Hållbart skydd av naturområden

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2009/10:MJU9

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 12 november 2009

Beslut

Skyddet av naturområden ökar (MJU9)

Riksdagen godkände regeringen redovisade åtgärder för att utveckla arbetet med skydd av naturområden. Syftet med åtgärderna är att förbättra uppfyllelsen av miljökvalitetsmålen, bredda naturvårdsarbetet genom att bättre involvera markägare och andra lokala intressenter, stärka den lokala och kommunala naturvården samt arbetet med att sköta skyddade naturområden. Toleransavdraget avskaffas vid bildande av naturreservat och biotopskyddsområden. Detta för att underlätta samarbetet mellan länsstyrelserna respektive Skogsstyrelsen och skogsägare. På så sätt får markägare full ersättning för sin mark och det blir enklare att nå överenskommelser om att skydda värdefulla marker.

Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag.

Hela betänkandet

Betänkande 2009/10:MJU9 (pdf, 779 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

5 motioner, 1 proposition

Från regeringen

proposition 2008/09:214 Hållbart skydd av naturområden

Motioner från ledamöterna

Levande skogar Motion 2007/08:MJ234 av Wiwi-Anne Johansson m.fl. (V)
Hållbart skydd av naturområden Motion 2008/09:MJ25 av Anders Ygeman m.fl. (S)
Hållbart skydd av naturområden Motion 2008/09:MJ26 av Jacob Johnson m.fl. (V)
Hållbart skydd av naturområden Motion 2008/09:MJ27 av Tina Ehn m.fl. (MP)
Skatte- och ersättningsprinciper vid markavsättning för naturvård Motion 2008/09:Sk490 av Birgitta Sellén och Sven Bergström (C)

Beredning

Beredning i utskottet: 2009-08-31
Justering: 2009-09-24
Betänkande publicerat: 2009-09-30
Trycklov: 2009-09-30

Reservationer 23
Betänkande 2009/10:MJU9

Skyddet av naturområden ökar (MJU9)

Regeringen har redovisat åtgärder för att utveckla arbetet med skydd av naturområden. Syftet med åtgärderna är att förbättra uppfyllelsen av miljökvalitetsmålen, bredda naturvårdsarbetet genom att bättre involvera markägare och andra lokala intressenter, stärka den lokala och kommunala naturvården samt arbetet med att sköta skyddade naturområden.

Toleransavdraget avskaffas vid bildande av naturreservat och biotopskyddsområden. Detta för att underlätta samarbetet mellan länsstyrelserna respektive Skogsstyrelsen och skogsägare. På så sätt får markägare full ersättning för sin mark och det blir enklare att nå överenskommelser om att skydda värdefulla marker. Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2009-11-04

Dokument från debatten

2009-11-04

Protokoll för debatten

Bo Bernhardsson (S)

Anf. 125 Bo Bernhardsson (S)

Herr talman! Ämnet är alltså hållbart skydd av naturområden. Det har redan sagts några gånger i eftermiddag i debatten att ett av miljöpolitikens viktigaste mål är att bevara den biologiska mångfalden. Arterna och deras livsmiljöer måste skyddas. Man kan säga att politiken på det här området ytterst avspeglar vår syn på naturen och jordens resurser. Det är ett faktum att klimathotet, som har sin självklara beröringspunkt med ämnet biologisk mångfald, har ställt frågorna på sin spets. Klimathotet utmanar industrisamhället och den ekonomiska politikens tillväxtideal. Klimathotet stryker under att vår livsstil inte bara hotar de andra arterna utan också, dess värre, människans egna möjligheter att överleva på planeten. Allt hänger ihop. Herr talman! Nödvändigheten av att bevara ett rikt växt- och djurliv är sedan länge känd, och det är också problemen. Olika utvärderingar, bland annat dem som har gjorts av Miljömålsrådet, bekräftar att arbetet går för långsamt. Det har också sagts tidigare här i kammaren i dag. Det blir allt svårare att nå flera av miljökvalitetsmålen. Det handlar bland annat om målen Levande skogar och Ett rikt växt- och djurliv. Det blir med andra ord svårt att stoppa förlusten av biologisk mångfald alldeles oavsett konsekvenserna av en temperaturhöjning, som i sin tur är svår att överblicka. När den borgerliga regeringen tillträdde 2006 började den med att skära ned anslagen på det här viktiga området. Paradoxalt nog var motiveringen att fastighetspriserna hade stigit och att det därför inte skulle gå att nå målen, i alla fall om inte nya metoder utvecklades. Man sneglade bland annat på den finska modellen, Metsoprogrammet, vars erfarenheter förvisso kan tas till vara för att utveckla arbetsmetoderna också här i Sverige, men jag tror knappast att det gör åtgärderna billigare. Delaktighet och markägarengagemang är inte gratis, som man konstaterar i rapporten Kompletterande skydd av värdefull natur . Den innehåller bland annat en utvärdering av Metsoprogrammet. Ännu har vi inte sett vart kombinationen mindre pengar och nya metoder leder. Det återstår att se. I stället kan vi konstatera att de framgångar som regeringen hittills kan peka på, för sådana finns det, i allt väsentligt beror på att man kan använda statens eget markinnehav för att skydda skog och naturområden. Förlusten av biologisk mångfald måste hejdas. Nya metoder och modeller måste tas fram - det är vi överens om - med syftet att skydda viktiga naturområden, skogar, hav, sjöar och vattendrag. Nya arbetsformer måste utvecklas - så är det säkert - som uppmuntrar och tar till vara det folkliga engagemanget. Det sista gäller naturligtvis inte minst skyddet av skogsmark. Berörda fastighetsägares och markägares eget engagemang måste stimuleras och tas till vara. Propositionen Hållbart skydd av naturområden är ett försök att göra detta. Jag ska vara positiv och säga att regeringen gör vissa framsteg. Men som jag tidigare nämnde beror de till den helt dominerande delen på att man kan använda statens eget skogsinnehav i Sveaskog och även i Fastighetsverket och Fortifikationsverket för att flytta fram positionerna. Det är lite av ödets ironi att den här regeringen, som i de flesta sammanhang förhärligar den fria marknaden och blottlägger en i det närmaste fundamentalistisk övertro på privatiseringar, på det här området kan njuta fördelarna av att det finns ett gemensamt ägande. Visst är det fint. Vad skulle man ha gjort för att rädda skogarna, vilka steg skulle man ha tagit, om man hade hunnit sälja ut statens skogsinnehav? Nu säger ni att det inte finns något sådant förslag på regeringens bord eller på vår dagordning. Nej, det gör det inte, men jag tror att det är få i det här landet som skulle bli förvånade om det hade funnits ett. Det finns en rad andra projekt som ligger före när det gäller privatiseringar. Vi socialdemokrater har själva lagt fram de här förslagen när det gäller att man ska använda statens skogsinnehav för att nå miljömålen. Vi ställer oss därför naturligtvis bakom att man ska göra det. Jag vill fortsätta i den positiva andan. Vi tycker, liksom regeringen, att det är viktigt med åtgärder för att öka det lokala engagemanget och delaktigheten. Vi tycker att Kometprogrammet är värt att pröva. Vi tror att en översyn av ersättningarna och borttagandet av toleransavdraget kan bidra till ökat engagemang och delaktighet, men det kommer att kosta. Vi vill ändå i det här sammanhanget betona att skogs- och markägaren har ett ansvar för miljövården och naturskyddet som följer med ägarrollen och som man inte alltid ska betala för. Det är en del av ägaransvaret att faktiskt vårda vår jord och vårda vår natur. Vi vill understryka att det är viktigt att det sker en samverkan mellan olika aktörer inom naturvården för ett framgångsrikt arbete, men vi menar att regeringen i stället för att införa nya samverkansgrupper på regional nivå bör använda och utveckla befintliga nätverk och samarbetsorgan. För att stärka det lokala engagemanget i naturvårdsfrågor införde den socialdemokratiska regeringen det så kallade Lonaprogrammet. Naturvårdsverket har i en utvärdering visat att projektet har varit framgångsrikt. Och vi är förstås nöjda med att den socialdemokratiska satsningen nu får en fortsättning. Herr talman! Det stora problemet - jag har varit inne på det - med regeringens förslag är att man använder stora summor av de här anslagen för att staten ska ersätta sig själv. Staten ersätter sig själv för skydd av skog. Därigenom urholkas anslaget för biologisk mångfald, och därmed minskar möjligheterna att vidta andra åtgärder för att nå miljömålen. Regeringen skriver att delmålet om formellt skydd av skogsmark ligger inom räckhåll till 2010. Ja, det är möjligt att det gör, med rätt politik och tillräckliga resurser. Den sammanfattande slutsatsen av det här måste ändå bli att regeringen sedan den tillträdde - och med den proposition vi nu behandlar - har urholkat och fortsätter att urholka de ekonomiska resurserna för bevarande av den biologiska mångfalden. Man gör det, tror vi, så kraftigt att de goda ambitioner som också finns knappast kommer att kunna förverkligas. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 13. (Applåder) I detta anförande instämde Göran Persson i Simrishamn (s).

