i stället kunna säga gymnasiemarknaden. Det här är den fråga som jag vill fokusera på under mitt anförande.

Frågan som vi bör ställa oss är vem skolan och gymnasieskolan är till för. För oss i Vänsterpartiet är det självklart att skolan, även gymnasieskolan, är till för att fostra demokratiska samhällsmedborgare och se till att alla barn får med sig tillräckliga kunskaper för att kunna verka i livet och i samhället. Skolan är till för att alla barn och elever ska kunna utvecklas utifrån sin fulla potential. För att det här ska kunna bli verklighet måste vi ta ett steg bort från den marknad som har tagit allt starkare tag om den svenska skolan och inte minst den svenska gymnasieskolan.

Vi som politiker från olika partier har ansvar för att se till att gymnasieskolan får tillräckligt mycket resurser för att kunna göra det som vi ålägger den att göra. Men vi har också ansvar för att se till att fokus inte försvinner från barnen till aktieägarna. Det som händer på gymnasieskolan i dag runt om i hela landet är att vi tappar den demokratiska kontrollen över gymnasieskolan. Vi ser hur elever kallas för kunder. Vi ser hur kunskap och bildning anses vara en vara som ska säljas på en marknad.

Detta, fru talman, menar jag inte hör hemma i den svenska skolan. Därför är jag glad att vi åtminstone är ett par partier i Sveriges riksdag som vill ta tillbaka den demokratiska kontrollen från marknaden till skolans personal, från marknaden till skolans elever och från marknaden till demokratin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Det här menar jag är den absolut viktigaste fråga som vi har att behandla under hela detta valår. Ska vi ha en demokratiskt styrd skola, eller ska vi ha en skola där syftet att tjäna pengar på våra barn anses vara viktigare än att alla barn ska få utvecklas utifrån sin fulla potential?

Då kan man ställa sig frågan: Går det inte att ha en marknad och ändå se till att alla barn utvecklas utifrån sin fulla potential? Svaret är väldigt enkelt: Nej, det går inte att ha en marknad i skolan och samtidigt se till att erhålla hög kvalitet. För att kunna göra vinst och överskott, vilket är syftet med privata företag, måste man nämligen skära ned på kvaliteten.

Det är exakt det vi ser har hänt överallt i hela Sverige. Man ger lägre lön till sin personal på de fristående gymnasieskolorna. Man har färre behöriga lärare, betydligt mindre resurser till elevhälsan, betydligt sämre tillgång till speciallokaler, sämre tillgång till skolbibliotek och sämre tillgång till läromedel. Vad gör då det här med den svenska skolan, och vad visar det? Jo, det visar att marknad inte går att kombinera med kvalitet och att marknad inte går att kombinera med barnens bästa.

Då vill vissa partier framhäva att det här är extremt. Det är till och med kommunism, har jag hört från talarstolen. Jag ser att en representant här i kammaren nickar. Frågan dessa partier kan ställa sig är om alla andra länder i hela världen är kommunistiska. Sverige är nämligen världens enda land som har detta system.

Vi måste som ansvariga politiker ställa oss frågan vilka vi är till för och vilka vi representerar. Det är väldigt tydligt i den svenska skoldebatten och gymnasiedebatten, menar jag, att vi har ett par partier som är här för att företräda dem som har gett oss mandat att företräda dem i Sveriges riksdag, det vill säga folket och de intressen som är bäst för folket. Å andra sidan har en majoritet av partierna i Sveriges riksdag varit mer upptagna med att springa ärenden åt Svenskt Näringsliv och andra organ som enbart har ett syfte: att försvara dessa aktörer, som inte har någonting att göra inom det svenska skolväsendet. Det är företag som enbart är där för att göra vinst och ingenting annat.

Det här menar jag i slutändan är ett demokratiproblem. Är man folkvald ska man företräda folket. Är man folkvald och sitter i utbildningsutskottet företräder man dem som arbetar i skolan samt elever och barn. Man är inte här för att företräda kapitalintressen, vilket många företrädare för de borgerliga partierna gör.

Fru talman! För Vänsterpartiet kommer den största valfrågan när det gäller skolan att bli just vad vi ska ha för samhälle och hur vi ska styra den svenska skolan. Ska den styras demokratiskt eller utifrån marknadens intressen?