Jacob Johnson (V)

Anf. 126 Jacob Johnson (V)

Herr talman! Dagens sista betänkandedebatt inom miljö- och jordbruksutskottets område handlar om hållbart skydd av naturområden. Det är en stor och viktig fråga. Här ryms frågan om bevarandet av den biologiska mångfalden som i sin tur kan ses som en del av bevarandet och återskapandet av det friska ekosystem som mänskligheten är helt beroende av. En stor del av betänkandet handlar om skyddet av vår främsta naturresurs, nämligen skogen, och dess biologiska mångfald. Enligt skogsvårdslagens portalparagraf har vi här två jämställda mål som ska vägas av, nämligen ett produktionsmål för skogen och ett miljömål. Min bedömning, herr talman, är dock att den borgerliga regeringen i själva verket anser att produktionsmålet är det överordnade målet och att dagens regelverk i praktiken innebär det. Ett aktuellt exempel handlar om en skogsägare i Lyckseletrakten som har förvägrats att avverka sin skog enligt den så kallade naturkulturmetoden. Det är ett exempel som för övrigt har föranlett två riksdagsledamöter från den borgerliga sidan, två centerpartister, att väcka motioner till årets riksdag om en ändring av skogsvårdslagen. Det är en intressant sak som vi får återkomma till och debattera senare i denna kammare. Vi avvaktar för övrigt också miljömålspropositionen för att se hur regeringen vill leva upp till miljömålet Levande skogar. Jag vill dock redan här markera Vänsterpartiets inställning i frågan, nämligen att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till hur ett reviderat mål för levande skogar, i enlighet med Skogsstyrelsens förslag till miljömål i den fördjupade utvärderingen till 2020, ska kunna genomföras. Därmed yrkar jag bifall till vår reservation nr 2 som har den innebörden. Herr talman! Jag har i dag varit ganska kortfattad i talarstolen. Jag tänker fortsätta att vara det. Men i betänkandet finns det även ett antal andra vänsterpartireservationer som jag lite kort vill nämna - jag avstår dock från att yrka på dem. Där finns till exempel reservation 4 om att de regionala strategierna när det gäller formellt skydd av skogar behöver revideras. Det finns en reservation om att de frivilliga avsättningar som skogsägare gör ska ske i enlighet med målklasserna naturvård orörd eller naturvård skötsel, för att kvalitetssäkra dem. Vi anser också att det bör konstateras att det, i enlighet med olika utredningar till exempel från Statskontoret, är naturreservat som är det mest effektiva instrumentet för att bevara och stärka den biologiska mångfalden och bevara ekosystemen. Precis som föregående talare, Bo Bernhardsson, har varit inne på anser vi att staten inte bör betala när statliga skogsägare avsätter mark för formellt skydd. Det är ett slags rundgång. De medlen bör i stället användas för att lösa ut privat mark för att kunna öka det formella skyddet. Vi har nämligen ett problem nu med regeringen som skär ned på anslagen till biologisk mångfald. Det blir svårare att nå målet. Från den rödgröna sidan kommer vi förhoppningsvis om något år att kunna presentera en annan inriktning på skogspolitiken och realistiska förslag på hur vi ska kunna uppnå inte bara delmålet Levande skogar utan också ett trovärdigt skydd av svensk skog och den biologiska mångfalden, så att vi just kan uppnå det övergripande målet om levande skogar.

Tina Ehn (Mp)