Jag ska ta upp ett annat ämne lite kort, och det handlar om innehållet i den svenska gymnasieskolan. Det har tidigare nämnts i talarstolen att intresset för att söka sig till yrkesprogram har blivit mindre och mindre på senare år. Det här tror jag att alla partier kan hålla med om, men det är märkligt att höra Sverigedemokraterna med flera påpeka att intresset blivit mindre när de har röstat ned samtliga förslag som har haft till syfte att få fler att söka sig till just dessa program.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Jag må tillhöra ett oppositionsparti och inte regeringen, men det är orättvist att anklaga regeringen för något som de borgerliga partierna är ansvariga för: att inte samtliga gymnasieprogram ger högskolebehörighet. Utredning efter utredning säger att detta är den enskilt största orsaken till att elever inte har sökt sig till yrkesprogrammen de senaste åren. Det här är också något fack och näringsliv är överens om måste förändras.

Jag är glad att det finns borgerliga partier som säger sig ha ändrat sig i denna fråga, men jag var ändå tvungen att ta upp frågan eftersom Sverigedemokraterna nämnde det i talarstolen tidigare.

Fru talman! En fråga handlar om vad vi lär barnen i den svenska gymnasieskolan. Om vi vill vara ett starkt välfärdssamhälle där människor känner till sina rättigheter och vi fostrar demokratiska samhällsmedborgare behöver elever få mer kunskap om arbetsrätt, fack, hur de kan engagera sig när de kommer ut på arbetsmarknaden och vilka rättigheter och skyldigheter de har.

Detta är inte längre obligatoriskt i den svenska gymnasieskolan, men Vänsterpartiet menar att det behövs en reform så att alla som går i den svenska gymnasieskolan får kunskap om sina rättigheter på arbetsmarknaden för att kunna vara aktiva samhällsmedborgare.

Jag yrkar därför bifall till Vänsterpartiet reservation, nummer 7.

(Applåder)

Anf. 89 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik, för det brukar vara helt meningslöst att föra ett resonemang med Daniel Riazat. Men jag kan inte låta det passera när han skymfar alla dem som är engagerade i fristående skolor, dit han riktar sina aggressioner. Det är tråkigt att hela tiden höra att syftet är att tjäna pengar, som om det inte skulle finnas något intresse av att bedriva undervisning i dessa skolor.

Om man ska tjäna pengar i detta land är skolsektorn inte den allra bästa. Det finns många bättre marknader där vinstmarginalen är betydligt större.

Jag har en gång frågat honom hur det ser ut med vinstmarginaler, rörelsemarginaler med mera, men han hade inte en susning. Han hittar på i talarstolen. Han vet nog fortfarande inte vad rörelsemarginalen ligger på i snitt och vad vinstuttaget av denna rörelsemarginal är.

Men Daniel Riazat kan kanske svara nu. Hur stor andel av den totala skolkostnaden i landet tas ut i vinst? Jag menar inte hur stor vinst skolan gör utan hur mycket som delas ut till ägarna.

Daniel Riazat säger inget om kommuner som kör skolor i botten, även om Daniel Riazat borde vara den av oss här som känner till det bäst av alla.

Anf. 90 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Vi har alltså en riksdagsledamot som tidigare har tillhört Moderaterna och som numera tillhör ett parti som likt Moderaterna försvarar allt som handlar om marknadsskolan.

Sverigedemokraterna gick till val på att avskaffa vinstjakten i den svenska skolan, men efter ett antal middagar med Svenskt Näringsliv ändrade de plötsligt sin ståndpunkt och blev de största försvararna av det.

Efter liknande debatter med Sverigedemokraterna de senaste åren är jag inte förvånad. Sverigedemokraterna har inget intresse av att försvara de små friskolorna eller eleverna och personalen i den svenska skolan. Här står Sverigedemokraterna på uppdrag av de största skolkoncernerna för att leda bort diskussionen från vad det här handlar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Vinst handlar inte enbart om det man tar ut per år eller ens det överskott man gör per år. Vi vet att många skolkoncerner inte gör vinst på ett eller två år, utan de bygger upp sin verksamhet med statliga pengar - pengar som stat och kommun införskaffar genom oss skattebetalare - för att kunna expandera, sälja företaget vidare och göra miljardvinster.

Berätta för mig, Patrick Reslow, inom vilken annan bransch i Sverige man bli finansierad av skattemedel år efter år för att sedan kunna sälja verksamheten vidare för mångmiljardbelopp!

(Applåder)

Anf. 91 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Det här är precis samma trams och glytterier, som vi säger i Skåne, som alltid kommer från Daniel Riazat. Han svarar inte på frågan, för han har ingen susning. Han har gått någon kommunistkurs och fått lära sig att all marknad är skit, alla fristående aktörer ska bort och allt ska förstatligas. Det är hans ideologi, och det har vi sett i Vänsterpartiets partiprogram. Alla fristående krafter ska bort, staten ska styra och det offentliga ska äga allt - och det gäller inte bara skolan.

Sverigedemokraterna tycker inte alls att överdrivna vinster ska accepteras. Men vi ser inget sådant i dag. Hade vi sett vinstuttag som gjorde att skolor inte levererade resultat och inte höll en hög standard hade vi attackerat det. Men vi ser inte det.

Vi tycker inte att det är bra att oseriösa aktörer får fortsätta att driva skolor. Får man okej en gång och sedan anmärkning ska man inte kunna fortsätta driva skola någon annanstans. Då ska vi agera.

Men att slå mot alla fristående skolor på det oseriösa sätt som Daniel Riazat ständigt gör i talarstolen och dessutom pådyvla oss andra sådant som vi inte står för och försöka gör det till en sanning tar vi kraftfullt avstånd från. Låt oss i stället koncentrera oss på det som är fel och på dem som inte sköter sig.

Vi ser ingen som dränerar systemet. Däremot har vi sett kommunala nämnder som inte kan hålla budget, och det känner Daniel Riazat mycket väl till.

Anf. 92 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Jag behöver knappt säga något, för det framgår tydligt vad Sverigedemokraterna står för i denna fråga.

Låt mig poängtera att Sverigedemokraterna försöker styra bort fokus från vad diskussionen handlar om. Den handlar inte om friskolor som sköter sig och som inte är ute efter att göra vinst. Inget parti i Sveriges riksdag har någonsin lagt fram ett förslag om att deras situation ska förändras. Det här handlar om de aktiebolag som just nu äger cirka 70 procent av den svenska skolan. De ska enligt lag göra vinst, för det är vad att äga ett aktiebolag går ut på.

Men det gör inget. Jag drömmer själv om att starta aktiebolag efter riksdagsuppdraget för att till exempel ha en restaurang. Men att ha en restaurang och sälja mat till folk är inte samma sak som att driva en skola. När det gäller en skola har man ett mycket större ansvar. Att ge elever kunskap och att fostra demokratiska samhällsmedborgare är inte handelsvaror, till skillnad från mat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Jag menar att Sverigedemokraterna försöker föra fokus bort från det faktum att betygsinflationen har ökat enormt på grund av koncernskolorna och från att det är sämre tillgång till elevhälsopersonal på koncernskolorna. Man ser att det är färre behöriga lärare på koncernskolorna och att det generellt sett är färre personal på koncernskolorna. Men det är något som Sverigedemokraterna inte vill tala om.

I kommuner där Sverigedemokraterna är med och styr har man också skurit ned på och sett till att försämra den kommunala skolan, just för att de fristående aktörerna ska kunna komma och ta över. Det är något som vi i Vänsterpartiet motsätter oss starkt. Vi kommer att ta tillbaka den demokratiska kontrollen, från marknadsskolan till en demokratiskt styrd skola. Sverigedemokraterna kan fortsätta att representera näringslivet hur mycket de vill i talarstolen.

(Applåder)

Anf. 93 Christian Carlsson (KD)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 8.

Lika viktig som en stark ekonomi är för att vi ska ha ett starkt och självständigt Sverige är en stark privatekonomi viktig för att vi ska ha starka och självständiga familjer. Men sedan mitten av 90-talet är trenden att svenska hushålls skulder ökar mer än inkomsterna. Våra skulder ligger långt över EU-snittet, enligt siffror från SCB. Vi är näst mest skuldsatta i Europa.

Så sent som i går presenterade Kristdemokraterna en plan för att stoppa lånehajarna, hejda skuldfällorna och bryta den negativa utvecklingen med skuldsättning. Men vi behöver också stärka motståndskraften bland våra barn och unga när det gäller att skuldsätta sig. I dag ingår privatekonomi i samhällskunskapen på gymnasiet, men Kristdemokraterna anser att frågor om privatekonomi måste ta större plats. Man bör exempelvis behandla aktiemarknaden, investeringar, hur pensionssystemet är uppbyggt och så vidare.