Anf. 127 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Jag tycker att jag i väldigt många debatter i den här kammaren talar om vikten av den biologiska mångfalden. Jag gör det så ofta att jag undrar om jag verkligen ska använda begreppet igen. Men det är ett viktigt begrepp, och det är en viktig mångfald som bär upp ett slags säkerhet för oss människor också. Den gör det genom att det krävs en rik biologisk mångfald för att vi ska kunna ha solida ekosystem. Då kommer ordet ekosystem upp, detta alltmer livsviktiga begrepp. Det är svårt att förklara både snabbt och tekniskt. Men om man gräver sig ned några centimeter i jordlagret hittar man små svamptrådar. De är mycket små. Oftast kan man inte se dem med ögat. Mykorrhiza är namnet på den här komplexiteten i fråga om svamptrådarna och växternas rötter som lever i symbios med varandra. Genom att de här fina underjordiska svamptrådarna tränger in i rötterna hjälper svampen växten att ta upp vatten och närsalter, och svampen får i sin tur organiska föreningar från växten. Nästan alla världens växter kan bilda någon form av mykorrhiza, och flera arter är beroende av symbiosen för att överleva. Man kan undra vad det här har med hållbart skydd av naturområden att göra, men det har ganska mycket med det att göra. EU antog vid toppmötet i Göteborg 2001 en målsättning att förlusten av biologisk mångfald ska stoppas till år 2010. Det är en målsättning som också införlivas i det svenska miljömålssystemet. Jag börjar med skogen. Skogens landskap och ekosystem har påverkats länge av ett långt drivet produktionsskogsbruk. Det finns mycket få områden med gammelskog kvar. En enig riksdag har antagit det övergripande målet Levande skogar och att skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas. Samtidigt ska den biologiska mångfalden bevaras. Inriktningen är att miljökvalitetsmålen ska nås inom en generation. Vi har pratat om det flera gånger i dag, men, som sagt, man kan upprepa det. Det finns ett antal preciseringar i form av delmål eller etappmål, precis som vi har i rovdjurspolitiken. För att nå målet för bevarande av biologisk mångfald i skogslandskapet behövs att de kvarvarande resterna av skog med höga skyddsvärden bevaras, att ytterligare arealer restaureras, att skogsbrukets miljöhänsyn ökar och att arealer med produktivt skogsbruk, med det som kallas trakthyggesavverkningar, minskar. Forskare har bedömt att i dagens brukade landskap utgör de kvarvarande resterna av arealer med stort skyddsvärde mindre än 5 procent av det som fanns i naturlandskapet. På lång sikt är det för lite. Det finns ett restaureringsbehov. På kort sikt är dessa arealer skogsmiljöer med höga naturvärden som måste skyddas från avverkning. Mellan 1998 och 2006 ökade regeringen etappvis anslaget till åtgärder för biologisk mångfald och områdesskydd. Man ökade också skyddstakten. Ändå bedömdes den takten behöva fortsätta att öka för att man skulle nå målen. Den nuvarande regeringen bröt och vände den utvecklingen. Anslaget har man minskat kraftigt. Man har motiverat, precis som vi hörde tidigare här, det minskade anslaget med att målen ändå inte skulle nås. Det är en något märklig motivering. Man har också sagt att man ska utveckla andra sätt att skydda områden som är mindre belastande för statsbudgeten. Det är i det här betänkandet delvis som vi tar upp det. Den omtalade överenskommelsen med Sveaskog om frivilligt avsatt mark är något som Miljöpartiet tycker är bra, det vill säga att man inte ska begära någon ersättning. Vad som däremot blir tokigt är att man flyttar skyddsområden när man har kommit över marken. Man flyttar hundratals hektar av statens skogar från de frivilliga avsättningarna till det formella skyddet. Det formella skyddet ser då mycket bättre ut, men det frivilliga skyddet tappar. Det är mer allvarligt än så, eftersom det också handlar om hur skyddet slår regionalt: mer skydd i norra Sverige, mindre i södra och mellersta Sverige. När det gäller skog kan man tycka att regionala mål är lättare att förstå än när man diskuterar rovdjur och i synnerhet varg, som vi gjorde sist. Då var regeringen mycket noggrann med att prata om regionala mål. Jag kan tycka att en skog är mer fast i en region än en varg. Ändå ser man inte de regionala målen som så viktiga när det gäller skogen, dock när det handlar om rovdjur och varg. Hur det förhåller sig med kvaliteten på den mark som avsatts får vi reda på först när den efterfrågade miljömålspropositionen visar sig. Vi har fått reda på att detta ska ske framåt våren. Regeringen föreslår i propositionen som vi behandlar att man ska sälja 42 000 hektar skyddsvärd mark till Naturvårdsverket. Vad det kommer att kosta kan man bara gissa, eftersom ingen prislapp finns. Det kanske blir flera hundra miljoner. Ska det ske utan ökat anslag till Naturvårdsverket innebär det att det blir större svårigheter att skydda annan mark, och det blir mindre pengar till de privata skogsägarna. Det blir svårare att skydda de mest värdefulla skogarna som fortfarande är akut hotade och som finns på privat mark, där det finns mycket av de så kallade värdekärnorna. I juni i år gick dessutom miljöministern ut och kritiserade Naturvårdsverket för att ha prioriterat fel då ett antal skogsägare som hade träffat avtal med Naturvårdsverket om att sälja värdefulla skogsområden till naturreservat inte fått betalt. Det är så klart en följd av att man har skurit ned pengarna till just biologisk mångfald. Vår samlade kritik runt det här betänkandet handlar förstås om hela den förändrade ansatsen att bevara skyddsvärda områden. Vi har följt hur regeringen har sänkt anslaget till biologisk mångfald undan för undan och hur man har flyttat siffror för att få delmål att se ut som om de var nådda. Man har antagit en skogspolitik där man glömde miljömålen. Man ställer krav på myndigheter som ska reda ut stora och svåra frågor utan tillräckliga medel. Vi har också sett hur man har förändrat biologiskt skydd genom den förändrade strandskyddspolitiken. Vi känner en stor oro inför de här korta skyddsåtagandena som vi ser att det finns en öppning för när det gäller naturvårdsavtalen. De bör vara långsiktiga. De kan vara kreativa, men de bör vara långsiktiga. Jag tar upp några områden här. Jag kan börja med värdekärnor. År 2008 motionerade Miljöpartiet om att regeringen bör ge Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram förslag till åtgärder för att stoppa den akut hotande avverkningen av skogar med särskilt höga skyddsvärden. Utskottet och riksdagen avslog motionen med hänvisning till den miljömålsproposition som regeringen hade aviserat till våren 2009 samt till denna proposition. Det är svårt att se vad lösningen skulle vara i detta betänkande angående värdekärnorna och skydd därav. Möjligtvis kan jag få ett svar på det framöver. När det gäller kontinuitetsskogar är det brist på skog som brukas med lång kontinuitet. Vi ser från Miljöpartiets sida att ökad användning av kontinuitetsskogsbruket ger bättre förutsättningar för biologisk mångfald, också i det produktiva skogsbruket. Jag ser att det är positivt mottaget i betänkandet. Den ökade delaktigheten bör gälla flera intressenter än markägaren. Miljöorganisationer och närboende har ofta ingående kunskap om var skyddsvärd skog finns. Regeringen skriver att man vill framhålla att markägare som bidrar till miljökvalitetsmålens uppfyllelse gör en mycket viktig insats som värdesätts högt. Det instämmer vi i. Men vi anser också att det borde gälla för andra som bidrar till miljökvalitetsmålens uppfyllelse, både den engagerade maskinföraren i skogen och de ideellt miljöaktiva, både kunniga tjänstemän och forskare på högskolor. Regeringen vill bland annat ge markägarna större möjlighet att ta initiativ till formellt skydd för skogsarealer och att välja skyddsform. Det är något som vi står frågande inför när det gäller hur stor skillnaden egentligen blir jämfört med dagens sätt att arbeta. Vi vill inte motsätta oss de försöken i Sverige. Men det finns en viss risk för att vissa markägare vill ta initiativ till att mark som redan frivilligt avsatts nu kommer att få formellt skydd och med medföljande ersättningar från staten. Ett villkor för markägarens skydd borde vara att man har notifierat myndigheten om frivillig avsättning av skyddsvärd mark så markens skyddsvärde också kan kontrolleras. En utökad initiativrätt bör heller inte vara förbehållen just markägaren utan bör kunna omfatta andra intressenter. Det har vi tagit upp. När det gäller naturvårdsavtal som jag har nämnt innan anser vi att det bör kunna öka i viss utsträckning. Vi har motionerat om det tidigare, men då bör som sagt var avtalen vara långsiktiga. När det gäller ersättningsmark kan en aktivare användning av ersättningsmark underlätta skyddet av skogsmark med höga naturvärden, särskilt i södra Sverige där staten kan behöva köpa mark mer aktivt för att använda som ersättningsmark. Vid användning av ersättningsmark kan det vara lämpligt att prioritera ersättningsmark till markägare som bor i anslutning till marker och själva brukar och vårdar dem. Man bör ge ett ägardirektiv till Sveaskog så att man underlättar reservatbildningar genom att tillhandahålla ersättningsmark. Det bör bli högt prioriterat även för bolaget. När det gäller biotopskydd anser vi att det finns för- och nackdelar med att kommunerna inrättar biotopskyddsområden. Det är bra att kommunen kan ta initiativ, men man kan ställa sig frågan ifall kommunerna kommer att inrätta särskilt många biotopskyddsområden, eftersom det innebär att man också får stå för en del av ersättningen till markägaren. Samtidigt har flera remissinstanser varnat för att kommunala biotopskyddsområden ger kommunen möjlighet att besluta om dispenser från skyddet. Det har också varnats för att dispensmöjligheter kan utnyttjas ofta för att undergräva syftena med områden. Regeringens proposition undviker omsorgsfullt det grundläggande problemet att anslagsnedskärningarna har minskat tempot i skyddsarbetet och försvårar uppfyllelsen av etappmålet för skydd av biologisk mångfald. Det går inte ihop att skydda mer skog för mindre pengar samtidigt som man betalar markägaren mer per hektar skyddad skog. Vi har hört om Kometprogrammet som en möjlighet för markägare att ta initiativ till formellt skydd av skog. Jag har läst igenom den rapport som gjordes av Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen och kan bara instämma i det som Bo Bernhardsson sade innan: Det finns ingenting som tyder på att det skulle bli billigare för staten. Däremot finns det en massa kompletterande initiativ som alla är jätteintressanta att titta på. Det ska man ha klart för sig. Jag tänkte säga något om toleransavdraget, men jag hoppar över det. Det kan ni läsa om. För att sluta med en positiv sak tycker jag i alla fall att man kan lyfta fram den fortsatta satsningen på det som kallas för Lona - det lokala naturvårdsarbetet. Det är positivt, även om man får titta på det så att det inte ger effekter som försämrar underlaget för biomångfalden. Vi tycker att det är väldigt positivt att det tas upp. Jag vill också säga att vi vet för lite om hur naturen fungerar och om vilken roll varje art spelar i ekosystemet, men vi vet tillräckligt för att veta att varje art kan vara viktig för att ekosystemets väv ska hänga ihop. Jag vill avsluta med att säga att jag ställer mig bakom Miljöpartiets alla reservationer men yrkar bifall till reservation 3 och 13.

Ola Sundell (M)

Anf. 128 Ola Sundell (M)