Fru talman! Något annat som är viktigt för såväl Sverige som land som alla människor som bor här är att vi har ett företagsklimat i världsklass. Sverige står dock inför en stor kompetensbrist inom många branscher, inte minst industri och hantverk. Inom dessa områden skulle det kunna skapas många fler jobb. Det finns stor potential för fler arbetstillfällen, men tyvärr är det alltför få unga som väljer att gå ett yrkesinriktat program på gymnasiet.

Vi menar bland annat att studie- och yrkesvägledarnas uppdrag behöver förändras. I dag tycks det till stor del uppfattas som att det går ut på att ge eleven vägledning för att nå sitt drömyrke, oavsett vilka egentliga förutsättningar man har eller hur arbetsmarknadens behov ser ut. Arbetsmarknadens behov behöver spela större roll; båda perspektiven ska vägas in. Vi tror att det skulle kunna vägleda ungdomarna mer rätt.

Många unga har inte någon tydlig uppfattning eller har kanske rent av en felaktig uppfattning av vad det innebär att jobba på en verkstad eller i en industri. Därför är det viktigt att man får göra prao och studiebesök genom skolan. Men studievägledarna måste också vara tydliga med hur det ser ut på arbetsmarknaden och med vilka utbildningar som faktiskt leder till att ungdomarna får jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

En annan viktig sak för att motverka kompetensbrist och för att stärka företagsklimatet är att göra högskolebehörighet till norm på landets yrkesprogram. Kristdemokraterna har tidigare ansett att den behörigheten inte skulle vara huvudregel. Anledningen var att vi såg att många ungdomar var skoltrötta. De orkade inte fullfölja gymnasiet.

Vi hade en förhoppning om att fler kanske skulle orka fullfölja sin gymnasieutbildning och klara skolan ifall de kunde fokusera på yrkeskunskaperna. Men nu har vi sett att söktrycket till den typen av utbildningar har minskat eftersom behörigheten till högskolan inte har varit norm på yrkesprogrammen. Mot bakgrund av det har Kristdemokraterna bytt position. Vi vill att gymnasiala yrkesprogram ska utökas till sitt innehåll för att också kunna ge högskolebehörighet, men möjligheten att välja bort högskolebehörigheten ska finnas.

På det sättet gör vi också de höga förväntningarna till norm. Vi vill att höga förväntningar ska vara norm i svensk skola, och vi gör det samtidigt enklare för dem som vill ha högskolebehörighet att välja ett yrkesprogram. På det sättet kan vi bidra till att motverka kompetensbristen och stärka företagsklimatet.

Anf. 94 Caroline Helmersson Olsson (S)

Fru talman! Också jag vill markera att vi naturligtvis står upp för internationell rätt och för solidaritet med folket i Ukraina. Det känns märkligt att stå här i dag och debattera. Men som någon sa tidigare: att ha en öppen debatt i dag i vårt demokratiska system, som vi alla står bakom, kanske är det enda rätta att göra.

Den här debatten handlar om gymnasieskolan, och i betänkandet behandlas en rad motioner. Jag ska vara lika tråkig som vanligt och yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. Jag ska motivera varför vi avslår motionerna och gå in på regeringens prioriteringar och pågående arbete.

I går beslutade riksdagen att ämnesbetyg i stället för kursbetyg ska införas i gymnasieskolan. Det är en stor och efterlängtad reform som innebär att man nu kommer att få betyg utifrån de kunskaper man har vunnit under gymnasietiden i stället för enbart utifrån hur det har gått i en enskild kurs i årskurs 1.

Det är en stor förändring. Det kommer att krävas mycket arbete med en översyn av examensmål, programmål, programstrukturer och ämnesplaner - you name it. Jag vill bara påminna om det. När vi kommer med en massa nya, innovativa förslag på vad vi ska putta in i gymnasieskolan behöver man verkligen titta över det tillsammans med Skolverket, lärare och så vidare.

Det här kommer att stärka elevernas lärande och minska risken för betygsstress och psykisk ohälsa.

Man kan inte tala om gymnasieskolan utan att tala om alla dem som inte kommer in på ett nationellt program. Gymnasieutbildningen är verkligen biljetten ut i livet, ut på arbetsmarknaden och ibland in till högre utbildning. Att inte klara gymnasiet ökar risken för att hamna i arbetslöshet och social utsatthet, med allt vad det innebär.