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet Hållbart skydd av naturområden och avslag på samtliga reservationer. Skyddet och bevarandet av den biologiska mångfalden är en hörnsten i en ansvarstagande miljöpolitik. Det är en uppfattning som säkert delas av väldigt många i vårt land. Möjligheten att vistas i skog och mark är för alla en självklarhet tack vare allemansrätten. Värnandet om naturen och skyddet för allemansrätten, flora, fauna och biologisk mångfald har varit och är vägledande för det starka skydd vår natur har i vår lagstiftning. Det är en svensk tradition att värna naturintresset, och i den svenska folksjälen finns en djup förståelse för skyddet av naturmiljö och för att bevara en god miljö även till kommande generationer. Hållbarhet, att bruka utan att förbruka och att värna försiktighetsprincipen är hos de flesta människor i vårt land ledord som är gemensamma över generationsgränser, från norr till söder, över stad och land samt över partigränser. Orsaken till detta genuina intresse för naturen och vården, skyddet och omtanken om densamma tror jag står att finna i den grundkunskap vi har om naturen. Våra förfäder visste att nyttja naturens resurser på ett uthålligt sätt och inte överutnyttja. Den genetiska variationen är nödvändig för utvecklingen av nya grödor och mediciner. Det gäller artvariation som kan vara viktig för ett ekosystems funktion. Inte minst balansen mellan arter i ett ekosystem är här viktigt för att allt ska fungera. Herr talman! Alliansens miljöpolitik är samlad, den är långsiktig och den är välbalanserad. Strandskyddslagen, skogsvårdslagen och områdesskyddet är alla exempel på lagar som bygger på ambitionen att kunna bevara det ursprungliga, att ta hänsyn till naturens långsiktiga hållbarhet och göra det möjligt för den enskilde att få vistas i skog och mark. Men omtanken om naturen får inte bli en elitistisk uppfattning som inte går i takt med de människor som mest berörs av inskränkningar och förbud. För att skapa legitimitet för lagstiftning som begränsar brukande och nyttjande är det centralt att det politiska ledarskapet har en lyssnande attityd och bygger sina förslag på delaktighet och lokalt engagemang. Naturvårdspolitiken har under alltför lång tid präglats av ett uppifrån-och-ned-perspektiv, vilket av naturliga skäl förorsakat motstånd från markägare och därigenom försvårat skyddet av biologiskt värdefull mark. Det vill nu alliansen och regeringen ändra på genom en rad förslag för att underlätta relationen mellan myndigheter och den lokala nivån, markägare, kommuner och intresseorganisationer. Den tidigare politiken har inte uppmuntrat markägares kunskap och vilja. Huvudfåran har varit statliga inköp, intrångsersättning och bruna kuvert till berörd markägare med myndigheters uppifrånperspektiv som utgångspunkt med svag delaktighet och oförståelse från markägare som resultat. Det förslag som jag hoppas klubbas igenom i denna kammare ligger i linje med mina egna utgångspunkter. Vi har framför oss ett betänkande som till stor del har inspirerats av en mycket framgångsrik modell - den finska. Finnarna kan förvisso inte klå oss i ishockey eller telekom, men de har ett kraftigt försprång när det gäller markägarnas delaktighet i att vårda och ta till vara sin egen skog. Punkterna i propositionen, Kometprogrammet, avskaffandet av toleransavdraget och flexibla skyddsformer, samtliga inspirerade av den finska modellen, ligger i linje med vad jag anser är rätt för att uppnå en långsiktig och balanserad naturvårdspolitik. Kometprogrammet ger markägaren med dennes unika kunskap större delaktighet. Avskaffandet av toleransavdraget kommer att medföra smidigare processer vid skydd av naturen samtidigt som markägarna får en berättigad kompensation för att de värnar naturvärdena i sin egen skog. Naturvårdsavtal är en viktig del i de så kallade flexibla skyddsformer som presenteras. Det är av stor vikt att olika incitament utvecklas för markägare att själva ta initiativ till bevarande av natur, både på frivillig basis och i form av formellt skydd. En god naturvård tror jag utgår från att människor som har erfarenhet och som äger skog också har ansvaret. Den som äger, den vårdar. Jag är övertygad om att starka skogs- och markägare är bra för naturens förvaltning. Vi måste använda naturresurserna klokt och samtidigt långsiktigt och hållbart. Lagförslaget innehåller också stora avsättningar av skogsmark med högt naturvärde från primärt Fastighetsverket och Fortifikationsverket. Det är positivt att vi i stort sett når delmålet Levande skogar. Vår regering och vår riksdag har lyckats skydda mer skog än vad som har skyddats totalt under de tidigare två mandatperioderna. Till sist skulle jag vilja säga att det är viktigt att samtidigt behålla de grundläggande skyddsformerna i naturvården. Nationalpark, naturreservat och biotopskyddsområden kommer även fortsättningsvis att vara grunden i skyddet av våra naturvårdsområden. (Applåder)

Tina Ehn (Mp)

Anf. 129 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Jag kan ta upp frågan som Bosse hade. Även jag tycker att det är viktigt att man konkretiserar vad det är regeringen gör i det här. Vi har ju hört att man har slagit på stora trumman om att man ska hitta nya lösningar för att skydda områden och framför allt skogen, vilket jag har fokuserat på rätt mycket. Ändå känner jag att det inte riktigt har blivit så. När man tittar på den kritik som har varit så delas inte heller det att man har hittat de lösningarna riktigt. Det är faktiskt så som vi sade: Vi vet inte vart det här, med mindre pengar och nya eller kompletterande metoder, kommer att leda. Det är inte någon självklarhet att det kommer att leda till att det blir ett ökat eller bättre skydd. Man kan naturligtvis titta på de olika hektaren och så, men skyddet handlar ju om vilken sorts biotop det är man skyddar och vilket skyddsbehov vi har. Där kommer de regionala bitarna in väldigt mycket, och det finns inget svar på den frågan alls. Jag lämnar den frågan öppen.

Ola Sundell (M)

Anf. 130 Ola Sundell (M)

Herr talman! Jag tyckte att Tina Ehns anförande var väldigt klart och väl anlagt. Däremot tycker jag att den första repliken är lite småsurrig, om jag ska vara väldigt ärlig. När det gäller pengarna är det uppenbart att ingen regering någon gång har satsat så mycket på bevarande och naturvård som alliansregeringen och den riksdag som sedan har beslutat i dessa frågor. Vi har i dag ett läge där bnp faller med 4-5 procent och arbetslösheten ökar. Vi kan titta på ett annat utgiftsområde, biståndet. Hur ser det ut? Det är bnp-kopplat. Skulle jag relatera det här till bnp är det faktiskt en höjning av anslaget till biologisk mångfald. Det beror väl lite grann på hur man räknar och hur man ser på den verklighet vi befinner oss i. Som regering har man inte enbart ansvar för den biologiska mångfalden, som vi tar och nästan uppnår målet för, utan vi har även ansvaret för arbetslösheten, sjukvården, skolorna och klimatpolitiken. Glöm inte, Tina Ehn, att det är det samlade ansvaret som slutgiltigt avgör hur man lyckas lösa ett problem. När det gäller medelstilldelningen skulle jag säga att det är fantastiskt att alliansregeringen i det här läget har orkat avsätta så mycket pengar till naturvården. Det om något, skulle jag säga, bevisar hur viktigt det här är för den regering som i dag styr landet.

Tina Ehn (Mp)

Anf. 131 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Det handlar om det samlade ansvaret för till exempel de olika biotoper som finns utspridda över hela landet och som det är viktigt att titta på. Hur man ska leva upp till de regionala målen är inte alls självklart. Jag har tidigare ställt en fråga till miljöminister Andreas Carlgren om det här, men jag har faktiskt inte fått något svar som jag kan anse tillfredsställande. Det är många som frågar hur de ska nå upp till de regionala miljömålen, för det fattas liksom resurser. Det var precis det man sade från Naturvårdsverket: Anslaget har krympt med 200 miljoner och det har drabbat en del av vår budget. Det har drabbat det som handlar om biologisk mångfald. Man får ta de medel man hade tänkt bygga till exempel Naturum för eller olika områdesskydd. De pengarna suger man ihop med en dammsugare nu för att de ska gå till att finansiera de här skydden. Vi hade en miljöminister som deltog vid invigningen av Kosterhavets nationalpark i Bohuslän till exempel. Men han fick lämna det beskedet att till Kosterhavets Naturum blev det inga pengar.

Ola Sundell (M)

Anf. 132 Ola Sundell (M)

Herr talman! Jag sade i min replik att det ser ganska bra ut för naturmålen. Vi är i dagsläget nästan på väg att spräcka mållinjen. Det är några 10 000 hektar. Det är förvisso mycket pengar för att nå upp till de 900 000 hektar som är målet för Levande skogar. Det tycker jag är en prestation. I ärlighetens namn ska man säga att det är med delaktighet av Fortifikationsverket, Sveaskog och andra statliga skogsinnehav. Men jag sneglar inte på om det är en privat markägare eller om det är ett bolag när det gäller viktiga frågor som naturvård och biologisk mångfald. Det som är huvudsaken är egentligen heller inte antalet hektar utan det är innehållet, kvaliteten, som är avgörande för om det här är värt att skydda, avsätta skattepengar för och ta bort från produktion. När man plockar bort 900 000 hektar från svensk skogsproduktion är det som ett stort svenskt skogsbolag. Holmen tror jag har ett skogsinnehav som motsvarar ungefär det. Det innebär också jobb i sin del och sämre möjligheter att sälja produkter som påverkar vårt välstånd. Det är inte bara en direkt utgift för statskassan. Då menar jag att det i det här läget som vi befinner oss i, med en fallande ekonomi som inte bara är fallande, skulle vara klädsamt om oppositionen kunde ställa sig upp och säga att det är en prestation att vi har nått så långt som vi har gjort i ett läge där det faktiskt är en rejäl kris, inte bara ute i världen, utan den krisen har även spritt sig till det här landet.