I dag ser vi att alltför många blir obehöriga till att gå ett nationellt gymnasieprogram. Mellan 15 och 20 procent brukar hamna i introduktionsprogrammen. Mer måste göras för att förhindra utslagning innan gymnasiet ens har börjat. Här har regeringen satsat stora resurser på att öka kunskap och likvärdighet i grundskolan. Det är helt avgörande. Man har också aviserat att vi ska se över den hårda gränsen för godkänt, för betyget E, som vi känner till. Det är välkommet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Att alla partier nu står bakom att vi ska införa ämnesbetyg är en stor förbättring som innebär att man faktiskt kommer att få tre år på sig att inhämta kunskaper för att bli sitt allra bästa jag innan det är dags att få sitt slutbetyg. Detta är konkret politik som ger fler unga en rättvis chans att bedömas utifrån vad de faktiskt lärt sig i gymnasiet. De kan inte slås ut innan de ens har kommit in. Det är många saker som behöver göras, och det här är några av dem.

Fru talman! Fler måste också klara sin gymnasieexamen. Förra mandatperioden beslutade riksdagen om en proposition om bland annat bättre övergångar mellan grundskola och gymnasieskola. Det handlade om utvecklat stöd till eleverna på gymnasiet och tydligare ansvar för rektor att följa upp frånvaro samt om förbättringar av introduktionsprogrammens struktur och kvalitet med krav på garanterad undervisningstid.

En annan viktig pusselbit är de yrkespaket som kan läsas på introduktionsprogrammen. De har tagits fram tillsammans med arbetsmarknadens parter.

Men vi måste göra mer. Vi måste fortsätta framåt. Ett bra exempel är den utredning som regeringen tillsatt - Fler unga ska nå målen med sin gymnasieutbildning.

En utredare har fått i uppdrag att föreslå åtgärder för att fler ska nå målen samt att utreda möjligheterna till bättre övergångar mellan gymnasieskola och komvux. En mer flexibel lösning är något att fundera över. Alla är inte stöpta i samma form.

Utredaren ska också analysera hur yrkespaketen används och hur de kan utvecklas för att skapa utbildningar av hög kvalitet och med hög relevans för arbetsmarknaden. Utredningen ska läggas fram redan nästa vecka, och jag ser verkligen fram mot att få se förslagen.

Fru talman! Några motionärer lyfter fram att vi måste planera och dimensionera gymnasieutbildningen bättre och att vi måste knyta gymnasieutbildningen närmare arbetsmarknaden. Jag håller fullständigt med.

I juni kommer vi att få möjlighet att besluta om ett regeringsförslag där själva grundtanken är att bättre anpassa utbudet efter behoven på arbetsmarknaden. Förslaget kommer också att medföra en bättre samverkan mellan kommunerna. Vidare handlar det om det viktiga med att huvudmännen måste bli bättre på att informera om utbildningens inriktning och vad utbildningen kan leda till. Planeringsunderlag kommer att tas fram. Det här är större än vad vi tror.

Även förslaget om att förstärka regionernas utvecklingsansvar är välkommet. Det finns många fina exempel på samverkan runt om i landet, men med det här förslaget får vi äntligen en struktur på plats och kan utveckla samverkan överallt. Det är ett enormt steg om vi antar förslaget i juni.

Fru talman! Inom både offentlig och privat sektor är tillgången till rätt kompetens en förutsättning för att garantera tillväxt, jobb och välfärd i hela landet. Efterfrågan på yrkesutbildad personal är enorm. Enligt SCB kommer efterfrågan att öka fram till 2035. Så kan vi inte ha det. Den negativa trenden när det gäller antalet sökande till gymnasieskolans yrkesprogram behöver vändas omedelbart. Yrkesprogrammens status måste höjas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Flera åtgärder behövs. En avgörande fråga för att öka attraktiviteten på yrkesutbildningarna är ökade möjligheter till högskolebehörighet. Om fler unga ska se yrkesutbildningarna som ett klokt val inför framtiden kan vi inte ha ett system som stänger dörrar, eller som uppfattas som att det stänger dörrar. Den här reformen är starkt efterfrågad från arbetslivet, och jag ser fram emot att få debattera och besluta om den redan nu i april. Det blir en högtidsdag.

Fru talman! För att fler ska välja en yrkesutbildning och fler ska vilja känna stolthet i en yrkeskarriär måste yrkesarbete uppvärderas och yrkesskicklighet synliggöras. Vi vill fortsätta satsa på World Skills Sweden tillsammans med LO och Svenskt Näringsliv.

Statusen måste också höjas genom att utveckla yrkescollege, lärlingsutbildningar och branschskolor. Frågor om studie- och yrkesvägledningen har varit uppe. Jag tror att även den kommer att förändras med de nya förslagen, det vill säga göra tydligt att arbetsmarknadens behov också spelar in.

Det finns mycket att göra, och nu har jag också pratat längre än min angivna talartid. Jag tackar för ordet.

(Applåder)

Anf. 95 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Det finns mycket i vad Caroline Helmersson Olsson sa som vi kan skriva under på. Jag tror att förslaget om ämnesbetyg kommer att bli bra. Både Socialdemokraterna och oppositionen har länge kämpat i denna fråga. Det är viktigt att landa rätt i betygssystemen så att det inte blir hastiga förändringar. Men ibland kan det ta lite längre tid än vad man vill.

Vi hade gärna sett att förslaget hade genomförts tidigare. Nu blir det ändå ett antal skolstarter som kommer att tvingas att gå med det system som vi nu tycker är stressigt och svårt innan ämnesbetygen införs hösten 2025. Det är tre kullar till som ska gå med det stressiga systemet.

Hade inte Caroline Helmersson Olsson hellre sett att förslaget kunde genomföras lite fortare eftersom vi ändå har haft så lång tid att förbereda oss?

Jag tycker att mycket av det som sas om statusen för yrkesprogrammen var bra, även om vi inte riktigt delar uppfattning om den exakta utformningen. Jag tycker ändå att det är viktigt att säga att vi sverigedemokrater inte tycker att man ska utestänga elever. Vi tycker inte att den som vill läsa in högskolebehörighet inte ska få göra det. Däremot ser vi en fara i att skapa ett system där man utgår från att högskolebehörigheten ska läsas in i stället för att vara en möjlighet. Man kan läsa två år och sedan få ett års tillägg. Den parlamentariska gruppen hade också den diskussionen.

Skulle inte Caroline Helmersson Olsson se en fördel med att göra så och därmed inte stänga elever ute från möjligheten att läsa in behörighet?

Anf. 96 Caroline Helmersson Olsson (S)

Fru talman! Jag tackar för frågan. Det är bra att vi har samsyn i olika saker.

Jag kan direkt svara på frågan om jag hellre sett att ämnesbetygen införts tidigare. Svaret är ja.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Redan i samband med Gy 2007 gjordes en parallell utredning om hur ämnesbetyg skulle införas i en kursutformad gymnasieskola. Det fanns med i jobbet.

Sedan blev Jan Björklund utbildningsminister, och han kastade utredningen i papperskorgen och införde Gy 2011 i stället. Det fanns mycket bra i Gy 2011. Dock kom ämnesbetygen inte med. Däremot kom uppdelningen mellan yrkesprogram och högskoleförberedande program. Det finns inget tydligare än det som hände där. Det blev inte attraktivt för ungdomarna att söka. Framför allt var det för att deras studie- och yrkesvägledare samt deras föräldrar vid köksborden sa att de inte skulle gå ett yrkesprogram utan att de i stället skulle gå samhällsprogrammet. Reslow var själv inne på att programmet har vuxit enormt.

Jag tänker att det här som Reslow berättar om och tycker, det finns ju i dag. Alla har ju rätt till möjligheten att få högskolebehörighet i ett yrkesprogram i gymnasieskolan. Men vi har sett att det inte fungerar för alla överallt, så det här förslaget är bättre. Då ingår det, och man väljer bort det om man av någon anledning behöver det.

Anf. 97 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Problemet är ju att dagens system inte riktigt skiljer bort de teoretiska inslagen så som vi hade önskat.

Vi kan gå tillbaka och titta på hur det var med yrkesprogrammen på 80-talet. Det var ju inte så att de var impopulära. Tvärtom var det så att studie- och yrkesvägledarna var väldigt bra på att skicka elever rätt. Och det var stora program. Det var många som gick dem. Då var också gymnasieskolorna lite större till omfånget och lite mer strategiskt placerade.