Claes Västerteg (C)

Anf. 133 Claes Västerteg (C)

Herr talman! Biologisk mångfald och samspelet mellan olika typer av ekosystem är av grundläggande betydelse för människans livsvillkor. Skogarna, kusten, vattendragen och grundvattnet är alla viktiga förutsättningar för livet. De är också en viktig förutsättning för hållbar utveckling. Den ökade förlusten av arter, naturtyper och ekosystem är ett av de största miljöproblemen i världen i dag. Den minskade mångfalden innebär inte bara att naturen påverkas genom ett fattigare djur- och växtliv. Det innebär också att många av de biologiska resurser och ekosystemtjänster som människan är beroende av för sin fortlevnad hotas. Biologisk mångfald utgörs av den mosaik av naturtyper och livsmiljöer som finns i landskapet och som är viktiga förutsättningar för livet. Skogar, hagar, ängar och vattendrag är alla nödvändiga livsmiljöer för olika djur- och växtarter. För en fortsatt rik biologisk mångfald där arter kan fortleva långsiktigt och med livskraftiga bestånd krävs därför dessa naturtyper. De här naturtyperna har ofta uppstått på grund av men också beroende av ett mänskligt brukande. Den biologiska mångfalden behöver ett mänskligt engagemang, den behöver en mänsklig aktivitet och den behöver också ett arbete som genomsyras av lokal delaktighet, där mark- och skogsägarnas kunnande och drivkrafter tillvaratas allt bättre. För Centerpartiet är de lokala skogs- och markägarnas delaktighet central i naturvården. Genom ökad delaktighet kan naturlandskapet och dess mångfald vinna flera fördelar, eftersom brukande och skötsel är en viktig del i främjandet av biologisk mångfald. Herr talman! När alliansregeringen tillträdde 2006 rivstartades arbetet med att utveckla nya metoder och nya arbetssätt för att skydda värdefulla naturområden. Den nya politik som vi debatterar här i dag stärker samarbetet med markägarna. Det ökar användningen av naturvårdsavtal och långsiktigt bevarande av statens mark. Den politik som under lång tid har bedrivits på det här området har hållit ett alltför lågt tempo. Den har varit fastlåst i ett uppifråntänk. Alliansregeringen ärvde en naturvårdspolitik med ett arbetssätt, ett regelverk och metoder som var otillräckliga för att skydda tillräckligt med skyddsvärd skog. För varje år kom vi längre bort från att nå delmålet Levande skogar. De värdefulla miljöer vi har i Sverige i dag har i mycket stor utsträckning tillkommit tack vare enskilda markägares gedigna arbete med att både bruka och skydda skogen. Dock har vi inte, som jag har sagt innan, tagit till vara den kraft och den initiativförmåga som finns hos dessa markägare. Naturvårdspolitiken har alltför ofta uppfattats negativt av enskilda markägare. De förslag som finns i propositionen och i miljö- och jordbruksutskottets betänkande vad gäller hållbart skydd för naturområdena leder till att vi breddar arbetet med naturvård genom flera utvecklade åtgärder och vägar för att nå miljökvalitetsmålen och skydda de skogar, våtmarker och naturmiljöer som behöver skyddas. Vi stärker arbetet tillsammans med markägare genom att vi tar kunskapen och engagemanget till vara på ett väldigt tydligt sätt. Vi ger markägarna en möjlighet att ta initiativ till formellt skydd genom Kometprogrammet. Vi utvecklar flexibla skyddsformer. Naturvårdsavtal ska användas i högre utsträckning och bidra till en delaktighet i att förvalta natur- och kulturvärden för framtiden. Flera aktörer behöver även medverka i naturvården, och samverkan mellan myndigheter, markägare och andra aktörer behöver förbättras på flera områden. Markägare som har höga naturvärden på sin mark och som gör frivilliga insatser för att bevara dessa är värda all uppskattning. I den delen är avskaffandet av toleransavdraget en viktig del för att visa dem uppskattning och visa att det arbete och den kraft de lägger ned är värd all uppskattning och också värd en liten extra morot för att de ska kunna fortsätta det här arbetet. Vi ska också se till att bevara statens skyddsvärda skogar långsiktigt. Ola Sundell nämnde tidigare att marker på Sveaskogs ägor fått ett långsiktigt skydd i naturreservat. I propositionen tar regeringen nästa steg att säkerställa ett långsiktigt skydd för värdefulla skogar på mark som förvaltas av Fastighetsverket och Fortifikationsverket. Regeringen presenterar även en strategi för att nå delmålet om formellt skydd av skogsmark. Delmålet om formellt skydd ligger inom räckhåll till år 2010 genom att bland annat delar av Sveaskogs mark, bevarande av statens skyddsvärda skogar samt pågående bevarandearbete kombineras med dessa nya arbetssätt i dialog med markägare - vilket den här politiken ska leda fram till. Fru talman! Vi har konstaterat att under de åtta åren fram till 2006 skyddades 148 000 hektar formellt och långsiktigt. Det motsvarar en takt på 18 000-19 000 hektar per år. Med den takten skulle målet inte nås förrän 2020, inte ens med ökade anslag på miljöbudgeten på 1 miljard om året skulle målet nås i tid. Anslagsvägen var därmed inte möjlig. Arbetssätt och metoder har varit otillräckliga. Vi kan konstatera att Miljömålsrådet slog fast i den fördjupade utvärderingen 2008 att delmålet om långsiktigt skydd av skogsmark inte skulle nås till 2010. Efter det att regeringen alltsedan början av 90-talet gjort upprepade ansträngningar och misslyckanden blev skyddet av Sveaskogs värdefulla skog ett faktum förra året. Alliansregeringen lyckades nå en överenskommelse med Sveaskog. Regeringen lyckades nå en överenskommelse om att långsiktigt skydda 70 000 hektar. Nu tas, vilket har berörts tidigare i debatten, ytterligare steg. Vi ser till att 42 000 hektar av Fastighetsverkets skogsmark nedanför fjällgränsen överförs till Naturvårdsverket för reservatsbildning. 9 000 hektar av Fortifikationsverkets marker förs också över till ett skydd. Med hjälp av dessa åtgärder kommer totalt 184 000 hektar skog att få ett långsiktigt skydd under alliansregeringen. 148 000 hektar lyckades man skydda under en åttaårsperiod. Nu skyddar vi 184 000 hektar, vilket gör att vi är i närheten av att nå målet om långsiktigt skydd för levande skogar. Vi är så pass nära att vi troligtvis kommer att nå målet. Den bedömningen gör regeringen. Det är hedervärt. Vi kan också konstatera att ingen tidigare regering har varit i närheten av detta. Fru talman! Med det här betänkandet och propositionen från regeringen stärker vi samarbetet med markägare, vi ökar användningen av naturvårdsavtal och långsiktigt bevarande av statens mark och vi tar oss närmare målet om levande skogar. (Applåder)

Bo Bernhardsson (S)

Anf. 134 Bo Bernhardsson (S)

Fru talman! Vi är inte riktigt i mål än, Claes Västerteg. Det är inte riktigt klart. Det finns olika uppfattningar om huruvida regeringens politik kommer att leda fram till målet att skydda den skog som ska skyddas till 2010. Det är självklart att jag inte skulle drömma om att säga att den förra regeringen gjorde allt som var möjligt. Det är klart att det alltid finns mer att uträtta. I vissa stycken säger vi ja till de åtgärder regeringen föreslår nu. Jag måste upprepa bilden av detta än en gång. Den tidigare socialdemokratiska regeringen ökade hela tiden anslaget till det här området. Det är ett faktum. Den borgerliga regeringen gjorde en rivstart genom att dramatiskt skära ned anslaget. Det är klart att det kommer att påverka möjligheterna att sätta in insatser framöver för att klara den biologiska mångfalden. Ni har dessutom - och det är en del av det viktiga perspektivet - systematiskt förstört de offentliga finanserna genom stora skattesänkningar. Det skapar i sig en situation där vi framöver kommer att ha svårare att sätta in insatser också på detta område. Det hänger naturligtvis ihop. Ni driver offentlig ekonomi i sank. Ni drar medvetet ned på resurserna för att klara den biologiska mångfalden. Sedan räddas ni av de statliga företagen. Där är vi överens. Det är bra insatser. Självklart ska vi använda statens skogsinnehav, men vi ska inte låta staten betala sig själv och på det sättet ytterligare urholka möjligheterna och resurserna för att klara detta. Det är inte slut än. Vi är inte framme.