Men något hände. Caroline Helmersson Olsson nämnde Gy 07. Ja, det fanns många problem med Gy 07 som gjorde att den skrotades. Men en sak som inte var bra när man väl formulerade yrkesprogrammen var att man tog bort möjligheten att läsa in högskolebehörighet. Det var inte bra.

Jag tror att vi är överens där, men jag ser en fara i att den lösning som regeringen nu föreslår kommer att leda till sämre genomströmning därför att man fortfarande avskräcks av att läsa mer teori om man inte har tillräckligt bra betyg från grundskolan. Jag är rädd att det blir fel där, och jag önskar att vi hade kunnat göra det på ett lite mer effektivt och nytänkande sätt.

Så till dimensioneringen. Dimensionering är bra, precis som jag sa. Problemet med utredningen som kommer med sitt förslag i juni är att den fått kritik för att man behöver bygga upp en massiv byråkrati för att hantera denna dimensionering.

Min fråga till Caroline Helmersson Olsson är hur Socialdemokraterna och regeringen ser på att bygga upp en enorm byråkratisk apparat dit massvis med pengar ska gå - pengar som hade kunnat gå till eleverna i undervisningen - för att säkerställa att alla kommuner ska ha sin lilla skola och inte samarbeta med varandra.

Anf. 98 Caroline Helmersson Olsson (S)

Fru talman! Jag tackar för ytterligare frågor.

Det var intressant att höra att de på 80-talet var bra på att skicka folk rätt. Det var de - jag gick ut vårdgymnasiet efter två år -82 och har kommit ända hit, så det gick ju bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Annars måste jag säga att det verkar som om Reslow snart är den ende i den här kammaren som är rädd för den här reformen av högskolebehörigheten. Lyssna på näringslivet även i den här frågan, skulle jag säga.

Jag förstår verkligen inte vad ledamoten menar med den här massiva byråkratin som ska byggas upp. Den samverkan som måste ske, den sker redan på många ställen men inte överallt. Regionerna kommer att få ett ansvar för det här. Skolverket har ett ansvar. Det kommer att få lite extra ansvar. Det är väl möjligtvis det. Jag förstår verkligen inte att Patrick Reslow ser en så stor i fara i det, men vi lär återkomma i frågan i juni.

(Applåder)

Anf. 99 Josefin Malmqvist (M)

Fru talman! I dag är hjärtat tungt. Rysslands invasion av Ukraina krossar freden på vår kontinent.

Vi i den här kammaren och i Sverige måste agera med full kraft. Vi behöver stötta Ukraina med den hjälp och det stöd som man efterfrågar i form av vapen, ekonomiska resurser och humanitär hjälp. Vi måste säkerställa att vi snarast får fullskaliga sanktioner mot Ryssland på plats för att tydligt markera, och vi måste stärka det svenska försvaret.

Tankarna går i dag till det ukrainska folket. Vi är med er. I dag är vi alla ukrainare.

Som flera här inne i dag har konstaterat har vi ett ansvar att i denna mörka stund bidra till att upprätthålla vår egen demokrati genom att debattera i denna kammare. I dag debatterar vi utbildning och skola.

Fru talman! Skolan ska ge alla unga möjlighet att forma sin egen framtid. Det finns förmodligen ingen annan faktor som kan förändra ett livsöde så som en framgångsrik skolgång. Skolan öppnar dörrar till ett tryggare arbetsliv och ger möjligheter att forma sin egen framtid. Den ska vara den självklara platsen för klassresor.

Gymnasieskolan är viktig för Sveriges kompetensförsörjning och för individens möjlighet att forma sitt liv så som man själv önskar.

Samtidigt visar statistik från Skolverket att över 16 000 elever som gick ut årskurs 9 våren 2020 inte blev behöriga till gymnasieskolan. Var tredje elev på gymnasiet klarar inte att ta gymnasieexamen efter tre år. Det visar att svensk skola behöver nya kunskapsreformer.

I den senaste Pisamätningen nådde elever med utländsk bakgrund lägre resultat i läsförståelse jämfört med elever med inhemsk bakgrund. Den uppmätta skillnaden är den största i OECD.

Vi vet att utrikes födda och personer utan gymnasieutbildning har särskilt svårt att få ett första jobb, vilket i många fall leder till ett långvarigt bidragsberoende.

Behovet av reformer i svensk gymnasieskola är alltså stort.

En stor brist är att det inte går att mäta hur väl våra skolor lyckas med sitt huvuduppdrag: att rusta alla elever med goda kunskaper.

De två huvudsakliga nationella verktygen för att mäta detta är de nationella proven och slutbetygen. Men det är svårt att fatta beslut utifrån dessa. Betygen är ju inte förankrade i resultaten på de nationella proven. De nationella proven är heller inte konstruerade för att man ska kunna jämföra kunskapsutvecklingen över tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Vi ser omfattande problem med de nationella proven. Ett annat är att de rättas av elevernas egna lärare, vilket ger bristande tillförlitlighet i bedömningarna. De är också utsatta för omfattande fusk. Ja, vi ser ett behov av en lång rad reformer när det gäller de nationella proven.

Moderaterna vill införa central rättning av de nationella proven så att de blir jämförbara över tid, följer läroplanernas mål och genomförs i olika årskurser. Samtidigt bör man säkerställa att elever med särskilda behov får det stöd de har rätt till.

Vi vill också utreda möjligheten att återinföra studentexamen i Sverige.

Sverige är i en internationell kontext relativt ensamt om att i slutet av gymnasieskolan inte ha examensprov som antingen sammanvägs med betygen eller redovisas separat. Norge, Danmark och Finland har till skillnad från Sverige examensprov i slutet av gymnasieskolan, och i alla dessa länder bedöms proven helt eller delvis externt.

Betygsutredningen slår i sitt betänkande fast att de ser flera fördelar med införande av examensprov på gymnasiet - dels för att betygsinflation motverkas, dels för att eleverna hamnar under mindre press. Man skriver följande: "Ett system där man i gymnasieskolan redovisar betyg och provresultat separat kan leda till ökad likvärdighet eftersom det blir ett system med två mätpunkter. Med två mätpunkter, betyg och examensprov, ökar elevers möjlighet att visa sina kunskaper och det sänker trycket på lärarna att sätta omotiverat höga betyg."

En tredje punkt som jag vill lyfta här i dag handlar om kunskapskraven i gymnasieskolan. Vi vet att kurs- och läroplanerna uppfattas som otydliga av lärare och elever. Man fokuserar på analytisk förmåga utan att eleverna har den grundläggande faktakunskap som krävs för att kunna resonera, jämföra, värdera och dra slutsatser. Detta har studerats av bland annat Linnéuniversitetet - den studie som bidrog till att Skolverket reagerade och initierade en översyn av läro- och kursplanerna.

Den fjärde punkt jag tänkte nämna handlar om undervisningstiden. Gymnasieutredningen konstaterar att antalet undervisningstimmar är lågt. Många elever vittnar om många håltimmar och lärarlösa lektioner. Lärarnas Riksförbund konstaterar att undervisningstiden för deras lärare kan variera med upp till 30 procent mellan skolor för samma kursinnehåll.

Sverige kan inte förvänta sig att nå högre resultat utan att öka antalet undervisningstimmar. Vi vill därför från Moderaternas sida initiera en utredning för att säkerställa att alla gymnasieelever får den undervisningstid de har rätt till.

Slutligen vill jag också nämna något om matchningen. Som flera har nämnt här i dag är yrkesutbildningarna väldigt viktiga för svensk kompetensförsörjning. Efterfrågan på lärare och vårdpersonal med högskoleutbildning växer snabbare än utbudet. Samtidigt finns det ett överskott på personer med högskoleutbildningar inriktade på humaniora, samhällsvetenskap, kommunikation, kultur och media. De yrkesprogram som har för få studenter i förhållande till arbetsmarknadens behov är framför allt vård och omsorg, fordon och transport, byggnad och restaurang. Därtill finns ett stort och växande överskott på personer med högst grundskoleutbildning, inte minst till följd av en stor asylinvandring från länder där kort utbildning är det vanligaste. Antalet utbildningsplatser behöver alltså öka, och detta behöver i större omfattning styras av arbetsmarknadens behov.

Därtill är det naturligt att konstatera att behovet av reformer av svensk gymnasieskola är stort. Nu krävs inte mer av samma politik som har skapat denna situation, med flum och otydliga kunskapskrav, utan i stället ett återupprättande av kunskapslinjen.

Fru talman! Med hänvisning till den förenklade beredningen i utskottet yrkar jag inte bifall till våra motioner utan till utskottets förslag.

Gymnasieskolan

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 2 mars.)

Märkning och regi-strering av katter