Claes Västerteg (C)

Anf. 135 Claes Västerteg (C)

Fru talman! Jag sade i mitt anförande att vi är på väg att nå målet om levande skogar. Vi kunde konstatera att vi inte skulle nå målet till 2010 om vi hade gjort så som man har gjort innan. Jag noterade i Bo Bernhardssons anförande att det råder en bred enighet för den politik som vi för och som vi ska föra framöver. Vi har nått en överenskommelse med till exempel Sveaskog. Det är något som man har försökt med tidigare men inte har nått hela vägen fram. Med den politik som alliansregeringen för når vi målet - om man väljer Bo Bernhardssons uttryck är vi nära målet. Vi gör bedömningen att vi har förutsättningar att nå målet. Vi gör det på ett mer effektivt sätt. Vi använder de resurser vi har på ett mer effektivt sätt. Jag tycker att det är en tydlig bild av hur alliansregeringen arbetar. Vi är rädda om skattebetalarnas pengar. Vi ser till att skattebetalarna får behålla mer av sina pengar i plånboken, och vi ser till att använda de resurser som vi har i statens budget på ett mer effektivt sätt så att vi kommer närmare måluppfyllelsen. Jag konstaterar avslutningsvis att Bo Bernhardsson i sitt partis budget på miljöområdet har 50 miljoner kronor mer. Om man ska fortsätta som man har tänkt sig innan räcker det inte ens med 1 miljard mer per år. Med det tidigare arbetssättet är det rätt stor skillnad mellan att lägga på 50 miljoner mer eller att lägga på 1 miljard mer, som är det som i själva verket behövs. Det är en haltande argumentation att göra stor skillnad på 50 miljoner kronor. Vi använder resurserna effektivt, och vi tar oss närmare målet.

Bo Bernhardsson (S)

Anf. 136 Bo Bernhardsson (S)

Fru talman! Vi är inte på något område, Claes Västerteg, inte det här heller, oberörda av det som sker med de offentliga finanserna. Vi kan inte tänka bort att för varje steg ni tar för att underminera de offentliga finanserna genom att sänka skatterna får naturligtvis vi också mindre handlingsutrymme. Det är självklart. Ni gjorde det förra gången ni regerade och ni gör det igen. Ni underminerar de offentliga finanserna. Det är självklart att det också påverkar våra möjligheter på det här området. Det påverkar på alla områden. Häromveckan var det ett miljömålsseminarium i andrakammarsalen. Hur pekade mungiporna, Claes Västerteg, när det gäller målen om levande skogar och biologisk mångfald? De pekade nedåt. Jag skulle kunna ställa mig här och citera åtskilliga kritiker som inte delar uppfattningen att vi kommer att nå målen. Det är stora stenar som fortfarande ligger i vägen, även om vissa framsteg har gjorts med hjälp av det statliga skogsinnehavet. Så är det. Det är stora stenar som ligger framför oss. Vad ni har gjort genom att dels allmänt sett underminera statsfinanserna, dels låta staten betala sig själv för skydd av skog, är att ni har försämrat förutsättningarna framöver att göra insatser för att klara den biologiska mångfalden. Det är ett faktum.

Claes Västerteg (C)

Anf. 137 Claes Västerteg (C)

Fru talman! Det är ett faktum att Socialdemokraterna än så länge har ställt upp på tre av fyra skattesänkningar som alliansregeringen har genomfört. Det här är inte en ekonomisk-politisk eller skattepolitisk debatt, men jag kan inte undanhålla mig från att konstatera det faktumet. De steg vi har tagit, till exempel via det vi har gjort på Sveaskogs område, Bo Bernhardsson, är ett långsiktigt skydd av 70 000 hektar. Det frigörs medel som vi skulle ha använt för dessa 70 000 hektar. I och med att staten inte betalar Sveaskog för detta område kan vi använda de pengar som skulle ha använts till dessa 70 000 hektar till att göra ytterligare insatser på området. Det är också en del i det som tar oss närmare målet. I samband med det som redovisades vid miljömålsseminariet för några veckor sedan - och gubbarna där - fanns inte den här politiken med i analysen. Överenskommelsen med Fortifikationsverket och Fastighetsverket fanns inte med i den analysen, utan den byggde på vad som historiskt har gjorts. Det vi gör i dag och de steg vi tar för oss närmare målet. Vi och regeringen gör bedömningen att vi har all möjlighet att nå målet Levande skogar till 2010. Det har ingen regering tidigare lyckats med. Vi är effektiva, och vi är ansvarsfulla med skattebetalarnas pengar.

Anita Brodén (Fp)

Anf. 138 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Biologisk mångfald är en förutsättning för livet på jorden. Det är därför helt naturligt en hörnsten i regeringens miljöpolitik. Skydd av naturområden är ett av flera verktyg för att uppnå miljökvalitetsmålen. Denna sommar har vi haft den stora glädjen att få inviga Kosters nationalpark. Det är mycket intressant, för här har det hela tiden varit ett underifrånperspektiv, ett engagemang och en stor delaktighet. Det stämmer inte, som Tina Ehn framförde, att det inte skulle finnas pengar till Naturum. Tvärtom finns det reserverade medel till ett Naturum. Miljöministern har betonat att så är fallet. Däremot kan man konstatera att prispengen plötsligt ökades - kraven på pengar trefaldigades - och här har regeringen sagt stopp och belägg. Det gäller också att man väl förvaltar de medel som man har fått sig till del. Det är viktigt att påpeka. Nationalpark har vi fått inviga, och ett Naturum kommer det att bli. Det gäller att finna hållbart skydd av naturområden på ett klokt och kostnadseffektivt sätt och där stor delaktighet och engagemang finns, precis som vid Kosters nationalpark. Fru talman! Världens skogar innehåller, precis som jag har sagt i ett tidigare anförande, 70 procent av den biologiska mångfalden. Det är en mångfald som dessvärre har minskats under senare år, vilket vi verkligen måste se på ett oerhört seriöst sätt. Vi har ett globalt ansvar att medverka till att skogsfrågan nu kommer upp på högsta politiska nivå i samband med klimattoppmötet. Men vi har också ett ansvar att göra vår egen läxa, att se till att skydda våra egna skogar. Jag är personligen mycket oroad över Miljömålsrådets information att skogar med höga värden avverkas. Där skriver man också: "Nyckelbiotoper avverkas i ökande omfattning." Det är därför mycket angeläget att vi gemensamt arbetar för att säkerställa att skog som betecknas ha mycket höga miljövärden och som är skyddsvärd inte ska avverkas. Här känner jag att det är viktigt att vi är många vakthundar. Vi har från vårt parti talat om en frysning när sådan skog är i fara. Fru talman! Alliansregeringen är övertygad om värdet av att berörda markägare involveras och engageras, och därför tycker vi att det är oerhört värdefullt med Kometprogrammet. Det riktar sig i huvudsak till privata, enskilda markägare som genom riktad information förväntas ta initiativ till skydd av områden. Att stärka det lokala inflytandet och den lokala förankringen och att ha samverkan är positivt. Det är inte lösningen på allt, men det medverkar till en långsiktigt hållbar lösning. Statens skogar har debatterats här i dag, och det är angeläget att använda statens skogar som föredömen, men också som utbytesskogar. Jag har i många tidigare sammanhang lyft fram värdet av att använda Sveaskog som utbytesskog vid reservatsbildningar - något som Statskontoret i sin utredning också kom fram till. Sveaskog är Sveriges största skogsägare, och möjligheterna är stora att använda sig av Sveaskog som utbytesskog också till kyrkoägda skogar och bolagsskogar. I samband med en analys av Sveaskogs framtida inriktning och uppdrag ska förutsättningarna för ett långsiktigt skydd vägas in. Jag kan inte låta bli att konstatera att det i fråga om den kyrkligt ägda skogen ska betonas att man har ett särskilt ansvar, ett förvaltarskapsansvar. Det är frestande att önska att man för den kyrkligt ägda skogen skulle använda sig av tiondet som en symbolhandling, att avsätta 10 procent av sin skogliga mark. Min önskan är att man ska lyfta upp den frågan i de sammanhangen. Det har förts en debatt mellan Claes Västerteg och Bo Bernhardsson. Vi ser nu en möjlighet att uppnå delmålet Levande skogar, och det är givetvis mycket positivt. Vi har hört om hur mycket som avsattes av den tidigare regeringen och hur mycket som har avsatts under de senaste tre åren, och därför upprepar jag inte de siffrorna. Jag vill ändå säga att vi nu ser ut att kunna avsätta så mycket som 400 000 hektar skogsmark. Då ska vi också lägga till 500 000 hektar som omfattas av den frivilliga avsättningen. Det är, mina vänner, ytterligare 900 000 hektar skogsmark. Det är häftigt, och det är värdefullt. Fru talman! Under senare tid har det förts en diskussion kring kontinuitetsbruk. Det har också tagits upp här - jag tror att det var Jacob Johnson som tog upp den frågan, möjligen Tina Ehn. Ett aktuellt rättsfall har uppmärksammats där en skogsägare inte tilläts använda sig av denna metod. Orsaken baserades på att skogsmarken inte skulle utnyttjas på ett tillräckligt effektivt sätt. Detta har skapat många frågetecken, och jag anser att det är bra att ett arbete nu pågår för ökad utbildning, rådgivning och forskning då det torde finnas ett behov av alternativ till trakthyggesbruk. Det finns nu ett regleringsbrev om tillskjutna medel för att stimulera denna kunskap och skapa bättre riktlinjer. Det välkomnar jag. Givet är också att en skogsägare ska känna den möjligheten att också få välja en skogsavverkningsmetod som syftar till att skona marken och bevara den biologiska mångfalden. Fru talman! Slutligen vill jag säga att jag anser att det är av största vikt att vi fortsätter att ta stor naturhänsyn. I samband med årets redovisning av miljömålen, där också utredningen om miljömålsstrategin redovisades, framkom förslag och behov av ett ökat engagemang från näringslivet i dessa frågor. Biologisk mångfald och ekosystemtjänster värdesätts alltmer inom EU och genom den process som regeringen har initierat. Flera uppdrag har nu getts till olika myndigheter där man kommer att titta på hur det svenska naturvårdsarbetet uppfyller kraven på en grön infrastruktur. Det är angeläget att stärka lokala och kommunala naturvårdssatsningar. Där har Lonasatsningen uppmärksammats, och vi har fått ett glatt bifall till det förslaget - en fortsättning på ett tidigare förslag från oppositionen, skulle jag vilja lägga till. Vi tar vara på goda idéer, för dem vidare och utvecklar dem. Det är angeläget och positivt att naturmiljöer och den biologiska mångfalden nu vägs in i översiktsplaner. Det är också angeläget att det kommer att upprättas kommunala naturvårdsprogram. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Tina Ehn (Mp)

Anf. 139 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Tidigare i dag sade Anita att 70 procent av den biologiska mångfalden finns i skogen. Det är bra att vi är överens om att den innehåller en rik biologisk mångfald. Jag uttryckte mig tydligen på ett felaktigt sätt när det gällde Naturum Kosterhavet. Det är möjligt att jag sade att det inte skulle bli av alls. Man har dock kunnat läsa att det inte finns pengar till det nu och att man för närvarande inte tänker satsa på det dyra Naturum i Kosterhavets nationalpark. Jag lägger ingen värdering i det, utan det är något jag har läst. Det här kan kanske bero på att den biologiska mångfalden har fått minskat anslag. Naturvårdsverket har sagt att regeringen har krympt anslaget med 200 miljoner men att Naturvårdsverket ändå klara av att betala ut pengarna, vilket man inte har gjort. I juni kritiserade miljöminister Andreas Carlgren Naturvårdsverket för att man inte hade prioriterat rätt. Man har därför gjort en omprioritering, men det innebär att man någonstans måste hitta mer pengar. Jag kan tänka mig att en del av de pengar som skulle gå till Naturum får man försöka samla ihop. Vi har debatterat detta länge, men vi ser att det är mindre pengar och att det är kompletterande metoder som ska leda till att vi ändå får ett ökat skydd. Jag får inte det att gå ihop riktigt.

Anita Brodén (Fp)

Anf. 140 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Det är viktigt att vi håller oss till fakta. Därför tyckte jag att det var viktigt att ta upp denna fråga, Tina Ehn. Fakta är Naturum vid Kosterhavets nationalpark var kostnadsberäknat till 23 miljoner kronor. Det avsattes också 23 miljoner kronor för detta ändamål. Under resans gång växte projektet. I somras var man uppe i en summa av 80 miljoner kronor. Då var det rimligt att regeringen genom Andreas Carlgren sade att man utlovat 23 miljoner och att Naturum ska byggas. Sedan finns det alla möjligheter att söka medel från andra finansiärer. Det handlar om förvaltarskap, om trovärdighet och om att ord och överenskommelser ska gälla. Håller inte en regering i pengarna är det fara å färde. Då behövs det oändligt mycket mer resurser och pengar också inom området biologisk mångfald. Vi ska vara rättvisa och säga att ingen regering någonsin har haft en sådan stor summa totalt till biologisk mångfald som alliansregeringen. Den sänktes under förrförra mandatperioden och höjdes igen. Sedan har den sänkts något, men i det stora sammanhanget är det stor skillnad jämfört med den tidigare regeringens satsning på detta. Jag skulle önska att vi kunde satsa ännu mer eftersom jag brinner så för dessa frågor, men det handlar om att vara kostnadseffektiva och förvalta de medel som vi har.

Tina Ehn (Mp)

Anf. 141 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Jag förstår inte matematiken. Hur kan summan vara mycket större än tidigare när man har dragit ned på anslaget? Man kanske menar med landsbygdsprogram och annat, men där har vi varit med och jobbat för ökade resurser till miljön. Vi har haft en gemensam strategi, och då kan man väl inte säga att det bara är regeringens verk. Anita får gärna utveckla hur summan har blivit större - särskilt med tanke på vad alla andra säger och vad vi ser i budget. Det är i så fall mycket märkligt, för vi har sett en neddragning. Jag tänkte ta upp något som jag ställde en fråga till Andreas Carlgren om. Man flyttar över hundratusentals hektar skog från statens marker från kategorin frivilligt skydd till kategorin formellt skydd, vilket gör att det blir mindre resurser till det frivilliga skyddet. Det blir dessutom en regional skillnad. Det är definitivt lika viktigt att man tittar på hur de regionala målen slår. Kritiken är svår att lyfta fram, för man måste se hur det har gått till. Men det är så det är. Jag fick inget svar av miljöministern på hur man ska uppnå de regionala målen, men det kanske jag kan få någon indikation på här.

Anita Brodén (Fp)

Anf. 142 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Vi kommer att ha en budgetdebatt lite senare. Där kommer vi att kunna dribbla kronor och ören. Det jag ändå vill nämna och påminna om är att biologisk mångfald innefattar så oerhört mycket. Alliansregeringen har satsat mycket på havsmiljön, Östersjöfrågan. Vi anser att det också givetvis inryms i den biologiska mångfalden. Där finns en stor del. Sveaskogslösningen är jag oerhört glad över att vi kommit fram till. Det är första steget. Det gäller nu att gå vidare med att använda Sveaskog ännu mer som utbytesskog men också som pilotskog, ett föredöme för hur man vårdar, skyddar och använder skogen och givetvis utvinner skogsråvara. Den ska kunna användas på alla sätt. Det riktigt positiva är att vi har kunnat visa att det gick att komma fram. Vi kunde få en överenskommelse och en lösning. Nästa steg är bolagsskogarna. Man ska kunna göra trepartsbyten ännu mer effektivt. Det handlar även om kyrkans skogar. Det är många steg på vägen. Därmed, fru talman, tror jag att jag har svarat på de flesta frågorna.

Irene Oskarsson (Kd)

Anf. 143 Irene Oskarsson (Kd)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Naturen ska förvaltas. Naturområden ska skyddas och vårdas. Skogsmark ska brukas på ett sätt så att vi lämnar den vidare i ett bättre skick till kommande generationer än vi tog emot den. Skogen är generationsöverskridande, och här gäller det i bokstavlig mening. Svenskarna anses av många vara naturlyriker. Visst har vi väl alla någon gång lyriskt beskrivit gläntan i skogen där solen speglar sig i tjärnen och tjädern eller orren hörs spela, de djupa skogarnas sus och känslan av att hitta lä under en kofållegran när vinden och regnet pinar. Visst kan vi förnimma hur det känns, även om vi nu sitter i kammaren och har gjort det i ett antal timmar. Skogen är viktig på många sätt. Inte minst har den klimatdebatt som vi alla är delaktiga i gjort oss uppmärksamma på det. Skogen ska vara energikälla, råvaruproducent, producent av biologisk mångfald och producent av livskvalitet och livsrum. Då gäller det att göra kloka avvägningar. Miljömålet Levande skogar bedömdes av Miljömålsrådet 2006 som omöjligt att nå. Målet var att nå ett formellt skydd av 400 000 hektar från 1999 till 2010. År 2006 hade man nått 148 000 hektar. Det skulle utan överdrift kunna beskrivas som ett misslyckande. Den proposition vi har behandlat i betänkandet och den avsättning som Sveaskog gjorde under föregående år kommer att möjliggöra att vi når målet. Samtidigt kommer ett förändrat arbetssätt att ge större delaktighet för markägare i arbetet. Fru talman! Det är en viktig förändring att vi nu visar de personer som bor och lever med skogen tilltro att vilja värna och vårda. Det gäller även dem som inte fysiskt bor på platsen längre. Vi är rätt många utbor, som det heter, numera. En tydlig signal har regeringen gett genom att ta bort toleransavdraget. Det kommer att göra att många markägare känner att de äntligen blir trodda om att vilja göra något och att de kan få en konkret och tydlig rådgivning i vad de bäst kan göra och sedan våga göra det. Det flexiblare systemet när det gäller naturvårdsavtal och hur långa perioder de kommer att kunna tecknas för är också en viktig signal om att det är kvalitet, inte kvantitet, som är det väsentliga. Fru talman! I detta betänkande och i propositionen som ligger till grund för det är det tydligt att alliansregeringen tilltror markägare förmåga att bidra, förmåga att vara med och förmåga att fullt ut ta ansvar för naturvårdsarbete. Med detta beslut kommer vi att få se flera markägare som vill vara med och skydda värdefull skogsmark åt kommande generationer och inte minst förvalta den på ett sådant sätt att värdena består. Ibland blir jag orolig för att vi tror att vi ska göra en avsättning och låta allt stå som det står. Det är ju ett hundraårigt, tusenårigt brukande och sunt förvaltande som har gjort att det ser ut som det gör i de här områdena i dag. Fru talman! Kommunerna kommer också att få ökade möjligheter att skydda områden som man anser vara väsentliga att skydda. Biotopskyddet kommer att möjliggöra för oss som lever tätortsnära att ha bra och gedigen miljö inpå knutarna. Kommunerna får det fulla ansvaret att välja ut, förvalta och betala för det. Som vi har hört tidigare i debatten kommer kommunerna att i det redskap som Lona ger kunna göra investeringar som gör det möjligt för oss som i dag lever lite längre ifrån naturen att ha tillgång till den på ett bra sätt. I dagens beslut kommer också skyddsvärda skogar som staten förfogar över att få ett långsiktigt skydd. Sveaskog har, som sagt, redan skyddat. Fortifikationsverket och Fastighetsverket kommer att skydda skog. Vi kommer att hantera pengar i interna transaktioner. Visst kan man fundera över om den högra handen ska betala till den vänstra, men vi har ett system som ser ut så. Då får vi rätta oss efter det tills vi förändrar systemet. Sammantaget gör detta att vi har goda utsikter att nå målet 2010. Fru talman! Med risk för att jag upprepar mig själv och att jag upprepar vad tidigare talar har sagt vill jag ändå kommentera det så kallade Kometprogrammet. Det kommer att tydliggöra det lokala och regionala inflytandet över naturvårdsarbetet. Markägarna kommer att få vara med. Det kommer också att innebära att Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och länsstyrelserna blir skyldiga att ha en mycket tydligare dialog med intressenterna. Det kommer att tillsättas lokala regionala råd i dessa frågor. Det är något besynnerligt att man säger att det blir svårare att genomföra detta på regional nivå när vi nu får en ännu tydligare markör för hur viktigt samrådet är. Under 2010 kommer fem områden i landet att börja arbeta enligt den här metoden. Jag tror att det välkomnas inte minst av de aktörer som finns på länsnivå i form av länsstyrelserna, Skogsstyrelsens regionala förvaltning, miljöengagerade människor i naturvårdsföreningar och liknande samt av de skogsägare som vill ta ett rejält och gediget ansvar. Om vi fortsätter enligt intentionen i betänkandet kommer vi framgent att kunna skydda och vårda vår natur och våra skogar så att suset från dem hörs i många generationer ännu. (Applåder)

Beslut

Beslut: 2009-11-12

18 förslagspunkter, 16 acklamationer, 2 voteringar

Webb-tv: Beslut

12 november 2009

Protokoll med beslut

2009-11-12

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2009/10:28

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Miljökvalitetsmål

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ25 yrkande 2, 2008/09:MJ26 yrkande 1 och 2008/09:MJ27 yrkande 5.

Reservation 1 (s)
Reservation 2 (v)
Reservation 3 (mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (s)
s	0	110	0	20
m	89	0	0	8
c	24	0	0	5
fp	22	0	0	6
kd	19	0	0	5
v	0	0	18	4
mp	0	0	14	5
Totalt	154	110	32	53
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Regionala strategier och sektorsansvaret

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ234 yrkande 2 och 2008/09:MJ27 yrkande 6.

Reservation 4 (v, mp)

3. Skogsbruk

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ26 yrkande 6 och 2008/09:MJ27 yrkandena 8 och 9.

Reservation 5 (v)
Reservation 6 (mp)

4. Offentliggörande av frivilliga avsättningar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ27 yrkande 2.

Reservation 7 (s, v, mp)

5. Generell hänsyn

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ27 yrkande 19.

Reservation 8 (mp)

6. Initiativ till formellt skydd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ27 yrkandena 10 och 11.

Reservation 9 (mp)

7. Regional samverkan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ25 yrkande 4 och 2008/09:MJ27 yrkande 12.

Reservation 10 (s, v, mp)

8. Fördelning och val av skyddsform

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ26 yrkandena 3 och 4 samt 2008/09:MJ27 yrkande 14.

Reservation 11 (v)
Reservation 12 (mp)

9. Naturskyddsavtalens längd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ25 yrkande 5 och 2008/09:MJ27 yrkande 13.

Reservation 13 (s, v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 13 (s, v, mp)
s	0	111	0	19
m	89	0	0	8
c	24	0	0	5
fp	22	0	0	6
kd	19	0	0	5
v	0	18	0	4
mp	0	14	0	5
Totalt	154	143	0	52
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

10. Vissa ersättningsfrågor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Sk490 yrkande 2 och 2008/09:MJ27 yrkande 15.

Reservation 14 (mp)

11. Ersättning till statliga skogsägare

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ26 yrkande 5 och 2008/09:MJ27 yrkandena 3 och 4.

Reservation 15 (v, mp)

12. Ökad naturhänsyn

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ27 yrkande 7.

Reservation 16 (mp)

13. Ett stärkt kommunalt och lokalt arbete

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ27 yrkandena 16 och 18.

Reservation 17 (mp)

14. Skäl till dispens inom biotopskyddsområde

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken såvitt avser 7 kap. 11 §.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:214 punkt 1 i denna del och avslår motion 2008/09:MJ25 yrkandena 1 i denna del och 6.

Reservation 18 (s)

15. Det s.k. toleransavdraget enligt miljöbalken

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken såvitt avser 31 kap. 6 §.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:214 punkt 1 i denna del och avslår motionerna 2008/09:MJ25 yrkande 1 i denna del och 2008/09:MJ27 yrkande 17.

Reservation 19 (mp)

16. Övriga förslag till ändring i miljöbalken

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:214 punkt 1 i denna del och avslår motion 2008/09:MJ25 yrkande 1 i denna del.

Reservation 20 (s)

17. Lagförslagen i övrigt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i lagen (1998:811) om införande av miljöbalken.
b) lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:214 punkterna 2 och 3 samt avslår motion 2008/09:MJ25 yrkande 1 i denna del.

18. Resurser m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ25 yrkande 3, 2008/09:MJ26 yrkande 2 och 2008/09:MJ27 yrkande 1.

Reservation 21 (s)
Reservation 22 (v)
Reservation 23 (mp)

Var är ärendet nu?

Beslut

Skyddet av naturområden ökar (MJU9)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Skyddet av naturområden ökar (MJU9)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Miljökvalitetsmål

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Regionala strategier och sektorsansvaret

3. Skogsbruk

4. Offentliggörande av frivilliga avsättningar

5. Generell hänsyn

6. Initiativ till formellt skydd

7. Regional samverkan

8. Fördelning och val av skyddsform

9. Naturskyddsavtalens längd

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

10. Vissa ersättningsfrågor

11. Ersättning till statliga skogsägare

12. Ökad naturhänsyn

13. Ett stärkt kommunalt och lokalt arbete

14. Skäl till dispens inom biotopskyddsområde

15. Det s.k. toleransavdraget enligt miljöbalken

16. Övriga förslag till ändring i miljöbalken

17. Lagförslagen i övrigt

18. Resurser m.m.